om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m.m.

Regeringens proposition

1980/81:178

om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m.; beslutad den 26 mars 1981.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN -

KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läpgs fram förslag om enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Syftet härmed är bl. a. att uppnå administrativa lättnader för myndigheter samt för arbetsgivare och egenföretagare. De nya reglerna gör det också möjligt att införa ett effektivare debiterings- och uppbördssystem.

Förslagen innebär i korthet följande.

De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkningen av ATP-avgiften. I likhet med vad som f.n. gäller för övriga socialförsäkringsavgifter skall ATP-avgiften i fortsättningen beräknas på hela lönesumman resp. hela nettoinkomsten efter schablonavdrag av rörelse eller jordbruk. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn härtill.

En gemensam Övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs. Avgifter skall erläggas längst t.o. m. det är då arbetstagaren resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

Den särskilda byggnadsforskningsavgiften avskaffas. Byggnadsforskningen finansieras i stället genom anslag över statsbudgeten. Samtidigt höjs folkpensionsavgiften från 8,4 ce till 8,45 46.

Möjligheten för egenföretagare att få undantagande från ATP avskaffas. De personer som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighet att stå utanför försäkringen om de så önskar.

De materiella bestämmelserna för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter förs samman i en gemensam lag, benämnd lag om socialavgifter. Som en följd härav kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiftsbestämmelser, upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

1 Förslag till Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning 1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamäl.

28 Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses 13 kap. 2§ eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses I 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter 1 8 En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3—5 8§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

. folkpensionsavgift med 8,45 procent,

. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

. delpensionsavgift med 0,50 procent,

MNRRBWIN barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

OO . arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

N . arbetsmarknadsavgift med 0,80 procent,

. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

DOC . vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

28 En arbetsgivare som svsselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, cfter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1§ första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31

oktober de tre år som närmast föregätt det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enhigt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

38 Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön I pengar elter naturaförmåner i form av kost, bostad eter bil eller. i fall som avses i 3 kap. 2§ andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön.

48 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

I. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 500 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fvllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom celler ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 205 lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen. i den mån riksförsäktingsverket medger detta, samt

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 478 tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

5§ Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är

svenska medborgare. och som inte heller är bosatta här. dä ersättningarna avser arbete utom riket. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket.

3 kap. Egenavgifter

18 En försäkrad som avses i I kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges 1 3-5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift, 2. folkpensionsavgift, 2 . tilläggspensionsavgift, fa . delpensionsavgift. in . barnomsorgsavgift samt [ON . arbetsskadeavgift. I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2 kap. 138.

2 & En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäktingsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäktingens utgifter.

383 Egpenavgifter beräknas inte för är efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sädana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av samma är uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag. Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500 kronor.

4 8 Grunden för beräkning av avgift enligt 1 5 1,5 och 6 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses I 3 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt I $ 2-4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

£$8 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från inkomst som avses I 11 kap. 3§ första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter I & Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka

1. kostnader för sjukförsäktingsförmåner enligt lagen om allmän försäkring.

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sädana återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen.

28 Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3§ Tilläggspensionsavgifter förs till en fond. benämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgängar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

48 Delpensionsavgifter förs ull en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om deipensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

58 Barnomsorgsavgifter förs till staten för finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet inom kommunernas barnomsorg.

6 § Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

78 Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

8§ Av influtna arbetarskyddsavgifter förs 16.5 procent till staten som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och vrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd arbetarskyvddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd.

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor 1 övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160).

4. kostnader för utbildning av stvrelserepresentanter för de anställda.

9 & Vuxenutbildningsavgifter förs till staten och används för finansiering av timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

10 8 Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall täckas.

11 8 Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla för användningen av sjömanspensionsavgifter.

12 & Fonder som avses i detta kapitel förvaltas, i den mån ej annat föreskrivs, enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

18 Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas

beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för uilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

28 Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren tll följd härav betalat avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare.

385 Om debitering och uppbörd av avgifter enligt denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter samt i uppbördslagen (1953:272).

48 Regeringen bemyndigas att efter överenskommelse med främmande makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs

. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

ta . lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

RO lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift.

> lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet samt

7. lagen (1981:000)' om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

I Jfr prop. 1980781:145.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs 1 fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring!

dels att 11 kap. 7 § och 19 kap. 4 a — 11 §§ skall upphöra att gälla.

dels att 3 kap. 2,5 och 11 §§. 11 kap. 2 och 6 §§. 12 kap. 2 8, 13 kap. 28,15 kap. 15, 17 kap. I $, 19 kap. 1-4 §§ samt 20 kap. 4 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande iydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

28 Sjukpenninggrundande Sjukpenninggrundande ink oms tär den inkomst i penning- inkomst är den inkomst i pengar ar eller naturaförmåner i form av eller naturaförmåner, i form av kost, kost, bostad eller bil. som försäkrad bostad eller bil. som en försäkrad kan antagas för år räknat komma att kan antas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, tills vidare få för eget arbete. antingantingen såsom arbetstagare i all- en såsom arbetstagare i allmän eller män eller enskild tjänst (inkomst enskild tjänst (inkomst av anav anställning) eller på annan ställning) eller på annan grund grund (inkomst av annat (inkomst av annat förförvärvsarbete). :Sjukpen- värvsarbete). Den sjukpenninggrundande inkomst fastställes av ninggrundande inkomsten fastställs försäkringskassan. Inkomst av an- av försäkringskassan. Inkomst av ställning och inkomst av annat för- anställning och inkomst av annat värvsarbete skola därvid var för sig förvärvsarbete skall därvid var för avrundas till närmast lägre hundratal sig avrundas till närmast lägre hundkronor. För tid då undantagande ratal kronor. från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7§ gäller för den försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från grundande inkomst bortses från inkomst av anställning och annat sådan inkomst av anställning och förvärvsarbete i den mån summan annat förvärvsarbete som överstiger därav överstiger sju och en halv sju och en halv gånger det vid årets gånger det vid årets ingång gäliande ingång gällande basbeloppet. Der basbeloppet. Belopp. från vilket belopp som sålunda skall undantas sälunda skall bortses, avräknas I skall i första hand räknas av från I Lagen omtryckt 1977:630. 2 Senaste lydelse 1979:650.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

första hand på inkomst av annat inkomst av annat förvärvsarbete. förvärvsarbete. Ersättning i pen- Ersättning 1 pengar eller naturaförningar eller naturaförmåner som i måner för arbete som någon utför

första stycket sagts för arbete som för någon annans räkning utan att

någon utför för annans räkning utan vara anställd i dennes tjänst skall att vara anställd i dennes fjänst skall, anses såsom inkomst av anställning. OM ersättningen under ett år uppgått om ersättningen under ett år uppgätt till minst femhundra kronor, anses till minst femhundra kronor. Ar såsom inkomst av anställning. Är ersättningen att hänföra till inkomst ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jordbruksfasutfört arbetet eller av jordbruksfas- tighet som denne brukat, skall vad tighet som denne brukat skall vad nu nu sagts gälla endast om denne och sagts gälla endast såvida denne och den som utgivit ersättningen är ense den som utgivit ersättningen äro om detta. 1 dessa fall skall den som ense därom. I de fall som nu nämnts utfört arbetet anses såsom arhetstaskall den som utfört arbetet anses gare och den som utgivit ersättningsåsom arbetstagare och den som en såsom arbetsgivare. utgivit ersättningen såsom arbetsgivare. |

Beräkning av sjukpenninggrun- Beräkningen av den sjukpenningdande inkomst skall. där förhållan- grundande inkomsten skall. där fördena ej eljest äro kända för försäk- hällandena inte är kända för försäkringskassan. grundas på de upplys- ringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av givare eller som kan framgå av den den uppskattning, som vid taxering uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som mot- får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres arbete för annans räkning. Om inkomst helt eller delvis av natura- inkomsten helt eller delvis utgörs av förmåner i form av kost och bostad. naturaförmåner i form av kost och skola dessa uppskattas efter de reg- bostad, skall dessa förmåner uppler, som tillämpas vid beräkning av skattas efter de regler som tillämpas preliminär skatt. Värdet av natura- vid beräkning av preliminär skatt. förmån i form av bil skall uppskattas Värdet av naturaförmån i form av bil enliet de grunder som gälla för skall uppskattas enligt de grunder värdering av förmånen vid debite- som gäller för värdering av förmånen ring och uppbörd av arbetsgivarav- vid debitering och uppbörd av

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

gift till sjukförsäkringen. arbetsgivaravgift till sjukförsäkring-

en.

Sy

Allmän försäkringskassa skall i Den allmänna försäkringskassan samband med inskrivning av försäk- skall i samband med inskrivning av rad besluta angående den försäk- en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenning- rades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad försäktingen. I fråga om en försäksom avses i 18 första stycket skall rad som avses i 18 första stycket kassan samtidigt fastställa den för- skall kassan samtidigt fastställa den säkrades sjukpenninggrundande in- försäkrades sjukpenninggrundande komst. Av beslutet skall framgå i vad inkomst. Av beslutet skall framgå i mån sjukpenninggrundande inkomst vad mån den sjukpenninggrundande är att hänföra till anställning eller till inkomsten är att hänföra till anställannat förvärvsarbete. Beslut om till- ning eller till annat förvärvsarbete. hörighet till sjukpenningförsäkring- Beslut om tillhörighet till sjukpenen skall omprövas ningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kom- a) när kassan fått kännedom orm mit att försäkrads inkomstförhällan- att den försäkrades inkomstförhålden undergått ändring av betydelse landen undergått ändring av betyför rätten till sjukpenning eller för delse för rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek, för sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses It 2§ första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet.

c) när förtidspension enligt denna b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension änd- redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den ras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbe- att bereda sig inkomst genom arbete, samt te. samt

d) när delpension enligt särskild c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension änd- redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den ras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstför- försäkrades arbets- och inkomstförhållanden. hållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio dagar 3 Senaste lydelse 1980:315.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Andring skall i annat fall ske så snart anledning tll ändringen uppkommit eller. i fall dä sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller bar eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid, då den försäkrade Den fastställda sjukpenninggrunbedriver studier för vilka han uppbär dande inkomsten skall ej sänkas särskilt vuxenstudiestöd enligt stu- under tid då den försäkrade bedriver diestödslagen (1973:349) eller ut- studier. för vilka han uppbär särskilt bildningsbidrag för doktorander en- vuxenstudiestöd enligt studiestödsligt förordningen (1976:536) om lagen (1973:349) eller utbildningsbiutbildningsbidrag för doktorander. drag för doktorander enhet föreller då han är inskriven vid arbets- ordningen (1976:536) om uthbildmarknadsinstitut eller efter förmed- ningsbidrag för doktorander, eller ling av en arbetsmarknadsmyndig- då han är inskriven vid arbetsmarkhet genomgår yrkesutbildning skall nadsinstitut eller efter förmedling av den fastställda sjukpenninggrundan- en arbetsmarknadsmyndighet gede inkomsten ej sänkas. Sänkning nomegår yrkesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare första stycket b) eller c). Vidare far får sänkning ske när någon undergär sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinsti- arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbets- tut. under förutsättning att arbetsträningen pågått sex månader. träningen pågått sex månader.

Därest försäkrad gör anmälan där- Om en försäkrad gör anmälan till om till den allmänna försäkringskas- den allmänna = försäkringskassan san, skall i fråga om sjukperiod, som skall i fråga om sjukperioder, som börjar efter nästa månadsskifte. börjar efter nästa månadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst sjukpenning som svarar mot inkomst

av annat förvärvsarbete icke utgå för av annat förvärvsarbete inte utgå för

de första tre, trettiotre eller nittiotre de första tre. trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod, den dagarna av varje sjukperiod. den dag då sjukdomsfallet inträffade dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid). Därvid inräknad (karenstid). I fråga äga 10 § första-tredje styckena icke om sädan sjukpenning tillämpas inte tillämpning i fråga om sådan sjuk- 108 första-tredje styckena. Vid penning. Vid beräkning av karenstid beräkning av karenstid skall, om en skola, därest sjukperiod börjar inom sjukperiod börjar inom tjugu dagar

q tjugu dagar efter föregående sjukpe- efter föregående sjukperiods slut, de

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

riods slut. de båda perioderna anses båda perioderna anses säsom en säsom en sjukperiod. sjukperiod.

Försäkrad. som gjort anmälan En försäkrad. som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till enligt första stycket, får övergå till försäkring med kortare karenstid försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han ej fyllt eller utan karenstid. om han har god femtiofem år samt har god hälsa. hälsa och ej har fyllt femtiofem år. Sådan ändring, skall gälta från och En sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efter den. då med månaden närmast efter den, då framställning härom gjordes hos kas- framställningen gjordes hos kassan. san, men må cc) äga tillämpning vid men får ej tillämpas vid sjukdom sjukdom. som inträffat innan änd- som inträffat innan ändringen blivit ringen blivit gällande. gällande.

I fräga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 § andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten att äga giltighet, skall beträffande sjukpenning, som svarar mot inkomst av annat — förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid; och skall därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.

11 kap.

28 Med inkomst av anställ- Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller ning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, naturaförmäner, i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnju- bostad eller bil. som en försäkrad har tit såsom arbetstagare i allmän eller fått såsom arbetstagare i allmän eller

+ Senaste lydelse 1980:315.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

enskild tjänst. Till sådan inkomst enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och sam- räknas dock inte från en och samme me arbetsgivare åtnjuten lön som arbetsgivare wgiven lön som under under ett år ej uppgått till femhund- ett år ej uppgatt till femhundra ra kronor. Såsom inkomst av anställ- kronor. Säsom inkomst av anställning anses även ning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 48, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbets- f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och vrkesinrik- marknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpen- tad rehabilitering I form av dagpenning och stimulansbidrag, ning,

2) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349).

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, 1) dagpenning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i vapenfria tjänstepliktiga och elever i biständs- och katastrofutbildning bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning. frivilli- under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgå utbildning under gå som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under — försvarsmedicinsk läkare under — försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarsplikti- tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga. ga.

p utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om 1) livränta enligt 4 kap. lagen arbetsskadeförsäkring eller motsva- (1976:380) om arbetsskadeförsäkrande livränta som bestämmes med ring eller motsvarande livränta som tillämpning av sagda lag, bestäms med tillämpning av sagda

lag.

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, iden män regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar I fråga Om ersättning i pengar eller eller naturaförmåner som 1 första naturaförmåner som sägs I första stycket sägs för arbete som någon stycket för arbete som någon utfört utfört för annans räkning utan att för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad vara anställd i dennes tjänst gäller i 13 kap. 2§ andra stycket sägs äga tillämpliga delar bestämmelserna i 3 motsvarande tillämpning. kap. 25 andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön anställning skall hänsyn sas till lön eller annan ersättning, som försäk- eller annan ersättning, som den förrad åtnjutit fran arbetsgivare, vilken säkrade har fått från en arbetsgivare, är bosatt utom riket eller är uttändsk som är bosatt utom riket eller är Juridisk person, endast i fall då den utländsk juridisk person. endast i fall försäkrade svsselsatts här i riket eller då den försäkrade sysselsatts här i tjänstgjort som sjöman ombord på riket eller tjänstgjort som sjöman svenskt handelsfartyg. Vad i detia ombord på svenskt handelsfartyg. stycke sägs skall icke gälla beträffan- Vad som sägs här skall inte gälla de lön ull svensk medborgare, beträffande lön till svenska medborsåframt svenska staten eller. där gare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person. som person, en svensk juridisk person, äger ett bestämmande inflytande som äger ett bestämmande inflvtanöver den utländska juridiska perso- de över den utländska juridiska pernen, enligt av riksförsäkringsverket sonen, enligt av riksförsäkringsvergodtagen förbindelse har att svara ket godtagen förbindelse har att för avgift till försäkringen för tilläggs- svara för tilläggspensionsavgiften. pension enligt 19 kap. 1§.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön Hänsyn skall. ej heller tas till lön etter annan ersättning från främman- eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning de makts beskickning eller lönade eller lönade konsulat eller från konsulat här i riket eller från arbetsarbetsgivare, vilken ullhör beskick- givare, som tillhör sädan beskickning eller konsulat som nu sagts och ning eller sådant konsulat och som icke är svensk medborgare. Vad i inte är svensk medborgare. Vad som dena stycke sägs skall icke gälla sägs här skall inte gälla beträffande beträffande lön till svensk medbor- lön till svensk medborgare eller till gare eller den som utan att vara den som utan att vara svensk medsvensk medborgare är bosatt i riket, borgare är bosatt i riket, om en såframt utländsk beskickning här I utländsk beskickning här i riket

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

riket enligt av riksförsäkringsverket enligt av riksförsäkringsverket godgodtagen förbindelse har att svara tagen förbindelse har att svara för för avgift till försäkringen för tilläggs- tilläggspensionsavgiften. pension enligt 19 kap. 1.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

68 vå

För varje år. för vilket pensions- För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för grundande inkomst fastställts för en försäkrad. skall pensionspo- försäkrad. skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den äng tillgodoräknas honom. I den mån pensionsgrundande inkomst mån den penstonsgrundande inhärrör från inkomst av annat för- komsten härrör från inkomst av värvsarbete må dock pensionspoäng annat förvärvsarbete får dock pentillgodoräknas den försäkrade en- sionspoäng tillgodoräknas den fördast såvida tilläggspensionsavgift en- säkrade endast om tilläggspensionsligt 19 kap. 3§ för året till fullo avgift för året till fullo erlagts inom erlagts inom föreskriven tid. Utan föreskriven tid. Utan hinder av att hinder av att sådan avgiftsbetalning sådan avgiftsbetalning inte skett icke skett skall pensionspoäng tillgo- skall pensionspoäng tillgodoräknas doräknas den försäkrade för de båda den försäkrade för de båda år som är som närmast föregått det då närmast föregått det då pension vid pension vid bifall till ansökningen bifall till ansökningen skulle börja skulle börja utgå. Pensionspoäng utgå. Pensionspoäng skall vidare allskall vidare alltid tillgodoräknas för tid tillgodoräknas för pensionsgrunpensionsgrundande inkomst härrö- dande inkomst som härrör från rande från inkomst som avses i 3 8 inkomst som avses i 3 § första stycket första stycket d). d).

Pensionspoäng som 1 första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid ärets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två decimaler.

Har försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredjedelar av hel förtidspension enligt 13 kap. 2 §. skall han, utöver pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han ätnjutit halv förtidspension. hälften och. om han åtnjutit två tredjedelar av hel förtidspension, två tredjedelar av det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu sagts skall icke gälla om pensionen enligt 6 kap. 1§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av poängme-

5 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

deltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen, som icke är samordnad med livräntan, och pensionen.

Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel förtidspension, två tredjedelar av hel förtidspension ceHer halv förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela tiden. Har pensionerna utgätt under lika läng tid av året skall den för den försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skalt försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 28, alltid tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma är.

78 Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt angår inkomst av annat förvärvsärbete. Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av unnat förvärvsarbete eller till delpension som avses i 2§ första stycket h).

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade med verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den försäkrade ej ånvo göra dylik anmiälan.

Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig. göras av förmyndaren, som därvid har att visa att den försäkrade samtycker till åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är

" Senaste lydelse 1979:86.

Nuvarande Ibvdelse Föreslagen lydelse

gift, är utan verkan, om icke hans make samtycker till undantagandet. Är maken omyndig eller bortovarande, ankommer det på förmyndare eller god man att lämna samtycke. Särskilt samtycke är ej erforderligt. om den försäkrade är förmyndare eller god man för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket medgiva undantagandet, om särskilda skäl föreligga.

12 kap.

2 8

Ålderspension utgör, där ej annat Ålderspension utgör. där ej annat följer av andra och tredje styckena följer av andra och tredje styckena samt 3 och 4 8§, för år räknat sextio samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio procent av produkten av basbelop- procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pen- pet för den månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av sion skall betalas och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräk- de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pen- nats den försäkrade eller, om penstonspoäng tillgodoräknats honom stonspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av för mer än femton år. medeltalet av de femton högsta poängtalen. Flar de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, försäkrade för mindre än trettio år. skall hänsyn tagas endast till så stor skall hänsyn £as endast till så stor del del av nämnda produkt som svarar av nämnda produkt som svarar mot mot förhållandet mellan det antal år, förhållandet mellan det antal år. för för vilka pensionspoäng tillgodoräk- vilka pensionspoäng tillgodoräknats nats honom, och talet trettio. honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. Har pensionspoäng enligt 11 kap. 7§ ägt giltighet för den försäkrade, Ö $ första stvcket på grund av underskall honom tillkommande ålders- låten avgiftsbetalning inte tillgodopension utgöra sextio procent av så räknats den försäkrade, skall hans stor del av den i första stycket ålderspension utgöra sextio procent angivna produkten. som svarar mot av så stor del av den i första stycket förhållandet mellan det antal är, angivna produkten, som svarar mot dock högst trettio, för vilka pen- förhållandet mellan det antal år, sionspoäng tillgodoräknats den för- dock högst trettio, för vilka pensäkrade. och talet trettio ökat med sionspoäng tillgodoräknats den för- 2 Riksdagen 198081. I saml. Nr 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett för varje år. för vilket den försäk- säkrade. och talet trettio ökat med rade till följd av undantagandet icke ett för varje är, för vilket den försäktillgodoräknats pensionspoäng eller rade till följd av underlåten avgiftsbegått förlustig mer än en poäng. Ej må talning inte tillgodoräknats pensionsmed tillämpning av vad nu sagts talet poäng. Vid tillämpning av vad nu trettio ökas till mer än femtio. Vad i sagts får talet trettio ej ökas till mer detta stycke stadgas skall äga motsva- än femtio. rande tillämpning i fall då pensionspoäng jämlikt 11 kap. 6§ första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare Om aälderspensionen börjar utbeän från och med den månad vur- talas tidigare än från och med den under den försäkrade fyller sextio- mänad varunder den försäkrade fylfem år, skäll pensionen minskas med ler sextiofem år, skall pensionen fem tiondels procent för varje minskas med fem tiondels procent manad, som då pensionen börjar för varje månad, som då pensionen utgå återstår till ingången av den börjar utgå äterstår till ingången av månad varunder den försäkrade fyl- den månad varunder den försäkrade ler sextiofem år. Om pensionen bör- fyller sextiofem år. Om pensionen jar utgå senare än från och med börjar utgä senare än från och med sistnämnda månad, ökas penstonen sistnämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tagas till tid efter hänsyn dock ej fas till tid efter ingången av den månad, under vil- ingången av den månad. då den ken den försäkrade fyllt sjuttio år, försäkrade fyllt sjuttio år, och ej och ej heller till tid, då den försäk- heller till tid. då den försäkrade rade åtnjutit folkpension eller icke åtnjutit folkpension eller inte varit varit berättigad till tilläggspension i berättigad till tilläggspension i form form av ålderspension. av ålderspension.

13 kap.

28”

Uppgår den försäkrades sjukpen- Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunk- ninggrundande inkomst vid tidpunk-

7 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarandeé Iydelse Föreslagen lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett ten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar det vid ärets belopp som motsvarar det vid ärets ingång, gällande basbeloppet, eher ingång gällande basbeloppet. eller har pensionspoäng tillgkodoräknats har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tvä av de den försäkrade för minst två år av de fyra år, som närmast föregätt det år fvra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar. skall för- då pensionsfallet inträffar. skall förtidspension utgå med tillämpning av tidspension utga med tillämpning av bestämmelserna 1 andra stycket. bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tid- Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallet sjukpen- punkten för pensionsfallet den sjukninggrundande inkomst uppgående penninggrundande inkomsten inte till belopp som nu sagts icke fast- har fastställts till es sådant belopp, ställts, men skulle ha fastställts. men så skulle ha sken, om den därest den allmänna försäkringskas- allmänna = försäkringskassan haft san haft kännedom om samtliga de kännedom om samtliga de förhållanförhällanden som skola ligga till den som skall ligga till grund för grund för fastställandet. fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av älderspen- tilläggspension i form av älderspension. som skulle tillkomma den för- sion, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle säkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiofem år. varunder han fyller sextiofem år. Härvid skall älderspensionen beräk- Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäk- nas under antagande att den försäkrade för varje är från och med det då rade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och förtidspensionen börjar utgä till och med det då han uppnår sextiofyra års med det då han uppnär sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensionspoäng ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pen- motsvarande medeltalet av de pensionspoängatal, vilka tillgodoräknats stonspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast honom under de fyra är som närmast föregått det år då pensionsfallet föregätt det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen däri- inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år genom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton från och med det då han fyllt sexton år till och med det som närmast år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräk- föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses ningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, från de år intill ett antal av hälften,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

för vilka pensionspoäng ej tilgodo- för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka räknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst. poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om undantagande enligt 11 ej utgå, om den försäkrade vid kap. 7 § ägde giltighet för den försäk- sextiofem års älder inte kan bli berätrade då pensionsfallet inträffade samt tigad tll ålderspension enligt 12 undantagandet tillika föranlett, att kap. den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiofem års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.

15 kap.

Är försäkrad, som är svensk med- Om en försäkrad är svensk medborgare, född under något av åren borgare och född under något av 1896-1914, skall vid tillämpning av ären 1896-1914, skall vid tillämp- 12 kap. 2 § första stycket talet trettio ning av 12 kap. 2§ första stycket utbytas mot talet tjugu. Beträffande talet trettio utbytas mot talet tjugu. försäkrad som nu sagts skall 12 kap. Beträffande en sådan försäkrad till- 2§ andra stycket icke äga tillämp- lämpas inte bestämmelserna i 12 kap. ning. 2§ andra stycket.

Om försäkrad är svensk medbor- Om en försäkrad är svensk medgare och född under något av åren borgare och född under något av 1915-1923, skall vid tillämpning av ären 1915-1923, skall vid tillämp- 12 kap. 2 § första och andra styckena ning av 12 kap. 2§ första och andra talet trettio utbytas mot talet tjugu styckena talet trettio utbvtas mot ökat med ett för varje år. som den talet tjugu ökat med ett för varje år försäkrade är född senare än år 1914; som den försäkrade är född senare och skall för varje år, som den än år 1914. Dessutom skall för varje försäkrade är född senare än år 1914, år. som den försäkrade är född ökning som i 12 kap. 2§ andra senare än är 1914, er ökning som i 12 stycket sägs ske med en tiondel av kap. 2 § andra stycket sägs ske med det antal år, för vilket den försäk- en tiondel av det antal år, för vilket rade till följd av undantagandet icke den försäkrade till följd av uwnderlåtillgodoräknats pensionspoäng eller ten avgiftsbetalning inte tillgodoräkgått förlustig mer än en poäng. nats pensionspoäng.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

15 Det pensionsbelopp, som först Det penstionsbelopp som först förförfaller till betalning efter beviljan- faller till betalning sedan förtidspende av förtidspension, skall minskas sion beviljats skall minskas med den med den försäkrade tillkommande sjukpenning den försäkrade har rätt sjukpenning enligt denna lag i den till enligt denna lag i den mån penmån pension och sjukpenning belö- sion och sjukpenning belöper på pa på samma månad. Minskning som samma månad. En sådan minskning nu sagts skall ske även med sjukpen- skall ske även med sjukpenning som ning som utgår enligt lagen utgår enligt lagen (1976:38&0) om (1976:380) om arbetsskadeförsäk- arbetsskadeförsäkring eller motsvaring eller motsvarande ersättning rande ersättning som utgår enligt som utgår enligt annan författning annan författning eller på grund av eller på grund av regeringens förord- regeringens förordnande. Beviljas nande. Beviljas förtidspensionen att förtidspensionen att utgå i omedelutgå i omedelbar anslutning till sjuk- bar anslutning till sjukbidrag, skall bidrag, skall minskning dock göras minskningen dock göras endast på endast å belopp. varmed pensionen i det belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst möjlighet att bereda sig inkomst genom = förvärvsarbete Överstiger genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas sjukbidraget. I första hand minskas folkpension. Vad i detta stycke stad- folkpensionen. Vad i detta stycke gas om minskning av pension då föreskrivs om minskning av pensiosjukpenning har utgått gäller även nen då sjukpenning har utgått gäller när dagpenning enligt 16 § arbets- även när dagpenning enligt 1658 marknadskungörelsen (1966:368) arbetsmarknadskungörelsen (1966: och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 368) och särskilt vuxenstudicbidrag 7 kap. studiestödslagen (1973:349) enligt 7 kap. studiestödslagen (1973: har utgått. 349) har utgått.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. Om den omprövning som skall ske 58 första stycket c) befunnits att den enligt 3 kap. 5 § första stycket hb) har försäkrade även efter det pensionen lett till att den försäkrade även efter beviljats är berättigad att vid sjuk- det art pensionen beviljats är berättidom uppbära sjukpenning. skall för gad att vid sjukdom uppbära sjukdap, då hel sjukpenning utgivits. penning, skall för dag, då hel sjuksjukpenningen föranleda minskning penning utgivits, sjukpenningen förav pensionen endast ;j den män den anleda minskning av pensionen

3 Senaste Ivdelse 1979:1125.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överstiger vad som skulle hava utgått endast i den män den överstiger vad om sjukdomsfallet inträffat efter det som skulle /a utgått om sjukdomspensionen beviljats. fallet inträffat efter det pensionen

beviljats.

Vad i första och andra styckena Vad som sägs 1 första och andra sägs skall äga motsvarande tillämp- styckena gäller i tillämpliga delar ning beträffande belopp, varmed beträffande belopp sont förtidspenförtidspension ökas i anledning av sionen ökas med, om den försäkvtterligare nedsättning i den försäk- rades förmåga eller möjlighet att få rades förmåga eller möjlighet att inkomst genom förvärvsarbete viterbereda sig inkomst genom förvärvs- ligare nedsätts. arbete.

19 kap.

18”

Arbetsgivare skall enligt vad nedan Om uvgifter för finansiering av sägs för varje år erlägga socialförsäk- sjukförsäkringen, folkpensioneringsavgift — till sjukförsäkringen, ringen och försäkringen för tilläggsfolkpensioneringen och försäkringen pension föreskrivs i lagen (0000:000) för tilläggspension. om socialavgifter.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2§ andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller näturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2§ andra stycket är för handen. annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång

? Senaste lydelse 1980:315.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

gällande basbelopper multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med fult arbetstid, räknas

såsom en arbetstagare och arbetsta-

gare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes uv regeringen cfter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnitliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt — försäkrad = enligt — lagen (1976:380) om urbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspen-

sion skall hänsyn icke tagas till

arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår

försäkringen för tilläggspension skall

vidare bortses från arbetstagare, som

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

vid ärets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller. om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes. avser arbete utom riket.

Avzrift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av burns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 123. Avgift erlägges ej heller för lön som arhetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning Jör vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Den som har utgivit ett bidrag som avses i II kap. 2§ första stvcket m) skall erlägga avgift till försäkringen för tilläggspension som om bidraget hade utgjort lön från honom som arbetsgivare. Vid beräkningen av avgiften skall den som fått bidraget anses som en arbetstagare som under hela året varit anställd med full arbetstid.

2 g!0

Försäkrad, som vid utgången av Sjukförsäkringen finansieras. förvisst år är inskriven hos allmän för- utom genom avgifter som avses i I $, säkringskassa och ej fyllt sextiofem år av statsmedel.

1 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

och ej heller för någon del av sammu Statsbidrag lämnas med femår åtnjutit hel förtidspension enligt ton procent av kostnaderna för sjukdenna lag eller för hela året åtnjutit försäkringsförmäner, inberäknat hel ålderspension enligt samma lag, försäkringens kostnader enligt lagen skall för nämnda år till kassan erläg- (1974:525) om ersättning för viss g2a sjukförsäkringsavgift Jödelsekontrollerande verksamhet under förutsättning att han under året m.m. samt för förvaltning. haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2.

Vid beräkning av avgift enligt för- Swtsbidrag lämnas vidare med sta stycket äger 3 8 andra och fjärde femton procent av kostnaderna för styckena samt 11 kap. 4 § motsvaran- den allmänna försäkringen för förde tillämpning. måner enligt lagen (1981:49) om

begränsning av läkemedelskostna-

der, m. m., samt för centrala studie-

stödsnämnden med anledning av att

sådana återbetalningspliktiga studie-

medel som belöper på en studerandes

sjukperiod enligt studiestödslagen

(1973:349) inte skall återbetalas.

1

3 kr

Försäkrad, som vid utgången av Folkpensioneringen — finansieras. visst år är inskriven hos allmän för- förutom genom avgifter som avses i säkringskassa, skall för nämnda år 18. av statsmedel, om ef annat särerlägga socialförsäkrings- skilt föreskrivits. avgift till folkpensioneringen under förutsättning att han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt II kap. 3§. Avgift erlägges dock ej av den som vid årets Ingång uppnått sextiofem års ålder och ej heller av den som för någon del av samma år åtnjutit hel förtidspension enligt denna lag eller för hela året åtnjutit hel ålderspension enligt samma lag.

Vid beräkning av avgift enligt första stvcket tages icke hänsyn till inkomst som för år räknat ej uppgått

11 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

till femhundra kronor.

Försäkrad. för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande — inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skull för nämnda år erlägga tilläggspensionsavgiftd den pensionsgrundande inkomsten. i vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i II kap. 3 § första stycket d).

ål

Avgift till sjukförsäkringen enligt Avgiftsuttager till försäkringen för 1§ eller sjukförsäkringsavgift enligt tilläggspension skall vara så avvägt 28 skall utgå med tio och fem tion- att avgifterna i förening med andra dels procent av det belopp, varå tillgängliga medel finansierar penavgiften skall beräknas. För försäk- sionsutberalningar. förvaltningskostrad som på grund av undantagande nader och andra utgifter för försäkenligt 11 kap. 7§ ej omfattas av ringen samt den fondering som sjukpenningförsäkringen eller för vil- behövs. ken försäkringen enligt 3 kap. 118 Beslut om avgiftsuttaget för ett visst gäller med karenstid, beräknas dock år skall fattas senust under året dessavgift enligt 2 § efter den lägre pro- förinnan. Riksförsäkringsverket centsats som regeringen eller, efter skall vart femte år föreslå avgiftsuttug regeringens bemyndigande, myndig- för nästföljande sju år, i den mån het fastställer med hänsyn till den uttaget inte redan beslutats. inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, tull den del utgifterna

12 Senaste lydelse 1980:1039.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

icke täckas av statsbidrag enligt 7§. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under äret uppkommit för den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (1954:519) om kosmadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. samt för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, — enligt — studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

I fråga om sjöman som avses il $1 mon. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimalter.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ilvdelse

das

Avgift till folkpensioneringen enligt I eller 3 § skall utgå med åtta och

fyra tiondels procent av det belopp. på vilket avgiften skall beräknas. I

fråga om sjöman som avses i I 8 I mom. första stycket lagen (1958:295)

om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 4§ andra stycket. Avgifterna tillföras staten.

5 gu

Avgift till försäkringen för tilläggs-

pension enligt I $ samt tilläggspen-

Sionsavgift enligt 3 § skola utgå efter

en procentsats, som fastställes i särskild lag. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslå till

bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fonde-

ring som finnes erforderlig.

Beslut om den procentsats, som

skall tillämpas för visst år, skall fattas Senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket åligger att vart femte år framlägga förslag beträffande procentsatserna under nästföljande Sju år, i den mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första

stycket, skola ingå till en fond, benämnd allmänna pensions-

13 Senaste lvdelse 1980:1039.

14 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

fonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Lr

Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav erlagt avgiftsbelopp. äger han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.

785

Statsbidrag utgår för varje år med femton procent av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för varje år med femton procent av de kostnader som under året uppkommit för den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.. samt för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod. — enligt — studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas.

15 Senaste Ivdelse 1979:1134.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

SS

Förutom genom avgifter enligt I och 3 §§ bestridas kostnaderna för folkpensioneringen av statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits.

Y gin

Om debitering och uppbörd av avgifter enligt I $ samt av tilläggspensionsavgifter enligt 3 § ävensom angående befrielse i vissa fall från skyldighet an erlägga avgift av sistnämnda slag gälla särskilda bestämmelser.

10 §

Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgifter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

11 §

I avräkning å de avgifter, som tillkomma allmän försäkringskassa, äger kassan av statsverket erhålla förskott enligt de föreskrifter regeringen utfärdar.

20 kap.

4§

Har någon genom oriktiga uppgif- Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att ter eller genom underlåtenhet att

16 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fullgöra honom åvilande upprifts- fullgöra ex upprifts- eHer anmäleller anmälningsskyldighet eller an- ningsskyldieghet eller på anna sätt norledes förorsakat att ersättning förorsakat att ersättning utgått obeutgått obehörigen eller med för högt hörigen eller med för högt belopp. belopp. eller har någon eljest obehö- eller har någon eljest obehörigen rigen eller med för högt belopp eller med för högt belopp uppburit uppburit ersättning och har han skä- ersättning och har han skäligen bort ligen bort inse detta, skall återbetal- inse detta, skall återbetalning ske av ning ske av vad för mycket utbeta- vad som för mycket utbetalats. om lats, där ej 1 särskilt fall anledning inte i särskilt fall anledning föreligger föreligger att helt eller delvis eftergi- att helt eller delvis efterge återbetalva återbetalningsskyldighet. ningsskyldigheten.

Har återbetalningsskyldighet Har återbetalningsskyldighet ålagts nägon enligt första stycket, må ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom i vid senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgätt avräkning på vad som för mycket innehällas skäligt belopp. Avdrag å utgatt innehållas ert skäligt belopp. tilläggspension må tillika göras för Avdrag på tilläggspension får även ogulden tilläggspensionsavgift, såvi- göras för obetald egenavgift för tillda enligt 11 kap. 6 § första stycket läggspension, om enligt 11 kap. 6 § pensionspoäng som svarar mot första stycket pensionspoäng som avgiften tillgodoräknats den försäk- svarar mot avgiften tillgodoräknats rade för det år som avgiften avser. den försäkrade för det är som avgif-

ten avser oavsett att avgiften inte

erlagts.

Beträffande fullföljd av talan i Beträffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad därom är vissa fall skall gälla vad därom förestadgar i författning som avses i II skrivs 1 författning som avses I I1 kap. 4§ eller 19 kap. 9§ eller 10 § kap. 48. första stycket. I fråga om besvär över beslut i ärende, som avses i 19 kap. 105 sista stycket skall vad som gäller beträffande besvär över beslut enligt 15 § I mom. förordningen om statlig inkomstskatt äga motsvarande tilllämpning.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 11 § gäller fortfarande för försäkrade för

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

vilka undantagande enligt 11 kap. 7§ i dess äldre lydelse ägt giltighet.

3. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7§ i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15 kap. I $i deras förutvarande lydelse. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka sådant undantagande varit gällande under år 1981 päller alltjämt äldre bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§. 11 kap. 78, 13 kap. 2§ och 17 kap. 18. Anmälan som avses i 11 kap 78 första stycket i dess äldre lydelse får utan hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan från och med ingången av året näst efter det då anmälan har återkallats. Ny anmälan får inte göras.

4. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller fortfarande i fräga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillimpas i stället den nya bestämmelsen.

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-

ring!

dels att 4 kap. 85 samt 7 kap. 3 och 4 §§ skall upphöra att gälla.

dels att I kap. 1§, 3 kap. 6 §.6 kap. I $ samt 7 kap. I och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

I kap.

18 Den som förvärvsarbetar är försäkrad för arbetsskada enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgär utbildning i den män utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom. Annan förvärvsarbetande än ar- Annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under förut- — betstagare är försäkrad under förutsättning att han är bosatt i Sverige = sättning att han är bosatt 1 Sverige.

och att undantagande från försäk-

ringen för tilläggspension enligt II

kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ej gäller för honom.

3 kap.

68 Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring: n .

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring men likväl. har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för

honom enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 6 000. kronor,

3. för försäkrad som avses 1 I kap. I $ andra stycket eller som i annat fall

genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade: hans livränteunderlag enligt 4 kap. .

Bestämmelserna i 4 kap. 8§ äger. Sjukpenningunderlaget får ej be-

I Lagen omtryckt 1977:26d. 2 Senaste lydelse 1979:1165. 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarande tillämpning i fråga om räknas till högre belopp än som sjukpenningunderlag. Sjukpenning- motsvarar sju och en halv gånger det underlaget får ej beräknas till högre basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om belopp än som motsvarar sju och en allmän försäkring som gällde vid halv gånger det basbelopp enligt 1 årets början. kap. 6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap.

Inkomst som enligt 11 kap. 7§ lagen (1962:381) om allmän försäkring har undantagits från försäkringen för tilläggspension inräknas i livränteunderlaget utan hinder av 3 kap. 2§ första stycket fjärde meningen samma lag.

6 kap.

18 Är någon som kar rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Livränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår från och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i den mån hon ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livränteunderlaget enligt 5 kap. 2 8. Bestämmelserna i 4 kap. 4 § tredje stycket har därvid motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande från försäk- Om den försäkrade till följd av ringen för tilläggspension enligt II underlåten avgiftsbetalning ej har kap. 7 § lagen om allmän försäkring tillgodoräknats pensionspoäng enatt gälla efter det att arbetsskadan har ligt 11 kap. 6§ lagen om allmän inträffat, skall vid tillämpning av försäkring för år efter det då arbets-

denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn skadan har inträffat, skall vid till-

tagas till tilläggspension som skulle lämpning av denna paragraf och 4 ha utgått om undantagande ej hade kap. 4§ hänsyn tas till den tilläggs-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anmälts. Motsvarande skall gälla, pension som skulle ha utgått om om den försäkrade till följd av avgift hade erlagts. underlåten avgiftsbetalning ej har tillgkodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § nämnda lag för år efter det då skadan har inträffat.

7 kap.

För finansiering av arbetsskade- Om avgifter för finansiering av försäkringen erlägges årligen avgif- arbetsskadeförsäkringen föreskrivs i ter enligt detta kapitel. För staten lagen (0000:000) om socialavgifter. gäller särskilda' bestämmelser som För staten gäller särskilda bestämmeddelas av regeringen. melser som meddelas av regering-

en.

28 Arbetsgivare erlägger avgift på Avgiften till arbetsskadeförsäksumman av vad han under året har ringen skall utgå efter en procentsats utgivit som lön till arbetstagare i som skall vara så avvägd att avgifterpengar eller naturaförmåner i form na tillsammans med andra tillgängliav kost, bostad eller bil eller, i fall ga medel täcker som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 1. ersättningar enligt denna lag sista meningen lagen (1962:381) om samt ersättningar på grund av obligaallmän försäkring, annan ersättning torisk — försäkring — enligt lagen för utfört arbete. Vid beräkningen av (1916:235) om försäkring för olycksavgiften tages ej hänsyn till arbetsta- fall i arbete, lagen (1929:131) om gare vars lön under året har understi- försäkring för vissa yrkessjukdomar git 500 kronor. och lagen (1954:243) om yrkesskade-

försäkring.

2. kostnader som föranleds av

lagen (1955:469) angående omregle-

ring av vissa ersättningar enligt lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäk-

ring för olycksfall i arbete m. m.,

lagen (1962:303) om förhöjning av

vissa ersättningar i anledning av

yrkesskada m. m. lagen (1967:919)

om värdesäkring av vyrkesskadeliv-

räntor m. m. och lagen (1977:268)

3 Scnaste lydelse 1979:653.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

om uppräkning av yrkesskadelivrän-

tor Mm. m.,

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Avgift erlägges icke för arbetstaga- Med förvalmingskostnader enligt res lön vid sjukdom eller ledighet för första stycket 3 avses omkostnader vård av barn till den del lönen mot- för riksförsäkringsverkets och de svarar sjukpenning eller föräldrapen- allmänna försäkringskassornas verkning som arbetsgivare äger uppbära samhet beträffande arbetsskadeförenligt 3 kap. 16 § lagen om allmän säkringen. Den del av avgifterna som försäkring. Avgift erlägges ej heller skall anses svara mot förvaltningsför lön som arbetsgivare har utgivit kostnader fastställs genom särskild till barn för arbeie utfört i hans lag. förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Försäkrad som under året har haft Beslut om procentsats och förvaltinkomst av annat förvärvsarbete ningskostnadsandel för ett visst år enligt 3 kap. 2§ lagen om allmän skall fattas senast under året dessförförsäkring erlägger avgift enligt de innan. Riksförsäkringsverket skall grunder som anges för sjukförsäk- vart femte år föreslå procentsats och ringsavgift i 19 kap. 2 § samma lag. förvaltningskostnadsandel för de sju

följande åren, i den mån beslut ej

redan har fattats.

Avgift utgår efter procentsats som fastställes i lag. Procentsatsen skall vara avvägd så att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk — försäkring — enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2. kostnader som föranledes av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., lagen (1967:919) om värdesäkring av vyrkesskadelivräntor m. m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor Mm. M.,

3. förvaltningskostnader, 4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader fastställes genom särskild lag.

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan har fattats.

4§

Om debitering och uppbörd uv avgift gäller särskilda bestämmelser.

Avgifterna föres till en fond, kallad arbetsskadeförsäkringsfonden, som förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 1 kap. 18, 3 kap. 6 §. 4 kap. 8§ och 6 kap. 1§ gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet samt i fråga om försäkrade för vilka undantagande från försäkringen för

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring äger giltighet efter ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 7 kap. gäller fortfarande i fråga om avgifter som

belöper på tid före ikraftträdandet.

4¶Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Vid tillämpning av 3§ skall, då Vid tillämpning av 3§ skall, då

undantagande enligt 11 kap. 7§ pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ lagen om allmän försäkring gällt, första stycket lagen (1962:381) om hänsyn tagas till tilläggspension, som allmän försäkring på grund av underskulle ha utgått om undantagande ej låten avgiftsbetalning icke tillgodoägt rum. Motsvarande skall gälla, då räknats den försäkrade, hänsyn tas pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ till den tilläggspension, som skulle första stycket lagen om allmän för- ha utgått om avgift erlagts. säkring på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott enligt 3 § hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring'

Härigenom föreskrivs att 4, 13 och 21 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han från och med det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid tillämpning av första stycket Vid tillämpning av första stycket skall i förekommande fall tagas hän- skall i förekommande fall ras hänsyn syn även till år, för vilket den för- även till år. för vilket den förvärvsarvärvsarbetande skulle ha tillgodo- betande skulle ha tillgodoräknats räknats pensionsgrundande inkomst pensionsgrundande inkomst om han om han inte hade anmält undanta- inte hade underlåtit att erlägga tillgande från försäkringen för tilläggs- läggspensionsavgift. pension eller hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

13 §

För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst, som han efter arbetstidsminskningen kan antagas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 88 och 98 andra stycket vid beräkningen av pensionsunderlaget.

Den försäkrades genomsnittliga Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före = arbetstids- förvärvsinkomst före = arbetstidsminskningen beräknas med ledning minskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till- av dels de pensionspoäng för tillläggspension som han har tillgodo- läggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste tre åren före räknats för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels det bas- arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstids- belopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas minskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år understigit vad inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för som motsvarar en pensionspoäng för året. skall i stället tillgodoräknas året, skall i stället tillgodoräknas

4]

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarande del av en pensionspo- motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall tugas äng. I förekommande fall skall hänhänsyn även till pensionspoäng som syn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräk- den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undan- nats om han inte hade underlåtit att tagande från försäkringen för till- erlägga tilläggspensionsavgift. läggspension eller hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen under den ettårsperiod som avses i 3 § endast förvärvsarbetade som anställd, som uppdragstagare eller som bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas enligt 128. En förutsättning härför är att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst.

21§

För finansiering av delpensions- Om avgifter för finansiering av försäkringen erlägger arbetsgivare delpensionsförsäkringen föreskrivs i årligen avgift enligt de grunder som lagen (0000:000) om socialavgifter. anges för socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen i 19 kap. I $ lagen (1962:361) om allmän försäkring. Avgift erläggs med 0,50 procent av uvgiftsunderlagetr.

Den som under året har haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt Il kap. 3§ lagen om allmän försäkring erlägger avgift till delpensionsförsäkringen enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen i 19 kap. 3 § samma lag och efter procentsats som anges i första stycket.

I fråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. och uppbördslagen (1953:272). Avgifterna skall ingå till en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. För den som har anmält undantagande från försäkringen för tilläggs-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall 4 och 13 §§ i deras äldre lydelse alltjämt gälla.

3. Äldre bestämmelser i 21 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

6 Förslag til! Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.!

dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1-4, 28 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om uppbörd av vissa avgifter Lag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. enligt lagen (0000:000) om socialavm. m. gifter.

18 Angående debitering och upp- Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare börd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän enligt lagen (0000:000) om socialavförsäkring, lagen (1976:380) om gifter skall gälla vad som föreskrivs arbetsskadeförsäkring, lagen nedan. (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift samt = lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan stadgas.

28 I denna lag förstås med I denna lag förstås med arbetsgivaravgift: sum-

man av arbetsgivarens avgifter enligt 1§ första stycket;

avgiftsunderlag: belopp avgiftsunderlag:det belopp varå avgift, som avses i 1§ första på vilket avgifter, som avses i 1§, stycket, skall beräknas för arbetsgi- skall beräknas för arbetsgivaren; varen:

utgiftsår: det kalenderår för utgiftsår: det kalenderår för

I Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:9385. 2 Senaste lydelse 1977:283. 3 Senaste lydelse 1979:652.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

vilket avgiftsunderlag skall bestäm- vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas: mas;

slutlig avgift: arbetsgivarav- slutlig avgift:sumrman av de gift som påföres vid den årliga arbetsgivaravgifter som en arbetsgiavpiftsdebiteringen för nästföregå- vare påförs vid den årliga avgiftsdeende utgiftsår; biteringen för der nästföregående

utgiftsåret;

preliminär avgift: belopp preliminär avgift: der besom enligt debitering skall erläggas lopp som enligt debitering skall beraeller eljest erlägges 1 avräkning på las eller annars betalas i avräkning på slutlig avgift; den slutliga avgiften;

kvarstående avgift: av- kvarstående avgift: det giftsbelopp som återstår att erlägga avgiftsbelopp som återstår att betala sedan preliminär avgift avräknats sedan den preliminäru avgiften avfrån slutlig avgift; räknats från den slutliga avgiften;

tillkommande avgift: ar- tillkommande avgift: den betsgivaravgift som skall erläggas arbetsgivaravgift som skall betalas enligt beslut om debitering fattat enligt ett beslut om debitering som sedan den årliga avgiftsdebiteringen har fattats sedan den årliga avgiftsdeavslutats. biteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- Med lön förstås i denna lag detunderlag för avgift till sjukförsäk- samma som i lagen (0000:000) om ringen, folkpensioneringen, försäk- socialavgifter. ringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen samt för arbetarskyddsavgift och arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och II kap. 2§ andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift — erlagts — enligt lagen (1908:128 s. I) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som upphbäres enligt förevarande lag.

Med länsrätt förstås I denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

Vid tillämpning av denna lag skall sådant bidrag som avses i ll kap. 2§ första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som lön och den som utgivit bidraget som arbetsgivare.

Avgiftsunderlag bestämmes av Avgiftsunderlaget fastställs av tiksriksförsäkringsverket och angives i försäkringsverket och avrundas till hela hundratal kronor, så att över- närmast lägre hundratal kronor. skjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår. då dödsfallet inträffade, avgiftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som den avlidne utgivit, och lön. som utgivits av dödsboet.

48”

Vid bestämmande av uvgiftsun- Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår derlaget skall värdet av naturaförav de i 18 angivna författningarna mån i form av kost, bostad eller bil gälla följande. uppskattas efter regler, som fastställs

Värdet av naturaförmän i form av av regeringen eller efter regeringens kost. bostad eller bil skall uppskattas bemyndigande av riksförsäkringsefter regler, som fastställas av rege- verket. Värdet av bilförmån skall ringen eller efter regeringens be- bestämmas enligt schablon = på

+ Senaste lydelse 1979:652.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

myndigande av riksförsäkringsver- grundval av genomsnittliga faktiska ket. Värdet av bilförmån skall kostnader för innehav av bilar i olika bestämmas enligt schablon på pris- och årsklasser vid en årlig grundval av genomsnittliga faktiska körsträcka i privat bruk om 1 000 kostnader för innehav av bilar i olika mil. Värdet av naturaförmån i form pris- och årsklasser vid en ärlig av kost och bostad åt sådana arbetskörsträcka + privat bruk om 1 000 tagare som avses i I $ I mom. första mil. Vad angår naturaförmån i form stycket lagen (1958:295) om sjöav kost och bostad ät arbetstagare, mansskatt skall dock beräknas efter som avses i I $ första stycket lagen de grunder, enligt vilka motsvarande om sjömansskatt, skall dock värdet naturaförmåner till ombordanställt beräknas efter de grunder, enligt manskap som erlagt sjömansskatt vilka motsvarande naturaförmåner värderas vid bestämmande av pentill ombordanställt manskap som sionsgrundande inkomst. erlagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att-av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver: Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) skall i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning icke beaktas vid bestämmande av avgiftsunderlag.

28 §

Arbetsgivaravgift, som uppbäres Arbetsgivaravgift skall, om riksav riksförsäktingsverket, skall, där försäkringsverket ej medger annat verket ej medgivit annat betalnings- betalningssätt, beralas genom insättsätt, erläggas genom inbetalning till ning på verkets postgirokonto med

5 Senaste lydelse 1976:1016.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkets postgirokonto medelst inbe- inbetalningskort som skall vara talningskort, vilka skola vara fogade fogade vid räkning som avses i 27 8. vid räkning som avses i 27 §. Inbetal- Inbetalning med sådant kort sker ning medelst sådant kort sker kost- kostnadsfritt. nadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i Avgiftsbelopp och räntor skall i den mån de inflyta eller utbetalas till den mån de inflyter eller utbetalas till arbetsgivare fördelas mellan avgif- arbetsgivare fördelas mellan olika ter, som avses i I $ första stycket eller avgiftsändamål enligt följande: eljest uppbäras med tillämpning av denna lag, enligt följande:

preliminär avgift för visst utgifts- preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgifterna ingå i summan år, så som avgifterna ingår i summan av de under samma utgiftsår debite- av de under samma utgiftsår debiterade preliminära avgifterna; rade preliminära avgifterna;

kvarstående avgift och överskju- kvarstående avgift och överskjutande preliminär avgift, så som tande preliminär avgift. så som avgifterna ingå i summan av motsva- avgifterna ingår i summan av motrande slutliga avgifter; svarande slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgifts- tillkommande avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas belopp, som visst år återbetalas enligt 31 §, så som avgifterna ingå i enligt 31 §, så som avgifterna ingår i summan av de slutliga avgifter som summan av de slutliga avgifter som påförts vid närmast föregående årli- påförts vid närmast föregående årliga avgiftsdebitering; samt ga avgiftsdebitering; samt

särskild avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilket den särskilda avgiften eller räntan beräknats. Sedan den årliga avgiftsdebite- Sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preli- ringen avslutats, skall influten preliminär avgift för utgiftsäret i fråga minär avgift för utgiftsåret omfördeomfördelas enligt de bestämmelser las enligt de bestämmelser som gäller som gälla för kvarstående avgift. för kvarstående avgift.

39 §

Tilläggspensionsavgift enligt 19 Egenavgifter till försäkringen för kap. 3 § lagen om allmän försäkring tilläggspension skall, med iakttaganskall, med iakttagande av vad i 40 § de av vad som sägs i 40 §, debiteras sägs, debiteras och uppbäras i enlig- och uppbäras enligt bestämmelserna het med vad som stadgas i uppbörds- uppbördslagen (1953:272). lagen.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

7 Förslag till Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ reglementet (1959:293) angäende allmänna pensionstondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I 8!

De penningmedel, som enligt 19 De penningmedel. som enligt 4 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän kap. 3 § lagen (0000:000) om socialförsäkring skall ingå till allmänna avgifter skall ingå till allmänna penpensionsfonden, skall på det sätt sionsfonden, skall på det sätt som som nedan stadgas förvaltas av fyra föreskrivs nedan förvaltas av fyra särskilda styrelser. benämnda för- särskilda styrelser. benämnda första, andra, tredje och fjärde fondsty- sta, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna. Därvid får dock de medel relserna. Därvid får dock de medel

som överförs till fjärde fondstyrel- som överförs till fjärde fondstyrel-

sens förvaltning uppgå till högst sens förvaltning uppgå till högst 1850 miljoner kronor. 1850 miljoner kronor.

28 Det åligger tiksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket skall överatt i fråga om avgifter till försäkring- föra en för tilläggspension överföra

1. till första fondstyrelsens för- 1. till första fondstyrelsens förvaltning avgifter, som enligt 19 kap. valtning tilläggspensionsavgifter, 1 § lagen (1962:381) om allmän för- som erläggs av staten, kommuner säkring erläggas av staten, kommu- och därmed jämförliga samfällighener och därmed jämförliga samfäl- ter samt bolag, föreningar och stifligheter samt bolag, föreningar och telser, i vilka staten, kommun eller stiftelser, i vilka staten, kommun därmed jämförlig samfällighet har eller därmed jämförlig samfällighet ett bestämmande inflytande: äger ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens för- 2. till andra fondstyrelsens förvaltning jämlikt nämnda lagrum valtning tilläggspensionsavgifter, inflytande avgifter från andra arbets- som erläggs av andra arbetsgivare än givare än under 1 sägs, som i genom- under 1 sägs, vilka i genomsnitt för snitt för det år, varå avgifterna det år som avgifterna avser sysselsätbelöpa, sysselsätta minst femtio ter minst femtio arbetstagare; arbetstagare;

I Senaste lydelse 1981:182. > Senaste lydelse 1979:1056. 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. tll tredje fondstyrelsens för- 3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt summa valtning övriga tilläggspensionsavlagrum samt avgifter som erläggas gifter; samt jämlikt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring; samt

4. till fjärde fondstyrelsens för- 4. till fjärde fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen valtning medel, som av styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsver- rekvirerats hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som ket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelserna i belöper på de övriga styrelserna i förhållande ull kapitalbehållningar- förhållande till kapitalbehällningarna enligt styvrelsernas balansräkning- na enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången ar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående är. av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen varje år av de medel fjärde fondstyrelsen förvaltar skall dock, efter avdrag av sådana kostnader som anges i 3 § andra stycket, fyra femtedelar överföras till de övriga fondstyrelsernas förvaltning i förhållande till de avräkningar som har skett enligt första stycket 4 till och med det år som avkastningen avser.

48 Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna skall bestå av nio och fjärde fondstyrelsen av tolv ledamöter, vilka alla förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare:

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning. som företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i tredje fondstyvrelsen två efter i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fvra efter förslag av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsta- rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sam- gare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräder per- manslutningar, som företräder personer vilka erlägger avgifter enligt 19 soner vilka erlägger egenavgifter för

3 Senaste lydelse 1981:182.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän — tilläggspension; samt försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av sammanslutning, som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.

Avges inte förslag, förordnar regeringen ändå ledamöter.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

8 Förslag till Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder!

dels att i 9§ ordet ”arbetsskadeförsäkringsfonden” skall bytas ut mot ”arbetsskadefonden”,

dels att I och 2 §8& skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18”

Folkpensioneringsfonden, arbets- Folkpensioneringsfonden, arbetsskadeförsäkringsfonden, särskilda skadefonden, särskilda yrkesskadeyrkesskadefonden, fonden för frivil- fonden. fonden för frivillig yrkesskalig yrkesskadeförsäkring, samt de deförsäkring, delpensionsfonden fonder, som avses i 22 kap. lagen om samt fonden för den frivilliga penallmän försäkring och i 7§ lagen sionsförsäkringen skall på sätt nedan (1975:380) om delpensionsförsäk- föreskrivs förvaltas av fondfullmäkring, skola på sätt nedan stadgas tige. förvaltas av fondfullmäktige.

28 Årbetsskadeförsäkringsfondens Arbetsskadefondens inkomster utinkomster utgöras av görs av

avgifter enligt 7 kap. lagen arbetsskadeavgifter enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- (0000:000) om socialavgifter; ring;

återbetalda belopp enligt 128 andra stycket lagen om försäkring för olvcksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring:

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp. som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfalli arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av olvcksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Arbetsskadeförsäkringsfondens Arbetsskadefondens utgifter ututgifter utgöras av ersättningar och görs av ersättningar och andra kostandra kostnader, som i anledning av nader, som i anledning av inträffade ! Senaste lydelse av 9 § 1977:273. 2 Senaste lydelse 1977:273. 3 Senaste lydelse 1977:273.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inträffade skadefall skola utbetalas skadefall skall utbetalas av riksförav riksförsäkringsverket eller allmän säkringsverket eller allmän försäkförsäkringskassa på grund av obliga- ringskassa på grund av obligatorisk torisk försäkring enligt lagen om försäkring enligt lagen om försäkförsäkring för olycksfall i arbete, ring för olycksfall i arbete, lagen om lagen om försäkring för vissa yrkes- försäkting för vissa yrkessjukdomar. sjukdomar, lagen om krigsförsäk- lagen om krigsförsäkring för ombord ring för ombord å fartyg tjänstgöran- å fartyg tjänstgörande personer, de personer, lagen om yrkesskade- lagen om yrkesskadeförsäkring. laförsäkring. lagen om. krigsförsäkring gen om krigsförsäkring för sjömän för sjömän m.fl. och lagen om m. fi. och lagen om arbetsskadeförarbetsskadeförsäkring, ävensom säkring, ävensom kostnader för kostnader för omreglering, förhöj- omreglering, förhöjning, uppräkning, uppräkning och värdesäkring ning och värdesäkring av ersättningav ersättningar enligt dessa lagar; ar enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas ersättningar, som skall utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angå- övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av ende ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om olycksfall i arbetc, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkes- samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet; ersättningsskyldighet;

belopp. som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i avgift som i första stycket sägs:

belopp. som skola utbetalas för belopp, som skall utbetalas för bestridande av förvaltningskostna- finansiering av förvaltningskostnader enligt 7 kap. 3 § andra stycket der enligt 7 kap. 2§ andra stycket lagen om arbetsskadeförsäkring: lagen om arbetsskadeförsäkring, samt | samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 § stadgas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper

på tid före ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun-

dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3a§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Penstonsgrundande inkomst be- Pensionsgrundande inkomst behöver icke fastställas om pensions- höver inte fastställas om pensionspopoängen beräknad enligt 11 kap. 6 § ängen beräknad enligt 11 kap. 6§ första och tredje styckena lagen första och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng som avses i sista pensionspoäng som avses i sista stycket samma paragraf och tilläggs- stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgift enligt 19 kap. 3§ pensionsavgift ej heller skall påföras nämnda lag ey heller skall påföras den försäkrade för året. den försäkrade för året.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

I Lagen omtryckt 1976:1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. 2 Senaste lydelse 1979:128.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift

under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut före- Enligt riksdagens beslut föreskrivs, att den i 19 kap. 5§ lagen skrivs, att procentsatsen för uttag av (1962:381) om allmän försäkring tilläggspensionsavgift skall utgöra nämnda procentsatsen för uttag av 12.00 procent för år 1980. 12,25 avgift till försäkringen för tilläggs- procent för år 1981, 9,40 procent för pension skall utgöra 12,00 procent år 1982, 9,60 procent för år 1983 och för år 1980, 12,25 procent för år 9,80 procent för år 1984. 1981, 12,50 procent för år 1982, 12,75 procent för år 1983 och 13,00 procent för år 1984.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut före- Enligt riksdagens beslut föreskrivs, att den i 7 kap. 3§ lagen skrivs, att procentsatsen för uttag av (1976:380) om arbetsskadeförsäk- arbetsskadeavgift skall utgöra 0,60 ring nämnda ptocentsatsen för uttag procent för åren 1980-1984 och att av försäkringsavgift skall utgöra 0,60 1/30 av avgifterna skall anses svara procent för åren 1980-1984 och att mot förvaltningskostnader. 1/30 av försäkringsavgifterna skall anses svara mot förvaltningskostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-02-05

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten, Bohman. Wikström, Friggebo, Mogård. Dahlgren, Åsling. Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson. Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m.m. >

1 Inledning

För finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål betalar arbetsgivare och uppdragsgivare arbetsgivaravgifter. De mer betydande arbetsgivaravgifterna motsvaras för egenföretagare m. fl. av egenavgifter.

I några avseenden överensstämmer inte beräkningsgrunderna för de olika avgifterna, bl. a. när det gäller underlaget för avgiften till tilläggspensioneringen (ATP-avgiften) jämfört med underlaget för övriga avgifter. Jag har i min anmälan till propositionen 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m, m. framhållit det som angeläget att ett slutligt förslag till ett nytt, enhetligt system för debitering och uppbörd av socialförsäkringsavgifter utformas (prop. 1980/81:20 bil. 4 s. 16).

Jag avser att i det följande ta upp denna fråga och vissa frågor som har samband därmed.

En redogörelse för gällande avgiftsbestämmelser bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Pensionskommittén! har i betänkandet SOU 1977:46, Pensionsfrägor m. m., lagt fram förslag till bl. a. enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter. En sammanfattning av betänkandet i dessa frågor bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 ($ 1970:40) Ledamöter presidenten Liss Granqvist, ordförande, riksdagsledamöterna Alvar Andersson och Britta Bergström, departementsrådet Gustav Jönsson, riksdagsledamöterna Göran Karlsson och Ivar Nordberg samt f. riksdagsledamoten Carl Göran Regnéll.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket. statens handikappråd, riksskatteverket, statskontoret. riksrevistonsverket. dåvarande statens avtalsverk, dåvarande statens personalpensionsverk. försäkringsinspektionen. arbetsmarknadsstyrelsen. statens invandrarverk, statens kulturråd, konstnärsnämnden. styrelsen för Sveriges författarfond, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands. Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska arbetsgivaretöreningen (SAF). Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades rikstörbund. Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionärers riksförbund, Försäkringskasseförbundet, Svenska Personal-Pensionskassan, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Kommunernas pensionsanstalt, Kooperationens pensionsanstalt, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Utlandssvenskarnas förening, ILÖ-kommittén och Statens råd för byggnadsforskning.

Vissa remissinstanser har bifogat vttranden som de har inhämtat. Yttranden har dessutom kommit in från Föreningen Auktoriserade Revisorer, Ensamståendes Intresseorganisation. Sveriges advokatsamfund, Opinionsgruppen För Rättvisa Åt Pensionärer samt Immigrant-Institutet.

En sammanställning av remissyttrandena i de frågor som nu behandlas bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 Allmän motivering 2.1 Allmänna utgångspunkter

Arbetsgivare och uppdragsgivare betalar arbetsgivaravgifter för finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål. Det finns f. n. ett dussintal olika arbetsgivaravgifter där uttagen i princip grundas på storleken av utgivna löneförmåner. Egenföretagare m. fl., som har inkomster av annat förvärvsarbete än anställning, betalar egenavgifter, som motsvarar de ekonomiskt mer betydande arbetsgivaravgifterna, nämligen avgifterna till ATP. sjukförsäkringen, folkpensioneringen. delpensioneringen, barnomsorgen samt arbetsskadeförsäkringen. Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna inbringar f. n. drvgt 70 miljarder kr. årligen, varav arbetspivaravgfterna svarar för drygt 95 Ce.

De olika avgifterna beräknas it princip var för sig enligt särskilda bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i en rad andra författningar. Förfarandet vid debitering och uppbörd regleras i fråga om arbetsgivaravgifterna i en särskild lag och beträffande egenavgifterna i

uppbördslagen (1953:272). Till följd äv spridningen av de materiella bestämmelserna på en mångfald författningar är avgiftssystemet svart att överblicka.

Även om reglerna för de olika avgifterna överensstämmer i de flesta avseenden. måste ändå flera skilda avgiftsunderlag fastställas vid debiteringen. Flertalet avgifter beräknas på hela lönesumman eller hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Avgiften till ATP skiljer sig därvid på ett mera väsentligt sätt från övriga avgifter. eftersom den inte beräknas på hela lönesumman eller förvärvsinkomsten. Arbetsgivaravgiften till ATP beräknas sålunda på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årets ingång gällande basbeloppet och 7.5 gånper detta belopp. Vid beräkningen görs därför ett basbeloppsavdrag och i vissa fall ett maximeringsavdrag. Motsvarande regler gäller för egenavgiften till ATP.

Arbetsgivare och egenföretagare är skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsunderlagen. Egenföretagarna lämnar uppgifterna i självdeklarationen, medan arbetsgivarna gör det i särskild ordning. Främst arbetsgivare med mer än tio anställda belastas av en förhållandevis omfattande och stundom komplicerad uppgiftsskyldighet. Debiteringsarbetet är likaså tidsödande och inrymmer åtskilliga kontrollproblem.

I olika sammanhang har påtalats nödvändigheten av ett enklare och effektivare system för debitering och uppbörd av avgifterna till socialförsäkringen m. m. Det har därvid framhällits att en förutsättning för att den önskade rationaliseringen av avgiftsadministrationen skall kunna komma till stånd är att de materiella avgiftsreglerna görs enhetligare och enklare.

Mot denna bakgrund har pensionskommittén gjort en Översyn av avgiftssystemet inom socialförsäkringen. Kommittén har lagt fram förslag om enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifterna. Kommitténs målsättning har varit att vid ett beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag få till stånd enhetligare och mer lättillämpade regler för avgiftsberäkningen.

Kommitténs genomgång visar att de väsentliga skiljaktigheterna i nuvarande avgiftsregler består i de begränsningar i avgiftsskyldigheten som knyter an till arbetstagares och egenföretagares ålder liksom de speciella sinsemellan olika — begränsningar som gäller vid beräkning av ATP-avgift och byggnadsforskningsavgift samt i fråga om uppdragsgivares avgiftsskyldighet. Kommittén föreslår på samtliga dessa punkter en enhetlig reglering.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande ändringar av reglerna för socialförsäkringsavgifter.

1. De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgiften. ATP-avgiften tas ut proportionellt på i princip hela den utgivna lönesumman resp. nettoinkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn till denna utvidgning av avgiftsunderlapet.

2. En gemensam övre äldersgräns införs för uttag av arbetsgivar- och

egenavgifter.

3. Den särskilda byggnadsforskningsavgiften avskaffas.

4. Uppdragsgivare blir skyldiga att erlägga samma avgifter som arbetsgivare.

5. Möjligheten till undantagande från ATP avskaffas. De personer som omfattas av övergångsbestämmelserna inom ATP och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighet att stå utanför försäkringarna om de så önskar.

6. De materiella reglerna för beräkning av avgifterna förs samman i en gemensam lag.

Kommitténs mälsättning att söka åstadkomma enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen även om de materiella förändringar som föreslås föranleder diskussion bland remissinstanserna. Arbetsgivarorganisationerna framhäller - med hänvisning främst till den tidsåtgång och de administrativa kostnader som nuvarande system medför för arbetsgivarna — vikten av en förenkling av reglerna. De administrativa myndigheterna understryker betydelsen av förenklingar i systemet från rationaliserings-, kontroll- och informationssynpunkt. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också att kommitténs förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Jag anser i likhet med kommittén att enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen bör åstadkommas. Fördelarna med ett sådant system är, som jag anförde i min anmälan till prop. 1950/81:20, bl. a. följande.

Avskaffandet av basbelopps- och maximeringsavdraget samt den tidsredovisning detta system förutsätter medför väsentliga administrativa lättnader. Förslaget innebär även i övrigt förenklingar. Den mångfald av regler som f. n. finns på området kan ersättas med färre och mer entydiga regler. Detta bör leda till en större överblickbarhet och väsentliga administrativa förenklingar för arbetsgivarna, vilkas uppgiftslämnande skulle kunna minskas betydligt. Dessutom skulle myndigheternas debiteringsrutiner bli enklare och kontrollen av avgiftsuttaget underlättas.

Förenklingen av reglerna för avgiftsberäkningen är en viktig förutsättning för den av DEMA-utredningen (riksförsäkringsverkets utredning angående decentralisering av manuella funktioner inom avgiftssystemet: Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna av debitering resp. uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f. n. på de inkomstuppgifter som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften under nästföregående år uppräknade med hänsyn till den beräknade allmänna löneökningen t. o. m. det aktuella inkomståret. Trots denna uppräkning innebär det nuvarande systemet att betydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med upp till två ärs eftersläpning. I den reviderade finansplanen 1980 framhölls att den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter på

längre sikt borde kunna knytas till den lönesumma som redovisas I samband med källskatteredovisningen (prop. 1979/80:150 bil. 1 s. 21). Därigenom skulle i princip nästan all eftersläpning kunna upphöra. Den föreslagna förenklingen av avpgiftsberäkningen underlättar en sådan omläggning av debiterings- och uppbördssystemet.

Som tidigare nämnts skiljer sig ATP-avpiften enligt nuvarande regler från övriga avgifter genom att den inte beräknas på hela bruttolönesumman resp. hela förvärvsinkomsten. Beträffande avdragen från bruttolönesumman är man hänvisad till beräkningar som görs av arbetsgivarna, bl. a. över den arbetade tid som en utbetald lön hänför sig till. Myndigheternas möjligheter att kontrollera de uppgifter som arbetsgivarna lämnar härvidlag är i praktiken mycket begränsade. Dagens regelsystem ger således möjligheter till felaktigt eller missledande upppiftslämnande. Ett genomförande av kommitténs förslag innebär att dessa möjligheter tas bort. Det blir också möjligt att på ett effektivt sätt samordna kontrollen på avgiftsområdet med skattekontrollen.

Inkomsterna till socialförsäkringen kan förväntas öka bl. a. till följd av att möjligheterna att undandra sig inbetalning av avgifter minskar. Härtill kommer rationaliseringsvinster för säväl företag som myndigheter genom att de administrativa rutinerna kan förenklas. Genom att uppenbara möjligheter till avgiftsundandragande för mindre nogräknade företagare undanröjs främjas också sundare konkurrensvillkor i näringslivet.

Det bör här nämnas att kommitténs förslag mött vissa erinringar. Ett borttagande av basbelopps- och maximeringsavdragen vid fastställande av avgiftsunderlaget för ATP-avgiften innebär att sambandet mellan avgifter och förmåner försvagas. Vidare kan ett genomförande av förslaget leda till omfördelningseffekter och marginaleffekter. Beräkningar som redovisas i det följande visar emellertid att effekterna av en omläggning blir förhållandevis obetydliga för de avgiftsskyldiga och att de kan kompenseras genom åtgärder på skattesidan. Jag har därför gjort den avvägningen att dessa erinringar inte bör utgöra hinder mot den av andra skäl angelägna reformen av avgiftssystemet.

Jag förordar således en övergång till ett svstem för socialförsäkringsavgifter i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. De nya reglerna bör träda it kraft den I januari 1982.

Genomförs de regler som nu föreslås blir det möjligt att gå vidare på vägen att införa ett effektivare debiterings- och uppbördssystem. Som tidigare antytts bör den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter kunna knytas an till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen eller på något liknande sätt anknytas till de löner som löpande utbetalas. Detta kräver emellertid omfattande ändringar i nuvarande författningar om debiteringsförfarandet. Dessutom behövs en genomgripande omställning av de administrativa rutinerna samt en noggrann information till arbetsgivarna. Vidare måste problemen beaktas för de arbetsgivare som vid en övergång har

mera betydande kvarstäende aveifter enligt det gamla uppbördssystemet.

En decentralisering av debitering och uppbörd till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna bör också kunna ske i samband med den nyss förutskickade omläggningen eler nagot år därefter.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag det angeläget att snarast möjligt få de närmare frågorna kring ett effektivare debiterings- och uppbördssystem för arbetsgivaravgifter utredda. Jag avser därför att senare återkomma till regeringen i den frågan.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika huvudpunkterna i pensionskommitténs förslag.

2.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkning av A'TFTP-avgiften

Som tidigare nämnts beräknas ATP-avgiften f. n. på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årets ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger detta belopp. Egenavgitften ull ATP (tilläggspensionsavgiften) beräknas på den fastställda pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete än anställning. ATP-avgift tas säledes ut i princip endast på löne- eller inkomstdelar som är förmånsgrundande. Underlagen för beräkningen av ATP-avgifterna skiljer sig genom dessa begränsningar från övriga förekommande avgiftsunderlag, som genomgående utgörs av i huvudsak hela lönen resp. förvärvsinkomsten.

Pensionskommittén framhåller att reglerna om basbelopps- och maximeringsavdrag samt den redovisning av arbetad tid som dessa regler förutsätter gör ATP-avgiften till den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll.

Basbeloppsavdrag görs av riksförsäkringsverket i samband med fastställande av avgiftsunderlag. Maximeringsavdrag görs. såvitt gäller arbetsgivare som har haft mer än tio anställda under året, av arbetsgivaren själv och. i övriga fall. av verket. Basbeloppsavdraget erhålls genom att basbeloppet vid årets ingång multipliceras med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall en arbetstagare, som har arbetat hela året med full arbetstid. räknas som en arbetstagare och en arbetstagare, som har utfört arbete i mindre omfattning. medräknas i motsvarande mån. För att det genomsnittliga antalet arbetstagare skall kunna beräknas fordras därför dels uppgift om det totala antalet arbetstimmar hos arbetsgivaren under året. dels ett mått på vad som skall anses vara full arsarbetstid för en arbetstagare.

Det åligger arbetsgivaren att lämna uppgift om det totala antalet arbetade timmar under året. Kommittén pekar på de svårigheter en arbetsgivare ofta står inför när det gäller att ange den relevanta tiden. För atskilliga former av arbete sker inte någon registrering av den verkliga arbetstiden. varför den måste uppskattas. Så torde i regel vara fallet vid exempelvis uppdragsför-

hällanden. Svårigheter kan vidare uppstå vid beräkningen av arbetstid för anställda som helt etter delvis har sitt arbete förlagt till hemmet eller till en annan arbetsplats utanför arbetsgivarens kontroll.

Detsamma gäller enligt kommittén också vid beräkningen av arbetstiden i fall då ersättning utgår för tid varunder den anställde inte har utfört något direkt arbete för arbetsgivarens räkning men ända har varit bunden till viss plats (jourersättning, passningsersättning. väntetidsersättning m. m.). I vissa fall skall särskild beräkning av arbetstiden göras. t. ex. da en ersättning som skall avgiftsbeläggas avser arbete som faktiskt har utförts under tid före det ar för vilket avgift skall beräknas.

Vid beräkning av ATP-avgiften skall som tidigare har nämnts hänsyn inte tas till arbetstagares lön till den del lönen överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximeringsbestämmelsen innebär att för en arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid får dras av den del av lönen som överstiger maximibeloppet. För arbetstagare med kortare arbetstid utgör maximigränsen en mot den arbetade tiden svarande del av maximibeloppet.

Det antal arbetstimmar under året som arbetsgivaren redovisar är saledes avgörande för basbeloppsavdragets och t åtskilliga fall även för maximeringsavdragets storlek. Kommittén framhåller de begränsade möjligheterna för riksförsäkringsverket att kontrollera redovisade tidsuppgifter, särskilt i fall då arbetstiden för ett större antal anställda redovisas i en klumpsumma. Kommittén konstaterar att en arbetsgivare till följd av svårigheter vid bedömningen av den faktiska arbetstiden manga gånger kan få betala för hög ATP-avgift lika väl som han kan undandra sig avgift genom att medvetet lämna oriktiga uppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén som mycket små. Kommittén förordar därför en övergång till ett system för avgiftsberäkning som inte är beroende av tidsfaktorn.

Vid en övergång till ett svstem för uttag av ATP-avgitt som inte tar hänsyn till den arbetade tiden är det enligt kommittén nödvändigt att avskaffa basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att det vid en kollektiv avgiftsberäkning inte kan komma i fråga att göra ett helt basbeloppsavdrag för varje arbetstagare oavsett om anställningen varat under en kortare eller en längre tidsperiod. En sådan ordning skulle ensidigt gynna arbetsgivare med många korttidsanställda eller många tillfälligt anlitade uppdragstagare. Kommittén har övervägt bl. a. att införa en avgift som differentieras med hänsyn till basbeloppsavdragets relativa betydelse vid nuvarande avgiftsberäkning. men har förkastat en sådan lösning med hänvisning till de administrativa svårigheter som skulle uppkomma. En sådan differentiering förutsätter nämligen bl. a. att avgifterna debiteras individuellt för varje arbetstagare. Kommittén avvisar även, främst med hänsyn till de gränsdragningssvårigheter som skulle uppstå, tanken på en differentiering av ATP-avziften efter näringsgren. bransch e. d.

Kommittén stannar därför för att föreslå att såväl basbeloppsavdraget som maximeringsavdraget slopas vid beräkningen av ATP-avgiften och att avgiften i stället tas ut proportionellt på hela den utgivna lönesumman efter en jämkad procentsats. Kommittén konstaterar att ett avskaffande av basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att maximeringsavdraget slopas samtidigt. Kommittén betonar att en sådan lösning inte missgynnar företag i låglönebranscher på samma sätt som ett ensidigt avskaffande av basbeloppsavdraget skulle göra. Utvidgningen av avgiftsunderlaget med inkomster över beloppstaket motverkar de effekter som uppstår vid ett slopande av basbeloppsavdraget. För att en rättvis fördelning av ATP-kostnaderna skall bibehållas bör enligt kommittén egenavgiften till ATP beräknas på samma sätt. För en sådan samstämmighet talar också önskemälet om avgiftsregler som är neutrala i förhållande till olika företagsformer.

Majoriteten av remissinstanserna har inte haft några erinringar mot den av kommittén föreslagna lösningen. Förslaget fär uttalat stöd av bl.a. riksförsäkringsverket. kammarrätten i Jönköping, riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, LO och Försäkringskasseförbundet.

Främst arbetsgivarorganisationerna. däribland SAF, Sveriges hantverksoch industriorganisation och Sveriges industriförbund, uttalar sig för ett bibehållande av avgiftstaket. Den huvudsakliga invändningen mot kommitténs förslag härvidlag är att det framstår som principiellt felaktigt att i ett försäkringssystem av ATP:s natur ta ut avgifter på löner och inkomster över den gräns som gäller på förmånssidan. Enligt SAF måste en samordning av avgiftstak och förmånstak inom ATP anses naturligt.

TCO accepterar kommitténs förslag under förutsättning att förmånstaket höjs till minst tio basbelopp.

Omfördelningseffekterna med ett slopande av basbelopps- och maximeringsavdragen påtalas av flera remissinstanser. Landstingsförbundet anser att de föreslagna reglerna bör omarbetas så att en utjämning av kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller att landstingen på annat sätt ges kompensation för de höjda kostnaderna. Lantbrukarnas riksförbund anser att förslaget inte bör genomföras med mindre kompensation ges genom justering av skatteskalor eller på annat sätt.

Enligt min mening framstår det som angeläget att ATP-avgiften i fortsättningen kan beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag. Därigenom blir redovisningen över arbetad tid obehövlig och en övergång kan ske till ett system för uttag av ATP-avgifter som ansluter till vad som gäller i fråga om Övriga avgifter. Jag vill här hänvisa till vad jag under avsnittet allmänna utgångspunkter har anfört om fördelarna, bl. a. de administrativa, för såväl de uppgiftsskyldiga som myndigheterna, med ett enhetligt svstern för socialförsäkringsavgifter.

Som jag tidigare nämnt har kommittéförslaget mött vissa erinringar som går ut på att det försvagar sambandet mellan förmån och avgift. Vidare har

omtfördelningseffekterna påtalats av flera Temissinstanser.

Syftet med basbelopps- och maximeringsreglerna liksom med ätskilliga andra begränsningar I avpiftssystemet har varit att uppnå överensstämmelse mellan avgifter och förmåner elter i vart fall att upprätthålla ett visst samband mellan dem. Denna princip har emellertid efter hand övergivits på övriga områden, t. ex. sjukförsäkringen, folkpensioneringen och delpensionsförsäkringen, och vidhålls numera bara i fråga om ATP. Sambandet mellan avgifter och förmåner inom ATP upprätthålls till priset av ett betungande uppgiftslämnande och stora administrativa insatser. Det bör också framhällas att överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner inom ATP endast är principiell. I situationer med blandade inkomster — inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete — råder exempelvis ett enbart formellt samband mellan avgifts- och förmånssidorna. I vissa situationer finns inte nägot samband alls. Allmänt gäller i fråga om anställningsinkomst att avgiftsplikten för arbetsgivaren är oberoende av om arbetstagaren kommer att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Det försäkringsmässiga inslaget i ATP kan inte heller i övrigt anses vara så framträdande att principiella invändningar kan riktas mot den av kommittén föreslagna finansieringsmetoden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att finansieringen av ATP sker enligt en fördelningsmetod. som innebär att de avgifter som tas ut för dem som är i aktiv ålder fortlöpande används till att betala pensioner till dem som är pensionärer. Fördelningsmetoden har dock inte renodlats. Det sker en betydande fondering i syfte bl. a. att utjämna skillnader i utgifter mellan olika år. Fondbildningen har även motiverats av samhällsekonomiska skäl.

Med anledning av den kritik som från några remissinstansers sida har riktats mot ett slopande av avgiftstaket vill jag framhålla att jag med hänsyn bl. a. till de effekter som skulle uppstå för företag i låglönebranscher inte är beredd att förorda en lösning som innebär att basbeloppsavdraget slopas medan avgiftstaket bibehålls.

Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst (förmånstaket) är 7,5 basbelopp (för är 1981 motsvarande 120 750 kr.). Som framgår av kommitténs undersökningar är det en mycket liten andel av befolkningen som har inkomster som överstiger denna gräns. I nuvarande ekonomiska läge anser jag inte att det finns anledning att ta upp en diskussion i frågan om en böjning av förmånstaket.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en omläggning vill jag nämna följande. Enligt kommitténs beräkningar skulle uttagsprocenten till ATP, med hänsyn till den utvidgning av avgiftsunderlaget som blir följden om basbelopps- och maximeringsavdragen avskaffas, ha kunnat sänkas från 11.75 Se till ca 8.75 Fc om de regler kommittén förestår hade gällt för år 1977. En inom kommittén gjord undersökning visar omfördelningseffekterna på arbetsgivaravgiftssidan till följd av en sådan omläggning. Undersökningen 5 Riksdagen 1980!81. I saml. Nr 178

avsåg 33 företag fördelade på olika branscher och gav till resultat att en omläggning skulle minska avgiftsuttaget för 18 företag. För återstående företag skulle avgiftsuttaget öka med mindre än 0,2 6 för 8 företag, med 0,2-0,4 2 för 5 företag och med mer än 0.4 fc för 2 företag.

När det gäller effekterna för egenföretagare wvill jag erinra om att nuvarande regler, vilka gäller fr. o. m. 1977 års taxering, innebär att egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastghet eller rörelse är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som omkostnad i förvärvskällan. Vid taxering för ett visst beskattningsår medges ett schablonavdrag för de egenavgifter som hänför sig till beskattningsåret i fråga. Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan efter avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget, som normalt utgör 10 46 av den del av underlaget som inte överstiger 10 000 kr.. 20 Sa av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. samt 15 Sö av överskjutande del av underlaget, har avpassats med hänsyn till reglerna om uttag av egenavgifter. Att olika procentsatser gäller för olika inkomstdelar beror bl. a. på basbelopps- och maximeringsavdragen för ATP-avgiften. Avdragsschablonen leder i de flesta fall till ett i förhållande till de faktiska avgifterna för lågt avdrag. I situationer med s.k. blandad inkomst, där anställningsinkomsten fyller upp beloppstaket, medför schablonen ett i förhållande till de faktiska egenavgifterna för högt avdrag. De slutliga egenavgifterna för visst beskattningsår avstäms mot det tidigare medpgivna schablonavdraget. Om de slutliga avgifterna är större än schablonavdraget, får överskjutande belopp dras av nästa är. Överstiger schablonavdraget de slutliga avgifterna, tas skillnadsbeloppet upp som intäkt nästa år.

Ett genomförande av den av kommittén föreslagna omläggningen föranleder givetvis behov av en justering av schablonavdraget. De förenklingar som följer av kommitténs förslag i denna och övriga delar medger därvid en förfining av schablonen. När jag i det följande diskuterar effekterna av en omläggning av ATP-avuiften utgår jag från att schablonavdraget blir så utformat att det motsvarar de slutliga avgifterna.

För egenföretagare i inkomstlägen under 180 000 kr. blir under denna förutsättning den samlade effekten av omläggningen i fråga om avpift och skatt normalt oförändrat eller sänkt uttag. I inkomstläget 250 000 kr. kan uppkomma en nettoskärpning som uppgår till ca 0,25 <c av inkomsten.

En omläggning leder även till att det sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget på en inkomstökning förändras. Det bör dock framhållas att ATP-avgiften är avdragsgill vid beräkning av såväl egenavgifter som skatter. En höjning av ATP-avgiften följs därför automatiskt av en minskning av övriga egenavgifter och av skatter. I inkomstläget 110 000 kr. skulle en omläggning av avgiftssystemet medföra att marginaleffekten av en inkomsthöjning, på skatter och avgifter minskade med ca 0,5 ce. I inkomstläget 180 000 kr. och däröver skulle omläggningen medföra en marginaleffekts-

skärpning med ca en procent.

Redogörelsen visar att en omläggning inte kan väntas medföra några mera betydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag för flertalet arbetsgivare och egenföretagare. Vad gäller marginaleffektsskärpningarna vill jag. efter samråd med chefen för budgetdepartementet, förorda att kompenserande ätgärder vidtas genom en Justering av skatteskalorna i berörda inkomstlägen. En sådan justering avses ske i samband med den sänkning av marginalskattesatserna som regeringen tidigare har aviserat.

I frågan om schablonavdrag för egenavgifter har jag erfarit att chefen för budgetdepartementet är beredd att senare lägga fram förslag för regeringen om en justering av schablonavdragen i enlighet med vad som här förutsatts. En sådan justering aktualiseras också av kulturskattekommitténs nyligen avlämnade delbetänkande (Ds B 1980:15) om samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter. Betänkandet remissbehandlas f.n.

Jag förordar därför att ATP-avgiften i fortsättningen beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag och att uttagsprocenten därvid sätts ned för att kompensera ökningen av avgiftsunderlaget. Jag återkommer senare till regeringen i sistnämnda fråga.

2.3¶Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Som tidigare har nämnts gäller delvis skilda regler om övre åldersgräns för arbetsgivares och egenföretagares skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter. Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP bortses från lön till arbetstagare som vid ingången av det år avgiften avser har uppnått 65 års ålder medan någon åldersgräns inte gäller i fråga om övriga arbetsgivaravgifter. En egenföretagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgift t. o. m. det år då han uppnått 64 års ålder. För den som är född är 1927 eller tidigare är dock åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gäller att folkpensionsavgift och delpensionsavgift inte betalas av den som vid inkomstårets början fyllt 65 år samt att sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgift och arbetsskadeavgift inte betalas av den som vid inkomstårets slut fyllt 65 år.

Socialförsäkringsutskottet har i ett av riksdagen godkänt betänkande (SfU 1975:11) uttalat att det kan finnas skäl att införa en generellövre åldersgräns i fråga om arbetsgivar- och egenavgifter till såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen. Utskottet har härvid hänvisat till det berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller skyldigheten att erlägga socialförsäkringsavgifter.

Pensionskommittén erinrar om att dess övergripande målsättning vid översynen av avgiftsreglerna är att åstadkomma enkla och enhetliga regler. Ett ytterligare mål bör vara att tillskapa regler som uppvisar neutralitet mellan olika företagsformer. Kommittén anser att den lösning som med

dessa utgångspunkter ligger närmast till hands är att helt avskaffa åldersgränserna. Kommittén finner emellertid att vägande skäl talar för att ha kvar en åldersgräns. Avskaffas gällande åldersgränser skulle detta leda till en utvidgning av avgiftsskyldigheten som inte till fullo får någon motsvarighet på förmånssidan. Som exempel anger kommittén att pensionsgrundande inkomst för ATP enligt huvudregeln inte beräknas för den som har fyllt 65 år, att ålderspension från fölkpensioneringen kan tas ut oreducerad fr. o. m. 65 års ålder liksom att förmånerna från sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen är på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén förordar därför en övre åldersgräns för uttag av avpifter. Av administrativa skäl och för att neutralitet mellan olika företagsformer skall ästadkommas bör enligt kommittén åldersgränsen vara gemensam för samtliga avgifter. Kommittén stannar för att föreslå att avgift skall erläggas för arbetstagare resp. av egenföretagare längst t. o. m. det kalenderår då dessa uppnår 64 års ålder.

Kommitténs förslag får stöd av det övervägande antalet remissinstanser. Statskontoret och riksrevistonsverket förordar från administrativ synpunkt ett borttagande av samtliga åldersgränser.

Jag anser i likhet med kommittén att det bör införas en gemensam övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Av skäl som jag anger i det följande bör emellertid åldersgränsen bestämmas på det sättet att avgifter skall erläggas längst t. o. m. det år då urbetstagaren eller egenföretagaren fvlit 65 år.

Efter sänkningen av den allmänna pensionsåldern föreligger rätt till ålderspension fr. o. m. den månad den pensionsberättigade fvller 65 är. Antalet arbetstagare och egenföretagare som fortsätter att förvärvsarbeta efter 65 års ålder är förhållandevis ringa. Om den övre åldersgränsen för avpiftsuttag läggs så att avgift skall erläggas t. o. m. det kalenderår då arbetstagaren eller egenföretagaren uppnår 65 år, kan det totala avgiftsunderlaget antas i det närmaste svara mot det totala underlaget enligt nuvarande ordning och någon avgiftshöjning skulle därför inte behövas som en följd av åldersgränserna. Det är emellertid främst administrativa synpunkter som talar för att välja nämnda åldersgräns för uttag av socialavgifter. Vid uppgiftslämnandet behöver sålunda bara ett mycket litet antal personer, för vilka avgift inte skall erläggas. avskiljas i redovisningen.

Jag förordar således att det för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs en gemensam övre åldersgräns innebärande att avgift skall erläggas längst t. o. m. det år arbetstagaren resp. egenföretagaren uppnär 65 års ålder. 2.4 Byggnadsforskningsavgiften

Den statliga byggnadsforskningen finansieras genom en särskild byggnadsforskningsavgift. Avgiften debiteras och uppbärs i samma administrativa

ordning som socialförsäkringsavgifterna. Staten erlägger inte avgift utan bidrar till forskningen genom anslag över budgeten. Byggnadsförskningsavgift skall erläggas av arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet liksom av kommuner som bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet. Avgiften beräknas på löner som utges till arbetstagare 1 arbete som är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelmingen för yrkesskadestatistik. Genom dessa begränsningar intar byggnadsforskningsavgiften en särställning bland de arbetsgivaravgfter som debiteras och uppbärs av riksförsäkringsverket.

Pensionskommittén förordar — mot bakgrund av önskemälet om enklare och enhetligare avgiftsregler — att byggnadstforskningsavgiften avskaffas. Kommittén konstaterar att nuvarande bestämning av skyldigheten att erlägga ifrägavarande avgift föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel nämner kommittén att verksamheten hos en arbetsgivare ofta måste delas upp i en avgiftspliktig resp. en ej avgiftspliktig del. Åtskilliga gånger får i redovisningen även göras en motsvarande uppdelning av det arbete som har utförts av en och samme arbetstagare. Sålunda skall exempelvis kontorsarbete fördelas på de verksamheter som det har utförts i anslutning till. Systemet medför, framhåller kommittén, ett komplicerat debiteringsarbete som ofta mäste utföras manuellt. Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Kommittén anser att det föreligger ett klart behov av enklare och administrativt mindre betungande regler — inte minst inför den planerade decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket till lokal skattemyndighet. Enligt kommitténs bedömning kan emellertid de nödvändiga förenklingarna av reglerna för beräkning av byggnadsforskningsavgiften inte åstadkommas om nuvarande principer för finansieringen av bvggnadstorskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén föreslår därför att byggnadsforskningsavgiften avskaffas och att forskningen i stället finansieras på annat sätt.

Kommitténs förslag ha tillstyrkts vid remissbehandlingen. Statens råd för byggnadsforskning framhåller dock att något beslut inte kan fattas i frågan förrän ett alternativt finansieringssystem utformats. Kommittén går inte in på frågan om utformningen av ett sådant finansieringssystem.

Jag anser i likhet med kommittén att starka administrativa skäl talar för att byggnadsforskningsavgiften avskaffas i dess nuvarande utformning. Beredningen av frågan om formerna för byggnadsforskningens framtida finansiering i regeringskansliet är emellertid inte slutförd. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när så skett. De lagändringar som föranleds av ett avskaffande av byggnadsforskningsavgiften är av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas över dem.

2.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

På förslag av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. infördes fr. o. m. den 1 januari 1976 nya regler för beräkning av avgifter vid uppdrag (prop. 1975/76:46, SfU 17, rskr 67). De nya reglerna innebar att uppdragstagare befriades från avgiftsskyldighet till socialförsäkringarna. I stället åvilar det uppdragsgivaren att erlägga arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningen. Utgör uppdragsersättningen inkomst av rörelse eller jordbruk för uppdragstagaren skall dock denne — och inte uppdragsgivaren — i regel svara för avgifterna. Parterna kan emellertid ; sådant fall genom s. k. likställighetsavtal komma överens om att ersättningen skall anses som anställningsinkomst. Härigenom flyttas avgiftsskyldigheten över på uppdragsgivaren.

När ifrågavarande regler infördes undantogs från uppdragsgivarnas avgiftsskyldigbet avgifterna till yrkesskadeförsäkringen, arbetarskyddet, byggnadsforskningen och lönegarantin samt den allmänna arbetsgivaravgiften. Motivet härför var bl.a. att omfattningen av uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet ansågs böra sättas i relation till de förmåner som uppdragstagare kunde tjäna in. Sedan de berörda reglerna infördes har yrkesskadeförsäkringen ersatts av arbetsskadeförsäkringen. Den nva försäkringen omfattar — till skillnad från den tidigare — även uppdragstagare. Med anledning härav utvidgades fr. o. m. ikraftträdandet den 1 juli 1977 av lagen om arbetsskadeförsäkring uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet att omfatta även arbetsskadeförsäkringsavgift. Fr.o.m. den 1 januari 1978 skall uppdragsgivare också erlägga arbetarskyddsavgift. Även denna ändring föranleddes av genomförandet av den nya arbetsskadeförsäkringen. Den allmänna arbetsgivaravgiften slopades den 1 juli 1978.

Pensionskommittén förordar att uppdragsgivares avgiftsskyldighet får samma omfattning som gäller för arbetsgivare. Genom en sådan åtgärd vinner man att avgiftsreglerna blir neutrala till valet av arbetskraft, dvs. avgiftsskyldigheten kommer att ha samma omfattning oavsett om arbetet utförs på uppdrag eller i en anställning. Kommittén påpekar att man härigenom också kommer bort ifrån de gränsdragningsproblem som är förknippade med nuvarande uppdelning mellan arbetstagare och uppdragstagare.

Jag anser att de av kommittén sålunda anförda skälen talar för en utvidgning av uppdragsgivares avgiftsskyldighet. De remissinstanser som yttrar sig över kommitténs förslag i denna del har också genomgående tillstyrkt det. Jag biträder således kommitténs förslag. Den föreslagna utvidgningen gäller numera endast lönegarantiavgiften. Avgiften till sjömanspensioneringen är inte aktuell i detta sammanhang. De nya reglerna bör gälla såväl då en uppdragsgivares avgiftsskyldighet följer av lag som då den grundas på likställighetsavtal.

2.6 Undantagande från ATP

En försäkrad kan enligt nuvarande regler anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet medför att sådan inkomst inte beaktas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller sjukpenninggrundande inkomst. Verkningarna av ett undantagande sträcker sig cmellertid långt härutöver och kan bli mycket betydande på förmänssidan. Sålunda kan undantagandet minska även den pensionsrätt som har förvärvats eller kommer att förvärvas på grund av inkomster som inte omfattas av undantagandet. Vidare tas vid bedömningen av den försäkrades rätt till pensionstillskott hänsyn till den ATP som skulle ha utgått om undantagandet inte hade gällt. Till följd av den fasta kopplingen mellan ATP och arbetsskadeförsäkringen kan uppdragstagare och egenföretagare som har ett gällande undantagande från ATP inte heller omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Mot bakgrund av bl. a. äldersfördelningen inom den grupp försäkrade som är undantagna från ATP och det förhållandevis ringa antalet nytillkommande som anmäler sådant undantagande anser kommittén att undantagandeinstitutet i stort sett har spelat ut sin roll. Antalet personer med ett gällande undantagande uppgick till ca 40 600 vid utgången av år 1976. Av dessa var drygt 30 4 65 år eller äldre och ungefär lika stor del mellan 55 och 64 är. Med hänsyn till undantagandets verkningar främst såvitt gäller rätten till pensionstillskott och anslutning till arbetsskadeförsäkringen föreslår kommittén därför att möjligheten att vara undantagen från ATP avskaffas. Förslaget innebär att en redan gjord anmälan i princip inte längre skall gälla för tiden efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Försäkrade som är födda senast år 1923 och som har ett gällande undantagande berörs dock inte av förslaget. Kommittén konstaterar att försäkrade som tillhör denna kategori har kort tid kvar till den allmänna pensionsåldern och att åtskilliga av dem efter ikraftträdandet av nya regler inte ens skulle kunna förvärva det minimiantal poängår som krävs för rätt till förmåner från ATP. De bör därför enligt kommittén få välja mellan att träda in i försäkringen eller att även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar som enligt nuvarande regler är knutna till ett undantagande skall enligt förslaget också i fortsättningen gälla för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare. En försäkrad som väljer att alltjämt vara undantagen bör enligt kommittén inte vara skyldig att erlägga egenavgifter till ATP eller arbetsskadeförsäkringen. Sjukförsäkringsavgift föreslås i dessa fall — i likhet med vad som gäller f. n. — uttagen efter en reducerad procentsats.

I syfte att mildra konsekvenserna av undantagandet för dem som enligt förslaget avses återföras till försäkringen. dvs. försäkrade som är födda år 1924 eller senare, föreslår kommittén att nuvarande regler ändras så att det tidigare undantagandet inte medför någon ökning av det antal poängår som erfordras för full pension. Detta bör enligt kommittén gälla även i fråga om

försäkrade i berörda äldrar som tidigare har återkallat anmälan om undantagande.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommitténs förslag utan erinran. SACO/SR och SAF anser dock att nuvarande regler om undantagande bör bibehållas. SACO/SR hänvisar till att det finns stora grupper statspensionärer med läg pensionsålder som efter pensionsavgången har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Avskaffas möjligheten att anmäla undantagande kan dessa komma att få erlägga ATP-avgifter utan att detta leder till någon förhöjning av bruttopensionsnivån. Liknande synpunkter har Statens avtalsverk fört fram. SAF anser att valfrihet bör föreligga för dem som har sådana inkomstförhållanden att ett undantagande från ATP kan ha betydelse. Lantbrukarnas riksförbund biträder förslaget men anser att bestämmelserna om ökning i vissa fall av det antal poängår som fordras för full ATP-pension bör slopas beträffande samtliga försäkrade som återkallar eller tidigare har återkallat anmälan om undantagande.

Jag anser i likhet med kommittén att särreglerna om undantagande från ATP har spelat ut sin roll och att de med hänsyn till de negativa verkningar som ett undantagande har på försäkringens förmäånssida bör avskaffas. Genom de betydande lindringar som kommittén samtidigt föreslår i de bestämmelser som hittills har gällt för undantagande kommer de försäkrade som silunda förordas bli obligatoriskt anslutna till försäkringen att ges rimlig möjlighet att bygga upp ett ATP-skydd. De har också möjlighet att få sjukpenning med 93 dagars karenstid samt efter särskild prövning sjukpenning med kortare eller ingen karens. Förslaget medför vidare att i princip samtliga försäkrade, utom de som är födda är 1923 eller tidigare och som väljer att även fortsättningsvis vara undantagna från ATP, kommer att omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Jag vill med anledning av vad Lantbrukarnas riksförbund har anfört vid remissbehandlingen framhålla att gynnsamma regler redan gäller för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare. Reglerna innebär att för försäkrade som är födda något av åren 1915-1923 ökas antalet poängår som fordras för full pension med endast 1/10 av antalet relevanta år med undantagande. Den i remissyttrandet föreslagna ordningen skulle dessutom öppna möjligheter till spekulation för vissa försäkrade med undantagande.

När det gäller de invändningar som framförts av bl. a. SACO/SR vill jag framhålla att de konsekvenser som angivits för statspensionärerna inte följer av ATP-reglerna utan är en avtalsfråga.

Jag stannar således i likhet med flertalet remissinstanser för att biträda kommitténs förslag.

2.7 Övriga frågor

Pensionskommittén tar upp frågan om avgiftsskyldighet för småinkomster. Enligt gällande regler skall vid beräkningen av arbetsgivaravgifter en

ersättning till en arbetstagare medräknas bara om den under året har uppgått till minst 500 kr.

Kommittén förordar att nuvarande 500-kronorsgräns behålls i ett reformerat avgiftssystem. Kommittén framhåller att man genom beloppsgränsen undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd småavgifter. Ett slopande av gränsen skulle medföra en kraftig utökning av antalet avgiftspliktiga arbetsgivare och föranleda stegrade administrationskostnader. Kommittén har övervägt om det med hänsyn till penningvärdeutvecklingen m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen men har avvisat en sädan ätgärd eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en motsvarande justering av beloppsgränsen på förmånssidan.

Frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiftsskyldighet har berörts av flera remissinstanser. Sålunda anser kammarrätten i Jönköping att ytterligare administrativa förenklingar skulle kunna uppnås om nuvarande beloppsgräns höjdes till t.ex. 1000 kr. Enligt kammarrätten torde en motsvarande höjning på förmånssidan inte medföra några större olägenheter för de förmånsberättigade. Enligt riksrevisionsverket får man ett administrativt säkrare system med en beloppsgräns utformad så att avgiftsskyldighet inte föreligger för en arbetsgivare som anlitar arbetskraft som sammanlagt under året ersätts med mindre än tt. ex. 1000 kr., oavsett om det rör sig om en eller flera arbetstagare.

Som kommittén antyder är det ofrånkomligt att en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet skulle aktualisera en motsvarande höjning på förmånssidan. Jag är inte beredd att förorda en sådan inskränkning av möjligheterna att förvärva förmåner och kan således inte biträda det av kammarrätten framförda förslaget. Jag är inte heller beredd att ansluta mig till den av riksrevisionsverket förordade ordningen. Ett sådant system skulle innebära bl. a. att de debiterande myndigheterna tvingades att utreda avgiftsplikten för småinkomster. Enligt min mening är det också tveksamt om systemet skulle leda till någon mera väsentlig minskning av antalet debiterade arbetsgivare. Jag delar således kommitténs uppfattning att någon justering av 500-kronorsgränsen för skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift inte bör göras f. n.

Som riksförsäkringsverket har påpekat i sitt remissyttrande innebär nuvarande regler att arbetstagare eller uppdragstagare, som har flera inkomster vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagt uppgår till eller överstiger nämnda belopp, debiteras egenavgifter. Denna debitering medför administrativa kostnader som enligt verket inte står i rimlig proportion till de avgifter som flyter in. Verket föreslår därför att egenavgifter inte längre tas ut på småinkomster av ifrågavarande slag. En ändring av denna innebörd förordas även av statens kulturråd, TCO och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

Jag anser ilikhet med riksförsäktingsverket att administrativa skäl talar för att egenavgifter inte borde tas ut på dessa småinkomster. Ett slopande av

avgiftsplikten på dessa inkomster aktualiserar dock frågan om en inskränkning av möjligheterna att förvärva förmåner. Frågan om avgiftsplikt på småinkomster har även samband med rätten till scehablonavdrag för olika typer av uppdragsinkomster. Som tidigare har nämnts remissbehandlas f. n. kulturskattekommitténs delbetänkande om samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter. Jag är nu inte beredd att ta ställning till frågan om att införa avgiftsfrihet för nämnda småinkomster. Det kan emellertid finnas anledning att på nytt behandla frågan i samband med den av chefen för budgetdepartementet aviserade översynen av schablonavdragen för egenavgifter.

Kommittén lägger fram förslag om ett gemensamt underlag för beräkning av egenavgifter. Underlaget bör enligt kommittén utgöras av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § AFL. På detta underlag, som alltså knyter an till beräkningen av pensionsgrundande inkomst. beräknas enligt nuvarande regler egenavgifterna till ATP, foölkpensioneringen och delpensioneringen. Övriga egenavgifter beräknas däremot på ett underlag som knyter an till beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst.

Riksförsäkringsverket och riksskatteverket påpekar i sina remissyttranden att olika inkomstbegrepp tillämpas vid beräkningen av sjukpenninggrundande resp. pensionsgrundande inkomst. I remissyttrandena ges exempel på situationer där den av kommittén förordade ordningen därför skulle få till föjd att avgift tas ut på inkomst som inte grundar rätt till motsvarande förmån och vice versa. Enligt riksförsäktingsverket ökar kommitténs förslag behovet av en översyn av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Riksskatteverket anser att en samordning av bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst och sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Vid remissbehandlingen har även tagits upp frågan om en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom socialförsäkrinpslagstiftningen och skattelagstiftningen. Denna fråga har även uppmärksammats av riksdagen (jfr StU 1978/79:25 och 1979/80:16).

Det av kommittén förordade gemensamma underlaget för beräkning av egenavgifter skulle enligt min mening otvivelaktigt medföra administrativa förenklingar. I materiellt hänseende skulle förslaget emellertid få mindre tillfredsställande konsekvenser på grund av olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst. Jag vill här erinra om att hithörande frågor berörts i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring, som nyligen har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandet behandlade samordningsfrågorna är jag inte beredd att föreslå nägra mer genomgripande ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. Som jag nyss framhållit kan dock frågan om vissa smärre ändringar i systemet komma att tas upp i samband med den av chefen för budgetdepartementet aviserade översynen av reglerna om schablonavdrag för egenavgifter.

De materiella reglerna för avgiftsberäkning. vilka f.n. finns intagna i ett flertal skilda författningar, förs enligt kommitténs förslag samman i en gemensam lag. I lagen, som har benämnts lag om socialavgifter. föreslås också ingå bestämmelser om fördelning av influtna avgiftsmedel. Jag biträder kommitténs förslag som i denna del har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. Sammanföringen medför att överblicken över regelsystemet väsentligt förbättras. Jag återkommer i specialmotiveringen till bestämmelsernas närmare utformning.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om socialavgifter,

ta . lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

Ro . lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

in . lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m..

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget under I har upprättats i samråd med

chefen för kommunikationsdepartementet såvitt avser bestämmelserna om sjömanspensionsavgift,

chefen för utbildningsdepartementet såvitt avser bestämmelserna om vuxenutbildningsavgift samt

chefen för arbetsmarknadsdepartementet såvitt avser bestämmelserna om arbetsskadeavgift, arbetslöshetsavgift, arbetarskyddsavgift, arbetsmarknadsutbildningsavgift och lönegarantiavgift.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.!

I Bilagan har uteslutits här såvitt gäller de under 2-9 angivna lagförslagen. I det under 3 angivna förslaget saknades i punkt 2 övergångsbestämmelserna orden 6 kap. I $. I det under 6 angivna förslaget hade 2 § andra stycket följande lydelse: ”Med lön förstås i denna lag även sädan ersättning som enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.” Frånsett några redaktionella ändringar är förslagen i övrigt likalydande med dem som är fogade till propositionen.

4 Specialmotivering 4.1 Förslaget till lag om socialavgifter

I lagen har samlats de materiella reglerna om arbetsgivares och försäkrades avgifter för finansieringen av socialförsäkringarna och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna har 1 rubriken till lagen fått benämningen socialavgifter.

I kap. Inledning 18

Denna paragraf behandlar lagens tillämpningsområde.

2§

De avgifter som upptas i lagen skall erläggas av arbetsgivare samt av försäkrade enligt AFL som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Denna bestämning av kretsen avgiftsskyldiga överensstämmer med vad som nu gäller enligt 19 kap. AFL.

I andra stycket anges att den som har utgett ett bidrag som avses i 11 kap. 2§ första stycket m) AFL skall anses som arbetsgivare. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 28 sista stycket AVGL. I fråga om avgiftsskyldigheten för de bidrag som avses här hänvisas till motiveringen till 2 kap. 3 § andra stycket.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av arbetsgivaravgifter. Dessa bestämmelser ersätter nuvarande regler i 19 kap. AFL och i en rad andra författningar. Dessa författningar anges i bilaga 1, avsnitt 1. Lagen upptar inte bestämmelser om byggnadsforskningsavgift. Som har framgått av den allmänna motiveringen bereds f.n. frågan om avskaffande av byggnadsforskningsavgiften i regeringskansliet.

18§

I paragrafen fastslås vilka avgifter arbetsgivare skall erlägga. Avgifterna beräknas på det underlag som anges i 3-5 §§. I paragrafen har, för att genomföra en enhetlig terminologi. avgifterna fått delvis nya benämningar. På motsvarande sätt har i 3 kap. I $ benämningarna på där avsedda avgifter ändrats.

Beträffande samtliga avgifter utom tilläggspensionsavgiften och arbetsskadeavgiften anges i paragrafen nu gällande uttagsprocent för de olika avgifterna. Bestämmelserna i första stycket 3 och 6 att tilläggspensionsavgift och arbetsskadeavgift skall uttas efter procentsats som fastställs i särskild lag har —- liksom motsvarande regler i 3 kap. 1 § 3 och 6 — överförts från 19 kap.

Prop. 1980/81:173 77

58 AFL och 7 kap. 3 § lagen om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna skall ses mot bakgrund av det speciella förfarandet vid fastställandet av procentsatserna för dessa avgilter.

En konsekvens av enhetliga regler om avgiftsunderlaget blir att den totala arbetsgivaravgiften I fortsättningen erhålls på grundval av en summering av de i första stycket angivna procentsatserna och de procentsatser som för äret gäller för tilläggspensionsavgiften och arbetsskadeavgiften.

I fråga om de arbetsgivaravgifter som skall erläggas för en sjöman hänvisas till 2 §.

Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse om att staten i likhet med vad som f.n. gäller ej skall erlägga arbetsskadeavpgift. Bestämmelsen motiveras av att staten står självrisk beträffande ersättning till sina arbetstagare vid arbetsskada och i fråga om sådana skador svarar för arbetsskadeförsäkringens förvaltningskostnader.

Av denna paragraf framgår att särskilda bestämmelser gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för sjömän. Förutom de avgifter som anges i I $ skall redaren i likhet med vad som f.n. gäller även erlägga sjömanspensionsavgift. Det bör här nämnas att en särskild utredare (K 1979:06) undersöker förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal.

Andra stycket svarar mot delar av nuvarande 19 kap. 4 och 4 a §§ AFL. Bestämmelserna innebär att redare även i fortsättningen skall betala arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen efter en lägre procentsats än som annars tillämpas. Den i1 § angivna procentsatsen reduceras enligt bestämmelserna så att den står i proportion till de svenska sjömännens andel av den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg.

Som framgår av tredje stycket förstås med sjöman den som skall erlägga sjömansskatt enligt I $ I mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt. Denna definition överensstämmer med nu gällande regler.

3§

I första stycket anges det underlag på vilket arbetsgivaravgifterna skall beräknas. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 19 kap. 1§ andra stycket AFL.. Underlaget överensstämmer sålunda med det underlag på vilket arbetsgivaravgifterna till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen beräknas enligt nu gällande regler. På detta underlag skall samtliga arbetsgivaravgifter tas ut.

Bestämmelsen innebär att alla avgifter skall tas ut såväl på utgiven lön som på utbetald uppdragsersättning. Med arbetstagare skallilagen förstås jämväl uppdragstagare. Detta framgår av hänvisningen till 3 kap. 2 § andra stycket AFL.

Bestämmelsen It andra stycket föranleds av att konstnärer och andra som uppbär vissa statliga bidrag får tillgodoräkna sig bidraget som pensionsgrun-

dande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som betalar ut bidragen skall också betala tilläggspensionsavgift. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 19 kap. 15 sista stycket AFL.

4§

I paragrafen har intagits de begränsningar som gäller avgiftsunderlaget för samtliga arbetsgivaravmfter. Paragrafen har utformats i nära anslutning till regler i nu gällande lagstiftning. Som framhållits i kommentaren till 3 § skall med ersättning förstås såväl lön som uppdragsersättning.

Första stycket punkten 1 har behandlats i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen upptar den s.k. 500-kronorsregeln och motsvarar nuvarande 19 kap. 1§ fjärde stycket AFL. I punkten 2 finns en bestämmelse om övre åldersgräns för uttag av avgifter. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, Punkten 3 motsvarar nuvarande 19 kap. I $ femte stycket AFL och har betydelse i de fall en arbetsgivare utger lön vid sjukeller föräldraledighet. Punkten 4 avser ersättningar till utomlands bosatta utländska artister som tillfälligt medverkar här i Sverige vid offentlig föreställning eller inom radio/TV (jfr prop. 1975/76:46 s. 34, 35 och 40). Bestämmelsen har överförts från nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket AFL och innebär ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. I punkten 5 har upptagits en bestämmelse som motsvarar den om lön till arbetsgivarens egna barn i nuvarande 19 kap. 1§ femte stycket AFL. Punkten 6 om kostnadsavdrag har hämtats från 4§ tredje stycket AVGL. De närmare förutsättningarna för att kostnadsavdrag skall medges har angivits i paragrafens andra stycke. Punkten 7 slutligen, som avser vissa civilförsvarsersättningar, har hämtats från 4§ fjärde stycket AVGL.

I tredje stycket i paragrafen finns en bestämmelse som tar sikte på behandlingen i avgiftshänseende av inkomst från fåmansföretag. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § tredje stycket AVGL.

5§

Bestämmelserna i denna paragraf har med smärre redaktionella förändringar överförts från 19 kap. I $ fjärde stycket AFL.

Bestämmelserna om avgifter m.m. i fråga om arbete som utförs utomlands är föremål för övervägande 1 särskild ordning och nuvarande regler har överförts till avgiftslagen i avvaktan på resultatet av dessa överväganden.

3 kap. Egenavgifter

Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att erlägga egenavgifter. I kapitlet regleras också hur avgiftsunderlaget för de olika avgifterna skall beräknas.

Av hänvisningen till I kap. 2§ följer att den som är försäkrad enligt AFI. och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3§ nämnda lag är skyldig att betala egenavgift. Pensionskommittén har föreslagit att avgifterna språkligt skulle särskiljas från motsvarande arbetsgivaravgifter genom att ges benämningar som innehåller sammansättningsledet egenavgift. En sådan sammansättning, t.ex. tilläggspensionsegenavgift, blir emellertid alltför lång och otymplig. Avgiftsbenämningarna i lagen är således desamma för arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Det hindrar givetvis inte att man, när särskiljande benämningar behövs, kan använda sådana, t.ex. egenavgift till tillävgspensioneringen resp. arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen.

I fråga Om uttagsprocenten för de olika avgifterna hänvisas i andra stycket till 2 kap. 18.

Bestämmelsen har hämtats från 19 kap. 4 § första stycket AFL och avser försäkrade vars sjukpenningförsäkring gäller med karenstid. Av bestämmelsen följer att i de fall försäkringen gällt med karenstid endast under en del av ett är eller med olika karenstider för skilda delar av ett är detta skall beaktas vid beräkningen av sjukförsäkringsavgiften. Av 3 kap. 2 § andra stycket AFL framgår att sjukpenninggrundande inkomst inte beräknas på inkomstdelar överstigande 7,5 gånger basbeloppet. Härav följer att avgiftsnedsättningen enligt denna paragraf inte har avseende på inkomstdelar över denna gräns.

Om försäkrade som på grund av undantagande från ATP inte omfattas av sjukpenningförsäkringen har intagits särskilda övergångsbestämmelser.

I paragrafen har samlats regler om undantag från skyldigheten att betala egenavgifter. I första stycket anges alt egenavgifter inte skall beräknas för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Övriga begränsningar i avgiftsskyldigheten framgår av andra, tredje och fjärde styckena. Dessa begränsningar har sakligt sett samma. innehåll som nuvarande regler i 19 kap. 2 och 3 §§ AFL. Sälunda gäller enligt andra och tredje styckena denna paragraf särskilda regler bl.a. för den som under inkomståret uppburit förtidspension eller ålderspension och som inte redan är befriad från avgiftsskyldighet på grund av bestämmelsen i första stycket. Andra egenavgifter än tillägpgspensionsavgift skall inte betalas av den som under någon del av inkomstäret uppburit hel förtidspension eller för hela äret uppburit hel ålderspension. Tilläggspensionsavgift skall inte betalas av den som under hela inkomståret uppburit hel ålderspension.

I fjärde stycket anges minsta underlaget för debitering av avgift.

Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst tillämpas delvis olika inkomstbegrepp, vilket återverkar på avgiftsplikten. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen. Första stycket reglerar underlaget för beräkningen av sjukförsäkringsavgiften, barnomsorgsavgiften och arbetsskadceavgiften. Andra stycket innehåller bestämmelser om underlaget för egenavgifterna till folkpensioneringen, tilläggspensioneringen och delpensioneringen.

Med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning avses i 11 kap. 3 § AFL inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade och ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning, allt under förutsättning att anställningsförhållande enligt 11 kap. 2§ AFL inte föreligger. Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs i 11 kap. 3§ AFL också sjukpenning, arbetslöshetsersättning och andra jämförliga ersättningar som träder i stället för inkomst av ovan nämnt slag. Avgifter skall, liksom enligt nu gällande regler, inte erläggas på de angivna socialförsäkringsförmånerna. I första stycket har intagits föreskrift härom.

Avgiftsunderlaget skall genom uttrycklig hänvisning i andra stycket till Hl kap. 4§ AFL beräknas med tillämpning av bestämmelserna i den paragrafen, som bl.a. innehåller anknytningar till taxeringsförfarandet, Genom hänvisningen blir även föreskrifterna i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpliga.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

I kapitlet har samlats föreskrifter om fördelning av influtna avgiftsmedel. I huvudsak motsvarar föreskrifterna nuvarande lagstiftning.

Grunder för förvaltningen av allmänna pensionsfonden återfinns i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Delpensionsfonden och arbetsskadefonden förvaltas enligt grunder som anges i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Övriga fonder som avses i detta kapitel förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer. 13 § innehåller en erinran härom.

5 kap. Ovriga bestämmelser

Första stycket i paragrafen motsvarar nuvarande 19 kap. 10§ andra stycket AFL och innebär i sakligt hänseende att annan epgenavgift än tilläggspensionsavgift i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma

villkor som gäller för inkomstskatt.

Genom paragrafens andra stycke, som avser befrielse i vissa fall från tilläggspensionsavgift. görs en hänvisning till föreskrifterna i 41 § AVGL.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från nuvarande 19 kap. 6 § AFL.

Regler om debitering och uppbörd av arbetsgivar- och egenavgifter finns i AVGL och i uppbördslagen. AVGL avses i samband med den nya lagstiftningen få ändrad rubrik.

Av 3 § AVGL framgär sålunda att underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter fastställs av riksförsäkringsverket. I 38 § AVGL finns regler om besvär över sådana beslut.

Underlaget för beräkning av egenavgifter fastställs enligt nuvarande regler av den lokala skattemyndigheten. Denna ordning bör gälla också i fortsättningen. Direkta lagbestämmelser saknas f.n. om besvärsväg i dessa fall. I praxis har besvär över den lokala skattemyndighetens beslut i sådana ärenden ansetts kunna föras i samma ordning som besvär över beslut om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Den föreslagna regeln i andra stycket har utformats i anslutning härtill.

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 15§ AFL och föranleds av att avgiftsreglerna bryts ut ur AFL.

Overgångsbestämmelserna

Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås lagen träda i kraft den 1 januari 1982. Till följd av att de materiella bestämmelserna om socialavgifter förts över till lagen kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiftsbestämmelser, upphävas.

Förslaget till lag om ändring i AFL innebär att möjligheten att göra anmälan om undantagande från ATP avskaffas. Tidigare undantaganden upphör i princip att gälla. Vissa försäkrade kommer dock övergångsvis alltjämt att kunna vara undantagna från ATP. I övergångsbestämmelserna anges därför att skyldighet att erlägga avgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen inte föreligger för berörd kategori. Beträffande sjukförsäkringsavgiften har till övergångsbestämmelserna överförts nuvarande regel i 19 kap. 4 § första stycket AFL om avgiftsnedsättning.

6 Riksdagen 1980!81. I saml. Nr 178

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 3 kap. 28

Som har framgätt av den allmänna motiveringen föreslås att möjligheten att anmäla undantagande från ATP och sjukpenninpgförsäkringen slopas fr.o.m. den I januari 1982. Som en följd av detta förslag skall inkomst av annat förvärvsarbete beaktas vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst för samtliga försäkrade utom för dem som är födda år 1923 eller tidigare och som även efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

Enligt övergångsbestämmelserna kommer första stycket sista punkten i denna paragraf i dess äldre lydelse alltjämt att gälla efter utgången av år 1981 för försäktade som även efter denna tidpunkt är undantagna från ATP.

5§

Punkten b) upphävs som en följd av att undantagandeinstitutet slopas. Som framgår av övergångsbestämmelserna skall bestämmelsen emellertid tillämpas även efter den I januari 1982 beträffande den som efter utgången av år 1981 återkallar en dessförinnan gjord anmälan om undantagande.

Punkterna c) och d) har oförändrade flyttats upp som nya punkter b) och c). Hänvisningen i tredje stycket har justerats med anledning härav.

11 §

Nya anmälningar om undantagande får inte förekomma efter utgången av år 1981. Till följd härav upphävs fjärde och femte styckena i denna paragraf. Försäkrade för vilka ett undantagande vid nämnda tidpunkt har upphört eller upphör att gälla och vilka uppfyller kraven i andra stycket har, som framgår av Öövergängsbestämmelserna, efter framställning hos försäkringskassan alltjämt möjlighet att erhålla sjukpenningförsäkring med kortare karenstid än 93 dagar eller sådan försäkring utan karenstid.

De äldre bestämmelserna i fjärde stycket första punkten och i femte stycket gäller - som framgår av övergångsbestämmelserna — efter utgången av år 1981 för dem som även efter denna tidpunkt är undantagna från ATP.

11 kap. 28

Ändringen i första stycket f) föranleds av att riksdagen nyligen beslutat att de s.k. stimulansbidragen skall slopas fr.o.m. den 1 april 1981 (prop. 1980/81:855, AU 13. rskr 153).

Ändringarna i tredje och fjärde styckena föranleds av de nya reglerna i fråga om avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

6§

Ändringarna i denna paragraf föranleds av de nya reglerna om avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

7§

Som framgått av den allmänna motiveringen har möjligheten att begära undantagande från ATP spelat ut sin roll. Undantagande medför dessutom negativa verkningar på försäkringens förmänssida även utanför ATP. Paragrafen föreslås därför upphävd. Nya anmälningar om undantagande från ATP skall över huvud taget inte kunna göras efter utgången av är 1981. För försäkrade med undantagande upphör detta att gälla vid nämnda tidpunkt. Detta gäller dock inte för försäkrade som är födda år 1923 eler tidigare och som har ett gällande undantagande under är 1981. Nu nämnda försäkrade kan välja om de även i fortsättningen vill vara undantagna eller om de vill gå med i försäkringarna. Paragrafen kommer därför enligt övergångsbestämmelserna i tillämpliga delar att gälla för dem som också efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP. De som efter sagda tidpunkt vill återkalla en anmälan om undantagande får enligt övergångsbestämmelserna göra detta utan hinder av att undantagandet inte har gällt i fem år.

12 kap. 2§

Ändringarna i denna paragraf föranleds av att undantagandeinstitutet slopas. Innebörden är att för försäkrade, som är födda år 1924 eller senare och som tidigare har varit undantagna men som återkallat sin anmälan om undantagande eller för vilka undantagandet upphör att gälla vid utgången av år 1981. det tidigare undantagandet inte skall kunna föranleda ökning av talet 30 i nämnaren vid beräkning av pensionen enligt paragrafens första stycke. En ökning av talet 30 skall däremot alltjämt göras i de fall pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av undertåten avgiftsbetalning. Pensionsberäkningen för dem som är födda är 1923 eller tidigare kommenteras närmare under motiveringen till 15 kap. 18.

13 kap.

2§

Som en följd av att anmälan om undantagande från ATP inte får

förekomma efter utgången av är 1981 har bestämmelserna i tredje stycket i

paragrafen ändrats. Försäkrade som är födda år 1924 eller senare samt försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som återkallar sin anmälan om undantagande med verkan fr.o.m. den 1 januari 1982 bereds genom ändringen möjlighet att. om pensionsfallet inträffar år 1982 eller därefter, få förtidspension med antagandepoängberäkning.

Tredje stycket i dess nuvarande lydelse kommer enligt övergångsbestämmelserna att vara tillämpligt för försäkrade som också efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

15 kap.

15 För en försäkrad som är född under något av åren 1915-1923 innebär ett undantagande att det antal år -- tjugo ökat med ett för varje år som denne är född efter år 1914 — som erfordras för full pension skall ökas med 0,1 av antalet sådana år som den försäkrade på grund av undantagandet inte har tillgodoräknats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng.

Enligt övergångsbestämmelserna skall denna regel även i fortsättningen tillämpas för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare, oavsett om de före utgången av år 1981 har äterkallat en anmälan om undantagande eller om de efter nämnda tidpunkt är undantagna från ATP.

Hänvisningen i andra stycket till 12 kap. 2§ andra stycket medför att underlåten avgiftsbetalning i princip har samma inverkan på pensionen som ett undantagande, varför ordet ”undantagandet” bytts ut mot orden ”underlåten avgiftsbetalning”.

17 kap.

18 I andra stycket har hänvisningen till 3 kap. 5 § första stycket c) ändrats som en följd av ändringarna i nämnda paragraf.

19 kap.

Som har framgått av motiveringen till lagen om socialavgifter har de materiella reglerna för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter förts samman i nämnda lag. Som en följd härav kan större delen av reglerna: 19 kap. AFL upphävas. Bestämmelsen i nuvarande 1138 saknar praktisk betydelse och har därför ej getts någon motsvarighet i den nya lagen. 19 kap. AFL kommer härigenom att innehålla i huvudsak endast föreskrifter som inte avser socialförsäkringsavgifterna.

1§ innehåller en hänvisning till de avgiftsregler som föreslås bli intagna i lagen om socialavgifter. I 2 § införs ett nytt första stycke med en erinran om att kostnaderna för sjukförsäkringen, förutom genom avgifter från arbetsgivare och försäkrade, täcks med statsmedel. Närmare bestämmelser om statsbidrag till sjukförsäkringen finns i andra och tredje styckena i paragrafen, vilka motsvarar nuvarande 7§. Stadgandet i 3 § motsvarar nuvarande 8 §. Bestämmelserna i 4 § är — med en viss justering — överförda från 5 § första och andra styckena i deras nu gällande lydelse. Sistnämnda föreskrifter reglerar bestämmandet av procentsatsen för avgiftsuttaget till

8 in

försäkringen för tilläggspension. Dessa regler har ansetts böra stå kvar i AFL.

20 kap.

Ändringarna i denna paragraf är rena följdändringar till den föreslagna lagen om socialavgifter.

14§

I paragrafens nu gällande lydelse anges att det beträffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad som stadgas därom i författning som avses i bl.a. 19 kap. 9 § eller 10 § första stycket. De författningar som sålunda avses är AVGL och uppbördslagen. I den föreslagna lagen om socialavgifter har tagitsin en erinran om att särskilda bestämmelser gäller i fråga om debitering och uppbörd av avgifterna. AVGL:s och uppbördslagens besvärsregler gäller då också i fråga om beslut enligt dessa lagar. Hänvisningen i förevarande paragraf till 19 kap. 9 och 10 §§ kan därför utgå.

Också bestämmelsen 1 andra punkten i paragrafen kan upphävas. Bestämmelsen innehåller en hänvisning till 19 kap. 10§ sista stycket AFL, vilket stadgande upptar en regel att sjukförsäkringsavgift och socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma villkor som gäller beträffande inkomstskatt. Denna regel är numera uttryckt genom en hänvisning till 75 § 1 mom. kommunalskattelagen. I förslaget till lag om socialavgifter har intagits ett stadgande av motsvarande innebörd.

Övergångsbestämmelserna

Som har framgått av motiveringen till 3 kap. 11 § skall paragrafen i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas för försäkrade som någon gång omfattats av ett undantagande. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som varit undantagna från ATP eller som - om förutsättningarna därför är uppfyllda — väljer att även efter utgången av år 1981 vara undantagna skall i huvudsak äldre bestämmelser fortfarande gälla. I vilken utsträckning dessa bestämmelser avses gälla har angetts i specialmotiveringen till resp. paragraf.

För den som väljer att även efter utgången av är 1981 vara undantagen från ATP öppnas möjlighet att återkalla anmälan om undantagande utan hinder av att undantagandet inte har gällt i fem år. Ny anmälan om undantagande får inte göras efter utgången av år 1981.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

I kap. 18,3 kap. 6 § och 4 kap. 8 §

Möjligheten att vara undantagen från ATP upphör enligt ändringarna i AFL i princip fr.o.m. den I januari 1982. Detta gäller dock inte dem som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande under år 1981. Nu nämnda försäkrade får enligt övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i AFL välja om de även efter utgången av är 1981 vill vara undantagna från ATP eller inte.

Den fasta kopplingen mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP innebär att den som är undantagen från ATP också är undantagen från arbetsskadeförsäkringen. Ett slopande av undantagandeinstitutet medför således att samtliga försäkrade, utom de som enligt förslaget även i fortsättningen är undantagna från ATP, i egenskap av egenföretagare och uppdragstagare kommer att omfattas också av arbetsskadeförsäkringen under förutsättning att de är bosatta i Sverige.

Ändringarna i dessa paragrafer är sålunda en konsekvens av undatagandeinstitutets upphörande. De nuvarande bestämmelserna kan dock - såsom framgår av övergångsbestämmelserna — även efter utgången av år 1981 tillämpas för försäkrade som efter nämnda tidpunkt är undantagna från ATP.

6 kap. 18

Ändringen är en följd av ändringen i AFL varigenom nya anmälningar om undantagande från ATP över huvud taget inte skall få göras efter utgången av år 1981. Den situationen som paragrafen i denna del avser, nämligen att ett undantagande börjar gälla efter det att arbetsskadan har inträffat, kan fr.o.m. den I janauri 1982 inte uppkomma. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse — såvitt den avser reglerna om undantagande från ATP — kan därför inte bli tillämplig ens övergångsvis efter utgången av år 1981.

7 kap.

Med anledning av att alla bestämmelser om socialförsäkringsavgifter m.m. har förts samman i en lag kan huvuddelen av reglerna i detta kapitel utgå. Avsikten är att avgiftsskyldigheten till arbetsskadeförsäkringen i fortsättningen skall regleras i lagen om socialavgifter. Ändringen i 1 § innebär en hänvisning till nämnda lag. 2§ motsvarar — med viss justering — nuvarande 3 §. I paragrafen anges bl.a. vilka ersättningar och kostnader som skall täckas genom influtna avgifter. Även vissa regler om det formella förfarandet i samband med beslut om och förslag till avgiftsuttag för olika år finns intagna i paragrafen. Dessa bestämmelser är av sådan natur att de inte har ansetts böra överflyttas till lagen om socialavgifter.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 48

Ändringarna i denna paragraf är en följd av förslaget om slopande av undantagandeinstitutet i AFL. Vid bedömande av rätten till pensionstillskott skall dock — enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna — även efter utgången av år 1981 hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Detta skall gälla samtliga försäkrade, dvs. såväl dem som någon gång har varit undantagna från ATP som dem som nu är undantagna och som obligatoriskt föreslås anslutna till försäkringen liksom dem som också efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Ändringarna i 4 och 13 §§ föranleds av att möjligheten att vara undantagen från tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen, med undantag för vissa försäkrade som hör till övergångsgenerationen inom ATP, upphör fr.o.m. den 1 januari 1982. För dem som har varit eller fortfarande kan vara undantagna från ATP, skall reglerna alltjämt gälla. Bestämmelse härom har intagits I övergångsbestämmelserna.

Enligt förslaget till lag om socialavgifter skall skyldigheten att erlägga avgifter för finansiering av delpensionsförsäkringen regleras i den lagen. Bestämmelserna i 21 § förevarande lag föreslås därför upphävda. I paragrafen intas i stället en erinran om att det i lagen om socialavgifter finns föreskrifter om avgifter för finansiering av försäkringen.

4.6 Förslaget till lag om ändring i tagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

Förslaget till lag om socialavgifter innebär att alla materiella bestämmelser om arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall tas in i den lagen. Avsikten är att debitering och uppbörd av avgifterna fortfarande skall regleras i särskild ordning. Bestämmelser härom finns nu såvitt gäller egenavgifter i uppbördslagen (1953:272) och sävitt gäller arbetsgivaravgifter i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. (AVGL). Sistnämnda lag innehåller också vissa bestämmelser beträffande egenavgifter till tilläggspensioneringen. Förslaget till ändringar i AVGL innebär inte några ändringar i detta administrativa regelsystem. Vissa följdändringar är dock erforderliga.

Med hänsyn till att de materiella avgiftsreglerna har förts över från AFL m.fl. författningar till lagen om socialavgifter har rubriken till AVGL ändrats tilllag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter, m.m.

Ändringen i denna paragraf innebär en anpassning till lagen om socialavgifter. Som tidigare har nämnts är beredningen av frågan om avskaffande av byggnadsforskningsavpiften inte avslutad.

2§

I första stycket denna paragraf i dess nuvarande lydelse definieras arbetsgivaravgift som summan av arbetsgivarens avgifter. Denna definition stämmer inte överens med förslaget till lag om socialavgifter. Vad som förstås med arbetsgivaravgifter framgår av nämnda lag. Någon definition av arbetsgivaravgift behövs inte längre i AVGL. Som en följd av denna ändring föreslås att med slutlig avgift förstås summan av de arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare påförs vid den årliga avgiftsdebiteringen för det nästföre gående utviftsäret.

I andra stycket föreskrivs att med lön enligt AVGL skall förstås också uppdragsersättning. Detta har kommit till uttryck genom en hänvisning till 3 kap. 2 § andra stycket AFL. Att låta hänvisningen avse också 11 kap. 2 § andra stycket AFL har bedömts som onödigt, eftersom detta stadgande i sin tur numera enbart innehåller en hänvisning, till 3 kap. 2§ andra stycket AFL.

I andra stycket finns f.n. bestämmelser om att avgifter inte skall erläggas i de fall då uppdragstagaren har varit bosatt och arbetat utomlands eller då bevillningsavgift har erlagts för ersättningen. Dessa bestämmelser, som motsvarar nuvarande 19kap. 1§ AFL, tar sikte främst på andra arbetsgivaravgifter än de som regleras i AFL. Bestämmelserna i AFL och AVGL i här avsedda fall har överförts till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Tredje stycket innehåller f.n. en bestämmelse om behandlingen i avgiftshänseende av inkomst från fämansföretag. Denna bestämmelse är av materiellrättslig betydelse. På grund härav föreslås att bestämmelsen i AVGL upphävs samtidigt som motsvarande bestämmelse tas in i lagen om socialavgifter.

Fjärde stycket innehåller f.n. en hänvisning till 19 kap 6§ AFL. Som tidigare nämnts har bestämmelsen i AFL överförts till 5 kap. 2§ i den föreslagna lagen om socialavgifter.

I sjätte stycket finns f.n. en bestämmelse om statliga bidrag till konstnärer m.fl. Bestämmelsen har överförts till den föreslagna lagen om socialavgifter.

3§

Ändringen är av redaktionell natur.

4§

I tredje och fjärde styckena denna paragraf finns f.n. bestämmelser om kostnadsavdrag och om vissa civilförsvarsersättningar. Som tidigare har nämnts föreslås dessa bestämmelser bli överförda till lagen om socialavgifter.

28 och 39 §§

Ändringarna i dessa paragrafer innebär en anpassning till förslaget till lag, om socialavgifter.

4.7 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om avgifter för finansiering av försäkringen för tilläggspension förts över från 19 kap. AFL till lagen om socialavgifter.

4.8 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Delpensionsavgifter förs till en fond, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden har i förslaget till lag om socialavgifter benämnts delpensionsfonden. vilket föranleder en följdändring i 1 § förevarande reglemente. Det har även beaktats att den fond som avses med 22 kap. 2§ AFL i dess lydelse före den 1 januari 1981 benämns fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen.

Övriga ändringar ansluter till förslaget till lag om socialavgifter.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Ändringen är en ren följdändring till den föreslagna lagen om socialavgifter.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

. lag om socialavgifter,

. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

borra . Jag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,ae

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lägen om allmän försäkring, m.m..

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Utdrag, LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1981-03-12

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet

Vängby.

Enligt lagrådet den 27 februari 1981 tuillhandakommet utdrag av protokoll

vid regeringssammanträde den 5 februari 1981 har regeringen på hemställan

av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om socialavgifter,

2, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott. 5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensions-

fondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av

riksförsäkringsverkets fonder.

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslagen har inför lagrädet föredragits av hovrättsassessorn Lars Ivarsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om socialavgifter

Det remitterade förslaget syftar till att ästadkomma enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom socialförsäkringen. Den genomgång av gällande rätt som lagrådet gjort i samband med granskningen av lagförslaget ger vid handen att behovet av sådana regler är mycket stort. Lagförslaget innebär också att betydande

framsteg görs i den åsyftade riktningen. Ytterligare förenklingar borde dock vara möjliga. Det synes främst vara olikheterna i inkomstbegreppen vid

beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst,

som alltjämt medför komplikationer vid avgiftsberäkningen (set. ex. 3 kap.

484 det remitterade förslaget).

Frågan om att åstadkomma ett helt enhetligt avgiftsunderlag torde inte kunna lösas utan föregående utredning men lagrådet har ändå velat

framhålla önskvärdheten av att arbetet på att förenhetliga och förenkla reglerna för avpiftsberäkningen fortsätter.

2 kap. 1-3 §§

Förevarande paragrafer är indelade så att I och 2 §§ innehåller bestämmelser om vilka olika arbetsgivaravgifter som skall betalas och procentsatserna för dem medan 3 § liksom även 4 och 5 §§ — innehäller bestämmelser om avgiftsunderlaget. Av bestämmelserna om avgifter och procentsatser har de som enbart avser sjömän samlats i 2 §. Dispositionen är emellertid inte helt konsekvent genomförd och 1 och 2 8§ har ej utformats helt likartat.

Andra stycket av 3 § innehåller sålunda en bestämmelse om skyldighet att betala tilläggspensionsavgift som rätteligen synes höra hemma i 18. Innebörden av bestämmelsen är att den som utger vissa bidrag från Sveriges författarfond eller konstnärsnämnden och som enligt I kap. 2 § andra stycket skall anses som arbetsgivare är skyldig att betala tilläggspensionsavgift men ej annan avgift. Det förordas därför att i I $ som ett andra stycke upptas en bestämmelse av följande lydelse: ”Arbetsgivare som avses i I kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläkgspensionsavgift.” Den nu i 18 andra stycket av förslaget upptagna bestämmelsen om att staten inte betalar arbetsskadcavgift torde därvid böra utgöra ett nytt tredje stycke. Godtas vad som nu föreslagits bör återstoden av 3 § andra stycket sammanföras med första stvcket och bilda en andra mening i paragrafen av förslagsvis följande lydelse: ”Bidrag som avses i 11 kap. 2§ första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön.”

Enligt 2 § första stycket skall en arbetsgivare som sysselsätter sjömän ”även” — dvs. utom de i I & angivna avgifterna — betala sjömanspensionsavgift med 0,80 procent. Till skillnad från 1 § ges inte här någon hänvisning till det avgiftsunderlag på vilket avgiften skall beräknas. Eftersom en arbetsgivare som svsselsätter sjömän även kan ha andra anställda bör dessutom preciseras, att det endast är ersättning till sjömännen som ingär i avgiftsunderlaget sävitt angår sjömanspensionsavgiften. Detta sker — till undvikande av ytterligare bestämmelser i 3-5 §§ — lämpligen i 2§ första stycket. På grund av det anförda bör detta ges förslagsvis följande Ivdelse: "En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80 procent. I övrigt gäller om avgiftsunderlaget bestämmelserna i 3-5 §§ i tillämpliga delar.”

I 2 § andra stycket bör hänvisningen till de i 1§ angivna procentsatserna förtydligas till att avse de procentsatser som anges i ”1§ första stycket I och ar

å kap. 35

Innebörden av första stycket i den förestagna paragrafen är att underlaget för egenavgifter liksom hittills skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten.

Enligt 85 § uppbördslagen skall besvär över lokal skattemyndighets beslut föras hos länsrätten. 1 praxis har emellertid besvär över den lokala skattemyndighetens beslut i vad avser fastställande av avgiftsunderlag för egenavufter ansetts skola föras hos riksförsäkringsverket. I sak synes intet vara att erinra häremot. En bestämmelse av denna innebörd har intagits i andra stycket av förevarande paragraf.

Det synes emellertid inte tillfredsställande ur lagteknisk synpunkt, att en fullföljdsregel som innebär en avvikelse från den generella tullföljdsregeln i 858 uppbördslagen fär sin plats i en annan lag. Såsom framgår av vad lagrådet i det följande anför I samband med övergängsbestämmelserna till den föreslagna lagen om socialavgifter får det förutsättas att bl.a. uppbördslagen kommer att anpassas till den nya lagstiftningen. Det synes lämpligt att i samband därmed den föreslagna besvärsregeln i fråga om lokal skattemyndighets beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter införs som en undantagsbestämmelse i 85 § uppbördslagen. Samtidigt torde i tydlighetens intresse en direkt bestämmelse böra införas i uppbördslagen om att lokal skattemyndighet har att fastställa avgiftsunderlag för egenavgifter (jfr pensionskommitténs förslag i 3 kap. 6 § förslaget till lag om socialavgifter).

På grund av det anförda förordas att andra stycket 1 nu förevarande paragraf får utgå.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkt 7 sista stycket skall. om 1 lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i lagen om socialavgifter, i stället den nya bestämmelsen tillämpas. En sådan teknik kan godtas, när risk finns att någon bestämmelse som borde ändras har blivit förbisedd. I den mån man vet att det finns hänvisningar i andra författningar bör man däremot inte nöja sig med en reservregel av förevarande art. Såvitt inhämtats föreligger. utöver de författningar var ändringar föreslås i förevarande lagrådsremiss, behov av ändringar i kommunalskattelagen (1928:370: anvisningarna till 41 b §), taxeringslagen (1956:623; 37 & 2 mom. och 39 § 1 mom. ). uppbördslagen (1953:272: 1 §,3§ I mom., 25§ och 278 1 mom.), skattebrottslagen (1971:69; 15), lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m. m. (1 §), lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspenston samt lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Det är av

vikt att dessa lagar ändras innan den nva lagen om socialavgifter träder i kraft. Inte minst gäller detta om en så central straffrättslig lag som skattebrottslagen; det förtjänar anmärkas att i denna ännu inte intagits hänvisning till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring utan i stället hänvisas I själva lagen till lagen (1954:243) om vyrkesskadeförsäkring. Avsikten lär emellertid vara att genom nva lagförslag senare under år 1981 anpassa nämnda lagar till den nya lagen om socialavpifter. Under förutsättning att sådan lagstiftning kommer till stånd kan det nu påtalade förhållandet inte anses utgöra hinder mot att nu genomföra det föreliggande förslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Overgångsbestämmelserna

P6 kap. 1§ nuvarande lydelse föreskrivs att om undantagande från försäkringen för tilläggspenston enliet 11 kap. 7 § lagen om allmän försäkring börjar gälla efter det att arbetsskadan inträffat. hänsyn i vissa angivna hänseenden skall tas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej anmälts. Föreskriften föreslås upphävd och med hänsyn till att undantagande ej kan ske efter nya lagens ikraftträdande har någon övergångsbestämmelse cj ansetts erforderlig. Äldre lydelse kan emellertid vid prövning efter nya lagens ikraftträdande behöva tillämpas i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. I punkt 2 bör därför intas en hänvisning även till 6 kap. 1 §.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. 28

Enligt nuvarande bestämmelser i 2 § skall med lön enligt lagen jämställas ersättning som utges till uppdragstagare — med vissa angivna undantag — samt bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Vidare sägs i paragrafen i dess gällande lydelse att - om annan arbetsgivare för sjöman än redare saknar fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg - redaren svarar för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt lägen samt att — i fråga om inkomst från fåmansföretag - föreskrifterna I punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall äga motsvarande tillämpning, dvs. att lön till företagsledarens make och barn under angivna förutsättningar skall beskattas hos företagsledaren.

I det remitterade förslaget har bestämmelserna i fråga om bidrar från Sveriges författurfond och konstnärsnämnden. redares ansvar i vissa fall samt makes och barns inkomst från fåmansföretag överflyttats till den föreslagna lagen om socialavgifter. Av de nu berörda bestämmelserna står 1 den

föreslagna nya lydelsen av 2 §i nu förevarande lag kvar eridast bestämmelsen om att ersättning till uppdragstagare skall jämställas med lön i lagens mening.

Enligt 5 § första stycket gällande lag åligger det arbetsgivare, som utgivit lön till nägon hos honom anställd med minst 500 kronor, att lämna s. k. arbetsgivaruppgift. Vid arbetsgivaruppgiften skall enligt 5 § andra stycket fogas sådan särskild uppgift varom stadgas 1 3§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare åligger det enligt 23 § gällande lag arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma att överstiga femtusen kronor, att snarast anmäla detta till riksförsäkringsverket.

Så som de remitterade lagförslagen utformats framstår det som oklart vilken uppgiftsskyldighet som i fortsättningen kommer att gälla för de fall där hittills i förevarande paragraf upptagna bestämmelser föreslås överförda till lagen om socialavgifter. i all synnerhet som bestämmelserna om uppdragsersättning funnits böra kvarstå i paragrafen. En sådan oklarhet får anses otillfredsställande med hänsyn särskilt till att underlåtenhet att lämna arbetsgivaruppuft kan medföra avuiftstillägg och förseningsavgift enligt 43 och 44 §§ gällande lag (i fall som avses 15 § andra stycket bötesstraff enligt 348).

På grund av det anförda förordas att 2 § andra stycket erhåller följande lydelse: ”Med lön förstås i denna lag detsamma som i lagen (0000:000) om socialavgifter.”

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-03-26

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo. Dahlgren. Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m,

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till

- - lag om socialavgifter,

bt . lag om ändring i lagen (1962:38S1) om allmän försäkring,

'» . lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

BR . lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

'n . lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

[ON . lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m..

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föredraganden redogör för lagrådets vttrande.

Lagrådet har uttalat att det remitterade förslaget till lag om socialavgifter innebär betvdande framsteg i syfte att åstadkomma enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom socialförsäkringen. Samtidigt har lagrådet framhållit att ytterligare förenklingar borde vara möjliga. Det synes enligt lagrådet främst vara olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensions-

! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 februari 1981.

grundande inkomst som alltjämt medför komplikationer vid avgiftsberäkningen. Lagrådet har därvid velat framhålla önskvärdheten av att arbetet på att förenhetliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen fortsätter.

Som framgår av vad jag anfört när beslutet om lagrådsremiss fattades är det min avsikt att fortsätta arbetet på att förenhetliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen. Jag deltar alltså lagrådets uppfattning. Vad särskilt angår inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst har, såsom nämnts i lagrädsremissen. hithörande frågor berörts i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring, som har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandet behandlade samordningsfrågorna är jag inte beredd att föreslå några mer genomgripande ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. Av betydelse i detta sammanhang är också om en bättre samordning kan åstadkommas mellan inkomstbegreppen inom skatte- och avpiftsområdet.

Jag godtar de av lagrådet föreslagna ändringarna av 2 kap. 1-3 §§ förslaget till lag om socialavgifter. Det är dock enligt min mening inte erforderligt att i 2 kap. 2§ ånyo hänvisa till bestämmelserna om avgiftsunderlaget 1 3-5 §§. Att bestämmelserna om avgiftsunderlaget gäller även för de arbetsgivare som avses i 2§ följer av att i 1§ redan är intagen en hänvisning till bestämmelserna om avgiftsunderlaget och att 2 § utgör en tilläggsbestämmelse till 18.

Lagrådet har anfört att den besvärsregel som intagits i 5 kap. 3 § andra stycket av det remitterade förslaget till lag om socialavgifter lämpligen bör införas som en undantagsbestämmelse i 85 § uppbördslagen (1953:272). Samtidigt har lagrådet framhållit att i tydlighetens intresse bör införas en direkt bestämmelse i uppbördslagen om att lokal skattemyndighet har att fastställa avgiftsunderlag för egenavgifter.

Efter samråd med chefen för budgetdepartementet är jag beredd att godta lagrådets synpunkter i denna del. Den i det remitterade förslaget till lag om socialavgifter intagna besvärsregeln kan därför utgå. Förslag till ändringar i uppbördslagen avses läggas fram i samband med förslag om justering av schablonavdragen för egenavgifter. I det sammanhanget avses också förslag läggas fram till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370), taxeringslagen (1956:623), skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m., vilka ändringar bl. a. syftar till att anpassa nämnda lagar till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Jag biträder likaså lagrådets synpunkter vad gäller utformningen av punkt 2 övergångsbestämmelserna den föreslagna lagen om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och 2 §i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Jag förordar således att de av lagrådet särskilt kommenterade bestämmelserna omredigeras + huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet har

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

föreslagit. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i de till lagrådet remitterade förslagen.

Efter det att beslut fattades om inhämtande av lagrådets vttrande har regeringen i proposition 1980/81:145 föreslagit att de båda avgifterna om vardera 0,4 <2 till arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadsutbildningen skall ersättas av en gemensam arbetsgivaravgift på 0,8 46: och även föreslagit en del ändringar i de regler som gällt om fondering m. m. för de båda avgifterna. Den föreslagna ordningen innebär att en lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag skall träda i kraft den 1 juli 1981 och ersätta dels lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, dels lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen. Detta föranleder vissa justeringar av den föreslagna lagen om socialavgifter. som den 1 januari 1982 bör ersätta den i prop. 1980/81:145 föreslagna lagen.

2 Byggnadsforskningsavgiften

Som jag anfört i lagrådsremissen talar starka administrativa skäl för att byggnadsforskningsavgiften avskaffas i dess nuvarande utformning. Jag vill särskilt framhålla de svårigheter som skulle uppstå om efter en decentralisering av avgiftsdebiteringen de lokala skattemyndigheterna skulle tillämpa nuvarande regler om byggnadsforskningsavgift.

Pensionskommittén går inte in på frågan om ett alternativt finansieringssystem.

Det nuvarande systemet innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten inom byggnads- och anläggningsomrädet stöds finansiellt genom den särskilda byggnadsforskningsavgiften. beräknad på löner som utges till arbetstagare inom byggnadsindustrin. Därjämte anvisas årligen statsanslag.

Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet förordar jag att byggnadsforskningen i fortsättningen helt finansieras genom anslag över statsbudgeten. För en budgetfinansiering talar också det förhållandet att byggnadsforskningen avser mer än rena husbyggnads- och anläggningsfrågor.

Omläggningen skall inte i sig påverka inriktning och omfattning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som finansieras med byggnadsforskningsavgifter. Jag erinrar i detta sammanhang om att i budgetpropositionen 1981 har framhållits att statens råd för byggnadsforskning bör plancra sin verksamhet på sådant sätt att den icke energiinriktade verksamheten till budgetåret 1984/85 inte överstiger 117 milj. kr. i det penningvärde som räder budgetåret 1981/82 (Prop. 1980/81:100 bil. 16 s. 96).

Den merbelastning på statsbudgeten. som föranleds av slopandet av byggnadsforskningsavgiften, kan kompenseras genom att folkpensionsavgif-

ten höjs och därigenom minskar statens andel i fölkpensionskostnaderna.

För år 1981 har preliminärt debiterats drygt 112 milj. kr. i arbetsgivaravgifter till byggnadsforskningen. Underlaget för samtliga arbetsgivaravgifter med undantag för statens avgifter är f.n. ca 225 miljarder kr. Om byggnadsforskningsavgiften beräknades för hela arbetsgivarkollektivet, skulle avgiften motsvara ca 0,05 4. Avskaffandet av byggnadsforskningsavgiften kan därför kompenseras genom att folkpensionsavgiften, som f. n. är 8,4 Ze, höjs med 0,05 procentenheter.

Jag förordar säledes att byggnadsforskningsavgiften avskaffas. att byggnadsforskninpgen i stället finansieras genom anslag över statsbudgeten samt att folkpensionsavgiften höjs från 8,4 ce till 8.45 €&.

Vad jag nu har anfört föranleder vissa justeringar av den i lagrådsremissen föreslagna lagen om socialavgifter.

En konsekvens av den föreslagna omläggningen är att byggnadsforskningen mäste helt budgetfinansieras fr. 0. m. den 1 januari 1982. Chefen för bostadsdepartementcet har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga i samband med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82.

3 Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Som har framgått av lagrådsremissen föreslås att ATP-avgiften i fortsättningen skall beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag och att uttagsprocenten därvid sätts ned för att kompensera det ökade avgiftsunderlaget.

Avgiftsuttaget till försäkringen för ATP fastställs i särskild lag. Hittills har avpiftsuttaget fastställts för fem femårsperioder. Under perioden 1980-1984 skall enligt den gällande lagen procentsatsen för avgiftsuttaget årligen höjas med 0,25 7 så att ATP-avgiften för år 1984 kommer att utgöra 13 46.

Enligt pensionskommitténs beräkningar skulle uttagsprocenten till ATP, med hänsyn till den utvidgning av avgiftsunderlaget som blir följden om basbelopps- och maximeringsavdragen slopas, ha kunnat sänkas från dåvarande 11,75 46 till ca 8,75 <& om de regler kommittén föreslår hade gällt för är 1977.

Enligt beräkningar som gjorts inom riksförsäkringsverket i februari 1981 innebär en rent matematisk omräkning av uttagsprocenten att ATP-avgiften skulle sättas till 9,35 2 för år 1982, 9,56 26 för år 1983 och 9.78 §c för år 1984. Jag finner det dock lämpligt att procentsatserna avrundas uppåt till närmaste tiondels procent. Jag förordar således att procentsatserna för ATP-avgiften fastställs till 9,40 Zz för år 1982. 9,60 7 för är 1983 och 9.80 £ för år 1984.

Vad jag nu har anfört föranleder ändringar i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension. I detta sammanhang bör även en ändring göras i lagen

(1979:649) om procentsats för uttag av avgift under ären 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Ändringen i sistnämnda lag är en ren följdändring till den föreslagna lagen om socialavgifter.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om socialavgifter,

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

wnN lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

vB lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. Jag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

11. lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen.

De under 10 och 11 angivna förslagen rör frågor av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande över dessa skulle sakna betydelse.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga I

Gällande avgiftsbestämmelser

1 Allmänt om socialförsäkringsavgifter

Socialförsäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter och avgifter från de försäkrade (egenavgifter) samt genom allmänna medel. I 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter och egenavgifter till försäkringen

för tilläggspension (ATP). sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgår vidare enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. lagen (1976:381) om barnomsorg och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Slutligen utgår arbetsgivaravgifter enligt lägen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift, lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift samt lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering. Procentsatserna för uttag av ATP-avgift och arbetsskadeförsäkringsavgift regleras i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under ären 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension resp. lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Särskilda regler gäller för uttag från redare m. fl. av avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Arbetsgivaravgifterna debiteras och uppbärs enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Egenavgifterna debiteras och uppbärs i huvudsak enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

Vad gäller avgifter till barnomsorgen bör här nämnas att ny lagstiftning träder i kraft den I januari 1982. I lag (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidsverksamhet föreskrivs sålunda att socialavgifter skall erläggas för finansiering av statsbidrag till sådan verksamhet inom kommunernas barnomsorg. Vidare föreskrivs i socialtjänstlag (1980:120) att lagen om barnomsorg upphävs.

Avgifterna och de procentsatser som tillämpas för år 1981 framgår av följande sammanställning.

Ändamäl Arbets- Egen-

givar- avgilt

avgift

2 Arbetsgivaravgifter

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika arbetsgivaravgifterna. Gemensamt för samtliga avgifter gäller dock följande. Arbetsgivaravgifterna beräknas på kontantlöner och naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som under året har utgått till arbetstagare. Värdet av naturaförmån uppskattas enligt regler som fastställs av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av riksförsäkringsverket. Har arbetstagaren varit tvungen att med sin lön svara för kostnader i anställningen, får riksförsäkringsverket medge avdrag härför på lönen. Vid avgiftsberäkningen tas inte hänsyn till arbetstagare vars lön under året har understigit 500 kr. Vidare bortses från arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Det sistnämnda undantaget gäller dock inte för ATP-avgiften. Avgift erläggs inte för lön vid sjukdom m. m. som motsvarar ersättning från försäkringskassa till arbetsgivare med s. k. arbetsgivarinträde. Avgift utgår ej heller för lön till barn om lönen inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst från fåmansföretag gäller särskilda bestämmelser.

Vid beräkning av underlaget för ATP-avgiften medräknas inte lön till arbetstagare som har fyllt 65 år vid ingången av det år avgiften avser.

ATP-avgiften beräknas på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årets ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger detta belopp. Innan avgiften beräknas görs därför ett s. k. basbeloppsavdrag och i vissa fall ett maximeringsavdrag.

Basbeloppsavdraget erhålls genom att basbeloppet vid årets ingång multipliceras med det genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren

I Avgiften beräknas inte på hela lönesumman. 2 Endast för husbyggnads- och anläggningsverksamhet. 3 Avgiften beräknas på lön till sjömansskattepliktig personal.

under året. Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid räknas som en arbetstagare och arbetstagare, som har utfört arbete i mindre omfattning. medräknas i motsvarande mån. Vad som i detta hänseende skall anses utgöra full årsarbetstid bestäms av regeringen efter förslag från riksförsäkringsverket.

Maximeringsavdraget görs för att skära bort sådan del av arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För en arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid dras hela det belopp av som överstiger 7,5 gånger nämnda basbelopp. För arbetstagare med kortare arbetstid under året än det fastställda måttet på full ärsarbetstid utgör maximigränsen en mot arbetstiden svarande del av maximibeloppet.

ATP-avgift skall även erläggas för uppdragstagare som har utfört arbete för uppdragsgivares räkning, om ersättningen för arbetet har uppgått till minst 500 kr. under året. Med uppdragstagare avses härvid en person som har utfört arbete för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. Om uppdraget har utförts av en person som ett led i en av honom bedriven yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelse eller jordbruk) föreligger avgiftsskyldighet för uppdragsgivaren endast om parterna har kommit överens om att ersättningen skall likställas med anställningsinkomst, s. k. likställighetsavtal eller Ööverenskommelsefall. Vid avgiftsberäkningen bortses frän uppdragsersättning för vilken utgår bevillningsavgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Arbetsgivare och uppdragsgivare skall förutom ATP-avgift erlägga Sjukförsäkringsavgift, som beräknas på hela bruttolönesumman. På samma underlag som avgiften till sjukförsäkringen beräknas även avgifterna till folkpensioneringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen, barnomsorgen samt arbetarskyddet.

Avgiften till lönegarantin erläggs varken för uppdragstagare eller vid överenskommelsefall. Detsamma gäller avgiften till sjömanspensioneringen, vilken erläggs endast av arbetsgivare som har utgivit lön till sjömansskattepliktig personal. Avgifterna beräknas på hela bruttolönesumman.

Byggnadsforskningsavgiften debiteras och uppbärs enligt samma administrativa regler som socialförsäkringsavgifterna. Byggnadsforskningsavgift skall erläggas på —- den som yrkesmässigt bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet

under sådana förhållanden att han är att anse som arbetsgivare enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring —- kommun. vilken som arbetsgivare 1 yrkesskadeförsäkringslagens mening

bedriver husbyggnads- och anläggningsverksamhet.

Avgiften erläggs för arbetstagare, för vilka arbetsgivaravgift skall påföras enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och som är sysselsatta med husbygg-

nads- eller anläggningsverksamhet eller i arbete som har samband med sådan verksamhet.

3 Egenavgifter

Egenavgifterna beräknas på den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Härmed avses inkomst av rörelse eller jordbruk samt även viss inkomst av tjänst. Till grund för beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete läggs 1 princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har egenföretagaren bedrivit såväl jordbruk som rörelse eller flera olika jordbruk eller rörelser skall summan av inkomsterna läggas till grund för beräkningen av egenavgifter. Underskott av rörelse dras av från inkomsten av annan rörelse och underskott av jordbruksfastighet avräknas mot inkomst av sådan fastighet.

Understiger inkomsten 500 kr. påförs inte egenavgift. Inkomster i form av sjukpenning är alltid avgiftsfria.

ATP-avgift skall erläggas i den mån pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har fastställts för den försäkrade för året. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte för år före det då den försäkrade har uppnått 16 års ålder eller för år efter det han har fyllt 64 år (övergångsvis 65 år). Pensionsgrundande inkomst beräknas inte heller för den som har avlidit under äret eller som för hela året har uppburit i förtid uttagen hel ålderspension.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall avdrag göras för det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vidare skall bortses från inkomst i den mån den överstiger 7,5 gånger detta basbelopp (beloppstaket). Har den försäktade samtidigt haft pensionsgrundande inkomst av anställning skall basbeloppet i första hand avräknas mot inkomsten av anställning. I den mån inkomstsumman Överstiger beloppstaket sker avräkning i första hand mot inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den som har inkomst av rörelse eller jordbruk kan begära undantagande från tilläggspensioneringen enligt 11 kap. 7§ AFL. Har egenföretagaren begärt undantagande, blir inkomsten av rörelsen inte pensionsgrundande och han betalar inte heller någon ATP-avgift. Undantagandet omfattar även sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen, vilket innebär att egenföretagaren inte är sjukpenningförsäkrad och att han inte heller är försäkrad för skador i arbetet enligt lagen om arbetsskadeförsäkring.

Ett undantagande kan medföra att pensionstillskotten till folkpension helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till pensionstillskott skall nämligen hänsyn tas till den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade skett.

Sjukförsäkringsavgift skall erläggas av försäkrad. som vid utgången av inkomståret är inskriven hos allmän försäkringskassa och som under året haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 3 kap. 2§ AFL.

Avgiften beräknas dock inte för den som vid utgången av inkömstäaret fyllt 65 år och inte heller för den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension eller för hela äret uppburit hel älderspension.

Sjukförsäkringsavgiften beräknas på hela förvärvsinkomsten.

Försäkrad som anmält undantagande från ATP är som tidigare nämnts inte sjukpenningförsäkrad och betalar därför sjukförsäkringsavgift efter reducerad procentsats. Den lägre procentsatsen avser inkomstdelar som annars skulle ha omfattats av sjukpenningförsäkringen. dvs. inkomst upp till 7,5 gånger basbeloppet. Motsvarande gäller försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § AFL gäller med karenstid. Procentsatsen fastställs av riksförsäkringsverket med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.

Avgift till folkpensioneringen skall erläggas av försäkrad, som vid utgången av inkomståret är inskriven hos allmän försäkringskassa och som under året haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 11 kap. 3 § AFL. Avgift beräknas dock inte för den som vid inkomstärets början uppnått 65 års ålder och inte heller för den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension.

Folkpensionsavgiften beräknas på hela förvärvsinkomsten.

Avgiften till delpensioneringen beräknas enligt grunder som gäller för avgiften till folkpensioneringen.

Avgifterna till barnomsorgen och arbetsskadeförsäkringen beräknas enligt grunder som gäller för sjukförsäkringsavgiften. Den som har anmält undantagande från ATP betalar inte avgift till arbetsskadeförsäkringen.

Uppdragsgivare svarar som tidigare har nämnts för avgifterna avseende ersättning som han har utgett till uppdragstagare, dock endast om ersättningen under året har uppgått till minst 500 kr. Har den försäkrade under året från olika uppdragsgivare fått arvoden som var för sig understiger 500 kr. men sammanlagt överstiger detta belopp. är han i princip skyldig att själv betala egenavgiften.

Utgör ersättning för uppdrag inkomst av rörelse eller jordbruk skall uppdragstagaren — och inte uppdragsgivaren — svara för avgifterna. Parterna kan emellertid genom likställighetsavtal komma överens om att ersättningen skall anses som anställningsinkomst. Härigenom flyttas avgiftsskyldigheten över till uppdragsgivaren.

4¶Debitering och uppbörd

Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. Under det år som avgifterna avser, det s. k. utgiftsåret. skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalninestillfätlen. Den preliminära avgiften för ett visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsäåret. Den preliminära avgiften för utgiftsåret 1981 motsvarar således till storleken den slutliga

avgiften för utgiftsäret 1979. När den preliminära avgiften bestäms. skall dock hänsyn tas till ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår med och andra ändringar av betydelse i avgiftsbestämmelserna. Efter regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer betydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske till följd av den allmänna löneutvecklingen. Sådana generella förordnanden meddelas varje är. För att uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas genom särskilda beslut om jämkning i enskilda fall.

Riksförsäkringsverket utfärdar skilda räkningar på preliminär avgift och slutlig avgift. Intill den 30 april året efter utgiftsåret har arbetsgivaren möjlighet att göra fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften understiger den slutliga avgiften, skall arbetsgivaren under andra året efter utgiftsäret betala kvarstående avgift jämte särskild avgift. Överstiger erlagda preliminära avgifter den slutliga avgiften. betalas överskjutande belopp jämte ränta tillbaka till arbetsgivaren.

Egenavgifterna debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen. Lokal skattemyndighet debiterar avgifterna preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Även den slutliga debiteringen ombesörjs av lokal skattemyndighet. Till grund för avgiftsberäkningen läggs i princip taxeringen till statlig inkomstskatt. Avgifterna uträknas samtidigt med beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP och påförs debetsedeln för slutlig skatt.

IH likhet med de avgifter som en arbetsgivare betalar för anställd personal är cgenavgifterna avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. För att förhindra att egenavpifter fastställs på ett för stort underlag och för att undvika att avdraget kommer ett år för sent får egenföretagaren vid inkomstberäkningen göra ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Är detta schablonavdrag lägre än de slutligt bestämda avgifterna utgör skillnadsbeloppet en avdragspost nästa år. I konsekvens med detta skall det belopp varmed schablonavdraget kan ha överstigit de slutliga avgifterna redovisas som intäkt nästa år.

Bilaga 2

Sammanfattning av pensionskommitténs betänkande SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m., såvitt avser frågor om enhetligare avgiftsreg-

ler, undantagande från ATP och övre gränsen för pensionsgrundande inkomst inom ATP

1¶Enhetligare avgiftsregler

1.1 Allmänt

Kommittén framhåller att socialförsäkringsavgifterna i princip beräknas var för sig enligt särskilda bestämmelser. Även om reglerna överensstämmer för vissa avgifter mäste likväl flera olika avgiftsunderlag fastställas vid avpiftsberäkningen. Avgiftsberäkningen är förenad med ett komplicerat uppgiftslämnande. För de administrativa myndigheterna innebär fastställandet av de olika avgiftsunderlagen ett tidsödande och besvärligt arbete med åtskilliga kontrollproblem. Avgiftssystemet är svårt att överblicka till följd av att bestämmelserna har tillkommit vid flera skilda tillfällen och spridits på okika författningar.

Kommittén erinrar om att behovet av en enklare och effektivare avgiftsadministration har påtalats från flera häll varvid det har framhållits att en förutsättning härför är att de materiella avgiftsreglerna görs enhetligare och enklare. Kommittén erinrar vidare om att frågan om en decentralisering av debiteringen i första instans av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna utreds av en arbetsgrupp— dens. k. DEMA-utredningen - med representanter för riksförsäkringsverket, statskontoret och riksskatteverket. Inför den planerade decentraliseringen ökar givetvis, framhåller kommittén, behovet av förenklingar i avgiftssystemet ytterligare.

Kommittén har haft som målsättning att vid ett beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag åstadkomma enhetligare och mer lättillämpade materica regler för avgiftsberäkningen. Med hänsyn till de pågående förberedelserna för en decentralisering av debiteringen av arbetsgivaravgifter samt det rationaliseringsarbete som bedrivs inom den s.k. RS-utredningen har kommittén däremot inte ansett sig böra lägga fram förslag till ändringar i det administrativa regelsystemet.

Väsentliga administrativa lättnader skulle enligt kommittén uppnås genom en minskning av antalet olika avgiftsunderlag. Kommittén konstaterar att motivet bakom nuvarande olikheter och begränsningar i avgiftsunderlagen i de flesta fall har varit en önskan att uppnå överensstämmelse eller i vart fall ett visst samband mellan avgifter och förmåner. Kommittén påpekar emellertid att detta samband har luckrats upp på senare tid, exempelvis genom slopandet av beloppstaket vid beräkningen av samtliga socialförsäkringsavgifter utom ATP-avgiften. En ytterligare uppluckring är enligt

kommitténs bedömning ofrånkomlig om verkliga förenklingar i avpiftsberäkningen skall uppnås. Sambandet mellan avgifter och förmåner anses dock i princip alltjämt böra upprätthållas så långt detta kan ske utan ett alltför betungande uppgiftslämnande och med rimliga administrativa insatser.

Kommittén har vidare sökt att åstadkomma regler som upprätthåller neutralitet mellan olika företagsformer. Sålunda bör likartade beräkningsregler gälla i fråga om arbetsgivaravgifter och epenföretagares avgifter. Avgiftsreglerna bör också vara neutrala till olika former för anlitande av arbetskraft. Avgifter bör således erläggas i samma utsträckning på ersättning för arbete som har utförts på uppdragsbasis resp. i anställning.

Kommittén framhåller som tidigare har nämnts att nuvarande avgiftssystem är svårt att överblicka på grund av att bestämmelserna finns intagna i ett flertal skilda författningar. De materiella reglerna för beräkning av samtliga berörda avgifter föreslås sammanförda I cn gemensam lag.

1.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkningen av ATP-avgiften

Kommittén föreslår att basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avuiften. Kommittén framhåller att reglerna om basbelopps- och maximeringsavdrag samt den tidsredovisning dessa regler förutsätter gör ATP-avgiften till den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll. Kommittén pekar här på de svårigheter arbetsgivaren ofta står inför när det gäller att ange den relevanta tiden. Samtidigt framhålls de begränsade möjligheterna för riksförsäkringsverket att kontrollera redovisade tidsuppgifter. Kommittén konstaterar att en arbetsgivare till följd av svårigheter att bedöma den faktiska arbetstiden många gånger kan komma att få erlägga för hög ATP-avgift lika väl som han åter utan större risk kan undandra sig ATP-avgift genom att medvetet lämna oriktiga tidsuppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén som mycket små.

Kommittén förordar därför en övergång till ett system för avgiftsberäkning som inte är beroende av tidstaktorn. Därvid är det enligt kommittén nödvändigt att avskaffa basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att det vid en kollektiv avgiftsberäkning inte kan komma i fråga att göra ett helt basbeloppsavdrag för varje arbetstagare som under året har varit anställd hos arbetsgivaren under en kortare eller längre period. Arbetsgivare med många korttidsanställda eller med många tillfälligt anlitade uppdragstagare skulle ensidigt gynnas genom en sådan regel. Kommittén anser att ett borttagande av basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att maximeringsavdraget samtidigt slopas. För att en rättvis fördelning av ATPkostnaderna skall bibehållas bör enligt kommittén egenavgiften till ATP beräknas efter samma principer som förordas beträffande arbetsgivaravgif-

ten. För en sådan samstämmighet talar också önskemålet om avgiftsregler som är neutrala till olika företapsformer.

Enligt kommittén torde invändningar av principiell natur numera inte kunna riktas mot ett system för uttag av ATP-avgifter som ansluter till vad som gäller i fråga om övriga soctalförsäkringsavgifter. Kommittén framhåller också att den lösning kommittén förordar och som innebär att såväl basbeloppsavdraget som beloppstaket avskaffas inte på samma sätt misspynnar företag i låglönebranscher som en ordning där endast basbeloppsavdraget slopas.

Kommittén föreslår således att ATP-avgiften tas ut som en proportionell avgift på I princip hela summan utgivna löner resp. hela företagarinkomsten. Procentsatsen för avgiftsuttaget föreslås jämkad med hänsyn till det sålunda utvidgade avgiftsunderlaget.

Kommittén päpekar att de föreslagna reglerna medför vissa omfördelningseffekter. Kommittén har undersökt effekterna för arbetsgivare inom olika branscher liksom effekterna för hela branscher. Undersökningarna ger enligt kommittén vid handen att några mer betydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag inte kan väntas uppkomma för det stora flertalet arbetsgivare vid en övergång till ett uttag av ATP-avgifter på bruttolön. De individuella effekterna på egenavgiftssidan kommer enligt kommittén självfallet att kunna bli mer påtagliga. Flertalet försäkrade som har inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete kan väntas få en sänkning av egenavgiften. För den som vid sidan av annan inkomst har en anställningsinkomst som uppgår till eller överstiger nuvarande maximigräns motsvarande 7,5 gånger basbeloppet innebär dock förslaget att egenavgift till ATP — till skillnad frän vad som gäller enligt nuvarande regler - kommer att tas ut på företagarinkomsten. Kommittén erinrar emellertid i sammanhanget om att egenavgifter som belöper på inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som driftkostnad i resp. förvärvskälla.

1.3¶Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP skall enligt gällande bestämmelser bortses från lön till arbetstagare som vid ingången av det är avgiften avser har uppnätt 65 års ålder. I fråga om övriga arbetsgivaravgifter finns inte någon motsvarande övre åldersgräns. En egenföretagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgiftt. o. m. det år då han uppnär 64 års älder. För den som är född år 1927 eller tidigare är dock åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gällde — vid tidpunkten för avlämnandet av kommitténs betänkande — att egenföretagaren skulle betala sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgiftt. o. m. det år då han uppnådde 64 års ålder samt folkpensionsavgift t. o. m. det ar då han uppnådde 65 års ålder. I praktiken var dock åldersgränsen 64 år även för folkpensionsavgiften på grund av

avpiftsbefrielse för den som under december månad uppburit alderspension.

Kommittén erinrar om att i det betänkande av socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:1) som ligger till grund för kommitténs uppdrag i denna del har framhållits att frågan om en övre äldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter borde tas upp i samband med kommitténs översyn av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Riksdagen har därefter (SfU 1975:11) uttalat att det kan finnas skäl att införa en generellövre åldersgräns i fraga om både arbetsgivar- och egenavgifter till såväl fölkpensioneringen som sjukförsäkringen. Riksdagen har härvid hänvisat till det berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller avgiftsskyldighet.

Den allmänna målsättningen bör enligt kommittén vara att åstadkomma enklare och enhetligare avgiftsregler. Enligt kommittén bör detta gälla även reglerna på förevarande område. Kommittén anser vidare att reglerna bör uppvisa neutralitet mellan olika företagsformer.

Med dessa utgångspunkter har kommittén övervägt alternativa lösningar. nämligen å ena sidan ett slopande av nuvarande övre åldersgränser, å andra sidan införande av en gemensam sådan gräns för samtliga avgifter. Kommittén konstaterar att den mest tillfredsställande lösningen från rent administrativa synpunkter vore att helt avskaffa åldersgränserna. De administrativa vinsterna till följd av en sådan lösning bör emellertid enligt kommitténs uppfattning inte överbetonas. De fall, där avgift inte skulle behöva erläggas på grund av en övre åldersgräns, torde utan alltför stora ansträngningar kunna särskiljas vid debiteringsarbetet. Enligt kommittén talar dessutom vägande skäl för ett bibehållande av åldersgränserna.

Kommittén framhåller härvid att det f. n. finns en viss övre åldersgräns i fråga om samtliga egenavgifter. En sådan gäller också beträffande arbetsgivaravgiften till ATP. Ett avskaffande av dessa åldersgränser skulle säledes innebära en utvidgning av avgiftsskyldigheten för vissa kategorier. Kommittén påpekar att vidgningen av avgiftsskyldigheten inte fullt ut skulle få någon motsvarighet på förmånssidan. Sålunda kan pensionsgrundande inkomst till ATP inte beräknas efter det år då den försäkrade har fyllt 64 är (övergångsvis 65 år). Folkpension kan utan reduktion tas ut fr. o. m. 65 års ålder. Förmånerna från sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen är också på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén uttalar sig således för en övre åldersgräns. Av administrativa skäl och för att neutralitet mellan olika företagsformer skall åstadkommas bör enligt kommittén en sådan åldersgräns göras gemensam för samtliga avgifter.

Kommittén stannar för att föreslå att avgift skall erläggas för arbetstagare resp. av egenföretagare längst t. o. m. det är då dessa uppnår 64 års ålder. Denna åldersgräns ansluter till vad som då i praktiken gällde för egenföretagare i fråga om skyldigheten att erlägga bl. a. sjukförsäkringsavgift och

folkpensionsavgift. Den förordade åldersgränsen motsvarar vidare den som — efter viss Övergångstid - gäller för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP.

1.4 Byggnadsforskningsavgiften

Sedan är 1954 bedrivs i Sverige en statlig teknisk och ekonomisk forskning avseende yrkesmässig byggnadsverksamhet. Denna forskning har fr. om. år 1972 utökats att även avse yrkesmässig anläggningsverksamhet. Finansieringen sker genom en särskild byggnadsforskningsavgift. som debiteras och uppbärs enligt samma administrativa regler som socialförsäkringsavgifterna. Staten är befriad från avgiftsskyldighet men bidrar till forskningen genom anslag över budgeten. Inbetalda byggnadsforskningsavgifter och statens anslag förs till en särskild fond för byggnadsforskning, vars medel fördelas av statens råd för byggnadsforskning. Medlen används för forsknmings- och rationaliseringsverksamhet inom byggnads- och anläggningsområdet och anslås dels till verksamheten vid statens institut för byggnadsforskning, dels till andra forskningsinstitutioner, företag och enskilda forskare. Även kostnaderna för rådets administration bestrids med dessa medel. Avgiftsskyldigheten regleras genom lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavvift.

Kommittén framhåller att byggnadsforskningsavgiften i flera avseenden intar en särställning bland de arbetspivaravgifter som debiteras och uppbärs av riksförsäkringsverket. Sålunda skall avgiften erlåggas endast av arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i yrkesmässig byggnads- och anläggningsverksamhet samt av kommun som bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet. Begränsningen medför att bl. a. industriföretags, jordbrukares, egnahemsägares och sportstugeägares byggnadsverksamhet i egen regi är undantagen från avgiftsplikten. Kommittén konstaterar att bestämningen av avgiftsskyldigheten föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel nämner kommittén att många arbetsgivare, bl. a. kommunerna, har blandad verksamhet där endast en del av verksamheten är avgiftspliktig. En uppdelning mäste således i dessa fall göras på avgiftspliktig resp. ej avgiftspliktig del av verksamheten. Vidare måste många gånger i redovisningen t. o. m. göras en motsvarande uppdelning av arbete som utförs av viss arbetstagare. Exempelvis skall kontorsarbete fördelas på de verksamheter som det utförs i anslutning till. Svstemet medför, framhåller kommittén, ett komplicerat debiteringsarbete som ofta måste utföras manuellt hos riksförsäkringsverket. Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Enligt kommittén föreligger ett klart behov av enklare och administrativt mindre betungande regler — inte minst inför den planerade decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket till lokal skattemyndighet. De nödvändiga förenklingarna kan enligt kommittén emellertid inte åstadkommas om de särskilda principer som vid avgiftens införande ansågs

böra gälla i fråga om finansieringen av byggnadsforskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén förordar därför att byggnadsforskningsavgiften i dess nuvarande utformning avskaffas och att byggnadsförskningen i stället finansieras på annat sätt. Hur denna finansiering bör komma till ständ går kommittén inte in på.

1.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

Vid tidpunkten för avlämnandet av kommitténs betänkande var uppdragsgivare undantagna från skyldigheten att erlägga avgifter till arbetarskvddet, lönegarantin och byggnadsforskningen. Fr. o. m. den I januari 1978 skall uppdragsgivare också erlägga arbetarskyddsavjft.

En av utgångspunkterna för kommittén har varit att avgiftsreglerna bör vara neutrala i förhållande till valet av arbetskraft. Utvidgas uppdragsgivares avgiftsskyldighet till art omfatta även lönegarantiavgiften kommer avgiftsskyldigheten — under förutsättning att byggnadsforskningsavgiften samtidigt avskaffas — att ha samma omfattning för den som anlitar arbetskraft oavsett om arbetet utförs som uppdrag celler i anställning. Härigenom, framhåller kommittén, skulle man också komma bort ifrån de gränsdragningsproblem som är förknippade med nuvarande uppdelning mellan arbetstagare och uppdragstagare. Ett särskilt underlag för beräkningen av avgiften på uppdragsersättningar skulle således inte behöva fastställas.

Kommittén föreslår sålunda att uppdragsgivare får erlägga lönegarantiavgift på av dem utgiven ersättning till uppdragstagare. Detta bör enligt kommittén gälla såväl da avgiftsskyldigheten följer av lag som då den grundas på likställighetsavtal.

1.6 Övriga avgiftsfrågor

Kommittén har prövat frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. F. n. gäller i fråga om samtliga arbetsgivaravgifter den begränsningen att ersättning till arbetstagare som under året har uppgått till högst 500 kr. från en och samma arbetsgivare inte skall medräknas i avgiftsunderlaget. Regeln har en motsvarighet på förmånssidan. I 11 kap. 2 § AFL föreskrivs att inkomst från en arbetsgivare som ej har uppgått till 500 kr. för år räknat inte är pensionsgrundande inom ATP såsom anställningsinkomst. 500-kronorsgränsen för avgiftsskyldighet är betingad främst av administrativa hänsyn, Kommittén påpekar att man genom denna beloppsgräns undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd småavgifter. kostnader som ställer sig oproportionerligt höga i förhållande till de avgifter som skulle kunna tas ut på ersättningar under 500 kr. Beloppsgränsen har också den fördelen att de som endast i ringa omfattning anlitar avlönad arbetskraft inte blir avgiftsskyldiga.

Kommittén avvisar tanken på att slopa beloppsgränsen med hänvisning till

att en sådan åtgärd skulle innebära en kraftig utökning av antalet avpgiftspliktiga arbetsgivare och föranleda stegrade administrationskostnader. Kommittén har däremot övervägt om det med hänsyn till penningvärdesutvecklingen m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen. Även en sådan åtgärd avvisas dock av kommittén, eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en motsvarande höjning av beloppsgränsen på förmänssidan.

Kommittén framhåller att egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna bör beräknas efter likartade bestämmelser. Enligt gällande regler tas egenavgifterna till socialförsäkringen ut på försäkrads inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Kommittén anser att denna bestämning bör vara avgörande även I framtiden. I syfte att ästadkomma att egenavgifterna beräknas på ett och samma underlag föreslår kommittén att underlaget skall utgöras av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 §S AFL. Egenavgifterna skulle sålunda komma att beräknas på inkomst av här i riket bedriven rörelse, på inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade samt på ersättning i pengar eller naturaförmäner för arbete för annans räkning, allt under förutsättning att inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. I fråga om ettvart av dessa inkomstslag bör enligt kommittén gälla att avgiftsskyldighet inträder endast om inkomsten överstiger 500 kr.

2 Undantagande från ATP

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet gäller då all sådan inkomst och avser säväl ATP som sjukpenningförsäkringen. Anmälan om undantagande kan återkallas med verkan från nästa ärsskifte; dock skall undantagandet gälla minst fem år.

Kommittén finner, mot bakgrund av bl. a. åldersfördelningen inom den grupp av försäkrade som är undantagna från ATP och det förhållandevis ringa antalet försäkrade som varje år anmäler sådant undantagande, att undantagandeinstitutet i stor utsträckning har spelat ut sin roll. Med hänsyn härtill och med beaktande av undantagandets verkan för den försäkrade särskilt då det gäller rätten till pensionstillskott och anslutning till arbetsskadeförsäkringen föreslår kommittén att möjligheten att vara undantagen från ATP skall upphöra. En tidigare gjord anmälan om undantagande skall sålunda enligt förslaget i princip inte gälla efter nämnda tidpunkt.

Kommittén anser emellertid att man inte generellt för alla kategorier försäkrade kan avskaffa möjligheten att vara undantagen. Försäkrade som har kort tid kvar till den allmänna pensionsåldern och som vid den föreslagna tidpunkten för ikraftträdande inte ens kan förvärva de tre poängår som krävs för rätt till ålderspension från ATP bör enligt kommittén få välja mellan att träda in i systemet och att stä kvar i undantagandet. Kommittén stannar för 8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

att föreslå att försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som stär utanför ATP skall beredas tillfälle att även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar som nu är knutna till ett undantagande bör enligt kommittén också i fortsättningen gälla för försäkrad som är född år 1923 eller tidigare. Sådan försäkrad som väljer att alltjämt vara undantagen föreslås bli helt befriad från såväl ATP- som arbetsskadeförsäkringsavgift och bör enligt kommittén även — liksom hittills — erlägga reducerad sjukförsäkringsavgift.

För att mildra konsekvenserna av en obligatorisk anslutning till ATP för försäkrade som är födda år 1924 eller senare föreslår kommittén att ett tidigare undantagande inte längre skall medföra någon ökning av antalet poängår (30) som erfordras för full pension. Detta föreslås gälla även beträffande försäkrade i berörda åldrar som tidigare har återkallat anmälan om undantagande. Genom den föreslagna lindringen får enligt kommittén de som sålunda avses bli obligatoriskt anslutna till ATP en rimlig möjlighet att bygga upp ett pensionsskydd. De har också möjlighet att — om de har god hälsa — få sjukpenning utan karens eller med kortare karenstid än 93 dagar.

I fråga om försäkrad som är eller har varit undantagen från ATP skall vid bedömningen av rätten till pensionstillskott hänsyn tas till den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Kommittén föreslär inte någon ändring härvidlag.

Kommittén erinrar om att ifrågavarande regel syftar till att åstadkomma rättvisa på förevarande område mellan å ena sidan den som har valt att stå utanför ATP och å andra sidan den som har varit ansluten — obligatoriskt eller frivilligt — till försäkringen. Den senare erlägger avgifter och förvärvar ATP mot vilken pensionstillskottet räknas av. Skulle man inom pensionstillskottens ram garantera de som har valt att stå utanför ATP en viss miniminivå skulle, framhåller kommittén, den som har varit med i försäkringen kunna erfara att hans avgiftsinbetalning har varit till ingen eller ringa nytta.

Kommittén säger sig vara medveten om att det föreligger fall där försäkrads pensionssituation på grund av undantagande har blivit mindre tillfredsställande. Kommittén har bl. a. därför övervägt en konstruktion med avgiftsinbetalning i efterhand. En sådan lösning har emellertid enligt kommittén visat sig behäftad med betydande svårigheter. Sålunda uppkommert. ex. fråga om vilken hänsyn som skall tas till räntefaktorn, om man kan kräva avgiftsbetalning i efterhand av änkor celler invalider och hur man skall förfara för att kunna beakta det förhållandet att avgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Även om dessa frågor skulle kunna lösas vill kommittén inte förorda en sådan konstruktion eftersom den skulle gynna dem som har ekonomiska möjligheter att erlägga avgifter retroaktivt medan andra, som kanske bättre skulle behöva en förhöjning av sin pension, ofta inte skulle ha råd att betala dessa retroaktiva avgifter.

3 Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

Den pensionsgrundande inkomsten inom ATP motsvarar summan av den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet (16 100 kr. år 1981). Maximigränsen eller det s. k. beloppstaket för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör 7,5 gånger det nämnda basbeloppet. således 120 750 kr. år 1981.

Kommittén har behandlat frågan om nuvarande övre gräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst fortfarande är riktigt avvägd eller om den bör höjas med hänsyn till utvecklingen sedan ATP:s tillkomst.

Inledningsvis konstaterar kommittén att antalet försäkrade med maximal pensionspoäng (6,5) i förhållande till samtliga försäkrade med pensionsgrundande inkomst ökat från 3.1 §e år 1960 till 8,1 fe är 1975. Kommittén har för är 1975 beräknat att beloppstaket, för att proportionen mellan inkomster ovanför och under taket skulle ha varit samma som år 1960 då ATP trädde i kraft, torde ha legat vid omkring 8,6 basbelopp.

Kommittén finner det vara synnerligen vanskligt att med utgångspunkt i de senaste årens utveckling dra några säkra slutsatser om den framtida inkomstutvecklingen. Kommittén framhåller att prognoserna också är beroende av i vilka former standardökningen fortsättningsvis kommer att ta sig uttryck. Förkortad arbetstid, en ytterligare semestervecka. ökad benägenhet att ta ut eventuella förbättringar i annat än pengar är faktorer som tillsammans med frågan om fortsatt låglönesatsning försvårar bedömningen av den framtida inkomstutvecklingen. Kommittén har emellertid försökt att beräkna på vilken nivå beloppstaket skulle ligga vid olika antaganden om realinkomstutveckling för berörda inkomstgrupper under tidsperioden fram till år 1990 om proportionen mellan inkomster ovanför och under beloppstaket skall vara densamma som vid ATP:s tillkomst år 1960.

Beräkningarna visar enligt kommittén att avvikelserna jämfört med år 1960 inte är särskilt betydande. Kommittén framhåller att smärre justeringar uppåt av beloppstaket synes mindre väl motiverade med hänsyn till återverkningarna på kompletterande pensionsordningar samt problematiken med övergångsbestämmelser. Härtill kommer enligt kommittén att frågan om en höjning av beloppstaket inte bör ses helt isolerad från åtgärder som vidtas i övrigt för att garantera en viss pensionsstandard i vid mening. Mot bakgrund av att kommittén inte finner det möjligt att i rådande ekonomiska läge föreslå några förbättringar av grundstödet till pensionärerna lägger därför kommittén nu inte heller fram förslag om höjning av beloppstaket.

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena såvitt avser frågor om enhetligare avgiftsregler, undantagande från ATP och övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

I Enhetligare avgiftsregler

Kommitténs målsättning att söka åstadkomma enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen vinner allmän anslutning hos remissinstanserna. Arbetsgivarorganisationerna understryker behovet av förenklade regler med hänvisning främst till den tidsåtgäng och de administrationskostnader som nuvarande system medför för arbetsgivarna. De administrativa myndigheterna framhåller betydelsen av förenklingar i avgiftsreglerna från rationaliserings-, kontroll- och informationssynpunkt. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också att kommitténs förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Kommitténs förslag om avskaffande avbasbelopps- och maximeringsreglerna vid beräkning av ATP-avgiften tas upp av många remissinstanser. Nackdelarna med nuvarande tidsredovisning vitsordas allmänt. Från flera håll framhålls det önskvärda i en övergång till ett system som gör tidsredovisningen obehövlig. Kommitténs förslag får stöd av bl. a. kammarrätten i Jönköping, riksrevisionsverket, kulturrådet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län, Svenska kommunförbundet, LO, Försäkringskasseförbundet och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

Riksförsäkringsverket finner det med hänsyn till arbetsgivaravgifternas kollektiva natur fullt naturligt att ATP-avgiften i likhet med övriga avgifter tas ut på utbetalda bruttoersättningar oberoende av de mot avgifterna svarande förmånerna. Verket ifrågasätter dock om egenföretagarna. vilkas avgifter är individuella, skall avkrävas ATP-avgifter som inte svarar mot pensionsförmåner. Verket påpekar emellertid att en ordning motsvarande den ifrågasatta gäller inom sjukförsäkringen. Landstingsförbundet anser en förenkling av reglerna för beräkning av ATP-avgift synnerligen önskvärd. Om kommitténs förslag skall genomföras förutsätter emellertid förbundet att reglerna omarbetas så att en utjämning av kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller att landstingen på annat sätt ges kompensation för de höjda kostnaderna. Lantbrukarnas riksförbund anser det inte rimligt att de av kommittén föreslagna åtgärderna vidtas utan hänsyn till fördelningseffekterna. Förslaget bör därför enligt riksförbundet inte genomföras såvida inte kompensation för den ökade avgiftsbelastningen kan ges genom

justering av skatteskalor eller på annat sätt. TCO accepterar kommitténs

förslag under förutsättning att taket på förmånssidan inom ATP höjs till minst tio basbelopp.

Försäkringsinspektionen och Svenska Personal-Pensionskassan tillstyrker

att basbeloppsavdraget slopas men förordar ett avgiftstak utan anknytning till den arbetade tiden under året. För ett bibehållande av avgiftstaket uttalar sig även SAF, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Sveriges advokatsamfund. Som skäl anges att det framstår som principiellt felaktigt att i ett försäkringssystem av ATP:s natur ta ut avgifter på löner och inkomster över den gräns som gäller på förmånssidan. SAF framhåller bl. a. att betydande premier erläggs till kompletterande pensionssystem på löne- och inkomstdelar över sju och ett balvt basbelopp. Enligt föreningen måste ett samordnat ställningstagande till avgiftstak och förmånstak inom ATP anses naturligt. Liknande synpunkter anförs av bl.a. SACOISR, som avstyrker kommitténs förslag så länge förmäånstaket bibehålls.

Förslaget om ändrade regler för beräkning av ATP-avgiften avstyrks på liknande grunder även av Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt.

Det övervägande antalet remissinstanser som yttrar sig över kommitténs förslag om en gemensam övre åldersgräns för uttag av avgifter tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Staiskontoret och riksrevisionsverket förordar från administrativ synpunkt ett borttagande av samtliga åldersgränser.

Även förslaget om avskaffande avbyggnadsforskningsavgiften godtas av remissinstanserna. Statens råd för byggnadsforskning framhåller dock att något beslut inte kan fattas i frågan förrän ett alternativt finansieringssystem har utformats.

Kommitténs förslag om viss utvidgning av uppdragsgivares avgiftsskyldighet godtas av samtliga remissinstanser som särskilt behandlar denna fråga.

Flera remissinstanser tar upp frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. Kammarrätten i Jönköping anser att ytterligare administrativa förenklingar skulle kunna uppnås om nuvarande 500-kronorsgräns höjdes till exempelvis 1 000 kr. En motsvarande höjning på förmånssidan torde enligt kammarrätten inte medföra några olägenheter av större betydelse för de förmånsberättigade. Riksförsäkringsverket etinrar om att nuvarande regler innebär att arbetstagare eller uppdragstagare, som har flera inkomster vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagt uppgår till nämnda belopp. debiteras egenavgifter. Denna debitering medför administrativa kostnader som enligt verket inte står i rimlig proportion till de avgifter som flyter in. Verket föreslår därför att inkomst av anställning eller uppdrag under 500 kr. från en och samma arbetsgivare inte heller skall föranleda egenavgift. En förändring av denna innebörd förordar även statens kulturråd, TCO och Konstnärliga och linerära vrkesutövares samarbetsnämnd. Statskontoret anser att ett grundavdrag på avgiftsunderlaget motsvarande t. ex. 1/3 av basbeloppet bör övervägas. Härigenom skulle man slippa 9 Riksdagen 1980!81. I saml. Nr 178

att debitera arbetsgivaravgifter för ca 45 000 arbetsgivare. Enligt riksrevi- Sionsverket får man ett administrativt säktare system än det nuvarande om beloppsgränsen utformas så att avgiftsskyldighet inte föreligger för arbetsgivare vilken anlitar arbetskraft som sammanlagt under året ersätts med mindre än t. ex. 1000 kr... oavsett om det rör sig om en eller flera arbetstagare. Ett sådant system har — framhåller verket — också den fördelen att arbetsgivaren vid beräkningen av avgiftsunderlaget inte behöver sortera bort några ersättningar.

Kommitténs förslag om ett gemensamt underlag för beräkning av samtliga egenavgifter I form av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL berörs av riksförsäkringsverket och riksskatteverket. Riksförsäkringsverket anser att förslaget medför administrativa förenklingar men att det samtidigt ökar behovet av en översyn av reglerna för pensionsgrundande inkomst. Verket påpekar att en person som har inkomst av arbete som portvakt i sitt eget hus inte får tillgodoräkna sig inkomsten såsom pensionsgrundande för ATP eftersom den taxeras som inkomst av annan fastighet. Inkomsten är däremot sjukpenninggrundande. Kommitténs förslag innebär att sjukförsäkringsavgift inte längre skall påföras i den aktuella situationen. Verket ger även exempel på situationer där det motsatta förhållandet råder. Verket föreslår att pensionskommittén fåri uppdrag att i sitt fortsatta arbete se över reglerna för pensionsgrundande inkomst inom ATP. Liknande påpekanden görs av riksskatteverket, som anser att en samordning mellan bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst och sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Kommitténs förslag att föra samman avgiftsbestämmelsernaiengemensam lag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

2 Undantagande från ATP

Kommitténs förslag om avskaffande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP får uttryckligt stöd av bl. a. länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län, Svenska kommunförbundet, TCO, LO, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Försäkringskasseförbundet, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt. Försäkringskasseförbundet anser att reglerna om undantagande från ATP nu har spelat ut sin roll och framhåller även de negativa konsekvenser som ett undantagande medför bl. a. för skyddet från arbetsskadeförsäkringen och rätten till pensionstillskott. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att de som enligt kommitténs förslag också i fortsättningen skall ha möjlighet att stå utanför ATP upplyses om konsekvenserna av undantagandet genom cn effektiv information. Kommitténs förslag biträds även av Lantbrukarnas riksförbund, som emellertid anser att bestämmelserna om ökning i vissa fall av det antal poängår som erfordras för full ATP-pension bör slopas beträffande samtliga försäkrade som återkallar eller tidigare har återkallat en anmälan om

undantagande. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte reglerna för omdebitering av tilläggspensionsavgiften bör avskaffas samtidigt med reglerna om undantagande.

För ett bibehållande av nuvarande regler om undantagande från ATP uttalar sig SACO/SR och SAF. SACO/SR framhåller att det fortfarande finns stora grupper statspensionärer med låg pensionsålder, t. ex. regementsofficerare, vilka efter pensionsavgången många gånger har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Saknas möjlighet att anmäla undantagande från ATP kan ATP-avgifter komma att få erläggas utan att detta leder till någon förhöjning av bruttopensionsnivån. Statens avtalsverk anser att fortsatt möjlighet till undantagande för försäkrade med bruttosamordnade pensionsförmåner bör övervägas. SAF menar att valfrihet bör föreligga för dem som har sådana inkomstförhållanden att ett undantagande kan ha betydelse. Den fasta kopplingen mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP får enligt föreningen inte vara avgörande för frågans slutliga bedömning, inte heller den omständigheten att färre än tidigare väljer att vara undantagna. Med SAF instämmer i denna del Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om rätt till pensionstillskott för dem som har varit undantagna från ATP. Lantbrukarnas riksförbund påpekar att majoriteten av dem som har begärt undantagande gjorde detta vid en tidpunkt då det var omöjligt att förutse införandet av pensionstillskotten. Enligt riksförbundet bör syftet med pensionstillskotten, nämligen att säkra en rimlig minimistandard för försäkrade med enbart folkpension, gälla även för dem som har anmält undantagande från ATP. Riksförbundet anser därför att bestämmelserna om undantagandets verkan på rätten till pensionstillskott bör slopas. Kommunernas pensionsanstalt beklagar att kommittén inte har kunnat finna någon godtagbar lösning på frågan om rätt till pensionstillskott vid undantagande. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att frågan bör prövas ytterligare.

3 Övre gräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

Frågan om avvägningen av den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP berörs av flera remissinstanser. TCO anser att nuvarande tak vid sju och ett halvt basbelopp bör höjas till minst tio basbelopp. En höjning av taket förordar även kammarrätten i Jönköping, Sveriges folkpensionärers riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt. Riksförsäkringsverket och Kommunernas pensionsanstalt framhåller att det är angeläget att ATP-systemet inte urholkas och understryker därför behovet av den aviserade fortsatta utredningen av frågan om en höjning av taket. Enligt statskontoret skulle en höjning av taket till t. ex. tio

basbelopp vara värdefull från kontrollsynpunkt om förslaget om borttagande av motsvarande tak vid beräkningen av ATP-avgift genomförs. Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att en höjning av förmäånstaket måste bli en naturlig följd av det föreslagna borttagandet av avgiftstaket.

LÖ anser att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller att höja taket. Först sedan de stora löntagargrupperna kommer upp i inkomstlägen som motsvarar beloppsgränsen kan enligt LO en justering vara motiverad. LO framhåller att den förordade restriktiviteten emellertid kan tolkas som ett medgivande att beloppstaket höjs till maximalt nio basbelopp.

Svenska Personal-Pensionskassan framhåller att det övervägande flertalet försäkrade med inkomster överstigande taket genom kollektivavtal har tillförsäkrats pension på överskjutande inkomstdelar. Den nuvarande fördelningen mellan lagstadgade. avtalsreglerade och helt frivilliga trygghetsanordningar fungerar enligt Svenska Personal-Pensionskassan bra såväl administrativt som funktionellt. Svenska Personal-Pensionskassan anser även att ett avskaffande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP utgör ett skäl mot en höjning av taket.

Bilaga 4

Det remitterade förslaget

I Förslag till

Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledning 18 I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

2§ Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2§ eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter 18 En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent, MM . folkpensionsavgift med 8,40 procent, i» . tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag, RR . delpensionsavgift med 0,50 procent, nn . barnomsorgsavgift med 2,20 procent, OM . arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag, NN . arbetslöshetsavgift med 0,40 procent, 00 . arbetarskyddsavgift med 0,155 procent, se - arbetsmarknadsutbildningsavgift med 0,40 procent, 10. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt H. lönegarantiavgift med 0,20 procent. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

2§ En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall även betala sjömanspensionsavgift med 0.80 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1§ angivna procentsatserna som svarar mot

förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avsesi denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3§ Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2§ andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Den som har utgett ett bidrag som avsesi 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring skall betala tilläggspensionsavgift som om bidraget hade utgjort lön från honom som arbetsgivare.

48 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning som under året understiger 500 kr. för en arbetstagare,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16§ eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket

medger detta, samt vn oo

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse

arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss

eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. -

5§ Vid bestämmande av underlaget för:'beräkning av tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning

enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna avser arbete utom riket.

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och även utfört arbetet utom riket.

3 kap. Egenavgifter 1§ En försäkrad som avses i I kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift, 2. folkpensionsavgift, 3. tilläggspensionsavgift, 4. delpensionsavgift, 5. barnomsorgsavgift samt 6. arbetsskadeavgift. I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2 kap. 1§.

28 En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.

3§ Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.

Andra avpifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda Jag.

Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500 kr.

48 Underlaget för beräkning av avgift enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av inkomst

av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Underlaget för beräkning av avgift enligt 1 § 2—4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

5§ Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från inkomst som avses I 11 kap. 3§ första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna 1 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter 18 Sjukförsäkringsavgifter används, iden mån kostnaderna inte skall täckas med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen.

2§ Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3§ Tilläggspensionsavgifter förs till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

48 Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

5§ Barnomsorgsavgifter förs till staten för finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet inom kommunernas barnomsorg.

68 Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

78 Arbetslöshetsavgifter förs till en fond. benämnd arbetslöshetsfonden, vars tillgångar används för finansiering av ersättningar enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

88 Avinflutna arbetarskyddsavgifter förs 16,5 procent till staten som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda.

98 Arbetsmarknadsutbildningsavgifter förs till en fond, benämnd arbetsmarknadsutbildningsfonden, vars tillgångar används för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen.

108 Vuxenutbildningsavgifter förs till staten och används för finansiering av timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

118 Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall täckas.

128 Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla för användningen av sjömanspensionsavgifter.

138 Fonder som avses i detta kapitel förvaltas, i den män ej annat föreskrivits, enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

18 Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) ullämpas beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

28 Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren till följd härav betalat avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare.

3§ Om debitering och uppbörd av avgifter enligt denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter, m. m. samt i uppbördslagen (1953:272).

Beträffande besvär över beslut av den lokala skattemyndigheten i fråga om fastställande av underlaget för egenavgifter gäller i tillämpliga delar 1158 lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

4§ Regeringen bemyndigas att efter överenskommelse med främmande makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs 1. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering, 2. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, 3. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

4. lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

5. lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

6. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift samt

7. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på

tid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäk-

ringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

SpecialmotiveriNng s.ssoressererrerrerer er ere rer reser ers sea