med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av existensminimum, m. m.
Prop. 1980/81: 139 Regeringens proposition
1980/81: 139
med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av existensmini-
mum, m. m.;
beslutad den 19 februari 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i : bifogade utdrag av regeringsprotokoil.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås skattefrihet för inkomster upp till 5000 kr. av icke yrkesmässig bär- och svampplockning. Meningen är att de nya reglerna skall tillämpas redan vid 1982 års taxering och alltså gälla fr.o.m. 1981 års inkomster.
Vidare föreslås ändrade regler för beräkning av existensminimum vid inkomsttaxeringen. De nya reglerna innebär att de s.k. normalbeloppen för framtiden skall beräknas på grundval av konsumentprisindex.
I propositionen tas slutligen upp några smärre följdändringar till bl. a. de nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.
tl Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 139
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att 19 och 20 §§, punkt 5 av anvisningarna till 188 samt punkt 1 av anvisningarna till 508 kommunalskattelagen (1928: 370) -skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 &!
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fali som avses 1 lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 328 I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;
ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
! Senaste lydelse 1979: 1157.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel. som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-
lopp för år: periodiskt understöd etler därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20§ eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp;
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;
studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbi-
drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik-
ställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnhämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
kompensation av staten för ben- kompensation av staten för ben-
sinskatt på bensin som förbrukats sinskatt på bensin som förbrukats
vid yrkesmässig användning av mo- = vid yrkesmässig användning av mo-
torsåg. torsåg;
intäkter av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5000 kro-
nor, såvida intäkterna inte kan hän-
föras till rörelse som den skattskyl-
dige driver eller utgör lön eller lik-
nande förmån.
Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 218.
(Se vidare anvisningarna.)
20 8?
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43§ 3 mom.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plock-
ning av vilt växande bär och svam-
par till den del kostnaderna inte
överstiger de intäkter som är skat-
tefria enligt 19§;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år: .
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;
svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349); avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;
avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;
belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75§ uppbördslagen (1953: 272);
avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978: 268);
ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;
kapitalförlust m. m.
(Se vidare anvisningarna.)
? Senaste lydelse 1980: 1054.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 18§
5? Icke yrkesmässig avyttring 5. Icke yrkesmässig avyttring av av en eller flera utanför den skatt- en eller flera fastigheter här i riket, skyldiges hemortskommun belägna som är belägna utanför den skattfästigheter här i riket utgör en sär- skyldiges hemortskommun, utgör skild förvärvskälla för en var av de en särskild förvärvskälla för var kommuner, där den eller de avytt- och en av de kommuner, där den rade fastigheterna äro belägna, me- eller de avyttrade fastigheterna är dan icke yrkesmässig avyttring av belägna. Icke yrkesmässig avytten eller flera fastigheter i hemorts- ring av en eller flera fastigheter i kommunen och av annan egendom hemortskommunen och av annan än fastigheter här i riket ävensom egendom än fastigheter här i riket deltagande i lotteri hänföras till en samt deltagande i lotteri hänförs förvärvskälla. Sådan förvärvsverk- däremot till en förvärvskälla. Såsamhet av ifrågavarande slag, var- dan förvärvsverksamhet av nu av inkomsten jämlikt 5983 mom., nämnt slag, varav inkomsten enligt 69§ eller 72§ 1 mom. skall beskat- 59§3 mom. eller 72§ 1 mom. skall tas i Stockholm för gemensamt beskattas i Stockholm för gemenkommunalt ändamål, skall dock samt kommunalt ändamål, skall anses utgöra en särskild förvärvs- dock anses utgöra en särskild för-
källa. värvskälla.
till 508
1.” Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t.ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.
Existensminimum i det särskilda Existensminimum 1 det särskilda fallet bestäms med ledning av nor- fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. malbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensam- Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 95 procent, för stående skattskyldig 15300 kronor, sammanlevande makar 165 procent för sammanlevande makar 26600 och för varje barn 40 procent av kronor och för varje barn 6 500 krobasbeloppet enligt lugen (1962:381) nor multiplicerade med det tal om allmän försäkring för december UVämförelsetal) som anger förhålmånad året före det kalenderår landet mellan det allmänna prislä-
> Senaste lydelse 1969: 749. ? Senaste lydelse 1980:73. 12 Riksdagen 198081. I saml. Nr 139
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse
som föregår taxeringsåret. Nor- get i oktober månad året före in-
malbeloppen skall anses innefatta komståret och prisläget i oktober
alla vanliga levnadskostnader utom 1980. Förändringarna i det allbostadskostnad, som beräknas sär- männa prisläget skall därvid beräkskilt och läggs till normalbeloppen. — nas på grundval av konsumentpris-
index. Normalbeloppen skall av-
rundas uppåt till helt hundratal kro-
nor. Normalbeloppen skall anses
innefatta alla vanliga levnadskost-
nader utom bostadskostnad, som
beräknas särskilt och läggs till nor-
malbeloppen.
Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.
Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttoin-
täkter — inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med
tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och från arbetet. Bestär inkomsten av sådan
livränta som avses I 32§2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som inte
är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare
tas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32§ 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag
medräknas inte i inkomsten. . När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhällandena uppskattas på ett riktigt sätt. speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.
Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t.ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av
billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas
anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s.k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges
om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder. arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Ä andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskatt-
ningsåret. Existensminimum för dei, skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet. om det är motiverat av särskilda skäl.
Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden som anges i 50§2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion eniigt 2 §4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272), skall detta beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.
Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1982 års taxering såvitt avser 19 och 2088 samt punkt '5 av anvisningarna till 18 §. Punkt I av anvisningarna till 50§ i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1983 års taxering.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958: 295) om sjömansskatt!
dels att 14§2 mom., 21§1 mom. samt 30 och 3288 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 14§ skall införas ett nytt moment, 3 mom., av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
2 mom? Inbetalas sjömans- 2 mom. Inbetalas sjömansskatt skatt senare än i I mom. sägs, skall senare än i I mom. sägs, skall restrestavgift och tilläggsavgift utgå be- avgift och tilläggsavgift utgå beräkräknade enligt bestämmelserna i nade enligt bestämmelserna i 58 § 1 58§1 mom. första, andra och tred- mom. uppbördslagen (1953:272). je styckena uppbördslagen. Till- Tilläggsavgiften bestäms dock i förläggsavgiften bestämmes därvid i hållande till det antal tidrymder av förhållande till det antal tidrymder sex månader, utöver den första, av sex månader, utöver den första, som har påbörjats efter utgången av som påbörjats efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen den tidpunkt, då skatten rätteligen skulle ha betalats, intill dess skatskolat erläggas, intill dess skatten ten inbetalas eller av sjömansskatinbetalas eller av sjömansskatte- tenämnden fastställs till betalning nämnden fastställes till betalning eller, i fall som avses i 17a§ andra eller, i fall som avses i 17a§ andra stycket, kravet överlämnas till instycket, kravet överlämnas till in- drivning. drivning. Befrielse från skyldighet att beta-
Redovisas icke sjömansskatt i la restavgift får meddelas, om särbehörig ordning, utgår restavgift skilda omständigheter föranleder beräknad enligt 58§ 1 mom. fjärde det. Närmare föreskrifter om detta stycket uppbördslagen. meddelas av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
3 mom. Redovisas — inte
sjömansskatt i behörig ordning på-
förs redaren förseningsavgift med
100 kronor. Vidare kan riksskatte-
verket anmana redaren att lämna
redovisning.
Har redare som har anmanats
att lämna redovisning inte fullgjort
denna skyldighet inom tid, som har
angivits i anmaningen, skall förse-
ningsavgift påföras med 200 kro-
nor.
Förseningsavgift får helt efterges
om särskilda skäl föreligger. När-
! Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. " Senaste lydelse 1971:814.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mare föreskrifter om detta medde-
las av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
A 21 § I mom.” Det åligger sjömansskattenämnden att
1) lämna besked beträffande de 1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställ- fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, da skall betala sjömansskatt, samt ävensom beträffande den tabell, en- beträffande den tabell, enligt vilken ligt vilken sjömansskatt skall beräk- sjömansskatt skall beräknas, nas,
2) fastställa grunder, enligt vilka 2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas drickspenningar skall uppskattas vid beräkning av sjömansskatt, vid beräkning av sjömansskatt,
3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag, 4) pröva ärenden angående revisionskrav,
5) meddela beslut i andra frågor 5) meddela beslut i andra frågor rörande erläggande och beräknan- rörande betalning och beräkning av de av sjömansskatt, sjömansskatt,
6) fastställa de belopp, med vilka 6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun, ersättning skall utgå till kommun landstingskommun och allmän för- och landstingskommun, säkringskassa,
7) lämna anvisningar i frågor an- 7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av gående betalning och uppbörd av sjömansskatt, sjömansskatt,
8) med tillämpning av bestäm- 8) meddela beslut i fråga om bemelser som riksskatteverket utfär- frielse från skyldighet att betala dar meddela befrielse från skyldig- restavgift, tilläggsavgift eler förhet att erlägga restavgift eller till- seningsavgift enligt denna lag. läggsavgift enligt denna lag.
30 8”
Underlåter redare att hörsamma Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 § eller 19 § tredje anmaning enligt 14§3 mom., 168 stycket första meningen, eller eller 198 tredje stycket första me-
ningen, eller
underlåter redare, som är skyldig underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, göra avdrag för sjömansskatt, att att fullgöra sådan skyldighet, eller fullgöra sin skyldighet, eller gör verkställer han avdrag med för lågt han avdrag med för lågt belopp, elbelopp, eller ler
redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14§1 mom., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11§,
> Senaste lydelse 1974: 777. + Senaste lydelse 1979: 176.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
kan riksskatteverket och i fall som anges i 198 tredje stycket första meningen, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet förelägga den försum-
lige lämpligt vite. Vite får cj bestämmas under 500 kronor. Om uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vitet före-
lagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.
Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde och femte styckena uppbördslagen tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf.
32 8
Talan mot sjömansskattenämn- Sjömansskattenämndens beslut i dens beslut i ärenden, som avses I ärenden som avses i 2181 mom. 3— 2181 mom. vid 3), 4) och 5). även- — 5 och 8 får överklagas hos kammarsom över nämndens beslut an- rätten genom besvär.
gående befrielse från erläggande av restavgift föres hos kammarrät-
ten genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som har redovisats eller hade bort redovisas
före ikraftträdandet.
" Senaste lydelse 1971: 415.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 2238 I mom., 43 och 45§§ samt 55§ I mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
2 §
I mom.? Såsom värde å fast I mom. Såsom värde av fast
egendom vid tidpunkt, som avses i egendom vid der tidpunkt, som 218, skall, där ej annat föranledes avses i 21§, skall gälla det föregåav vad i 2 mom. stadgas, gälla näst ende årets taxeringsvärde om inte föregående årets taxeringsvärde. bestämmelserna i 2 mom. föranle- Finnes sådana tillbehör till fastighe- der annat. Finns det sådana tillbeten som avses i 2 kap. 3 § jordabal- hör till fastigheten som avses i 2 ken skola dessa upptagas särskilt. kap. 3§ jordabalken skall dessa tas Bestämmelserna i 23§ vid F om upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § värdesättning av lös egendom äga vid F om värdesättning av lös egendärvid motsvarande tillämpning. dom tillämpas vid värderingen.
Fast egendom, som enligt kom- Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) ingår i munalskattelagen (1928: 370) ingår i förvärvskälla inom inkomststagen förvärvskälla inom' inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, jordbruksfastighet eller rörelse, värderas enligt reglerna i 238 F värderas enligt reglerna i 238 F andra stycket. tredje stycket.
$v
Vid beskattning av gåva skall i Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrät- tillämpliga delar lända till efterrättelse, förutom ovan särskilt angivna telse, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30§§8, vad i fråga om arvsskatt vi- 308§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4§2 och 3 mom., dare är stadgat i 4§2 och 3 mom., 14, 2088, 228 med undantag av I 14, 2088, 228 med undantag av 1 mom. andra stycket, 23§ med un- mom. andra stycket, 23§ med undantag av F andra stycket, 24- dantag av F tredje stycket, 24—- 278§§, 288 med undantag av vad i 27 §§, 28§ med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas, andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i ävensom 32 §; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen 32§ f) förekommande hänvisningen
till 198 i stället gälla 418 samt 28§ till 198 i stället gälla 41 § samt 288
första och tredje styckena tillämpas första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter som om gåvan utgjorde arv efter givaren, givaren.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. ? Senaste lydelse 1977: 1174. 3 Senaste lydelse 1974: 1053.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har gåva lämnats utan förbehåll Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskat- förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928: 370) i jordbruk med telagen (1928:370) i jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rörelse, binäringar, skogsbruk eller rörelse, som han äger direkt eller genom ju- som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestäm- ridisk person, skall, utöver bestämmelserna i första stycket, även melserna i första stycket, även 22§1 mom. andra stycket och 23 § 22§1 mom. andra stycket och 23§ F andra stycket tillämpas när gå- F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvota- voskatten bestäms. Har gåvotagaren inom fem år efter det skatt- garen inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan inträtt genom skyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller därmed jämförligt köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodel- fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes ning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller vä- död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva sentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde var- anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan ned- med den ursprungliga gåvan nedsatts. satts.
45 §"
Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av
1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;
2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;
3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8§ första stycket avsedd rätt;
4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;
B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a§ ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;
C) angående sådan i 32§a), b), C) angående sådan i 32 § a)-c) och c), e) och f) samt i 33§ 2 mom. €)-g) samt i 338 2 mom. angiven angiven omständighet, som föranle- omständighet, som föranleder efder efterbeskattning, dock ej där i terbeskattning, dock ej där i fall fall som avses i 32 § a) testamente, som avses i 32§a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit varom kännedom erhållits, blivit bevakat; bevakat;
D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 378 därmed i beskattningshänseende likställt fång.
4 Senaste lydelse 1976: 222.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.
55 §
1 mom.” Uppgå i dödsbo belop- I mom. Uppgår i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed pet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt reali- av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammaniagt serbara värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den inte till dubbla beloppet av den arvsskatt, som jämlikt 54§ skall av arvsskatt, som enligt 54§ skall fördödsboet förskjutas, eller föreligger skjutas av dödsboet, eller föreligger i andra fall för någon som är skatt- i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd skyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga hela svårighet att genast betala hela den den skatt, som belöper på honom skatt, som belöper på egendom som tillfallen egendom, må beskatt- har tillfallit den skattskyldige, får ningsmyndigheten medgiva, att beskattningsmyndigheten medge, skatten erlägges genom högst tio att skatten beralas genom högst tio årliga inbetalningar, dock att an- årliga inbetalningar. Anståndet får ståndet i intet fall må utsträckas till inte utsträckas till flera inbetalningflera inbetalningar än som prövas ar än som är nödvändigt. erforderligt.
I fråga om skatt som belöper på I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 23§ F andra bestämmelserna i 238 F tredje stycket får beskattningsmyndighe- stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges ten medge att skatten betalas gegenom högst tjugo årliga inbetal- nom högst tjugo årliga inbetalningningar. ar.
På regeringens prövning må i an- Föreligger synnerliga skäl får renat fall än som avses i föregående geringen i annat fall än som avses i stycke ankomma att, där för viss föregående stycke medge viss skattskyldig synnerliga skäl därtill skattskyldig att den skatt, som beäro, medgiva att den skatt, som be- löper på egendom som har tillfallit löper på honom tillfallen egendom, den skattskyldige, betalas genom erlägges genom högst tjugo årliga högst tjugo årliga inbetalningar. inbetalningar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas, såvitt avser 22 § I mom., 43 § och 55 § I mom. , om skattskyldighet inträtt efter 1980 års utgång.
5 Senaste lydelse 1977: 1174.
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-02-19
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten.
Bohman, Wikström, Friggebo. Mogäård. Dahlgren. Åsling, Söder, Krön-
mark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén. Holm. Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av existensminimum, m.m.
1 Inledning
Jag avser nu att ta upp några olika frågor som rör inkomstbeskattningen. Först vill jag behandla ett förslag om ändrade regler för inkomster av bäroch svampplockning. Denna fråga har uppmärksammats bl. a. av delega-
tionen för glesbygdsfrågor (1-1977:02). Önskemäl om ändrade regler har också framförts från olika organisationer. En gemensam utgångspunkt har
varit att nu gällande skatteregler kan lägga hinder i vägen för tillvaratagande av vilt växande bär och svampar. Man har begärt skattelättnader för att
stimulera enskilda till plockning.
Vidare avser jag att ta upp frågan om beräkning av avdrag på grund av
existensminimum vid inkomsttaxeringen. F.n. beräknas dessa avdrag med
ledning av s. k. normalbelopp som är anknutna till basbeloppen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL. För framtiden bör normalbelopp i
stället anknytas direkt till konsumentprisindex.
Slutligen vill jag behandla några smärre följdändringar till bl. a. de nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.
De förslag som jag nu tar upp innebär ändringar av lagtekniskt okomplicerad natur. Med hänsyn härtill anser jag det inte motiverat att höra
lagrådet.
2 Beskattning av bär- och svampplockning
Vår skattelagstiftning innehåller inte några särskilda bestämmelser om beskattning av inkomster från plockning av vildväxande bär och svamp. I
skattehänseende skall sådana inkomster således behandlas på samma sätt
som andra liknande inkomster. Beskattning kan ske under olika inkomst-
slag. I de flesta fall där en beskattning blir aktuell torde plockningsinkomsterna vara att hänföra till inkomst av tjänst. De kan i vissa fall tänkas bli beskattade som inkomst av jordbruksfastighet eller som inkomst av rörelse. Å andra sidan torde i praktiken ofta inkomster av förevarande slag inte
bli beskattade på grund av att bär- och svampplockningen anses vara en hobbybetonad verksamhet.
Frågan om beskattningen av inkomster av bär- och svampplockning har
på senare tid kommit att tilldra sig ett ganska stort intresse. Det har härvid framkommit att skattereglerna ger upphov till en del oklarheter. Önskemål
om skattelättnader har framförts från skilda håll. Dessa önskemål bottnar
främst i att man vill stimulera ett ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. De nuvarande reglerna uppges leda till att människor i betydande omfattning inte längre vill ägna sig åt plockning och försäljning av bär och andra naturprodukter.
Skattereglerna har uppmärksammats i riksdagen i olika sammanhang, bl. a. med anledning av motioner om skattelättnader för bär- och svamp-
plockare. Skatteutskottet (SkU 1979/80: 34) ansåg att reglerna hade sina
brister, inte minst när det gäller verksamhet som är på gränsen till privat hobbyverksamhet. Med hänsyn till att det för bärplockarnas del i allmän-
het är fråga om inkomster av mindre betydelse är det enligt utskottet av vikt att reglerna kan fungera utan alltför stora friktioner.
Jag får rör egen del anföra följande. Det kan ifrågasättas om den lämpli-
gaste metoden att stimulera bärplockning är att tillskapa särregler i skattehänseende. En avgjord nackdel med detta är spridningsrisken, nämligen att det kan konmauna önskemål om skattefördelar även för andra liknande aktiviteter. Nu intar emellertid inkomsterna från bärplockningen en viss särställning. Det är här fråga om en sysselsättning som enligt mångas mening skiljer sig från andra verksamheter, kanske främst genom att den bygger på en rätt som tillkommer alla, den s.k. allemansrätten. Mot denna
bakgrund skulle man kunna hävda att den saknar de normala ekonomiska
inslag som kännetecknar annan inkomstgivande verksamhet. Man får ock-
så vid en bedömning beakta att man i praktiken ofta sett bärplockningen som en hobbybetonad verksamhet och därför skattefri. Av intresse i sam-
manhanget är även hur beskattningen sker i våra grannländer. I Norge och Finland beskattas enligt uttryckliga regler normalt inte inkomster av förevarande slag.
Det torde inte vara möjligt att tillgodose alla önskemål som framförts om
skattelättnader. Ett riktmärke bör vara att söka undanta från beskattning
inkomster som kan uppkomma vid sådan bärplockning som får sägas ha karaktären av en mer tillfällig och begränsad extrasysselsättning. Om däremot bärplockningen får en sådan omfattning att den kan sägas drivas i rörelsebetonade former, måste andra överväganden göras. Det är också viktigt att reglerna görs så enkla som möjligt.
Det lämpligaste är enligt min mening att införa en regel med innebörd att inkomster av bär- och svampplockning skall vara skattepliktiga först i den mån de överstiger ett visst belopp. Detta belopp bör sättas så högt att det i sig får en stimulanseffekt utan att för den skull undanta mer betydande inkomster från beskattning. Beloppet bör också vara individuellt i den meningen att det inte behövs några särbestämmelser för makar och barn. Jag förordar att gränsen sätts vid 5 000 kr.
I enlighet med vad jag nu anfört bör i 198 kommunalskattelagen (1928: 370), KL, tas in en bestämmelse som anger att intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat inte är skattepliktiga till den del de under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kr. Skattefriheten bör dock inte avse de fall där verksamheten bedrivs i sådana former att rörelse föreligger. Skattefriheten bör inte heller avse den som är anställd och mot sedvanlig lön plockar bär eller svamp. I 20§ KL bör tas in en särskild bestämmelse enligt vilken avdrag inte får göras för omkostnader i den mån plockningsinkomsterna är skattefria enligt 198 KL. Om någon plockar för t. ex. 8000 kr. och har omkostnader om 6000 kr., blir 3000 kr. av inkomsten skattepliktig (8000-5000). På detta belopp får plockaren bara göra avdrag för omkostnader med 1000 kr. (6 000—-5 000) eftersom avdrag inte får göras i den mån inkomsterna är skattefria.
De föreslagna reglerna medför att det i framtiden kommer att finnas klarare regler om hur omfattande en plockningsverksamhet får vara för att den skall gå helt vid sidan av beskattningen. Självfallet innebär bestämmelserna inte någon fullständig reglering i så måtto att det hobbybegrepp som utbildats i praxis helt förlorar sin betydelse när det gäller bär- och svampplockning. Även om resultatet av en plockningsverksamhet inte utesluts från beskattningen på grund av de nya reglerna i 19 och 208§ KL kan verksamheten givetvis komma att bedömas som en hobbyverksamhet som inte är skattepliktig. Plockning som regelmässigt går med underskott får således liksom hittills anses vara hobby vars resultat inte skall påverka plockarens taxering i övrigt.
En utformning av skattelättnaderna i enlighet med vad som nu sagts medför att en jordbrukare inte behöver betala skatt på plockningsinkomster upp till 5000 kr. även om plockningen sker på egna marker. Har verksamheten så stor omfattning att den är att se som en särskild rörelse enligt punkt 2 av anvisningarna till 21§ KL föreligger däremot inte skattefrihet. Genom begränsningen till vad jordbrukaren själv plockar lämnas utanför skattefriheten de fall då jordbrukaren vill utnyttja hos sig anställd
personal för viss plockning. Härvid skall alltså såväl plockningsinkomsterna som kostnader i form av löner o.d. beaktas vid beräkningen av inkomsten av jordbruksfastigheten, vare sig det är fråga om överskott eller underskott av plockningsverksamheten.
I tydlighetens intresse bör påpekas att skattefriheten har knutits till det vederlag som plockaren uppbär vid försäljning av bär och svamp som han tagit tillvara. Sker vidareförsäljning, t.ex. mellan uppköpare, eller säljer uppköpare vidare till ett förädlingsföretag eller allmänheten, kan bestämmelsen i 198 KL alltså inte åberopas till stöd för skattefrihet. Bestämmelsen är inte heller avsedd att gälla om en plockare själv konserverar vad han plockat och därpå säljer den förädlade produkten.
Skatteförmånerna omfattar inkomster av plockning av vilt växande bär och svampar. Med vilt växande bär avses inte bara sådana frukter som är bär i botanisk mening såsom lingon, blåbär och tranbär. Också andra frukter som mera populärt kallas bär skall omfattas av skattefriheten och som exempel kan nämnas hjortron, åkerbär, björnbär, smultron, slånbär och enbär.
De nu föreslagna skattelättnaderna är inriktade i första hand på tillfälliga tjänsteinkomster. Detta medför enligt mitt förmenande att några särskilda regler inte behövs i fråga om de sociala avgifterna. Några särregler behövs inte heller i fråga om avdrag för preliminärskatt. Här kan lokal skattemyndighet utfärda ett intyg, om det kan antas att inkomsterna inte kommer att överstiga skattepliktsgränsen. De nya reglerna bör tillämpas första gången redan vid 1982 års taxering vilket innebär att skattefrihet kan medges redan "för inkomster under instundande bärsäsong.
3 Beräkning av existensminimum
Sedan länge finns i vårt skattesystem bestämmelser för att hindra att en så stor del av en persons inkomst tas i anspråk för skatt att han därefter saknar nödvändiga medel för sitt och familjens uppehälle. Genom dessa s.k. existensminimiregler garanteras skattefrihet för en viss minimistandard. Reglerna tillämpas både vid inkomsttaxering och skatteuppbörd. I korthet är reglerna utformade på följande sätt.
Enligt 50 § 2 mom. KL och 9 & 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, kan skattskyldig, som haft en så låg inkomst att den efter skatt understiger existensminimum, få ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detta avdrag avpassas då så att inkomsten efter skatt uppgår till existensminimum. En förutsättning för avdrag är emellertid att den låga inkomsten berott på särskilt angivna omständigheter såsom nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet.
Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normal-
belopp. Normalbeloppen omfattar alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnader, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Ge-
nom lagstiftning år 1976 (prop. 1975/76:91, SkU 1975/76:32, rskr 1975/
76: 186, SFS 1976: 88) knöts beräkningen av normalbeloppen till basbeloppet enligt AFL. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig
nittiofem procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem procent och för varje barn fyrtio procent av basbeloppet enligt AFL för december
månad året före inkomståret. Reglerna om existensminimum kan tillämpas även vid uppbörd. Det avdrag för preliminär skatt som en arbetsgivare skall göra vid löneutbetalning kan nämligen enligt 41 & 2 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL.
genom beslut av lokal skattemyndighet begränsas så att den skattskyldige har nödvändiga medel kvar för sitt och familjens uppchälle. De nyss
nämnda reglerna för existensminimum gäller även i dessa fall. Är det
däremot fråga om avdrag för kvarskatt krävs inte att särskilda omständtigheter skall ha orsakat den låga inkomsten utan befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag kan där medges enbart av den anledningen att inkomsten är låg. |
De närmare anvisningar och föreskrifter som behövs vid bestämmande av existensminimum utfärdas av riksskatteverket.
Som nyss nämndes bestäms normalbeloppen i existensminimifall med ledning av basbeloppet enligt AFL. Härigenom kommer minimistandarden att följa förändringarna i det allmänna prisläget. T.o. m. år 1980 beräkna-
des dessa förändringar med ledning av konsumentprisindex. Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:20, SfU 1980/81: 14, rskr 1980/81:84. SFS
1980: 1036 och 1041) ändrades emellertid systemet för basbeloppets index-
uppräkning. I fortsättningen skall man vid beräkningen av förändringarna i
prisläget bortse från indirekta skatter, tullar. avgifter och ändringar i energipriser samt lägga till subventioner.
Den nu angivna ändringen i fråga om basbeloppets uppräkning genom-
fördes i besparingssyfte och för att inte hela bördan av energiprishöjningar
skall falla på de aktiva grupperna. Någon reducering av den skattefria
minimistandarden är emellertid inte avsedd och detta påkallar nu vissa
justeringar beträffande existensminimireglerna. Konsumentprisindex bör
alitjämt vara avgörande för normalbeloppens storlek. En lämplig utgångspunkt för den fortsatta uppräkningen är basbeloppet för december månad 1980, som är det sista basbelopp som fastställts enligt de äldre reglerna. Detta belopp är avgörande för storleken av normalbeloppen för inkomståret 1981. Basbeloppet för december månad 1980 har fastställts till 16 100 kr. (SES
1980: 820) och normalbeloppen för år 1981 till 15295 kr., 26565 kr. resp. 6440 kr. Av praktiska skäl bör den framtida uppräkningen ske med utgångspunkt i belopp som anges i jämnt hundratal kronor. För ensam-
stående skulle då beloppet bli 15 300 kr., för sammanlevande makar 26600
kr. och för varje barn 6500 kr. Dessa belopp skall sedan uppräknas med ledning av ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober mänad äret före inkomståret och prisläget i oktober månad 1980. Prisläget i oktober är nämligen avgörande för basbeloppet i december. Förändringarna i det allmänna prisläget skall beräknas på
grundval av konsumentprisindex. Liksom hittills skall bostadskostnaderna beräknas särskilt och läggas till normalbeloppen. Likaså skall det alltjämt vara en uppgift för riksskatteverket att svara för de närmare beräkningarna. De uppräknade beloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kro-
nor. De nya bestämmelserna bör tas in i punkt I av anvisningarna till 50 §
KL. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1983 års taxering. I
fråga om 1982 års inkomster blir därvid prisutvecklingen mellan oktober
månad 1980 och oktober månad 1981 avgörande för normalbeloppens storlek.
Jag vill avslutningsvis nämna att mina förslag äterverkar i vissa andra avseenden. I samband med den tidigare nämnda lagstiftningen år 1976 samordnades reglerna för beräkning av existensminimum vid beskattning
och indrivning. Detta samband bör behållas för framtiden. Någon särskild åtgärd är inte behövlig för detta.
4 Vissa följdändringar i fråga om uppbörd av sjömansskatt, m. m.
År 1978 ändrades uppbördsförfarandet enligt UBL i flera avseenden (prop. 1978/79: 161, SkU 1978/79:50, rskr 1978/79:379, SFS 1979:489). Ändringarna avsåg bl.a. arbetsgivarnas inbetalning och redovisning av innehållen skatt. Enligt det nya systemet redovisas skatten i en uppbörds-
deklaration i samband med inbetalningen. En ändring vidtogs också i fråga om sanktionen för underlåtenhet att avlämna redovisning i rätt tid. I sistnämnda avseende behöver en följdändring göras i fråga om uppbörden av sjömansskatt.
I 14 § I mom. sjömansskattelagen (1958: 295), SjL. lämnas föreskrifter om tid och sätt för redares inbetalning och redovisning av innehållen sjömansskatt. Bestämmelser om sanktioner vid försummelser i dessa hänseenden finns i 2 mom. av samma paragraf. Enligt första stycket skall
restavgift och tilläggsavgift, beräknade efter 58 & I mom. första—tredje styckena UBL., utgå om skatten betalas in för sent. Vidare ges vissa närmare anvisningar om beräkning av tilläggsavgift. Enligt andra stycket utgår restavgift även om sjömansskatt inte redovisas i behörig ordning. I
fråga om avgiftens beräkning i dessa fall hänvisas i paragrafen till 58 & I
mom. fjärde stycket UBL. Vidare gäller enligt 30 §& SjL att vite kan
föreläggas redare som inte redovisar sjömansskatt i behörig ordning.
Vid reformen av uppbördsförfarandet skedde endast formella följdänd-
ringar i fråga om restavgift och tilläggsavgift vid försummetlser att inbetala
skatt i rätt tid. Såvitt gäller sjömansskatten krävs nu endast en smärre justering av 14 § 2 mom. första stycket SjL. Därvid bör också en komplet-
tering av reglerna äga rum i ett avseende.
Restavgift och tilläggsavgift kan enligt UBL efterges eller nedsättas om
särskilda omständigheter föranleder det. Bestämmelser härom samt om
rätt för riksskatteverket att meddela närmare föreskrifter i ämnet finns i
58 § 2 mom. UBL. Även restavgift och tilläggsavgift enligt SjL kan nedsättas eller efterges, men någon bestämmelse om detta'ges inte i 14 § 2 mom.
SjL. Att så kan ske framgår endast genom att bland de uppgifter som enligt
218 I mom. SjL åligger sjömansskattenämnden är att med tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyl-
dighet att erlägga restavgift eller tilläggsavgift enligt SjL. Jag anser att en
uttrycklig bestämmelse om befrielse från skyldighet att betala restavgift samt om meddelande av närmare föreskrifter bör tas in tillsammans med övriga bestämmelser om restavgift i 14 § 2 mom. SjL, vilket påkallar en
följdändring av 21§ I mom. samma lag. Samtidigt bör orden ”allmän
försäkringskassa” utgå ur lagrummet, eftersom försäkringskassorna inte längre får någon del av sjömansskatten.
Sanktionen vid försenad redovisning av innehållen skatt ändrades helt vid 1979 års reform. Tidigare gällde enligt 58 & I mom. fjärde stycket UBL
att restavgift utgick, om redovisning inte lämnades 1 behörig ordning. Avgiften utgick enligt en lägre procentsats än vad som var fallet om inbetalning inte har skett men bestämmelserna om nedsättning och befrielse var gemensamma. Ändringen innebar att systemet med restavgift vid
försummelse i fråga om redovisningsskyldighet avskaffades och ersattes med en sanktion i form av en förseningsavgift. Reglerna innebär följande.
I 54 § I mom. UBL ges föreskrifter om skyldighet för arbetsgivaren att
självmant eller efter anmaning lämna uppbördsdeklaration och hur denna skyldighet skall fullgöras om den som är skyldig att självmant avge deklaration underlåter detta eller en avgiven deklaration är ofullständig kan länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten enligt 54 § 2 mom. UBL anmana den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. Slutligen gäller enligt 54 § 3 mom. UBL att förseningsavgift med 100
kr. skall påföras den som är skyldig att lämna uppbördsdeklaration utan
anmaning men inte har fullgjort sin skyldighet (första stycket). Försenings-
avgift med 200 kr. påförs den som har anmanats att lämna uppbördsdekla-
ration men inte fullgjort skyldigheten inom föreskriven tid (andra stycket). Förseningsavpgift får helt efterges av länsstyrelsen om särskilda skäl föreligger (tredje stycket). Närmare föreskrifter härom utfärdas av riksskatteverket.
Sanktionssystemet för försummelse i fråga om redovisningen av innehållen sjömansskatt bör nu bringas i överensstämmelse med vad som gäller
enligt UBL. Nuvarande bestämmelser om restavgift vid sådan försummelse bör alltså ersättas med föreskrifter om förseningsavgift. Reglerna
bör tas in i ett nytt 3 mom. i 14 § SjL och innehålla bestämmelser om anmaning vid försummad redovisning, om förseningsavgift samt om befrielse från sådan avgift. Vidare bör tas in ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om befrielse. Regeringen kommer sedermera att i administrativ ordning — såsom har skett i 67 § uppbördskungörelsen (1967:626) — lämna ett sådant uppdrag åt riksskatteverket. Följdändringar behövs i 21 8 I mom. samt 30 och 32 §§ SjL.
I sammanhanget vill jag också föreslå en justering av punkt 5 av anvisningarna till 18 § KL.
I punkt 5 av anvisningarna till 18 § KL finns bl.a. bestämmelser om förvärvskälla vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet och annan egendom när inkomsten av sådan förvärvsverksamhet skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål enligt bl.a. 69 & KL. Den sistnämnda bestämmelsen innehåller regler om beskattningen av personer som är anställda utomlands i svenska statens tjänst. Intill utgången av år 1978 var inkomsten av sådan utlandstjänstgöring skattefri vid kommunalbeskattningen. Den ifrågavarande personalen var i regel kyrkobokförd i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Om de hade andra inkomster än sin lön utgick därför kommunalskatt huvudsakligen efter utdebiteringen i Storkyrkoförsamlingen.
Genom lagstiftning år 1978 (prop. 1978/79:58, SkU 1978/79:15, rskr 1978/79: 84, SFS 1978:924 och 925) infördes emellertid skattskyldighet även kommunalt för den lön som statligt anställd personal uppbär vid tjänstgöringen utomlands. Vidare tillkom genom den lagstiftningen bestämmelser om att sådana personer under utlandstjänstgöringen skall vara kyrkobokförda i den församling där de var eller hade bort vara kyrkobokförda vid utflyttningen. Detta innebär att beskattningsorten även efter utflyttningen blir den kommun där den aktuella församlingen är belägen. På grund härav utgick bestämmelsen i 69 § KL om beskattning för gemensamt kommunalt ändamål i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. I konsekvens härmed bör hänvisningen till denna bestämmelse i punkt 5 av anvisningarna till 18 & KL utgå ur lagtexten.
Slutligen vill jag ta upp ett par rent tekniska frågor. Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980: 1056) ändrades bl. a. styckeindelningen i 23 § F tagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Det tidigare andra stycket blev ett tredje stycke i samma lagrum. Härigenom blev hänvisningar till det tidigare andra stycket i 22§ I mom. andra stycket, 43§ och 55§ I mom. andra stycket formellt missvisande. Jag föreslår att de sistnämnda lagrummen ändras så att hänvisningen i stället avser tredje stycket. Genom lagstiftning samma år (prop. 1979/80: 77, SkU 1979/80: 23, rskr 1979/80: 164, SFS 1980: 75) infördes vidare genom ett tillägg till 32§ AGL, g), möjlighet till efterbeskattning i vissa fall då kretsen av arvingar inte varit helt känd vid tidpunkten för
Prop. 1980/81: 139 a ta
bouppteckningens inregistrering men klarhet därom vunnits senare. För dessa fall bör samma deklarationsskyldighet gälla som i andra efterbeskatt-
ningsfall. Jag föreslår därför att 45 § AGL angående deklarationsskyldighet
kompletteras med en hänvisning till den nya bestämmelsen i 32 § g).
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag
till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,
3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981