Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om en rad åtgärder för att skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor på den egna arbetsplatsen. Förslagen bygger på arbetsmiljö- utredningens första betänkande och en remissbehandling som bl.a. innefattar en arbetsplatsremiss med omkring 85 000 deltagare. l proposi- tionen pekas pä det samspel mellan lagstiftningsätgärder och insatser från den fackliga rörelsens sida som är nödvändigt inte minst när det gäller arbetsmiljöfrägorna.

Propositionen innehåller förslag om lagändringar som väsentligt ökar de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrtigorna. Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla arbetsplatser med minst fem anställda, även kontor, butiker etc. Skyddsombudens lagfäst-a befogenheter utvidgas. Bl. a. införs i arbetarskyddslagen regler om att skyddsombud skall delta i planeringen av arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar samt arbetsmetoder. Skyddsombud fiir också rätt att ta del av alla handlingar och upplysningar i företaget som är av betydelse för hans verksamhet. Skyddsombud ges rätt att bestämma att visst arbete skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen om arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Detsamma gäller om förbud från tillsynsmyndigbeten överträds av arbetsgivaren. En regel införs i arbetarskyddslagen som fritar skyddsombud frän skade- ständsskyldighet. [ lagen slas vidare fast att skyddsombud skall ges

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973zl30

l-J

erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter. Skyddsom- budens anställningstrygghet säkras. De ges ocksä rätt till erforderlig utbildning. Systemet med regionala skyddsombud byggs ut.

Skyddskommitté skall alltid tillsättas när det finns minst 50 anställda på arbetsplatsen men skall också inrättas på mindre arbetsplatser om parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Även skyddskommit- técrnas uppgifter breddas. bl.a. i fråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler. arbetsmetoder e. d. Skyddskommittén skall plane- ra och övervaka hela skyddsarbetet inkl. företagshälsovärden. Skydds- kommittens uppgifter när det gäller utbildning och information markeras särskilt.

lagändringar föresläs som innebär skärpta regler om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokalcr m. m. Nya lagregler införs om samord- ning av och ansvar för skyddsåtgärderna pa arbetsställen, som ärgemensam- rna för flera arbetsgivares anställda. bl. a. byggarbetsplat'serna. Effektivare påföljdsbestämmelser mot arbetsgivaren införs för att tillsynsmyndighe- ten snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missförhållanden i skyddshänseende. Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggan- de vid vite om att en åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid.

På grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer slås fast att kostnaderna för arbetsmiljöför- bättrande åtgärder skall vara en del av företagens produktionskostnader.

Utbildningen för skyddsombud byggs ut kraftigt. Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna. Detta sker genom att utbild- ningen finansieras över arbetarskyddsfondcn. Vidare öppnas möjlighet till utbildning i arbetsmiljöfrägor även för arbetsledare. tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön. En utbildningsdelega- tion med representanter för arbetsmarknadens parter knyts till arbetar- skyddsstyrelscn.

Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökas frän ll till l9. [ varje distrikt skall verksamheten ledas av en nämnd med representanter för arbets- marknadens parter. Den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen effektiviseras.

Den arbetarskyddsavgit't som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0,05 % till 0,l0 ",'"93 fr. o. m. är 1974. Genom att arbetsgivaravgiftcn till yrkesska- deförsäkringen enligt redan framlagt förslag sänks från 0.30 5'4- till 0,25 '.)?- kan höjningen av arbetarskyddsavgiften ske inom ramen för en oföränd- rad sammanlagd arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften för är 1974 avsätts viss del för utbildningsverksamhct i anslutning till de anställdas styrelsereprcsentation i aktiebolagen.

Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser staten som arbetsgivare skall arbetarskyddsavgift i fortsättningen också betalas av staten. Härigenom och genom den höjda arbetarskyddsavgiften tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Dessa medcl skall bl. a. finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsom- bud liksom utbildningen i arbetsmiljöfrägor för arbetsledare, tekniska planerare m.fl. De regionala skyddsombudens verksamhet skall också

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973:l30 3

finansieras genom arbetarskyddsavgiften. Fondmedlen skall dessutom täcka vissa utbildningskostnader för personal inom företagshälsovärden och ge betydligt ökade resurser för stöd åt forskning och produktutveck- ling inom arbetsmiljöomrädet.

Reformerna föresläs träda i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 4
•  Original

Prop. l973:130

1. Förslag till Lag om ändring i arbetarskyddslagen (19491)

Härigenom förordnas i fråga om arbctarskyddslagen (194911 )' , dels att 60 och 69 å»); skall upphöra att gälla. dels att i 55. (ål och 72 55 ordet "yrkesinspektör" i olika böjningsfor-

mer skall bvtas ut mot " rkcsins ektioncn" i motsvarande form. . P

dels att (i. 39—43, 47-53. 59. 62 angivna lydelse.

68. 70 och 73 55% skall ha nedan

dels att i lagen skall införas nya paragrafer. 7 a. 8 a. 40 a, 40 b, 41 a och 53 a N av nedan angivna lydelse.

N tl va rande lydelse

Såvitt ungar i 45 och 46 H föreskrivna särskilda skyldigheter beträffande sddana tekniska an— ordningar och arbetsställen. som där avses, skall denna lag äga tillämpning, ändå att friiga ej är om verksamhet, som enligt vad förut sagts omfattas av lagen.

1 Senaste lydelse av 6151963245. 72 .s' "—.

Föreslagen lydelse

Såvitt angår de särskilda skyl— digheter. som avses i 7a sf beträf- fande gemensamma arbetsställen samt i 45 och 46 M beträffande tekniska betsstiillcn, skall denna lag äga tillämpning. ändå att fråga ej är om verksamhet. som enligt vad förut sagts omfattas av lagen.

ano rdninga r och a r-

61/3

När två" eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete på samma arbetsställe. skala de samråda och gemensamt verka för att åstad- komma sunda och säkra förhållan- den på arbetsstället.

Den som låter uppföra byggnad eller anläggning (byggherre) är an- svarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycks- fall pä gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet. Byggherre/1 kan överlåta ansvaret för samord— ningen till arbetsgivare på arbets» stället.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973zl30

Nuvarande lydelse

'_Il

Föreslagen l_v delse

Pri annat gemensamt arbetsstäl- le än som avses i andra stycket kunna arbetsgivarna överenskom- ma att en av dem skall ha ansvaret för samordningen. Finnes ej över- enskommelse äger yrkesinspektia— nen föreskriva vem som skall ha sådant ansvar.

Den som har ansvar enligt andra eller tredje stycket skall tillse att samordning sker av skyddsåtgär- der pä arbetsstället. Övriga arbets- givare oeh pä arbetsstället syssel- satta arbetstagare ära skyldiga att följa de anvisningar som han i detta syfte lämnar.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande tillämpning pä den som driver verksamhet utan att ha arbetstaga— re anställd.

835-

Arbetsgivare skall göra anmälan till _vrkesinSpektionen när arbets- lokal, beträffande vilken bygg- nadslov eller anmälan enligt 66 5 b yggnadsstadgan ( ] 959.151 .? ) ej er- fordras, skall tagas i bruk för sta- digvarande användning [ verksam- het, på vilken denna lag är tillämp- lig. Anmälan skall göras senast tre veckor innan lakalen tages i bruk.

Anmälan enligt _törsta stycket skall även göras dels när erforder- lig prövning i arbetarsk_vddshän- seende ej kunnat ske i ärende om byggnads/ov, dels när arbetslokal skall tagas [ bruk för annan verk"- samhet än den, vartill lokalen se- nast varit använd, dels ock när arbetstagare skall anställas [ verk- samhet, i vilken arbetstagare förut icke använts till arbete för arbets- givares räkning.

X

• Sida 6
•  Original

Prop. 19731130

Nuvarande lydelse

Arbetsgivare och hos honom sysselsatta arbetstagare skola, för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhallanden på arbetsstäl— let, under arbetsgivarens ledning i samverkan bedriva ett på lämpligt sätt organiserat sky-'ddsarbete.

. Föreslagen lydelse

Om det är påkallat med hänsyn till riskförhällandena i visst slag av verksamhet, fär Konungen eller myndighet som stämmer föreskriva. att arbetsla-

Konungen be-

kal som är avsedd för sådan verk- samhet icke fär tagas i bruk förrän den besiktigats av _1-'rkesirzspektz'o- nen.

395

Arbetsgivare och arbetstagare skola samverka för att åstadkom- ma sunda och säkra arbetsförhål-

landen.

405

Å arbetsställe, rarest regelbun- det sysselsättas minst fem arbets- tagare, skall, där ej särskilt förhål- lande berättigar till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud att företräda arbetstagarna i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Skyddsombud bör, där så finnes påkallat, utses jämväl (? arbetsstäl- le. med mindre än fem arbetsta- gare.

Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på fram- ställning av dem, av lokal organisa- tion, genom vilken de kunna anses företrädda.

Där förhållandena inom visst slag av verksamhet påkalla det. ma” arbetarskyddsstyrelsen mcdgiva att organisation som ovan sägs ut— scr skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsstäl—

Pa" arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsät- tas. skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsför- hällandena påkalla det. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal facklig organisation, som är bun- den av kollektivavtal iförhällande till arbetsgivaren. Finnes ej sädan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskom- mitté ej tillsatts äger yrkesinspek— tionen, om förhållandena påkalla det, medgiva att lokal avdelning av sådan organisation, som är att an- se som huvudorganisation enligt

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973:l30 Nuvarande lydelse

le ävensom meddela de föreskrijl ter, som därvid skola iakttagas. Vad nu stadgats utgör ej hinder för att skyddsombud tillika utses enligt andra stycket.

För skyddsombud bör ersättare utses.

40a

Föreslagen lydelse

lagen (19.36.1506) om förenings- och förhandlingsrätt, utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av om- buden utses att vara huvudskydds- ombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.

([I?

Skyddsombud företräder ar- betstagarna [ skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhällanden. I detta syfte skall ombudet inom sitt skydds- område vaka över sundhet och säkerhet i arbetet och deltaga vid planering av nya eller ändrade lo- kaler, anordningar och arbetsme- toder.

Skyddsombud skall söka vinna övriga arbetstagares medverkan i skyddsarbetet.

Arbetsgivare och arbetstagare svara gemensamt för att skydds- ombud fa'r erforderlig utbildning.

Skyddsombud skall beredas er- forderlig ledighet med bibehållna anställningsförmäner för att full- göra sina uppgifter.

Skyddsombud har rätt att taga del av deo/tandlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av betydelse för ombudets verksam- het.

40bä

Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse icke

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973:l 30

Nuvarande lydelse

Vid arbetsställe, varest regel- bundet s_i-'ssclsättas minst femtio arbetstagare. skall finnas en av fö- reträdare för arbetsgivaren och av skyddsombud sammansatt skydds- kommitté, som har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet. Där sä finnes påkallat bör skydds- kommitté tillsättas jämväl ä ar- betsställe med mindre- antal ar- betstagarc.

Föreslagen lydelse

genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsom- bud bestämma att arbetet skall avbrytas [ avvaktan på ställ/tings- tagande av yrkesinspektionen.

Överträdes förbud enligt 53 &" som vunnit laga kraft eller som gäller utan hinder av förd klagan äger skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudet.

För skada till följd av åtgärd som avses iförsta eller andra styc- ket är skyddsombud fri från er— så ttn ingssk y [dig/1 et.

4lå

Vid arbetsställe. där minst fem- tio arbetstagarc regelbundet s_vs- selsättas, skall finnas skyddskom- mitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagar- na. Skyddskommitté skall tillsät- tas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda ut— ses bland arbetstagarna av lokal facklig organisation, som är bun- den av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses företrädare av arbetstagarna.

()

41115

Sk_t-'ddskonznzt'tte skall planera och övervaka skyddsarbetet inom arbetsstället. Den skall noga följa utvecklingen i frägor som röra skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsförh(li/landen pd arbetsstäl- let. I skyddskommitté skola be-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973:130 9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlas frågor om företagshälso- vård. frågor om planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar 0ch arbetsmetoder samt frågor om upplysning och utbildning rörande arbetarskydd.

42

cl./:

Skyddsombud mä icke. hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare mä ej pä den grund att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet som skyddsmnbud tillskyndas försämrade atbctsförhal— landen, ej heller ma arbetsgivare av sadan orsak skilja honom från anställningen eller försämra hans anställningsvillkor.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagaremot vad i första stycket stadgats, är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om ochi vad man skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevällandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende & tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevallandcs tillgångar eller till omstämligheterna i övrigt finnes skäligt. mä skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befrielse från skadeständsskyldighet mä ock äga rum. Äro flera ansvariga för skada, skall skadcständsskyldigheten dem emellan fördelas efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre. skuld, som finnes ligga envar till last. samt till omständighe- terna i övrigt.

Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strict mot vad i första stycket är stadgat, är ogill.

.S'k_i-'ddsonzb1ul_ som gör gällan- de att han uppsagts från sin an- ställning eller tillskyndats försäm— rade arbetsförhållanden eller an— ställningsvillkor med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, har rätt att kvarstå ianställningen under oförändrade arbetsför/tål- landen och anställningsvillkor till dess frågan slutligt prövats. Pii yr— kande av arbetsgivaren kan dom- stol förordna att vad nu sagts ej skalläga tillämpning. ' Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå med hänsyn till innehål- let i tredje stycket, kan domstol på

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973zl30

Nuvarande lydelse

47

Tillsyn å efterlevnaden av den- na lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, un— der dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattnings- havare och kommunala tillsvns- män. Inspektionens befattningsha- vare utgöras av _vrkesinspektörer och dem underordnad personal. Konungen mä därjämte förordna, att tillsynen ä visst slag av verk- samhet skall. med fritagande helt eller delvis av nämnda befattnings- havare och tillsynsmän, utövas av Specialinspektör.

Vad i lagen stadgas rörande yr- kesinspektör skall äga motsvaran-

de tillämpning ä speeialinspektör. Närmare bestämmelser om Konungen.

485

Hälsovärdsnämnd skall utse en eller flera lämpliga personer att för viss tid eller tills vidare utöva kommunal tillsyn 47 39. Tillsyningsman för allmänna hälsovården är pliktig att, om han därtill förordnas, tillika vara kom- munal tillsynsman enligt denna lag.

Kommunal tillsynsman skall av kommunala medel åtnjuta skälig ersättning för uppdraget.

som avses i

tillsynens

10. Föreslagen lydelse

yrkande förordna att sk yddsom— budet skall äga återgå iarbetetför tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger. För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt att åtnjuta sina tidigare arbetsför/tällanden och anställningsvillkor.

till

över efterlevnaden av lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen ut- övas av

Tillsyn denna

arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektiorwn.

organisation meddelas av

a

Det åligger kommun att efter samråd med yrkesinspektionen ut- se en eller flera kommunala till- synsmän med erforderlig kompe- tens att biträda _yrkesinspektio- nen vid tillsyn enligt 4 7 ä'.

Kommun skall årligen till yrkes- inspektionen lämna redogörelse för den kommunala tillsynens ut- ö vande.

• Sida 11
•  Original

Prop. l973:130 ]]

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 49 &

Brister kommunal tillsynsman i Ful/gör kommunal tillsynsman fullgörandet av sina äligganden, ej vad som äligger honom och och kommer sädant förhållande kommer det genom anmälan av genom anmälan av yrkesinspektör yrkesinspektionen eller på annat eller på annat sätt till hälsovärds— sätt till kommunens kännedom, nämndens kännedom. skall nämn- skall kommunen vidtaga åtgärder den vidtaga erforderliga åtgärder föratt åstadkomma rättelse. för att åstadkomma rättelse.

Underläter hälsovärdsnämnd att utse kommunal tillsynsman el- ler att vidtaga åtgärd. som avses i första stycket, må länsstyrelsen i större eller mindre omfattning uppdraga tillsynens utövande ät person, som av länsstyrelsen för- ordnas till kommunal tillsynsman, ävensom ifall av behov bestämma den gottgörelse, som enligt 4839 andra stycket skall utgå till till- s_vnsmannen.

St) 5

Den som har att utöva tillsyn ä efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så päfordrar, äga tillträde till arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn. ävensom rätt att där företaga undersökning, vartill hans tjänsteäligganden kunna giva anledning.

Arbetsgivare sä ock den som 5 arbetsställe företräder honom är pliktig att på anfordran lämna tillsynsorgan de upplysningar. som erfordras för tillsynens behöriga utövande.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om tillsynsorgan skall jämväl gälla läkare, som har att verkställa besiktning eller undersökning enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Det äligger polismyndighet att lämna den handräckning som är erforderlig för utövande av tillsyn enligt denna lag.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973:130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5152

Den som har eller haft att utöva tillsyn ä efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift eller anlitats säsom biträde vid til/synsverksam- hetens utövande mä ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshem lighet. som därigenom blivit känd för ho— nom, och ej heller. där det ej kan anscs päkallat i tjänstens intresse. yppa arbetsförjarande eller affärs- förhällana'e, vilket sålunda blivit honom kunnigt.

Vad nu sagts skall äga motsva- rande tillämpning i t'räga om leda- mot och ersättare i yrkesinspek— tionens förtroenderåd ävensom i fräga om läkare. som har eller haft att verkställa besiktning eller un- dersökning enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

I statens eller kommuns tjänst anställd läkare. som far kän— nedom om förhållande. vilket stri- der mot denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift. har att göra anmälan därom hos vederbörande åligger sådan läkare ävensom skol-

tillsynsorgan. Det räd. skolstyrelse. hälsovårds- nämnd. byggnadsnämnd och polis- myndighet att lämna tillsynsorga- nen de upplysningar och det biträ- de. som av dessas tjä/zsteäliggan- den enligt denna lag kunna pä- kallas.

7- Senastc lydelse 19631245.

U| lv fl./:

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller ut- setts till skyddsombud eller leda- mot i skyddskommitté fär ej obe- hörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om _.vrkeshemlighet, arbets- jörfarande. affärsfr'jrhtil/ande. en- skilds personliga förhållande eller förhållande av betydelse för lan- dets förs var.

Vad nu sagts skall äga motsva— rande tillämpning i fräga om leda- mot i styrelsen för lokal facklig organisation rned avseende pä vad denne erfarit av skyddsombud el- ler ledamot i skyddskommitté som utsetts av organisationen.

Läkare som isin verksamhet fär kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete skall göra anmälan hos tillsynsorgan. Det åligger läkare samt skolstyrelse. hälsovärdsnämnd och byggnads- nämnd att lämna tillsynsorganen upplysningar och biträde.

• Sida 13
•  Original

Prop. 19731130

Nuvarande lydelse

Råder vid arbetsställe missför- hållande [ något avseende, varom förmäles i 8-—-l3 H", eller som el- jest utan att hänföra sig till 3- 6 kap. inbegripes under 7 9', och in- nebär tnissjörhällandet ieke över- trädelse av någon särskilt straffbe— lagd föreskrift. äger _vrkesinspek— tören, där sä prövas nödigt, skrift- ligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga viss åtgärd för att avhjälpa missförhål- landet eller ock skriftligen förbju— da honom att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använ- da viss arbetslokal, maskin, red- skap eller annat hjälpmedel. visst ämne eller material eller viss ar— betsmetod utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan föreläggande eller förbud mvddelas. skall tillfälle att atgiva _vttrande beredas arbetsgiva- ren och. där fråga är om ätgärd beträffande lokal sorti denne fått till sig upplåten. jämväl upplä- taren.

]l-Iedjör missförlzällande. varom jörmäles i första stycket. s_vnnerlig fara för arbetstagares liv eller häl- sa. mä _vrkesinSpektt'iren utan att avbida vederbörandes meddela förbud som där sägs att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare. intill dess annorlunda jörordnas. ävensom där så finnes

_vttra nd e

pdkallat lära genom polismyndig- hetens försorg pä arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet upprätthällcs,

Är i fall, som avses i första eller andra stycket. fräga om åtgärd beträffande lokal. som arbetsgiva-

LI]

Föreslagen lydelse

fli:

Uppfvller arbetsställe ej de krav som gälla enligt denna lag eller föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av lagen, äger _vrkesinspektionen förelägga ar- betsgivaren att avhjälpa missför- hällandet. Yrkesinspektionen katt ocksä förbjuda honom att bedriva visst arbete eller använda viss lo- kal. maskin. redskap eller annat" hjälpmedel. visst ämne eller mate— rial eller viss arbetsmetod utan att iakttaga villkor som angivits rtär förbudet meddelades. Fi'ireläggan- de eller förbud som nu sagts gäller även beträffande verksam/tet som den mot vilken päbudet riktats bedriver pä arbetsstället utan att använda arbetstagare.

[ beslut om föreläggande eller förbud kan _vrkesinspektionen ut- sätta vite. Underläter arbetsgivare att vidtaga åtgärd som äligger lio- nom enligt föreläggande äger in- spektionen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Är i fall avses i första stycket fråga om åtgärd beträffan- de lokal som upplåtits till arbetsgi-

SO Ill

• Sida 14
•  Original

Prop. l973:130

Nuvarande lydelse

ren fält till sig upplåten. äger _vr- kesinspektören förbud mot upplåtelse av lokalen till ar- betslokal eller lokal för visst arbe- te eller ändamål. intill dess med lokalen vidtagits viss angiven ät- gärd.

Arbetarskyddsstyrelsen rna” utan föregående beslut av _vrkesinspek- tör förordna om åtgärd som avses i denna paragraf.

meddela

D.? a

14

Före slagen lyda lse

varen äger _vrkesinspektionen med- dela förbud mot upplåtelse av lo- kalen till arbetsloka] eller lokal för visst slag av arbete eller ända- mål till dess angiven ätgärd vidta- gits med lokalen.

Arbetarskyddsstyrelsen äger ut- an föregående beslut av yrkesin- spektianen förordna om åtgärd som avscsi denna paragraf.

Föreligger missförhållande i sk_1-'ddsha"nseende och saknar ar— betsgivare. som avses i 53 5 första stycket. den rådighet över arbets- stället som behövs föratt avhjälpa nzissförhällandet. äger _vrkesin- spek tionen rikta föreläggande eller förbud enligt 53 s” mot den som rä- der överarbetsstället.

Yrkesinspektionen äger medde- la de föreskrifter som behövas i fråga om skyddsätgärder pä ar- betsställe som avses i 7 a 5.

x3 59;

På anmodan av arbetarskydds— styrelsen eller _vrkesinspektör är arbetsgivare pliktig att. till utrö— nande huruvida ämne eller mate- rial som han använder eller fram- ställer i sin verksamhet innebär fara för att hos honom sysselsatt arbetstagare ädrager sig ohälsa el- ler drabbas av olycksfall, föran- stalta om undersökning av ämnet eller materialet eller att tillhanda- hålla erforderliga prov för sådan undersökning.

Den som tillverkar. försäljer el— ler upplåter anordning. som avses i

3 Senaste lydelse 1963124 5.

på anmodan av arbetarskydds- styrelsen är arbetsgivare skyldig att föran- stalta om undersökning av ämne

eller _vrkesinspektionen

eller material, som han använder eller framställer i sin verksamhet, eller tillhandahålla prov för sådan undersökning.

Den som tillverkar, försäljer el- ler upplåter anordning. som avses i

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973:130

Nu varande lydelse

45 5 första stycket, är oek skyldig att på anmodan av arbetarskydds- styrelsen eller _vrkesinspektör för- anstalta om undersökning av så- dan anordning till utrönande hu- ruvida den erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall eller att tillhandahålla erforderliga prov för sådan undersökning.

Underlåter någon att efterkom- ma anmodan, som i första eller andra stycket sägs. äger arbe/ar- skyddsstyrelsen förelägga honom att vid vite av högst ett tusen kronor inom utsatt skälig tid vid— taga åtgärden.

Undersökning enligt denna pa— ragraf skall, där arbetarskyddssty— relsen sä föreskriver. bekostas av arbetsgivaren eller, i fall som avses i andra stycket, tillverkaren, för— säljaren ellcr upplåtarcn.

Föreslagen lydelse

45 & första stycket, är skyldig att på anmodan av arbetarskyddssiy- relsen eller _vrkesinspektionen för- anstalta om undersökning.- av så- dan anordning eller tillhandahålla prov för undersökning.

Underlätcr någon att efterkom- ma anmodan enligt första eller andra stycket, kan myndigheten förelägga honom att vid vite vidta- ga åtgärden.

Undersökning enligt denna pa— ragraf skall bekostas av arbetsgiva- ren eller, i fall som avses i andra stycket, eller upplåtaren, om ej myndighe— ten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av stats- medel.

tillverkaren, försäljaren

60 54

[ fall som avses i 53 och 54 ff skall vad där stadgals icke äga tillämpning ä verksamhet, som be- drives av staten. Finner arbetar- skyddsstyrelsen. i anledning av an- mälan frän yrkesinspektör eller el- jest, i avseende ä sådan verksam- het missförhållande föreligga som i nämnda lagrum sägs, skall styrel- sen hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten. påkalla erforderlig åtgärd. Vidia— ges ej sädan åtgärd, mä styrelsen underställd ärendet Konungen el- ler, om ärendet gäller riksdagen eller dess verk. det riksdagens or- gan som riksdagen bestämmer.

4 Senaste lydelse 1966 :1 09.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973zl30

Nuvarande lydelse

62 _

Arbetsgivare, som använder minderårig eller kvinna till arbete i strid mOt bestämmelsei'23. 24, "35, | 37, 30, 31, 32, 33 eller 34 .6' eller 35 å andra stycket. straffas med dagsböter.

&

16

Föreslagen lydelse

S

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder min- derårig eller kvinna till arbete i strid mot" "23—25. "27. 30—34 ååel- ler 35 5 andra stycket dömas till böter.

Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till arbete-. vare den som har vårdnaden om den minderåriga. där användan- det SkClt med hans vetskap och vilja. förfallen till böter fri-in och med- fem till Och med femtio kronor.

6

Under/äter någon att ställa sig till efterrättelse förbud. föreläg- gande eller föreskrift. som medde- lats hmmm med stöd av bestäm- melse i 53, 54. 55. 56. 57 eller 58 £, straffas med dagsböter eller, där OtnStändigheterna äro synner— ligen ]?"stärande. med fängelse i högst sex månader.

VI?

Till böter eller fängelse i högst ett är dömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande. förbud eller före— skrift som meddelats honom med stöd av 53—58 H. Till samma straff dömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats stöd av 8 a 5 tredje stycket.

Bryter någon mot föreläggan- de eller förbud, som förenats med vita. dömes ej till ansvar enligt första stycket.

med

6456. Försummar arbetsgivare att Arbetsgivare som uppsåtligen fill/göra anmälningssk_t-'ldzglu-zt. eller av oaktsamhet underlåter att

varom stadgas i 31 eller 33 å dii- mes till böter från och med fem till Har arbetsgivare eller annan för

och med trehundra kronor. arbetsgivarens riikning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift 1 anmälan. som avses inämnda pa- ragrafer. straffes med dagsböter.

5 Senaste lydelse l962:248 (jfr 19622249 ). 6 Senaste lydelse. l962z248 (jfr 19622249).

göra anmälan enligt 8 a. 31 eller 33 _q" dömes till böter. Detsamma skall gälla om arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning uppsåtligen lämnar oriktig uppgift i sådan anmälan.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973zl30

Nu varande lydelse

Där någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen el- ler yrkesinspektör oriktig uppgift angående vidtagandet av åtgärd, varom anvisning lämnats honom

jämlikt denna lag eller med stöd -

av densamma meddelad föreskrift, straffes med dagsböter.

Samma lag vare, där tillverkare, försäljare eller upplätare, som av- ses i 45 _6, lämnar arbetarskyddsstyrelsen el-

mot bättre vetande

ler _vrkesinspektör oriktig uppgift beträffande anordning som i nämnda lagrum sägs.

Har någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som avses idenna para- graf, vare ock han förfallen till ansvar som nu sagts.

Åsidosätter arbetsgivare honom enligt 28 & åliggande skyldighet att sörja för att lämplig lokal fin- nes att tillgå för läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, straffes med dagsböter.

67 5

Har arbetstagare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller för— satt ur bruk straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kro- nor.

skyddsanordning,

Förseelse som nu sagts må ej åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör anmält förseelsen till åtal.

böå

l7

Föreslagen lydelse

655

Den som uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift angående vidtagandet av åtgärd, varom anvisning lämnats honom av sådan myndighet, dömes till böter.

Till böter dömes också tillver- kare, försäljare eller upplåtare som uppsåtligen tillsynsmyn- dighet oriktig uppgift beträffande anordning som avses i 45 5.

lämnar

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning på den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift för annans räkning.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt 28% sörja för att lämplig lokal finnes att tillgå för läkarbe- siktning av minderåriga arbetstaga- re dömes till böter.

Arbetstagare som utan giltigt skäl uppsåtligen eller av oaktsam- het borttager eller försätter ur bruk skyddsanordning dömes till böter.

• Sida 18
•  Original

Prop. 19731130

Nuvarande lydelse

68%

Bryter någon mot vad i 51 äär stadgat, straffes med dagsböter el- ler fängelse.

Å brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivel— se av målsäganden.

18

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 51 & dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Gäller brottet annat än förhål- lande av betydelse för landets för- svar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

695

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten, skall vad i den- na lag är stadgat om arbetsgivare samt om tillverkare eller annan, som avses i 45 eller 46 5, gälla arbetsföreståndaren.

Ifråga om verksamhet, som be— drives av kommun, skall ock vad om arbetsgivare är stadgat gälla arbetsfc'ireståndaren såvitt angår efterlevnaden av 4 och 5 kap. samt föreskrift eller förbud, som jämlikt 54 eller 555 meddelats arbetsgivaren. Samma lag vare i fråga om verksamhet, som bedri- ves av annan än staten eller kom- mun, därest arbetarskyddsstyrel— sen på framställning av arbetsgiva- ren godtagit viss person såsom ar- betsföreståndare t' hans ställe.

705

Myndighet äger förordna att dess beslut skall lända till efterrät- telse utan hinder av "förd klagan.

73 57

Över arbetarskyddsstyretsens beslut i ärende, som avsesi "23, 24. 25, 29, 30, 31 eller 33 5, 405

7 Senaste lydelse 19711599.

Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut iärende som avses i "23—25, 29—31 eller 33 5 eller 40 å

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973zl30

Nu varande lydelse

tredje stycket eller 70 _é' andra stycket, mä klagan ej föras.

Mot arbetarskyddsstyrelsens be- slut rörande förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53—59 393? föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär.

Talan mot beSIut av arbetar- skyddsstyrelsen iannan fråga, som omförmäles i denna lag, eller mot länsstyrelses beslut i sådan fråga föres genom nungen.

besvär hos Ko- '

19

Föreslagen lydelse

tredje stycket får talan ej föras.

Talan mot annat beslut, som arbetarskyddsstyrelsen meddelat enligt denna lag eller som myndig- het meddelat med stöd av Ko- nungens förordnande enligt lagen, föres hos Konungen genom be- svär.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser i 73 % gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1974.

Medgivande som arbetarskyddsstyrelsen lämnat med stöd av 40 & tredje stycketi äldre lydelse gäller intill utgången av år 1974.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973:130 20

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 2—4 55 lagen (l97lz282) om arbetarskydds- avgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

Med arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift till obligatorisk yrkesskadeförsäkring. dock ej sta- ten.

35

Arbetsgivare erlägger årligen ar- betarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren un- der året utgivit som lön i pengar eller naturaförmäner i form av kost eller bostad.

Med arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243)om yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift till yrkesskadeförsäkn'ng.

obligatorisk

Arbetsgivare erlägger årligen ar- betarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller natu- raförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring. Hänsyn tagcs ej heller till arbetstagare, vars lön under året under- stigil femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (.1954z243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger upp- bära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 9" lagen om allmän försäkring.

45

Av arbetarskyddsavgiften skall Av arbetarskyddsavgiften skall tvä femtedelar utgöra bidrag till en fjärdedel utgöra bidrag till

1 Med nuvarande lydelse avses beträffande 3 % den lydelse som föreslagits i prop. 1973z98.

• Sida 21
•  Original

Prop. l973:1 30

Nuvarande lydelse

statsverkets kostnader för arbetar- skyddsstyrelsens, yrkesinspeklio- nens och arbetsmedicinska institu- tets verksamhet och tre femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplys- ning beträffande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, benämnd arbetar- skyddsfonden, som förvaltas en- ligt grunder som Konungen fast- ställer.

21. Föreslagen lydelse

statsverkets kostnader för arbetar- skyddsstyrelsens och yrkesinspek- tionens verksamhet och tre fjärde- delar bidrag till kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträf- fande arbetarskydd ävensom till kostnader för skyddsarbete som utföres av skyddsombud som ut- setts enligt 40 f tredje stycket ar- betarskyddslagen (l949.'1). Den sistnämnda delen skall föras till en fond. benämnd arbetarskyddsfon— den, som förvaltas enligt grunder som Konungen fastställer.

Denna lagträderi kraft den ljan uari 1974. Äldre bestämmelse-r gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraft- trädandet.

Av den del av arbetarskyddsavgiften för år 1974 som skall föras till arbetarskyddsfonden skall högst ett belopp, som svarar mot en hundra— dels procent av lönesumman enligt 3 &, utgöra bidrag till kostnader för utbildning som facklig huvudorganisation av arbetstagare anordnat ianled- ning av lagen (] 972:829) om styrelserepresentation för de anställda i ak-

tiebolag och ekonomiska föreningar.

• Sida 22
•  Original

Prop. 19732130

3. Förslag till

lx) IQ

Lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963246)

Härigenom förordnas i fråga om skogsförläggningslagen ( 1963:246_), dels att i 6, 13—16, 18. 19 och 31 åå ordet ”skogsyrkesinspektör” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”yrkesinspeklionen" i motsva- rande form.

dels all. l l oeh 23 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Tillsyn & efterlevnaden av den- na lag utövas av arbetarskyddssly- relsen samt, under dess överinse- ende och lcdning. av skogsyrkesin- spektianens eller, beträffande väg- arbete utan samband med skogs- bruk eller flattning, av den all- männa yrkesinspektionens befatt- ningshavare.

Vad i lagen stadgas um skogs— yrkesinspektör skall i fråga om vägarbete som nyss sagts äga mat— svarande tillämpning ä yrkesin— spektör.

Närmare Konungen.

bestämmelser om

23

Mat arbetarskyddsstwelsens be— slut rörande förbud eller föreläg— gande enligt lj', 14, 15 eller 175 föres talan hos kammarrätten ge— nom besvär.

Talan mot beslut av arbetar— skyddsstyrelsen i annat ärende, som avses i denna lag. föres hos

1 Senaste lydelse 1971:600.

11%

tillsynens

Föreslagen lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskydds- styrelsen samt, under dess överin- seende och ledning, av yrkesin- spe/(tionen.

organisation meddelas av

Talan mot beslut av arbetar- skyddsstyrelsen i ärende, som av- ses i denna lag, föres hos Konung-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973:130 23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Konungen genom besvär. en genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser i 235 gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1974.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973:130 24

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (19711309) om behörighet för allmän förvalt- ningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom förordnas. att lå lagen (19711309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 %

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, iden mån ej annat föreskrives i 2 5, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag.

2. mål om avlöningsförmån. inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om resekostnads- och traktamentsersättning, mål om delaktighet ieller avgift till pensions- inrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrift eller överens- kommelse,

3. mål om ersättning till tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exeku- tionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (19422350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964:822),

5. mål om beslut av tullmyndighet isamband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol. eller om beslut enligt lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,

• Sida 25
•  Original

Prop. 19732130

Nuvarande lydelse

25

Föreslagen lydelse

7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förut- sätter beslut av allmän domstol.

8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, röran- de förebyggande eller bekämpan- de av djur- eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller be- handling i särskilt fall meddelats förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkän- nande eller angående omhänder- tagande, smittrening, oskadliggö- rande eller liknande åtgärd, såvida

angående

ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvalt- ningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagcn (194921), all— männa ordningsstadgan (1956: 617), lagen (19562618) om all- männa sammankomster eller strål- skyddslagen (1958:110) eller i ärende som avses i skogsförlägg- ningslagen (,1963z246).

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, röran- de förebyggande eller bekämpan- de- av d_iur- eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller be- handling i särskilt fall meddelats angående förbud. föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkän- nande eller angående omhänder- tagande, smittrening, oskadliggö- rande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvalt- ningsenhet. eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (194911) eller med stöd därav meddelade. före- skrifter, allmänna ordningsstadgan (l956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958zl 10) eller i ärende som avses i skogsförlägg- ningslagen (1963:246),

10. mål om förordnande angående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst. mål om disciplinär bestraffning, mål om avstäng- ning från tjänstgöring. mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid vite. såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltnings- enhet, eller om föreläggande enligt lagen (19191240) om fondkommis- sionsrörelse och fondbörsverksamhet. lagen (19402358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., lagen (19422335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. lagen (19482433) om försäkringsrörelse, lagen (19502272) om rätt för utländsk försäkrings- anstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950:596) om rätt till fiske, lagen (1955zl83) om bankrörelse, lagen (1955z416) om spar- banker, lagen (l956:216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (195973) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m., lagen (1959zl 18) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, civilförsvarslagen (l960:74), lagen (1963176) om kreditaktiebolag, jord-

• Sida 26
•  Original

Prop. 19732130 26 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvärvslagen (19652'2901, förordningen (19681576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, miljö- skyddslagen (19692387). jordhävdslagen (19691698), lagen (1970165) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar eller lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

12. mål om utdömande av vite, 13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräekning. såvida ej fråga är om beslut enligt lagen (1939254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig rn. m. föranledda arbetsuppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973:130

5. Förslag till Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Härigenom förordnas, att 12%

&

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter. som meddelats med stöd av lagen, ut- arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och övas av ledning, av ,vrkesinspektionens tjänstemän och kommunala till- synsmän. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om tillsyn över efterlevnaden av arbe— tarskyddslagen.

allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Föreslagen lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av lagen, ut- övas av arbetarskyddsstyrelscn samt. Linder dess överinseende och ledning, av _vrkesinspektionen. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om till- syn över efterlevnaden av arbetar- skyddslagen (1949.'1/.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973:1 30

6. Förslag till

28

Lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i

husligt arbete,

dels att i 17 och 18 åå ordet "yrkesinspektör" iolika böjningsformer skall bytas ut mot ”yrkesinspektionen” i motsvarande form, dels att 15 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av 2----4, 6 och 8—105å utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, un- der dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala tillsynsmän. Där- vid gällcr i tillämpliga delar vad som föreskrives om tillsyn över efterlevnaden av arbetarskydds'

lagen (1949zl). Undersökning på arbetsställe får dock ske endast på begäran av part eller om annars särskild anledning föreligger.

155

Föreslagen [_ v delse

Tillsyn över efterlevnaden av 2—4, 6 och 8—1055 utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, un- der dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen. Därvid gäl- ler i tillämpliga delar vad som föreskrives om tillsyn över efter- levnaden av arbetarskyddslagen (194921). Undersökning på arbets- ställe får dock ske endast på begä- ran av part eller om annars sär- skild anledning föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973:130

7. Förslag till

29

Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä fartyg

Härigenom förordnas, att 2 % lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2

Tillsyn a" efterlevnaden av be— stämmelserna i 1 5 första -_fjärde styckena utövas av arbetarskydds- styrelsen samt, under dess överin- seende och ledning, av yrkesin- spektionens tjänstemän; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stad- gat rörande tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen (194921).

Föreslagen lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av be— stämmelserna i l ä första—fjärde styckena utövas av arbetarskydds- styrelsen samt, under dess överin- seende och ledning, av yrkesin— spektianen; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrät- telse vad som finnes stadgat rö- rande tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen (194911).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

' Senaste lydelse 19721250.

• Sida 30
•  Original

Prop. 19732130

8. Förslag till

30

Kungörelse om ändring i byggnadsstadgan ( ] 959:612)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadsstadgan ( 1959:612).I dels att 54 ä 3 mom., 56 å 1 mom., 64 å ] mom. och 66 å skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i stadgan skall införas två nya moment. 55 ä 4 mom. och 64 54 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3 mom. Befrielse från skyldig- het att söka byggnadslov mä av länsstyrelsen medgivas i fråga om industriområde, som ligger avskilt från annan bebyggelse och är i en ägares hand, såframt det kan anses uppenbart att området ändock kommer att bebyggas pä tillfreds- ställande sätt samt medgivandet tillstyrks av byggnadsnämnden. Medgivandet mä när som helst återkallas.

1 Stadgan omtryckt 1972z776.

545

'J'l 'J1

Föreslagen lydelse

3 mom., Befrielse från skyldig- het att söka byggnadslov må av länsstyrelsen medgivas i fråga om industriområde, som ligger avskilt från annan bebyggelse och är i en ägares hand, såframt det kan anses uppenbart att området ändock kommer att bebyggas på tillfreds- ställande sätt samt medgivandet tillstyrks av och _vrkesinspektionen,

byggnadsnämnden Med— givandet må när som helst äter- kallas.

4 mom. Vid ansökan om bygg- nadslov för b_1-'ggnadsföretag, som avser arbetslokal eller personalrum för verksamhet vari arbetstagare skall användas till arbete för ar- betsgivares räkning. skall sdvitt möjligt fogas behövlig beskrivning av den avsedda verksamheten. I sådant ärende skall företas utlä- tande från _vrkesinspektionen om företagets lämplighet från arbetar— skyddssy npunk !.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973:130

Nuvarande [_vdelse

] mom. Vid prövning av ansö- kan om byggnadslov skall bygg- nadsnämnden tillse, att det tilläm- nade företaget ej strider mot bygg- nadslagen, väglagen (19711948). lagen om enskilda vägar, natur- vårdslagen, miljöskyddslagen, den- na stadga eller med stöd av nämn- da författningar meddelade före- skrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg eller avlopp frän tomten, mä byggnadslov för nybyggnad ej beviljas innan skyl- digheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts.

565

31

Föreslagen lydelse

] mom. Vid prövning av ansö- kan om byggnadslov skall bygg- nadsnämnden tillse. att det tilläm- nade företaget ej strider mot bygg- nadslagen (1947:385), väglagen (19711948), lagen (1939:608) om

enskilda vägar, naturvårdslagen (] 964.822), miljöskyddslagen (] 96938 7), arbetarskyddslagen (l949:1), denna stadga eller med stöd av nämnda författningar med- delade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg eller av- lopp frän tomten, må byggnadslov för nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöj- aktig säkerhet ställts.

Byggnadslav för byggnadsföre- tag som avses i 55 ,é' 4 mom. får be- viljas endast om utlåtande förelig- ger från yrkesinspektionen och av detta framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller organ isa tion som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnads- företaget. Vad nu sagts gäller dock icke om det ej är käntför vilket slag av verksamhet arbetslokalen är av- sedd.

Har i utlåtande frän yrkesin- spektionen angivits att erforderlig prövning ej kunnat ske i arbetar- skyddshänseende, skalli beslut om b yggnadslr) v erinras om skyldig- heten att göra anmälan enligt 8a 5 andra stycket arbetarskyddslagen.

Inom område, som icke ingår i stadsplan eller hyggnadsplan, mä lov ej givas till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare män än för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets. skogsskötselns eller därmed

jämförligt behov.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973:130 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 _S

1 mom. Byggnadsnämnd skall öva tillsyn över byggnadsföretag. för vilka byggnadslov erfordras, samt äger verkställa härför erforderliga besiktningar. Nämnden äger ock besiktiga byggnadsföretag, vartill bygg- nadslov ej erfordras.

! främsta rummet bör genom besiktningar utrönas, huruvida byggna- den förlagts i rätt läge, samt beskaffenheten av grundbotten. stommen och byggnaden i färdigt skick.-Där byggnadslov beviljats för uppförande av byggnad inom område med stadsplan, skall, såvida icke särskilda skäl föranleda annat, särskild besiktning företagas vid ettvart av de tillfällen. som omnämnas i 62 % första stycket b), c), d) och e) (grundbottenbesikt- ning, lägesbesiktning, stombesiktning, Slutbesiktning).

I fall då byggnadslov beviljats må Slutbesiktning ej underlåtas, om den byggande begär sådan besiktning.

Begär yrkesinspektionen slut- besiktning av byggnadsföretag som avser arbetslokal eller personalrum skall sådan besiktning före tagas.

Skall byggnad undergå besiktning av annan myndighet än byggnads- nämnd, bör nämnden verka för att arbetet därmed på lämpligt sätt samordnas med nämndens besiktningar.

4 mom. Yrkesinspeklionen skall kallas till slutbesik tnz'ng som avser arbets/Oka] eller personalrum.

66 5

Med avseende å byggnad som tillhör kronan äger den myndighet, vilken har att pröva ritningarna till byggnaden, medgiva avvikelser frän bestämmelserna i denna stadga och med stöd därav meddelade föreskrif- ter. Dctsamma gäller tomt till sådan byggnad, som nu sagts, samt skyltar, stängsel och andra anordningar å byggnaden eller tomten.

Innan byggnad påbörjas för kronans eller landstings räkning, skall anmälan om företaget i god tid göras hos byggnadsnämnden. Anmälan skall vara åtföljd av situationSplan som i Såå 1 mom. sägs samt av ritningar och beskrivningar i den omfattning som erfordras för att bedöma företagets lämplighet. Finner nämnden att byggnaden ej motsva- rar skäliga anspråk på sundhet. säkerhet mot brandfara, hållfasthet. prydlighet eller hänsyn till stadsv eller landskapsbilden, eller är anledning till erinran i fråga om byggnadens ändamål. läge eller inverkan ä grannes rätt. må nämnden inom tre veckor efter handlingarnas mottagande hos vederbörande förvaltning begära, att frågan underställes Konungens prövning; och må i så fall byggnaden ej uppföras, innan Konungen givit lov därtill.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973:130 33 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsnämnden skall under- rätta yrkesinspektionen om anmä— lan som avser arbetslokal eller per- sonalrum.

Finner nämnden vid besiktning eller eljest att fastställda ritningar ej följas eller eljest att gällande föreskrifter äsidosältas, äger nämnden göra anmälan därom hos den myndighet, som är ansvarig för arbetets utfö- rande, eller. där nämnden sä finner nödigt, hos Konungen.

Där fråga är om befästning eller annan anläggning av hemlig natur, äger länsstyrelsen förordna, att situationsplan. ritningar och beskrivningar icke skola tillställas nämnden samt att utstakning av byggnad och besiktning av företaget genom nämnden icke skall äga rum. Länsstyrelsen har att på lämpligt sätt lämna nämnden meddelande om företaget.

Denna kungörelse träder i kraft den I januari 1974.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973:130 34

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Hög- het Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 27 april 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUND- KVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring- ar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbets- miljö samt anför. ,

Arbetsmiljöutredningen1 har till uppdrag att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och arbetarskyddets organisation. Utredningen, som valt att bryta ut och prioritera vissa viktiga frågor för särskild behandling innan hela utredningsuppdraget slutförts. avlämnade i december 1972 delbetänkandet (SOU l9_72:86) Bättre arbetsmiljö.

l-thcr remiss har yttranden över betänkandet avgetts av arbetar- skyddsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetarskyddsfonden, riksåklagaren (RA), hovrätten för övre" Norrland, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk, luftfarts- verket, statskontoret, statistiska centralbyrån, byggnadsstyrelsen, riksre- visionsverket, statens avtalsverk, statens personalnämnd, statens personal- utbildningsnämnd, universitetskanslersämbetet (UKÄ), kommerskolle- gium, arbetsdomstolens ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk, statens brandinspektion, statens vatten- fallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Skaraborgs, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län, arbetsrättskommittén, bygglagutredning- en, utredningen för översyn av hä|sovårdsinspektörsutbildningen, Lands- organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers ccntralorganisation (SACO), St-atstjänste— männens riksförbund (SR), Landstingsförbundet, Svenska kommunför- bundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Handelns arbetsgivareor- ganisation (HAO), Skogs- och tantarbetsgivareföreningen, Sveriges hant- verks- och industriorganisation (SHIO), Statsföretagens förhandlingsor- ganisation (SFO), Svenska teknologföreningen, Svenska byggnadsentre- prenörföreningen, Byggherreföreningen, Sveriges allmännyttiga bostads- företag (SABO), Byggproduktion aktiebolag (BPA). Kooperativa förbun- det (KF) och Svenska brandförsvarsföreningen. Ett flertal remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat.

' Ledamöter generaldirektören Gunnar Danielson, ordförande, ombudsmannen Sivert Andersson, förbundsjuristen Kerstin Gustafsson, ombudsmannen Leif Kjell— strand, direktören Gunnar Larsson, direktören Gunnar Lindström och f.d. gene- raldirektörcn Otto Westling.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973:130 35

Yttranden har vidare inkommit från statens handikappräd, länsstyrel- sen i Västmanlands län, Föreningen teknisk företagshälsovärd, För- eningen skogsbrukets arbetsgivare, Svenska gruvföreningen, Svenska arki- tekters riksförbund, Svenska läkaresällskapet, Svenska journalistförbun- det, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Svenska musikerför- bundet, Handikappförbundens centralkommitté, Socialdemokratiska partidistriktet i Uppsala län, Uppsala arbetarekommun, Upplands FCO- distrikt, Uppsala PCO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

På grundval av en sammanfattning av utredningens förslag har Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i samverkan med LO anordnat en omfattande diskussionsverksamhct på arbetsställen och ilokala organisa- tioner. En skrivelse jämte en sammanfattande rapport över synpunkter som framkommit vid dessa diskussioner har fogats till handlingarna i detta ärende.

Jag vill erinra om att vissa organisatoriska frågor inom arbetarskyddet som haft betydelse för medelsanvisningen för budgetåret 1973/74 redo- Visats för riksdagen i prop. 1973zl (bil. 7). Därefter har dessa frågor behandlats av riksdagen (SOU 1973:5, rskr 1973:102).

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973:130 36

1.2. Övriga författningar

Den centrala tillämpningsförfattningcn till arbetarskyddslagen är arbe- tarskyddskungörelsen (19492208). Däri har samlats bestämmelser som i olika avseenden utvecklar lagens mera allmänt utformade föreskrifter. Ytterligare preciseringar för en rad arbetsområden, arbetsuppgifter eller anordningar har sedan skett i generella anvisningar som arbetarskydds- styrelsen meddelat eller fastställt med stöd av 74 5 lagen.

Arbetarskyddskungörelsen innehåller främst ett stortantal regler som knyter an till de allmänna föreskrifterna i arbetarskyddslagens 2 kap. om åtgärder mot ohälsa och olycksfall. Bl. a. behandlas arbetsgivares infor- mations- och instruktionsskyldighet, arbetslokalers beskaffenhet, åtgär- der mot risker till följd av luftföroreningar, buller, skakningar, kyla, värme m.m. samt åtgärder till förebyggande av fara frän maskinella anordningar, tryckkärl, lyft- och transportanordningar, verktyg och redskap m.m. Därutöver upptar kungörelsen vissa bestämmelser om minderåriga arbetstagare, om lokal skyddsverksamhet samt om tillsyn. De regler som finns rörande den lokala skyddsverksamheten behandlas närmare i avsnitt 3.1.2. Bestämmelser i kungörelsen som gäller förhands- prövning av arbetslokaler berörs i avsnitt 4.1.2.

Med stöd av arbetarskyddslagcn har utfärdats ytterligare ett antal kungörelser. Föreskrifter med hänsyn till förekomsten av farliga ämnen finns i kungörelsen (1949210) om förbud att använda arbetstagare till mälningsarbcte med blyfärg och kungörelsen (19492491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon. Särskilt viktig är kungörelsen (194921 1) om läkarundersökning och läkarbesikt- ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Medför visst arbete särskild fara för uppkomst av bensol-, bly-, kadmium- eller kvicksilverför- giftning, damrnlunga (pneumokonios) eller tryckfallssjuka hos arbetsta- garna skall arbetarskyddsstyrelsen enligt kungörelsen föreskriva att ar- betstagare ej får användas till arbetet, om han inte vid läkarundersökning befunnits vara fri från sjuklighet eller svaghet som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Beträffande sådant arbete. skall styrelsen dessutom föreskriva att arbetstagare skall undergå periodisk läkarbesiktning.

[ fråga om minderårig gäller kungörelsen (19492213) om läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare. I vissa slag av farliga arbeten fär minderårig arbetstagare användas endast i den mån det följer av förteckning som är bifogad kungörelsen (19661521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten. Utom iarbetarskyddslagen och med stöd därav utfärdade kungörelser behandlas frågan om minderårigas

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973:130 41

arbete bl. a. i lagen (192617!) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

Med stöd av 2 & arbetarskyddslagen har utfärdats kungörelsen (1963: 662) om tillämpning av arbetarskyddslagen ä arbete vid vissa undervis- nings— och utbildningsanstalter. En till kungörelsen fogad förteckning över skolor där arbetarskyddslagen i viss utsträckning äger tillämpning på elevernas arbete har genom ändringskungörelse (197155) reviderats i anslutning till förändringar inom skolväsendet.

En särskild reglering finns sedan gammalt om skogst'örläggningar för vissa arbetstagare. Numera gäller i detta hänseende skogsförläggningslagen (19632246).

I anslutning till ratificering av internationella konventioner har utfär- dats dels lagen (1932155) öm viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä fartyg, dels kungörelsen (19371816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av'fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl.

Som tidigare nämnts är arbetarskyddslagen inte tillämplig pä skepps- tjänst och aVser endast i begränsad omfattningarbete som är underkastat tillsyn enligt strälskyddslagen. Huvudförfattning beträffande"arbetarskyd- det för de ombordanställda är lagen (19652719) om säkerheten på fartyg.

[ strälskyddslagen finns bestämmelser om skydd mot" skada som ar— sakas av joniserande strålning.

För arbetarskyddet betydelsefulla föreskrifter finns dessutom i ett flertal andra författningar. Bland dessa kan nämnas förordningen (l949:341) om explosiva varor, kungörelsen (19571601) om elektriska starkströmsanläggningar, byggnadsstadgan (l959:612), förordningen (l961:568) om brandfarliga varor, hrandlagen (190290),_brandstadgan (1962291), giftförordningen (l962:702.) och bekämpningsmedelsförord— ningen (19621703). De båda sistnämnda författningarna upphör att gälla den 1 juli 1973, då lagen (1973100) om hälso— och miljöfarliga varor träder ikraft.

Slutligen skall nämnas lagen (1971282) om arbetarskyddsavgift. Den älägger arbetsgivare att betala arbetarskyddsavgift med 0,05 % av samma löneunderlag som gäller för avgiften till den obligatoriska yrkesskadeför- säkringen. Staten erlägger dock ej avgift. Avgifterna beräknas under nuvarande förhällanden inbringa ca .40 milj. kr. ärligen. Av influtna beIOpp förs tre femtedelar till en särskild arbetarskyddsftmd som skall stödja forskning, utbildning och information pä arbetarskyddsomrädet. Återstoden utgör bidrag till statsverkets kostnader för de offentliga arbetarskyddsorganens verksamhet.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973:130 42

2.2. Remissyttrandena

Utredningens betänkande har allmänt mottagits mycket positivt av remissinstanserna. Den uppläggning av reformarbetet som utredningen valt och som innebär att ett antal viktiga frågor brutits ut för särskild behandling innan hela utredningsarbetet slutförts godtas genomgående. Många remissinstanser klargör att de anser att åtgärder för en bättre arbetsmiljö är angelägna och att det är värdefullt att underlag för sådana insatser nu kunnat läggas fram. Bland de instanser som-gör direkta uttalanden i den riktningen märks LO, TCO,'arbetarskytltlsstyrelsen', Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, rz'ksrevisionsverket. RÅ och kammarrätten :” Göteborg. Den omfattande diskussionsverksamhet på arbetsställena och i lokala organisationer, som nämnts inledningsvis och" i vilken över 85 000 deltagare medverkat, har inneburit en kraftig opinionsyttring till förmån för utredningens förslag sett i dess helhet. Rapporten över diskussions- verksamhetens utfall —- i fortsättningen benämnd arbetsplalsremissen visar en allmän uppslutning kring de av utredningen föreslagna åt- gärderna. Enligt arbetsplatsremissen svarar utredningens förslag mot ange- lägna och på arbetstagarnas egna erfarenheter grundade önskemål om förbättringar på arbetsplatserna. På en del enskilda punkter föreslås ändringar eller tillägg i förhållande till betänkandet. Arbetsplatsremissen

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973:130 50

visar att det också knyts stora förhoppningar på utredningens fortsatta arbete, bl. a. då det gäller frågorna om hygieniska gränsvärden.

Att utredningen i den första etappen av sitt arbete lagt tyngdpunkten vid frågor om den lokala skyddsverksamheten och arbetarskyddstill- synens organisation har såväl vid arbetsplatsremissen som i LO:s remiss- yttrande ansetts fördelaktigt. LO framhåller att utredningens förslag lägger en behövlig grund såväl lagstiftningsmässigt som organisatoriskt för ett effektivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter och för en tillfredsställande tillsyn genom samhällets försorg. Arbetarskyddsstyrel- sen understryker värdet av att en kraftig utbyggnad och upprustning av arbetarskyddsmyndigheternas organisation är genomförd vid den tid- punkt då den avsedda nya lagstiftningen på arbetarskyddsomrädet skall träda i kraft. TCO anser likaledes att särbehandling med den inriktning som utredningen föreslagit är motiverad men framhåller också att ett definitivt ställningstagande i vissa frågor inte kan ske förrän förslag om en helt ny lag föreligger.

Många remissinstanser har utan reservationer eller närmare kommenta- rer slutit upp kring utredningens allmänna synsätt när det gäller arbetar- skyddets syfte i det nutida arbetslivet. Samtidigt har utredningens uttalanden i detta avseende föranlett andra remissorgan att utveckla och markera sin ståndpunkt.

LO framhåller att utvecklingen inom arbetslivet inneburit en förskjut- ning av det traditionella arbetarskyddsbegreppet. Arbetarskyddet har numera ett betydligt vidgat ansvarsområde som omspänner frågorna om hälsa kontra arbete i vidare mening. Arbetarskyddsinsatscrna maste. syfta till en successiv sanering av arbetsmiljön och lägga grunden för ett nytt sätt att möta utvecklingen. Redan i planeringssammanhang måste miljö- hänsyn vägas in i alla deras dimensioner. Förbättrad kunskap om samband mellan miljöfaktorer och hälsa samt en fortgående värderings- förskjutning mot ett vidgat välfärdsbegrepp där arbetsmiljöförhällandena spelar en alltmer framträdande roll har föranlett att kraven på arbetar- skyddet skärpts. Gapet mellan förutsättningar och krav har därmed blivit alltmer markerat för LO:s medlemmar ute på arbetsplatserna. LO konstaterar att arbetsmiljöutredningens direktiv i allt väsentligt återspeg- lar de grundläggande värderingar på arbetarskyddsområdet som den fackliga rörelsen i en rad sammanhang gett uttryck för.

TCO stryker under att de psykologiska och sociala faktorerna i arbetsmiljön mäste behandlas med samma tyngd som andra faktorer. SR förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete behandlar problemen kring den psykiska arbetsmiljön utförligare och även beaktar de sociala faktorernas inverkan på hälsan. arbetstillfredsställelsen och arbetsför- mågan.

SACO menar att man inte bör sätta målet för arbetarskyddet så högt att det blir ouppnåeligt. Målsättningen måste vara att sträva efter en bättre arbetsmiljö. En uppgift med hög prioritet bör vara att begreppet arbetarskydd i det praktiska arbetet vidgas till att omfatta hela arbetsmil- jön och att ett likartat betraktelsesätt tillämpas inom samtliga arbets- marknadssektorer.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973:130 51

SAF anför att begreppet arbetsmiljö stundom används i mycket vid bemärkelse och därvid får innefatta bl. a. sadana faktorer som påverkan av arbetsledning, olika samarbetsformer och lönesystem. Enligt SAP:s mening bör i nu förevarande sammanhang begreppet arbetsmiljö i huvudsak anses inbegripa traditionellt arbetarskydd jämte modern före- tagshälsovård. En fortsatt snabb utveckling av företagshälsovården utgör enligt SAF ett väsentligt inslag i arbetet för bättre arbetsmiljö.

SFO finner det med hänsyn till den föränderliga situationen i arbetslivet och samhället riktigt att inte söka bestämt avgränsa området för den vidgade arbetarskyddsverksamheten och inte heller försöka finna en entydig definition av begreppet arbetarskydd.

Statens personalnämnd noterar som sin uppfattning att utredningen i och med införandet av begreppet arbetsmiljö ger uttryck för en ambi- tionshöjning och att därmed också följer att psykologiska" och'soeiala faktorer skall inbegripas under skyddsverksamheten. '

UKÄ uttalar att samhällsutvecklingen har klargiort att begreppet arbetsmiljö måste ges en vid tolkning och avse såväl den fysiska som den sociala, administrativa och organisatoriska omgivningen.

.itrbetsmarknadsstyrelsen pekar för sin del på vissa till arbetsmiljön hörande frågor av arbetsrnarknadspolitisk betydelse. Det gäller här främst problemen kring utstötning ur arbetslivet av arbetstagare som inte fyller kraven från en ny teknik eller anspråken på en höjd produktivitet. Ett behov av samordning finns mellan arbetarskyddet och den verksamhet för äldre och handikappade mcd anpassningsgrupper, som arbetsmark- nadsstyrelsen inlett tillsammans med arbetsmarknadens parter på grund- val av de 5. k. äldrelagarna. Också statens handikappräd och Handikapp- förbundens centralkommitté framhåller sambandet mellan arbetsmiljöns' utformning och de. handikappades arbetsmarknadssituation.

En avgörande förutsättning för goda arbetsmiljöer är enligt utred- ningen att ett utvecklat samarbete på arbetarskyddsområdet sker mellan arbetsmarknadens parter. Samverkanssystemet ger upphov till ökat in— flytande för de anställda över arbetsmiljöns utformning och ger därmed möjligheter att förverkliga arbetarskyddets breddade malsättning. Enligt utredningen bör man därför bygga vidare på den grund som redan finns i samverkanShänsecnde och som återspeglas i lagstiftningen och därtill anslutande partsöverenskornmelser. "Samtidigt bör förutsättningar skapas för ett effektivt stöd från tillsynsorganens sida ät samarbetet i företagens och förvaltningarnas lokala skyddsorganisationcr.

Dessa huvudtankar bakom'utredningens betänkande har fått starkt stöd under retnissbehandlingen. Till dem som uttalat sig i instämmande ordalag beträffande dessa frågor hör 1.0. SAF, flertalet av de hörda länsstyrelserna, SFO. vatten/itlisrct'ket och RÄ.- Vid arhetsplalsremissen har behovet av en stärkt ställning åt skyddsombuden och skyddskommit- téerna understrukits och starka krav framförts på ökade insatser från yrkesinspektionen.

1.0 pekar för sin det särskilt på nödvändigheten av att skapa ett mönster som tillförsäkrar arbetstagarna inflytande vid handläggningen av

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973:130 52

arbetsmiljöfrågorna i hela kedjan som löper från det enskilda företagets sfär till samhällets tillsynsorgan.

TCO understryker behovet av garantier för att de anställda ges ökat inflytande Och medbestämmande i arbetsmiljöfrågorna.

SR anser att utredningen lagt en god grund för fortsatt utveckling av ett system där parterna på arbetsmarknaden och samhällsorgan med olika uppgifter kan samverka för att skapa goda arbetsmiljöer i såväl enskild som offentlig tjänst.

SAF framhåller att samarbetssträvandena varit starkt bidragande till att förhållandena på arbetsmiljöns område trots att nya risker uppstår ständigt förbättras. Överenskommelserna mellan SAF och LO angående den lokala skyddsverksamheten och företagshälsovården liksom det skyddsarbete som bedrivits i flera framsynta företag har varit vägledande för utvecklingen. Det är därför enligt SAP:s mening naturligt att de nämnda överenskommelserna delvis tjänat som inspirationskällor för utredningen och att de principer som utredningen föreslår för skydds- arbetets bedrivande redan vunnit tillämpning i åtskilliga företag. '

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer helt i utredningens grundsyn på samspelet mellan arbetsmarknadens parter och samhällsorganen när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Samma uppfattning har statskontoret, som anför att det fordras en väl utbyggd organisation på myndighetsplanet, som bl. a. kan initiera och leda utvecklingsarbetet på arbetarskyddsom- rådet och föra ut resultaten i praktisk tillämpning, men att det doeki första hand är den lokala skyddsorganisationens effektivitet som är avgörande för möjligheterna att förverkliga målet för arbetarskyddsverk- samheten. Vidgade befogenheter för skyddsombud och skyddskommit- téer och ökat partsengagemang i arbetarskyddsmyndigheternas verksam- het bör därför genomföras.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det välmotiverat med förstärk- ning av möjligheterna för arbetstagarna att aktivt medverka iskyddet av arbetsmiljön. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det rimligt att de anställda så långt praktiskt möjligt bereds inflytande på arbetsmiljöns utformning.

Utredningen betonar att förebyggande och tidigt insatta åtgärder är väsentliga för att arbetarskyddets mål skall kunna uppfyllas. Inte helleri detta avseende anmäler remissinstanserna avvikande meningar. Instäm- mande synpunkter redovisas av bl.a. LO, UKÄ', länsstyrelsen [ Stock- holms Ia"n och RÅ. Statens personalnämnd anser att förebyggande psykisk hälsovård i ökad omfattning bör kunna utnyttjas för att åstad- komma en i alla avseenden god arbetsmiljö. Enligt nämnden satsar utredningen med rätta på ett ökat ansvarstagande när ökade möjligheter föreslås för skyddsombud och samrådsorgan att påverka arbetsmiljöför- hållande-na.

Ett flertal remissorgan pekar på att utbildning i arbetsmiljöfrågor får ses som en synnerligen viktig förutsättning för positiva resultat av ansträngningarna på arbetarskyddsområdet. Vid arbetsplatsremissen har utbildningsfrågorna ägnats stort intresse. Det. framhålls att de ökade

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973:130 53

befogenheterna för skyddsombuden bör förenas med en omfattande utbildningsverksamhet. Enligt de flesta grupperna bör utbildningen or- ganiseras branschvis. Även LO understryker kraftigt utbildningsfrågornas stora betydelse. Arbetarskyddsfonden framhåller behovet av insatser för arbetsmedicinsk forskning och utveckling samt tekniska förändringar i syfte att eliminera brister och förebygga olyckor och ohälsa i vid bemärkelse. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sig för att i den arbetsmedicinska verksamheten särskild uppmärksamhet ägnas åt arbets- miljöns långsiktiga inverkan på fysisk och psykisk hälsa. Svenska tekno- logföreningen anser att väsentliga förbättringari arbetsmiljön nås på lång sikt om man nu bl. a. grundlägger ett bättre utnyttjande av tekniken och ger stimulans till teknisk utveckling. UKÄ framhåller att hela det mönster av åtgärder som utredningen föreslår — 'lagstiftningsmässiga, organisatoris- ka och administrativa — måste stödjas av samhälleliga insatser som syftar till förmedling och spridning av kunskaper på det arbetsvetenskapliga området. Ökade insatser inom utbildnings— och forskningsverksamheten iir av stor betydelse för att utredningens intentioner skall kunna förverk- ligas.

Utredningens cnhälliga fastslående av principen om att kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder skall vara en del av företagens produktionskostnader har genomgående lämnats utan erinran vid remiss- behandlingen.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973:130 54

Skyddsombud

1 40 & arbetarskyddslagen föreskrivs att på arbetsställe, där regelbun- det sysselsätts minst fem arbetstagare, skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud att företräda arbetstagarna i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Reservation görs dock för fall då särskilt förhållande berättigar till undantag. Valet av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning av dem, av lokal organisation genom vilken de kan anses företrädda. Angående anmälan till arbetsgivare och

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973:130 56

yrkesinspektör om val av skyddsombud ges regler i 66 & arbetarskydds- kungörelsen.

Lagen innehåller ingen bestämmelse om utseende av huvudskyddsom- bud. 1 partsöverenskonnnelserna har emellertid huvudskyddsombudsinsti- tutionen tagits upp.

Genom 1949 års arbetarskyddslagstiftning infördes möjlighet att utse s. k. regionala skyddsombud. [ 40 5 arbetarskyddslagen upptas sålunda en bestämmelse att arbetarskyddsstyrelsen kan medge lokal organisation, som företräder arbetstagarna, att utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe. Styrelsen meddelar samtidigt de före- skrifter som skall iakttas. Hinder.föreligger inte för arbetstagarna att också utse skyddsombud bland sig. Bestämmelsen tillkom med tanke på sådan verksamhet där på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkans sammansättning svårighet föreligger att utse skyddsombud bland arbetstagarna. llärvid syftades på de speciel- la förhållandena inom byggnads— och anläggningsverksamhet. Det förhäl- landet att inom ett verksamhetsomräde i regel endast en eller ett par arbetstagare sysselsätts på varje arbetsställe skulle inte i och för sig utgöra tillräcklig anledning att medge utseende av regionalt ombud (prop. 1948298 5. 239).

Antalet skyddsombud bestäms enligt 63 & arbetarskyddskungörelsen efter arbetsställets storlek, arbetets natur och arbetsförhällandena. [ bestämmelsen ges vidare vissa riktlinjer för vad som skall iakttas vid val av skyddsombud och bestämmande av skyddsområde, dvs. område inom vilket skyddsombud har att verka. Bestämmelsen kompletteras i parts— överenskommelserna. 1 de. fall då enighet om antalet skyddsombud inte näs vid samräd skall minst två skyddsombud utses om antalet arbetstaga- re uppgår till "25. Uppgär antalet arbetstagare till 75 skall minst tre Skyddsombud utses. För varje hundratal arbetstagare utöver 75 skall ytterligare minst ett skyddsombud utses. Enligt överenskommelserna utses skyddsombud av den lokala fackliga organisationen för en tid av lägst två och högst fyra är.

Angående skyddsombuds kvalifikationer sägs i 635 arbetarskydds— kungörelsen att till skyddsombud skall utses lämplig person med gott omdöme samt nödig insikt i och intresse för skyddsfrågor. Skyddsombud skall vidare äga förtrogenhet med arbetsförhällandcna inom sitt skydds- omräde.

Frågan om utbildningen av skyddsombud regleras inte ilagstiftningen men tas upp i tidigare nämnda uttalande av SAF och 1-0 i skolningsl'rä- gorna. 1 detta sägs att det är en uppgift för såväl de fackliga organisatio- nerna som företagen att ge skyddsombuden en utbildning som gör dem skickade att fylla sina funktioner på ett effektivt sätt. Vissa riktlinjer dras upp .i fråga om utbildningens ordnande.

l 64å arbetarskyddskungörelsen finns bestämmelser om skyddsom- buds uppgifter. Ombudet har att skaffa sig noggrann kännedom om skyddsförhällandena inom sitt skyddsområde. Han skall verka för sund- het och säkerhet i arbetet och söka vinna övriga arbetstagares medverkan

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973:130 57

därtill. Finner skyddsombud att viss skyddsåtgärd bör vidtas har ombu— det att göra framställning hos arbetsgivaren i den ordning denne före- skrivit. Besked i frägan skall därefter lämnas skyddsombudet utan dröjsmål. Kungörelsen anvisar skyddsombud möjligheten att påkalla ingripande av yrkesinspektör om framställningen inte. beaktas inom skälig tid. Finns skyddskommitté äger skyddsombud direkt påkalla kommitténs behandling av skyddsfräga av större. vikt. 1 partsövcrenskommelscrna ges närmare regler om den ordning som skall gälla för hänvändelse till arbetsgivaren i skyddsfrågor.

Instruktioner för skyddsombud. liksom i förekommande fall för skyddskommitté, skall enligt partsöverenskommelserna meddelas av ar— betsgivaren efter samråd med skyddsombuden eller skyddskommitte'n. Normalinstruktioner har bifogats överenskommelserna.

För att kunna fullgöra sina uppgifter har skyddsombuden tillförsäkrats rätt att ta del av visst material. Enligt 64 & arbetarskyddskungörelscn äger skyddsombud ta del av vissa handlingar rörande minderåriga, de skriftliga råd och anvisningar, som tillsynsorgan lämnat vid inspektion på arbets- stället. vissa intyg över besiktning och provning samt handlingar över undersökningar av luftförhållandena på vissa arbetsplatser. Stadgandet kompletteras av bestämmelser i partsövcrenskommelserna. Genom dessa berättigas skyddsombud att dessutom ta del av företagets olycksfallssta- tistik. anmälningar om olycksfall eller yrkessjukdomar. arbetsltygienisk- tekniska och arbetsmedicinska utredningar som är av väsentlig betydelse för förhållandena på arbetsstället och — på det statliga omrädet — sjttkfränvarostatistik som gäller ombudets skyddsområde.

Det ursprungliga syftet med skyddsombudsinstitutionen återspeglas i 67 å arbetarskyddskungörclsen som säger att tillsynsorgan skall träda i förbindelse med skyddsombud vid inspektion eller annan förrättning pä arbetsställe. Tillsynsorgan skall kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller skyddskommitté avskrift av räd, anvisning eller annat skriftligt meddelan- de som avlåtits till arbetsstället .i. skyddsfråga. Enligt arbetsordningen för yrkesinspektionen skall underrättelse om tillämnad inspektion i regel ske. Härvid skall säväl arbetsgivaren som skyddsombud underrättas.

l partsöverenskommelserna finns bestämmelser om rätt och skyldighet för skyddsombud att närvara vid förrättningar, som tillsynsorgan eller skyddskommitté verkställer pä arbetsstället. och undersökningar, som arbetsledningen företar i skyddsfrågor. Partsövercnskommelserna innehål- ler också vissa regler om ledighet i övrigt och om ersättning till skyddsombud. Om huvudskyddsombud ej på annat sätt bereds möjlighet att" utöva sin verksamhet kan arbetsgivaren salunda medge att han utan förlust av arbetsinkomst får disponera viss ledighet. Omfattningen av ledigheten bör därvid i förväg bestämmas för en angiven tidsperiod. [ kommentaren till de mellan SAF och LO gällande reglerna anmärks att i särskilda fall behov av sådan ledighet kan finnas också för övriga skyddsombud, varvid arbetsgivaren kan ge även dessa skyddsombud rätt att disponera viss ledighet. Bestämmelsen om ersättning avser sammanträ- den. förrättningar eller undersökningar som skyddsombud deltar i utom arbetstiden.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973:130 58

1 42 & arbetarskyddslagen ges bestämmelser mot s. k. trakasseri. Skyddsombud får enligt bestämmelserna inte hindras att fullgöra sina uppgifter. Det anges särskilt att arbetstagare inte får ges försämrade arbetsförhällanden därför att han utsetts till skyddsombud eller i anled- ning av hans verksamhet som skyddsombud. Arbetsgivaren får heller inte av sådan orsak avskeda honom eller försämra hans anställningsvillkor. Som påföljder för överträdelse av dessa bestämmelser föreskrivs dels skadeständsskyldighet, som kan drabba säväl arbetsgivare som arbetsle- dare och arbetskamrater, dels ogiltighet av avtalsuppsägning och annan sadan rättshandling. Påföljdsbestämmelserna har utformats efter förebil- der i lagen om förenings- och förhandlingsrätt. ] 43 och 44 %% arbetar- skyddslagen finns bestämmelser om tid, inom vilken talan skall väckas. och om rättegången.

Enligt SAFzs och LO:s regler för den lokala skyddsverksamheten kan tvister angående trakasseri mot skyddsombud hänskjutas till avgörande av den av SAF och LO inrättade arbetsmarknadsnämnden. Om nämnden finns närmare bestämmelser i huvudavtalet mellan dessa organisationer.

Ställjöretrtfdare för arbetsgivaren

Hur det lokala skyddsarbetet bör ledas och organiseras från arbetsgi- varens sida utvecklas i 62 &” arbetarskyddskungörelsen. Arbetsgivare. som ej själv letter skyddsarbetet pä arbetsstället, skall uppdra åt en eller flera personer (skyddsinspektör. personalkonsulent eller annan hos arbetsgiva- ren anställd) att i hans ställe handlägga skyddsfrågor. Om detta skall arbetsgivaren underrätta skyddsombuden liksom om den ordning, vari hänvändelse till honom skall göras i skyddsfrågor. Arbetsgivaren har att se till att arbetsledare och övriga arbetstagare medverkar i skyddsarbetet. Det ankommer på arbetsgivaren, hans ställföreträdare. och annan arbets- ledare att söka samråd med skyddsombuden i skyddsfrågor. Yrkesinspek- tör skall enligt 66 & arbetarskyddskungörelsen underrättas när ställföre— trädare utsetts för arbetsgivaren.

l förarbetena till gällande arbetarskyddslagstiftning diskuterades om arbetsledarnas funktion inom arbetarskyddet borde särskilt regleras. En särreglering av ansvaret för viss kategori arbetstagare befanns emellertid inte lämplig utan det ansågs tillräckligt med lagens allmänna bestämmel— se i 7ä om arbetstagares skyldighet att i vad på honom ankommer medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall. Arbetsledarens roll uppmärksammades dock i någon mån genom bestämmelsen i l å andra stycket arbetarskyddskungörelsen, som säger att ledningen av visst arbete inte får anförtros en med arbetet oerfaren person om genom detta kan anses uppkomma fara för ohälsa eller olycksfall. Vidare nämns i kungö- relsens 63 få att arbetsgivare skall se till att bl. a. arbetsledare medverkar i skyddsarbetct samt att arbetsledare skall i skyddsfrågor söka sam råd med skyddsombuden.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973:130 59 Skyddskommitté m. 771.

Enligt 41 & arbetarskyddslagen skall vid arbetsställe. där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts, finnas en skyddskommitté, som är sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud. An- talet ledamöter bestäms enligt 65 % arbetarskyddskungörelsen med hän- syn till antalet arbetstagare vid arbetsstället. arbetets natur och arbetsför- hällandena. Av samma paragraf framgår att kommitténs uppgift är rådgivande och förslagsställande. Yrkesinspektören skall enligt 66 & kungörelsen underrättas om tillsättande av skyddskommitté.

Partsöverenskommelserna innehåller ett flertal bestämmelser om skyddskommitté. Enligt SAF-LO-reglerna bör i kommittén alltid ingå minst två skyddsombud, varav ett huvudskyddsombud om sådant finns. Har skyddsombud utsetts av flera arbetstagarorganisationer, skall enligt överenskommelsen på det statliga omrädet de för skyddsombuden avsed- da mandaten i skyddskommitten fördelas i förhållande. till det antal skyddsombud som resp. organisation utsett. Som ledamot av kom- mitte'n nämner överenskommelserna därefter skyddsingenjör ellerjämför- lig tjänsteman. [ övrigt bör enligt överenskommelsen på det statliga området som arbetsgivarens representanter i kommittén ingå tjänstemän i chefs—_ avdelningschefs- eller arbetsledarställning. Enligt överenskommel- sen mellan SAF och LO skall avdelningsingenjörer samt verkmästare, förmän eller med dem jämställda arbetsledare vara representerade bland de av arbetsgivaren utsedda ledamöterna. Finns företagsläkare bör denne enligt överenskommelserna närvara vid kommitténs sammanträden. Ord- förande och sekreterare i kommitten utses av arbetsgivaren. Vice ord- föranden utses i allmänhet av arbetstagarledamötcrna i kommittén.

Överenskommelserna innehåller också bestämmelser om hur ofta skyddskommittén skall sammanträda. i regel minst en gång i kvartalet, och om den formella ordningen för sammanträdena.

l överenskommelserna föreskrivs vidare att skyddskommitten skall se över arbetsstället minst en gäng varje halvår. Kommitte'n kan i stället uppdra ät en eller flera mindre grupper av representanter för arbetsgiva- ren och arbetstagarna att med kortare mellanrum se över arbetsstället eller delar av arbetsställe.

Enligt SAF:s och LO:s riktlinjer för företagshälsovärd är det viktigt att samråd äger rum mellan arbetsgivaren och de anställda angäende säväl införandet av företagshälsovärd som utövningen av företagshälsovärd. ! riktlinjerna ges en vidsträckt ram för behandlingen av företagshälsovärds— frågor. Samrådet kan sälunda föras antingen inom företagsnämnden, skyddskommittén eller ett för ändamålet tillsatt rad för företagshälso- värd. Väljs företagsnämnden som forum bör nämnden utökas med ett skyddsombud — helst huvudskyddsombudet om sådant finns -— om det inte normalt ingår skyddsombud i nämnden. Dä enighet om var företags- hälsovärdsfrägorna skall behandlas inte kan uppnås, skall lösningen med förstärkt företagsnämnd användas. [ företag med färre än 50 anställda äger samrådet rum mellan arbetsgivaren och företagsombud eller skydds— ombud. I de fall då företagshälsovärd anordnas gemensamt för flera

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973:130 60

företag i form av företagshälsovardseentral bör valda representanter för de anställda få tillfälle att samråda med centralens ledning.

3.1.3 Vissa uppgifter om den lokala skyddsorganisationen

Utredningen redovisar olika statistiska uppgifter om den lokala skydds- organisationen. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att det vid årsskiftet 1971/1972 enligt arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektio- nens arsberättelse fanns lokala skyddsombud vid ca 38 000 arbetsställen och skyddskommitté vid ca 4 "200 arbetsställen. Enligt samma källa syntes omkring "250 regionala skyddsombud vara verksamma. Eftersläp- ning beträffande uppgifternas aktualitet m.fl. felkällor gör dock att de angivna siffrorna ter sig osäkra. Frän yrkesinspektionens sida har framhål- lits att fler arbetsställen kan antas ha skyddsombud och skyddskommitté än som uppgetts i ärsberättelsen. Tillgängligt statistikmaterial visar att antalet arbetsställen med lokala skyddsombud resp. skyddskommitté successivt ökat under de senaste decennierna trots att antalet arbetsstäl- len minskat till följd av sammanslagningar m. m. Några närmare uppgifter om det totala antalet skyddsombud finns inte. Antalet skyddsombud inom LO-omrädet har emellertid uppskattats till 70 000 --80 000. varvid man utgått från att det i genomsnitt finns två eller tre skyddsombud på arbetsställen med sådant ombud.

Utredningen anför att uppgifter som utredningen inhämtat från yrkes- inspektionen tyder pä att arbetarskyddslagens bestämmelser om utseende av skyddsombud och skyddskommitteer regelmässigt följs vid större företag med undantag i någon män för kontorsarbetsplatser. Beträffande mindre företag har en mindre fördelaktig bild erhållits. På arbetsställen med 5—9 arbetstagare saknas sälunda skyddsombud vid de flesta arbets- ställen inom gruppen. Motsvarande gäller i fråga om skyddskommitté pä arbetsställen med 50—99 arbetstagare, varvid dock fär beaktas att notering i allmänhet saknas om företagsnämnder som fungerar som skyddskommitté. Även nägot större arbetsställen synes i en del fall sakna skyddsombud resp. skyddskommitté.

3.2. Utredningen 3.2.1 Utredningens allmänna överväganden

Utredningen erinrar inledningsvis om att utredningen i avsnittet med allmänna synpunkter (se under Zl) utvecklat sin uppfattning om värdet av samverkan mellan arbetsmarkmtdsparterna i arbetarskyddsfrägor. Bl. a. mot bakgrunden av att enighet räder om att man bör söka uppnå en allmän höjning av nivån i fråga om skyddsförhällanden och arbetsmiljö över huvud bör enligt utredningen en utbyggnad av samverkanssystemet komma till stånd och därvid bör tillvaratas möjligheterna till ökat inflytande för de anställda i arbetsmiljöfrågor. Utredningen anser att man bör ta fasta pä ett växande intresse från arbetstagarnas sida att medverka

• Sida 61
•  Original

Prop. 197311 30 61

i att lösa arbetsmiljöfrågorna. Utredningen framhåller att det är arbetsta— garna som omedelbart berörs om arbetsplatsen är otillfredsställande i skyddstekniskt, arbetshygieniskt eller ergonomiskt avseende eller om arbetet eljest innebär ogynnsamma förhållanden från arbetsmiljösyn— punkt. I ett tekniskt alltmer utvecklat arbetsliv är det enligt utredningen nödvändigt att ta vara på de erfarenheter som utgår från människans upplevelse av arbetssituationen. Arbetstagarna bör därför i större ut- sträckning än f.n. beredas möjligheter att hävda sina synpunkter på arbetsförhållandena. Utredningen tillägger att de anställdas inflytande över arbetsmiljön framstår som värdefull även såtillvida, att möjligheten att påverka miljön kan ge ökat engagemang vid fullgörande av arbetsupp- gifternai övrigt.

Utredningen konstaterar att den gällande arbetarskyddslagstiftningens regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ger de anställda vissa möjligheter att under arbetsgivarens ledning öva inflytande. i skyddsfrågor. Regleringen är emellertid enligt utredningen otillfredsstäl- lande i väsentliga hänseenden. Den innehåller inte bestämmelser om hur skyddsombud blir i stånd att fullgöra sina uppgifter. Det finns sålunda inga regler om att skyddsombud kan förfoga över viss del av arbetstiden för att bevaka skyddsförhållandena inom sitt skyddsområde. Om skydds- ombudets utbildning sägs endast att ombudet har att skaffa sig noggrann kännedom om skyddsförhållandena. Några särskilda befogenheter inrym- mer arbetarskyddslagen varken för skyddsombud eller för skyddskom— mitté. Utredningen framhåller också att den organiserade samverkan enligt lagen är begränsad till frågor om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbetet. Lagen nämner inget om deltagande från de anställdas sida vid planeringen av arbetsmiljön. Utredningen finner att lagens samverkansregler inte synes kunna möta de krav på inflytande från de anställdas sida som numera maste ställas.

Utredningen anmärker att överenskommelserna mellan arbetsmark- nadens huvudorganisationer lagt grunden för en god utveckling av samarbetet och att det dessutom på många arbetsställen tas lokala initiativ för att öka de. anställdas möjligheter att öva inflytande på arbetsmiljön. Å andra sidan har det också framgått av utredningens undersökningar att ofta inte ens de formella krav på organisation som den nuvarande lagen ställer är uppfyllda.

Utredningen finner, att ett system som byggde på att garantera arbetstagarna beslutsmedverkan beträffande alla åtgärder som berör arbetsmiljön skulle förutsätta en mycket långtgående omgestaltning av reglerna Om arbetsledning och över huvud av vad som nu gäller om företagens och förvaltningens organisation. En sådan omgestaltning av rättsförhållandena är enligt utredningen uppenbarligen avhängig av cen- trala regler inom lagstiftningen i övrigt vilka berör arbetsledningsrätten samt också ägarförhållanden och det ekonomiska och straffrättsliga ansvaret. Utredningen påpekar också att vid investeringar inom företag och förvaltningar går ingen klar gräns mellan satsningar som avser arbetsmiljön och investeringar som avser verksamheten i övrigt utan att

• Sida 62
•  Original

Prop. 197311 30 62

kostnaderna för en tillfredsställande arbetsmiljö ytterst är en del av driftkostnaderna i stort. En så långtgående omvandling av rättsreglerna som antytts anser utredningen i vart fall inte tänkbar att genomföra i förevarande sammanhang. Utredningen går därför inte direkt in på företagsorganisationen vad gäller driftförhållanden och personaladmi- nistration. Utredningen framhåller att intressanta resultat beträffande utvecklande av olika former av kvalificerad beslutsmedverkan bör kunna komma fram genom olika pågående försök med fördjupad företagsde- mokrati. Vidare erinrar utredningen om att den i slutet av är 1971 tillsatta arbetsrättskommitten har till uppgift att göra en översyn av arbetsfreds— lagstiftningen. Enligt utredningen är det möjligt att en del djupgående problem som berör arbetsmiljön kan vinna sin lösning genom förändring- ar i arbetsledningsrälten.

Utredningen anser dock inte att man t.v. mäste begränsa sig till smärre ändringar i nuvarande samverkansregler. ! stället är det enligt utredningen nödvändigt att söka finna vägar som på ett påtagligt sätt leder till ökat medinflytande för de anställda över arbetsrniljöns utform- ning. Utredningen bedömer det också möjligt att finna lösningar som inte förutsätter nyssnämnda långtgående omgestaltningar men ändock ger de anställda ett betydligt större inflytande än hittills i skyddsfrågor.

Mot den angivna bakgrunden bör enligt utredningens uppfattningi lagstiftningen införas nya bestämmelser som bereder arbetstagarna en påtagligt stärkt ställning i den lokala skyddsorganisationen. Beroende på att reglerna skall täcka alla förekommande typer av företag kan inte undvikas att bestämmelserna blir av ganska allmän natur. 1 möjligaste mån bör enligt utredningen eftersträvas att inte differentiera reglerna efter skilda branscher och strukturer. En fördel med ett sådant system anges vara att man undviker risken att binda utvecklingen i stela former.

] sina överväganden utgår utredningen vidare från att de nya samver- kansreglerna skall tillförsäkra de anställda rätt att i ett tidigt skede delta i planering av arbetsförhållandena. Många arbetsmiljöproblem löses bäst redan på planeringsstadiet, framhåller utredningen. och det är en viktig uppgift. för lagstiftningen att skapa garantier för att de anställda bereds inflytande vid planering av nyanläggningar och ändringar i befintliga anläggningar.

Gäller det å andra sidan förbättringar eller korrigeringar vid befintliga arbetsställen anser utredningen att man bör eftersträva att ge de nya reglerna en sådan konstruktion att erforderliga åtgärder vidtas snarast möjligt efter det att de anställda väckt en arbetsmiljöfråga. Om åtgärder ej vidtas inom överenskommen eller eljest skälig tid måste man lita till ingripanden genom samhällets tillsynsorgan. På samma sätt blir det tillsynsorganen som får träffa avgörande när parterna inte når enighet om vilka skyldigheter som författningscnligt åvilar arbetsgivaren.

Vad beträffar verksamhetsområdet för lokalt skyddsarbete framhåller utredningen att de skyddstekniska frågorna fortfarande framstår som utomordentligt betydelsefulla och att det på arbetshygienens fält krävs vidgad uppmärksamhet och allt kraftigare insatser. Även de erfarenheter

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973:130 63

som vunnits om psykiska hälsorisker måste uppmärksammas i det lokala skyddsarbetet. Frågor om företagshälsovärd bör enligt utredningen också falla inom ramen för samverkan, särskilt som en tillfredsställande utveck- ling av företagshälsovärden i hög grad synes vara beroende av att man kan finna former för de anställdas inflytande över denna.

Utredningen förutsätter att lagstiftningen som hittills skett komplette- ras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Det är enligt. utredningen av stort värde att sådana överenskommelser existerar vid sidan av lagstiftningen och ger detaljregler angående den lokala skyddsorganisationen. Den frivilliga överenskommelsen innebär fördelar i fråga om föreskrifternas genomförande i praktiken. Framför allt är en sådan överenskommelse ägnad att öka parternas intresse för skyddsar- betet och befordra deras aktiva medverkan och ansvarskänsla.

3.2.2. Utredningens förslag till nya samverkansregler

Utredningen framhåller att frågorna om arbetsmiljöns utformning är en angelägenhet för alla på arbetsplatsen. Det är enligt utredningen viktigt att den enskilde ges impulser att själv aktivt medverka till förbättringar i arbetsmiljön och att det lokala skyddsarbetet organiseras med beaktande av intresset att alla anställda engageras däri. Olika vägar att förverkliga önskemål härom diskuteras av utredningen.

Det står dock samtidigt klart för utredningen att de särskilda kanaler som finns för de anställdas medverkan i skyddsorganisationen -- skydds- ombud och skyddskommitté — måste tilldra sig speciellt intresse när lagregler om den lokala skyddsorganisationen skall formas. Utredningen föreslår härvidlag en rad nyheter.

Tillsättande av skyddsombud

Utredningen föreslär att skyddsombud skall utses vid alla arbetsställen ' med minst fem arbetstagare. Därmed vill utredningen slopa en nu gällande undantagsregel som främst tar sikte på mindre kontor, butiker och liknande arbetsställen. Utredningen åberopar att skyddsförhållande— na vid den typ av arbetsställen som nyss nämnts ej sällan är sådana att det är starkt påkallat att arbetstagare och arbetsgivare genom ett organiserat skyddsarbete tar itu med problemen. Därjämte är det enligt utredningen motiverat att skyddsombud alltid utses på arbetsställe med mindre än fem arbetstagare om arbetsförhällandena påkallar det. Utredningen före- slår att arbetarskyddslagen (40 & första stycket) ändras i enlighet med det anförda. Utredningen pekar på att det ankommer på tillsynsorganen att verka för att arbetstagarna utser skyddsombud i den utsträckning som är föreskrivet.

Utredningen erinrar om att det vid åtskilliga arbetsställen finns huvudskyddsombud med uppgift bl.a. att vara en samordnande länk mellan skyddsombuden. För arbetsställen med flera skyddsombud anser utredningen det lämpligt att ett av skyddsombuden företräder dessa i

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973:130 64

frågor som sträcker sig över mer än ett skyddsområde. Med hänsyn till värdet av att ett av skyddsombuden svarar för kontakten dels utåt och dels mellan skyddsombuden inbördes bör enligt utredningens mening huvudskyddsombud alltid utses vid arbetsställe med mer än ett skydds- ombud. Utredningen föreslår att i arbetarskyddslagen (40 &) skrivsin en bestämmelse om utseende av huvudskyddsombud i sådana fall.

Regionala skyddso mbud

Utredningen framhåller att den lokala skyddsmganisalioncn på många arbetsställen är otillfredsställande. Det framstår som angeläget att finna regler sotn stimulerar till lokal skyt'ldsverksamhet och därigenom ökar de anställdas medverkan i fråga om arbetsmiljöns utformning vid alla de arbetsställen det här gäller.

Utredningen erinrar om att möjligheten att utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe infördes med tanke på sådan verksamhet där svårighet föreligger att utse skyddsombud bland arbetsta— garna pä grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkans sammansättning. l'inligt utredningen står dock inte numera de tillfälliga arbetsställena på samma sätt som tidigare i förgrun- den när det gäller att utse regionala skyddsombud. l stället koncentrerar sig intresset kring de speciella svårigheterna vid mindre arbetsställen att Skapa en tillfredsställande skydt'lsorganisation inom företaget.

Det ringa antalet anställda vid mindre arbetsställen gör att kretsen inom vilken skyddsombud kan utses är liten och att det kan vara svårt att inom företaget få fram personer som är lämpliga och villiga att bli skyddsombud. Vid sådana arbetsställen är också tillgängligt erfarenhets— och jämförelsematerial ofta litet. Vid mindre arbetsställen är det vidare inte ovanligt att arbetstagarna känner sig så bundna i förhållande till arbetsgivaren att de inte med kraft verkar för förbättringari arbetsmiljön, i synnerhet inte om erforderliga åtgärder skulle belasta företaget ekono— tniskt. Dessutom måste man räkna med att det finns särskilt stora svårigheter att ordna utbildningsfrägan vid små företag. Ytterligare en påtaglig omständighet som gör att skyddsorganisationen kan behöva förstärkas utifrån är att de mindre företagen i allmänhet saknar tillgång till medicinska Och tekniska "experter inom företagshälsovärdens område.

Skäl kan alltså enligt utredningen anföras för att bygga ut systemet med regionala skyddsombud med sikte på att ge de anställda på arbetsställen med bristfällig skyddsorganisation ökat stöd. Utredningen framhåller samtidigt att vissa omständigheter har ansetts motivera att möjligheterna att utse regionala skyddsombud inte bör vara obegränsade. Därvid erinras om att samverkansreglerna syftar till att just de anställda på arbetsstället genom att engageras i skyddsverksatnheten skall tillföra denna sina erfarenheter och få intresse och ansvar för arbetsmiljön. Det finns en risk för att detta syfte skjuts i bakgrunden om skyddsarbetet för de anställdas räkning utförs av personer utanför arbetsstället. Det har också framhållits att skyddsombud i princip bör ha tillträde överallt inom

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973:130 65

företaget och kunna ingå som medlem i projektgrupper av alla slag. Detta kan stöta på svårigheter beträffande regionalt skyddsombud, vare sig denne är fackföreningsfunktionär eller arbetstagare inom konkurrerande företag, eftersom ombudets tillträde resp. närvaro kan ge anledning till invändningar bl. a. frän konkurrenssynpunkt. Vidare har anförts att kontakten mellan skyddsombud och tjänsteman frän yrkesinspektionen vid dennes besök på arbetsstället försvåras om skyddsombud utsetts utanför de anställdas krets.

Vid övervägande av olika synpunkter som kan anföras i frågan har utredningen kommit fram till att systemet med regionala skyddsombud bör vidareutvecklas. Utredningens avsikt är inte att bygga upp en organisation vid sidan av yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen för att utifrån kontrollera skyddsverksamheten i företagen. Huvuduppgif- ten för de regionala skyddsombuden skall i stället vara att aktivera det lokala skyddsarbetet. Med hänsyn till de befogenheter som avses tillkom- ma skyddsombuden framhälls att vcrksamhetsomrädct även för de regionala ombuden måste vara klart angivet beträffande såväl olika arbetsställen som skyddsområden inom dessa.

När det sedan gäller att närmare avgöra för vilka arbetsställen regionalt skyddsombud skall kunna utses, finns det enligt utredningen anledning att beakta att skyddsorganisationens beskaffenhet inte bara är avhängig av företagets storlek. utan att goda arbetsmiljöer kan finnas i små företag och att även stora företag kan ha en bristfällig skyddsorganisation. Detta talar för att man inte genom en lagregel bör läsa möjligheten att utse regionalt skyddsombud till företag med visst högsta antal anställda. Avgörande vikt bör i stället kunna fästas vid förekomsten av skyddskom- mitté. Utredningen anser att man kan ge det riktmärket att i företag. där skyddskommitté saknas, ett behov ofta föreligger av regionalt skydds— ombud. Har 5 andra sidan skyddskommitté tillsatts bör man kunna utgå från att arbetstagarna är beredda att på ett aktivt sätt engagera sigi skyddsarbetet och har möjlighet att i samarbete med arbetsgivaren bevaka att arbetsmiljön är tillfredsställande. Vid bedömningen av om regionalt skyddsombud bör utses finner utredningen att man får ta hänsyn till de riskförhällanden som föreligger pä arbetsstället. Däremot skall arbetsgivaren inte, såsom enligt nuvarande tillämpning, ha möjlighet att ensidigt motsätta sig att sådant skyddsombud utses. Prövningen av frågan om regionalt skyddsombud får utses vid visst arbetsställe bör enligt utredningen ligga hos yrkesinspektionen. Frågan avses därvid skola behandlas i den yrkesinspektionsnämnd som utredningen föreslår inrät- tad.

Utredningen föreslår att arbetarskyddslagen (40 & tredje stycket) ändras i enlighet med det anförda. För arbetsställe där skyddskommitté- ej tillsatts skall säledes yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, kunna medge att skyddsombud utses utanför kretsen av arbetstagare. Utredningen utgär därvid från att skyddskommitté alltid tillsätts på arbetsställe. där arbetsgivaren eller arbetstagarna begär det.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973:13066 Sk yddsombudens uppgifter

Utredningen anmärker att det i gällande arbetarskyddslag saknas grundläggande bestämmelser om vad som är skyddsombudens uppgifter. För att ytterligare befästa skyddsombuds'institutionen bör enligt utred- ningens uppfattning sådana bestämmelser tas in i lagen. Uppgifter för såväl lokala som regionala skyddsombud bör enligt utredningen vara att företräda arbetstagarna i skyddsfrågor och verka för tillfredsställande skyddsförhällanden inom skyddsområdet. Skyddsombudet skall inom sitt skyddsområde vaka över säkerheten och sundheten i arbetet. En aktiv insats från Skyddsombudets sida bör enligt utredningen på allt sätt främjas. Finns grundad anledning att misstänka att arbetsförhällandena innebär risker för arbetstagarna med hänsyn till exempelvis förekomsten av farliga ämnen eller produkter skall skyddsombudet kunna kräva att arbetsgivaren låter kontrollera skyddsförhållandena. Där skyddskommitté inte finns skall skyddsombud och arbetsgivare gemensamt planera före— tagshälsovärden efter företagets behov. Skyddsombudet skall vidare delta vid planeringen av lokaler, maskiner och andra anordningar samt arbets- metoder. Uppgifterna i samband med planeringen av arbctslokaler m. m. behandlas närmare av utredningen i anslutning till förslagen om nya regler om förhandsprövning (se under avsnitt 4.2).

Utredningen betonar också den del av skyddsombudens uppgifter som går ut på att vinna övriga arbetstagares aktiva medverkan'i skyddsarbetet. Utredningen erinrar om att det regionala Skyddsombudets uppgift i första hand ligger på detta plan och att även lokala skyddsombud har en viktig roll när det gäller att höja övriga arbetstagares skyddsmedvetande.

I anslutning till det anförda framhåller utredningen att det är väsentligt att skyddsombuden erhåller lämplig utbildning för att de. skall kunna effektivt fullgöra sina uppgifter. Utredningen anser att detta bör marke- ras genom en grundläggande lagbestämmelse av innehåll att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud far behövlig utbildning. Utredningen behandlar utbildningsfrågan närmare i ett sär- 5ki|t avsnitt (se under 6.2).

Utredningen föreslår att de nya bestämmelserna om skyddsombudens uppgifter liksom den grundläggande regeln om ansvaret för skyddsom- budens utbildning tas in i en ny paragraf (40 a äliarbetarskyddslagen.

I anslutning till en redovisning av synpunkter på skyddsombudens verksamhet föreslår utredningen dessutom vissa kompletteringar av arbe— tarskyddskungörclsen för att åstadkomma ökad fasthet i formerna för skyddsombudcns handlande. Det gäller här frågor om skyddsombuds framställning till arbetsgivaren samt skyddsombuds möjlighet att påkalla behandling av skyddskommittén resp. yrkesinspektionen.

Utredningen föreslär att i 64ä arbetarskyddskungörelsen anges att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om till vem framställning skall ske i skyddsfrågor. l framställning skall bl. a. kunna begäras att viss undersökning sker av förhållandena inom Skyddsombudets bevaknings- område. Vidare föresläs i samma paragraf en föreskrift om att- skydds- ombud på begäran skall erhälla skriftligt bevis om framställning som han

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973:130 67

gjort till arbetsgivaren. En jämkning förordas av den gällande bestämmel- sen i kungörelsen om rätt för skyddsombud att påkalla skyddskommit- téns behandling av skyddst'råga. Sådan rätt bör enligt utredningen avse alla frågor som skyddsombud anser bör behandlas direkt av skyddskom- mitt'én. Utredningen föreslär också att särskilda bestämmelser införs i kungörelsen om möjlighet för skyddsombud att påkalla ingripande av yrkesinspektionen i fall då ombudet inte utan dröjsmål får besked i en fråga där framställning gjorts till arbetsgivaren samt i fall då framställning till arbetsgivaren inte beaktas inom skälig tid.

Arbetarskyddslagens samverkansbestämmelser är tillämpliga också när det gäller att förebygga personskador till följd av brand. En erinran härom finns i brandstadgan ("21 å). Utredningen framhåller bl.a." att medverkan måste kunna påräknas av skyddsombud beträffande brandför- svarsuppgifter som motiveras från arbetarskyddssynpunkt. Utredningen ser det som angeläget att skyddsombud ges tillfälle att närvara vid förrättningar enligt brandlagcn på arbetsstället. I sistnämnda avseende föreslår utredningen att en regel införs i brandstadgan (21 å).

Skyddsombuds rätt att få upplysningar

Utredningen framhåller att skyddsombud för att kunna fullgöra sina uppgifter måste ha möjlighet att följa utvecklingen inom sitt skyddsom- råde genom att ta del av handlingar som ger upplysningar av betydelse för bedömande av skyddsförhållandena. Arbetarskyddskungörelsen och partsöverenskommelserna innehåller f.n. vissa bestämmelser i ämnet. Med hänsyn till frågans vikt anser utredningen att bestämmelser av detta slag bör tas in i lagen.

I första hand skall skyddsombud ha rätt att ta delav uppgifteri sådana handlingar som nu nämns i 64å arbetarskyddskungörelsen, nämligen arbetsbok, minderårigförteckning, meddelanden från tillsynsorgan samt intyg över besiktning och provning av tekniska anordningar av olika slag. Skyddsombudets befogenheter i detta avseende bör emellertid enligt utredningen inte läsas genom någon uppräkning utan bör avse en rätt att ta del av de handlingar och erhålla de. upplysningar i övrigt som är av betydelse för Skyddsombudets verksamhet. Den bestämmelse härom som föreslås intagen i arbetarskyddslagen (40 a &) bör innebära en rätt att få del även av upplysningar som arbetsgivaren inhämtat från exempelvis utomstående konsultföretag. Utredningen understryker vikten härav bl. a. med hänsyn till att skyddsombudet enligt utredningens förslag skall delta vid planeringen av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder. '

Skj-'da'sombudets rätt till ledighet för uppdraget

Utredningen anser att det är av grundläggande betydelse att bristande. tid inte lägger hinder i vägen för skyddsombudet att fullgöra sina uppgifter. För att ge tillräckligt fast form åt skyddsombudsinstitutionen och för att tillförsäkra skyddsombuden möjlighet att ägna sig åt skydds- verksamheten är det enligt utredningen nödvändigt att i lagen

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973:130 68

skriva in en bestämmelse att skyddsombud skall beredas erforderlig tid för att fullgöra sina uppgifter. 1 en sådan bestämmelse ligger att skyddsombud under denna tid skall kunna verka utan att göra ekono- miska förluster genom minskad arbetsinkomst.

I alla akuta situationer ligger det enligt utredningen i sakens natur att ombudet på egen hand bestämmer tidsåtgången för skyddsåtgärden. Beträffande det löpande skyddsarbetet, såsom allmänna översyner samt rådgivning och diskussioner i skyddsfrågor, är det å andra sidan lämpligt att arbetsgivare och arbetstagare genom lokala förhandlingar träffar överenskommelser. Utredningen anser att arbetsgivare och skyddsombud i de flesta fall bör kunna nå enighet om den tid som bör stå till ombudets förfogande, Kan man i något fall inte enas får frågan hänskjutas till avgörande av yrkesinspektionen.

Mot bakgrunden av att det kan vara fråga om viktiga skyddsfrågor skall enligt utredningens (majoritetens) uppfattning skyddsom budet i avvaktan på inspektioncns ställningstagande ej vidkännas löneavdrag för den tid han ägnar åt det löpande skyddsarbetet.. Om sedan yrkesinspektionen finner att skyddsombudet uppenbarligen tagit ut alltför mycket tid för skyddsombudsuppdraget får detta regleras i efterhand genom löneavdrag eller på annat lämpligt sätt. På den förevarande punkten har "arbetsgivar- nas båda representanter i utredningen anmält reservation. De har hävdat att utredningsmajoriteten här uttalat sig på ett sätt som strider mot gällande princip om tolkningsföreträde för arbetsgivaren i tolkningstvister om arbetsskyldighelen. Därjämte har rescrvanterna ansett att utredningen över huvud taget inte bort gå in på en fråga som gäller tolkningsföreträ- det med hänsyn till att hela detta problemkomplex ligger inom ramen för arbetsrättskommitténs uppdrag.

En överenskommelse mellan parterna om den tid som skall stå till Skyddsombudets förfogande bör enligt utredningen gälla till dess ny överenskommelse ingås mellan parterna eller nytt avgörande träffas av yrkesinspektionen. Detta får betydelse i fall då omständigheterna ändrats enligt den ena partens uppfattning. Parterna kan även överenskomma att frågor av denna art skall hänskjutas till avgörande av samarbetsorgan. Dessa frågor finner utredningen väl ägnade att avgöras i sådan ordning.

Kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet bör enligt utredningen bäras av arbetsgivarna. De arbetsgivare som har lokala skyddsombud förutsätts ju enligt utredningsförslaget ersätta dessa för förlorad arbetsförtjänst. Utredningen föreslår att principen om arbetsgi- varnas ersättningsskyldighet slås fast i lagstiftningen. Detta sker lämpligen så, att Kungl. Maj:t genom en bestämmelse. i arbetarskyddslagen bemyn- digas att utfärda föreskrifter i ämnet. Med stöd härav intas en bestämmel- se i arbetarskyddskungörelsen av innebörd att ersättning för skyddsarbete som regionalt skyddsombud utför skall utges av arbetsgivaren vid arbets- stället, Hur ersättningsfrågorna i praktiken skall regleras bör enligt utredningen med den angivna utgångspunkten kunna lösas mellan parter- na. Utredningen anser att överenskommelser branschvis ligger nära till hands.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973:130 69 Särskild befogenhet för skyddsombud

Utredningen anmärker att det hittills inte funnits någon allmän reglering vare sig i lag eller på annat sätt beträffande skyddsombuds möjlighet att ingripa i farliga situationer. Skyddsombud har alltså f.n. inte några befogenheter att avbryta ett arbete även om han bedömer att detta är alltför riskabelt för den arbetstagare som-skall utföra uppgiften. Det är enligt utredningens uppfattning en brist i nuvarande lagstiftning att skyddsombud, till vars uppgifter det hör att verka för säkerhet i arbetet, inte har tillräckliga befogenheter att handla då allvarlig fara hotar på grund av bristfälliga skyddsförhållanden.

Föreligger en fara skall ombudet i första hand vända sig till arbetsgiva- ren eller dennes företrädare och begära att åtgärder vidtas. Ger denna framställning inte resultat har skyddsombudet att påkalla ingripande av yrkesinspektionen. Enligt utredningen aktualiseras frågan om att avbryta arbetet genom skyddsombudets ingripande i de fall där rättelse på grund av att faran är överhängande inte kan ske den normala vägen. Utredning- en anser att' skyddsombud i detta läge måste ha särskild befogenhet att agera. Innebär arbetsuppgift omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa bör skyddsombudet, i avvaktan på yrkcsinspektionens ställningstagande, under angivna förutsättning ha rätt att bestämma att arbetet skall avbrytas. Utredningen föreslår en bestämmelse av detta innehåll i arbetarskyddslagen (40b ä). Utredningen framhåller att de situationer som avses inte behöver vara av livshotande karaktär. Det räcker i och för sig med risk för kroppsskada. Samtidigt måste hållas fast vid att det skall vara fråga om lägen då faran är överhängande och dessutom av allvarlig beskaffenhet. Den förordade bestämmelsen bör enligt utrcdningen tillämpas endast då den förelagda arbetsuppgiften går utöver de åtaganden som följer av anställningsavtalet. Det måste nämligen beaktas att i många arbetsuppgifter ligger ett risktagande och att detta är nödvändigt från samhällssynpunkt. Som exempel härpå nämns brand- mannens arbetsuppgifter isamband med eldsvåda. l förutsättningarna för ingripande ligger alltså också att risktagandet framstår somonödigt och gående utöver vad som kan vara förutsatt med hänsyn till arbetets karaktär.

En annan situation då motsvarande befogenhet för skyddsombud som nyss sagts bör vara motiverad är enligt utredningen det fall att överträ- delse sker av tillsynsorgans förbud mot visst arbete eller mot användning av viss lokal. maskin c. d. Utredningen föreslår att skyddsombud-ges rätt ' att bestämma att arbete skall avbrytas om arbetsgivare underlåter att ställa sig till cfterrättelse meddelat sådant förbud som vunnit laga kraft eller som skall gälla omedelbart. Ett tillägg i arbetarskyddslagen föreslås också i detta hänseende.

Föreslagna utvidgningar av skyddsombudens befogenheter syftar enligt utredningen till att ge ökad tyngd åt skyddsombudens handlande i riskfyllda lägen och att inskärpa vikten av att företagen har en effektiv skyddsorganisation med möjlighet att utan dröjsmål fatta beslut i skyddsfrågor. Det framstår för utredningen som uppenbart att rätten att

• Sida 70
•  Original

Prop. l973:l30 70

stoppa ett arbete endast bör aktualiseras i undantagsfall. Med en fungerande lokal skyddsorganisation bör i de allra flesta fall möjlighet finnas att behandla frågan inom denna organisation.

Utredningen erinrar om att skyddsombud som.-förfarit vårdslöst eller mot bättre vetande i samband med sitt ingripande enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler kan åläggas skyldighet att ersätta de skador som ingreppet medfört. Utredningen anser emellertid att en särskild reglering av skadeståndsfrågan i stället bör gälla på området. Denna reglering bör i vissa avseenden knyta an till kollektivavtalslagens skade- ständsbestämmelser.

Rätt till ersättning för arbetsgivaren bör enligt utredningens uppfatt- ning inträda endast om-skyddsombud avbryter arbete fastän skäl härtill uppenbarligen saknas. Liksom enligt kollektivavtalslagen bör vid bedö- mande av om och i vad mån .skada uppstått hänsyn skall tas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Vidare bör skadeståndet under vissa omständigheter kunna nedsättas och, beträf- fande skyddsombudet. vara begränsat till beloppet. Vid utformningen av reglerna bör hänsyn tas till att skyddsombud, som valts av fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare eller tillhör sådan förening, uppträder inte för egen räkning utan som företrädare för föreningen. Skyldighet att utge skadestånd bör då kunna uppkomma för vederböran- de arbetstagarorganisation. Detta skall dock gälla först sedan organisa- tionen haft tillfälle att ta ställning i frågan. Någon skadeståndsskyldighet skall inte inträda om organisationen omedelbart därefter förklarar att arbete bör återupptas.

] fråga om skadeståndsansvaret föreslår utredningen att bestämmelseri enlighet med det anförda tas in i arbetarskyddslagen (40 b 5). Talan om skadestånd bör enligt utredningen föras inför arbetsdomstolen. Bestäm- rnelse härom föreslås i 44 % arbetarskyddslagen.-

Utredningen pekar också på att det för skyddsombud som missbrukat sina befogenheter att ingripa kan bli- fråga om avskedande på grund av kontraktsbrott i anställningsförhällandet.

Anställningstrygghet

Arbetarskyddslagen (42 _S) upptar i sin gällande lydelse ett förbud för arbetsgivare mot att skilja arbetstagare från anställningen på grund av att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet som skyddsombud. Utredningen har kommit fram till att man bör söka ytterligare förstärka skyddet för skyddsombud beträffande uppsägning och avskedande. Skyddsombud. som gör gällande att han skilts från sin anställning med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, bör Sålunda enligt utredningen ha rätt att kvarstå i anställningen till dess frågan avgjorts genom förhandlingsuppgörelse eller av domstol. Undantag måste dock göras för sådana fall då arbetsgivaren visar att åtgärden vidtagits på grund av förfarande som berättigar honom att omedelbart häva arbetsavtalet. En reglering med motsvarande innehåll finns i överens-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973:130 71

kommelse mellan SAF och LO den 20 februari 1970 om klubbordföran- dens ställning i företaget. Utredningen föreslår att lagbestäm- melser av nu angiven innebörd tillskapas genom ett tillägg i 425 arbetarskyddslagen.

Tillsättande av skyddskommitté

Utredningen framhåller att skyddskommittéinstitutionen är av väsent- lig betydelse för att samarbetstanken beträffande skyddsarbete skall kunna förverkligas i önskvärd utsträckning. Är riskerna för yrkesskador påtagliga finns det enligt utredningen ofta anledning att ha skyddskom- mitté redan då antalet arbetstagare är avsevärt lägre än 50. Utredningen anser det emellertid rimligt att som hittills låta antalet 5.0 arbetstagare vara den nedersta gränsen för de fall då skyddskommitté under alla förhållanden skall finnas. Dessutom föreslår utredningen att skyddskom- mitté oberoende av antalet anställda alltid skall tillsättas om arbetsgiva- ren eller arbetstagarna begär det. Bestämmelse härom föreslås intagen i arbetarskyddslagen (41 å). Utredningen klargör att den inte anser att det finns något att erinra mot att företagsnämnd handlägger även skyddsfrå- gor. Därvid förutsätter utredningen dock att parterna är ense om att företagsnämnden skall ersätta skyddskommitté och att nämnden i sin angivna funktion inrymmer de ledamöter som enligt utredningens förslag bör ingå i skyddskommitté.

Skyddskammitténs uppgifter

Skyddskommittén skall enligt utredningens uppfattning ha en central ställning inom den lokala skyddsverksamheten. Huvuduppgiften för kommittén skall vara att verka för och få till stånd en god arbetsmiljö. lnga väsentliga arbetsmiljöfrågor bör få undandras skyddskommittén. Kommittén skall bl.a. avhandla målsättningen för och planeringen av skyddsverksamheten samt diskutera investeringsbehoven.

Skyddskommitten skall redan enligt gällande lagstiftning noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbete. Till skyddskommitténs område hör traditionsenligt skyddsförhållandena pä arbetsstället samt även utbildnings- och upplysningsfrågor beträffande arbetsmiljön. Utredningen vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten på skyddskommitténs befattning med företagshälsovårdsverksamhet som berör arbetsstället.

Planeringen av företagshälsovärden på det lokala planet skall enligt utredningens uppfattning i princip ske inom skyddskommitte'n. Där skall således inriktningen av verksamheten läggas upp. Där skall också handläg- gas andra frågor om företagshälsovärden så att de anställda ges inflytande både då den planeras och byggs upp och då den utövas.

Utredningen framhåller att det är den förebyggande verksamheten inom företagshälsovärdcn som de anställdas inflytande framför allt bör inriktas på. Som exempel på frågor där detta inflytande bör komma till

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973:130 72

uttryck nämns företagshälsovärdens organisation samt uppläggningen av företagshälsovårdens arbetsrutiner och av generellt verkande hälsovårds— atgärder som direkt berör arbetstagarna. Vidare kan frågorna gälla exempelvis vilka yrkeshygicnisk-tekniska mätningar och utredningar som bör företas liksom ergonomiska bedömningar i samband med planering och konstruktion.

Med det sagda avser utredningen inte att hindra att parterna lokalt väljer att bedriva samarbetet i frågor angående företagshälsovärd i annat samarbetsorgan, exempelvis företagsnämnd eller särskilt råd för företags- hälsovärd. Skyddskommittén skall dock inte kunna förbigås. liar behand- ling i särskilda former skett mäste i vart fall en redovisning av resultatet härav ske i skyddskommitten. Därvid skall alltid finnas möjlighet att påfördra ytterligare behandling också i skyddskommittén.

Utredningen understryker att skyddskommitten i sin verksamhet inte endast skall inrikta sig på de rådande förhållandena inom dess skydds- område. Stor uppmärksamhet skall även ägnas åt frågor om planering av lokaler. anordningar och arbetsmetoder. Denna sida av skyddskommit- te'ns verksamhet behandlas närmare i avsnittet om förhandsprövning (_se under 4.2).

Utredningen föreslår att det genom nya bestämmelser i arbetarskydds- lagen (41 a &) slås fast att skyddskommittens uppgifter skall utformasi enlighet med vad utredningen anfört.

Skyddskommitténs befogenheter

Om en fråga faller inom skyddskommitténs område skall enligt utredningen därav följa att frågan i princip skall behandlas inom kommit— tén innan något avgörande sker. l undantagsfall kan dock situationen vara sådan att det är motiverat att exempelvis skyddsombud för frågan direkt till yrkesinspektionen. Vidare får undantag göras för sådana frågor varom enighet kunnat uppnås redan i ett tidigare skede mellan skyddsombud och företrädare för arbetsgivaren och där åtgärd kommer till stånd på denna väg.

Rörande ordningen för skyddskommitténs behandling anför utredning- en följande. Uppnäs enighet mellan å ena sidan dem som representerar arbetsgivaren och å andra sidan dem som företräder arbetstagarna finns grund för skyddskommitte'n att fatta beslut som kan förutsättas bli verkställt. Kan i skyddskommitten företrädare för de båda parterna inte ena sig om beslut bör den ordningen gälla att fråga som faller inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen utan dröjsmål hänskjuts till yrkesinspek- tionen på begäran av ledamot. Därvid skall protokoll från skyddskommit- téns sammanträde så snart det kan ske genom ordförandens försorg översändas till yrkesinspektionen, som har att ta ställningi den hänskjut- na frågan.

I anslutning härtill framhåller utredningen att yrkesinspektionen vid sin prövning av hänskjutna frågor självfallet har att tillämpa den gällande arbetarskyddslagstiftningen och att hålla sig inom de gränser som beting-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973:130 73

as härav. Utredningen pekar på att vissa frågor som uppkommer i skyddskommittén torde vara av den art att de mera lämpar sig för behandling i särskilt samarbetsorgan. Eventuellt omfattas de inte av lagstiftningen och kan då inte avgöras av yrkesinspektionen. Utredningen understryker värdet av att samarbetsorgan tillskapas till vilka frågor av sådan art kan hänskjutas från skyddskommittén.

Utredningens förslag innebär bl. a. en garanti för att skyddsfrågor, inberäknat frågor om företagshälsovärd, blir behandlade i skyddskommit- tén. Kan enligt nyss angivna förfarande avgörande inte ske —— beroende på att parterna ej kan gemensamt nå fram till beslut i skyddskommitten och att ej heller annat samarbetsorgan står till buds samt att frågan ej faller inom yrkesinspektionens kompetens — tillkommer avgörandet arbetsgiva- ren. Utredningen erinrar om att också frågor av denna art kan hänskjutas till förhandling.

Utredningen anför att svårigheter ibland synes föreligga att få skydds- åtgärder verkställda utan dröjsmål, även om enighet i och för sig föreligger om att åtgärden skall vidtas. Därför bör enligt utredningens uppfattning samtidigt som skyddskommitten beslutar om viss åtgärd anges den tid eller det tidsprogram som gäller för beslutets verkställighet. llar åtgärden inte vidtagits inom denna tidsram eller, om viss tid ej har angetts, inom skälig tid efter beslutets fattande, kan yrkesinspektionens ingripande påkallas. Med hänsyn till att parterna en gång varit överens om att åtgärden skall vidtas anser utredningen en sådan utveckling tänkbar endast i undantagsfall. En särskild bestämmelse att skyddskommitté-n om möjligt skall ange den tid. inom vilken åtgärd skall vara verkställd, bör emellertid enligt utredningen ge arbetsgivaren särskild anledning att se till hur verkställigheten fungerar.

Utredningen föreslår att den förordade ordningen för handläggning av skyddsfrågor kommer till uttryck i lagstiftningen — förutom genom tidigare nämnda bestämmelse om skyddskommitténs uppgifter —- genom bestämmelser som införs i arbetarskyddskungörelsen. Där bör sålunda föreskrivas att fråga, som faller inom ramen för arbetarskyd(lslagstift- ningen. på begäran av ledamot i skyddskommitté skall hänskjutas till avgörande av yrkesinspektionen om inte företrädare för arbetsgivare och arbetstagare kunnat ena sig om kommitténs beslut. Där föreslås också en bestämmelse som anger att i beslut av skyddskommitté bör anges den tid inom vilken beslutet skall vara verkställt.

Skyddskammitténs sammansättning

Utredningen anser att om arbetet i skyddskommittén skall kunna bedrivas effektivt måste i kommittén ingå företrädare för arbetsgivaren med tillräckliga beslutsbefogenheter. En representant för ledningen på arbetsstället bör enligt utredningen ingå i skyddskommittén. Det fram- hålls att _man inte kan fordra att arbetsgivarrepresentanten har oinskränk- ta befogenheter att fatta beslut beträffande arbetsmiljön på arbetsstället. Utredningen syftar emellertid till ett smidigt beslutsförfarande, som gör

• Sida 74
•  Original

Prop. 1973:130 74

att inom skyddskommittén behandlade frågor inte behöver prövas ytter- ligare. För att trygga en stark ställning för skyddskommitten bör på motsvarande sätt företrädare för arbetstagarnas organisationer på arbets- stället om möjligt ingå i kommittén. Skyddsombud skall också finnas bland kommitténs ledamöter.

Utredningen föreslår att bestämmelser om skyddskommitténs samman- sättning i angivna avseenden förs in i arbetarskyddskungörelsen. Därjämte föreslås i kungörelsen bestämmelser om att företrädare för företagshälso- vården bör vara närvarande vid kommitténs sammanträden samt om att skyddskommitté bör sammanträda minst en gång var tredje månad. Utredningen framhåller att den velat undvika formalisering av det lokala skyddsarbetet och att den därför avstått från att föreslå ytterligare bestämmelser om skyddskommitténs sammansättning eller organisatio- nen kring kommittén.

Tystnadsplikt

Med hänsyn till de utökade befogenheter som föreslås för skyddsom- bud och skyddskommitté och den vidgade insyn för skyddsombud och ledamot i kommittén som kan följa därav bör enligt utredningens uppfattning för dem införas tystnadsplikt i vissa avseenden. Det bör sålunda åligga skyddsombud och ledamot av skyddskommittén att inte obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget erfarit om yrkeshemlighct, arbetsförfarande, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Bestämmelser om tystnadsplikt av sådan innebörd och straffbestämmelser som ansluter därtill föreslås i arbetar- skyddslagen (51 och 68 55). Att sålunda viss tystnadsplikt åvilar skydds- ombud och ledamot i skyddskommitté bör enligt utredningen ytterligare bidra till att stärka skyddsombuds och skyddskommittes ställning och handlingsmöjligheter.

3.3. Remissyttrandena 3.3.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens bedömning att samarbetet mellan arbetsmarknadsparterna i de lokala skyddsorganisa- tionerna bör byggas ut och intensifieras. Stor enighet råder också om att huvudtemat därvid måste vara ökad medverkan och förbättrat inflytande vid arbetsmiljöns utformning för dem som är sysselsatta på arbetsplatser- na. Synpunkter i remissyttrandena av denna innebörd bl.a. från arbets— plarsremz'ssen har redovisats i avsnitt 2.2.

Utredningsförslaget beträffande den lokala skyddsverksamheten uppfattas genomgående av remissinstanserna som välmotiverat. Bl. a. LO har åsikten att förslaget otvivelaktigt ökar förutsättningarna för de anställda att påverka sin arbetsmiljö.

1.0. TCO och arbetsrätrrkommz'trén noterar att utredningen inte

• Sida 75
•  Original

Prop. 1973:130 75

ansett sig kunna gå Så långt i sina förslag att arbetstagarna blivit jämställda med arbetsgivarna när det gäller att fatta beslut iarbetsmiljö- frågor. Samtidigt uttrycker dessa remissinstanser sin förståelse föratt utredningen bl.a. med hänsyn till arbetsrättskommittens uppdrag inte gått direkt in på frågor om arbetsledningsrätten och arbetstagarnas beslutsmedverkan" när det gäller driftsförhällanden och personaladminis- tration, utan i huvudsak begränsat sig till att inom ramen för gällande arbetsrättsliga principer söka skapa ett förbättrat mönster för hur de anställda i arbetsmiljöfrägor skall föra fram synpunkter och få dessa beaktade. .4rbetsräm'kommz'tre'n erinrar om att kommitténs direktiv ger anvisningar om lagstiftningsätgärder som kan komma att medföra bety-- delsefulla ändringar i rättsförhällandet mellan arbetsgivare och arbetstaga- re även när det gäller de senares inflytande över arbetsmiljöomrädet. Behovet av sådana åtgärder har understrukits vid arbetsplatsremissen. SAF anser för sin del att den organiserade skyddsverksamheten i före- tagen även i fortsättningen bör bedrivas under arbetsgivarnas ledning.

Utredningens förslag med syfte att förstärka skyddsombudens och skyddskotnmitte'ernas ställning i den lokala skyddsverksamheten har fått mycket stark anslutning under arbetsplatsrcmissen. Därvid har inte minst den avsedda ökade självständigheten vid skyddsombudsuppdragets full- görande. noterats med gillande. Som förut nämnts har behovet av utbildning för att möta det större ansvar för skyddsombuden som blir följden av utredningens förslag understrukits på mänga häll. Utredningens inriktning i första hand på åtgärder för att vidga uppgifter och befogen- heter för skyddsombud och skyddskommitte'er anses riktig.

Skogs— och lanrarbetsgz'varejk'ireningen finner att bestämmelser för att bättre än f.n. markera skyddsombudens ställning och precisera deras befogenheter kan vara motiverade. Enligt föreningen har utredningen emellertid i vissa delar skjutit över målet och föreslagit bestämmelser som kan vara svåra att tillämpa och som dessutom kan skapa svärbemästrade situationer för skyddsombud. SAF anser att efterlevnaden av allmänna och lokala skyddsföreskrifter från de anställdas sida inte är tillfredsstäl- lande och anser att dessa frågor i första hand bör angripas med utökad information och upplysning och genom att uppmärksamheten på den enskilde arbetstagarens ansvar skärps.

Partssamverkan och arbetstagarinflytandet i den lokala skyddsorgani- sationen kan enligt utredningen främjas genom att behandlingen av arbetsmiljöfrägorna knyts fastare till skyddskommittéerna. Denna upp- fattning delas av det stora flertalet remissinstanser. Arbezsplarsremissen ger besked om ett markant stöd åt utredningens-förslag rörande skydds- kommittéernas organisation och uppgifter. Däremot innehåller yttrande- na frän SACO och SR reservationer i detta hänseende. Dessa remiss- instanser anser att utredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till det system för arbetstagarinflytande. vari företagsnämnderna ingår och där frågor med nära samband med arbetsmiljön skall behandlas. Landstingsjörbmz— det har vissa invändningar rörande skyddskommittéernas kompetensom- rade.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1973:130 76

3.3.2. Skyddsombud Til/särrande av skyddsombud

Utredningens förslag om att skyddsombud utan undantag skall utses vid arbetsställen med minst fem arbetstagare har inte mött nägra invändningar under remissbehandlingen. Likaså har förslaget om att skriva in en bestämmelse om huvudskyddsombud i lagen genomgående till- styrkts eller lämnats utan erinran.

Värdet av en reglering av huvudskyddsombudsinstitutionen under- stryks av arbetarskyddsslyrelsen, LO, KF och SFO. LO pekar på att bestämmelsen om huvudskyddsombud ökar möjligheterna till samord- ning av den fackliga arbetarskyddsverksamheten pä arbetsstället och underlättar för arbetsgivaren och dennes representanter att vända sig till huvudföreträdare på den fackliga sidan. Viktigt är också att utbildningen av skyddsombud kan koncentreras till huvudskyddsombud i initialskedet.

Utredningen föreslår en i huvudsak redaktionell ändring i gällande bestämmelse om hur skyddsombud utscs, ] remissyttrandcna från arbets- domstolens ordförande, arbetsrällskummittén, RÅ och socialstyrelsen framförs önskemål om förtydliganden när det gäller ordningen för utseende av skyddsombud. LO förordar att bestämmelsen i detta hän- seende utformas så att det i första hand ankommer på avtalsbunden lokal organisation att utse skyddsombud. Härigenom näs överensstämmelse med vad som enligt avtal mellan arbetsmarknadsparternas huvudorganisa- tioner gäller för större delen av arbetsmarknaden. Hovrätten för övre Norr- land anser att det i första hand bör ankomma på dem som är anställda på arbetsstället att utse skyddsombud. Enligt Skogs— och lantarbetsgivareför- eningen bör det finnas möjlighet för tillsynsorgan att påverka valet av skyddsombud så att lämpliga personer med gott omdöme utses.

KF är tveksamt till det formella krav på huvudskyddsombud som utredningen uppställt. KF åberopar att det i vissa typer av verksamhet finns risk för att samordningsfunktionen går förlorad om man får en mängd huvudskyddsombud i samma skyddsorganisation. TCO framhåller för sin del att flera huvudskyddsombud bör kunna utses pä arbetsställen med verksamheter av skilda slag och i skilda former.

Regionala skyddsrmzb ud

[ stort sett alla remissinstanser godtar utredningens förslag om ökade möjligheter att utse regionala skyddsombud utanför kretsen av arbets- tagare vid arbetsstället. I samband med arbetsplatsremissen har stort och positivt intresse visats för förslaget om de regionala skyddsombuden av deltagare från fackliga organisationer vars verksamhet till stor del täcker mindre arbetsställen. .4rbetarskyddsstyrelsen framhåller att det är ange- läget att regionala skyddsombud utses i ökad omfattning med hänsyn till skyddsfrågorna vid mindre företag. Styrelsen betonar att de regionala ombuden bör ses som representanter för arbetstagarna och inte som något slags tillsynsorgan.

• Sida 77
•  Original

Prop. 197311 30 77

Migra arbetsgivarorganisationer visar en viss reservation i hållningen till utredningsförslaget om de regionala skyddsombuden. SAF finner att förslaget i stort sett är rimligt. Föreningen anser dock att man för arbetsställen där regionala ombud förekommer har att räkna med en viss risk för att den gemensamma skyddsverksamheten inom företaget efter— sätts i avvaktan på initiativ utifrån. Det finns enligt SAF också en risk för att det regionala skyddsombudet av såväl arbetsgivaren som arbetstagarna kommer att betraktas mera som en utomstående inspektör än som en medverkande i företagets skyddsarbete. Med hänsyn härtill anser SAF att regionalt skyddsombud bör tillsättas mycket restriktivt och att samråd alltid bör ske mellan arbetsmarknadsparterna i dessa frågor.

HAO framhåller att parterna i första hand bör gemensamt bedöma förutsättningarna för tillsättande av regionalt skyddsombud, grunderna för ombudets verksamhet, ersättningsfrågor m. m. Först i andra hand bör frågan gå till yrkesinspektionen för avgörande och lagreglerna bör utformas i enlighet härmed.

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen anser att ändringar inte bör göras i nuvarande förutsättningar för tillsättande av regionalt skyddsom- bud, vilket bl. a. innebär att sådant ombud bör kunna tillsättas först efter hörande av arbetsgivarorganisalion.

] utredningens betänkande föreslås att regionalt skyddsombud skall kunna tillsättas efter yrkesinspektionens behovsprövning för arbetsställen där skyddskommitté inte finns. Därvid har förutsatts att bestämmelserna om tillsättande av skyddskommitté också ändras sa att redan begäran av arbetsgivaren eller av arbetstagarna skall leda till att kommitté inrättas.

LO och TCO pekar på att den föreslagna ordningen medför viss risk för att skyddskommitté tillsätts enbart för att undvika att arbetsstället skall komma att omfattas av regionalt skyddsombuds verksamhet. För att skapa garantier mot risken bör enligt LO regionalt skyddsombud alltid kunna utses utan tnyndighetsprövning vid företag med färre än 50 anställda. Sådant företag bör emellertid efter ansökan hos yrkesinspek- tionen under vissa förutsättningar kunna befrias från skyldigheten att tillhöra regionalt ombuds verksamhetsområde. För företag med minst 50 anställda bör den av utredningen föreslagna ordningen gälla. TCO föreslär i stället den lösningen att förutsättningarna för tillsättande av skydds- kommitté jämkas så att skyddskommitté skall kunna inrättas pä arbets- ställen med mindre än 50 anställda endast om parterna är ense därom eller arbetstagarna begär det.

Enligt LO:s mening bör kostnadsfrägan för de regionala skyddsom- buden lösas genom en generell arbetsgivaravgift.

LO anser vidare att det av praktiska och administrativa skäl bör införas möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att medge huvudorganisation (arbetstagarförbundl att utse regionalt skyddsombud för hel bransch eller för större bevakningsområde än som täcks av lokal organisation. Villko— ren för att medgivande skall kunna ges bör vara desamma som när det gäller lokal organisations möjlighet att utse regionalt skyddsombud.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973:130 78

Skj-'ddsombuds uppgifter och befogenheter

Utredningens förslag om att skyddsombudens grundläggande uppgifter skall anges i lag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Likaså godtar remissinstanserna allmänt vad utredningen anfört om skyddsombudsuppdragets innehåll i stort. Vid arbetsplatsremissen har särskilt stor vikt fästs vid den avsedda rätten att delta i planeringen av arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder. I anslutning därtill har betonats att skyddsombuden behöver tillgång till informationer om förhållanden i företagen som rör arbetsmiljön.

TCO understryker värdet av att fasta former tillskapas för skyddsom- budens handlande. Av särskilt intresse är att möjlighet finns för skydds- ombud att påkalla yrkesinspektionens ingripande om arbetsgivaren dröjer onödigtvis med besked i skyddsfråga.

SAF anser beträffande handläggningsordningen, att alla framställ- ningar i skyddsfrågor bör gå genom arbetsgivaren som är ansvarig för arbetarskyddet i företagen. Enligt SAF är det knappast motiverat att skyddsombud skall kunna direkt påkalla skyddskommitténs behandling av skyddsfråga. SAF påpekar också att Skyddsombudets verksamhet måste gå ut på att i samråd med arbetsgivaren aktivt" verka för bättre skyddsförhällanden i företaget och att en aktiv insats även mäste inbegripa att påverka arbetskamraternas inställning till skyddsarbetet och gällande regler för detta.

Skyddsombudets föreslagna rätt att ta del av handlingar och upplys- ningar av betydelse för uppdraget möter inte någon erinran från remissinstanserna. SAF godtar förslaget i och för sig men anser att den tystnadsplikt som utredningen föreslagit för skyddsombud inte är till- räckligt omfattande för att balansera risken för företagen att uppgifter av konfidentiell natur skall komma till allmänhetens kännedom. LO anser att det behöver klargöras att skyddsombud har möjlighet att föra vidare information till fackföreningsstyreise eller klubbstyrelse och att motsva- rande tystnadsplikt då bör gälla. Denna fråga har också tagits upp av några grupper vid arbetsplatsrcmissen.

Frågan om särskild befogenhet för skyddsombud att avbryta farligt arbete i vissa allvarliga situationer har tilldragit sig stor uppmärksamhet under remissbehandlingen. Vid arbetsplatsremissen har utredningens för- slagi denna fråga fått ett mycket starkt gensvar.

Remissinstanserna har även i övrigt mottagit förslaget om en lag- bestämmelse- i ämnet i huvudsak positivt. Endast i två yttranden, frän Skogs- och lan[arbetsgivareföreningen och Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, intas en avstyrkande hållning.

Många remissinstanser synes ha uppfattat förslaget som viktigt framför allt från principiell synpunkt. Inte sällan förutsätts att bestämmelsen om arbetsavbrott kommer att tillämpas bara i rena undantagsfall. Denna bedömning görs av bl. a. arbeturskyddsstyreIsen. TCO och arbetsrätts- kommittén.

LO anser att förslaget ger skyddsombudet ökade befogenheter av stor betydelse, eftersom skyddsombud hittills inte kunnat ingripa direkt ens

• Sida 79
•  Original

Prop. 1973:130 79

mot allvarliga missförhållanden utan påtagliga ekonomiska risker för egen del. TCO framhåller att skyddsombudens ställning som arbetstagarnas ombud blir klart markerad om förslaget genomförs. Genom skyddsom— budets särskilda befogenhet undviks att den enskilde arbetstagaren i allvarliga farosituationer kommer i det läget att han behöver vägra utföra visst arbete. Arbetsrättskrmtmittén uttalar att befogenheten kan ge stöd åt skyddsombuden i deras samarbete med arbetsgivaren i skyddsfrågor.

SAF finner det önskvärt att arbete som innebär akut fara för arbetstagares liv eller hälsa omedelbart avbryts. Kan inte rättelse ske efter hänvändelse till arbetsledningen på vanligt sätt är det rimligt. att skydds- ombud kan avbryta arbetet eller på annat sätt eliminera faran. SAF framhåller dock att oskickligt uppträdande av en arbetstagare väl så ofta är orsaken till fara som maskinen eller arbetsprocessen som sådan.

Ett flertal remissyttranden berör omfattningen och verkningarna av den föreslagna stoppningsrätten. '

Enligt LO bör omedelbar fara alltid anses föreligga om arbetsgivaren efter framställning från skyddsombud inte genast vidtar den begärda åtgärden ehuru risken för kroppsskada är så stor att yrkesinspektionens besked inte kan avvaktas. Allvarlig fara bör anses föreligga så snart risk för kroppsskada finns för arbetstagaren och dennes anställningsavtal inte uppenbart förutsätter att visst risktagande är förenat med arbetsuppgif- terna. Huruvida den skada som kan befaras är att bedöma som allvarlig från rent medicinsk synpunkt bör däremot vara ovidkommande.

Kammarrätten i Göteborg anser att det kan framstå som en onödig inskränkning att kräva att arbetet skall innebära både omedelbar och allvarlig fara. Det bör kunna övervägas att ta bort eller mjuka upp kravet påatt faran även skall vara allvarlig.

Arbetsdomstolens ordförande och arbetsrättskmnmitie'n antar att en rätt för den enskilde arbetstagaren att vägra arbeta på grund av risk för ohälsa eller olycksfall föreligger i alla de fall där skyddsombud enligt utredningst'örslaget skall få ingripa. Dessa remissinstanser anser att behov finns av att i olika hänseenden klarlägga verkningarna av den föreslagna rätten att avbryta arbete. Bl. a. berörs frågan om den enskilde arbetstaga- rens rätt till lön vid arbetsavbrott på grund av skyddsombuds ingripande.

SA CO uttalar att de ökade befogenheterna för och kraven på skydds- ombud aktualiserar ansvarsfrågor av juridisk natur som inte närmare berörts av utredningen. SACO utgår från att dessa frågeställningar analyseras så att praktiska anvisningar till ledning för skyddsombuden kommer till stånd. Skogs- och Ianturbetsgivare öre/ringen befarar att skyddsombud kan komma att utsättas för påtryckningar av arbetskamra- ter att avbryta arbete som kan vara farofyllt men som inte är av den arten att det bör få stoppas.

I anslutning till utredningens åsikt att särregler för offentlig förvaltning inte behövs erinrar statens avtalsverk och statens personalnämnd om att det på flera områden inom den offentliga sektorn finns funktit'mer som med hänsyn till det allmänna bästa alltid måste upprätthållas.

Beträffande ordningen för skyddsombudets ingripande ”framhåller

• Sida 80
•  Original

Prop. 1973:130 80

Svenska kommunjörbunde! att samråd om möjligt bör ske mellan skyddsombud och huvudskyddsombud och att huvudskyddsombudets mening bör gälla om dessa har olika meningar. SHIO anser för sin del att det bör krävas att skyddsombudet. om rättelse inte kan nås genom arbetsgivaren, hänvänder sig till yrkesinspektionen innan han ingriper.

Utredningens förslag om skadeståndspåföljd för skyddsombud då det uppenbart saknas skäl att avbryta ett arbete har tagits emot kritiskt i samband med arbetsplatsremt'ssmr. Den övervägande delen av de grupper som behandlat frågan om den föreslagna ersättningsskyldigheten för skyddsombud redovisar en negativ inställning. Det framhålls särskilt att skyddsombudet utses av de fackliga organisationerna och att i detta ligger en garanti mot missbruk av skyddsombudets befogenheter.

LO reser också invändningar mot utredningens förslag i denna fråga. LO ser bestämmelsen om skadestånd för skyddsombud på högst 300 kr. som en begränsning av den skadeständsskyldighet som skulle kunna drabba skyddsombud enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. LO ifrågasätter likväl om skadeståndsskyldigheten bör lagfästas nu. Bl.a. med hänsyn till risken att försvåra rekryteringen av skyddsombud bör t. v. annan påföljd inte kunna förekomma för skyddsombud som missbrukar rätten att avbryta arbete än att fackföreningen fråntar skydds- ombudet dennes uppdrag. Vidare motsätter sig LO bestämt lagregler om skadestånd för fackföreningar.

Fran juridiska utgångspunkter riktar arbetsdomstolens ordförande och arbetsrättskammt'ttén kritik mot innehåll och utformning av de föreslag- na lagbestämmelserna om skadeståndsansvaret.

SHIO anser att skyddsombuds och fackorganisationers ansvar för oberättigat ingripande bör förstärkas för att förhindra att ingripandemöj- ligheten missbrukas som stridsåtgärd i arbetskonflikter. Även kammar- rätten i Göteborg finner det viktigt att rätten att avbryta arbete kombineras med skadeståndsskyldighet. Någon uppmjukning av den föreslagna ZOO-kronorsbegränsningen bör enligt kammarrätten övervägas. SAI" godtar i princip utredningsförslagct men finner det motiverat att vidga skadeståndsansvaret något utöver de fall utredningen avsett.

Bl. a. med hänsyn till de invändningar som kan resas mot den föreslagna skadeståndsregleringen anser arbetsdouma/ens ordförande att man möj- ligen kan överväga en annan lösning än att ge skyddsombud rätt att avbryta arbete. —Alternativet skulle innebära att skyddsombudet får befogenhet att anmoda arbetsgivaren att avbryta farligt arbete och att skadeståndsskyldighet föreskrivs för arbetsgivaren om han inte efterkom- mer anmodan. Skadeständsskyldighet skulle dock inte drabba arbetsgiva- ren om skyddsombudet saknat skäl för sin åtgärd. Fördelen med en sådan ordning anses vara att risken för felbedömning läggs på arbetsgivaren, varav skulle följa en minskad benägenhet att söka motverka skyddsom— budet.

Utredningen har uttalat att det för ett skyddsombud som missbrukat sin befogenhet att avbryta arbete också kan bli fråga om avsked på grund av ktmtraktsbrott i anställningen. Såväl 1.0 som arbetsdomstolenr ord-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1973:130 81

förande och arbetsrä!tskommittén ställer sig tveksamma till uttalandet och framhåller att möjligheten till avsked i princip förutsätter att skyddsom— bud när han utövar sin särskilda befogenhet handlar under det ansvar som är förbundet med anställningsavtalet." Vidare påpekas att det är oklart hur möjlighet att avskeda skyddsombud skall kunna förenas med anställnings- skyddet enligt 42 % arbetarskyddslagen. Inte heller TCO godtar utred- ningens uttalande om avsked. ' '

Skyddsombuds ledighet för uppdraget

Remissinstanserna anser allmänt att det är en självklarlprincip att skyddsombud skall beredas erforderlig tid för att fullgöra sina uppgifter. lnte från något håll motsätter man sig att principen slås fast i lag. SAF framhåller att skyddsombud mäste ha god kännedom om Skyddsområdet samt tid för att få sådan kännedom och för att verka inom skyddsområ- det. .

Utredningens åsikt att skyddsombud skall kunna fullgöra sina uppgif- ter utan att bli ekonomiskt lidande genom minskad arbetsinkomst lämnas också utan erinran vid remissbehandlingen. Betydelsen av utredningens ståndpunkt har särskilt understrukits vid arbetrplatsremissen. Arbetsrätts- kommittén och arbetsdomstolen ordförande framhåller 'att lagbestäm- melsen i frågan mäste klart ange vad som åsyftas.

Utredningens uttalande att skyddsombud i akuta risksituationer skall kunna avgöra tidsätgången för sin insats har inte heller mött några invändningar vid remissbehandlingen. ' '

Rörande behovet i övrigt av ledighet för uppdraget har utredningen hänvisat till att parterna bör kunna träffa överenskommelser. [ fall av oenighet bör frågan kunna avgöras av yrkesinspektionen. .lirbetarskydds- styre/ren instämmer i utredningens bedömning att olika uppfattningar beträffande tidsatgängen normalt bör kunna sammanjämkas avtalsvägen. [ den män så inte sker finner styrelsen att det blir en tidskrävande och grannlaga uppgift för yrkesinspektionen att ta ställning i det särskilda fallet. SAF framhåller" att behovet av ledighet växlar från företag till företag. Anpassning till olika branscher och företag sker. bäst genom avtal mellan parterna.

Utredningens majoritet har hävdat att skyddsombud i avvaktan på yrkesinspektionens avgörande av vad som är behövlig tid inte skall vidkännas löneminskning för den tid han lägger ner på det löpande skyddsarbetet. LO och TCO instämmer i denna ståndpunkt som också fått kraftigt stöd vid arbetsplatsrcmissen. SAF, SHIO och Skogs- och lantarbclrgz'rarcfk'ireningen har däremot anslutit sig till den reservation som två av utredningens ledamöter anmält i denna fråga.

Mot bakgrund av principen att skyddsombud skall kunna fullgöra sina uppgifter på betald arbetstid har utredningen "ansett att arbetsgivaren skall svara också för kostnaderna-för regionalt skyddsombuds verksam- het. Utredningens uppfattning har under remissbehandlingen vunnit stöd säväl pä arbetsgivarsidan som på arbetstagarhäll. Några invändningar har inte heller gjorts mot att kostnadsansvaret slås fast i lagstiftningen. LO 6 Riksdagen 19 73. ] saml. Nr 130

• Sida 82
•  Original

Prop. 1973:130 82

anser dock i motsats till utredningen att det inte är möjligt att förhandlingsvägen lösa de praktiska frågorna kring uppbörd m.m. av ersättningen till regionala skyddsombud. Som förut nämnts finner LO därför att kostnadsfrägan bör regleras genom en generell arbetsgivarav- gift. Arbetsdomstolens ordförande anser att de föreslagna reglerna om ersättning till regionalt skyddsombud inte är tillräckligt uttömmande. En möjlighet bör vara att ge arbetarskyddsstyrelsen bemyndigande att fastställa taxor avseende ersättningens storlek rn. m.

5 k_ .1-'ddso mbt/ds anstå/lningrtrygg/zet

Frågan om anställningstryggheten för skyddsombud har under arbets- platsrenzissen bedömts som mycket viktig. Ett stort antal grupper har särskilt framhållit att garantin inte bör begränsas till själva anställningen utan att den bör gälla också mot försämrade anställningsvillkor m. m.

De. remissinstanser som berör utredningens förslag om komplettering av gällande bestämmelser i fråga om anställningsskydd för skyddsombud tillstyrker i huvudsak detta.

LO anser dock att motsvarande utvidgning av skyddet som föreslagits beträffande skiljande från anställningen bör komma till stånd när skydds- ombud gör gällande. att han tillskyndats försämrade arbetsförhällanden eller arbetsvillkor med anledning av uppdraget som skyddsombud. Skyddsombud bör således i dessa fall ha rätt att kvarstå i anställningen vid förut gällande förhållanden och villkor till dess frägan slutligt prövats. Enligt LO behöver det klarläggas vem som skall begära förhandling eller väcka talan enligt föreslagna bestämmelser. LO liksom arbetsdom- stolens ordförande och arbetsrättskommitte'n anser att det behöver belysas hur tolkningen av trakasseribcstämmelserna i 42 & arbetarskydds- lagen pävcrkas av utredningens förslag om skyddsombudens ändrade ställning. Vidare pekar de båda sistnämnda instanserna på att det finns ett behov av att samordna bestämmelser om anställningsskydd iarbetar- skyddslagen med den lagstiftning om anställningsskydd som förbereds på grundval av betänkandet SOU 197317. Socialstyrelsen ifrågasätter om inte denna lagstiftning kommer att göra det obehövligt med särskilda bestämmelser om anställningsskydd för skyddsombud.

3.3.3. Skyddskommitté Tillsättande ar skyddskommitté

Utredningens förslag innebär att skyddskommitté som hittills skall vara obligatorisk vid arbetsställen med regelbundet minst 50 arbetstagare samt att skyddskommitté i övrigt skall tillsättas så snart arbetsgivaren eller arbetstagarna begär det. Förslaget har, sett. för sig, inte mött några direkta invändningar vid remissbehandlingen. Med hänsyn till det sam- band som utredningen avsett med reglerna om tillsättande av regionalt skyddsombud har dock, som nämnts i avsnitt 3.3.2,- väckts förslag från TCO om jämkning av förutsättningarna" för inrättande av skyddskommit-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1973:130 83

té. Innebörden av jämkningsförslaget är att skyddskommitté. skall kunna tillsättas på arbetsställen. med mindre än 50 arbetstagare endast när parterna är ense därom eller när arbetstagarna begär det. Enligt SAF kan övervägas att moderera rätten att tillsätta skyddskommitté på små arbetsställen eller vid tillfälliga arbetsplatser så att skyddskommitté inrättas endast där den verkligen har en funktion att fylla i skydds- arbetet. _

Några remissinstanser instämmer i vad utredningen anfört om att företagsnämnd skall kunna fungera som skyddskommitté under vissa villkor. Svenska kommunförbundet anser att möjligheten att låta före- tagsnämnd träda i stället för skyddskommitté bör angesi lag. TCO godtar utredningens uttalande men betonar att bedömningen av frågan kan komma att påverkas bl. a. av de diskussioner som pågår om företags-. nämnderna och deras verksamhet i samband med den företagsdemokratis- ka utvecklingen i stort. 11.40 anser. att det bör vara tillåtet med överenskommelser som går ut på företagsanpassning av skyddsarbetet också på annat sätt än genom att företagsnämnd fullgör skyddskommit- téns uppgifter. '

Skydtlsk'ommitténs uppgifter, befogenheter och sammansättning

Utredningens uppfattning att skyddskommittén skall ha en central position i det lokala skyddsarbetet och att den skall planera och övervaka hela skyddsarbetet inbegripet företagsliälsovården tillstyrks i allmänhet- vid remissbehandlingen. De. förslag som utredningen lagt fram i detta syfte har fått ett mycket kraftigt stöd vid arbetsplalsrcmissen.

I.,O godtar vad utredningen föreslagit'i denna del. Därvid framhåller LO att informations- och utbildningsfrägorna tillhör de viktigaste upp- gifterna för skyddskommittén och att detta bör komma till direkt uttryck i lagbestämmelsen. [ samband med sin tillstyrkan anför LO att utredningsförslaget om skyddskommitténs befogenheter inte i och för sig tillgodoser arbetstagarnas krav på inflytande i företaget. Om inte demo- kratifrägorna löses "på grundval av förslag från arbetsrättskommittén förutsätter LO att skyddskommittén i framtiden tillförs beslutsbefogen- heter i ökad utsträckning genom förslag från utredningen. Liknande synpunkter har framförts vid arbetsplatsremissen. TCO instämmer i utredningens grundsyn på skyddskommitté-ns upp- gifter och handläggningsordningen i kommittén-. Enligt TCO måste man dock för framtiden inrikta sig på att ge de anställda längre gående garantier för en med arbetsgivaren jämställd position. SAF anser det uppenbart att skyddskommittén i egenskap .av främsta samarbetsorgan . inom ett företag skall delta i planeringen och övervakningen av skydds- arbetet i företaget. Samrådet i skyddskommitte'n bör alltid utgöra ett viktigt underlag för arbetsgivarens beslut. Skyddskommitte'ns verksamhet mäste anpassas till föreliggande avtal om andra samrådsformer beträffan- de rationalisering, företagshälsovärd etc. Av stor vikt är då att andra samrådsorgans arbete med frågor som har betydelse för skyddsarbetet i

• Sida 84
•  Original

Prop. l973zl30 34

företaget redovisas i skyddskommittén.

Frågor om företagshälsovärdcns ställning diskuteras i några remiss- yttranden. LO konstaterar att de principer som utredningen lägger fast beträffande t'öretagshälsovården står i överensstämmelse med de grund- linjer som LO hävdar. LO syftar här bl. a. på att företagshälsovärden skall vara en funktion inbyggd i företagets organisation och förankrad i skyddskommittén. LO finner att samtliga frågor om företagshälsovärdens funktion inom den förebyggande delen är av sådan art att de vid oenighet kan hänskjutas till yrkesinspektionen. Frågor om etablering av företags- hälsovärd ligger dock utanför yrkesinspektionens kompetens. Här finns ett område där arbetstagarinflytandet inte täcks in av utredningsförslaget. LO anser att det är av vital betydelse att nå fram till en lösning också i det hänseendet. LO menar att det bör finnas möjligheter att komma till rätta med denna fråga på andra vägar men utesluter inte att det kan bli aktuellt att ta upp frågan under utredningens fortsatta arbete.

SA CO anser sig inte kunna biträda förslaget om skyddskommitténs befattning med företagshälsovärden. Förslaget sägs innebära en presumtiv möjlighet att hävda praktiskt huvudmannaskap för såväl tekniska som medicinska specialistfunktionerinom företagshälsovärden. Företagshälso- värden bör enligt SACO:s mening tillförsäkras en fri och obunden ställning som ger objektivitet i arbetet för de anställdas och företagets gemensamma bästa. Svenska läkaresällskapet anför liknande synpunkter. SR betonar att företagshälsovärdens befattningshavare bör ha en fri och obunden ställning oavsett hur inflytandesystemet byggs upp i övrigt.

Svenska kommunförbundet pekar på vissa komplikationer för kom- muner med flera skyddskommittéer och företagsnämnder med skydds- funktion. Det skulle vara praktiskt att låta central skyddskommitté eller annat samrådsorgan kunna behandla företagshälsovårdsfrågor. För- bundet har ingen erinran mot de av utredningen föreslagna bestämmel- serna om skyddskommitténs befogenheter, men påpekar att utredningens tanke rörande praktiskt utövande av beslutanderätt för skyddskommitté inte är direkt tillämpbar i kommunal förvaltning med hänsyn till kommunallagens nuvarande regler. Förbundet förutsätter emellertid att detta förhållande inte skall behöva på något praktiskt betydelsefullt sätt försvåra skyddskommittéarbetet.

Landstingsförbzmder anser att företagshälsovärd bör ses som ett övergripande begrepp som inkluderar en medicinsk, en teknisk och en social del och vari bl.a. arbetarskyddet ingår. i linje härmed anser förbundet att skyddskommitteernas kompetensområde bör begränsas till frågor som regleras av arbetarskyddslagstiftningen. Landstingsförbundet har i övrigt liknande synpunkter som Kommunförbundet anlagt beträf- fande behovet av att kunna låta central skyddskommitté eller annat samarbetsorgan överta uppgifter från lokala skyddskommit'te'cr.

Beträffande ordningen för skyddst'rågornas handläggning i skyddskom- mittén anser SAF att rätten för enskild ledamot i skyddskommitté att hänskjuta fråga till yrkesinspektionens prövning inte får leda till att frågor av mindre betydelse kommer att belasta yrkesinspektionen. Stora

• Sida 85
•  Original

Prop. 1973:130 85

krav på omdöme och kunskaper bör ställas på dem som skall ingå i skyddskommitté. TCO anser för sin del att en bestämmelse behövs som hindrar arbetsgivare att vidta åtgärder i strid mot arbetstagarnas uppfatt- ning när fråga hänskjutits till yrkesinspektionen.

Rcmissinstanserna godtar utredningens förslag till reglering av frågan om skyddskommitténs sammansättning.

SAF framhåller behovet av att sammansättningen anpassas till bran- schens och företagets förhållanden.

KF anser det viktigt att skyddskommittén behåller sin förankring i skyddsombudskären. Huvudskyddsombud bör tillförsäkras plats ikom- mitten.

Tystnadsplikt

Utredningens förslag om rätt för skyddsombud att ta del av arbetsgiva- rens handlingar oeh upplysningar av betydelse för uppdraget har kombi- nerats med ett förslag om lagfäst tystnadsplikt i vissa avseenden för skyddsombud och ledamöter av skyddskommittéer. En sådan tystnads- plikt anser remissinstanserna allmänt som ett behövligt komplement till de vidgade uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud och skyddskommittén". Även under arbetsplatsremissen har en klar majoritet tillstyrkt utredningens förslag om denna tystnadsplikt. Som redan-fram- hållits i föregående avsnitt har vid arbetsplatsremissen dock betonats att tystnadspliktens utformning inte får lägga hinder i vägen för angelägen facklig debatt i t. ex. fackföreningsstyrclser eller klubbstyrelser.

LO stryker också under att tystnadsplikten inte får begränsa möjlig- heten för skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté att rådgöra i arbetsmiljöfrågor mcd styrelsen för facklig organisation som utsett honom. Enligt LO bör ett tillägg göras till den föreslagna bestämmelsen som underlättar bedömningen av vad som omfattas av tystnadsplikten.

.»trberarskyddsstyrelsen finner att begreppet obehörigen i den föreslag- na lagregeln' bör tolkas så att fackligt ombud i skyddskommittén har möjlighet att diskutera uppkommande problem med sina huvudmän. Vidare anser styrelsen att tystnadsplikten bör gälla även beträffande enskilds förhållanden som inte bör komma till allmän kännedom. Socialstyrelsen och Landstingsförbundet anser att tystnadsplikten även bör omfatta enskildas personliga angelägenheter. SAF anser att tystnads- plikten maste göras mer omfattande än utredningen föreslagit. Enligt SAF:s mening bör förslaget kompletteras så att skydd ges mot utlämnan- de av varje uppgift som kan vara ägnad att skada arbetsgivaren.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1973:130 86

4 F örhandsprövning av arbetslokaler m. m. .

4.l Gällande bestämmelser

Föreskrifter som gäller byggnaders utförande och beskaffenhet finns väsentligen samlade i byggnadsförfattningarna. Detta gäller även bestäm- melser om byggnader som inrymmer arbetslokaler. I fråga om arbetsloka- lers anordnande och beskaffenhet upptar arbetarskyddslagen därför endast — utöver de allmänna föreskrifterna i 7 5 — en hänvisning till vad . som kan vara särskilt före-skrivet (8 5). Med den ordning som sålunda gäller måste arbetarskyddslagstiftningens fåtaliga bestämmelser om för- handsgranskning av arbetslokaler och därtill hörande anordningar ses mot bakgrunden av de regler om byggnadslovsplikt och byggnadsnämnds prövning av ansökan om byggnadslov som finns i byggnadsstadgan (19591612).

4.1.1 Bestämmelserna om byggnadslov i byggnadsstadgan .

Byggnadslov är ett medgivande att uppföra viss byggnad och meddelas av kommunens byggnadsnämnd. Bestämmelserna om byggnadslov avseri första hand nybyggnad (54å byggnadsstadgan). Skyldigheten att söka byggnadslov är emellertid vidsträckt och föreligger även vid till- eller påbyggnad av befintlig byggnad. vid ombyggnad och vid byggnads inredande helt eller delvis för väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut använts (75 å). Byggnadslov krävs också vid ianspråk- tugande av byggnad eller del därav för väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut varit använd eller som finns angivet pä godkänd ritning(54 & 1 mom.).

Bestämmelserna om byggnadslov gällde tidigare i princip endast inom område med fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan och inom område. med utomplansbestämmelser. Genom ändring i byggnads- stadgan är 197l har byggnadslovsplikten vidgats till att omfatta hela landet. Undantag gäller endast i fräga om ekonomibyggnader för jord- bruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring när byggnaderna ligger utanför område med fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan- (35 å).

Statens och landstings byggnader omfattas dock inte av bestämmelser- na om byggnadslov (54 å ?. mom.-). Anmälan skall i stället i god tid göras hos byggnadsnämnden innan byggnad påbörjas för statens eller landstings räkning (66 å). Byggnadsnämnden kan därefter begära att frågan under- ställs Kungl. Maj:ts prövning. Beträffande primärkommunala byggnader gäller däremot vanliga regler om byggnadslov.

Befrielse frän skyldighet att söka byggnadslov kan medges av läns- styrelsen beträffande industriområde som ligger avskilt från annan be- byggelse och är i en ägares hand, om det kan anses uppenbart att området ändock kommer att bebyggas på tillfredsställande sätt och medgivandet

• Sida 87
•  Original

Prop. 1973:130 87

tillstyrkts av byggnadsnämnden (54 ä 3 mom.). Medgivandet kan när som helst återkallas. Befrielsen har inte någon inverkan på skyldigheten att inge ritningar och andra handlingar eller i fråga om byggnadsnämnds besiktningar. Gällande bestämmelser skall även iövrigt följas vid byggan- det. Den egentliga innebörden av bestämmelsen är att den byggande inte behöver avvakta byggnadsnämndens beslut utan kan påbörja byggnads— företaget så snart ritningar och övriga handlingar ingetts'till nämnden.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden se till att det tillämnade företaget inte strider mot byggnadslagen (1947: 385), väglagarna. naturvårdslagen (l964:822), miljöskyddslagen (1969: 387), byggnadsstadgan eller med stöd av dessa författningar meddelade föreskrifter (56 ä). [ byggnadsstadgan finns grundläggande bestämmelser om hur byggnader och anordningar därtill skall vara utförda. Bestämmel- serna i byggnadsstadgan omfattar även arbetslokaler, för vilka i stadgan används beteckningen arbetsrum.

Enligt 46å byggnadsstadgan gäller att byggnad för stadigvarande bruk. vari inryms arbetsrum. skall anordnas och inredas så att byggnaden bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Den skall innehålla erforderliga förvaringsutrymmen och vara försedd med behövlig sanitär utrustning. Särskilt skall beaktas att byggnaden skall bereda erforderlig värme- och ljudisolering samt tillfredsställande skydd mot fukt, att byggnaden skall kunna uppvärmas och ventileras på tillfredsställande sätt samt att arbetsrum och därtill hörande personalrum skall ha tillräckligt luftutrymme och kunna tillfredsställande belysas. Dagerbelysning bör anordnas om förhållandena medger sådan. Byggnadsnämnden får medge undantag från de anförda bestämmelserna om arbetsrum om detta påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalen är avsedd.

Enligt 48 % byggnadsstadgan skall byggnad för särskilt ändamål. såsom industribyggnad. byggnad för undervisning, vårdanstalt, hotell, pensionat, samlingslokal samt lokal för hantverk eller handel, dessutom fylla de. särskilda krav som med hänsyn till verksamhetens art skäligen bör uppställas på hygien, skydd mot ohälsa. olycksfall och brandfara samt på trevnad och bekvämlighet för dem som skall vistas i byggnaden. Särskilt skall iakttas, att väggar. tak och golv- utförs i sådant material och får sådan utformning att de utan svårighet kan rengöras i behövlig omfatt- ning. att erforderliga anordningar vidtas för att avlägsna och oskadliggöra fast eller flytande avfall och orenlighet samt damm, rök. gas eller. ånga, som uppkommer i verksamheten, samt att tillräckliga utrymmen avses till personalrum.

Närmare föresk rifter, räd och anvisningarför byggnadsväsendet meddelas av statens planverk (765). Föreskrifter, som rör annan myndighets verksamhetsområde, meddelar planverket efter samråd med den myndig— heten. Föreskrift som är av icke oväsentlig ekonomisk betydelse skall fastställas av Kungl. Maj:t. Detsamma gäller om föreskrift av annan orsak är av större vikt. Planvcrkcts föreskrifter, råd och anvisningar utges i planverkets publikationsserie. som Svensk Byggnorm 67. De innehåller

• Sida 88
•  Original

Prop. 1973:130 88

även vissa bestämmelser om arbetslokaler. -

Med avseende pä byggnad som tillhör staten gäller enligt 66 & byggnadsstadgan den undantagsregeln att den myndighet som har att pröva ritningarna till byggnaden kan medge avvikelser från stadgan och med stöd därav meddelade bestämmelser. .

Enligt 64 % skall byggnadsnämnd öva tillsyn över byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras. Nämnden äger verkställa erforderliga besikt- ningar. Föreskrifterna om besiktningar har inte gjorts. lika för alla typer av bebyggelseomrädcn. Endast beträffande områden under stadsplan har nämndens skyldigheter. reglerats mera i detalj genom. föreskrift att nämnden skall verkställa åtminstone fyra besiktningar, däribland slutbe- siktning, såvida inte särskilda skäl föranleder annat. Byggnadsnämnden har rätt men är ej skyldig att verkställa besiktning av byggnadsföretag vartill byggnadslov inte erfordras.

Genom slutbesiktning klarläggs om byggnadsföretaget utförts i enlig- het med byggnadslovet eller om fastställda ritningar eller av byggnads- nämnden meddelade föreskrifter ej följts. [ de senare fallen kan påföljder i form av straff resp. vitesföreläggande eller tvängsutförande enligt 69 och 70 åå byggnadsstadgan bli aktuella. _ .

l 1 & byggnadsstadgan ,finns en allmän bestämmelse, som ålägger byggnadsnämnden att i erforderlig utsträckning samarbeta med övriga. myndigheter vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområden eller vilkas bedömanden är av betydelse för nämndens verksamhet. Formerna för samrädsförfarandet har inte reglerats istadgan. Frågan om byggnadsnämnds samarbete med. andra myndigheter omnämns i företalet till Svensk Byggnorm 67. Det sägs där att byggnadsnämnd vid tillämpning av de givna föreskrifterna, räden och anvisningarna har att i erforderlig omfattning samråda med övriga berörda myndigheter, såsom arbetar- skydds-, brand-, civilförsvars- och hälsovårdsmyndigheter.

Byggnadslagstiftningen är sedan är 1968 föremål för översyn av bygg- lagutredningen.

4.1.2. Arbetarskyddslagstiftningens regler om förhandsgranskning

Bestämmelse om frivillig förhandsgranskning av arbetslokal finns i 6 & arbetarskyddskungörelsen. Arbetsgivare kan enligt denna paragraf under- ställa förslag till ny-, om- ellertillbyggnad av arbetslokal eller personal- rum yrkesinspektörs granskning. Granskningen sker kostnadsfritt. Yrkes- inspektören skall snarast möjligt avge skriftligt yttrande över ingivna förslag. Motsvarande möjlighet till granskning finns även i fråga om ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande och mera väsentlig omläggning av arbetsmetoden. l-Iar yrkesinspektör frän byggnadsnämnd eller arbetsgivare mottagit förslag för granskning, äger yrkesinspektörcn enligt 7 & arbetarskyddskungörelsen från arbetsgivaren infordra dc ytter- ligare ritningar och uppgifter som erfordras för förslagets granskning frän arbetarskyddssynpunkt.

• Sida 89
•  Original

Prop. 19732130 89

En bestämmelse om anmälningsskyldighet beträffande arbetslokal finns i 9 & kungörelsen. Erfordras ej byggnadslov i samband med att lokal, som tidigare använts för annat ändamål, tas i bruk för stadigvarande använd- ning som arbetslokal för industriell verksamhet, skall arbetsgivaren göra anmälan till yrkesinspektören innan han börjar använda lokalen. Med stadigvarande användning avses i bestämmelsen regelmässig användning under längre tid än sex rnänader i följd eller under säsongarbete. Försurnmelse att iaktta den angivna skyldigheten medför straff enligt 72% kungörelsen. Anmälan behöver dock ej ske om yrkesinspektören granskat förslag till om- eller tillbyggnad för den ändrade användningen. Det åligger yrkesinspektören att ofördröjligen meddela de särskilda föreskrifter för lokalens användande eller för arbetets bedrivande som behövs med hänsyn till den nya verksamheten.

Särskilt medgivande av arbetarskyddsstyrelsen krävs enligt 8 & arbetar- skyddskungörelsen för att inrätta bergverkstäder och jämförliga helt under jord förlagda arbetslokaler. Bestämmelsen gäller dock inte arbets- lokal undcr jord i gruva eller stenbrott och inte heller frän försvarssyn-. punkt betydelsefull statlig anläggning, beträffande vilken Kungl. Maj:t förordnat att anläggningen skall vara förlagd i berg eller under jord. I 73 & arbetarskyddskungörelsen finns en straffbestämmelse som ansluter till kungörelsens 8 %.

Bland gällande bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen om för- handsgranskning av förslag till anordningar för arbetets bedrivande kan . vidare framhällas 45 & tredje stycket arbetarskyddslagen om obligatoriskt typgodkännande. Regleringen innebär att arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva att särskilt farliga maskiner och redskap skall vara godkända av styrelsen innan de levereras eller utställs. Beträffande vissa slag av anordningar säsom tryckkärl och lyftanordningar rn. m. finns dessutom i arbetarskyddskungörelsen .och med stött därav meddelade föreskrifter utförliga bestämmelser om besiktning och provning innan anordningen tas i bruk.

4.2. Utredningen 4.2.1 Brister och reformbehov

Utredningen framhåller att det är av stor och ofta avgörande betydelse för möjligheterna att fä till ständ goda arbetsmiljöer att en prövning frän arbetsmiljösynpunkt kommer till stånd på ett tidigt stadium av en verksamhets tillblivelse. Härigenom kan man nä tillfredsställande lös- ningar redan frän början och kostnadskrävande ändringsarbcten undviks. Det kan i ett tidigt skede också finnas längt bättre möjligheter att. beakta inte bara rena skyddssynpunkter utan även frågor som sammanhänger med hela arbetsmiljön i övrigt. '

Utredningen anför att det enligt den reglering som föreligger gäller en vidsträckt skyldighet för den som ämnar inrätta arbetslokaler att låta myndigheter förhandsgranska förslag över lokalerna. Även arbetarskydds-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1973:130 90

synpunkter kommer in vid denna granskning. Man har dessutom regler enligt vilka vissa arbetslokaler skall besiktigas av arbetarskyddsmyndig- heten pä ett tidigt stadium. Motsvarande. gäller i viss utsträckning anordningar för arbetets bedrivande. Enligt utredningen fungerar emeller- tid den gällande ordningen inte tillfredsställande. Detta anser utredningen bero på flera olika faktorer. Utredningen nämner följande.

I vissa fall får arbetarskyddsmyndigheten inte tillfälle att framföra sina synpunkter i byggnadslovsärendet. Detta gäller särskilt i mindre kommu- ner. Undantaget frän byggnadslovsplikten för statliga och landstings- kommunala byggnader är i viss män ägnat att sätta yrkesinspektionens granskning ur spel. Byggnadsstadgans bestämmelse om byggnadslovs- skyldighet när byggnad tas i anspråk för väsentligen annat ändamål än det, vartill den förut använts eller som finns angivet på godkänd ritning, har knappast vunnit någon större efterföljd. Vidare är handlingarna i byggnadslovsärendet ofta inte tillräckligt fullständiga för att en bedöm- ning skall kunna ske frän arbetsmiljösynpunkt. Detta kan bero på att byggnaden uppförts för uthyrning av arbetslokaler och att hyresgäst ännu inte är bestämd vid byggnadslovsärendets avgörande. En annan orsak kan vara att vederbörande arbetsgivare ännu inte närmare planerat den verksamhet som han skall bedriva i lokalerna. Rent allmänt gäller även att underlag ofta saknas för granskning av anordningar för arbetets bedrivan- de och arbetsmetoder. trots att uppgifter härom kan vara en förutsätt- ning för att arbetslokalernas lämplighet skall kunna prövas.

Någon reglerad ordning finns inte för kontroll av att de villkor, som yrkesinspektionen föreskriver vid sin granskning. följs av sökanden i byggnadslovsärendet. Yrkesinspektionen deltar också endast i undantags- fall vid byggnadsnämndens slutbesiktning. Bestämmelsen i arbetarskydds- kungörelsen om anmälningsskyldighet när lokal tas i bruk utan föregäen- de byggnadslovsmövning har i praktiken knappast tillämpats. Denna bestämmelse syftar f. ö. endast pä industriell verksamhet.

Den gällande regleringen innehåller inte någon bestämmelse som ger grund för arbetstagarnas deltagande i planeringsarbetet. litt visst samarbe- te har likväl utvecklats mellan arbetsgivare och arbetstagare iplanerings- frägor. Fränvaron av bestämmelser om detta i lagstiftningen kan dock antas ha hämmat en medverkan frän arbetstagarnas sida och medfört att deras synpunkter på arbetslokalernas utformning inte alltid beaktats i den utsträckning som eljest kunnat ske. Motsvarande gäller förslag till nya eller ändrade anordningar och arbetsmetoder.

En förprövning av arbetslokaler och till dessa hörande anordningar mäste enligt utredningen i princip bygga på att granskning sker från arbetarskyddsmyndighetens sida innan byggnadsföretaget påbörjas och innan lokalerna tas i bruk. Om förprövningen skall ge ett bra resultat ur arbetsmiljösynpunkt är det nödvändigt att bedömningen kan ske på grundval av ett material som återspeglar även den närmare utformningen av de tilltänkta arbetsplatserna. Vidare. är det av största vikt att få fram ett system som tillförsäkrar även arbetstagarparten möjlighet att medver- ka pä planeringsstadiet och tillföra prövningen sina erfarenheter och synpunkter.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1973zl30 91

Den angivna inriktningen av prövningen bör enligt utredningen avse inte bara planerade nyanläggningar och väsentliga ändringar på befintliga arbetsplatser. Också befintliga arbetslokaler bör granskas av tillsynsmyn- dighet innan de tas i bruk. Det måste dock samtidigt eftersträvas att en förprövning sker på ett enkelt och smidigt sätt och inte leder till onödig tidsspillan vid inrättande av nya arbetsplatser och nya anordningar och arbetsmetoder. Man måste vidare se. till att yrkesinspektionen inte belastas med förprövningar av lägre angelägenhctsgrad än vad som är rimligt med hänsyn till inspektionens uppgifter i övrigt.

För att få till stånd en förprövning enligt nu angivna riktlinjer krävs efter vad utredningen funnit ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och byggnadsstadgan.

4.2.2. Arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärcnden

Utredningen framhåller att byggnadslovsplikten är av vidsträckt om- fattning. Att i byggnadsärenden vid sidan av prövningen i byggnadslovs- ärendet införa ytterligare ett förfarande med skyldighet för byggherre eller arbetsgivare att inhämta arbetarskyddsmyndighetens godkännande skulle enligt utredningen gå stick istäv mot strävandena att förenkla och samordna prövningen i sådana ärenden. Det finns så mycket mindre anledning att vidta en sådan åtgärd som förfarandet med frivillig förhandsgranskning anlitas i stor och ökande utsträckning. För arbets- givarna och andra byggare står det i allmänhet klart att de genom att vända sig till yrkesinspektionen på ett tidigt stadium och i byggnadslovs- ärendet åberopa yrkesinspektionens utlåtande kan undvika tidsödande och kostsamma omdisponeringar i det ritningsmaterial som lämnas in till byggnadsnämnden.

! stället för att införa en dubbel förhandsprövning av byggnadsprojekt anser utredningen att man bör eftersträva en ordning. varigenom arbets- miljösynpunkterna förs in i byggnadslovsärendet i ökad utsträckning. Det gäller såväl att vidga prövningen i byggnadslovsärendet som att skapa garantier för att arbetstagarna fär tillfälle att yttra sig över projektet. Av vikt är härvid att åstadkomma en bättre samordning av yrkesinspek- tionens och byggnadsnämndernas verksamhet.

Enligt utredningen måste det förutsättas att i byggnadslovsprövningen verkligen ingår att se till att lokalerna får en sådan utformning som krävs med hänsyn till arbetarskyddslagstiftningen. [ den bestämmelse i bygg— nadsstadgan. som anger prövningens omfattning (56 å). föreslår utred- ningen därför ett tillägg som uttryckligen anger att byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov skall se till att det tillämnade företaget inte strider mot arbetarskyddslagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter. Utredningen stryker under att byggnadsnämnden helt naturligt i stor utsträckning mäste grunda sitt avgörande pa yrkes- inspektionens sakkunskap. detta så mycket mer som det blir yrkesinspek- tionen som sedan verksamheten kommit igång avgör om arbetsmiljö- förhållandena kan anses tillfredsställande. Utredningen betonar. att pröv-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1973:130 92

ningen inte pä grund av det förordade tillägget skall gä in på detaljer utan skall avse utformningen i stort av arbetslokalerna med hänsyn till att arbetstagare skall sysselsättas där i visst slag av verksamhet.

Utredningen har övervägt att genom en särskild bestämmelse i bygg- nadsstadgan markera att arbetarskyddsmyndigheten i princip skall höras i byggnadsärenden som helt eller delvis angär arbetslokaler eller personal- rum. Om tillåtande frän yrkesinspektionen över frivillig förhandsgransk- ning inte föreligger i byggnadslovsärendet, bör enligt utredningen remiss till yrkesinspektionen kunna underlätas i stort sett endast när det gäller vissa typer av lokaler för vilka finns preciserade.arbetarskyddsföreskrif— ter. Att i byggnadsstadgan ge en särskild bestämmelse om remissmyndig- het i vissa ärenden strider emellertid, framhåller utredningen, mot det sätt på vilket stadgan i övrigt är uppbyggd, och utredningen vill därför inte f. n. gä in för en sädan ordning. Fortsatta ansträngningar bör i stället göras för att på andra vägar komma till rätta med de problem som visat sig på en del häll. Utredningen anser att arbetarskyddsmyndighetens roll i sammanhanget kan framhävas genom en föreskrift om skyldighet för byggnadsnämnden att underrätta yrkesinspektionen om byggnadslovs- ansökan. Yrkesinspektionen ges härigenom tillfälle att följa att remiss sker till inspektionen i tillräcklig utsträckning. En sådan bestämmelse behövs också för att yrkesinspektionen skall kunna kontrollera om den anmälningsskyldighet. som utredningen föreslär för fall dä byggnadslovs- plikt inte. föreligger, har fullgjorts. Utredningen föreslär därför att 55 & byggnadsstadgan kompletteras med en bestämmelse att byggnadsnämn- den skall underrätta yrkesinspektionen om ansökan om byggnadslov som avser arbetslokaler.

Som redovisats förut föreslär utredningen bestämmelser som går ut på att få till stånd en medverkan av skyddsombud och skyddskommittéer vid planering av nya eller ändrade arbetsplatser. För att garantera att dessa bestämmelser vinner efterföljd anser utredningen att granskningen av byggnadsförslag mäste innefatta även en kontroll av att arbetstagarpar- ten beretts tillfälle delta i plancringsarbetet. Vid myndigheternas pröv- ning av förslaget mäste också tillses att arbetstagarnas synpunkter beaktats i erforderlig utsträckning. Kontrollen kan enligt utredningen ske. pä följande sätt. Gäller det ändringar eller utbyggnad vid befintligt företag föreligger många gånger yttrande frän skyddsombud eller skyddskommit- te'.. Det förutsätts att protokoll vid sammanträde med skyddskommit- te ger uttryck för de uppfattningar som framförts av arbetstagarna. Yrkesinspektionen kan ocksä inhämta arbetstagarpartens synpunkter vid genomgäng pä arbetsstället av förslaget och anteckna detta i sitt gransk- ningsutlätande. Vid nystartade företag kan yrkesinspektionen, eller bygg- nadsnämnden om remiss i något fall ansetts obehövlig på grund av ärendets enkla beskaffenhet. i erforderlig utsträckning ta kontakt med vederbörande arbetstagarorganisationer. Är det fråga om mindre anlägg- ningar bör en kontakt med lokala organisationer vara tillräcklig. lövriga fall bör fackförbunden kontaktas. Mot bakgrunden av det anförda förordar utredningen att i byggnadsstadgan (56 %) tas in en bestämmelse

• Sida 93
•  Original

Prop. 1973:130 93

om att byggnadslov för byggnadsföretag som avser arbetslokal eller personalrum inte skall få beviljas innan skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget.

Utredningen framhåller att en granskning av alla faktorer som har betydelse för arbetsmiljön och som har avseende på de planerade. arbetslokalerna så långt möjligt skall ske i byggnadslovsärendet eller i det frivilliga granskningsförfarande som kan ha föregått ärendet. Frågan om byggnaden är godtagbart anordnad från arbetsmiljösynpunkt kan inte bedömas utan att man samtidigt tar hänsyn till vad för slags verksamhet som skall bedrivas i byggnaden. Som underlag för granskningen i byggnadslovsärendet kan därför krävas bl. a. ritningar angående maskin- placering, anordningar för bullerskydd. ventilationsanordningar och an- nan inredning. Vidare kan man behöva en beskrivning av den planerade arbetsprocessen eller arbetsmetoderna i övrigt. Sökanden skall enligt utredningen i förekommande. fall foga sådana handlingar vid ansökan om byggnadslov. Om sökanden inte kan ge besked om vartill och hur arbetslokalerna skall användas bör byggnadslovet ej heller anses innefatta någon prövning av om lokalerna är lämpliga att tas i bruk för viss verksamhet. I sådana fall bör enligt utredningen fordras särskild anmälan och förprövning i enlighet med det förfarande som utredningen föreslår för situationer då byggnadslovsplikt inte föreligger. Utredningen anser det nödvändigt att av meddelat byggnadslov klart framgår vad för slag av verksamhet som enligt byggnadslovet får bedrivas i byggnaden eller del därav. Byggnadslov bör dock inte knyta an till exempelvis en preciserad tillverkningsmetod utan bör lämna utrymme för utveckling.

Eftersom arbetarskyddsmyndighetens prövning ingår som ett led i byggnadslovsärendet finner utredningen att yrkesinspektionen bör detta i slutbcsiktningar enligt byggnadsstadgan när det gäller byggnader vari arbetslokaler ingår. Med en sådan ordning får yrkesinspektionen ett lämpligt tillfälle att pröva om de påpekanden som skett angående arbetsmiljön följts. ] enlighet härmed anser utredningen att byggnadsstad— gan bör innehålla en bestämmelse att yrkesinspektionen skall kallas till slutbesiktning. Eftersom det inte är föreskrivet att slutbesiktning skall äga rum i alla byggnadslovsärenden måste yrkesinspektionen också ges generell befogenhet att påkalla slutbesiktning. Kompletterande regler härom föreslås införda i 64 & byggnadsstadgan.

Utredningen anser det betydelsefullt att arbetstagarsidan får känne- dom om beviljat byggnadslov och om innehållet i detta. Därigenom ges arbetstagarna möjlighet att bedöma den situation som föreligger sedan byggnadslov meddelats. Utredningen förordar en särskild bestämmelse i arbetarskyddskungörelsen om skyldighet för arbetsgivare att underrätta skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbets- tagarna om att byggnadslov beviljats.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1973:130 . 94

4.2.3 Anmälan när arbetslokaler tas i bruk

Med avseende på arbetslokaler som inte omfattas av byggnadslovs- plikten behövs enligt utredningen ett kompletterande regelsystem. Efter- som utgångspunkten är att nya arbetsplatser inte skall komma till utan att arbetarskyddsmyndigheten har haft tillfälle att dessförinnan kontrol- lera att verksamheten kan bedrivas under godtagbara förhållanden, måste det krävas en anmälan till yrkesinspektionen innan arbetslokal tas i bruk eller börjar användas för annan verksamhet än den vartill lokalen förut varit använd. Anmälningsskyldigheten kan begränsas till fall då byggnads— lov inte fordras. Den bör åläggas arbetsgivaren och det bör fordras att anmälan görs i så god tid att inspektionen har möjlighet att besiktiga lokalen före användandet.

Utredningen erinrar om att motsvarande situation som när en arbets- lokal tas i bruk första gången uppkommer när arbetstagare börjar arbeta i lokal där verksamheten dittills bedrivits av ensamföretagare. Enligt utredningen är det därför nödvändigt att anmälningsskyldigheten gäller även i detta fall.

Utredningen föreslår att bestämmelser om anmälningsskyldigheten tas in i arbetarskyddslagen (8 a å).

[ anslutning härtill understryker utredningen betydelsen av att yrkes- inspektionen fär möjlighet till prenumeration på meddelanden från centrala företagsregistret hos statistiska centralbyrån. Genom att ha tillgång till registret får inspektionen relativt snart efter före-tags igång- sättande uppgift härom. Detta ger inspektionen helt andra möjligheter än hittills att följa utvecklingen inom distriktet och utöva erforderlig kontroll. Genom meddelanden från registret kan även på ett effektivt sätt kontrolleras att anmälan verkligen sker när arbetslokal tas i bruk. Meddelanden från centrala företagsregistret kan däremot inte ersätta den förordade bestämmelsen om anmälningsskyldighet. Man kan nämligen inte räkna med att yrkesinspektionen får uppgift från registret innan lokalen tas i bruk.

Syftet med den föreslagna anmälningsskyldigheten är att få till stånd en förprövning av nystartad eller ändrad verksamhet även i de fall då byggnadslov ej erfordras när arbetslokaler tas i bruk. Enligt utredningen bör därför yrkesinspektionen efter det anmälan inkommit utan dröjsmål besiktiga lokalen och pröva om den kan godtas för den avsedda verksamheten. Besiktning bör dock kunna uppskjutas eller underlåtas om det kan antas att behov av granskning inte föreligger innan lokalen tas i bruk. Föreskrifter om yrkesinspektionens åtgärder ianledning av inkom- men anmälan bör ges i särskild ordning.

Utredningen framhåller att besiktning av lokals lämplighet för viss verksamhet givetvis måste omfatta även permanenta anordningar. som exempelvis ventilationsanordningar och bullerskydd. Åtgärden kan också innebära att uppmärksamhet maste ägnas åt arbetsmetoder. Yrkesinspek- tionen far enligt utredningen avgöra från fall till fall om arbetstagarnas synpunkter skall inhämtas genom särskilt förfarande.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1973:130 95

4.2.4 Byggande för staten eller landsting m. m.

Byggnadslovsplikten gäller inte beträffande byggnader tillhöriga staten eller landsting. Utredningen erinrar emellertid om att byggnadslagstift- ningen f. n. ses över av bygglagutredningen. Eftersom därvid torde komma att övervägas att införa enhetliga regler i fråga om byggnadslovsplikt, föreslär utredningen i avvaktan härpä inga generella regler om skyldighet att söka byggnadslov för offentliga byggnadsföretag. Utredningen förut- sätter emellertid att stat och landsting anpassar sig efter de regler om förhandsgranskning från arbetsmiljösynpunkt av byggnadsförslag som gäller beträffande byggande i övrigt. De anställda mäste sålunda ges tillfälle att framföra sina synpunkter och få dessa beaktade vid pröv- ningen av byggnadsärendet.

[ ett avseende bör dock enligt utredningen förfarandet i byggnadslovs- ärende direkt avse även statligt och landstingskommunalt byggande. Yrkesinspektionen mäste sälunda fä befogenhet att påkalla slutbesiktning även beträffande sådant byggande. Vidare mäste det åligga byggnads- nämnden att underrätta yrkesinspektionen när enligt 66 & byggnadsstad- gan anmälan inkommit att byggnad skall påbörjas för statens eller landstings räkning. Utredningen anför att det även i ifrågavarande ärenden ofta finns anledning till samräd mellan yrkesinspektionen och byggnadsnämnden. Utredningen föreslår att den nämnda paragrafen i byggnadsstadgan kompletteras med en bestämmelse om underrättelse— skyldighet.

De bestämmelser som utredningen föreslär om anmälningsskyldighet för arbetsgivaren och besiktning av yrkesinspektionen när arbetslokaler tas i bruk bör enligt utredningen vara tillämpliga även för byggnader tillhöriga staten eller landsting, om anmälan ej erfordras enligt 66% byggnadsstadgan.

Enligt 545 byggnadsstadgan kan länsstyrelsen efter tillstyrkan av byggnadsnämnden medge dispens från byggnadslovskravet beträffande vissa industriområden. För att ge garantier för att yrkesinspektionen får tillfälle att bevaka dessa byggnadsärenden anser utredningen att som villkor för befrielse från skyldighet att söka byggnadslov bör gälla att ansökan om sådan befrielse tillstyrkts även av yrkesinspektionen. Utred- ningen föreslår ett tillägg på denna punkt i 54 ä 3 mom. byggnadsstad— gan. Utredningen förutsätter att yrkesinspektionen, om dispens beviljas, ser till att arbetstagarsidan ges tillfälle att framföra synpunkter under byggnadsföretagets gäng.

4.2.5. Särskild befogenhet för arbetarskyddsmyndighet

För normalfallen anser utredningen att den föreslagna ordningen, rätt tillämpad, är till fyllest för att förebygga att arbetslokaler som inte är tillfredsställande frän skyddssynpunkt tas i bruk. Med tanke på utveck- lingen mot alltmera komplicerade yrkeshygieniska problem och arbets— processer anser utredningen dock att det kan behövas mera långtgående

• Sida 96
•  Original

Prop. 1973:130 96

bestämmelser som kan tillämpas beträffande verksamheter som arbetar under särskilt riskabla förhållanden. Bestämmelserna bör ge arbetar- skyddsstyrelsen befogenhet att för sådan verksamhet föreskriva att arbetslokal inte fiir tas i bruk utan att den besiktigats av yrkesinspek- tionen. Arbctarskyddsstyrelsen avses kunna bestämma ifrågavarande slag av verksamhet med angivande exempelvis av att i denna används vissa anordningar, viss tillverkningsmctod eller vissa ämnen. Som ytterligare exempel nämns verksamhet i arbetslokaler med viss belägenhet. Utred- ningen föreslär att ifrågavarande bestämmelser tas in i arbetarskyddslagen (8 a 5") och. i vad anges att den särskilda befogenheten skall tillkomma arbetarskyddsstyrelsen. i arbetarskyddskungörelsen.

4.3. Remissyttrandena A llmänr

Utredningens förslag om skärpta regler för förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler har fritt ett istort sett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Under arbetsplatsremissen har fästs särskilt avseende vid det inflytande för de anställda redan på planeringsstadiet som utredningens förslag öppnar möjlighet till.

Arberarsk_1-'dds.vf_vreIsen finner att utredningens förslag i princip ger tillräckligt stöd för en utvidgad granskningsverksamhct och kommer att medföra att alla viktiga ärenden blir granskade.

LO -- som inte har nägra principiella erinringar mot förslaget -- anför att det vore värdefullt om t'örhandsprövningen skedde centralt inom arbetarskyddsstyrclsen beträffande vissa projekt av större omfattning och med besvärliga arbctsmiljöförhällanden. LO anser vidare att det är möjligt att utarbeta normer för vad som skall beaktas vid granskning av byggnadsförslag eller besiktning av ny-. till- eller ombyggnad. Värdet med sådana normer är bl. a. att tillsynsmyndigheternas bedömning blir enhet- lig. Enligt LO:s uppfattning bör statens planverk och arbetarskyddsstyrel- sen få i uppdrag att i samarbete utarbeta normer av detta slag.

SAF finner att de av utredningen föreslagna ändringarna i fråga om förhandsprövning av arbetslokaler är i stort sett ändamålsenliga. Enligt SAF är det mera tillfredsställande med en omfattande förhandsprövning än med ingripanden i efterhand. En förutsättning för att de föreslagna reglerna verkligen skall innebära en förbättring är dock att resp. myndigheter — i första hand yrkesinspektionen — blir lämpligt dimen- sionerade för att snabbt kunna handlägga sina utökade arbetsuppgifter.

TCO tillstyrker förslaget och understryker att vid myndigheternas prövning mäste tillses att de anställdas synpunkter beaktas i erforderlig utsträckning. Även BPA tillstyrker förslaget, som bedöms som välgrun- dat, och pekar på betydelsen av att yrkesinspektioncns och arbetstagar- nas granskning sätts in pä ett sä tidigt stadium av byggprocessen att onödig fördröjning och andra komplikationer i görligaste män undviks. SIIIO anser det viktigt att yrkesinspektionen inte görs till särskild

• Sida 97
•  Original

Prop. 1973:130 97

tillståndsmyndighet när det gäller förhandsprövning av arbetslokaler utan att samordning och förenkling av tillständsgivningen eftersträvas.

Svenska kommunförbundet har i princip inte något att erinra mot att arbetsmiljösynpunkter skall i ökad utsträckning beaktas vid prövning av ansökan om byggnadslov. Förbundet betonar att en förutsättning för en sådan vidgad prövning är att byggnadsnämnderna ges möjlighet att på ett rationellt sätt anlita arbetarskyddsmyndigheternas sakkunskap. F. n. pågår inom förbundet i nära samråd med statens planverk en total översyn av byggnadsnämndernas handläggningsrutiner. Förbundet är berett att i anslutning härtill ta kontakt med arbetarskyddsstyrelsen för att i samråd söka åstadkomma lämpliga samarbetsformer mellan bygg- nadsnämnderna och arbetarskyddsmyndigheterna.

Statens handikappråd och Handikappförbundens centralkommitté un- derstryker vikten av att handikappfrågor ägnas uppmärksamhet under hela planeringsprocessen och att vid förprövningen beaktas 42 a % bygg— nadsstadgan som säger att arbetslokaler skall vara så utformade att handikappade kan utnyttja dem.

För en delvis annan uppläggning än förslagets talar Föreningen teknisk företagshälsovärd, KF och SACO. Föreningen och KF hänvisar till uppläggningen i miljöskyddslagen och menar att det kan vara ändamåls- enligt med anmälnings- och tillständsplikt för arbetsmiljöfaktorer av visst slag. SACO framhåller att insatserna bör ske under själva projekteringen. SACO ifrägasätter om inte skyldighet borde föreligga att ibyggnadslovs- ärendet styrka att samarbete mellan arbetstagarna och projektören ägt rum.

Arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärenden

Vissa remissinstanser anför synpunkter på den närmare utformningen av prövningsförfarandet enligt förslaget.

Statens planverk biträder förslaget att i byggnadsstadgan skriva in skyldighet för byggnadsnämnd att se till att byggnadsföretag inte strider mot arbetarskyddslagen. Däremot ställer sig planverket negativt till att byggnadsnämnderna åläggs att kontrollera att arbetstagarsidan fått till- fälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Kontrollen kan enligt planver- kets mening i stället utövas av yrkesinspektionen. Planverket anser i vart fall att kontrollskyldigheten för byggnadsnämnderna bör begränsas till att avse endast arbetslokal av viss betydelse, exempelvis lokal avsedd för visst minsta antal personer. Dessutom bör bestämmelsen om kontrollen utformas så, att byggnadslov inte får beviljas om inte sökanden företer intyg att ifrågavarande samräd skett.

Byggnadsstyrelsen anser att den föreslagna kontrollen att arbetstagarna haft tillfälle. att ge sina synpunkter kan leda till att kravet på detaljering drivs i höjden. Själva syftet med byggnadslovsprövningen — att få en kontrollstation tidigt i projekteringsprocessen — kan därigenom komma att motverkas. Denna effekt undviks om yrkesinspektionens prövning när arbetslokal skall tas i bruk ges en tydligare markering som huvudkontroll-

• Sida 98
•  Original

Prop. 1973:130 98

station och om kontrollen av att arbetstagarsidan haft tillfälle att delta i planeringen förläggs till detta stadium. Detta innebär att det måste framgå av byggnadslovet i vilka avseenden och för vilken verksamhet lokalerna är godkända samt i vilka avseenden prövning och kontroll återstår att göra när lokalen tas i bruk.

Att införa tillständsprövning hos arbe-tarskyddsmyndigheterna i fråga om åtgärder som är byggnadslovspliktiga skulle enligt bygglagutredningen komplicera förfarandet och rubba gränsdragningen mellan byggnads- och arbetarskyddsförfattningarna. Även bygglagutredningen ansluter sig där- för till bedömningen att en sådan ändring inte bör företas. Kontrollen att arbetstagarsidan haft tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget anser bygglagutredningen falla utom ramen för byggnadsnämndernas naturliga verksamhetsområde. Den bör enligt bygglagutredningen i stället. läggas på yrkesinspektionen. Bygglagutredningen förordar att den behövliga förbin— delsen med byggnadslovsgivningen uppnås genom en föreskrift i bygg- nadsstadgan som ålägger byggnadsnämnden att höra yrkesinspektionen i alla byggnadslovsärenden som gäller arbetsrum och därtill hörande personalrum. En bestämmelse bör vidare införas i byggnadsstadgan om att sökanden i byggnadslovsärenden bör ge in ett intyg om samråd med arbetstagarna. Yrkesinspektionen får då möjlighet att utföra den åsyftade. kontrollen vid sin behandling av remissärendet.

LO understryker ståndpunkten i utredningens betänkande att en arbetslokal inte kan anses prövad ur arbetsmiljösynpunkt om besked om lokalens användningssätt inte kan presteras av sökanden i byggnadslovs- ärendet.

Frägan om kontrollen av att de anställda fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget har behandlats även i andra remissvar än de redan nämnda. Kammarrätten 1' Göteborg anser att det ligger närmast till hands att låta yrkesinspektionen svara för kontakten med arbetstagarna när detta är möjligt. Kammarrätten föreslär därför att byggnadsnämnden generellt bereder yrkesinspektionen tillfälle att yttra sig innan byggnads- lov beviljas, Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det avgörande beslutet i arbetarskyddsfrägan vid prövning av lokaler och inredningar bör ligga hos yrkesinspektionen samt att kontrollskyldighet för byggnads- nämnderna inte bör införas. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte — för att undvika att byggnadslovsärendena försenas genom remiss till arbetstagarrepresentanterna — sökanden bör i förväg höra dessa och redovisa yttrandet i byggnadslovshandlingarna. Svenska kommunför- bundet förordar att byggnadslovsansökningar, som berör arbetslokaler och därtill hörande anordningar, kompletteras med yttrande från yrkesin— spektionen, innan ärendet ges in till byggnadsnämnden. Det skulle därvid ankomma pä inspektionen att granska ritningar angående maskinplaee- ring osv. och att kontrollera att arbetstagarna bereds tillfälle att delta i planeringsarbetet.

Utredningen har framhållit att arbetstagarnas företrädare mäste handla snabbt, då deras synpunkter inhämtas i byggnadslovsärenden. så att ärendet inte onödigtvis förlängs. LO anför att det är ett lika oavvisligt

• Sida 99
•  Original

Prop. 1973:130 99

krav att arbetstagarnas representanter får en rimlig handläggningstid "för kontakter med arbetskamrater och eventuellt den fackliga organisa- tionen. - ' '

Utredningens förslag att införa skyldighet för byggnadsnämnd att underrätta yrkesinspektionen om byggnadslovsansökan rörande arbetslo- kal eller personalrum biträds av statens planverk, som dock anser att skyldigheten bör begränsas till att gälla arbetslokal av viss betydelse. B_t-'gglagutredningen — som enligt vad tidigare angetts föreslår att yrkesin- spektionens yttrande alltid skall inhämtas i byggnadslovsärendet — konstaterar att detta förslag, om det genomförs,- gör underrättelseskyldig- heten överflödig.

De föreslagna tilläggen i byggnadsstadgan om yrkesinspektionens medverkan vid Slutbesiktning finner statens planverk överflödiga. Plan- verket hänvisar till den redan befintliga bestämmelsen i 645 1 mom. byggnadsstadgan att byggnadsnämnden bör verka för samordning av nämndens besiktningar med besiktning av annan myndighet. Enligt bygglagutredningen faller det inom ramen för byggnadsnämndernas åligganden enligt den allmänna samarbetsföreskriften i l % byggnadsstad- gan att påkalla yrkesinspektionens medverkan i besiktningsverksamheten i lämplig utsträckning Bygglagutredningen motSätter sig emellertid inte att man i 645 byggnadsstadgan tar upp särskilda bestämmelser om samverkan med yrkesinspektionen utformade med hänsyn till att ruti- nerna med avseende på inspektionens medverkan-bör vara flexibla.

Anmälan när arbetslokal tas i bruk

Det av utredningen föreslagna anmälningsförfarandet enligt arbetar- skyddslagen har nästan genomgående godtagits av remissorganen. Som förut nämnts anser byggnadsstyrelsen att yrkesinspektionens kontroll när arbetslokal skall tas i bruk bör vara huvudkonlrollstationen i den arbetsmiljömässiga förprövningen. Styrelsen ifrågasätter om inte arbets- givarens anmälningsskyldighet bör gälla även i de fall då byggnadslov behövs men ytterligare prövning fordras innan lokalen tas i bruk. Samtidigt framhåller styrelsen att ombyggnader, som är så obetydliga att de inte kräver byggnadslov, över huvud taget inte skall behöva anmälas till yrkesinspektionen. Styrelsen utgår från att någon anmälningsplikt inte föreligger för styrelsen eller arbetsgivaren när en myndighet flyttar och en likartad enhet övertar lokalerna utan nämnvärda ändringar. SAF utgår från att bestämmelsen om anmälningsskyldighet inte avser sädan löpande förändring av produktionen som särskilt inom stora företag ofta innebär omdisponering av arbetslokaler.

Hovrätten för övre Norrland erinrar om vikten av att yrkesinspek— tionen inte belastas med förprövningar av lägre angelägenhetsgrad än som är rimligt med hänsyn till inspektionens uppgifter i övrigt. Hovrätten ifrågasätter om inte den avvägning som måste göras med hänsyn härtill borde föranleda att granskningsobjekt, som typiskt sett kan anses vara av lägre angelägenhetsgrad, uttryckligen undantas från anmälningsskyldig-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1973:130 100

het. Även rättssäkerhetsskäl talar enligt hovrätten för en sådan begräns- ning. Med hänsyn till förslaget att yrkesinspektionen fortlöpande skall hållas underrättad om förändringar i centrala företagsregistret anser SHIO att det inte finns tillräckliga skäl för en särskild anmälan till inspektionen när arbetslokal tas i bruk.

Enligt LO:s mening bör besiktning av anmäld arbetslokal bara undan- tagsvis kunna underlåtas och alltid ske när det är fråga om industriell verksamhet eller liknande. Vidare framhåller "LO att den anmälningsskyl- dige — om det redan när arbetslokalen tas i bruk finns arbetstagare på arbetsstället , bör vara skyldig att till anmälan foga frän arbetstagarna inhämtade synpunkter. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar att arbetstagar- nas synpunkter regelmässigt inhämtas när företag flyttar in i redan existerande lokaler utan att ändringar vidtas som kräver byggnadslov.

Statistiska centralbyrån förklarar att den söker beakta de behov som kommer att före-ligga med avseende på fortlöpande komplettering av yrkesinspektionens arbetsställeregister genom centrala företagsregistret.

Byggande för staten eller landsting m. m.

Utredningen förutsätter att stat och landsting anpassar sig efter de regler om förhandsgranskning från arbetsmiljösynpunkt av byggnadsför- slag som gäller beträffande byggande i övrigt. LO, SA C0 och SABO anser att nuvarande undantag för stat och landsting från byggnadslovsplikten bör upphöra. Även TCO ifrågasätter om inte mera tvingande regler för stat och landsting är nödvändiga för att utredningens intentioner skall uppfyllas.

Byggnadsstyrelsen tar upp frågan om inhämtande av de anställdas synpunkter i statliga byggnadsärenden och konstaterar att det i praktiken kan vara förenat med vissa svårigheter att följa utredningens rekommen- dation att handla som om byggnadslovsbestämmelserna gällde även här. Uppgiften att. kontrollera att arbetstagarsidan haft tillfälle att delta i arbetslokalplaneringen skulle med en tillämpning av de allmänna reglerna komma att vila på byggnadsstyrelsen i de byggnadsärenden där styrelsen är byggherre. En viss konflikt mellan styrelsens uppgifter att sörja för god arbetsmiljö och att svara för bl. &. ekonomiska aspekter på lokalförsörj- ningen kan härvid inte uteslutas. Styrelsen påpekar att kontrolluppgiften är främmande för styrelsen som servieeorgan och som part i lokalförsörj- ningsärenden. Beträffande tillämpningen på statligt byggande av de föreslagna bestämmelserna om yrkesinspektionens medverkan vid slutbe- siktning anför styrelsen att den inte utför sådan slutbesiktning som åsyftas i 64 & byggnadsstadgan utan i stället Slutbesiktning som reglerar mellanhavandet mellan styrelsen och entreprenören. Styrelsen anser att överenskommelse får träffas med arbetarskyddsstyrelsen om lämpligt förfarande vid tillämpningen av 64 och 66 55 byggnadsstadgan.

Enligt utredningsförslaget skall byggnadsnämnd lämna underrättelse till yrkesinspektionen när anmälan enligt 66 & byggnadsstadgan inkom- mit om att byggnad skall påbörjas för statens eller landstings räkning.

• Sida 101
•  Original

Prop. l973:l30 101

Förslaget tillstyrks av bygglagutredningen. Statens planverk anser där— emot den föreslagna bestämmelsen överflödig, eftersom byggnadsstyrel- sen har utfärdat anvisning om att samrådsskyldighet skall gälla även vid byggande för kronans eller landstingskommuns räkning. .

Utredningen föreslår att yrkesinspektionens tillstyrkan skall fordras för att länsstyrelsen skall kunna medge befrielse från byggnadslovsplikten i fråga om industriområde. Förslaget tillstyrks av statens planverk och bygglagutredningen. Planverket påpekar att det finns anledning anta att arbetsmiljösynpunkter inte alltid har beaktats vid hittills lämnade dispen- ser enligt nämnda paragraf. Planverket anser att givna dispenser bör återkallas för att ge byggnadsnämnderna möjlighet att i samråd med yrkesinspektionen ompröva i vilken utsträckning dispens kan vara lämp- lig. LO framhåller att synpunkter från arbetstagarsidan i dispensärende skall lämnas av arbetstagarorganisation och att fråga om tillstyrkan i sådant ärende bör avgöras i den föreslagna yrkesinspektionsnämnden.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1973:130 101

5.2. Utredningen

5.2.1. Gemensamma arbetsställen iallmänhet

Utredningen framhåller att gemensamma arbetsställen kan vara av sinsemellan synnerligen skiftande karaktär. Vid mycket stora byggnads- projekt kan uppåt hundratalet entreprenörer vara sysselsatta på byggar- betsplatsen och kombinationerna i förhållandet mellan byggherre och entreprenörer av olika slag är otaliga. Å andra sidan kan också på byggarbeLSplatser verksamheten vara av blygsam omfattning med endast en eller ett par entreprenörer sysselsatta. Vidare är gemensamma arbets- platser vanligen förekommande vid olika slags underhälls- och tillsynsar- beten o.d. på fasta driftställen. Parallellt med det ordinarie arbetet kan här drivas antingen vad som räknas som byggnadsarbete eller annat slag av arbete. Det kan gälla både tillfälliga uppdrag och uppgifter av mer eller mindre stadigvarande beskaffenhet. Ytterligare en typ av gemensamt arbetsställe, vilken inom sig rymmer mänga varianter, föreligger dä skilda företag delar olika slags utrymmen. Ett helt annat slag av gemensamt arbetsställe uppkommer åter dä fler än en arbetsgivare är verksamma med skogsarbete e. d. pä tillfälligt arbetsställe. l-lxemplifieringen kan fortsätta med varvsarbetsplatser, med olika slags transportarbete som bedrivs vid fasta arbetsställen som butiker. varuhus eller lager eller mera tillfälliga arbetsställen som grustag e. d., med olika former av ”utlåning” av arbetstagare från ett företag till ett annat osv.

Arbetst'örhällandena pä gemensamma arbetsställen inne-bär enligt ut- redningen ofta ökade risker för dem som sysselsätts där. Det krävs på sådana arbetsställen en samordning i skyddshänseende beträffande alla de aktiviteter som pågår samtidigt. Därvid måste eftersträvas att uppnå tillfredsställande säkerhet för dem som utför arbete på gemensamt arbetsställe även beträffande. risker på grund av verksamhet som bedrivs av annan än den egna arbetsgivaren. '

Det har enligt utredningen konstaterats att skyddsförhällandena ofta är otillfredsställande pä arbetsställen där två eller flera entreprenörer samtidigt bedriver arbete. I detta avseende har särskilt framhållits att det brister i samordningen av arbetarskyddet pa arbetsplatserna inom bygg- nadsindustrin. Önskemål om en fastare ansvarsfördelning på dessa arbets- platser har framförts av arbetstagarorganisationer och behovet härav har omvittnats från såväl yrkesinspektörshäll som av byggnadsföretag och byggherrar.

Utredningen anför att de särskilda förhållandena-pä gemensamma arbetsställen inte har beaktats iden gällande arbetarskyddslagstiftningen. [ stället har konstruktionen av ansvaret enligt arbetarskyddslagen visat sig medföra svårigheter att komma till rätta med skyddsfrågor i vissa

• Sida 104
•  Original

Prop. l973zl30 104

situationer. Bl. a. saknas i stor utsträckning stöd för effektivt ingripande mot däliga arbetsförhällanden för dem som är verksamma på arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte räder och där alltså denne inte kan avhjälpa föreliggande missförhållanden.

Utredningen anser att även om förhållandena på gemensamma arbets- ställen skiftar starkt bör beträffande alla sådana arbetsställen kunna krävas att de arbetsgivare, som bedriver arbete där, samråder och gemensamt verkar för att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsstället. Utredningen föreslår att en bestämmelse av detta innehåll införs i arbetarskyddslagen (7 a 5). Förslaget innebär att varje arbetsgiva- re skall vara skyldig att medverka i en gemensam skyddsorganisation, om en sådan är erforderlig, och att samordna sin verksamhet med övrig verksamhet på arbetsstället så att säkerhetsrisker inte uppkommer för någon av arbetstagarna på platsen. [ kravet att arbetsgivare pä gemensamt arbetsställe skall gemensamt verka för sunda och säkra förhållanden på arbetsstället ligger också att arbetsgivare skall undvika att genom sin verksamhet eller sina anordningar utsätta någon arbetstagare på arbets- stället för risk för ohälsa eller olycksfall. Utredningen päpekar att en bestämmelse av detta innehåll inte på något sätt får inskränka varje arbetsgivares ansvar gentemot de egna arbetstagarna.

Enligt utredningen måste beaktas att arbete på gemensamt arbetsställe ofta utförs också av personer som bedriver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd, s.k. ensamföretagare. Utredningen förordar att denna kategori omfattas av samma förpliktelser som arbetsgivare vid arbete på gemensamt arbetsställe.

Utredningen har efter närmare. överväganden inte bedömt det möjligt att för alla typer av gemensamma arbetsställen ange vem som har huvudansvaret för samordning av skyddsåtgärder. Utredningen har därför inriktat sig på att finna en allmän regel för samordningsansvarets placering när det gäller det verksamhetsomräde byggnadsverksamhet — där behovet av en sådan regel bedömts vara störst.

5.2.2. Gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet

Utredningen konstaterar att det på sädana gemensamma arbetsställen som utgörs av byggarbetsplatser är särskilt vanligt med ett flertal entreprenörer som i sitt arbete är beroende av varandra. Härtill kommer som en riskskapande faktor att en byggarbetsplats ständigt förändras. Moderna byggmetoder har gjort att dessa förändringar sker i allt snabbare tempo, Det är därför enligt utredningens uppfattning i första hand angeläget att få fram en allmän regel om samordningsansvaret för skyddsåtgärder beträffande gemensamma arbetsställen för byggnadsverk— samhet. Förutsättningarna att finna en sådan regel för detta speciella område bedömer utredningen som gynnsamma. Begreppet byggnadsverk- samhet är relativt väl avgränsat och arbetet på byggarbetsplatser utförsi allmänhet i entreprenadform. Detta ger en grund för enhetlig bedömning och dessutom goda möjligheter att bygga upp ett ansvarssystem. Vidare

• Sida 105
•  Original

Prop. 1973:130 |05

gör inriktningen på byggnadsprojektet i fråga att omfattningen av det gemensamma arbetsstället bör vara klar. Gränsfall kan dock uppkomma. såsom då ombyggnad sker på befintligt driftställe. Byggnadsverksamhe- tens omfattning får då avgöra om det skall anses föreligga ett arbetsställe för byggnadsverksamhet eller om man skall betrakta byggnadsarbetet på samma sätt som andra uppdrag som utförs på driftstället.

Utredningen anser det av flera orsaker naturligt att låta det primära ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet vila på byggherren. dvs. den som låter uppföra byggnad eller anläggning. Framför allt är det byggherren som ensam kan överblicka vilka olika företag som kommer att vara verksamma på platsen. Ett sådant ansvar för byggherren anknyter också till bestämmel- serna i Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installa— tionsentreprenader (AB 72) om samordning av beställarens, entreprenö- rens och sidoentreprenörers arbeten. Man kan vidare inte bortse från att det är byggherren som slutligt står för samtliga kostnader.

Samtidigt finner utredningen det inte lämpligt att byggherren själv har samordningsansvaret i alla de fall då byggande inte sker i egen regi utan på general- eller totalentreprenad. I dessa fall är det entreprenören som i förhållandet mellan parterna har ansvaret för byggnadsplatsens organisa- tion och samordningen av samtliga entreprenörers arbeten. Byggherren mäste här ha möjlighet att överlåta även ansvaret för samordningen i skyddshänseende. Detsamma gäller andra fall då entreprenör anlitas och byggherren ej utför arbete på platsen genom egna anställda.

En bestämmelse att samordningsansvaret i skyddshänseende vilar på byggherren bör alltså enligt utredningen kompletteras med en möjlighet för denne att överlåta ansvaret till arbetsgivare pä arbetsstället. Vid general— och totalentreprenad anser utredningen att en sådan överlåtelse normalt bör ske, liksom överhuvud då byggherren ej bygger i egen regi. Utredningen framhåller att överlåtelse lämpligen sker till den som framstår som huvudarbetsgivare.

Mot den angivna bakgrunden föreslår utredningen en bestämmelse i arbetarskyddslagen (7a &) om att byggherre skall vara ansvarig för samordning av skyddsåtgärder på byggarbetsplats och att byggherren skall kunna överlåta ansvaret för samordningen till arbetsgivare på arbetsstället.

Ansvaret för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet bör enligt utredningens mening framför allt innebära att det åligger den ansvarige byggherren eller arbetsgivaren att bygga upp och svara för en lämplig organisation för att bedriva skyddsarbete i samverkan. Rörande samord- ningsansvarets innebörd anför utredningen dessutom bl. a. följande. Riktlinjerna för samordningen bör fastställas vid gemensamt sammanträ- de mellan byggherre eller den han utsett att svara för samordningen och anlitade entreprenörer. Detta sammanträde bör äga rum snarast efter det att entreprenörerna blivit antagna. Vid sammanträdet eller eljest på ett förberedande stadium bör överenskommelse träffas om lämpligt organ

• Sida 106
•  Original

PrOp. 1973:130 106

för samverkan. En viktig del av ansvaret för samordning av skyddsåtgär- der bör vara att tidsmässigt planera de skilda arbetsgivarnas verksamhet så att hälso- och olycksfallsrisker inte uppstår på grund av att olika gruppers arbeten sammanstöter på arbetsplatsen. Det gäller sedan också att följa om planeringen stämmer och vid behov justera denna. I samordningsan- svaret bör vidare ligga en skyldighet att tillse att allmänna ordnings- och skyddsregler för arbetsstället utfärdas. Bl. a. kan det gälla att bevaka att erforderliga föreskrifter om läkarundersökning och läkarbesiktning med- delas. Det bör åligga den för samordningen ansvarige att antingen själv låta ombesörja eller också se till att allmänna skyddsanordningar utförs och underhålls. Genom dennes försorg måste vidare göras klart vilka arbetsgivare som skall stå för olika slags speciella skyddsanordningar på arbetsstället. Beträffande olika slags anordningar. som skall användas på gemensamt arbetsställe och för vilka särskilda föreskrifter gäller om besiktning och provning, bör det kunna ligga isamordningsansvaret att ha överinseende över att kontroll sker att anordningen är behörigen be- siktigad och provad. Motsvarande bör kunna gälla ifråga om överinseen- de och kontroll av förares kompetens.

] konsekvens med den föreslagna bestämmelsen om skyddssamverkan mellan alla arbetsgivare på gemensamt arbetsställe bör enligt utredningen arbetsgivare som inte har samordningsansvar påläggas skyldigheter som svarar mot den samordningsansvariges åligganden. Dessa arbetsgivare bör sålunda ha att följa meddelade allmänna skyddsregler, att delta i det gemensamma skyddsarbetet, att utföra och underhålla de skyddsanord- ningar som enligt vad som överenskommits åvilar vederbörande arbets- givare och att följa uppgjorda tidsplaner. För att byggherren eller den samordningsansvarige arbetsgivaren skall kunna samordna skyddsarbetet anser utredningen det vidare nödvändigt att de övriga arbetsgivarna ställer sig till efterrättelse de anvisningar som behövs för att samordna skydds- åtgärder på det gemensamma arbetsstället. Motsvarande befogenheter att samordna skyddsarbetet bör dessutom tillkomma den samordningsan- svarige gentemot andra arbetstagare än de egna. Utredningen föreslår att i arbetarskyddslagen tas in en föreskrift att övriga arbetsgivare och hos dem sysselsatta arbetstagare är skyldiga att följa de anvisningar som i samordnande syfte lämnas av den samordningsansvarige (7 3 €).

Utredningen anser att det bl. a. av praktiska skäl bör finnas möjlighet att på gemensamt arbetsställe samordna även verksamhet som bedrivs av ensamförctagare och att ingripa om denne i sin verksamhet vållar fara för andra som arbetar där. Samma bedömning avses gälla också i den situationen, att det är enbart ensamföretagare som bedriver arbete på samma arbetsställe. Utredningen föreslår att denna ståndpunkt kommer till uttryck i arbetarskyddslagen.

5.2.3. Andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser

Utredningen anför, att det ej sällan finns ett behov av att ha någon som är ansvarig för samordningen av skyddsåtgärder även på andra

• Sida 107
•  Original

Prop. 1973:130 107

gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser. På vissa slags gemensam- ma arbetsställen kan detta vara en nödvändighet. Utredningen pekar på att en enkät som utredningen gjort hos varvsföretag visar att man fäster stor vikt vid att ledningen av skyddsarbetet på varvsarbetsplats skall ligga hos varvsföretaget i förhållande till anlitade underetttmprcnörer. Som ett ytterligare skäl till att möjligheter bör finnas att utse samordningsansvarig även på andra områden än på byggarbetsplatser åberopar utredningen att det annars skulle uppkomma en rad frågor om gränsdragningen mellan arbetsställen för byggnadsverksamhet och andra gemensamma arbetsstäl- len. Utredningen föreslår därför — vid sidan av tidigare förordade regel om samordningsansvar för byggherre eller arbetsgivare till vilken ansvaret överlåtits —- en bestämmelse i arbetarskyddslagen (7 a 5). enligt vilken arbetsgivare på annat gemensamt arbetsställe än byggarbetsplats kan överenskomma att en av dem skall ha ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på arbetsstället.

! fråga om den samordningsansvariges åligganden bör allmänt sett motsvarande gälla som anförts tidigare beträffande byggarbetsplatser. Likaså bör övriga arbetsgivare och deras arbetstagare vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse den samordningsansvariges anvisningar i det gemensamma skyddsarbetet. Bestämmelserna avses också i förevarande hänseenden omfatta ensamföretagare.

Med den föreslagna regleringen kan arbete ibland komma att bedrivas på gemensamt arbetsställe utan att det finns någon som har samordnings- ansvar. Detta bör enligt utredningen i viss utsträckning kunna ske utan olägenhet. Utredningen finner emellertid att det kan bli erforderligt att någon bär ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder även på dessa gemensamma arbetsställen. Yrkesinspektionen bör då kunna ingripa och meddela föreskrift om vem som skall ha sådant ansvar. Utredningen föreslår en kompletterande bestämmelse av detta innehåll (7 a % arbetar- skyddslagen). Föreskrift av denna art avses kunna aktualiseras efter framställning av vederbörande arbetsgivare eller arbetstagare eller på yrkesinspektionens eget initiativ.

Också i fall då den samordningsansvarige försummar sitt ansvar eller om övriga arbetsgivare underlåter att ställa sig till efter-rättelse den samordningsansvariges anvisningar anser utredningen att arbetarskyddsla- gen bör ge möjlighet till ingripande från yrkesinspektionens sida. Detta bör gälla säväl beträffande gemensamma arbetsställen för byggnadsverk— samhet som andra gemensamma arbetsställen. Utredningen föreslår att i lagen införs en bestämmelse (53 a 5 andra stycket) att yrkesinspektionen äger meddela föreskrifter för att få till stånd samordning av skyddsåtgär- der på gemensamt arbetsställe. Inspektionen skall sålunda enligt förslaget kunna ingripa mot arbetsgivare även vad gäller skadeverkningar som på gemensamt arbetsställe hotar att drabba andra arbetstagare än dem som är anställda hos honom. Med hänsyn till att det inte bör vila på yrkesinspektionen att i detalj reglera hur samordningen skall ske är avsikten att ifrågavarande föreskrifter skall gå ut på att viss åtgärd skall vidtas eller underlåtas.

• Sida 108
•  Original

Prop. l973:130 108

De anvisningar som den samordningsansvarige lämnar i samordnande syfte skall enligt utredningens förslag följas även av de arbetstagare som är anställda hos övriga arbetsgivare. I konsekvens härmed finner utred- ningen att yrkesinspektionen bör ha möjlighet att ingripa med föreskrif- ter mot arbetstagare som försummar denna skyldighet. Utredningens förslag inrymmer en sådan möjlighet.

Utredningen föreslår vidare att yrkesinspektionens angivna befogenhe- ter att meddela arbetsgivare föreskrifter om samordningen skall ha motsvarande tillämpning beträffande ensamföretagare.

5.2.4. Arbetsställe över vilket arbetsgivaren inte råder

Utredningen framhåller att de föreslagna bestämmelserna om samråd och samverkan på gemensamma arbetsställen och om samordningsansvar är av intresse även för lösningen av de skyddsproblem som sammanhänger med att arbetstagare helt eller delvis är verksamma på arbetsställen där den egna arbetsgivaren saknar rådighet och därför inte har möjlighet att avhjälpa föreliggande missförhållanden. Med stöd av dessa bestämmelser skall ingripande kunna ske bl. a. för att skydda ifrågavarande arbetstagare mot risker till följd av den verksamhet som bedrivs på det främmande arbetsstället. Även de former av samråd som diskuterats i det föregående antas fä betydelse på vissa av de arbetsställen där den egna arbetsgivaren saknar rådighet. Utredningen finner emellertid att bestämmelser som syftar till att få i gång samråd och samverkan i skyddshänseende mellan arbetsgivare inbördes och mellan arbetsgivare och cnsamföretagare på gemensamt arbetsställe lämnar vissa frågor olösta beträffande anställdas arbete på arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren saknar rådighet. Detta är främst fallet beträffande åtgärder och anordningar som påkallas med hänsyn till det arbete som dessa anställda själva bedriver på det främmande arbetsstället.

Eftersom de problem, som finns på arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder, till stor del avser transportområdct kunde enligt utredningen övervägas en reglering med direkt avseende på ansvaret vid avhämtande och avlämnande av gods. Utredningen anser emellertid att man bör undvika att införa bestämmelser i arbetarskyddslagen som tar sikte på förhållandena inom en viss bransch men lämnar likartade situationer på andra områden oreglerade.

l-Ln lämplig utgångspunkt är enligt utredningen i stället bestämmelsen i 53 % arbetarskyddslagen om de åtgärder som kan riktas mot arbetsgivare. Enligt denna bestämmelse kan arbetsgivare vid missförhållande på ett arbetsställe föreläggas att vidta viss åtgärd eller förbjudas att bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal rn. m. Bestämmelsen syftar endast på arbetsgivaren till de arbetstagare som utsätts för missförhållandet. För att också komma till rätta med dåliga arbetsförhållanden för dem som sysselsätts på främmande arbetsplatser anser utredningen att en bestäm- melse bör införas som medger ingripande med föreläggande eller förbud . också mot den som råder över arbetsstället. Regleringen bör utformas så

• Sida 109
•  Original

Prop. 1973:130 109

att man bibehåller den egna arbetsgivarens ansvar även i de fall då man inför ett ansvar för den som råder över arbetsstället. Bestämmelsen bör inte begränsa verkningarna av meddelat föreläggande eller förbud för den som råder på arbetsstället till att avse endast den aktuella situationen. Föreläggande eller förbud bör i stället gälla oavsett vilken arbetsgivare som i fortsättningen bedriver arbete på det främmande arbetsstället. Bestämmelsen bör vidare avse även den situationen att det är cnsamföre— tagare som råder över arbetsställe, där åtgärd påkallas med hänsyn till arbetsförhällandena för främmande arbetstagare.

Utredningen föreslår en komplettering av arbetarskyddslagen i enlighet med det anförda (53 a 5).

Svårigheter i skyddshänseende kan uppkomma då arbetstagare är sysselsatt på platser över vilka den egna arbetsgivaren inte råder men där verksamhet som faller under arbetarskyddslagen i övrigt inte förekom- mer. Detta kan vara fallet exempelvis vid transporter till bostadsfastighe- tcr och vid underhålls-. reparations- och tillsynsa rbeten beträffande sådan fastighet. Enligt utredningen får man dock hålla fast vid att regleringen av hithörande frågor i princip hör till byggnadslagstiftningen. Ett särskilt ansvar för ägare och nyttjanderättshavare till fastighet bör alltså inte införas i arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen understryker i anslut- ning härtill betydelsen av ett nära samarbete mellan byggnads- och arbetarskyddsmyndigheterna för att få till stånd säkra arbetsplatser.

5.3. Remissyttrandena

Behovet av en reglering av skyddsförhällandena pä arbetsställen, där två eller flera arbetsgivare eller ensamföretagare samtidigt bedriver arbete, omvittnas av remissinstanserna. Utredningens förslag till reglering på området hälsas med tillfredsställelse av bl.a. arbefarsk_i-'ddsstyrelsen, statens vägverk och SFO. Tillstyrkanden av förslaget lämnas vidare av bl. &. SAF, TCO, BPA och Svenska byggnadsentrepre/zörföreningen. Även Byggherreföreningen godtar förslaget. LO finner förslaget välmotiverat men anför vissa kompletterande synpunkter. Också under arbetsplatsre- nzissen har förslaget i allt väsentligt accepterats.

De flesta remissinstanserna är positiva även vad avser den närmare utformningen av utredningens förslag. RÅ konstaterar att ansvarsfördel- ningen på gemensamma arbetsställen inneburit svårigheter för rätts— tillämpningen och att de. föreslagna ändringarna synes ägnade att öka klarheten på detta område. SAF finner den av utredningen föreslagna ordningen för samverkan angående skyddsfrågor på gemensamma arbets- ställen ändamålsenlig.

Gemensamma arbetsställen för byggnadsverksumher

Enligt utredningens förslag skall en särskild ordning gälla i fråga om ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på gemensamma arbetsställen

• Sida 110
•  Original

Prop. 1973:130 110

för byggnadsverksamhet. Där skall sålunda byggherren vara ansvarig med rätt för honom att överlåta ansvaret till arbetsgivare på arbetsstället. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det naturligt att på sätt som . utredningen föreslagit en separat reglering sker av samordningsansvaret på dessa arbetsplatser och har inte heller några invändningar mot förslaget att i första hand låta byggherren vara samordningsansvarig.

Svenska b_i-'gg71adsentreprenörföreningen anser förslaget om samord- ningsansvaret på byggarbetsplatser vara väl ägnat att förhindra kompe- tenskonflikter och förebygga annars förekommande svårigheter att i förväg avgöra vem som i ett visst skede är att anse som lulvudarbetsgivare. Genom den föreslagna ordningen når man enligt föreningen också att frågan om samordningen av arbetarskyddet på byggarbetsplats uppmärk- sammas redan i upphandlingsskedct. Föreningen framhåller att förslaget i praktiken innebär att byggnadsentreprenören ges både rätt och skyldig- het att ta initiativet till och svara för denna samordning. Den reglering av arbetarskyddets samordning som förslaget innehåller står i god överens- stämmelse med de former i vilka arbetarskyddet redan organiseras på större arbetsplatser.

BPA konstaterar att ett stort antal byggherrar, som inte bygger i egen regi, saknar kompetens och resurser att själva svara för de. många gånger svåra samordningsuppgifter som här avses. Eftersom förslaget ger bygg- herre rätt att överlåta ansvaret för samordningen till arbetsgivare på arbetsstället, bör man emellertid enligt BPA rimligen kunna förutsätta att så sker i de fall byggherren saknar möjlighet att själv ta ansvaret på sig.

Byggnadssg-velsen förklarar att det för styrelsen torde bli huvudregel att överlåta ansvaret för samordningen av skyddsarbetet på huvudarbets- givaren på arbetsstället. I detta sammanhang framhåller styrelsen att samordningsansvaret bör vila på den som har bäst förutsättningar att bära det från teknisk, ekonomisk och administrativ synpunkt. Bestämmelserna bör därför formuleras så att byggherren blir skyldig att se till att ansvaret kommer att vila på den mest lämplige arbetsgivaren.

Förslaget att samordningsansvaret för skyddsåtgärder på byggarbets- platser i första hand skall vila på byggherren har mött ini'ändningar från några remissinstanser. Hovrätten för övre Norrland ifrågasätter om det inte är lämpligare att placera ansvaret på den som är att anse som huvudarbetsgivare, eller där sådan inte kan urskiljas, på någon av de på platsen verksamma arbetsgivarna i princip enligt överenskommelse mellan dem. Hovrätten påpekar att byggherren i många fall inte har närmare kännedom om skyddsfrågor och i vissa fall kan vara okunnig om förekomsten av en sådan regel som utredningen föreslår. Med den av utredningen förordade regleringen kan var.och en som låter uppföra en byggnad åt sig redan genom ofullständighct i avtalet med byggmästaren komma att ådra sig ett svåröverskådligl ansvar. Kammarrätten i Göteborg anser inte heller alt utredningens skäl för den föreslagna lösningen är övertygande och föreslår för sin del att huvudregeln om arbetsgivarnas gemensamma ansvar för arbetarskyddet skall vara den primära också på byggarbetsplats, med möjlighet för arbetsgivarna att överlåta samord-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1973:130 lll

ningsansvaret på byggherren efter överenskommelse med denne.

Ytterligare två remissinstanser vill lösa frågan om samordningsansvaret på byggarbetsplatser på ett principiellt annorlunda sätt än utredningen föreslagit, Fortifikationsförvaltningen föreslår att total-, general- eller huvudentreprenör skall vara ansvarig för samordning av skyddsåtgärder på byggarbetsplatser med rätt för byggherren att själv överta ansvaret. Enligt SABO:s mening är vid bostadsbyggnadsentreprenader en lösning som lägger samordningsansvaret på huvudentreprenören att föredra fram— för utredningens förslag, eftersom man så långt som möjligt bör hävda grundprincipen att ansvaret för en god arbetsmiljö skall ligga på arbets- givaren.

Beträffande samordningsansvarets innehåll förutsätter LO att när det gäller byggnadsverksamhet den samordningsansvarige har samma ansvar för personalutrymmen och sanitära anordningar som för övriga arbets- miljöförhällanden.

Enligt vad utredningen har uttalat är det ofta lämpligt att på gemen- samt arbetsställe utse något slags samarbetsorgan med representanter för arbetsgivare och arbetstagare från de företag som bedriver verksamhet på platsen. TCO anser att sådant samarbetsorgan bör vara obligatoriskt.-

Under arbetsplatsremissen har på en det håll framkommit önskemål om att skyddskommitté skall inrättas på gemensamt arbetsställe.

A ndra gemensamma arbetsställen

På andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser kan enligt utredningsförslaget yrkesinspektionen — om inte arbetsgivarna träffat överenskommelse om samordningsansvaret — föreskriva vem som skall ha sådant ansvar.

Enligt LO bör det vara en uppgift för yrkesinspektionen att kartlägga förekomsten av mera regelbundet förekommande gemensamma arbets- ställen av fast karaktär, såsom hamnområden och godsterminaler, och föreskriva vem som skall ha samordningsansvaret vid de olika arbetsstäl— lcna. Yrkesinspektionen bör dessutom så snart det kommer till inspektio— nens kännedom att gemensamt arbetsställe finns inom tillsynsområdet kontrollera att samordning sker. Det är enligt LO:s uppfattning angeläget att tillsynsmyndigheten kopplas in så snart som möjligt när ett gemen- samt arbetsställe etableras. LO framhåller också att särskilda skyddspro— blem uppkommer när på fast driftställe mer än en arbetsgivare börjar bedriva verksamhet. Enligt LO:s uppfattning bör ägaren eller brukaren av driftstället i alla de fall då annan arbetsgivare bedriver verksamhet på driftstället åläggas det primära samordningsansvaret, frånsett de förut behandlade särskilda reglerna för byggnadsverksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att den av utredningen före- slagna ordningen för utseende av samordningsansvarig på andra gemen- samma arbetsställen än byggarbetsplatser ger anledning till tvekan. Enligt länsstyrelsen bör övervägas om inte vid gemensamma arbetsplatser av viss storlek skyldighet skall föreligga att utse en av arbetsgivarna som ansvarig för samordningen av skyddsåtgärder och att anmäla valet till yrkesinspek—

• Sida 112
•  Original

Prop. 1973:130 112

6.1. Nuvarande förhållanden

Sedan ätskillig tid tillbaka bedrivs utbildning och information i arbetarskydd genom kurser anordnade av olika myndigheter, institu- tioner och organisationer samt internt vid åtskilliga företag. Utbildning av företagsläkare, skyddsingenjörer, företagsskötcrskor och tekniska plane- rare m. fl. meddelas numera av arbetarskyddsstyrclsen. Arten och omfatt- ningen av denna utbildningsverksamhct grundar sig på beslut av stats- makterna år 1971 (prop. 1971123, SoU l97lzl l, rskr 1971 :157).

Utbildnings- och informationsverksamhet i arbetarskydds- och före- tagshälsovärdsfrågor har sedan en följd av år bedrivits av SAF. Delvis har denna verksamhet övertagits av samhällets organ för arbetsmedicinska frågor (tidigare arbetsmedicinska institutet, numera arbetarskyddsstyrel- sen). I SAF:s regi ordnas ärliga fortbildningskonfcrenscr för företagsläka- re och skyddsingenjörer i företagshälsovårdsfrågor. Vidare hålls genom SAF ett stort antal kurser och konferenser i företagshälsovärds- och miljövärdsfrägor för företagsledare, personalchefer, ombudsmän, före- tagsläkare, skyddsingenjörer m. fl. Kurser i ergonomi anordnas av det till SAI-" anslutna ALI-RAT] för personalgrupper inom företagshälsovärden.

På den fackliga sidan har en omfattande specialutbildning vuxit fram inom ramen för det fackliga utbildningsprogram som bedrivs vid LO:s skolor i Brunnsvik och Åkers-Runö. Sålunda byggs utbildning i arbets- miljöfrägor in som en integrerad del i den fackliga tre-månaderskursen för LO-funktionärer. En arbetsmiljökurs på 14 dagar riktar sig till huvud- skyddsombud, företagsnämndsledamöter. klubbordförande m. fl. och arrangeras f. n. åtta gånger om året. LO har även arrangerat utbildning för förbundsfunktionärer med ansvar för arbetarskyddsfrågor.

l SAF:s och LO:s gemensamma organ arbetarskyddsnämnden har resurser byggts upp för arbetarskyddsutbildning som ligger inom parter- nas gemensamma ansvarsområde. Genom kurser och konferenscr ges en brett upplagd arbetsmiljöinformation. Efter hand har arbetarskydds- nämndens kurser inriktats mot olika huvudfrågor inom arbetsmiljö- omrädet såsom ergonomi, buller, företagshälsovärd m.m. Nämnden ägnar sig framför allt åt att framställa kursmaterial dels i form av brevkurser, dels i form av programmerad undervisning, lärarhandledningar o. d. Under de senaste åren har tyngdpunkten mer och mer lagts på utbildning av utbildare. Med branschanpassat utbildningsmaterial söker nämnden stimulera branscherna till utbildningsaktiviteter.

Genom skilda kurser och konferenser görs insatser för utbildning och information i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrägor av olika förbund inom SAF, LO och TCO samt av olika samarbetsorgan på förbundsplanet. ] dessa kurser och konferenser deltar främst arbetsledare och skyddsom- bud mcn i en del fall ocksä företagsläkare. skyddsingenjörer och skydds- tekniker, i vissa fall även personalchcfer, planerare och konstruktörer.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1973:130 113

Liknande kurs- och informationsverksamhet bedrivs också sedan länge av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet — i många fall tillsammans med organisationerna på personalsidan — samt av Koopera- tionens förhandlingsorganisation.

På det statliga omrädet meddelas utbildning och information i frågor om arbetarskydd och företagshälsovärd genom en numera betydande kursverksamhet. Inom den civila statliga verksamheten har statsförvalt- ningens arbetarskyddsnämnd i samarbete med statens personalutbild- ningsnämnd anordnat ett flertal kurser i arbetarskydds- och arbetsmiljö- frägor för verkschefer, arbetsföreståndare, representanter för myndig- heter och personalorganisationer, skyddsombud m. fl. På försvarets om- råde har försvarets centrala arbetarskyddsnämnd bedrivit motsvarande kursverksamhet.

Utöver den angivna utbildningen anordnar många enskilda företag interna kurser i arbetarskydd, ergonomi m. m. Inom många större företag hålls fortlöpande konferenser för vidareutbildning i arbetsmiljö- och företagshälsovärdsfrågor.

Utredningen har låtit utföra en kartläggande undersökning rörande utbildningen av skyddsombud. Rapporten häröver bygger helt på enkät- svar frän olika organisationer. Den ger sålunda ingen kunskap om den utbildning som bedrivs internt inom företagen. Pä basis av uppgifter från 59 organisationer redovisas i rapporten sammanlagt drygt 1 000 kurser om året — till stor del iform av konferenser —- med ett antal kurstimmar som ligger över 16 000. Antalet kursdeltagare per år beräknas till omkring 35 000. Härvid måste dock observeras att de redovisade kurser- na visserligen oftast riktar sig i första hand till skyddsombud men många gånger även till andra personalgrupper som arbetsledare, skyddstjänste- män, fackföreningsfunktionärer och företagsreprcsentanter. Kursinnehål- let varierar från grundläggande arbetarskyddsutbildning till målinriktad specialutbildning för vissa branscher. [ de flesta fall delas kostnaderna mellan löntagarorganisation och arbetsgivare. Myndigheters kursverksam- het finansieras över statsbudgeten.

6.2. Utredningen

Utredningen konstaterar inledningsvis att den undervisning i arbets- miljöfrågor som nu förekommer i anslutning till allmänutbildning och yrkesutbildning inte svarar mot de krav som måste ställas. Särskilda åtgärder bör vidtas för att förbättra situationen. Utredningen påpekar att det inte ligger inom ramen för utredningens uppdrag att gå närmare in på de problem som här föreligger. Utredningen förutsätter att arbetar- skyddsstyrelsen i lämpligt sammanhang tar initiativ till åtgärder för att säkra en framträdande plats åt arbetsmiljöfragorna inom utbildningsom- rådet.

Utredningen framhåller, att en väl fungerande skyddsverksamhet i företagen förutsätter utbildning av olika personalgrupper i den lokala

• Sida 114
•  Original

Prop. 1973:130 1 14

skyddsorganisationen. Arbetsmarknadens parter är medvetna om detta och bedriver sedan ätskillig tid tillbaka i samverkan och var för sig en betydande utbildningsverksamhet. Utbildningsbehovet är emellertid en- ligt utredningens bedömning mycket stort. Det avser i första hand skyddsombud men också arbetsledare, företagsrepresentanter, fackför- eningsfunktionärer m.fl. Speciellt svärt har det visat sig vara att få till stånd utbildning för dem som sysselsätts i mindre. företag. En blick på utbildningens former och innehåll ger anledning att efterlysa ökad enhetlighet" när det gäller grundläggande utbildningsavsnitt. Utredningen anser att förstärkningar av utbildningsinsatserna nu måste aktualiseras.

Utredningen erinrar om sina förslag om att skyddsombudens uppgifter skall breddas och om att skyddsombuden skall få vissa särskilda befogen- heter i riskabla lägen. För att skyddsombuden på ett effektivt och riktigt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter mäste särskild uppmärksamhet ägnas åt deras utbildning. Det bör krävas att den som är skyddsombud ockSä har utbildning för uppgiften. Att ombudet erhåller denna utbild- ning anser utredningen vara ett gemensamt intresse för arbetsgivare och arbetstagare. Väl utbildade skyddsombud bör vara en väsentlig tillgång för företag när det gäller att införa ett skyddstänkande bland övriga arbetstagare. En förstärkt utbildning bör också ge förutsättningar att påverka arbetsplatsernas utformning i arbetsmiljöförbättrande riktning. Med hänsyn till utbildningsfrågans vikt förordar utredningen som tidigare nämnts att bestämmelse i ämnet tas in i arbetarskyddslagen. Där bör således enligt utredningen slås fast att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderlig utbildning. De närmare formerna för utbildningens bedrivande bör däremot — lika litet som hittills regleras i lag.

Utredningen anser att det måste finnas garantier för att utbildning kommer till stånd över hela fältet av skyddsombud och att utbildningens innehåll är Sådant att skyddsombuden ges förutsättningar att göra en insats i skyddsarbetet. Såväl grundutbildning som vidareutbildning på olika nivåer bör kunna erbjudas.

Enligt utredningen är det naturligt att ansvaret för utbildningsverk- samheten för skyddsombuden även i fortsättningen främst vilar på arbetsmarknadens parter som redan har väsentliga erfarenheter i dessa frågor. Inte minst kan man därigenom dra nytta av de fördelar som ligger i branschvis anordnad utbildning. Arbetarskyddsmyndigheten — som är ansvarig för huvuddelen av övrig speciell utbildning på arbetarskyddsom- rädet — bör dock inte ställas utanför den viktiga utbildningsfrägan för denna personalgrupp. Utredningen föreslår därför att en central utbild- ningsdelcgation knyts till arbetarskyddsstyrelsen. 1 delegationen bör ingå representanter för arbetsmarknadens parter. Delegationens uppgift bör vara att verka för samordning av utbildningsverksamhetcn samt att ange riktlinjerna för Utbildningarnas innehåll och främja att erforderliga kurser kommer till stånd.

Kostnaderna för skyddsombudens utbildning bör enligt utredningen i princip falla på arbetsgivarna. För de större och medelstora företagen

• Sida 115
•  Original

Prop. 1973:130 115

bedöms kostnaderna för genomförande av den skisserade utbildningen inte innebära några nya problem. När det gäller de mindre företagen har det hittills varit svårt att få till stånd ett fungerande lokalt arbetarskydd. I den mån skyddsombud funnits har de som regel saknat utbildning för sitt uppdrag. Det kan således inte uteslutas att kostnadsfrägan kan komma att verka hämmande på genomförandet av en snabb upprustning av skyddsorganisationen i dessa företag bl. a. när det gäller utbildningen av skyddsombuden. Utredningen anser därför att det finns skäl att pröva andra vägar än hittills när det gäller finansieringen av skyddsombuds- utbildningen.

Eftersom utbildningen av skyddsombud är en fråga som berör alla arbetsgivare finner utredningen att de kostnader som uppkommer bör kunna täckas genom någon form av kollektiva avgifter. Utredningen erinrar om den arbetarskyddsavgift som enligt lagen (l97l:'282) om arbetarskyddsavgift fr.o.m. den 1 januari 1972 tas ut ianslutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften samt om möjligheten att disponera medel ur arbetarskyddsfonden för vissa utbildningsinsatser. Med hänsyn till det stora utbildningsbehovet anser utredningen emellertid de tillgängliga resurserna otillräckliga för att täcka de direkta kostnaderna för skyddsom- budens utbildning, dvs. kursmaterial, lärararvoden, resor och traktamen- ten vid kurser på annan ort etc. Utredningen anser det emellertid rimligt och ägnat att verksamt bidra till att få till stånd en ökad och förbättrad utbildning om bidrag kan utgå även till sådana kostnader. Man kan enligt utredningen diskutera olika vägar att tillskapa generella finansierings- källor för ändamålet. Utredningen har för sin del funnit att den f. n. lämpligaste vägen är att bygga vidare på arbetarskyddsfonden. När ytterligare erfarenheter vunnits bör ställning kunna tas till om man bör pröva andra vägar.

Med den utgångspunkt som utredningen sålunda valt finner utred- ningen det nödvändigt att genom ökning av arbetarskyddsavgiften tillföra arbetarskyddsfonden ytterligare medel för att kunna stödja skyddsom- budsutbildningen enligt de angivna riktlinjerna. Kostnaderna sägs vara svåra att beräkna innan man hunnit närmare analysera utbildningsbe- hoven och de program som läggs upp för utbildningen. Det är också svårt att i förväg bedöma tillslutningen till verksamheten. Utredningen har med utgångspunkt i vissa grova uppskattningar stannat för att föreslå en höjning av arbetarskyddsavgiften med 0,02 procentenheter. Förslaget innebär att arbetarskyddsfonden tillförs ytterligare ca 16 milj. kr. per år för utbildningsändamål. Vad gäller statlig verksamhet avses utbildningen liksom hittills finansieras över statsbudgeten, detta med beaktande av att staten inte bidrar till arbetarskyddsfonden.

Utredningen framhåller att det vid arbetarskyddsfondens tillkomst betonades att fonden inte syftade till att avlösa de arbetarskyddsinsatser som bekostas av staten, enskilda företag eller på annat sätt, utan att den i stället skulle utgöra grunden för en reell ökning av resurserna för en förbättrad arbetsmiljö. Någon sådan begränsning bör enligt utredningens mening inte gälla för de medel som tillförs fonden genom den nu

• Sida 116
•  Original

Prop. 1973:130 116

föreslagna höjningen av arbetarskyddsavgiften för utbildningsändamål. Bidragsgivningen bör enligt utredningen avse den organisation eller det företag som anordnar utbildningen och bör i princip avse alla direkta med utbildningen förenade kostnader men däremot inte kostnader för förlo- rad arbetsförtjänst under kurstiden. Utredningen framhåller att det får ankomma på den föreslagna utbildningsdelegationen att ienlighet med dessa principer och inom ramen för tillgängliga medel lösa bidragsfrågor- na. Utredningen förutsätter att kursdeltagarna inte skall vidkännas löneavdrag i samband med genomgående av kurs i arbetsmiljöfrågor. Samtidigt påpekar utredningen att en del praktiska och andra problem därvid uppkommer att lösa. Utredningen anser att 'en lämplig väg är att den nyssnämnda utbildningsdelegationen tar upp hithörande frågor till närmare övervägande i syfte att komma fram till enhetliga riktlinjer.

6.3. Remissyttrandena

Övervägande flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i utbild- ningsfrågorna ansluter sig till utredningens allmänna synpunkter beträf- fande utbildningens och informationens roll i strävandena att skapa en bättre arbetsmiljö. För att komma till rätta med de på sina håll mycket allvarliga bristerna i arbetsmiljön måste enligt LO:s mening informations- och utbildningsfrågorna ges hög prioritet. Utbildningsfrågornas betydelse har också understrukits kraftigt vid arbetsplalsremissen.

Utredningens uppfattning att stor uppmärksamhet måste ägnas åt skyddsombudens utbildning för att dessa på ett effektivt och riktigt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter betonas allmänt av remissinstanserna. LO framhåller att de vidgade uppgifter och det större ansvar som skyddsombuden kommer att få måste på ett adekvat sätt komma till uttryck i utbildningens mål, innehåll och arbetsformer. Liknande syn- punkter förs fram av bl. a. TCO. Ett stort antal grupper vid arbetsplats- remz'ssen uttalar särskilt att en utbyggd utbildning är viktig och av grundläggande betydelse med hänsyn till skyddsombudens ökade befo- genheter och ansvar. Såväl LO som TCO framhåller också att utbildningen måste organiseras så att alla skyddsombud kan beredas tillfälle att genomgå den inom en rimlig tidsrymd.

Utredningens förslag att genom en lagregel slå fast att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skall svara för att skyddsombuden får erforderlig utbildning tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. LO och TCO framhåller att det bör klart framgå av lagregeln att det är arbetsmarknadens parter som skall ha ansvaret för utbildningen.

Utredningens uttalande att kostnaderna för skyddsombudens utbild- ning i princip bör falla på arbetsgivarna har godtagits av de remissinstan- ser som yttrat sig i frågan. Att utbildningen skall bekostas av arbetsgi- varna har också fått starkt stöd vid arbetsplatsremissen.

Utredningens synpunkter på utbildningens inriktning m. m. tas upp av

• Sida 117
•  Original

Prop. 1973:130 117

flera remissinstanser. LO betonar att utbildningen bör vara praktisk och verklighetsnära Och ges formen av en grundkurs av mera allmängiltig karaktär samt ett antal påbyggnadskurser som lätt kan fogas samman och anpassas till skilda behov, exempelvis för skyddsombud från olika branscher. Vid arbetsplatsremissen har funnits en bred uppslutning kring kravet på branschvis ordnad utbildning. SAF anser att utbildningens mål,

genomförande, branschanpassning etc. måste bli föremål för ytterligare diskussioner, inom utredningen eller på annat sätt, exempelvis inom arbetarskyddsnämnden.

Utredningens förslag om en till arbetarskyddsstyrelsen knuten central utbildningsdelegation med representanter för arbetsmarknadens parter, som bl. a. skall ange riktlinjer för utbildningens innehåll, tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, statens personal- nämnd, LO, TCO och SR. LO och TCO betonar i detta sammanhang att de anställda själva genom sina organisationer måste tillförsäkras ett avgörande inflytande över utbildningen och att i konsekvens härmed utbildningen bör bedrivas av de fackliga organisationerna i samverkan med de egna studieförbunden ABF och TBV. Delegationens uppgift bör därför begränsas till att fastställa normer för erhållande av ekonomiskt bidrag till den av arbetsmarknadsorganisationerna bedrivna skyddsom- budsutbildningen och fördela de resurser för skyddsombudsutbildning som utredningen föreslär. Vid arbetsplatsremissen har uttalats att ansva- ret för utbildningens innehåll och inriktning bör åvila arbetstagarorgani- sationerna. Arbetarskyddsfanden finner det tveksamt om en särskild utbildningsdelegation behöver inrättas, eftersom fonden har en styrelse med sådan partssammansättning som utredningen föreslagit för den tilltänkta utbildningsdelegationen. Vissa andra remissinstanser, däribland statskontoret, SA C0 och SAF, menar att utredningens förslag i denna del behöver övervägas ytterligare. Enligt SAF bör frågan om delegationens arbetsuppgifter Och kompetensfördelningen mellan denna och arbetar- skyddsfonden och arbetarskyddsnämnden ägnas ytterligare uppmärksam- het.

Utredningens förslag att genom en höjning av arbetarskyddsavgiften med 0,02 procentenheter tillföra arbetarskyddsfonden ytterligare medel för att kunna stödja skyddsombudsutbildningen enligt de av utredningen angivna riktlinjerna tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av de remissinstanser sorn yttrat sig i frågan. Förslaget avstyrks emellertid av SAF och vissa andra arbetsgivareförbund. SAF anför i detta sammanhang att yrkesskadefonden lämnar utrymme för att belopp från denna lämp- ligen kan överföras till arbetarskyddsfonden för att användas för före- byggande åtgärder inom arbetsmiljöområdet.

TCO anser det förhållandet att staten såsom arbetsgivare f.n. inte erlägger avgifter till arbetarskyddst'onden såsom otillfredsställande, efter- som utbildningen av skyddsombud m. fl. inom den statliga sektorn är lika angelägen som inom andra delar av arbetslivet". Med hänsyn härtill och till angelägenlieten av att kunna samordna utbildningen över skilda sektorer av arbetsmarknaden förordar TCO att staten såsom arbetsgivare åläggs att

• Sida 118
•  Original

Prop. 1973:130 118

erlägga avgift till arbetarskyddsfonden. Även statens personalnämnd och statens personalutbildningsnämnd anser att också staten bör bidra till arbetarskyddsfonden genom den särskilda arbetarskyddsavgiften.

Utredningens uttalande .att kursdeltagare inte skall vidkännas löneav- drag i samband med genomgående av kurs i arbetsmiljöfrågor understryks vid arbetsplatsremissen. LO betonar att sådan utbildning skall ske på betald arbetstid eller ersättas som om den fullgjorts på betald arbetstid och anser att detta bör lagfästas.

Flera remissinstanser, däribland arbetarskyddsstyrelsen, UKÄ, LO, TCO, SACO och SAF understryker arbetsmiljöutredningens uppfattning att förutom skyddsombuden även andra personalkategorier såsom tek- niska planerare, personal i arbetsledande ställning och andra som är med om att forma arbetsmiljön äger goda kunskaper i arbetarskydd. Liknande synpunkter har också framkommit vid arbetsplatsremissen.

I remissyttrandena från bl.a. LO och TCO förordas att en total översyn kommer till stånd inom utbildningsdepartementet rörande un- dervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågorna i grundskolan, gymnasiet, högskolan och den AMS-bedrivna utbildningen.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1973:130 119

7.2. Utredningen

Utredningen behandlar i betänkandet hela den offentliga arbetar- skyddstillsynen. Förslag läggs fram om en ändrad och väsentligt utbyggd organisation. Förslagen syftar framför allt till att möjliggöra ett effektivt stöd från tillsynsorganens sida åt skyddsverksamheten på arbetsställena. De föreslagna förstärkningarna och ändringarna berör också i särskilt hög

• Sida 123
•  Original

Prop. 1973:130 123

grad yrkesinspektionen som har att utöva tillsynen ute på fältet. Utredningens förslag rörande tillsynsorganisationen avses närmast utgöra ett led i en successiv utbyggnad och anpassning av organisationen till de behov som finns och som framdeles kommer att finnas på området. Bl. a. framhålls att utredningen tar upp stora delar av arbetarskyddslagstift- ningens innehåll först i ett kommande betänkande. Utredningen ser det emellertid som en betydande fördel om en ny och utbyggd organisation redan finns på plats och är inkörd i verksamheten när de slutliga lagreglerna skall föras ut i tillämpning.

7.2.1. Arbetarskyddsstyrelsen

Utredningen erinrar om att statsmakterna under är 1972 i vissa betydelsefulla hänseenden har tagit ställning till arbetarskyddsstyrelsens organisation. Som följd härav har verksstyrelsen ombildats och innefattar numera bl. a. representanter för arbetsmarknadens huvudorganisationer. Vidare har arbetsmedicinska institutet integrerats i arbetarskyddsstyrel- sen och bildar där en i huvudsak sammanhållen enhet benämnd arbetsme- dicinska avdelningen. Med dessa utgångspunkter och med beaktande av riksdagens beslut om inrättande av en arbetsmedicinsk filial i Umeå har utredningen prövat den centrala arbetarskyddsmyndighetens närmare organisatoriska uppbyggnad. I syfte att förbättra arbetarskyddsstyrelsens möjligheter att fullgöra sina betydelsefulla planerings- och ledningsupp- gifter har utredningen lagt fram förslag om en i olika avseenden ändrad administrativ indelning av verksamheten. Vidare har föreslagits att den arbetsmedicinska filialen i Umeå inrättas den 1 januari 1974. Som angetts i avsnitt 7.1.1 har utredningens förslag i dessa hänseenden lagts till grund för förslag i prop. 197311 (bil. 7 s. 219). Riksdagen har godkänt förslagen (SOU 197325, rskr 1973:102).

Såväl när det gäller organisationen av den arbetsmedicinska filialen som organisationen av den arbetsmedicinska avdelningen i övrigt har utredningen framhållit att det med hänsyn till de arbetsmedicinska verksamheternas karaktär och breda intresseområde är nödvändigt att eftersträva goda kontaktytor och samordning med näraliggande verksam- heter pä andra håll. särskilt då den forskning och utbildning med anknytning till arbetsmedicin som bedrivs inom universitet och högsko- lor. Utredningen anser att ett led i strävandena att skapa sådana vidgade kontakter bör kunna vara att professorer och Iaboratorer inom arbetar- skyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning, inkl. den planerade arbets- medicinska filialen i Umeå, förordnas till ledamöter i den fakultet eller motsvarande, inom vilken de. har sin vetenskapliga grundkompetens. För att stimulera forskare att ta upp arbetsvetenskapliga projekt bör den arbetsmedicinska avdelningen engagera sig i forskarutbildningen genom att medverka vid handledning av doktorander med anknytning till ämnesområdet arbetsmedicin samt .vid forskarhandledning och annan högre undervisning. Utredningen ser det också som betydelsefullt att en nära samverkan och ett utbyte av erfarenheter utvecklas med de. yrkesme- dicinska klinikerna vid regionsjukhusen.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1973zl30 124

Arbetsmiljöfrågornas förgreningar in på olika områden av samhällslivet gör det enligt utredningen nödvändigt att lägga stor vikt vid de kunskaper och rön som redovisas inom ett flertal vetenskapliga discipliner. Särskilt för det centrala arbetarskyddsorganet måste det finnas möjligheter att följa utvecklingen och fånga upp synpunkter av betydelse för arbetar— skyddet. Expertis från olika håll behövs för styrelsens verksamhet. En kontaktyta gentemot de för arbetarskyddet viktigaste vetenskapliga ämnesområdena och en hjälp att penetrera särskilda frågor anser utred— ningen kan erhållas om man till styrelsen knyter ett vetenskapligt råd av den typ som finns hos bl.a. socialstyrelsen och livsmedelsverket. Leda— mot av rådet skulle kunna anlitas vid beredning av ärende som hör till hans vetenskapsgren eller verksamhetsområde. Utredningen föreslår att till arbetarskyddsstyrelsen knyts ett vetenskapligt råd av denna karaktär. [ rådet avses ingå i första hand företrädare för de grunddiseipliner från vilka de arbetsvetenskapliga disciplinerna utgått. Även andra områden. bör dock kunna komma i fråga. Sammansättningen får avgöras på grundval av erfarenheterna och de behov som visar sig. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att förordna ledamöterna.

7.2.2. Yrkesinspektionen Specz'alinspek tionerna

Utredningen tar som utgångspunkt att man bör sträva efter en organisatorisk lösning för yrkesinspektionens del som underlättar en samordning av de regionala skyddsinsatserna. Det nuvarande systemet med en allmän yrkesinspektion och vid sidan av denna flera specialin- spektioner inrymmer enligt utredningen betydande gränsdragningspro- blem. Det finns bl. a. risk för att man vid tillsynen förlitar sig på varandra och att missförstånd därigenom uppkommer till förfång för arbetarskyd- det. Det förhållandet kan också uppkomma att olika tillsynsorgan ger olika besked om åtgärder som erfordras av säkerhetsskäl. Utredningen framhåller i anslutning härtill att de verksamheter och tekniska anord- ningar som faller under olika specialinspektioners tillsyn många gånger också förekommer inom den allmänna yrkesinspektionen och att aktivi- teterna vid alla dessa inspektioner i stor utsträckning griper in i varandra. Detta förhållande kan även ge anledning till onödigt dubbelarbete. Vidare anförs att man bör eftersträva att tillsynsorganen i' möjligaste mån är närbelägna i förhållande till arbetsställen under deras tillsyn. Härigenom erhålls bättre kontakt vid rådgivning och övervakning från tillsynsorga- nens sida. De distriktsindelningar som gäller för olika specialinspektioner avser att i första hand tillgodose behoven inom dessa inspektioners egentliga arbetsområden och erbjuder inte möjlighet till närkontakt i tillräcklig utsträckning.

En samlad bedömning av nu anförda och andra synpunkter som kan anläggas på tillsynsverksamheten talar enligt utredningens mening för att man vid övervägandena om organisationen bör utgå från att all tillsyns-

• Sida 125
•  Original

Prop. 1973:130 125

verksamhet i princip bör samlas inom den allmänna yrkesinspektionen. Undantag härifrån bör endast göras när starka särskilda skäl motiverar en annan organisatorisk lösning. Därigenom bör man lättare nå ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna och kunna på ett enhetligt sätt driva arbetsmiljöutvecklingen framåt inom olika områden med utnyttjande av erfarenheterna inom alla grenar av arbetslivet. Med denna utgångspunkt ser utredningen det som naturligt att i största möjliga utsträckning integrera de s. k. specialinspektionerna i den allmänna yrkesinspektionen.

I enlighet med det anförda har utredningen lagt fram förslag om att bergmästarnas arbetarskyddsverksamhet — som omfattar tillsyn över främst arbete under jord i gruvor och andra underjordsanläggningar -— skall hänföras till den allmänna yrkesinspektionen och att i samband därmed viss del av bergsstatens gruvtekniska personal förs över till den allmänna yrkesinspektionen och fördelas på distrikten med beaktande av behovet av sådan personal i olika delar av landet. Vidare har utredningen föreslagit att den tillsyn som utövas av skogsyrkesinspektionen, yrkesin- spektionen för landtrafiken samt specialinspektioncn för luftfart skall föras över till allmänna yrkesinspektionen. Som angetts i avsnitt 7.1.2 har dessa förslag med undantag för det som gäller specialinspektionen för luftfart lagts till grund för förslag som redovisats i prop. 1973:1 (bil. 7 5.225). Riksdagen har lämnat förslagen utan erinran (SOU 1973:5, 1973:102). Vad gäller sprängämnesinspektionen har utredningen uttalat sig för en integrering helt eller delvis med arbetarskyddsverket. Eftersom en sådan omorganisation bl. a. kräver en omfattande översyn av explosivvaruförordningen och förordningen om brandfarliga varor lägger utredningen dock inte fram något förslag på denna punkt. Enligt utredningens uppfattning bör frågan om inordnande av sprängämnesin- spektionen under arbetarskyddsverket tas upp i särskild ordning. I fråga om specialinspektionen för elektriska starkströmsanläggningar har utred- ningen låtit sitt ställningstagande bero i avvaktan på överväganden på annat håll rörande organisationen på energiområdet.

rskr

Den kam munala tillsynen

För frågan om yrkesinspektionens organisation är det också väsentligt vilka bedömningar som görs beträffande den kommunala arbetarskydds- tillsynen över flertalet mindre arbetsställen. Till utredningen har för övervägande överlämnats en av arbetarskyddsstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd utredning om arbetarskyddstillsynen vid mindre ar- betsställen. Utredningen finner att styrelsens redovisning ger vid handen att den kritik för bristande effektivitet som i skilda sammanhang riktats mot tillsynen över arbetarskyddet" vid mindre arbetsställen och särskilt mot den kommunala tillsynen i mycket varit berättigad. De konstaterade bristerna beträffande den kommunala tillsynen hänför sig framför allt till tillsynsmänncns kompetens och utbildning samt till de organisatoriska förhållandena kring tillsynsarbetet som inte ger garantier för att de som utsetts att sköta tillsynen kan ägna erforderlig tid och omsorg åt

• Sida 126
•  Original

Prop. 1973:130 126

uppdraget. Kontakterna och samarbetet mellan yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen har också bedömts som otillräckliga. Utred- ningen bedömer det således liksom arbetarskyddsstyrelsen nödvändigt att arbetarskyddsövervakningcn vid de. arbetsställen som ligger under kom- munal tillsyn förbättras väsentligt.

Mot den angivna bakgrunden är det enligt utredningen motiverat att ställa frågan om det är möjligt att uppnå de behövliga förbättringarna inom ramen för en bibehållen kommunal tillsyn. Arbetarskyddsstyrelsen har ingående diskuterat om den kommunala tillsynen bör slopas och dess uppgifter föras över på yrkesinspektionens befattningshavare. Styrelsen har emellertid funnit att den kommunala tillsynen kan innebära en effektiv arbetarskyddstillsyn om den byggs upp på lämpligt sätt och bedrivs med heltidsanställd och väl utbildad personal. Samtidigt anser styrelsen att den kommunala tillsynen innebär ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser, eftersom den i stor utsträckning avser arbetsställen som regelmässigt skall inspekteras av kommunalt anställda inspektörer främst i avseende på den allmänna hälsovården och livsmedelshygienen.

Utredningen instämmer i allt väsentligt i de synpunkter arbetarskydds- styrelsen anfört i frågan om bibehållande av den kommunala tillsynen. [ anslutning därtill stryker utredningen under att de kommunala tillsyns- männen i många fall bör kunna utgöra en värdefull länk för upprättandet av den önskvärda närkontakten mellan skyddsombud i mindre företag och yrkesinspektionen. Den ökning av antalet yrkesinspektionsdistrikt med åtföljande minskning av disktriktens storlek som utredningen föror- dar bör vidare kunna ge ökade möjligheter för yrkesinspektionen att stödja de kommunala tillsynsmännen i deras verksamhet. Utredningen tillfogar att den kommunala tillsynens uppgifter är av sådan omfattning att ett överförande av dem på yrkesinspektionens befattningshavare skulle avsevärt begränsa utrymmet för andra förstärkningar som nu bör komma till stånd inom arbetarskyddsorganisationen. Den bild som föreliggande bedömningsunderlag ger av hälsoriskerna vid mindre arbets- ställen är dessutom inte sådan att det bör komma i fråga att i hög grad koncentrera resurserna på att göra det möjligt för yrkesinspektionens tjänstemän att överta den kommunala tillsynens uppgifter. Enligt utred— ningens uppfattning bör man således inrikta sig på att rusta upp den kommunala tillsynen så att den kommer att utgöra en fungerande del av den offentliga tillsynsverksamheten.

Arbetarskyddsstyrclsen har lagt fram en rad förslag som syftar till en kvalitativ förstärkning av den kommunala tillsynen och utredningen stöder med vissa undantag dessa förslag.

Liksom styrelsen fäster utredningen mycket stor vikt vid att den kommunala tillsynen genomgående utförs av kommunala tjänstemän med behövlig utbildning i arbetarskydd. Med hänsyn till de fördelar som kan vinnas genom samordning av arbetarskyddstillsynen på de arbetsställen som det här är fråga om med tillsynen inom närliggande områden anses det naturligt att i första hand hälsovårdsinspektör bör" ifrågakomma för uppgiften. Ett ytterligare skäl som talar i samma riktning är att frågan om

• Sida 127
•  Original

Prop. l973:130 127

specialutbildning i arbetarskydd för de kommunala tillsynsmännen kan lösas förhållandevis enkelt genom att sådan utbildning byggs in i en fast utbildningsgång som den för blivande hälsovårdsinspektörer. Formerna för integreringen i hälsovårdsinspektörsutbildningen bör prövas i särskild ordning och utredningen erinrar om att hälsovårdsinspektörsutbildningen ses över av en särskilt tillkallad sakkunnig. Den föreslagna vidareutbild- ningen av de kommunala tillsynsmännen genom utbyggd kursverksamhet som leds från arbetarskyddsstyrelsen bör enligt utredningens uppfattning också ses som en viktig förutsättning för goda resultat och ökad enhetlighet i tillsynsarbetet.

Ansvaret för att kommunala tillsynsmän utses vilar enligt gällande arbetarskyddslag på hälsovårdsnämnden. Nämnden skall också i viss utsträckning kontrollera att tillsynen fungerar på avsett vis. Arbetar- skyddsstyrelsens förslag går ut på att behålla den kommunala tillsynens anknytning till hälsovårdsnämnden och samtidigt säkerställa att kommu- nens beslutande ledning känner ett sådant ansvar för tillsynsuppdraget att tillräckliga resurser ställs till hälsovårdsnämndens förfogande. För att markera det sistnämnda förordas att ansvaret för att utse kommunala tillsynsmän flyttas över på kommunens styrelse. Utredningen har ingen erinran mot tanken bakom detta förslag. Utredningen anser dock att det avsedda syftet kan nås om man i arbetarskyddslagen slår fast att det är kommunen som sådan som skall utse tillsynsmän med tillräcklig kompe- tens. Med en sådan regel fastläggs ansvaret för att den kommunala tillsynen tillförsäkras behövliga personella resurser och för att den kommunala tillsynen fungerar. Därmed blir det möjligt att om tillsynen inte organiseras på lämpligt sätt rikta kritiken mot kommunens styrelse. Enligt utredningen är det däremot inte nödvändigt att i lagen ange vilket kommunalt Organ som skall ombesörja uppgiften att utse kommunal tillsynsman,

Med utgångspunkt i att det är naturligt att hälsovårdsin- spektör fungerar som kommunal tillsynsman anser utredningen att hälsovårdsnämnden regelmässigt bör handha vissa uppgifter på den kommunala tillsynens område. Våsentligen gäller det här uppgifter av rent administrativ art såsom att samråda med yrkesinspektör angående valet av kommunal tillsynsman, att föra centralt register över arbetsstäl- len och att medverka i den årliga rapporteringen till yrkesinspektionen. I det egentliga tillsynsarbetet bör de kommunala tillsynsmännen inte vara underställda hålsovårdsnämnden utan direkt yrkesinspektionen och ar- betarskyddsstyrelsen. Utredningen kan mot bakgrunden härav inte till- styrka arbetarskyddsstyrelsens förslag om en lagbestämmelse som anger att hälsovårdsnämnden har en ledande funktion när det gäller tillsyns- mans arbete.

Utredningen anser liksom styrelsen att man bör kunna emotse en förbättring när det gäller kontakterna mellan yrkesinspektionens tjänste- män och den kommunala tillsynen om den kommunala tillsynen uppdras åt kommunalt anställda tjänstemän med arbetarskyddsutbildning. En ny distriktsindelning för yrkesinspektionen som bygger på minskad distrikts-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1973:130 128

storlek verkar i samma riktning. Bl. a. bör de kommunala tillsynsmännen därigenom få ökade möjligheter att rådfråga yrkeshygieniker och andra specialister hos yrkesinspektionen. Utredningen understryker samtidigt att det ankommer på yrkesinspektionen att följa och övervaka att den kommunala tillsynen fullgörs tillfredsställande. Utredningen anser inte att yrkesinspektionen bör päläggas regelbunden rapporteringsskyldighet gentemot kommunerna angående samarbetet mellan yrkesinspektionens tjänstemän och de kommunala tillsynsmännen. Det bör emellertid vara en uppgift för yrkesinspektionen att till vederbörande kommun anmäla eventuella missförhållanden beträffande den kommunala tillsynen som inte yrkesinspektionen kan komma till rätta med så att kommunen sätts i tillfälle att vidta åtgärder.

Utredningen anser sig inte kunna biträda styrelsens förslag rörande statsbidrag till kommunerna, beräknat efter antalet registrerade arbets- ställen i resp. kommun, för kostnaderna för den kommunala tillsynen. Frågan om kompensation till kommunerna bör enligt utredningens mening prövas i samband med andra överväganden om kostnadsfördel- ningen mellan staten och kommunerna.

Yrkesinspektionens distriktsindelning

En effektiv tillsynsverksamhet kräver enligt utredningen en nära samverkan mellan samhällets tillsynsorgan och den lokala skyddsorganisa- tionen. Utredningen hänvisar till att syftet med de föreslagna reglerna om den lokala skyddsverksamheten bl. a. är att stimulera intresset hos såväl företag som anställda när det gäller att bevaka arbetsmiljöfrägorna. Den utveckling som den nya regleringen kan väntas medföra kommer att ställa höga krav på yrkesinspektionen. t. ex. när det gäller att snabbt kunna ta ställning till frågor som en intensifierad bevakning ger upphov till. Det är därför enligt utredningens mening av stor betydelse att distriktsindcl- ningen är sådan att yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena och bidra till goda kontaktmöjligheter. Nu gällande distriktsindclning medger enligt utredningens uppfattning inte den närkontakt som bör eftersträvas. Detta talar för att man söker uppnå en distriktsindclning med fler enheter än f. n. Fler och mindre distrikt medför minskade avstånd mellan yrkesinspektionens stationeringsort och arbetsställena varigenom de. in- spekterandc tjänstemännens restid förkortas och mera tid kan ägnas åt tillsynsverksamhet.

Utredningen pekar på att det också finns skäl som talar till förmån för relativt stora distrikt. Ett modernt arbetarskydd innefattar komplicerade frågor som många gänger kräver medverkan av specialister. Yrkesinspek- tionsdistrikten bör då inte vara mindre än att de ger ett tillräckligt underlag för att effektivt kunna utnyttja sådana specialister, såvida man inte kan lösa frågan om särskilda specialister på andra vägar.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till att yrkesinspektio- nen i princip bör organiseras och byggas upp länsvis. Länsgränscrna bör med andra ord inte rubbas på så sätt att ett län delas upp på olika

• Sida 129
•  Original

Prop. 1973:130 129

distrikt. Detta innebär dock inte att utredningen är beredd att nu förorda att ett yrkesinspektionsdistrikt inrättas för varje län. Länen är så olika till storleken när det gäller de krav som kan ställas på resurser från yrkesinspektionen att man inte utan vidare kan utgå från att varje län bör förses med en egen inspektion. En fullständig anknytning till länsindel- ningen skulle innebära att vissa distrikt blev mycket små jämfört med nuvarande distriktsindclning. Man bör enligt utredningens mening efter- sträva en organisation som ger underlag för en personaluppsättning som i huvudsak täcker hela fältet. Detta utesluter inte att vissa specialister bör kunna vara gemensamma för flera distrikt eller vara stationerade centralt i arbetarskyddsstyrelsen. Om ett distrikt blir alltför beroende av experter från andra distrikt kan emellertid ifrågasättas om det är motiverat att i sådant fall ha ett särskilt distrikt.

En omedelbar utbyggnad av inspektionen till länsorgan finner inte utredningen vara den bästa användningen av nu tillgängliga resurser för arbetarskyddsverksamheten. Utredningen har prövat olika alternativ för en ny distriktsindelning och därvid stannat för att förorda en utökning av antalet distrikt från nuvarande 11 till 18. Det betyder att några distrikt kommer att omfatta två län. Distriktsindelningen följer dock hela tiden länsgränserna. Frågan om en ytterligare ökning av antalet yrkesinspek- tionsdistrikt får enligt utredningen prövas sedan verksamheten konsolide- rats i sina nya former och erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Utredningens förslag till distriktsindclning redovisas i tabellform enligt följande.

Utredningens förslag till yrkesinspek tionens distriktsindclning

Län Stationeringsort Stockholms Stockholm Södermanlands Eskilstuna Östergötlands Linköping Jönköpings Jönköping Kronobergs + Blekinge Växjö Kalmar + Gotlands Kalmar Malmöhus + Kristianstads Malmö Göteborgs och Bohus + Hallands Göteborg Älvsborgs Borås Skaraborgs Skövde Värmlands - Karlstad Örebro Örebro Västmanlands Västerås Kopparbergs Falun Uppsala + Gävleborgs Gävle Västernorrlands + Jämtlands Härnösand Västerbottens Umeå Norrbottens Luleå

Utredningen har således funnit att tolv av rikets län vart för sig bör bilda underlag för ett inspektionsdistrikt. Återstående län fördelas på sex

• Sida 130
•  Original

Prop. 1973:130 130

distrikt med två län i varje. Utredningen har stannat för att med tre undantag förorda att residensstäderna också blir stationeringsorter för yrkesinspektionen. Undantagen hänför sig till Älvsborgs län, Söderman- lands län och Skaraborgs län. Utredningen föreslår att distrikten benämns efter stationeringsorterna.

Utredningen har diskuterat möjligheten att i första hand inom de distrikt som omfattar två län inrätta lokalkontor där några av distriktets inspekterande tjänstemän skulle placeras. Härigenom skulle. även i sådana distrikt de ömsesidiga kontakterna underlättas mellan yrkesinspektionen och arbetslivet i de län som inte blir egna yrkesinspektionsdistrikt. Sådana 10kalkontor skulle emellertid enligt utredningen också medföra vissa nackdelar främst i form av en uppsplittring av tillgängliga resurser. Utredningen är därför inte beredd att utan ytterligare prövning generellt förorda inrättande av lokalkontor i de län där stationeringsort för yrkesinspektionen inte kommer att finnas. Beträffande ett av de föreslag- na distrikten. nämligen distriktet för Västernorrlands och Jämtlands län, anses dock föreligga särskilt starka skäl att pröva en ordning som nu nämnts. Utredningen anser det motiverat att överväga att en del av distriktets tjänstemän stadigvarande placeras iöstersund med uppgift att i första hand betjäna denna del av distriktet. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att närmare finna ut de lämpliga formerna för en sådan organisation.

Inrättande av en yrkesinspektionsnämnd

Utredningen framhåller att arbetsmarknadens parter f.n. har vissa möjligheter till insyn och inflytande över yrkesinspektionens verksamhet genom sin representation i yrkesinspektionens förtroenderåd. Förtroen- derådet har emellertid enbart rådgivande funktioner. Ledningen och planeringen av verksamheten i yrkesinspektionsdistriktet samt befogenhe- ten att besluta i viktigare frågor ligger nämligen hos yrkesinspektören. Utredningen erinrar om att arbetarskyddsstyrelsen numera har en lek- mannastyrelse, i vilken bl. a. ingår representanter för parterna på arbets— marknaden och som har att besluta bl. a. i frågor som gäller inriktning, omfattning och samordning av arbetarskyddsverksamheten. Utredningen framhåller också att dess förslag till nya samverkansregler syftar till ett vidgat engagemang från parternas sida i det lokala skyddsarbetet. Enligt utredningens mening framstår det som naturligt att också de regionala tillsynsorganen inom arbetarskyddet ges förutsättningar för ett utvecklat samarbete med de närmaste arbetarskyddsintressenterna. Tillkomsten av yrkesinspektionens förtroenderåd innebar ett steg i denna riktning. Tiden är enligt utredningens uppfattning nu mogen att tillskapa ett organ med en fastare förankring i organisationen och med direkta beslutsfunktioner. Förtroenderådet bör därför omvandlas till en nämnd, förslagsvis med namnet yrkesinspektionsnämnden.

Yrkesinspektören bör enligt utredningens mening vara ordförande i yrkesinspektionsnämnden, och i nämnden skall vidare ingå representanter

• Sida 131
•  Original

Prop. 1973zl30 131

för arbetsmarknadens parter. Föredragande bör i allmänhet vara den tjänsteman vid yrkesinspektionen som haft hand om den omedelbara handläggningen av ärendet. Vid nämndens sammanträden bör läkaren vid yrkesinspektionen vara närvarande. En lämplig sammanträdesordning anses vara att nämnden sammanträder en gång i månaden och vid behov oftare.

Inom ramen för av Kungl. Maj:t och arbetarskyddsstyrelsen lämnade direktiv bör det enligt utredningen ankomma på yrkesinspektionsnämn- den att besluta i frågor om inriktning och samordning av verksamheten inom distriktet. Vidare bör nämnden i princip avgöra ärenden angående. meddelande av föreläggande, förbud eller föreskrifter enligt arbetar- skyddslagen. Ärenden som kräver skyndsamt avgörande skall dock kunna avgöras av vederbörande tjänsteman i avvaktan på att nämnden har tillfälle att sammanträda. Ärenden angående anmälan till åtal anser utredningen också bör avgöras av nämnden liksom andra frågor som yrkesinSpektören hänskjuter till nämnden.

7.3. Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Utredningens förslag om den offentliga arbetarskyddstillsynens organi- sation Och om en kraftig förstärkning av dess resurser har i allmänhet mottagits positivt av remissinstanserna. Behovet av ökade resurser åt yrkesinspektionen för att intensifiera dess verksamhet ute på arbetsplat- serna har kraftigt understrukits vid arbetsplatsremissen.

Arbetarskyddsstyrelsen anser det uppenbart nödvändigt med en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsverket om detta skall kunna uppfylla de krav som nmnera ställs inom dess område. TCO instämmer i utredningens synpunkter och förslag om förstärkning av den offentliga tillsynsorganisa- tionen. Även LO tillstyrker utredningens målsättningar och principer i fråga Om den offentliga arbetarskyddstillsynen men är tveksam om de av utredningen föreslagna resursförstärkningarna är tillräckliga. Även SA CO uttrycker farhågor för att yrkesinspektionen kan få svårt att klara de säväl kVantitativt som kvalitativt starkt ökade arbetsuppgifterna. Social- styrelsen pekar på behovet av en utökad regional arbetsmedicinsk verk— samhet.

Specialinspektionerna vid yrkesinspektionen

Utredningens förslag att inordna skogsyrkesinspektioncn och yrkesin— spektionen för landtrafiken i den allmänna yrkesinspektionen och att dit hänföra även den arbetarskyddsverksamhet som f.n. bedrivs av berg- mästarna och specialinspektionen för luftfarttjänst tillstyrks av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, arbetsmarknads- styrelsen, LO, TCO. SA CO och SFO. LO finner utredningens strävan att i största möjliga utsträckning inordna specialinspektionerna under den all- männa yrkeSinspektionen riktig och menar att det är en fördel från ar-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1973:130 132

betstagarsynpunkt om man har endast en regional myndighet att vända sig till. SAF anser utredningens förslag i princip ändamålsenligt. Med in- stämmande av Svenska gruvföreningen anser dock SAF att utredningens förslag beträffande arbetarskyddet vid gruvdriften borde bli föremål för närmare överväganden. Luftfartsverket ansluter sig i princip till utred- ningens förslag beträffande specialinspektionen för luftfartstjänst.

Utredningens principförslag att sprängämnesinspektionens uppgifter efter ytterligare utredning helt eller delvis integreras i arbetarskyddsver- ket mottas i allmänhet positivt av remissinstanserna. Kommerskollegium- avstyrker dock utredningens förslag och framhåller bl. a. att ärenden om skydd för allmänheten mot skador till liv och egendom dominerar kvantitativt framför arbetarskyddsärendena inom inspektionens verk- samhet.

Kommunala tillsynen

Arbetarskyddsstyrelsen, vars tidigare utredning i fråga om den kommu- nala tillsynen ligger till grund för arbetsmiljöutredningens förslag, har inte något att erinra mot de justeringar som utredningen gjort i styrelsens tidigare förslag. Utredningen för översyn av hälsovårdsinspektörsutbild- ningen framhåller att hälsovårdsinspektörer med utbildning enligt utred- ningens kommande förslag kommer att vara kompetenta att utöva en fullgod kontroll på de arbetsställen som ligger under kommunal tillsyn.

LO framhåller att en förutsättning för att den kommunala tillsynen skall effektiviseras är att den handhas av heltidsanställd och välutbildad personal. LO anser att utredningens förslag att tillsynsmännen inte som f. n. skall vara underställda hälsovårdsnämnden utan arbeta direkt under yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen är befogat. En eller flera tjänstemän inom varje yrkesinspektionsdistrikt bör enligt LO:s mening ha till uppgift att hålla kontakt med de kommunala tillsynsmännen och även delta i deras förrättningar, vilket förutsätter ökade resurser åt yrkesin- spektionen. LO anser det vidare av stor betydelse att statsbidragsfrågan för den kommunala tillsynen får en snar lösning.

TCO och SACO instämmer i utredningens synpunkter beträffande den kommunala tillsynen. Svenska kommunförbundet försöker i sitt yttrande ange konsekvenserna och värdet av de åtgärder utredningen föreslagit för att förbättra effektiviteten inom den kommunala tillsynen. Dessa bedöm— ningar görs inom ramen för en bibehållen kommunal tillsyn. Enligt förbundets uppfattning bör det dock på längre sikt övervägas att sammanföra denna tillsyn med den statliga tillsynsorganisationen.

Yrkesinspektionen

Det övervägande antalet remissinstanser, däribland arbetarskyddssty- relsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, de hårda länsstyrelserna, LO, TCO och SR, tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens för- slag beträffande principerna för yrkesinspektionens distriktsindclning.

SAF anser att den av utredningen förordade distriktsindclningen har

• Sida 133
•  Original

Prop. 1973:l30 133

såväl fördelar som nackdelar. Det större antalet distrikt torde underlätta yrkesinspektionens kontakter med företagen men minska underlaget för specialistkunskaper inom varje inspektionsdistrikt. SAF finner det ange- läget att yrkesinspektionen får tillgång till sådana specialistkunskaper, att en allsidig bedömning av förekommande arbetarskyddsfrågor kan ske.

Arbetarskyddsstyrelsen finner övervägande skäl tala för det av utred- ningen framlagda förslaget till distriktsindclning, som i huvudsak till- styrks. Med hänsyn till att större delen av arbetsställena i Uppsala län ligger i dess södra del samt med hänsyn till att länet är expansivt med huvudsaklig tillväxt i de södra delarna föreslår styrelsen dock att Uppsala län bör ingå i samma distrikt som Västmanlands län i stället för — som utredningen föreslagit — i samma distrikt som Gävleborgs län. Liknande synpunkter anförs av Statstja'nstemannaförbundet, som anser att mycket talar för att Uppsala län bör utgöra ett eget distrikt eller eventuellt ingå i samma distrikt som Västmanlands län. Uppsala arbetarekommun, Social- demokratiska partidistriktet i Uppsala län, Upplands FCO-distrikt och Uppsala FCO anser att Uppsala län med hänsyn till sin befolknings- och arbetsmässiga tyngdpunkt i de södra länsdelarna samt till antalet arbets- ställen och arbetstagare utgör underlag för ett eget yrkesinspektions- distrikt.

Utredningens förslag om inrättande av en yrkesinspektionsnämnd med representanter för arbetsmarknadens parter tillstyrks av de remissinstan- ser som yttrat sig ifrågan. LO förutsätter att nämnden administreras och utformas på samma sätt som arbetarskyddsverkets styrelse. SAF finner det angeläget att betona vikten av en tillfredsställande representation för arbetsmarknadens parter i nämnden.

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen finner med hänsyn till att utredningens förslag i fråga om styrelsens organisation behandlats i årets statsverksproposition inte anledning att ta upp frågan till närmare övervägande.

LO understryker starkt utredningens förslag om att professorer och laboratorer vid den arbetsmedicinska avdelningen inkl. den arbets- medicinska filialen i Umeå avses bli förordnade till ledamöter i fakultet eller motsvarande inom vilken de har sin vetenskapliga grundkompetens, samt att denna universitetsanknytning avses kombinerad med viss under- visningsskyldighet. LO framhåller i samband härmed angelägenheten av att avdelningens forsknings- och utbildningsverksamhet ständigt måste tillföras idéer från en vidare forskningskrets och att den framför allt måste ha möjlighet att tillförsäkra sig nyrekrytering av forskare och kvalificerade specialister som kommer i kontakt med detta område i sin utbildningsgång. LO anser att dessa samordningsproblem fordrar större uppmärksamhet än vad utredningen ägnat dem. Enligt LO:s mening är de resurser som utredningen föreslagit för den arbetsmedicinska avdelningen otillräckliga för behoven av samverkan med universiteten. Motsvarande resursförstärkningar på universitetssidan behövs också.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1973:130 134

UKA' föreslår att den arbetsmedicinska avdelningen med hänsyn till verksamhetens tvärvetenskapliga karaktär benämns arbetsvetenskaplig avdelning. UKÄ ansluter sig till utredningens förslag om fakultetstill- hörighet för ämnesföreträdare från arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedi- cinska avdelning. Om den av utredningen föreslagna integrationstanken skall kunna realiseras mäste vederbörande tjänsteman vid arbetarskydds- styrelsens arbetsmedicinska avdelning beredas fullt ledamotskap i fakul- tet. Tjänstetillsättningsreglerna bör därvid harmoniseras, varvid fakulte- terna i någon form bör ges inflytande vid tjänstetillsättningarna. Även socialstyrelsen finner att utredningens förslag i förevarande hänseende är angeläget. Enligt naturvårdsverket bör dock frågan utredas ytterligare. Verket framhåller att ett vidgat intresse bör ägnas åt frågor som gäller samspelet mellan yttre och inre miljö.

Utredningens förslag i fråga om organisationen av en arbetsmedicinsk filial i Umeå tillstyrks av bl. a. UKA', länsstyrelsen iNorrbottens län samt SAF. UKÄ understryker i samband härmed att även de socialpsykolo- giska och sociologiska ämnesområdena bör företrädas. Den av utred- ningen föreslagna inriktningen av filialens arbete mot de arbetsmiljöpro- blem som är framträdande hos de i Norrland i särskilt stor omfattning förekommande industrigrenarna finner länsstyrelsen i Norrbottens län vara av särskilt intresse.

Utredningens förslag att till arbetarskyddsstyrelsen knyta ett veten- skapligt råd med bl.a. företrädare för de vetenskapliga discipliner från vilka de olika specialiteterna inom arbetsmedicinen utgått tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Utredningens förslag om skyldighet för läkare att göra anmälan till tillsynsorgan om sjukdom som kan ha samband med arbete tillstyrks av bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, Landstingsförbundet och LO. Behovet av närmare anvisningar om hur anmälningsskyldigheten skall uppfyllas i praktiken framhålls i flera remissvar. SAF anser att anmäl- ningsskyldigheten enligt utredningsförslaget blir alltför betungande för läkare, särskilt företagsläkare, och tillsynsorgan. Enligt SAF bör därför förslaget modifieras. SACO, SR och statens persanalndmnd anser också att den föreslagna bestämmelsen är för kategoriskt formulerad. Svenska läkaresällskapet finner förslagets utformning helt oacceptabel. Bl. a. åbe- ropar sällskapet att en anmälningsskyldighet av avsedd omfattning inte kan efterlevas och att det inte heller är möjligt för tillsynsorganen att registrera och följa upp inkomna anmälningar på ett meningsfullt sätt. Vidare anser sällskapet att den föreslagna bestämmelsen strider mot patienternas krav på sekretesskydd.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1973:130 135

8.2. Utredningen

Utredningen framhåller inledningsvis att ett framgångsrikt skyddsarbete vid företag och förvaltningar i första hand bygger på att samarbete sker mellan arbetsgivare, arbetstagare och tillsynsmyndighet. Strävan bör även i fortsättningen vara att lösa arbetsmiljöfrågor i samförstånd och på övertygelsens väg. Enligt utredningen är det dock av vikt att effektiva tvångsmedel står till förfogande för tillsynsmyndigheten och att myndig- heten inte tvekar att vid behov använda dessa medel.

Utredningen redovisar en genomgång av anvisningar, förelägganden, förbud, åtal och domar för att ge en bild av hur sanktionssystemet i arbetarskyddslagstiftningen har fungerat i praktiken. Som ett negativt drag noterar utredningen därvid att lång tid ofta förlöper innan yrkesin- spektionens framställning till arbetsgivare ger resultat. Även då det varit fråga om rätt allvarliga missförhållanden har det ofta tagit åtskilliga år från det första ingripandet tills påkallade åtgärder vidtagits. Det har f. ö. ocksä hänt att förfarandet avstannat utan att rättelse kommit till stånd av klart otillfrcdsställande förhållanden. [ vissa fall har ej ens efter dom någon ändring kunnat konstateras av yrkesinspektionen. Vad gäller åtalsförfarandet torde stundom ha avvaktats att något ingripande från yrkesinspektionens sida inte längre är aktuellt varefter åtalet ned- lagts. Detta framstär för utredningen som särskilt anmärkningsvärt eftersom åtalsanmälan i regel gjorts först sedan yrkesinspektionen under lång tid försökt komma till rätta med missförhållandena på ett arbetsstäl- le. Den verkställda genomgången av domar ger också vid handen att domstolarna sett milt på överträdelser av arbetarskyddslagstiftningen.

Med hänsyn till de svårigheter som visat sig föreligga att komma till rätta med missförhållanden inom arbetslivet med stöd av de medel arbetarskyddslagen anvisar tar utredningen redan i den första etappen av utredningsarbetet upp frågan om ändringar i arbetarskyddslagens sank— tionssystcm. Sådana ändringar kan enligt utredningen också motiveras av

• Sida 139
•  Original

Prop. 1973:130 l39

önskemål om att ge den föreslagna tillsynsorganisationen ökad tyngd.

Utredningen finner att den nuvarande konstruktionen av tvångsför- farandet enligt arbetarskyddslagen i många fall inte är ändamålsenlig. För att öka effektiviteten av tillsynsorganens verksamhet bör det vara vårde- fullt om ett vitesförfarande står till förfogande. Det låga straff som i regel utdöms efter det att föreläggande visat sig verkningslöst anser utredning- en ej vara tillräckligt pådrivande. Vid ett vitesförfarande kan däremot vitesbeloppet sättas i direkt relationtill vad som i det enskilda fallet krävs för att få till stånd åtgärder enligt föreläggandet. Vitct kan bestämmas till högre belopp än vad som skulle kunna dömas ut i form av dagsböter. Be10ppet kan fastställas med hänsyn både till handlingens svårighetsgrad och till exempelvis storleken av de ekonomiska insatser som krävs för att uppfylla ett föreläggande. Med hänsyn till den förstärkning av yrkesin- spektionen med en nämnd som utredningen föreslår har de betänkligheter som anfördes vid arbetarskyddslagens tillkomst mot vitesförfarande i arbetarskyddsärenden inte längre samma bärkraft. Utredningen anmärker att utredningen ookså föreslår att förstärkningar skall tillföras tillsyns- myndigheterna för att förbättra deras kapacitet att träffa avgörandeni frågor av juridisk karaktär. Utredningen lägger således fram förslag om att tillsynsmyndighet gesbefogenhet att utsätta vite i beslut om föreläggande (53 & arbetarskyddslagen).

Utredningen anser det dock inte lämpligt att använda vite i alla de situationer då föreläggande krävs för att komma till rätta med otillfreds- ställande skyddsförhållanden. [ en del fall behövs endast att tillsynsmyn- digheten fastställer rättsläget genom ett föreläggande. Det är då onödigt att tillföra handläggningen det ytterligare moment som ligger i utsättande av vite. Vidare kan ett vitesförcläggande vara olämpligt genom att påföljdens ekonomiska natur skjuts i förgrunden. Arbetsgivaren kan av denna orsak föranledas att överklaga ärendet för att få vitet nedsatt, vilket medför fördröjning. Det bör därför finnas en valmöjlighet för tillsynsmyndigheten att vid utfärdande av föreläggande antingen sätta ut vite, när detta framstår som den mest effektiva och lämpliga påföljden. eller också meddela föreläggande utan vite. För det senare fallet bör man bibehålla den nuvarande ordningen med straffhot vid överträdelse av föreläggande. Utredningens lagförslag har utformats i enlighet härmed.

Gäller det förbud mot viss verksamhet eller del av verksamhet är enligt utredningens uppfattning vitesförfarandet inte på samma sätt som vid föreläggande ägnat att verka pådrivande. Förbud meddelas i allvarliga fall då verksamheten under inga förutsättningar får fortsätta om inte villkor som meddelats vid förbudet iakttas. Då förbud meddelats bör emellertid möjlighet alltid finnas att säkerställa förbudet genom att polismyndig- heten lämnar handräckning. Utredningen föreslår att en bestämmelse i detta avseende tas in i 50 % arbetarskyddslagen.

Som en anpassning till straffbestämmelserna ijämförlig lagstiftning anser utredningen att straffmaximum vid överträdelse av påbud som tillsynsmyndighet meddelat bör höjas till fängelse ett år (63 & arbetar- skyddslagen). Utredningen understryker betydelsen av att straff utdöms

• Sida 140
•  Original

Prop. 1973:130 140

med beaktande av att underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse meddelade förelägganden eller förbud enligt arbetarskyddslagen kan vara av allvarlig art.

Den som överträtt vitesföreläggande bör enligt utredningen ej kunna dömas till straff enligt arbetarskyddslagen för gärning som omfattas av föreläggandet. En bestämmelse i detta avseende föreslås i 63 & arbetar- skyddslagen. Utredningen framhåller att nytt föreläggande, eventuellt vid förhöjt vite. eller förbud kan meddelas så snart påkallad åtgärd ej vidtagits inom utsatt tid.

Förbud eller föreläggande som meddelas för en arbetsgivare rörande t. ex. användandet av en anordning bör enligt utredningen om- fatta varje användning av anordningen som sker vid arbetsställe där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Gäller påbudet hel anläggning som tidigare. drivits med anställd arbetskraft bör påbudet avse även sådant arbete som utförs endast av arbetsgivaren själv. Följden blir annars bl. a. att förbudet eller föreläggandet inte kan säkerställas genom polismyndighetens försorg. En uttrycklig bestämmelse i berörda avseende föreslås i 53 % arbetarskyddslagen. [ samma paragraf föreslås också en regel som säkerställer att förbud mot upplåtelse av arbetslokal kommer att omfatta varje upplåtelse av ifrågavarande slag till arbetsgivare eller ensamföretagare, intill dess påkallad åtgärd vidtagits med lokalen. Regeln motiveras med att i tillämpningen förbud inte ansetts hindra upplåtelse av lokalen till ny arbetsgivare eller i vart fall till ensamföretagare trots att denne driver verksamhet av samma slag som avsetts med förbudet.

Enligt utredningens uppfattning föreligger starka skäl för den nuvaran- de konstruktionen av arbetarskyddslagens ansvarsbestämmelser som inne bär att ett straffhot i allmänhet inträder först sedan tillsynsmyndighet meddelat föreläggande eller förbud och påkallade åtgärder inte vidtagits inom utsatt tid. Utredningen framhåller att det ligger i sakens natur att arbetsuppgifter kan innehålla vissa riskmoment. Skälig skyddsstandard beträffande arbetslokaler, anordningar för arbetets bedrivande och ar- betsmetoder är dessutom begrepp som förändras under inflytande av teknikens utveckling och tillgängliga resurser. Vad som i det särskilda fallet är att anse som ett missförhållande framkommer därför ofta först efter en avvägning av olika omständigheter. Tillsynsmyndigheten bör i dessa fall med beaktande av arbetsgivares och arbetstagares synpunkter fastställa vad som bör gälla och därefter vid behov tillgripa tvångsmedel.

Utredningen framhåller att det sagda inte innebär att direkt straffsank- tion saknas om allvarliga missförhållanden föreligger vid arbetsställe. Utredningen fäster uppmärksamheten på vissa bestämmelser som finns i brottsbalken och som kan bli aktuella i sådana fall. Förutom straffbe- stämmelser för situationer då skada eller sjukdom åsamkas annan uppsåt- ligen nämns ansvarsbestämmelserna i 3 kap. 7---9 åå brottsbalken som gäller vållande till annans död. vållande till kroppsskada eller sjukdom samt framkallande av fara för annan.

Utredningen har emellertid funnit att det i anslutning till arbetar- skyddsmyndighetens befattning med förprövning av arbetslokaler kan

• Sida 141
•  Original

Prop. 1973:130 141

finnas behov för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter som är direkt straffsanktionerade. Utredningen föreslår därför att Kungl. Maj:t genom ändring i 14 och 75 åå arbetarskyddslagen ges möjlighet att delegera till arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter av sådan art. Utredningen erinrar i sammanhanget om att arbetarskyddsstyrelsen nu- mera inrymmer bl. a. representanter för arbetsmarknadens huvudorgani- sationer och att man i arbetarskyddsstyrelsens styrelse kan diskutera principiella frågor i anslutning till en vidgad rätt för arbetarskyddsstyrel- sen att meddela straffbelagda föreskrifter.

Utredningen anser att det på arbetarskyddsområdet i likhet med vad som gäller på vissa andra områden bör finnas möjlighet för myndigheter- na att, när någon underlåter att vidta en åtgärd som åligger honom, låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. lnstitutet tvångsute förande kan visserligen, framhåller utredningen, vara något svärhanterligt om mera omfattande åtgärder krävs för att komma till rätta med missförhållanden på ett arbetsställe. Om det emellertid rör sig om exempelvis skyddsanordningar, som saknas på ett arbetsställe men som kan köpas i färdigt skick, kan det vara praktiskt att yrkesinspektionen har möjlighet att för tredskande arbetsgivares räkning inköpa anordning- en. Ett snabbt resultat av ingripandet kan härigenom åstadkommas. Kanske främst som påtryckningsmedel kan möjligheten till tvängsut- förande bli av icke ringa betydelse. En bestämmelse om tvångsutförande föreslås följaktligen i arbetarskyddslagen (53 5).

Utredningen ger vissa rekommendationer beträffande tillsynsmyndig- hetemas handhavande. av föreläggande- och förbudsförfarandena i syfte att undvika tidsutdräkt när det gäller att komma till rätta med bristeri arbetarskyddet. [ anslutning härtill finner utredningen att tillsynsmyndig- het bör ha generell befogenhet att förordna att dess beslut skall gälla utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Sådant förordnande avses således kunna meddelas inte bara då det gäller missförhållanden som medför synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa utan i alla de fall då det är angeläget att rättelse av ett missförhållande snabbt kommer till stånd. Utredningen föreslår en bestämmelse härom iarbetarskyddslagen (70 å). Utredningen anmärker att möjligheten att meddela interimistiskt förord- nande bör användas med tillbörlig varsamhet.

Utredningen pekar på att det från yrkesinspektionshåll anförts att nuvarande särreglering beträffande det statliga arbetsgivaransvaret i 60 & arbetarskyddslagen inneburit vissa svårigheter när det gäller att få till stånd erforderliga skyddsåtgärder beträffande verksamhet som bedrivits av staten. Eftersom utredningen förordar att ansvar enligt arbetarskydds- lagens straffbestämmelser skall inträda bara när uppsåt eller oaktsamhet föreligger, anser utredningen att det inte längre finns skäl att bibehålla särregleringen för staten. Utredningen framhåller, att det med angivna förutsättning i fråga om subjektivt rekvisit i straffbestämmelserna inte bör kunna bli aktuellt med straffansvar för arbetsföreständare vid statlig verksamhet, om denne trots att han gjort vad som ankommit på honom inte fått medel anslagna för vidtagande av påkallad åtgärd. Mot denna

• Sida 142
•  Original

Prop. 1973:130 142

bakgrund föreslår utredningen att reglerna i 605 arbetarskyddslagen upphävs.

Utredningens ståndpunkt i fråga om subjektiva förutsättningar för ansvar leder också till överväganden om ändrad konstruktion av arbets- givaransvaret enligt arbetarskyddslagen i ett annat hänseende. Utredning- en framhåller att om ansvaret för företagaren är strikt — dvs. inträder utan hänsyn till om företagaren handlat med uppsåt eller varit vårdslös — kan det finnas påtagliga skäl att föreskriva att denne genom överflyttning av ansvaret till annan person kan undgå att själv drabbas av ansvar. Härigenom undviks nämligen stötande resultat då arbetsgivaren varit ovetande om förseelsen eller av annat skäl saknat praktiska möjligheter att ingripa. Om det däremot fordras uppsåt eller oaktsamhet för att straffansvar skall inträda ligger i detta en anvisning att ansvaret skall riktas mot den som enligt arbetsfördelningen inom företaget har det faktiska ansvaret på ifrågavarande punkt. I samband med att ändringar genomförs i arbetarskyddslagens sanktionssystem anser utredningen det följaktligen önskvärt att slopa de stela bestämmelserna om arbetsföra- ståndare i 70 5 arbetarskyddslagen till förmån för de mera flexibla regler om ansvarigt subjekt som kan knytas till straffstadganden utan strikt ansvar. Utredningen föreslår därför att dessa bestämmelser upphävs. Om förslaget genomförs bortfaller arbetarskyddsstyrelsens prövning av om viss person kan godtas som arbetsföreståndare. Utredningen understryker att det även i fortsättningen blir av vikt att inom företag och förvaltning- ar klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetarskydds- lagstiftningens bestämmelser följs.

Utredningen föreslär f. n. ingen ändring vad gäller arbetstagares allmän- na skyldighet att följa arbetarskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Som förut nämnts föreslås emellertid att yrkesinspektio- nen beträffande samordning på gemensamma arbetsställen skall kunna meddela föreskrifter även för arbetstagare. Sådana föreskrifter avses bli straffsanktionerade enligt utredningens förslag. Påföljden enligt 67 5 arbetarskyddslagen för arbetstagare som tar bort eller försätter ur bruk skyddsanordning anser utredningen bör ändras till dagsböter. Samtidigt föreslås att föreskriften i nämnda lagrum om yrkesinspektörs åtalsan- mälan som förutsättning för åtal utgår.

Vad gäller besvärsförfarandet enligt arbetarskyddslagstiftningen erinrar utredningen om den diskussion som fördes om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t i statsrådet samt kammarrätt och regeringsrätt i förarbetena till lagen (l971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Utredningen uttalar, att överklagade ärenden angående förbud, föreläg— gande eller föreskrift enligt 53—59 55 arbetarskyddslagen med hänsyn till den tillsynsorganisation som utredningen föreslår kan komma att prövas av två partssamimmsatta myndigheter. Enligt utredningen är det inte minst med tanke på vikten att nå ett avgörande inom skälig tid knappast tillfredsställande att ett sådant ärende därefter skulle kunna fullföljas till kammarrätt. varefter ytterligare överklagande skulle kunna ske i rege- ringsrätten. lfrågavarande ärenden är vidare ofta av sådan beskaffenhet att

• Sida 143
•  Original

Prop. 1973:130 143

allmänekonomiska synpunkter och allmänna resursavvägningar över huvud bör spela stor roll vid avgörandet. Även talan mot arbetarskydds- styrelsens beslut om förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53-—59 åå bör därför enligt utredningen i fortsättningen föras genom besvär hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Av samma skäl bör Kungl. Maj:t i statsrådet pröva talan mot arbetarskyddsstyrelsens beslut om förbud eller föreläg- gande enligt skogsförläggningslagen och kungörelsen om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg. Det enda tänkbara alternativet till den förordade besvärsordningen är enligt utredningen att besvär över arbetarskyddsstyrelsens beslut går till arbetsdomstolen. Med hänsyn till att denna domstols prövning hittills i första hand begränsats till tvister av mera renodlad partskaraktär föreslår emellertid utredningen slutlig prövning av ifrågavarande ärenden hos Kungl. Maj:t. Utredningen lägger fram förslag om ändrade författningsbestämmelser i enlighet . härmed.

8.3. Remissyttrandena

Remissinstanserna delar i allt väsentligt utredningens syn på behovet av ett sanktionssystem i arbetarskyddslagstiftningen och uppgifterna för ett sådant system. Utredningens förslag till ändringar i nuvarande system har sett som helhet bedömts ändamålsenligt. Behovet av ökad effektivitet i det gällande systemet har understrukits på många håll under arbetsplats- remissen.

Förslaget om att ge arbetarskyddets tillsynsorgan möjlighet att utfärda vitesföreläggande tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga remissvar. RÅ ifrågasätter dock om myndighet, såsom föresla- gits, bör ha möjlighet att vid utfärdande av föreläggande välja mellan att sätta ut vite och att låta straffsanktion gälla. Vidare ifrågasätts om straff, vare sig fängelse eller böter, över huvud taget behövs iarbetarskyddslag- stift'ningen i anslutning till förelägganden eller förbud. Enligt RÄ:s uppfattning är vite allmänt sett att föredra framför straff på detta område.

Enligt utredningsförslaget skall finnas möjlighet att utsätta vite i samband med föreläggande men inte vid förbud. Enligt LO och kammar- rätten i Göteborg bör vite kunna tillgripas även vid förbudsförfarande. Under arbetsplatsremissen har fästs särskilt avseende vid att yrkesinspek- tionen skall kunna meddela föreläggande vid vite att en åtgärd skall vidtas inom viss angiven tid.

Vad gäller tillämpningen av vitesinstitutet anför LO att möjligheten att sätta ut vite nästan genomgående bör utnyttjas vid föreläggande, efter- som en anvisning från tillsynsmyndigheten regelmässigt föregått föreläg— gandet.

Förslaget om höjning av maximistraffet för överträdelse av förbud och föreläggande avstyrks av SAF och HAO men godtas av övriga remissin- stanser. Enligt SAF har en straffskärpning knappast effekt i de fåtaliga

• Sida 144
•  Original

Prop. 1973:130 144

fall, då straff för överträdelse över huvud taget övervägs. Hos seriösa arbetsgivare är en bestämmelse, som föreskriver straff på upp till ett års fängelse redan vid oaktsamhet, enligt SAF enbart ägnad att väcka anstöt. SAF anser i vart fall att det för straffbarhet bör krävas grov oaktsamhet.

Kritiska synpunkter anförs av en'del remissinstanser mot förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna uppdra åt arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter i vissa avseenden och i sådana föreskrifter bestämma straff. Enligt hovrätten för övre Norrland bör det inte ankomma på administra— tiv myndighet att meddela straffbestämmelsc-r, framför allt inte då frihetsstraff ingår i straffskalan. Kammarrätten i Göteborg anför att lagstiftningsåtgärd inom speeialstraffrätten bör förbehållas Kungl. Maj:t. RÅ har samma inställning. LO anser att delegationsmöjligheten inte bör vara begränsad — som utredningen närmast avsett — till frågan om förprövning av arbetslokaler utan bör gälla generellt för alla frågor som faller under arbetarskyddslagen.

Den föreslagna rätten för arbetarskyddsmyndigheterna att förordna om rättelse på arbetsgivarens bekostnad avstyrks av SAF och HAO men tillstyrks eller lämnas utan erinran av övriga remissinstanser. Behovet av en sådan bestämmelse understryks vid arbetsplatsremissen. Arbetar- skyddsstyrelsen anser att tvångsutförande endast relativt sällan behöver utnyttjas. Redan det förhållandet att möjligheten finns att verkställa åtgärd på arbetsgivarens bekostnad bör dock enligt styrelsens mening ge ökad stadga åt kraven på bättre arbetarskyddsförhållanden.

Utredningens förslag att slopa särregleringen i arbetarskyddslagen för statlig verksamhet och att förbud eller föreläggande således i fortsätt- ningen skall kunna meddelas även för staten som arbetsgivare godtas av remissinstanserna. LO anser dessutom att den allmänna principen om att statlig myndighet inte kan föreläggas vite inte bör upprätthållas vad gäller arbetarskyddslagstiftningen.

Förslaget att upphäva de speciella bestämmelserna om arbetsförestån- dare i arbetarskyddslagstiftningen tillstyrks av ett flertal remissinstanser. Statens vägt-'erk och statens personalnämnd anser dock att bestämmel- serna bör behållas.

Några remissinstanser berör frågan om arbetstagares ansvar i arbetar- skyddshänseende. Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att detta ansvar lyfts fram i anvisningar och tillämpningsföreskrifter. Svenska brandförsvarsföreningen konstaterar att många svåra personskador och omfattande egendomsskador orsakats av att arbetstagarna inte efterlevt allmänna eller lokala skyddsföreskrifter. SAF anför att "de enskilda arbetstagarnas dåliga efterlevnad av allmänna och lokala skyddsföreskrif- ter är en realitet i det dagliga skyddsarbetet i företagen och menar att upprepat åsidosättande av en lokal skyddsföreskrift bör utgöra saklig grund för uppsägning. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare framhåller att det är en brist att utredningens förslag inte upptar en generell straffbestämmelse för fall då arbetstagare vägrar följa givna skyddsin- struktioner eller använda tillhandahållen personlig skyddsutrustning.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1973:130 145

Utredningen föreslår att talan mot arbetarskyddsstyrelsens beslut om förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53 — 59 %& arbetarskyddsla- gen skall föras hos Kungl. Maj:t. Endast kammarrätten i Göteborg aVStyrker förslaget och anser att det bör vara av värde att behålla de allmänna förvaltningsdomstolarna som överinstanser i ärenden angående arbetarskyddsfrågor.

IO Riksdagen 1973. ] saml. Nr 130

• Sida 146
•  Original

Prop. 1973:130 146

9. Departementschefen 9.1 Inledning

Arbetslivets villkor står i centrum för l970-talets reformpolitik. För att stärka arbetstagarnas inflytande och ge dem medbestämmanderätt i fråga om företagets ledning har enligt beslut av 1972 års riksdag de anställda i större företag rätt att vara representerade i företagets styrelse. Inom den statliga företagsgruppen pågår en försöksverksamhet med ökat inflytande och medbestämmande för de. anställda. De s.k. äldrelagarna som trädde i kraft under år 1971 har ökat anställningstryggheten för de äldre. Förslag om ny lagstiftning som ytterligare i väsentliga avseenden förstärker tryggheten i anställningen för arbetstagarna läggs fram inom kort. Vidare har arbetsrättskommittén i uppdrag att föreslå sådana ändringar i de arbetsrättsliga lagarna att arbetstagarna och deras organisationer skall få en med arbetsgivaren mer jämbördig ställning och ett ökat inflytande inom företagen, särskilt på områden som berör arbetstagarna nära och dagligen.

Genom dessa reformer på arbetslivets område och genom en rad åtgärder för bättre arbetsmiljö. som jag här skall gå närmare in på, skapas förutsättningar för en förnyelse av arbetslivets villkor. Dessa nya möjligheter måste utvecklas och fördjupas genom samarbete på arbets- platserna och i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Reformer- na innebär att samhället genom lagstiftning och på annat sätt ställer sig bakom löntagarorganisationernas krav och ger dem det stöd de behöver för att få till stånd en förbättring av arbetsförhållandena och en demokratisering av arbetslivet..

Ett sådant samspel mellan lagstiftningsåtgårder och den fackliga rörelsens insatser är nödvändigt inte minst när det gäller de viktiga frågorna om arbetsmiljön. Kraven på bättre arbetsmiljö förs fram med stor tyngd av hela den fackliga rörelsen. Det är krav som har sitt ursprung i en många gånger bister verklighet ute på arbetsplatserna med risker för ohälsa och skador på grund av bl. a. buller, luftföroreningar och psykisk press. Undersökningar inom LO—förbunden har visat att över 80 % av medlemmarna upplever risker för hälsan på grund av förhållanden i arbetsmiljön. Många upplever sitt arbete som psykiskt pressande. De kemiska miljöriskerna är stora problem i arbetsmiljön. På många arbetsplatser förekommer ljudnivåer som överstiger gränsen för vad som ger hörselskador. Det är mot bakgrunden av dessa påtagliga och vardagsnära förhållanden på arbetsplatserna som kraftfulla åtgärder för en bättre arbetsmiljö måste ges en central plats i reformpolitiken.

Genomgripande åtgärder för bättre arbetsmiljö är av avgörande betydelse för industrilivets villkor och arbetslivets förnyelse. De nya utvecklingstendenserna inom arbetslivet har lett till att arbetarskyddets ansvarsområde har vidgats. Ett modernt arbetarskydd måste ta ansvar för de anställdas hälsa i vid bemärkelse. Arbetsplatserna måste så långt som

• Sida 147
•  Original

Prop. 1973:130 147

möjligt göras säkra och riskfria utifrån en mera total hälsosynpunkt. ] produktionsförloppet måste skyddsfrågorna ständigt hållas aktuella med rätt för de anställda att medverka och utöva ett direkt inflytande.

Arbetsmiljön skapas genom beslut som fattas i företagen. Dessa beslut har hittills i hög grad fattats av arbetsgivarna och deras företrädare. En social förnyelse av villkoren i arbetslivet förutsätter att de anställda själva får större möjligheter att påverka förhållandena på de arbetsplatser där de gör sin insats. Arbetsmiljön blir därmed både en social trygghetsfräga och en fråga om de anställdas inflytande på den egna arbetsplatsen.

Det är mot denna bakgrund i hög grad angeläget att genom ett omfattande reformarbete skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anställda ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen.

Under de senaste åren har arbetarskyddet fått kraftigt förstärkta resurser bl. a. för att öka yrkesinspektionens insatser ute. på arbetsplatser- na. Samtidigt har organisatoriska förändringar genomförts, som bl.a. innebär att arbetsmedicinska institutet integrerats i arbetarskyddsstyrel- sen. En översyn av yrkesskadestatistiken har satts i gång för att få en bättre och snabbare redovisning av yrkesskadefrågorna. Ett utbyggnads- program för företagsliälsovården håller samtidigt på att genomföras. En arbetarskyddsfond vars medel används för forskning, utbildning och information startade sin verksamhet den 1 januari 1972. Arbetstiden är också en viktig arbetsmiljöfråga, och på detta område har den nya arbetstidslagens bestämmelser om 40 timmars arbetsvecka trätt i kraft fullt ut den I januari i är. Nyligen har tillsatts en utredning med uppgift att göra en översyn av vissa regler i lagstiftningen om semester.

Jämsides med denna utveckling har de. mera övergripande frågorna om en bättre arbetsmiljö behandlats i den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutred- ningen, vars uppdrag främst är att göra en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen har i december 1972 lämnat sitt första betänkande (SOU 1972186) Bättre arbetsmiljö. Det innehåller förslag till ändrad lagstiftning framför allt på de viktiga områden som berör de anställdas inflytande över arbetsmiljön. Betänkandet innehåller också förslag till en organisatorisk förstärkning av arbetarskyddet.

Betänkandet har nu remissbehandlats. Remissinstanserna har i huvud— sak godtagit den uppläggning av reformarbetet som utredningen förordat. Resultatet av remissbehandlingen förstärks genom de. djupgående diskussioner inom den fackliga rörelsen som ligger bakom remissyttrande- na från både LO och TCO.

Genom initiativ av LO och socialdemokratiska partiet har parallellt med den sedvanliga remissbehandlingen genomförts ett omfattande remissförfara'mde rörande utredningens förslag i form av diskussioner vid arbetsplatsmt'iten och andra sammankomster. Denna arbetsplatsrcmiss, som redovisats i samband med de övriga remissyttrandena. innebär att utredningens förslag har diskuterats i över 7000 olika grupper med sammanlagt mer än 85 000 deltagare från alla näringsgrenar och alla delar av landet. Den granskning av utredningens förslag som genomförts på detta sätt av dem som direkt berörs av förslagen saknar motstycke ifråga

• Sida 148
•  Original

Prop. 1973:130 148

om offentliga utredningar i vårt land. Redovisningen av arbetsplatsremis- sen visar att deltagarna haft ett starkt intresse för och engagemang i de frågor utredningen tar upp. Resultatet är sammanfattningsvis att utred- ningens förslag fått ett klart positivt mottagande vid arbetsplatsremissen och att en rad synpunkter kommit fram som är av värde vid ställningstagandet i de olika frågorna. Såväl arbetsplatsremissen som remissyttrandena från LO och TCO aktualiserar på en del punkter vissa ändringar i förhållande till utredningens förslag. Jag återkommer härtilli det följande.

Arbetsmiljöutredningens betänkande och remissbehandlingen ger en- ligt min mening underlag för ett betydelsefullt steg på vägen mot. förbättrade arbetsförhållanden och ökat löntagarinflytande på arbetsplat- sema. Utredningen har i detta första betänkande lagt tyngdpunkten vid den lokala arbetarskyddsverksamheten och de anställdas inflytande över den egna arbetsmiljön samt vid den offentliga tillsynsorganisationens utbyggnad. I sitt fortsatta arbete kommer utredningen att fullfölja översynen av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag om arbetsmiljön. Att en rad betydelsefulla frågor därvid återstår att lösa har omvittnat's vid arbetsplatsremissen. Inte minst frågorna om de 5. k. hygieniska gränsvärdena, som enligt de av regeringen meddelade utred- ningsdirektiven skall tas upp i arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete, är enligt min mening av stor betydelse.

Jag vill tillägga att arbetsmiljöfrägorna i ett längre perspektiv inte kan avgränsas till att enbart gälla enskilda länder. Arbetsmiljöfrågorna griper över gränserna. Det är därför en angelägen uppgift att även i olika internationella sammanhang ta upp dessa frågor. Från svensk sida har vi med kraft aktualiserat arbetsmiljöfrågorna i internationella arbetsorgani- sationen ("ILO") och understrukit angelägenheten av att lLO som en huvudfråga snarast tar upp arbetsmiljön vid en av sina konferenser. Jag vill också erinra om att nordiska ministerrådet beslutat inrätta ett permanent nordiskt samarbetsorgan för arbetsmiljöfrägor.

Arbetsmiljöutredningen är i huvudsak enig i sina överväganden och förslag. Detta i förening med remissinstansernas allmänt positiva hållning ger stöd för min uppfattning att betänkandet och de vid remissbehand- lingen framkomna synpunkterna är en god grundval för reformpolitiken på detta område.

De förbättringar i arbetsmiljön som utredningens förslag syftar till kan i en del fall fordra ekonomiska insatser av betydande omfattning för de berörda företagen. När det gäller denna fråga är utredningen enig om att kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder skall vara en del av företagens produktionskostnader. Det är enligt min mening av grundläg— gande betydelse att denna princip om att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen så entydigt kan slås fast i detta sammanhang på grundval av en enig uppfattning hos både" arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer.

De reformer i fråga om arbetsmiljön som jag här kommer att förorda innebär i korthet följande.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1973:130 149

1. Den lokala skyddsverksamheten byggs ut och de anställdas inflytande i de lokala skyddsfrågorna förstärks. Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla arbetsplatser med minst fem anställda, även kontor, butiker etc. Skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgas. Bl. a. införs i arbetarskyddslagen (_19491l) regler om att skyddsombud skall delta i planeringen av arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder. Skyddsombud får också rätt att ta del av alla handlingar och upplysningar i företaget som är av betydelse för hans verksamhet. Skyddsombud ges rätt att bestämma att visst arbete skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. om arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Detsamma gäller om förbud från tillsynsmyndigheten överträds av arbetsgivaren. En regel införs i arbetarskyddslagen som fritar skyddsombud frän skade- ståndsskyldighet. [ lagen slås vidare fast att skyddsombud skall ges erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter. Skyddsom- budens anställningstrygghct säkras. De ges också rätt till erforderlig utbildning. Systemet med regionala skyddsombud byggs ut. "2. Skyddskommitté skall alltid tillsättas när det finns minst 50 anställda på arbetsplatsen men skall också inrättas på mindre arbetsplat- ser om parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Även skyddskommittéernas uppgifter breddas, bl. a. i fråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder e.d. Skyddskommittén skall planera och övervaka hela skyddsarbetet inkl. företagshälsovärden. Skyddskommitténs uppgifter när det gäller utbildning och information markeras särskilt.

3. Lagändringar föreslås som innebär skärpta regler om förhandspröv- ning av nya eller ändrade arbetslokaler m.m. Nya lagregler införs om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda, bl. a. byggarbetsplatserna.

4. Effektivare påföljdsbestämmelser mot arbetsgivarna införs för att tillsynsmyndigheten snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missför- hållanden i skyddshänseende. Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggande vid vite om att en åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid.

5. Utbildningen för skyddsombud byggs ut kraftigt. Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna. Detta sker genom att utbildningen finansieras över arbetarskyddsfonden. Vidare öppnas möjlig— het till utbildning i arbetsmiljöfrågor även för arbetsledare. tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön. En utbildningsdelegation med representanter för arbetsmarknadens parter knyts till arbetarskyddsstyrelsen.

6. Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökas från 11 till l9. [ varje distrikt skall verksamheten ledas av en nämnd med representanter för arbets- marknadens parter. Den kommunala tillsynen av mindre arbetställen effektiviseras.

7. Den arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0.05 % till 0,10 % fr. o. m. är 1974. Genom att arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen enligt redan framlagt förslag sänks från 0,30 % till 0.25 % kan höjningen av arbetarskyddsavgiften ske inom ramen för en

• Sida 150
•  Original

Prop. 1973zl30 150

oförändrad sammanlagd arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften för år 1974 avsätts viss del för utbildningsverksamhet i anslutning till de anställdas styrelserepresentation i aktiebolagen.

8. Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser staten som arbetsgivare skall arbetarskyddsavgift i fortsättningen också betalas av staten. Härigenom och genom den höjda arbetarskyddsavgiften tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Dessa medel skall bl. a. finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsom- bud liksom utbildningen i arbetsmiljöfrågor för arbetsledare, tekniska planerare m.fl. De regionala skyddsombudens verksamhet skall också finansieras genom arbetarskyddsavgiften. Fondmedlen skall dessutom täcka vissa utbildningskostnader för personal inom företagshälsovärden och ge betydligt ökade resurser för stöd åt forskning och produktutveck- ling inom arbetsmiljöområdet. Samtliga de nämnda reformerna bör genomföras den 1 januari 1974. Innan jag övergår till den närmare utformningen av förslagen vill jag erinra om att anslagsfrågorna för budgetåret 1973/74 i anledning av utredningens förslag om en förstärkning av den offentliga tillsynsorgani- sationen redan har behandlats i årets statsverksproposition (prop. 1973zl bil. 7 s. 209). Därvid har jag förordat att arbetarskyddsstyrelsens resurser byggs ut kraftigt fr.o.m. den 1 juli 1973, bl.a. för att snarast möjligt ytterligare öka kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsan- visningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens verksamhet. Förslagen i statsverkspropositionen gäller också ' inrättandet av en arbetsmedicinsk filial i Umeå i enlighet med tidigare principbeslut samt en ytterligare kraftig utbyggnad och förstärkning av yrkesinspektionens resurser fr. o. m. den 1 januari 1974. Anslagsberäkningcn är gjord så att det finns möjlighet att inom ramen för anslaget genomföra en ny distriktsorganisation i huvudsak enligt utredningens förslag. Sammanlagt uppgår personalförstärkningar inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesin- spektionen för nästa budgetår till 84 nya tjänster. Samtliga dessa förslag har numera godkänts av riksdagen (SoU 1973:5, rskr 1973:10'2).

9.2. Den lokala skyddsverksamheten 9.2.1 Allmänna utgångspunkter

Arbetsmiljöfrågorna har ett starkt samband med de. djupgående strukturförändringarna i samhälle och arbetsliv. Ny teknik och nya produktionsformer har skapat ändrade arbetsförhållanden. Den enskilde arbetstagaren har därvid ofta ställts inför en ny eller väsentligt ändrad situation. [ vissa avseenden har arbetsförhållandena otvivelaktigt kunnat förbättras och den ekonomiska utvecklingen har möjliggjort en successiv förkortning av arbetstiden så att åtta timmars arbetsdag numera är en realitet även inom ramen för fem dagars arbetsvecka. Samtidigt är det uppenbart att nya och ofta allvarliga problem följt i utvecklingens spär. De tekniska förändringarna har medfört nya risker för skador på grund av buller, damm, gaser osv. Nya kemiska produkter har tillkommit. vars verkningar i många fall är okända. Den psykiska påfrestningen inom

• Sida 151
•  Original

Prop. 1973:130 151

mänga yrken och arbetsprocesser har också blivit ett allt mer påtagligt problem. Den intensiva debatt som på senare är förts om arbetsmiljöfrä- gorna får till stor del ses som ett uttryck för att många arbetstagare upplever oro och osäkerhet inför utvecklingstendenserna i dessa avseenden. Det allmänt ökade intresset för arbetsmiljön är samtidigt ultrka för den generellt höjda levnadsstandardcn och den förbättrade kunskapsnivån. Förändringar har skett i attityder och synsätt när det gäller arbetslivets villkor och kraven på arbetarskyddet har därför ställts allt högre. Dessa krav är enligt min mening berättigade.Som jag redan framhållit måste ett modernt arbetarskydd ta ansvar för de anställdas hälsa i vid bemärkelse och skyddsfrågorna ständigt hållas aktuella i produktionsförloppet med rätt för de anställda att medverka och utöva ett direkt inflytande. _

Samhället och dess organ skall ytterst svara för att säkerheten i arbetslivet tryggas. Samtidigt framstår det som helt klart att grunden för en bättre arbetsmiljö måste läggas i den lokala skyddsverksamheten ute på arbetsplatserna. För att en bättre arbetsmiljö skall bli en realitet för den enskilde arbetstagaren måste de anställda själva få större möjligheter att påverka förhållandena på den egna arbetsplatsen. Frågan om de anställdas inflytande i den lokala skyddsverksamheten är därför enligt min mening av grundläggande betydelse då det gäller att genomföra reformer på arbetsmiljöområdet.

Som jag förut nämnt formas arbetsmiljön genom beslut som fattas i företagen. Inflytandet på denna beslutsprocess kan inte förbehållas arbetsgivarna och deras företrädare. För att det skall bli möjligt att på ett avgörande sätt förbättra arbetsmiljön är det enligt min mening en förutsättning att man kan nå fram till en ordning för arbetsmiljöfrågornas behandling i företagen som ger garantier för ett reellt inflytande åt de anställda. Jag finner det därför naturligt och riktigt att utredningen i sitt första betänkande har ägnat huvudintresset åt de viktiga frågorna om den lokala skyddsverksamheten och de anställdas direkta inflytande över arbetsmiljön. Betydelsen av att reformarbetet på arbetsmiljöområdet inleds med kraftfulla åtgärder i dessa avseenden har också understrukits vid arbetsplatsremissen. Utredningens förslag ger enligt min mening en god grund för en ordning där samhället genom lagstiftning och på annat sätt ställer sig bakom löntagarorganisationernas och de anställdas krav och ger dem det stöd de behöver i dessa frågor.

Utredningen har kunnat konstatera att det lokala skyddsarbetets omfattning och kvalitet varierar kraftigt mellan olika företag. Utred- ningen har därför kommit till slutsatsen att det är nödvändigt-att skapa förutsättningar för en tillfredsställande nivå på arbetarskyddet över lag. Utredningen betonar att den önskvärda kontinuerliga bevakningen av arbetsmiljöfrågorna i ett företag inte kan uppnås på annat sätt än genom att de som är sysselsatta där engageras i skyddsarbetet. Mot denna bakgrund anser utredningen att det behövs ändringar i arbetarskyddslag— stiftningen med inriktning främst på att påtagligt stärka de anställdas ställning i den lokala skyddsorganisationen.

Remissinstanserna har allmänt godtagit utredningens uppfattning att

• Sida 152
•  Original

Prop. 1973:130 152

arbetarskyddets möjligheter att svara mot de ökade ambitionerna på ett alltmer vidgat verksamhetsfält är i hög grad beroende av en effektivare organisation av den lokala skyddsverksamheten på arbetsställena. Remissbehandlingen har också gett övertygande bevis för behovet av ökad medverkan och förbättrat inflytande för de anställda vid arbetsmiljöfrågornas handläggning. Den uppslutning kring utredningens grundläggande bedömningar som kan noteras från bl. a. arbetsmarknads- parternas sida och även från arbetsplatsremissen ger goda förutsättningar för att de förslag som utredningen lagt fram skall kunna ge åsyftat resultat.

Utredningens förslag till nya lagregler för den lokala skyddsverksamhe- ten ger enligt min mening det underlag som behövs för att utan dröjsmål kunna vidga de anställdas inflytande och handlingsmöjligheter på arbetarskyddsomrädet. Mot denna bakgrund anser jag, i motsats till vad SAF hävdat i sitt remissyttrande, att det inte längre finns anledning atti arbetarskyddslagen särskilt markera att den lokala skyddsverksamheten i företaget skall bedrivas under arbetsgivarens ledning. Vid bestämmelser- nas utformning blir det i stället naturligt att särskilt uppmärksamma de organ som finns för de anställdas medverkan i den lokala skyddsorganisa- tionen. nämligen skyddsombud och skyddskommitté. Detta bör självfal- let inte innebära att strävan att främja den enskilde arbetstagarens deltagande i arbetsmiljöns utformning eftersätts. En aktiv insats från den enskilde arbetstagaren är i stor utsträckning en fråga som berör skyddsombudens och skyddskommittéernas uppgifter.

Samtidigt med att anspråken på arbetarskyddet ökar kommer uppgifterna för den lokala skyddsverksamheten att vidgas. Jag delar utredningens och de största löntagarorganisationernas åsikt att de frågor som gäller företagsliälsovården inryms i reglerna för den lokala skyddsverksamheten så att de anställda kan göra sitt inflytande gällande också vid uppbyggnaden och utövandet av denna viktiga del av arbetarskyddet. Jag vill också understryka att det är av största betydelse att de anställda i enlighet med utredningens förslag tillförsäkras möjligheter att genom sina representanter delta redan vid planeringen av arbetsplatsema. Det är också angeläget att möjligheter finns att vid behov få till stånd arbetsmiljöförbättrande åtgärder utan onödigt dröjsmål.

9.2.2. Skyddsombud

] direktiven för utredningen har angetts att skyddsombudens ställning borde särskilt beaktas och deras handlingsmöjligheter förstärkas. Utred- ningens förslag syftar också till att på olika sätt stärka skyddsombudens ställning i den lokala skyddsorganisationen. De förslagsom utredningen lagt fram i dessa hänseenden har tagits emot positivt vid remissbehand- lingen och de har också fått ett starkt gensvar vid arbetsplatsremissen. Förslagen omfattar huvudfrågorna om tillsättande av skyddsombud och regionalt skyddsombud, om skyddsombudets uppgifter och befogenhe- ter, om skyddsombudets rätt till ledighet för uppdragets utförande samt

• Sida 153
•  Original

Prop. 1973:130 153

om skyddsombudets anställningstrygghet. Särskilda åtgärder föreslås dessutom för en omfattande utbildning av skyddsombud. Till den sistnämnda frågan återkommerjag i ett senare avsnitt.

Tillså'ttande av skyddsmnbud

Utredningen har föreslagit att skyddsombud skall utses vid alla arbetsställen med minst fem arbetstagare. Därmed vill utredningen slopa den nu gällande undantagsregeln som främst tar sikte på mindre kontor. butiker och liknande arbetsställen. Samtidigt är avsikten att skyddsom- bud vid behov skall utses också på arbetsställen med mindre antal arbetstagare än fem.

Den utökning av kravet på organiserad skyddsverksamhet som utredningen sålunda förordat är enligt min mening värdefull. Därigenom skapas möjligheter att vid alla arbetsställen av någon storlek behandla frågor om arbetsmiljön i organiserade former. Förslaget är också ett viktigt led i åtgärderna för att förbättra bevakningen av arbetsmiljöför- hällandena vid mindre arbetsställen. Jag föreslår således att utredningens förslag genomförs.

Några remissinstanser, bland dem LO, har tagit upp frågan om ordningen för utseende av skyddsombud. Utredningens förslag innebär på denna punkt ingen väsentlig förändring av nuvarande regel. enligt vilken det ankommer på arbetstagarna på arbetsstället eller. efter särskild begäran. på lokal organisation som kan anses företräda detn att välja skyddsombud. LO vill få till stånd en anpassning av lagens bestämmelse om utseende av skyddsombud till vad som i enlighet med bl. a. LO:s och SAF:s centrala överenskommelse om arbetarskydd gäller för större delen av arbetsmarknaden, nämligen att skyddsombud i första hand utses av den lokala fackliga organisationen på sätt som denna bestämmer. För egen del ser jag i LO:s förslag en möjlighet att framhäva att arbetarskyddet i företagen är en uppgift av hög angelägenhetsgrad för den lokala fackliga verksamnhc-ten. Det står också klart att den lokala skyddsverksamheten främjas genom att arbetstagarnas representanter i skyddsorganisationen har förankring och förtroende på den fackliga sidan. Jag förordar därför att utredningsförslagct jämkas på denna punkt i enlighet med vad LO anfört. Lagen bör ange att skyddsombud utses i första hand av lokal facklig organisation. sotn är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Härmed åsyftas en till arbetsstället direkt anknuten avtalsbunden verkstadsklubb, företagsklubb eller liknande eller också lokalavdelning av fackförbund. till vilken arbetstagare på arbetsstäl- let är anslutna. Finns inte någon sådan organisation bör skyddsombud utses av arbetstagarna pä arbetsstället. Den sålunda föreslagna lagregeln bör bidra till ökad fasthet och effektivitet i bevakningen av att skyddsombud tillsätts. Den bör också leda till att risken minskar för att oklarhet i praktiken uppstår om vem som skall utse skyddsombud. Det kan dock inte anses uteslutet att behov kan visa sig av vissa ytterligare föreskrifter om ordningen för tttseende av skyddsombud Jag förutsätter

• Sida 154
•  Original

Prop. 1973:130 154

att i sådant fall utredningen tar upp frågan till behandling i sitt fortsatta arbete.

Pä åtskilliga arbetsställen finns flera skyddsombud. Ett av ombuden har då ofta ställning av huvudskyddsombud med uppgifter av samord- ningskaraktär. l gällande lagstiftning finns inga särskilda bestämmelser om huvudskyddsombud. Enligt utredningens uppfattning är tiden nu mogen att skriva in begreppet huvudskyddsombud i lag. Enligt min mening finns det ett praktiskt behov av att i fall då flera skyddsombud finns vid ett och samma arbetsställe ett av ombuden ges en samordnande funktion och får företräda de övriga ivissa frågor, t. ex. sådana som berör mer än ett skyddsområde. Stöd för en sådan ordning bör då också finnas i lagstiftningen. En föreskrift i ämnet bör kunna ges den innebörd som utredningen föreslagit, nämligen att huvudskyddsombud alltid skall utses vid arbetsställe med mer än ett skyddsombud. Avsikten är inte att utesluta att flera huvudskyddsombud tillsätts inom samma skyddsorgani- sation, t. ex. när arbetsställets storlek eller förekomsten av olika verksamheter pä arbetsstället gör det motiverat. Samtidigt bör naturligt- vis uppmärksammas att huvudskyddsombud inte utses i sådan utsträck- ning att den avsedda samordningsfunktionen går förlorad.

Regionala skyddsombud

Mot bakgrunden av att utredningen redovisat att den lokala skyddsverksamheten på mänga håll är klart otillräcklig för att fylla ens kraven i nuvarande lagstiftning måste särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan hur man bäst skall kunna åstadkomma organiserad skyddsverksam— het vid arbetsställen där brister i dessa avseenden föreligger. Självfallet måste det vara en viktig uppgift för arbetarskyddsmyndigheterna att medverka till att avhjälpa brister i det lokala skyddsarbetet. Att i detta sammanhang förlita sig enbart på tillsynsorganens verksamhet torde emellertid inte vara möjligt. Utredningen har också funnit att det krävs särskilda åtgärder för att komma till rätta med problemet. Den väg utredningen anvisat innebär att man bygger ut nuvarande system med regionala skyddsombud. Ett stort och positivt intresse för denna fråga har visats vid arbetsplatsremissen. _.

F.nligt gällande lagstiftning kan arbetarskyddsstyrelsen om förhållande- na vid visst slag av verksamhet fordrar det, medge lokal organisation av arbetstagare att utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe. Möjligheten att utse sådant regionalt skyddsombud har emellertid utnyttjats i begränsad omfattning. Som allmänt villkor för rätt att utse regionalt skyddsombud har i praktiken gällt att arbetsgivar- och arbetstagarsidan varit ense om behovet av sådant ombud. Utredningen anser att det behövs vidgade möjligheter att utse regionalt skyddsombud vid mindre. arbetsställen där det av olika skäl är svårt att skapa en tillfredsställande skyddsorganisation inom företaget. Enligt utredningens förslag skall regionalt skyddsombud. om förhållandena påkallar det, kunna utses för arbetsställe där skyddskommitté inte tillsatts. Därvid

• Sida 155
•  Original

Prop. 1973:130 155

förutsätter utredningen att också den regeln införs, att skyddskommitté skall tillsättas på ett arbetsställe så snart arbetsgivaren eller arbetstagarna begär det. Prövningen av frågor om tillstånd att utse regionalt skyddsombud skall ske hos yrkesinspektionen och frågorna avses bli behandlade i den yrkesinspektionsnämnd med partsrepresentation som föreslås inrättad. Vid bedömningen av om regionalt skyddsombud bör få utses anser utredningen att hänsyn får tas till riskförhållandena på arbetsstället. Något krav på samtycke från arbetsgivaren till att regionalt skyddsombud utses skall enligt utredningens förslag inte finnas.

Vid remissbehandlingen har nägra arbetsgivarorganisationcr intagit en något reserverad hållning till utredningens förslag. I övrigt har utrednings- förslaget tagits emot positivt av remissinstanserna, och behovet av ökade möjligheter att utse regionalt skyddsombud har särskilt understrukits vid arbetsplatsremissen. Enligt min mening berör utredningens förslag om de regionala skyddsombuden en angelägen fråga för de mindre arbetsplatser- na, och den har sin särskilda betydelse för sådana yrkesgrupper som t. ex. lantarbetarna. Genom utredningens förslag skapas väsentligt förbättrade möjligheter att nå ut med effektiva insatser till företag med otillräcklig skyddsorganisation. Genom arbetstagarnas fackliga organisationer skapas förutsättningar att erbjuda de anställda vid dessa arbetsställen den hjälp och det stöd som behövs när det gäller att bevaka och förbättra arbetsmiljön. Jag förordar därför att utredningens förslag genomförs.

Beträffande de närmare reglerna för tillsättande av regionalt skydds- ombud har LO och TCO pekat på att utredningens förslag leder till en risk att arbetsgivaren inrättar skyddskommitté enbart för att undvika att arbetsstället skall ingå i regionalt skyddsombuds bevakningsområde. LO ifrågasätter därför om inte regionalt skyddsombud alltid bör kunna utses vid företag med mindre än 50 anställda, varvid myndighetsprövningen skulle kunna begränsas till frågan om visst företag skall vara befriat från skyldigheten att tillhöra ett regionalt skyddsombuds verksamhetsområde. TCO föreslär den lösningen, att förutsättningarna för tillsättande av skyddskommitté jämkas så att skyddskommitté skall kunna inrättas på arbetsställen med mindre än 50 anställda enbart när parterna är ense därom eller ,arbetstagarna begär det och således inte på begäran av enbart arbetsgivaren. Enligt min mening bör man i enlighet med vad som anförts från LO och TCO skapa en garanti mot att en arbetsgivare inrättar skyddskommitté närmast i syfte att utestänga regionalt skyddsombud. En sådan garanti åstadkommer man enligt min mening lämpligast på sätt som TCO föreslagit. Jag kommer därför att i det följande förorda den ändringen i utredningsförslaget om skyddskommitté, att arbetsgivaren inte skall kunna inrätta skyddskommitté mot arbetstagarnas önskan vid arbetsställe med färre antal regelbundet sysselsatta än 50.

Genom ett ansökningsförfarandc före tillsättandet av regionalt skyddsombud skapas enligt min mening förutsättningar för en fullständig registrering av vilka personer som innehar uppdrag av detta slag och av vilka arbetsställen eller delar därav som deras verksamhetsområde omfattar. Vidare ges på detta sätt också underlag för en praktisk lösning

• Sida 156
•  Original

Prop. 1973:130 156

av frågan om ersättning för de regionala skyddsombudens insatser, som jag strax återkommer till. Yrkesinspektionens prövning av frågor beträffande tillsättande av regionalt skyddsombud bör i enlighet med utredningens förslag ske med utgångspunkt i att huvuduppgiften för regionalt skyddsombud skall vara att aktivera det lokala skyddsarbetet samt under hänsynstagande jämväl till risksituationen och arbetsmiljöför- hållandena i övrigt på arbetsställe där ombudet avses vara verksamt. Genom att yrkesinspektionen på sätt jag kommer att förorda i det följande blir förstärkt med representanter för arbetsmarknadsparterna bör förutsättningar skapas för en tillfredsställande ordning beträffande handläggningen av dessa frågor.

Rätt att utse regionalt skyddsombud kan enligt gällande bestämmelser medges lokal organisation som kan anses företräda arbetstagarna. I viss överensstämmelse med vad jag föreslagit beträffande utseende av skyddsombud i allmänhet förordar jag en precisering i detta hänseende. Preciseringen bör innebära att medgivande skall kunna ges ät lokal avdelning av fackförbund eller motsvarande fackligt organ.

Inom ramen för den här förordade ordningen bör det vara möjligt att tillgodose önskemål om en smidig handläggning av frågor om utseende av regionalt skyddsombud också när ombudet avses få ett större bevaknings- område än som täcks av lokal fackorganisation. Det torde därför inte behövas nägra särregler för att möjliggöra en prövning av vissa tillståndsfrågor hos arbetarskyddsstyrelsen som första instans.

Utredningen har ansett att arbetsgivaren i princip skall svara för kostnaderna för regionalt skyddsombuds verksamhet. Utredningens förslag går ut på att kostnadsansvaret skall slås fast i lagstiftningen men att frågorna om ersättningens storlek, debitering och uppbörd m. ni. skall lösas förhandlingsvägen. LO har i sitt remissyttrande framhållit att det inte är möjligt att genom förhandlingar klara av de praktiska frågorna kring t.ex. uppbörden av ersättningen. Mot denna bakgrund ansluterjag mig till LO:s uppfattning att en kostnadstäckning för de regionala skyddsombuden genom en generell arbetsgivaravgift är den enda praktiskt framkomliga vägen. Med hänsyn härtill kommer jag i det följande att förorda att den arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna och tillförs arbetarskyddsfonden skall disponeras även för bidrag till facklig organisation, som utsett regionalt skyddsombud, för kostnaderna för ombudets skyddsverksamhet på grund av uppdraget.

Skyddsombuds uppgifter och befogenheter

För att skyddsombudens ställning skall bli tillräckligt stark är det angeläget att deras uppgifter breddas och att de ges ökade möjligheter att göra en aktiv insats. Behovet härav har kraftigt understrukits vid arbetsplatsremissen. Gällande arbetarskyddslag preciserar inte vad som är skyddsombudets uppgifter. Jag anser liksom utredningen att grundläggan- de bestämmelser härom bör införas i arbetarskyddslagen. Enligt utredningen skall skyddsombud företräda arbetstagarna i skyddsfrågor

• Sida 157
•  Original

Prop. 197311 30 157

och verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Skyddsombud skall vaka över säkerheten i arbetet. Utredningen betonar att skyddsombuden har en viktig uppgift i att delta vid planeringen av lokaler. maskiner och andra anordningar samt arbetsmetoder. Där skyddskommitté inte finns skall skyddsombud tillsammans med arbetsgivaren planera företagshälso— vården efter företagets behov. Skyddsombud skall dessutom sträva efter att vinna övriga arbetstagares medverkan i arbetarskyddet.

Jag förordar att lagbestämmelser införs som täcker in de huvudmo- ment i skyddsombudens verksamhet som utredningen sålunda angett. Jag vill i detta sammanhang också peka på att utredningen lagt fram förslag till nya tillämpningsbestämmelser i syfte att skapa ökad fasthet i formerna för skyddsombudens handlande. Tillämpningsbestämmelserna. som avses införda i arbetarskyddskungörelsen (19491208), gäller frågor om skyddsombuds framställning till arbetsgivaren -— bl. a. vid behov av kontroll av skyddsförhällandena — och om skyddsombuds möjligheter att påkalla behandling i skyddskommitté eller hos yrkesinspektionen. För de föreslagna nya bestämmelserna har redogjorts i avsnitt 3.2.2. Jag tillstyrker att kompletterande regler införs i dessa avseenden. Bestämmel- serna om handläggningen i den lokala skyddsorganisationen hör hemma i tillämpningsförfattning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om de ändringar i arbetarskyddskungörelsen som kan behövas. Med anledning av att SAF i sitt remissvar ansett att ett skyddsombud inte skall ha rätt att direkt påkalla skyddskommitténs behandling av en fråga vill jag framhålla att jag ser det som naturligt att ett skyddsombud lika väl som arbetsgivaren skall kunna direkt påkalla skyddskommittens behandling av skyddsfråga om han finner det nödvändigt.

Skyddsombudens möjligheter att ta del av handlingar och upplysningar är av största vikt för att deras verksamhet skall bli meningsfylld. Bl. a. är en insats på plancringsstadiet beroende av att tillräckligt informationsun- derlag är tillgängligt för skyddsombuden. Bestämmelser om rätt att ta del av vissa handlingar finns nu iarbetarskyddskungörelsen. Bestämmelserna har emellertid. som utredningen påpekat, inte tillräcklig räckvidd. Skyddsombud bör i princip ha befogenhet att ta del av alla handlingar och upplysningar som arbetsgivaren har och som är av betydelse för skyddsombudets uppgifter. Behovet av skärpta lagregler i detta hänseen- de har särskilt framhållits vid arbetsplatsremissen. I enlighet med vad utredningen föreslagit och remissinstanserna tillstyrkt förordarjag att en lagregel införs som tillförsäkrar skyddsombud en sådan rätt. Jag återkommer i det följande till frågan om tystnadsplikt i vissa avseenden för bl. a. skyddsombud och ledamot i skyddskommitté.

För att skyddsombud skall kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt fordras att han har såväl kunskaper som erfarenhet. Utbildningen av skyddsombud blir därför en angelägenhet av största vikt. Detta har kraftigt betonats vid arbetsplatsremissen. Självfallet gäller detta inte minst i det nuvarande skedet av snabb utveckling på arbetarskydds- området. Kravet på att skyddsombud får erforderlig utbildning för sina uppgifter bör därför i enlighet med utredningens förslag förankras i

• Sida 158
•  Original

Prop. 1973:130 158

lagstiftningen. Ansvaret för att sådan utbildning kommer till stånd bör därvid ligga på arbetsmarknadens parter gemensamt. Jag förordar således en lagbestämmelse på denna punkt iöverensstämmelse med utredningens förslag. Till frågan om särskilda åtgärder för att främja utbildningen av skyddsombud m. fl. återkommerjag i avsnitt 9.5.

Utredningen anser att skyddsombud bör ges ökade möjligheter att handla i vissa fall när allvarlig fara hotar på grund av bristfälliga skyddsförhållanden. De situationer som avses är fall då rättelse inte kan ske den normala vägen på grund av att faran är överhängande. Skyddsombud bör då'kunna ingripa genom att avbryta arbetet i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. Utredningen föreslår en lagregel av detta innehåll. En befogenhet för skyddsombud att avbryta arbetet bör enligt utredningen vidare vara motiverad i det fall att överträdelse sker av tillsynsorgans förbud mot visst arbete eller mot användning av viss lokal", maskin e. (1. Utredningen föreslår därför också att skyddsombud ges rätt att bestämma att arbete skall avbrytas om arbetsgivaren underlåter att ställa sig till efterrättelse meddelat sådant förbud som vunnit laga kraft eller som skall gälla omedelbart.

I den allmänna debatten om arbetsmiljön har stort intresse knutits till frågan om Skyddsombudens möjligheter att avbryta arbete i farofyllda situationer. Remissbehandlingen har gett ett kraftigt stöd åt utredningens förslag om särskild befogenhet för skyddsombud att ingripa direkt i vissa allvarliga farosituatione-r. Det är enligt min mening av särskild betydelse att diskussionerna vid arbetsplatsremissen har gett så entydigt besked om en allmän uppslutning kring utredningens förslag på denna punkt. Även remissyttrandena från LO och TCO understryker betydelsen av den lagregel s0m utredningen föreslagit. Enligt min mening är utredningens förslag riktigt utformat genom att det tar sikte på de fall då ett påtagligt behov av snabbt ingripande föreligger. Det låter sig sägas att den enskilde arbetstagaren enligt allmänna rättsprineiper torde ha rätt att vägra arbeta i de risksituationer som avses med förslaget. Detta minskar emellertid inte värdet från principiell synpunkt av den avsedda befogenheten för skyddsombud. Som framhållits vid remissbehandlingen kan befogenheten också ge stöd åt skyddsombuden i deras samarbete med arbetsgivaren i skyddsfrågor. Jag vill också peka på att det inom ramen för den lokala skyddsorganisationen bör finnas möjlighet att i samverkan behandla även sådana skyddsfrågor som fordrar snabba avgöranden. Dessutom bör tillsynsorganen hålla god beredskap för skyndsamma insatser i akuta situationer,

Jag förordar således att ilagstiftningen tas in regler om skyddsombuds rätt att avbryta arbete dels i fall då omedelbar och allvarlig fara hotar arbetstagares liv eller hälsa och rättelse. inte genast kan ske genom hänvändelse till arbetsgivaren, och dels i fall då arbetsgivaren överträder tillsynsorgans förbud mot visst arbete eller mot användning av viss lokal. maskin c. d. Jag ansluter mig också till att beslut av skyddsombud om avbrytande av arbete skall gälla i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1973:130 159

Utredningen har tagit upp frågan om skyddsombudet och hans fackförening skall kunna åläggas att betala skadestånd, om skyddsombu- det på den grund jag nyss nämnt avbryter arbete och det uppenbart saknats skäl för en sådan åtgärd. Enligt utredningens förslag skulle skadeståndsskyldigheten för skyddsombud maximeras till 200 kr., vilket skulle vara en begränsning i förhållande till de allmänna reglerna om skadeståndsansvar. Fackförenings skadeståndsansvar skulle inte vara begränsat till beloppet.

Utredningens för51ag i skadeståndsfrågan har mött stark kritik vid arbetsplatsremissen. LO har i sitt remissyttrande gått emot utredningens förslag om skadeståndsskyldighet vad gäller såväl skyddsombud som fackförening. Enligt LO:s mening bör det t.v. inte kunna förekomma annan påföljd för skyddsombud som missbrukar rätten att avbryta arbete än att fackföreningen fråntar skyddsombudet dennes uppdrag.

Enligt vad jag tidigare föreslagit skall skyddsombud som regel utses av den fackliga organisationen på arbetsplatsen. Skyddsombudet är alltså en av fackföreningen utsedd förtroendeman för sina arbetskamrater. och enligt min mening bör skyddsombudet då också ha förtroendet att utöva sitt uppdrag utan någon risk för skadeståndsskyldighet. Detta synsätt har också kommit till starkt uttryck vid arbetsplatsremissen. Jag instämmeri LO:s uttalande att den enda påföljd som t.v. bör kunna förekomma om ett skyddsombud mot förmodan skulle missbruka sina befogenheter är att fackfi'ireningen då fråntar skyddsombudet dennes uppdrag. Mot denna bakgrund vill jag förorda att skyddsombud skall vara fri från skadeståndsskyldighet. En uttrycklig regel härom bör tas in i arbetar- skyddslagen. [ konsekvens härmed bör enligt min mening inte heller gälla någon skadeståndsskyldighet för faekföreningi detta avseende.

Skyddsombuds ledighet för uppdraget

Bristande tid får självfallet inte lägga hinder i vägen för skyddsombud att fullgöra sina viktiga uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Som framhållits vid arbetsplatsremissen måste det finnas garantier för att skyddsombudens möjligheter att ägna sig åt sitt uppdrag inte beskärs. Utredningen föreslår att i arbetarskyddslagen skrivs in en bestämmelse om att skyddsombud skall beredas erforderlig tid för att fullgöra sina uppgifter. Innebörden härav är enligt utredningen att skyddsombud under den tid som går åt för uppdraget skall kunna verka utan att göra ekonomisk förlust genom mistad arbetsinkomst. Mot de principer som den föreslagna lagregeln bygger på har inte rests några invändningar under remissbehandlingen. Jag finner därför att utredningens förslag kan tjäna som grundval för att skyddsombuden skall kunna fullgöra sina uppgifter på betald arbetstid. Med anledning av vad som framförts vid arbetsplats- remissen villjag påpeka att lagbestämmelsen ges en sådan formulering. att det klart framgår att skyddsombud skall ha bibehållna anställningsför- måner under den tid som behövs för uppdraget.

Det kan naturligtvis i det enskilda fallet uppstå tvekan eller olika meningar om den tid som bör stå till skyddsombudets förfogande. Tiden

• Sida 160
•  Original

Prop. 19731130 160

för den insats som skyddsombudet behöver göra i akuta risksituationer eller i samband med olycksfall eller liknande kan självfallet inte bedömas och fastläggas på förhand. Det måste därför ankomma på skyddsombudet att själv avgöra tidsåtgången i sådana fall. Vad gäller det löpande- skyddsarbetet — t.ex. deltagande i skyddsronder och rådgivning och diskussioner i arbetsmiljöfrågr.)r — bör som utredningen funnit tidsåt- gången med fördel kunna bestämmas genom överenskommelser mellan de lokala parterna. Om enighet inte uppnås mellan parterna bör det vara möjligt att hänskjuta frågan till yrkesinspektionens bedömning.

Utredningens majoritet har hävdat att skyddsombud i avvaktan på yrkesinspektionens uttalande om vad som är behövlig tidsåtgång inte skall vidkännas löneminskning för den tid han lägger ned på det löpande skyddsarbetet. Arbetsgivarnas representanter i utredningen har här reserverat sig och menat att denna uppfattning skulle strida mot gällande princip om tolkningsföreträde för arbetsgivaren vid oenighet i tolknings— frågor som rör arbetsskyldigbeten. Dessutom anser rescrvanterna att utredningen bort avstå från att ta upp en fråga som gäller tolkningsföre- trädet med hänsyn till att sådana frågeställningar skall behandlas av arbetsrättskommittén. Av de remissinstanser som har berört denna fråga har arbetsgivarorganisationerna instämt i reservanternas ställningstagande medan LO och TCO har följt utredningsmajoritetens uppfattning. Utredningsmajoritetens ståndpunkt har också fått ett kraftigt stöd vid arbetsplatsremissen. .

Jag kan inte dela det synsätt som kommit till uttryck på arbetsgivarsidan. ! detta sammanhang är det enligt min mening framför allt av vikt. att se till att de regler som införs i arbetarskyddslagstiftningen om skyddsombuds rätt till ledighet under arbetstid ger underlag för praktiskt handlande i enlighet med arbetarskyddets intressen. Eftersom skyddsombudens löpande verksamhet utgör ett" ytterst väsentligt led i den lokala skyddsorganisationens kontinuerliga bevakning av arbetsplats- förhällandena anser jag det vara av stor betydelse att understödja att skyddsombuden kan fullgöra sina uppgifter utan avbrott eller inskränk- ningar. Om överenskommelsc inte nåtts om tidsåtgangen för de löpande skyddsuppgifterna bör skyddsombudet enligt min mening t.v. kunna utföra skyddsarbete i den omfattning han anser rimlig utan att drabbas av ekonomisk förlust. Jag kan inte se att ett sådant ställningstagande i detta sammanhang på något sätt föregriper arbetsrättskommitténs arbete. Jag ansluter mig således till den åsikt i frågan som utredningsmajoriteten uttalat.

.S'k_1-'dcl.r0mbud.r anstå/lningrlrygghel

Skyddsombud får enligt gällande arbetarskyddslag inte hindras att fullgöra sina uppgifter. Han får inte heller ges försämrade arbetsförbållan- den eller anställningsvillkor eller skiljas fran anställningen på grund av att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av sin verksamhet som skyddsombud. Detta är bestämmelser av central betydelse för skyddsom-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1973:130 16]

buds ställning och handlingsmöjligheter. Den utvidgning av uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud som jag förordat i det föregående ökar betydelsen av dessa regler om skyddsombuds anställningstrygghet. Exempelvis kommer fullgörandet av skyddsombudens nya uppgifter på planeringsstadiet att garanteras av dessa regler om anställningstryggheten. Vidare kommer anställningsskyddet att gälla även när skyddsombud utnyttjar den föreslagna rätten att i avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande avbryta ett arbete i farofyllda situationer.

Utredningen har härutöver föreslagit en komplettering av reglerna beträffande skyddsombuds anställningstryggbet. Med förebild i gällande överenskommelse mellan LO och SAF rörande klubbordförandens ställning i företaget har utredningen föreslagit att skyddsombud. som gör gällande att han skilts från sin anställning med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, skall ha rätt att kvarstå i anställningen till dess frågan avgjorts genom förhandlingsuppgörelse eller av domstol.

Frågan om anställningstryggbeten för skyddsombud har under arbetsplatsremissen på många håll ansetts mycket viktig och uppmärk- samheten har varit riktad inte bara på skyddet för själva anställningen utan också på garantierna mot försämrade anställningsvillkor och liknande. Även 1.0 har i sitt remissyttrande ansett att en förstärkning av anställningsskyddet bör komma till stånd när skyddsombud gör gällande att han fått försämrade anställningsvillkor eller arbetsförhållanden med anledning av uppdraget som skyddsombud.

lnom inrikesdepartementet förbereds f.n. ett förslag till lagstiftning som syftar till att öka anställningstrygghe-t'en för alla arbetstagare. Förslaget, som avses skola föreläggas årets riksdag, avses omfatta en ny generell lag om anställningsskydd, som ger garantier mot obefogade uppsägningar. En sådan lagstiftning kan väntas leda till ett grundläggande anställningsskydd även för den som är skyddsombud. Därav följer emellertid inte att den särskilda regleringen i arbetarskyddslagen av skyddsombuds anställningsskydd blir obebövlig. Den omfattar ju garantier även mot försämrade anställningsvillkor och arbetsförhällanden. Det finns dessutom skäl som talar för att också det särskilda förbudet mot att skilja skyddsombud från anställningen med anledning av hans uppdrag bör behållas även efter införande av ett allmänt anställnings- skydd. Det torde emellertid ankomma på utredningen rörande ökad anställningst'rygghet m.m. att under sitt fortsatta arbete närmare överväga frågan om samordningen mellan bestämmelserna i en generell lagstiftning om anställningsskydd och annan arbetsrättslig lagstiftning.

Mot bakgrunden av bl.a. arbetsplatsremissens resultat framstår det enligt min mening som angeläget att nu komplettera arbetarskyddslagens regler om skyddsombudens anställningstrygghet på vissa punkter. Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att det finns ett behov av att säkerställa att skyddsombud får stå kvar i anställningen i avvaktan på att en tvist om uppsägning skett på grund av skyddsombuds- uppdraget avgörs i förhandling eller av skiljenämnd eller domstol. l-lar skyddsombud sagts upp med omedelbar verkan bör i motsvarande fall

• Sida 162
•  Original

Prop. 1973:130 162

finnas möjlighet för domstol att förordna att skyddsombudet skall få återgå i arbetet tills tvistefrägan slutligt prövats. l likhet med LO anser jag att skyddsombud, som gör gällande att hans anställningsvillkor eller arbetst'örhållanden försämrats med anledning av uppdraget, bör tillförsäk- ras rätt att behålla sina tidigare villkor eller förhållanden tills frågan blivit avgjord. Jag förordar således att nya regler införs i arbetarskyddslagen i de hänseenden jag nu nämnt. Till vissa frågor om tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna äterkommerjag i specialmotiveringen.

9.2.3. Skyddskommitté Tz'llsc'ittande ar skyddskommitté

Skyddskommitte' skall enligt utredningens förslag ges väsentligt ökade uppgifter. Betydelsen av att så sker har understrukits vid arbetsplatsre- missen. Det är angeläget att skyddskommitté inrättas på allt fler arbetsställen. Reglerna om tillsättande av skyddskommitté bör utformas med hänsyn härtill. Utredningens förslag innebär att skyddskommitté som hittills skall vara obligatorisk vid arbetsställen med regelbundet minst 50 arbetstagare och att skyddskommitté. i övrigt skall tillsättas så snart arbetstagarna eller arbetsgivaren begär det. Jag har inte något att erinra mot de grundläggande synpunkterna bakom utredningens förslag. Jag vill klargöra att det enligt min mening är det behov som finns på arbetsställena av att diskutera och behandla arbetsmiljöfrägorna under de former som en skyddskommitté. erbjuder som i första hand bör vara avgörande för om en sådan kommitté skall inrättas. Som jag tidigare anfört vid behandlingen av frägan om regionala skyddsombud bör det skapas garantier mot att skyddskommitté inrättas pä arbetsgivares begäran i syfte- att utestänga regionalt skyddsombud frän arbetsstället. Jag förordar således att nuvarande gräns för obligatoriskt inrättande av skyddskommitté bibehålls samt att skyddskommitté skall inrättas också vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare än 50 när parterna är ense därom eller så snart arbetstagarna begär det".

Liksom utredningen anser jag att företagsnämnd bör kunna ersätta skyddskommitté och fungera som sådan. Parterna skall dock vara ense om arrangemanget och det bör vara ett villkor att företagsnämnden därvid inrymmer de ledamöter som avses ingå i skyddskommitté. Under motsvarande villkor bör överenskommelse kunna träffas om att annat organ än företagsnämnd får träda i stället för skyddskommitté.

Skyddskommittens uppgifter och befogenheter

Skyddskrmimitten mäste ges en central ställning inom den lokala skyddsverksamheten. Detta är en ståndpunkt som har kommit till klart uttryck vid arbetsplatsremissen. Utredningens förslag går ut på att skyddskommittén skall planera och övervaka hela skyddsarbetet, inbegripet företagshälsovärden. Medverkan skall ske också i frågor om

• Sida 163
•  Original

Prop. 1973:130 163

planering av nya eller ändrade. arbetslokaler, anordningar och arbetsmeto— der. b'n reform i fråga om skyddskommitte'erna med denna inriktning har fått kraftigt stöd vid arbetsplatsremissen. Flertalet remissinstanser,. däribland LO och TCO, delar utredningens grundläggande inställning till skyddskomrnitte'ns uppgifter. Jag anser att utredningens förslag innebär ett betydelsefullt steg för att förankra de anställdas inflytande över arbetsmiljöfrågorna och förordar därför att en lagregel införs som ger uttryck för detta synsätt på skyddskommittens ställning ochuppgifter. Jag fäster stort avseende vid att skyddskommittens uppgifter breddas i enlighet med utredningens förslag så att de spänner över hela det vidgade arbetarskyddsområdet. Härigenom kommer inga väsentliga frågor som rör arbetsmiljön att undandras kommittén. Målsättningen för skyddsverk- samheten pä arbetsstället samt skyddsverksamhetens uppläggning och genomförande blir viktiga frågor för skyddskommitté-n. Därvid kommer man ofrånkomligen in också på t. ex. behov av investeringar m.m. frän arbetsmiljösynpunkt. Utbildnings- och upplysningsfrägor rörande arbets- miljön hör naturligt hemma under skyddskommittén och bör där ägnas stor uppmärksamhet. I enlighet med vad LO påpekat vid remissbehand- lingen bör detta komma till direkt uttryck i lagbestämmelsen. Skydds- kommitten skall också kunna göra en aktiv insats på planeringsstadiet i samband med att skilda faktorer som inverkar på arbetsmiljön tillkommer eller ändras.

Att skyddskommittén ges kompetens att behandla frågorna kring företagshälsovärden ser jag i likhet med bl. a. LO som väsentligt. Företagshälsovården bör ses som en del av ett modernt arbetarskydd. Den är en viktig förutsättning för en fortlöpande effektiv bevakning av arbetsmiljön på arbetsstället och kan därför inte frikopplas från den lokala skyddsorganisationen i övrigt. Jag kan således inte dela uppfatt- ningen hos några remissinstanser, bl. a. SACO och Svenska läkaresällska- pet, att företagshälsovärden skulle ligga utanför skyddskommittens uppgifter. Som utredningen framhållit är det angeläget att finna tillfredsställande former för de anställdas inflytande över företagshälso- värdens funktioner. Jag anser det vara av stor betydelse att de anställda får ett direkt inflytande över de viktiga frågor som gäller företagshälso- värden och förordar därför att utredningens förslag genomförs.

l arbetarskyddslagen bör anges de grundläggande uppgifter som sålunda tillkommer skyddskommittén. Därigenom skapas förutsättningar för att i princip alla frågor som faller inom skyddskommittens område kommer att behandlas i kommittén.

Med anledning av vad som anförts i en del remissyttranden vill jag framhålla att det i företag eller förvaltningar med ett flertal skyddskom- mitte'er eller andra organ som fyller kommitténs funktioner bör vara möjligt att låta en central skyddskommitté eller liknande organ överta vissa uppgifter. Det är emellertid viktigt — och det ligger i den lagregel som föreslås — att en lokal skyddskommitté inte undandras insyn i de frågor som behandlas i en central skyddskommitté. Om vissa frågor behandlas i en central kommitté skall dessa redovisas i lämpliga former

• Sida 164
•  Original

Prop. 1973:130 164

för de lokala kommittéerna. Motsvarande ordning bör gälla beträffande delegation av vissa uppgifter från skyddskommittén till utskott eller arbetsgrupper rn. m.

Med utgångspunkt i vad jag anfört om skyddskommitténs uppgifter skall arbetsgivarens och arbetstagarnas representanter i skyddskommittén överlägga om och söka uppnå enighet i frågor som omfattas av kommitténs kompetens. Om enighet mellan de båda parterna föreligger finns det, som utredningen framhållit, grund för skyddskommittén att fatta beslut som kan förutsättas bli verkställt. Kan parterna däremot inte enas skall enligt utredningen gälla att frågan utan dröjsmål hänskjuts till yrkesinspektionen om någon ledamot i kommittén begär det. En handläggningsordning enligt utredningens förslag ger ökad stadga och effektivitet åt skyddskommitténs verksamhet. Uttryckliga föreskrifter i enlighet med utredningens förslag bör därför enligt min mening införas. ] likhet med utredningen finner jag att bestämmelser i ämnet har sin plats i arbetarskyddSkungörelsen. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta härom.

Verkställigheten av skyddskommittés beslut om skyddsåtgärder får självfallet inte fördröjas. Detta är en uppfattning som har kommit till starkt uttryck vid arbetsplatsremissen. Utredningen har pekat på att det ibland uppstår svårigheter att få skyddsåtgärder verkställda utan dröjsmål, även om enighet i och för sig föreligger om att åtgärderna skall vidtas. [ enlighet med utredningens förslag bör därför skyddskommitté i samband med beslut om viss åtgärd kunna ange den tid eller det tidsprogram som gäller för beslutets verkställighet. Om åtgärden inte vidtagits inom denna tid skall yrkesinspektionens ingripande kunna påkallas. Bestämmelser om detta bör också tas in i arbetarskyddskun- görelsen.

Skyddskom mitténs sammansättning

För sammansättningen och organisationen i övrigt av skyddskommit- tén bör enligt utredningen inte ges detaljerade föreskrifter. Hänsyn måste tas till att bl.a. personalsammansättningen varierar starkt mellan olika slags arbetsställen. Utredningen anser det emellertid nödvändigt att vissa föreskrifter ges om skyddskommittés sammansättning i syfte att främja snabbhet och smidighet i beslutsförfarandet i arbetsmiljöfrågorna. Enligt utredningen bör finnas underlag för att i skyddskommittén kommer att ingå sådan företrädare för arbetsgivaren som representerar arbetsled- ningen på arbetsstället. Betydelsen härav har särskilt påpekats vid arbetsplatsremissen. Vidare bör företrädare för arbetstagarnas organisa- tion på arbetsstället ingå i kommittén. Dessutom skall skyddsombud finnas bland kommitténs ledamöter. Företrädare för företagshälsovärden på arbetsstället bör vara närvarande vid kommitténs sammanträden. Enligt utredningen bör sammanträden med kommittén hållas minst en gång var tredje månad.

I det föregående har jag förordat att skyddsombud skall utses i första

• Sida 165
•  Original

Prop. 1973:130 165

hand av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Av samma skäl som jag anförde i det sammanhanget anser jag att motsvarande regel bör gälla för utseende av arbetstagarledamot i skyddskommitté-n. Den till arbetsstället anknutna fackliga organisationen får därmed företräde också när det gäller att välja skyddskommittéledamöter för arbetstagarna. Lagbestämmelsen om ut- seende av skyddskommitteledamot på arbetstagarsidan bör utformas i enlighet härmed. Jag biträder i övrigt utredningens synpunkter och förslag i de här berörda frågorna. De bestämmelser i dessa avseenden som behövs får tas in i arbetarskyddskungörelsen i samband med de övriga ändringar i kungörelsen som aktualiseras i anslutning till ett genomföran- de av vad jag här föreslagit.

Tystnadsplikt

Vidgade uppgifter och befogenheter för skyddsombud och skydds- kommittéer aktualiserar vissa frågor om tystnadsplikt. Utredningen har ansett att det behövs en regel om att skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté inte får obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget fått veta om yrkeshemliglret, arbetsförfarande, affärsförhållan- de eller förhållande av betydelse för landets försvar. Denna regel ansluter till vad som redan gäller för dem som utövar tillsyn enligt arbetarskydds- lagstiftningen. Utredningens förslag att införa en sådan tystnadsplikt för skyddsombud och skyddskommittéledamot har tillstyrkts under remiss- behandlingen. Även vid arbetsplatsremissen har de allra flesta godtagit förslaget, dock med den reservationen att bestämmelsen inte får förhindra de nödvändiga diskussionerna i skyddsfrågor i fackföreningssty— relse, klubbstyrelse c d. Jag anser också att en begränsad tystnadsplikt bör införas. Åtgärden får ses som en följd av bl. a. rätten för skyddsombud att ta del av handlingar och upplysningar som är av betydelse för uppdraget.

Som jag nyss nämnde har vid arbetsplatsremissen framhållits att tystnadsplikten inte får medföra inskränkningar i möjligheterna för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté att rådgöra fullt ut i arbetarskyddsfrågor med styrelsen för den fackliga organisation som valt honom. Även LO har i sitt remissyttrande ansett att det behöver klargöras att skyddsombud har möjlighet att föra vidare information till fackföreningsstyrelse eller klubbstyrelse och att motsvarande tystnads- plikt då kan behöva gälla även sådan styrelseledamot med avseende på - vad han fått kännedom om genom skyddsombudet eller skyddskommit- téledamoten. Jag förordar att den av utredningen föreslagna lagregeln om tystnadsplikt kompletteras så att" också styrelseledamot i lokal facklig organisation kommer att omfattas av motsvarande tystnadsplikt som skyddsombud och skyddskommittéledamot. Därigenom blir det fastsla— get att skyddsombud och ledamot av skyddskommitté har den möjlighet som behövs att till fackföreningsstyrelse, klubbstyrelse e. d. föra vidare information som omfattas av tystnadsplikten.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1973:130 166

9.3 Förhandsprövning av arbetslokaler m. m.

Den förebyggande skyddsverksamheten måste sättas in på tidigast möjliga stadium. Detta har beaktats i samband med de lagregler som föreslagits beträffande skyddsombudens och skyddskommittéernas upp- gifter. Det är emellertid nödvändigt att lagstiftningen ger ytterligare garantier för att bevakning frän arbetsmiljösynpunkt kommer till stånd redan i planeringsskedet. Allmänt sett bör man inrikta sig på att få till stånd ett system för effektiv förhandsprövning av allt fler arbctsmiljöfak- torer. Förprövning när det gäller arbetslokaler och därtill hörande anordningar utgör ett viktigt inslag i ett sådant system och är därmed av grundläggande betydelse för möjligheterna att skapa tillfredsställande arbetsmiljöer. Utredningen har lagt fram förslag om utvidgade och skärpta lagregler på området. Starka krav på effektivare regler i dessa avseenden har framförts vid arbetsplatsremissen.

Utredningen har funnit att den nuvarande ordningen är behäftad med brister och att den inte ger en tillräckligt effektiv kontroll. En förprövning av arbetslokaler och tillhörande anordningar bör enligt utredningen i princip byggapä att granskning sker från arbetarskydds- myndighets sida innan byggnadsföretaget påbörjas och innan lokalerna tas i bruk. Också befintliga arbetslokaler som skall tas i användning bör omfattas av sådan granskning liksom arbetslokaler som Skall användas för annan verksamhet än tidigare. Bedömning bör ske på grundval av material som så långt möjligt återspeglar de-tillämnade arbetsplatsernas utform- ning. Utredningen understryker att systemet bör ge arbetstagarparten möjlighet att medverka på planeringsstadiet och tillföra prövningen sina synpunkter och erfarenheter. Ordningen för förprövningen mäste vidare utformas så enkelt och smidigt som möjligt. För att dessa riktlinjer skall kunna förverkligas behövs det ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och i byggnadsstadgan (1959261'2). Med hänsyn till den granskning som enligt byggnadslagstiftningen skall ske av det stora flertalet byggnadsprojekt anser utredningen inte lämpligt att införa ett särskilt förfarande för obligatorisk granskning av nya eller ändrade lokaler inför arbetarskydds- myndighet. I stället anser utredningen att man bör-sträva efter en ordning varigenom arbetsmiljösynpunkter i ökad utsträckning kommer. att bevakas i byggnadslovsärenden som gäller arbetslokaler. Som komple- ment härtill behövs ett system som bygger på särskild anmälningsskyldig- het och som ger arbetarskyddsmyndiglieterna tillfälle att kontrollera att lokalerna med anordningar är tillfredsställande när de tas i bruk. Detta gäller enligt utredningen främst med avseende på arbetslokaler som inte omfattas av byggnadslovsplikten.

Utredningens grundläggande synpunkter och bedömningar har vunnit stöd hos de flesta remissinstanserna. När det gäller. själva handläggnings- ordningen i byggnadslovsärenden har dock. flera remissinstanser haft invändningar mot utredningens förslag.

Det är enligt min mening helt klart att den ordning som nu finns för förhandsprövning av arbetslokaler och tillhörande anordningar behöver utvecklas och förbättras. Detta bör ske i huvudsaklig överensstämmelse

• Sida 167
•  Original

Prop. 1973:130 167

med vad utredningen föreslagit. Mot bakgrunden av de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen anser jag dock att arbetarskydds— myndi'gheternas roll vid förprövningen bör framhävas starkare än som skett i utredningens förslag. Enligt min mening är det även angeläget att ytterligare betona att systemet med särskild anmälningsskyldighet avser också fall då arbetslokaler inte. kunnat prövas fullständigt från arbetarskyddssynpunkt i byggnadslovsärende.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att en tillfredsställande samverkan sker mellan olika myndigheter när det gäller att meddela föreskrifter och anvisningar som har betydelse för arbetsmiljön. Vid utformningen av normer för byggande av arbetslokaler mäste största vikt läggas vid synpunkter som arbetarskyddsstyrelsen har till uppgift att bevaka. I den mån särskilda anvisningar eller föreskrifter behövs med hänsyn till arbetarskyddets krav är självfallet arbetarskydds- styrelsen oförhindrad att meddela sådana bestämmelser. Med anledning av vad statens handikappräd och Handikappförbundens centralkommitté anfört vid remissbehandlingen vill jag också understryka betydelsen av att vid förprövningen beaktas byggnadsstadgans bestämmelser om att arbets- lokaler skall vara så utformade att handikappade kan utnyttja dessa.

A rbe tsm ilj ösyn pun k rer vid byggnads/o vsprö vn ingen

Vid avgörande av byggnadslovsärende som avser arbetslokaler skall ske ett ställningstagande till frågan om byggnadsföretaget uppfyller arbetar- skyddets krav. [ enlighet med vad utredningen föreslagit bör detta markeras genom ett tillägg i byggnadsstadgan som utsäger att byggnads- nämnden skall se till att det tillämnade företaget inte strider mot arbetarskyddslagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter.

En effektiv arbetsmiljöbevakning på planeringsstadiet förutsätter enligt min mening att arbetarskyddsmyndigheterna regelmässigt medverkar genom sakkunnig bedömning i samband med att nya arbetslokaler kommer till eller befintliga arbetslokaler byggs om. Jag vill betona värdet av att yrkesinspektionen ges tillfälle till genomgång av byggnadsförslag genom frivillig förhandsgranskning före byggnadslovsstadiet. I den mån frivillig förhandsgranskning inte skett krävs emellertid i regel en bedömning av arbetarskyddsmyndighet i byggnadslovsärendet. Med hänsyn härtill anser jag att man bör kunna fordra att utlåtande från yrkesinspektionen rörande byggnadsföretagets lämplighet från arbetar- skydclssynpunkt skall förctes i byggnadslovsärendet. En sådan bestäm- melse anknyter till det förfarande som redan utbildats i praktiken på många håll. Det är numera vanligt att byggnadsförslag som granskas av yrkesinspektionen i anslutning till byggnadslovsärendcn ges in direkt till yrkesinspektionen från konsulter eller arbetsgivare. Efter samråd med chefen för civildepartementet i hithörande frågor förordarjag således att en föreskrift införs i byggnadsstadgan som innebär att utlåtande av yrkesinspektionen alltid skall företes i byggnadslovsärende som gäller

• Sida 168
•  Original

Prop. 1973:130 168

arbetslokal eller personalrum. Med hänsyn till arbetarskyddslagens tillämpningsomräde avses härvid lokaler för verksamhet vari arbetstagare skall användas till arbete för arbetsgivares räkning. Detta bör framgå av bestämmelsen. Vissa föreskrifter om utlåtande av yrkesinspektionen till ledning för byggnadsnämnds prövning i byggnadslovsärenden bör efter beslut av Kungl. Maj:t tas in i arbetarskyddskungörelsen. Därvid bör föreskrivas att utlåtandet skall innehålla uppgift om huruvida skyddsom- bud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget.

| gällande regler för förhandSprövning finns inte några föreskrifter som ger grund för arbetstagarnas deltagande- i planeringsarbetet. Att detta är en stor brist har framhållits vid arbetsplatsremissen. I det föregående har jag betonat vikten av vidgat arbetstagarinflytande vid arbetsmiljöns utformning och förordat lagbestämmelser om att skyddsombud och skyddskommitté skall delta vid planering av nya eller ändrade arbetsloka- lcr. anordningar och arbetsmetoder. Vid utformningen av reglerna om förprövning av arbetslokaler m.m. genom myndighets försorg är det enligt min mening viktigt att även skapa garantier för att intentionerna bakom de nämnda lagbestämmelserna kan förverkligas. Arbetstagarparten måste även i detta hänseende ges ett genom lagstiftningen garanterat inflytande på hur grundläggande arbetsmiljöfaktorer som hänger samman med arbetslokalerna skall vara beskaffade.

Utredningen har ansett att granskningen av byggnadsförslag som gäller arbetslokaler mäste innefatta en kontroll av att arbetstagarparten beretts tillfälle att delta i planeringen och av att arbetstagarnas synpunkter beaktats i erforderlig utsträckning.

Som jag nyss nämnt skall utlåtande från yrkesinspektionen. som skall ligga till grund för slutbedömningen ibyggnadslovsärende, ge upplysning om huruvida skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget". För att byggnadslov i dessa ärenden om arbetslokaler skall kunna beviljas bör fordras att utlåtandet frän yrkesinspektionen anger att arbetstagarsi- dan fått tillfälle att yttra sig. Byggnadsstadgan bör uppta en bestämmelse härom. Denna bestämmelse kompletteras av den nya föreskrift i arbetarskyddskungörclsen som jag förut nämnt.

Vid tiden för byggnadslovsprövningen saknas ibland kännedom om vilket slag av verksamhet som skall bedrivas i lokalerna. Det är inte lämpligt att man av denna orsak uppskjuter prövningen. Det är emellertid angeläget att de byggnadsföretag. som av denna anledning inte blir föremål för fullständig prövning i skyddshänseende i byggnadslovsären- det. uppmärksammas av yrkesinspektionen när arbetslokalerna skall tas i bruk. Jag vill understryka vad LO i detta hänseende har anfört vid remissbehandlingen. För dessa fall förordar jag i det följande en särskild regel i arbetarskyddslagen om anmälningsskyldighet till yrkesinspektio- nen. Har enligt utlåtande från arbetarskyddsmyndigheten erforderlig prövning i skyddshänseende inte kunnat ske i samband med byggnads- lovsärendet, bör i beslutet om byggnadslov erinras om skyldigheten att

• Sida 169
•  Original

Prop. 1973:130 169

till yrkesinspektionen göra anmälan innan arbetslokalen tas i bruk. Ett tillägg bör införas i byggnadsstadgan om att sådan erinran skall göras när byggnadslov meddelas i situationer som här avses.

En utvidgad arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärenden förutsätter att det finns granskningsunderlag som ger tillräckliga upplysningar om den verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och om de fasta anordningar som skall finnas där. Det ankommer på sökanden att foga de handlingar som behövs till sin begäran om byggnadslov. ] enlighet med vad bygglagutredningen anfört vid remissbehandlingen förordar .jag att byggnadsstadgan skall uppta en bestämmelse om att erforderlig beskriv- ning av den avsedda verksamheten skall fogas till ansökan om byggnadslov, då det är känt för vilket slag av verksamhet lokalerna skall användas. Skulle sökanden inte kunna ge besked om för vilket ändamål och hur arbetslokalerna skall användas, bör ett byggnadslov inte anses innefatta något godkännande av att lokalerna är lämpade att tas i bruk. Som utredningen framhållit aktualiseras i stället isådana fall kravet på särskild anmälan och förprövning enligt den ordning som avses gälla när byggnadslovsplikt inte föreligger. Som jag redan nämnt bör uttryckliga bestämmelser härom tas in i arbetarskyddslagen och byggnadsstadgan.

Utredningen har ansett att yrkesinspektionen bör delta i slutbesikt- ningar enligt byggnadsstadgan när det gäller byggnader vari arbetslokaler ingår. Som bygglagutredningen påpekat i sitt remissyttrande är det med hänsyn till den arbetsmiljöprövning som skall ingåi byggnadslovsärendet naturligt att yrkesinspektionen lämnar byggnadsnämnderna biträde vid de besiktningar som enligt 64 &" byggnadsstadgan ankommer pä nämnden. [ likhet med bygglagutredningen anser jag att rutinerna med avseende på yrkesinspektionens medverkan bör vara flexibla. Särskilt viktigt är givetvis att byggnadsnämnden under byggnadsföretagets gäng rådgör med yrkesinspektionen beträffande eventuella avvikelser från byggnadslovet. Jag anser att yrkesinSpektionens roll vid besiktningsförfarandet bör markeras genom att byggnadsstadgan på sätt utredningen föreslagit kompletteras med föreskrifter om att yrkesinspektionen skall kallas till slutbesiktning samt om befogenhet för yrkesinspektionen att påkalla slutbesiktning.

Utredningen har också föreslagit att det bör åligga arbetsgivare som ansökt om byggnadslov för arbetslokal eller personalrum att underrätta skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbets— tagarna när byggnadslovet beviljats. Jag delar uppfattningen att arbetsta- garna inte skall behöva sväva i okunnighet om att byggnadslov har beviljats eller om byggnadslovets innehåll. En regel om underrättelseskyl- (lighet i enlighet med utredningens förslag är därför motiverad. Regeln bör efter beslut av Kungl. Maj:t tas in i arbetarskyddskungörelsen.

Särskilt anmälnings— och granrkningsfärfarande

[ de fall då byggnadslovsplikt inte föreligger måste det finnas motsvarande möjligheter till förhandsprövning från arbetarskyddsmyn-

• Sida 170
•  Original

Prop. 1973:130 . 170

digheternas sida som enligt det föregående skall gälla i anslutning till handläggningen av byggnadslovsärenden. Utredningen har föreslagit att en särskild anmälningsskyldighet för arbetsgivare införs för dessa situationer. Enligt utredningen skall anmälan ske till yrkesinspektionen innan arbetslokal tas i bruk eller börjar användas för annan verksamhet än den till vilken lokalen förut varit använd. Anmälningsskyldigheten bör ocksä omfatta det fall att arbetstagare skall börja arbeta i lokal där verksamheten dittills bedrivits av ensamföretagare. Anmälan skall syfta till att ge yrkesinSpektionen möjlighet att besiktiga lokalen innan arbetet sätts i gång där. Anmälan skall normalt följas av besiktning och prövning av om lokalen med permanenta anordningar kan godtas för avsedd verksamhet.

Ett anmälnings— och granskningsförfarande enligt utredningens modell bör enligt min mening kunna leda till att en effektiv förprövning av arbetslokaler och tillhörande anordningar kommer till ständ också när byggnadslov inte behövs. En förutsättning är emellertid att. garantier finns för att anmälningsskyldigheten kommer att iakttasi tillfredsställan— de omfattning. Som utredningen har påpekat bör det numera finnas ökade möjligheter att genom meddelanden från centrala företagsregistret hos statistiska centralbyrån kontrollera att föreskriven anmälan sker. Enligt vad som framgår av statistiska centralbyråns remissyttrande övervägs inom centralbyrån åtgärder beträffande företagsregistret för att möta de behov som kommer att föreligga för yrkesinspektionen att komplettera sina arbetsställeregister. Det är naturligtvis angeläget att an mälningsförfarandet läggs till grund för en aktiv granskningsverksamhet från yrkesinspektionen. Jag har ingen erinran mot vad utredningen uttalat rörande granskningsverksamhetens omfattning. Jag vill dock understryka betydelsen av att yrkesinspektionen har särskild uppmärk- samhet riktad pä frågan om att inhämta arbetstagarsidans synpunkter i ärenden av detta slag. Reglerna om anmälningsskyldigheten bör som utredningen funnit tas in i arbetarskyddslagen.

Jag har tidigare framhållit att det vid tiden för byggnadslovsprövningen ibland inte är känt för vilket slag av verksamhet ifrågavarande arbetslokaler skall användas. Om sökanden vid byggnadslovsgranskningen inte kan ge besked vartill och hur arbetslokalerna skall användas kan enligt utredningen byggnadslovet inte anses innefatta prövning av om lokalerna är lämpliga att tas i bruk för viss verksamhet. Detta uttalande. av utredningen har understrukits av LO. Som förut nämnts anser jag att det behövs en uttrycklig bestämmelse om att anmälningsskyldighet föreligger i fall då byggnadslov fordrats men fullständig prövning i skyddshänseende inte kunnat ske i byggnadslovsäremlet. Jag förordar att en sådan bestämmelse om anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen införs i arbetarskyddslagen. Jag vill tillägga att någon tvekan om när anmälningsskyldighet föreligger i dessa situationer inte kan uppstå, eftersom erinran om anmälningsskyldigheten enligt vad jag tidigare anfört skall göras i beslutet om byggnadslov.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1973:130 171

Särregler för vissa fall

Byggnadslovskravet tnnfattar inte byggnader som tillhör staten eller landsting. För sådana byggnader gäller i stället enligt 66 _S byggnadsstad- gan att anmälan skall göras hos byggnadsnämnd innan byggnaden påbörjas. Utredningen anser att de regler om förhandsgranskning som avses gälla i byggnadslovsfallen i princip bör tillämpas också på statligt och landstingskommunalt byggande. Enligt utredningen bör man t. v. — i avvaktan på en eventuell utvidgning av byggnadslovsplikten — kunna förutsätta att staten och landstingskommunerna anpassar sig till den ordning för arbetsmiljöprövning som skall gälla vid byggande av arbetslokaler inom andra sektorer. För att. ge yrkesinspektionen ökade kontrollmöjligheter föreslår utredningen dock vissa kompletterande föreskrifter i byggnadsstadgan. Skyldighet föreslås sålunda för byggnads— nämnd atl underrätta yrkesinspektionen när anmälan inkommit om att byggnad. avsedd för arbetslokaler eller personalrum, skall påbörjas för statens eller landstingskommuns räkning. Dessutom avses rätt föreligga för yrkesinspektionen att påkalla slutbesiktning också vid sädant byggande.

Jag delar utredningens bedömning att ett genomförande av en bättre arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärenden kan väntas bli vägledande också för förhandsgranskningen i samband med statligt och landstings- kommunalt byggande av arbetslokaler. Som utredningen framhållit är det särskilt angeläget att möjligheterna för arbetstagarna att framföra synpunkter och få dessa beaktade tas till vara även vid granskningen av ett statligt eller landstingskommunalt byggande. På samma sätt som vid byggnadslovsprövning bör härvid lämpligen föreligga ett utlåtande från yrkesinspektionen varav bl. a. bör framgå att arbetstagarsidan fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Särskilda föreskrifter bör införas i byggnadsstadgan enligt utredningens förslag för att öka kontrollmöjlighe- te rna för yrkesinspektionen.

Beträffande vissa industriområden kan dispens från byggnadslovsralik- ten medges av länsstyrelsen efter tillstyrkan av byggnadsnämnden. inte heller i dispensfallen får yrkesinspektionen stå utan möjligheter till bevakning av förhållandena. 1 överensstämmelse med utredningens förslag bör därför uppställas det villkoret för befrielse från skyldigheten att söka byggnadslov. att tillstyrkan föreligger jåmväl från yrkesinspektionen. Detta sker genom en kompletterande föreskrift i byggmtdsstadgan.

Med tanke på utvecklingen mot alltmer komplicerade yrkeshygieniska problem har utredningen ansett det lämpligt att speciella kontrollmöjlig— heter införs för arbetarskyddsorganen i vissa fall. Utredningens förslag innebär att arbetarskyddsstyrelseu skall ges befogenhet att för visst slag av riskfylld verksamhet föreskriva att arbetslokal inte får tas i bruk utan att den besiktigats av yrkesinspektionen.

Jag anser att det i det föregående förordade systemet med förhandsprövning från arbetsmiljösynpunkt dels i anslutning till hand- läggningen av byggnadslovsärenden och dels på grundval av särskilt anmålningsl'örfarande bör leda till en tillräckligt omfattande granskning

• Sida 172
•  Original

Prop. 1973:130 173

av byggnadsförslag som gäller arbetslokaler. För särskilda förhållanden kan det likväl behövas regler som ger underlag för en strängare kontroll från arbetarskyddsmyndigheternas sida innan arbetslokal tas i bruk. I likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att en särskild kontrdlmöjlighet bör finnas för riskfyllda verksamhetsområden. Jag anser också att det bör ligga i arbetarskyddsstyrelsens hand att närmare avgöra för vilka slag av verksamheter det är motiverat med sådan intensifierad bevakning. Det bemyndigande som behövs för arbetar- skyddsstyrelsen bör ges genom bestämmelser i arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörclsen.

9.4. Gemensamma arbetsställen

Arbetsförhållandena på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda innebär många gånger ökade risker för dem som år sysselsatta där. På olika slags gemensamma arbetsställen inom skilda branscher har man konstaterat att oklarhet rätt i fråga om ansvaret för skyddsåtgärder och att brister förelegat när det gällt att samordna arbetarskyddsinsatserna. Arbetarskyddslagstiftningen tar i första hand sikte på att ge regler för arbetsgivarens arbetarskyddsansvar gentemot de arbetstagare som är sysselsatta hos honom. Det finns inga regler som direkt syftar till att lösa de speciella skyddsfrågor som uppstår på gemensamma arbetsställen.

Utredningens genomgång har bekräftat att behov finns av nya lagregler som ger vägledning för ett effektivt skyddsarbete på de gemensamma arbetsställena samt underlag för ingripande och åtgärder från myndighe- ternas sida i fall då missförhållanden råder. Gemensamma arbetsställen kan vara av högst skiftande slag. Genomgående gäller emellertid att det år den väsentligen samtidiga förekomsten av flera olika verksamheter som ger upphov till ökade risker för de sysselsatta. Säkerheten för den som arbetar på gemensamt arbetsställe är således beroende inte bara av vad hans arbetsgivare och dennes övriga anställda gör utan också av vilka åtgärder som vidtas av andra arbetsgivare och deras anställda. [ sammanhanget är också att beakta att på gemensamt arbetsställe inte sällan bedrivs verksamhet utan anställda. av s. k. ensamföretagare. Det är därför tydligt att de nya bestämmelser som behövs inte kan bygga enbart på det sedvanliga arbetsgivaransvarets princip.

Av alla arbetsgivare på gemensamma arbetsställen bör man, som utredningen funnit. kunna fordra att de inte genom sin verksamhet och anordningarna på arbetsstället utsätter någon arbetstagare på arbetsstället för risk för ohälsa eller olycksfall. Skyldighet bör föreligga för arbetsgivarna att medverka i gemensam skyddsorganisation när sådan behövs och att samordna den egna verksamheten med övrig verksamhet på arbetsstället. Behovet härav har understrukits vid remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning att det bör införas en grundläggande bestämmelse i arbetarskyddslagen som ger uttryck för denna ståndpunkt. Föreskrift bör också ges om att ensamföretagare på gemensamt

• Sida 173
•  Original

Prop. 1973:130 173

arbetsställe skall ha samma förpliktelser med avseende på samråd och samverkan i skyddshänseende.

Det är självfallet av största vikt att erforderliga initiativ tas till samordning av skyddsåtgärderna pä gemensamt arbetsställe och att effektiv planering. ledning och övervakning av skycldsinsat'serna i gemensamt intresse kommer till stånd. Ett pätagligt behov finns därför av att reglera huvudansvaret för samordningen av skyddsåtgärder pä gemensamt arbetsställe.

Gemensamma arherssni'llen för ]) )-ggr1ad31*clrksa)-rzltet

Det torde inte vara möjligt att för alla typer av gemensamma arbetsställen ange en fast placering av samordningsansvaret. Utredningen har funnit att en allmän regel för samordningsansvaret bör ha speciellt värde inom byggnadsbranschen och att det inom detta område finns förutsättningar att uppnä en enhetlig reglering. Utredningen har föreslagit att samordningsansvaret pä gemensamma arbetsställen för byggnadsverk- samhet läggs på byggherren. Möjlighet skall dock finnas för denne att överlåta ansvaret till viss arbetsgivare pä arbetsstället oeh utredningen har förutsatt att detta i regel kommer att leda till att ansvaret flyttas över pä den som framstår som huvudarbetsgivare. Utredningens förslag har fått ett starkt stöd vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har doek haft erinringar mot att samordningsansvaret i första hand läggs på byggherren och framfört. olika synpunkter som syftar till att ansvaret primärt skall falla pä arbetsgivare på det gemensamma arbetsstället.

De problem som föreligger i fråga om arbetarskyddet pä gemensamma arbetsställen har visat sig särskilt framträdande på byggarbetsplatser. Vanligtvis är det ett flertal entreprenörer som bedriver väsentligen samtidig verksamhet på ett byggnadsprojekt och under byggandets gång sker kontinuerligt förändringar av betydelse för säkerhetsförhällandena på arbetsplatsema. Det är därför enligt min mening väl motiverat att den reglering som skall införas lägger en fast grund för samordningsätgärdcr pä just byggnadsområdet.

En reglering som fyller kravet på fasthet mäste kunna leda till klarhet i olika sammanhang om vem som har ansvaret för samordning av skyddsätgärder. Anspräken i *tta avseende tillgodoses genom att samordningsuppgiften i enlighet med utredningens förslagi första hand läggs pä byggherren. Ett primärt ansvar för byggherren bör bidra till att samordningsfrägorna tas upp tidigt under byggnadSplaneringen. Möjlighe- ten att överföra samordningsansvaret till arbetsgivare pä arbetsstället ger det nödvändiga komplementet för att samordningsuppgifterna i varje. särskilt fall skall handhas av den som med hänsyn till omständigheterna är mest lämpad. De synpunkter som utredningen anfört om vem som bör ha huvudansvaret bör kunna tjäna till ledning vid tillämpningen och ytterst har man att lita till att arbetarskyddsmyndigheterna ger de föreskrifter som behövs pä gemensamt arbetsställe. Jag förordar således att utredningens förslag genomförs. Jag har inte heller någon erinran mot

• Sida 174
•  Original

Prop. 1973zl30 174

vad utredningen anfört beträffande den närmare innebörden av samord- ningsansvaret pä byggarbetsplatser. Det bör understrykas att en av de viktigaste uppgifterna för den samordningsansvarige blir att sa snart behov därav kan förutses ta initiativ till att ett lämpligt organ tillskapas för handläggning av de gemensamma skyddsfrågorna under arbetstagarnas medverkan. Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill jag också framhålla att samordningsansvarct självfallet mäste gälla även beträffande frågor om personalutrymnien och sanitära anordningar.

För att en effektiv samverkan mellan arbetsgivarna pä gemensamma arbetsställen skall uppnås krävs att de arbetsgivare som inte har huvudansvaret för samordningsfrägorna har skyldigheter som svarar mot den samordningsansvariges uppgifter. Bl.a. fordras att arbetsgivarna pä arbetsstället följer den samordningsansvariges anvisningar rörande det gemensamma skyddsarbetets bedrivande. Befogenheter som följer med samordningsansvaret mäste vidare kunna gälla beträffande samtliga anställda på det gemensamma arbetsstället. Utredningens förslag om en särskild föreskrift i arbetarskyddslagen som klargör dessa förhållanden bör genomföras. Jag förordar ocksä att motsvarande samordningsmöjlig- heter som nyss sagts införs beträffande verksamhet som ensamföretagare bedriver pä gemensam byggarbetsplats.

Andra gemensam mu arbetsställen

Samordning av skyddsåtgärder behövs naturligtvis mänga gånger ocksä pä gemensamma arbetsställen utanför byggnadsbranschen. Som nämnts förut möter det svårigheter att finna generella regler om samordningsan- svar på dessa arbetsställen. Mot den bakgrunden har utredningen föreslagit en lagregel av innebörd att arbetsgivarna på annat gemensamt arbetsställe än inom byggnadsverksamhet skall kunna komma överens om att en av dem skall ha ansvaret för samordningen och att, för fall då överenskommelse inte finns, yrkesinspektionen skall ha befogenhet att föreskriva vem som skall ha sädant ansvar.

[in bestämmelse om samordningsansvaret i dessa fall bör vara enkel och klar, så att det inte. kan räda någon tvekan om att ett särskilt samordningsansvar föreligger. Nägon särreglering för gemensamt arbets- ställe som utgör fast driftställe, vilket ifrågasatts i LO:s remissyttrande, synes därför inte lämplig. [ anslutning till vad LO anfört vill jag emellertid framhålla att det bör vara lämpligt att yrkesinspektionen kartlägger förekomsten av mera permanenta gemensamma arbetsställen och ser till att samordningen av skyddsåtgärderna fungerar effektivt. Yrkesinspektionen bör naturligtvis även i övrigt ha uppmärksamheten riktad pä behovet av att i ett tidigt stadium fä till stånd en sådan samordning pä gemensamma arbetsställen.

Det är enligt min mening viktigt att" lagstiftningen i enlighet med utredningens förslag ger klart uttryck för att lösandet av skyddsfrägorna pa gemensamt arbetsställe ofta kräver att en av arbetsgivarna utses att ha ansvar för samordningsuppgifterna. Vidare bör yrkesinspektionen ges

• Sida 175
•  Original

Prop. 19731130 175

lagfäst stöd för att kunna meddela föreskrifter om vem som i det enskilda fallet skall ha detta samordningsansvar. Med hänsyn härtill förordar jag att de av utredningen föreslagna bestämmelserna införs i lagstiftningen. Som utredningen avsett bör fråga om föreskrift av yrkesinspektionen i samordningshänseende kunna väckas av arbetsgivare eller arbetstagare som berörs. Dessutom bör yrkesinspektionen själv kunna ta initiativ till sådana föreskrifter.

Samordningsansvar enligt nu förordade bestämmelser bör i huvudsak ha likartad innebörd som utredningen angett för byggnadsområdets del. Övriga arbetsgivare och deras arbetstagare liksom ensamföretagare på arbetsstället bör på motsvarande. sätt som på byggarbetsplatser vara skyldiga att följa direktiv om skyddsverksamheten som den huvudansvari- ge meddelar i samordningssyfte.

Om samordningsansvaret försummas eller om arbetsgivare, ensamföre- tagare eller arbetstagare underlåter att följa anvisningar från den samordningsansvarige bör det finnas möjligheter för arbetarskyddsmyn- digheterna att åstadkomma rättelse. Jag godtar utredningens förslagi detta hänseende som går ut på att yrkesinspektionen skall kunna meddela föreskrifter för att få till stånd samordning av skyddsåtgärder. Förslaget gäller såväl gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet som andra gemensamma arbetsställen. Yrkesinspektionens föreskrifter bör vara straff—sanktionerade.

Särskilda frågor för vissa arbetsställen

Arbetarskyddsproblem av liknande art som på gemensamma arbetsstäl- len uppkommer när arbetstagare helt eller delvis sysselsätts på arbetsställe över vilket hans arbetsgivare inte råder, något som är vanligt bl.a. i samband med transportverksamhet. Det gäller här situationer då arbetsgivaren inte har möjlighet att avhjälpa missförhållanden på ett främmande arbetsställe. Den gällande arbetarskyddslagstiftningen ger i sådant fall inte heller tillräckligt stöd för ingripande från arbetarskydds- myndigheterna mot den som råder över arbetsstället.

De bestämmelser som i det föregående förordats rörande samråd och samverkan och om samordningsansvar på gemensamma arbetsställen blir av betydelse också för skyddet av arbetstagare som sysselsätts på främmande arbetsplats. Många gånger är det ju här fråga om arbetsställe där två eller flera arbetsgivare bedriver verksamhet samtidigt och därmed aktualiseras de förut diskuterade nya kraven på skyddsåtgärder till förmån för envar som sysselsätts på arbetsstället. Utredningen har emellertid pekat på att detta inte är tillräckligt som underlag för lösningen av alla skyddsproblem beträffande anställdas arbete på arbetsplats över vilken deras arbetsgivare saknar rådighet. Utredningen syftar därvid främst på situationer då speciella skyddsåtgärder eller anordningar behövs för det arbete som dessa anställda utför på främmande arbetsplats. Utredningen har därför föreslagit att möjligheter skall finnas för arbetarskyddsmyndigheterna att gripa in med föreläggan—

• Sida 176
•  Original

Prop. 1973:130 176

de och förbud inte bara som hittills mot arbetsgivaren till dem som utsätts för risker i arbetet utan också mot den som räder över det arbetsställe där missförhållande finns.

Den sålunda avsedda utvidgningen av arbetarskyddsmyndigheternas handlingsmöjligheter kan enligt min mening få stor praktisk betydelse. Den som utför arbete på främmande arbetsställe får en stärkt position när han eller företrädare för honom framför önskemål om skyddsåtgärder till den som råder över arbetsstället. För arbetsgivaren, vars ansvar i skyddshänseende mot sina anställda naturligtvis gäller även när de anställda sysselsätts utanför arbetsgivarens fasta driftställe, bör det också finnas anledning att i ökad utsträckning bevaka arbctsförhällandcna för sina anställda på främmande arbetsställe när han vet att det finns effektiva medel att genomdriva de skyddsåtgärder som behövs. Jag anser således i likhet med utredningen att bestämmelser bör införas i arbetarskyddslagen som ger arbetarskyddsmyndigheterna befogenhet att i fall då arbetsgivaren inte disponerar över förhållandena på ett arbetsställe rikta föreläggande eller förbud också mot den som råder över arbetsstället. För att ingripande skall kunna göras bör i princip krävas att den som råder över arbetsstället bedriver verksamhet som faller under arbetarskyddslagen. Liksom utredningen anser jag dock att det av effektivitetsskäl mäste finnas möjlighet till ingripande också när den som råder över ett arbetsställe är ensamföretagare.

9.5. Utbildningsfrågor

En förutsättning för att skyddsombuden på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sina vidgade uppgifter är att de får en för uppdraget väl anpassad och tillräckligt omfattande utbildning. Vid arbetsplatsremissen har ett stort antal grupper särskilt uttalat att en utbyggd utbildning är av grundläggande betydelse med hänsyn till skyddsombudens ökade befogenheter och ansvar. Både LO och TCO har i sina remissyttranden ocksä framhållit att de vidgade uppgifter och det ökade ansvar som skyddsombuden kommer att få mäste motsvaras av en kraftig satsning då det gäller utbildningsfrågorna. Jag vill starkt understryka den uppfattning om utbildningsfrägornas stora vikt som har kommit till uttryck såväl hos utredningen som vid remissbehandlingen. Bland de. olika åtgärder som måste vidtas för att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön är en ökad uppmärksamhet åt utbildningsfrågorna enligt min mening av grundläggande. betydelse.

Utredningen har föreslagit en lagbestämmelse om att arbetsgivare och arbetstagare. skall ha ett gemensamt ansvar för att skyddsombuden får den utbildning som behövs. Utredningen anser att kostnaderna för denna utbildning i princip bör falla på arbetsgivarna. Vidare förutsätter utredningen att. deltagare i skyddsonibudsutbildningen inte skall vidkän— nas löneavdrag i samband med genmngång av kurs. Utredningens förslagi dessa delar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehand- lingen. LO och TCO anser dock att det bör komma till klarare uttryeki

• Sida 177
•  Original

Prop. 1973:130 - 177

lagen att ansvaret för utbildningen skall ligga på arbetsmarknadens parter. LO anser ocksä att det borde komma till uttryck i lagstiftningen att utbildning av skyddsombud skall ske pä betald arbetstid eller ersättas som om den fullgjorts pä betald arbetstid.

Som jag förut nämnt förordarjag att det i arbetarskyddslagen införs en grundläggande bestämmelse om erforderlig utbildning ät skyddsombuden av den innebörd som utredningen föreslagit. Med anledning av vad som anförts vid remissbehandlingen finns det anledning understryka att ansvaret för denna utbildning skall ligga på arbetsmarknadens parter.

Jag biträder också utredningens förslag att kostnaderna för skyddsom- budens utbildning bör falla på arbetsgivarna. Insatser för att tillföra skyddsombuden de kunskaper som de behöver för att pä ett effektivt sätt fullgöra sina uppgifter är ett betydelsefullt led i alla de åtgärder som mäste till för att förbättra arbetsmiljön. ] enlighet med vad jag tidigare anfört bör kostnaderna för sädana åtgärder ses som en del av produktionskostnaden. Eftersom utbildningen av skyddsombud är en fråga som berör alla arbetsgivare bör utbildningskostnaderna i enlighet med utredningens förslag finansieras genom en ökning av den kollektiva arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna. Jag äterkommer i ett följande avsnitt närmare till denna fråga. Som utredningen förutsatt bör arbetsgivarnas kostnadsansvar för skyddsombudens utbildning inte bara omfatta de direkta utbildningskostnader som finansieras kollektivt genom arbetarskyddsavgiften utan även inbegripa att utbildningen skall ske på betald arbetstid eller ersättas som om den fullgjorts pä betald arbetstid. Jag förutsätter således i likhet med utredningen och i överensstämmelse med vad som framhållits vid arbetsplatsremissen att" deltagande i kurs i arbetsmiljöfrägor skall ske med ersättning i form av lön och andra anställningsförmäner och att kursdeltagare bereds erforderlig ledighet för ändamålet. [ avvaktan på erfarenheter om utbildningens omfattning. genomförande m. m. ärjag f. n. inte beredd att ta ställning till om dessa frågor bör regleras i lag.

Som jag redan framhållit är det naturligt att ansvaret för utbildnings— verksamheten för skyddsombuden ankommer på arbetsmarknadens parter som redan har stor erfarenhet i dessa frågor Härigenom främjas en praktisk och verklighetsnära inriktning av utbildningen. Jag ställer mig ocksä bakom de synpunkter som framförts vid arbetsplatsremissen om en i stor utsträckning branschvis ordnad utbildning.

Utredningen har föreslagit att till arbetarskyddsstyrelsen skall knytas en central utbildningsdelegation med uppgift att verka för samordning av utbildningsverksamheten samt att ange riktlinjer för utbildningens innehäll m. m. Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. däribland arbetarskyddsstyrelsen, LO och TCO, har tillstyrkt detta förslag eller lämnat det utan erinran. Jag förordar att den av utredningen föreslagna utbildningsdelegationen in rättas.

När det gäller utbildningsdelegationens uppgifter vill jag peka på att. den utbildning det här gäller avses rikta sig till flera olika personalkatego— rier med olika utbildningsbakgrund och praktiska erfarenheter. Utbild-

• Sida 178
•  Original

Prop. 1973:130 178

ningsbehoven varierar också mellan olika näringsgrenar. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att säväl en grundutbildning av mera allmängiltig karaktär som en med hänsyn till olikartade behov differentierad vidareutbildning står till förfogande.. Utbildningen bör vidare organiseras så att skyddsombuden kan genomgä den inom en rimlig tidsrymd. Delegationen bör också utarbeta förslag till de. normer som skall gälla för bidragsgivningen till utbildningsverksamheten. Till denna fråga återkommer jag i ett följande avsnitt om arbetarskyddsfon- den.

De här nämnda uppgifterna för utbildningsdelegationen kräver stor tillgång till sakkunskap i fråga om arbetslivets behov av utbildning i arbetarskyddsfrägor. Det är därför betydelsefullt att de erfarenheter arbetsmarknadens parter har i dessa frågor tas till vara och att parterna ges ett betydande inflytande över utbildningens uppläggning. ] delegatio- nen, som det bör ankomma på Kungl. Maj '.t att utse, bör således ingå bl.a. representanter för arbetsmarknadsparterna. Jag anser det vidare naturligt att även arbetarskyddsfonden blir representerad i utbildningsde- legationen. Delegationen bör samarbeta med organisationer och andra som har en verksamhet med anknytning till dclegationens. lnte minst gäller detta SAF:s och LO:s gemensamma organ, Arbetarskyddsnämnden, som har en omfattande erfarenhet av den arbetarskyddsutbildning som ligger inom parternas gemensamma ansvarsområde..

Utredningen har med instämmande av ett stort antal remissinstanser framhållit att det är av stor vikt att förutom skyddsombuden även vissa andra personalkategorier har goda kunskaper i arbetarskydd. Betydelsen härav har också understrukits vid arbetsplatsremissen. Jag förordar därför att utbildningsdelegationcns uppgifter fär omfatta även arbetarskyddsut- bildning för personal i arbetsledande ställning. Finansieringen av denna utbildningsverksamhet bör ske på motsvarande. sätt som jag tidigare föreslagit för skyddsombudens utbildning. Från arbetarskyddsfonden bör även kunna utgä bidrag till utbildning i arbetsmiljöfrägor för tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön.

] remissyttrandena från bl. a. LO och TCO har också tagits upp den vidare frågan om undervisningen i arbetsmiljöfrägorna inom det allmänna utbildningsväsendet och frågan beträffande forskningen på arbetsmiljö- omrädet.

lnom grundskolan och gymnasieskolan före-kommer redan nu viss utbildning i frågor med anknytning till arbetsmiljön. Vid remissbehand- lingen har särskilt LO och TCO kraftigt understrukit behovet av en mera omfattande och systematisk orientering om grundläggande förhållanden på arbetsmiljöomrädet inom ramen för den undervisning som ges i skolväsendet. I dessa remissyttranden framhålls också att frågan om arbetsmiljön måste. vara en integrerad del av undervisningen i de mera yrkesinriktade studievägarna och i den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna arbetsrnarknadsutbildningen.

Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet vill jag beträffande dessa frågor framhålla följande.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1973:130 179

[ läroplanerna för de utpräglat yrkesinriktade studievägarna i gymnasieskolan ingår som ett av målen för undervisningen att utveckla förmågan att iaktta och analysera sociala förhållanden på arbetsplatsen samt att förvärva insikt om yrkes- och arbetsförhållandenas föränderlig- het. Som ett huvudmoment upptas arbetsplatsens skyddsfrågor. ] prop. 197221 (bil. 10 s. 232) har understrukits angelägenheten av att dessa skrivningar i läroplanerna följs upp i skolöverstyrelsens fortsatta arbete.

Med anledning av de nu aktuella satsningarna på arbetsmiljöns område är det angeläget med ytterligare insatser på utbildningssidan. Chefen för utbildningsdcpartementet kommer senare att föreslå Kungl. Maj:t en sådan ändring av läroplanen för främst de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan att huvudmomentet arbetsplatsens skyddsfrågor ändras till arbetsplatsens miljöfrågor. Skolövcrstyrelsens fortsatta arbete bör leda fram till anvisningar till kursplanerna för dessa studievägar. Detta kursplanearbetc bör bedrivas i kontakt med arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsorganisationerna.

Även inom universitets- och högskoleutbildningen har frågor rörande arbetsmiljön ägnats allt större uppmärksamhet under de senaste åren. LO lämnar i sitt remissyttrande en rad exempel på den stora aktivitet som pågår på universitetshåll inom arbetsmiljöområdet och framhåller behovet av integrering av den verksanknutna utbildningen och forsk- ningen på detta område med motsvarande verksamhet vid universitet och högskolor. UKÄ framhåller också i sitt remissyttrande att ökade insatser inom utbildningen och forskningen är av stor betydelse för att utredningens intentioner skall kunna förverkligas. UKÄ har nyligen tillsatt en samrådsgrupp med uppgift att inom universitetsväsendet stödja och samordna det lokala planeringsarbetet rörande arbetsvetenskaplig utbildning och forskning inom främst de samhällsvetenskapliga, medicins- ka och tekniska ornrådena. Dessutom har UKÄ uppdragit åt de tekniska fakulteternas utbildningsnämnder att komma in med förslag till studieplaner för kurser i arbetsvetenskap vid samtliga utbildningslinjer i civilingenjörsutbildningen, att om möjligt tillämpas som försöksverksam- het redan läsåret 1973/74. Efter samråd med statsrådet Moberg vill jag stryka under angelägenheten av att sådana förändringar genomförs i utbildningen vid berörda fakulteter att blivande yrkesutövare bättre än i dag är förberedda för konstruktiva insatser i syfte att förbättra arbetsmiljön. UKÄ har föreslagit att en arbetsvetenskaplig utbildning och forskning anordnas vid högskolan i Luleå. Beredning av denna fråga pågår inom utbinningsdepartementet med sikte på prövning i budgetar- betet kommande höst.

Av betydelse i detta sammanhang är också den samverkan som måste finnas mellan verksamheten vid arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning och den högre utbildningen och forskningen inom universitet och högskolor. [ likhet med vad UKÄ framhåller i sitt yttrande finner jag det angeläget att organisatoriska åtgärder vidtas för att stärka en sådan samverkan. Sålunda bör innehavare av tjänst som professor och som laborator vid styrelsens arbetsmedicinska avdelningi Stockholm liksom

• Sida 180
•  Original

Prop. 1973:130 180

vid filialen i Umeå åläggas skyldighet att i tjänsten undervisa, handleda och examinera inom universitetsorganisationen, företrädesvis inom forskarutbildningen. Vidare bör innehavare av sådan tjänst erhålla .ledamotskap i vederbörande fakultet. Det ankommer på Kungl. Maj:t att efter förslag från arbetarskyddsstyrelsen och UKÄ besluta i dessa frågor.

Utredningen föreslår också att ett vetenskapligt räd knyts till arbetarskyddsstyrelsen. [ detta avses ingå företrädare för bl. a. de grunddiseipliner från vilka de arbetsvetenskapliga disciplinerna utgått. Jag förordar att detta förslag genomförs. Det ankommer på Kungl. Maj:t att förordna ledamöter i rådet.

9.6. Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden

Genom beslut vid 1971 års riksdag (prop. 197122, SfU 1971 :17, rskr 19711108) har införts en särskild arbetarskyddsavgift som skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. Avgiften utgör 0,05 % av samma löneunderlag som gäller för avgiften till yrkesskadcförsäkringen. Av denna avgift utgör 0,02 % bidrag till statens kostnader för arbetarskyddsverkets verksamhet, medan 0,03 % tillförs en arbetar- skyddsfond för att användas för bidrag till forskning, utbildning och information inom arbetsmiljöområdet. Under år 1973 beräknas fonden tillföras ca 24 milj. kr.

Arbetsmiljöutrcdningen har i anslutning till sina förslag om utbildning av skyddsombud konstaterat att denna fråga berör alla arbetsgivare varför de kostnader som uppkommer bör kunna täckas genom kollektiva avgifter. Utredningen föreslår att arbetarskyddsavgiften höjs med 0,02 procentenheter. varigenom fonden skulle tillföras ytterligare ca 16 milj. kr. om året för att användas för utbildningsändamäl. Dessa medel är enligt utredningen avsedda för bidrag till organisation eller företag som anordnar utbildning av skyddsombud. Bidragsgivningen föreslås i princip avse alla direkt med utbildningen förenade kostnader men däremot inte kostnader för förlorad arbetsförtjänst under kurstiden. Det avses ankomma på den utbildningsdelegation som föreslås knuten till arbetarskyddsstyrelsen att i enlighet med dessa principer och inom ramen för tillgängliga medel utarbeta regler för bidragsgivningen.

Vid min anmälan av frågan om uttaget av avgifter till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen (prop. 1973z48) berördes även arbetarskyddsav— giften. Jag meddelade därvid min avsikt att vid behandlingen av arbetsmiljönt'redningcns förslag förorda en höjning av arbetarskyddsavgif- ten från 0,05 till 0,10 % från den 1 januari 1974 föratt göra det möjligt att genomföra en intensifierad utbildning av skyddsombuden samt att föreslå en utvidgning av arbetarskyddsfondens verksamhet även i andra avseenden. Jag uttalade också min avsikt att i det sammanhanget ta upp en av LO och SAF aktualiserad fråga om kollektiv finansiering av vissa kostnader i samband med utbildning av personal för företagshälsovärden. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra frågor om arbetarskyddsfondens verksamhet till närmare behandling.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1973:130 181

Jag har i det föregående understrukit vikten av att skyddsombuden tillförsäkras en utbildning som ger dem förutsättning att göra en aktiv insats i skyddsarbetet. Jag har i det sammanhanget ocksä behandlat frågan om utbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa andra personalkate- gorier, främst arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön. Utbildningen av såväl skyddsombuden som dessa andra pcrsonalkategorier skall bekostas av arbetsgivarna. Eftersom denna utbildning är en fråga som berör alla arbetsgivare bör finansieringen ske genom kollektiv arbetsgivaravgift. I enlighet med vad jag tidigare anfört bör dessa utbildningskostnader täckas genom bidrag från arbetarskydds- fonden. Hur stora kostnader det här blir fråga om är svårt att beräkna innan utbildningsbehoven kartlagts närmare och utbildningsprogrammen utformats. Med utgångspunkt i vissa uppskattningar beräknar jag att ca 20 milj. kr. av arbetarskyddsfondens medel för är 1974 behöver disponeras för bid rag till dessa ändamål.

Det bör ankomma på den föreslagna utbildningsdelegationen att utarbeta förslag till normer för bidrag till här avsedd utbildning. Bidragsnormerna bör fastställas av arbetarskyddsfondens styrelse som även har att besluta om bidrag.

SAF och LO har i gemensam skrivelse den 15 maj 1.972 föreslagit att vissa kostnader i samband med den utbildning i företagshälsovärd som bedrivs av arbetarskyddsstyrelsen skall finansieras kollektivt. Därvid avses ersättning under utbildningstiden till blivande förelagsläkare. företags- sköterskor och skyddslagenjörer. I samband med att riktlinjer för denna utbildning drogs upp i prop. 1971123 förutsattes att erforderliga praktikmöjligheter skulle ställas till förfogande av näringslivet och att lön därvid skulle utgå från resp. företag. Hittills har denna fråga inte inneburit några större problem eftersom kursdeltagarrm i allmänhet redan haft anställning och uppburit lön under utbildningstiden. l skrivelsen framhålls emellertid att det på längre sikt kommer att bli stora svårigheter att få fram erforderliga praktikplatser om den som tar emot praktikanten också skall svara för dennes lön under utbildningstiden.

Jag har förståelse för de synpunkter som redovisas i skrivelsen från SAF och LO. Med hänsyn till de praktiska problem som kan förutses för kommande år finner jag det lämpligt att även i detta fall utnyttja möjligheten till kollektiv finansiering av utbildningskostnaderna. Jag förordar således att bidrag skall kunna utgå från arbetarskyddsfonden till den som deltar i arbetarskyddsstyrelsens utbildning för personal inom företagshälsovärden Bidraget bör utgå under säväl teoretisk som praktisk del av kursen. Den som redan har anställning inom företagshälsovård förutsätts uppbära lön under kurstiden och bör inte vara berättigad till utbildningsbidrag fran fonden. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrel- sen att fastställa bestämmelser beträffande bidragsbelopp m.m. Jag uppskattar kostnaderna för den här förordade hidragsgivningen till högst 5 milj. kr. per år under de närmaste åren.

Jag har i tidigare avsnitt anslutit mig till utredningens förslag om en betydande utvidgning av möjligheterna att utse regionala skyddsombud

• Sida 182
•  Original

Prop. 1973:130 182

för att stärka arbetarskyddet på de mindre arbetsplatserna. Behovet härav har också understrukits vid arbetsplatsremissen. Utredningen har utgått" från att ersättningsfrågan för de regionala skyddsombuden skall kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har bl. a. LO framhållit svårigheterna att nä en sådan lösning och förordat att finansieringen i stället sker genom en generell arbetsgivaravgift. Jag har blivit övertygad om de praktiska svårigheter som följer med en lösning som skulle innebära att kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet betalades individuellt av arbetsgivarna vid berörda arbetsställen. Jag förordar i överensstämmelse med syftet med vad LO anfört att medel från arbetarskyddsfonden ställs till förfogande för bidrag till kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet. Ersättningen bör i princip utformas som ett belopp per arbetsställe. Förslag till bestämmelser för dessa ersättningar bör utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen och fastställas av Kungl. Maj:t. Omfattningen av dessa ersättningar blir givetvis beroende av i vilken utsträckning regionala skyddsombud kommer att utses. Kostnaderna för fonden under de första åren torde kunna uppskattas till 5 milj. kr. per år.

Jag vill i detta sammanhang också något beröra arbetarskyddsfondens insatser när det gäller forskning och utveckling. Fonden skall enligt sin instruktion stödja forskning som syftar till att förbättra arbetsmiljön och då främst sådana forskningsprojekt som kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet. Hittills har insatserna främst inriktats på projekt som gäller undersökningar, kartläggningar och analyser av olika problemområden för att därigenom bl.a. få ökade kunskaper om de faktorer som har betydelse för människor i arbetslivet. Det räcker emellertid inte med att få fram dessa kunskaper, de måste också tas till vara genom praktiska åtgärder. Erfarenheterna från detta och andra områden visar att det kan uppstå svårigheter när det gäller att föra ut resultaten av forskningen i praktisk tillämpning. Jag vill därför understryka angelägenheten av att de forskningsresultat som kommer fram genom de olika undersökningar och analyser som bedrivs med stöd av fonden kan följas upp genom praktiskt utvecklingsarbete. Fonden bör därför ha möjlighet att stödja projekt så långt i produktutveeklingen som behövs för att garantera att den nya tekniska lösningen kan komma i praktisk tillämpning. Stöd till sådant målinriktat forsknings— och utvecklingsarbete, som jag nu berört. lämnas f. n. av styrelsen för teknisk utveckling. Genom att arbetarskyddsfonden enligt mitt förslag får vidgade uppgifter bör en viss arbetsfördelning mellan styrelsen och fonden komma till stånd. Vid planeringen av verksamheten bör därför samråd förutsättas mellan fonden och styrelsen.

En ökad satsning från arbetarskyddsfondens sida på sådan uppföljning och utveckling kommer att kräva betydande ekonomiska insatser. Jag finner det därför angeläget att ytterligare medel ställs till fondstyrelsens förfogande för bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete.

Enligt nu gällande regler är staten som arbetsgivare undantagen från

• Sida 183
•  Original

Prop. 1973:130 183

skyldigheten att erlägga arbetarskyddsavgift. Vid remissbehandlingen har TCO samt statens personalnämnd och statens personalutbildningsnämnd ansett att även staten bör bidra till arbetarskyddsfonden genom den särskilda arbetarskyddsavgiften. Av olika skäl, främst angelägenheten av att underlätta en önskvärd samordning av insatserna för forskning, utbildning och information i arbetsmiljöfrägor över gränserna för skilda sektorer av arbetsmarknaden, bör staten inte längre inta någon särställning när det gäller att bidra till arbetarskyddsfonden. Hela lagstiftningen om arbetarskyddet avser även staten som arbetsgivare. Jag förordar därför att staten betalar avgift till arbetarskyddsfonden enligt motsvarande regler som gäller för övriga arbetsgivare.

När det gäller den arbetarskyddsavgift som faller på staten bör det ankomma på riksförsäkringsverket att beräkna den delav avgiften som skall tillföras arbetarskyddsfonden och tillgodoföra fonden det framräk— nade beloppet med debitering av titeln Pcnsionsrnedel m.m. på motsvarande Sätt som nu sker beträffande statens sjukförsäkringsavgift m.m. I samband härmed bör de arbetarskyddsprojekt m.m. som arbetarskyddsstyrelsen f. n. bekostar från ett särskilt anslag fr.o.m. budgetåret 1974/75 finansieras över arbetarskyddsfonden. Därvid bör årligen reserveras medel som ställs till arbetarskyddsstyrelsens förfogan— de.

Mot bakgrund av vad jag här anfört om behovet av ytterligare insatser på arbetsmiljöomrädet förordar jag att ökade medel tillförs arbetar- skyddsfonden. I enlighet med vad jag anfört vid min anmälan av prop. l973:48 förordar jag att arbetarskyddsavgiften höjs från 0,05 % till 0,10 % fr. o. m. den 1 januari 1974. Denna avgift bör liksom nu fördelas mellan bidrag till kostnaderna för utbyggnaden av arbetarskyddsverket och bidrag till arbetarskyddst'onden. Därvid bör en fjärdedel bclöpa pä arbetarskyddsverket och tre fjärdedelar på arbetarskyddsfonden. Här- igenom oeh genom att arbetarskyddsavgift i fortsättningen skall erläggas även av staten kommer arbetarskyddsfonden att tillföras ytterligare omkring 50 milj. kr. per år. Genom den i prop. l973:48 föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen kan de ökade insatserna för arbetarskyddet genomföras inom ramen för en oförändrad sammanlagd arbetsgivaravgift.

De utökade uppgifter för arbetarskyddsfonden som följer av vad jag här förordat kommer att föranleda ändringar i instruktionen (19711803) för styrelsen för arbetarskyddsfonden. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning utfärda erforderliga bestämmelser beträffande handläggningen av den utvidgade bidragsgivningen.

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i detta sammanhang också ta upp frågor om finansieringen av de utbildningsin- satser som krävs i samband med genomförandet av riksdagens beslut om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (prop. l97'2:116, NU 1972:62, rskr 19722340). Denna reform skapar behov av omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbildning. Som förutsatts i den nämnda propositionen har

• Sida 184
•  Original

Prop. 1973:130 184

löntagarnas (_)rganisatitmer visat sig beredda att här göra aktiva insatser. lm omfattande. utbildningsvcrksarnhet har salunda planerats och redan satts igång av organisationerna.

Överenskommelse om ersättning för förlorad arbetsförtjänst i samband med utbildningen har nyligen träffats mellan SAF. LO och TCO-P. Det är tillfredsställande att denna för verksamheten viktiga fråga kunnat lösas på detta sätt. När det gäller utbildningskostnadcrna bör en väsentlig del kunna finansieras genom en kollektiv arbetsgivaravgift. Av praktiska skäl bör detta enligt min mening ske i den formen att en viss del av den höjda arbetarskyddsavgiften för är 1974 som en engångs-åtgärd avsätts för detta utbildningsändamäl. Jag förordar därför att av den delav arbetarskydds- avgiften för är 1974 som skall föras till arbetarskyddsfonden ett belopp som motsvarar 0.01 % av töneundertaget avsätts för bidrag till nämnda. utbildningskostnader. Detta belopp kan beräknas uppgå till ca 11 milj. kr. Planeringen av utbildningens omfattning och utformning bör ske med utgångspunkt i att de sålunda tillgängliga medlen kan användas för att täcka ungefär tre fjärdedelar av de totala kostnaderna. Den resterande fjärdedelen bör kunna finansieras av organisationerna själva.

Bidrag bör utgår för utbildning som de fackliga huvudorganisationerna anordnar i anslutning till beslutet om styrelserepresentation. Bidragsreg- lerna bör anpassas till det varierande utbildningsbehov som kan föreligga för olika grupper av styrelseledamöter. Bidrag bör utgä för kostnader för undervisning, resor och uppehälle. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa bidragsnormerna och att bestämma hur administrationen av bidragsverksamheten skall anordnas.

Förslaget innebär att bidrag kan börja utbetalas först under är 1974 men enligt vad jag inhämtat är berörda organisationer beredda att förskottcra dessförinnan uppkomna utgifter.

9.7. Den offentliga tillsynsorganisationen Allmänna synpunkter

Utredningen har lagt fram förslag om en kraftig förstärkning av arbetarskyddsstyrelscns och yrkesinspektionens resurser. Som jag inled- ningsvis nämnt har en första etapp av detta utbyggnadsprogram redan godkänts av riksdagen pä grundval av de förslag som lades fram i årets statsverksproposition ("prop. l973:1 bil. 7, p. 1.1 och 2"). En fortsatt utbyggnad av arbetarskyddsstyrelscns och yrkesinspektionens resurser planeras på grundval av utredningens förslag.

Arbetarskyddsstyrelsens resurser kommer således att byggas ut kraftigt redan fr.o.m. den 1 juli i 'ir. Kapaciteten för att bl.a. utarbeta arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna arbetarskydds- verksamhetcn förstärks. Möjligheterna till forsknings— och utvecklingsar- bete förbättras genom att en arbetsmedicinsk filial till styrelsen inrättas i Umeå. Samtidigt har medel anvis'ats för betydande resursförstärkningar även för yrkesinspektionen redan under budgetåret 1973/74. Därvid har också delvis tagits ställning till arbetsrniljöutredningens förslag om att

• Sida 185
•  Original

Prop. 1973:130 185

integrera vissa specialinspektioner i den allmänna yrkesinspektionen. Sålunda inordnas skogsyrkesinspektionen och yrkesinspektionen för landtrafiken liksom bergmästarnas arbetarskyddsverksatnhet i den all- männa yrkesinspektionen. ] enlighet med utredningens förslag vill jag nu förorda att även tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagstift- ningen i vad angär luftfartstjänst övertas av allmänna yrkesinspektionen. Det ankommer pä Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga. Den av utredningen behandlade fragan om inordnande av sprängämnesinspektio- nens arbetarskyddsuppgifter i den allmänna yrkesinspektionen bör i enlighet med utredningens förslag bli föremäl för närmare prövning genom utredning i särskild ordning. Detta utredningsarbete kommer att verkställas inom berörda departement.

Den kommunala tillsynen

Utredningen har vid sin översyn av arbetarskyddets organisation ocksä behandlat frågan om den kommunala tillsynen, vilken omfattar arbete som bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel eller tekniska anordningar och vari i regel används mindre än tio arbetstagare. Denna tillsynsform gäller ocksä vissa arbetsställen med enklare tekniska anordningar liksom vissa arbetsställen med tio eller fler arbetstagare, t. ex. inom handels— och kontorsverksamhet samt servicenäringar.

'l'ill grund för utredningens överväganden i denna fråga har legat en av arbetarskyddsstyrelsen pä uppdrag av Kungl. Maj:t verkställd utredning. Utredningen har liksom arbetarskyddsstyrelsen funnit det angeläget att astadkomma en ökad effektivitet i den kommunala tillsynen och föreslagit olika åtgärder i detta syfte. Utredningen anser att denna tillsynsform innebär ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser, eftersom den kommunala tillsynen i stor utsträckning avser arbetsställen som i andra sammanhang - främst vad gäller den allmänna hälsovården och livsmedelshygienen inspekteras av kommunalt anställda tjänste— män. Utredningens ståndpunkt har i allmänhet .godtagits av remissinstan- serna, däribland löntagarorganisationerna. Kommunförbundet har ut- tryckt tveksamhet om denna tillsyn kan bli tillräckligt effektiv inom ramen för nuvarande organisation.

Det är enligt min mening viktigt att den kommunala tillsynen ges en ökad effektivitet. Av väsentlig betydelse för en effektiv tillsyn är att den utövas av heltidsanställda kommunala tjänstemän som har erforderlig utbildning. Den kommunindelningsreform, som skall vara genomförd vid årsskiftet l973/74 kan beräknas ge kommunerna förutsättningar att organisera arbetarskyddstillsynen på ett mera effektivt sätt än som tidigare varit möjligt. Tillsynsmännens utbildning är av central betydelse. Frågan om specialutbildning i arbetarskydd för de kommunala tillsyns- männen utreds f.n. av en särskilt tillkallad sakkunnig i samband med en pägaende. översyn av hälsovärdsinspektörsutbildningen. Den sakkunnige har i sitt remissyttrande bl. a. framhällit att den hälsovårdsinspektörsut- bildning, varom förslag kommer att läggas fram, ger inspektörerna

• Sida 186
•  Original

Prop. 1973:130 186

kompetens att utöva en fullgod kontroll på de arbetsställen som ligger under kommunal tillsyn.

Utredningens förslag om en lagändring, som innebär att det skall vara kommunen som sådan -— i stället för enligt nu gällande regler hälvsovårdsnämnden — som skall svara för att kommunala tillsynsmän utses, syftar till en starkare politisk förankring av den kommunala tillsynen hos kommunens. ledning. Jag biträder detta förslag. Som utredningen anfört bör tillsynsman vara direkt underställd yrkesinspek- tionen och arbetarskyddsstyrelsen i det egentliga tillsynsarbetet. Dessa samt övriga av utredningen föreslagna åtgärder på detta område är enligt min mening ägnade att ge den kommunala tillsynen ökad effektivitet. Jag kommer i det följande att förorda en ökning av antalet yrkesinspektions- distrikt frän nuvarande 11 till 19. Därigenom ökar yrkesinspektionens möjligheter att stödja de kommunala tillsynsmännen ideras verksamhet.

Utredningen har föreslagit att frågan om statsbidrag till den kommunala tillsynen prövas i samband med pågående överväganden om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Som bl.a. LO anfört i sitt remissyttrande är det viktigt att finna en lösning av denna fråga, och beslut har därför fattats tidigare denna dag om att uppdra åt kommunalekonomiska utredningen att pröva frågan om statsbidrag till den kommunala arbetarskyddstillsynen.

Yrkesinspektionens arbetsformer

Jag har i det föregående föreslagit regler som innebär en kraftig förstärkning av den lokala skyddsorganisationens ställning. Detta kan väntas leda till en betydelsefull intensifiering av skyddsarbetet. Det är därför viktigt att även yrkesinspektionens resurser oeh organisation kan förstärkas. Betydelsen av ökade resurser åt yrkesinspektionen har också kraftigt understrukits vid arbetsplatsremissen. Som jag nyss nämnt kommer yrkesinspektionen att tillföras betydande resursförstärkningar för budgetåret l973/74 i enlighet med förslag som lagts fram i årets statsverksproposition. På grundval av utredningens förslag planeras en fortsatt utbyggnad under följande budgetår.

Utvecklingen tyder på att yrkesinspektionens insatser i ökande omfattning kommer att avse rådgivning och praktiskt stöd åt den lokala skyddsorganisationen. Inspektion och rådgivning får givetvis inte ses som från varandra fristående arbetsformer. De griper in i varandra på olika sätt och är båda lika nödvändiga. I likhet med utredningen villjag därför understryka att yrkesinspektionen vid sidan av sin inspekterande funktion har betydelsefulla uppgifter som rådgivande och stödjande organ i förhållande till den lokala skyddsorganisationen. Betydelsen härav har också framhållits vid arbetsplatsremissen.

En annan viktig fråga när det gäller yrkesinspektionens verksamhet är fördelningen av resurserna på en regelbunden allmän tillsyn resp. riktad tillsyn av olika slag. Med den senare formen av tillsyn avses exempelvis en systematisk genomgång av arbetsmiljöproblemen i en hel bransch eller

• Sida 187
•  Original

Prop. 19732130 187

projekt rörande enskilda miljöfaktorer såsom buller, luftföroreningar m.m. som kan förekomma inom flera branscher. Jag instämmer i utredningens uppfattning att olika former av riktade insatser innebär en rad fördelar. Genomgången av problemen blir mera grundlig och bedömningen av dessa och tillämpningen av meddelade arbetarskyddsan- visningar mera enhetlig. Som utredningen anfört bör därför yrkesinspek- tionens tillsynsverksamhet i ökad omfattning ges formen av insatser riktade på vissa branscher eller vissa miljöproblem.

Självfallet är det av stor betydelse att yrkesinspektionen regelbundet besöker arbetsplatserna. Denna fråga har ägnats stort intresse'vid arbetsplatsremissen, där ett genomgående krav varit att få till stånd tätare besök av yrkesinspektionen ute på arbetsplatserna. Att generellt ange hur ofta tillsyn skall ske är givetvis inte möjligt eftersom tillsynsbehovet växlar avsevärt mellan olika branscher och även mellan företagen i samma bransch. Av stor betydelse är också om den lokala skyddsorganisationen fungerar väl, och som jag förut nämnt bör yrkesinspektionens arbete i stor utsträckning gå ut på att stödja den lokala skyddsorganisationen i dess verksamhet. Jag vill i likhet med utredningen betona att det bör vara en strävan att nedbringa tiden mellan inspektionsbesöken och att detta bör ske med beaktande av tillsynsbehovet idet enskilda fallet.

Yrkesinspektionen förfogar förutom över personalen för allmänna tillsynsuppgifter ocksä över vissa specialister. Det gäller personal med särskilda kunskaper och erfarenheter om byggnadsverksamhet. stuveri- arbete, jordbruksarbete osv. Vidare finns särskilda yrkeshygieniker med uppgift att utföra mätningar av luftföroreningar, buller och andra miljöfaktorer på arbetsplatserna. Samtliga yrkesinspektionsdistrikt har tillgång till läkarexpertis på det arbetsmedicinska området. Socialinspek- törerna representerar en personalkategori med social utbildning. Av stor betydelse när det gäller att tillgodose yrkesinspektionens behov av specialisthjälp i tillsynsarbetet är vidare den sakkunskap på olika områden som finns inom arbetarskyddsstyrelsen. I samband med att bergmästarnas arbetarskyddsverksamhet förs över till den allmänna yrkesinspektionen kommer även viss bergteknisk expertis att tillföras yrkesinspektionen och placeras i distrikt där gruvdrift förekommer. Jag vill i detta sammanhang liksom utredningen framhålla vikten av att samarbete sker med bergmästarna som får ses som expertmyndighet och som bör konsulteras av arbetarskyddsmyndigheterna på liknande sätt som sker på andra speciella områden. Genom de förstärkningar som kommer att tillföras yrkesinspektionen bör det också bli möjligt att placera ytterligare personal med särskild sakkunskap inom de distrikt där gruvdrift förekommer. I samband med att skogsyrkesinspektionen inordnas i den allmänna yrkesinspektionen kommer denna även att få tillgång till skogsteknisk expertis. Skogsyrkesinspektionens personal kommer att fördelas till tjänstgöring inom de olika yrkesinspektions- distrikten med hänsyn till skogsbrukets omfattning.

Yrkesinspektionens personal är f.n. till helt övervägande delen tekniskt skolade tjänstemän, vilket hänger samman med att olycksfalls-

• Sida 188
•  Original

Prop. 1973:130 188

skydd och annat tekniskt arbetarskydd krävt och alltjämt kräver stora insatser i tillsynsverksamheten. Denna personal utför ett mycket viktigt arbete inom arbetarskyddet. Ett modernt förebyggande arbetarskydd kräver emellertid inte endast tekniska utan även andra insatser som riktar sig mot såväl fysiska som psykiska faktorer och deras relation till arbetet. Det är givetvis viktigt att yrkesinspektionen även förfogar över personal med lämplig utbildning och erfarenhet för sådana uppgifter. Det finns enligt min mening också anledning att understryka de synpunkter som förts fram vid arbetsplatsremissen om värdet av att rekrytera personal med direkt erfarenhet av arbetslivet.

Socialinspektörernas nuvarande verksamhet är till övervägande delen inriktad på en allmän tillsyn över arbetsställen, där arbetstagarna i särskilt stor utsträckning utgörs av kvinnor. De skall också ägna uppmärksamhet åt vissa allmänna frågor rörande kvinnlig och minderårig arbetskraft och vissa andra sociala frågor. Denna verksamhetsinriktning är betingad av ett äldre synsätt i fråga om kvinnors särskilda problem i arbetslivet. l likhet med utredningen anser jag det inte motiverat eller riktigt att på detta sätt dela upp arbetarskyddstillsynen efter kön eller efter olika åldersgrupper. Det bör ankomma på all inspekterande personal, i förekommande fall i samverkan med specialister på olika områden, att utforma tillsynsverk- samheten på ett sådant sätt att en allsidig bedömning blir möjlig.

Nämnder [ yrkesinspektionen med parrsrepresentation

Utredningen har föreslagit att det nuvarande förtroenderådet hos yrkesinspektionen omvandlas till en nämnd med beslutsfunktioner. Yrkesinspektören föreslås vara ordförande i nämnden. I denna skall vidare ingå representanter för arbetsmarknadens parter. Genom nämnden skall parterna få möjlighet att utöva ett direkt inflytande pa yrkes- inspektionens verksamhet. Nämnden avses få beslutsfunktioner bl. a. när det gäller att tillämpa arbetarskyddslagstiftningens sanktionssystem. Utredningens förslag har tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sigi frågan.

Jag biträder utredningens förslag. Det är enligt min mening naturligt att den regionala tillsynen inom arbetarskyddet har en förankring i ett organ som företräder de närmaste arbetarskyddsintressena inom distrik- tet. En sådan nämnd bör också kunna medverka till att yrkesinspektio- nens avgöranden omfattas med förtroende av dem som berörs. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utse ledamöterna i nämnden och att närma- re reglera nämndens verksamhet. I samband därmed bör övervägas en samordning med de funktioner som nu handhas av länsdelegationerna för företagshälsovärd.

• Sida 189
•  Original

Prop. 1973:130 189

Yrkesinspektionens distriktsindclning

Den allmänna yrkesinspektionen är f. n. indelad i elva distrikt, vilka i fråga om såväl geografisk storlek som antal arbetsställen under inspektionens tillsyn företer betydande skillnader. Vissa distrikt. framför allt i landets mellersta och norra delar, är mycket stora till ytvidden. ] fråga om antal arbetsställen är främst storstadsdistrikten mycket omfattande i förhållande till övriga distrikt.

Som jag redan framhållit kommer de ökade insatserna i olika avseenden för en bättre arbetsmiljö att ställa höga krav på yrkesinspektio- nen när det gäller att snabbt kunna ta" ställning i olika frågor. Detta har också betonats vid arbetsplatsremissen. Utredningen har i detta hänseen— de bl.a. framhållit angelägenheten av att yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena och konstaterat att nu gällande distriktsindclning inte medger den närkontakt som bör eftersträvas. Utredningen anser därför att det behövs en distriktsindclning med fler och därmed mindre enheter än f. n. Samtidigt har utredningen pekat påatt yrkesinspektionsdistrikten inte bör vara mindre än att de ger ett tillräckligt underlag för specialister av olika slag.

Utredningen förordar en ökning av antalet distrikt från 11 till 18, varvid distrikten bör följa länsgränserna. Tolv av länen föreslås vart för sig bilda eget inspektionsdistrikt medan återstående. län fördelas på sex distrikt med två län i varje. Följande län skall sålunda enligt utredningsförslaget bilda var sitt distrikt. nämligen Stockholms, Söder- manlands. Östergötlands. Jönköpings. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Örebro, Västmanlands, Kopparbergs. Västerbottens och Norrbottens län. Sex yrkesinspektionsdistrikt skall omfatta tvä län vardera. nämligen Kronobergs och Blekinge län, Kalmar och Gotlands län. Malmöhus och Kristianstads län, Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Uppsala och Gävleborgs län samt Västernorrlands och Jämtlands län. Lokalkonlor föreslås inrättat i Jämtlands län.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens förslag till distrikts- indclning. Arbetarskyddsstyrelsen menar dock att Uppsala län med hänsyn till den befolkningsmässiga och arbetsmässiga tyngdpunkten i de södra länsdelarna bör föras samman med Västmanlands län i stället för som utredningen föreslagit med Gävleborgs län. Statstjänstemannaför- bundet anser att mycket talar för att Uppsala län bör utgöra ett eget distrikt. Även socialdemokratiska partidistriktet i Uppsala län. Uppsala arbetarekomrnun samt Upplands PCO-distrikt och Uppsala l—"CO har anfört skäl för att Uppsala län med hänsyn till antalet arbetsställen och arbetstagare utgör underlag för ett eget yrkesinspektionsdistrikt.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning besluta om indelningen i yrkesinspektionsdistrikt. Utredningens förslag bör därvid i huvudsak kunna läggas till grund för en omläggning av distriktsindcl— ningen, vilken av praktiska skäl torde få genomföras i etapper under år 1974. De skäl som under remissbehandlingen anförts för att Uppsala län skall utgöra ett eget distrikt är enligt min mening övertygande, och jag

• Sida 190
•  Original

Prop. 1973:130 190

avser därför föreslå Kungl. Maj:t att Uppsala län skall utgöra ett yrkesinspektionsdistrikt. Som en följd härav bör även Gävleborgs län bilda ett eget distrikt. Det sammanlagda antalet yrkesinspektionsdistrikt kommer härigenom att uppgå till 19. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vid behandlingen av arbetarskyddsfrägorna i årets statsverkspro- position medel beräknats för att kunna genomföra en ändrad distriktsin- delning.

9.8 Sanktionssystem m. 111.

En väl utbyggd lokal skyddsverksamhet, som ger garantier för de anställdas inflytande, i förening med en effektiv myndighetsorganisation bör ge goda förutsättningar att lösa arbetsmiljöfrågor utan ingripanden av tvängskaraktär. Utformningen av det sanktionssystcm som likväl måste finnas saknar dock inte betydelse. Ett fast underlag måste finnas för snabba och verksamma myndighetsåtgärder mot dåliga arbetsmiljöförhål- landen.

Utredningen har kunnat konstatera att nuvarande sanktioner inte fungerat tillfredsställande i praktiken. Utredningen har därför tagit upp sanktionssystemet till prövning och lagt fram förslag om förändringar. Syftet har bl.a. varit att öka sanktionssystemets effektivitet och ge tillsynsorganens agerande ökad tyngd. Förslagen hari huvudsak bedömts ändamålsenliga av remissinstanserna. Behovet av större effektivitet i sanktionssystemet har understrukits vid arbetsplatsremissen.

En väsentlig brist som utredningen påvisat är att nuvarande sanktioner inte varit tillräckligt pådrivande för att förmå till snar rättelse av missförhållanden i skyddshänseende. I stället har tidsutdräkten i många fall varit avsevärd innan åtgärder som arbetarskyddsmyndighcterna påfordrat kommit till stånd. Även när föreläggande om skyddsåtgärder meddelats har dröjsmål kunnat noteras. Påföljden för överträdelse av tillsynsorganens föreläggande eller förbud har i regel stannat vid låga böter. Utredningen har föreslagit olika kompletteringar av den gällande regleringen. Förslaget om att införa ett vitesförfarande är den viktigaste nyheten. Tanken är att arbetarskyddsmyndigheterna i samband med föreläggande om skyddsåtgärder skall kunna fastställa ett vitesbelopp som är avpassat främst efter vad som i det särskilda fallet behövs för att skyddsåtgärderna skall vidtas. Underlätenhet att vidta förelagd åtgärd inom angiven tid leder till att vitet på talan av åklagare utdöms av dom- stol. Nytt föreläggande, eventuellt med förhöjt vite, kan också meddelas i denna situation.

Förslaget om att införa ett vitesinstitut i arbetarskyddslagstiftningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. [ arbetsplatsremissen har framhållits att beslut och förelägganden mäste bli verkställda inom rimlig tid, och jag vill för egen del stryka Linder detta uttalande. Vitesförfarandet bör kunna bli ett viktigt instrument för att säkerställa skyndsamt genomförande av arbetarskyddsmyndigheternas förelägganden. [ enlighet med utredningens förslag förordar jag att

• Sida 191
•  Original

Prop. 1973:130 l9l

yrkesinspektionen anförtros de nya uppgifter som sammanhänger med tillämpningen av vitessanktionen.

Utredningen har ansett att det bör finnas möjlighet för tillsynsmyndig- heterna att välja mellan att sätta ut vite i föreläggande och att meddela föreläggande utan vite. Vidare har utredningen ansett att straff bör kunna följa på överträdelse av föreläggande, såvida vite inte utsatts i föreläggandet. RÅ har ställt sig tveksam till den nämnda valmöjligheten och. under hänvisning bl. a. till att vitessanktionen allmänt sett är att föredra på arbetarskyddsomrädet, ifrågasatt om behov över huvud taget finns av straff i anslutning till föreläggande eller förbud enligt arbetarskyddslagstiftningen. Även om det finns fördelar i systematiskt hänseende genom en sådan omläggning av sanktionssystemet som RÅ antytt, måste man enligt min mening fästa avgörande vikt vid andra aspekter på frågan som talar för utredningens förslag. Om man låter vite helt ersätta straff i dessa fall skulle tillsynsmyndigheten ställas inför uppgiften att i varje särskilt fall när förbud, föreläggande eller föreskrift aktualiseras göra bedömningar och ta ställning i vitesfrågan. En sådan ordning skulle leda till omgång och minskad snabbhet i handläggningen och framstår i vart fall inte f. n. som den lämpligaste. Jag förordar därför den av utredningen föreslagna konstruktionen, som ger möjlighet att så snart behov av ett pådrivande moment kan antas föreligga tillgripa vite och som dessutom innebär automatiskt straffhot vid överträdelse av förelägganden m. m. som inte förenats med vite.

Utredningen har ansett att tillsynsmyndighets föreläggande men inte dess förbud skall kunna kombineras med vite. Därvid har utredningen åberopat att vite inte i samband med förbud är ägnat att verka pådrivande så som vid föreläggande. Utredningen har också hänvisat till sitt förslag om generell möjlighet att säkerställa förbud genom polismyndighets handräckning. LO har ansett att man inte bör avstå från att införa vite som pätryckningsmedel även vid förbud. Även kammarrät- ten i Göteborg har denna uppfattning. Som utredningen framhållit är behovet av vite i anslutning till förbud inte lika uttalat som vid föreläggande. Jag vill också erinra om att jag i det föregående har förordat att skyddsombud får särskild befogenhet att avbryta arbete som innebär överträdelse av tillsynsmyndighets förbud. Den generella möjlig- heten att säkerställa förbud genom polismyndighets försorg, som bör införas enligt utredningens förslag, bör också bli ett användbart medel för att förhindra överträdelser. Med anledning av vad LO anfört vill jag framhålla att det likväl inte är otänkbart att det kan uppkomma fall där vite som anknyts till förbud skulle kunna fylla en funktion. Bl. a. bör beaktas att förbud väsentligen kan syfta till att vissa villkor som tillsynsmyndigheten angett vid förbudets meddelande skall iakttas. Gränsen mellan förbud och föreläggande är då inte så markerad. Jag förordar därför att möjlighet skall finnas att kombinera ocksä vite och förbud där det är påkallat. Dä sådan kombination skett av vite och förbud bör straff inte kunna följa vid överträdelse av förbudet.

LO har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om ett regelmässigt

• Sida 192
•  Original

Prop. 19731130 192

utnyttjande av vite i samband med föreläggande. Eftersom tillsynsorga- nens strävan mäste vara att vinna resultat av sina ingripanden snarast möjligt, bör man enligt min mening kunna räkna med att tillsynsorganen använder denna möjlighet när man kan förutse en risk att föreläggande ensamt inte kommer att få avsedd effekt. Erfarenheterna får visa i vilken utsträckning vite lämpligen bör komma till användning. Jag förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen noga följer denna fråga och verkar för enhetlighet i tillämpningen bland de olika _vrkesinspektionsdistrikten.

Utredningen har inte funnit skäl att. frångå den nuvarande konstruktio- nen av arbetarskyddslagens ansvarsregter i vad den innebär att straffhot i allmänhet inte inträder förrän tillsynsmyndighet meddelat förbud, föreläggande eller föreskrift och päbudet inte efterkommits. Liksom remissinstanserna godtar jag i princip denna ståndpunkt. [ sammanhanget är det naturligtvis av betydelse att brottsbalken inrymmer vissa bestämmelser som kan bli aktuella vid allvarligare missförhållanden på ett arbetsställe. Enligt min mening skulle det dock allmänt sett vara en inte önskvärd utveckling om frågor beträffande de krav som arbetarskydds- lagstiftningen ställer blev i ökad omfattning hänskjutna till domstolspröv- ning i straffrättsligt förfarande-. Det ligger i sakens natur att de bedömningar och avvägningar som behövs för att avgöra sådana frågor görs bäst av arbetarskyddets organ under medverkan av arbetsmarknads- parterna.

F.n. finns vissa möjligheter för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter som är direkt straffsanktionerade. [ huvudsak gäller det föreskrifter om besiktning och provning av olika slags tekniska anordningar samt om undersökning av luftförhållandena vid vissa arbeten. Straffgarz-mt'in har getts av Kungl. Maj :t i arbetarskyddskungörel- sen. Utredningen har i anslutning till sin behandling av frågan om förhandsgranskning av arbetslokaler och tillhörande anordningar ansett att behov kan finnas för arbetarskyddsstyrelsen att i något' avseende meddela direkt straffgaranterade föreskrifter om förprövningen. Mot den bakgrunden har utredningen föreslagit att Kungl. Maj:t skall kunna delegera till arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter i frågor som avses i 8—13 gg" arbetarskyddslagen. LO har anfört att delegationsmöjlig— heten inte bör vara begränsad till förprövning av arbetslokaler utan bör gälla generellt för alla frågor som inbegrips under arbeta rskyddslagen.

Området för den delegationsmöjlighct som utredningen avsett måste enligt min mening ses som en konsekvens av att utredningen i den första etappen koncentrerat sig på vissa huvudfrågor av främst organisatorisk art. Det kan förutsättas att utredningen under sitt fortsatta arbete med tonvikt på det materiella innehållet i arbctarskyddslagstiftningen kommer att få tillfälle att närmare pröva den lämpligaste on'tfattningen av arbetarskyddsstyrelscns rätt att meddela föreskrifter som är förenade med omedelbar straffgaranti. Denna prövning. som har samband med andra övcrväganden av bl. a. lagteknisk natur, bör inte föregripas. Jag anser således att man inte nu bör närmare överväga en mera (.)tnfaltande delegationsmöjlighet än som utredningen funnit motiverad. Att genom-

• Sida 193
•  Original

Prop. 1973:130 193

föra en vidgad rätt att meddela föreskrifter med direkt straffgaranti på sätt utredningen tänkt sig möter emellertid svårigheter. Utredningens förslag går ut på att det skall kunna uppdras åt arbetarskyddsstyrelsen att vid behov ocksä sätta ut straff för förseelse mot föreskrifter som styrelsen meddelar. Som några remissinstanser anmärkt är det tveksamt om uppgifter av den karaktären skall ankomma på administrativ myndig- het. Jag vill därför förorda att hela frågan om den rättsliga karaktären av föreskrifter som arbetarskyddsstyretsen meddelar tas upp till samlad bedömning i anslutning till att utredningen genomför sin fortsatta översyn av hela lagstiftningen på arbetarskyddsomrädet.

Utredningen har lagt fram förslag om förhöjt maximistraff för över- trädelse av tillsynsorgans föreläggande. förbud eller föreskrift. Förslaget har godtagits av det stora flertalet remissinstanser men har mött invändningar på arbetsgivarhäll. För egen det ser jag förslaget som en betydelsefull markering av att man mäste se allvarligt på överträdelser av det slag som det här gäller. Sådana överträdelser bör i regel medföra kännbar påföljd. Ett straffmaximum på fängelse ett år står f. ö. helt i överensstämmelse med vad som föreskrivits inom andra lagstiftnings— områden för jämförliga fall. Jag förordar följaktligen att den föreslagna ändringen genomförs.

Utredningens förslag om att ge tillsynsorganen möjlighet att när arbetsgivare underlåter att vidta skyddsätgärd låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad syftar främst till att införa ytterligare ett påtryckningsmedel. Detta förslag har avstyrkts av SAF och lIAO, medan det tillstyrkts bl.a. av arbetarskyddsstyrelsen. Enligt min mening bör en bestämmelse om tvängsutförandc i enlighet med utredningens förslag skrivas in i arbetarskyddslagstiftningen. Som utredningen anfört kan man räkna med att tvängsutförande bara behöver komma till direkt användning i speciella situationer. Som stöd för tillsynsmyndigheterna i vissa fall då svårigheter visar sig att åstadkomma frivillig rättelse bör bestämmelsen vara av en viss betydelse. Liknande bestämmelser om tvångsutförande finns f. ö. i bl.a. miljöskyddslagen (19691387), livsme- delslagen (1971:511) och den nyligen antagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Av stor vikt är att tillsynsmyndigheternas beslut om ingripande för att komma till rätta med brister i arbetsmiljön kan få verkan utan tidsutdräkt. Detta ltar särskilt understrukits vid arbetsplatsremissen. Förhalning av fattade- beslut t. ex. genom onödigt överklagande måste också kunna förebyggas. Jag förordar därför att det i överensstämmelse med utredningens "förslag införs möjlighet för tillsynsorganen att förordna att beslut om ingripande skall gälla utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Befogenheten bör inte vara begränsad till särskilt allvarliga risksituationer utan bör i och för sig kunna utnyttjas i alla situationer där det är angeläget att fattat beslut följs med omedelbar verkan. Det ankommer därvid på den tillämpande myndigheten att avgöra om omständigheterna i det särskilda fallet fordrar interimistiskt förordnande eller ej.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1973:130 194

En strävan bör vara att i arbetarskyddshänseende sä längt möjligt jämställa verksamhet som bedrivs av staten med annan verksamhet. När det gäller arbetarskyddslagstiftningens sanktionssystem finns fortfarande en särreglering av statens arbetsgivaransvar. Den innebär att föreläggande eller förbud eller föreskrift om arbetstidsförläggningen inte kan tillgripas beträffande statlig verksamhet. I stället får arbetarskyddsstyrelsen, om missförhållande i skyddshänseende föreligger i sådan verksamhet, göra framställning om behövliga skyddsåtgärder hos den myndighet som har överinseende över verksamheten. Med hänsyn till de jämkningar som utredningen förordat i straffbestämmelsernas utformning har utredningen föreslagit att denna särreglering för statens arbetsgivaransvar upphävs. Förslaget har vunnit stöd under remissbehandlingen. Jag tillstyrker att det genomförs. Som utredningen angett förutsätter förändringen en precisering — i form av krav på uppsåt eller oaktsamhet — av villkoren för ansvar enligt arbetarskyddslagens straffbestämmelser. Jag förordar att lagregler-na ändras också i detta hänseende.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om att upphäva de speciella bestämmelserna om arbetsföreständare i arbetarskyddslagstiftningen. En liknande förändring skedde i arbetstidslagstiftningen i samband med tillkomsten av den nya allmänna arbetstidslagen (1970:103). Jag vill stryka under utredningens uttalande att förslaget inte minskat vikten av att i företag och förvaltningar klargörs vem som i olika avseenden har ansvaret för att arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser följs.

Med avseende på besvärsförfarandet enligt arbetarskyddslagstiftningen har utredningen föreslagit den förändringen, att talan mot arbetarskydds— styrelsens beslut om sanktion i form av förbud, föreläggande eller föreskrift enligt arbetarskyddslagen och skogsförläggningslagen (1963: 246) fortsättningsvis skall föras hos Kungl. Maj:t i stället för hos kammarrätt. Förslaget har avstyrkts av kammarrätten i Göteborg men godtagits av övriga remissinstanser. Jag anser att man i frågan om besvärsordningen mäste fästa stor vikt vid formerna för behandlingen av ifrågavarande ärenden hos arbetarskyddsmyndigheterna. Prövning Itos yrkesinspektionen avses i fortsättningen väsentligen komma att ske i en partssammansatt nämnd under yrkesinspektörens ordförandeskap. Arbe- tarskyddsstyrelsens avgöranden av rättstillämpningsfrägor av principiell betydelse eller större vikt beslutas fr.o.m. den 1 juli 1972 av verksstyrelsen, .i vilken representanter för arbetsmarknadsparterna har beretts en stark ställning. Att låta arbetarskyddsfrägorna efter handlägg- ning under dessa former gä till prövning av allmän förvaltningsdomstol, eventuellt i två instanser med den fördröjning av det slutliga avgörandet som kan uppstå därigenom. är enligt min mening inte någon lämplig ordning. Man får dessutom räkna med att ärenden som gäller myndighetsingripanden på arbetarskyddsområdet inte sällan kommer att ha stark anknytning till arbetarskyddsärenden av skilda slag som nu förs direkt från arbetarskyddsstyrelsen till Kungl. Maj:t". Med hänsyn härtill vill jag förorda att ändring sker i den gällande besvärsordningen ienlighet med utredningsförslaget.

• Sida 195
•  Original

Prop. 1973:130 195

11.1. Förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) 6 %

Arbetarskyddslagen har enligt l & tillämpning på verksamhet vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning. Vissa ut- vidgningar och inskränkningar i tillämpningsområdet anges i 2—6 åå. Enligt denna paragraf skall lagen tillämpas i fråga om all verksamhet såvitt angår de särskilda skyldigheter som avses i 45 och 4655 beträffande tekniska anordningar och vissa arbetsställen.

1 avsnitt 9.4 har förordats bestämmelser om gemensamma arbetsställen av innebörd att lagen på sådant arbetsställe i viss utsträckning kan bli tillämplig även på byggherre, arbetsgivare i förhållandet till andra än dem som är sysselsatta hos honom, arbetstagare i förhållandet till annan arbetsgivare än den egna samt ensamföretagare. Genom den föreslagna ändringen i paragrafen markeras denna utvidgning i lagens tillämpnings- område.

7aå

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om samråd och samverkan i arbetarskyddshänseendc på gemensamt arbetsställe samt om huvudan- svaret för samordning av skyddsåtgärder på sådant arbetsställe.

Paragrafens första stycke upptar den grundläggande bestämmelsen om skyldighet för arbetsgivarna att samråda och samverka beträffande arbetarskyddet på gemensamt arbetsställe. Den huvudsakliga innebörden av bestämmelsen har angetts i avsnitt 9.4. Det bör understrykas att bestämmelsen inte inskränker varje arbetsgivares ansvar gentemot sina anställda. Som förutsättning för tillämpning av regleringen har bl.a. angetts att arbete bedrivs samtidigt på samma arbetsställe. ] anledning av vad som anförts i ett remissyttrande bör framhållas att ordet samtidigt inte får tolkas för snävt, utan att avsikten är att fånga in arbeten som har visst samband i tid och rum. Verksamheter som bedrivs på samma arbetsställe under en sammanhängande arbetsperiod bör sålunda regel- mässigt falla under bestämmelserna om gemensamma arbetsställen, även om verksamheterna är något olika fördelade under arbetsperioden.

1 den allmänna motiveringen har föreslagits att samordningsansvaret pä gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet primärt läggs på

• Sida 197
•  Original

Prop. 1973:130 197

byggherren och att möjlighet öppnas för denne att överlåta detta ansvar på viss arbetsgivare på arbetsstället. Bestämmelser härom har upptagits i andra stycket. Lagtextens definition på byggherre som den som låter uppföra byggnad eller anläggning ansluter till begreppsbestäinningarna i gällande allmänna material- och arbetsbeskrivningar för byggnadsverk- samhct (ByggAMA) och vid tillämpningen bör man därför kunna utgå från redan utbildad praxis. Den föreslagna regleringen bygger på att möjligheten för byggherren att överlåta ansvaret kommer att utnyttjas i stor utsträckning. När huvudarbetsgivare. kan urskiljas på arbetsstället är det naturligt att denne kommer i fråga för att överta samordningsansva- ret. Det torde inte vara behövligt att fastlägga formerna för att utse samordningsansvarig. Betydelscfullt är dock att det för alla på gemensamt arbetsställe klart framgår vem som har samordningsansvaret. Enligt vad utredningen föreslagit bör det åvila den samordningsansvarige att sätta upp anslag på arbetsstället med uppgift härom. Som utredningen avsett får en bestämmelse i detta hänseende tas in i arbetarskyddskungörelsen efter beslut av Kungl. Maj:t.

Tredje stycket i paragrafen upptar de bestämmelser som förordats beträffande samordningsansvar på andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser. En överenskommelse om ansvarsplaceringen skall naturligtvis biträdas av samtliga arbetsgivare pä arbetsstället. Även nytillkommande arbetsgivare måste vara införstådda med överenskom— melse som kan ha träffats. Någon generell rekommendation om vem samordningsansvaret bör vila på kan inte ges. För vad som kan betraktas som fast driftställe är det i allmänhet naturligt att lägga ansvaret på den som stadigvarande bedriver verksamhet där. Ledning kan också ivissa fall hämtas ur begreppet huvudarbetsgivare. Möjlighet finns alltid att inhämta yrkesinspektionens uppfattning. För fall då överenskommelse inte träffas har yrkesinspektionen enligt förslaget generell befogenhet att vid behov ge föreskrift om att sarnordningsansvar skall läggas på någon av arbetsgivarna.

Beträffande den närmare. innebörden av samordningsansvaret bör de synpunkter som utredningen anfört och som i huvudsak redovisats i av- snitt 5.'2_2 kunna vara vägledande. Såväl med avseende på byggarbetsplat- ser som andra gemensamma arbetsställen föreskrivs i fjärde stycket skyl- dighet för arbetsgivare som inte har huvudansvar för samordningen och för arbetstagare på arbetsstället att följa anvisningar som den samord- ningsansvarige ger i denna sin egenskap. Bestämmelse som ger yrkes- inspektionen möjlighet att meddela föreskrifter för att behövlig samord- ning skall uppnås har tagits in i 53 a 5 andra stycket. Sådana föreskrifter aktualiseras om samordningsansvaret försummas eller om anvisningar från den samordningsansvarige inte följs. Yrkesinspektionens föreskrifter blir straffsanktionerade enligt 63 5.

Som framgått av den allmänna motiveringen avses ensamföretagare på gemensamt arbetsställe ha samma förpliktelser och skydd som andra som är verksamma på sådant arbetsställe. Detta har kommit till uttryck i femte stycket.

• Sida 198
•  Original

Prop. 1973:130 198

Paragrafens regler blir av betydelse också för skyddet av arbetstagare. som sysselsätts pä arbetsställe över vilket hans arbetsgivare inte räder. Med avseende på sådana situationer föreslås dessutom i 53 a % särskild befogenhet för yrkesinspektionen att ingripa.

Baä

Paragrafen innehåller bestämmelserna om det särskilda anmälnings- och granskningsförfarant'le, som enligt vad som anförts i avsnitt 9.3 fordras som komplement till förhandsprövningen av arbetslokaler m. m. i byggnadslovsärenden. Anmälningsskyldigheten omfattar enligt huvudre- geln i första stycket inte. fall dä byggnadslovsplikt föreligger eller då anmälan enligt 66 % byggnadsstadgan skall göras i samband med byggande för statens eller landstingskommuns räkning. [ dessa situationer avses den behövliga arbetsmiljöprövningen ske i anslutning till byggnads- ärcndets behandling hos byggnadsnämnd. För att möjliggöra en motsvarande förhandsprövning i andra fall har arbetsgivare ålagts skyldighet att i övrigt göra anmälan till yrkesinspektionen när arbetslokal skall tas i bruk för stadigvarande användning i verksamhet på vilken arbetarskyddslagen är tillämplig. Med stadigvarande användning avses enligt nuvarande lydelse. av 95 arbetarskyddskungörelsen regelmässig användning under längre tid än sex månader eller under säsongarbete. En sadan definition torde kunna tillämpas i många fall. Som utredningen påpekat finns dock situationer då en fast tidsgräns leder till omotiverad begränsning av anmälningsskyldigheten. Skäl att underlåta anmälan bör således inte anses föreligga t. ex. när en och samma verkstadsrörelse med kortare tidsmellanrum flyttar mellan olika lokaler.

Anmälan skall därjämte ske i vissa särskilda situationer som anges i paragrafens andra stycke. Regeln om anmälan när erforderlig arbetar- skyddsprövning inte kunnat ske i byggnadslovsärendet skall ses i samband med de föreslagna nya bestämmelserna i 56 ä 1 mom. byggnadsstadgan. Det är här fråga om fall då det vid tiden för byggnadslovsprövningen är ovisst för vilket slags verksamhet arbetslokalerna skall användas. Kravet pä anmälan innan arbetslokal börjar användas för annan verksamhet än tidigare innebär naturligtvis inte att varje omdisponering av lokaler inom företag eller förvaltning medför anniälningsskyldighet. För sädan bör fordras att den avsedda verksamheten är artskild från den som senast bedrivits i lokalen.

Som nämnts i den allmänna motiveringen förutsätts viss begränsningi yrkesinspektionens skyldighet att besiktiga lokal innan den tas i anspråk. Besiktning bör sålunda kunna uppskjutas eller underlätas, om det kan antas att behov av granskning inte föreligger innan lokalen tas i bruk. Som exempel på fall då besiktning inte 'är obetingat nödvändig kan nämnas att yrkesinspektionen anser att besiktning kan uppskjutas med hänsyn till den kännedom om lokalen som yrkesinspektionen har. Även i fräga om besiktningsverksamheten bör naturligtvis gälla att yrkesinspek- tionen mäste göra prioriteringar bland sina uppgifter med hänsyn till var

• Sida 199
•  Original

Prop. l973:130 199

risker är att vänta.

Bestämmelsen i tredje stycket gör det möjligt för Kungl. Maj:t att bemyndiga arbetarskyddsstyrelsen att med avseende på visst slag av riskfylld verksamhet föreskriva särskild kontroll i form av obligatorisk besiktning innan arbetslokal tas i bruk. Avsikten är att arbetarskyddssty- relsen skall kunna bestämma ifrågavarande slag av verksamhet genom att ange t.ex. att vissa anordningar, viss tillverkningsmetod eller vissa ämnen används däri. Även verksamhet i arbetslokaler med viss belägenhet skall kunna omfattas av föreskrift av detta slag. Bemyndigande för arbetar- skyddsstyrelsen får som utredningen föreslagit ges i arbetarskyddskun- görelsen.

Försummelse av anmälningsskyldigheten enligt första eller andra stycket medför påföljd i form av dagsböter enligt 64 å i den föreslagna lydelsen. Bestämmelse om straff för överträdelse av föreskrift som meddelats med stöd av tredje stycket föresläsi 63 &.

395

De föreslagna ändringarna i paragrafen är av väsentligen redaktionell art. Enligt vad som utvecklats i den allmänna motiveringen förordas att det befintliga systemet för samverken mellan arbetsgivare och arbetstaga- re i skyddsfrågor byggs ut under tillvaratagande av möjligheterna till ökat" inflytande för arbetstagarna vid arbetsmiljöns utformning. Mot denna bakgrund har påpekandet i paragrafens gällande lydelse om att samarbetet skall ske under arbetsgivarens ledning fätt utgä.

405

Första och andra styckena innehåller bestämmelser om utseende av lokala skyddsombud. Enligt den föreslagna lydelsen skall skyddsombud utses vid alla arbetsställen. där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts. Förbehåll görs sålunda inte längre för arbetsställen där Särskilda förhållanden räder. l huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills gällt skall skyddsombud utscs också vid arbetsställen med mindre antal arbetstagare än fem om arbetsförhällandena fordrar det. Innebörden av andra stycket, som gäller ordningen för utseende av skyddsombud, har i huvudsak angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.2.2). Det torde kunna förutsättas att lokal facklig organisations verksamhetsomräde regelmässigt blir avgörande för omfattningen av Skyddsområdet för skyddsombud som organisationen utser. Företrädes- rätten för avtalsbunden organisation att utse skyddsombud kan därför inte antas leda till någon begränsning av möjligheterna att utse särskilt skyddsombud för eventuell annan verksamhet på arbetsstället än som täcks av den företrädesberättigade organisationens intresseområde.

Bestämmelser om mandattiden för skyddsombud bör tas in i arbetarskyddskungörelsen. Vissa jämkningar bör samtidigt ske i kungörel— sens bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till yrkesinspektio—

• Sida 200
•  Original

Prop. 1973:130 200

nen beträffande skyddsombud.

! den allmänna motiveringen har förordats vidgade möjligheter att utse regionala skyddsombud. Tredje stycket i paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

Prövning av fråga om tillstånd att utse regionalt skyddsombud skall ske hos yrkesinspektionen. Som förutsättning för sådant medgivande skall gälla att skyddskommitté inte tillsatts på arbetsstället och att förhållan- dena pä arbetsstället påkallar att regionalt skyddsombud utses. Utgångs- punkterna för behovsprövningen har angetts i den allmänna motive- ringen. Det är naturligtvis lämpligt att samråd sker mellan de lokala partcma innan ansökan om tillstånd inges till yrkesinspektionen.

Medgivande enligt tredje stycket skall kunna ges åt lokalavdelning av fackförbund eller av annan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen t'l9361506) om förenings- och förhand- lingsrätt. Detta innebär i praktiken ingen skillnad gentemot nuläget.

Lokalt skyddsombud skall också i fortsättningen kunna utses även om regionalt skyddsombud tillsatts. De bestämmelser som kommer att ges i arbetarskyddskungörelsen om mandattid och uppgiftsskyldighet i vissa avseenden rörande skyddsombud skall tillämpas också beträffande regionalt skyddsombud. Det är självfallet angeläget att uppgiftsskyldig— heten är fullgjord innan regionalt skyddsombud besöker ett arbetsställe.

Det regionala skyddsombudets skyddsområde på ett arbetsställe bör som hittills i princip vara begränsat med hänsyn till verksamhetsområdet för den organisation som utse-tt ombudet. Om i en verkstadsrörelse sysselsätts dels verkstadsarbetare och dels kontorsanställda finns alltså möjlighet för båda gruppernas lokala fackliga organisation att utse regionalt skyddsombud. Dessas skyddsområden blir då verkstads- resp. kontorsavdelningen. Beträffande sådana fall då flera fackliga organisa- tioner som tillhör olika centrala organisationer är verksamma bland samma pcrsonalkategorier och inom samma skyddsområde på ett arbetsställe, bör det som utredningen ansett vara lämpligt att den organisation som har flest medlemmar på arbetsstället väljer regionalt skyddsombud. Detta ombud arbetar sedan inom arbetsstället utan avseende på organisationstillhörighet. Om det åter på ett arbetsställe finns flera lokala organisationer. tillhörande samma centrala organisation, är det lämpligt att dessa gemensamt utser det regionala skyddsombudet för ett skyddsområde.

Medgivande som lämnats av arbetarskyddsstyrelsen enligt tredje stycket i äldre lydclsc bör vara gällande intill utgången av är 1974 men ej därefter. En övergångsbestämmelse föreslås som klargör detta.

( paragrafens fjärde stycke har tagits upp en bestämmelse om huvudskyddsombud. Som framhållits i den allmänna motiveringen avses regeln inte utesluta att i vissa fall flera huvudskyddsombud utses på ett. arbetsställe. Har flera huvudskyddsombud utsetts under den förutsätt- ningen att ett av ombuden skall fungera som talesman för de övriga blir endast denne att anse som huvudskyddsombud i lagens mening.

• Sida 201
•  Original

mp. 1973:130 201

40aå

Paragrafens första och andra stycke anger skyddsombudets grundläg- gande uppgifter. Denna fråga har behandlats i avsnitt 9.2.2.

[ tredje stycket fastslås ansvaret för att skyddsombud får den utbildning som behövs för att utföra uppgifterna som följer med uppdraget. Bestämmelsen innebär att ansvaret skall ligga på arbetsmark- nadens parter gemensamt. Frågan om särskilda åtgärder för att främja utbildningen av skyddsombud har behandlats i avsnitt 9.5.

Bestämmelsen i fjärde stycket klargör att skyddsombud har rätt att fullgöra sitt uppdrag under arbetstid och med bibehållen lön och andra anställningsförmåner. Bestämmelsens innehåll har väsentligen behandlats i den allmänna motiveringen. Tidsåtgången för uppdraget beror på en rad faktorer, som växlar mellan olika branscher och arbetsställen. och det är inte möjligt att göra några generella uttalanden om vad som är behövlig tid. Utgångspunkter för bedömningen bör bl. a. kunna vara skyddsom- rådets storlek och arbetets natur. Medan huvudskyddsombudssysslan på ett stort företag kan vara en heltidsuppgift kan i andra fall ett skyddsombud övervaka sitt skyddsområde från sin egen arbetsplats eller annars under arbetets gång, varvid han inte behöver någon särskild tid anslagen för uppgifterna som skyddsombud. l allmänhet bör dock viss tid anslås under vilken skyddsombudet kan ägna sig uteslutande åt att bevaka arbetsmiljöfrågor. överenskommelser bör kunna nås mellan parterna om tidsåtgången. Frågor av detta slag bör i vart fall kunna lösas sedan yrkesinspektionen gjort en bedömning. En eventuell lönetvist som har samband med tidsåtgången får naturligtvis ytterst avgöras domstols- vägen.

Paragrafens femte stycke ger skyddsombud rätt att ta del av handlingar och upplysningar som arbetsgivaren har tillgängliga och som är av betydelse- för skyddsombudets uppdrag. Den nuvarande mera begränsade bestämmelse i ämnet som finns i 645 arbetarskyddskungörelsen avser enbart vissa angivna handlingar säsom inspektionsbok. arbetsbok, minderårigförteckning. intyg över föreskrivna besiktningar och prov— ningar samt protokoll m. m. över undersökningar av luftförhållandena på arbetsstället. Enligt partsöverenskommelser finns dessutom rätt att ta del av upprättad statistik över yrkesskadefall samt arbetshygienisk-tekniska och arbetsmedicinska utredningar." som är av väsentlig betydelse för förhållandena på arbetsstället och som avser ombudets skyddsområde. Dessa handlingar hör naturligtvis till dem som omfattas av den föreslagna rätten. Denna gåt emellertid avsevärt därutöver och kan därmed ge ökade möjligheter till en meningsfylld insats från skyddsombudets sida i olika sammanhang då arbetsmiljön planeras. Som utredningen uttalat bör det vara värdefullt om kompletterande och vägledande bestämmelser kan ges i partsöverenskommclsernas form. Den berörda bestämmelsen i arbetar- skyddskungörelsen får upphävas efter beslut av Kungl. Maj:t.

Utredningen har framhållit behovet av skyddsombudens medverkan i brandförsvarsuppgifter som motiveras från arbetarskyddssynpunkt. Med

• Sida 202
•  Original

&

Prop. 1973:130 20')

hänsyn härtill har utredningen föreslagit en bestämmelse i brandstadgan (196291) som rekommenderar att skyddsombud deltar i brandsyn. Liksom de remissinstanser som berört frågan delar jag utredningens uppfattning att skyddsombud bör medverka i brandförsvarsfrågor med anknytning till arbetarskyddet och jag har sålunda ingen erinran mot syftet med den föreslagna regeln i brandstadgan. lnom civildepartementct pågår emellertid arbete med inriktning på att till årets riksdag lägga fram proposition på grundval av räddningstjänstutredningens betänkande (SOU 1971250) Räddningstjänst. ] det sammanhanget övervägs också vissa ytterligare ändringar i brandlagstiftningen som har föreslagits i en särskild framställning från statens brandinspektion. Det är därför inte lämpligt att nu ta ställning till den föreslagna kompletteringen av brandstadgan. Frågan får tas upp under den fortsatta behandlingen av ärendet om räddningstjänsten.

40bå

Paragrafen upptar regler om skyddsombuds befogenhet att ingripa genom att bestämma att visst arbete skall avbrytas. De två situationer som reglerna tar sikte på har behandlats i den allmänna motiveringen.

I några remissyttranden har berörts omfattningen och verkningarna av rätten att avbryta arbete. I anledning av vad LO anfört i detta hänseende bör understrykas att de situationer som avses är fall då faran för liv eller hälsa är på en gång omedelbar och allvarlig samtidigt som tidsmässigt utrymme inte finns för att genast få till stånd rättelse genom hänvändelse till arbetsgivaren. Faran skall inte behöva vara livshotande utan risk för kroppsskada skall räcka. Något krav på att skyddsombudet skall göra en närmare bedömning av den befarade skadan är inte avsett. Det ligger i sakens natur att rätt. att avbryta arbete inte föreligger när visst risktagande ingår som ett nödvändigt led i arbetsuppgiften på grund av dennas beskaffenhet. Som exempel på sådana fall har utredningen anfört brandmannens uppgifter i samband med eldsvåda. Det kan förutsättas att en reglering av här angiven innebörd bara kommer att behöva tillämpas undantagsvis. l fall då arbete avbrutits efter beslut av skyddsombud bör situationen vad gäller arbetstagarnas rätt till lön m. m. i princip bedömas på samma sätt som om yrkesinspektionen gjort motsvarande ingripande. Trakasseribestämmelserna i 425 medför att arbetsgivare eller arbets- tagare inte får hindra skyddsombud från att utnyttja sin befogenhet att besluta om arbetsavbrott.

Bestämmelsen i tredje stycket har ansetts behövlig för att ge skyddsombud garantier mot skadeståndsanspråk och ersättningsskyldig— het på grund av beslut som denne fattat om att arbete skall avbrytas. Underlåtenhet av skyddsombud att i farosituationer som avses i paragrafen begagna sig av rätten att avbryta arbete får självfallet inte heller föranleda skadeståndsansvar.

• Sida 203
•  Original

Prop. 1973:130 203

415

De ändringar som föreslagits i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.3. Där har också framhållits att företagsnämnd eller annat liknande organ under vissa förutsättningar skall kunna fungera som skyddskommitté. Bestämmelserna lägger inte heller hinder i vägen för att dela in ett större arbetsställe i skyddsområden och tillsätta en skyddskommitté för varje område. Möjligheten att inrätta central skyddskommitté- eller motsvaran- de organ stär också öppen. Delegation av vissa uppgifter från skyddskommitté till utskott, nämnder eller arbetsgrupper m. ni. skall kunna ske. Kontakterna mellan skyddskommittén och andra organ får dock inte eftersättas.

Vissa bestämmelser om skyddskommitténs sammansättning avses bli upptagna i arbetarskyddskungörelsen. Utredningens förslag får läggas till grund för Kungl. Maj:ts beslut i detta hänseende.

41:15

Paragrafen anger skyddskommitténs grundläggande uppgifter. Dessa har i huvudsak behandlats i den allmänna motiveringen. Beträffande skyddskommitténs befattning med företagshälsovärden bör tillfogas att det är den förebyggande verksamheten inom företagshälsovärdcn som kommitténs verksamhet bör inriktas på. Där företagshälsovärdcn är organiserad i form av företagshälsovärdscentral gemensam för flera företag eller förvaltningar är skyddskommittén på motsvarande sätt som vid inbyggd företagshälsovärd samrådsorgan för planering och inriktning av den del av verksamheten som gäller det egna företagets eller den egna förvaltningens behov.

Reglerna om handläggningsordningen i skyddskommittén bör införasi arbetarskyddskungörelsen i enlighet med vad utredningen föreslagit. Som utredningen funnit kan vissa frågor som kommer upp i skyddskommittén falla utom ramen för arbetarskyddslagstiftningen och blir därmed undandragna avgörande av tillsynsorgan. Detta får beaktas vid kungörel- sebestämmelsernas utformning. De bestämmelser som finns i 65 å andra stycket kungörelsen beträffande skyddskommitté-ns uppgifter bör utgå.

Under remissbehandlingen har 'I'CO uttryckt önskemål om en bestämmelse som hindrar arbetsgivaren att vidta åtgärder i strid mot arbetstagarnas uppfattning när fråga hänskjutits till yrkesinspektionen. Som utredningen framhållit måste det ligga i arbetsgivarens intresse att inte föregripa yrkesinspektionens ställningstagande. Skulle likväl något sådant fall uppkomma finns det inte anledning att anta att yrkesinspek- tionen skulle känna sig bunden av arbetsgivarens åtgärd när ställning skall tas till den hänskjutna frågan. Yrkesinspektionen har också de möjligheter som behövs för att ingripa om en sådan åtgärd innebär avsteg från lagstiftningens krav. Erfarenheterna av den nya handläggningsord- ningens tillämpning får visa om särskilda bestämmelser behövs och det kan förutsättas att utredningen har uppmärksamheten riktad på denna fråga under sitt fortsatta arbete.

• Sida 204
•  Original

Prop. 1973:130 204

425

Paragrafen syftar till att ge skyddsombud skydd mot trakasseri som har samband med skyddsombudsuppdraget. Som nämnts i avsnitt 9.2.2 föranleder den föreslagna utvidgningen av skyddsombudens uppgifter och befogenheter att paragrafen får ett delvis nytt innehåll. Med hänsyn till paragrafens lydelse sker denna anpassning av trakasseriskyddet automa- tiskt i och med att nya uppgifter anförtros skyddsombuden. Olika tolkningsfrågor kan naturligtvis uppstå att lösa vid tillämpningen. Det är dock knappast möjligt att här ge några bestämda anvisningar för hur sådana spörsmål Skall avgöras i de skiftande situationer som är tänkbara.

De bestämmelser som tillfogats i fjärde och femte styckena har i huvudsak motiverats i avsnitt 9.2.2. Genom bestämmelserna säkerställs det skydd som åsyftas med paragrafens nuvarande regler. Vid tvist om uppsägning skett med anledning av skyddsombudsuppdraget eller haft annan orsak får skyddsombudet, oavsett att uppsägningstiden kan ha gått ut, kvarstå i anställningen tills frågan hunnit avgöras i vederbörlig ordning. En motsvarande rätt att t.v. vara bibehållen vid sina tidigare arbetsförhållanden resp. anställningsvillkor skall gälla om tvisten angår sambandet mellan förändringar i något av dessa hänseenden och skyddsombudsuppdraget.

Talan vid domstol på grund av den förevarande paragrafen skall enligt 43 5 vara väckt inom sex månader från avslutandet av den åtgärd saken gäller. Detta innebär att begäran om förhandling mellan parterna i tvistefråga som här avses bör vara väckt i sådan tid att sexmånadersfristen inte försitts. I vart fall måste anses att rätten att t.v. kvarstå i anställningen eller att t.v. behålla tidigare arbetsförhållandcn eller anställningsvillkor inte skall kunna göras gällande, om vid sexmanaders- tidens utgång förhandling inte begärts och frågan då inte heller hänskjutits till skiljenämnd eller tagits upp vid domstol. Det kan emellertid inte vara rimligt att skyddsombud, som uppenbart saknar fog för påstående om samband mellan skyddsombudsuppdraget och upp— sägning eller annan åtgärd som kan vara aktuell. skall kunna utnyttja rätten enligt det föreslagna fjärde stycket till att under avsevärd tid kvarstå i anställningen eller behålla tidigare arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. Med hänsyn härtill har tillfogats en bestämmelse som gör det möjligt för domstol att på yrkande av arbetsgivaren förordna att rätten enligt fjärde stycket inte skall bestå. Det bör emellertid understrykas att förordnande inte är avsett att meddelas annat än iklara fall.

Om skyddsombud faktiskt skilts från sin anställning genom avskedan- de eller anställningen upphört på grund av att uppsägningstiden gått ut bör det i visst fall vara möjligt för skyddsombudet att utan längre tids väntan få återgå till arbetet. Den situation som avses är då skyddsom- budet inte utan fog gör gällande att han skilts från anställningen på grund av sitt uppdrag. I femte stycket har med hänsyn härtill intagits en be- stämmelse som ger domstolen möjlighet att, när talan. väckts med yrkan— de om anställningsförhållandets fortsatta bestånd på grund av ogiltighets-

• Sida 205
•  Original

Prop. 1973:130 205

regeln i tredje stycket, förordna att skyddsombudet skall få återgå i arbetet. Förordnande skall längst kunna avse tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger. Under den tid förordnande gäller skall skyddsombudet ha rätt att åtnjuta sina tidigare arbetsförhållanden och anställningsvillkor.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts om det inte alltid bör ankomma på arbetsgivaren att -— sedan skyddsombud gett uttryck för sin uppfattning att arbetsgivarens ifrågavarande åtgärd innebär trakasseri begära förhandling och väcka talan inom tid som sägs i 43 5. Någon regel av denna innebörd torde inte kunna uppställa-is. Möjligheten att påkalla förhandling och väcka talan måste stå öppen för såväl arbetsgivare som skyddsombud och vem som utnyttjar denna får bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Bevisbördefrägornas lösning i t.ex. en tvist, som gäller frågan om en arbetstagare skilts från sin anställning på grund av sin verksamhet som skyddsombud, synes inte vara beroende av vem som intar ställning av kärande i målet.

Enligt 6 5 lagen (1971 :202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden har bestämmelserna i 42 å motsvarande tillämpning på den som av arbetstagarorganisation utsetts att företräda organisationen i frågor enligt lagen. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet förordar jag att det utökade anställningsskyddet enligt fjärde och femte styckena kommer också nämnda företrädare till del. Hänvisningen i 197] års lag står därför kvar oförändrad.

475

I avsnitt 9.7 har förordats en omorganisation av yrkesinspektionen som bl.a. innebär att en yrkesinspektionsnämnd inrättas som i princip beslutande organ när det gäller regional tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen. Paragrafens lydelse har ändrats med hänsyn härtill. Frågan om beslutsbefogenhetcrna inom yrkesinspektionen får regleras närmare genom bestämmelser i instruktionen för yrkesinspek— tionen.

485

Frågor kring den kommunala tillsynen har behandlats i avsnitt 9.7. Som framhållits där bör det ses som ett åliggandc för kommunen som sådan att utse kommunala tillsynsmän med behövlig kompetens att biträda yrkesinspektionen i arbetarskyddstillsynen. Inför valet av kommu— nal tillsynsman är det av värde att samråd i lämplig form sker med yrkesinspektionen. Paragrafens första stycke har getts ny lydelse i enlighet härmed.

Nuvarande regler om skyldighet för tillsyningsman för den allmänna hälsovården att vara kommunal tillsynsman om han förordnas därtill och om kommunal tillsynsmans rätt till ersättning för uppdraget har slopats som en följd av ståndpunkten att den kommunala tillsynen skall utövas av tjänsteman, i regel hälsovårdsinspektör, som är anställd hos 15 Riksdagen 1973. I saml. Nr 130

• Sida 206
•  Original

Prop. 1973:130 206

kommunen. För hälsovårdsinspektör eller motsvarande tjänsteman bör tillsynsuppgifterna kunna betraktas som åligganden som hör till tjänsten. [ den mån annan i kommunen anställd tjänsteman åtar sig att på deltid fullgöra tillsynen bör ersättningsfrågan kunna lösas genom överenskom- melse i varje särskilt fall.

Hittillsvarande system med årsredogörelser till yrkesinspektionen för den kommunala tillsynens utövande från varje särskild kommunal tillsynsman har inte fungerat tillfredsställande. Ofta har rapporter inte avlämnats och de rapporter som inkommit har ej sällan varit ofullstän- diga. Dessa brister bör undanröjas. Samtidigt bör man se till att i kommuner med flera kommunala tillsynsmän en gemensam rapportering kommer till stånd som avser hela den kommunala tillsynen i kommunen. Detta kan ske om skyldigheten att avge årsredogörelscn läggs på kommunen. En sådan ordning bör ge såväl yrkesinspektionen som kommunen möjligheter till förbättrad överblick och kontroll över tillsynsverksamheten. Dessutom uppnås viss lättnad i yrkesinspektionens expeditionsgöromäl genom att antalet rapporter minskar. På grund härav har i andra stycket upptagits en bestämmelse om skyldighet för kommun att årligen lämna redogörelse till yrkesinspektionen om den kommunala tillsynens utövande.

495

Förslaget i avsnitt 9.7 om att skyldigheten att utse kommunal tillsynsman skall åvila kommunen innebär att också ansvaret enligt denna paragraf för att åtgärder vidtas om tillsynsman inte fullgör sina åligganden bör läggas på kommunen. Paragrafen har ändrats i överens- stämmelse härmed.

Det kan förutsättas att kommunerna utan undantag utser kommunala tillsynsmän och att de även i övrigt kan ombesörja vad på dem ankommer för den kommunala tillsynens fullgörande. Något behov av en regel som ger länsstyrelsen rätt att uppdra den kommunala tillsynens utövande åt särskilt förordnad tillsynsman föreligger därför inte. Andra stycket i paragrafen har följaktligen fått utgå.

505

Paragrafen har tillförts en allmän bestämmelse om handräekning av polismyndighet. Bestämmelsen har motsvarighet-i bl. a. livsmedelslagen. Polismyndighetens skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde enligt 52 å i gällande lydelse innefattas i den föreslagna bestämmelsen om handräekning. Enligt nuvarande 535 andra stycket kan tillsynsmyndighet vid synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa låta polismyndighet vidta behövliga åtgärder på arbetsgivarens bekostnad för att säkerställa meddelat förbud. Möjligheten att säkerställa förbud genom polismyndighets försorg bör emellertid inte vara begränsad till fall när synnerlig fara föreligger utan bör gälla generellt. Detta ligger ocksåi den föreslagna handräckningsbestämmelsen. Dc nämnda reglerna i 52 å och 53 å andra stycket kan därmed upphävas.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1973:130 207

515

Frågan om tystnadsplikt för skyddsombud, ledamot av skyddskom- mitté. och styrelseledamot i lokal facklig organisation har behandlats i " avsnitt 9.2.3. Ändringar i paragrafen har skett i enlighet med vad som sagts där. I anslutning härtill bör framhållas att en redaktionell ändring vidtagits i 68 å som gäller påföljd för brott mot tystnadsplikten. Därigenom markeras att straff för överträdelse förutsätter att denna skett med uppsåt eller av oaktsamhet. Påföljd skall således inte drabba t. ex. skyddsombud som sprider en uppgift som omfattas av tystnadsplikten, om han inte insett eller bort inse att uppgiften var av denna natur.

Även i övrigt har jämkningar vidtagits i paragrafen. Tystnadsplikten kommer därmed att omfatta alla som på något sätt deltar i tillsynsverk- samheten, antingen de är anställda eller har särskilt uppdrag eller medverkar på annat sätt. För dem som omfattas av paragrafen i dess nuvarande lydelse innebär ändringarna att tystnadsplikten vidgas till att- gälla också enskilds personliga förhållanden och förhållanden av betydelse för landets försvar.

525

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag getts ett betydligt vidgat innehåll. Anmälan skall enligt den nya lydelsen ske till tillsynsorgan —— yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen —' i situationer då läkare i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete. Någon begränsning till viss eller vissa kategorier av läkare har inte skett. Bestämmelsen syftar till att förbättra arbetarskyddsmyndigheternas informationsunderlag beträffande upp- komsten av hälsorisker i arbetslivet. Efter sammanställning och bearbet- ning av inkomna anmälningar bör kunna utvinnas betydelsefulla upplysningar i detta hänseende. Syftet med anmälningsskyldigheten måste kunna nås utan att de sekretesshänsyn som ligger bakom bestämmelserna om tystnadsplikt i allmänna läkarinstruktionen (1963: 341) träds för nära. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen meddela närmare anvisningar om former m.m. för anmälningsskyldighetens fullgörande. Anmärkas bör att tystnadsplikten för dem som medverkar i tillsynen vidgas enligt 51 å i föreslagen lydelse till att gälla också enskilds personliga förhållanden.

Också skyldigheten enligt denna paragraf att lämna tillsynsorganen upplysningar och biträde har vidgats till att gälla alla läkare. Det liggeri sakens natur att skyldighet för läkare som ej är i allmän tjänst att lämna upplysningar och biträde åt tillsynsmyndighet närmast kan komma att beröra företagsläkare.

Paragrafen har vidare jämkats med hänsyn till att skolråd och skolstyrelse numera enligt skollagen (1962z3l9) motsvaras av skolstyrel- sen. Polismyndighets åligganden enligt paragrafens gällande lydelse täcks av den föreslagna bestämmelsen i 50 & fjärde stycket.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1973:130 208

53%

Den viktigaste sakliga ändringen i paragrafen är att möjlighet införts för tillsynsorgan att förena föreläggande eller förbud med vite. Frågan har behandlats i avsnitt 9.8. Bestämmelsen om vitesförfarandet har tagits upp i andra stycket. Där har också, i överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen, skrivits in en ny regel om möjlighet för tillsynsmyndighet att förordna om rättelse på arbetsgivarens bekostnad.

Tvängsmedel enligt 53 5 kan med hänsyn till första styckets gällande lydelse bara användas då missförhållande inte innebär överträdelse av någon särskild straffbelagd föreskrift. Denna begränsning har slepats. Detta har främst betydelse på så sätt att det blir möjligt att meddela förbud mot viss verksam-het även om det förhållande som föranleder förbudet omfattas av direkt straffbestämmelse. Genom ändringarna i första stycket bortfaller vidare nuvarande hinder mot att använda förbudsförfarande i fråga om personalrum.

När arbetsgivare meddelas förbud eller föreläggande avseende använ- dandet av en anordning e. d. i befintligt skick måste ingripandet anses omfatta varje användning av anordningen som sker vid arbetsställe där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Gäller föreläggande eller förbud hel anläggning som vid ingripandet drevs med anställd arbetskraft bör påbudet avse också sådant arbete vid anläggningen som utförs av arbetsgivaren helt ensam. Följden blir annars att förbudet eller föreläggandet inte kan säkerställas genom polismyndighetens försorg. En uttrycklig bestämmelse härom har tagits in i första stycket.

1 den föreslagna lydelsen av första stycket anges inte att tillsynsmyn- dighets framställning skall vara skriftlig eller att myndigheten iallmänhet skall utsätta skälig tid, inom vilken den behövliga åtgärden skall vidtas eller efter vilken meddelat förbud gäller. Sådant förfarande skall på grund av allmänna regler.tillämpas även om särskild föreskrift inte finns. Vad som sägs i nuvarande första stycket om yttrande från part innan förbud eller föreläggande meddelas har utgått med hänsyn till att förvaltningsla- gen (1971290) innehåller bestämmelser i ämnet.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har slopats med hänsyn bl. a. till att tillsynsmyndighet enligt förslagets 70 5 skall ha en allmän befogenhet att meddela beslut som gäller omedelbart. Som anförts under 505 täcks den gällande regeln om åtgärder genom polismyndighets försorg av den där införda handräckningsbestämmelsen.

Genom ändringen i tredje stycket ges tillsynsmyndighet befogenhet att meddela förbud mot upplåtelse av lokal för visst slag av arbete eller ändamål. Det har ansetts nödvändigt att vidga förbudsmöjligheten så att upplåtelse inte sker under oförändrade förhållanden till annan arbets- givare eller till ensamföretagare som bedriver verksamhet av samma slag som förbudet avser.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1973:130 209

53aå

De frågor som paragrafen gäller har behandlats i avsnitt 9.5 om gemensamma arbetsställen samt i förevarande avsnitt under 7 a 5. Första stycket ger yrkesinspektionen möjligheter att vid missförhållande i skyddshänseende ingripa mot den som råder över arbetsstället, även om missförhållandct anknyter till arbete som utförs av arbetstagare som inte är anställd hos denne. Bestämmelsen riktar sig uttryckligen mot den som råder över visst arbetsställe. Härav torde framgå att avsikten är att fastlägga ett ansvar för arbetsgivare eller ensamföretagare, som disponerar över ett arbetsställe, men inte att reglera ansvaret för ägare eller nyttjanderättshavare till fastighet. Ingripande sker i samma ordning som enligt 53 %, vilket bl. a. innebär att föreläggande eller förbud också i dessa fall kan förenas med vite.

Som ett annat led i regleringen beträffande gemensamma arbetsställen har förordats att yrkesinspektionen skall kunna meddela föreskrifter för att åstadkomma samordning av skyddsåtgärder på byggarbetsplatser eller på andra gemensamma arbetsställen. Bestämmelsen härom har tagits upp i andra stycket. Med stöd härav skall föreskrifter kunna ges om den samordningsansvarige försummar sina skyldigheter eller om arbetsgivare, ensamföretagare eller arbetstagare på det gemensamma arbetsstället inte följer den samordningsansvariges anvisningar. Överträdelse av sådan föreskrift blir straffbelagd enligt 63 &.

59å

De ändringar som föreslagits i tredje stycket innebär att också yrkesinspektionen skall kunna meddela föreläggande vid vite i avsedda fall och att beloppsgränsen för vitet slopats. Viss jämkning har gjorts i kostnadsregeln i fjärde stycket. Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell art.

605

Motiven för att paragrafen föreslås upphävd har anförts i avsnitt 9.8. Att paragrafens särreglering beträffande statens arbetsgivaransvar slopas innebär dock inte något avsteg från den allmänna princip som kommit till uttryck inom olika lagstiftningsomräden och som innebär att staten inte kan föreläggas vite. Föreläggande eller förbud som riktas mot statlig myndighet bör därför inte förenas med vite.

62%

Straffbestämmelserna i 62—68 åå har genomgående kompletterats genom att subjektivt rekvisit angetts. Uppsåt eller oaktsamhet skall i regel fordras för att straffansvar skall inträda.

• Sida 210
•  Original

Prop. 1973:130 210

63å

Straffmaximum enligt paragrafen har höjts av skäl som anförts i avsnitt 9.8. Under straffbestämmelsen i föreslagen lydelse inbegrips också överträdelse av föreläggande, förbud eller föreskrift enligt 53 a & samt brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 8 a & tredje stycket.

I andra stycket har upptagits en undantagsregel för att undvika att straff utdöms i fall när föreläggande eller förbud kombinerats med vite.-

64å

Paragrafen har utvidgats till att avse också anmälningsskyldigheten för arbetsgivare enligt 8 a &. Straffet för försummelse av anmälningsskyldig- het har ändrats till dagsböter. övriga ändringar i paragrafen är av väsentligen redaktionell art.

65 och 66 åå

Ändringarna i paragraferna är i huvudsak av redaktionell natur.

675

Straffet för arbetstagare som tar bort eller försätter ur bruk skyddsanordning har ändrats till dagsböter. Bestämmelsen att anmälan av yrkesinspektör krävs för åtal har utgått med hänsyn bl.a. till de önskemål härom från yrkesinspektörshåll som utredningen redovisat.

685

Paragrafen har jämkats med ledning av motsvarande bestämmelser i jämförlig lagstiftning. '

695

Paragrafen har fått utgå med hänsyn till innehållet i 25 kap. 6 och 8 %% brottsbalken. ' ' '

705

Nuvarande bestämmelser om arbetsföreståndare har utgått ienlighet med vad som anförts i avsnitt 9.8. Beslut som fattats inom företag eller förvaltning beträffande placeringen av ansvaret enligt arbetarskyddslag- stiftningen påverkas inte av att bestämmelserna upphävs. Framdeles blir det lika angeläget som nu att förhållandena beträffande arbetarskydds- ansvaret klargörs.

l paragrafen har tagits in en bestämmelse som ger arbetarskyddsstyrel- sen och yrkesinspektionen befogenhet att vid meddelande av beslut förordna att detta skall gälla utan hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft. Frågan har berörts i den allmänna motiveringen.

• Sida 211
•  Original

Prop. 1973:130 211

735

I avsnitt 9.8 har förordats en ändring av besvärsordningen när det gäller talan mot arbetarskyddsstyrelsens beslut rörande förbud, föreläg- gande eller föreskrift enligt arbetarskyddslagstiftningen. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Dessutom har jämkning vidtagits med hänsyn till att 49 å andra stycket och 70 & utgått i förslaget.

ll.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (19711282) om arbetarskyddsavgift

25

Ändringen i paragrafen är föranledd av förslaget i avsnitt 9.6 om att staten skall bidra till arb'ctarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgift enligt motsvarande regler som gäller för andra arbetsgivare. Ändringen innebär att staten är att betrakta som arbetsgivare enligt lagen om arbetarskyddsavgift, oavsett att staten enligt 3 % kungörelsen (1954z670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeför- säkring å arbetstagare i statens tjänst inte erlägger någon avgift till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

35

Höjningen av arbetarskyddsavgiften har motiverats i avsnitt 9.6.

45

I avsnitt 9.6 har föreslagits 'en utvidgning av arbetarskyddsfondens uppgifter i olika hänseenden. Med hänsyn till de nya ändamål för vilka fondmedel skall kunna disponeras föreslås vissa tilläggi paragrafen. I den föreSIagna lydelsen återspeglas också den ändring i fördelningen av arbetarskyddsavgiften som förordats i den allmänna motiveringen. Vidare har jämkning skett med hänsyn till att arbetsmedicinska institutet uppgått i arbetarskyddsstyrelsen. '

Övergångsbcstämmelse

1 avsnitt 9.6 har föreslagits att viss del av medel som tillförs arbetarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgift för är 1974 skall kunna disponeras för utbildning som facklig huvudorganisation av arbetstagare anordnat i anledning av lagen (197'2z8'29) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslagets genomförande fordrar en uttrycklig lagregel. En sådan har tillförts lagförslaget som en övergångsbestämmclse. Som facklig huvudorganisa- tion kommer i detta sammanhang främst LO, TCO eller SACO i fråga. Även fackförbund räknas emellertid dit. I första hand bör bidrag utgå för utbildning av arbetstagare som utsetts till ledamot i företags styrelse med

• Sida 212
•  Original

Prop. 1973:130 212

stöd av lagen. Även i vissa andra fall bör bidrag kunna utgå. Här åsyftas bl. a. det fall att arbetstagare efter överenskommelse mellan företaget och de fackliga organisationerna eller efter dispens av dispensnämnden för arbetstagarrepresentation adjungerats i styrelsen. Också när företag har beslutat att lagen skall tillämpas trots att antalet anställda är mindre än 100 bör bidrag kunna utgå.

11.3. Förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (l959:612) 54 5

I den allmänna motiveringen, avsnitt 9.3, har föreslagits att yrkes- inspektionen skall ges ökade möjligheter till bevakning av arbetsmiljö- synpunkter i fall då befrielse söks med stöd av 3 mom. i denna paragraf från byggnadslovsplikten beträffande industriområde. Som villkor för dispens har därför uppställts att tillstyrkan skall föreligga också från yrkesinspektionen.

55%

Enligt vad som utvecklats i avsnitt 9.3 skall i byggnadslovsärende som avser arbetslokaler eller personalrum regelmässigt ske en prövning av byggnadsföretaget från arbetarskyddssynpunkt. För att denna prövning skall kunna bli tillfredsställande fordras till en början ett gransknings- underlag som ger närmare upplysning om den verksamhet som skall bedrivas i de avsedda lokalerna. En bestämmelse föreslås därför som ålägger sökanden i byggnadslovsärendet att såvitt möjligt foga behövlig beskrivning av den tillämnade verksamheten till ansökningshandlingarna. Den reservation som inryms i orden ”såvitt möjligt" åsyftar endast de fall där det på byggnadslovsstadiet ännu inte är känt vilket slags verksamhet som skall bedrivas i lokalerna. Som framgår av bestämmelsens lydelse gäller skyldigheten att inge beskrivning inte när arbetslokalen skall användas enbart av ensamföretagare. De närmare föreskrifter som kan behövas rörande innehållet i beskrivning som här avses får meddelas av statens planverk efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen.

För att underlag för arbetsmiljöprövning skall föreligga har vidare ansetts böra fordras att utlåtande från yrkesinspektionen alltid företes i byggnadslovsärenden, som avser arbetslokaler eller personalrum för verksamhet vari arbetstagare skall sysselsättas. Bestämmelse som ålägger byggnadslovssökanden denna skyldighet föreslås intagen i denna paragraf. Fullgörs inte skyldigheten kan ansökningen avvisas av byggnadsnämnden. I vissa fall, t. ex. när preciserade föreskrifter finns beträffande det slag av lokaler, för vilka byggnadslov söks, bör yrkesinspektionens utlåtande kunna begränsas till att gälla frågan om arbetstagarsidans hörande. Detta bör också kunna ske när andra myndigheter än tillsynsorgan inom arbetarskyddet utfört ritningsgranskning och därvid haft att beakta även arbetarskyddssynpunkter. Central granskning av byggnadsritningar sker

• Sida 213
•  Original

Prop. 1973:130 213

f. n. i viss utsträckning hos arbetarskyddsstyrelsen och denna ordning kan självfallet vara praktisk bl. a. när det gäller prototyper och standardern- läggningar.

Bestämmelserna om utlåtande från yrkesinspektionen och om beskriv- ning över avsedd verksamhet har sammanförts i ett nytt 4 mom.

56%

Genom tillägg i 1 mom." första stycket har markerats att byggnads- nämnd vid avgörande av byggnadslovsärende skall se till att byggnadsföre- taget inte strider mot arbetarskyddsförfattningarna.

Enligt vad som framhållits i den allmänna motiveringen skall som förutsättning för beviljande av byggnadslov för byggnadsföretag med arbetslokaler i princip gälla, att utlåtande från yrkesinspektionen som avses i förslagets 55 ä 4 mom. skall ge upplysning om att skyddsombud. skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Bestämmelsen härom har tagits in i 1 mom. andra stycket..Undantag från denna huvudregel måste dock göras för fall då det på byggnadslovsstadiet inte är känt för vilket. slag av verksamhet de arbetslokaler som ingår i byggnadsföretaget skall användas. Byggnader för administration, hantverk eller industri uppförs ibland för uthyrning till olika företag. Det kan då hända att vare sig hyresgäster eller den närmare inriktningen av de verksamheter som skall bedrivas i byggnaden kan bestämmas förrän byggnaden är uppförd. Den arbetsmiljömässiga granskningen i byggnadslovsärendet kan i sådanafall inte bli fullständig. Den slutliga prövningen från arbetarskyddssynpunkt skall enligt förslaget då ske i samband med anmälan innan lokalerna tasi bruk. Den undantagsregel som upptagits i 1 mom. andra stycket gäller dessa situationer.

När i de undantagsbetonade fallen byggnadslov meddelas utan att erforderlig prövning från arbetarskyddssynpunkt kommit till stånd föreligger enligt den föreslagna nya 8 a & iarbetarskyddslagen skyldighet att göra anmälan när arbetslokalerna skall tas i bruk. För att full klarhet om anmälningsskyldigheten skall föreligga har i den allmänna motive- ringen förordats att beslut om byggnadslov i dessa fall skall uppta en erinran om denna skyldighet. Föreskriften om att sådan erinran skall göras har förts in i 1 mom. tredje stycket. Försummelse av anmälnings- skyldigheten är straffbelagd enligt 645 arbetarskyddslagen i föreslagen lydelse.

645

|

I paragrafen har införts de i avsnitt 9.3 förordade bestämmelserna som rör yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning. Genom ett nytt fjärde stycke i lmom. har föreskrivits att Slutbesiktning beträffande byggnadsföretag som avser arbetslokal eller personalrum inte får underlåtas om yrkesinspektionen begär sådan besiktning, och i ett nytt

• Sida 214
•  Original

Prop. 1973:130 214

4 mom. har föreskrivits att yrkesinspektionen skall kallas till slutbesikt- ning. Vissa synpunkter angående omfattningen av yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning har getts i den allmänna motiveringen.

66%

För statliga och landstingskommunala byggnader — för vilka byggnads- lovsplikt inte föreligger -- gäller enligt paragrafen att anmälan skall göras till byggnadsnämnd innan byggnaden påbörjas. Med hänsyn till behovet av att öka yrkesinspektionens kcmtrollmöjligheter har i avsnitt 9.3 förordats en särskild föreskrift om skyldighet för byggnadsnämnd att underrätta yrkesinspektionen om anmälan enligt paragrafen som avser arbetslokal eller personalrum. Bestämmelse härom har införts i ett nytt fjärde stycke. Rätten för yrkesinspektionen att begära slutbesiktning enligt förslagets 645 lmom. omfattar i princip också statligt och landstingskommunalt byggande.

] fall då anmälan enligt 66 5 inte fordras bör de bestämmelser som föreslagits i 8 aä arbetarskyddslagen om anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen ha motsvarande tillämpning. ' '

1 1.4 Övriga författningsförslag

Den i avsnitt 9.8 föreslagna omläggningen i besvärsförfarandet enligt arbetarskyddslagstiftningen föranleder ändring '— förutom i 73 & arbetar- skyddslagen— i 235 skogsförläggningslagen. Motsvarande ändring får efter beslut av Kungl. Maj:t företas i kungörelsen (1949z2lO) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg.

[ anslutning till den föreslagna ändringen i bcsvärsordningen'bör ske ett förtydligande av ] _S 9. lagen (197lz309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Med nuvarande lydelse av Iagrummet kan oklarhet råda om besvärsordningen när det gäller beslut som arbetarskyddsstyrelsen meddelar i särskilt fall angående föreskrift, tillstånd eller godkännande enligt kungörelser som utfärdats med stöd'av arbetarskyddslagen före den 1 januari 1972. Genom den ändring som föreslås i behörighetslagen blir det fullt klart att besvär mot arbetar- skyddsstyrelsens beslut i sådana ärenden skall prövas av Kungl. Maj:t och inte av kammarrätt.

[ skogsförläggningslagen, allmänna arbetstidslagen, lagen (19701943) om arbetstid m. m. i husligt arbete och lagen (193255) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg har skett jämkningar med hänsyn till den omorganisation av yrkesinspektionen som redovisats i avsnitt 9.7.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1973:130 215

12. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1), 2. lag om ändring i lagen (1971 :282) om arbetarskyddsavgift", 3. lag om ändring i skogsförläggningslagen (19631246), 4. lag om ändring i lagen (1971 :309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, 5. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)," . 6. lag om ändring i lagen (l970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete, 7. lag om ändring i lagen (193255) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg, dels bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget till 8. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (l959:612). Hinder föreligger inte mot att ärendet behandlas först under riksdagens höstsession. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 216
•  Original

Prop. 1973:130

lnneh ållsförteckning

Propositionen ................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .................... Lagförslag .....................................

Utdrag av statsrädsprotokollet den 27 april 1973 ] Gällande arbetarskyddsförfattningar 1.1 Arbetarskyddslagen 1.2 Övriga författningar .........................

2 Allmänna synpunkter ...... ". ..................... 2.1 Utredningen .............................. 2.2 Remissyttrandena ........................... 3 Den lokala skyddsverksamheten ..................... 3.1 Nuvarande förhållanden 3.1.1 Bakgrund 3.1.2 Gällande reglering ....................... 3.1.3 Vissa uppgifter om den lokala skyddsorganisationen .

3.2 Utredningen 3.2.1 Utredningens allmänna överväganden .......... 3.2.2 Utredningens förslag till nya samverkansregler 3.3 Remissyttrandena ........................... 3.3.1 Allmänna synpunkter

3.3.2 Skyddsombud ......................... 3.3.3 Skyddskommitté .......................

4 Förhandsprövning av arbetslokaler m. m. ............... 4.1 Gällande bestämmelser

4.1.1 Bestämmelserna om byggnadslov i byggnadsstadgan . 4.1.2 Arbetarskyddslagstlftningens regler om förhands- granskning ............................ 4.2 Utredningen .............................. 4.2.1 Brister och reformbehov .................. 4.2.2 Arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärendcn ...... 4.2.3 Anmälan när arbetslokaler tas i bruk .......... 4.2.4 Byggande för staten eller landsting m. m. ....... 4.2.5 Särskild befogenhet för arbetarskyddsmyndighet 4.3 Remissyttrandena ........................... 5 Gemensamma arbetsställen 5.1 Gällande bestämmelser

5.2 Utredningen .............................. 5.2.1 Gemensamma arbetsställen i allmänhet ......... 5.2.2 Gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet . 5.2.3 Andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplat-

ser .................................

5.2.4 Arbetsställe över vilket arbetsgivaren inte råder 5.3 Remissyttrandena ...........................

1 l 4

34

36 36

40

42

42

49

54

54

54

55

60 60

60

63

74

74

76

82

86 86 86

88 89 89 91 94 95 95 96 102 102 103 103 104

106 108 109

• Sida 217
•  Original

Prop. 1973:130 217

6 Särskild utbildning i arbetsmiljöfrågor ................. 112 6.1 Nuvarande förhållanden ....................... 112 6.2 Utredningen .............................. 113 6.3 Remissyttrandena ........................... 116 7 Vissa frågor om tillsynens organisation ................ 119 7.1 Nuvarande förhållanden ....................... 119

7.1.1 Arbetarskyddsstyrelsen ................... 119 7.1.2 Yrkesinspektionen ...................... 120 7.2 Utredningen ............................... 122 7.2.1 Arbetarskyddsstyrelsen ................... 123 7.2.2 Yrkesinspektionen ...................... 124 7.3 Remissyttrandena ........................... 131 8 Sanktionssystem m.m. ........................... 135 8.1 Gällande bestämmelser ....................... 135 8.2 Utredningen .............................. 138 8.3 Remissyttrandena ........................... 143 9 Departementschefen ............................ 146 9.1 Inledning ................................ 146 9.2 Den lokala skyddsverksamheten ................. 150

9.2.1 Allmänna utgångspunkter .................. 150 9.2.2 Skyddsombud ......................... 152 9.2.3 Skyddskommitté ....................... 162 9.3 lförhandsprövning av arbetslokaler m.m. ........... 166 9.4 Gemensamma arbetsställen ..................... 173

9.5 Ut'bildningsfrågor ........................... 176 9.6 Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden .......... 180 9.7 Den offentliga tillsynsorganisationen .............. 184 9.8 Sanktionssystem m. m. ....................... 190 10 Upprättade författningsförslag ...................... 195 11 Specialmotivering .............................. 196 11.1 Förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) 196 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om

arbetarskyddsavgift .......................... 211 11.3 Förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan

(l959:612) ............................... 212 11.4 Övriga författningsförslag ...................... 214

12 Hemställan

• Sida 218
•  Original