Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen dras upp riktlinjer för den internationella adoptionsverk- samheten. Förslaget syftar till att dels kanalisera förmedlingsverksamheten som nu bedrivs till organisationer som står under insyn och kontroll av det allmänna. dels ge ökade möjligheter till stöd så att antalet enskilda som på egen hand söker barn utomlands begränsas.

Arbetet med adoption av barn från andra länder föreslås liksom hittills ske i samverkan mellan offentlig och enskild verksamhet. Till socialstyrelsen bör även i fortsättningen vara knuten en nämnd för internationella adoptions- frågorfNIA). Nämnden skall ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information. tillsyn och kontroll samt kontaktskapande verksam- het. Däremot skall ärenden som avser förmedling till utlandet av ansökningar om barn för adoption här i landet enligt förslaget inte längre handläggas av nämnden.

ldeella organisationer ges i stället en mer aktiv roll i arbetet med internationella adoptionsfrågor. Sålunda skall socialstyrelsen efter ansökan kunna ge ideella organisationer auktorisation att hjälpa enskilda. som önskar adoptera ett utländskt barn. att förmedla kontakt mellan denne och myndigheter, organisationer eller enskilda personer i barnets hemland samt att även i övrigt lämna hjälp vid internationella adoptioner. Ett förslag till lag om internationell adoptionshjälp läggs i samband därmed också fram. Några inskränkningar i den enskildes möjligheter att på egen hand söka barn utomlands för adoption föreslås inte.

Genom att uppgifter förs över från NIA till auktoriserade organisationer frigörs drygt 300000 kr., som NlA kan använda för sina nya uppgifter. ] budgetpropositionen l978/79:lOO bil. 8 har föreslagits att NlAzs kansli

• Sida 2
•  Original

Prop. l978/79zl08 2

förstärks med en tjänst som chef. Vidare föreslås att ytterligare 500000 kr. ställs till förfogande för den internationella adoptionsverksamheten. Det skall ankomma på NlA att fördela dessa pengar mellan de auktoriserade organi- sationerna. Det förutsätts dock att Förbundet adoptionscentrum på grund av verksamhetens omfattning skall få huvudparten av den nu föreslagna anslagsökningen.

De nya bestämmelserna föreslås kunna träda i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/79: 108 3

Förslag till Lag om internationell adoptionshjälp

Härigenom föreskrivs följande.

l & Internationell adoptionshjälp från enskild får lämnas endast av ideell sammanslutning som är auktoriserad enligt denna lag. Vad som har sagts nu gäller dock inte i fråga om hjälp i enstaka fall.

Med internationell adoptionshjälp avses sådan verksamhet som har till syfte att förmedla kontakt mellan den. som önskar adoptera ett utländskt barn, och myndigheter. organisationer eller enskilda personer i barnets hemland samt att även iövrigt lämna den hjälp som behövs för att adoption skall kunna genomföras.

25 Socialstyrelsen avgör frågor om auktorisation.

35 Auktorisation får ges endast åt sammanslutning som har stadgar,styrelse och revisorer. Auktorisation får ges endast om sammanslutningen har till huvudsakligt syfte att lämna internationell adoptionshjälp och om det står klart att den kommer att lämna hjälpen på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnens bästa som främsta riktmärke.

45 Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. l beslutet om auktorisation skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet får avse. Auktorisationen får även förbindas med andra villkor.

För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad samman- slutning ta ut avgifter av dem som söker internationell adoptionshjälp.

55 Socialstyrelsen skall i samband med ett beslut om auktorisation utse minst två personer eller. om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslut- ningens arbete med internationell adoptionshjälp (samhällsrepresentant). Samhällsrepresentanten skall ha särskild erfarenhet av barna- och ungdoms- vård i stat eller kommun.

65 De auktoriserade sammanslutningarna står under tillsyn av socialsty- relsen eller någon annan myndighet som regeringen föreskriver. Samman- slutningarna är skyldiga att på begäran tillhandahålla tillsynsmyndigheten de handlingar som rör verksamheten.

75 Auktorisationen skall återkallas när de förutsättningar som anges i 3 5 inte längre föreligger. Detsamma gäller om sammanslutningen inte uppfyller de villkor som kan ha uppställts för auktorisationen eller underlåter att rätta sig efter vad tillsynsmyndigheten begär med stöd av 6 5.

• Sida 4
•  Original

Prop. l978/79:108 4

Så När en auktoriserad sammanslutning beslutar om internationell adop- tionshjälp skall lämnas, skall minst en samhällsrepresentant delta.

Finner sammanslutningen att den bör vägra att lämna adoptionshjälp i ett visst fall skall frågan överlämnas till socialstyrelsen eller någon annan myndighet som regeringen föreskriver för avgörande. Detsamma gäller när sammanslutningen vill lämna adoptionshjälp trots att samhällsrepresentant avstyrker.

95 Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med l & döms till böter.

105 Socialstyrelsens beslut att vägra auktorisation eller återkalla auktorisa- tion överklagas hos regeringen genom besvär. Socialstyrelsens eller annan myndighets beslut i övrigt får inte överkla- gas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79: 108 5

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-1 5

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus. Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, F.nlund, Lindahl, Winther. De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Gabriel Romanus

Proposition om organisationen av verksamheten med internatio- nella adoptioner m. m.

1. Inledning

I början av 1970-talet inrättades en till socialstyrelsen knuten rådgivande nämnd för frågor rörande adoption av utländska barn. Den rådgivande nämnden, senare nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA), inrät- tades bl. a. för att man ville säkerställa offentlig kontroll över den interna- tionella adoptionsverksamheten i syfte att tillgodose barnens bästa.

Mot bakgrund av delvis förändrade villkor och behovet av riktlinjer för verksamheten tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet med stöd av regeringens bemyndigande på hösten 1977 en särskild arbetsgrupp ' med uppgift att se över frågor som rör internationella ad0ptioner. Arbetsgruppen skulle förutsättningslöst se över NIA:s verksamhet, dess organisation och arbetsuppgifter. samt lämna förslag till förändringar som kunde medverka till att minska de problem som nu finns beträffande den internationella adoptionsverksamheten.

Arbetsgruppen redovisade i april 1978 riktlinjer och organisationsförslag i en rapportst S 197816) Internationella ad0ptioner. En sammanfattning av arbetsgruppens förslag bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.

Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg. SIDA, socialstyrelsen, NIA, statistiska central-

' Departementsrådet Nils Magnusson. ordförande. Arne Andersson. då sakkunnig i socialdepartementet. departementssekrctcraren Karin Hjertonsson. nuvarande rådmannen Krister Nordberg, Björn Rydberg, sakkunnig i arbetsmarknadsdepane- mentet (t. o. m. den 10 november 1977), departementssekreteraren Lars B. Strand och nuvarande ambassadören Sten Strömholm.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/79:108 6

byrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens invandrar- verk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, Svenska kommunförbundet, Landstingstörbundet, Stockholms. Göteborgs. Malmö. Linköpings, Kristianstads, Skellefteå och Vara kommuner, Lands- organisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Allmänna barnhuset, Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), Sveriges socionomför- bund. Förbundet adoptionscentrum (AC) och Rädda barnen.

Flera remissinstanser har bifogat yttranden från underinstanser. AC har hört förbundets samtliga avdelningar.

Dessutom har yttranden inkommit från socialkonsulenterna i Älvsborgs och Värmlands län, sociala centralnämnden i Borås och Föreningen Iranska barns vänner.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Socialutredningen har i slutbetänkandet (SOU 1977140) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, Lagar och motiv lämnat vissa förslag som rör den internationella adoptionsverksamheten.

I prop. 1978/79:100(bil. 8 s. 79) harjag, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, beräknat medel för en tjänst som chef för NlA'.s kansli. Jag har vidare beräknat medel fören ökning av bidraget till AC med 20 000 kr. till 350 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2. Föredraganden

2.1. Allmänna utgångspunkter

Beslut om adoption meddelas i Sverige av domstol med tillämpning av regler i föräldrabalken . Vid prövning av fråga om adoption som berör utländsk medborgare har domstolen också att iaktta reglerna i lagen ( 1971:796 ) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Lagen innehåller bl. a. regler om svensk domstols behörighet, vilken lag som skall vara tillämplig m. m. Den innehåller också regler om formerna för godkän- nande i Sverige av ett adoptionsbeslut som meddelats utomlands.

De frågor, som jag behandlar i det följande, berör inte själva adoptionsin- stitutet. Vad det här handlar om är den verksamhet som normalt föregår adoption av utländskt barn, nämligen möjligheten till och formerna för att komma i kontakt med ett barn i annat land som sedan kan adopteras här i landet. När jag talar om internationella adoptioner, adoptionsverksamhet m. m. avser jag alltså inte den rättsliga prövning som syftar till beslut om adoption. När jag talar om andra länder tänker jag främst på de s.k. utvecklingsländerna.

Intresset för att adoptera utländska barn har alltsedan mitten av 1960-talet ökat år från år. Under första hälften av 1960-talet kom något hundratal barn

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79:108 ' ' 7

till Sverige, de flesta från Korea och Grekland. År 1977 räknade man med att det totalt fanns ca 10 000 utländska adoptivbarn i Sverige. Samma utveckling präglar hela Västeuropa och Nordamerika. I en del av de länder som adoptivbarncn kommer från pekar utvecklingen mot ett minskat intresse för internationella adoptioner.

NIA har enligt den för nämnden gällande instruktionen till uppgift bl. a. att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. Verksamheten i nämnden innefattar enligt instruktionen i huvudsak internationella kontakter, infor- mation och service, förmedling av ansökningar om adoption samt biträde åt bl. a. myndigheter och enskilda. Inom NIA finns ett förmedlingsutskott som genom urval bland sökande med förhandsbesked enligt 47ä tredje stycket barnavårdslagen ( 196097) om ett hems allmänna lämplighet som fosterhem förmedlar ansökningar om adoption av barn från andra länder.

Ett av socialstyrelsen godkänt samarbetsavtal har slutits mellan NIA och den ideella organisationen Förbundet adoptionscentrum (AC). Enligt avtalet skall NIA svara för officiella kontakter med myndigheter och institutioner i barnens hemländer medan AC skall ha hand om de mera informella kontakter som kan knytas med institutioner eller personer i berörda länder. AC skall hålla nämnden underrättad om sina utlandskontakter och är skyldig att följa nämndens rekommendationer med avseende på dessa. Sökande som önskar adoptera ett utländskt barn kan vända sig till såväl NIA som AC. Alla ansökningar förmedlas dock genom NlA:s lörmedlingsutskott.

Av de inemot 2000 barn som nu årligen kommer till landet kommer ungefär hälften hit på annat sätt än genom NIA eller AC. En av anledning- arna till detta bedöms vara att väntetiden för att få ett barn genom NlA eller AC har ökat och nu i allmänhet är minst tre år. En stor grupp människor som önskar adoptivbarn söker därför själva barn i andra länder, på egen hand eller med hjälp av andra personer med kontakter i utlandet. NlA:s lörmedlings- utskott har inte någon insyn i dessa fall. Vissa händelser under senare tid har fäst uppmärksamheten på att den verksamhet som äger rum vid sidan av NIA eller AC kan ske i otillbörliga former eller med tvivelaktigt syfte. Särskilt personer som reser ut på egen hand riskerar att råka i svårigheter. I barnens hemländer har det förekommit att barn förmedlats av personer som inte i första hand har haft barnens bästa för ögonen.

Behovet av riktlinjer för den internationella verksamheten har mot denna bakgrund blivit allt mer uppenbart. Önskemålen om barn från andra länder har ökat i en sådan takt att NIA med nuvarande organisation och resurser inte har kunnat möta de krav på information som ställts.

Arbetsgruppen har diskuterat olika sätt att organisera adoptionsverksam- heten. En möjlighet vore att låta offentliga organ svara för hela den internationella adoptionsverksamheten. Mot detta talar emellertid bl. 3. enligt arbetsgruppen att svenska samhällsorgan inte kan ta ansvar för att alla som önskar adoptera barn också får möjlighet att göra det.

Arbetsgruppens förslag till organisation av den framtida adoptionsverk-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79: 108 8

samheten innebär att den liksom f. n. bör vara en kombination av offentlig och privat verksamhet. Förslaget innebär att ideella organisationer ges en avsevärt mer aktiv roll i förmedlingsarbetet samtidigt som staten fär utvidgade kontroll- och tillsynsmöjligheter gentemot de ideella organisatio- nerna. Enligt förslaget bör socialstyrelsen också i fortsättningen ha en nämnd för internationella adoptionsfrågor. Nämnden bör ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information. tillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhet. Enligt förslaget skall enskilda ansöknings- ärenden i fortsättningen inte handläggas av nämnden.

Arbetsgruppens förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser tillstyrker sålunda huvud- dragen i förslaget samtidigt som det betonas att det allmänna bör ha en stark kontroll över verksamheten och att denna bör regleras noggrant. Flera remissinstanser motsätter sig dock eller ställer sig tveksamma till att den förmedlande verksamheten helt läggs på de ideella organisationerna. Några remissinstanser tar inte ställning till förslaget då de anser att det innehåller flera olösta frågor.

Jag vill först framhålla att det är i barnens hemländer som det avgörs om barn skall lämnas för adoption utomlands. Dessa länders önskemål om barnens framtid och mottagarländernas möjligheter att svara för deras trygghet bör tillsammans ge förutsättningarna för den internationella adop- tionsverksamheten. Från svensk synpunkt bör möjligheterna att genom adoption bereda de utländska barnen en trygg uppväxtmiljö och familjean- knytning vara avgörande för omfattningen av den internationella adoptions- verksamheten.

Det kan råda delade meningar om i vilken utsträckning svenska samhälls- organ skall engagera sig för att främja internationella ad0ptioner. Jag anser för min del att det knappast kan vara en statlig uppgift att aktivt verka för att barn från andra länder förs hit i stort antal för att adopteras. Det allmänna får dock anses ha andra betydelsefulla uppgifter när det gäller de internationella adoptionerna. De offentliga organen bör bistå med sådan service åt den som söker barn att adoption av utländska barn kan genomföras på ett sätt som är tillfredsställande för i första hand barnen men även för föräldrarna och för såväl det svenska samhället som barnets hemland. Denna service bör omfatta information och hjälp i frågor av bl. a. juridisk och praktisk natur. En viktig uppgift är att se till att verksamheten för att förmedla barn sker i former som garanterar att hänsyn till barnets bästa styr förmedlingen.

Av främst de skäl som jag nu har anfört förordar jag att adoptionsverk- samhet med avseende på barn från andra länder i fortsättningen liksom hittills sker i samverkan mellan offentlig och enskild verksamhet. Liksom arbetsgruppen anserjag att ideella organisationer därvid bör ges en mer aktiv roll i själva förmedlingsarbetet. Samtidigt måste det allmänna få vidgade kontroll- och tillsynsmöjligheter.

Syftet med föreliggande förslag är framför allt att dels kanalisera den

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79:108 9

lörmedlingsverksamhet som nu bedrivs utan tillstånd till (')rganisationer som står under offentlig insyn och kontroll. dels ge ökade möjligheter till information och bistånd så att antalet enskilda som på egen hand söker barn utomlands begränsas.

I det följande tar jag närmare ställning till de olika delfrågorna i arbetsgruppens förslag.

2.2. Riktlinjer för verksamheten

Arbetsgruppen anför att det allmännas uppgift främst skall vara att verka för barnens bästa och att sörja för att tillåten förmedlingsverksamhet sker efter principen att hem skall väljas ut efter samma normer som när det gäller adoption av svenska barn. Vidare skall samhället främja en grundlig och likartad behandling av alla ansökningar, ge råd och vägledning till de sökande. verka för att adoptionsverksamheten sker i överensstämmelse med ländernas lagar och önskemål samt verka för internationellt samarbete i fråga om adoption av barn från andra länder.

Vid remissbehandlingen har det rått allmän enighet om att det är värdefullt att riktlinjer formuleras för den internationella adoptionsverksamheten. Samtliga remissinstanser har också tillstyrkt de principiella riktlinjer som anges i förslaget. Från några håll efterlyser man även riktlinjer för organisa- tionernas arbete utomlands.

Ocksåjag ansluter mig till de riktlinjer som arbetsgruppen har föreslagit för adoptionsverksamheten. ] det följande utvecklar jag närmare min syn på vilka prinicper som bör vara vägledande för internationellt adoptionsar- bete.

Jag vill först understryka att en grundläggande princip inom svensk barna- och ungdomsvård är att man framför allt skall tillgodose barnets bästa. Detta gäller naturligtvis även vid adoption av utländska barn. Hänsyn till barnet och dess framtida utveckling bör således vara en överordnad princip vid all adoptionsverksamhet.

Bedömningen av vad som är bäst för barnen bör i första hand göras i barnens hemländer. Det är där det avgörs om barn skall lämnas för adoption utomlands. När det gäller i vilken utsträckning erbjudanden om adoption av barn från annat land skall accepteras måste bedömningen göras av motta- garlandet. Ett sådant ställningstagande bör för Sveriges del grundas på de kunskaper som ftnns om barnets framtida möjligheter i vårt land men också på kunskaper om vilken framtid som barnet annars har att vänta.

Några länder har en klar linje när det gäller vad som är att anse som barnens bästa. De myndigheter i hemländerna som företräder barnen har i vissa fall gjort en gradering av alternativen för de barn som inte har möjlighet att få växa upp hos sina föräldrar. ] allmänhet anses det vara bäst för barnet att få stanna iden egna biologiska familjen eller åtminstone få stanna i hemlandet som fosterbarn eller adoptivbarn. Att bli adopterad utomlands är dock att

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79:108 10

föredra framför att växa upp i en institution. Denna gradering överens- stämmer med de värderingar som International Social Service (non-govern- mental organizationl företräder i dag i fråga om adoption över gränserna. Jag ansluter mig i huvudsak till dessa principer.

Av det sagda framgår att internationell adoption inte allmänt kan rekommenderas som den bästa metoden att hjälpa barn som har det svårt i u- länderna. I många länder är emellertid förhållandena ofta sådana. och inställningen till adoption inom landet sådan. att de två första alternativen i praktiken ofta inte kan tillämpas. I dessa fall kan en internationell adoption vara den bästa lösningen för barnet.

lnternationella adoptioner bör således inte ses som ett alternativ till utvecklingshjälp. Grunden för internationellt utvecklingssamarbete är soli- daritet med människorna i de fattiga länderna. Det bör vara en strävan för Sverige att med olika insatser stödja och främja de fattiga ländernas egna ansträngningar för bl. a. ekonomisk utveckling. social rättvisa och nationell självständighet. Våra kunskaper om de utländska adoptivbarnens anpassning till svenska förhållanden är begränsade. De forskningsresultat som föreligger berör framför allt adoptivbarnens förmåga att växa in i sin nya miljö som barn. Hittillsvarande forskning visar nästan enbart positiva resultat vad gäller adoptivbarnens anpassning. Av naturliga skäl är dock litet känt om hur adoptivbarnen kommer att klara sig som vuxna. Det är angeläget att studera hur de utvecklas socialt och på vilket sätt de lyckas växa in i det svenska samhället. En sådan forskning pågår. '

Sverige har länge haft en från språklig,etnisk och religiös synpunkt mycket enhetlig befolkning. Genom invandringen under efterkrigstiden har emel- lertid vårt lands befolkningssammansättning förändrats i hög grad. Invand- ringen till Sverige från andra länder och kulturer har bidragit till ett samhälle där annan hudfärg. annat språk och andra traditioner blivit allt vanligare. Samtidigt har vi genom information och ökade kontakter med utlandet fått vidgade kunskaper om förhållanden och levnadsbetingelser i andra länder. Det är emellertid uppenbart att mötet mellan majoritetsbefolkningens och minoriteternas värderingar och kulturmönster även kan ge upphov till problem. Under 1970-talet har tendenser till fördomar. diskriminering och motsättningar på etnisk grund blivit mera märkbara även i vårt samhälle. Dessa motsättningar kan också många av de utländska adoptivbarnen komma att beröras av. Vi måste ställa in oss på att Sverige är och förblir ett mångkulturellt samhälle. Det är viktig uppgift för samhällsorgan på alla nivåer att förebygga och brygga över de svårigheter som kan följa med denna förändring.

Även med beaktande av den osäkerhet och de svårigheter, som jag nu har berört. blir slutsatsen i många fall att barnets möjligheter till en trygg uppväxt gagnas av en adoption i Sverige. detta under förutsättning att hemlandets myndigheter vill medverka till en sådan.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79:108 ' 11

2.3. Ideella organisationers arbete med internationella ad0ptioner 2.3.1 .—1ukrm'isuri0n och tillsyn

Ett utländskt barn under 16 år som kommer till Sverige för adoption är som regel att anse som fosterbarn intill dess adoption har ägt rum. Barnavårdsla- gen innehåller bestämmelser om fosterbarnsvård. Enligt 54 & barnavårdsla- gen får inte enskild person eller sammanslutning utan socialstyrelsens tillstånd bedriva förmedlingsverksamhet beträffande fosterbarn.

Arbetsgruppen redogör för svårigheterna att definiera begreppet bedriva förmedlingsverksamhet och att dra gränsen mellan laglig och olaglig förmedlingsverksamhet. Gruppen anser att frågan bör beaktas i samband med arbetet med en ny sociallagstiftning.

Socialutredningen har i sitt slutbetänkande anfört att det som kräver tillstånd är privat förmedling av så pass stor omfattning att den kan betecknas som förmedlingsverksamhet. Utredningen föreslår att förbudet mot förmed- ling av barn görs undantagslöst.

Flera remissinstanser anser det väsentligt att klarhet nås i begreppet förmedlingsverksamhet. Socialstyrelsen framhåller det angelägna i att förmedlingsbegreppet klart definieras i en kommande lagstiftning.

Någon närmare definition av begreppet förmedling finns inte i gällande lagstiftning eller i förarbetena till denna. I propositionen (prop. 1960110) till barnavårdslagen anfördes bl. a. att meningen med stadgandet i 54 5 inte var att enskild person eller sammanslutning skulle vara förhindrad att i ett enstaka fall förmedla fosterhem utan tillstånd. NIA har i samråd med socialstyrelsens lagbyrå uttalat att det torde vara tillåtet att uppträda som ombud/mellanhand en eller ett fåtal gånger. Socialstyrelsen har i samband med ett åtal för olaga fösterbarnsförmedling framhållit att en kontinuerligt driven verksamhet med anlitande av upparbetade kanaler däremot tveklöst är sådan förmedlingsverksamhet som det krävs tillstånd för. Nämnda åtal ledde till att ett mindre bötesstraff utdömdes.

Arbetsgruppen anför att lagstiftningen ursprungligen avsåg förmedlings- verksamhet beträffande svenska fosterbarn. Arbetsgruppen konstaterar vidare att det inte finns någon lagstiftning som särskilt tar sikte på förfarandet i samband med adoption av utländska barn förutom vissa bestämmelser om internationella rättsförhållanden, främst lagen om internationella rättsförhål- landen rörande adoption. Gruppen har gjort ett försök att definiera begreppet förmedlingsverksamhet med en uppdelning av verksamheten i olika led. Med förmedling och verksamhet som kräver förmedlingstillstånd avses enligt arbetsgruppen etablering av kontakt med barnen respektive de sökande och ett sammanförande av dem.

Jag anser liksom arbetsgruppen att det råder betydande osäkerhet om i vilken utsträckning rådgivning eller annat bistånd får förekomma utan att förmedlingsverksamhet skall anses föreligga. Enligt min bedömning är det ett såväl kvantitativt som kvalitativt begrepp som inte så lätt låter sig

• Sida 12
•  Original

Prop. l978/79: 108 17

definieras. Jag förordar emellertid att enskilda personer med begränsade kontakter i utlandet i regel skall tillåtas att förmedla enstaka adoptivbarn. Det gäller ofta rent privata kontakter. Det kan röra sig om ett personligt engagemang som bygger på förtroende eller vänskap mellan en person i utlandet och en person i Sverige. Det kan vara en missionär eller utlandsar- betare som i ett enstaka fall förmedlar ett barn. Sådana kontakter utan mellanhänder torde inte svara för någon större del av de adoptioner som idag sker vid sidan av NIA och AC.

Enligt min uppfattning täcker barnavårdslagens regler om förbud respek- tive tillstånd att förmedla fosterbarn inte på ett önskvärt sätt den verksamhet som det här är fråga om. I allmänhet avses med verksamhet som kräver förmedlingstillstånd. som arbetsgruppen har anfört, inte bara etablering av kontakt med barn respektive sökande utan även ett sammanförande av dem. Reglerna om förmedlingstillstånd i barnavårdslagen tar alltför mycket fasta på svenska förhållanden där både barn och sökande finns innanför landets gränser. Därigenom har samhällsorganen också möjlighet till kontroll och insyn över samtliga led i förmedlingsprocessen. Vad gäller utländska barn är förutsättningarna helt andra genom att barnen inte finns i landet. Ansök- ningar att få adoptivbarn kan förmedlas till utlandet av svenska organ men själva sammanföringen av barn och sökande avgörs som regel i utlandet, oftast av barnens företrädare där. och utan egentlig möjlighet att från svensk sida påverka det slutliga beslutet. Det är därför, menarjag, inte lämpligt att i fortsättningen bygga på bestämmelserna om förmedling av fosterbarn. Jag anser i stället att det finns behov av en särskild reglering av den företeelse det här rör sig om. nämligen biträde åt enskilda som utomlands söker barn för adoption.

En sådan reglering bör syfta till att ge det allmänna kontroll över den verksamhet som bedrivs av enskilda i inte obetydlig omfattning i syfte att förmedla kontakter mellan adoptionssökande här i landet och organ i andra länder. Ett medel att åstadkomma den kontroll som behövs är att föreskriva att verksamhet inte får bedrivas utan särskilt godkännande av det allmänna. Ett annat medel är att ge offentliga organ möjlighet att fortlöpande ha insyn i verksamheten. Jag anser att båda dessa medel är nödvändiga för att åstadkomma den önskvärda kontrollen.

NIA:s nuvarande samarbetsavtal med AC kan ses som ett slags auktori- sation för AC att arbeta utomlands. Det är väsentligt att den benämning för godkännandet som väljs är lätt att förstå vid översättning till andra språk. Från den synpunkten är begreppet auktorisation lämpligt. Som beskrivning på den ifrågavarande verksamheten bör man kunna använda begreppet internationell adoptionshjälp.

Jag föreslår att internationell adoptionshjälp skall få lämnas endast av ideella organisationer som är auktoriserade. Auktorisation bör dock inte krävas för den som lämnar hjälp i enstaka fall. Auktorisation bör kunna ges endast åt sådana organisationer som har som sitt huvudsakliga syfte att

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79: 108 ' 13

lämna internationell adoptionshjälp och som uppfyller vissa formella krav. De bör sålunda ha stadgar. styrelse och revisorer. Som ytterligare krav bör gälla att det framstår som klart att organisationen kommer att lämna internationell adoptionshjälp på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Det torde därför vara väsentligt att den i samband med ansökan om auktorisation lämnar en beskrivning av den planerade verksamheten och en ekonomisk plan. Det bör krävas att i organisationen finns personer med erforderlig kompetens. Ett oavvisligt krav för auktorisation bör också vara att verksam- heten bedrivs utan vinstintresse. Slutligen, men inte minst viktigt, så måste det stå klart att barnens bästa är organisationens främsta riktmärke. Auktorisation bör meddelas av socialstyrelsen. Avslag på ansökan om auktorisation bör kunna överklagas till regeringen.

Auktorisation bör vara tidsbegränsad. Den bör kunna lörbindas med särskilda villkor av bl. a. begränsande art. Arbetsgruppen föreslår att auktorisationen skall avse ett bestämt land och en viss samarbetspartner. Jag menar att auktorisationen i första hand bör avse ett bestämt land. ] något fall kan det vara lämpligt att begränsa den till en viss del-av ett land. Vill organisationen senare utvidga sin verksamhet till att avse även andra länder får detta ske genom en ny ansökan. ] större länder bör det vara möjligt för mer än en organisation att arbeta. Jag anser dock att det bör undvikas att två eller flera organisationer får auktorisation för samma land om någon risk för konkurrens kan finnas. Till frågan om begränsning av auktorisationen till viss samarbetspartner återkommerjag i avsnitt 2.5.3 .

NlA bör utöva tillsyn över de auktoriserade organisationerna. Nämnden bör ha rätt att på begäran få tillgång till de handlingar som rör verksamheten. T. ex. finnerjag det önskvärt att organisationerna årsvis lämnar redogörelse för den verksamhet som bedrivs och för sin ekonomi.

Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med auktorisations- kravet bör kunna dömas till straffrättslig påföljd. Bedömningen i vilken utsträckning svensk lag är tillämplig på gärningen får göras med ledning av bestämmelsen i 2 kap. l & brottsbalken.

Jag kommer i det följande att använda begreppet auktorisation även närjag redogör för arbetsgruppens förslag.

2.3.2. Förmedling av ansökningar

Arbetsgruppen föreslår att förmedlingen av ansökningar skall äga rum hos organisationerna och att samhällsrepresentanter bör delta i detta arbete.

Jag ansluter mig till förslaget. I likhet med flera remissinstanser vill jag understryka vikten av offentlig medverkan i och kontroll av handläggningen av förmedlingsarbetet. Jag föreslår därför att det i varje auktoriserad organisation skall ingå minst två samhällsrepresentanter eller. om verksam- heten är av ringa omfattning. minst en sådan representant. Dessa bör utses av socialstyrelsen i samband med auktorisationen. De bör vara antingen

• Sida 14
•  Original

Prop. 1978/79: 108 14

förtroendevalda eller också tjänstemän inom statlig eller kommunal förvalt- ning och ha särskild erfarenhet av offentlig barna- och ungdomsvård. Samhällsrepresentanterna skall alltså endast medverka i den del av organi- sationernas verksamhet som består av arbete med förmedling av enskilda ansökningar.

För att ytterligare garantera statlig insyn i förmedlingsarbetet och garantera de enskilda sökandena en så noggrann och likartad behandling som möjligt föreslår jag också att organisationerna skall vara skyldiga att i vissa fall hänskjuta enskilda förmedlingsärenden till NlA för avgörande. Detta bör, menar jag, ske i två situationer. Den ena är när organisationens beslutande organ vill vägra enskild sökande hjälp med förmedling av ansökan. Den andra är när organisationens egna företrädare vill ge sådan hjälp. men samhällsrepresentanten anser att detta inte bör ske. Det kan nämligen förutsättas att det förekommer fall där det av olika skäl framstår som principiellt oriktigt att medverka till att en sökande får hjälp till ett adoptivbarn. Det kan röra sig om personliga förhållanden hos sökanden — t.ex. viss sjukdom — men också om andra överväganden. För sådana principiellt viktiga eller kontroversiella avgöranden bör offentligt organ ta det slutliga ansvaret. Ett annat viktigt skäl för den föreslagna ordningen är, att man genom samhällsrepresentantens obligatoriska medverkan bygger in en garanti för att barnets bästa alltid får en förespråkare i en organisation som också har att ta till vara de blivande adoptivföräldrarnas intresse.

Hur organisationernas avgöranden av förmedlingsärendena skall gå till måste få bestämmas av dem själva. Lämpligheten av den valda beslutsord- ningen kommer under socialstyrelsens prövning vid granskningen av organisationens stadgar i samband med auktorisationen. Jag vill dock här erinra om arbetsgruppens uttalande att arbetet, om det befinns lämpligt, bör kunna bedrivas i särskilda utskott. NIA avses också få rätt att utarbeta närmare riktlinjer för organisationernas arbete. Samhällsrepresentanterna bör ha rätt att om det behövs delta i beredningen av enskilda ärenden.

2.3.3. Fråga om tystnadsplikt

Arbetsgruppen har inte behandlat frågan om tystnadsplikt i de auktorise- rade organisationernas verksamhet. Många remissinstanser har emellertid tagit upp denna fråga och menat att den är viktig.

För egen del anserjag det självklart att företrädarna för de auktoriserade sammanslutningarna iakttar diskretion rörande sådant som de i sin verk- samhet har fått veta om enskildas personliga förhållanden. Någon föreskrift om tystnadsplikt kan emellertid inte anses behövlig. ] kravet på auktorisation ligger enligt min mening en tillräcklig garanti för att verksamheten även i detta hänseende kommer att handhas på ett ansvarskännande och omdö- mesgillt sätt.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1978/79:108 ' ' 15

2.3.4 Register m. IH.

Frågan om register över adoptionssökande har inte behandlats av arbets- gruppen. Flera remissinstanser har dock framfört synpunkter på registcrfrå- gan. Ungefär hälften av de remissinstanser som behandlarfrågan anseratt det bör finnas ett register för varje organisation.

Jag förordar att varje auktoriserad organisation skall vara skyldig att föra register över de sökande. Denna skyldighet bör framgå av de villkor som är förbundna med auktorisationen. Organisationernas register bör så långt möjligt vara enhetliga till sin uppläggning. Enhetliga registerrutiner under- lättar NlAzs kontrollarbete.

Det kan knappast förutsättas att en organisation skall vara skyldig att ta emot och registrera ett obegränsat antal sökande. Organisationerna bör dock vara skyldiga att vid en begränsning redovisa på vilka grunder och på vilket sätt den görs. Principerna härför kan anges i organisationens stadgar. De kan på det sättet bedömas av socialstyrelsen i samband med meddelande av auktorisation. De principer efter vilka begränsningar görs bör vara kända för de sökande i förväg. De bör därför ingå i det informationsmaterial som lämnas ut.

2.4. Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA) 2.4. I NIA :s uppgi/ier

Enligt sin instruktion har NlA till uppgift att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. Vidare skall nämnden särskilt följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla information, förmedla ansök- ningar om adoption av utländska barn samt lämna upplysningar och biträde åt myndigheter. organisationer och enskilda.

Arbetsgruppen föreslår att NIA i fortsättningen skall ha en övergripande funktion. Enligt förslaget skall nämnden inte handlägga enskilda förmed- lingsärenden. Verksamheten inom NlAzs förmedlingsutskott bör därför upphöra.

Arbetsgruppens förslag till övergripande funktion för NIA tillstyrks av remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. Jag förordar därför att NlAzs uppgifter främstskall vara information, tillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhet.

2.4.2. NIA:s organisatoriska anknytning

NIA är inom socialstyrelsen formellt knuten till nämndkansliet inom lagbyrån. I praktiken fungerar NIA som en helt fristående enhet med eget kansli och eget diarium. Ordföranden i NIA fungerar som arbetsledare för NIA-kansliets personal.

Arbetsgruppen har med hänsyn till sitt uppdrag diskuterat om det finns

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79zlll8 16

skäl att organisatoriskt knyta verksamheten till någon annan myndighet, alternativt inrätta ett helt självständigt organ. Gruppen stannar emellertid för att föreslå att till socialstyrelsen skall vara knutet också i fortsättningen ett organ för internationella adoptionsfrågor.

De remissinstanser som har tagit ställning till frågan om nämndens organisatoriska anknytning tillstyrker arbetsgruppens förslag. Socialstyrelsen ser det dock som en förutsättning att nämndens och verkets befogenheter klart anges i den lag som socialstyrelsen anser bör reglera verksamheten så att kompetenstvister i möjligaste mån undviks. Liknande synpunkter framförs av riksrevisionsverket och utredningen om barnens rätt. Statskontoret ifrågasätter behovet av en särskild nämnd och anser att nämndens arbets- uppgifter kan fullgöras inom linjeorganisationen. Socialstyrelsen anser sig inte kunna ta ställning till hur den särskilda enheten skall inpassas i verket förrän klarhet har vunnits i frågorna om verkets framtida organisation och arbetsuppgifter.

Somjag har anfört redan tidigare anser ocksåjag att en särskild nämnd för internationella adoptionsfrågor bör finnas kvar. Jag anser det naturligast att nämnden som arbetsgruppen har föreslagit knyts till socialstyrelsen. Vad gäller frågan om NlAzs inplacering i socialstyrelsens organisation anserjag att den bör prövas i samband med det pågående beredningsarbetet rörande socialstyrelsens framtida organisation och uppgifter. Socialstyrelsens nya organisation kan emellertid ej genomföras till den tidpunkt, då den nu åsyftade omorganisationen av den internationella adoptionshjälpsverksam- heten avses ske. NIAzs ställning i förhållande till socialstyrelsen bör till dess styrelsens omorganisation sker vara densamma som f. n. Det innebär bl. a. att en särskild av regeringen utfärdad instruktion bör gälla för nämnden. Den lagreglering av adoptionshjälpsverksamheten, som bör komma till stånd enligt vad jag i det följande föreslår. bör lämna utrymme för olika organisatoriska lösningar. Frågan om hur ärenden enligt förordningen (l976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption i fortsättningen bör handläggas inom socialstyrelsen kan tas upp i ett senare sammanhang.

Arbetsgruppen har föreslagit en förstärkning av den administrativa ledningen av NIA. l prop. 1978/79: lOO(bil. 8 s. 79) harjag, somjag har nämnt redan i inledningen, förordat att kansliet förstärks med en tjänst som chef

2.4.3. NIA.'s sammansättning

Enligt nu gällande instruktion skall NlA ha nio ledamöter av vilka en skall vara lagfaren och en ha erfarenhet av sociala frågor. Ledamöterna utses av regeringen. Arbetsgruppen föreslår att NlA även i fortsättningen skall bestå av nio ledamöter. De bör representera berörda departement, Svenska kommunförbundet och socialstyrelsen. [ övrigt anser arbetsgruppen att annan sakkunskap inom socialvårdens. barnavårdens och barnhälsovårdens

• Sida 17
•  Original

Prop. l978/79:l(l8 ' '- l7

område bör vara företrädd. Representanter för AC eller andra organisationer bör enligt arbetsgruppen inte ingå i nämnden.

Remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget. AC åberopar emellertid yttranden från förbundets lokalavdelningar som med stor samstämmighet menar att antingen skall organisationerna vara represente- rade i NlA eller skall organisationernas representanter ha rätt att delta i NlA:s sammanträden utan att ha beslutanderätt. AC föreslår därför att det till NIA knyts en referensgrupp med företrädare för organisationerna.

Jag ansluter mig i princip till arbetsgruppens förslag. Jag anser t. ex. att den utrikespolitiska expertis och internationella sakkunskap som SIDA och Svenska kommunförbundet efterlyser hos nämnden kan tillgodoses genom en representant från utrikesdepartementet. Liksom arbetsgruppen och socialstyrelsen anser jag att barnhälsovården bör representeras i nämnden. Det är önskvärt att även en företrädare för barnpsykologi bereds plats i nämnden. Jag delar arbetsgruppens synpunkter att representanter för AC eller andra auktoriserade organisationer inte skall ingå i nämnden. Därmed undviks dejävsproblem som annars kan uppkomma. Nämnden skall vara ett samhällsorgan och därmed företräda allmänintresset. Det bör vara till fördel för organisationerna att deras karaktär av intresseorganisationer bevaras. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens ledamöter.

[ anslutning till AC:s förslag om en särskild referensgrupp vill jag slutligen anföra följande.

NlA bör hålla sig kontinuerligt informerad om organisationernas verksam- het. Organisationerna själva kan också ha ett behov av ett forum för gemensamma frågor. Det är angeläget att NIA söker tillvarata och förmedla de erfarenheter och kunskaper som organisationerna förvärvar. Samtidigt är det viktigt att NIA å sin sida bibringar organisationerna förståelse för myndigheternas krav på verksamheten. Jag förutsätter därför att ett samar- bete etableras genom överenskommelse mellan NIA och de auktoriserade organisationerna.

2.4.4 NIA :s verksamhet

I likhet med arbetsgruppen anserjag att NIA bör utöva tillsyn och kontroll över de auktoriserade organisationer som arbetar med internationell adop- tionsverksamhet i syfte att utröna om uppställda villkor efterlevs. Jag förordar därför att organisationerna skall vara skyldiga att på begäran tillhandahålla NlA de handlingar som rör verksamheten. Jag anser att nämnden för sin kontrollerande verksamhet skall ha rätt att använda sig av utomstående expertis. Det bör även ankomma på NIA att så långt möjligt bevaka att organisationerna arbetar på ett tillfredsställande sätt i barnens hemländer. Jag anser det önskvärt att de svenska beskickningarna i utlandet bistår NM i dess arbete.

Arbetsgruppens förslag innebär också att ansvaret för stora delar av NIA:s

• Sida 18
•  Original

Prop. l978/79:l(l8 18

nuvarande informationsverksamhet successivt skall överlåtas på regionala och lokala organ. Enligt arbetsgruppen bör det vara ett mål att genom utbildning av tjänstemän hos regionala och kommunala organ, bl. a. socialkonsulenter och socialnämndernas personal. kunna överlåta ansvaret för stora delar av informationsverksamheten gentemot allmänheten.

En av NlA:s centrala uppgifter i framtiden liksom f. n. bör vara att ge information till allmänheten och till andra som kommeri kontakt med frågor om internationella adoptioner. Den hittillsvarande utvecklingen har visat att det i allt fler länder etableras förmedlingscentra med advokater eller andra privatpersoner som aktiva förmedlare. Adresser till dessa förmedlare sprids till olika familjer i Sverige. En del av dessa utlandskontakter använder metoder som inte accepteras i barnens hemländer och som i vissa fall leder till att barn kommer till Sverige utan de dokument som krävs för att barnet skall kunna bli adopterat enligt svensk lag. Denna typ av förmedling har NlA i dag inte någon möjlighet att styra eller begränsa på annat sätt än genom informalionsverksamhet inom landet. Jag menar att denna typ av informa- tion blir väl så viktig i framtiden. Härutöver bör det. som arbetsgruppen har menat. vara en angelägen uppgift för NIA i framtiden att genom utbildning och information kontinuerligt tillföra kommuner och övriga som arbetar inom området kunskaper och erfarenheter om de internationella adoptio- nernas villkor.

NlA bör också vara beredande organ i förhållande till socialstyrelsen i frågor som rör auktorisation och avtal.

Arbetsgruppen föreslår att den statistiksammanställning som nu tillhör NlA:s allmänna uppgifter i fortsättningen skall skötas av annat organ. Jag anser att det underlag som NlA behöver för sin tillsyn över verksamheten bör kunna inhämtas från SCB. Undersökningarna bör kunna utföras inom ramen för SCB:s uppdragsverksamhet och kostnaderna bestridas av socialstyrelsen med de medel styrelsen disponerar för den nuvarande statistiken. Jag har i denna fråga samrått med chefen för ekonomidepartementet.

Av vad jag tidigare har anfört framgår, att NlA:s förmedlingsverksamhet bör upphöra. Därmed bör också NlA:s lörmedlingsutskott upphöra. Av det tidigare framgår också (avsnitt 2.3.2) att jag anser att vissa angivna förmedlingsfrågor skall hänskjutas till NIA för avgörande från de auktorise- rade organisationerna. Flera remissinstanser — socialstyrelsen. NlA och AC — förordar att det inom NlA inrättas en delegation för förmedlingsfrågor.

Som jag har anfört i avsnitt 2.3.2 är det frågor av principiell betydelse eller av kontroversiell natur, som skall hänskjutas till NlA. Jag menar att frågor av sådan art bör avgöras av nämnden. Någon särskild delegation för förmed- lingsfrågor bör därför inte finnas i nämnden. För detta talar även att det här bör bli fråga om ett relativt begränsat antal ärenden. NlA:s ordförande bör dock kunna besluta i brådskande ärenden. NIA bör ha möjlighet att inhämta yttrande av sakkunnig.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79zl08 19

2.5. Adoptionsavtal 2.5.1 Adoptionsavla/els s_v/ic'

Socialstyrelsen har för Sveriges räkning träffat avtal med republiken Korea samt med Grekland och Filippinerna. Avtalspart i republiken Korea är en organisation med statligt stöd, i Grekland en barnavårdsinstitution och i Filippinerna socialdepartementet. Socialstyrelsen har på den svenska rege- ringens vägnar även träffat avtal med regeringen i Ecuador. I avtalet anges att socialstyrelsen i Sverige skall genom sin nämnd för internationella adoptions- frågor utfa'rda en fullmakt för AC som ger detta förbund behörighet att fungera som nämndens verkställande organ i Ecuador. Vidare finns vissa informella överenskommelser mellan NlA och Sri Lanka, Thailand och iran.

Arbetsgruppen har inte diskuterat syftet med adoptionsavtal. Jag anser emellertid att avtalsreglering måste ses som ett uttryck för önskan från svensk sida att bedriva adoptionsverksamhet i det andra landet med hänsyn och respekt för landets inställning till internationella ad0ptioner. Ett avtal bör främst ses som ett medel att försäkra sig om att adoptionsverksamheten sker på sådant sätt och hindra att olämpliga mellanhänder arbetar med interna- tionella adoptioner. Lika viktigt är det att motverka en kommersialisering av verksamheten. Det gäller främst att se till att adoptionsverksamheten i ett land inte får sådana proportioner eller former att den internationella adoptionsverksamhetens anseende skadas.

Adoptionsavtalen är således en reglering som syftar till att kontrollera den internationella adoptionsverksamheten. Den gemensamma målsättningen för Sverige och de länder med vilka vi ingår adoptionsavtal är självfallet att adoptionerna genomförs på det sätt som har föreskrivits i avtalen. Samtidigt måste man emellertid ha klan för sig att en avtalsreglering inte helt kan tillgodose dessa syften. Svenska familjer kan ofta resa till länder där olämpliga mellanhänder arbetar i stor skala. Därigenom minskas möjligheterna att verka för adoption i reglerade former. Adoptionsavtalets effektivitet är inte enbart beroende av hur det tillämpas i utlandet. Det gäller för Sverige att så långt möjligt kontrollera strömmen av sökande som ger sig ut på egen hand. De sökande bör så tidigt som möjligt informeras om de krav som barnens hemländer ställer och de risker som kan finnas att ge sig ut på egen hand. Samtidigt bör de sökande få upplysning om möjligheterna till biträde av svenska samhällsorgan och här auktoriserade organisationer.

Reglering av den internationella adoptionsverksamheten är enligt min bedömning ett alternativ till sådana förbud mot adoption över gränserna som kan bli en följd av att ett land utsätts för en ständigt växande ström av adoptionssökande från olika håll. Adoptionsavtalet är således en överens- kommelse länderna emellan om hur en adoptionsansökan och en ad0ption skall handläggas av berörda parter. Genom de skriftliga avtal som gäller nu har barnens hemländer ett instrument att avvisa sådana sökande som inte har

• Sida 20
•  Original

Prop. l978/79:108 20

använt de vägar som anges i avtalet. Däremot anges inte i avtalet antalet barn som skall lämnas eller tas emot i adoptionssyfte. Antalet ansökningar om adoptivbarn som skall översändas liksom förändringar av rutiner etc. bör kunna fastställas under hand.

Jag vill understryka de positiva effekter som kan följa av ett avtal. Det förekommer ett omfattande utbyte av informationer och erfarenheter inte bara på adoptionsområdet utan på hela barnavårdsområdet mellan berörda länder och Sverige.

2.5.2. Ingående av adoptionsat'la/

Arbetsgruppen föreslår att NIA skall lämna förslag till socialstyrelsen om avtal eller andra överenskommelser. Enligt arbetsgruppens mening bör det vara regeringen eller socialstyrelsen som ingår avtal med motsvarande parter i andra länder. Arbetsgruppen föreslår att organisationerna skall verkställa avtal även om regeringen eller socialstyrelsen är avtalspart. Vidare föreslår arbetsgruppen att organisationerna skall kunna ingå överenskommelser med barnhem och samarbetspartner i andra länder. Sådana överenskommelser skall enligt arbetsgruppen bedömas i samband med prövning av auktorisa- tion.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan om avtal. Socialsty- relsen anser det viktigt att officiella avtal ingås av regeringen eller socialsty- relsen. AC menar för sin del att frågan om mål och metoder i statliga adoptionsavtal har penetrerats alltför litet.

Principen bör enligt min bedömning vara att liksom hittills regeringen eller socialstyrelsen efter uppdrag av regeringen ingår avtal med motsvarande parter i andra länder. Vilken av dessa instanser som skall komma i fråga bör avgöras från fall till fall i samråd med utrikesförvaltningen. Hänsyn börtas till de olika ländernas önskemål.

Jag tillstyrker arbetsgruppens förslag att organisationerna även i fortsätt- ningen skall vara oförhindrade att ingå överenskommelser med barnhem eller samarbetspartner i andra länder. Det bör också stå dem fritt att ingå sådana överenskommelser med motsvarande organisationer i barnens hemländer. Jag bedömer det som värdefullt att de erfarenheter och kunskaper som finns hos de inhemska organisationerna och andra som hittills haft hand om det praktiska adoptionsarbetet i barnens hemländer utnyttjas av de svenska organisationerna. Till frågan om kontroll över organisationernas samarbetspartner i andra länder återkommer jag i nästa avsnitt.

2.5.3. Anmälan av samarbetspartner

Vid prövning av ansökan om auktorisation eller av fråga om utvidgning av denna bör enligt arbetsgruppen ställning tas till de överenskommelser med

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/791108 ' ' 21

samarbetspanner i utlandet som organisationen åberopar.

Av förslaget framgår inte om varje samarbetspartner skall godkännas. AC arbetar i dag i varierande omfattning i ett tjugotal länder. I flera av dessa länder har förbundet många olika kontaktpersoner och representanter. [ likhet med AC anserjag inte det vara möjligt att ta ställning till och godkänna varje enskild samarbetspartner som den auktoriserade organisationen önskar ingå överenskommelse med.

AC påpekar i sitt remissvaratt förbundets försök med nya kontakter i detta sammanhang är av största betydelse. Det är enligt förbundet absolut nödvändigt att AC får behålla friheten att pröva nya icke etablerade samarbetskontakter genom försöksfall. Sådana fall anmäls i dag till NlA.

Det internationella adoptionsarbetet har sådan karaktär att man måste räkna med ständiga förändringar. Jag anser därför att den föreslagna organisationen också måste kunna fungera flexibelt. Jag utgår från att de organisationer som auktoriseras av socialstyrelsen tar det ansvar för verk- samheten som auktorisationen kräver. Har en organisation auktoriserats. bör den enligt min bedömning få förtroende och samma frihet som AC har idag att genom ett par fall pröva om en samarbetspartner fungerar tillfredsstäl- lande. Detta bör dock få ske först sedan samarbetspartnern har anmälts till NlA. Om en samarbetspartner är lämplig eller inte är i de flesta fall en bedömnings- och erfarenhetsfråga. De kunskaper som nämnden har om den internationella adoptionsverksamheten kommer organisationerna till godo. Samtidigt får NIA på detta sätt kontinuerlig information om organisatio— nernas olika kontaktvägar. Härigenom kan olika avgränsningsproblem mellan organisationerna undvikas.

Med beaktande av vad jag nu har anfört anserjag att det inte kan bli fråga om att formellt godkänna varje samarbetspartner. Jag förordar. som jag har nämnt tidigare i annat sammanhang. att socialstyrelsen utformar auktorisa- tionen så att den ger behörighet för viss organisation att arbeta i ett visst land eller begränsad del därav. Om det bedöms lämpligt bör auktorisationen även kunna begränsas på annat sätt. t.ex. vad gäller samarbetspartner. Den auktoriserade organisationen bör anmäla de samarbetspartner som den har för avsikt att arbeta med till NlA.

Jag anser att AC — som jag förutsätter kommer att ansöka om och kunna beviljas auktorisation — bör få fortsätta sin verksamhet med de etablerade samarbetspartner som förbundet har och som enligt nuvarande system har anmälts till NIA.

2.5.4 Verkställande av adoptionsavtal

Arbetsgruppen föreslår att avtal skall verkställas av organisationerna även om regeringen eller socialstyrelsen är avtalspart.

I likhet med socialstyrelsen och AC tillstyrker jag arbetsgruppens förslag att verkställandet av nämnda avtal och överenskommelser skall överlåtas på

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79:108 »?

de organisationer som auktoriseras. Med hänsyn till AC:s erfarenheter och resurser utgårjag ifrån att AC redan från början bör kunna komma i fråga för uppdraget att överta de NlA:s åligganden enligt avtalen.som hänger samman med det praktiska förmedlingsarbetet. I samband med auktorisationsbeslutet bör socialstyrelsen eller NIA. beroende på vilken av dem som har träffat avtalet på Sveriges vägnar. ta kontakt med vederbörande avtalspart i det andra landet och förbereda den ändrade verkställigheten. Berörda parter bör informeras om den förändring av verksamheten i Sverige som innebär att verkställandet av redan gällande avtal i fortsättningen kommer att handhas av auktoriserade organisationer.

2.5 .5 NlA :s register

En särskild fråga i sammanhanget är hanteringen av NlA:s adoptionsre- gister. dvs. register över sökande som har vänt sig direkt till nämnden med begäran om förmedling av ansökan om adoption. Arbetsgruppen har inte berört denna fråga.

1 oktober 1978 var omkring 4 500 ansökningar registrerade hos NlA. Vid samma tidpunkt hade AC ca 4 300 ansökningar. Dubbelregistrering sker i ganska stor utsträckning. Uppgifter visar att i september 1976 var 30 % av NlA:s sökande också registrerade hos AC. Man räknar med att andelen dubbelregistreringar ökar. I de ca 2 000 nyanmälningar till NIA som förekom under tiden januari t. o. m. oktober 1978 uppgav 47 % av de sökande att de stod som sökande även hos AC.

För att den nu föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifter mellan NIA och auktoriserade organisationer skall kunna träda i full funktion i enlighet med intentionerna krävs att NlA överlämnar sina ansökningar för fortsatt behandling i organisationerna. Vissa problem kan därvid komma att uppstå.

NlA:s register fungerar så att den sökande ges möjlighet att komma i kontakt med ett barn via alla samarbetskontakter som nämnden har. Nämnden för alltså inte några separata register för varje land. Detta kan försvåra en överföring till organisationerna. som alltså främst skall få auktorisation att arbeta i visst land. En överflyttning till framför allt AC:s register berör också vissa rättvisefrågor för de sökande i såväl NlA:s som AC:s register. Det rör sig bl. a. om vilka väntetider de sökande bör tillgodoräknas och vilka avgifter AC bör kunna ta ut av de sökande. som har stått i NlA:s register.

De nu berörda frågorna kan enligt min mening inte regleras i detalj. Deras lösning blir beroende på vilken överenskommelse med berörda organisatio- ner. som kan träffas. Den närmare ordningen för överlämnande bör bestämmas av socialstyrelsen i samråd med organisationen och efter hörande av de sökande som finns registrerade hos NlA.'Jag anser därför att NIA vid omorganisationen bör kontakta samtliga sökande som finns i nämndens

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79:108 .: - 23

register och efter en s. k. aktualitetskontroll informera dem om nämndens ändrade arbetsuppgifter. De sökande har då själva att ta ställning till om de vill anslutas till AC:s eller annan auktoriserad organisations register. Enligt .min bedömning borde det vara naturligt att sökande som önskar föras över till AC:s eller annan organisations register får tillgodoräkna sig väntetiden i NlA:s register. Jag anser att detta bör kunna regleras genom en lämplig inplacering i det register som de överförs till. Den organisation som tar över hela eller delar av NlA:s register bör kunna avgöra de sökandes turordning. Redan i dag tillämpas ett växelvis antagande av sökande. en s.k. saxning. i NlA:s och AC:s register i fråga om vissa länder. Jag anser även att den organisation som tar över NlA:s nuvarande sökande bör få avgöra avgifts- frågan för dem som förs över till organisationen.

Jag anser det önskvärt att den föreslagna omorganisationen av den internationella adoptionsverksamheten kan träda i funktion snarast möiligt. Jag föreslår därför att auktorisation skall kunna meddelas fr. o. nt. den 1 juli 1979. Arbetet med auktorisationsprövning och -beslut samt de i samband därmed aktuella justeringarna av avtal och överlöringarna av sökande från NlA till de auktoriserade organisationerna bör kunna förberedas redan dessförinnan. Om det skulle visa sig behövligt bör dock NlA få fortsätta sin lörmedlingsverksamhet med redan registrerade ansökningar under en över- gångsperiod.

2.6. Förhandsbesked

Enligt 47 & barnavårdslagen får ett barn inte mottas i enskilt hem som fosterbarn utan att barnavårdsnämnden. dvs. numera normalt social central- nämnd. har lämnat tillstånd därtill. Tillståndstvånget gäller också för de blivande adoptivbarnen. som i avvaktan på adoption är att anse som fosterbarn. Nämndens kontakt med ett adoptionsärende torde oftast börja på så sätt att de tilltänkta adoptivföräldrarna vänder sig till nämnden med en ansökan om förhandsbesked om hemmets allmänna lämplighet som fosterhem enligt 47 & tredje stycket barnavårdslagen. Ett sådant förhandsbe- sked är inte bindande för nämnden vid dess senare prövning av tillstånds- frågan. Bestämmelsen om förhandsbesked har numera framför allt betydelse för den som vill söka ett adoptivbarn utomlands. Förhandsgodkännande är i regel en förutsättning för att myndigheterna i barnets hemland skall medge att barnet får lämna landet för adoption utomlands.

Anmälan till AC:s register kan göras innan förhandsbesked enligt 47 ;" barnavårdslagen har erhållits. Tidigare har NlA krävt förhandsgodkännande men från den 1 januari 1978 kan anmälan göras även hos NlA utan förhandsbesked. lnnan förmedling sker måste dock sökanden ha företett förhandsbesked. Denna skyldighet bör bestå i den nya organisationen.

Socialutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att nämnden skall kunna lämna förhandsbesked om enskilt hems lämplighet som adoptivhem.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79: 108 24

Har sådant förhandsbesked meddelats skall det ersätta det tillstånd att ta emot fosterbarn som krävs i andra motsvarande fall. Beskedcts giltighetstid bör enligt förslaget begränsas till ett år.

Arbetsgruppen anför i sin rapport att en förutsättning för att alla sökande skall nås av sådan information och vägledning som gruppen eftersträvar är att förhandsbeskeden görs obligatoriska. Gruppen föreslår vidare att social- nämndens representant som ett led i utredningsarbetet skall utröna vilken kontaktperson i annat land som den sökande ämnar anlita. Gruppen understryker vikten av att den skyldighet som finns enligt nuvarande fosterbarnskungörclse att uppge vem som förmedlat överenskommelse om barnets mottagande fullgörs ordentligt. .

Vid remissbehandling—en har det rått allmän enighet om värdet av att förhandsbeskeden görs obligatoriska. Ett fåtal remissinstanser förordar att också den efterföljande tillståndsprövningen behålls. Frågan om förhands- beskedens utformning har kommenterats av många remissinstanser. Flera remissinstanser anser att det bör vara obligatoriskt att uppge vilken kontakt som den sökande ämnar anlita.

Jag delar den uppfattning som arbetsgruppen har velat ge uttryck för. nämligen att det vore värdefullt att kunna säkerställa möjligheter till vägledning och hjälp i alla de fall där enskilda personer ståri begrepp att söka ctt adoptivbarn från annat land. Det är min förhoppning att de förslag till omorganisation av den internationella adoptionsverksamheten som jag nu lägger fram skall få den effekten. Emellertid kan det inte uteslutas att människor även i framtiden på egen hand vill söka adoptivbarn i andra länder. Det är viktigt att så långt möjligt nå även denna grupp.

Ett sätt vore att. som arbetsgruppen och remissinstanserna har velat. kräva en obligatorisk prövning av social centralnämnd av ett blivande adoptivhems allmänna lämplighet. Man kunde därvid kanske på lämpligt sätt anknyta till den nuvarande regeln i barnavårdslagen om skyldighet att begära nämndens tillstånd innan ett barn får tas emot som fosterbarn. Skyldigheten att skaffa tillstånd att få ta emot ett barn skulle då föreligga t. ex. innan barnet har lämnat sitt hemland. Skyldigheten skulle gälla oavsett om sökanden går ut på egen hand eller söker barn genom auktoriserad organisation.

Reglerna om fosterbarn övervägs f. n. i samband med det pågående arbetet med socialutredningens förslag. l avvaktan på detta arbetes resultat bör de nu gällande reglerna i 47 & barnavårdslagen om tillstånd att ta emot fosterbarn och om förhandsbesked rörande ett hems allmänna lämplighet som fosterhem inte ändras. Jag avser att återkomma i frågan i samband med förslag om ny sociallagstiftning.

Jag vill dock igen understryka vikten av att de auktoriserade organisatio- nerna inte förmedlar ansökningar från personer som inte har företett förhandsbesked om sitt hems allmänna lämplighet eller annan motsvarande utredning.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/79:108

(U 'Jl

2.7 Uppföljning av barnens förhållanden m. m.

Som jag har understrukit tidigare har de svenska myndigheterna ett ansvar för de barn som kommer till landet i adoptionssyfte så att barnens bästa tillgodoses. Liksom arbetsgruppen ser jag det som en viktig uppgift för NIA att följa forskningen på detta område och föra ut information om dess resultat. NlA bör pröva möjligheterna att ta initiativ till lämpliga forsknings- projekt. Jag vill dock peka på de integritetSproblem som kan finnas när det gäller forskning och uppföljning av adoptivbarn och adoptivfamiljer. Gruppen adoptivbarn är så pass begränsad att det lätt kan uppstå en situation där familjerna känner sig utsatta genom att gång på gång bli kontaktade av forskare. Statens invandrarverk har betonat de paralleller som finns mellan adoptivbarn och im'andrarbarn. Vi vet i dag en hel del om de invandrarbarn som finns i Sverige. Dessa erfarenheter kan i vissa avseenden vara av värde även i detta sammanhang.

Jag vill också framhålla de viktiga uppgifter som de ideella organisatio- nerna har och bör ha när det gäller uppföljning av barnens förhållanden. AC fungerar som en Riräldraförening för adoptivföräldrar och blivande adoptiv- föräldrar. Genom AC kan föräldrarna träffas och utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma problem. AC ger också råd i de många frågor som sammanhänger med internationella ad0ptioner.

De flesta adoptivbarn som hittills har kommit till Sverige har varit mindre än ett år gamla. De har ingen medveten uppfattning om den bakgrund de lämnar. De kommer att växa upp som svenskar. De äldre barn som kommer har ett språkminne och erfarenheter från det land de har lämnat. Men också de lörsvenskas mycket snabbt i en helsvensk omgivning. [ samtliga fall är det enligt min mening viktigt att barnen får information om sitt ursprung. Föräldrar och övriga personer som har hand om adoptioner bör vara medvetna om detta och bör på olika sätt ge barnet kännedom om sitt ursprung.

De sociala centralnämnderna kan genom sin fosterhemstillsyn generellt bistå de utländska barn som kommer hit men de kan inte ålägga föräldrarna att ansöka om adoption. Arbetsgruppen har understrukit vikten av att barnens trygghet garanteras också under tiden innan adoptionen är klar. Gruppen har anfört att utredningen om barnens rätt bör behandla dessa frågor. Flera remissinstanser har framfört att det är en viktig samhällsuppgift att stärka de utländska barnens rättsliga ställning.

Ett flertal av remissinstanserna har också föreslagit att det bör ske en ändring av lagstiftningen så att barnen under perioden fram till dess adoption är genomförd får en rättslig ställning jämförbar med biologiskt barn eller adoptivbarn.

Utredningen om barnens rätt har i december 1978 fått i uppdrag att i sitt arbete behandla också frågor som rör barnens trygghet under tiden fram till

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79: lfl8 26

dess adoptionen ägt rum (LU 1978/7919. rskr 1978/79:99). Jag är därför inte beredd att i detta sammanhang ta upp dessa frågor till behandling.

2.8. Anslagen till internationell adoptionsverksamhet

Förslaget innebär att NlA skall ha uppgifter med en delvis annan inriktning än f. n. Det övergripande ansvaret betonas och en förstärkning av informa- tions- och tillsynsverksamheten föreslås. Samtidigt skall nämnden enligt förslaget inte längre handlägga enskilda ärenden. vilket innebär att förmed- lingsutskottets arbete och ansvar för registerföring upphör. Härigenom frigörs drygt 300 000 kr. Dessa medel bör i stället tas i anspråk för de nya och vidgade uppgifter NlA får bl. a. beträffande information. inspektion och vägledning i förhållande till allmänheten och de organisationer som kommer att auktoriseras.

Som nämnts i det föregående har i prop. 1978/791l00t'bil. 8 s. 79) beräknats medel för förstärkning av NlA:s kansli med en tjänst som chef. Det samlade nettotillskottet för NlA:s verksamhet blir således ca 450 000 kr. För år 1979 utgår ur allmänna arvsfonden 275 000 kr. till försöksverksamhet avseende information om internationella adoptionsfrågor. Behovet av ökade resurser för information får behandlas i samband med budgetarbetet och mot bakgrund av de erfarenheter som görs av den nu föreslagna omorganisatio- nen.

l nämnda budgetproposition har föreslagits att statsbidraget till AC höjs med 20 000 kr. till 350 000 kr. i avvaktan på framläggandet av denna proposition. Ytterligare någon eller några av de ideella organisationer som kan komma att auktoriseras torde kunna göra anspråk på statsbidrag. Vissa av de uppgifter som nu tas över av de organisationer som kommer att auktoriseras för internationellt adoptionsarbete är av sådan karaktär att de bör ges samhällsstöd. Det gäller främst de uppgifter som tas över av organisa- tionerna från NlA.

Det är angeläget att enskildas ekonomiska förhållanden inte blir avgörande för möjligheten för dem att adoptera utländska barn. Avgifterna för att vara registrerad som sökande bör därför hållas på en rimlig nivå. Jag föreslår att ytterligare 500 000 kr. ställs till förfogande för den internationella adoptions- verksamheten under budgetåret 1979/80. Beloppet fördelas mellan de auktoriserade organisationerna. Jag kommer i särskild ordning att föreslå regeringen att medge att anslagsposten lnformationsverksamhet m. m. under förslagsanslaget Socialstyrelsen. från vilket AC får sitt nuvarande bidrag, överskrids med motsvarande belopp. Det bör ankomma på NIA att fördela bidragen. AC bör på grund av verksamhetens omfattning få huvudparten av det nu föreslagna anslaget. Det är lämpligt att NIA inför nästkommande budgetarbete utformar förslag till principer för fördelning av statsbidrag till auktoriserade organisationer.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79:108 : 27

2.9. Författningsmässig reglering

Flera av de förslag som jag nu har lagt fram kräver reglering i lag. Jag har funnit det mest lämpligt att samla de viktigaste reglerna om auktorisation av organisationer och dessas internationella adoptionsverksamhet i en särskild lag. Bestämmande för mitt ställningstagande har varit att den verksamhet som det här är fråga om företer så många särdrag att den inte utan svårighet låter sig inpassa i någon annan nu gällande lagstiftning. Regler om NlA:s organisation. uppgifter m. m. bör kunna utfärdas av regeringen. liksom även övriga verkställighetsföreskrifter som bedöms nödvändiga.

3. Upprättat lagförslag

[ enlighet med vad jag nyss har sagt har inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag om internationell adoptionshjälp.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga förslaget till lag om internationell adoptionshjälp.

2. godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av verksam- heten med internationella adoptioner som jag har angett i det föregående.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 28
•  Original

Prop. l978/79: [08 28

Bilaga ]

Sammanfattning av arbetsgruppens förslag

Under senare år har intresset för att adoptera utländska barn blivit allt större. Såväl ofrivilligt barnlösa som andra väljer att på detta sätt bilda familj eller utöka denna. De barn som kommer hit för adoption saknar som regel familj i hemlandet och lever inte sällan under svåra förhållanden. Genom adoption sammanförs människor som önskar barn och barn som behöver familj.

Orsakerna till det ökade intresset för att adoptera torde vara flera. Möjligheterna till kontakt utomlands har blivit större och vi har fått ökade kunskaper om förhållanden och levnadsbetingelser i andra länder. En bidragande orsak är också att antalet svenska barn som lämnas för adoption numera är mycket lågt.

År 1969 bildades två föreningar av enskilda människor som hade erfarenhet av internationell adoptionsverksamhet. Dessa föreningar gick år 1972 samman under namnet föreningen. numera förbundet Adoptions- centrum. AC.

Till socialstyrelsen finns sedan den i juli 1973 knuten en särskild nämnd för handläggning av frågor som rör adoption av utländska barn, social- styrelsens nämnd för internationella adoptionsfrågor. NlA. Enligt instruk- tionen för nämnden. vilken gäller sedan den 1 juli 1974. skall inom nämnden finnas ett lörmedlingsutskott som genom urvalsförfarande skall förmedla ansökningar om adoption.

Mellan NlA och AC har slutits ett samarbetsavtal. Vilket innebäratt medan NlA skall ha hand om officiella kontakter skall AC sköta de mera informella kontakter som kan uppnås med institutioner eller personer i tindra länder rörande adoption av barn. Man kan vända sig till såväl NlA som AC om man önskar adoptera ett utländskt barn. Alla ansökningar skall förmedlas genom NlA:s utskott.

Utvecklingen har emellertid inneburit att den verksamhetsuppdelning mellan NlA och AC som har förutsatts i samarbetsavtalet blivit svår att upprätthålla och att visst konkurrensförhållande har uppstått mellan dem. Vissa tolkningstvister om vad som skall avses med officiella kontakter har inte kunnat lösas.

Av de inemot 2000 barn som nu kommer till landet per år. kommer ungefär hälften hit på annat sätt än genom NlA eller AC. En av anledning- arna till detta bedöms vara att väntetiden för att få ett barn genom NlA eller AC har ökat och nu i allmänhet är mellan två och tre år. En stor grupp söker själva barn i andra länder. Andra söker barn genom personer här i landet som bedriver förmedlingsverksamhet utan att ha sådant tillstånd som krävs enligt barnavårdslagens bestämmelser. NlA:s lörmedlingsutskott. som verkar för att barnens bästa så långt möjligt tillgodoses i en urvalssituation. har inte någon insyn i dessa fall.

En opinion mot industriländernas ökande ad0ptionsverksamhet har samtidigt börjat växa fram i vissa av de länder som lämnar barn för adoption. Dessa tillhör nästan utan undantag utvecklingsländerna. Själva företeelsen internationella adoptioner har kontroversiella inslag. Barnen förs från sitt hemland och sin kulturella miljö. Deras bakgrund utplånas ofta helt. Vissa händelser under senare tid har riktat uppmärksamheten mot att verksam-

• Sida 29
•  Original

Prop. l978/79:lfl8 -. 29

heten kan äga rum i otillbörliga former och med tvivelaktigt syfte.

Behovet av att samhället formulerar riktlinjer för verksamheten har mot denna bakgrund blivit allt mera framträdande. Arbetsgruppen har gjort följande överväga/ldr'n.

En grundläggande princip inom svensk barnavård är att barnens bästa skall tillgodoses. Bedöm ni ngar om vad som är bäst för barnen görs självfallet även i andra länder. Dessa avgör själva i vilken utsträckning barn skall lämnas för adoption utomlands. Svenska samhällsorgan kan följaktligen inte ta ansvar för att alla som önskar adoptera barn också får möjlighet till detta. Däremot bör samhället ge sådan service åt sökande att ad0ption av utländska barn underlättas. För de barn som kommer till vårt land i adoptionssyfte har svenska myndigheter ansvar för att barnens bästa tillgodoses. Samhällsorga- nens uppgift är att verka för att adoption av utländska barn genomförs på ett i första hand barnens men även för föräldrarna och för samhället tillfredsstäl- landc sätt. Det är vidare av största vikt att verksamheten från svensk sida bedrivs så att den framstår som oklanderlig i barnens hemländer. Samhället bör göra vad på det ankommer för att främja detta.

Det/(Tirs/ag till organisation av den framtida adoptionsvcrksamheten som arbetsgruppen lämnar innebäratt det liksom f. n. bör varaen kombination av offentlig och privat verksamhet. Förslaget ger dock ideella organisationer en mer aktiv roll i förmedlingsarbetet samtidigt som samhället får utvidgade kontroll- och tillsynsmöjligheter.

Socialstyrelsen bör också i fortsättningen ha en nämnd för internationella adoptionsfrågor, NlA. NlA bör ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information. tillsyn. kontroll och kontaktskapande verksam- het. Enskilda ärenden bör inte handläggas av nämnden. Socialstyrelsen bör efter prövning kunna ge förmedlingstillstånd till AC och andra organisationer som önskar vara verksamma på området. Verkställande av avtal bör skötas av organisationer även om samhällsorgan är avtalspart.

De internationella adoptionsfrågorna bör utgöra grundvalen fören särskild enhet inom socialstyrelsen. NlA bör till sitt förfogande ha ett särskilt kansli som är uppdelat på en allmän sektion. en informationssektion och en utlandssektion. l den allmänna sektionens uppgifter bör bl. a. ingå inspek- tioner av och vägledning till organisationer som erhållit förmedlingstillstånd. kontroll att olaglig förmedling inte äger rum samt vägledning och information i förhållande till samhällsorgan och enskilda. Vid informationssektionen bör finnas en faktabank med uppgifter om utländsk lagstiftning. ländernas önskemål för verksamheten m. m. Ett syfte bör vara att genom utbildning av tjänstemän hos regionala och kommunala organ låta ansvaret för stora delar av införmationsverksamheten gentemot allmänheten successivt övergå till dessa organ. Utlandssektionen bör verka för goda förbindelser med ländernas myndigheter som är behöriga i adoptionsfrågor, samt verka för att ländernas myndigheter lär känna det svenska adoptionssystemet. däribland gränsdrag- ningen mellan samhälfsorganens och de privata organisationernas funktion och uppgifter.

F.n absolut förutsättning för att förmedlingen av ansökningar skall kunna överlåtas på privata organisationer är att samhället garanteras inflytande över verksamheten. Tillstånd bör därför kunna ges endast ideella organisationer med stadgar och styrelsesammansättning som kan godkännas av samhället. Gruppen tar bestämt avstånd från att enskilda personer bedriver förmed- lingsverksamhet. Särskilda villkor skall gälla för tillstånden och dessa dras in om föreskrifter inte följs. Krav skall ställas att samhället representeras i

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/79:108 30

förmedlingsarbetet. 1 frågor av principiell vikt eller där delade meningar uppkommer bör yttrande inhämtas från NIA. Beslut som avviker från NlA:s yttrande bör kunna fattas endast om de är enhälliga.

Arbetsgruppen föreslår inga inskränkningar i möjligheten att själv söka barn. Däremot bör samhället så långt möjligt aktivt verka för att också denna verksamhet sker under betryggande former. De sökande bör ges information och rådgivning om förhållandena i barnens hemländer. om de krav som ställs och om de risker som finns. Samtidigt bör de få upplysningar om de möjligheter som finns att få biträde av samhällsorgan och organisationer. Viss kontrollmöjlighet bör också införas. Vid prövning av hemmets allmänna lämplighet som fosterhem bör utredaren undersöka vilka kontakter som den Sökande ämnar anlita. Utredaren bör regelmässigt. utom i fall där det är fråga om väl kända och tillförlitliga kontakter. vända sig till NlA för samråd. Utredaren bör härefter avråda en sökande från att använda en olämplig kontakt. Arbetsgruppen förordar i sitt förslag att förhandsbesked om hemmets allmänna lämplighet som fosterhem skall vara obligatoriskt.

Genom att utvidgade och kvalificerade arbetsuppgifter tillförs NlA om förslaget genomförs bör kansliet tillföras ytterligare en tjänst. Genom denna hör tillgodoses det behov av administrativ ledning som i sådant fall kommer att finnas.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79:108 31