Prop. 1980/81:136

om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m.m.

Prop. l980/8l : 136

Regeringens proposition 1980/81: 136

om skogsvårdsstyrelsernas organisation. m. m.;

beslutad den 26 februari 198].

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN ANDERS DAHLGREN

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades i april 1974 sak- kunniga' för utredning rörande den statliga administrationen på skogsbru- kets område.

De sakkunniga. som antog namnet skogsadministrativa utredningen. avlämnade i december 1975 delbetänkande (Ds Jo 1975: 15) Skoglig prog- nosverksamhet. Utredningen överlämnade vidare ijanuari 1976 två av statskontoret utarbetade rapporter med vissa förslag till ny organisation för skogsstyrelsen. Dessa förslag låg till grund för den omorganisation av skogsstyrelsen som formellt genomfördes per den 1 juli 1976 (prop. 1975/ 76: 132. .loU 1975/76:41. rskr 1975/76:333). ] december 1975 avlämnade utredningen vidare delbetänkandet (Ds Jo 1975:11) Frö- och plantverk- samhet i skogsvårdsorganisationen. [ samband med sina nyss nämnda förslag rörande skogsstyrelsens organisation förordade emellertid dåva- rande chefen förjordbruksdepartementet att frågan om frö- och plantverk- samheten borde prövas först i samband med ställningstagandena till skogs- vårdsstyrelsernas organisation över huvud.

Skogsadministrativa utredningen avlämnade i februari 1980 slutbetän- kandet (Ds 10 1980: 1) Skogsvårdsstyrelsernas organisation. Betänkandet har remissbehandlats. 'l'ill protokollet i detta ärende bör fogas dels utred- ningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1. dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som hi- Iaga 3. Beträffande nuvarande förhållanden m.m. samt utredningens när- mare överväganden hänvisas till betänkandet.

' Generaldirektören Bo S. Hedström. ordförande. samt riksdagsledamöterna Uno Hedström och Karl-Eric Norrby. Riksdagsledamoten Roland Brännström ersatte år 1978 Uno Hedström.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1980/81: 136

'Jl

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Genom att skogen dominerar den svenska naturen har dess skötsel och utnyttjande alltmer kommit att bli en angelägen fråga för allmänheten. Detta är naturligt med tanke på det ökade behovet av rekreation och friluftsliv som har följt i urbaniseringens spår.

Genom de senaste årens ekonomiska utveckling har skogen åter kommit i blickpunkten. men då i ett helt annat avseende än det nyss nämnda. Exporten av skogsindustriprodukter tillför landet väsentliga inkomster. Jämfört med andra exportnäringar fordrar skogsindustriproduktionen en förhållandevis liten import som bl. a. utgörs av olja. Oljan kan i skogsindu- strin i stor utsträckning och utan större svårigheter dock ersättas med inhemska bränslen. Skogsindustriproduktionens storlek kan sålunda bedö- mas få allt större betydelse för vårt lands ekonomi och för vårt välstånd.

Skogsbruket och skogsindUstrin har stor betydelse för sysselsättningen inte minst i glest bebyggda delar av landet. En gynnsam utveckling inom skogsnäringen är därför en grundförutsättning för regionalpolitiken.

Mot denna bakgrund är det väsentligt att målet för skogspolitiken så som det lades fast av riksdagen år 1979 uppfylls. Det innebär bl.a. att skogarna skall skötas så att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Även om riksdagen inte lade fast något preciserat skogsproduktionsprogram innebär ställningstagandena i stort. att skogsproduktioncn skall möjliggöra en av- verkning av minst 75 milj. m" sk. Avverkningen skulle därmed kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsin- dustrin.

Under de allra senaste åren har skogsindustrin haft stora svårigheter att erhålla tillräckligt med råvara. Detta förhållande har varit särskilt allvarligt eftersom efterfrågan på skogsindustriprodukter har varit god på världs- marknaden. På kort sikt har vi därmed gått miste om lättåtkomliga export- inkomster. På längre sikt kan förhållandet innebära att kunder har förlo- rats. En särskild utredning. virkesförst'iijningsutredningen (1 1979: 18). har i uppdrag att komma med förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. För egen del lägger jag i det följande fram förslag till vissa statliga åtgärder som skall påverka virkesutbudet direkt. Chefen för bud- getdepartementet har tidigare i dag anmält sina förslag i frågan.

Riksdagsbeslutet år 1979 innebar allmänt en skärpning av kraven på skogsvårdens kvalitet. Denna skärpning kom till uttryck dels som uttalan- den om olika åtgärder som kan ingå i ett skogsproduktionsprogram. dels i form av statliga stimulansmedel och styrmedel. Bland stimulansmedlen finns förutom statligt ekonomiskt stöd till skogsvården främst statligt fi- nansierad rådgivning och information till landets skogsägare. Av styrmed- len är skogsvårdslagstiftningen det väsentligaste.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/81: 136 6

Jag vill framhålla hur nödvändigt det är att få till stånd en skogsvård av minst den omfattning och kvalitet som riksdagen uttalat sig för. På mycket kort sikt är det möjligt att ändå tillgodose skogsindustrins råvarubehov inom ramen för de grundläggande riktlinjerna för skogspolitiken. Men om avverkningarna är alltför stora under en längre period äventyras den lång- siktiga hushållningen med våra skogar. En långsiktig hushållning är sedan länge den viktigaste principen för skogsproduktionen i vårt land.

Skogsvårdsstyrelserna fyller sedan länge en viktig funktion i samhällets skogspolitik. I anslutning till tillkomsten av den första allmänna skogs- vårdslagen år 1903 inrättades sålunda skogsvårdsstyrelser fr.o.m. år 1905 i alla län utom i Gotlands. Västerbottens och Norrbottens län. 1 det förstnämnda länet inrättades en skogsvårdsstyrelse år 1908 och i de båda senare år 1925. Det året bildades även ett samarbetsorgan. Skogsvårds- styrelsernas förbund. vars verksamhet delvis finansierades med statsbi- drag. Är 1941 inrättades den statliga skogsstyrelscn som övertog bl.a. de samordningsuppgifter som Skogsvårdsstyrelsernas förbund hade haft.

Skogsstyrelsen har till uppgift att vara ledande. samordnande och rådgi— vande organ för skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen är formellt inte chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelserna och dessa är formellt inte heller statliga organ. De kan sägas vara offentliga organ eller inrättningar som står under statlig kontroll och insyn. De har av statsmakterna tilldelats vissa uppdrag som framgår av lagen (1960: 267) om skogsvårdsstyrelser. För dessa uppdrag erhåller de ersättning i form av statsbidrag. Det är skogsstyrelsen som fördelar detta statsbidrag mellan styrelserna. Skogs- styrelsen kan därvid ge föreskrifter om hur bidragen skall användas m.m. Vid sidan av den verksamhet som finansieras av statsbidraget bedriver skogsvårdsstyrelserna annan verksamhet. Författningar och avtal som gäller statliga tjänster har i stor utsträckning gjorts tillämpliga även på tjänsterna i skogsvårdsstyrelserna. I regel har detta skett genom tilläggs- bestämmelser eller s. k. hängavtal.

Skogsvårdsstyrelscrnas uppgift angavs ursprungligen vara att inom ra- men för sina ekonomiska resurser arbeta för den enskilda skogshushåll- ningens främjande. Efter hand har arbetsuppgifter både tillkommit och bortfallit. Så t.ex. tilldelades skogsvårdsstyrelserna är 1949 ansvaret för skogsyrkcsutbildningen och behöll detta till de första åren på 1970-talet då det successivt överfördes till landstingen.

Den senaste mera genomgripande översynen av skogsvårdsstyrelsernas organisation gjordes år 1960 ( prop. 1960: 106 . BeJoU 1960: 1. rskr 1960:326). Sedan dess har flera väsentliga förändringar skett som har påverkat skogsvårdsstyrelserna. Förutom den nämnda förändringen i fråga om huvudmannaskapet för skogsyrkesutbildningen kan som exempel näm- nas skogsvårdsstyrelscrnas ökade engage mang i fysisk och regionalpolitisk planering samt styrelsernas uppgifter som rör naturvård och beredskapsar- beten.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1980/81: 136 7

Det finns alltså flera skäl för att göra en översyn av skogsvårdsstyrelser— nas arbetsuppgifter och organisation. En lämplig grund härför är de förslag som skogsadministrativa utredningen har lämnat i betänkandet (Ds Jo 1980: 1) Skogsvårdsstyrelsernas organisation. Utredningens förslag har ut— arbetats efter nära kontakt med skogsvårdsorganisationens personal.

lnnanjag närmare går in på skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och organi— sation vill jag ta upp den grundläggande frågan om skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning. Vid organisationsöversynen år 1960 påpe— kades bl.a. att den normering av skogsvårdsstyrelsernas arbete som hade påbörjats borde fortsättas och att det ålåg skogsstyrelsen att svara för att denna utveckling fullföljdes. Vidare aviserades en allmän översyn av den statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område som rör jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. bl.a. skogsvårdsstyrelserna. Med hänsyn till behovet av att snarast göra skogsvårdsstyrelsernas organi- sation och verksamhet effektiv ansåg emellertid föredragande departe- mentschefen att förslag om skogsvårdsstyrelscrna borde läggas fram innan den nämnda översynen var klar. Förslagen borde utformas så att de inte skulle hindra genomförande av de resultat som nämnda översyn kunde leda till. Skogsvårdsstyrelsernas ställning närmades i flera hänseenden till vad som gäller för statliga organ. I fråga om styrelsernas sammansättning. personal. arbetsformer och bcsvärsrätten kom sålunda skogsvårdsstyrel- sernas förvaltningsrättsliga ställning i flertalet avseenden att överens- stämma med den som helt statliga länsmyndigheter har.

Vid den nämnda organisationsöversynen föreslogs att lantbruks- och skogsvårdsorganisationerna på både central och regional nivå skulle slås samman till en statlig myndighet. Av olika skäl genomfördes emellertid inte detta förslag. I stället uppdrogs åt skogspolitiska utredningen år 1965 att pröva den organisatoriska utformningen av statens medverkan i skogs- brukets rationalisering. bl.a. frågan om sammanslagning med de statliga lantbruksnämnderna. ] sitt principbetänkande år 1973 föreslog skogspoli- tiska utredningen en i förhållande till lantbruksorganisationen fristående statlig skogsvårdsorganisation. Något detaljförslag lämnades inte. 1 direk- tiven till skogsadministrativa utredningen som därefter tillkallades anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning bör upphöra och att styrelserna i fortsättningen bör vara rent statliga organ. Utredningen har utgått härifrån. Den föreslår att styrelserna görs till helstatliga regionala myndigheter med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Deras ställning en- ligt utredningens förslag skulle därmed kunna liknas vid lantbruksnämn- 'dernas ställning i förhållande till lantbruksstyrelsen.

Vid remissbehandlingcn har de flesta remissinstanserna inte berört frå- gan om skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning. Endast tre skogsvårdsstyrelser kan sägas ha motsatt sig ett förstatligande medan ses styrelser anser att frågan bör utredas särskilt. Två personalorganisationer

• Sida 8
•  Original

Prop. 1980/81: 136 8

och en länsstyrelse har vid remissbehandlingcn särskilt påpekat att ett förstatligande är positivt.

[ ett senare sammanhang har genom Skogsvårdsstyrelsernas förbund 15 skogsvårdsstyrelser sagt sig vilja ha eller inte vilja motsätta sig en särskild utredning om själva förstatligandet. Åtta styrelser har motsatt sig en sådan utredning. En styrelse har inte uttryckt någon särskild mening.

För egen del vill jag framhålla följande. Skogsvårdsstyrelsernas verk- samhet hittills har präglats av förmåga till anpassning efter varierande lokala förhållanden. Detta har givetvis varit mycket positivt för utveckling- en av det enskilda skogsbruket. Under åren har styrelserna fått allt fler statliga uppgifter eller uppgifter som normalt ankommer på statliga myn- digheter. Detta hari sin tur inneburit ett ökat statligt ansvar för personalen m.m. Ett uttryck för det är åtgärder som vidtogs i samband med 1960 års organisationsöversyn då den förvaltningsrättsliga ställningen anpassades i riktning mot vad som gäller för statliga länsorgan. 1 vissa avseenden t. ex. i fråga om bestämmelser och avtal för personalen har emellertid ett tids- ödande arbete fått läggas ner för att särskilt reglera anställningsförhällan- dena m.m. och göra dem jämförbara med vad som gäller för statstjänste- män. I fråga om finansieringen av styrelsernas myndighetsuppgifter har något väl fungerande system inte kunnat skapas. Det har ibland även varit problem med att finansiera uppdragsverksamheten.

De uttalanden som gjordes i samband med riksdagsbeslutet om skogs- vårdsstyrelserna år 1960 och de bestämmelser som då fastställdes visar enligt min mening att statsmakterna redan då i princip hade för avsikt att göra skogsvårdsstyrelserna till statliga myndigheter. Förutom de åtgärder som vidtogs i riktning mot ett förstatligande och som jag har nämnt i det föregående lämnades vittgående bemyndiganden till regeringen och skogs- styrelsen att meddela bestämmelser och utfärda föreskrifter för styrelser- nas verksamhet. Dessa bemyndiganden finns i t.ex. 2. 4. 6 och 9 ss lagen (1960: 267) om skogsvårdsstyrelser. Endast i ett avseende skiljer sig skogs- vårdsstyrelserna formellt från statliga myndigheter. Styrelserna och inte staten är ägare till de flesta av de fastigheter som styrelserna disponerar. 1 andra avseenden har skogsvårdsstyrelserna getts arbetsuppgifter som an- nars inte ankommer på andra än statliga myndigheter. Ett exempel är tillsynen enligt den nya skogsvårdslagen som ger skogsvårdsstyrelserna vittgående bemyndiganden att ingripa mot enskilda personer och ge före- skrifter om statliga myndigheters verksamhet med skogsbruk. allt i en utsträckning som inte var möjligt enligt den gamla lagen.

Inte minst det senare förhållandet motiverar enligt min mening att skogs- vårdsstyrelserna görs till helstatliga regionala organ i en samlad skogs- vårdsorganisation med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Jag kan inte hålla med de skogsvårdsstyrelser som har hävdat att ett förstatligande skulle leda till stela. byråkratiska arbetsformer för styrelserna. len helstat- lig organisation kan nuvarande formella problem av organisatorisk och

• Sida 9
•  Original

Prop. 1980/81: 136 9

ekonomisk art undvikas eller lösas på ett enkelt sätt samtidigt som de fördelar tas till vara som följer med en icke-statlig organisation. Mina förslag i det följande till hur verksamheten skall organiseras bygger på den självklara målsättningen att inte hindra en anpassning till lokala förhållan- den samt ett decentraliserat beslutsfattande. En sådan inriktning av verk- samheten möjliggörs dels genom ett fortsatt samspel mellan myndighets- utövning och uppdragsverksamhet. dels genom en lokalt förankrad organi- sation. Samtidigt måste betonas nödvändigheten av en över hela landet enhetlig handläggning av vissa myndighetsuppgifter t.ex. i samband med tillämpningen av skogsvärdslagstiftningen och andra medel i skogspoliti- ken.

Jag föreslår sålunda att skogsvårdsstyrelserna i samband med den omor- ganisation jag förordari det följande ombildas till statliga regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Härigenom får skogsvårdssty- relserna i förhållande till skogsstyrelsen samma ställning som t.ex. lant- bruksnämnderna till lantbruksstyrelsen. Härav följer att lagen (1960: 267) om skogsvårdsstyrelser kan upphävas. Det får sedan ankomma på rege- ringen att i stället utfärda en förordning med instruktion för skogsvårds- styrelserna. Vidare föreslårjag att staten med stöd av särskild lagstiftning övertar skogsvårdsstyrelsernas samtliga tillgångar och skulder utan att någon särskild ersättning lämnas för tillgångarna. Motsvarande förfarande tillämpades när staten övertog lokalhållningen för de allmänna underrät- terna (prop. 1970: lO6. SU I970: ll7. ILU l970:43. rskr l970:264. 3l8). Jag återkommer i det följande till vad dessa tillgångar och skulder bcståri och hur de bör förvaltas.

Till följd av att skogsvårdsstyrelserna ombildas till statliga myndigheter bör ändringar göras i 1 kap. I och 5 55 lagen (l976:6(')0) om offentlig anställning och l & lagen (l965c576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.

3 Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har inomjordbruksdepartementet upprättats förslag till

I. lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom.

2. lag om upphävande av lagen ( 1960: 267) om skogsvårdsstyrclser.

3. lag om upphävand * av lagen ( [9301 202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

4. lag om ändring i lagen ( l97o: som om offentlig anställning.

5. lag om ändring i lagen ( l965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

De under 4 och 5 angivna förslagen har upprättats efter särskilt samråd med statsrådet Johansson.

Med hänsyn till arten av de frågor som berörs av lagförslagen och dessas okomplicerade utformning är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över dem.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga förslagen till I. lag om statens övertagande av skogsvärdsstyrclsernas egendom.

2. lag om upphävande av lagen (l960: 267) om skogsvårdsstyrelser.

3. lag om upphävande av lagen ( l930: 202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

4. lag om ändring i lagen (l97o: 600) om offentlig anställning.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1980/81: 136

I») fd

5. lag om ändring i lagen (19651576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m..

dels att

6. godkänna de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som jag har förordat i det föregående.

7. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

I prop. 1980/81: 100 (bil. 13 s. 58) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret I98l/82 under angivna anslagsrubrikcr beräkna följande belopp.

D 2. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna 8668l 000 kr. D 3. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m.m. 3620000 kr.

D 4. Bidrag till skogsvård m.m. 120000000 kr. Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

TIONDE HUVUDTITELN

D. Skogsbruk

D ]. Skogsstyrelsen

l prop. 1980/81: 100 (bil. 13 s. 57) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 23 061 000 kr. anvisas till skogsstyrelsen för budgetåret l98l/ 82.

Med hänsyn till att en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna kräver omläggning och förbättring av vissa administrativa rutiner bedömerjag att skogsstyrelsens AR-enhet behöver en tillfällig förstärkning. Anslaget till skogsstyrelsen bör därför tillföras ytterligare l50000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsstyrelswt för budgetåret l98l/82 utöver i prop. 1980/ 8l:100 bil. l3 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare l50000 kr.

D 2. Skogsvårdsstyrelserna

Nytt anslag (förslag) ] 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000 kr. till skogsvårds- styrelsernas uppdragsverksamhet exkl. frö- och plantverksamheten. På

• Sida 23
•  Original

Prop. 1980/81: 136 23

anslaget redovisas all verksamhet vid skogsvårdsstyrelserna utom frö- och plantverksamheten.

1980/81 Beräknad ändring 1981/"82

Skogsstyrelsen Föredraganden

Persona] 2 305 — —

Plan

Kostnader

l . Myndighetsuppgifter 100 301 000 +51 444 000 + 19 350000

2. Uppdragsverksamhet 498 000 000 + 2 000000 + 2 000000 598 301 000 +53 444 000 +21 350 000

Intäkter

3. Driftbidrag 100 301 000 +51 444 000 + 19 350 000

4. Uppdragsverksamhet 498 000000 + 2 000 000 + 2 000 000 598 301 000 +53 444 000 +21 350000

Skogsstyrelsen

Under budgetåret 1979/80 har verksamheten med myndighetsuppgifter uppgått till 138500 tjänstgöringsdagar varav ca 18000 torde ha finansierats med inkomster i uppdragsverksamheten. 19000 dagar användes för rådgiv- ning och information och ca 49 000 dagar för tillsyn enligt skogsvårdslagen .

De medel som har anvisats för myndighetsuppgifter innevarande budget- år beräknas räcka för 102 000 tjänstgöringsdagar. Väsentliga minskningar har planerats på områdena allmänna myndighetsuppgifter. personalutbild- ning och administration. Men även på området rådgivning och information har minskning måst göras.

lnom uppdragsverksamheten har även under budgetåret 1979/80 plane- ring och ledning av beredskapsarbeten dominerat. Verksamheten har minskat med ca 10 % från föregående budgetår. Som mest har 3 300 perso- ner varit sysselsatta under direkt ledning av ca 500 förmän. De har bla. utfön röjning på ca 35 000 ha och återväxtåtgärder på ca 25000 ha samt avverkat ca 600000 m3 virke. Inom ramen för uppdragsverksamheten förvaltar skogsvårdsstyrelserna ca 750 naturreservat och 1400—1500 na— turminnen. Vissa förberedelsearbeten till 1981 års allmänna fastighetstaxe- ring har gjorts. Stämplingen av skog åt skogsägare har omfattat 5.5 milj. m3sk eller 60 % mer än föregående är. 250000 ha skogsbruksplaner har gjorts. Skogsvärdering har utförts på ca 75 000 ha. Skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal har i mindre omfattning utfört skogsvårdsarbeten åt skogsägare. Dock har skogsvårdsstyrelserna medverkat i maskinell mark- beredning av ca 40000 ha.

För innevarande år förefaller det som om beredskapsarbetena kommer att minska i omfattning. i vissa län väsentligt. Målet är att bedriva upp- dragsverksamheten totalt i sådan omfattning att inga anställda behöver fri- ställas. Det borde t.ex. vara möjligt att öka volymen stämpling. Drastiska

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81: 136 24

nedskärningar av beredskapsverksamheten kan dock inte klaras med flex- ibla arbetsformer eller omedelbar ökning av annan verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har vidgats bl. a. på olika sam- hällsplaneringsområden och i samband med 1979 års skogspolitiska beslut. Samtidigt har resurstilldelningen minskat kraftigt. Skogsstyrelsen föreslår därför att resurserna för myndighetsuppgifter utökas för nästa budgetår. Sålunda bör medel anvisas för 134000 tjänstgöringsdagar vilket är en ökning med 32000 dagar i förhållande till innevarande budgetår. Praktiskt taget hela ökningen bör läggas på tillsyn. rådgivning och information. Härtill kommer behov av resursförstärkning för sådana omkostnader för rådgivning, information och personalutbildning som har täckts från ansla- get Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m.m. Medlen för översiktliga skogsinventeringar bör anvisas över myndighetsanslaget och räknas upp så att de medger att inventering utförs vart femtonde år på i varje område.

Skogsstyrelsen bedömer att verksamheten med beredskapsarbeten kom- mer att dominera uppdragsverksamheten även under budgetåret 1981/82. Verksamheten bedöms komma att få samma inriktning som hittills. Målet är att tillgodose länsarbetsnämndernas önskemål så långt som möjligt. För detta krävs emellertid att verksamhetens volym kan säkerställas i viss utsträckning på medellång sikt. Skogsstyrelsen bedömer vidare att för- valtningsuppdragen i fråga om naturreservat kommer att öka samt att planeringsuppdrag m.m. på naturvårdsområdct kommer att få ungefär oförändrad omfattning. Uppdragsverksamhctcn riktad till skogsägare be- döms öka på samtliga områden. En ökad efterfrågan på dessa tjänster är för övrigt nödvändig om verksamheten med beredskapsarbeten skulle minska och det därför blir nödvändigt att finna alternativa arbetsuppgifter för viss del av personalen.

F öredraganden

Jag har i det föregående redogjort för mina förslag om skogsvårdsstyrel- sernas uppgifter. Skogsstyrelsens förslag i fråga om verksamhetens all- männa inriktning under budgetåret 1981/82 kan jag i huvudsak godta. Jag bedömer dock att ökningen av myndighetsuppgifternas omfattning måste begränsas. Jag utgår sålunda i mina förslag från huvudförslaget.

Jag föreslår att skogsstyrelsen för att täcka tillfälliga behov av likvida medel i den löpande driften av uppdragsverksamheten och av frö- och plantverksamheten tills vidare får disponera en rörlig kredit i riksgäldskon- toret intill ett belopp av 15 milj. kr. Ränta bör på sedvanligt sätt utgå på medel som tas i anspråk. På detta anslag bör anvisas ett formellt förslags- anslag av 1000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att skogsstyrelsen får disponera en rörlig kredit av 15 000000 kr. i riksgäldskontoret.

2. till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisa ett för- slagsanslag av 1 000 kr.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1980/81: 136 25

D 3. Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter

1979/80 Utgift 194 962 465 1980/81 Anslag '90301000 1981/82 Förslag 100151000 lAnslagen Bidrag till skogsvårdsstyrelserna och Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. rn.

Över anslaget anvisas medel för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsupp- gifter.

1980/81 Beräknad ändring 1981/82

Skogsstyrelsen Föredraganden

Anslag lfönekostnader 81 990 000 + 13 041 000 — 5 315 000 Ovriga kostnader 8 31 1 000 + 39 903 000 + 15 165 000 Därav ersättning till domänverket (300 000) (+ 15 000) (+ 15000) vissa ADB-kostnader (I 185 000) (+ 275 000) (+ 275000) vissa kostnader för rådgivning,

information m.m. (3 620000) (+ 2 100000) (+ 305 000) översiktliga skt'rgsinventeringar ( — ) (+ 18 500000) (—) 90 301 000 +52 944 000 + 9 850 000 Skogsstyrelsen

1. Pris- och löneomräkning + 21094000 kr.

2. Huvudförslaget innebär att tillsynen enligt skogsvårdslagen måste begränsas i sådan utsträckning att det inte blir godtagbar effekt av detta styrmedel. Vidare kan rådgivningsverksamheten inte ökas på sådant sätt att icke aktiva skogsägare kan intresseras för skogsvården. Den översikt- liga skogsinventeringen som skogsstyrelsen har beräknat medel för under detta anslag skulle få bedrivas med intervall som är alltför stora. Slutligen måste produktionen av läromedel minska och stödet till lärarhögskolornas skogliga information skäras ned. (+ 18866000 kr.)

3. För 134000 tjänstgöringsdagar bör anvisas 117250000 kr. Kostna- derna har beräknats med utgångspunkten att inga mera märkbara föränd- ringar skeri volymen uppdragsverksamhet. Skulle en minskning ske måste staten täcka en större del av kostnaderna för basorganisationen. Härutöver bör 315000 kr. anvisas för ersättning till domänverket för upplåten mark, 1460000 kr. för vissa gemensamma ADB-kostnader. 18.5 milj. kr. för översiktliga skogsinventeringar och 5720000 kr. för vissa kostnader för rådgivning. information och personalutbildning m.m. Sam- manlagt föreslår skogsstyrelsen att 143 245000 kr. anvisas för skogsvårds- styrelsernas myndighetsuppgifter.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1980/81: 136 26

F öredraganden

För nästa budgetår bör somjag tidigare har nämnt medel för skogsvårds- styrelsernas myndighetsuppgifter beräknas med utgångspunkt i skogssty- relsens huvudförslag. Därutöver villjag ta upp följande frågor.

Medel till översiktliga skogsinventeringar bör som hittills och tills vidare anvisas över anslaget Bidrag till skogsvård m.m. som jag tar upp i det följande. ] linje med riksdagens beslut år 1979 bör subventioneringen av skogsvårdsstyrelsernas taxor upphöra. Jag har därför inte beräknat medel härför utom för de av skogsvårdsstyrelsernas förrättningskostnader som uppstår i samband med att tillstånd ges till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog.

Med hänvisning till vad jag i det föregående har anfört under anslaget Skogsvårdsstyrelserna och till sammanställningen hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsslyra/serna: ll-lyndl'ghetsuppgijier för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 100151000 kr.

D 4. Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet

Nytt anslag (förslag) 1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000 kr. till skogsvårds- styrelsernas frö- och plantverksamhet.

2. När det gäller de särskilda skogsvårdsåtgärderna i det skogliga stöd- området bör återväxtåtgärderna ges högsta prioritet. Det gäller framför allt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1980/81: 136 30

hjälpplanten'ngar efter tidigare misslyckade återväxtåtgärder och fullstän- diga återväxtåtgärder inom området för svårföryngrad skog i Norrland. Beståndsanläggningarnas kvalitet är på stora arealer inte tillfredsställande enligt skogsstyrelsens återväxtinventeringar. Blir inte dessa åtgärder vid- tagna riskeras allvarligt bortfall i virkesproduktioncn för mycket lång tid framåt. Röjningsverksamheten släpar efter fortfarande. I stort sett en fördubbling av röjningsverksamheten borde ske under en femårsperiod för att eftersläpningen skall kunna inhämtas. Ökad verksamhet är möjlig och i hög grad önskvärd beträffande samtliga bidragsbcrättigade åtgärder.

Sammanlagt föreslår styrelsen en bidragsram av 113 milj. kr. för nästa budgetår.

3. Avverkning och beskogning av sämre skogar är viktiga åtgärder för att snabbt få en högre produktion. Det gäller särskilt utförande av återväxt- åtgärder på igenslyade eller med olämpligt trädslag bevuxna hag- och betesmarker. På grund av eftersläpningen i planteringsarbetet på nedlagda jordbruksmarker och med hänsyn till att många små orationella hag- och betesmarker inte längre betas har dålig lövskog invaderat dessa marker. Som skogsmarker med lämpligt trädslag kan de bli mycket produktiva. Det är därför angeläget att bidrag utgår till restaurering av dessa dåligt utnytt- jade markcr. Särskilt i norrlandslänen är behovet av bidrag stort. [ avvak- tan på större erfarenhet av verksamheten främst i södra Sverige föreslår styrelsen att rambeloppet för skogsodling efter avverkning av lågproducc- rande bestånd tas upp med oförändrat 30 milj. kr. för nästa budgetår.

4. Av skogsstyrelsens långtidsplan för skogsdikning framgår bl.a. att av den totala våtmarksarealen av ca 7 milj. ha är l,5 milj. ha lämpliga för ökning. En rimlig målsättning är att arcalerna impediment och produktiv torvmark dikas inom en 40-årsperiod. Detta innebär en årlig dikningsareal motsvarande 53800 ha, vilket motsvarar en ökning med l5000—20000 ha i förhållande till senare års omfattning. Intresset för skogsdikning är stort hos markägarna. Det är därför möjligt att öka verksamheten betydligt om mer bidragsmedel ställs till förfogande. Därmed ges även större möjlighe- ter att beakta miljövårdens intressen eftersom projekteringen kommer att utföras av skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen beräknar att bidragsramen behöver ökas till l8 milj. kr.

5. Enligt stasmakternas uttalande bör varje fastighet på sikt ha en skogs- bruksplan om fastigheten är så stor att skogsvårdslagens ransoneringsbe- stämmelser gäller. Skogsstyrelsen beräknar att det finns ca 120000 bruk- ningsenheter som bör ha plan. Under senare år har det framställts ca 3 000 skogsbruksplaner per år. Styrelsen anser att detta antal mäste mer än fördubblas. Eftersom bidraget är skattepliktigt kan det inte rimligen sättas mycket lägre än f.n. Det är nu 600 kr. per brukningsenhet vilket för medelfastigheten i flertalet län är mindre än 50% av kostnaden för att upprätta planen. För bidrag till fastighetsvisa skogsbruksplaner föreslår styrelsen en ram av 5.5 milj. kr. Härav bör [ milj. kr. användas för bidrag

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/81: 136 31

till s.k. naturvårdsinn'ktade skogsbruksplaner. I särskild skrivelse till rege- ringen har virkesförsörjningsutredningen (] l979: IS) understrukit behovet av ytterligare medel till skogsbruksplaner och översiktliga skogsinvente- ringar.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1980/81: 136 36

Skogsadministrativa utredningen har haft till uppgift att utreda den stat- liga administrationen på det skogliga området. I samband med att utred- ningen år 1975 fick som tilläggsuppdrag att skyndsamt utreda hur en skoglig prognosverksamhet skulle organiseras togs också upp utformning-. en av den centrala skogliga administrationen. Utredningen presenterade sina förslag dels i betänkandet (Ds Jo l975:15) Skoglig prognosverksam- het. dels i två rapporter utarbetade av statskontoret. Förslagen behand- lades i pr0p. 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation. m.m. En ge- nomgripande omorganisation av skogsstyrelsen genomfördes därefter suc— cessivt under andra halvåret 1976.

Utredningen avgav också är 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975211) Frö- och plantverksamhet i skogsvårdsorganisationen. Regeringens ställnings- tagande till dessa förslag innebar att frågan skulle avgöras först i samband med en fullständig omorganisation av skogsvårdsstyrelserna. Utredningen har därför behandlat denna verksamhet även i detta slutbetänkande.

Den regionala skogsadministrationen. skogsvårdsstyrelserna. bör enligt utredningens direktiv vara rent statliga organ i fortsättningen. Styrelserna har f. n. en speciell förvaltningsrättslig ställning. Deras verksamhet finansi- eras endast delvis av staten genom bidrag främst till vissa lönekostnader.

Mot bakgrund härav och med hänsynstagande till de skogspolitiska beslut som fattades av riksdagen våren 1979 föreslår utredningen följande.

Skogsvårdsorganisationens grundläggande uppgift bör vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Skogsstyrelsen bör vara central förvaltningsmyndighet och skogsvårdsstyrelserna regionala statliga myn- digheter direkt underställda skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelscs uppgift bör vara att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidta eller hos skogsstyrel- sen föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet bör bestå dels av myndighetsupp- gifter som bekostas helt av staten. dels av uppdragsverksamhet som finan- sieras av uppdragsgivare. kommuner och andra myndigheter.

Myndighetsuppgifterna bör i huvudsak bestå i rådgivnings- och informa- tionsverksamhet, tillsyn enligt skogsvårdslagstiftningen. förmedling av statligt stöd till skogsbruket och medverkan i regionalpolitisk och fysisk planering. Myndighetsutövningen bör vara den väsentligaste uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett viktigt komplement.

Uppdragsverksamhctcn bör i huvudsak omfatta medverkan i skogsbru- kets frö- och plantförsörjning. service åt skogsägare. planering och genom-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1980/81: 136 37

förande av skogliga beredskapsarbeten samt service åt andra myndigheter i frågor som ligger inom skogsvårdsstyrelsernas verksamhets- och kompe- tensområden. Uppdragsverksamhctcn bör liksom hittills vara självfinan- sierad. dvs. taxorna skall sättas så att intäkterna täcker kostnaderna.

Den nuvarande organisationens lokala förankring är en styrka. Utred- ningen föreslår därför att den nya organisationen skall bygga på denna. Genom lokalt placerade tjänstemän kan verksamheten drivas effektivt och anpaSSas till de särskilda förhållanden som kännetecknar olika områden. Tyngdpunkten i utredningens organisationsförslag ligger alltså i en di- striktsorganisation med lokalt placerade tjänstemän. Dessa bör även i fortsättningen bedriva huvuddelen av den s. k. fältverksamheten. Regio- nalt placerad personal bör i första hand syssla med samordning och plane- ring. specialistbetonad verksamhet och ge service åt fältpersonalen.

Skogsvårdsstyrelsens geografiska verksamhetsområde bör liksom hit- tills begränsas till ett län som delas in i lokala verksamhetsområden. Det bör finnas en skogsvårdsstyrelse i varje län. Utpräglade specialistbefatt- ningar bör kunna vara gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser.

Den regionala organisationen bör under en styrelse och en länsjägmäs- tare bestå av en skogsvårdsenhet. en planenhet. enheter för ekonomi- och personaladministration samt ett sekretariat. Skogsvårdsstyrelser som be- driver frö- och plantproduktion bör ha en enhet för denna verksamhet.

Organisationsförändringen bör genomföras per den 1 juli 1981. Vad särskilt gäller skogsvårdsorganisationens verksamhet med skogs- frö- och skogsplantförsörjningen föreslår utredningen att skogsstyrelsen skall leda och samordna verksamheten och att skogsvårdsstyrelserna. dock inte nödvändigtvis alla. skall svara för produktion. försäljning och distribution.

Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter bör enligt förslaget överföras till sta- ten utan vederlag. Staten bör också överta övriga tillgångar och samtliga skulder. Utredningen föreslår att skogsstyrelsen i fortsättningen förvaltar samtliga fastigheter utom kontorsfastigheterna som bör förvaltas av bygg- nadsstyrelsen.

Utredningen föreslår att skogsvårdsstyrelsernas finansiering i fortsätt- ningen sker på samma sätt som för andra statliga myndigheter med upp- dragsverksamhet. Det innebär bl.a. att staten över statsbudgeten svarar för samtliga kostnader för myndighetsutövningen och ställer medel till förfogande för nyinvesteringar. Uppdragsverksamhctcn. som skall vara självbärande. skall däremot inte belasta statsbudgeten.

Utredningen föreslår slutligen att skogsstyrelsen ges en mindre. tillfällig resursförstärkning med hänsyn till ökat arbete i samband med omorganisa- tionen. Skogsvårdsstyrelserna bör med hänsyn bl.a. till uttalanden i sam- band med riksdagens beslut är 1979 om skogspolitiken ges en permanent resursförstärkning för utökad rådgivning och för tillsyn enligt skogsvårds- lagstiftningen. Ca 30 milj. kr. behövs för avlyftning av lån som skogsvårds-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1980/81: 136 38

styrelserna har tagit upp på den allmänna kreditmarknaden. För nyinveste- ringar i frö- och plantverksamheten behövs sammanlagt ca 70 milj. kr. under en femårsperiod.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1980/81: 136 39

] Förslag till

Lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelses egendom

Härigenom föreskrivs följande. l & Skogsvårdsstyrelses fasta egendom.penningmedel.rättigheter och andra tillgångar övertas av staten utan vederlag den 1 juli 1981. Staten övertar samtidigt ansvaret för skogsvårdsstyrelses förbindelser.

2 5 Det åligger skogsvårdsstyrelse att meddela de upplysningar och till staten överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagan- det enligt l %.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (l960:267 ) om skogsvårdsstyrelser

Härigenom föreskrivs att lagen (1960z267) om skogsvårdsstyrelser skall upphöra att gälla vid utgången avjuni 1981.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1980/81: 136 40

Sammanställning av remissyttrandena över skogsadmini- strativa utredningens betänkande (Ds Jo l980:1) Skogs- vårdsstyrelsernas organisation

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret. byggnadsstyrelsen. riksrevisionsverket (RRV). statens personalpensions- verk. lantbruksstyrelsen. Sveriges lantbruksuniversitet. skogsstyrelsen. statens naturvårdsverk. arbetsmarknadsstyrelsen. statens planverk. do- mänverket, länsstyrelserna i Stockholms. Kronobergs. Värmlands. Väs- ternorrlands och Norrbottens län. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Sve- riges skogsägareföreningars riksförbund (SSR). Skogsindustriernas samar- betsutskott (SISU). Centralorganisationen SACO/SR. Svenska skogsarbe- tareförbundet. Tjänstemännens eentralorganisation (TCO) och Lands- tingsförbundet.

Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från sju lantbruksnämnder och skogsstyrelsen yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser. De flesta ytt- randen från skogsvårdsstyrelserna har varit föremål för behandling enligt MBL eller också har samråd med personalen skett på annat sätt. I några fall har skriftliga yttranden från personalorganisationer bifogats styrelser- nas yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttranden från en kommun. två länsorgan och ett företag.

1 Allmänt

1.6 Sveriges Ianthruksuniversitet: — — — Universitetet har inte något att invända mot de i betänkandet avgivna förslagen.

1.7 Skogsstyrelsen: Utredningens arbete har bedrivits under fortlöpande och omfattande kontakter med skogsvårdsorganisationen och personalor- ganisationerna. både på central och regional nivå. Förslaget måste mot bakgrund härav bedömas som i stort sett mycket väl förankrat i organisa- tionen. vilket oekså framgår av skogsvårdsstyrelsernas yttranden. — — —

Skogsstyrelsen vill — — — framhålla den absoluta nödvändigheten av att riksdagen fattar beslut i frågan under år 1980 för att omorganisationen som föreslagits skall kunna genomföras per den 1 juli 1981.

1.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Enligt utredningen bör ett prin- cipbeslut om förstatligande och organisationsförändring fattas redan under 1980 och genomförandet ske per den ljuli 1981. — — — ()m denna process

• Sida 41
•  Original

Prop. 1980/81: 136 41

bedöms tvinga fram en hård tidspress och onödiga störningar i övrigt på verksamheten bör genomförandet skjutas framåt i tiden. lämpligen till den ljuli 1982. — — —

1.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Beträffande organisationsföränd- ringens genomförande kan den angivna tiden ej vara aktuell. om den av skogsvårdsstyrelsen förordade utredningen om själva förstatligandet kom- mer till stånd.

1.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Sammanfattningsvis vill styrel- sen uttala. att den bestämt motsätter sig en organisationsändring i enlighet med förslaget. som för skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län innebär påtag- liga nackdelarjämfört med nuläget.

1.22 Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag — — —.

1.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län anser — — — att det lagda förslaget i de väsentliga frå-

gorna bör ligga till grund för den nya organisationen.

1.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen vill — — —— betona vikten av att omorganisationen sker i nära kontakt med personalen och att resurser sätts in för att utbilda och informera om den nya organisationen så att förändringarna kan genomföras utan stora av- bräck i verksamheten.

1.37 Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson. Lindholm och Posse) anför som skiljaktig mening: Undertecknade har inte tagit ställning till förslaget om förstatligande av skogsvårdsstyrelserna men vill. för den händelse detta bifalles. instämma i länsstyrelsens yttrande.

1.45 Svenska skogsarbetareförbundet: — — —- Då — — — den svenska skogsmarken är uppdelad på många olika innehavare med stor andel av privatägande. är det synnerligen viktigt. att det samhällsorgan som har att övervaka och stimulera till insatser på skogsbrukets område får tillräckliga resurser och en ändamålsenlig organisation. En rad omständigheter pekar på. att behovet av insatser från den lagövervakande myndigheten kommer att öka i framtiden. — — —

2 Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Enligt utredningens direktiv bör skogsvårdsstyrelsernas nuvarande spe- ciella förvaltningsrättsliga ställning upphöra och styrelserna i fortsättning-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1980/81: 136 42

en vara rent statliga organ. De flesta remissinstanserna har över huvud taget inte berört denna fråga eller har inte motsatt sig ett förstatligande av styrelserna. Endast tre skogsvårdsstyrelser har helt motsatt sig detta. Sex skogsvårdsstyrelser anser att frågan bör utredas särskilt.

2.7 Skogsstyrelsen: — — — att utredningens förslag är väl förankrade i organisationen gäller — — — endast om man bortser från principfrågan om förstatligande. Skogsstyrelsen finner för sin del ingen anledning till invänd- ningar eller närmare kommentarer i denna fråga.

2.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: — — — Vid byte av organisations- form till helstatligt organ vill skogsvårdsstyrelsen understryka betydelsen av att styrelsen också i fortsättningen får fungera som ett serviceorgan för skogen. — — —

2.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Vilken förvaltnings- form som än väljes är det angeläget. att den flexibilitet. som nu finnes i organisationen. bevaras inom ramen för de övergripande mål. som moti- verat det föreliggande förslaget.

2.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: — — —

Skogsvårdsstyrelscn beklagar att utredningen utan vidare tagit för givet att den förvaltningsrättsliga ställningen skall förändras. De synpunkter som i tidigare utredningar framförts och som talar för angelägenheten av skogsvårdsstyrelsernas relativt fria ställning finner styrelsen fortfarande äga giltighet. Det är angeläget att man söker en organisationsform som skapar möjligheter för styrelserna att nå resultat. Om man vid en diskus- sion kommer fram till att nuvarande system ger bästa resultat skall ingen förändring vidtas.

Utredningen pekar på styrkan i organisationens lokala förankring. Då är det förvånande att man inte fullföljer tanken genom att också beakta behovet av självständiga skogsvårdsstyrelser som ges möjligheter att an- passa verksamheten till lokala förhållanden. Risken är nu uppenbar att skogsvårdsstyrelsernas regionala del ställs på mellanhand med begränsade möjligheter att påverka skeendet. Även Om verksamheten är lokalt föränd- rad krävs en regional ledning av densamma. Verksamheten måste kunna anpassas till de olika länens villkor. vilka bäst bör kännas av en regionalt förankrad skogsvårdsstyrelse.

En svaghet i skogsvårdsorganisationen kan vara bristen på en markerad gemensam handlingslinje.

Denna kan säkrast elimineras genom att skogsstyrelsen skapar förståel- se hos skogsvårdsstyrelserna och deras anställda för en gemensam policy.

— — — Då förslaget att förstatliga skogsvårdsstyrelserna enligt vår me-

• Sida 43
•  Original

Prop. ]980/81: 136 43

ning är den mest genomgripande förändringen i organisationen är det förvånande att utredningen i så ringa omfattning diskuterat nackdelarna med förändringen. Det är allmänt omvittnat att en av orsakerna till skogs- vårdsstyrelsernas förhållandevis goda anseende bland skogsägarna är den självständighet varmed styrelserna har kunnat agera. — — —

2.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: — — —

Även om Skogsvårdsstyrelsen anser att utredningen borde innehållit en förutsättningslös analys över vilken förvaltningsrättslig ställning som är lämpligast. vill styrelsen dock ej motsätta sig ett förstatligande i den förhoppningen att detta kan ske utan att inverka negativt på organisationen och dess arbete genom exempelvis tyngande byråkratiska system och att organisationen även i fortsättningen smidigt kan anpassas till lokala förhål- landen och förutsättningar.

En myndighet med befogenheter att övervaka och tillämpa lagbestäm- melser bör enligt styrelsen till sin natur vara helstatlig.

Tre av ledamöterna i Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson. Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i reservation: — — — allt väsentligt talar för ett bibehållande av skogsvårdsstyrelsernas förvalt- ningsrättsliga ställning. varför vi motsätter oss att de omförs till att bli rent statliga organ enligt utredningens förslag.

Ett bibehållande av nuvarande förvaltningsrättsliga ställning hindrar dock inte att det kan vara befogat att vidta vissa förbättringari första hand i fråga om finansieringssystemet men även då det gäller organisationen.

2.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: — — — Skogsvårdsstyrelsen anser — — — att frågan om förstatligande eller bibehållen förvaltningsrättslig ställning bör prövas i särskild ordning.

2.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: — — — Skogsvårdsstyrelsen anser att frågan om förstatligandet allsidigt bör utredas och remissbehandlas innan riksdagen tar ställning till skogsvårdsstyrelsernas omorganisation.

2.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: — — — Skogsvårdsstyrelsen anser det i hög grad befogat att verkan av en ändring av skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning och nödvändigheten av en sådan ändring utreds innan ett förstatligande genomförs och att en sådan utredning re— missbehandlas i vanlig ordning.

2.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: ] direktiven till skogsadminis— trativa utredningen anförde departementschefcn att — — —. Styrelserna bör fortsättningsvis vara rent statliga organ. Skogsvårdsstyrelsen finner att frågan genom denna förutsättning i direktiven inte blivit föremål för över-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1980/81:136 44

väganden. Principiellt är detta diskutabelt och det talar för att frågan blir föremål för utredning.— — —

2.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: - — — Enligt styrelsens uppfatt- ning har skogsvårdsstyrelserna för närvarande en driftsform och förvalt- ningsrättslig ställning som skapar mycket goda förutsättningar för effektiv handläggning av de författningsenliga arbetsuppgifterna.

Med hänvisning till det sagda motsätter sig styrelsen f.n. en reform som innebär en ändring av skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställ- ning. lnnan en prövning och ett ställningstagande på nytt kan ske i denna viktiga fråga. måste en ingående utredning och analys ånyo verkställas så att ett aktuellt beslutsunderlag erhålles som i vanlig ordning sändes på remiss till bl.a. skogsvårdsstyrelserna. — — —

2.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: — — — En analys av för- och nackdelar för skogsbruket av ett förstatligande hade — — — varit mycket önskvärd. Ett eventuellt förstatligande får självfallet inte innebära att skogsvårdsstyrelsens möjligheter att som hittills på ett effektivt och smi- digt sätt betjäna skogsbruket och skogsägarna försvåras i någon högre grad.

2.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Tyvärr analyseras icke de nackdelar som följer med förstatligandet. Vanligen leder detta till centralisering med bl. a. tungrodd byråkrati och minskad effektivitet som följd.

2.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: — — — Något motiv till varför skogsvårdsstyrelserna nu bör vara helstatliga anförs icke i utredningsupp- draget och frågan har över huvud taget inte diskuterats i utredningen — än mindre ifrågasatts. Detta trots attjust ett förstatligande är den allra största förändringen. som föreslås i betänkandet. Styrelsen i Örebro län avstyrker ett förstatligande av skogsvårdsstyrelserna.

2.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Denna skogsvårds- styrelse vill framhålla som sin uppfattning. att Sveriges skogsvårdssty- relser även framgent bör kunna väl fullgöra sina viktiga funktioner med bibehållen delstatlig och decentraliserad organisation. — — — Skogsvårds- styrelsen i Västmanlands län anser. att det bör noga övervägas huruvida skogsvårdsstyrelserna verkligen bör förstatligas.— — —

2.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: [ direktiven för utredningens arbete har angivits att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande förvaltningsrätts- liga ställning bör upphöra och övergå till att vara rent statlig.— — — Konse- kvenserna härav i jämförelse med nuläget har icke varit föremål för — — —

• Sida 45
•  Original

Prop. 1980/81:136 45

analys — — —. — — — Skogsvårdstyrelsen kan i avsaknad av sådan analys icke ta ställning för eller emot ett förstatligande. Styrelsen anser däremot angeläget att utredningen kompletteras i detta avseende samt att skogs- vårdsstyrelsen får tillfälle att avge yttrande innan frågan slutligen avgörs genom riksdagsbeslut.

2.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Även om länsstyrelsen inte upplevt några speciella nackdelar med skogsvårdsstyrelsernas nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning. finns ingen erinran mot utredningens förslag att styrelserna i fortsättningen skall vara rent statliga regionala myndighe— ter.

2.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I enlighet med direktiven föreslår utredningen att skogsvårdsstyrelserna (SVS) blir helstatliga myndigheter direkt underställda skogsstyrelsen. Det är en tidsenlig och behövlig föränd— ring bl.a. därför att SVS ansvars- och beroendeförhållanden till den övriga statsförvaltningen. kommuner och enskilda skogsägare klarläggs. De do— kumenterade bristerna i skogstillståndet talar för behovet av en stark gentemot privata intressen oberoende tillsynsmyndighet.

2.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — SISU kan helt ansluta sig till utredningens mening att skogsvårdsorganisationens grundläggande uppgift bör vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Vi accepterar också att Skogsstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndighe— ten och skogsvårdsstyrelserna regionala myndigheter direkt underställda Skogsstyrelsen. Med denna formulering av skogsvårdsorganisationens grunddrag är det följdriktigt i svensk förvaltning att även SVS skall vara helstatliga — vilket också förutsatts i direktiven.

SISU vill emellertid understryka att — när vi accepterar ett förstatli- gande — vi därvid ser på konsekvensen i l'örvaltningspraxis och inte baserar vårt ställningstagande på erfarenheter av SVS nuvarande funktion. Enligt vår uppfattning har de delstatliga skogsvårdsstyrelserna som regel väl förenat uppgiften som tillsynsmyndighet och regionalt organ för infor- mation och rådgivning. Av särskilt värde för skogsbrukets utveckling har varit lokalkännedom och korta beslutsvägar. Det får förutsättas att dessa fördelar ej tappas bort i en helstatlig organisation.

2.44 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar i stort det synsätt som skogsadministrativa utredningen — — — lägger på skogsvårdsorgani- sationens (SVO) framtida roll som regionala skogsadministrativa myndig- heter.

Genom skogsvårdsstyrelsernas förstatligande försvinner många oform- lighcter i arbetstagarnas nuvarande anställningsförhållanden. Bland annat

• Sida 46
•  Original

Prop. 1980/81: 136 46

kommer behovet av hängavtal och särskilda överenskommelser mellan skogsstyrelsen och de anställdas organisationer att elimineras.

2.45 Svenska skogsarbetareförbundet: — — — Samhällets övervaknings- och kontrollfunktion är — — — utomordentligt angelägen för att kunna stimulera och frammana en hög och varaktig skogsproduktion bland alla markägarekategorier.

Förbundet tillstyrker att skgosvårdsstyrelscrna förstatligas och att det också i den nya organisationen skall finnas en skogsvårdsstyrelse i varje län. Vi delar utredningens uppfattning. att Skogsstyrelsen skall vara cen- tral förvaltningsmyndighet och att skogsvårdsstyrelserna därvid blir regio- nala, statliga myndigheter direkt underställda Skogsstyrelsen.

2.48 Landstingsförbundet: — — — Ett infogande av skogsvärdsstyrelsernai en rent statlig organisation under skogsstyrelsen får inte leda till en starkt centraliserad organisation där skogsvårdsstyrelsernas nuvarande möjlighe- ter till lokala/regionala anpassningar av verksamheten kringskärs. Om detta skulle bli fallet kan styrelsen inte finna annat än att de grundläggande motiven för landstingen att medverka i tillsättandet av skogsvårdsstyrel- sernas styrelser försvagats. — — — Till skillnad från utredningen ifrågasät- ter styrelsen — — — om gällande regler för övriga statliga myndigheter idag tillgodoser de krav man i detta avseende har-rätt att ställa. lnte minst viktigt är detta sett till behovet av att skogsvårdsstyrelserna medverkar inte bara i regionalpolitisk planering utan också i ett på länsnivån initierat. sammanhållet och probleminriktat arbete för regional utveckling.

Med förbehåll för att ovan angivna principer kommer till klart uttryck vid ett genomförande av den här aktualiserade organisationsförändringen. anser sig landstingsförbundets styrelse i princip kunna ansluta sig till utredningens förslag vad gäller organisationslorm och styrelsesamman- sättning.

3 Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

Utredningens förslag i fråga om skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. Några länsstyrelser betonar vikten av att skogsvärdsstyrelserna även i fortsättningen engageras i det praktiska naturvärdsarbetet som administre- ras av länsstyrelserna. AMS är angelägen om att styrelsernas uppgifter i samband med bcredskapsarbetena inte minskas. Endast ett par skogs- vårdsstyrelser har riktat allvarligare kritik mot utredningens betoning av myndighetsuppgifterna framför uppdragsverksamheten.

3.3 Riksrevisionsverket: —— — — I den nya skogsvärdsorganisationen bör — — — skogsvårdsstyrelsernas huvudsakliga uppgift vara att. som utred-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1980/81: 136 47

ningen föreslår. i praktiskt handlande omsätta dc skogspolitiska riktlinjer som statsmakterna drar upp. Myndighetsutövning bör således bli skogs— vårdsstyrelsernas viktigaste framtida uppgift. Uppdragsverksamheten kan. bl. a. genom att ge en nära inblick i de skogliga problemen. vara ett viktigt komplement till myndighetsuppgiften. För detta fordras dock. en- ligt RRV:s mening. dels att uppdragsverksamheten får en inriktning och utformning som nära ansluter till skogsvårdsstyrelsernas övriga verksam- het dels att uppdragsverksamheten drivs på ett sådant sätt att den inte blir en ekonomisk eller organisatorisk belastning för organisationen i övrigt. Vad som nu sagts innebär. att stora krav måste ställas på skogsvårdsor- ganisationen när det gäller planering och styrning av verksamheten. RRV vill därför, liksom utredningen. betona betydelsen av att verksamhetspla- neringen utvecklas.

3.5 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna har arbetsuppgifter som i mycket stor utsträckning vänder sig till samma målgrupp, nämligen ägare och brukare av jord och skog. Samverkan och samarbete mellan lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser förekommer därför regelmässigt. Av de yttranden som lantbruksnämnderna avgivit. framgår att samarbetet fungerar bra. och flera nämnder framhåller betydel- sen av att detta även efter omorganisationen kan fortgå eller fördjupas. Samarbete och samverkan förekommer främst ifråga om rådgivning och information. ifråga om tillämpning av skötsellagen och skogsvårdslagen . ifråga om åtgärder för yttre rationalisering och vid regionalpolitisk och fysisk planering. Dessutom ger skogsvårdsstyrelserna service åt lantbruks- nämnderna oftast på uppdragsbasis t.ex. vid skogsvärdering och vid för- valtningen av lantbruksnämndernas fastighetsinnehav.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till de bedömningar och förslag som redovisas i betänkandet. Flera lantbruksnämnder framhåller särskilt i sina yttranden att samarbetet med skogsvårdsstyrelserna fungerar mycket bra och finner det önskvärt att det kan fortsätta eller fördjupas. Samarbetet förekommer både i myndighetsutövningen och i uppdragsverksamheten. Lantbruksstyrelsen finner det för sin del angeläget att prioriteringen av myndighetsuppgifterna inte sker så att möjligheterna för lantbruksnämn- derna att utnyttja skogsvårdsstyrelserna bl.a. vid förvaltningen av jord- fondsfastigheter och vid skogsvärdering [minskar].

— —— — lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna har i sin rådgiv- ningsverksamhet en stor gemensam målgrupp i de företagare som driver kombinerade jord- och skogsbruksföretag. Styrelsen finner det därför an- geläget att skogsvårdsstyrelser och lantbruksnämnder får möjlighet till fördjupat samarbete i den rådgivning som riktas mot denna grupp. Särskilt angeläget är det att beakta problemen i de kombinerade företagens skogs- del. Utformningen av detta samarbete bör ske genom överläggningar mel- lan lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1980/81: 136 43

3.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i utredningens övervägan- den beträffande inriktningen och omfattningen av de framtida arbetsupp- gifterna för skogsvårdsstyrclserna. — — — De av utredningen valda formu- leringarna för att utveckla sin ståndpunkt i fråga om villkoren för upp- dragsverksamhetens bedrivande — — — får — — — inte uppfattas på det sättet att det i beskrivna situationer föreligger någon skyldighet för skogs- vårdsstyrelsen att åta sig uppdragsverksamhet. — — —. — — — sådan upp- dragsverksamhet som innebär service åt andra myndigheter. t. ex. arbete med vård och förvaltning av naturreservat, innefattar-ofta det från allmän synpunkt mest rationella utnyttjandet av samhällsapparaten. Skogsstyrel- sen noterar att utredningens förslag inte innebär några begränsningar i möjligheterna för skogsvårdsorganisationen att även fortsättningsvis er- bjuda sådana tjänster, vilket förutsätts i t. ex. 3.5 naturvårdsförordningen (l976:484).

3.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: — — —

I allt väsentligt instämmer styrelsen i vad utredningen anfört och vill gärna understryka uttalandet om att den grundläggande principen bör vara att besluten skall fattas så långt ned i organisationen som möjligt. — — —

3.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen vill för sin del ifrågasätta den skärpta gränsdragningen mellan myndighetsupp- gifter och biträdesverksamhet.— — — Med hänsyn till de goda erfarenhe- terna av den gamla arbetsmetoden under 1930—1940 bör undersökas. om inte medel för rådgivning och medel för lagövervakning i viss män kan användas för subventionering av vissa biträdcstaxor.

Utredningen förutser ökade kontakter med kommuner och länsstyrel- sens planeringsenhet. Det är då förvånande att man vill begränsa servi- ceuppgifter för andra myndigheter — — —. -— — — Utredningen förefaller också vara onödigt restriktiv mot praktiskt skogsarbete i skogsvårdsstyrel— sens regi. — — —

3.11 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvårdsstyrelsen vill i allt väsentligt instämma i vad som anföres under denna rubrik. — — —

— — —» Kombinationen uppdragsverksamhet — myndighetsuppgifter sy- nes i hög grad vara till ömsesidig nytta för de bägge verksamhetsgrenarna.

3.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Vad vi kan förstå är det nödvändigt att uppskatta behovet av uppdragsverksamhet oberoende av om det finns arbetslösa eller inte. Län med mycket beredskapsverksamhet kräver mindre av övrig uppdragsverksamhet medan förhållandet är det motsatta i län med liten arbetslöshet. — — —

Skogsvårdsstyrelserna skall medverka vid åtgärder i syfte att främja

• Sida 49
•  Original

Prop. 1980/81: 136 ' 49

yttre rationalisering av skogsfastigheter. Enligt vår mening är möjligheter- na att påverka detta skeende begränsade eftersom lantbruksnämnderna bestämmer i frågor som gäller ft'irvärvstillstånd. Länsjägmästare äger rätt att närvara och yttra sig vid nämndernas sammanträden men skogsvårds- styrelserna skulle sannolikt kunna göra större nytta genom en ökad med- verkan vid beredning av ärendena och därför bör en ändring av förhållan- dena övervägas.

3.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: — — — Att myndighetsutövningen skall vara den primära uppgiften och att - uppdragsverksamheten inte skall omfatta funktioner. som lämpligare kan utföras av exempelvis skogsägarna själva och deras organisationer. till- styrkes också.

Det har dock under årens lopp visat sig fördelaktigt för alla berörda parter att genom samma person eller organisation både kunna utöva lagtill- syn. ge råd och lämna visst biträde exempelvis i form av stämpling. upprättande av arbetsplaner. bidragshandlingar och skogsbruksplaner.

— — —— i Kronobergs län. där antalet skogliga beredskapsarbetare sedan länge varit mycket lågt. har det visat sig behövligt att anställa ett mindre antal vanliga skogsvårdsarbetare. Sådana möjligheter bör finnas även i fortsättningen.

3.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: Beträffande uppdragsverksamhe- ten delar skogsvårdsstyrelsen utredningens syn. Denna verksamhet är dock ingen primär skyldighet för skogsvårdsorganisationen utan detta är givetvis ett arbetsområde för bl. a. skogsägareorganisationen.

3.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Vad utredningen här framför om huvuduppgifter. avgränsning mot uppdragsverksamhet m.m. överens- stämmer i allt väsentligt med skogsvårdsstyrelsens uppfattning. Att all rådgivning föreslås bli myndighetsuppgift och att endast beställd utbildning i kursform skall räknas som uppdragsverksamhet hälsas med tillfredsstäl- lelse. Att myndighetsuppgiften helt skall bekostas av staten ser skogs- vårdsstyrelsen som en självklarhet. — — —

3.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: — — — För skogsvärdsstyreIsernas engagemang i beredskapsverksamheten är det angeläget. att berörda myn- digheter i samråd upprättar ett handlingsprogram för den händelse verk- samheten plötsligt skulle inskränkas.

3.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: -- — — Skogsvårdsstyrelsen vill — — — understryka det viktiga komplement som Uppdragsverksamhc- ten utgör till myndighetsuppgifterna.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1980/81: 136

'J! O

— — — Det får ej betraktas som likgiltigt om Skogsvårdsstyrelsen eller annan utför uppdragen. Andra skogliga serviceorgan är nästan undantags- löst knutna till virkesförbrukande industri eller engagerade i virkesan- skaffning. Den neutralitet som i dessa avseenden är förknippad med skogs- vårdsstyrelsen upplevs ofta som värdefull.

Skogsvårdsstyrelsen instämmer helt i utredningens förslag att skogs- vårdsorganisationen även i fortsättningen ger service åt andra myndigheter t.ex. AMS och naturvårdsverket när det gäller planering och ledning av olika åtgärder.

Det är också riktigt att Skogsvårdsstyrelserna inte i princip dimensione- ras för praktiskt utförande av t.ex. planterings-. röjnings- och avverk- ningsarbete. Engagerar sig Skogsvårdsstyrelsen i entreprenadverksamhe- ten med fast anställda skogsarbetare måste denna resurs användas över hela fältet.

Utredningens sammanfattning — — —-över vad som bör åligga Skogs- vårdsstyrelserna anser Skogsvårdsstyrelsen vara riktig.

3.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Enligt styrelsens mening föreligger stor risk för att skogsägarna själva inte finner anledning att kontakta myndigheten annat än i fråga om bidragsårenden samt i begrän- sad omfattning för rådgivning eller vid rekvisition av stämpling. om myn- dighetsuppgiften skall vara det primära. —- —- — För att motverka en sådan utveckling måste därför uppdragsverksamheten ingå som ett naturligt led i skogsvårdsstyrelsens uppgifter. - — —

— — — den uppdragsverksamhet som bör finnas vid skogsvårdsorganisa- tionen skall främst vara inriktad mot utförande för att svara mot det verkliga behovet.

En särställning inom uppdragsverksamheten har stämplingen genom att den dels utgör en inkörsport till god skogsvård och rationell drivning m.m. och dels är lätt att organisera. — — — Om stämplingen hänförs till ren uppdragsverksamhet med krav på självfinansiering blir efterfrågan begrän- sad — —- —. — — — En möjlighet att öka stämplingens omfattning skulle kunna vara att kraftigt reducera taxan — — —. — — —

3.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Utredningen ordar i mycket stor utsträckning om planering av alla de slag och t.o.m. uppdragsverksamheten bör i huvudsak inriktas mot planering. Verksam- hetsplanen'ng är ett av nyckelorden. Men hur allt detta planerande skall omföras i praktisk handling ute i skogarna behandlas inte alls. — — —

I nu gällande förordning heter det i & 2 som andra punkt att skogsvårds- styrelserna har till fullgörande av sin uppgift att ”verka för att sammanslut- ningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården". — — — Styrelsen finner det angeläget att denna uppgift att stödja skogsvårdande sammanslutningar av skogsäga-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1980/81: 136 Sl

re även i fortsättningen finnes inskriven i skogsvårdsstyrelseförordningen. — — — Den planering av verksamheten som givetvis erfordras bör bc- träffande inriktning och utformning helt överlåtas till varje enskild skogs-

vårdsstyrelse så att den anpassas till de lokala förhållandena. — — —

3.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Skogsvårdsstyrelsen delar utred- ningens uppfattning att myndighetsutövningen skall vara skogsvårdsor- ganisationens huvuduppgift och att uppdragsverksamhet skall utgöra ett viktigt komplement. — — —

3.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: — — — Styrelsen har — — — ingen erinran mot förslaget till instruktion för skogsvårdsmyndigheten.

3.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: — — — Skogsvårdsstyrelsen anser att någon ändringi nuvarande förhållande vad avser styrelsens möjligheter att även utföra skogsvårdsåtgärder ej är motiverad med hänsyn till bland annat rådande skogstillstånd. — — — Att i rådande statsfinansiella läge. då stor återhållsamhet med allmänna medel eftersträvas — — — minska på service och öka statens ekonomiska insatser ter sig oriktigt.

3.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Styrelsen instämmer i allt väsentligt med utredningen. — — —

3.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogsvårdsstyrelsens syn- punkter överensstämmer väl med utredningens redovisade inriktning. För Kopparbergs län måste dock mycket kraftigare poängteras vikten av att skogsvårdsstyrelsen medverkar vid åtgärder som syftar till att främja yttre rationalisering av skogsfastigheter samt förbättring av ägarstrukturen.

En annan princip, som är viktig att poängtera — — — är att besluten skall fattas så långt ned som möjligt i organisationen. Det minskar byråkratin och ökar effektiviteten.

Det övergripande ansvaret för t. ex. polycy. samordning och viss kon- troll måste dock alltid åläggas ledningen inom skogsstyrelsen resp. skogs- vårdsstyrelsen.

3.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — Skogsvårdsstyrelsen vill understryka angelägenheten av att möjliggöra långtgående delegering i beslutsfattande samt att skogsstyrelsens funktion väsentligen skall vara övergripande. fördelande och samordnande. — — —

3.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till- styrker utredningens principiella formulering av myndighetsuppgifter och lämplig uppdragsverksamhet och gränsdragningen dem emellan. — — —

• Sida 52
•  Original

Prop. 1980/81: 136 52

Det anses angeläget att skogsvårdsstyrelscn har vissa resurser för utfö- rande av särskilda skogsvårdsåtgärder. Skogsvårdsstyrelsen instämmer men vill påpeka att utredningens formulering — — —— kan tolkas som att skogsvårdsstyrelse i vissa fall har skyldighet att ställa resurser till förfo- gande. Det bör entydigt klarläggas att sådan skyldighet inte föreligger.

3.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Skogsvårdsstyrelsen delar utred- ningens principiella uppfattning om verksamhetens inriktning med avseen- de på myndighetsuppgifter och uppdragsverksamheter. Skogsvårdsstyrelsen delar utredningens uppfattning — — — att upp- dragsverksamheten ej skall betraktas som en primär uppgift. men att det ändå från allmän skogspolitisk synpunkt är angeläget att skogsvårdsstyrel- serna har vissa resurser för utförande av skogsvårdsåtgärder. — — —

3.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvårdsstyrelsen anser i likhet med utredningen att skogsvårdsstyrelserna som hittills bör ha såväl myndighetsuppgifter som uppdragsverksamhet. Styrelsen delar också tit- redningens uppfattning att myndighetsutövningen _ — — skall vara den primära uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett viktigt komplement. — — — En alltför snabb minskning av uppdragsverksamheten i förening med i stort oförändrade myndighetsuppgifter skulle medföra betydande personalproblem och i en sådan situation bör. i enlighet med utredningens mening. staten iaktta samma arbetsgivaransvar för skogs- vårdsförmännen som för övrig personal.

3.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen delar ut- redningens synsätt på den framtida verksamheten. Myndighetsuppgift kombinerad med en till rådande behov succesivt anpassad uppdragsverk- samhet ger goda möjligheter till verklighetsförankrade insatser. — * —

3.32 Statens naturvårdsverk: — — — Den inriktning som skogsvårdsstyrel- sernas arbete — — — avses få. föranleder i och för sig inte några invänd- ningar från naturvårdsverkets sida. Naturvårdsverket måste emellertid samtidigt konstatera att skogsvårdsstyrelsernas arbete får — och har — en inriktning som inte i tillräcklig mån tillgodoser de önskemål som bör ställas i fråga om inriktningen av arbetet och kompetensen hos dem som skall vara naturvårdsförvaltare. Föreskriften i naturvårdsförordningen (I976:484) att — med vissa begränsningar — bl.a. skogsvårdsstyrelsen i första hand skall utses till naturvårdsförvaltare måste därför anses stå i direkt motsats till den inriktning som skogsvårdsstyrelsernas arbete skall ha. Naturvårdsverket anser det inte rimligt att kräva att inriktningen med hänsyn till naturvårdens intresse skall bli en annan. men denna kommer

• Sida 53
•  Original

Prop. 1980/81: 136 53

oundvikligen att få konsekvenser för den framtida naturvårdsförvaltning- en. som en arbetsgrupp hos naturvårdsverket f. n. överväger.

Vad nu nämnts måste få konsekvenser för effektiviteten i det arbete som de naturvårdande myndigheterna önskar få utfört. Överhuvud kommer att gälla — naturligt nog med hänsyn till den primära inriktningen av skogs- vårdsstyrelsernas arbete — att naturvårdande uppgifter kan få komma att stå tillbaka för andra från skogsvårdsstyrelsernas synpunkter mera ange- lägna arbeten.

Sammanfattningsvis kan framhållas att naturvårdsverket inte anser sig ha någon anledning att rikta några kritiska invändningar mot innehållet som sådant i det remitterade betänkandet. Det måste f. ö. antas att innehål- let i detta svarar mot statsmakternas intentioner. Men den principiella inriktning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som betänkandet är ett uttryck för kommer att beaktas i naturvårdsverkets arbete och måste — som redan nämnts — få konsekvenser för den framtida uppbyggnaden av naturvårdsförvaltningen i den mening som här avses.

3.33 Arbetsmarknadsstyrelsen: —- — — styrelsen anser det viktigt att skogs- vårdsstyrelsen medverkar i regionalpolitisk och fysisk planering även vad det gäller skogsbrukets sysselsättnings- och arbetskraftsfrågor och att detta organ kan svara för nödvändig information i dessa frågor till skogs- ägare och andra berörda myndigheter.

— —— Enligt styrelsens erfarenheter har de skogsvårdsarbeten som bedrivits som beredskapsarbeten varit väl anpassade till behovet för vissa kategorier arbetslösa på berörda orter. Styrelsen ser i likhet med utred- ningen skogsvårdsstyrelsernas regionala och lokala förankring som en fördel när det gäller samordningen mellan normal skogsbruksverksamhet och de skogliga beredskapsarbetena. Denna samordning bör enligt styrelv sen även i framtiden medverka till att de skogliga beredskapsarbetena kvarstår som en verksamhet som snabbt kan startas och snabbt avbrytas alltefter det lokala sysselsättningsläget och läget på arbetsmarknaden.

3.34 Statens planverk: — — — [ skogsvårdsstyrelsernas myndighetsupp- gifter ingår enligt utredningens förslag att genomföra övergripande skog- liga inventeringar. Dessa bör givetvis anpassas så långt möjligt efter olika nyttjares behov. Planverket förutsätter att inventeringsmaterialet även presenteras på ett sådant sätt att det kan utgöra lämpligt underlag för den fysiska planeringen.

3.36 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Länsstyrelsen tillstyrker utred- ningens förslag men vill närmare precisera innebörden av detta.

En viktig del av skogsvårdsstyrelsens medverkan i den fysiska plane-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1980/81: 136 54

ringen är att tillhandahålla skogligt underlagsmaterial — — —. Detta under- lagsmaterial bör kostnadsfritt ställas till kommunernas förfogande. Skogs- vårdsstyrelsens medverkan i den fysiska planeringen kommer — — — san- nolikt att öka under de närmaste åren — — —. — — — Naturvårdsfrågorna i Stockholms län är av sådan omfattning och har så stor betydelse att det enligt länsstyrelsens mening är angeläget att det vid skogsvårdsstyrelsen i länet även i fortsättningen finns en särskild tjänsteman som samordnar och handlägger dessa frågor.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att naturvårdande upp- gifter av typ upprättande av skötselplaner för naturreservat och liknande områden och förvaltning av sådana samt praktiskt utförande av naturvår- dande åtgärder liksom tidigare skall utföras som uppdragsverksamhet.

3.37 Länsstyrelsen i Kronobergs län: — — — Den i Kronobergs län omfat- tande naturreservatsförvaltningcn hos skogsvårdsstyrelsen kan inordnas i uppdragsverksamheten men den bör få en prioriterad status. jämställd med myndighetsutövningen. Detta därför att reservatsförvaltningen ingår i länsstyrelsens myndighetsuppgifter men av praktiska skäl utförs av skogs— vårdsstyrelsen. — — —

Länsstyrelsen anser att det är angeläget att skogsvårdsstyrelserna i så stor utsträckning som möjligt samarbetar med lantbruksnämnderna.

3.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Det är — — — viktigt att med- verkan i regionalpolitisk och fysisk planering betraktas som en myndig- hetsuppgift och att resurser för denna medverkan kommer att finnas.

Upprättandet av skötselplaner. förvaltning av naturreservat. praktiskt utförande av naturvårdsarbeten och arbetsledning av beredskapsarbeten hänförs av utredningen till skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet. Den betraktas inte generellt som en primär uppgift. För länsstyrelsen är dock skogsvårdsstyrelsen en idag nödvändig samarbetspartner i dessa naturvårdsuppgifter. Det är därför glädjande att utredningen i sitt förslag till programindclning — — — ger "Naturvård m.fl. tjänster" prioritet 4 — — — för planläggning och arbetsledning. liksom för programmet "Bered- skapsarbeten". — — — Utförandet av naturvård betecknas däremot med 2 — — —. — — — Detta överensstämmer i stort med länsstyrelsens syn på disponering av medel för vård och förvaltning av naturreservat.

Däremot anser länsstyrelsen att det har stora fördelar om planering av vård av naturreservat. skötselplaner. och av naturvårdande beredskapsar- bctcn sker på länsstyrelsens naturvårdsenhct. i samråd med skogsvårds- styrelsen.

3.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Även i övrigt tillstyrker länssty- relsen förslaget avseende SVS funktioner och arbetsuppgifter. Med till-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1980/81: 136 55

fredsställelse noteras att tyngdpunkten i verksamheten liksom tidigare förläggs till den distriktsindelade fältorganisationen. Detta möjliggör en rationell decentralisering av arbetsledningen grundad på god lokalkänne- dom och anpassning till lokala förhållanden.

Länsstyrelsen vill även uppmärksamma SVS:s framtida roll i samhälls- planeringen. Under den fysiska riksplaneringen och den härtill knutna kommunplaneringen har behov framstått av ett objektivt expertorgan som kan redovisa skogsbrukets resursbehov.

3.40 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — —— länsstyrelsen tillstyrker utred- ningens förslag att det i instruktionen för skogsvårdsstyrelsen anges att styrelsen ska medverka i den regionalpolitiska och fysiska planeringen.

— — — Beredskapsverksamheten inom skogsbruket har i Norrbotten bedrivits på en hög nivå och detär angeläget att denna nivå kan bibehållas även fortsättningsvis. — — — Länsstyrelsen förutsätter — — — att skogs- vårdsstyrelsen i sin nya organisation får sådana resurser att en beredskaps- verksamhet på tidigare nivå inom skogsbrukets område kan säkerställas.

Utöver vad nu anförts har länsstyrelsen inte. något att erinra mot utred- ningens förslag — — —. — — —

3.41 Lantbrukarnas riksförbund: — — — LRF delar utredningens uppfatt- ning att skogsvårdsstyrelsernas myndighetsutövning är den väsentligaste uppgiften i detta avseende och att uppdragsverksamheten skall utgöra ett komplement. Liksom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) — —— — vill vi understryka att uppdragsverksamheten i huvudsak bör inrik- tas mot planeringsåtgärder. samt att statsbudgeten inte får belastas av skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet. LRF vill också ställa sig bakom de krav som framförts i SSRs remissvar beträffande arbetsledning av beredskapsarbeten i skogsbruket. Förbundet vill här peka på att landets skogsägareföreningar i många fall har goda förutsättningar att svara för arbetsledning när det gäller beredskapsarbeten i skogen. Ett vidgat samar- bete mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarföreningarna skulle sä- kert göra det möjligt att på ett bättre sätt utnyttja befintliga personalre- surser. Detta bör också gälla rådgivnings- och informationsverksamheten.

3.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR delar utredningens uppfattning att skogsvårdsstyrelsernas myndighetsutövning skall vara den väsentligaste uppgiften till vilken uppdragsverksamheten skall utgöra ett Viktigt komplement.

— — — Beträffande beredskapsarbeten har —— — — arbetsledning givits högsta angelägenhet. SSR anser att det finns starka motiv att lämna även andra arbetsgivare i uppdrag att ombesörja arbetsledningen. Vi är överty— gade om att bl.a. skogsägareföreningarna i många fall skulle kunna svara för arbetsledning beträffande beredskapsarbeten. i varje fall inom områ—

• Sida 56
•  Original

Prop. 1980/81: 136 56

dena skogsvård och avverkning — — —. Eftersom skogsvårdsstyrelserna har arbetsgivaransvar för den arbetsledande personalen borde det vara eftersträvansvärt för dem att engagera utomstående i en verksamhet som av naturliga orsaker måste variera från tid till annan.

Vi biträder uppfattningen att rådgivnings— och informationsverksamhe- ten skall vara en myndighetsuppgift. Vi ser det också som naturligt att verksamheten bedrivs i samarbete med andra organisationer bl.a. skogs- ägareföreningarna.

3.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Vi vill — — — starkt un- derstryka utredningens framhållande av vikten av skogsvårdsstyrelsernas informations- och rådgivningsverksamhet. Enligt utskottets uppfattning bör den ges hög prioritering bland myndighetsuppgifterna.

3.44 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR ansluter sig i princip till [utredningens] synsätt på den framtida verksamhetens inriktning. — — —

3.45 Svenska skogsarbetareförbundet: Vi delar också utredningens upp- fattning. att skogsvårdsstyrelsens huvuduppgift bör vara. att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbrukets tillstånd och utveckla och vidta eller hos Skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkom- ma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. På samma sätt som utredningen anser vi också. att myndighetsutövningen bör vara den vä- sentligaste uppgiften för skogsvårdsstyrelserna i framtiden och till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett komplement.

3.46 Tjänstemännens centralorganisation: Beträffande uppdragsverksam- heten delar [TCO] utredningens syn. Samtidigt bör dock betonas att denna verksamhet aldrig får betraktas som primär skyldighet för skogsvårdsor— ganisationen. — — —

4 Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Utredningens organisationsförslag har i huvudsak accepterats av remiss- instanserna. Väsentliga invändningar har framförts av ett par bara på en punkt. nämligen i fråga om rådgivningsfrägornas placering i den regionala organisationen. Sålunda vidhåller statskontoret sitt förslag som innebär att endast visst utvecklingsarbete och vissa samordningsfrågor skall handläg- gas av sekretariatet. RRV vill placera all rådgivnings- och informations- verksamhet i skogsvårdsenheten. Skogsstyrelsen menar att sekretariatet bör göras till ett rent stabsorgan och att rådgivnings- och informationsfrå- gorna bör inordnas i särskild. egen enhet. Samtidigt skulle enligt styrelsen samhällsplaneringsfrågor m.m. inordnas i planenheten.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1980/81: 136 57

Några remissinstanser har framfört önskemål om undersökning av möj- ligheterna att samordna vissa administrativa resurser med lantbruksnämn- derna. En del remissinstanser. bl.a. några skogsvårdsstyrelser pekar på möjligheten att låta personaladministrativa resurser vara gemensamma för flera skogsvårdsstyrelser.

Centralorganisationen SACO/SR framför önskemål om preciserade kompetenskrav för befattningshavare i skogsvårdsstyrelserna och TCO önskemål om löneförhandlingar i samband med omorganisationen.

4.1 Statskontoret: — — — Den organisationsstruktur som utredningen före- slår överensstämmer nära nog fullständigt med den som statskontoret för fram i sin rapport. Verket finner därför inte anledning att närmare konr- mentera utredningens organisationsförslag på mer än en punkt. nämligen beträffande den organisatoriska placeringen av information och rådgiv— ning. — — —

— — — För att chefen för skogsvårdsenheten i enlighet med utredningens förslag skall ha möjlighet att praktiskt bära ansvaret för den fältmässiga rådgivningen bör han även vara chef för de tjänstemän som har att stödja distrikten i deras rådgivning. Detta minskar risken för resurskonflikter.

— — —— Med den organisatoriska lösning. som statskontoret föreslår. bör distriktspersonalen. dvs. den personal som främst kommer i kontakt med de praktiska problemen. ges mer reella möjligheter att påverka innehållet i den fältmässiga rådgivningen. De s. k. specialrådgivarna kan därmed på ett mera verksamt sätt komma att bli den förstärkning av distriktens rådgiv- ning som de är avsedda att vara.

Om den praktiska rådgivningen i enlighet med utredningens förslag skulle placeras i sekretariatet så föreligger stor risk för att detta skulle överhopas med löpande ärenden och därmed upphöra att fungera på avsett sätt dvs. som ett organ för bl.a. utredning och planering med speciell uppmärksamhet på långsiktiga frågor.

— — — Statskontoret hävdar i likhet med utredningen att utvecklings- verksamhet inte bör bedrivas åtskilt från den löpande verksamheten. — — — Statskontoret föreslår därför. vilket även framgår av rapporten. att utvecklingsarbetet huvudsakligen bedrivs i projektform där både praktisk erfarenhet och metodkunnande tas tillvara. Sekretariatet får därvid en samordnande funktion. — — —

Ett argument för att samla de regionala rådgivnings- och informationsre- surserna inom en enhet kan vara att man därigenom skulle skapa överens- stämmelse mellan skogsvårdsstyrelsens och skogsstyrelsens organisation. Detta argument saknar dock större tyngd bl.a. på grund av den skilda karaktär som rådgivningen har på central resp. regional nivå. Centralt ligger tyngdpunkten vid rådgivningens utformning samt frågor av generell innebörd medan det regionalt är sambandet med produktionsrådgivningen som står i förgrunden. Vidare är antalet individer centralt så stort att det kan motivera en separat enhet. vilket knappast gäller regionalt.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1980/81: [36 58

4.3 Riksrevisionsverket: RRV delar utredningens uppfattning att den nya organisationen bör bygga på en distriktsorganisation med lokalt placerade tjänstemän.

— — — Eftersom rådgivningen måste anses vara nära kopplad till skogs- vårdsenhetens arbetsuppgifter i övrigt synes det — —— naturligt. att i första hand överväga en lösning som innebär att hela rådgivningen samlas till skogsvårdsenheten. En sådan lösning torde också förenkla den nödvän- diga avvägningen vid planeringen mellan å ena sidan rådgivning och å andra sidan de övriga skogspolitiska medel som står till organisationens förfogande.

Till sekretariatets arbetsuppgifter föreslås bl. a. utveckling av metoder för rådgivning och information samt utformning av läromedel och informa- tions- och kursmaterial. RRV ifrågasätter nödvändighetcn av att detta utvecklings— och utformningsarbete bedrivs i varje län. Enligt verkets mening bör ansvaret för denna typ av verksamhet i framtiden primärt åvila skogsstyrelsen. Den anpassning av skogsstyrelsens material som kan bli aktuell torde med fördel kunna utformas inom skogsvårdscnheten vid skogsvårdsstyrelserna.

4.4 Statens personalpensionsverk: — — —

Ett förstatligande av skogsvårdsstyrelserna enligt utredningens förslag kommer inte att innebära annan ändring i pensionshänseende än att samtli- ga arbetstagare omfattas av PA [allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän]. SPV har därför ingenting att erinra mot förslaget.

4.5 Lantbruksstyrelsen: — — —

Lantbruksstyrelsen anser att det kan finnas anledning att närmare un- dersöka möjligheterna till samverkan på länsplanet mellan lantbruks- nämnder och skogsvårdsstyrelscr. [ första hand bör möjligheterna till samverkan på det administrativa planet undersökas. eftersom man i vart fall i de län där kansliorten är gemensam. bör kunna göra betydande besparingar härigenom.

Vidare har statskontoret utrett frågan om regional samverkan — särskilt av administrativa servicefunktioner — i Örebro. Utredning pågåri Malmö och Jönköping och skall utföras även i Göteborg och Sundsvall.

4.7 Skogsstyrelsen: Utredningens förslag beträffande skogsvårdsstyrelser- nas organisation präglas av flexibilitet. vilket är av särskilt värde. Tack vare detta torde övergången från nuvarande organisation till en ny sådan kunna ske på ett inte minst i personalorganisatoriskt hänseende relativt snabbt och smidigt sätt. — — —

• Sida 59
•  Original

Prop. 1980/81: 136 59

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att rådgivnings- och in- formationsresurserna bör samlas inom en enhet. Den av utredningen före- slagna organisatoriska lösningcn innebär emellertid att sekretariatet i prak- tiken skulle bli en rådgivningsenhet. Utredningens ståndpunkt i sakfrågan borde naturligen ha lett till förslaget att en särskild rådgivningsenhet inrät- tas och att stödfunktionerna till länsjägmästaren renodlas och förläggs till ett särskilt stabsorgan — sekretariatet. Enligt skogsstyrelsens mening vore detta den bästa lösningen och styrelsen vill i första hand förorda en sådan organisationsmodell. Denna svarar bäst mot den naturliga funktionsupp- delningen.

I linje med nyss framförda synpunkter föreslår skogsstyrelsen också att vissa funktioner. som är av betydelse för skogsvårdsstyrelsernas medver- kan i samhällsplaneringen. såsom sammanställning av skogliga uppgifter. överflyttas från sekretariatet till planenheten. som i princip bör svara för all verksamhet inom samhällsplaneringsområdet. inklusive förekommande prognosverksamhet. På planenheten finns nämligen — utöver kompetens i fråga om de för organisationen traditionella planfrågorna — kunskap i frågor om skogs- och jordbrukspolitik. fastighetstaxering. beskattning m.m. Med en här föreslagen ordning splittras inte verksamheten inom sekretariatet tipp mer än nödvändigt utan huvudsyftet — att inrätta en stödfunktion åt länsjägmästaren — kan lättare uppnås.

Beträffande EA- och PA-funktionerna har skogsstyrelsen ingen erinran mot utredningens förslag. — — —

— — — I det — — — redovisade organisationssehcmat har utredningen — — — underlåtit att "koppla" distrikten på skogsvårdsenheten på det sätt som skett i statskontorets motsvarande organisationssehema — — —. Skogsstyrelsen — som vill framhålla nödvändigheten av att det regionalt under styrelse och länsjägmästare finns ett samlat ansvar för planering och samordning av distriktens verksamhet — utgår från att den bristande överensstämmelsen vad gäller organisationsschemanas detaljutformning inte innebär någon saklig skillnad mellan det av utredningen åberopade förslaget av statskontoret och utredningens eget förslag. — — —

I fråga om distriktsorganisationcn ansluter sig skogsstyrelsen till den bedömning som statskontoret gjort beträffande fördelarna med distrikts— kontor. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att pågående och planerad försöksverksamhet med lokalt placerade speeialistfunktioner bör fullföljas och utvärderas innan slutlig ställning tas till frågan om ämnesspe— cialister skall finnas i distriktsorganisationen.

I några av remissvaren från skogsvårdsstyrelserna har från fackligt håll förts fram önskemål om personalföreträdare i vederbörande skogsvårds— styrelses styrelse. Dä utredningen inte funnit anledning att i betänkandet ta upp frågan om personalföreträdare vill skogsstyrelsen i detta sammanhang endast erinra om att kungörelsen ( 19741224) om personalföreträdare i stat- lig myndighets styrelse m.m. äger tillämpning på statlig myndighet med

• Sida 60
•  Original

Prop. l980/8l: 136 60

självständiga vcrksfunktioner. Sålunda har kungörelsen gjorts tillämplig på skogsstyrelsen genom särskilt förordnande meddelat i instruktionen för skogsstyrelsen. Likaså är kungörelsen tillämplig på lantbruksstyrelsen men däremot inte på de enskilda lantbruksnämnderna.

4.8 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: — — — Skogsvårdsstyrelserna må tillförsäkras en självständig beslutanderätt inom ramen för centralt beslutade ramar. På liknande sätt bör de få ett självständigt ekonomiskt ansvar i enlighet med antagen budget. '

— — — Vi är helt överens om att distriktsorganisationen är vår viktigaste kontaktyta mot markägarna och att huvudparten av arbetet utförs där. Däremot tycker vi utredningen undervärderar den regionala organisatio- nen — — —. Ledningsfunktioncn har helt tappats bort liksom frågor av regional policykaraktär och omsättning av forskningsrön i praktiska hand- lande. När det gäller verksamhetsplanering har distrikten enligt vår upp- fattning fått för stor befogenhet.

Styrelsen ser med tillfredsställelse att rådgivningsfunktionen samman- förts mcd informationssidan och placerats i sekretariatet. Vi anser dessut- om att frågor om fortbildning och personalutveckling bör föras till denna enhet.

Då sekretariatet bör svara för den långsiktiga planeringen bör verksam- hetsplanering och personalbemanning föras dit — — —.

I vårt län där naturvårdsfrågorna har så stor betydelse finner vi det nödvändigt att som hittills ha en särskild tjänsteman som svarar för dessa ärenden. Då de hänger nära samman med samhällsplaneringsfrågor är det naturligt att de handlägges på samma ställe dvs. i sekretariatet.

— — — det bör liksom hittills finnas en biträdande länsjägmästare som länsjägmästarens ställföreträdare. Tjänsten bör inte vara knuten till någon viss enhet.

PA-frågorna har tidigare inte uppmärksammats tillräckligt och bör nu tilldelas ökade resurser. En särskild handläggare bör finnas för PA-frägor på samma nivå som handläggare på EA-sidan. Dessutom kan vi tänka oss en specialistfunktion för flera län dit man kan hänskjuta svåra och mera ovanliga frågor. Dessutom bör administrativ samordning över länsgrän- serna kunna ytterligare övervägas.

4.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: — — — Med tillfredsställelse noterar styrelsen att rådgivningsspecialisterna sammanhållits med informationssi- dan. Till samma enhet har styrelsen hänfört naturvärdsfrågorna dock att frågan rörande naturvårdshänsyn enligt skogsvårdslagen handlägges vid skogsvårdsenheten. Styrelsen önskar bibehålla denna handläggning vid sekretariatet.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1980/81: 136 6l

— — — det synes styrelsen lämpligt att hit förlägga ansvaret för övergri- pande personalfortbildning.

I län av mindre storleksordning kan man inte förutsätta behov av en heltidsanställd PA—tjänsteman som specialist med hög kompetens. Erfor- derlig service genom centralt placerad tjänsteman och då kanske med speciell inriktning på vissa län kan vid behov vara en lösning. Överorgani- sation bör undvikas och en successiv uppbyggnad ske.

Allmänt vill styrelsen kraftigt understryka statskontorets påpekande att variationer i arbetsvolym och andra olikheter skogsvårdsstyrelserna emel- lan kan motivera en annorlunda fördelning av arbetsuppgifter. Möjligheten härtill måste finnas.

4.l0 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen föror- dar i allt väsentligt utredningens förslag rörande organisation m.m. Det bedömmes väsentligt att verksamhetens tyngdpunkt lägges vid distriktsor- ganisationen. Däremot är den regionala organisationens ledningsfunktion alltför svagt betonad i framställningen.

Skogsvårdsstyrelsen biträder utredningens förslag att organisationsmo- dellen byggs upp så. att den så långt möjligt blir likformig över hela landet. men vill särskilt understryka. att det inom den formella organisationsmo- dellen skall kunna göras anpassningar med hänsyn till varierande regionala förhållanden.

Förslaget om avskaffande av biträdande länsjägmästaretjänsten till-

styrkes. — — — Skogsvårdsenhetens verksamhetsområde blir enligt förslaget mycket omfattande. — - — Skogsvårdsstyrelsen anser därför. att det även i mindre

län kan komma att krävas att en handläggare biträder enhetschefen — — -. Utredningens förslag att lägga rådgivningsfunktionen till länsjägmästa- rens sekretariat tillstyrkes. Även naturvårdsdetaljen borde flyttas från skogsvårdssektionen till länsjägmästarens sekretariat. Det är tveksamt om någon av befattningshavarna på sekretariatet bör vara dess chef. — — —

4.1] Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: — — —

Skogsvårdsstyrelsen vill starkt framhålla att distriktsorganisationen skall vara tyngdpunkten i skogsvårdsstyrelsernas kommande organisation

Då vårt primära önskemål om att få bibehålla separata rådgivningsen- heter ej kunnat tillgodoses finner skogsvårdsstyrelsen föreliggande förslag med rådgivningsenheten samlad i sekretariatet kunna accepteras.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden torde alla skäl tala för att bibehålla länet som enhet. — — —

Styrelsernas sammansättning föreslås oförändrad enligt utredningen och skogsvårdsstyrelsen instämmer häri.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1980/81: 136 62

Den kanske mest kännbara bristen i vår hittillsvarande organisation torde vara frånvaron av en personaladministrativ enhet och över huvud taget bristen på personal för dessa nu så viktiga arbetsuppgifter. — — — Skogsvårdsstyrelsen biträder därför även på denna punkt utredningens förslag — — —. — — —

4.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Styrelsen biträder uppfattning- en att alla regionala rådgivnings- och informationsresurser bör samlas inom en enhet. Det är riktigt att merparten av rådgivningsarbetet kommer att ske via skogsvårdsenheten men man får inte glömma bort att bl.a. teknisk och ekonomisk rådgivning ofta är av den arten att det krävs specialkunskaper hos förmedlaren för att denna verksamhet skall bli me- ningsfull. Därför har speciella rådgivningstjänster knutna till rådgivnings- enheten inrättats. — — — Beträffande förslaget till distriktsorganisation har styrelsen inget att invända. — — — Enligt vår mening skall specialister användas när special- kunskaper erfordras eller då kontinuitet krävs för att uppöva färdigheten i arbetsuppgiften t. ex. skogsbruksplanläggning.

4.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Styrelsen vill starkt understry- ka vikten av att ansvar och befogenheter så långt möjligt är delegerat till skogsvårdsstyrelserna och att den centrala ledningen systematiskt begrän- sas till fastställande av budgetar och angivande av ramar och riktlinjer. [ samband härmed bör möjligheterna till lokal anpassning av organisation och verksamhet starkt beaktas.

—— — — Principen bör vara att hellre prioritera en effektiv regional/lokal utformning av organisationen än en likformig riksomfattande sådan.

Styrelsen vill — — — betona vikten av att den regionala organisationen blir tillräckligt bemannad både kvantitativt och kvalitativt. Detta är en viktig förutsättning för att den lokala distriktsorganisationcn skall bli verk- ligt effektiv.

I nuvarande regionala organisation har skogsvårdsstyrelsen i Krono- bergs län en särskild enhet för rådgivning. information och fortbildning — _. —. Till denna enhet har också förts uppdragsverksamheten beträffan- de skötseln av naturreservat. Styrelsen anser att det finns starka skäl för att bibehålla denna enhet — — —.

—— — — Utredningens förslag att under sekretariatet även samla de regio- nala rådgivnings— och informationsresurserna synes inte vara en lämplig lösning — — —. — — —

Styrelsen är tveksam till förslaget att vissa utpräglade specialistbefatt- ningar skall kunna vara gemensamma för ett antal skogsvårdsstyrelser.

Viss del av planläggningspersonalen bör. i takt med utbyggnaden av

• Sida 63
•  Original

Prop. 1980/81: 136 63

distriktskontor. kunna få en lokal placering med geografisk avgränsade arbetsområden. — — — Fortsatt organisatorisk tillhörighet bör dock av flera skäl vara planenheten.

Beträffande personaladministrativ resp ekonomiadministrativ enhet -— — — anser styrelsen att det bör finnas en enhetschef som samordnare av dessa båda funktioner.

4.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: — — — Skogsvårdsstyrelsen — — — är - —- — beredd att stödja utredningens förslag att rådgivningen regionalt förs över till sekretariatet.

Vad gäller utpräglade specialistbefattningar på det regionala planet har utredningen tagit fram den gamla synpunkten att sådana skulle kunna delas mellan flera län. Detta har ju tidigare prövats i praktiken med dåligt resultat och bör inte komma på förslag igen. _

— —— — Utredningen borde ha kommenterat sitt förslag till organisations- chema utförligare. Skogsvårdsstyrelsen anser det som självklart att distrik-

ten organisatoriskt inordnas under skogsvårdsenheten.

4.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. varvid styrelsen utgår från att PA — EA enheten utformas så att enheterna får en gemensam chef. Att i en så liten skogs- vårdsstyrelse som den i Gotlands län besätta de olika enheterna och detaljerna med personal enligt utredningens beskrivning är knappast möj- ligt. Dcn flexibilitet som utredningen anger för PA-EA enheten torde för Gotlands del bli nödvändig även i övrigt.

Utredningens förslag att samla rådgivnings- och utbildningsresurserna till sekretariatet tillstyrkes. liksom att utpräglade specialistbefattningar bör kunna vara gemensamma för flera län. En sådan befattning kan t. ex. vara sakkunnig i PA-frågor.

4.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: — — — Ambitionen att samla de regionala rådgivnings- och informationsrcsurserna i sekretariatet noteras med tillfredsställelse. Även verkställandet av den skogligt inriktade perso- nalutbildningen har naturlig anknytning till dessa funktioner och bör därför tillhöra sekretariatet. Skogsvårdsstyrelsen vill dessutom peka på möjlighe- ten att hålla ihop sekretariatet och planenhetcn under en gemensam chef. Frö- och plantenhcten bör. liksom tidigare. kunna sortera under skogs- vårdssektionen om produktionen i den egna plantskolan är av liten omfatt- ning. Det är väsentligt att de administrativa funktionerna hålls samman. PA- och EA-enhetcrna bör därför sammanföras under en chef.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1980/81: 136 64

Utredningen föreslår att vissa utpräglade specialistbefattningar bör kun- na vara gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser. — — — Erfa- renheterna av sådan verksamhet inom organisationen har hittills inte varit goda.

4.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Skogsvårdsstyrelsen ansluter sig — — — i huvudsak till utredningens förslag.

Beträffande lekmannastyrelsen vill Skogsvårdsstyrelsen betona önsk- värdheten att tillsättningsförfarandet underbyggs med lokala kontakter och att ledamöternas skogliga intresse och bakgrund väger tyngre än andra men'ter.

Rådgivningsenheten bör enligt Skogsvårdsstyrelsens mening vara skild från skogsvårdsenheten.

En förstärkning av den lokala organisationen. vilket styrelsen biträder innebär också krav på ökade kunskaper och en breddad skoglig kompetens hos alla personalkategorier på den lokala nivån.

Styrelsen är angelägen påpeka att förstärkning på lokal nivå inte får innebära en utglesning på regional nivå. — — —

Styrelsen betonar önskvärdheten av att de organisatoriska förändringar som föreslagits i statskontorets rapport för att möjliggöra förbättring i personaladministrationen på de enskilda Skogsvårdsstyrelserna vidtages.

4.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningens principförslag till- styrkes beträffande SVS:s organisation — — —. — — —

Beträffande utredningens förslag om ett sekretariat som stödfunktion för länsjägmästaren anmäles dock avvikande uppfattning i varje fall med hän- syn till förutsättningarna i Malmöhus län.

—_ — — Styrelsen föreslår — — — att en separat informationsenhet lämpli- gen bibehälles i de län. som har stor informationsverksamhet. Övriga arbetsuppgifter som anges för sekretariatet skiljer sig till sin art betydligt från informationsverksamheten — - —. — — — För Malmöhus län är det lämpligt att sådana uppgifter fördelas mellan övriga enheter — — —. — — —

Specialist bör enligt utredningen kunna vara gemensam för två län och som exempel härpå kan nämnas projektering av skogsvägar. som sannolikt för vårt läns vidkommande med fördel kan bedrivas gemensamt med Kristianstads län.

Inom den administrativa enheten understrykes gärna vikten av specia- listfunktioner för såväl ekonomi som personaladministration.

4.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Utredningens principförslag kan i huvudsak tillstyrkas. Dock ifrågasättcs om inte frö- och plantenhcten — liksom hittills — bör ingå som en detalj i skogsvårdsenheten.

Vidare ifrågasättes om i de mindre länen en särskild PA-enhet är moti-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1980/81: 136 65

verad. De övergripande PA-frågorna borde lämpligen kunna handläggas inom sekretariatet och de löpande inom EA-enheten.

Med hänsyn till befintlig personalsituation förutsätter skogsvårdsstyrel- sen vidare att en viss erxibilitet kommer att tillåtas ifråga om fördelningen av uppgifterna på de olika enheterna. Det kan t. ex. ifrågasättas om inte rådgivningsverksamheten i sin helhet lämpligast borde placeras på skogs- vårdssektionen i stället för den uppsplittring (på sekretariatet och skogs- vårdssektionen) som utredningens förslag innebär. För att å andra sidan i någon mån minska skogsvårdsenhetens många arbetsuppgifter skulle för Hallands läns del förvaltningen av naturreservat lämpligen kunna ligga kvar på planenheten eller ev hänföras till sekretariatet.

4.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Beträffande det nu aktuella organisationsförslaget är det ytterst svårt att åstadkomma någon enhetlighet med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas mycket stora variation ifråga om storlek. lokala förhållanden m.m. Härvidlag borde man kunna överlåta till det lokala initiativet att fördela tilldelade tjänster på ett prak- tiskt sätt. Styrelsen godkänner dock framlagt förslag såsom en yttre mall.

Beträffande tjänster föreslår utredningen att befattningen som biträdan— de länsjägmästare slopas men att ställföreträdare för länsjägmästaren alltid bör vara förordnad. Då det inte företes någon övertygande motivering vad som vinnes med detta anser styrelsen att befattningen bör bibehållas.

4.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till ny orga— nisation tillstyrks. I fråga om skogsvårdsenheten föreslår utredningen att det i de allra största skogslänen bör finnas möjlighet att dela in skogsvårdsenheten i två enheter med var sitt geografiskt avgränsat ansvarsområde. Styrelsen anser att detta är en olycklig organisationsform och föreslår att endast en skogs— vårdsenhet skall finnas i samtliga län med ansvar för hela länet. Detta hindrar inte att det praktiska arbetet kan bedrivas genom en geografisk uppdelning av ett län. Lednings- och samordningsansvaret för skogsvårds- enhetens arbete i hela länet bör emellertid alltid åvila en person — chefen för skogsvårdsenheten.

4.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har inget att erinra mot att utredningens organisationsmodell fastställs som gemen- samt riktmärke. — — — Skogsvårdsstyrelsen utgår ifrån att de mer länsvisa problem som en strikt tillämpning av modellen medför kommer att behand- las vid kommande överläggningar. — — —

— — — Skogsvårdsstyrelsen har tidigare avstyrkt förslagen om att bl.a. för Värmlands del slopa biträdande länsjägmästar/administrativa chefs- tjänsten. Erfarenheterna av nuvarande ledningsmönster och arbetsfördel- 5 Riksdagen 1980/"81. ! saml. Nr [36

• Sida 66
•  Original

Prop. 1980/81: 136 66

ning är goda. Skogsvårdsstyrelsen anser det vara fel att i ett läge då bl. a. genom skogsvårdslagen utvidgade tillämpningsområde allt större krav ställs på länsjägmästarens utåtriktade kontaktv'erksamhet öka hans arbets- börda med intern samordning o dylikt. Styrelsen vidhåller därför sitt tidigare krav på att ifrågavarande tjänst bibehålls.

4.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: En fråga som utredningen inte har utrett tillfret'lsställande är hur man skall förfara med den personal. som blir överflödig om förslagen i betänkandet skulle genomföras. En mycket kraf- tig nedskärning inom några få år är en trolig utveckling även om utredning- ens förslag om resursförstärkning genomförs. — — —

4.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyr- ker utredningens förslag i allt väsentligt. — — — ST-Skog i U län har i sitt yttrande yrkat. att styrelsen skall utökas med två personalrepresentanter. Skogsvårdsstyrelsen finner. att detta är en fråga som är generell för hela den offentliga förvaltningen. Den har av- gjorts i riksdagen l974. och det torde ej vara av intresse att ta upp den speciellt i detta sammanhang. PA- och EA-enheterna bör vid sma skogsvårdsstyrelser såsom i U län föras samman under en chef med handläggare. — — — '

——— Frågan om att förse de mindre styrelsernas PA—enheter med kompetenta specialister bör kunna lösas genom att man vid skogsstyrelsen anställer och placerar personer med tillräckligt hög kompetens för att kunna ge den specialisthjälp som de små och medelstora skogsvårdsstyrel- serna behöver inom detta område. men som de ej kommer att ha underlag för var för sig. En sådan centralt placerad specialist bör tilldelas en grupp

län — — —. — — — Vi bedömer det såsom mindre lämpligt. att en specialist placeras vid en skogsvårdsstyrelse med uppgift att biträda också inom grannlänen. — — — Enheten för rådgivning och utbildning bör hållas sam-

man och kan visserligen organisatoriskt föras till sekretariatet men bör som hittills fungera väsentligen inom sitt eget kompetensområde. En admi- nistrativ knytning till sekretariatet torde bli värdefull för rådgivningsper- sonalen som måste hålla sig väl ajour med skeendet inom hela skogsvårds- organisationen.

Skogsvårdsstyrelsen biträder utredningens uppfattning. att tjänsten som biträdande länsjägmästare ej längre bör finnas. En ställföreträdare bör dock alltid vara förordnad.

4.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: ——— Utredningen har —— — samlat rådgivningen inom en enhet, vilket skogsvårdsstyrelsen finner tillfredsställande. Skyddsledarfunktionen är — — — samordnad med

ansvaret för uppdragsverksamheten. Detta är olämpligt. Skyddsledaren böri stället kopplas till rådgivningen — — —.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1980/81: 136 67

— — — Sekretariatet bör också kunna svara för utredningar. kampanjer eller andra projekt som inte naturligt faller inom en annan enhets område eller som annan enhet inte har resurser att utföra eller eljest inte bör svara för.

En sådan ordning som den nu skisserade förutsätter att chefen för sekretariatet får en tjänst med samma dignitet som de viktigaste andra enhetschefernas. — — —

Under PA enheten finns särskild skrivservice upptagen. Principiellt bör i stället varje enhet sköta sin egen skrivservice men vara skyldig att hjälpa andra vid snedbelastningar.

Skogsvårdsstyrelsen vill i fråga om organisationen betona önskvärdhe- ten i att länsjägmästaren inte belastas med så många interna administrativa ärenden av bagatellartat slag att han riskerar förlora kontakten med all- mänheten och med den egentliga skogsvården. En väg att undvika sådana effekter är lämpliga delegationsregler.

4.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget om oförändrad sam- mansättning av styrelsen i avseende på antal och representation till- styrkes. Skogsvårdsstyrelsen delar utredningens uppfattning att tyngdpunkten skall läggas i en distriktsorganisation med lokalt placerade tjänstemän. — — — Skogsvårdsstyrelsen vill betona vikten av att de regionala funktio- nerna får en så kvalitativt hög nivå att de på ett bra sätt kompletterar de distriktsvisa funktionerna.

— — — Frågan om speeialistfunktioner bör anstå tills nu pågående för- söksverksamhet har slutförts och utvärderats. Organisatoriskt bör distrik- ten tillhöra skogsvårdsenheten — — —.

Till skillnad från statskontoret har utredningen föreslagit att rådgivnings— och informationsrcsurserna samlas i en enhet och då lämpligen i det föreslagna sekretariatet. Skogsvårdsstyrelsen delar denna uppfattning men finner det angeläget påpeka att ansvaret för den praktiska rådgivningen i den operativa delen av verksamheten riktad till markägarna huvudsakligen bör ligga på skogsvårdsenheten.

Av utredningen framgår icke hur ställföreträdaren för länsjägmästaren skall utses. Styrelsen anser att fast ställföreträdare skall utses av skogs- vårdsstyrelsen bland enhetscheferna.

Planenhetens funktion har i alltför hög grad beskrivits som en service- funktion till skogsvårdsenheten. — — —

4.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till- styrker förslagen beträffande distriktsorganisation. styrelse och indelning i enheter och förutsätter därmed att den nuvarande tyngdpunkten i utåt mot skogsbruket riktad operativ verksamhet kommer att kunna behållas och helst förstärkas. —— — — Utredningens förslag att arbetsmiljöfrågor samord-

• Sida 68
•  Original

Prop. 1980/81: 136 68

nas inom PA-enheten bör kunna förenas med den nu inom skogsvårdssty- relsen tillämpade ordningen att det praktiska arbetsmiljöarbetet inom ett verksamhetsområde verkställs av den som är ansvarig för det området.

Skogsvårdsstyrelsen förutsätter att organisationsförslaget inte hindrar att planenheten kan arbeta med planläggare stationerade ute i länet.

4.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Förhållandena i länet talar för att distriktskontor bör inrättas för samtliga distrikt. .

Ekonomi- och personaladministrationen: Denna bör vid skogsvårdssty- relse av minst Jämtlands läns skogsvårdsstyrelses storlek vara delad på två separata enheter. Varje sådan enhet bör ha en chef — — —. — — — Styrel- sen delar utredningens uppfattning att alla rådgivnings- och informations- resurser bör vara samlade under en och samma enhet. Mycket talar för att denna enhet bör vara skogsvårdsenheten. men styrelsen finner liksom utredningen att det ändå är lämpligast att dessa resurser liggeri sekretaria- tet och där förestås av en detaljchef.

Styrelsen delar också utredningens uppfattning att sekretariatet skall förestås av en chef. Det har dock diskuterats om sekretariatet — — — innehåller arbetsuppgifter av så divergerande natur. att respektive hand- läggare skulle vara direkt underställd länsjägmästaren. Avgörande för sty- relsens uppfattning har dock varit att länsjägmästaren inte skall belastas med löpande arbetsledning annat än i de särskilda projekt där han föredrar att själv leda arbetet.

— — — Även i de största skogslänen bör endast en skogsvårdsenhet förekomma. För vissa av sektionens mera omfattande uppgifter. exempel- vis skogsvårdslagstillsynen. bör enhetschefen kunna delegera desamma efter en geografisk fördelning på två eller flera av handläggarna på enhe- ten. — — —

Styrelsen ansluter sig till utredningens förslag li fråga om planenheten]

4.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag rörande lokal och regional organisation. — - —— Styrelsen anser att nuvarande antal distrikt motiverar två skogs- vårdsenheter.

4.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag och förutsätter att den länsanpassade detaljutform- ningen av organisation och bemanning kommer att kunna göras med ly- hördhet för bland annat de nya erfarenheter som hinner förvärvas av pågående arbete inom ramen för den nya skogspolitiken.

4.34 Statens planverk: — — — Planverket finner det principiella organisa- tionsförslag som skogsadministrativa utredningen lagt fram —— — väl

• Sida 69
•  Original

Prop. 1980/81: 136 69

ägnat att ligga till grund för omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna. — — — För att undvika missförstånd och sammanblandning med länssty- relsernas planenhet bör enligt planverket en annan benämning övervägas.

4.36 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen kan i stort tillstyrka den föreslagna organisationen. Länsstyrelsen delar emellertid skogsvårds- styrelsens i Stockholms län uppfattning att den regionala nivåns roll ned- tonats på ett olyckligt sätt. — — — Den regionala nivån har enligt länssty- relsens mening — — — en självklar roll som lednings- och policyskapande organ i skogsbruksfrågor inom länet. Länsstyrelsen anser vidare att arbetsuppgifterna på den regionala nivån vid skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län är av sådan art och omfattning att det i länet även i fortsättningen bör finnas en fast tjänst som biträdande länsjägmästare.

4.37 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker i stort utred- ningens förslag till omorganisation av skogsvårdsstyrelserna. Från regio- nalpolitisk synpunkt är det positivt att deras distriktsorganisation. med lokalt placerade tjänstemän. utvecklas. Den av utredningen föreslagna permanenta resursförstärkningcn bör i så stor utsträckning som möjligt tillföras dessa lokalkontor. I Kronobergs" län har skogsvårdsstyrelsen re- dan byggt upp lokalkontor på flera orter. Länsstyrelsen ser mycket positivt på dessa strävanden att förankra organisationen lokalt.

— — — besluten skall fattas så långt ner i den nya organisationen som möjligt. Skogsvårdsstyrelserna får inte utsättas för central detaljreglering. utan måste ges möjligheter att anpassa sin verksamhet till regionens särart och problem.

4.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen har ingen direkt erinran mot den organisationsmodell som utredningen skisserat. Emellertid före- ligger stora skillnader länen emellan och det är därför viktigt att "de organisatoriska ramarna" inte blir så snäva utan att de regionala skillna- derna tillåts påverka organisationens utformning i respektive län.

— — — Som nämns — — — i rapporten har Värmlands län ett försök med särskilt anställda beredskapskonsulenter. Dessa arbetar endast med natur- vård. s.k. landskapsvård. Länsstyrelsens erfarenhet är att detta fungerat mycket bra. och att en övergång till de distriktsplacerade beredskapskon- sulenterna inte är önskvärd.

Benämningen planenhet förekommer i länsstyrelsens organisation och är ett snart lO-årigt begrepp. —— — — skogsvårdsstyrelsens planenhet skall inte syssla med regionalpolitisk eller fysisk planering. Då en förväxling lätt kan ske föreslås att ifrågavarande enhet i skogsvårdsstyrelsens organisa- tion i stället bcnämns planläggningsenhet eller planeringsenhet. — — — distriktsgränserna — — — bör överensstämma med kommungräns.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1980/81 : 136 70

— — — len situation då man. bl. a. mot bakgrund av den nya skogsvårds- lagens vidgade tillämpningsområde. rimligen bör ställa större krav på länsjägmästarens utåtriktade verksamhet anser länsstyrelsen det vara mycket tveksamt att samtidigt öka dennes arbetsuppgifter med intern samordning m.m. Länsstyrelsen vill bl.a. därför förorda ett bibehållande av tjänsterna som biträdande länsjägmästare även i Värmlands län.

4.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen finner — — — väsentligt att SVS:s organisation och resursutnyttjande tillåts en sådan flexibilitet att verksamheten kan anpassas efter varierande regionala förhållanden och metoder för att söka höja effektiviteten inom givna ra- mar.

— — — Tillsammans med det ständigt växande uppdraget att planera och handha förvaltning av naturvårdsobjekt har SVS:s naturvårdsengagemang vuxit till ett arbetsfält som enligt länsstyrelsens mening bör skötas av särskild personal. Naturvårdens placering i skogsvårdsenheten bör kunna accepteras om ett rutinmässigt samarbete sker med planenheten om natur- vårdshänsynen vid skogsdikning. skogsvägbyggandc etc.

4.41 Lantbrukarnas riksförbund: LRF linner det riktigt. att — — -— skogs— vårdsstyrelsens verksamhetsområde liksom hittills begränsas till ett län. Vi finner det också i hög grad tillfredsställande att distriktsorganisationen i huvudsak kan avgränsas till kommuner. När det gäller personal- och ekonomiadministration innehåller emellertid betänkandet förslag som en- ligt förbundets mening innebär en onödig över-organisation. LRF finner det vara en brist i utredningen. att man inte nu prövat möjligheterna till en samverkan på länsplanet mellan lantbruksnämnderna och skogsvårdssty- relserna. Detta bör vara möjligt speciellt på det administrativa planet. Härigenom bör de totala kostnaderna för de statliga länsorganen — skogs- vårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna — kunna nedbringas.

Även när det gäller rådgivningen som riktas mot de kombinerade lant- bruksföretagen bör ökad samverkan kunna möjliggöras mellan lantbruks- nämnderna och skogsvärdsstyrelserna. Dcn distriktsindelning med di- striktskontor som finns med i skogsvårdsstyrelsens förslag borde därige- nom också i ökad utsträckning kunna utnyttjas för lantbruksnämndernas verksamhet i områden med stora avstånd.

LRF förutsätter att slutlig ställning beträffande skogsvårdsstyrelsernas organisation inte fattas av riksdagen förrän den översyn av lantbrukssty- relsen och lantbruksnämnderna samt skogsvårdsorganisationen och den regionala fiskeriadministrationen slutförts. vilket aviserats i komplette- ringspropositionen l979/80:]50. Med tanke på kostnadsutvecklingen och att nämnda organ fått allt mer av iiskala uppgifter. är det nödvändigt att pröva alla möjligheter att förbilliga och förenkla administrationen för att kunna överföra resurser till rådgivningsområdet.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1980/81: l36 7l

4.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag att skogsvårdsstyrelsens organisation skall ha sin tyngdpunkt i en distriktsor- ganisation med lokalt placerade tjänstemän är ändamålsenligt. Det är ock- så starka motiv för att vissa specialistbefattningar bör kunna vara gemen- samma för två eller flera skogsvårdsstyrelser. Vi delar utredningens uppfattning att länsjägmästaren bör leda och sam- ordna verksamheten. lnte minst av den anledningen förefaller det praktiskt att en ställföreträdare till länsjägmästaren bör vara permanent förordnad. Beträffande organisationsförslaget kan vi inte frigöra oss från tanken att det föreslås en viss överorganisation för de personaladministrativa och ekonomiadministrativa frågorna. — — — Beträffande de mindre länen bör man närmare utreda om utöver den sammanföring av personaladministrati- va och ekonomiadministrativa enheten som föreslås. kompetensen för i varje fall personaladministrativa frågor kan betraktas som en specialist- kompetens och vara gemensam för två eller flera län. — — —

— — — Det borde — — — vara intressant att försöksvis pröva med en gemensam länsjägmästare för de två skånelänen. — — —

4.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Vi förordar — — — utred- ningens förslag att den nya organisationen skall bygga på — — — en di- striktsorganisation mcd lokalt placerade tjänstemän för fältverksamheten. Länen är en-lämplig indelningsgrund — där något undantag kan diskuteras — med möjligheter till sammanslagna speeialistfunktioner över länsgrän- serna.

— — — SISU vill — — — understryka utredningens uttalande att styrelsen bör vara representativt förankrad i länet. ! skogslänen med mera betydan- de innehav inom storskogsbruket skall enligt vår uppfattning regelmässigt finnas kvalificerad representant från denna kategori. Erfarenheterna visar värdet för SVS:s arbete att sådan kompetens finns tillgänglig även inotn styrelsens ram.

4.44 Centralorganisationen SACO/SR: — — — Distriktsorganisationen be- höver givetvis förstärkas. men inte på den regionala organisationens be- kostnad. Mycket av de arbetsuppgifter som tillkommer och ökar i och med den nya skogspolitiken faller just på den regionalt placerade personalen.

— — — statskontorets förslag till skogsvårdsenhet innebär en tung or- ganisationsapparat. som i vissa län måste delas tipp i flera delar med olika geografiska ansvarsområden. SACO/SR instämmer i detta och menar. att man kan gå något längre i uppdelningen än vad utredningar föreslår.

— — — Några vägande skäl för att slopa titeln biträdande länsjägmästare inför förstatligandet har ej anförts av utredningen.

Organisationsschemat omfattar även en frö- och plantenhet. Med tanke på denna verksamhets stora vikt är det naturligt att en sådan enhet finns på varje skogsvårdsstyrelse. — — —

• Sida 72
•  Original

Prop. 1980/81: 136 72

Statskontoret påpekar i sin rapport att SVS har bristande kapacitet beträffande den personaladministrativa funktionen. en uppfattning som SACO/SR delar. — — — Man kan — — — kritisera [utredningens] förslag att splittra de nuvarande kamerala enheterna i en ekonomiadministrativ (EA) och en personaladministrativ (PA) enhet. Då skulle ju samordningen av EA- och PA-frågor gå förlorad.

Man kan i stället förorda en justering av de nuvarande kamerala enhe- terna för att få,en så enhetlig uppbyggnad som möjligt. Enheterna bör i enlighet med [utredningens] förslag förstärkas med kvalificerade handläg- gare och biträdespersonal. Som vägledning för resursinsatsen bör SVS arbetsvolym och storlek ligga till grund.

SACO/SR tillstyrker alltså i stort sett organisationsförslaget men under förutsättning att en uppdelning av skogsvårdsenheten får göras i större län och att tillräckligt med kvalificerade tjänster inrättas på enheterna. En alltför restriktiv inställning på denna punkt medför stress och en känsla av maktlöshet hos personalen inför de stora arbetsuppgifterna. Det stimulerar inte effektivitet och skicklighet.

— — — enhetschefer och handläggare bör ha kunskaper och insikter som normalt erhålles genom högre skoglig utbildning vid lantbruksuniversitet, dvs.jägmästarexamen.

] dagsläget utförs skogsplanläggning och rådgivning av personal med såväl lägre (skogstekniker) som högre skoglig utbildning (jägmästare). En högre kompetens på dessa arbetsområden torde enklast erhållas genom att öka andelen personal med högre skoglig utbildning, eller med motsvarande kunskaper.

— — — I fortsättningen bör kanske. i likhet med vad som nu är fallet i t.ex. Norge. distriktsföreståndarna för större distrikt. ha högre skoglig kompetens.

Sammanfattningsvis; det är av stor vikt för hela samhället och för skogsnäringen att de mycket ömtåliga ingripanden och åtgärder som skogs- vårdsstyrelsens personal har att utföra blir handlagda av personer som har kompetens att välbedöma konsekvenserna för skogsnäringen. samhället och berörd skogsägare.

— — — Enbart lång tjänstgöringstid kan inte längre vara tillräckligt för att kvalificera till högre tjänster. På handläggartjänstcr bör krävas en kompe- tens som motsvarar högskoleexamen.

4.45 Svenska skogsarbetareförbundct: — — —- Förbundet ansluter sig i stort till utredningens synsätt vad gäller organisationen. Dock bör påpe- kas, att vad gäller den speciella fältverksamheten. som de distriktvis placerade tjänstemännen skall bedriva. så kan en viss försiktighet vad gäller utbyggnaden av den administrativa verksamheten vara befogad. Det bör således klaras ut i vad mån 5. k. distriktskontor kan fylla funktionen av att vara en rationell administrativ enhet.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1980/81: 136 73

Beträffande organisationen i övrigt vill förbundet speciellt understryka behovet av att tillgång till en personalansvarig bör finnas på varje skogs- vårdsstyrelse.

4.46 Tjänstemännens centralorganisation: Statskontorets uppfattning. så- som den redovisas i rapporten. innebär att en succesiv övergång från kontor i bostaden till distriktskontor bör eftersträvas. [TCO] delar den uppfattningen. [TCO] delar utredningens uppfattning [om organisationen i stort]. men betonar särskilt vikten av en så långt möjlig likformig organisation. Beträffande frågan om gemensamma specialistbefattningar för två eller flera skogsvårdsstyrelser är [TCO] inte särskilt övertygad om att detta är en lämplig organisation.

— — — Frågan om personalrcprescntant synes ej ha aktualiserats i utred- ningen. Vår uppfattning är att en sådan representation skulle tillföra styrel- serna ett vidgat beslutsunderlag, till gagn för de långsiktiga målen inom skogsbruket. — — —

Beträffande personaladministrationen anser [TCO] att situationen är sådan att behovet av en särskild PA-enhet är stor på de flesta skogsvårds- styrelser. Den alltmera fördjupade beslutsprocess som kännetecknar ar- betslivet idag kräver för att verksamheten skall flyta utan störningar en sådan enhet.

Det i utredningen föreslagna huvudalternativet för de mindre skogs- vårdsstyrelserna anser [TCO] endast kan gälla för de allra minsta länen.

Förslaget att inrätta en administativ chef för PA och EA—enheterna i de båda största länen är enligt [TCO:s] uppfattning icke lämpligt. En sådan organisation skulle innebära en mera omfattande handläggningsrutin samt förlänga beslutsprocessen. [TCO] avstyrker därför denna tankegång.

[TCO] vill även betona det viktiga i att PA-frågorna handläggs av admi- nistratörer. Skoglig utbildning bör inte tillmätas avgörande betydelse.

[TCO] vill även i detta sammanhang ta upp frågan om enhetliga avtals- regler för anställda inom skogsvårdsorganisationen. I dagens läge gäller Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) för samtliga tjänstemän inom skogsvårdsorganisationen med undantag för bl.a. tjänstemän anställda enligt Avtalet om anställningsvillkor för vissa skogstjänstemän med R-tjänst (SKOG-R).

Enligt [TCO:s] uppfattning bör vid ett förstatligande en översyn ske av gällande avtalsregler i syfte att skapa enhetliga anställningsvillkor för samtliga berörda tjänstemän. Likaså måste en översyn av gällande pen- sionsvillkor ske.

[TCO] förutsätter att AB-förhandlingar kommer till stånd innan den nya organisationen träder i kraft.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1980/81: [36 74

5 Skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet

Utredningens förslag i fråga om frö- och plantverksamheten accepteras i huvudsak av de allra flesta remissinstanserna. Endast tre skogsvårdssty- relser har motsatt sig förslagen helt. Tre andra skogsvårdsstyrelser vill lägga större befogenheter på skogsvårdsstyrelserna än vad utredningen har föreslagit.

5.3 Riksrevisionsverket: — -— — RRV föreslår att skogsstyrelsen får i upp- drag att snarast lägga fram en plan för den framtida frö- och plantverksam- hetens produktionsinriktning. dimensionering och lokalisering. Därvid bör eftersträvas att koncentrera verksamheten till ett färre antal enheter än f. n.

5.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till mål för verksamheten och organisation. -— — — En längre driven samordning av verksamheten framstår som nödvändig mot bakgrund av dels ökad användning av täckrotsmaterial vid vars odling vinsterna av storskalig drift är större än vid barrotsodling. dels den vi- kande efterfrågan på plantori södra och mellersta Sverige. orsakade av de senaste årens minskade slutavverkningsareal. dels osäkerheten om slutav- verkningsarealens storlek i framtiden. Dessa förhållanden medför att od- lingen oavsett inriktning bör koncentreras till färre enheter. Sammantaget bedömer skogsstyrelsen att fem till tio av nuvarande barrotsplantskolor behöver läggas ned Linder kommande fem till tio år. Samtidigt beräknas tre till fyra täckrotsplantskolor tillkomma. Enligt förslaget skall varje skogsvårdsstyrelse svara för prognoser röran- de efterfrågan på skogsodlingsmaterial samt för distribution och försälj- ning. Härigenom torde skogsvårdsstyrelserna tillförsäkras ett reellt infly- tande över produktionens omfattning och inriktning. Skogsstyrelsen har inget att invända mot att verksamheten bedrivs och finansieras såsom uppdragsverkamhet. Styrelsen förutsätter härvid att de intäkter som inflyter genom att avskrivningar inkalkyleras i priset helt får disponeras av skogsstyrelsen för ersättningsinvesteringarna. Om medel för nyinvesteringar för utökning av produktionen eller ändring av produk- tionsinriktning samt vid behov även rörelsekapital anvisas av statsmak- terna under särskilda anslag — vilket utredningen föreslår — synes kapital- fmansieringen få en tillfredsställande lösning. I sammanhanget bör fram- hållas att även om skogsstyrelsen måste ha ansvaret för det totala ekono- miska resultatet det primära resultatansvaret för frö— och plantverksamhe- ten naturligtvis bör åvila respektive skogsvårdsstyrelse enligt samma grun- der som förutsätts gälla för uppdragsverksamheten i övrigt — — —.

5.8 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: En samordning på detta område

• Sida 75
•  Original

Prop. 1980/81: 136 75

är nödvändig och även om vi fortfarande anser att detta bäst kan ske inom länsgrupper kan vi acceptera det framlagda förslaget. Skogsvårdsstyrelsen bör dock tillförsäkras ett självständigt beslutsansvar.

5.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: — — — Utredningens nu framlagda förslag till mål m.m. för verksamheten och dess organisation godtages.

5.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningens förslag be- träffande frö- och plantverksamhetens organisation synes ge fältorganisa- tionen goda möjligheter att påverka och styra plantodlingens inriktning mot olika åldrar och planttypcr. Förslaget tillstyrkes.

— — — Båda dessa [skogsträdsförädling och planttyputredningar] i och för sig synnerligen angelägna aktiviteter för landets skogsbruk ger en oskälig belastning på dagens plantköpare. Det synes rimligare att kostna- der av denna natur bäres på annat sätt.

5.11 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: De här framförda förslagen accepteras i stort sett. —— — —

— — — personalvård och personaladministrativ verksamhet över huvud taget [bör] anknytas till skogsvårdsstyrelsen — detta har varit ett aktuellt önskemåljust från berörda personalgrupper.

5.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Styrelsen anser att den skogs- vårdsstyrelse som har produktionsenheten skall svara för inköp av frö och att frågor som gäller nyanläggning. utbyggnad eller nedläggning av plant- skolor och regionala kyllager skall handläggas av respektive skogsvårds- styrelse men att samordningsansvaret skall ligga hos skogsstyrelsen.

5.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: — — — Skogsvårdsstyrelsen är medveten om att det finns behov av viss samordning och samverkan när det gäller frö- och plantförsörjningen men kan inte finna det vare sig behövligt eller lämpligt med en så totalt centraliserad organisationsform som utredningen föreslår.

— — — För att möjliggöra en rationell produktion av plantor bör dock länen. under skogsstyrelsens medverkan, lämpligen bilda samarbetsgrup- per förslagsvis omfattande 2—5 län.

Ansvaret för fröanskaffningen och frölagerhållningen liksom för anlägg— ning och drift av fröplantager bör dock med fördel kunna åvila skogsvårds- organisationen som en gemensam uppgift med skogsstyrelsen som huvud- ansvarig. Samordningen av utvecklingsarbetet liksom av personalfortbild- ningen bör liksom hittills åvila skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsen avstyrker alltså utredningens förslag om att plant-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1980/81: 136 76

och fröförsörjningen skall vara en gemensam uppgift för hela skogsvårds- organisationen.

5.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: — — — de ledande och samordnan- de funktionerna läggs på skogsstyrelsen och produktions- och distribu- tionsfunktionerna läggs på skogsvårdsstyrelserna. Skogsvårdsstyrelsen har i tidigare remissvar ifrågasatt en sådan centralisering. — — —

Att en särskild frö- och plantenhet inrättas hälsas med tillfredsställelse. Denna verksamhet är så viktig och tung i skogsvårdsstyrelsernas arbete att den inte gärna kan inrymmas i någon annan enhet. Ett nära samarbete med övriga enheter. främst skogsvårdsenheten. samt distrikten är dock en nödvändighet, vilket också framgår av utredningens skrivning.

5.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Utredningens förslag tillstyrkes.

5.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: — - — Skogsvårdsstyrelsen biträ- der förslaget att frö- och plantverksamheten i fortsättningen bör vara en gemensam uppgift för skogsvårdsorganisationen med skogsstyrelsen som samordnare. — — — en samordning på området måste genomföras obero- ende av om en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna i övrigt kommer till stånd.

5.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Styrelsen ställer sig bakom de förslag som utredningen framlägger. — — —

5.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Ingen större erinran mot de argument och principförslag. som utredningen har tagit upp. — -— — ' Styrelsens mening är bl. a. att överläggningar om prisöverenskommel- serna bör kunna ske mellan vissa grupper av skogsvårdsstyrelseri län. för vilka det är angeläget med en samordning av prissättningen. Sådana pris- överenskommelser skulle kunna medverka till att tillgodose — — — kraven på gemensam policy och decentralisering.

Enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning är det utomordentligt angeläget att decentralisering och resultatansvar i framtiden kommer att prägla frö- och plantverksamheten. — — — Mot denna bakgrund föreslår skogsvårds- styrelsen en sådan ordning att styrelserna själva fastställer budget och priser. Detta beslut skall dock godkännas av den centrala skogsstyrelsen. Denna skall dock inte äga rätt att fastställa annan budget eller andra priser — — —. — — — Om Skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen inte kan enas, bör även det hänSkjutas till regeringen för avgörande.

5.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Föreslagen organisation till- styrkes med det tillägget att all fröförsörjning (fröimport, fröplantager.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1980/81: 136 77

klängar. lagring m.m.) lämpligen borde centraliseras till skogsstyrelsen

5.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I huvudsak har styrel- sen ingenting att erinra mot utredningens förslag. — - —

5.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Styrelsen tillstyrker helt utred- ningens förslag.

5.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

5.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: Beträffande frö- och plantverksam- heten anser skogsvårdsstyrelsen att den affärsdrift. som infördes år l960. bör bibehållas. — — — Det finns all anledning att befara att den organisat- tion som nu föreslås och som i mångt och mycket liknar den som fanns före år 1960 kommer att medföra en tillbakagång av verksamheten. En drift i ämbetsverksform avvisas bestämt såsom varande direkt olämplig för en biologisk produktionsverksamhet och försäljning. eftersom denna form skulle medföra alltför långa beslutsprocesser och för lite lokalt ansvar. Utredningens förslag om lånemöjligheter tillstyrkes däremot liksom försla- get att skogsstyrelsen skall samordna produktionen över länsgränserna. Till den samordnade verksamheten bör varje skogsvårdsstyrelse lämna bidrag så som nu sker för utvecklingsarbetet.

5.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Det är — — — styrel- sens bestämda uppfattning. att statsmakterna måste ställa behövliga medel till förfogande för att möjliggöra de strukturanpassningar och ändringar i driftsinriktningen som successivt blir nödvändiga. — —— —

5.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: De senaste årens utveckling visar. att en hårdare central samordning av denna verksamhet är nödvän- dig. Skogsvårdsstyrelsen ställer sig därför i princip bakom förslaget. Innan definitiv ställning kan tas. krävs dock en konkret organisationsplan och ett långt mer preciserat handlingsprogram.

5.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — Förslagen i föreliggande utredning är betr frö- och plantverksamheten bättre än de i de tidigare utredningarna. Skogsvårdsstyrelsen instämmer i uttalade mål för och in- riktning av verksamheten samt i att enheter som är rationella från biologis- ka och odlingstekniska synpunkter och är acceptabla ur kostnadssynpunkt bör bibehållas. — — —

Betr organisation av frö- och plantverksamheten instämmer skogsvårds- styrelsen i förslaget att en särskild enhet inom skogsvårdsstyrelsen direkt

• Sida 78
•  Original

Prop. 1980/81: 136 78

underställd länsjägmästaren bör svara för produktionen av frö och plantor.

Betr ansvarsuppdelningen — — — ifrågasätter skogsvårdsstyrelsen utred- ningens förslag — — — att skogsstyrelsen ensamt skall besluta om nyan- läggning. utbyggnad eller nedläggning inköp och fördelning av frö. — — — Skogsvårdsstyrelsen ifrågasätter även förslaget att skogsstyrelsen en- samt skall svara för legoodlingarna och importen — — —. — —- — Självfinansieringsprincipen och kalenderåret som redovisningsperiod tillstyrkes.

5.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till— styrker utredningens förslag. ST-Skog sektionen anseri motsats till utredningen att varje skogsvårds- styrelse i åtminstone de stora norrlandslänen bör ha egen plantproduktion.

5.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: En produktionssamverkan skogsvårdsstyrelser emellan över länsgränser bör kunna ske. men får ej drivas för långt. — — — Den föreslagna uppdelningen mellan skogsstyrelsen och skogsvårdssty- relserna av ansvaret för verksamheten tillstyrks. — — — styrelsen vill göra följande påpekande angående frö- och plant- köp från utlandet — — —. Utåt sett är skogsstyrelsen ansvarig både för den kommersiella frö- och plantverksatnhcten och för importlicenserna. Jävs- frågan bör utredas grundligare för att förekomma framtida tvistighetcr.

5.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen får — — — ansluta sig till utredningens förslag rörande frö— och plantverksamheten. — — — Den nya organisationen torde enligt styrelsens bedömning medföra för- bättrade möjligheter att bemästra de problem som uppkommer i samband med större investeringar och som främst gäller kapitalanskaffning och likviditetsfrågor.

5.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen anser att utredningens förslag ger möjlighet att förena nödvändig samordning under bibehållande av lokal verklighetsförankring. Speciellt starkt bör understry- kas styrkan i en direkt samplanering av distriktsförankrade behov och plantskoledriften.

— — — Samtidigt som skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens för- slag vill styrelsen understryka vikten av att inte framtida samordnade administrativa och ekonomiska system förhindrar snabba anpassningsbe- slut i produktionsledet.

5.35 Domänverket: Domänverket välkomnar förslaget. att skogsstyrelsen skulle bli huvudman för verksamheten. Det finns enligt verkets mening väsentliga vinster att hämta hem genom ett konstruktivt och förutsätt-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1980/81: 136 79

ningslöst samarbete mellan skilda plantproducenter. särskilt i Syd- och Mellansverige där många små och produktionsekonomiskt svaga plantsko- lor finns f. n. (ocksåi domänverkets regi). — — —.

Självfinansiering anges som lämplig princip för frö- och plantverksamhe- ten. Domänverket. som ansluter sig till denna princip. vill poängtera att samtliga kostnader. också t.ex. utvecklingskostnader. observeras i detta sammanhang.

Det kan däremot ej vara lämpligt att — som utredningen gör — lägga fast principen att skogsodlingsmaterial bör "levereras till så låga kostnader som möjligt" — — — med bortseende således från kvalitetsaspcktcn. Sna- rare bör en sådan produktionsekonomi eftersträvas att en totaloptimering av skogsodlingen möjliggörs.

5.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: ———— Länsstyrelsen tillstyrker — — — utredningens förslag.

5.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag till mål för verksamheten samt organisation förefaller vara väl genomtänkt. Vi vill endast påpeka — — — att varje produktionsenhet-skogsvårdsstyrelse måste ha resultatansvar för sin verksamhet. — — —

På grund av den osäkerhet som är förknippad med att producera plantor av rätt mängd och rätt sort har tidigare föreslagits att staten skulle lämna ett bidrag till skogsstyrelsen på förslagsvis 5 milj. kr. per år. Därigenom skulle trots en plantproduktion under strikt affärsmässiga former ändock kunna produceras plantor med en viss säkerhetsmarginal. Vi anser att någon form av ekonomisk garanti mot osäkerhetsfaktorer av detta slag bör komma till stånd. för att inte av affärsmässiga skäl locka till en viss underproduktion.

5.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: ! vårt remissyttrande av år l975 över utredningens då framlagda förslag i frö- och plantfrågan erinrade utskottet om riskerna att gå för långt i storleksrationalisering och centrali- sering. De skalckonomiska fördelarna kan förloras i tyngre administration och dyrare distribution. Såsom förslagen nu ligger torde verksamheten få goda förutsättningar att klara sin betydande del av landets försörjning av skogsodlingsmaterial. Den tveklösa inriktningen — bra produktion så billig som möjligt till självkostnad inom SVOs ram — välkomnas av skogsbruket. inte minst av alla nuvarande och presumtiva kunder bland våra medlems- företag. En sådan målsättning är dessutom en bas för konstruktivt samar- bete och stimulerande konkurrens med andra producenter. Såsom utredningen nu påpekar utgör de regionala frö- och plantråden en värdefull sakkunnigreferens som även i fortsättningen bör utnyttjas i såväl SVOs egen verksamhet som i gemensamma frågor på området. De regiona- la råden förutsättes även i framtiden tillsättas av skogsbrukets intressen-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1980/81: 136 80

ter. Från SISUs sida har vi även kommit att tillmäta det centrala frö- och plantrådet en viktig roll i SKS'.s samordning av ekonomi. administration. utvecklingsarbete och internationell handel. Rådet fungerar dessutom som samrådsgrupp för skogsbrukets olika intressenter i övergripande frågor.

5.44 Centralorganisationen SACO/SR: —— — Resultatansvar för både produkt och ekonomi bör åvila den producerande enheten. Möjlighet till en fri konkurrerande marknad skall finnas för en frö- och plantförsörjning, som kan drivas under marknadsmässiga former.

5.45 Svenska skogsarbetareförbundet: Beträffande verksamheten med skogsfrö- och skogsplantförsörjning finner förbundet, att utredningens för- slag i princip kan antas. Förbundet vill dock peka på. att en viss försiktig- het kan vara påkallad då det gäller ambitionen att satsa på stora och rationella plantskoleenheter. — — —

5.46 Tjänstemännens centralorganisation: [TCO] vill här endast framhålla förbundets tveksamhet inför tankarna att koncentrera plantproduktionen (barrot). — — — Vi delar för övrigt utredningens målsättning.

6 Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

De flesta remissinstanserna godtar i huvudsak de handlingsprinciper som utredningen har föreslagit i fråga om skogsvårdsstyrelsernas fastighe- ter.

6.2 Byggnadsstyrelsen: [ betänkandet föreslås att skogsfastigheterna och de fastigheter som hör till frö- och plantverksamheten bör förvaltas av skogsstyrelsen samt att kontorsfastigheterna bör förvaltas av byggnadssty- relsen. Mot detta har byggnadsstyrelsen inget att erinra.

6.3 Riksrevisionsverket: RRV delar utredningens uppfattning att skogs- vårdsstyrelsernas fastighetsinnehav i framtiden bör inskränka sig till en- dast sådana fastigheter som har ett direkt samband med styrelsernas verk- samhet.

6.5 Lantbruksstyrelsen: — — —

De lantbruksnämnder som berört — — — försäljningar i sina yttranden anser att försäljningarna bör ske genom lantbruksnämnden eller direkt till lämplig köpare som utses i samråd med nämnden.

Lantbruksstyrelsen har samma uppfattning — — —. — — — Vägledande bör vara att försäljningarna sker så enkelt och snabbt som möjligt till den

• Sida 81
•  Original

Prop. 1980/81: 136 81

som på sikt skall äga marken. I första hand bör därför försäljning ske direkt till lämpliga köpare. — — — Överföring till domänfonden bör enligt styrel- sens mening ske endast av mark som långsiktigt bör ingå i domänverkets innehav — — —. — — —

6.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har. inget att invända mot de allmänna principer för skogsvårdsstyrelsernas framtida innehav av fastigheter. som utredningen redovisat. Dessa behöver emellertid inte enligt skogsstyrel- sens mening innebära att som föreslagits alla utarrenderade eller uthyrda fastigheter bör säljas. Det kan förekomma att sådana fastigheter. trots att de är utarrenderade. kan utnyttjas för den egna verksamheten.

6.8 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: Det är nödvändigt att skogs- vårdsstyrelserna har tillgång till övnings- och demonstrationsskogar, i den mån man inte själv äger sådan måste det avdelas resurser att arrendera skogsmark och täcka kostnader i samband med t.ex. avverkning under felaktig tid. små uttag etc.

6.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Styrelsen biträder de principer ut- redningen anför vid ett förstatligande.

6.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Det torde endast undantagsvis vara motiverat att skogsvårdsstyrelserna överlåter sina fas- tigheter. ] den mån något skogsinnehav förekommer där endast vanligt skogsbruk bedrives kan det dock måhända finnas motiv härför.

6.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdsstyrelsen delar i hu- vudsak utredningens uppfattning beträffande framtida fastighetsinnehav. —- — — Styrelsen finner starka skäl för att skogsvårdsgårdarna får leva vidare och utgöra samlingspunkter för människor som har skogen som yrke men också för den stora allmänhet som vill dra nytta av andra skogliga värden.

6.13 Tre av ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristens- son. Franzen och Johansson) samt föredraganden anför i reservation: Vårt förslag till fortsatt fri förvaltningsrättslig ställning. där varje skogsvårds- styrelse utgör en egen juridisk person. medför att fastighetsinnehavet även i framtiden bör vila på resp styrelse. Utredningens förslag om statligt övertagande av fast egendom. ägd av skogsvårdsstyrelse, avstyrkes.

6.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: — — — Särskilt angeläget måste det vara att behålla de fastigheter där avverkningar och skogsvårdsinsatser kan dokumenteras sedan lång tid tillbaka. Det måste också vara angeläget 6 Riksdagen IUBUIXI. I saml. Nr [36

• Sida 82
•  Original

Prop. 1980/81: 136 82

att behålla de fastigheter där en omfattande rådgivningsverksamhet stän- digt pågår. — — —

6.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: — — — Enligt styrelsens mening bör skogsvårdsstyrelsen även i fortsättningen ha tillgång till fastigheten för fortsatt praktisk prövningsverksamhet av skogsodlingsmaterial. prove- nienser. trädslag m.m. samt som övningsskog för kursverksamhet.

Utredningens förslag om förvaltning av fastigheterna tillstyrkes.

6.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvårdsstyrelsen vill i betyd- ligt högre grad än utredningen framhålla skogsvårdsgårdarnas betydelse för i första hand rådgivnings- och informationsverksamheten. — — — Skogsvårdsstyrelsen vill avstyrka att äganderätt och förvaltning övergår till skogsstyrelsen. — — — Ev förhinder för att skogsvårdsstyrelserna även formellt är ägare och förvaltare bör kunna undanröjas.

6.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Den grundprincip utredningen föreslår gälla för styrelsernas framtida fastighetsinnehav är oantastlig. Likaså accepterar Skogsvårdsstyrelsen att Skogsstyrelsen ges i uppdrag att pröva det framtida innehavet av varje enskild fastighet.

Det får inte vara enbart principiella skäl som motiverar en avveckling. Möjligheten att avyttra eller utarrendera dessa anläggningar är enligt sty- relsens uppfattning mycket begränsade och då får det anses riktigt att resursen utnyttjas även i Skogsvårdsstyrelsens regi. En förutsättning är givetvis att intäkter och kostnader balanseras.

6.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: — — — länets landsting saknar helt egna resurser för den skogliga grundutbildningen vilket kraftigt under- stryker vikten av att skogsvårdsstyrelsen kan erbjuda sådana lokaler, som är centralt lokaliserade inom länet.

6.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Förslaget tillstyrkes. — — —

6.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Styrelsen delar i vä- sentlig grad utredningens uppfattning beträffande vilka fastigheter som bör

behållas. — — —

Det är — — — synnerligen angeläget att fastigheter med — — — mångsi- dig användning och med dessutom centralt läge också i fortsättningen behålles i skogsvårdsorganisationens ägo.

6.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Styrelsen tillstyrker helt utred- ningens förslag.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1980/81: 136 83

6.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har inte — — — något att erinra mot förslagen beträffande fastighetsinnehaven. I frågan om eventuell framtida försäljning av skogsfastighetcrna vill dock styrelsen redan nu starkt betona värdet av att äga vissa skogsfastighter för försöks- och demonstrationsändamål. — — —

6.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Styrelsen accepterar de följ- der som ett förstatligande av organisationen skulle innebära beträffande fastigheter. Vad gäller skogsfastigheter av skilda slag vill vi emellertid framhålla, att man bör pröva noga om ej rätt många av de nu ägda fastigheterna kan bli kvar hos organisationen. — —— —

6.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: För att skogsvårdsstyrelsen på ett acceptabelt sätt skall kunna genomföra sina åligganden i form av rådgivning och information är tillgång till egen skog av utomordentligt stor betydelse. — — — Förslaget "att uthyrda fastigheter skall säljas" finner vi därför olämplig. I stället bör riktmärket vara ”att för den egna verksamhe- ten ej utnyttjade fastigheter skall säljas".

6.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: -— — — Styrelsen vill — — — anföra att samtliga fastigheter bör behållas i skogsvårdsstyrelsens ägo åtminstone tills frågan om plantagemark lösts.

6.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till- styrker utredningens förslag innefattande en saklig prövning av om befint- ligt fastighetsinnehav har tillräcklig anknytning till skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Förslaget om pengar från fastighetsförsäljningar skall utnytt- jas inom organisationen bör preciseras. varvid möjligheter till fondsättning av pengar under övergångsperioder fastställs.

6.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Styrelsen tillstyrker de av utred- ningen uppdragna principerna för vilka av skogsvårdsstyrelsernas fastighe- ter som bör behållas. — — —

6.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvårdsstyrelsen ansluter sig till den av utredningen fastlagda principen att endast sådana fastigheter skall behållas som är av värde för att styrelsen skall kunna fullgöra sina

ålagda uppgifter. — — ——

6.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningens förslag till- styrkes.

6.35 Domänverket: Domänverket tillstyrker de föreslagna principerna för partiell avveckling av skogsvårdsstyrelsernas fastighetsinnehav och vill i

• Sida 84
•  Original

Prop. 1980/81: 136 34

sammanhanget erinra om bestämmelsen (SFS l97lz727 om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m.. & l0) att samråd inför försäljning skall ske med annan statlig myndighet. om det bedöms troligt att myndigheten kan behöva egendomen.

6.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot utredningens förslag — — —.

6.41 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar utredningens förslag om att de fastigheter som inte direkt behövs för verksamheten bör avyttras. — — — LRF vänder sig emellertid mot tanken. att de fastigheter som skall avyttras överförs till domänfonden. Försäljningen bör istället ske i samråd med lantbruksnämnderna — — —. — — ——

6.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Vi biträder i sin helhet utredningens förslag.

6.44 Centralorganisationen SACO/SR: — — — [Utredningen] har inte klargjort eventuella praktiska och ekonomiska fördelar med ett överför- ande av huvudmannaskapet av SVS fastigheter. Därför hänvisar SACO/ SR endast till principer för statligt fastighetsinnehav. Frågan om det fram- tida huvudmannaskapct och dess konsekvenser bör ytterligare utredas innan slutgiltig ställning tas.

6.45 Svenska skogsarbetareförbundet: Beträffande fastighetsinnehavet vill förbundet föreslå att följande ordning tillämpas. i. De fastigheter som direkt behövs för den fortsatta driften i plantsko— lor m.m. behålls inom skogsvårdsorganisationen.

2. Alla skogsfastigheter överföres till Domänfonden. såvida inte detta i det enskilda fallet kan anses klart olämpligt eller opraktiskt.

3. Resterande fastigheter försäljs.

6.46 Tjänstemännens centralorganisation: Det måste vara angeläget att skogsvårdsorganisationen behåller ett antal av skogsfastigheterna.

En eventuell försäljning behöver inte innebära förlust av möjligheterna att utnyttja demonstrationsobjekt och liknande. Viss dispositionsrätt kan ju i sådana fall förbehållas. '

7 Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Utredningens förslag till hur skogsvårdsstyrelsernas verksamhet skall finansieras godtas av de allra flesta remissinstanserna. Endast en skogs-

• Sida 85
•  Original

Prop. 1980/81: 136 85

vårdsstyrelse är allmänt negativ. Tre skogsvårdsstyrelser önskar återfå möjligheten att med hjälp av skogsvårdsavgiften subventionera taxorna. Ett par skogsvårdsstyrelser anser att det föreslagna finansieringssättet för investeringar är för stelt. Några remissinstanser uttrycker oro för hur kostnaderna för de fasta resurserna skall kunna täckas i händelse av en hastig nedgång i uppdragsverksamheten. t.ex. beredskapsarbetena.

7.3 Riksrevisionsverket: Eftersom uppdragsverksamheten utgör en bety- dande delav skogsvårdsstyrelsernas verksamhet bör. enligt RRVs mening. den av utredningen föreslagna s. k. uppdragsmodellcn vara väl lämpad som finansierings- och anslagskonstruktion. — — — RRV anser det viktigt att det ekonomiska målet för uppdragsverksamhe- ten preciseras noggrant. För liknande verksamheter har statsmakterna tidigare fastställt detta mål till full kostnadstäckning.

— — — För att ett system med regionala taxor skall vara meningsfullt

krävs — — — att mcrkostnaderna för administrationen av denna typ av taxor uppvägs av fördelarna med den regionala kostnadsanpassningen. — — — RRV förutsätter — —— — att skogsstyrelsen närmare belyser beho-

vet av regionala taxor.

Skogsstyrelsen bör. efter samråd med RRV, fastställa taxorna för upp- dragsverksamheten. Det bör vidare vara skogsstyrelsens uppgift att dels utveckla den kalkylmodell enligt vilken avgifterna skall beräknas. dels tillse att fastslagna kalkylprinciper följs. RRV vill peka på. att ett system med regionala taxor snarast ökar kravet på kalkylmodellens utformning resp. uppföljningen av modellens tillämpning.

Frö— och plantverksamhetens art och fördelning under året motiverar enligt utredningen att denna verksamhet bör undantas från de bestämmel- ser om räkenskapsår som normalt gäller enligt förordningen (.l979zl2l2) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring. Enligt RRVs mening bör skogsvårdsorganisationens externa bokslut enligt bokföringsförord- ningen. upprättas per budgetår. Detta bokslut bör omfatta samtliga verk- samhetsgrenar inom den nya skogsvårdsorganisationen.

Utöver det externa årsbokslutet måste självfallet andra typer av resultat- rapporter upprättas inom organisationen. Sannolikt erhålls den mest ända- målsenliga bilden av frö- och plantverksamhetens ekonomi vid en rappor- tering per kalenderår. Hänsyn till detta förhållande får därför tas vid utformningen av den framtida interna redovisningen för hela organisatio- nen.

RRV avstyrker — — — utredningens förslag att de medel som flyter in vid fastighetsförsäljningar direkt skall få utnyttjas för ändamål som kom- mer till uttryck inom ramen för skogsvårdsorganisationens budgetprocess. Principen för sådana medel bör snarare vara att de tillförs statsbudgeten. Behovet av nya investeringar för skogsvårdsorganisationen får sedan prö- 7 Riksdagen [1980/'N. I .ru/nl. Nr [30

• Sida 86
•  Original

Prop. 1980/81: 136 86

vas på sedvanligt sätt i budgetprocessen. En sådan lösning torde. enligt RRVs uppfattning. förbättra möjligheterna att i framtiden ompröva verk— samhetens omfattning.

7.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser den av utredningen förordade uppdragsmodellcn mycket lämplig för skogsvårdsstyrelsernas avgiftsbe- lagda verksamhet. — — — Utredningens förslag till anslagskonstruktion bör i princip godtas. Följ- ande skall dock framhållas. Vid beräknandet av anslag för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsupp- gifter är det nödvändigt att detta sker från den förutsättningen att styrelser- na erhåller full kostnadstäckning för den basorganisation som dessa upp- gifter kräver och som skulle erfordras även utan någon serviceverksamhet vid styrelserna. Det måste i sammanhanget observeras att dagkostnaden för den offentliga verksamheten ökar om uppdragsverksamheten minskar i omfattning eftersom de fasta kostnaderna då i högre grad måste belasta myndighetsutövningen.

Utredningen har anfört bl. a. att om uppdragsverksamheten hastigt skul- le minska i omfattning och underskott härigenom uppstå statsmakterna bör anvisa särskilda medel för att täcka underskottet och för att underlätta åtgärder för att på längre sikt anpassa organisationen med hänsyn till ändrade förhållanden. Skogsstyrelsen vill särskilt understryka detta utta- lande. Exempelvis kan en nedgång i den skogliga beredskapsverksamheten åtminstone övergångsvis skapa ekonomiska problem som måste lösas med hjälp av statliga bidrag.

Beträffande taxesättningen i skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksam- het framhåller utredningen att det i huvudsak finns två alternativ. Det ena är att taxan är densamma i hela landet och det andra är att taxorna varierar mellan regioner med hänsyn till produktionsförutsättningar, kostnadsför- hållanden m.m. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det senare alternativet av olika av utredningen åberopade skäl är att föredra i fråga om flertalet åtgärdsslag. — —- —

Skogsstyrelsen bör som utredningen föreslår ges ett totalt resultatansvar för uppdragsverksamheten och således ha möjlighet att omfördela över- skott från en skogsvårdsstyrelse till en annan styrelse med underskott.

7.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: - — — Arbetsmarknadsmyndighe- ten bör genom särskild överenskommelse ekonomiskt svara för temporärt övertalig personal.

7.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Det är av synnerlig vikt att uppdragsverksamhetens finansiering möjlig-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1980/81:136 87

gör en balansering av under- och överskott i verksamheten. Underskott som uppkommit på grund av verksamhetens minskning bör täckas av staten till dess en anpassning av verksamheten hunnit ske. Taxorna bör vara likartade inom tämligen stora regioner. — — — Skogsvårdsstyrelsernas redovisningssystem bör utvecklas för att ge möjlighet till bättre kostnads- och intäktsanalys. kalkylering samt uppfölj- ning av resultat under löpande budgetår.

7.11 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Betr finansieringen av upp- dragsverksamheten vill skogsvårdsstyrelsen tillstyrka den i utredningen föreslagna modellen — — —.

7.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Styrelsen delar utredningens uppfattning i frågorna som rör myndighetsuppgifter. uppdragsverksamhet och investeringar. Det framlagda förslaget till detaljutformning av finan- sieringssystemet finner vi vara väl underbyggt. — — — Dilemmat i nuva- rande system kvarstår och kommer vid ett förstatligande troligen att för- värras. — — — Hittills har vissa friheter tagits på så sätt att vid en minsk- ning av uppdragsverksamheten har man låtit myndighetsuppgifter öka och omvänt låtit myndighetsuppgifter träda tillbaka vid stor uppdragsverksam- het. Kunde t.ex. en femårsplan åstadkommas så skulle möjligheterna väsentligt förbättras att klara uppkommande personalproblem. Utredning- en utgår från ett statiskt betraktelsesätt och dess förslag skulle om de genomfördes kunna leda till svårigheter och onödig handlingsförlamning i arbetet.

7.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Utredningens förslag tillstyrkes [i fråga om myndighetsuppgifterna] — — —. Av utredningens två redovisade anslagsmodeller kan styrelsen endast tillstyrka uppdragsmodellcn — — —. För vissa investeringar inom uppdragsverksamheten krävs ett snabbare besluts- och verkställighetsförfarande än att gå via en traditionell anslags- framställning. — — —

— — — Styrelsen förutsätter att dessa synpunkter beaktas vid utform- ningen av ett framtida finansieringssystem — — —

Styrelsen tillstyrker en taxeutformning där taxorna tillåts variera mellan regioner — — —. — — —

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om att få balansera överskotts- medel mellan olika verksamhetsår och föreslår dessutom att resp styrelse även fortsättningsvis bör få disponera en medelsreserv. vilkens eventuella ianspråktagande behandlas i samband med årlig verksamhetsplanering.

Tre av ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson. Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i reservation: Den av

• Sida 88
•  Original

Prop. 1980/81: 136 88

oss föreslagna fria förvaltningsrättsliga ställningen tillsammans med att uppdragsverksamheten skall vara ekonomiskt frikopplad från av statsmak- terna ålagda myndighetsuppgifter gör. att det formella kravet på ett statligt anslagsbeviljande för denna verksamhet automatiskt bör bortfalla. — — — I stället bör nu gällande principer bibehållas bl.a. innebärande möjligheter att bygga upp en egen medelsbehållning inom varje skogsvårdsstyrelse.

Vi anser — — — att investeringar för uppdragsverksamheten både skall beslutas. verkställas och finansieras av resp skogsvårdsstyrelse.

7.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: — — —

Den av utredningen föreslagna modellen med ett myndighetsanslag. ett 1000 kronorsanslag för uppdragsverksamhet och ett investeringsanslag kan skogsvårdsstyrelsen tillstyrka. — — —

Inom varje skogsvårdsstyrelse måste det finnas en basorganisation för myndighetsuppgifter. — — — Samtliga kostnader för denna organisation såsom löner, sjukvård. sociala avgifter. resor. expenser och lokaler bör bestridas med statliga medel. —- — — En möjlighet till kredit mot ränta borde —- — — öppnas för uppdragsverksamhetens investeringar.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas taxor för uppdragsverksamhet föror- dar styrelsen alternatiVet med regionalt anpassade taxor.

7.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: — — — Skogsvårdsstyrelsen yrkar avslag på utredningens förslag beträffande skogsvårdsavgiften. I en organi- sation. där myndighetsfunktionen och uppdragsverksamheten klart skiljes åt enligt utredningens förslag. skulle en "återbäring" av skogsvårdsavgif- ten till skogsbruket via skogsvårdsstyrelsernas taxor passa väl in. samti- digt som det ursprungliga syftet bevarades och skogsvården främjades. Med hänsyn till den tyngd som tillmäts skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet bör de garanteras en viss minimiorganisation för att även under perioder med vikande uppdragsverksamhet kunna fullfölja sina myndighetsuppgifter. En icke oväsentlig del offentlig verksamhet utförs nämligen i samband med uppdragsverksamheten utan att offentliga re- surser behöver tas i anspråk.

7.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdsstyrelsen biträder i stort de förändringar som föreslås beträffande finansieringssystemet.

Skogsvårdsstyrelsen ifrågasätter behovet av ett särskilt investeringsan-

slag. — — — Det vore — — — smidigare om den enskilda styrelsen fick möjlighet att i budgeten för uppdragsverksamheten få göra avsättning för ny- eller återanskaffning av — — — utrustning.

Skogsvårdsstyrelsen finner utredningens förslag beträffande taxesätt- ningen vara bra. — — —

• Sida 89
•  Original

Prop. 1980/81: 136 89

7.18 Skogsvårdsstyrelsen i. Malmöhus län: De sammanfattande krav som utredningen ställer på finansieringssystemet — — — kan anses vara princi- piellt riktiga. Särskilt understrykes utredningens uttalande. att linansieringssystemet bör medge att beslut kan decentraliseras i lämplig utsträckning. Detta är mycket angeläget för att främja kostnadsmedvetande och effektivisering. Styrelsen delar också uppfattningen om att resursanvändningen skall kunna redovisas så entydigt som möjligt för olika verksamheter. — — —

Erfarenheten visar — — — att det är svårt att bedriva entreprenadverk- samhet med full kostnadstäckning. speciellt när den huvudsakligen bedrivs inom småskogsbruket. — — —

För den totala uppdragsverksamheten inom vår skogsvårdsstyrelse har det emellertid varit möjligt att tillgodose de ekonomiska kraven och därför har policyn varit att acceptera ekonomiskt svaga delprogram inom upp- dragsverksamheten. — — —

Enl. styrelsens uppfattning skulle det innebära stora fördelar om denna "fastighetsskatt" [skogsvårdsavgiften] ånyo kunde utnyttjas för det ur- sprungligen avsedda ändamålet.

7.19 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: — — — Det synes — — — rimligt att skogsvårdsavgiften även i fortsättningen får användas till att hålla nere taxorna. Detta behöverju inte rubba principen om självfinansiering. efter- som markägarna själva betalar avgifter.

7.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Utredningens förslag till- styrks i princip. — — —

Utredningen har föreslagit att taxorna (produktpriserna) för uppdrags- verksamheten bör variera mellan regioner och fastställas enligt självkost- nadsprincipcn. Styrelsen delar i princip utredningens uppfattning men vill påpeka att taxorna bör vara enhetligt: i hela landet i de fall så är möjligt.

7.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har ingen erinran mot huvudlinjerna i förslaget. [myndighetsutövningen] — — — Så långt skogsvårdsstyrelsen kan bedöma förefaller utredningsförslaget vara en lämplig konstruktion. En stor fördel är att beslutanderätten enligt förslaget inom givna ramar läggs på skogsvårdsstyrelsenivå.

7.24 Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: Utredningens förslag medför på grund av den tunga och tidsödande beslutsprocessen för bland annat investeringar att leasing kommer att användas trots att denna är kostsam och den hyrda materielen många gånger fungerar dåligt på grund av utebli- ven vård. Skogsvårdsstyrelsen måste själv kunna besluta om investeringar och användning av överskott. — — — Dessutom bör investeringar i största

• Sida 90
•  Original

Prop. 1980/81:136 90

möjliga utsträckning göras med medel som skapas i rörelsen. — — — Bäst vore att göra hela serviceverksamheten vid varje skogsvårdsstyrelse af- färsmässig såsom skedde med frö- och plantverksamheten 1960. Då skulle ett lokalt engagemang växa fram till båtnad såväl för statens ekonomi som för den framtida produktionen i skogarna. — — —

7.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyr- ker utredningens förslag att en anslagskonstruktion väljes enligt uppdrags- modellen. — — —

Utredningen behandlar — — — frågan om hur förmanskårens arbetsupp- gifter skall anpassas till en växlande instensitet i beredskapsverksamheten. — — — Arbetsmarknadsverket bör ta på sig att svara för nettokostnaden för temporärt övertaliga beredskapsförmän under sådana perioder. — — — Med nettokostnad avses i detta sammanhang vad som ej kan täckas genom annan avgiftsbelagd eller offentlig verksamhet.

Beträffande budgetprocess. taxesättning. verksamhetsplanering m.fl. ekonomidetaljer instämmer skogsvårdsstyrelsen i de principiella riktlinjer som utredningen föreslår.

7.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Mot det föreslagna systemet för den del av verksamheten som avser myndighetsutövning finns ingen erinran. Av de diskuterade finansieringssystemen för uppdragsverksamhe- ten synes uppdragsmodellen vara att föredraga. men även den förefaller oroväckande byråkratisk och främjar knappast kostnadsmedvetandct eller rationaliseringsåtgärder. — — — Skogsvårdsstyrelserna bör få en betydan— de frihet att göra affärsmässigt motiverade investeringar.

7.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Skogsvårdsstyrelsen biträder utredningens förslag om finansieringssystemets uppbyggnad med upp- dragsmodellcn som grund. Budgetprocessen synes ändamålsenlig för organisationens verksamhet och styrelsen noterar med tillfredsställelse de möjligheter som finns för lokal anpassning och inom vissa gränser val av taxesystem i uppdragsverk- samheten.

Styrelsen vill framhälla angelägenheten av ett nära samarbete mellan ekonomienheterna i skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna samt att det upprättas ett ekonomiadministrativt system för verksamhetsplanering. budget, uppföljning och redovisning lättillgängligt och hanterbart för an- svariga på olika nivåer.

7.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till- styrker principförslaget om anslag för myndighetsuppgifter. anslag för investeringar och formellt anslag för uppdragsverksamhet samt att betal- ning för bidragsförmedling får tas ur bidragsanslag.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1980/81: 136 91

— —— — Uppdragsverksamhetens betydelse för att betala skogsvårdssty- relsens fasta kostnader samt konsekvenserna av detta om uppdragsverk- samheten minskar bör belysas ytterligare.

Förslaget om utvecklad budgetprocess byggd på verksamhetsplanering tillstyrks. — — -—

Utredningen vill förbehålla skogsstyrelsen beslut om taxor för uppdrags— verksamheten samt hävdar att skogsstyrelsen måste ha total". resultatan- svar för att garantera att uppdragsverksamheten går i hop. Skogsvårdssty- relsen anser att detta inte är nödvändigt. Skogsvårdsstyrelsen kan och bör var och en för sig ansvara för sin egen uppdragsverksamhet "bl. a. genom att själva välja taxeform — — — samt beräkna och fastställa taxan. — — —

7.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Styrelsen tillstyrker utredning- ens förslag till nytt finansieringssystem. Beträffande uppdragsverksamheten anser styrelsen regiclnvisa taxor vara att föredra framför enhetliga rikstaxor — — —. — — — Om investe- ringarna skall beslutas den långa vägen genom skogsvårdsstyrelsen. skogs- styrelsen — — — departement. riksdag kan det dröja nästan två år mellan plantskolans beslut om anskaffning och plantskolans användande av mate- rial. En stor fördel är om skogsstyrelsen har tillgång till ett anslag gällande alla investeringar så att nuvarande korta tidshorisont kan behållas. — — —

7.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig till utredningens förslag rörande finansiering av verksamheten och vill särskilt framhålla fördelen med att för uppdragsverksamheten tillämpa anslagskon- struktionen enligt den s.k. uppdragsmodellen. — — —

7.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen delar ut- redningens uppfattning att uppdragsmodellcn är det finansieringssystem som bäst gagnar den förordade verksamhetsinriktningen.

— -— — Om inte myndighetsutövningens kostnader i en basorganisation anpassad till insatser i nivå med de skogspolitiska ambitionerna finns analyserad och redovisad finns risk för antingen alltför passiv myndighets- insats eller ett driftsunderskott — — —. — — —

Principen för'fmansieringen av uppdragsverksamheten bör självklart vara att taxesättningen inte leder till konkurrensfördelar gentemot andra uppdragstagare. — — — Skogsvårdsstyrelsen anser att ett system med regionvisa taxor är att föredra jämfört med rikstaxa.

— — — Om anledning finns att i visst läge av regionalekonomiska eller andra skäl lindra effekterna av geografiskt betingade kostnader för verk- samheten är det bättre att detta sker via rabattering av "taxor i särskild ordning än genom transfereringar inom organisationen av överskott som förväntas uppkomma via lokala överskott genom enhetliga rikstaxor.

] anslutning till fmansicringssystemet vill skogsvårdsstyrelsen under-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1980/81: 136 92

stryka vikten att ny programplan och tidsredovisningssystem utformas enligt statskontorets förslag med renodling av mål och medel. — — —

7.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot utredningens förslag men vill i fråga om uppdragsverksamhetens finansi- ering framhålla betydelsen av att beslutanderätten inom givna ramar läggs på regional nivå. d.v.s. skogsvårdsstyrelsen.

7.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: — — — Som utredningen i tidigare sammanhang har framhållit skall i första hand näringen själv klara sitt eget servicebehov. Detta försenas och försvåras om myndigheten genom sin uppdragsverksamhet erbjuder service som till någon del innebär subventionering av taxan.

7.44 Centralorganisationen SACO/SR: [Utredningen] är mycket kritisk till nuvarande finansieringssystem. SACO/SR instämmer i denna kritik. — — —— SACO/SR tillstyrker utredningens förslag till nytt finansieringssy- stem. Det är synnerligen angeläget. att anvisade medel för myndighetsupp- gifterna. i motsats till nuläget. täcker de totala kostnaderna. — — — Det bör klarläggas vilka resurser som krävs för att myndighetsutövning- en skall vara självbärande oavsett uppdragsnivån. —- — —

— — — diskussionen om omfördelning av styrelsers eventuella överskott kan ge intryck av att vissa län skall subventioneras av övriga län. Detta synsätt är rationaliseringshämmande och står samtidigt i strid med logiken i resonemanget om rcgionstaxor -— — —. — — —

7.46 Tjänstemännens centralorganisation: Den starka betoningen av myn- dighetsuppgifter bör innebära att organisationen ges garantier för att kunna fungera även under perioder med låg serviceverksamhet. Denna kan icke betraktas som en fast resurs.

8 Vissa resursfrågor

Flera remissinstanser stryker under behovet av resursförstärkningar på de områden som utredningen har redovisat. främst rådgivningen och per- sonaladministrationen. Några anser att utredningens beräkningar är alltför försiktiga. ett par andra att även omprioriteringar bör kunna skapa utrym- me för ambitionshöjningar.

8.1 Statskontoret: ——— Statskontorets samlade bedömning av den skärpta skogsvårdslagens effekt på resursbehovet är att det bl.a. med hänsyn till den förenklade lagtillsynen och möjligheterna till effektivisering

• Sida 93
•  Original

Prop. 1980/81: 136 93

av information och rådgivning inte krävs några ökade insatser på längre sikt men att eventuellt särskilda informationsinsatser kan krävas i ett övergångsskede. En utvidgning av skogsinventeringen bedömer verket däremot skulle komma att medföra ett ökat resursbehov i enlighet med den beräkning som finns redovisad i statskontorets rapport.

8.3 Riksrevisionsverket: — — —

Utredningen har inte diskuterat möjligheterna att genom besparingar i form av rationaliseringar eller omprövning av pågående verksamhet finan- siera de redovisade kraven på resursökningar. Sådana effektivitetshöjande åtgärder torde stå att finna inom organisationen. RRV vill i detta samman- hang också peka på de potentiella vinsterna med en ökad samordning av skogs- och lantbruksorganisationernas verksamheter. En sådan samord- ning kan t. ex. innebära att de regionala enheternas lokaler och kanslifunk- tioner samutnyttjas. Än viktigare torde det dock vara att söka en innehålls- mässig samordning av verksamheterna.

8.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser i likhet med utredningen att den föreslagna förstärkningen av PA-fiinktionen vid skogsvårdsstyrelserna kräver särskilda resurser — — —. Vad gäller behovet av resurser för skogsvårdsstyrelsernas framtida myndighetsuppgifter är skogsstyrelsen liksom utredningen av den uppfatt- ningen att det krävs en kraftig resursförstärkning. — — —

— — — skogsstyrelsen vill understryka det angelägna i att styrelsens AR- enhet förstärks med en handläggare under den tid omorganisationen ge- nomförs.

8.8 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: Enligt styrelsens uppfattning är det omöjligt att genomföra den nya organisationen och uppfylla den nya skogspolitikens målsättning utan resursförstärkning.

8.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Allmänt sett finns. som utredningen också anför. behov av ökade resurser. Styrelsen vill för sin del framhålla värdet av ökade resurser till informations- och rådgivningsverksamheten.

8.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen under- stryker att förstärkning av resurserna krävs till den angelägna förstärkning- en av PA—funktionen. Personalen är organisationens viktigaste resurs. Därför är det angeläget att det även vid mindre skogsvårdsstyrelser finns en fristående personaladministrativ funktion med kvalificerad expert.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1980/81: 136 94

8.11 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Betr resursfrågorna vill skogsvårdsstyrelsen endast allmänt tillstyrka de anslagsbehov som utred- ningen redovisat — — —. — — — Möjligheterna att med verksamhetsplane- ring m.m. ytterligare rationalisera verksamheten är dock begränsade.

8.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Omorganisationen krä- ver — — — resursförstärkningar. men det är möjligt att dessa skulle kunna begränsas om verksamhetens omfattning redovisas på annat sätt än genom förbrukade tjänstgöringsdagar. Om man t.ex. i stället redovisade arealen mark som blivit föremål för skogsbrtiksplanläggning och lämnade uppgift på besiktigad hyggesareal. röjningsareal etc. skulle ett bättre mått erhållas på effektiviteten än vad som nu är fallet. — — — Ett annorlunda redovis- ningssätt skulle omgående avslöja brister i planeringen och det är därför troligt att denna skulle förbättras med ett effektivare resursutnyttjande som resultat. -- — —

8.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: — — — Resurserna för rådgiv- ningsinsatser till skogsägare av olika kategorier behöver — — — aVsevärt förstärkas.

De personaladministrativa frågorna har i nuvarande organisation varit eftersatta. Dessa frågor bör fortsättningsvis ägnas större intresse. varför troligtvis en resursförstärkning på detta område blir nödvändigt.

— — — Det ökade behovet av att medverka i samhällsplaneringen kräver — — — ytterligare personalresurser.

8.14 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: — - — Utredningen föreslår också en ”mindre" resursförstärkning till skogsstyrelsens AR-enhet med hänsyn till ökat arbete i samband med omorganisationen. En sådan resursför- stärkning skulle också behövas på skogsvårdsstyrelserna — — —.

— — -— Det är — — — viktigt att inte bara distriktsorganisationen för- stärks utan även den regionalt placerade personalen.

Även övriga resurser på i första hand fältsidan bör bli föremål för en översyn. Därmed avses kontorslokaler. tekniska hjälpmedel. kontorsser- vice. m.m. — — —

8.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: —- — — Skogsvårdsstyrelsen kan för egen del genomföra omorganisationen i stort sett inom ramen för nuvarande personalresurser. För att kunna genomföra de myndighetsupp- gifter som är önskvärda inom länet krävs emellertid resursförstärkning eller att resurser för detta förs över från uppdragsverksamheten till myn- dighetsutövningen. — — —

• Sida 95
•  Original

Prop. 1980/8 ! : 136 95

8.l6 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Betydande rcsursförstärkningar är helt avgörande för huruvida en organisation skall vara meningsfull. Med hänsyn till de ständigt ökade krav som ställs på skogsvårdsstyrelserna är ökade resurser. framför allt på fältsidan. mera angelägna än en omorgani-

sation. — - — En — — — minskning av administrationen med närmare 25% förefaller — — — icke möjlig. 8.17 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Skogsvårdsstyrelsen

finner det självklart att dimensioneringen av de tilldelade resurserna för myndighetsutövning sker med hänsyn till de beslutade skogspolitiska rikt- linjerna. — — —

8.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Föreslagen administra- tion bl.a. inom PA kräver hos oss en påtaglig resursförstärkning. — — — — — — fortsatt tryggad anställning med bl.a. vidareutbildning krävs för den jämförelsevis stora förmanskår som finns för beredskapsverksamhe- ten. _— — —

8.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Skogsvårdsstyrelsen de- lar utredningens uppfattning att resursförstärkning behövs och inom vilka verksamheter förstärkningen är mest angelägen. Den av utredningen be- räknade alnslagsuppräkningen — — — förefaller dock alltför lågt beräknad.

8.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen har redovisat bak- grunden och skälen till behovet av utökade resurser. Skogsvårdsstyrelsen instämmer helt i beskrivningen men skulle samtidigt gärna sett att den utvecklats ytterligare. Styrelsen ser det som mycket viktigt att möjligheter- na att redovisa fakta kring de skogliga åtgärderna förbättras och att konse- kvenserna av insatta respektive uteblivna insatser från skogsvårdsorgani- sationens sida kan belysas. — — —

8.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen biträder helt utredningens förslag om ökade resurser för en intensivare tillsyn och skogsvård nu och en bättre skog i framtiden.

8.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — Det vore ytterst olyckligt. om skogsvårdsorganisationen inte skulle få de resurser. som krävs och som redovisats i utredningen. för att fullfölja de intentioner som den nya lagen är ett uttryck för.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län finner. som tidigare framhållits, utredningens förslag och intentioner väl avvägda och motiverade. i förhål- lande till den skogspolitik som slagits fast av statsmakterna. — — —

inom de län som är mycket stora men likväl endast har en skogsvårds- sektion bör antalet handläggare kunna ökas med 1—2 tjänster. — — —

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81: 136 96

8.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — vill understryka nöd- vändigheten av att organisationen tilldelas tillräckliga resurser om den fastlagda skogspolitiken skall kunna fullföljas på den förutsatta ambitions- nivån.

8.29 Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: En absolut förutsättning för ge- nomförandet av den nya skogspolitiken — — — är att skogsvårdsstyrel- serna ges ökade resurser. — — —

8.30 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Mot bakgrunden av dels det skogspolitiska beslutet om höjd ambitionsnivå för skogsvården och dels bristerna i skogstillståndet anser styrelsen att utredningens förslag om resursförstärkning är tilltagna i underkant. — — — förstärkningen bör en- ligt styrelsens mening framför allt sättas in på rådgivning riktad till skogs- ägare och på återväxtkontroll.

8.31 Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: — — — Den starka samspelsef— fekten mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet gör att vid minskad taxebetald volym ökar myndighetsutövningens kostnader beroen- de på minskad fördelningsbas för fasta kostnader och viss ökning även av rörliga kostnader genom minskade möjligheter till samordning av uppdrag och offentlig insats under samma förrättningsresa. Visst fog torde även finnas för en positiv syn på att en önskvärd ökning av självverksamhet i ' skogsvården leder till något ökad efterfrågan på främst rådgivning.

Utredningens förslag till nytt finansieringssystem är i princip progressivt och skulle kunna ge möjlighet till långsiktigt stabil myndighetsinsats. Den resursbcräkningsmodcll som valts gör dock att myndighetsinsatsens nivå blir finansieringstekniskt beroende av tippdragsvolymen. ] stället borde utredningen som en grundplatta för resursdiskussionen ha presenterat volym och kostnad för en basorganisation exklusive uppdragsverksamhet. Ovanpå detta bör läggas en redovisning av kostnadsstrukturen vid olika uppdragsnivåer med en sund beräkning av verksamhetsdelarnas kostnads- ansvar. — — —

8.37 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Det är angeläget att skogsvårdsstyrel- serna tar ställning till huruvida omprioriteringar och rationaliseringar av verksamheten. vid sidan av en eventuell resursft'irstärkning. kan underlätta genomförandet av den nya organisationen och verkställandet av bl.a. de arbetsuppgifter som tillkommit i samband med [979 års skogsvårdslag.

8.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Mot bakgrund av de av utredningen redovisade uppgifterna för skogsvårdsstyrelsen och betydelsen av att — som tidigare nämnts —— kunna leva upp till skogsvårdslagens intentioner

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/81: 136 97

ställer länsstyrelsen sig helt bakom de av utredningen framförda kraven på resursförstärkning.

8.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Såväl utredningen som statskon- toret pätalar ett behov av ökade resurser till extern rådgivning och infor- mation. Länsstyrelsen fäster största vikt vid detta förslag. — — — Om SVS ska kunna fullgöra sin uppgift att initiera en betydande förbättring av skogsvården måste enligt länsstyrelsens uppfattning en särskild. målinrik- tad resursförstärkning ske. — — —

8.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: — — — SSR delar upp- fattningen att behov av ökade resurser behövs till informations- och råd- givningsverksamheten. —— — — utredningens förslag om rcsursförstärkningar för tillsyn enligt skogsvårdslagen synes inte vara tillräckligt motiverade.

8.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Vi är medvetna om att de nya riktlinjerna liksom det angelägna i att få en bättre skogsproduktion till stånd ställer ökade krav på SVO. vilka inte torde kunna tillgodoses inom nuvarande organisation och anslagsramar. Å andra sidan är det svårt för en utomstående part att på föreliggande material kunna göra en bedöm- ning av föreliggande beräkningar. Vi får utgå ifrån att utredningen med beaktande av det allmänt omfattande önskemålet om återhållsamhet vad gäller vidare expansion inom den offentliga sektorn samt av möjliga ratio- naliseringsåtgärder inom nuvarande organisation har hamnat på ett rimligt resultat.

Vi noterar med tillfredsställelse att tyngdpunkten i uppräkningen av antalet tjänstgöringsdagar ligger på distriktsorganisationen och fältverk- samheten. Säsom framgår av det tidigare anser vi att det i första hand är informations- och rådgivningsverksamheten som skall tillgodoses vid eventuella förstärkningar. ] det sammanhanget vill utskottet erinra om den sakkunskap som finns representerad på bolagsskogsbrukets staber och förvaltningar. l högre grad än som hittills varit fallet bör en samverkan kunna ske till båtnad såväl för inbördes erfarenhetsutbyte som för rådgiv- ningen till privatskogsbruket.

8.44 Centralorganisationen SACO/SR: — — — Med hänvisning till rådande brister i skogstillståndet och de beslut och uttalanden om höjd ambitions- nivå för skogsvården som riksdagen gjorde 1979. föreslår utredningen en anslagsuppräkning med cirka l0 miljoner i förhållande till budgetåret |978/ 79 för skogsvårdsstyrclsernas utökade myndighetsuppgifter. Denna re- sursökning är ingalunda tillräcklig. — — —

] väsentlig utsträckning bör de ökade resurserna styras till rådgivnings— och informationsverksamhet. Stöd till översiktlig skoglig planering och till

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81: 136 93

skogsbrukets behov av färska flygbilder må beaktas vid fördelning av resursförstärkningen.

8.46 Tjänstemännens centralorganisation: — — — En kraftig förstärkning måste — — — ske. Konkret innebär detta en personalförstärkning för i första hand fältverksamheten. — — —

[TCO] vill samtidigt kraftigt understryka fältverksamhetens betydelse för skogsvårdsorganisationens möjligheter att ge reell innebörd åt den nya skogspolitiken.

Även övriga resurser på i första hand fältsidan bör bli föremål för en översyn. Därmed avses kontorslokaler, tekniska hjälpmedel. kontorsser- vice m.m. — — —

• Sida 99
•  Original

Prop. 1980/81: 136