Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten" tecknar garanti för lån som skall användas för att finansiera förbättringar av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag. Garantin avser lån till ett högsta be- lopp av 100 000 kr. per företag. Det statliga garantiåtagandet gäller to— talt 200 milj. kr. under åren 1975 och 1976.

Lånegarantin tecknas av företagareföreningen i resp. län. För att garanti skall ställas krävs att lånet avser förbättringar av arbetsmiljön i existerande anläggningar samt att låneansökan har tillstyrkts av de an- ställdas företrädare i skyddsfrågor. Lånens löptid avses bli sju år med de två första åren amorteringsfria. För att stimulera företagen att för- bättra arbetsmiljön föreslås räntebefrielse under två år för de föreslagna garantilånen.

För att täcka kostnaderna för räntebefrielsen Och andra kostnader som följer av förslaget samt för att infria ställda garantier föreslås en höjning av arbetarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977 med 0,03 procentenheter. .

I propositionen redovisas i vilka former arbetsmiljöåtgärder av avsett slag skall komma till stånd vid statliga myndigheter. Statens arbetsmil- jönämnd avses härvid få en samordnande funktion. .

Kommuner och landstingskommuner föreslås undantagna såväl från garantisystemet som från den förhöjda arbetarskyddsavgiften. Erforder- liga arbetsmiljöåtgärder av det slag som tas upp i propositionen kom- mer, liksom på det statliga området, till stånd i andra former.

1 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 66

• Sida 2
•  Original

Pimp. 1975: 66 ' 2.

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:-282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsav- gift skall införas en ny paragraf, 5 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 5

För ett vart av åren 1976 och 1977 skall arbetarskyddsavgift nt- gå med ytterligare tre hundradels procent av lönesumman enligt 3 5. Förhöjd avgift skall dock ej erläggas av kommun eller lands- tingskommun.

Genom tilläggsavgiften influtna medel skall föras till en fond be- nämnd fonden för arbetsmiljöför- bättringar, som förvaltas enligt grunder som regeringen faststäl— ler.

Medlen skall enligt särskilda bestämmelser användas för att be- kosta räntelättnader och täcka vis- sa andra kostnader i samband med statligt kreditstöd för arbetsmiljö- förbättringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Förslag till Lag om beslutanderätt för företagarei'örening i fråga om kreditstöd för arbetsmiljöl'örbättringar

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får företagareförening besluta om statligt kreditstöd i form av lånegaranti för arbetsmiljöförbättringar.

2 & Den som hos företagareförening har tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid har erfarit om affärs- eller driftsförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1975.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975: 66 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-20

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, foch statsråden Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carls- son, Feldt, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Bengtsson

Proposition om vissa stimulansåtgiirder för arbetsmiljöförbättringar

| | i

3. Utredningen

Stimulansutredningen har haft i uppdrag att utreda frågan om stimu- lansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar inom industrin. Enligt direk- tiven borde särskilt de mindre och medelstora företagens problem upp- märksammas. Utredningen har haft att utgå från att de kostnader som kan följa av förslaget skall finansieras kollektivt av företagen genom avgifter.

Stimulansutredningens förslag ansluter till den princip i frågan om hur . arbetsmiljöåtgärder skall bekostas som omfattas av arbetsmarknadens parter och som riksdagen anslöt sig till vid behandlingen av proposi- tionen (1973: 130) angående åtgärder för bättre arbetsmiljö. I proposi- tionen fastslogs att kostnaderna för att förbättra arbetsmiljön skall be- traktas som en del av projektkostnaderna och ingå i företagens normala kalkyler. Utredningen avvisar sålunda tanken på direkta bidrag och har i sitt huvudförslag sökt tillgodose de mindre och medelstora företagens behov av kredit och likvida medel i samband med akuta miljöproblem. De sakkunniga har emellertid inte velat dra en gräns mellan industri och andra näringar utan hävdar att arbetsmiljöproblemen återfinns i alla slag av företag och förvaltningar. Behov av insatser för att förbättra arbets- miljön kan även uppkomma inom servicesektorn-och den offentliga sek- torn. Det föreslagna systemet syftar till att vara lättadministrerat ur de mindre och medelstora företagens synvinkel genom att prövningen av låneansökningar samt utbetalningar sker regionalt.

Huvudförslaget i betänkandet innebär att en lånefond upprättas ge— nom en tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften med 0,2 procenten- heter under åren 1976—1978 vilket med 1974 års avgiftsunderlag ger ett tillskott om ca 260 milj. kr. per år. Från fonden får företag samt kom- muner och landsting möjlighet att låna pengar för att finansiera förbätt- ringar i arbetsmiljön. Särskilda krav på säkerhet för lånen ställs inte. Lånen skall enligt förslaget amorteras inom fem år. De två första åren ' skall vara amorteringsfria. Lånesumman föreslås bli begränsad till högst 75 000 kr. för företag och 200000 kr. för kommuner och landsting.

För att stimulera intresset för att förbättra arbetsmiljön med stöd av lån ur fonden redan under inledningsskedet föreslås räntebefrielse under

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975: 66 6

perioden den 1 juli 1975—den 31 december 1976. Därefter utgår samma ränta som för hantverks- och industrilån. '

Lån ur fonden föreslås bli förmedlade genom företagareföreningarna i resp. län. Företagareföreningama bör ges möjlighet att i särskilda fall samråda med yrkesinspektionen och med lokal facklig organisation. För att lån skall kunna beviljas skall ansökan ha tillstyrkts av de anställdas företrädare i skyddskommitté eller av skyddsombud. Företag med mer än 75 000 kr. i arbetsmiljöfond får enligt förslaget inte komma i fråga för lån.

Utredningen föreslår att 5 % av fondens medel reserveras för lån efter beslut av arbetarskyddsfondens styrelse. Dessa lån avses utgöra ett komplement till arbetarskyddsfondens bidragsgivning, och användas för att stödja företag somprövar nyheter på arbetarskyddets område eller som på annat sätt genomför åtgärder som arbetarskyddsfonden finner vara av speciellt intresse.

Utredningen har inte funnit det lämpligt att ge de statliga myndighe- terna lånerätt i den föreslagna fonden. Vid statliga myndigheter utom affärsverken bör enligt förslaget i stället byggnadsstyrelsen resp. fortifi- kationsförvaltningen svara .för behövliga arbetsmiljöförbättringar inom ramen för sina ordinarie anslag. Om behovet av åtgärder—hänför sig till utrustning och inredning som finansieras över myndighetsanslag men medel inte står till förfogande under löpande budgetår bör i stället över.- skridande kunna komma i fråga. De affärsdrivande verken förutsätts. i likhet med de större företagen kunna ombesörja arbetsmiljöförbättringar utan speciella åtgärder från .samhällets sida. .

Vid sidan av sitt huvudförslag föreslår utredningen att garantier ska- ' pas för att arbetsmiljöfrågan aktualiseras i samband med investeringar. där staten medverkar med regional- och sysselsätmingspolitiskt stöd. För-. slaget i denna del innebär att ansökan om lokaliseringsstöd samt statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och-småindustri'skall vara åtföljt av intyg om att de anställdas företrädare i" skyddsfrågor har tagit del av ansökan. .

Utredningen anser vidare att: frågan om stöd till arbetsmiljöförbätt- ringar bör prövas i samband med att en branschs situation och framtids- . ' utsikter behandlas. Därför bör statliga. branschutredningar. regelmässigt få i uppdrag att även pröva frågan om eventuellt stöd för arbetsmiljö- förbättringar i branschen. '

4. Remissyttranden Allmänna synpunkter

Utredningens förslag har i stort sett mottagits positivt av remissinstan- sema. Praktiskt taget samtliga remissinstanser tillstyrker att stimulansåt= gärder vidtas för att förbättraarbetsmiljön. De instanser som avvisar.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975: 66 - 7

utredningens förslag till en avgiftsfinan-sierad lånefond pekar-i allmänhet i stället på alternativa vägar att nå samma syfte. Några remissvar är . kortfattade och tar endast upp vissa delar av förslaget.

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget i dess huvud- drag, men har synpunkter eller reservationer i fråga om olika delfrågor. . Några remissinstanser påpekar att utredningsförslaget i vissa. avseenden är ofullständigt och att det därför är svårt att förutse effekterna. Stats- - kontoret understryker betydelsen av en smidig och snabb handläggning av låneärenden. RRV anser att- ytterligare överväganden bör-göras be- träffande fondens storlek och de villkor som bör vara förknippade med lån. Arbetarskyddsstyrelsen stödjer förslaget i huvudsak men ifrågasätter flera detaljer, bl. a. fondens storlek, omfattningen av företagareförening- arnas prövning av låneansökningarna och arbetarskyddsfondens roll i lånesystemet. Man efterlyser'regler för den utlåning som skall beslutas av arbetarskyddsfondens styrelse. Styrelsen ifrågasätter även den roll som - yrkesinspektionen föreslås få vid prioritering av låneansökningar. Yrkes— inspektionerna i Stockholms, Härnösands och Borås distrikt ställer sig positiva till förslaget i stort. Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt ifrågasätter om de föreslagna högsta lånebeloppen är tillräckliga. Yrkes- inspektionen i Härnösands distrikt menar att amorteringstiden fem år är för kort och den föreslagna räntenivån för hög för företag under stark expansion och för företag med dålig lönsamhet. Yrkesinspektionen i Borås distrikt ifrågasätter om inte direkta bidrag skulle kunna ges i- särskilda fall, såsom då statliga bestämmelser utfärdas som helt rycker undan förutsättningarna för en pågående verksamhet.. Styrelsen för arbe- tarskyddsfonden ansluter sig till utredningens förslag och välkomnar möjligheten att kombinera bidragsgivningen med lån. Fondstyrelsen framför tanken att inom ramen för de medel fondstyrelsen skulle. dis- ponera av lånefonden .i första hand rikta lånen till åtgärder för att eli- minera miljöproblem av stor vikt. - .

TCO framhåller att utredningsförslaget ansluter sig till organisationens uppfattning beträffande finansieringen av arbetsmiljöförbättrande åtgär- der. Organisationen understryker kraftigt att behovet av sådana åtgärder är stora även inom den offentliga sektorn och föreslår att de statliga" myndigheterna innefattas i lånesystemet. TCO och SACO/SR välkomnar den helhetssyn på arbetsmiljön som utredningen har anlagt. SACO/SR anmäler ett positivt intresse för utredningens förslag men anser att det är ofullständigt. Organisationen säger sig inte kunna bedöma om arbe- tarskyddsfonden har förutsättningar att klara de uppgifter som den till— , delats i förslaget. LO accepterar med viss tvekan utredningens förslag. Man uttalar sin oro för att riksdagen i det beslut-som föregick till- sättandet av utredningen medverkat till att luckra upp företagens ansvars- . _ känsla för arbetsmiljön. Organisationen anför vidare .att utredningen borde ha prövat olika former för att finansiera den föreslagna lånefon,

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975: 66 . 8

den. LO framhåller också att gränsen för lånebeloppens storlek bör höjas samt att statliga myndigheter bör få rätt att låna om de skall vara med och betala till fonden.

De fem företagareföreningar som har yttrat sig över förslaget ställer sig alla positiva till det. Man framhåller att företagareföreningarna är lämpliga organ för att administrera låneverksamheten. Samtidigt pekas på att en så omfattande utlåningsverksamhet som den utredningen före- slår innebär avsevärt merarbete för föreningarna och förutsätter att för- handlingar upptas för att fastställa den ersättning som bör utgå. Före- tagareföreningen i Älvsborgs-län ställer sig tveksam till om man bör av- stå från en kreditprövning av de företag'som söker lån. Företagareför— eningen i Kalmar län önskar kompletterande regler för företag som sak- nar skyddsombud och anför vidare att lånen "bör kombineras med infor- mations- och utbildningsaktiviteter riktade till de små och medelstora företagen. Även företagareföreningen i Jämtlands län önskar ge före- tagareföreningarna en mer aktiv roll i arbetsmiljösammanhang. Före- tagarföreningen i Göteborgs och Bohus län anser att de föreslagna beloppsgränserna är illa motiverade samt att någon form av behovs- prövning bör övervägas för att säkerställa att medlen kommer de mest angelägna projekten till del.

Flera remissinstanser ställer sig avvisande till tanken att bygga upp en fond med avgifter. SAF och Sveriges industrijörbund anför i ett gemensamt yttrande att det bör undersökas om inte medel ur någon redan existerande fond kan utnyttjas för ändamålet. En naturlig lösning vore att anknyta till statens hantverks- och industrilånefond. Förutom att SAF och Sveriges industriförbund finner det onödigt att bygga upp en ny fond hävdar de, att det under nuvarande samhällsekonomiska förhållanden är olämpligt att skatte- eller avgiftsfinansiera en fond. Även Sveriges hantverks- och industriorganisation vänder sig mot tanken på avgiftsfinansiering. Organisationen anser vidare att om finansieringen ordnas på annat sätt bör ingen räntesubvention komma ifråga. Svensk industriförening förordar att medel till den föreslagna fonden anvisas över statsbudgeten, och föreslår att 200 milj. kr. anvisas för ändamålet.

Statens industriverk och SVenska företagares riksförbund ställer sig avvisande till förslaget. Industriverket utvecklar i sitt yttrande ett alter- nativt förslag enligt vilket behövliga lånemedel anskaffas genom ett till- skott till statens hantverks- och industrilånefond. Svenska företagares riksförbund betraktar utredningsförslaget- som onödigt. I den mån extra tillskott till kreditmarknaden behövs bör de kunna slussas via redan befintliga fonder. Kommun- och landstingsförbunden önskar att kom- muner och landsting undantas från det föreslagna lånesystemet.

Arbetsmiljöutredningen tar-inte ställning till förslaget utan efterlyser i sitt remissvar fortsatt utredning, då man anser att förslaget i vissa de- lar är ofullständigt. Det föreslagna lånesystemet med viss amorterings-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975: 66 . 9

frihet och räntebefrielse anses innebära ett visst avsteg från principen att arbetsmiljökostnaderna skall utgöra en del av produktionskostnader- na och ingå i företagens normala investerings- och driftkalkyler. Vidare ifrågasätts bl. a. den föreslagna anknytningen till arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsavgiften, arbetarskyddsfondens uppgifter i samman- hanget, lånefondens storlek och den förenklade bedömning av lånean- sökningar som föreslås.

Stimulansåtgärdernas utformning

De sakkunniga har som redan nämnts tagit avstånd från stödåtgär- der för arbetsmiljöförbättringar i form av bidrag eller län och föreslår i stället ett lånestöd med vissa begränsningar i fråga om kraven på säkerheter.

Till denna principiella lösning ansluter sig praktiskt taget alla de re- missinstanser som berör frågan. Bland dem kan nämnas statskontoret, RRV, styrelsen för arbetarskyddsfonden, statens industriverk, TC O, SAF och Sveriges industriförbund. Några remissinstanser anser att även ett lånesystem i enlighet med förslaget kan innebära att man inkräktar på principen att arbetsmiljökostnader skall bäras av produktionen. Arbetar- skyddsstyrelsen framhåller att ett lånesystem med förmånliga räntevill- kor kan leda till orättvisor mellan företag som eftersatt sin arbetsmiljö och företag som redan har vidtagit arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Samma uppfattning framförs av arbetsmiljöutredningen. Även LO ut- talar sin oro för att principen om företagens ansvar för arbetsmiljön uppluckras men säger sig kunna acceptera att en lånefond inrättas för en tidsbegränsad period med tanke på att den främst riktar sig till de små och medelstora företagen vilka ofta har arbetsmiljöproblem och små förutsättningar att avhjälpa dem.

Lånestödets omfattning

De sakkunniga föreslår att lånefonden skall finansieras genom en tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften från 0,1 till 0,3 %. Höjningen skall avse säväl privata som offentliga arbetsgivare men endast företag samt kommuner och landsting skall få låna ur fonden. Flertalet remiss- instanser godtar förslaget. Några remissinstanser har dock avvikande uppfattning i fråga om den offentliga sektorns medverkan. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet önskar Som tidigare nämnts undanta kommuner och landsting från de föreslagna stödåtgärderna. Kommunförbundet anför att- det föreslagna lånesystemet för kommu- nernas del inte är av något egentligt värde. Man instämmer vidare i utredningens konstaterande att stat och kommun redan nu bestrider stora kostnader för brister i arbetsmiljön i företagen via arbetsmarknads- politiska och socialpolitiska insatser, sjukvården m.m. Kommunerna bör inte heller bidra till finansieringen av förbättringar av arbetsmiljön

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975: 66 10

på den privata sektorn. .Landstingsförbundet hävdar i-sitt remissvar att förslaget är av begränsat-värde för landstingen samt att dessa i egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården ändå betalar stora kostnader för brister i arbetsmiljön. Förbundet delar utredningens uppfattning att det är angeläget att förbättra arbetsmiljön men anser att respektive landsting kan tillgodose det slag av arbetsmiljöinsatser som ..utrednings- förslaget syftar till genom de medel för reparation och underhåll som finns tillgängliga.

LO påpekar att statliga myndigheter liksom kommuner och landsting sällan har medel budgeterade för akuta arbetsmiljöbchov. Det upplevs - därför av arbetstagarna som orättvist-att de statliga myndigheterna ställs utanför lånemöjligheterna men. likväl skall vara skyldiga att avsätta pengar till fonden. Vidare anför LO att om riksdagen inte antar de principer om budgetöverskridande som utredningen föreslår så skall staten ges rätt att låna-från den föreslagna fonden på samma villkor som kommuner och landsting. T CO understryker att statliga myndighe- ter inte har visat något föredöme vad .gäller att förbättra arbetsmiljön och att de anställdas krav ofta tillbakavisas med hänvisning till att me- del för begärda åtgärdcr saknas. Den väg som utredningen förordar för de statliga myndigheternas del har enligt organisationen hittills inte gett - önskade resultat, varför TCO föreslår att statliga myndigheter skall få låna på samma villkor som övriga arbetsgivare på den offentliga sektorn.

De sakkunniga föreslår vidare att endast företag som saknar arbets- miljöfond eller vars behållning i arbetsmiljöfonden understiger 75 000 kr. skall få rätt att låna från den föreslagna fonden. De. sistnämnda föreslås få låna högst ett belopp motsvarande mellanskillnaden mellan behållningen i arbetsmiljöfonden och 75 000 kr. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl. a. LO och SAF.

Fondens storlek

Enligt utredningens förslag skall fonden tillföras närmare 800 milj.. kr. Några remissorgan anser att fondens storlek inte tillräckligt har mo- tiverats av utredningen. Andra anser att behoven har överskattats. RRV framhåller att inga beräkningar har presenterats som "underlag för för- slaget om fondens storlek. Samma synpunkter framförs av arbetar- skyddsstyrelsen och arbetsmiliöutredningen. Den senare ifrågasätter även om inte medel för att förbättra arbetsmiljön skulle kunna användas ef- fektivare på annat sätt. Svensk: industriförening betvivlar att efterfrågan på lån enligt förslaget är så stor som utredningen förutser. Man förordar i stället att 200 milj. kr. ställs till förfogande över den statliga budgeten. För den händelse riksdagen skulle besluta om en ökad arbetarskyddsav- gift bör ökningen begränsas till 0,1 % under två år. Därefter kan riks- dagen åter ta ställning när behoven bättre kan förutses. Statens industri- verk uppskattar i sitt alternativa förslag behovet till 100-milj. kr.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975: 66 ]]

Starttidpunkten för den föreslagna..lånefonden m. m.

Med den av utredningen föreslagna finansieringen kommer medel att inflyta i fonden först från och med februari månad 1976. Utredningen anser det viktigt att utlåning från fonden kan komma till stånd så snart som möjligt efter det att beslut har träffats av riksdagen.

Vikten av att genom tillfällig upplåning möjliggöra en tidig start understryks av AMS, som framhåller att man därigenom kan stödja sysselsättningen under år 1975. Liknande synpunkter anförs av Sveriges hantverks- och industriorgtmisatian. Fyra kreditinstitutioner har yttrat sig beträffande möjligheterna att genom upplåning finansiera den före- slagna tidigareläggningen av lånefondens start. Sveriges investerings- bank förklarar sig beredd att medverka till behövligt lån. Riksgäldskon- toret och allmänna pensionsfondens styrelse förordar att en rörlig kredit i riksgäldskontoret ställs 'till förfogande. Även Sveriges Riksbank" för— ordar en rörlig kredit i riksgäldskontoret såsom den naturligaste lös- ningen. Övriga av utredningen skisserade alternativ avstyrks av riks-' banken. Upplåning i Investeringsbanken med refinans'iering i utlandet eller i riksbanken anges vara en för investeringsbanken främmande verk- samhet. Direkt upplåning i riksbanken förutsätter ändring i riksbanksé ' lagen och upplåning i allmänna pensionsfonden bedöms som mindre ' lämplig eftersom fondens resurser behövs för att tillgodose efterfrågan på långfristiga krediter. '

Lånebeloppens storlek ._

De sakkunniga föreslår att lån i fonden får uppgå till högst 75-000 kr. per företag och 200 000 kr. per kommun eller landsting. Flera re- missinstanser framhåller att utredningen inte 'har lämnat något mer in— gående underlag för de föreslagna övre lånegränsema. Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt anför att beloppen förefaller mycket små jämfört med de behov som kan uppstå i medelstora företag och i stora lands- ting och kommuner. LO förordar en rejäl höjning avbeloppen för såväl företag som kommuner för att önskad effekt skall kunna uppnås. .Sve- riges Izantverks- och industriorgant'sation anser att 75000 kr. 'är helt otillräckligt för att förbättra arbetsmiljön som helhet och vill uppfatta förslaget som ett inledande försök.

Administrationen av lånefonden

Utredningen föreslår att de från..arbetarskyddsavgiften influtna med- len via arbetarskyddsfonden överförs till företagareföreningarna, vilka skall administrera lånesystemet. Företagareföreningarna föreslås samråda med yrkesinspektionen i fråga om prioritering mellan ansökningar samt med inspektionen och facklig organisation när tvekan råder huruvida ändamålet med en ansökan är att gagna arbetsmiljön. '

Arbetarskyddsfondens medverkan ifrågasätts av några remissinstanser.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975: 66 12

Arbetsmiljöutrcdningen efterlyser ett klarläggande av arbetarskyddsfon- dens uppgifter i detta sammanhang. Arbetarskyddsstyrelsen anser att anknytningen till arbetarskyddsfonden är otillräckligt motiverad och för- ordar att AMS eller statens industriverk som alternativa förvaltare av fonden. LO förordar att AMS får uppdraget att fördela medel mellan företagareföreningarna.

Förslaget om företagareföreningarnas roll vid låneadministrationen tillstyrks av flertalet remissorgan. Föreningarna-anses ha de behövliga kontakterna med de mindre och medelstora företagen. Utredningens för- slag att prövningen av låneärenden skall ske lokalt av de anställdas före— trädare i skyddsfrågor och administreras regionalt av företagareförening- arna anses av statskontoret fylla kravet på smidig och snabb handlägg- ning. I en avvikande mening som fogats till Statskontorets remissvar före- slås att yrkesinspektionerna får förmedla lånen i stället för företagare- föreningarna. Svenska företagares riksförbund pekar på att företagare- föreningarna endast sysslar med industriföretag. För att tillgodose be- hovet av kunskaper om handel och servicenäringar föreslår riksförbun— det att handelskamrarna medverkar i låneverksamheten. Företagareför- eningarna i Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län instämmer som tidigare framgått i förslaget att utnyttja företagareföreningarna för långivningen och framhåller att lånefonden är ett lämpligt komplement till dessas övriga verksamhet. Samtidigt un- derstryks att ett lånesystem enligt förslaget kan innebära en fördubbling av antalet låneärenden hos föreningarna.

Flera remissinstanser, däribland yrkesinspektionen i Borås distrikt, tillstyrker förslaget att yrkesinspektionen skall kunna tillfrågas om prio- ritering av låneansökningar samt om tveksamma fall. Arbetarskydds- styrelsen finner det naturligt att yrkesinspektionen i vissa fall kan kom- ma att beröras av dessa frågor eftersom alla parter i företagen har möj- lighet att konsultera inspektionen när man diskuterar olika åtgärder. Styrelsen anser emellertid att principiella invändningar kan riktas mot att den inspekterande myndigheten medverkar vid prioriteringar av låne- ansökningar vid sidan av att den har att övervaka att arbetarskyddslagen efterlevs. Styrelsen avstyrker därför att inspektionen deltar i handlägg- ningen av prioriteringsfrågorna.

Flera remissinstanser, bl. a. T CO, tillstyrker förslaget att företagare- föreningarna får möjlighet att i tveksamma fall konsultera den fackliga organisationen för att få synpunkter på inkomna låneansökningar.

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svenska färetagares riks— - förbund samt företagareföreningarna i Kalmar-och Jämtlands län vill som tidigare berörts tilldela företagareföreningarna en mer aktiv roll i samband med långivningen. Föreningarna bör sålunda ges möjlighet att genom informations- och utbildningsaktiviteter verka för en bättre ar- betsmiljö i de mindre och medelstora företagen.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975: 66 -' 13

Prövning av Iåncansökningar

De sakkunniga föreslår att tillstyrkan av de anställdas företrädare i Skyddsfrågor görs till ett villkor för lån. Godkännandet skall inhämtas i första hand från skyddskommitté, i andra hand från huvudskyddsombud och i tredje hand från skyddsombud i företaget eller då sådant saknas från regionalt skyddsombud. LO föreslår att om lånesökande företag saknar skyddskommitté så skall företagareföreningen regelmässigt kon- takta lokal facklig organisation som får tillstyrka eller avstyrka ansök- ningen. LO hänvisar till att i små företag ett enskilt skyddsombud kan få svårt att avvisa företagets förslag. Även arbetsmiljöutrednt'ngen uttalar liknande farhågor och framhåller dessutom att skyddsombud och skyddskommittéledamöter många gånger saknar tillräcklig utbildning och erfarenhet för avgörande bedömning i investeringsfrågor. Utred- ningen anser ändå att förslaget i princip bör godtas men-efterlyser klar— läggande om vad som skall gälla när låneansökan avser åtgärd som berör flera huvudskyddsombud.

Några remissinstanser tar upp frågan om låneansökningar från före- tag som saknar såväl skyddskommittésom huvudskyddsombud och skyddsombud. Yrkesinspektionen i Borås distrikt framhåller att även företag med mindre än fem arbetstagare och som saknar regionalt skyddsombud bör ges möjligheter att låna. Saknas också regionalt skyddsombud bör prövning kunna ske genom yrkesinspektionen. Även företagareföreningen :" Kalmar län efterlyser kompletterande regler.

Flertalet remissinstanser har inget att invända mot att företagareför- eningamas roll vid prövning av låneärenden begränsas till att kontrollera att sökande företag bedriver rörelse som avses i ansökan, att arbets- miljöfond saknas samt att godkännande från personalens företrädare i skyddsfrågor föreligger. Många understryker behovet av en snabb och enkel handläggning av låneärenden. Några remissinstanser menar emel- lertid att det behövs en mer omfattande prövning av låneansökningarna. Arbetarskyddsstyrelsen' ifrågasätter om inte den sökandes kreditvärdighet bör prövas liksom frågan huruvida låneärendet har sammanhang med nyinvesteringar. Om lånestödet tillämpas så att ingen eller ringa om- sorg ägnas frågan om låntagarens förmåga till återbetalning närmar sig systemet ett bidragssystem. Även RRV önskar en mer ingående pröv- ning av lånevillkoren.

Företagareföreningen i Älvsborgs län uttalar att det finns risk för att företag som är på obestånd ansöker om lån för att genomföra inves- teringar som endast perifert berör arbetsmiljön och förordar därför att företagareföreningarna i sådana fall bör samråda med yrkesinspektionen. Frågan om en mer ingående prövning av låneändamålens- angelägenhets- grad från arbetsmiljösynpunkt förs fram av arbetarskyddsfonden samt av företagareföreningen :" Göteborgs och Bohus län.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975: 66 14

Lånevillkor

Utredningen förordar att de föreslagna lånen skall löpa med samma ränta som lån från statens hantverks- och industrilånefond, f.n. 10 %, att amorteringstiden skall vara fem år med de två "första åren amorte— ringsfria samt att ränta inte skall utgå för" tiden fram till 'den 1 januari 1977. '

Den föreslagna räntebefrielsen tillstyrks av företagarföreningen i Gö— teborgs och Bohuslän samt av TCO som samtidigt understryker att åt- gärden måste ha engångskaraktär. Arbetarskyddsstyrels'en 'och arbets- miljöutredm'ngen menar som nämnts att den föreslagna räntebefrielsen ger lånestödet drag av bidrag. Sveriges hantverks- och industrial-ganisa— tion tillstyrker räntebefrielsen endast under förutsättning att avgiftsfinan- siering av fonden väljs.

Remissinstanserna godtar överlag förslaget i vad avser räntenivån efter den inledande perioden samt amorteringsreglerna. Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar att amorteringstiden sätts till tio år för att anpassning skall ske till övriga lån som förmedlas av företagare- föreningarna. Yrkesinspektionen i Härnösand anser att räntan bör sättas lägre och amorteringstiden göras längre än vad som föreslås i betän- kandet. '

Långivningens inriktning

Förslaget att långivningen begränsas till arbetsmiljöförbättringar i re- dan existerande anläggningar och att lån till arbetsmiljöförbättringar i samband med nyinvesteringar inte bör få komma i fråga godtas i stort av remissinstansema. SAF förordar i stället en anknytning till de regler som gäller för arbetsmiljöfonderna.

Lån via arbetarskyddsfonden

l betänkandet föreslås att 5 % av fondmedlen sätts av för utlåning- efter beslut av arbetarskyddsfondens styrelse. Förslaget innebär att fon- dens bidragsverksamhet kompletteras med långivning till företag som upprättar referensanläggningar, praktiskt prövar ny teknik eller på an- nat sätt genomför arbetsmiljöförbättrande åtgärder som fonden finner vara av speciellt intresse. Flera av de remissinstanser som tar upp för- slaget påtalar att varken inriktningen eller villkoren för denna långiv- ning preciserats närmare i betänkandet. Några remissinstanser ställer sig avvaktande till förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen anför att behoven av lån via arbetarskyddsfonden inte har motiverats närmare och anser att noggranna överväganden bör föregå ett beslut om att lägga på fon- den ytterligare arbetsuppgifter. Styrelscn för arbetarskyddsfonden fram- håller att dess erfarenheter visar att det i samband med eller som en fortsättning av forsknings- och utvecklingsinsatser kan finnas anledning att bevilja lån i syfte att snabbt få nya tekniska lösningar tillämpade.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975: 66 = 15

Styrelsen ansluter sig till utredningens förslag och understryker det angelägna i att styrelsen bereds tillfälle att närmare diskutera utform- ningen av administrationen av lånesystemet. LO ställer sig tveksam till att avsätta så mycket som 5 % av den tilltänkta lånefönden till lån via arbetarskyddsfonden. TCO finner förslaget välmotiverat.

De statliga myndigheterna

Utredningen har inte ansett det lämpligt "att ge statliga myndigheter rätt att låna i den föreslagna fonden. I stället föreslås att fortifikations- förvaltningen resp. byggnadsstyrelsen svarar för akuta arbetsmiljöinsatser inom ramen för sina anslag för myndigheter utom affärsverken. I den mån motsvarande behov gör sig gällande beträffande utrustning och in- redning bör budgetöverskridande kunna komma i fråga. Affärsverken förutsätts själva kunna tillgodose sina behov. Fortifikationsfärvaltningen har inget att erinra mot förslaget, men förutsätter att det inte innebär några ändringar av den ansvarsfördelning som råder inom försvaret beträffande handläggningen av arbetsmiljöfrågor. Statens vägverk anser att någon särskild statlig fond för arbetsmiljöåtgärder inte bör upprättas.

Några remissinstanser understryker vikten av att man får motsvarande möjligheter till miljöförbättringar på det statliga området som på det privata. Arbetarskyddsstyrelsen understryker i sitt svar att statliga myn- digheter måste ges möjligheter som är likvärdiga de som erbjuds andra arbetsgivare. Erfarenheterna visar att det ofta är svårt att få till stånd behövliga åtgärder på det statliga området varför det är viktigt att den av utredningen föreslagna vägen med budgetöverskridande i praktiken blir likvärdig med lånesystemet. LO.kräver att-ornri-ks'dagen inte medger rätt till budgetöverskridande så skall de statliga myndigheterna och af- färsverken jämställas med kommunerna i lånehänseende. T CO konsta- terar att statliga verk och myndigheter inte visat något föredöme när det gäller att förbättra arbetsmiljön för de anställda. De möjligheter som ut- redningen pekar på vad gäller byggnadsunderhåll har enligt TCO:s mening inte givit önskvärt resultat. TCO förordar därför att statliga myndigheter ges möjligheter att låna på samma sätt som övriga offent- liga arbetsgivare.

Övriga förslag

AMS, arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen i Härnösands distrikt, arbetarskyddsfonden, statens industriverk, LO, T CO, SACO/SR samt företagareföreningen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget om att ansökan om statligt regionalt och sysselsättningspolitiskt stöd skall vara försedd med påskrift av skyddskommitté eller skyddsombud av vilken det framgår att kommittén eller ombudet beretts tillfälle att ta del av ansökningen. Svensk industriförening har inget att invända mot den föreslagna ordningen men förutsätter att den inte medför krav på

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975: 66 15

speciella blanketter eller rutiner som försvårar företagarnas arbete. SACO/SR föreslår att de anställda i andra former på lämpligt sätt del- ges låneansökan om skyddskommitté eller skyddsombud saknas. Mot förslaget uttalar sig arbetsmiliöutredningen' samt företagareföreningen t' Kalmar län. Arbetsmiljöutredningen framhåller att utredningen i sitt pågående arbete har att se över frågan om förhandsprövning av annat än nya eller ändrade arbetslokaler. Man ifrågasätter dessutom det prak- tiska värdet av förslaget. Företagareföreningen framhåller att de ifråga- varande lånen kan avse rörelsekapital och annat som inte har med ar- betsmiljön att göra. Föreningen pekar dessutom på att företagarens personliga ekonomi ofta redovisas i sammanhanget och att förslaget därför av sekretesskäl bör avvisas.

Arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen i Härnösand, arbetsmiliöut- redningen, statens industriverk, LO samt företagarföreningen i Göte- borgs och Bohus Iän tillstyrker förslaget att frågan om stöd till ar- betsmiljöinsatser regelmässigt bör behandlas .i förekommande statliga branschutredningar. --

5. Föredraganden 5.1 Inledning

Under senare år har arbetslivets villkor stått i centrum för reform- arbetet. Vid sidan av de vittgående reformer som har genomförts och som f.n. övervägs på det arbetsrättsliga området har reformverksam- heten främst inriktats på att skapa en i såväl fysiskt som psykiskt hän- seende bättre arbetsmiljö.

Sedan några år tillbaka är arbetsmiljöutredningen sysselsatt med en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen.. På grundval av delbetänkande av utredningen genomfördes med verkan fr.o.m. den 1 januari 1974 en rad åtgärder för att skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anställda ett ökat inflytande över hithörande frågor på den egna arbetsplatsen. Genom reformen utvidgades skyddsombudens lagfästa befogenheter. Även i övrigt ökades väsentligt de anställdas in- flytande på de lokala skyddsfrågoma. Utbildningen av skyddsombuden byggdes ut kraftigt. Arbetsmiljöutredningens arbete fortsätter. Dess huvudbetänkande kan beräknas föreligga omkring årsskiftet 1975— 1976. .

Arbetarskyddets resurser har förstärkts kraftigt under de senaste åren, bl. a. för att öka omfattningen av yrkesinspektionens tillsynsverksamhet. I årets budgetproposition har medel begärts för fortsatt utbyggnad. .

Genom lagen (1974: 325) om arbetsmiljöfonder skall företag vilkas vinst för år 1974 uppgår till minst 100000 kr. avsätta 20 % av vinsten till en särskild fond, vilken under en femårsperiod kan utnyttjas för in-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975: 66 17

vesteringar som rör arbetsmiljön. Deavsatta medlen möjliggör sådana särskilda åtgärder för att förbättra arbetsmiljön som de anställda anser önskvärda. Investeringar som görs med fondmedel anses omedelbart av- skrivna. Härigenom utökas framför allt de större företagens möjligheter att finansiera arbetsmiljöförbättringar.

Det av stimulansutredningen i december 1974 framlagda betänkandet (Ds A 1974: 8) Stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön innehål- ler förslag som tar sikte på finansiering av vissa avgränsade arbetsmiljö- åtgärder i främst de mindre och medelstora företagen. Utredningens huvudförslag innebär att en särskild lånefond byggs upp genom en till- fällig höjning av arbetarskyddsavgiften. Genom förmedling av före- tagareföreningarna i resp. län skall lån ur fonden lämnas till i första hand mindre och medelstora företag för arbetsmiljöförbättrande åtgär- der. Räntebefrielse föreslås under ett inledande skede. .

I utredningen återfinns vissa grundläggande resonemang om vad som konstituerar en god arbetsmiljö och om de vägar på vilka arbetsmiljön kan förbättras. Synpunkterna överensstämmer med dem som bl.a. de fackliga organisationerna har uttalat i skilda sammanhang och de får kraftigt stöd i remissopinionen. Särskilt understryks den vidare syn på arbetsmiljön som trängt fram på senare år och som innebär att psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljöns utformning spelar en stor roll. Jag delar självfallet detta synsätt. .

I och för sig är det naturligtvis möjligt att tänka sig att en viss arbetsmiljöfaktor särskilt uppmärksammas och att samhällsstöd utgår för att förbättra arbetsmiljön med avseende på sådanfaktor. En sådan prioritering av problemen är nödvändig hos arbetarskyddsmyndigheter- na eftersom vissa resurser måste koncentreras till de i varje situation mest angelägna problemen. På motsvarande sätt kan forskning och ut— veckling på arbetsmiljöområdet få sin tyngdpunkt på de områden där kunskaperna för ögonblicket bedöms mest angelägna att fördjupa. Men att ute i arbetslivet välja ut ett visst område och göra insatser inom just detta område till föremål för stöd skulle innebära ett stort mått av godtycke samtidigt som verkningarna skulle bli mycket olika inom-skilda yrkesområden och branscher. Jag delar utredningens uppfattning att arbetsmiljöproblem som är koncentrerade till vissa slag av verksamhet bäst angrips utifrån mer systematiska bedömningar av en branschs förhållanden och utvecklingstendenser. .

I vårt land försiggår f.n. en grundläggande omdaning av arbetar- skydd och arbetsmiljö ute i företag och förvaltningar. De ändringar som har skett i fråga om bl. a. yrkesinspektionens organisation och skydds- ombudens ställning och befogenheter har stor betydelse i detta sam- manhang. Endast i begränsad utsträckning formuleras dock de konkreta kraven på arbetsmiljön utifrån gällande lagar och författningar. Vilka krav och önskemål som reses på varje enskild arbetsplats beror i hög

2 Riksdagen 1975. ] sant!. Nr 66

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975: 66 18

grad på de bedömningar som görs av de anställda själva vid granskning- en av den egna arbetsplatsen. Det är därför inte möjligt att centralt fast- ställa en bestämd nivå för önskvärda arbetsmiljöförbättringar, som skul- le kunna läggas till grund för ett stödsystem. Försök i den riktningen skulle dessutom vara olämpliga, eftersom varje sådan nivå skulle kunna uppfattas som en maximinivå. Slutsatsen härav är att varje förslag i syfte att stimulera arbetsmiljöåtgärder bör utgå från de anställdas egen bedömning av vilka åtgärder som är mest angelägna.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående år det rimligt att söka bedöma om de former för finansiellt stöd som samhället nu medverkar till behöver kompletteras med särskild hänsyn till arbetsmil- jöns krav. Detta är vad jag i första hand förordade i direktiven till sti- mulansutredningen och det är på den vägen utredningen sökt sig fram. Det huvudförslag som utredningen har fört fram har den stora förtjäns- ten att det inte bryter upp principen att kostnaderna för en god arbets- miljö skall räknas in i investeringskostnaderna i varje anläggning. Lo- kalernas utformning, maskinernas placering, belysning, skyddsåtgärder, bullerdämpning, matrum, toaletter osv. är allt integrerade delar av en investering samtidigt som de konstituerar arbetsmiljön. Även med en aldrig så förutseende planering kan det dock komma upp krav och önskemål om förbättringar eller kompletteringar i en existerande an- läggning, vilka företaget bedömer som svåra" att tillgodose. I sådana situationer kan — särskilt mot bakgrunden av de möjligheter till för- bättringar av de anställdas arbetsmiljö som arbetsmiljöfonderna ger ut- rymme för —- det vara rimligt att samhället försöker medverka till att i princip motsvarande möjligheter till akuta åtgärder öppnas för de an- ställda i de företag som saknar arbetsmiljöfonder. Jag har därvid utgått från som naturligt att det ställs samma krav på god arbetsmiljö i mindre och medelstora företag som i större och att motsvarande krav som fram- förs inom industrin också ställs inom service och förvaltning.

Mot den nu redovisade bakgrunden finner jag i likhet med utred- ningen och remissmyndigheterna det vara befogat att förslag föreläggs riksdagen om stöd till finansiering av arbetsmiljöåtgärder i mindre och medelstora företag. Reformen bör avse finansiering av förbättringar i existerande anläggningar och inte begränsas till viss arbetsmiljöfaktor. De anställda bör ha ett avgörande inflytande över åtgärderna. Till för- slaget hör knytas sådana förmåner att företagen stimuleras att vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.

I stimulansutredningens betänkande har även föreslagits vissa åtgär- der som syftar till att garantera att arbetsmiljöfrågor aktualiseras dels i samband med ansökan om lokaliseringsstöd samt statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri dels i samband med s.k. bransch- utredningar. Jag tar upp dessa frågor först sedan jag behandlat övriga frågor.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975: 66 19

5.2. Utformningen av stödåtgärdema

Det allmänna kan på skilda sätt medverka till att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön. Vill man ekonomiskt stimulera företagen till åtgärder inom detta område kan det ske genom kreditstöd i form av lån eller lånegaranti eller också genom bidrag. Under det hittillsvarande reformarbetet på arbetsmiljöområdet har bidragsformen avvisats. Kost- naderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder har betraktats som en del av de produktionskostnader som företagen har att räkna med. Jag vill sålunda erinra om att arbetsmiljöutredningen, i vilken arbetsmarknads- partema är representerade, i betänkandet (SOU 1972: 86) Bättre ar- betsmiljö starkt underströk denna uppfattning. Som skäl för sin stånd- punkt anförde utredningen bl.a. svårigheterna att skilja ut arbetsmiljö- kostnader från övriga produktionskostnader samt risken för att ett bi- dragssystem kunde leda till att företagen eftersatte arbetsmiljön i av- vaktan på bidrag. Arbetsmiljöutredningen pekade också på att infö- rande av bidrag skulle missgynna de företag som redan själva hade helt eller delvis avhjälpt en dålig arbetsmiljö. Bidragsformen stod vi- dare i strid med de principer som arbetarskyddslagstiftningen vilar på. I prop. 1973: 130 med anledning av betänkandet betonades den grund- läggande betydelsen av att det på grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer kunde slås fast, att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Vid be- handlingen av propositionen anslöt sig riksdagen till samma uppfatt— ning.

Även stimulansutredningen tar i sitt betänkande avstånd från ett bi- dragssystem och föreslår att stöd för att förbättra arbetsmiljön skall utgå i form av lån. Utredningen anför att varje bidragssystem lätt kan leda till orättvisa mellan företag som har satsat på förbättring av arbets- ' miljön och företag som eftersatt denna. Utredningen framhåller vidare att det är principiellt felaktigt att införa bidrag till arbetsmiljöförbätt- ringar för de företag som anför bristande lönsamhet som skäl för sin försummelse i fråga om arbetsmiljön. Problem som följer med bristan- de lönsamhet måste enligt utredningen lösas i ett näringspolitiskt sam- manhang och kan inte få leda till att just arbetsmiljön eftersätts.

Utredningens principiella inställning delas av samtliga remissinstan- ser som har berört denna fråga.

Även jag kan i allt väsentligt ansluta mig till utredningens och re- misrinstansemas ståndpunkt i den nu berörda frågan. Den grundläg- gande principen att kostnaderna för arbetsmiljön skall bekostas av pro- duktionen står fast. De stödåtgärder för att förbättra arbetsmiljön som jag ämnar föreslå i fråga om mindre och medelstora företag bör inrik- tas på ökade lånemöjligheter. En medverkan till förbättrade möjligheter för företagen att erhålla lån för arbetsmiljöförbättringar ligger i linje

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975: 66 20

med den inställning i valet mellan lån och bidrag som statsmakterna och arbetsmarknadens parter tidigare har gett uttryck för. Låneformen är enligt min mening bäst ägnad att tillgodose rationalitet och rättvisa. Lånemöjligheterna kan åstadkommas genom att staten lämnar särskilda lånegarantier för lån i kreditinstitut eller genom att det allmänna svarar för själva långivningen. .

Stimulansutredningens förslag går ut på att företagen skall få låna pengar ut en delfond till arbetarskyddsfonden vilken-skall byggas upp genom tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften. De medel som måste ställas till förfogande antingen på det sätt utredningen föreslagit eller via statsbudgeten för det fall kreditstödet skulle utgå i form av direkta lån är emellertid betydande. Som jag kommer att utveckla i det följan- de bör en finansiering via statsbudgeten inte komma i fråga i detta fall. Skäl talar vidare för att f. n.. så långt möjligt begränsa höjningar av de avgifter som nu åvilar arbetsgivarna. Mot denna bakgrund måste en- ligt min mening kreditstödet ges en annan utformning än vad utred- ningen föreslår. Det alternativ som därvid erbjuder sig är stöd i form av statlig lånegaranti för lån i bank eller annan kreditinrättning. Kredit- stöd i denna form förekommer redan genom de s.k. industrigaranti- lånen enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hem— slöjd, hantverk och småindustri. Kreditstödet för arbetsmiljöförbätt- ringar bör i sina huvuddrag kunna anpassas till dessa lån.

Med den lösning jag sålunda stannat för är den särskilda långivningen direkt från arbetarskyddsfonden som stimulansutredningen har före- slagit inte aktuell. Frågan om arbetarskyddsfondens stödverksamhet i vad avser möjligheter att ge lån får övervägas i annat sammanhang.

5.3. Avgränsningen av kreditstödet

Stimulansutredningens uppdrag har omfattat frågan om stimulansåt- gärder för att förbättra arbetsmiljön inom industrin och därvid framför allt hos mindre industriföretag. Utredningen har emellertid utifrån den vidare syn på arbetsmiljön som alltmer vinner insteg betonat, att arbets- miljöproblem återfinns inte endast hos industrin utan inom hela ar- betslivet. Utredningen har därför i sitt förslag sökt finna former för att innefatta också hantverk och serviceverksamhet, liksom kommunal verk— samhet i det föreslagna stödsystemet. I fråga om statliga myndigheter framhålls i betänkandet att anslagsöverskridanden bör komma i fråga när akuta behov av åtgärder uppkommer .och medel för ändamålet inte ' står till förfogande. De statliga affärsverken bör enligt förslaget likaså undantas från den föreslagna lånemöjligheten.

Jag vill först beröra arbetsmiljöåtgärderna'på det _s tatlig a om- rådet. TCO, som finner det mycket tillfredsställande att kommuner och landsting har innefattats i förslaget,. vill att även-statliga arbets-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975: 66 21 givare skall få låna på samma villkor. LO -vill ha garantier för att så- dana insatser som utredningen anger kan komma till stånd" på den stat- liga sidan. Jag delar de sakkunnigas bedömning att de statliga myndig- heterna svårligen låter sig inordnas i' det kreditsystem som jag har föreslagit. I stället bör särskilda arbetsmiljöförbättringar liksom hittills finansieras via myndighetsanslag. Jag återkommer senare till frågan hur åtgärder av nu avsett slag därvid bör komma till stånd.

Även affärsverken bör som utredningen föreslagit undantas från att inordnas i stödsystemet. Däremot bör självfallet statliga aktiebolag och andra statligt ägda företag inordnas i systemet.

Vad gäller det k 0 m mu n al a området avstyrker Landstingsför-l bundet likom Svenska kommunförbundet att landsting och kommuner ingår i det av utredningen föreslagna systemet för finansiering och lån- givning. Kommunförbundet anser inte att den'föreslagna lånemöjlig- heten är av något egentligt värde för kommunerna. Landstingsförbundet anför att möjlighet redan föreligger för landstingen att tillgodose det slag av arbetsmiljöinsatser som avses i betänkandet genom de medel som finns tillgängliga för reparation och underhåll.

LO och TCO stryker under behovet av att arbetsmiljöåtgärder som aktualiseras av de anställda vid sidan av dem som beräknats i den an— tagna staten kan tillgodoses i kommuner och landsting.

Jag har viss förståelse för de båda förbundens tveksamhet mot att kommuner skall omfattas av det föreslagna systemet. Detta är i första hand utformat för att tillgodose de behov som uppkommer i mindre och medelstora företag.

Då jag har funnit anledning att konstatera att kommunerna själva kan finna vägar att tillgodose motsvarande behov, anser jag i likhet med de båda kommunförbunden att kommuner och landsting inte bör inordnas i det föreslagna lånegarantisystemet.

Från kommunalt håll har vidare uttalats önskemål om befrielse från att betala den föreslagna höjningen av arbetarskyddsavgiften. Jag delar denna uppfattning och förordar att kommuner och landstingskommuner undantas från att erlägga sådan avgift som kan följa av sättet att finan- siera det förslag som jag förordar.

Vad jag nu har sagt avser den verksamhet som landstingen och pri- . märkommunerna bedriver som sådana. Aktiebolag-eller andra privat- rättsliga rättssubjekt, vilka helt eller delvis ägs av kommun, bör där- emot omfattas av det av mig förordadeförslaget. '

Med de undantag jag har angett i det föregående föreslås kreditstö- det omfatta varje företag som har skyldighet att betala arbetarskydds- avgift, oavsett om det bedrivs som "bolag, förening eller som enskild rörelse. Däremot förordar jag den begränsningen att lånegarantimöjlig- heten inte skall stå öppen för företag som har eller har hafta-rbets- miljöfond. Dock skall företag vars avsättning till arbetsmiljöfond un- '

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975: 66 22

derstiger det högsta garantibeloppet enligt förslaget, kunna få statlig garanti för lån som uppgår till högst skillnaden mellan avsättningen till fonden och det högsta garantibeloppet. Jag anser det vidare angeläget att lånegarantin i första hand kommer de företag till del som annars '- saknar möjligheter att få lån till arbetsmiljöförbättringar i bank eller an- nat kreditinstitut. Som regel bör den ifrågavarande lånegarantin därför inte komma i fråga i den mån ett företag kan erbjuda gängse låne- säkerhet.

5.4 Finansieringsfrågor m. m.

Stimulansutredningen har enligt sina direktiv haft att utgå från att kostnaderna för de arbetsmiljöförbättrande åtgärder som den kunde komma att föreslå skulle finansieras kollektivt av företagen genom avgifter. I betänkandet framhåller utredningen att avgifterna till yr- kesskadeförsäkringen samt arbetarskyddsavgiften täcker endast de di- rekta utgifterna för yrkesskadeförsäkring, forskning och utbildning på arbetarskyddsområdet m.m. men däremot inte samhällets totala kost- nader till följd av brister i arbetsmiljön. Betydande kostnader, orsakade av brister i arbetsmiljön, betalas sålunda av stat och kommun via ar- betsmarknadspolitiska och socialpolitiska insatser och inom sjukvården. Utredningen finner det mot den bakgrunden naturligt att låta de före- slagna stödåtgärderna, vilka bör ses som ett led i ett förebyggande ar- betarskydd, finansieras genom en höjning av arbetarskyddsavgiften. Den föreslår att arbetarskyddsavgiften under åren 1976—1978 höjs från nuvarande 0,1 % till 0,3 % av avgiftsunderlaget. Intäktsökningen be- räknas på grundval av 1974 års avgiftsunderlag uppgå till ca 260 milj. kr. för vart och ett av de' tre åren. De medel som inflyter genom av- giftshöjningen föreslås tillföras en särskild delfond inom arbetarskydds— fonden. Lånen ur delfonden skall förmedlas av resp. läns företagarc- förening.

Flertalet remissinstanser ansluter sig i princip till förslaget att genom avgifter skapa en särskild fond för arbetsmiljöåtgärder. LO framhåller dock i sitt yttrande att man gärna hade sett att utredningen analyserat och prövat olika finansieringsmöjligheter. Även arbetsmiljöutredningen uttalar tvekan beträffande höjningen av arbetarskyddsavgifterna. Några av remissinstanserna ställer sig klart avvisande. Statens industriverk före- slår att medel för ändamålet i stället tillförs statens hantverks- och in- dustrilånefond över budgeten. Ytterligare några organisationer tar klart avstånd från avgiftsfinansiering och ifrågasätter om inte redan existe- rande fonder kan användas för arbetsmiljöåtgärder. Som exempel näm- ner man statens hantverks- och industrilånefond.

Om det kreditstöd som jag föreslår skall utgå i form av lånegaranti i stället för lån, får finansieringsfrågan 'en mer begränsad betydelse än

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975: 66 ,. . 23

enligt utredningens förslag. Principfrågan om finansieringsformerna kvarstår dock. Medel behövs för förlusttäckning och administration. I den mån räntelättnad medges i fråga om de lån för vilka garantier läm- nas, åtgår medel för att täcka kostnaden för denna förmån. Jag anser att en finansiering via avgifter bäst står i överensstämmelse med den all- mänt omfattande principen att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Med en avgiftsfinansiering av sådana kostnader som jag nu nämnt anser jag det också möjligt att utforma villkoren för kre- ditstödet på ett sådant sätt att det stimulerar företagen till att utnyttja detta. Övervägande skäl talar enligt min mening för att kostnaderna för kreditstödet täcks genom en särskild fond som byggs upp genom av- gifter från arbetsgivarna. Fonden bör benämnas fonden för arbetsmiljö- förbättringar. Som framgått av vad jag tidigare sagt skall förhöjd avgift inte tas ut av kommun eller landstingskommun.

Beträffande storleken av den av stimulansutredningen föreslagna lånefonden har ett antal remissinstanser ställt sig frågande eller anfört invändningar. Svensk Industriförening beräknar behovet till 200 milj. kr. Statens industriverk bedömer för sin del en ökning av hantverks- och industrilånefonden med 100 milj. kr. som rimlig.

De synpunkter som sålunda lagts på lånefondens storlek kommer med mitt förslag att i stället avse ramen för den statliga lånegarantin. Jag vill i detta sammanhang peka på att frågan på vilka vägar arbets— miljön kan förbättras f.n. övervägs i arbetsmiljöutredningen. Detta förhållande liksom remissuttalandena och avsaknaden av säkra upp- skattningar av efterfrågan på statlig garanti för lån till arbetsmiljöför- bättringar gör att jag anser det lämpligt att ge det av mig föreslagna kreditstödet mindre omfattning än vad stimulansutredningen föreslagit. Härför talar också önskemålet att begränsa storleken av det särskilda avgiftsuttaget. Jag föreslår att lånegarantier för lån till arbetsmiljöför- bättringar får lämnas under åren 1975 och 1976 inom en ram om totalt 200 milj. kr.

I det följande kommer jag att föreslå en räntefri period om två år för garantilån av detta slag. Kostnaden för räntebefrielsen uppgår vid fullt utnyttjande av garantiramen till ca 40 milj. kr. i nuvarande ränteläge. Härtill kommer kostnader för att täcka uppkommande förluster med an- ledning av garantiåtagandet, administration, information m. m. För dessa ändamål uppskattas behovet till högst 30 milj. kr. En höjning av arbe- tarskyddsavgiften med 0,03 procentenheter under åren 1976 och 1977 bör vara tillräcklig för att täcka de nämnda kostnaderna. De kostnader som hänför sig till räntefriheten uppkommer först under 1976 då me- del har influtit till fonden. De särskilda kostnader för administration m. m. som uppkommer redan dessförinnan föreslås bli förskottsvis täck— ta med medel från arbetarskyddsfonden. Eventuellt överblivna medel på den förordade särskilda fonden bör få användas för andra ändamål på arbetsmiljöns område.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975: 66 24

5.5. Låneadministration

I stimulansutredningens betänkande föreslås att företagareförening- arna medverkar i det föreslagna systemet för att finansiera arbetsmiljö- förbättringar. Detta förslag stöds av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag finner det väl motiverat. Föreningarna handhar sedan tidi- gare förmedling av statliga lån och lånegarantier och de mindre industri- företagen är vana att vända sig dit i låneärenden. Föreningarnas sty- relser får från och med den 1 juli 1975 breddad kunskap genom att facklig representation tillförs styrelserna. Denna förstärkning bör vara av särskilt värde i samband med den här föreslagna garantiprövningen. I ärenden som rör industrigarantilån gör företagareföreningarna kredit- utredningen och tecknar garanti för statens räkning "efter beslut av sta- tens industriverk i varje enskilt fall. Med tanke på att de föreslagna garantierna avser lägre" belopp än i industrigarantilåneärendena samt önskemålet om en snabb handläggning föreslår jag att företagareför- eningarna bemyndigas att själva besluta om garantier enligt förslaget.

Arbetarskyddsstyrelsen och de tre hörda yrkes'inspektionerna ställer sig positiva till att ge yrkesinspektionen en roll i sammanhanget. Arbe- tarskyddsstyrelsen pekar dock på det olämpliga i att den inspekterande myndigheten skall medverka i den inbördes prioriteteringen av låne- ansökningar. Det skulle kunna inträffa att inspektionen tvekade att ställa krav på företagen att vidta åtgärder när den inte samtidigt ansåg sig kunna medverka till att lånemedel ställs till förfogande. Samma in- vändning kan riktas mot deltagande i ärenden om statlig lånegaranti. Jag instämmer i arbetarskyddsstyrelsens allmänna uppfattning att in— spektionsarbetet inte får göras beroende av de kreditbehov som kan ak- tualiseras. Jag anser det emellertid naturligt att företagareföreningarna får möjlighet att konsultera yrkesinspektionens personal när det gäller t. ex. angelägenheten av att angripa ett visst miljöproblem eller frågan huruvida viss åtgärd som avses i ansökan om statlig lånegaranti verk- ligen är av betydelse från 'arbetsmiljösynpunkt. En sådan kontakt kan inte gärna medföra olägenheter för inspektionen i dess myndighets- utövning. Företagareföreningarna har självfallet också möjlighet att råd-- fråga lokal facklig organisation i sådana ärenden.

Beträffande den praktiska hanteringen av den föreslagna garantigiv- ningen vill jag anföra följande. Företagen får i första hand söka lån hos bank på vanligt sätt. Om det-därvid visar sig att banken har möjlighet att lämna län men anser att de säkerheter som företaget erbjuder är otillräckliga kan företaget ansöka hos företagareföreningen i resp. län om statlig lånegaranti. Företagareföreningarnas roll i sammanhanget blir som jag redan berört att pröva ansökan om statlig garanti samt att teck- na garanti för statens räkning. Statens industriverk bör få till uppgift att inom ramen för statens totala garantiåtagande fastställa storleken av det

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975: 66 - 25

garantibelopp som varje företagareförening får teckna. Det får ankom- ma på regeringen att i administrativ ordning utfärda de föreskrifter

som behövs för företagareföreningarna. ' Den bank som beviljar lån får pröva låneansökan enligt gängse regler.

5.6. Lånevillkor

En viktig fråga är under vilka förutsättningar. de mindreoch medel- stora företagen skall få komma i åtnjutande av garanti för lån till ar-_- - betsmiljöförbättringar och vilka villkor i övrigt som skall- gälla för ga- rantin och för lånen. ' ' '

Enligt stimulansutredningens.förslag skall den prövning som krävs"- för erhållande av lån gällaendast huruvida sökanden bedriver den" rö-' - reise som han uppger i ansökan, om arbetsmiljöfond saknas för företa- get samt huruvida godkännande har lämnats av personalens företrädare . i skyddsfrågor. Någon kreditvärdighetsprövning eller'någon prövning i övrigt av verksamhetens framtidsutsikter föreslås däremot inte. Säker- het förutsätts inte skola krävas för lånen.

Förslaget har på denna punkt mött invändningar från några remiss— instanser. Arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter sålunda om inte sökandens kreditvärdighet och låneärendets samband med nyinvesteringar bör prö- vas. Om inget eller obetydligt intresse ägnas åt frågan om lånesökandens återbetalningsförmåga, blir lånen lätt att betrakta som bidrag. Även RRV samt företagareföreningen i Älvsborgs län efterlyser en noggran- nare prövning av lånesökanden. Riskerna för att lån beviljas företag på obestånd påpekas.

Kreditprövningen och kraven på säkerhet har betydelse även när an- sökan avser statlig lånegaranti. Det föreslagna kreditstödet är i första hand avsett för sådana mindre och medelstora företag som saknar finan- siella möjligheter att utan stöd genomföra behövliga arbetsmiljöförbätt- ringar. Dessa företag kan ofta antas sakna möjlighet att lämna fullgoda säkerheter. Enligt min mening skulle reformen därför inte få avsedd verkan om krav skulle. ställas härpå. De säkerheter som står till buds skall visserligen lämnas men lånegaranti bör enligt min' mening kunna beviljas Också när säkerheter saknas. '

I likhet med de nämnda remissinstanserna anser jag att en prövning av företagets kreditvärdighet bör ske. Enligt min mening bör prövningen gå till på i stort sett samma sätt som vid beviljande av statligt kreditstöd enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hant- verk och småindustri. Företagets ekonomiska ställning och verksamhe- tens framtidsmöjligheter måste sålunda bedömas. Företag'areföreningen bör också bilda sig en uppfattning öm företagsledningens förutsättningar att driva företaget vidare. Utöver-kreditprövningen bör undersökas om

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975: 66 26

företaget har eller har haft egen arbetsmiljöfond samt att godkännande från personalens företrädare i skyddsfrågor föreligger. Den prövning av ansökan som jag nu har förordat bör leda till att kreditstödet kom- mer till bästa möjliga användning. Genom den undviks bl. a. att medel som avsatts för kostnader föranledda av lånegarantier för lån till arbets- miljöförbättringar tas i anspråk för sådana företag som saknar förut- sättningar att fortsätta driften.

Det av stimulansutredningen föreslagna kreditstödet skall enligt utred- ningen få användas endast för att finansiera arbetsmiljöförbättringar i redan befintliga anläggningar. Däremot skall det inte, helt eller delvis, få finansiera sådana nyinvesteringar som väsentligen sker i annat syfte. För det ändamålet står andra former av kreditstöd till buds. Förslaget har i denna del mött invändning av SAF, som önskar en närmare anpassning till de regler som gäller för investeringar med medel från arbetsmiljö- fonderna. Miljöförbättrande åtgärder genom inköp av nya maskiner eller uppförande av nya byggnader skulle då kunna finansieras genom lån ur den av stimulansutredningen föreslagna fonden.

Enligt min mening bör lånegaranti i princip få lämnas endast för åt- gärder och investeringar som direkt avser förbättringar av arbetarskyd- det och arbetsmiljön i övrigt och som har karaktär av tilläggsåtgärder avseende existerande anläggningar. Åtgärder som endast till en del avser arbetsmiljön och som även har andra syften bör regelmässigt finansieras i annan ordning. Det är viktigt att ett från rationell synpunkt lämpligt val görs mellan investering i ny utrustning och förbättring av gammal. I första hand bör det ankomma på de anställdas företrädare i skydds- frågor att se till att effektiva lösningar väljs. Även företagareförening- arna skall pröva ansökan om lånegaranti från dessa utgångspunkter. Vad gäller nyinvesteringar hör företagareföreningarna på vanligt sätt pröva möjligheterna till hantverks- och industrilån eller industrigaranti- lån.

En fråga som inte har berörts av de sakkunniga är hur i förekom- mande fall prioriteringen skall ske mellan olika projekt. Frågans bety- delse skall ses mot bakgrund av att kreditstödet vid sidan av industrin omfattar andra näringsgrenar, t. ex. varuhandel och annan serviceverk— samhet. Jag vill som en allmän riktlinje framhålla, att arbetsmiljöförbätt- ringar i syfte att minska risker för olycksfall och andra hälsorisker i första hand bör komma i fråga för den föreslagna lånegarantin. Mer allmänna brister i arbetsmiljön får komma i andra hand.

Stimulansutredningens förslag att lån får uppgå till högst 75 000 kr. per företag har föranlett invändningar från några remissinstanser som förordar att även större lån skall kunna beviljas. Av utredningsförslaget framgår att åtskilliga förbättringsåtgärder ryms inom det föreslagna maximibeloppet. Det hindrar dock inte att beloppet ibland kan visa sig vara för lågt. Med den av mig föreslagna utformningen av stödet som en

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975: 66 27

statlig lånegaranti finns det enligt min mening skäl att överväga en ök- ning av det högsta garantibelopp som skall gälla för det enskilda före- taget. Jag föreslår att lånegarantin för varje företag maximeras till 100 000 kr.

I fråga om ränte- och amorteringsvillkoren föreslår utredningen att räntan skall vara densamma som för hantverks- och industrilånen, f. n. i regel 10 %, och att amorteringstiden skall utgöra fem år, varav de två första åren skall vara amorteringsfria. Vidare föreslår utredningen att ingen ränta skall utgå före den 1 januari 1977.

Några remissinstanser förordar en längre amorteringstid. Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår att ränte- och amorterings- bestämmelserna anpassas till vad som gäller för övriga av företagare- föreningarna förmedlade lån. Räntebefrielsen under den första perioden berörs av några remissinstanser. Flertalet av dem tillstyrker förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöutredningen anför emellertid vissa betänkligheter med hänsyn till att stödet genom den föreslagna be- frielsen skulle få ett inslag av bidrag.

De nuvarande industrigarantilånen löper i allmänhet på tio år. Om särskilda skäl föreligger kan amorteringsfrihet medges under tre år. Med hänsyn till begränsningen av lånebeloppet i fråga om de nu före- slagna lånen är enligt min mening en lånetid om högst sju år med de två första åren amorteringsfria lämplig.

Det är av stor vikt att företagen förbättrar arbetsmiljön. För att under- stödja åtgärder i detta syfte och för att skapa ett intresse för den före— slagna Iånefonden bör såsom utredningen föreslagit viss räntebefrielse medges. Kostnaderna för denna täcks genom den höjning av arbetar- skyddsavgiften som jag föreslår. Denna ordning innebär att kostnaderna för räntebefrielsen till stor del bekostas av större, vinstrika företag som inte Själva kan utnyttja kreditstödet beroende på att de har tillgång till egen arbetsmiljöfond. Förhållandet bör emellertid ses i belysning av att dessa företag genom bestämmelserna om arbetsmiljöfonder har särskilda möjligheter att finansiera arbetsmiljöinsatser.

För att undvika en anhopning av ansökningar hos företagareförening- arna i samband med att garantimöjligheten öppnas bör räntebefrielsen utformas annorlunda än vad utredningen har föreslagit. Jag förordar att räntebefrielse får åtnjutas under de två första åren av lånets löptid.

I fråga om den räntesats som bör tillämpas för lånen utgår jag från att denna anpassas till vad som gäller för garantilån enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverks- och små- industri.

Slutligen vill jag ta upp frågan om personalrepresentanternas infly- tande i samband med kreditstödet. Utredningen föreslår som villkor för beviljande av stöd att de anställdas företrädare i skyddsfrågor tillstyrker låneansökningen. I första hand skall godkännandet lämnas av de an—

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975: 66 28

ställdas representanter i företagets skyddskommitté och i andra hand av huvudskyddsombud eller skyddsombud på arbetsstället eller, om sådant inte finns, av regionalt skyddsombud.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget att låta personalens företrädare i skyddsfrågor få ett avgörande "inflytande över den av utredningen före- slagna långivningen. LO föreslår emellertid att den lokala fackliga orga- nisationen skall träda in så snart skyddskommitté saknas. Såväl LO som arbetsmiljöutrednnigen, vilken i princip godtar förslaget uttalar farhågor för att skyddsombudet ibland kan komma att ställas inför mycket svåra beslutssituationer. Det kan exempelvis vara svårt för ett skyddsombud i ett litet företag att vägra tillstyrka en ansökan. Ett "par remissinstanser tar upp frågan vad som skall gälla när inget skyddsombud finns. En av dem föreslår att yrkesinspektionen då får yttra sig över ansökan.- .

Med hänsyn bl. a. till den stora betydelse arbetsmiljöåtgärderna har för de anställda är det enligt min mening lämpligt att deras företrädare ' i skyddsfrågor får inflytande över frågan när lånegaranti "söks. Där- igenom kan åtgärderna inriktas så att de förbättringar som upplevs som mest angelägna får förtur. Beträffande formen för medverkan ansluter jag mig med hänsyn till behovet av snabb handläggning till vad utred-. ningen har föreslagit, även om jag är medveten om'att skyddsombuden- härigenom åläggs ett stort ansvar. Vad gäller skyddskommitté skall an- sökan om statlig lånegaranti vara tillstyrkt av en majoritet av de an- ställdas företrädare. I de fall varken skyddskommitté eller lokalt eller regionalt skyddsombud finns vid ett företag, bör uppgiften att för ar- betstagarnas del ta ställning till en ansökan om kreditstöd tillkomma lo- kal facklig organisation.

5.7. Arbetsmiljöåtgärder på det statliga området

För statliga verk och myndigheter finns redan idag ett betydande ekonomiskt utrymme för arbetsmiljöförbättringar av det slag som be- handlats av stimulansutredningen.

Efter samråd med statsrådet Löfberg förordar jag att beslut om att ta medel i anspråk för arbetsmiljöförbättringar bör fattas på samma sätt som i fråga om statliga nybyggnads-, ombyggnads— och reparationsar- - beten i övrigt. Detta innebär i grova drag att byggnadsstyrelsen resp. fortifikationsförvaltningen svarar för arbetsmiljöåtgärder inom sina resp. ansvarsområden. . .

Byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltande verksamhet finansieras med medel över allmänna fastighetsfondens och försvarets fastighetsfonds driftsstater. Byggnadsstyrelsen svarar såväl för fastighetsdrift, fastighets- underhåll och ombyggnad i fråga om av staten ägda fastigheter som för anskaffning av nya lokaler. Fortifikationsförvaltningen .är på den . militära sidan ansvarig för löpande ombyggnader och förändringar i

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975: 66 - 29

fast utrustning. Åtgärder som är att hänföra till underhåll av bygg—. nader beslutas i princip av fortifikationsförvaltningen men av praktiska skäl är beslutsbefogenheterna i icke oväsentlig utsträckning delegerade till regionala och lokala myndigheter inom försvaret. Fortifikationsför— valtningens inflytande på verksamheten i sådana fall kommer närmast till uttryck genom att fortifikationsförvaltningen av tillgängliga medel för sådana underhållsåtgärder fastställer förbrukningsramar för dessa myndigheter. Inom dessa ramar beslutar resp. myndighet i viss ut- sträckning självständigt om medelsanvändningen.

Frågan om personalrepresentanternas inflytande över sådana arbets— miljöförbättringar som här avses är enligt min mening av stor vikt. Stimulansutredningen föreslår som villkor för beviljande av lån till företag att de anställdas företrädare i- skyddsfrågor tillstyrker låne- ansökningcn. I första hand skall godkännandet lämnas av skyddskom- mitté och i andra hand- av huvudskyddsombud. Saknas huvudskydds- ombud, skall godkännandet lämnas av skyddsombud på arbetsplatsen eller om sådant inte finns av regionalt skyddsombud. För statliga myn- digheter garanteras de anställda inflytande- enligt i stort sett samma mönster, genom företagsnämnder, skyddskommittéer eller skyddsom- bud. . .

Den plan som myndigheterna lägger till .grund för sina framställ— ningar om medel för arbeten av detta slag bör remitteras till statens.- arbetsmiljönämnd (SAN) för samråd.

Närmare bestämmelser angående arbetsmiljöförbättringar på den statliga sektorn kommer senare att meddelas av regeringen.

5.8. Övriga förslag

Avslutningsvis vill jag ta upp de två.särskilda förslag som stimulans- , utredningen har lagt fram. Utredningen föreslår att ansökan om statligt kreditstöd i form av hantverks- och industrilån eller lånegaranti samt

ansökan om lokaliseringsstöd skall vara försedd med påskrift av skydds- - -

kommitté eller skyddsombud, varav framgår att kommittén eller om- budet beretts tillfälle att ta del av ansökningen. Därmed skulle garantier. skapas för att arbetarskyddslagens bestämmelser- om samråd vid bered- ning av investeringsärenden blir uppfyllda i de fall då de ovan nämnda statliga kreditinstituten utnyttjas. Flera remissinstanser, bl. a. statskon- toret, AMS, arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden, statens indu- striverk. LO. TCO, ställer sig positiva till förslaget. Arbetsmiljöutred- ningen instämmer i syftet med den föreslagna bestämmelsen men av- styrker ändå förslaget med hänvisning till att arbetsmiljöutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att behandla frågan. Även företagareför- eningen i Kalmar län avstyrker förslaget med hänvisning bl. a. till sek-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975: 66 30

retesskäl, eftersom ägarens personliga ekonomiska förhållanden ofta redovisas i lånehandlingama.

Utredningens förslag ligger väl i linje med samhällets allmänna strä- vanden att ge de anställdas representanter insyn och inflytande i före- tagen. Jag instämmer därför i syftet med utredningens förslag. Jag vill här också framhålla att såväl skyddsombud som ledamot i skyddskom- . mitté eller styrelse för lokal facklig organisation enligt reglerna i arbe- tarskyddslagen har tystnadsplikt med avseende på vad han med anled- ning av uppdraget erfarit om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. m. Med hänsyn till att den av utredningen väckta frågan har en vidare aspekt än den som utredningen behandlar anser jag dock att denna fråga bör prövas först när arbetsmiljöutredningens förslag föreligger.

Slutligen föreslår utredningen att frågan om stöd till förbättring av arbetsmiljön regelmässigt skall övervägas i samband med statliga bransch- utredningar. Utredningen pekar på lämpligheten av att man i samband med att förhållandena och framtidsutsiktema i en bransch genomlyses även tar upp frågan om speciella åtgärder för arbetsmiljön. Redan nu tas arbetsmiljöfrågorna alltid upp till behandling i de branschutredningar som görs och i en del fall har det förekommit att förslag om direkta stödåtgärder för att förbättra arbetsmiljön förts fram. Utredningens förslag stöds av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga. Jag ansluter mig efter att ha samrått med chefen för industridepartementet till utredningens förslag.

5.9 Författningsförslagen m. m.

Förslaget om lånegaranti för lån till arbetsmiljöförbättrande åtgärder förutsätter vissa ändringar och tillägg i författningshänseende. Jag anser det lämpligt att de kompletterande regler som-behövs för den till- fälliga höjningen av arbetarskyddsavgiften för annan arbetsgivare än kommun eller landstingskommun förs in i lagen (1971: 282) om arbetar- skyddsavgift. Därmed erhålls på enklaste sätt anknytning till bestäm- melserna om beräkning av avgiftsunderlaget för arbetarskyddsavgiften. I enlighet härmed förordar jag bestämmelser —-—- intagna i en ny 5 5 i lagen — om förhöjd arbetarskyddsavgift för åren 1976 och 1977. I samma paragraf bör anges att de medel som inflyter genom tilläggs- avgiften skall föras till en särskild fond, kallad fonden för arbetsmiljö- förbättringar, och att medlen skall få användas för att bekosta ränte- lättnader och att täcka vissa andra kostnader i samband med statligt kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar. Beträffande fondens förvaltning och disposition hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört. Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

Med företagareförening avses i lagen sammanslutning av näringsid-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975: 66 31

kare vars verksamhet står under tillsyn av statens industriverk enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt stöd till hemslöjd, hantverk och småindustri. Företagareföreningarna är inte myndigheter. Uppgiften att fatta beslut i ärenden om garanti för lån till arbetsmiljöförbättrande åt- gärder innebär utan tvivel myndighetsutövning. Enligt 11 kap. 6 & i den nya regeringsformen skall överlämnandet av förvaltningsuppgift till bo- lag, förening, samfällighet eller stiftelse ske genom lag, när uppgiften innefattar myndighetsutövning. '

Jag har i det föregående förordat att företagareföreningarna inte en- dast skall för statens industriverks räkning ombesörja utredning'i ären- den om lånegaranti utan självständigt fatta beslut i ärendena. En sådan ordning har jag bedömt vara ändamålsenlig, eftersom prövningsför- farandet därigenom förenklas och påskyndas. Mot bakgrund av den föreslagna beloppsgränsen och föreningarnas erfarenhet av handlägg- ningen av de statliga industrigarantilånen anser jag dem väl skickade för uppgiften.

Jag har i den allmänna motiveringen närmare redogjort för för- farandet i ärendena, förutsättningarna för beviljande av lånegaranti samt de villkor som bör gälla för lånen. Föreskrifter i dessa hänseenden bör som jag redan anfört kunna utfärdas i administrativ ordning. Be- myndigandet för företagareföreningarna att besluta om lånegaranti för lån till arbetsmiljöförbättringar skall däremot ges i form av lag. I lagen bör även tas in en bestämmelse om tystnadsplikt beträffande sådan in- formation rörande företagens verksamhet, som inte bör komma till all- män kännedom.

Mot denna bakgrund har inom arbetsmarknadsdepartementet utar- betats förslag till lag om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar.

Jag anser det angeläget att arbetsmiljöförbättrande åtgärder med stöd av förslaget kan påbörjas så tidigt som möjligt efter det att riksdagen fattat beslut i frågan och sedan information om det nya systemet läm- nats. Lagen bör därför träda i kraft redan den 1 september 1975.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen till 1.1ag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift, 2. lag om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kredit- stöd för arbetsmiljöförbättringar

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975: 66 32

dels att . .

3.godkänna de allmänna riktlinjer för finansieringen och ut- formningen av stöd till arbetsmiljöförbättringar som jag har angett i det föregående.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragarens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden lagt fram.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975: 66 33

Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 17 maj 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att utreda frågan om stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom industrin. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 28 maj 1974 såsom sakkunniga kanslirådet Bengt K. Å. Johansson samt riksdagsleda— mötema John Johnsson och Elver Jonsson. Johansson utsågs att vara ordförande.

Utredningen har i enlighet med direktiven haft samråd med arbets- miljöutredningen och dessutom inhämtat upplysningar från arbetar- skyddsstyrelsen och statens industriverk. Kanslisekreteraren Lars Karl- berg har utarbetat den promemoria om statliga låne- och stödformer som ingår som bilaga C.

Till sekreterare förordnades den 28 maj 1974 departementssekretera- ren Olle Hammarström.

De sakkunniga har antagit benämningen Stimulansutredningen. Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Vid betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten Elver Jonsson. Utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm den 11 december 1974.

Bengt K. A . Johansson

John Johnsson ' Elver Jonsson

[Olle Hammarström

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

Sammanfattning

Utredningen har haft i uppdrag att utreda frågan om stimulansåtgär- der för arbetsmiljöförbättringar inom industrin. Av direktiven-framgår ' bl. a. att utredningen specith skall uppmärksamma. de mindre och medelstora företagens problem-samt att de kostnader som" kan" följa av förslaget skall finansieras kollektivt av företagen genom avgifter.

Utredningen har i sitt huvudförslag sökt tillgodose de mindre och - medelstora företagens behov av likviditetstillskott i samband med akuta arbetsmiljöproblem, samt motsvarande behov i kommunal och statlig verksamhet. Det föreslagna systemet syftar till att vara lättadministrerat ur de mindre och medelstora företagens synvinkel genom att prövningen av låneansökningar samt utbetalningen sker regionalt.

Utredningens förslag

]. Garantier bör skapas för att arbe-tsmiljöfrågan aktualiseras i sam- band med investeringar där staten medverkar med regional- och sys- selsättningspolitiskt stöd. Förslaget i denna del innebär att ansökan om lokaliseringsstöd samt statliga kreditstöd för hemslöjd, hantverk och småindustri skall vara åtföljd av intyg om att de anställdas företrädare i skyddsfrågor tagit del av ansökan.

2. Utredningen anser att frågan om stöd till arbetsmiljöförbättringar lämpligen bör prövas i samband med att en branschs situation och fram- tidsutsikter behandlas. Därför bör statliga branschutredningar regel- mässigt få i uppdrag att även pröva frågan om eventuellt stöd för arbets- mil jöförbättringar i branschen.

3. Utredningens huvudförslag innebär upprättandet av en lånefond. Fonden byggs upp genom en tillfälhg höjning av arbetarskyddsavgiften om 0,2 % för åren 1976—78 vilket med nuvarande löneunderlag ger ett tillskott om 260 milj. kr. per år. Från fonden får företag samt kommu- ner och landsting möjlighet att låna pengar för att finansiera förbätt- ringar i arbetsmiljön. Särskilda krav på säkerhet för lånen ställs inte. Lånen amorteras inom fem- år. Lånesumman föreslås bli begränsad till högst 75 000 kr för företag och 200 000 kr för kommuner och landsting. De statliga myndigheterna föreslås få möjlighet att få utfört. motsva- rande arbetsmiljöåtgärder i särskild ordning. . . . För att stimulera intresset för att förbättra arbetsmiljön med :stöd av" - lån ur fonden under inledningsskedet, samt för att-bereda de mindre

företagen en förmån som ungefärligen motsvarar avskrivningsreglerna . .

för arbetsmiljöfonderna, föreslås räntebefrielse för .lån upptagnaunder perioden 1975-07-01—1976-12-31 för denna period. '

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975: 66 38 Bilaga

Lån ur fonden föreslås bli förmedlade genom företagareföreningen i resp. län. För att lån skall kunna beviljas skall ansökan ha tillstyrkts av de anställdas företrädare i skyddsfrågor. Endast företag som saknar ' ' medel i arbetsmiljöfond bör komma ifråga för lån. .

5 % av fondens medel skall reserveras för lån- efter beslut i. arbetar- skyddsfondens styrelse. Lånen är tänkta att förmedlas till företag som samarbetar med fonden och lånen skall kunna finansiera intressanta - metodtillämpningar inom arbetsmiljöområdet. '

1.2. Kontakter under utredningsarbetet

Utredningen har inhämtat upplysningar från representanter för arbe- tarskyddsstyrelsen och statens industriverk samt har i enlighet med sina direktiv haft samråd med arbetsmiljöutredningen.

42. Bilaga

ningen utgått från i sina diskussioner av möjligheterna att _utformastöd .- för förbättring av arbetsmiljön.

Fysiska arbetsmiljöfaktorer l. Belastningsproblem, ergonomiska problem, fysisk ansträngning, olycksfallsrisker.

2. Buller och vibrationer. , ,.

3. Luft- och klimatproblem, drag, temperatur, fuktighet, luftförore- ningar, rök etc. .

4. Smuts, frätande och giftiga ämnen, strålningsavgivande ämnen.

5. Belysning.

. 1

Förekomsten av fysiska arbetsmiljöolägenheter kan många gånger konstateras genom mätningar och i vissa sammanhang kan gränsvärden åsättas till hjälp i arbetet på att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. De psykosociala arbetsmiljökraven kan endast undantagsvis specificeras på liknande sätt, och är delvis beroende av individens upplevelser och svåra att kvantifiera. Upplevelsen av de psykosociala förhållandena på arbetsplatsen beror av en lång rad faktorer, och det är ofta inte möjligt att direkt härleda ett samband mellan en viss arbetsmiljöförändring och en förändring i individens upplevelse. En uppfattning om d e p 5 y k of, . sociala arbetsmiljöprobl-emen kan man-få genom att se på de mänskliga behov som enligt modern psykosocial forskning .bör tillgodoses i arbetet.

_ behov av ett innehåll i arbetet som kräver något utöver styrka och uthållighet och som ger variation i arbetet _ behov av att fortlöpande kunna lära något i arbetet _ behov av att kunna fatta beslut inom vissa ramar och att ha infly-

tande över såväl det egna arbetet som att kunna påverka företaget i stort

—— behov av anseende, medmänsklig förståelse och respekt på arbets- platsen '

_ behov av att kunna se ett sammanhang mellan det egna arbetet och omvärlden, åtminstone så att man kan se ett sammanhang mellan "- det man utför i arbetet och det som betraktas som nyttigt och värde- fullt i samhället — behov av att kunna förena det egna arbetet med framtidsförhopp- ningar i någon form.

Snart sagt varje förändring i maskiner, byggnader, arbetsorganisation och arbetsfördelning har konsekvenser för arbetsmiljön. Det är inte annat än i undantagsfall möjligt att skilja mellan åtgärder som endast. har betydelse för arbetsmiljön och åtgärder som inte alls påverkar

arbetsmiljön. Det stora flertalet av de förändringar som löpande vidtas '- -

i arbetslivet påverkar i någon mån arbetsmiljön och- kan till en del moti- veras från arbetsmiljösynpunkt, även när andra synpunkter i första hand . legat till grund för förändringen.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975: 66 43 Bilaga

Härav följer att det är förenat med betydande svårigheter att gene- rellt avgränsa åtgärder för att förbättra arbetsmiljön från andra åtgär- der på arbetsplatsen.

44. Bilaga

3.2. Stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet

Forskning om arbetsmiljöproblem bedrivs till stor del vid universitets- institutionema. De institutioner som i första hand bedriver denna forsk- ning är de medicinska, tekniska, psykologiska, sociologiska, företags- ekonomiska och rättsvetenskapliga institutionerna. Vidare kan nämnas att den nyligen inrättade tekniska högskolan i Luleå har en speciell av- delning för ergonomi.

Inom arbetarskyddsstyrelsen finns en arbetsmedicinsk avdelning som bedriver tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete inom ar- betsmiljöområdet. Bland avdelningens forskningsområden kan nämnas olycksfallsforskning, forskning avseende kemiska och fysikaliska risk- faktorer, hälsorisker som hänger samman med arbetets organisation, attityder och upplevelser i arbetet. Arbetsmedicinska avdelningen har för närvarande 165 tjänster. Verksamheten är uppdelad i en medicinsk, en kemisk, en teknisk, en arbetsfysiologisk och en arbetspsykologisk enhet.

Flera av de statliga forskningsfonderna stöder forskning som är ägnad att medverka till förbättring av arbetsmiljön. Den dominerande- anslags- givaren på området är arbetarskyddsfonden som inrättades 1972. Fon- dens uppgift är enligt fondstyrelsens instruktion att "genom bidrag från arbetarskyddsfonden stödja sådan forskning, utbildning och upplysning som kan motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbets- miljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetet.” Fonden kan även lämna bidrag för att forskningsresultat skall komma till praktisk prövning. Fonden erhåller medel genom en arbetarskyddsavgift som betalas av arbetsgi- varna. Under 1974 tillförs fonden ca 77 milj. kr. Fonden har hittills särskilt uppmärksammat fyra. forskningsfält; arbetstidsfrågor (särskilt skiftarbete), olycksfall, kemiska hälsorisker och s.k. branschundersök- ningar. Vidare har stora anslag lämnats till utbildningsverksamhet, bl. a. i anledning av revideringen av arbetarskyddslagen och de därefter föl- jande överenskomrnelsema mellan arbetsmarknadens parter om utbild— ning av skyddsombud, arbetsledare och skyddstjänstemän. Fondmedel har enligt riksdagsbeslut använts för stöd åt utbildning av de anställdas representanter i styrelser enligt lagarna om styrelserepresentation' för de anställda. .

Styrelsen för teknisk utveckling, STU, lämnar bidrag till tekniskt forsknings— och utvecklingsarbete. Därvid eftersträvas rent generellt att anpassa tekniken till människans förutsättningar. STU har därtill ett speciellt program kallat arbetsmiljöteknik inom vars ram bidrag lämnas till forskningsprojekt som direkt tar sikte på arbetsmiljöförbättringar. Under budgetåret 1973/74 lämnades anslag inom detta område med 2,2 milj. kr.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975: 66 45 Bilaga

3.3. Tillsyns- och inspektionsverksamhet

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för arbetar- skydd. Styrelsen handhar anvisningsarbete, tillsyn och förhandsgransk- ning, forsknings- och utredningsverksamhet samt utbildning och infor— mation.

Råd och anvisningar meddelas av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av arbetarskyddslagen. Dessa regler kompletterar lagstiftningen och ger yrkesinspektionen och den lokala skyddsverksamheten i företagen led- ning i det förebyggande arbetet. För närvarande finns drygt hundratalet generella anvisningar. Nyligen publicerades anvisningar om hygieniska gränsvärden för ca 150 ämnen. Styrelsen medverkar vid utarbetande av tekniska normer och standards för olika områden. Ett stort antal med- delanden rörande olika slag av skyddsåtgärder m. m. har utfärdats.

Inspektionsverksamheten på arbetsplatserna sker framför allt genom den arbetarskyddsstyrelsen underställda yrkesinspektionen. Inspektionen som är organiserad i 19 distrikt har för närvarande 360 tjänster. Inspek- tionen skall främja och kontrollera efterlevnaden av arbetarskyddslag- stiftningen och därav följande anvisningar och bestämmelser. Samtidigt söker inspektionen att stödja det lokalt bedrivna skyddsarbetet.

Arbetarskyddsstyrelsen handhar typgranskning av maskiner samt medverkar genom yrkesinspektionen med förhandsgranskning av bygg- nadsritningar i samband med att frågan om byggnadslov prövas.

3.4. Branschstöd till arbetsmiljöförbättringar

I de branschutredningar som företas inom industridepartementet och statens industriverk tas arbetsmiljön numera alltid upp till behandling. I några fall har förslag om stöd till arbetsmiljöförbättringar framförts.

Gjuteriutredningen föreslog stöd till arbetsmiljöförbättringar inom gjuteriema. Något sådant stöd i särskild ordning har ej kommit till stånd, men däremot har genom STU och STU:s ergonomilaboratorium flera projekt kommit till stånd som avser att utveckla teknik och hjälp- medel för att förbättra arbetsmiljön i gjuteriema. -

Grafiska kommittén har i sitt betänkande (SOU 1974: 35) bl. a. före- slagit statligt finansierad information till i första hand de mindre före- tagen med omodern produktionsteknik. Därvid skall även arbetsmiljö- frågorna beaktas. För ändamålet föreslås två konsultbefattningar bli inrättade. Förslagen övervägs f. n. i industridepartementet.

På en rad olika branschområden har parterna bildat speciella arbets- grupper mot buller och andra miljöproblem. Dessa grupper har initierat forsknings— och utvecklingsprogram som i flera fall fått statligt stöd.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975: 66 46 Bilaga

3.5. Statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin

Sedan år 1969 lämnar naturvårdsverket statsbidrag till åtgärder som avser att minska föroreningar i luft och vatten från'industrier samt bul- ler i omgivningen. Kungörelser om miljövårdande åtgärder inom indu- strin (SFS 1969: 356, SFS 1972: 281 samt SFS 1974: 421). Inriktningen av bidragen liksom bidragens storlek har ändrats vid ett par tillfällen. Kungörelsen var ursprungligen avsedd att gälla i fem år, men förlängdes år 1974, med vissa inskränkningar och tillägg, att gälla till utgången av budgetåret 1974/75. -'

Bidrag kan under budgetåret 1974/75 utgå med högst 25 % av kostna- den för åtgärder som minskar vatten— eller "luftföroreningar eller buller från industriella anläggningar. Företrädesvis bör bidrag utgå inom bransch eller företag där reningsåtgärder av någon omfattning "tidigare ej vidtagits. Men även i branscher där betydande insatser redan gjorts kan bidrag utgå för åtgärder som bedöms som särskilt angelägna. Där- till kan bidrag med maximalt "50 % av kostnaden utgå för försöksa'n- läggningar i full skala som är av allmänt intresse.

Motiv för att ge högre bidrag till försöksanläggningar i full skala är att tekniska eller ur andra synpunkter acceptabla lösningar saknas i fråga om vissa miljöproblem. Valet av procentsats skall återspegla den utvecklingsnivå som den enskilda åtgärden ligger på. Högsta bidragspro- cent kan tillämpas när tekniken tidigare är helt oprövad. Ärenden av— görs av Kungl. Maj:t om högre bidrag än 25 % av kostnaden skall till- lämpas.

Under vinterhalvåret 1971/72, 1972/73 och 1973/74 infördes förhöjda bidrag med under första perioden 75 % och under de två senare perio- derna med 50 %. Under perioderna med förhöjt bidrag märktes en avsevärd uppgång i antalet ansökningar.

För båda bidragsformema gäller att miljövårdsåtgärderna skall fram- stå som angelägna ur allmän synpunkt samt att anordningarna kan antas bli utnyttjade under så lång tid att kostnaderna ter sig försvarbara. Vidare gäller att bidrag endast kan utgå till industriella anläggningar som tagits i drift före den 1 juli 1969. Kungl. Maj:t kan i särskilda fall bevilja undantag från denna regel. Men avsikten är således att bidraget skall avse äldre anläggningar där företaget vid anläggningens tillkomst inte hade att räkna med de skärpta krav på miljön som senare aktuali- serats. Anläggningar som tillkommit efter 1 juli 1969 skall i princip fylla gällande krav utan att speciella bidrag skall utgå-därför.

Bidragsberättigade kostnader är direkta investerings— och konstruk- tionskostnader för åtgärder som vidtas av miljövårdsskäl. 'Bidrag utgår. ej för drift och underhåll av anläggning. Även till kostnader för instru- ment och anordningar för löpande kontroll av utsläpp kan bidrag läm- nas. Utgifter för utredning berättigar ej till bidrag, om ej särskilda skäl

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975: 66 47 Bilaga

föreligger. Däremot utgår bidrag till konstruktionsritningar för renings- anordning som utförs.

Bidragen avser förbättringar av miljön i industrins omgivning. Många av de åtgärder som vidtas härför har emellertid även positiva effekter på de berörda företagens arbetsmiljö.'Detta gäller'bl. a. installationer av nya och förbättrade avsugningssystem som ofta utförs i samband med installation av reningsutrustning samt vid åtgärder för bullerbekämp- ning. Till en början intog naturvårdsverket ståndpunkten att. om en ansökan om bidrag avsåg en åtgärd som hade effekter både på den yttre miljön och arbetsmiljön gjordes avdrag med den del som kunde anses avse arbetsmiljön. Senare har man ändrat inställning och natur- vårdsverket betraktar numera effekter på den inre miljön som ett posi- tivt argument i samband med bedömning av ansökan. Reducering före- kommer således ej numera för åtgärder som-har effekter på arbetsmil- jön. Däremot beviljas inte bidrag för åtgärder som .i huvudsak avser arbetsmiljön. ' '

Från och med bidragsgivningens början i februari 1970 till och med maj 1974 har totalt 666 milj. kr. beviljats i bidrag" till sammanlagt" 1 285 anläggningar enligt uppgifter från naturvårdsverket. Fördelningen på industribranscher framgår av tabell 1 i det följande. Industrin har inves- ' tcrat ca 1.700 milj. kr. i bidragsberättigade miljövårdsåtgärder. Investe- ringarna i bidragsberättigade vattenvärdsåtgärder uppgår till ca 1 100 milj. kr. och bidragen till 405 milj. kr. För de luftvårdande åtgärderna har industrin investerat sammanlagt ca 600 milj. kr, och bidrag har beviljats med 261 milj. kr. Effekterna av dessa investeringar har varit avsevärda. Som exempel kan nämnas att den vanligast förekommande luftvårdsåtgärden, stoftavskiljning, minskat de totala stoftutsläppen i landet med 661 ton/dygn. Bidragen till bullerbekämpande åtgärder har hittills varit relativt obetydliga.

Tabell ]. Fördelningen av bidragen på industribranscher.

Investerings- Beviljat kostnad bidrag milj. kr. milj. kr.

Skogsindustri 703,9 261,8 Metallurgisk industri 380,0 170,9 Jord-, sten- och mineralullsindustri 167,4 78,1 Livsmedelsindustri 141,8 51,8 . Kemisk och kemisk-teknisk industri . lOl,5 . 40,2 Ytbehandlingsindustri 101,7 38,9 Textil- och garveriindustri 29,5 13,1 Övrig industri 30,2 11,6

1 656,0 . 666,4

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

43

56. Bilaga

med bristande underhåll. Armaturen rengörs för sällan, trasiga lampor byts ej ut etc. "

Höga belysningseffekter kan medföra fördyrande ventilations- och temperaturhållningskostnader. "Det kan bl. a. vara fallet i livsmedels— industrin där temperaturen måste hållas låg.

6.1.5 Kostnader för att förbättra den sociala och psykiska arbetsmiljön Det råder ingen klar åtskillnad mellan de åtgärder som är avsedda att förbättra den fysiska arbetsmiljön och de som är avsedda att förbättra den sociala och psykiska arbetsmiljön. Exempelvis innebär 'en sänkning av bullernivån både att riskerna för hörselskador minskas och att sam- tal mellan de anställda underlättas. En omfördelning av arbetsuppgifter, som ger den enskilde ett mer varierat arbete, medför både att- arbetet blir mindre ensidigt vad gäller den fysiska påfrestningen och att arbetet blir mer omväxlande och stimulerande.

På samma sätt kan man i många andra fall med en och samma åtgärd uppnå förbättringar av arbetsmiljön i flera avseenden. En olägenhet i arbetsmiljön kan förstärkas om den uppträder i kombination med andra faktorer. Det är därför lämpligt att behandla alla arbetsmiljöfaktorcr i ett sammanhang. . .

Kostnaderna för att underlätta-sociala kontakter'i arbetet och göra arbete-t mer stimulerande och kvalificerat varierar starkt mellan olika typer av tillverkning. I vissa fall måste maskiner flyttas och lokaler för- ändras för att möjliggöra en ur arbetsmiljösynpunkt bättre produk— tionsuppläggning. I andra fall krävs inga som helst förändringar i maski- ner och lokaler utan de önskade resultaten kan åstadkommas genom ändringar i organisation, arbetsfördelning, administrativa rutiner o. dyl. Kostnaderna för dessa typer av förändringar begränsar sig i huvudsak till kostnader för utredningsarbete om vilka förändringar som skall genomföras samt utbildningskostnader för att introducera de nya ruti- ner och arbetsmönster som önskas. I enkla fall räcker det med att berörd personal får tillfälle att diskutera igenom och besluta om hur de vill ändra på arbete och organisation. I mer komplicerade fall kan om— fattande utredningsarbete av externa konsulter erfordras och därefter omfattande utbildning. '

6.1.6 Översiktliga uppgifter om kostnader för fysiska arbetsmiljöför- bättringar ' Några allmänt accepterade beräkningar av kostnaderna för att åstad- komma en god fysisk arbetsmiljö saknas i huvudsak. Vissa enskilda uttalanden kan dock förtjäna att återges. Professor Gideon Gerhardsson, SAF, (Arbetsledare-n 1970/ 19) har angivit kostnaderna för de vanligaste miljökomponenterna till ca 10 %: "Om investeringskostnaderna i övrigt ligger på 1 OOO—1 500 kr/m” golv-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975: 66 . 57 Bilaga

yta kan en god belysning kosta 10 %, dvs. 100 kr., ventilation ytterligare 10 %, bullerbekämpning 10 % till”. Även yrkesinspektör Bengt Spring- . feldt har uppskattat kostnaderna till denna storleksordning (se Teknisk

Tidskrift nr 23/74. Uppskattningen vad gäller buller Och ventilation ' stöds av andra uppskattningar, men belysningskostnadern-a anges -av- - andra till betydligt lägre värden. En tillverkare av ventilationsutrustning anger kostnaden för ventilation till ca 6 % av byggkostnaden, då bygg-.. kOstnaden sätts till 200 kr./m3. Dessa uppgifter avser i--' första hand kost- nader i samband med nyinvesteringar. Kostnaderna för att åstadkomma god miljö i gamla lokaler och gamla produktionsapparater är ofta högre än för att åstadkomma motsvarande resultat i samband med nyinveste-

ringar. '

Den enda mer omfattande beräkningen av kostnader för att åtgärda problem i den existerande industrimiljön är en beräkning publicerad 1972 som gjorts av en konsult inom miljöområdet, C. Ö. Elvingsson. Hans beräkningar utgår från uppgifter om kostnader som han fått fram i sin konsulterande verksamhet. Beräkningen omfattar kostnader för åtgärder mot buller och luftföroreningar så att gällande normer från arbetarskyddsstyrelsen inte överskrids och gäller ca 14 500 företag i den tillverkande industrin samt gruvor, jord- och stenbrott. För ca 2000 företag har beräkningarna gjorts i detalj. För 4 000 företag bygger be- räkningarna på andrahandsuppgifter i kombination med jämförelse med företag med samma typ av produktion. Från dessa 6 000 företag har därefter analogiberäkningar gjorts för resterande företag. Beräk- ningarna resulterar i investeringsutgifter om 20 miljarder kr. Utslaget på 10 år och inkluderande driftkostnadema uppgår" de årliga kostnader- na till 3 miljarder kr. Uppskattningen av de erforderliga investeringarna bransch för bransch framgår av följande uppställning.

milj. kr. Fördelat/anst. tkr.

Gruvor 838 93 Livsmedelsindustri 747 M Textil 178 7 Läderindustri 73 8 Träindustri 659 10 Massa — papper 1280 28 Grafiska (ej förlag) 415 15 Kemisk, kem-tekn 935 33 Gummivaruindustri 175 5 Jord- och stenindustri 3 174 81 Järn- och stålindustri 2250 47 Metallvaruindustri, mek. ' verkstad 8 674 42 Elmaskinindustri ! 301 35

Totalt 20" 699

Då Elvingsson inte närmare redovisat sitt källmaterial är det svårt att uttala sig om hur pass tillförlitliga dessa beräkningar är. Jämförelsema-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975: 66 58 Bilaga

terial saknas i stor utsträckning. ] de få fall andra personer gjort beräk- ningar av samma typ har man i flera fall uppgivit avsevärt lägre siffror än Elvingsson. Vid behandlingen av uppgifterna måste man vidare beakta att beräkningen är helt teoretisk. Skulle de beräknade åtgärderna genomföras i hela industrin skulle det ta avsevärd tid. Under den tiden skulle en rad av problemen försvinna till följd av den normala investe- ringsverksamheten, strukturrationaliseringar etc. samtidigt som ambi— tionsnivån vad avser arbetsmiljön sannolikt kommer att höjas.

6.2. Intäkter och besparingar av arbetsmiljöförbättringar

De positiva ekonomiska effekterna av arbetsmiljöförbättringar 'är självfallet ännu svårare att beräkna än kostnaderna. De positiva effek- terna kan förväntas på flera olika nivåer. ..

För företagen kan besparingarna vara sänkta personalkostnader ge- nom färre olycksfall, sänkt personalfrånvaro och mindre personalom- sättning, bättre trivsel och bättre samarbete i arbetet. I en nyligen publicerad undersökning1 bland varvsarbetare angavs dålig arbetsmiljö som det främsta skälet för vantrivsel i arbetet. Liknande uppgifter finns från andra branscher. Det finns alltså argument för att investeringar i bättre arbetsmiljö kan vara lönsamma investeringar även _ur traditionellt företagsekonomiskt perspektiv. .

De stora kostnaderna till följd av dålig arbetsmiljö drabbar dock i första hand individen och samhället. En avsevärd del av de kostnader som samhället lägger ned på sjukvård och arbetsmarknadspolitiska åt- gärder är en följd av brister i arbetsmiljön. De som drabbas fysiskt tas om hand inom sjukvården, de som drabbas psykiskt tvingas många gånge-r lämna sina arbeten och behöver då stöd av samhället i någon form. Uppgifter om individernas och samhällets utgifter till följd av dålig arbetsmiljö saknas i stor utsträckning. Förekommande beräk- ningar omfattar i regel endast kostnader för yrkesskador. Ett exempel på en sådan beräkning ingår i arbetsmiljöutredningens första delbetän- kande ”Bättre arbetsmiljö” (SOU 1972: 86). I en expertpromemoria har Hilding Starland beräknat kostnaderna för yrkesskador under 1969. Beräkningen omfattar tre kostnadsslag, direkta kostnader, andra kost- nader och vårdkostnader. I de direkta kostnaderna ingår utbetalningar från riksförsäkringsverket (RFV) samt RFV:s administrationskostna- der. I "andra kostnader” ingår företagets kostnader för rubbningar i produktionen vid sjukskrivning etc., samt de materiella skador som kan uppgå till 2,5 gånger de direkta kostnaderna. Vårdkostnader är sam- hällets kostnader för vård av de yrkesskadade. Promemorian redovisar följande årliga kostnader:

1 Utförd vid Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975: 66 59 Bilaga

Direkta kostnader 320 milj. kr. Andra kostnader 800 milj. kr. Vårdkostnader 75 milj. kr.

:|. 195 milj. kr.

Om till detta lägges löne— och vårdkostnader för yrkessjukdomsfallen och färdolycksfallen uppgår de totala kostnaderna för yrkesskador för 1969 till över 1 200 milj. kr. Yrkesinspektör Bengt Springfeldt har gjort en liknande beräkning för år 1968 och kommit fram till något lägre siffror. Siffrorna för 1969 innebär en årlig kostnad om 9000 kr. för- varje skada, och 400 kr. om det slås ut per anställd.

Besparingar i ett företag till följd av sänkt personalomsättning och personalfrånvaro går relativt väl att beräkna. För arbetarpersonal i industrin uppgår kostnaderna för rekrytering och introduktion av nyan- ställda ofta till 10——20 OOO kr./anställd.

Till detta kommer kostnader för kassation, produktionsstopp, kvali- tetskontroll, behov av övertid m.m. som kan följa av att nyanställd personal inte uppnått samma förmåga som personer med längre an- ställningstid. Dessa kostnader har i ett verkstadsföretag uppskattats vara mellan två och fyra gånger större än anställnings- och introduk— tionskostnaden.

Kostnaderna för personalfrånvaro består både av kostnader för över- anställning till följd av frånvaro och-eventuella merkostnader i produk- tionen i samband med att den ordinarie personalen ersätts med vikarier.

Förbättringar i arbetsmiljön påverkar emellertid inte bara personal- kostnaderna, utan kan även förväntas inverka på samarbetsklimat, arbetsmoral och de anställdas vilja och intresse av att bedriva produk- tionen rationellt och effektivt. Dessa effekter är svårare att beräkna.

Personalomsättning och frånvaro påverkas inte bara av arbetsmiljön utan även av en mängd andra förhållanden. Det är således mycket svårt att med någon större säkerhet uttala sig om hur sambanden ser ut, och i vad mån en viss insats för att förbättra arbetsmiljön har ”betalat sig” ur traditionell företagsekonomisk synvinkel i form av sänkta personal— kostnader. Det finns dock flera företag som deklarerat att de anser sig ha gjort lönsamma investeringar i bättre arbetsmiljö. Ett medelstort verkstadsföretag uppger exempelvis att investeringar i bättre arbetsmiljö om 1,5 milj. kr. hade tjänats in inom två år genom sänkta kostnader för personalomsättning och personalfrånvaro. Företag som arbetat efter löpande-bandprincipen har under senare år i flera fall sökt nya lösningar av produktionsuppläggningen. Därvid uppges att kostnader för omlägg- ningen och kostnaderna för det ökade utrymme som den nya produk- tionsuppläggningen kräver kompenseras av sänkta personalkostnader.

Ett exempel på åtgärder för förbättring av arbetsmiljön är de försök som gjorts att organisera arbetet efter principen om s.k. självstyrande grupper. Detta innebär bl. a. att en grupp anställda inom ett avgränsat

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

produktionsavsnitt själva organiserar och fördelar arbetet. Dessa för- ändringar görs för att tillmötesgå de psykologiska och sociala arbetskra- ven samt kraven på kontroll och inflytande över det egna arbete-t. Underlåtenheter vad gäller att tillgodose dessa krav har ofta medfört mycket höga personalkostnader.

De exempel på denna typ av förändringar som finns redovisade påvi- sar nästan genomgående produktivitetshöjningar, ofta uppgående till mellan 5 och 15 %. Det innebär att kostnaderna för ”investeringen” ofta intjänats på några få år. .

De ovan anförda exemplen tar i första hand upp frågan om lönsamhe— ten av arbetsmiljöförbättringar på kort sikt. I det korta perspektivet förefaller det som om arbetsmiljö många gånger är en lönsam investe- ring. Samtidigt skall framhållas att i många företag, exempelvis gruvor, stenbrott, hamnar och varv, en förbättring av arbetsmiljön till den nivå personalen i dag kräver är mycket kostsam, och att dessa investeringar inte alltid kompenseras av sänkta personalkostnader och andra ekono- miska effekter.

I ett längre perspektiv framstår dock arbetsmiljöinvesteringar mer genomgående som en lönsam affär även i strikt företagsekonomiskt perspektiv. Med ett växande välstånd i samhället, med förbättrade lev- nadsförhållanden utanför arbetet och med växande utbildningsnivå kommer de företag som inte fortlöpande förbättrar sin arbetsmiljö inte att kunna dra till sig personal för sin verksamhet. Trycket från myndig- heterna att förbättra arbetsmiljön kommer också att öka. Man får således räkna med att förbättringar av arbetsmiljön på kort sikt kan vara en lönsam investering. I den mån så inte är fallet är företagen ändå tvingade att på längre sikt förbättra sin arbetsmiljö för att över huvud taget kunna bedriva någon verksamhet. Ovanstående resonemang är främst avsett att visa att arbetsmiljöinvesteringar ofta lönar sig ur företagsekonomisk synvinkel. Avgörande för hela resonemanget om - behovet av investeringar i arbetsmiljö är emellertid att dessa är nöd- vändiga sett från den enskilde arbetstagarens synpunkt.

7. De mindre och medelstora företagen 7.1 Arbetsmiljöförhållanden

Några säkra uppgifter finns inte som belyser huruvida de små och medelstora företagen skiljer sig från större företag vad gäller arbets- miljöförhållandena. Från fackligt håll hävdas inte sällan att arbetsmiljön är sämre i de mindre företagen än i de större. Denna uppfattning mot- svaras inte alltid av samma bedömning bland dem som arbetar i små- företag. De som hävdar att arbetsmiljön är bättre i små företag pekar bl. a. på att närheten mellan den anställde och högste chefen medför att det är lättare att få gehör för krav på förbättringar. Vidare hävdas att den sociala atmosfären, trivseln, de informella kontakterna, närheten

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975: 66 61 Bilaga

mellan medarbetare på alla nivåer m.fl. gynnsamma faktorer skulle medföra att de sociala förhållandena framstår som bättre i de små före- tagen än i de stora, och att detta kompenserar en eventuell brist vad avser de fysiska miljöförhållandena.

Som exempel på uppfattningen att arbetsmiljön är bättre i de mindre företagen kan anföras en studie av arbetarskyddet inom den träbearbe- tande industrin. Där ansåg .43 % av skyddsombudenoch 44 % av före- tagsledarna att arbetsmiljön är bättre i små företag än i stora (medan - 35 % respektive 22 % hade motsatt uppfattning). Som de främsta skälen till detta förhållande angav skyddsombuden att ide små företagen före— tagsledaren bättre lär känna och bryr sig om de anställda samt att sam- manhållningen är större bland de anställda, vilket inverkar gynnsamt på arbetarskyddet.

De nära kontakterna och kamratliga förhållandena på de små arbets- platserna skulle kunna tänkas påverka arbetsmiljön på två sätt. Den ena möjligheten är att företagsledaren, i enlighet med vad som framkom i den ovan relaterade studien av träindustrin verkligen är mer mån om personalen och därför håller en bättre arbetsmiljö än i större företag. En annan möjlighet är att den vänskapliga atmosfären utesluter i och för sig berättigade krav på förbättringar från de anställdas sida och att arbetsmiljön som följd av detta är sämre. De som företräder åsikten att arbetsmiljön är sämre i små företag hävdar att den anställde sänker sina anspråk vad gäller arbetsmiljön hellre än att driva kraven mot före- tagsledaren och därigenom försämra den goda stämningen på arbets- platsen. . . .

Antagandet att de fysiska arbetsmiljöförhållandena är sämre i de mindre företagen stöds av uppgifter om bristerna vad gäller personal, utbildning och andra resurser i dessa företag.. 'I mindre företag saknas ofta de personer som i första hand har ansvaret för arbetsmiljön. På företagsledningssidan saknas skyddsingenjör och företagsläkare och på arbetstagarsidan saknas skyddskommitté och ibland även skyddsombud.

I den ovan refererade studien av arbetarskyddet inom den-träbearbe- tande industrin redovisas följande resultat angående förekomsten av skyddskommittéer i de undersökta företagen:

Tabell 4. Antal företag i undersökningen som saknade skyddskommitté uppdelat efter antalet anställda.

Antal anställda Antal som saknar %, av samtliga skyddskommitté tillfrågade 0— 19 27 100 20— 49 45 98 50— 99 12 75 100—199 4 50 200 — 0 0

Källa: Magnusson, Dan, m.fi. Arbetarskyddet inom den träbearbetande industrin, Delegationen för de mindre och medelstora företagen, (stencil, Industridepartementet 1972) sid. 65.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

Enligt lag skall alla företag med över 50 anställda ha skyddskommitté. Enligt denna undersökning (som bygger på ett stickprov om 100 före- tag) har således 16 företag (60 %) av 27 med mer än 50 anställda ingen skyddskommitté.

I en av LO genomförd undersökning inom fabriksindustriarbetareför— bundets avtalsområde redovisas liknande uppgifter om låg frekvens av organiserat skyddsarbete i mindre företag. En förfrågan till 630 skydds— ombud gav följande resultat.

Tabell 5. Förekomsten av organiserat skyddsarbete, skyddskommitté och skyddstiänsteman uttryckt i procent av antalet svarande.

Företagsstorlek Organiserat Skydds- Skydds- skyddsarbete kommitté tjänsteman förekommer ej saknas saknas

Mindre än 10 anst. 85 92 90

11— 25 anst. 78 82 90 26— 50 anst. 56 61 81 51—100 anst. 34 31 64

101 —250 anst. 7 7 49 . 251 —500 anst. 7 0 17 mer än 500 anst. 0 0 O

Källa: Bolinder, E, Magnusson, E: Risker i jobbet. Fabriks, Prisma — LO, Stockholm 1971.

Tabell 6. Procentuell fördelning av yrkeshygieniska och ergonomiska aktiviteter genomförda dels av intern företagspersonal och dels av utom- stående expertis fördelad på företagsstorlek.

Företagsstorlek Yrkes- Ergonomiska Utomstående hygieniska utredningar ' expertis mätningar genomförs anlitas genomförs % % %

Mindre än 10 anst. 5 6 26

11— 25 anst. 10 8 : 24 26— 50 anst. 19 8 - 36 51—100 anst. 19 9 42 101—250 anst. 32 18 39 251—500 anst. 57 35 60 mer än 500 anst. 83 67 75

Källa: se tabell 5.

Just bristen på personal som kan ägna någon större tid åt arbets- miljöfrågorna anförs ofta som en förklaring till den påstått e-ftersatta arbetsmiljön i de mindre företagen. I de företag där speciell skydds— tjänsteman saknas är det företagsledaren som enligt lag svarar för

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975: 66 63 Bilaga

arbetarskyddet. Denne har ofta ingen utbildning för uppgiften och skö— ter dessutom en rad andra betungande uppgifter i företaget. De mindre företagen har vidare ofta svårt att avdela personal såväl för det" löpande skyddsarbetet som för att sända på kurser för skyddsombud, skyddsin- genjörer o. dyl.

Tillgången till företagshälsovård kan förväntas inverka positivt på arbetsmiljöförhållandena. Av totalt 71 802 registrerade arbetsställen i Sverige har endast en mindre del tillgång till företagshälsovård. Arbe— tarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsdelegation redovisar i en 1974 publicerad skrift följande uppgifter om antalet företagsläkare.

Tabell 7. Antal företagsläkare anställda med minst 20 tim./vecka (hel- eller deltid).

Arbetsgivare Heltid Deltid 40—30 tim/v 29—20 tim/'v' SAF-anslutna företag 111 23 (> 500 anställda) Företagshälsovårdscentraler 107 7 Bygghålsan 18 ] Statsföretag AB 9 10 Statliga verk 12 3 Kooperativa förbundet 8 2 Primärkommuner 25 _— Landstingsk ommuner 32 12 Summa 322 58 Total summa 380

Källa: Företagshälsovårdens personalresurser, Läkarna (1974 sid. 12).

En annan bidragande faktor till arbetsmiljöförhållandena i de mindre företagen är deras ekonomiska förhållanden. De tas upp till närmare behandling i det följande.

En omständighet som ibland försvårar förbättringen av arbetsmiljön i de mindre företagen är att viss apparatur som behövs för att förbättra miljön (t. ex. vissa luftfilter), endast saluförs i vissa storlekar, vilket medför en överinvestering för de mindre företagen. Det krävs således en viss minimistorlek på företaget för att en anläggning skall kunna utnyttjas fullt ut. -

Flertalet studier av arbetsmiljöförhållanden tycks inte ge underlag för att hävda att storleksfaktorn är någon viktig variabel. Arbetsmiljöför- hållandena tycks snarare bestämmas av branschtillhörighet och typ av produktion. Branschindelning skulle således vara en mer fruktbar grund för diskussionen av arbetsmiljöförhållandena än företagsstorleken. Detta gäller i första hand de fysiska miljöfaktorerna. När det gäller socialt

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975: 66 (,'4 Bilaga

klimat, kontakter mellan anställda på olika nivåer, närhet till beslutsfat- tarna m. fl. faktorer som kan sägas vara av vikt för den psykiska och - sociala arbetsmiljön är det större anledning att anta att företagsstorle- ken är en betydelsefull förklaringsfaktor.

7.2. Lönsamhet och finansiell ställning

I diskussionerna om arbetsmiljöproblemen framhålls de ekonomiska förhållandena som en orsak till brister, uteblivna åtgärder-etc. Speciellt har de små och medelstora företagens ekonomiska problem framhållits. Även i den allmänna debatten om företagens villkor har bekymrade röster höjts beträffande dålig lönsamhet och låg självfinansieringsgrad' i de mindre företagen.

Flera metodproblem föreligger när de ekonomiska förhållandena i de mindre företagen skall beskrivas och analyseras. Små företag har ofta en betydligt enklare redovisning än större företag. Ägaren/företagsledarens personliga löneuttag spelar ofta en roll i de små företagen som inte har någon motsvarighet i större företag.

Tillgängliga upplysningar ger inte underlag för påståendet att mindre företag i allmänhet har dålig lönsamhet. Utredningar som bygger på uppgifter om enskilda företag under flera års tid tyder på att den genom- snittliga lönsamheten är dålig, ibland mycket dålig i'företag med 5—50 anställda.

Framför allt gäller detta företag i storleksordningen 5—20. I nästa grupp 51—100 anställda uppvisas däremot en god lönsamhet, i genom- snitt bättre än i de större och de verkligt stora företagen. Nästa stor- leksgrupp 101—500 åter uppvisar en sämre lönsamhet. Situationen är sedan bättre i företag med över 500 anställda. Förutom denna variation i genomsnittlig lönsamhet skall understrykas att variationerna inom varje grupp är större-bland de mindre företagen än bland de större. Således kan även i den ”lönsammaste” gruppen 50—100 anställda många problemföretag återfinnas och andelen nedläggningar, konkurser etc. kan vara väl så stor som i andra storleksgrupper. . . | .

Vad gäller finansieringen. är förhållandena snarlika. Företag i stor- leksgruppen 21—50 anställda uppvisar den högsta ekonomiska tillväxt- takten och som följd härav lägre likviditets— och soliditetstal. I övrigt framkommer inga markanta skillnader mellan de storleksgrupperna. Andelen eget kapital är i genomsnitt något lägre bland de mindre före- tagen än bland de större men även här återfinns en större spridning bland de mindre företagen. Man kan bland-de små företagen återfinna exempel på företag som helt finansierar sin verksamhet och expansion med egna medel medan andra har en onormalt hög andel främmande kapital.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975: 66 65 Bilaga

Tabell 8. Likviditet och soliditet bland 176 industriföretag i Skellefteå, Katrineholm och Kristianstad/Hässleholm A-regioner.

Antalet anställda Likviditet Likviditet Eget kap.,-'tot. kap. ' 1 2 5— 20 104 % 103 % 11 % 21— 50 91 % 108 % 11 ”; 51—100 110 % 152 % 15 % 101—500 114 % 162 '>';; 180 A, Totalt 104 % 138 31," 15" ,g

Anm.: Likv 1 = likvida tillgångar exkl. färdigvarulager/kortfristiga skulder Likv 2 =- likvida tillgångar inkl. färdigvarulagerlkortfristiga skulder

Källa: Glader. M. i Småföretagens ställning i svensk. industri. (statens industriverk 1974).

Sammanfattningsvis kan sägas .att lönsamhets- och finansieringsför- hållandena inte i någon högre grad följer storleksordningen. Variationer i dessa avseenden följer i högre grad konjunkturutvecklingen och utvecklingen i olika branscher. Generellt tycks dock gälla att sprid- ningen inom varje storleksgrupp är större vadgäller de mindre företa- gen, medan större företag uppvisar större homogenitet.

8. Utredningens förslag

U t g å n g s p u n k t e r. Utredningen hänför till arbetsmiljöområdet, förutom traditionellt arbetarskydd även faktorer i övrigt som har bety- delse för människan i arbetet. Ett sådant synsätt överensstämmer med vad som numera allmänt tillämpas. Det innebär att man vid sidan av de fysiska miljöfaktorerna som buller, temperatur, drag, luftföroreningar m.m. har att beakta de psykosociala" aspekterna av" arbetet. 'Viktiga."'-

faktorer som påverkar arbetsmiljön är exempelvis arbetets organisation, formerna för beslutfattande och löneforrn.

I princip varje företag har från denna utgångspunkt 'mer eller mindre akuta arbetsmiljöproblem. Samtidigt som vissa problem löses kommer nya problem och behov ständmt till, som följd av 'ny kunskap eller '

genom att anspråken på arbetsmiljön höjs. För det rent teoretiska fallet. ' ' att alla arbetsplatser under en begränsad tidsperiod skulle förändras för att fylla dagens krav genom olika tilläggsåtgärder till den existerande produktionsapparaten skulle' detta medföra avsevärda kostnader. Till- gängliga uppgifter tyder på att det rör sig 'om tiotals miljarder kronor. Att angripa problem utifrån dessa perspektiv har inte varit utredningens uppgift. Utredningen delar' helt den grundläggande . bedömning som arbetsmiljöutredningen gjort nämligen att kostnaderna för att förbättra arbetsmiljön måste ses som en del av produktionskostnadema och ' sålunda ingå i varje företags normala investerings— och driftkostnader.

Utredningen har 1 enlighet med sina direktiv övervägt om 'det' är möj- ligt att inom de totala behoven av arbetsmiljöåtgärder göra någon av- . gränsning som kan läggas till grund för ett stödsystem. Utredningen diskuterar därför i det' följande 5— på grundval av överväganden som redovisas tidigare i betänkandet |— om det är möjligt att skilja ut vissa arbetsmiljöproblem, vissa miljöfakt'orer, vissa typer av åtgärder eller om . ' det går att basera stöd på branschtillhörighet, företags'storlek o. dyl.

Stöd avseende .visst. miljöproblem. Ett exempel på stöd som avser vissa miljöproblem är de statsbidrag som sedan 1969 kan

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975: 66 67 Bilaga

utgå till åtgärder som" avser att förbättra den yttre miljön kring indu- strier.

Det är emellertid inte möjligt att direkt tillämpa ett sådant bidrags- - - system till att gälla även arbetsmiljön. Stödet till den yttre miljön avser endast några avgränsade fysiska miljöfaktorer nämligen "buller samt föroreningar i luft och vatten. Dessa utsläpp till omgivningen kan i regel lätt lokaliseras och de erforderliga åtgärderna fastställas. De åtgärder som kan bli föremål för bidrag är normalt olika typer av reningsutrust- ning som har karaktär av tilläggsutrustning som inte inve-rkarlpå före- tagets produktion. Åtgärderna för att förbättra arbetsmiljön är däremot ofta av den karaktären att de samtidigt innebär förändringar i produk- tionsförhållandena. '

Stödet till åtgärder för att förbättra den yttre miljön påverkar nor- malt inte heller företagets produktionsförutsättningar och konkurrens- förhållandena mellan företagen. Detta är emellertid inte sällan fallet vad gäller åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Då avsikten är att inte påverka företagens konkurrensförhållanden är därför frågan om stöd till åtgärder som avser att förbättra arbetsmiljön betydligt svårare att lösa än stödet till den yttre miljön. _

Även när det gäller sekundära effekter skiljer sig åtgärder för att för- bättra den yttre miljön från åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Åtgärder för att förbättra arbetsmiljön medför naturligt nog ofta 'lägre personalfrånvaro, lägre personalomsättning och bättre trivsel bland personalen. Sänkt personalomsättning och minskad frånvaro medför sänkta kostnader för företaget, och ökad trivsel och ökat välbefinnande för personalen, vilket kan förväntas påverka det ekonomiska resultatet gynnsamt även om sambanden inte är enkla och entydiga. Förbättring av den yttre miljön äri regel att betrakta som en ren kostnad för ett företag. Förbättringar i arbetsmiljön medför däremot ofta besparingar som i många fall kan väga upp kostnaderna.

Även från en annan synpunkt är parallellen mellan stödet till förbätt- ring av den yttre miljön och kravet på motsvarande stöd till arbetsmiljö- förbättringar missvisande. Flertalet arbetsmiljöproblem har varit kända länge och arbetarskyddslagen (av år 1949) innehåller allmänna föreskrif- ter av tvingande natur om förebyggande av ohälsa och olycksfall. Även om det tidigare arbetarskyddsbegreppet nu vidgats till ett arbetsmiljö— begrepp och fler aspekter därmed räknas in i kravet på god arbetsmiljö, är det i princip inte fråga om några nya krav. När det däremot gäller kraven på den yttre miljön handlar det till stor del om nya krav som rests. Förr ansågs det vara naturligt att industrin fick" släppa ut förore- ningar i luft och vatten till stor del utan några restriktioner. Många företag kunde vid uppbyggnaden inte rimligen räkna med de krav som numera ställs vad gäller rening av utsläpp från industrier. I det läget ansågs det rimligt att under en övergångsperiod, i samband med att en

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975: 66 68 Bilaga

tvingande lagstiftning trädde i kraft, lämna statliga .bidrag till äldre företag för att dessa skulle få möjlighet att anpassa sig till de nya kra- ven. Någon motsvarande principiellt ny situation. föreligger inte vad gäller arbetsmiljökraven. . Utredningen har således inte funnit det möjligt att avgränsa ett stöd till arbetsmiljön på motsvarande sätt som skett i fråga om stöd till den yttre miljön. '

Stöd till arbetsmiljön inom viss bransch. som. framgår av utredningens kapitel 3 har frågan om stöd till.arbetsmiljö-.

insatser inom viss bransch redan tidigare aktualiserats. Branschtillhörig- . ' het framstår för utredningen som en meningsfull inledningsgrund i arbetsmiljösammanhang. Inom en bransch är företagens problem ofta likartade i frågor om en rad faktorer som bestämmer arbetsmiljön såsom produktionsteknik, material, maskiner, verktyg och organisation.. Arbets— miljöförhållandena hänger som tidigare påpekats nära samman med företagens ekonomiska förhållanden, vilka ilhög. grad hör samman med branschtillhörighet. Företag i branscher med dålig lönsamhet tvingas många gånger att göra avkall på de åtgärder som skulle kunna förbättra arbetsmiljön. Bransch som utgör problem ur näringspolitisk synvinkel och av detta skäl blir föremål för statlig blranschutredning. 'är normalt också en bransch som'har problem med arbetsmiljön. '

Fö rslag. Redan nu tas normalt arbetsmiljöfrågorna upp till be- handling då problem och framtidsutsikter i en bransch utreds. _

Stimulansutredningen föreslår att i samband härmed även frågan. om stöd till arbetsmiljöinsatser i branschen regelmässigt övervägs. '

Stöd avseende viss arbetsmiljöfaktor. Tanken att begränsa ett stöd för arbetsmiljöförbättringar till viss arbetsmiljöfaktor . ' (exempelvis buller, kemiska hälsorisker) har utredningen funnit mindre tilltalande. Förutom tidigare angivna skäl skall här" tillfogas att ett be— traktelsesätt där varje miljöfaktor'behandlas för sig trots deras inbördes - nära sammanhang står i strid med den aktuella utvecklingen på arbets-' miljöområdet. Det tidigare angreppssättet att koncentrera sig på en' miljöfaktor i taget ersätts nu i allt större omfattning av försök att' angripa flera faktorer parallellt. I många fall är det ' just förekomsten av flera arbetsmiljöproblem Som förekommer samtidigt som 'det är sär- skilt angeläget att komma till rätta med. '

Stöd baserat på företagsstorlek- m.m. Som närmare redovisats i kap. 7 föreligger det inga enkla samband mellan företags- storlek och arbetsmiljöproblemens omfattning. Arbetsmiljöproblemen varierar kraftigt i omfattning såväl bland de stora företagen som bland de små. Det är ofta lättare att finna branschmässiga samband i fråga

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975: 66 - -.' 69 Bilaga

om arbetsmiljöproblemens omfattning än att finna 'företagsspecifika samband.

Emellertid finns det enligt utredningens mening motiv för att särskilt inrikta ett eventuellt stöd till mindre och medelstora företag utifrån . andra utgångspunkter. ' '

Genom lag om avsättning till arbetsmiljöfond (SFS 1974: 325) har riksdagen beslutat om avsättning av 20 % av de vinster företagen taxeras för 1975 till fonder som speciellt skall användas för att förbättra arbets- .- miljön. Därmed står särskilda resurser till förfogande för arbetsmiljö- åtgärder i de större, vinstgivande företagen.

Utredningen har i det föregående i första hand resonerat utifrån de behov av främst fysiska arbetsmiljöinsatser som föreligger inom indu- strin. Motsvarande arbetsmiljöproblem finns emellertid rikt företrädda. också inom t. ex. transportsektorn, lagerhanteringen, handeln och in- stallationsbranschen. Även inom service— och tjänsteområdena finns mycket stora även fysiska arbetsmiljöproblem. som rör ljus, luft, buller och belastningar. Det finns därför inte motiv att avgränsa ett stöd till att avse enbart industrin. Även företag inom andra näringssektorer bör kunna komma ifråga.

På det kommunala området återfinns en rad industriliknande verk- samheter, främst reparatione-r och underhåll samt anläggnings- och byggnadsverksamhet, vilka- finansieras över den kommunala budgeten och där behov av insatser kontinuerligt kan komma upp. På området för tjänsteproduktion kan på motsvarande sätt aktualiseras icke förut- sedda arbetsmiljöproblem som kräver- åtgärder under löpande budgetår. I ett par fall har t. ex. skyddsombud på det kommunala området stoppat ' pågående arbete under hänvisning till'akuta arbetsmiljörisker. I andra fall har motsvarande problem aktualiserats utan att-det .lett till avbrott ' i pågående arbete. I normalfallen kan nödvändiga. åtgärder komma till- stånd inom ramen för tillgängliga medel eller genom att medel finns" - avsatta för oförutsedda utgifter av detta slag. Det är. enligt utredningens mening viktigt att sådana medel sätts av. Det kan emellertid tänkas förekomma att en kommun befinner sig i en" sådan finansiell situation att det är svart att få fram 'medel för insatser av detta slag utan en'-' ibland tidsödande prövning av Kungl. Maj. t (regeringen). Enligt 'utred-" ningens mening måste ävenpå kommunala arbetsplatser' som befinner sig i en sådan situation ges möjligheter t1ll insatser av' akut slag 'på' arbetsmiljöområdet. ' "

På det statliga området bör självfallet de statliga bolagen inordnas i" en generell stödform. Affärsverken har sådan rörelsefrihet 1 fråga om disposition av medel att särskilda former inte erfordras. Återstår övriga statliga myndigheter. För flertalet myndigheter är byggnadsstyrelsen ansvarig myndighet för löpande ombyggnader"och'förändring'ar i fast utrustning. På den militära sidan gäller motsvarande för' fortifikations-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

70

förvaltningen. Eventuella medel för akuta åtgärderbör därför kanali- seras över dessa myndigheter.

Utredningens huvudförslag. Det system som utred- ningen mot denna bakgrund vill föreslå utgår från följande huvud- punkter:

a) Stödet bör vara ett lånesystem

Varje bidragssystem riskerar leda till orättvisor mellan företag som satsat på arbetsmiljöförbättringar och företag som eftersatt sin arbets- miljö. Att utforma ett särskilt bidragssystem för företag som anför bristande lönsamhet som-motiv för att arbetsmiljöinsatser försummas vore principieltl felaktigt. Som starkt betonas av arbetsmiljöutredningen måste tillfredsställande arbetsmiljö vara inarbetad i varje investerings- och driftkalkyl. Bristande lönsamhet måste lösas" i ett näringspolitiskt sammanhang och kan inte få leda till'att just arbetsmiljön eftersätts. Däremot kan ett företag eller en förvaltning befinna sig i en likviditets- kris som omöjliggör att även. akuta och mycket angelägna arbetsmiljö- åtgärder åtgärdas. Även'i en tid av kreditåtstramning skulle en stödform fylla en viktig funktion. Det bör vidare erinras om att arbetsmiljöåtgär- der av avsett slag normalt inte konstituerar något kreditvärde om före- taget redan tidigare utnyttjat sina kreditmöjlighetér." Det är dessa situa- " tioner som utredningen- eftersträvar att lösa'genom 'sitt förslag. Stöd- systemet bör mot bakgrund av det sagda få formen av ett- lånesystem.

b) Stödet måste vara Iättadministrerat, särskilt från de mindre och. medelstora företagens synpunkt

Lika viktig som själva möjligheten att få län är att lånet kan utlösas snabbt. Därför måste ett minimum av. byråkrati finnas och en mycket enkelt utformad prövning-komma till stånd. Sakprövningen bör i-prin- cip ske ute på arbetsplatsen. Utbetalningssystemet bör..ligga så'nära företaget och dess normala kontaktnät som möjligt.

6) Förslaget bör ses som en del 'av' ett-förebyggande arbetarskydd

Ett uppbyggt lånesystem bör inte vara knutet till krav- somaktualise- . ras med stöd av gällande lag och. författningar. Lån _bör sålunda inte utlösas endast i de fall en åtgärd aktualiseras utifrån gällande lag och författningar eller i samband med myndigheternas inspektionsverksam- het. Varje arbetsmiljöinsats syftar ytterst till att motverka uppkomsten av akuta problem och att förebygga olycksfall, skador m. m. Systemet bör därför vara så utformat att det blir en .del i.ett förebyggande arbe- tarskydd. .

F.n. betalar arbetsgivaren en avgift till yrkesskadeförsäkringen- om 0,25 %. Härtill kommer en arbetarskyddsavgift för forskning, utbildning. m.m. om 0.1 %. Dessa avgifter, täcker emellertid endastde direkta ut-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975: 66 71 Bilaga

gifterna för yrkesskadeförsäkring, forskning och utbildning på arbetar- skyddsområdet m.m. och ingalunda samhällets totala kostnader. till följd av brister i arbetsmiljön. Stora kostnader för brister i arbetsmiljön betalas av stat och kommun via arbetsmarknadspolitiska och social— politiska insatser, sjukvårdskostnader m.m. Det har därför framstått som naturligt att utforma det särskilda stödsystemet som ett förebyg- ' gande arbetarskydd och att de resurser varmed lånesystemet "etableras tas ut genom en höjning av arbetarskyddsavgiften. ' '

Förslag till uppbyggnad av lånefond för ar- b e t s m i 1 j 6 in 5 a t 5 e r. Utredningen föreslår att arbetarskyddsav- giften höjs från nuvarande 0,1 % till 0,3 % av 'avgiftsunderlaget för åren 1976—1978. Det innebär'intäkter om ca 260 milj. kr. per år med nuvarande avgiftsunderlag och lönesumma. De medel som därigenom ' inflyter föres till en särskild delfond inom arbetarskyddsfonden. Lån ur fonden förmedlas av resp. läns företagareförening. ' _ '

Ur fonden skall företag samt kommuner och landsting kunna uppta lån. För lån krävs att ändamålet är att förbättra arbetsmiljön samt att de anställda genom i första hand sina representanter i skyddskom- mitté. i andra hand huvudskyddsombud och i tredje hand skydds- ombud eller regionalt skyddsombud tillstyrkt låneansökan. Särskild. ." säkerhet för skuldförbindelser krävs inte. Lån skall endast kunna be- . viljas företag som saknar medel i arbetsmiljöfond samt kommuner-och landsting. Lån skall endast lämnas för att helt eller delvis bekosta. insatser som avser arbetsmiljön i existerande anläggningar. Däremot skall lån ej beviljas för att bekosta nyetablering eller viss del av en. större investering som endast. till _en del avser- arbetsmiljön. Lånen-bör löpa med ränta motsvarande-räntan förlhantverksa och industrilån .(f. n.. 10 %) och återbetalas inom fem-år. De två första årenefter lane-utbe- talningen skall vara amorteringsfria. Högsta lånebeloppför ett företag . bör vara 75 000 kr., medan landsting och kommuner bör få rätt att låna ' högst 200 000 kr. När län är tillfullo återbetalt kan nytt lån erhållas.

Lån bör få beviljas inom-ramen för tillgängliga medel enligt de före- skrifter regeringen fastställer.. Företagareföreningarnas prövning av. ansökan skall endast gälla huruvida sökanden bedriver rörelse som avses . i ansökan, huruvida arbetsmiljöfond saknas samt huruvida godkännande från personalens företrädarei skyddsfrågor-föreligger.

Lån upptagna under perioden 1975-07-01—1976—12-31 föreslås bli befriade från ränta under denna period. . ' .

5 % av fondens medel bör reserveras för lån som beslutas av arbetar-- skyddsfonden enligt de riktlinjer regeringen tillkännager. Dessa lån skal-l avse arbetsmiljöinvesteringar av speciellt intresse. Exempel på sådana investeringar är uppförande av referensanläggningar, tillämpning-av ny teknik eller nya tillämpningarav tidigare känd teknik. Lånenligt dessa

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975: 66 Bilaga

grunder skall endast kunna beviljas företag som bedriver forsknings- och utvecklingsarbete på arbetsmiljöområdet i samarbete med' arbetar- skyddsfonden. Lån må kombineras med bidrag från arbetarskyddsfon- dens forsknings- och utvecklingsanslag.-

Arbetsmiljöåtg'ärder vid statliga mynd1gheter ' Enligt utredningens mening är lån från en särskild lånefond inte en" lämplig väg för att tillgodose arbetstniljöbehov av det slag utredningen närmast berört vid statliga myndigheter. För statliga myndigheter utom affärsverken bör motsvarande möjligheter i stället tillgodoses genom att byggnadsstyrelsen respektive fortifikationsförvaltningen svarar_'för mot- svarande insatser. Härför krävs inga särskilda bestämmelser eftersom respektive myndighet redan nu har bemyndigande att inom ramen för tillgängliga medel för reparation och underhåll vidta åtgärder upp till 500 000 kr. per projekt. I den mån akuta behov av motsvarande slag gör sig gällande i fråga om utrustning och inredning som finansieras över myndighetsanslag bör 1 stället överskridande kunna komma' 1 fråga.

I k r a f t t r ä d a n d 'e. Beslut vid 1975 års riksdag om en tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften på det sätt som utredningen föreslår innebär att medel för utlåning från fonden finns tillgängliga först under våren 1976. Utredningen finner det emellertid mycket angeläget att finna former som medger att utlåningen kan starta tidigare, för att insatser av det slag utredningen "tänker sig skall kunna komma igång snarast. Detta är särskilt önskvärt med tanke på att varje diskussion om stöd till arbetsmiljöinsatser kan befaras medföra att det löpande arbetet med att förbättra arbetsmiljön i företag och förvaltningar- bromsas upp i avvaktan på att stödet skall träda ikraft. Det är ytterst angeläget att sådana effekter blir så små som möjligt. Ett ytterligare motiv för att kunna starta lånesystemet redan under år 1975 är de möjligheter större ' företag har att utnyttja sina arbetsmiljöfonder för insatser under år 1975. De anställda inom andra företag bör härvid inte komma i ett samre lage ' ' '

Utredningen har övervägt skilda former för att på detta sätt tidigare- lägga möjligheterna till utlåning, och föreslår i första hand- att ett belopp om 200 milj. kr. upplånas för att -.fr o.m.1975 07- 01 utnyttjas för län- - givning. ' ' ' ' ' '

Den närmast till hands liggande möjligheten synes'vara att-låna upp- av utredningen angivet erforderligt belopp "under viss' 'tid för 'att 'åter- ' betalas när fondmedlen senare flyter in. Utredningen har i bilaga D ' gjort en kalkyl över när återbetalning bör kunna ske med bevarande - av en stor volym ny utlåning. Det upplånade beloppet-skulle återbetalas - under år 3 och 4 räknat från startåret,- dvs. åren 1977 och- 1978;

En möjlighet är att fonden.-genom riksdagens beslut beviljas en rörlig - ' kredit om 200 milj. kr. i riksgäldskontoret att disponeras från den 1 juli -- '-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975: 66- 73 Bilaga

1975. Krediten skall vara helt återbetald senast'den 31 december 1978." En annan möjlighet är att beloppet lånas upp i riksbanken. Riksbanks- lagen synes emellertid lägga hinder i vägen för en direkt upplåning från fondens sida i riksbanken. Under sådana omständigheter- skulle mot- svarande belopp kunna lånas upp av exempelvis- Sveriges Investerings; bank i riksbanken eller på 'den utländska marknaden för att därefter" lånas ut till fonden. ' En tredje möjlighet är att beloppet lånas mot revers i allmänna pen-' sionsfonden. Enligt fondens reglemente får fondstyrelsern'a- bevilja reverslån åt företag som har till syfte att" befrämja folkhälsan, om' pen— ' sionsmyndigheten medger detta. -Det lånesystem utredningen föreslår synes ligga väl i linje med fondens syfte och sålunda "kunna ha viss prioritet i jämförelse med andra önskemål om lån från fonden.-

R ä n t e b e f ri e l s e. Utredningen föreslår slutligen att lån som löper under tiden före den 31 december 1976 befrias från ränta under denna tid. Från den 1 januari 1977-'skall sålunda alla 'redan'lämnade lån' liksom nytillkommande löpa med ränta, samma som för hantverks- och industrilån och lokaliseringslån. .

Syftet med detta förslag är att åstadkomma en kraftig initialeffekt på arbetsmiljön i mindre och medelstora företag. Denna'ränteeftergift måste vara en engångsåtgärd.

Företagareföreningarnas medverkan. Utredningen vill slutligen tillfoga några synpunkter rörande företagareföreningarnas medverkan.

Motivet för att engagera företagareföreningarna i långivningen är att dessa är en naturlig kontakt för de mindre och medelsto'ra företagen: Föreningarna har en god kännedom om existerande företag i- länet," ofta genom att föreningen medverkat "vid 'direktlån eller genom att för- medla lån eller lånevägar. Företagareföreningama'bör'genom denna sin erfarenhet och överblick kunna sortera bort ansökningar som uppenbart tillkommit i annat syfte än att vidta arbetsmiljöåtgärd till gagn för de anställda. I tveksamma fall bör' yrkesinspektionen och/eller" 'facklig organisation inom branschen ifråga'konsulteras. Någon skyldighet att ' - ge län har företagareföreningen inte, vilket även framgår av det" för- " hållandet att någon garanti inte kan ges för- att tillgängliga medel förslår för att bevilja alla inkomna ansökningar.

Om vid något tillfälle företagareföreningen måste prioritera mellan inkomna ansökningar bör- detta ske- i samråd med yrkesinspektionen.

Utredningen har i det föregående berört att formerna förbehandling av låneansökan bör vara enkla och snabba. I fråga om utbetalning av beviljade lån bör systemet härför anpassas till det för resp; företagare- förening normala tillvägagångssättet. I princip bör medel-utbetalas mot . ' uppvisande av faktura eller motsvarande handling som styrker att arbetet utförts.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975: 66 74 Bilaga

Ersättning för föreningarnas medverkan i utlåningen får bli föremål för förhandlingar.

Motivering till författningsförs-lagen. .Utred- ningens förslag om garantier för att arbetstagarnas företrädare får den_ behövliga informationen och tillfredsställande möjligheter till samråd i. samband med investeringar, till vilka staten lämnar finansieringsbidrag, föranleder tillägg i vissa författningar. Utredningen har inriktat sig på de låneformer eller andra stödformer som avses i kungörelsen (1.960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri samt på lokaliseringsstödet enligt kungörelsen (1970: 180) om statligt regional- politisk! stöd. Vid dessa stödformer förordas .att krav införs på att sökan- deföretagets skyddskommitté eller -— beträffande företag som inte har sådan kommitté — skyddsombud innan stödansökan inges har beretts tillfälle att ta del av ansökningen. Företrädare för skyddskommittén eller skyddsombud skall genom påskrift på ansökan eller på annat jäm—' förligt sätt bestyrka att detta 'krav har uppfyllts. Bestämmelser för genomförande av en sådan ordning föreslås bli intagna i' de båda nyss- nämnda kungörelserna. '

Också utredningens förslag om möjligheter till lån för arbetsmiljö— förbättrande åtgärder förutsätter vis'sa ändringar och tillägg i författ- ' ningshänseende. Med hänsyn till önskemålet att knyta an till arbetar- skyddsavgiften och arbetarskyddsfonden framstår det som naturligt att föreslå att lagen (1971:,282) om arbetarskyddsavgift kompletteras med erforderliga regler. I enlighet härmed förordas bestämmelser — intagna i en ny 5 5 i lagen —— om förhöjd arbetarskyddsavgift för åren 1976— 1978. Vidare bör i lagen (samma paragraf) angesatt de medel som _infly-I. ter genom tilläggsavgiften Iskall föras till arbetarskyddsfonden :och,..att medlen skall få användas för.]ånfrån fondentill arbetsmiljöförbättrande åtgärder. De närmare bestämmelser som behövs för långivningen synes lämpligen böra meddelas av regeringen i instruktionen (1971:-80.3) .för- ' styrelsen för arbetarskyddsfonden samt i en särskild kungörelse. För :att det avsedda lånesystemet skallkunna träda-ilfunktion redan under. .

andra halvåret 1975 fordras vissa föreskrifter av övergångskaraktär. Ett -. särskilt bemyndigande behövs för att lån från fonden skall -kunua.bevil- . jas fr.o.m. den 1 juli 1975. Eftersom detförhöjda avgiftsuttaget tillför arbetarskyddsfonden medel för utlåning först under början av år 1976, . blir det vidare nödvändigt attmedge styrelsen för fonden att inom en viss ram uppta lån för att fullgöraunder andra halvåret 1975 beslutade låneutbetalningar från fonden. Dessa medgivanden föreslås intagna som övergångsbestämmelser till författningen om ändring i lagen om arbetar-. skyddsavgift. Föreskrift. om ramen för fondstyrelsens upplåning bör . meddelas av regeringen. Därvid torde maximum böra bestämmas till sammanlagt högst 200 milj. kr..-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975: 66 75 Bilaga

Genom det föreslagna lånesystemet kommer uppgifterna för styrelsen för arbetarskyddsfonden att vidgas till ett nytt område. F. 11. är styrelsen enbart bidragsbeviljande organ med avseende på forskning och utveck- ling samt utbildning och information på arbetsmiljöområdet. De nya uppgifter som sammanhänger med den avsedda långivningen från arbe- tarskyddsfonden måste självfallet återspeglas i instruktionen för fond- styrelsen. Ett tillägg föreslås i instruktionens 3 5, som översiktligtanger fondstyrelsens uppgifter. Tillägget bör ange att styrelsen jämväl har till uppgift att inom ramen för de särskilda medel som tillförs fonden ' genom den förhöjda arbetarskyddsavgiften besluta om lån från fonden för arbetsmiljöförbättrande åtgärder. I en ny'paragraf i instruktionen. betecknad 3 a &, föreslås bestämmelser om bl.a. de nya fondmedlens fördelning på de båda typer av lån som förespråkats i det föregående, nämligen lån som förmedlas av företagareföreningarna och lån som. förutsätter särskild prövning av fondstyrelsen i varje enskilt fall. De ' närmare bestämmelserna för lån' via företagareföreningarna torde få meddelas av regeringen i en särskild kungörelse. _En hänvisning till be- stämmelserna i denna kungörelse bör tas upp i instruktionen för fond— styrelsen. Förutsättningama för den långivning som skall kunna ske efter fondstyrelsens särskilda prövning bör anges direkt i instruktionen. För lån av detta slag bör krävas. att det finns grundad anledning att anta att långivningen främjar utveckling och tillämpning av ny metod- eller ny tillämpning av befintlig metodik i-arbetet på att förbättra arbetsmiljön i den verksamhet. som låneansökan avser. Villkoren i övrigt i samband med- långivningen bör kunna bestämmas av fondsty-. relsen. I instruktionen för fondstyrelsen; bör utöver vad som nämnts göras vissa smärre jämkningar och tillägg (jfr 4, 14 och-15 5.5 författ- ningsförlaget). Instruktionsändringarna bör ske med verkan fr. o..-m. den- - 1 juli 1975.

Län via företagareföreningarna fordrar särskild reglering med hän— syn till föreningarnas egenskap av privaträttsliga' juridiska ' personer under viss offentlig tillsyn; Förslag läggs fram om'en separat kungörelse med vissa bestämmelser om förmedling av lån ur arbetarskyddsfonden. I kungörelsen bör anges i vilken ordning och under vilka villkor lån ur' fonden kan förmedlas av företagareförening. Låneansökan bör inges till och prövas av den företagareförening, inom vars verksamhetsområde lånesökanden driver eller avser att driva sin verksamhet. Inom den medelsram, som styrelsen för arbetarskyddsfonden anger för företagare- förening, skall föreningen kunna bevilja en och samma sökande .lån. ur- arbetarskyddsfonden med sammanlagt högst 75 000 -kr. Är sökanden kommun eller landstingskommun skall det-högsta lånebeloppet i stället vara 200000 kr. För att säkerställa arbetstagarinflytandet i samband med de arbetsmiljöåtgärder som finansieras genom lån ur arbetar- skyddsfonden bör som villkor för lån fordras att låneansökan har

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975: 66 76 Bilaga

tillstyrkts av flertalet av arbetstagarsidans ledamöter i" sökandeföre- tågets skyddskommitté. Finns inte skyddskommitté skall i stället krä- vas tillstyrkan av skyddsombudet eller, där flera Sådana ombud. utsetts-, huvudskyddsombudet vid företaget. En inskränkning i lånerätten' bör gälla så till vida, att lån inte skall få beviljas sökande som har medel: innestående på arbetsmiljökonto hos riksbanken enligt lagen (19.74z325) om avsättning till arbetsmiljöfond-..'Understiger behållningen på arbets- miljökontot 75 000 kr. bör dock lån ur arbetarskyddsfonden, under de förutsättningar som i övrigt skall gälla, kunna-beviljas 'medhögst ett belopp som svarar mot skillnaden mellan 75 000 kr. och behållningen på arbetsmiljökontot. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden har tagits upp i kungörelseförslaget. Där har vidare förts in vissa bestämmelser om utbetalning och återbetalning av beviljade lånsamt'om räntesatsen för lånen. Kungörelsen bör träda i kraft den 1 juli 1975. . .

Rätten för kommun att uppta lån begränsas generellt.-genom bestäm— ' melser i 58 och 59 55 kommunallagen (1953: 753) Och 62 och 63 56 kommunallagen för Stockholm. Dessa lagar ger dock regeringen möjlig- heter att föreskriva om undantag från begränsningarna. I kungörelsen (1962: 581) med vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av lån m.m. har regeringen lämnat medgivande åt kommunerna att utan särskilt tillstånd uppta lån och äta sig .borgensansvar för vissa angivna ändamål. Kungörelsen bör kompletteras så att kommun kan utnyttja möjligheterna till lån ur arbetarskyddsfonden utan att detta inkräktar på kommunens ram för fri lånerätt eller kommunen i varje särskilt fall behöver begära tillstånd hos regeringen. Förslag till sådan komplettering läggs fram av utredningen. Någon motsvarande åtgärd-med avseende på den landstingskommunala' lånerätten behöver inte vidtas med hänsyn till landstingslagens bestämmelser om rätt att uppta lån för en tid av högst fem år.

Särskilt yttrande av ledamoten Elver Jonsson

Bakom förslaget till uppbyggnad av en lånefond —— med 'bl. a; 'en kon-' struktion som ger en smidig och snabb administration, stimulans genom räntebefrielse och amorteringsfrihet under viss tid —- står utredningen enig. ' .. .

De totala kostnaderna i form av sociala avgifter och allmänna arbets—. givaravgifter för företagen har—dock en sådan omfattning att det kan omöjliggöra en höjning av arbetarskyddsavgiften. De .kostnadsmässiga- - effekterna för företagen måste emellertid bedömas i-ett större samman-- hang. Om den föreslagna avgiften behöver motverkas genom reducering av företagens avgifter, t. ex. minskning av den allmänna arbetsgivar- avgiften i motsvarande omfattning, får bedömas i vanlig ordning i sam- band med riksdagens behandling av dessa frågor.

KUNGL IOKTP. STOCKHOLM 1975 7'50145