med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, m.m.
Prop. 1977/78: 144 Regeringens proposition
1977/78: 144
med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, m. m.;
beslutad den 16 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
I en proposition, som nyligen har avlämnats till riksdagen, redovisar
regeringen att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att se över frågan om sändning av radio- och TV-program i lokalt begränsade rundra-
diosändningar,s. k. närradio och när-TV. Denna utredning skall också få till
uppgift att svara för viss försöksverksamhet. I den proposition som nu
avlämnas föreslås en särskild lag om ansvarigheten i försöksverksamheten.
Den föreslagna lagen bygger på samma principer som de ansvarsregler som
gäller för pressen och Sveriges Radio.
1 Riksdagen 1977178. I samt. Nr 144
1. Förslag till Lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio
Härigenom föreskrivs följande.
1 8 Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som sänds med stöd av lagen (1978:000) om försöksverk-
samhet med närradio.
Föreskrifterna i 2 §,5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde styckena
samt 8-9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på radiopro-
gram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om radioprogram, programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse program som anges i första stycket, sammanslutning som har tillstånd att sända närradio samt denna lag. I frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i
radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i annan författning.
28 Sammanslutning, som avser att sända närradio, skall för programverk-
samheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefri-
hetsbrott. Ingenting får sändas rnot programutgivarens vilja.
Programutgivaren skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte
vara i konkurstillstånd. Upphör den som är utsedd till programutgivare att
vara behörig eller upphör annars hans uppdrag, skall sammanslutningen omedelbart utse ny programutgivare.
Sammanslutningen skall till den myndighet, som prövar frågor om tillstånd att sända närradio, anmäla vem som är programutgivare.
3§ Sammanslutningen får utse en person såsom tillfällig ersättare att
tjänstgöra i stället för programutgivaren under viss angiven tid. Sammanslutningen skall till den myndighet som leder försöksverksamheten anmäla vem som är ersättare och för vilken tid han har utsetts.
I övrigt gäller föreskrifterna i 23 första och andra styckena i fråga om
ersättare,
48 Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefrihets-
brott i radioprogram som sänds av sammanslutningen. Den som är anmäld som ersättare för programutgivare är dock ansvarig för program som sänds
under den tid för vilken han är utsedd.
Är den som är anmäld som programutgivare eller ersättare inte behörig eller har uppdraget som programutgivare eller ersättare upphört. vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller ersättaren skulle
ha burit i stället på den som är ställföreträdare för sammanslutningen.
Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till
sådant brott får inte ådömas annan än den som är ansvarig enligt första eller
andra stycket.
5 §& För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram svarar den som
enligt 4 § är ansvarig för brottet.
Sammanslutningen är skyldig att jämte den för brottet ansvarige ersätta skadan.
Skadeståndsskyldighet får inte åläggas annan än den som är ansvarig för
skadan enligt första eller andra stycket.
6 § Den som enligt 4 § är ansvarig för innehållet i radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet sändes.
78 Sammanslutningen skall ombesörja upptagning av varje program som sänds och skall bevara upptagningen minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnadsfritt taga del av upptagning av radioprogram och få utskrift av vad som har yttrats i program har
1. justitiekanslern,
2. enskild, om han anser att yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av yttrandefrihetsbrott i programmet och det ej är uppenbart att han inte berörs av programmet på ett
sådant sätt att han kan vara målsägande.
88 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 7 § att ombesörja upptagning av radioprogram eller att bevara celler tillhandahålla sådan upptagning skall dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
I mål om ansvar för brott som avses i första stycket är justitiekanslern åklagare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsför-
ordningens område för brott mot tystnadsplikt
Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse
Den som på sätt som avses I 7 kap. Den som på sätt som avses I 7 kap. 3§ första stycket 3 tryckfrihetsför- 335 första stycket 3 tryckfrihetsförordningen uppsåtligen åsidositter ordningen uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt får fällas till ansvar tystnadsplikt får fällas will ansvar därför endast om fråga är om tyst- därför endast om fråga är om tystnadsplikt som nadsplikt som
1. föreskrives i 3 kap. 3 § tryck fri- 1. föreskrives i 3 kap. 3 § tryck frihetsförordningen eller 9 § radivan- hetsförordningen, 9 § radioansvarigsvarighetslagen (1966:756), hetslagen (1966:756) eller I V lagen
(1978:000) om ansvarighet i försöks-
verksamhet med närradio,
2. avser sådant som någon har 2. avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt samt följer utövande av tjänsteplikt samt följer av författning som har tillkommit av författning som har tillkommit genom samrfällt beslut av Konungen genom sam fällt beslut av Konungen och riksdagen eller av lag som har och riksdagen eller av lag som har beslutats efter den 31 december 1974 beslutats efter den 31 december 1974 men före den. I januari 1978, men före den I januari 1978.
3. följer av förordnande av dom- 3. följer av förordnande av domstol eller undersökningsledare 1 stol eller undersökningsledare i brottmål eller av myndighets förbe- brottmål eller av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän hand- håll vid utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar. ling som ej är tillgänglig för envar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Utdrag
JUSTITIEDEPA RTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-03-02
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman,
Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson. Antonsson, Olsson, Dahlgren,
Åsling. Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder,
Wikström, Johansson
Föredragande: statsrådet Romanus
Lagrådsremiss med förslag till lag om ansvarighet i försöksverk-
samhet med närradio, m. m.
I Inledning
Yttrandefriheten i rundradiosändningar — dvs. ljudradio- och TVsändningar som är avsedda för allmänheten — regleras i radioansvarighets-
lagen (1966:756, ändrad 1977:1018, RAL). Lagen är f.n. tillämplig på radioprogram från Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbild-
ningsradio.
I prop. 1977/78:91 förordar regeringen att det skall anordnas försöksverksamhet med sändning av ljudradio- och TV-program i lokalt begränsade rundradiosändningar, s. k. närradio och när-TV. I propositionen uttalas att föreskrifter om ansvarighet i denna försöksverksamhet bör meddelas i en särskild lag i stället för i RAL och att förslag till en sådan lag kommer att läggas fram för regeringen av chefen för justitiedepartementet.
2 Huvuddragen i gällande ordning
Bestämmelserna i RAL bygger på tryckfrihetsförordningens (TF, omtryckt
1976:955) regler om periodisk skrift och hänvisar i viss utsträckning till dessa
regler (prop. 1966:156 s. 40 och 44). I TF och RAL regleras exklusivt i vilka fall
straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvar får utkrävas för missbruk av
yttrandefriheten i tryckt skrift resp. radioprogram. En förutsättning för
ansvar är att det föreligger ett sådant brott som anges i 7 kap. 4 eller 5 § TF (I kap. 3 X TF och 2 85 RAL). Såväl TF som RAL innebär att i princip bara en person anses straffrättsligt ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s
regler om periodisk skrift utgivaren för skriften (8 kap. I $ första stycket) och enligt RAL en programutgivare (4§ första stycket). Givetvis finns det skillnader mellan de två ansvarssystemen. För en periodisk skrift ansvarar i princip utgivaren så länge ägaren inte utser en ny utgivare (8 kap. I $ TF).
Däremot förordnas en programutgivare för varje radioprogram för sig (3 § första stycket RAL). En annan olikhet består i att ställföreträdare, som kan
överta ansvaret. kan finnas för utgivare av periodisk skrift men inte för programutgivare (5 kap. 9 och 1058 TF). Vidare gäller att utgivaren av
periodisk skrift och ställföreträdare för honom skall anmälas till viss myndighet och anges på varje nummer eller häfte av skriften (5 kap. 4 och
9-11 §§ TF), medan programutgivare skall antecknas i ett register, som förs hos programföretaget och som är tillgängligt för allmänheten (35 tredje stycket RAL).
I andra hand har den som utser utgivare av periodisk skrift resp.
programutgivare det straffrättsliga ansvaret (8 kap. 2 § TF och 45 tredje
stycket RAL).
Den som är straffrättsligt ansvarig har enligt båda författningarna också det
skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med ägaren till den periodiska
skriften resp. programföretaget (11 kap. I och 2 §§ TF samt 6 § första och
andra styckena RAL).
Med ensamansvaret sammanhänger den frihet från straffrättsligt ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet den har som lämnar meddelande för att det skall offentliggöras i tryckt skrift eller radioprogram eller som anskaffar uppgifter i sådant syfte (1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF
samt 5 § andra stycket RAL). I princip gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan till missbruk av yttrandefriheten (1 kap. 3 § TF och 5 § första stycket RAL). Det finns dock vissa undantag från dessa principer (1 kap. 9 83 och 7 kap. 3 5 TF samt 5 § andra stycket RAL).
Både TF och RAL innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av tryckt skrift resp. radioprogram (3 kap. TF samt 7§ tredje och fjärde styckena, 9 § och 9a§ RAL). Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 § TF och 9 5 RAL). I den delen kompletteras de av föreskrifter i 36 kap. 5 och 8 §§. 37 kap. 55 samt 49 kap. 435 rättegångsbalken (föreskrifterna i balken ändrade senast 1977:1020) samt I och 2 §§ lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsför-
ordningens område för brott mot tystnadsplikt.
Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av yttrandefriheten är i stort sett desamma vare sig det gäller yttranden i tryckt skrift eller i radioprogram (12 kap. TF och 8 §& RAD). Dessa regler innebär bl. a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att uppta sådant mål, att jury i princip skall
medverka vid avgörande och att justitiekanslern (JK) är åklagare.
Den skyldighet att bevara ett exemplar av tryckt skrift som gäller enligt 4 § lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område har sin motsvarighet i vad som åligger Sveriges Radio enligt 6 §
förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen
(1966:756). I båda fallen har skyldigheten samband med JK:s tillsyn över att yttrandefriheten inte missbrukas.
Slutligen kan nämnas att bl. a. frågan om ansvar för innehållet i tryckt skrift
eller radioprogram f. n. utreds av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10).
3 Förslaget om närradio och när-TV i prop. 1977/78:91
I propositionen förordas att en särskild kommitté skall få i uppdrag att
utreda frågan om s. k. närradio och när-TV och att en försöksverksamhet
anordnas i samband med utredningsarbetet. Regeringen föreslår riksdagen
att dels anta ett förslag till lag om försöksverksamhet med närradio, dels
godkänna de riktlinjer för försöksverksamheten som anges i propositionen. Förslagen i propositionen innebär bl. a. följande.
Sändningsmöjligheter bör ges sammanslutningar som är juridiska personer
och vilkas verksamhet är av lokal karaktär, t. ex. ideella, religiösa, fackliga
och politiska grupper, organisationer och folkhögskolor. Olika landsdelar,
olika typer av orter och olika slags sammanslutningar bör vara representerade. Försöksverksamheten bör sträcka sig över tre år och försiggå på omkring 15 orter. I första hand bör försöksverksamheten omfatta ljudradio
från sändare med en räck vidd av omkring 5 km., men även ett par försök med
när-TV bör göras. Därvid bör centralantennanläggningar inom bostadsområden utnyttjas.
Den kommitté som enligt propositionen skall utreda frågan om närradio och när-TV föreslås få i uppdrag att besluta om sändningstillstånd för försöksverksamheten. Därvid skall kommittén inhämta televerkets
synpunkter på de tekniska förutsättningarna för sändningar. Regeringen skall
meddela verkställighetsföreskrifter om tillståndsgivningen. Tillstånd skall
kunna återkallas av kommittén, om en sammanslutning bryter mot de regler som gäller för dess sändningsverksamhet.
Sändningarna i närradio och när-TV kommer att utgöra rundradiosänd-
ningar, och i princip blir radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240, ändrad
senast 1975:242) tillämplig på dem. Det förbud mot förhandsgranskning av
radioprogram 0. d. som finns i radiolagen kommer därmed att gälla också närradio och när-TV. Eftersom närradio och när-TV till sin funktion mycket
liknar tidningar och tidskrifter, bör enligt propositionen en sammanslutning som har sändningstillstånd även i övrigt ha samma frihet att utforma program, som den skulle ha haft att bestämma innehållet om det hade gällt en
av sammanslutningen utgiven tidskrift. Detta synsätt motiverar att reglerna
om programverksamheten utformas något annorlunda än för vanliga radio-
och TV-sändningar. Något krav på opartiskhet bör sålunda inte ställas upp.
Också i övrigt bör i huvudsak samma villkor gälla som för pressen. Ett
undantag från denna princip föreslås emellertid. Kommersiell reklam skall inte få lörekomma i närradio och när-TV, vare sig reklamen avser samman-
slutningens egen verksamhet eller någon annans. BI. a. med hänsyn till att det är fråga om en försöksverksamhet under
begränsad tid föreslås i propositionen att bestämmelser om närradio och när- TV meddelas i en särskild lag i stället för att tas in i radiolagen.
Grunddragen för regler om ansvaret för radioprogram i närradio och när- TV anges också i propositionen. Det uttalas bl. a. att bestämmelserna i RAL
bör gälla också för program som sänds i närradio och när-TV. Samtidigt framhålls emellertid vissa väsentliga skillnader mellan den allmänna radio-
och TV-verksamheten å ena sidan och närradio och när-TV å andra sidan, bl. a. i fråga om sändningstid, ämnesval i programmen och antal personer
som kan ta emot sändningarna. Tillståndsgivningen kommer också att vara
annorlunda för närradio och när-TV än för den allmänna radio- och TV-
verksamheten. Slutligen pekas på skillnader mellan de programföretag som bedriver vanliga radio- och TV-sändningar och de sammanslutningar som skall ges tillstånd att sända närradio och när-TV. Dessa olikheter motiverar
enligt propositionen en något annan teknisk utformning av ansvarsreglerna
för närradio och när-TV än vad som gäller den allmänna radio- och TV-
verksamheten främst i fråga om programutgivare. Programutgivare för
sändningsverksamheten bör sålunda utses av sammanslutningen, och det
bör ske innan tillstånd att sända närradio och när-TV meddelas. För
programutgivare bör gälla samma behörighetsvillkor som för utgivare av
periodisk skrift, nämligen att han skall ha hemvist här i landet och att han inte
är omyndig eller i konkurstillstånd. Tillfällig ersättare för programutgivare skall kunna utses för en begränsad tid. I likhet med programföretagen inom den allmänna radio- och TV-verksamheten skall sammanslutning enligt propositionen vara skyldig att ombesörja upptagning av program som sänds i närradio och när-TV och att låta JK och enskilda ta del av sådan upptagning. Slutligen förordas att föreskrifter om ansvaret för radioprogram i närradio och när-TV tas in i en särskild lag och inte i RAL, eftersom det är fråga om en
försöksverksamhet.
4 Föredragandens överväganden
Med tanke på att närradio- och när-TV-verksamheten är avsedd att bedrivas på ett sätt som i väsentliga hänseenden liknar pressens sätt att fungera är det enligt min mening naturligt att reglerna om ansvar för program
i närradio och när-TV nära ansluter till vad som gäller för tryckt periodisk
skrift. Som framgår av vad jag har anfört i avsnitt 2 överensstämmer
emellertid på det stora hela bestäranmelserna om ansvar för innehållet i tryckt periodisk skrift med reglerna i RAL. I enlighet med vad som har förordats i
prop. 1977/78:91 föreslår jag sålunda att regelsystemet i RAL i princip görs
tillämpligt också på program i närradio och när-TV.
I vissa hänseenden bör emellertid avvikelser göras från vad som föreskrivs i
RAL. I första hand bör sålunda cen skillnad göras såvitt gäller reglerna om
programutgivare. Dessa regler bör utformas närmast efter förebild av TF:s bestämmelser om utgivare för periodisk skrift. Programutgivare bör sålunda utses av den sammanslutning som har eller söker tillstånd att sända närradio.
Han bör ha ansvaret för alla program som sänds med stöd av eu tillstånd och alltså inte bli förordnad för varje program för sig. I likhet med vad som gäller
för utgivare av periodisk skrift bör föreskrivas att programutgivaren skall ha
hemvist här i landet och att han inte får vara omyndig eller i konkurstillstånd. Det bör också vara möjligt att låta någon annan behörig person tillfälligt överta programutgivaransvaret. I TF finns utförliga regler om ställföreträdare
för utgivare av periodisk skrift. Beträffande närradio och när-TV bör under försöksverksamheten en något enklare ordning kunna tillämpas. Med denna
utgångspunkt förordar jag att programutgivaren skall kunna bli tillfälligt ersatt av en annan person. Ersättaren bör givetvis uppfylla samma behörighetsvillkor som programutgivaren. En tillfällig ersättare för programulgi-
varen bör utses av sammanslutningen. Uppdraget att vara tillfällig ersättare bör vara tidsbegränsat. När den angivna tiden har gått ut, bör programutgi-
varen utan vidare återinträda i sina befogenheter, om inte tillfällig ersättare utses på nytt. Reglerna i TF om ansvarig utgivare och i RAL om programutgivare syftar
till att det skall vara lätt för all mänheten att ta reda på vem som är ansvarig för skriften eller programmet. Även när det gäller ansvarigheten i fråga om
närradio och när-TV är det viktigt att det utåt framstår klart och otvetydigt
vem som bär ansvaret. Det bör därför bland reglerna som gäller ansvarigheten
i försöksverksamheten tas upp föreskrifter som ålägger sammanslutning som
avseratt sända närradio och när-TV en skyldighet att till den myndighet, som
prövar frågor om tillstånd att sända närradio, anmäla vem som har utsetts till
programutgivare eller ersättare. Allmänheten kan då vända sig till denna
myndighet för att få upplysningar.
I prop. 1977/78:91 har föreslagits en bestämmelse i lagen om försöksverksamhet med närradio som innebär att tillstånd att sända närradio eller när-TV inte får meddelas innan en behörig programutgivare har utsetts. En annan
bestämmelse tillåter att myndigheten återkallar tillstånd att sända närradio eller när-TV om radioprogram sänds trots att varken behörig programutgivare celler ersättare för programutgivare finns eller trots att anmälan inte har gjorts om vem som är utsedd till programutgivare eller ersättare. Med de
föreslagna bestämmelserna kan det inte anses nödvändigt att efter mönster
av 5 kap. 12 och 13 5X TF införa särskilda ansvarsregler för den som
underlåter att vid behov dra försorg om att ny programutgivare utses och att göra föreskriven anmälan eller som lämnar oriktiga uppgifter i anmälan.
Också i ett annat avseende bör enligt min mening en avvikelse göras från vad som gäller enligt RAL. Jag syftar då på de särskilda bestämmelser i RAL
som avser direktsändningar(1 § andra stycket, 4 § andra stycket och 6 8 första
stycket RAL). Dessa bestämmelser innebär att flertalet föreskrifter i RAL
över huvud taget inte är tillämpliga på vissa dircktsändningar. I fråga om andra sådana sändningar är det möjligt att överflytta programutgivarens ansvar på de medverkande i ett program. Beträffande närradio och när-TV
kan det enligt min uppfattning inte anses påkallat av praktiska skäl att under försöksverksamheten ha olika regler om ansvaret för olika typer av program.
Jag förestår därför att bestämmelserna i RAL angående direktsändningar inte
görs tillämpliga såvitt gäller närradio och när-TV.
I 6 och 7 53 förordningen om tillämpning av radioansvarighetslagen finns föreskrifter om skyldighet att ombesörja upptagning av radioprogram och att låta JK och allmänheten ta del av sådana upptagningar. Enligt min mening bör bestämmelser av i huvudsak denna innebörd gälla också för radioprogram
i närradio och när-TV. Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen krävs numera att
sådana bestämmelser tas upp i lag.
Underlåtenhet att iaktta de nämnda skyldigheterna bör straffsanktioneras.
Hlikhet med vad som bör gälla för andra frågor om ansvar i försöksverksamheten med närradio (jfr 8-9 a SY RAL) bör JK vara åklagare.
I enlighet med vad som förordas 1 prop. 1977/78:91 föreslår jag att
bestämmelser om ansvarighet i försöksverksamheten med närradio och när-
TV tas in i en särskild lag. Det torde få ankomma på den kommitté som skall
utreda frågan om närradio och när-TV att överväga hur ev. regler för en
verksamhet av permanent karaktär bör utformas.
Tystnadsplikt i enlighet med vad som föreskrivs i9 § RAL skall enligt mitt
förslag gälla också i försöksverksamheten med närradio och när-TV. Detta bör leda till en ändring i lagen om ansvar på tryckfrihetsförordningens
område för brott mot tystnadsplikt.
5 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
i. lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, 2. lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförord-
ningens område för brott mot tystnadsplikt.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.!
6 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.
7 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
I Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell ändring är förslagen likalydande med dem som är fogade till propositionen.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1978-03-13
Närvarande: F. d. justitierådet Edling, justitierådet Brundin, regeringsrådet Fricsson och justitierådet Nordenson.
Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 1978 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
I. lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio,
2. lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Regner.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Enligt 3§ i förslaget till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio får sammanslutningen för viss angiven tid utse tillfällig ersättare för programutgivaren. Uttrycket ”tillfällig ersättare” för tanken närmast till den
ordning som i allmänhet åsyftas när i författning ges bestämmelser om att för ordinarie innehavare av viss tjänst eller uppdrag skall eller kan finnas
ersättare, nämligen att den ordinarie innehavaren kvarstår i sin befattning men vid mer eller mindre tillfälligt förfall för sig kan uppdra åt ersättaren att
fullgöra de uppgifter som ankommer på honom. En sådan tolkning av bestämmelsen motsägs inte heller av de i remissen anförda motiven. Emellertid har vid ärendets föredragning upplysts, att meningen är att ersättaren under den tid för vilken han har utsetts helt träder i stället för den tidigare utsedde och att den senare under samma tid upphör att över huvud taget vara programutgivare; när ersättare utses skulle detta således sakligt sett vara liktydigt med att den tidigare utsedde programutgivaren för viss tid
frånträder sitt uppdrag och ersätts av en annan programutgivare. För att en
sådan ordning skall kunna genomföras torde emellertid inte erfordras någon
särskild bestämmelse vid sidan av den generella regeln i 2 § att sammanslutningen här att utse programutgivare. Lagrådet förordar därför att, om den nu
angivna ordningen skall gälla, 3 § får utgå och därav betingade ändringar
vidtas 1 48.
Skulle det av pedagogiska eller andra skäl likväl anses önskvärt att det avsedda speciella ersättarsystemet närmare beskrivs i lagtexten, måste denna förtydligas, så att det klart framgår att den ”ordinarie” programutgivaren ej
alls får tjänstgöra under den tid för vilken ersättaren är utsedd och att det således är ersättaren som alltid är ensam ansvarig under heta den bestämda tiden.
Lagrådet anser emellertid för sin del, att goda skäl talar för att ersättarens behörighet inskränks på sätt som annars är vanligt eller till att vid förfall för den ordinarie programutgivaren träda i dennes stille.
I övrigt lämnar lagrådet lagförslagen utan erinran.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-03-16
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ullsten, Romanus, Turesson. Gustavsson. Antonsson. Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder, Troedsson. Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén.
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet met] närradio, m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio,
2. lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har lämnat de remitterade förslagen utan erinran utom såvitt gäller 3 § i förslaget till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio. Paragrafens första mening har följande lydelse. ”För programutgivaren får sammanslutningen utse tillfällig ersättare för viss angiven tid.” Vidare gäller enligt paragrafen att sammanslutningen till den myndighet som prövar fråga om tillstånd att sända närradio skall anmäla vem som är ersättare och för vilken tid han har utsetts. I övrigt hänvisar 3 §i fråga om ersättare till reglerna i 28. Hänvisningen innebär bl. a. att ersättarens uppgift är att förebygga yttrandefrihetsbrott och att ingenting får sändas mot ersättarens vilja. Av 4 § framgår vidare uttryckligen att den som är anmäld som programutgivare icke är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i radioprogram som sänds av sammanslutningen under den tid för vilken en ersättare är utsedd.
Bestämmelserna innebär alltså att ersättaren under den tid för vilken han är utsedd helt träder i stället för programutgivaren. En annan ordning skulle medföra bl. a. att regleringen skulle mista något av den fasthet som har eftersträvats i det remitterade förslaget. Härtill kommer att det vid den praktiska tillämpningen är av värde att lagen innehåller uttryckliga regler om ersättare. Vad lagrådet har anfört ger mig alltså inte anledning att gå ifrån det
I Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 2 mars 1978.
remitterade förslaget i sak. Däremot bör 3 § första meningen i enlighet med vad lagrådet har förordat ändras redaktionellt.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med denna ändring.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.