Prop. 1980/81:51

med förslag till ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m.m.

Prop. 1980/81: 51

Regeringens proposition 1980/81: 51

med förslag till ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m.

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollet.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN NILS G. ÄSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Norrlandsfonden erhåller nya riktlinjer för sin verksamhet för tiden 1981—1985 samt att en ram av l50000000 kr. fastställs för statens bidrag till Norrlandsfonden under budgetåren 1981/ 82—l985/86. Förslagen innebär väsentligen att Norrlandsfonden inom ra- men för oförändrat anslag i ökad omfattning inn'ktar sitt stöd mot industri- ellt utvecklingsarbete.

] Riksdagen 1980/81. I .mml. Nr 5!

Prop. 1980/81: 512 Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adel- sohn. Danell och Petri.

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition med förslag till ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens fortsat- ta verksamhet m. m.

1. Inledning

Stiftelsen Norrlandsfonden. som bildades år l96l (_prop. l961z77. SU 1961: 89. rskr I96l : 233), har till uppgift att främja näringslivets utveckling i Norrland. främst i Norrbottens län. Riktlinjerna för fondens nuvarande verksamhet antogs av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76: 200, NU 1976/ 77: 7. rskr 1976/77: 50). Enligt dessa riktlinjer skall särskild uppmärksam- het ägnas åt inlandskommunerna. Vidare skall fonden stödja etablering och utbyggnad av dels industri som är grundad på norrländska råvaror, dels sådan verksamhet i övrigt som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet. Fonden skall även ta initiativ till och stödja utredningar och inventeringar som bedöms vara av betydelse för det norr— ländska näringslivet. samt främja samordning av regional industriell ser- vice i Norrland. Vidare skall fonden ta initiativ till sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutill- gångar eller som på annat sätt är av betydelse för det norrländska näringsli— vet.

Sedan riktlinjerna för Norrlandsfonden senast fastställdes har det regi- onalpolitiska stödet och de regionala utvecklingsfondernas insatsmöjlig- heter avsevärt förstärkts inom de stödformer där Norrlandsfonden är verksam. Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 juni l979 tillkal- lade därför dåvarande chefen för industridepartementet en särskild utreda- re för att utreda frågan om Norrlandsfondens fortsatta ställning och upp- gifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation. Utre- daren'. som för sitt arbete antog benämningen Norrlandsfondsutredning-

' F. d. riksdagsledamoten Göte ]. Pettersson.

Prop. 1980/81: 51 3

en. har avlämnat betänkandet (Ds l I98028) Norrlandsfondens framtida roll inom samhällets industri— och regionalpolitiska organisation. I betän- kandet föreslås bl.a. ändrad inriktning av verksamheten syftande till för- bättrad anpassning till samhällets övriga regionalpolitiska insatser. Betän- kandet. som innehåller också en redogörelse för nuvarande förhållanden. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga /.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret. riksrevisonsverket (RRV). universitets- och högskoleämbetct (UHÄ). ar- bctsmarknadsstyrelsen (AMS). statens industriverk (SIND). styrelsen för teknisk utveckling (STU). Sveriges geologiska undersökning (SGU), läns- styrelserna i Gävleborgs. Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län. Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Sveriges l—"öreningsban- kers Förbund. Kooperativa förbundet (KF). Landstingsförbundet. lands- tingen i Västernorrland. Västerbotten och Norrbotten. Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Norrlandsfonden. Stiftelserna Gävleborgs. Väster- norrlands. Jämtlands och Västerbottens läns utvecklingsfonder. Sveriges arbetsgivareförening och Sveriges Industriförbund i ett gemensamt yttran- de. Svenska Bankföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska spar- banksföreningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Sveri- ges hantverks- och industriorganisation Familjeföretagen (Sl-110).

UHÄ har bifogat yttranden från företagsekonomiska institutionen vid universitetet i Stockholm. nationalekonomiska institutionen i Göteborg, rektorsämbetet vid Umeå universitet. Umeå högskoleregion samt kontakt- och forskningssekretariatet vid högskolan i Luleå och tekniska fakultets- nämnden vid nämnda högskola.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttranden från Kramfors och Örnsköldsviks kommun, Högskolan i Sundsvall/Härnösand samt Sve- tab Nord AB. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden samt handelskammaren i samma län.

LO har bifogat yttrande från Svenska Skogsarbetareförbundet. Svenska Bankföreningen anger att Post- och kreditbanken (PK-banken) deltagit i behandlingen av ärendet och har förklarat sig instämma i för- eningens yttrande.

Svenska Sparbanksföreningen slutligen framhåller att föreningen med sitt yttrande biträder de synpunkter som har lämnats till föreningen från Länssparbanken Norrbotten, Västerbottens sparbank samt kansliet i Norrländska sparbanksförcningen. vilket representerar Sparbanken i Väs- ternorrland.

En sammanställning av remissyttrandcna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Prop. l980/8l:5| 4 2 F öredragandens överväganden

År 1976 fastställde riksdagen senast riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhetsinriktning. Tillkomsten av de regionala utvecklingsfonder (prop. l977/78z40. NU l977/78z34. rskr l977/78: 110), förstärkning och vidareutveckling av det regionalpolitiska stödet (prop. 1978/79:112. AU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 435) liksom bildandet av regionala investmentbo- lag (pr0p. 1976/77: 125, NU 1976/77: 40. rskr 1976/77: 345: prop. l977/ 78:40. NU 1977/78134. rskr 1977/78: 110) gav regeringen anledning att tillkalla en särskild utredare för att mot bakgrund av de ökade samhällsin- satser som sålunda hade beslutats inom Norrlandsfondens verksamhets- område överväga fondens framtida roll inom industri- och regionalpoliti- ken.

En redogörelse för fondens nuvarande verksamhet och organisation lämnas i Norrlandsfondsutredningens bifogade betänkande. Sammanfatt- ningsvis bör dock nämnas att Norrlandsfondens hittillsvarande verksam- het omfattar främst stöd till forskning. utredningar och inventeringar. industriellt utvecklingsarbete samt industriell utbyggnad. Norrlandsfonden har t. o. m. är l979 lämnat stöd med totalt 691 milj. kr. Av nämnda stöd har huvuddelen gällt stöd till industriell utbyggnad. En förskjutning från stöd till industriell utbyggnad till stöd för industriellt utvecklingsarbete har ägt rum under senare år. Under år 1979 var således Norrlandsfondens stöd till industriellt utvecklingsarbete i det närmaste lika stort som stödet till indu- striell utbyggnad. Förstärkningcn av det regionalpolitiska stödet samt ut— byggnaden av de regionala utvecklingsfonderna har medverkat till att denna förskjutning ägt rum.

Utredaren framhåller att behovet av nya arbetstillfällen är särskilt stort i de fyra nordligaste länen och att industrins andel av sysselsättningen i dessa län ligger under riksgenomsnittet. Vidare framhåller utredaren att den utbyggnad som har skett av de samhälleliga insatserna för att främja näringslivets utveckling i dessa län främst har tagit sikte på finansiering av nya produktionsanläggningar. När det gäller utvecklingen av projekt som ännu inte har nått så långt att produktionen kan startas finns behov av ytterligare insatser.

Utredaren har mot denna bakgrund prövat om Norrlandsfondens arbets— uppgifter och resurser helt eller delvis bör föras över till andra organ för att resurserna skall utnyttjas effektivt. Utredarne har därvid funnit att en fortsatt verksamhet inom Norrlandsfonden är att föredra framför en över- föring av arbetsuppgifter och resurser till andra organ.

En klarare fördelning av arbetsuppgifter mellan Norrlandsfonden och de berörda utvecklingsfonderna bör dock ske. Utredaren anser sålunda att tyngdpunkten i Norrlandsfondens verksamhet bör förskjutas mot insatser inom området industriell utveckling och främst avse sådana projekt som genom sin storlek eller på annat sätt inte kan stödjas av de regionala

Prop. 1980/81: 51 5

utvecklingsfonderna. Till följd av de ökade möjligheterna att genom det regionalpolitiska stödet finansiera industriella utbyggnadsprojekt föreslär utredaren att fondens insatser vad gäller stött till industriell utbyggnad bör minska kraftigt i omfattning.

Utredaren framhåller vidare att betydande personella insatser bör göras av fonden när det gäller att föra fram utvecklingsprojekt till ett genomfö- rande. En följd därav bör vara att Norrlandsfonden koncentrerar sina insatser till färre projekt än f. n. Utredaren föreslår inga geografiska för- ändringar av fondens verksamhet. I fråga om fördelningen av insatserna föreslås att fonden till grund för sitt arbete bör lägga myndigheternas beslut om den regionala utvecklingen. så att verksamheten sker i samklang med övriga åtgärder som staten vidtar för att utveckla näringslivet i de berörda länen.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredarens bedömning att behovet av särskilda insatser för att skapa arbetstillfällen är särskilt stort i de fyra nordligaste länen och att fonden bör bibehållas. Några remissinstanser. bl. a. RRV. ifrågasätter dock om de behov av en mer differentierad bransch- och storleksstruktur på företagen som föreligger i de nordligaste länen bäst tillgodoses genom en rad olika organs insatser inom likartade områden och med likartade stödformer.

Utredarens förslag att fondens insatser förskjuts mot området industriell utveckling och främst omfattar större projekt tillstyrks av huvuddelen av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län liksom SACO/SR framhåller att industriellt utvecklingsarbete också bör inbegripa kommersi- ell och marknadsmässig utveckling av nya produkter. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser däremot att den föreslagna uppdelningen och inrikt— ningen onödig och olämplig och att berörda organisationer redan i dag klarar ut dessa gränsfrågor.

För egen del vill jag anföra följande. Sedan statsmakterna senast tog ställning till Norrlandsfondens verksam- het har samhällets insatser för att utveckla näringslivet i Norrland kraftigt förstärkts. Jag syftar härvid främst på de regionala utvecklingsfondernas verksamhet och de ändrade reglerna för regionalpolitiskt stöd. Det finns därför anledning att överväga Norrlandsfondens ställning och uppgifter inom samhällets regional- och industripolitiska organisation. Liksom utre- daren och det övervägande antalet remissinstanser anser jag att fondens verksamhet bör fortsätta men att en klarare fördelning av arbetsuppgifter mellan Norrlandsfondens och de regionala fonderna bör göras. Enligt min bedömning minskar därigenom bl. a. risken för oklarheter både hos Norr- landsfonden. de regionala utvecklingsfonderna och berörda företag. Norr- landsfonden bör sålunda i ökad omfattning stödja projekt som genom sin storlek eller på annat sätt inte kan stödjas av de regionala utvecklingsfon- derna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas projekt som berör flera län. Jag delar alltså utredarens uppfattning att Norrlandsfondens inriktning bör

Prop. 1980/81: 51 6

förskjutas mot ökade insatser inom området industriellt utvecklingsarbete och att en ökad koncentration till färre och större projekt bör eftersträvas. I likhet med länsstyrelsen i Norrbottens län och SACO/SR anser jag att också kommersiell och marknadsmässig utveckling bör inkluderas.

] fråga om fondens geografiska verksamhetsområde biträderjag i likhet med flertalet remissinstanser utredarens förslag. Det bör således även i fortsättningen i huvudsak omfatta de fyra nordligaste länen med särskild uppmärksamhet på Norrbottens län och inlandskommunerna. Vidare bör myndigheternas beslut om den regionala utvecklingen ligga till grund för Norrlandsfondens verksamhet. så att den står i samklang med övriga åtgärder som staten vidtar för att främja utvecklingen i de berörda länen.

Jag övergår nu till att behandla frågor om Norrlandsfondens stöd till forskning. utredningar och inventeringar.

Vad beträffar Norrlandsfondens stöd till jämkning har utredaren inte funnit anledning att föreslå några ändringar i rådande regler. praxis och omfattning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att gällande regler bör bibe- hållas. Några instanser har dock vissa erinringar. UHÄ anser att vissa resursöverföringar till förmån för ökat stöd till forskning bör ske på bekost- nad av stödet till industriell utbyggnad. SACO/SR framhåller att den rela- tivt minskade satsningen på forskning, som har ägt rum från fondens sida, är oroande men att detta ändå bör ses mot bakgrund av tillkomsten av bl.a. högskolan i Luleå. Metallurgiska forskningsstationen och att vissa delar av SGU lokaliserats till Norrland.

Eftersom några vägande erinringar inte gjorts mot utredarens bedöm- ning och jag för egen del inte har några erinringar anser även jag att gällande praxis och omfattning bör bibehållas.

Vad gäller fondens verksamhet inom området utredningar och invente- ringar har utredaren föreslagit att administrationen av den årliga s.k. mineraljakten överflyttas till SGU. medan fonden behåller uppgiften som uppdragsgivare. [ övrigt har utredaren inte föreslagit några förändringar av verksamheten inom nämnda område.

Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt att gällande för- hållanden behålls och avvisat förslaget om överföring av mineraljakten till SGU. Endast två instanser. länsstyrelsen samt utvecklingsfonden i Väster- norrlands län tillstyrker förslaget. RRV anser att uppgiften kan övertas av nämnden för statens gruvcgendom och gruvbolagen.

För egen del bedömerjag att praxis vad beträffar utredningar och inven- teringar bör bibehållas. När det gäller förslaget att flytta över administra- tionen av mineraljakten till SGU har jagi likhet med flertalet remissinstan- ser inte funnit några vägande skäl till ändring av nu gällande förhållanden.

Jag övergår nu till att behandla frågor om Norrlandsfondens stöd till industriell utveckling och industriell utbyggnad.

Vad gäller stöd till industriellt utvecklingsarbete har utredaren. som jag

Prop. 1980/81:51 7

har framhållit, föreslagit att den tyngdpunktsförskjutning mot sådant stöd som redan gjorts från fondens sida skall fortsätta. Stödet till idustriellt utvecklingsarbete bör alltså i framtiden utgöra huvuddelen i fondens verk- samhet. Utredaren har i övrigt vad gäller stöd till industriellt utvecklingsar- bete framhållit svårigheterna att ta steget från tekniskt fullgod produkt till den tidpunkt när det är möjligt att få avsättning för produkten. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att marknadsföringssatsningar inom och utom landet. samverkansprojekt mellan olika norrländska företag och lik- nande åtgärder ägnas ökad uppmärksamhet.

När det gäller mindre utvecklingsprojekt bör enligt utredaren en av- gränsning ske gentemot de regionala utvecklingsfondcrnas produktutveck- lingsstöd på så sätt att Norrlandsfondens stöd främst inriktas mot större projekt, där beloppsbegränsningarna för de regionala utvecklingsfonderna lägger hinder i vägen. länsövergripande projekt samt projekt i samverkan med större företag.

Utredaren har också föreslagit att Norrlandsfondens kansli bör verka mera aktivt för att initiera och driva utvecklingsprojekt. Detta motiverar också enligt utredaren. att Norrlandsfonden bl.a. söker samarbete med de organ som upprättas för samråd mellan STU och de regionala utvecklings- fonderna.

Förslaget får stöd av huvuddelen av remissinstanserna. Statens industriverk anser att förutsättningen för att åstadkomma en avgränsning av denna del av Norrlandsfondens verksamhet i förhållande till de regionala utvecklingsfonderna nödvändiggör att utvecklingsfonder- nas produktutvecklingslån konstrueras efter samma riktlinjer som Norr- landsfondens lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. STU framhåller behovet av belysning av vilka konsekvenser den föreslagna inriktningen får för Norrlandsfondens dimensionering och för fördelning av finansiella ramar mellan fonden och berörda utvecklingsfonder. Länsstyrelsen i Väs- ternorrlands län anser dock att Norrlandsfonden internt bör få avgöra de eventuella avgränsningarna gentemot utvecklingsfonderna vilket enligt länsstyrelsen innebär att nuvarande låneregler bibehålls. Vidare anser länsstyrelsen att större nyetableringsprojckt är sällsynta varför det inte är meningsfullt att genomföra en alltför hård gränsdraging mellan stora och små projekt.

För egen del finner jag det ändmålsenligt att få till stånd en bättre avgränsning mellan Norrlandsfonden och de regionala fondernas utveck- lingsprojekt i enlighet med vad utredaren föreslagit. I likhet med länssty- relsen i Västernorrlands län anser jag dock att gränsdragningen inte bör göras alltför hård utan ge utrymme för en bedömning från fall till fall. Jag finner därför att en gränsdragning i huvudsak bör göras i enlighet med utredarens förslag men att Norrlandsfonden i samråd med de regionala utvecklingsfonderna bör få avgöra den rent praktiska tillämpningen. Fon- den bör också löpande samråda med de andra medelsbeviljande organ som

Prop. 1980/81: 51 3

verkar i de fyra länen. bl. a. STU och Fonden för industriellt utvecklingsar- bete (Industrifonden).

Vad beträffar reglerna för Norrlandsfondens och dc regionala utveck- lingsfondernas produktutvecklingslån delarjag utredarens och industriver- kets uppfattning om behovet av anpassning. I avvaktan på översyn av reglerna för de regionala fondernas produktutvecklingslån ärjag emellertid inte beredd att förorda några ändringar i Norrlandsfondens eller de regio- nala utvecklingsfondernas regler för låneformen. Även inom ramen för lokaliseringsstödet kan stöd utgå för produktutvecklings- och marknads- föringskostnader. Stödet kan då utgå i form av lokaliseringslån. När det gäller den närmare samordningen mellan dessa nära besläktade stödformer avserjag att återkomma i annat sammanhang.

I övrigt delar jag utredarens uppfattning vad gäller Norrlandsfondens verksamhet inom området industriellt utvecklingsarbete.

Utredarens förslag angående Norrlandsfondens stöd till industriell ut- byggnad innebär att verksamheten begränsas kraftigt. Enligt utredaren kan investeringar i byggnader och maskiner och ökat rörelsekapital i de flesta fall numera finansieras utan att Norrlandsfonden behöver medverka. Förslaget har mött en positiv reaktion hos flertalet remissinstanser medan några remissinstanser har haft erinringar. Med hänvisning till det regional- politiska stödet och de regionala utvecklingsfondernas utbyggnad ställer bl. a. statskontoret. AMS. länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. LO. TCO och Svenska Bankföreningen sig bakom förslaget. Norr- landsfonden, som i princip är positiv till förslaget, anser dock att i projekt som inte delfinansieras med lokaliseringsstöd fonden bör ges större frihet att t. ex. föra vidare lyckade utvecklingsinsatser genom krediter i form av rörelsekapital. lndustriverket är på grundval av framtagen information tveksam till den kraftigt föreslagna neddragningen av lån till industriell utbyggnad.

Enligt min mening är utredarens förslag en naturlig följd av den föränd- ring och förstärkning som har gjorts av det regionalpolitiska stödet samt de regionala fonderna. I likhet med utredaren och flertalet remissinstanser förordar jag att Norrlandsfonden endast i undantagsfall, t. ex. i sådana fall som fonden själv anför. bör lämna till industriell utbyggnad.

Utredaren föreslår vidare att nuvarande stöd i form av amorteringslån eller lånegaranti för banklån samt bankgaranti för leveransåtaganden m.m. bibehålls. Jag biträder detta förslag. I de fall amoten'ngslån beviljas bör dock villkoren så långt möjligt anpassas till vad som nu gäller för lokalise- ringslån.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågor vad gäller handlingsprogram för Norrlandsfonden.

Utredaren har föreslagit att Norrlandsfonden skall upprätta årliga hand- Iingspmgram för sin verksamhet. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget varav några med vissa erinringar. Några remissinstanser har dock avstyrkt förslaget.

Prop. 1980/81: 51 9

Till dem som har tillstyrkt förslaget hör bl.a, länsstyrelserna i Väster- bottens och Norrbottens län. l.andstingsförbundet. landstinget i Väster- botten och LO. LO framhåller dock att det föreslagna handlingsprogram- met måste kopplas och samordnas med de regionala utvecklingsfondernas verksamhet medan andra remissinstanser anser att handIingsprogrammen inte bör omfatta ettärspcrioder och inte vara alltför detaljerade och låsta. Landstingsförbundet samt länsstyrelsen i Västerbottens län och landsting- et i Västerbotten föreslår treåriga handlingsprogram och av översiktlig art.

Norrlandsfonden framhåller att en viktig arbetsförutsättning för fonden är flexibilitet och frihet att angripa industrins problem selektivt liksom möjligheterna att snabbt ta hand om en idé och påbörja ett arbete. Detta kräver enligt fonden lyhördhet för behoven av insatser samt möjlighet att agera utifrån generella riktlinjer som inte innebär låsta situationer. Från den utgångspunkten anser fonden det knappast mcningsftrllt att utarbeta ett handlingsprogram som riskerar att låsa anpassningsförmågan.

Västerbottens läns utvecklingsfond finner tillvägagångssättet betungan- de och anser att Norrlandsfonden självständigt. men på grundval av fortlö- pande kontaktcr med övriga regionala organ. bör ges möjligheter att preci- sera riktlinjerna för sin verksamhet.

Enligt min mening kommer fonden i och med den föreslagna inriktningen mot större men färre industriella utvecklingsprojekt att allt mer övergå till mera långsiktiga insatser. Utredarens förslag gör det enligt min mening möjligt att med utgångspunkt i en ändrad målsättning redovisa vissa ar- betsområden som fonden finner angelägna för insatser under det närmaste året men också löpande in i en längre period. Detta innebär dock inte att fonden förlorar sin flexibilitet och anpassningsförmåga utan endast att inriktningen mer konkret läggs fast och att motiven för fondens verksam- het görs mcr uppenbara. Jag delar således utredarens uppfattning att Norrlandsfonden skall upprätta årliga handlingsprogram som översiktligt indikerar fondens kommande verksamhetsinriktning.

Jag övergår nu till att behandla frågor som rör N:n-rlundijmlens_li-nmri- du finansiering.

Utredaren har enligt direktiven haft att inom ramen för de medel som f.n. årligen anvisas till Norrlandsfonden framlägga förslag rörande fondens framtid. Norrlandsfondens disponibla medel har under senare år till unge- fär lika delar bestått av dels statsanslag. dels räntor och amorteringar. Utredaren räknar med att en ökad inriktning mot industriella utvecklings- projekt medför ökade låneförluster främst till följd av den högre risknivån. Vidare kommer enligt de regler som gäller en större del av utestående lån att löpa utan ränta. Denna påverkan på Norrlandsfondens disponibla be- lopp för nyutlåning inträder dock enligt utredaren först efter två till tre år.

Prop. 1980/81 : 51 [0

Frågan om finasiering och anslagets omfattning har bara tagits upp av vissa remissinstanser. Bl.a. anser länsstyrelsen i Västernorrlands län att fondens anslag bör ökas till 50 milj. kr. per år dels med tanke på fondens I'örz'indrade inriktning. dels med hänsyn till att inflationen har urholkat de nuvarande anslagen som har varit oförändrade en längre tid. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i stort samma uppfattning och föreslår att anslaget till fonden höjs till 40 milj. kr. per år.

Jag har förståelse för de argument som har förts fram om ökade årliga anslag till Norrlandsfonden. Det statsfinansiella läget som kan väntas bestå även under de närmaste åren gör dock att jag inte är beredd att förorda nägra ökade årliga anslag.

Vad beträffar finansiering finner jag i likhet med utredaren och vissa remissinstanser det också angeläget att klarlägga att Norrlandsfonden kan ta upp även regionallån från Nordiska investeringsbanken (NIB). Riskerna för låneförluster bör emellertid noga beaktas av fonden. eftersom låneför- lttster i en ökad verksamhet helt kommer att belasta dess fondkapital.

Norrlandsfonden och ytterligare några remissinstanser har pekat på behovet av rimlig planeringspcriod för verksamheten. Jag förordar därför att riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhet i enlighet med vad jag har anfört nu fastställs för perioden l98l—I985. Vidare förordar jag att en ekonomisk ram för medelstillskott till Norrlandsfonden för fcmårsperioden |98l/82—l985/86 nu fastställs till l50 milj. kr. Fondens handlingsprogram och anslagsframställning bör sedan ligga till grund för statsmakternas beslut om årlig medelstilldelning. Vad gäller anslaget för budgetåret I98l/ 82 avserjag återkomma i budgetpropositioncn l98l.

Utredaren har lämnat förslag till nya stadgar för fonden. Det ankommer på regeringen att sedan riksdagen har beslutat om riktlinjerna för verksam- heten fastställa stadgar för fonden.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för Norrlandsfondens verksatnhet för tiden 1981— l985.

2. fastställa en ram av l50000000 kr. för statens bidrag till Norrlands- fonden under budgetåren l98l/82— 1985/86.

Prop. l980/81:51 11 4 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Prop. 1980/81: 51 . 13

INDUSTRIDEPARTEMENTET

Norrlandsfondens framtida roll inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation

Dsl 1980: 8

Prop. 1980/81:51 15 Till Statsrådet och Chefen för industridepartementet

Genom beslut den 31 juni 1979 bemyndigade regeringen dåvarande che- fen för industridepartementet. statsrådet Huss. att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av Norrlz'tndsfondens ställning och uppgifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 1 augusti 1979 dåvaran— de riksdagsledamoten Göte J. Pettersson tfp) till särskild utredare. Som experter att biträda utredaren förordnades departementsrådct 'l'age Levin och kanslirådet Olle Stångberg. industridepartementet. Som sekreterare förordnades departmentssekreteraren Bertil Brodén. industridepartemen- tet.

Utredaren har under utredningsarbetet använt namnet Norrlandsfonds- utredningen.

Direktiven för utredningen fogas som bilaga till betänkandet. Som ytter- ligare bilagor återfinns Norrlandsfondens nu gällande stadga samt förslag till nya stadgar.

Betänkandet är uppdelat på två huvuddelar. Den första delen (kapitel 1— 3) är en bakgrundsbeskrivning där siffermaterialet i kapitel 2 och 3 hämtats ur den officiella statistiken. Den andra delen innehåller utredarens bedöm- ningar och förslag.

Norrlandsfondsutredningen får härmed överlämna sitt betänkande Norr- landsfondens framtida roll inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation. Uppdraget är därmed slutfört.

Luleå i april 1980. Göte J. Pettersson

Bertil Brodén

Prop. 1980/81: 51 17 Innehållsförteckning

1 Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet

1.1 Norrlandsfondens tillkomst ............................. 19 1.2 Norrlandsfondens styrelse. organisation och personal ...... 19 1.3 Finansiering av verksamheten .......................... 20 1.4 Stödgivning .......................................... 22 1.4.1 Fördelning på verksamhetsområden och stödformer . . 22 1.4.2 Forskning ....................................... 22 1.4.3 Utredningar och inventeringar ..................... 23 1.4.4 Industriellt utvecklingsarbete ...................... 24 1.4.5 Industriell utbyggnad ............................. 24 1.4.6 Insatser fördelade över tiden geografiskt. branschvis. antal företag. företagsstorlek m.m. ................. 25 1.4.7 Norrlandsfondens förluster ........................ 27 1.4.8 Sammanfattning .................................. 27 I'.) Likheter och skillnader mellan Norrlandsfonden och övriga berörda stödorgans verksamhet

2.1 Inledning ............................................. 28 2.2 Regionalpolitiskt stöd .................................. 28 2.3 Regionala utvecklingsfonder ............................ 29 2.4 Industrigarantilån ...................................... 32 2.5 Regionala investment-/utveck1ingsbolag .................. 32 2.6 Likheter och skillnader vad gäller stöd till industriell utbygg- nad .................................................. 33 2.7 Likheter och skillnader vad gäller stöd till industriellt utveck- lingsarbete ........................................... 35 2.8 Norrlandsfondens och de regionala investment-/utvecklings- bolagen ............................................... 36 2.9 Landstingsinsatser .................................... 36 2.10 Andra åtgärder med effekter på den industriella miljön ..... 36 3 Närings- och sysselsättningsmässiga förhållanden i de fyra nordli- gaste länen 3.1 Inledning ............................................. 37 3.2 Skillnaderi sysselsättningsgrad mellan olika kommuner . . . . 38 3.3 Riksdagens stödområdesindclning på kommuner ........... 38 3.4 Industriella skillnader m.m. ............................. 39 4 Norrlandsfondens framtida verksamhet 4.1 Behov av särskilda insatser i de fyra nordligaste länen ...... 41 4.2 Möjligheter till att tillgodose behoven genom förändringar i andra organs verksamhet ............................... 42 4.3 Ny inriktning av Norrlandsfondens verksamhet ........... 42 4.4 Stöd till forskning i fortsättningen ........................ 43 4.5 Stöd till utredningar och inventeringar i fortsättningen ...... 43

2 Riksdagen I980/8I. I saml. Nr5l

Prop. 1980/81:51 18

4.6 Stöd till industriellt utvecklingsarbete i fortsättningen ...... 44 4.7 Stöd till industriell utbyggnad i fortsättningen ............. 45 4.8 Handlingsprogram för Norrlandsfonden .................. 46 4.9 Finansiering av Norrlandsfondens verksamhet ............ 46 4.10 Norrlandsfondens organisation .......................... 47 4.11 Sammanfattning av förslagen till förändrad inriktning av Norr-

landsfondens verksamhet och därav föranledda förslag till åt-

gärder ............................................... 47 Bilaga Kommittédirektiv ..................................... 49 Bilaga Stadga för Stiftelsen Norrlandsfonden .................. 52

Bilaga

Förslag till nya Stadgar för Norrlandsfonden ............. 55

Prop. 1980/81: 51 19

l Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet

l.l Norrlandsfondens tillkomst

Stiftelsen Norrlandsfonden. i fortsättningen förkortad till NF. bildades år 1961 (prop. I961:77. SU 1961:89. rskr 19611233).

Motivet var att använda en del av avkastningen från en av våra rikaste naturtillgångar. de lappländska malmfyndigheterna. för att bygga upp nya ekonomiska värden. Behovet av finansieringsstöd i Norrland vid sidan av redan existerande former bedömdes vara sådant att ett speciellt riskta- gande var samhällsekonomiskt motiverat. Detta borde komma till klart uttryck genom att en viss del av malmvinstmedlen avsattes till en särskild form för industriellt forsknings- och utvecklingsarbete samt främjande av företagsamhet.

NF:s grundläggande uppgift skulle vara att främja näringslivets utveck- ling i Norrland. främst i Norrbottens län. Det skulle ske längs fyra huvud- linjer. l. Initiativ och stöd till sådant målforsknings- och utvecklingsarbete. sotn syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar. ' . Stöd till industriell utbyggnad i form av medellånga eller långfristiga lån r.":

mot marknadsmässig ränta. '.») . Stöd till industriellt utvecklingsarbete i form av bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet eller förlustgarantier.

4. Initiativ och stöd till utredningar och inventeringar. som bedöms vara av betydelse för det norrländska näringslivet.

1.2. NF:s styrelse. organisation och personal

NF:s verksamhet regleras av dess stadgar. som fastställs av regeringen. NUVarandc stadgar återfinns i bilaga 2. Fonden förvaltas av en styrelse som utses av regeringen. Ledamöterna som är nio till antalet utses för en tid av högst tre år.

Vart och ett av Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbot- tens län skall enligt stadgarna vara företrätt i styrelsen av en ledamot. som skall vara bosatt i länet och väl förtrogen med dess förhållanden. Enligt praxis utser regeringen som ledamot från dessa län ordföranden i resp. läns landstings förvaltningsutskott. Bland övriga ledamöter skall näringslivet och forskningen vara företrädda. En ledamot utses efter förslag av arbets- marknadsstyrelsen.

NF:s kansli leds av en verkställande direktör. Kansliet har sitt säte i Luleå. Kansliets uppgift är att genom ett aktivt och utåtriktat arbete inom sitt verksamhetsområde sprida kännedom om fondens möjligheter samt bidra till att tillföra fonden realistiska projekt. Vidare har kansliet i uppgift att framlägga utredningar angående de ekonomiska och tekniska förutsätt- ningarna för olika projekt samt förslag till beslut.

Prop. 1980/81: 51 20

Kansliet skall svara för uppföljningen av redan igångsatta projekt samt när så erfordras. lämna förslag till ändrade dispositioner. Kansliet medver- kar dessutom med eller utan anlitande av särskild teknisk.juridisk eller annan expertis — vid förhandlingar med anslagssökande och tredje part speciellt vid patentfrågor och vid upprättande av avtal om licenstillverk- ning. Vidare förekommer viss konsultvcrksamhet beträffanden ansökning- ar om lån hos medfinansierande kreditinstitut.

Den 31 december 1979 fanns vid fondens kansli 14 heltidsanställda och en halvtidsanställd. Av personalen var nio heltidsanställda handläggare. medan övriga var administrativ personal.

Personalen vid NF kan grupperas i huvudområdena ekonomi och admi- nistration. kreditberedning. mineralfrågor samt kontorsserviee. Inom ekonomiområdet. som har två befattningshavare. återfinns verkställande direktörens ställföreträdare som också är fondens kamrer. Den andra befattningshavarcn är kamrersassistent. Inom kreditberedningsområdet är för närvarande fyra befattningshavare verksamma som kreditberedare. Inom mineralområdet återfinns två befattningshavare som handläggande geologer och en administrativ assistent. Vad slutligen beträffar gruppen kontorsservice finns för närvarande tre tjänster varav en halvtidstjänst. Befattningarna med heltidstjänst är registrator och VD-sekreterare.

Kostnaderna för NF:s administration uppgick år 1979 till 3.4 milj. kr.

1.3 Finansiering av verksamheten

Från NF:s start är 1961 och fram t.o.m. är 1979 har bidraget till fondens verksamhet uppgått till 369 milj. kr. exkl. 2.8 milj. kr. från den s.k. 'I'remiljonerfonden. Av detta belopp har LKAB/Statsföretag AB stått för 280 milj. kr. medan fonden erhållit 89 milj. kr. över statsbudgeten. Av tabell 1 a framgår hur beloppen har fördelats över åren.

Tabell 1 a. NF:s årliga kapitaltillskott 1961—70 1971—75 1976 1977 1978 1979 Totalt

LKAB/Stats-

företag AB 15' 15 15 20 20 280 Statsbudgeten 5 5 10 10 39 89

Summa 15 20 20 30 30 39 369 +2.8'

' Utöver ett tillskott på 15 milj. kr. för år 1961 erhöll fonden 2.8 milj. kr. från den s. k. Tremiljonerfonden.

Till de externa kapitaltillskotten skall läggas räntor och amorteringar. 'I'otalt disponibelt belopp för NF:s verksamhet. har som framgår av tabell 1 b. under år 1979 nästan till lika delar bestått av anslag samt räntor och amortering.

Tabell 2. Fördelning av beviljade medel på olika användningsområden. milj. kr. 1961/62—79 Åren 1961 —70 % 1971 —-75 (76- 1976 % 1977 % 1978 G? 1979

1976—79 57% Totalt '72- 1961—79

Forskning 33.5 16.5 19.1 8.6 0.5 0.9 3.0 4.0 0.1 0.1 3.8 5.7 7.4 2.6 60.0 8.7 Utredningar

och invent—

teringar 12.2 6.1 8.0 3.6 1.9 3.4 4.8 6.5 2.2 3.3 6.4 9.6 1 Industriellt

utvecklings-

arbete 35.8 17.9 58.2 26.1 18.5 32.7 26.6 35.9 25.1 37.2 27.1 40.8 97.3 34.2 191.3 27.6 Industriell

utbyggnad 119.4 59.5 137.4 61.7 Summa 200.9 100.0 222.7 100.0

lr.

.3 5.4 38.5 5.6

lr: rf.

.6 63.0 39.8 53.6 40.1 59.4 29.2 43.9 164.7 57.8 401.5 58.1 5 100.0 74.2 100.0 67.5 100.0 66.5 100.0 284.7 100.0 691.3 100.0

»c'. lr.

Prop. 1980/81

51

PJ lx)

Prop. 1980/81: 51

Tabelll h. Disponihla medel milj. kr. 1961—70 1971—75 1976 1977 1978 1979 Totalt

Tillfört kapital 152.8 100.0 25.0 30.0 30.0 39.0 371.8 Räntor och amorteringar 44.4 93.9 25.0 30.0 28.6 34.9 2568 Summa 197.2 193.9 50.0 60.0 58.6 73.9 628.6

1.4. Stödgivning

1.4.1. F r'ira'elniny på ver/(sum]!emo/nrår/an och stöd/orrner

I tabell 2 redovisas hur beslutat stöd har fördelat sig på de olika verk- samhetsområdena.

1 tabell 3 redovisas hur utbetalat stöd har fördelat sig på olika stöd- former.

I följande avsnitt görs en genomgång av de olika verksamhetsomrädena.

Tabell 3. Utbetalningar milj. kr.

Stödform 1961 1971 1976 1977 1978 1979 Totalt —70 —75

Bidrag 34.1 20.0 6.1 3.8 11.9 1.9 77.8 Län med villkorlig

äterbetalnings-

skyldighet 20.2 19.2 10.6 17.7 18.2 19.4 105.3 Lan 97.0 103.1 27.0 35.0 31.0 24.5 317.6 Summa 151.3 142.3 43.7 56.5 61.1 45.8 500.7

I.4.2 Forskning

För forskningsprojekt tillämpas i regel bidragsformen. Det beror dels på svårigheten att på förhand bedöma resultatet. dels på att resultaten i regel kan utnyttjas av en större grupp företag.

Anslagen till forskning har utgjort en mindre del av NF:s verksamhet. Om man bortser från är 1963 och är 1973 då anslagen till forskning uppgick till 17.3 milj. kr. respektive 11.1 milj. kr. har forskningsanslagen under övriga verksamhetsår inte överstigit 5,3 milj. kr. per år.

Att forskningsanslagen år 1963 och år 1973 så markant skiljer sig från övriga verksamhetsår sammanhänger med att år 1963 lämnades anslag på 12.3 milj. kr. till metallurgiska forskningsstationen i Luleå samt 5 milj. kr. till Stiftelsen Skogsmekanisering. Att 1973 års forskningsanslag uppgick till 11.1 milj. kr. berodde främst på att Stiftelsen för Metallurgisk forskning erhöll anslag till delfinansiering för uppförandet av en bearbetningsteknisk forskningsstation i anslutning till den befintliga metallurgiska forsknings- stationen i Luleå.

Redan år 1973 beslöt NF. med tanke på att torvtillgängarna i Sverige är en betydande råvarukälla. att närmare studera vilka möjligheter torvtill- gångarna erbjuder för exploatering. En förstudie "'forv som bränsle i'

Prop. 1980/81: 51

lx) '.)J

värmeprodueerande anläggningar" överlämnades redan samma år till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

I en teknisk-ekonomisk förstudie har också NF sammanställt hittills vunna erfarenheter från inhemsk och utländsk forskning vad gäller möjlig- heterna att använda torv som kemikalieråvara.

Hösten 1977 beviljade NF högskolan i Luleå ett anslag för inköp av högeffektlaser. Nämnda laser är en värdefull resurs för den verkstadstek- niska forskningen.

För att förbättra barrskogens tillväxt på degenererade hedmarker bevil- jade NF år 1978 Umeå universitet ett anslag för en undersökning av gräalens möjligheter på detta område.

Till plast- och gummitekniska institutet i Sundsvall har NF vidare under år 1979 beviljat medel för uppbyggnaden av ett hällfasthetstekniskt labora- torium. Sistnämnda insats frän NF:s sida har skett i avsikt att befrämja plast- och gummiindustrins utveckling i Norrland.

! .4.3 Ulrednin lar och invelm'ringar !— .

Även för utredningar och inventeringar tillämpas i regel bidragsformen. Verksamheten är relativt begränsad.

Utöver de analyser. som utförs av NF:s kansli i anslutning till ansök— ningar om krediter eller andra former av anslag. genomför kansliet också utredningar och inventeringar som egna projekt. Dessa utredningar och inventeringar tjänar som beslutsunderlag för eventuella följdprojekt eller som bas för avvägning av långsiktiga insatser inom specifika branscher.

NF och AMS finansierade på försök ett mineralprospekteringsprojekt i Pajala kommun åren 1973—1975. Valet av kommun gjordes efter arbets- marknadspolitiska och geologiska överväganden. En sammanställning av olika delrapporter presenterades i "En mineralinventering i Pajala kom— mun"

NF har initierat och finansierat omfattande geologiska arbeten med en kalkstensförekomst i Norvijaure. Jokkmokks kommun. Översiktlig mark- nads- oeh produktionsstudie för kalksten och kalk har gjorts liksom via högskolan i Luleå studier angående möjligheterna att producera s.k. vit tiller med utgångspunkt från kalkstenen i Norvijaure.

Grafitskifferförekomsten i Vittangi har varit föremål för tämligen omfat- tande studier från fondens sida. Fyndighetens storlek och innehåll. alterna- tiva användningsomräden m. m. har undersökts.

NF har under 1977 gjort en studie benämnd ”Marknadsföringen i mindre och medelstora företag”. i syfte att kartlägga brister etc. Studien har följts upp via en egen satsning på fyra speciella intensifierade marknadsförings- projekt.

Under 1977 studerades '”Fritidshusmarknaden i norra Sverige". Avsik- ten var att ge berörda företag. finansiärer m.fl. en bättre totalbild över marknadssituationcn.

Prop. 1980/81: 51 24

I.4.4 Industriellt utvec/(lingxarbete

Industriellt utvecklingsarbete. dvs. projekt som syftar till att utveckla eller förbättra produkter eller produktionsmetoder i ett enskilt företag. stöds främst genom lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Återbetal- ningsskyldighet inträder om och när projekten blir vinstgivande. Enligt praxis anses ett projekt bli vinstgivande när försöksverksamheten övergår i industriell produktion.

Utvecklingskostnader definieras av NF som hela kedjan av kostnader från ide'analys. prototypframställning. provning och provtillverkning till och med marknadsintroduktion. NF har genom detta stöd till produktut- veckling i vissa fall helt övertagit riskerna i samband med utvecklingsarbe- te. Det har dock ansetts rimligt att företaget skall ta en viss del av risken. Andelen stöd är därför vanligtvis Stl—90% av kostnaderna. beroende på projektets karaktär och företagets egen finansieringsförmåga.

Beviljade medel utbetalas som regel i etapper enligt en förutbestämd tidsplan mot uppvisande av redovisade kostnader. Ränta utgår först när återbetalningskyldighet inträder för lånet. Amorteringstiden anpassas till projektets förväntade ekonomiska livslängd. Som exempel visas i nedan- stående tabell hur finansieringen av ett produktutvceklingsprojekt kan se ut.

lnvesterings- och finansieringsplan i samband med produktutveckling.

Investering tkr Finansiering tkr Konstruktion 75 Egen insats 100 Patent 25 Norrlandsfonden 300 Prototyp 150 Provning 50 Marknadsintroduktion 100 Summa 400 Summa 400

I detta exempel har NF således påtagit sig att finansiera 75 '7/ (300000 av 400000) av utvecklingskostnaderna.

Vid NF:s bedömning av utvecklingsprojektet är det yttersta beslutskri- teriet projektets förväntade lönsamhet. I detta ligger bedömning av ett stort antal mer eller mindre mätbara komponenter. Särskilt stor vikt läggs vid att projektet harmonierar med företagets nuvarande kunskapsområde eller den inriktning som man avser att välja i framtiden.

Den andel av totala stödet som har omvandlats till lån med amortering kan sägas vara ett mått på utvecklingsprojektets framgång. Av anslag till hittills slutförda utvecklingsarbeten har ca 70% omvandlats till län.

1.4.5. Industriell utbyggnad

Stöd till industriell utbyggnad lämnas i form av medellängt eller långfris- tigt lån. Samma räntesats tillämpas som för de statliga industrigaranti- lånen. Räntebefrielse kan beviljas och lämnas i så fall vanligen under en

Prop. 1980/81: 51 25

period av två a tre år men kan enligt stadgarna utsträckas till högst 10 är.

Amorteringstiden kan enligt stadgarna utsträckas till 20 år men har genomgående varit kortare. Vägledande vid fastställande av amorterings- tid är investeringsobjektets ekonomiska livslängd eller. om det gäller rörel- sekapital. den förväntade likviditetsutvecklingen i företaget. Amorterings- anstånd kan lämnas för att täcka en del av de linansieringssvärigheter som uppstår vid kraftig utbyggnad av produktionsapparaten.

Under de senare åren. särskilt år 1979. har NF stött industriell utbygg- nad även genom att teckna garantier för banklån.

Eftersom NF inte kommer i åtnjutande av reella säkerheter. har särskild vikt lagts vid bedömning av företagets och dess produkters framtidsmöj- ligheter.

1.4.6 Insatserfördelade över tidtm geograjiskt. branschvis. antalji'iretag. _li'iretagsstor/ek m. rn.

Under fondens verksamhetstid har den geografi-ska fördelningen av NF:s insatser skett enligt vad som framgår av tabell 4.

Tabell 4. NF:s anslagsgivning länsvis. Belopp i milj. kr. (procent inom parentes)

År Norrbotten Västerbotten Västernorrland Jämtland Övrigt 1961—70 [09.6 (55.0) 34.4 (17.1) 13.0 ( 6.5) 8.5 ( 4.3) 33 1971—75 81.4 (37.5) 87.7 (40.4) 30.8 (14.2) 13.4 ( 6.2) 4 1976 10.0 (18.0) 28.7 (51.5) 10.6 (19.0) 5.3 ( 9.5) 1. 1977 30.6 (43.0) 22.5 (31.7) 7.8 (11.0) 9.3 (13.1) (). 1978 25.3 (38.3) 25.5 (38.5) 9.5 (14.4) 5.8 ( 8.8) 1). 1979 27.3 (45.1) 14.3 (23.6) 13.8 (22.8) 4.6 ( 7.6) 1). 1976—79 93.3 (36.8) 91.0 (35.9) 41.7 (16.5) 25.0 ( 9.9) 2. Summa 2843 (42.4) 213.1 (31.8) 85.5 (12.8) 46.9 ( 7.0) 40.

' Exklusive 20.9 milj. kr. vilka anslagits till fondens egna projekt.

Som framgår av tabellen har tyngdpunkten i NF:s insatser varit lokali- serad till Norrbottens län. Under 1970-talet har emellertid Västerbottens län vissa är nått upp och förbi den tätposition Norrbotten tidigare innehaft.

Tendensen till ökade insatser utanför Norrbotten tidigare begränsar sig. som framgår av tabell 4 inte enbart till Västerbotten. Också för Västernorr- lands och Jämtlands län är ökningen under 1970-talet markant.

Ser man på den hrmzsc/trisa fördelningen av NF:s anslag under 1970- talet. som framgår av tabell 5 och 6 såär den mekaniska verkstadsindustrin dominerande vad gäller totalt anslag till industriellt utvecklingsarbete. Under verksamhetsåret 1977 har emellertid en markant ökning skett också vad gäller trä- och snickeriindustrin samt övriga ej specificerade bran- scher.

Summa

199.4 217.3 55.7 71.1 66.2 60.6 253.7

s7o.4'

Prop. 1980/81: 51 26

Tabell 5. NF:s anslag till industriellt utvecklingsarbete fördelat på branscher. Belop- peti milj. kr. (siffrorna inom parentes utgör antalet företag).

Mek. verkst. Trä/Snickeri-

År industri industri Övriga Summa

1970—75 46.9 (121) 5.3 (9) 9.8 (31) 62.0 (161) 1976 13.7 (40) 2.2 (2) 2.6 16) 18.5 (48) 1977 16.5 (55) 5.1 (9) 5.0 (13) 26.6 (77) 1978 17.5 (51) 1.9 (3) 5.7 (16) 25.1 (70) 1979 16.2 (41) 2.4 (8) 8.5 (16) 27.1 (65) 1976—79 63,9 (187) 11.6 (32) 21.8 (51) 97.3 (260) Totalt 110.8 (308) 16.9 (31) 31.6 (82) 159.3 (421)

Också vad gäller anslag för industriell utbyggnad finns under 1970-talet en dominans för mekanisk verkstadsindustri både vad gäller totalt belopp och antal företag. Av tabell 7 framgår dock att rubriken "Övriga" haft en snabbare ökning från 1970 t.o.m. 1979.

Tabell 6. NF:s anslag till industriell utbyggnad. Belopp i milj. kr. (siffrorna inom parentes utgör antalet företag).

.. Mek. verkst. 'I'rä/Snickeri- __

Ar industri industri Ovriga Summa 1970—75 69.4 (117) 58.0 (62) 33.2 (47) 160.6 (226) 1976 19.8 (24) 7.9 (12) 7.9 (10) 35.6 (46) 1977 23.0 (39) 14.9 (24) 1.9 (6) 39.8 (69) 1978 22.2 (36) 9.6 (16) 8.4 (11) 40.2 (63) 1979 16.1 (15) 5.3 (9) 7.8 (11) 29.2 (35) 1976—79 81.1 (114) 37.7 (61) 26.0 (38) 144.8 (213) Totalt 150.5 (231) 95.7 (123) 59.2 (85) 305.4 (439)

Beträffande storleken på de företag hos vilka NF den 31 december 1970 respektive 1979 hade utestående lån och lån med villkorlig återbetalnings- skyldighet så fördelade sig dessa enligt följande tabell (tabell 7).

Tabell 7. Utestående lån fördelade på företagsstorlek milj. kr. (siffrorna inom parentes utgör antalet företag).

Antal anställda personer

( 25 26—50 51 — 199 200 ( Summa 31/12 1970 milj. kr. 11.9 (52) 20.5 (32) 37.5 (38) 12.0 (8) 81.9 (130) Genomsnitt per företag 0.23 0.64 0.99 1.5 0.63 31/12 (979 milj. kr. 24.6 (83) 36.3 (62) 85.1 (70) 25.2 (28) 171.2 1243) Genomsnitt per företag 0.30 0.59 1.21 ().9 0.71

Av intresse är också uppgifterna om fondens engagemang i n_vemblt->rade företag. vilket framgår av tabell 8.

Tabell 8.

1970 1977 1979

tkr antal tkr antal tkr antal Ändamål anslag anslag anslag Industriellt utvecklingsarbete 500 I 3751 13 2 120 5 Industriell utbyggnad 9 690 15 11835 16 1 150 3

Prop. 1980/81: 51 27

Som framgår av tabellen är tendensen till förskjutning mot lån för indu- striellt utvecklingsarbete mycket markerad. År 1979 har NF också för första gången både beträffande antal lån till nyetablerade företag och anslagets totala nivå klart passerat fondens engagemang vad gäller indu- striell utbyggnad i nyetablerade företag.

1.4. 7 NF :s förluster

NF har. som tidigare angivits. oftast lämnat topplån mot svaga säker- heter. Detta har slagit igenom i form av förluster på utestående lån. Av tabell 9 och 10 framgår hur förlusterna på lån (exkl. lån med villkorlig återbetalningsskyldighct) fördelat sig över tiden och geografiskt.

Tabell 9. Förluster i relation till totalt utestående lånestock vad gäller lån utan villkorlig återbetalningsskyldighet

1962—701971—751976 1977 1978 1979 1976—79'I'otalt

Förluster i '? av total lånestock 5.4 3.5 2.4 12.1 5.4 8.6 7.2 5.5 Förluster 1 milj. kr. 15.4 16.3 3.1 16.5 7.9 12.4 39.9 71.6

Förlusterna har som framgår varit mest omfattande under de tre senaste verksamhetsåren. Det sannolika skälet till detta torde vara att NF dels i ökad utsträckning engagerat sig i län med läg säkerhet och dels att kon- junkturnedgången speciellt drabbat större norrländska basföretag av vilka mindre företag inom länen är starkt beroende.

Av tabell 10. där jämförelsen avser perioden 1962—79. framgår att för- lusterna i större utsträckning drabbat Norrbotten än övriga län.

Tabell 10. Förluster. geografisk fördelning milj. kr. m. m. (siffrorna inom parentes utgör antal företag)

Norr- Väster- Väster- botten botten norrland Jämtland Summa Förluster 1962—79 imilj. kr. 41.1 (66) 16.5 (30) 8.8 (12) 5.2 (9) 71.6 Utbetalda län 1962—79 i milj. kr. 222.4 176.5 68.1 39.4 5()6.4 Procentuell för- delning av utbe- talda lån 43.9 34.9 13.4 7.8 Proeentuell för- delning av de totala förlusterna 57.4 23.0 12.3 7. '.:

1.4.8. Sammanfattning

NF har t.o.m. år 1979 beviljat stöd med sammanlagt ca 691 milj. kr. i fråga om ändamål ligger tyngdpunkten inom området industriell utbyggnad med ca 68 % av det beviljade stödet. Vidare kan noteras en förskjutning över tiden från områdena forsknig samt utredningar och inventeringar mot

Prop. 1980/81: 51 28

industriellt utvecklingsarbete och industriell utbyggnad. Under de allra senaste åren har dessutom skett en förskjutning från industriell utbyggnad mot industriellt utvecklingsarbete. Under år 1979 lämnades sålunda nästan lika stort stöd till industriellt utvecklingsarbete som till industriell utbyggl nad.

Beträffande formen för stöd kan noteras att huvuddelen av stödet har lämnats i form av lån utan villkorlig betalningsskyldighet. ] samband med de senaste årens förskjutning mot stöd till industriellt utvecklingsarbete. har dock andelen lån med villkorlig återbetalningsskyldighet ökat. l fråga om den geografiskt: fördelningen av fondens totala insatser kan noteras att Norrbotten erhållit ca 44 % medan Västerbotten. Västernorrland och Jämt- land erhållit resp. 35. 13 och 8%. Resterande procent utgörs av medel som ej kunnat länsbestämmas.

Under 1970-talet har tyngdpunkten av stödet förskjutits från Norrbotten till de övriga norrlandslänen.

Den bransclum'issiga fördelningen är sådan att merparten av stödet har gått till mekanisk verkstadsindustri. Under de senaste åren har emellertid trä/snickeriindustri och övrig industri fått en ökad andel.

Beträffande NF:s förluster på lån utan villkorlig återbetalningsskyl- dighet så har de. bortsett från år 1971 och åren 1977—79. inte varit speciellt omfattande med tanke på förutsättningarna för NF:s verksamhet. Inklude- ras nämnda år är NF:s totala förluster dock relativt stora.

2. Likheter och skillnader mellan NF och övriga berörda stödorgans verksamhet

2.1. Inledning

I detta kapitel görs först en genomgång av övriga berörda stödorgans verksamhet. De stödformer/organ som behandlas är — regionalpolitiskt stöd — regionala utvecklingsfonder industrigarantilån — regionala investment/utvecklingsbolag

Därefter görs en jämförelse mellan NF och dessa stödformer/organ. Slutligen redovisas landstingsinsatser och övriga åtgärder med effekter på den industriella miljön.

2.2. Regionalpolitiskt stöd

Genom statsmakternas beslut är 1964 ( prop. 1964: 185 . BaU 1964r48. rskr 19641408) infördes statligt lokaliseringsstöd som ett medel att påverka företagens lokalisering till orter och regioner där en förstärkning av nä-

Prop. 1980/81: 51 29

ringsliv och sysselsättning är önskvärd. Stödet har därefter förstärkts och vidareutvecklats ( prop. 1970: 75 . SU 1970: 103. BaU 1970140. rskr 1970: 270 och 304 samt prop. 1973: 50 . an 1973: 7. rskr 19731248). År 1979 beslutade statsmakterna om ytterligare förstärkning av stödet (prop. 1978l 79: 112. AU 1978/79: 23. rskr 1978/79: 435).

F.n. lämnas regionalpolitiskt stöd i form av avskrivningslån lokaliseringslän utbildningsstöd sysselsättningsstöd offertstöd flyttningsstöd till personal med kvalificerad yrkesutbildning.

För stödverksamheten är landet indelat i sex stödområden numrerade från 1 till 6. Ju högre siffra ett stödområde har desto större stöd lämnas inom området.

Avskrivningslån lämnas för byggnads- och i vissa fall maskininvestering- ar. Det är ränte- och amorteringsfritt och kan efter beslut av myndighet skrivas av med hälften efter tre år och återstoden efter sju år. Avskrivning sker om stödmottagaren har uppfyllt de utfästelser. främst i fråga om sysselsättningsökning. som gjordes när stödet beviljades.

Lokuliseringslån lämnas för anskaffning av anläggnings- eller omsätt- ningstillgångar eller för att finansiera åtgärder som på annat sätt främjar verksamhetens utveckling. t. ex. kostnader för produktionsutveckling och marknadsföring. Lånetiden anpassas efter låneändamålet och är högst 20 år. Räntan är diskontot ökat med 3.75 %-enheter. Anstånd med räntebe- talning och amortering kan medges under högst fem år.

Utbilzlnz'ngsstöd lämnas för utbildning av främst nyanställd personal inom företaget.

S_vsselsättningssröd lämnas för nyanställning av personal när det är fråga om sysselsättningsökning inom företaget.

()ffertstöd kan lämnas när övriga stödformer inte är tillämpliga. Offert- stödet är för industriföretag begränsat till stödområdena 4—6.

Stödets storlek i de olika stödområdena framgår av tabell ll. Stöd lämnas endast till sådan verksamhet som har eller bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge de anställda varaktig sysselsättning.

2.3. Regionala utvecklingsfonder

] avsikt att skapa slagkraftiga regionala stödorgan inriktade på främst mindre och medelstora företag beslutade riksdagen ( prop. 1977/78:40 . NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) att inrätta regionala utvecklingsfonder fr.o.m. den 1 juli 1978. Utvecklingsfonderna övertog de tidigare företagareföreningarnas arbetsuppgifter. De nya regionala utvecklingsfon- derna erhöll i förhållande till företagareföreningarna utökade resurser sam-

Prop. 1980/81: 51

Stödets storlek i olika stödområden

30

Tabell 1]. Stödets storlek i procent av kostnader/kapitalbehm' Stödets storlek i kronor Stöd Byggnads- Maskininves- ()msätt- Marknads— Flytt- Syssel- Utbild- område investeringar teringar nings— förings- ning av sätt- nings __ tillgängar åtgärder maskiner nings— stöd Totalt Iånestöd högst 70 % stöd

därav avskr. lån högst Belopp per anställd

l 1() %- 10 % lokaliseringslän högst 7() (:?-2 — Ej maxi- 2 25 % 10 1.72 för resp. ändamål — merat 3 40 % 15 %: . 4 40 % 15 % Totalt 40000 under 3 år 5 55 % 30 % Totalt 80 000 under 5 är 6 70 % 60 9? Totalt 130 000

under 7 är

Regeringen kan i särskilda fall medge att förhöjt stöd utgår. [ områdena 4 6 tillkommer följande ytterligare stödformer: stöd till turistanlägg- ningar och till uppförande av kommunala industrilokaler samt stöd enligt offertprin- cipen.

tidigt som målgruppcrna ökades. Fonderna är stiftelser med staten och resp. landsting som huvudmän.

Den anpassning till förhållandena i varje län som riksdagen bedömt som angelägen innebär att fonderna inom de ramar som samhället ställer tipp. har stor självständighet gentemot huvudmännen. Samhällets ledning av verksamheten inskränker sig till utlagda program och vissa fastställda generella normer t.ex. i fråga om lånevillkoren.

Fonderna byggs successivt ut för att bli fullservieeorgan dit företagen kan vända sig med allehanda problem. Verksamheten kan indelas i två huvudområden: företagsservice och kreditverksamhet.

Företagareföreningarnas målgrupp var tillverkningsindustri. Denna mål- grupp har nu utökats med sådana tjänsteproducerande företag som har direkt anknytning till de tillverkande företagen.

Fondernas verksamhet är inriktad på små och medelstora företag dvs. företag med upp till ca 200 anställda. Med hänsyn till svårigheterna att entydigt precisera vilka företag som omfattas av kategorin småföretag har emellertid inte den storleksmässiga avgränsningen låsts alltför hårt.

Företagsservicen består i informations- och kontaktverksamhet. allmän rådgivning och översiktliga företagsanalyser. utbildningsservice samt kon- sultverksamhet i tekniska. ekonomiska. juridiska. administrativa eller marknadsmässiga frågor.

Kreditverksamheten består av egen kreditgivning. kreditförmcdling samt beredning och uppföljning av visst statligt kreditstöd — främst indu- strigarantilän och lokaliseringsstöd.

Prop. 1980/81: 51 31

Fondernas kreditverksamhet utgör ett komplement till det ordinarie kreditväsendet. Stöd lämnas i regel endast till företag med otillräckliga lånesäkcrheter på den ordinarie kreditmarknaden. I vissa situationer är fonderna beredda till särskilt stort risktagande. Detta gäller framför allt lånebehovct för expanderande och nyetablerade företag samt företag som avser att etablera sig eller är etablerade på exportmarknaden.

Fonderna kan lämna två typer av lån:

rörelselån

produktutvecklingslån

Vidare har nyligen beslutats att fonderna skall kunna teckna garanti för banklån.

Lån lämnas endast till sådan verksamhet som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet.

Rörelse/ån kan lämnas för anskaffning av anläggnings- och omsättnings- tillgångar eller till främjande av rörelsens utveckling på annat sätt. Om synnerliga skäl finns. får rörelsclån även ges för aktieförvärv eller liknande ändamål. om detta väsentligen underlättar eller möjliggör för låntagaren att driva sådan verksamhet som avses.

Rörelselån får beviljas en och samma låntagare med högst så stort belopp att låntagarens sammanlagda saldo för sådana lån uppgår till 500000 kr.

Rörelsclån skall betalas åter inom viss tid enligt plan som fastställs när länet beviljas. Återbetalningsvillkoren bestäms främst med hänsyn till syftet med lånet. Återbetalning skall påbörjas inom högst tre eller vid nyetablering fem år och avslutas inom högst 20 år från dagen för första utbetalningen. Räntan på lånen fastställs av resp. utvecklingsfond.

Den ansluter i regel till vad som gäller för industrigarantilån. dvs. dis- kontot ökat med 3.75 ”fä-enheter. Någon möjlighet till räntebefrielsc finns inte.

PrudukrmvetHingslån kan lämnas för utveckling och marknadsföring av produkter. processer eller system för industriell produktion. Produktut- vecklingslån får beviljas en och samma låntagare med högst sådant belopp att dennes Sammanlagda saldo för sådana lån uppgår till tre miljoner kr. För produktutvecklingslån överstigande 500000 kr. krävs samråd med Styrelsen för teknisk utveckling.

Produktutvecklingslån får beviljas med högst 50 % av den beräknade kostnaden för det projekt som lånet avser. Om särskilda skäl finns. får lån beviljas med högst 65 % av den beräknade kostnaden.

Beträffande produktutvecklingslån fär anstånd med råntebetalning läm- nas. varvid upplupen ränta läggs till lånebeloppct. För produktuvecklings- län kan återbetalningsskyldighct dessutom helt eller delvis efterskänkas. om låntagaren visar att förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja projektets resultat lönsamt. Grunderna för lönsamhetsbedömning bör om möjligt bestämmas då lånet beviljas.

Prop. 1980/81: 51 32

För produktutvecklingslån uttas. förutom ränta. en riskpremie om lägst 10 % och högst 25 % av låncbcloppet. Riskpremien läggs till lånehcloppet vid uppläggningen av länet.

En översyn av reglerna för produktutvecklingslän pågår f.n. inom Sta- tens industriverk.

2.4 lndustrigarantilån

Som tidigare nämnts handhar de regionala utvecklingfonderna också be- redning och uppföljning av statlig garanti för lån. s.k. im'luxlrigumn!ilån.

lndustrilånegaranti utgår endast till sådan verksamhet som ingår i mål- gruppen för de regionala utvecklingsfondernz-t och som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet. ()m med län avsedd finansiering kan ske på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor får lånegaranti inte lämnas utan synnerliga skäl. Lånegaranti för- enas med de villkor som behövs med hänsyn till ändamålet med garantin och i övrigt.

lndustrilånegaranti får beviljas för lån med fast eller rörlig ränta. Ränte- villkoren för garantilån med rörlig ränta bestäms med utgångspunkt i gällande avtal mellan staten och vederbörande bankorganisationer (f.n. diskontot ökat med 3.75 %-enheter) medan räntevillkoren för garantilån med fast ränta skall godkännas av staten.

Återbetalning av industrigarantilån skall ske enligt fastställd plan och påbörjas inom högst tre. eller vid nyetablering. fem år och avslutas inom högst 20 år från dagen för första utbetalningen. Anstånd med eller befrielse från räntebetalning kan inte medges.

2.5. Regionala investment/utvecklingsbolag

Under de senast— åren har staten medverkat till att bilda regionala investment/utvecklingsbolag med verksamhet i de fyra nordligaste länen.

År 1977 bildades ett till dåvarande NJA knutet investmentbolag. numera Remont/n'est i Norr AB. Bolaget har till uppgift att stimulera industriell utvecklingi Norrbottens län. Det sker genom att bolaget kan gå in som hel- eller delägare i utvecklingsbara företag. Regioninvest söker också efter nya produkter som kan tillverkas i befintliga eller nya företag. Vid starten tillfördes Regioninvest 25 milj. kr. från staten. År 1977 beslutade riksdagen om ytterligare kapitaltillskott med 75 milj. kr. Regioninvest är numera helägt dotterbolag till Statsföretag AB.

År 1978 fick Svenska industrictableringsaktiebolaget (Svetab) ändrade och vidgade arbersuppgifter. Svetabs nyetablcringsli'z'imjande insatser or- ganiserades försöksvis inom ramen för två särskilda investmentbolag. helägda av Svetab. Det ena av dessa Srulub Nord AB har sitt kontor i Härnösand. Verksamhetsområdet omfattar i huvudsak Västerbottens.

Prop. 1980/81: 51 33

Jämtlands. Västernorrlands och Gävleborgs län. Svetab Nord skall gå in som minoritetsägare i utvecklingsbara små och medelstora företag. både sådana som startar och sådana som redan är i gång. Man söker företagare som är beredda att efter en kapitalinsats från Svetab Nord själva aktivt driva och leda sina företag. Svetab Nord tillfördes vid starten 20 milj. kr. i eget kapital. Bolaget har ännu inte gått in som delägare vid något norr- ländskt företag.

Är l979 beslöt riksdagen att två regionala utvecklingsbolag skulle bildas. ett i Västerbottens och ett i Jämtlands län. För vardera bolaget anvisades 5 milj. kr. i aktiekapital. F.n. behandlas i riksdagen ett förslag från regering- en att bolagen skall tillföras ytterligare statliga medel. sammanlagt 25 milj. kr. till vardera bolaget under en femårsperiod. Samtidigt avser resp. läns landstingskommun att tillföra vardera bolaget 5. milj. kr. Enligt regerings- förslaget bör tyngdpunkten i bolagens verksamhet ligga i att medverka till etablering av ny verksamhet som ger ökad sysselsättning genom att nya produkter tillförs redan existerande eller för ändamålet bildade företag. Bolagen skall komplettera utvecklingsfondernas verksamhet genom att själva driva konkreta utvecklingsprojekt. Det skall ske såval personellt som finansiellt. Formerna för bolagens finansiella engagemang bör avgöras från fall till fall med stor frihet för bolaget att välja den i det enskilda fallet lämpligaste formen.

2.6. Likheter och skillnader vad gäller stöd till industriell utbyggnad

Stöd till industriell utbyggnad kan lämnas av/genom NF

_ regionalpolitiskt stöd — regionala utvecklingsfonder

— industrigarantilån(IG-lån)

Det regionalpolitiska stödet kan lämnas både i form av avskrivningslån och lån med återbetalningsskyldighet. Vidare finns möjlighet att bevilja offertstöd som kan anpassas till behovet i varje enskilt fall. NF och ' regionala utvecklingsfonder kan bara ge lån med återbetalningsskyldighet för industriell utbyggnad. När det gäller garantier för banklån kan sådana ges av NF, regionala utvecklingsfonder elleri form av lG—lån.

Enligt NF:s stadgar kan stöd lämnas till etablering och utbyggnad i form av medellångt eller långfristigt län. I undantagsfall kan också kortfristiga lån lämnas för att möjliggöra en nödvändig expansion eller större beställ- ning om andra kreditmöjligheter saknas. Lån får under en tid av tio år vara ränte- och amorteringsfria och återbetalning skall vara fullgjord inom tjugo år från lånets utbetalning om inte särskilda skäl föreligger.

I praktiken har dessa lån hittills använts för att komplettera finansie- ringsbilden når tidigare maximalt lokaliseringsstöd lämnats och när alla andra finansieringsmöjligheter varit uttömda. 3 Riksdagen I980/8l. I .mml. Nl'5l

Prop. 1980/81: 51 34

Av nedanstående representativa exempel taget ur "Norrlandsfonden informerar" (l974) framgår NF:s hittillsvarande roll som toppfinansiär när lokaliseringsstöd utnyttjas maximalt.

lnt'esteringsplun (tusental kr.) Finanxiwingrplun (tuxculul kr.) Byggnader 2000 Eget kapital 600 Maskiner 20th Bank l 900 Rörelsekapital | 500 Lokaliseringsstöd' lnkörningskostnadcr 700 (bidrag + län) 2 700 NF ! 000 SUMMA 6 200 SUMMA 6 200

'67 (72 av byggnads— och maskininvesteringskostnaderna enligt maximeringsreg- lerna.

I och med de ändrade reglerna för regionalpolitiskt stöd fr.o.m. den 1 juli l979 har emellertid förutsättningarna förändrats. Den ändring som i detta sammanhang är av särskilt intresse gäller lokaliseringslån. Fram till den 30juni l979 kunde lokaliseringslån. och i förekommande fall också avskrivningslån uppgå till sammanlagt högst 67 % (se tidigare exempel) av byggnads- och maskininvesteringskostnaderna. Fr.o.m. den ljuli l979 kan lokaliseringslån lämnas inte bara för anläggningsinvcsteringar utan också för att täcka rörelsekapitalbehov m.m. Samtidigt höjdes procentsat- sen till 70 %. Detta innebär att övrig finansiering endast behöver uppgå till 30 % av hela fi'nansieringsbehtwet.

Tidigare exempel med de nya bestämmelserna för regionalpolitiskt stöd som gäller fr.o.m. den I juli l979 skulle därmed bli följande.

Int'eslcringxplun (turen kr.] Firmnrieringsplun Husen kr.) Byggnader 2000 Eget kapital 600 Maskiner 2000 Bank ! 900 Rörelsekapital l 500 l_.okaliseringsstöd' ?. 700 lnkörningskostnader 700 2 700 N F _ SUMMA 6 200 SUMMA 6 20(

'70 % av totala kapitalbehovet enligt maximeringsreglerna blir4 340 tkr.

Som framgår täcker lokaliseringsstödet genom de nya bestämmelserna inte bara in NF:s del utan ger en marginal på 640000 kr. innan stödet utnyttjats upp till 70 %.

I de fall inte ens 30 % av den totala finansieringen av ett projekt kan ske genom eget kapital och banklån men projektet ändå bedöms vara så bär- kraftigt att det kan genomföras med ännu större statligt stöd. kan regering- en medge att maximigränsen 70 % för lokaliseringslån får överskridas.

För lokaliseringslån gäller dock krav på att projektet skall ge ökad sysselsättning eller i vissa fall bevara sysselsättningen. Också för NF kan detta bedömas som en önskvärd effekt men utgör inte ett absolut krav för att bevilja stöd i form av långfristigt eller medellångt lån.

Prop. 1980/81: 51 35

I fråga om räntebefrielse finns ytterligare en skillnad eftersom NF på sina lån för industriell utbyggnad kan bevilja upp till tio års räntebqfrielse medan lokaliseringslån numera medger anstånd med räntebetalning i högst fem år.

I fråga om beslutanderätt gäller för avskrivnings- och lokaliseringslån att länsstyrelsen beslutar vid stödunderlag upp till 5 milj. kr.. dvs. vid lån upp till 3,5 milj. kr. Några undantag finns. De viktigaste är att vissa branscher samt nyetablenngar är undantagna från länsstyrelsens beslutanderätt. Vi- dare undantas ärenden där det enbart är fråga om anskaffning av omsätt- ningstillgångar m.m. eller där det godkända stödunderlaget för sådan anskaffning överstiger 700000 kr. I de fall länsstyrelsen inte får besluta avgörs ärendet av AMS eller i vissa fall regeringen.

Utveckh'ngsföndernus rörelselån för industriell utbyggnad skiljer sig från NF:s lån främst därigenom att de är beloppsbegränsade. En och samma låntagare får ha högst 500000 kr. i sammanlagda rörelsclån från utveck- lingsfonden. Efter samråd med statens industriverk kan dock en utveck- lingsfond i undantagsfall lämna lån med högre belopp. Någon möjlighet till räntebefrielse finns inte på utvecklingsfondernas rörelselån. Vidare finns en storleksbegränsning på så sätt att utvecklingsfonderna normalt inte skall ge lån till företag med fler än 200 anställda.

2.7. Likheter och skillnader vad gäller stöd till industriellt utvecklingsarbete

Stöd till industriellt utvecklingsarbete kan ges av NF —— regionala utvecklingsfonder

i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Vidare kan för ändamålet ges lokaliseringslån och offertstöd.

När det gäller reglerna för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet är de för NF inte preciserade i stadgarna. NF:s praxis är att dessa län är ränte- och amorteringsfria fram till den tidpunkt då det avgörs om återbe- talningsskyldighet skall inträda eller ej. I de fall återbetalningsskyldighet inträder skall återbetalning i regel ske på fem år. Vidare tas ränta ut enligt samma räntesats som för övriga län. I några fall sker återbetalning i form av ett fast belopp per försåld enhet e.dyl.

De regionala utvecklingsfondernas motsvarande lån (PU-lån) är mer detaljreglerade. PU-lån får lämnas med högst 50 % i undantagsfall högst 65 %. av den beräknade kostnaden för projektet. Högsta lånebelopp är 3 milj. kr. Vid större lån än 500000 kr. måste dock samråd ske med STU. En särskild riskpremie om lägst IO %- och högst 25 % av lånebeloppet läggs till detta vid uppläggningen av länet. Vidare gäller för utvecklingsfonderna begränsningen till företag med högst 200 anställda. För NF:s lån finns varken beloppsbegränsningar eller riskpremie. Som tidigare nämnts pågår f.n. en översyn av reglerna för PU-lånen.

Prop. 1980/81: 51 36

2.8 NF och de regionala investment-/utvccklingsbolagen Skillnaden mellan NF och de regionala investment-/utvecklingsbolagen är att bolagen kan gå in som ägare i företag och projekt. NF:s finansiella insatser begränsas till län i olika former. En likhet mellan NF och främst de beslutade bolagen i Jämtlands och Västerbottens län är möjligheten att genom personella insatser "driva" utvecklingsprojekt.

2.9. Landstingsinsatser

I ökad utsträckning har landstingen engagerat sig i resp. landstingsom- rådes näringspolitiska strävanden. Detta har skett på olika sätt bl. a. bero- ende på den näringslivsstruktur som gäller inom de olika landstingsområ- dena. Engagemanget har emellertid relativt sett varit störst och tidigast förekommande inom de fyra nordligaste länens landstingsområden. De norrländska landstingens relativt sett större näringspolitiska insatser sam- manhänger givetvis med bristen på arbetstillfällen i dessa län.

Landstingens stöd till den regionala näringspolitiken varierar kraftigt om man ställer det i relation till resp. läns befolkning. År [979 uppgick lands- tingsanslaget till de regionala utvecklingsfonderna sålunda till följande (milj. kr.). Norrbottens landstingsområde 9350' Västerbottens landstingsomräde 2670 Jämtlands landstingsområde 1300 Västernorrlands landstingsområde |830

Omräknat per innevånare inom resp. landstingsområde tillsköt Norrbot- tens landsting år l979 ca 38 kronor. Västerbottens landsting ca ll kronor. Jämtlands landsting ca It) kronor och Västernorrlands ca 7 kronor. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande belopp för Stockholms läns lands- ting var 2 kronor.

Landstingens insatser för den regionala näringspolitiken inskränker sig emellertid inte enbart till ekonomiskt stöd till de regionala utvecklingsfon- derna. Speciella projekt t.ex. "Aktion Z". "Inland Y" och ”Utveckling AC" samt administrativa personella insatser inom själva landstingen utgör också led i stödet till den regionala näringspolitiken. Dessa former av stöd är däremot svåra att värdemässigt uppskatta. Samma gäller olika primär- kommuners indirekta stöd till företagandet.

2.10. Andra åtgärder med effekter på den industriella miljön

Stödinsatser av mer indirekt karaktär är bl.a. inrättandet av Umeå universitet. Metallurgiska forskningsstationen (Mefos) och Tekniska hög- skolan i Luleå. Svcriges geologiska undersökning (SGU) i Luleå. lndustri-

' Därav engangsanslag på 7 milj. kr. för speciella regionala näringspolitiska insatser.

Prop. 1980/81:51 37

ellt utvecklingscentrum i Skellefteå. Stiftelsen industricentra samt plast- och gummitekniska institutet i Sundsvall. Nämnda institutioner har redan och bör rimligtvis i ökad utsträckning kunna generera både produktide'er och högre kompetens till näringslivet i Norrland. Ytterligare utbyggnad av nya institutioner med direkt sikte påatt stödja det norrländska näringslivet genom att förstärka den industriella strukturen i området synes också på längre sikt vara ett verksamt komplement till de direkt företagsinriktadc åtgärderna.

3 Närings- och sysselsättningsmässiga förhållanden i de fyra nordli- gaste länen

3.1. Inledning

Motiven för samhällets insatser i de fyra nordligaste länen är de svåra struktur- och sysselsättningsproblcmen.'Dessa har främst sin bakgrund i basnäringarnas förändring. Skogs- och jordbrukets rationalisering har så- lunda under en lång följd av år bidragit till att minska arbetstillfällena. Under senare år har bristen på sysselsättningstillfällen förvärrats dels genom övergång till färre men mindre arbetskraftsintensiva enheter inom skogsindustrin och dels genom gruvindustrins (främst LKAB) avsättnings- och lönsamhetsproblem.

Som en följd av förändringarna inom basnäringarna har också förutsätt- ningarna för en på nämnda näringar grundad industri- och serviceverksam- het avsevärt minskat. Mer oberoende industriell verksamhet har i motsva- rande grad inte helt kunnat ersätta denna minskning.

För att belysa det faktiska förhållandet vad gäller befolknings- och sysselsättningssituationen i de fyra nordligaste länen i relation till riket som helhet har nedanstående tabell sammanställts. Uppgifterna är hämta- de från arbetsmarknadsutskottets betänkande från våren 1979 om regional- politik (AU 1978/79: 23), där de bl. a. används som underlag för indelning- en i stödområden.

Tabell 12. Befolknings- och sysselsättningssituationen i de fyra nordligaste länen

Län Befolknings- Andel Arbets- ] bered- ! skyddat ] arbets- utveckling förvärvs- lösa skaps- el. halv- marknads- arbctande arbete skyddat utbild- 16—64 är arbete ning 1970—78 1979—85 [977 1978 mars-79 mars—79 mars—79 Norrbotten +4.4 % —2.6 %. 64 % 5.1 %- 4.6 % 1.8 % , 3.9 % Västerbotten +3.2 % + 1 .4 % 65 % 2.8 % 2.7 %- l.7 % l.7 % Jämtland +Z,4 % +l_2 % 64 % 2.3 % 2.9 ',71 2.2 -'i l.5 % Västernorrland +0.Z % +0.9 % 66 % 2.7 % 2.2 % |.5 .? 2.0 %- Rikct +2,b % +l.4 % 68 % 2.1 '( 1.652, LI % l.5 %

Prop. 1980/81: 51 38

Samtliga de fyra nordligaste länen kan som framgår av tabell 12 notera en stabilisering vad gäller befolkningsutvecklingen under 1970-talet. Ser man till de prognoser som länsstyrelserna senast redovisat kommer denna bild med undantag för Norrbotten i stort att stå sig under 1980-talets första hälft. För Norrbottens del pekar dock prognosen på en minskning av länets befolkning med ett par procent fram till år 1985.

Andelen förvärvsarbetande ligger i alla fyra länen under riksgenomsnit- tet. Siffrorna avser här andelen förvärvsarbetande med minst 20 timmar veckoarbetstid av befolkningen i åldrarna 16—64 år. Jämförelsen är här gjord mot den genomsnittliga förvärvsgraden i riket.

Undersysselsättningen i Norrlandslänen blir än mer tydlig om man jäm- för med de län som har den högsta sysselsättningen. Till dessa skillnader i andelen förvärvsarbetande skall sedan läggas den tidigare nämnda högre arbetslösheten bland de förvärvsarbetande i Norrlandslänen. Vidare ligger andelen sysselsatta i beredskapsarbeten och olika former av skyddat arbe- te högre i dessa län och det gäller också andelen personer i arbetsmark- nadsutbildning. Här liksom när det gäller arbetslöshetstalen ligger Norr- bottens län i en klass för sig.

3.2. Skillnader i sysselsättningsgrad mellan olika kommuner

Ovanstående redovisning och jämförelse av befolknings- och sysselsätt- ningssiffror för länen visar emellertid inte på något fullständigt sätt de obalansproblem som finns i mellersta och övre Norrland. För detta krävs att man ser på situationen och utvecklingen i de skilda kommunerna.

Det finns i de fyra nordligaste länen kommuner som under 1970-talet förlorat mellan 15—20 % av sin befolkning och där prognosen förutsäger en fortsatt kraftig bcfolkningsminskning under l980-talet. I dessa län finns kommuner med en förvärvsgrad bland den arbetsföra befolkningen som ligger mer än 15 procentenheter under riksgenomsnittet och där progno- serna innebär att gapet ytterligare kommer att öka under 1980-talet. Det finns vidare i dessa län kommuner där arbetslösheten ligger tipp emot IO %.

3.3. Riksdagens stödområdesindelning på kommuner

Riksdagens beslut våren 1979 om stödområdesindelningen för det regi- onalpolitiska stödet får ses som en sammanfattning och sammanvägning av den regionala problembilden i landets olika delar. De fyra nordligaste länens läge avspeglas i denna stödområdesindelning. Tabell 13 visar anta- let kommuner tillhörande de olika stödområdena i resp. län.

Prop. 1980/81: 51 39

Tabell 13. Antal kommuner inom skilda stödområden ( 1979-07-01)

Län Stödområde Utanför Summa stöd- kommuner 6 5 4 3 2 1 område Norrbotten 9 2 3 — 14 Västerbotten 4 4 3 1 — — — 12 Jämtland 3 4 1 — — — 8 Västernorrland — 2 2 3 — — 7

Summa för de fyra nordli—

gaste länen 16 12 9 4 — — 41 Övriga landet — 5 8 31 22 9 162 237 Hela landet 16 17 17 35 22 9 162 278

Av sammanställningen i tabell 13 framgår att samtliga 16 kommuner som placerats i stödområde 6 ligger i de nordligaste länen eller till och med i de tre nordligaste länen. Norrbotten. Västerbotten och Jämtland. Även stöd- områdena 5 och 4 är till övervägande delen förbehållna dessa län. Sam- manställningen visar också på skillnaderna i problemens svårighetsgrad mellan de här diskuterade fyra länen. Elva av Norrbottens ljorton kom- muner är inplacerade i stödområdena 5 och 6. åtta av Västerbottens tolv kommuner. sju av Jämtlands åtta kommuner och två av Västernorrlands sammanlagt sju kommuner.

Så ser stödområdesindelningen ut i kommuner räknat. Då kommunerna är olika stora befolkningsmässigt finns det dock anledning att också se på befolkningens fördelning på olika stödområden i de skilda länen.

Som framgår av tabell 14 bor 50 % av Norrbottens befolkning i kom- muner tillhörande stödområdena 6 och 5. Motsvarande andel i Västerbot- tens län är 31 % i Jämtlands län 59 % och i Västernorrlands län 15 %.

3.4 Industriella skillnader m. m.

Trots en jämfört med landet i övrigt förhållandevis positiv utveckling av industrisysselsättningen under 1970-talet svarar industrin för en mindre andel av den totala sysselsättningen i de fyra nordligaste länenjämfört med södra och mellersta Sverige. lndustrisysselsättningen ökade i de fyra nord- ligaste länen med 6 % mellan år 1970 och år 1979. Detta samtidigt som

Tabell 14. Befolkningens fördelning på olika stödområden i de fyra nordligaste länen år 1978

Län Stödområde

6 5 4 3 Norrbotten 115324 (43 %) 17517 ( 7 %) 133488 (50 %) Västerbotten 29811 (13 %) 43140 (18 %) 88823 (37 %) 78827 (32 %) Jämtland 34066 (25 %) 44951 (34 %) 55403 (41 %) Västernorrland — 39628 (15 %) 87 843 (33 %) 140639 (42 %)

Summa 179201 (20 %) 145236 (16 %) 365557 (40 %) 219466 (24 %)

Totalt antal ( 100 97)

266 329 240 601 134 420 268 1 10

909 460

Prop. 1980/81: 51 40

sysselsättningen inom industrin för landet totalt sett minskade med 3 % under samma tid. Högsta antalet industrisysselsatta noterades år 1976. varefter man fick en nedgång under åren 1977 och 1978. Denna nedgång i industrisysselsättningen var något större i de nordligaste länen än i riket i genomsnitt. Under år 1979 har nedgången stoppats och förbytts i en mindre ökning såväl för de fyra nordligaste länen som för riket totalt.

Den branschmässiga sammansättningen på sysselsättningen inom indu- strin varierar också högst påtagligt mellan de fyra länen. Vidare kan man notera markanta olikheter mellan dessa län sammantaget och genomsnitt- ligt för landet som helhet. Nämnas kan bl. a. att gruvor och mineralbrott svarar för 10 resp. 30 % i Västerbottens resp. Norrbottens län mot 2 %- i riket totalt. Sammantaget för de fyra nordligaste länen ligger andelen på 11 %. Då är att märka att Västernorrlands och Jämtlands län praktiskt taget helt saknar sysselsättning inom denna bransch.

Trävaruindustrin har förhållandevis höga andelar i samtliga de fyra nordligaste länen. De högsta andelarna har man i Jämtlands och Västerbot- tens län med 16 resp. 15 % vilket kan jämföras med ett riksgenomsnitt på 8 %. Även massa-. pappers— och pappersvaruindustrin svarar — jämfört med riket i övrigt för en högre andel i de här aktuella länen. Genomsnit— tet ligger här på 15 % mot rikets 7 %. 1 Västernorrlands län svarar denna sektor för hela 25 % av hela industrisysselsättningen.

Nämnas kan vidare att järn-. stål- och metallverk svarar för drygt 20 % av industrisysselsättningen i Norrbottens län jämfört med 8 % i hela lan- det. Lägger man samman denna bransch med sysselsättningen i gruvor och mineralbrott innebär detta att dessa två branscher svarar för mer än hälften av hela industrisysselsättningen i Norrbottens län. Detta betyder i sin tur att man i detta län hari motsvarande grad mindre andel av industrisyssel- sättningen i övriga industribranscher.

En summering av de två största delbranscherna i Västerbottens län ger drygt 30 % (i trävaruindustri + maskinindustri). Samma andel får man i Jämtlands län (och här gäller det branscherna trävaruindustri + elektronik- industri). [ Västernorrlands län slutligen svarar de två största delbran- scherna (massa-. pappers- och pappersvaruindustri + maskinindustri) för drygt 45 %. Somjämförelse kan nämnas att de två största delbranscherna i riket i genomsnitt sysselsätter drygt 20 % av de totalt sysselsatta i indu- strin.

Sammantaget för den norrländska industrin så föreligger en låg föräd- lingsgrad i förhållande till landet i övrigt. De sysselsättningsmässiga förde— lar som kan uppnås med en ökad förädlingsgrad har därmed uteblivit.

1 nedanstående tabell redovisas andelen industrisysselsatta i de skilda länen.

Som framgår av tabellen ligger andelen industrisysselsatta i samtliga de fyra nordligaste länen under genomsnittet för övriga jämförbara län, dvs. övriga län utom storstadslänen. Nämnas kan att endast ett av dessa övriga

Prop. 1980/81: 51 41

Tabell IS. Industrins storlek m. m. i de fyra nordligaste länen

Län Industrins andel av Andel sysselsatta i den totala syssel- företag med mindre sättningen än 200 anställda 1975 1976

Norrbotten 24 % 28 % Västerbotten 25 % 53 % Jämtland 18 % 69 % Västernorrland 27 % 42 % Totalt i de fyra nordligaste länen 24 % 43 % Övriga icke storstadslän 35 %

Riket 29 % 39 %

län har en lägre industriandel än de fyra nordligaste länen. Som en jämfö- relse kan också nämnas att industrin i de tre s.k. Bergslagslänen. dvs. Värmlands. Kopparbergs och Gävleborgs län. svarar för mellan 33—35% av den totala sysselsättningen. Dessa siffror avser förhållandena år 1975. men även om vissa förändringar ägt rum är relationerna i dag ungefär desamma.

Går man ner på enskilda kommuner är den industriella basen än mer ' begränsad i många av de kommuner som återfinns inom stödområdena 6 och 5 och även stödområde 4.

Av inresse är också att jämföra storleksstrukturen på de industriföretag som finns inom resp. län. Här kan man konstatera betydande skillnader mellan de fyra länen. 1 Norrbottens län svarar. som framgår av föregående tabell företag med mindre än 200 anställda för knappt 30% av den totala industrisysselsättningen medan genomsnittssiffran för riket ligger något under 40%. 1 Jämtlands och Västerbottens län ligger man på andelar väsentligt över riksgenomsnittet. medan man i Västernorrlands län ligger ungefär på riksgenomsnittet.

4. Norrlandsfondens framtida verksamhet

4.1. Behov av särskilda insatser i de fyra nordligaste länen

Av de föregående kapitlen framgår bl.a. följande

Behovet av nya arbetstillfällen är särskilt stort i de fyra nordligaste länen. Industrins andel av sysselsättningen i dessa län ligger under riksgenom- snittet. lndttstrin domineras av basnäringar vilket i sin tur innebär att expansionsmöjligheterna är små inom de befintliga verksamheterna. l Norrbottens län dominerar några få storföretag. Den utbyggnad som har skett av de samhälleliga insatserna för att främja näringslivets utveckling i dessa län har främst tagit sikte på

Prop. 1980/81: 51 42

finansiering av nya produktionsanläggningar. När det gäller utveckling- en av projekt som ännu inte har nått så långt att produktion kan startas finns behov av ytterligare insatser. Mot bakgrund av den näringspolitiska problematik som kännetecknar de fyra nordligaste länen anser jag att NF:s hittillsvarande insatser haft betydelse för länens utveckling.

4.2. Möjligheterna att tillgodose behoven genom förändringar i andra organs verksamhet

Enligt mina direktiv skall jag pröva om NF:s arbetsuppgifter och re- surser helt eller delvis bör föras över till andra organ för att resurserna skall utnyttjas effektivt. Det som ligger närmast till hands är i så fall att de regionala utvecklingsfonderna helt övertar NF:s nuvarande arbetsuppgif- ter. Dct innebär att NF:s Iånefordringar överförs till den utvecklingsfond inom vars verksamhetsotnråde låntagaren har sin verksamhet.

Vidare måste de aktuella utvecklingsfonderna ges möjlighet att lämna lån och bidrag på i huvudsak de grunder och med sådana villkor som NF nu gör. Slutligen måste dessa utvecklingsfonder garanteras ökade ekono- miska och personella resurser. t.ex. genom särskilt statligt anslag.

Efter diskussioner med företrädare för berörda län. utvecklingsfonder. m .11. har jag funnit att ett sådant alternativ inte kanji-';'rm-das. Enligt min mening är en fortsatt verksamhet inom NF att föredra. Anledningar till detta är främst följande Även om de regionala utvecklingsfonderna tillförs ökade resurser torde

det bli svårt att finansiera och "driva" större utvecklingsprojekt. Problemet kan uppstå när projekt berör tlera län. — Det skulle innebära en betydande resursförstöring att splittra NF:s organisation och den samlade kunskap om den norrländska industrin och dess problem som har byggts upp under de nästan 20 år som NF har verkat.

— Eftersom organisationen med regionala utvecklingsfonder täcker hela landet finns det risk att den regionalpolitiska inriktningen av insatserna i de berörda länen efter någon tid tunnas ut genom "spridningseffekter" till andra län.

En klarare fördelning av arbetsuppgifter mellan NF och de regionala utvecklingsfonderna bör dock ske.

4.3. Ny inriktning av NF:s verksamhet

Jag föreslår alltså att NF fortsätter sin verksamhet. En förskjutning av tyngdpunkten i den riktning som har inletts redan under 1979 bör dock ske. Det innebär att huvuddelen av insatserna bör göras inom området indu- striell utveckling och främst avse sådana projekt som genom sin storlek

Prop. 1980/81: 51 . 43

eller på annat sätt inte kan stödjas av de regionala utveckligsfonderna. Stödet till industriell utbyggnad bör minska kraftigt i omfattning. Betydan- de personella insatser bör göras av NF när det gäller att "driva" utveck- lingsprojekt fram till genomförande. En följd därav bör vara att NF kon- centrerar sina insatser till färre projekt än f.n.

När det gäller den geografiska avgränsningen av NF:s verksamhetsom— råde bör inga förändringar ske. I fråga om fördelningen av insatserna bör NF till grund för sitt arbete lägga myndigheternas beslut om den regionala utvecklingen. så att fondens verksamhet sker i samklang med övriga åtgär- der som staten vidtar för att utveckla näringslivet i de berörda länen.

När det gäller stök/berättigat! verkstan/tet har hittills skett en koppling till vad som gäller för den regionalpolitiska stödverksamheten. De nuva- rande reglerna för det regionalpolitiska stödet omfattar i detta avseende —— industriell eller industriliknande verksamhet —— industriserviceverksamhet —— partihandel och uppdragsverksamhet med väsentlig betydelse för indu—

strins utveckling inom regionen —— turistverksamhet —— annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i

regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse. Eftersom dessa regler medger stöd till all verksamhet som kan ha bety- delse för näringslivets utveckling bör de även i fortsättningen gälla också NF. Det är enligt min mening angeläget att NF utnyttjar sina möjligheter att stödja verksamheter sotn bidrar till en god miljö för industrin och näringslivet i Norrland

I det följande redovisas förslag till framtida verksamhet inom de fyra olika verksamhetsomrädena.

4.4. Stöd till forskning i fortsättningen

Några förändringar av reglerna och praxis för stödet till forskning är inte motiverade. lnte heller när det gäller omfattningen av verksamheten före- faller några förändringar vara motiverade.

4.5. Stöd till utredningar och inventeringar i fortsättningen

En stor del av NF:s verksamhet på mineralområdet gäller utredningar och inventeringar. Dessa bedrivs f.n. inom fondens kansli som "egna " projekt. Det gäller bla. administrationen av den årliga "mineraljakten".

Lokaliseringen av en avdelning av Sveriges geologiska undersökning (SGU) till Luleå motiverar att pröva om inte "mineraljaktens" administra- tiva del kan avskiljas från fonden och att fonden fortsättningsvis endast bibehåller uppgiften som uppdragsgivare.

Några förändringar av reglerna och praxis för stödet till utredningar och inventeringar äri övrigt inte motiverade.

Prop. 1980/81: 51 ' 44

Den ändrade inriktningen av NF:s verksamhet bör innebära att utred- ningar och inventeringar i form av egna projekt ökar i omfattning. Jag återkommer till detta i följande avsnitt.

4.6. Stöd till industriellt utvecklingsarbete i fortsättningen

Den tyngdpunktsförskjutning mot stöd till industriellt utvecklingsarbete som har skett Linder de senaste åren bör fortsätta. I framtiden bör sådant stöd utgöra huvuddelen av NF:s verksamhet.

Hittills har den största delen av utvecklingsstödet gällt tekniska produk- tutvecklingsprojekt. Det är angeläget att begreppet utvecklingsprojekt breddas till att omfatta även kommersiell (It'll markmu/xmiis'sig "fvw/("ling av nya produkter. processer och system.

Många gånger kan det svåraste steget fram till produktion ligga mellan det skede där en tekniskt fullgod ny produkt finns och den tidpunkt när det är möjligt att få avsättning för produkten. Med dessa utgångspunkter kan t.ex. marknadsföringssatsningar inom och utom landet. samverknadspro- jekt mellan olika norrländska företag och liknande åtgärder stödjas. Så sker redan nu i viss utsträckning. men en ökning av andelen sådan utveck- lingsprodukt bör vara möjlig.

När det gäller mindre projekt bör en ai'grr'inxning ske gentemot de regionala utif(?('klingsjimder/ms prudukrlm'et'klingssn'id. NF bör ta upp endast sådana projekt som utvecklingsfonderna inte enligt sina regler kan stödja. Det innebär att NF bör kunna stödja främst följande typer av utvecklingsprojekt. — Större projekt (sådana där beloppsbegränsningarna för de regionala utvecklingsfonderna lägger hinder i vägen) länsövergripande projekt — projekt i samverkan med större företag

Om en uppdelning av detta slag mellan NF och de regionala utvecklings- fonderna skall fungera. måste reglerna för stödgivningen vara ungefär desamma i de olika stödorganen. F.n. ger NF stöd till produktutveckling på villkor som är betydligt gynnsammare för företagen än vad utvecklings- fonderna gör. Det finns därigenom en risk att projekt som i och för sig skulle kunna prövas av utvecklingsfonderna styrs över till NF för att få bättre finansiering. Reglerna för utvecklingsfondernas produktutvecklings- lån ses över f.n. av Statens industriverk. Det är angeläget att reglerna för de fyra nordligaste utvecklingsfondernas produktutvecklingslån i huvud- sak överensstämmer med de regler som tillämpas av NF.

Omfattningen av NF:s stöd till industriell utveckling har hittills främst styrts utifrån de ansökningar om stöd som har lämnats in till fonden. Om verksamheten i framtiden skall öka i omfattning torde det förutsätta att NF:s kansli mer aktirt initierar och driver uli'()('klingspny't'kt. Den av- gränsning mot de regionala utvecklingsfonderna som förordas. innebär att

Prop. 1980/81: 51 45

antalet ärenden hos NF sannolikt blir färre men större. Det kan vara ändamålsenligt att tjänstemän vid NF i vissa ärenden. t.ex. sådana av samvcrkanskarakti-tr. fungerar som en slags projektledare. Vidare kan tjänstemän vid NF spela en aktiv roll när det gäller att samordna länsöver- gripande projekt eller projekt där kontakter behöver tas med centrala myndigheter eller andra företag.

När det gäller formerna för stöd till industriell utveckling bör de som f. n. omfatta lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet tutvecklingslän). amor- teringslån och förlustgaranti. Den i varje enskilt ärende lämpligaste formen bör användas. Huvuddelen av stödet kommer sannolikt att ges i form av utvecklingslån. Reglerna för utvecklingslånen bör vara i huvudsak de som f. n. tillämpas. Smärre förändringar kan dock bli aktuella i samband med att reglerna för utvecklingsfondernas produktutvecklingslän omprövas.

Förslaget till ökad inriktning mot industriellt utvecklingsarbete moti- verar att NF söker samarbete med de organ som upprättats för samråd mellan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de regionala utveckling- fonderna.

4.7. Stöd till industriell utbyggnad i fortsättningen

Genom utbyggnad av de regionala utvecklingfonderna och det regional- politiska stödet. kan investeringar i byggnader och maskiner och ökat rörelsekapital i de flesta fall finansieras utan att NF behöver medverka. Det kan dock finnas situationer där angelägna utbyggnadsprojekt inte kan genomföras utan stöd också från NF. Därför bör NF även i fortsättningen ha möjlighet att i undantagsfall lämna stöd till industriell utbyggnad. En förutsättning bör i sådana fall vara dels att övriga stödformer redan har utnyttjats. dels att utbyggnadsprojektet bedöms vara av särskilt-stor bety- delse. Det torde främst vara i samband med större nyetableringsprojekt som sådant stöd kommer i fråga.

Stöd till industriell utbyggnad bör liksom f.n. lämnas i form av amorte- ringslän eller länegaranti för banklån. Även bankgaranti för lever-ansäta- ganden e.dyl. bör liksom hittills kunna komma i fråga. När det gäller reglerna för amorteringslånen har de hittills i huvudsak anslutit till vad som gäller för lokaliseringslån. Sedan den I juli l979 gäller nya regler för lokaliseringslån. Bl.a. har möjligheterna till räntebefrielse på sådana lån slopats. Det är angeläget att villkoren för NF:s lån inte skiljer sig alltför mycket från vad som gäller för lokaliseringslån. Jag är dock beredd att föreslå att möjligheten till räntebefrielse slopas för NF. Fonden bör dock sträva efter att minska subventionsinslaget när det gäller län till industriell utbyggnad.

Stödformen länegaranti har särskilt under är [979 använts i stor omfatt- ning av NF. Det kan i mänga situationer vara lämpligt att i stället för lån erbjuda en lånegaranti (IG—lån) eller länegaranti av regional utvecklings- fond utnyttjas.

Prop. 1980/81: 51 46

4.8. Handlingsprogram för NF

Jag har i det föregående angett. att NF i ökad utsträckning bör satsa sina ekonomiska och personella resurser på större utvecklingsprojekt. Däremot har jag varken sett det som lämpligt eller möjligt att mera konkret ange vilka projekt fonden skall satsa på. Det böri stället ankomma på fonden att själv utarbeta ett handlingsprogram för sin fortsatta verksamhet. På så sätt utnyttjas bäst de kunskaper och erfarenheter som finns samlade inom fondens kansli och hos dess styrelse.

Handlingsprogrammet bör utgå från hur nuvarande förhållanden i fråga om sysselsättning. industristruktur och infrastruktur bör förändras. Efter samråd med övriga berörda organ. främst de regionala utvecklingsfon- derna. och företagen i området bör NF i programmet närmare precisera hur verksamheten skall bedrivas inom olika områden. Syftet bör vara att NF genom programmet får ett underlag för prioritering av sina insatser. Programmet bör utformas så att det tillsammans med åtgärder från andra berörda organ ger möjlighet till en kraftsamling till de verksamhetsområ- den där effekten bedöms bli störst.

Ett första handlingsprogram bör redovisas i anslutning till NF:s anslags- framställning för budgetåret 1982/83. dvs. senast den I september l981. En revidering av handlingsprogrammet bör sedan ske årligen och redovisas i anslutning till anslagsframställningen. Det kan på så sätt ge en grund för bedömningen av behovet av medeltillskott till fonden.

4.9 Finansiering av NF:s verksamhet

NF:s disponibla medel har under de senaste åren till ungefär lika delar bestått av statsanslag samt räntor och amorteringar. De förändringar av verksamhetsinriktningen som har föreslagits i det föregående påverkar det belopp som kan beräknas flyta in i räntor och amorteringar. Förslagen innebär att en ökad andel av fondens stöd lämnas i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Det innebäri sin tur att läneförlusterna kommer att öka till följd av den höjda risknivån. Vidare kommer en större del av de utestående lånen att löpa utan ränta.

Dessa förändringar kommer dock inte att ge något omedelbart utslag när det gäller inflytande räntor och amorteringar.

Eftersom NF:s amorteringslån i regel lämnas med räntebefrielse och amorteringsanstånd under de första åren. påverkar en förskjutning mot villkorslån det disponibla beloppet för nyutlåning först efter 2—3 år. Jag beräknar därför att NF kan upprätthålla oförändrad utlåningskapacitet under de närmaste åren under förutsättning att fonden får oförändrat statsanslag. dvs. 30 milj. kr. per år.

När det gäller behoven på längre sikt av årliga statsanslag bör de bedö- mas med utgångspunkt i det handlingsprogram som föreslagits i det föregå-

Prop. 1980/81: 51 47

ende. [ likhet med vad som gäller för andra statligt finansierade organ bör fonden själv årligen till regeringen inkomma med anslagsframställning. NF får därvid redovisa dels omfattning och kostnader för planerade insatser. dels hur stort belopp som beräknas flyta in i räntor och amorteringar. På så sätt får regering och riksdag underlag för att göra en bedömning av hur stort statsanslag som bör anvisas.

[ detta sammanhang kan vidare nämnas att det nordiska regionalpolitis— ka handlingsprogrammet innehåller en försöksverksamhet s. k. regionallån från Nordiska investeringsbanken (NIB). Systemet innebär att NlB skall kunna tillföra vissa nordiska utvecklingsregioner kapital genom att lämna lån till vissa nationella organ. Dessa kan på så sätt finansiera en ökad verksamhet.

NF är ett av de svenska organ som kan ta upp regionallån från NlB. Det bör enligt min mening ankomma på NF att avgöra om regionallånesyste- met skall utnyttjas för att finansiera verksamheten. Möjligheten för NF att ta upp lån bör i fortsättningen anges i stadgarna. Det bör dock noteras att låneförluster i en ökad verksamhet helt kommer att belasta NF:s fondkapi- tal. eftersom regionallånen är räntebärande och i sin helhet skall återbeta- las till NlB.

4.10. NF:s organisation

Några detaljerade förslag angående NF:s kansliorganisation synes inte motiverade. NF bör själv få avgöra vilka förändringar av personalstyrka etc. som bör göras med hänsyn till den förändrade verksamhetsinriktning- en.

Vad beträffar sammansättningen av NF:s styrelse förordar jag inga förändringar. När det gäller sättet att utse ledamöter bör den förändringen göras att landstingskommunerna i Västernorrlands. Jämtlands. Västerbot- tens och Norrbottens län utser vardera en ledamotjämte suppleant. Övriga ledamöter bör liksom hittills utses av regeringen.

4.1] Sammanfattning av förslagen

Sammanfattningsvis föreslårjag följande åtgärder

—— att fonden stödjer och initierar utvecklingsprojekt som långsiktigt har betydelse för de fyra nordligaste länens näringsliv och sysselsättning att fondens stödgivning i fortsättningen huvudsakligen omfattar villkor- liga lån till större industriella utvecklingsprojekt samt egna projekt som mera långsiktigt innebär stöd för de fyra nordligaste länens näringslivs- utveckling att stöd av mindre omfattning till industriell utveckling handhas av de regionala utvecklingsfonderna och endast i undantagsfall engagerar NF

Prop. 1980/81: 51 48

— att stöd till industriell utbyggnad i form av lån och lånegarantier lämnas endast i undantagsfall att fonden ges rätt att uppta lån — att fonden även fortsättningsvis ges möjligheter att lämna kredit- och förlustgarantier

— att fonden söker samarbete med de organ som upprättats för samråd mellan STU och de regionala utvecklingsfonderna att fonden vad beträffar mineralfrågorna endast ges rollen som upp- dragsgivare och finansiär samt i övrigt behandlar mineralfrågorna som andra projekt att fonden efter samråd med representanter för berörda organ utarbetar ett handlingsprogram att fonden varje år inkommer till regeringen med hemställan om medels- tilldelning baserad på en för det kommande verksamhetsåret utarbetad arbetsplan och den beräknade kostnaden för denna — att fonden anpassar sin organisation med hänsyn till föreslagen föränd- ring av verksamhetsinriktningen att fondens nuvarande geografiska verksamhetsområde bibehålls

att antalet styrelseledamöter samt valet av styrelseledamöter ej föränd- ras på annat sätt än att länens representanter utses av respektive lands— ting — att fondens stadgar anpassas i enlighet med vad som framgår av bilaga.

Prop. 1980/81: 51 49

Kommittédirektiv

Bilaga

Dir 1979: 69

Utredning om Norrlandsfonden

Dir 1979169 Beslut vid regeringssammanträde l979-06-2l.

Departementschcfen. statsrådet Huss. anför. Stiftelsen Norrlandsfonden bildades år l96| (prop. l9olz77. SU l96lz89. rskr l96l:233). Riktlinjer för fondens nuvarande verksamhet antogs av riksdagen år l976 (prop. l975/76:200. NU l976/77: 7. rskr 1976/77:50). Riksdagen har nyligen beslutat att fonden tillförs ett statligt medelstillskott på sammanlagt 39 milj. kr. under budgetåret l979/80 samt att fonden får fortsätta sin verksamhet även under år 1980 enligt nuvarande riktlinjer (prop. 1978/79: 100 bil. l7 och prop. I978/79: 127 bil. !. NU |978/ 79:45. rskr 1978/79: 322).

Norrlandsfonden har till uppgift att främja näringslivets utveckling i Norrland. främst i Norrbottens län. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt inlandskommunerna. Fonden skall stödja etablering och utbyggnad av dels industri som är grundad på norrländska råvaror. dels sådan verksamhet i övrigt som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliserings- stödet. Fonden skall även ta initiativ till och stödja utredningar och inves- teringar som bedöms vara av betydelse för det norrländska näringslivet. samt främja samordning av regional industriell service i Norrland. Vidare skall fonden ta initiativ till sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar eller som på annat sätt är av betydelse för det norrländska näringslivet.

Stödet till industriell utbyggnad och etablering har hittills varit tyngd— punkten i Norrlandsfondens verksamhet. Det lämnas i regel i form av lån. Stödet till industriellt utvecklingsarbete har under de senaste åren ökat kraftigt. Det lämnas i regel i form av lån med villkorlig återbetalningsskyl- dighet. Stödet till utredningar och inventeringar samt till forskning lämnas i regel i form av bidrag.

Under de senaste åren har skett flera förändringar inom samhällets regionalpolitik och industripolitiska insatser på regional nivå. Dessa för- ändringar påverkar förutsättningarna för Norrlandsfondens verksamhet.

Är l977 beslutade riksdagen om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (prop. l977/78z40. NU 1977/78: 34. rskr l977/78: l l0). Beslutet innebar bl.a. att regionala utvecklingsfonder inrät- tades den I juli 1978 i varje län. Utvecklingsfonderna. som bl.a. har övertagit de tidigare företagareföreningarnas arbetsuppgifter. är stiftelser med staten och resp. landstingskommun som huvudmän. Fondernas hu- vuduppgift är att genom kreditverksamhet och företagsservice främja små- företagens utveckling. Den egna kreditgivningen sker i form av rörelselån och produktutvecklingslån. Rörelselån lämnas för anskaffning av anlägg- _ nings- och omsättningstillgångar med upp till 500000 kr. till en och samma låntagare. Produktutvecklingslån lämnas för att stödja utveckling och

4 Riksdagen I980/8I. I saml. Nr5l

Prop. 1980/81: 51 50

marknadsföring av nya produkter. processer och system för industriell produktion. Högsta lånebelopp är 3 milj. kr. Produktutvccklingslån lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet. Det innebär bl.a. att lånet kan skrivas av om projektet misslyckas.

Vidare har under de senaste åren bildats regionala investmentbolag med verksamhet i de nordligaste länen. Riksdagen beslöt år l977 (prop. l976/77: l25. NU 1976/77:40. rskr l976/77: 345) om medelstillskott till Statsföretag AB för att finansiera bildandet av ett till Norrbottens Järnverk AB knutet investmentbolag. Bolaget. som numera heter Regioninvest i Norr AB (Regioninvest). har till uppgift att stimulera industriell utveckling i Norrbottens län. Vidare beslöt riksdagen år I977 (prop. 1977/78: 40. NU l977/78: 34. rskr l977/78: ll()) att Svenska lndustrietablcringsaktiebolagets (Svetab) nyetableringsfrämjande insatser skulle försöksvis organiseras inom två särskilda investmentbolag. Dessa skulle vara helägda dotterbolag till Svetab. Det ena av bolagen skulle bedriva sin verksamhet i mellersta Norrland. Detta bolag. som numera heter Svetab Nord AB. startade sin verksamhet den ljuli l978.

Sedan år l965 har statligt regionalpolitiskt stöd lämnats för att påverka företagens lokalisering till orter och regioner där en förstärkning av nä- ringsliv och sysselsättning är önskvärd. En förstärkning och vidareutveck— ling av det regionalpolitiska stödet har nyligen beslutats (prop. 1978/792ll2. AU 1978/79:23. rskr l978/792435). Systemet med lokalise- ringslån. som f.n. lämnas endast för investeringar i byggnader och maski- ner. utvidgas till att omfatta också marknadsföringsåtgärder. rörelsekapital m.m.

Andra helt eller delvis sz-tmhällsfinansierade organ med uppgifter som har anknytning till Norrlandsfondens verksamhet är Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och högskolan i Luleå.

Trots att särskilda åtgärder har vidtagits för att främja näringslivets utveckling och därmed öka sysselsättningen i Norrland. kvarstår dock betydande regional- och industripolitiska problem. Sysselsättningsgraden för såväl män som kvinnor ligger i Norrlandslänen väsentligt under riksge- nomsnittet. Stora delar av industrin finns inom branscher som inte beräk- nas öka sin sysselsättning. Det är därför nödvändigt att söka utveckla de livskraftiga delarna av det befintliga näringslivet och få till stånd ett ökat nyföretagande. Särskilda insatser måste sålunda göras även i fortsättning— en.

Jag anser att en översyn nu bör göras av Norrlandsfondens ställning och uppgifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisation. Jag förordar därför att en särskild utredare tillkallas för att med de utgångs- punkterjag anger i det följande göra en sådan översyn.

En första utgångspunkt bör vara att särskilda insatser måste göras för att främja näringslivets utveckling i de nordligaste länen och att de samlade resurser som samhället anvisar för detta ändamål skall utnyttjas så ratio- nellt som möjligt. Det innebär bl.a. att dubbelarbete av olika organ bör undvikas.

En andra utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara riksdagens beslut om allmän inriktning av industripolitiken (prop. l978/79: l23. NU l978/79: 59. rskr l978/79z4l5) resp. regionalpolitiken (prop. l978/79: ll2. AU I978/79: 23. rskr 1978/79:435).

En tredje utgångspunkt bör vara att de förslag som utredaren för fram skall rymmas inom ramen för de medel som f.n. årligen anvisas till Norr- landsfonden.

Prop. 1980/81: 51 51

Utredaren bör kartlägga om den utvidgade stödverksamheten bl.a. ge- nom de regionala utvecklingsfonderna innebär dubbelarbete i förhållande till Norrlandsfonden. Om så är fallet bör utredaren överväga om Norr- landsfondens arbetsuppgifter och resurser helt eller delvis bör föras över till andra organ för att de samlade resurserna skall utnyttjas effektivt. Det kan därvid även bli aktuellt att överväga om ändringar bör göras av riktlinjerna och formerna för Norrlandsfondens och övriga berörda organs verksamhet.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med Norrlandsfonden och dess anställda. de regionala utvecklingsfonderna i de berörda länen. lands- tingskommunerna och länsstyrelserna i dessa län. arbetsmarknadsstyrel- sen. statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling.

Utredaren bör lägga fram sina förslag senast under våren l980. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda Norrlandsfon- dens uppgifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska organisa- tion.

att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställerjag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(lndustridepartementet)

r.:

Prop. l980/81:51 5 Bilaga Stadga för stiftelsen Norrlandsfonden

& l

Stiftelsen Norrlandsfonden består av de medel som genom regeringens beslut anvisats och kommer att anvisas fonden samt de medel som upp- kommer i fondens verksamhet.

s 2

Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de riktlinjer som riksdagen godkänt (prop. l975/7oz200. NU l976/77:7. rskr 1976/77:50) främja nä- ringslivcts utveckling i Norrland. främst i Norrbottens län. Härvid skall inlandskommunerna ägnas särskild uppmärksamhet. Stiftelsen skall sär- skilt verka för utveckling och differentiering av den norrländska företag- samheten genom att. med beaktande av den regionalpolitiska planeringen. stödja etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustri grundad på norrländska råvaror. dels sådan industriell produktions- och service- verksamhet i övrigt. som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet. ta initiativ till och stödja utredningar och inventeringar som bedöms vara av betydelse för det norrländska näringslivet. samt främja samordning av regional industriell service i Norrland. Vidare skall stiftelsen ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbe- te som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar eller eljest är av betydelse för det norrländska näringslivet.

& 3

Stöd till etablering och utbyggnad lämnas i form av medellångt eller långfristigt lån. Kortfristiga lån kan dock i undantagsfall lämnas för att möjliggöra en nödvändig ökning av omsättningstillgångarna i samband med väsentlig expansion eller större beställning. om andra kreditmöjligheter icke föreligger. Lån får under en tid av högst tio år vara ränte- och amorteringsfritt. Återbetalning skall vara fullgjord inom tjugo år räknat från dagen för länets utbetalning. om icke särskilda skäl föreligger för utsträckning av amorteringstiden. Låneverksamheten skall bedrivas i sam- verkan med övriga organ som handhar statligt kreditstöd på detta område.

Stöd till annan verksamhet enligt ä 2 kan lämnas i form av lån. som får vara förenat med villkorlig återbetalningsskyldighet. bidrag eller förlust- garanti.

För beviljade lån skall i allmänhet gälla samma räntesats som tillämpas för industrigarantilån med rörlig räntefot enligt kungörelsen ( 1.960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd. hantverk och småindustri.

s 4

Stiftelsen Norrlandsfonden förvaltas av en styrelse. som utses av rege- ringen för en tid av högst tre år och består av nio ledamöter. Bland ledamöterna förordnar regeringen en ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

För ledamöterna utses suppleanter till det antal regeringen bestämmer. Vart och ett av Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbot- tens län skall vara företrätt i styrelsen av en ledamot. som skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden. Bland övriga leda-

Prop. 1980/81: 51 53

möter skall näringslivet och forskningen vara företrädda. En ledamot utses efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsen. (')m ledamot avlider eller entledi- gas före mandattidens utgång. utses ny ledamot i hans ställe för den tid som återstår.

s 5 Styrelsen har sitt säte i Luleå.

ä 6 Hos stiftelsen skall finnas verkställande direktör. förordnad av styrelsen för högst fem år. samt erforderlig personal.

Fastställd av Regeringen den 22 december 1976.

ä 7 Viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet. organisation och eko- nomiska förvaltning avgörs av styrelsen.

ä 8

Den direkta ledningen av stiftelsens verksamhet utövas av verkställande direktören i enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av styrel- sen.

ä 9

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden när denna finner det lämpligt eller när minst fem ledamöter begär det. Ett sammanträde årligen bör hållas i vart och ett av Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län.

Styrelsen är beslutsför. när minst fem ledamöter är närvarande. bland dem ordföranden eller vice ordföranden. När ärenden av stor vikt hand- läggs. bör om möjligt samtliga ledamöter närvara.

Som styrelsens beslut gäller den mening. varom de flesta förenar sig eller. vid lika röstetal den mening som ordföranden biträder.

i? 10

Vid styrelsens sammanträden förs protokoll. Av detta skall framgå vilka som varit närvarande. styrelsens beslut och de skiljaktiga meningar som uttalats. Protokolletjustcras av ordföranden och ytterligare en ledamot.

it 11 Regeringen beslutar om ersättning till styrelsens ledamöter och sup-. pleanter.

%$ 12 Stiftelsens räkenskapsår skall motsvara kalenderår.

5 13

För varje räkenskapsår skall styrelsen och verkställande direktören senast den 15 februari avge förvaltningsberättelse. sotn senast den 31 mars jämte revisionsberättelse skall överlämnas till regeringen.

Prop. 1980/81: 51 54

5 14

Styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt stiftelsens räkenskaper skall årligen granskas av två revisorer. Revisorerna. varav en skall vara auktoriserad. utses för ett räkenskapsåri sänder av regeringen. som även beslutar om ersättning till dem.

5 15 Revisorerna skall årligen före den 20 mars avlämna revisionsberättelse.

& 16 Stiftelsens medel skall. i den mån de icke tagits i anspråk enligt ä 3 eller behövs för bestridande av löpande utgifter. vara placerade på räntebä- rande räkning i Sveriges Riksbank. Post- och Kreditbanken eller. när särskild anledning föreligger. annan bank.

& 17 Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

'.!! '.II

Prop. 1980/81: 51 Bilaga

Förslag till nya Stadgar för Norrlandsfonden

Inledande bestämmelse

1 &

Stiftelsen Norrlandsfonden består av medel som genom regeringens beslut eller på annat sätt tillförs stiftelsen samt medel som uppkommer i stiftelsens verksamhet.

Uppgifter 2 ä

Stiftelsen har till ändamål att främja näringslivets utveckling i Norrland. främst i Norrbottens län. Härvid skall inlandskommunerna ägnas särskild uppmärksamhet.

Stiftelsen skall särskilt ta initiativ till och stödja industriellt utvecklings- arbete. utredningar. inventeringar och forskning av betydelse för näringsli- vet i Norrland. Stiftelsen kan också. i sådana fall där inga andra stödmöj- ligheter står till buds. stödja industriell etablering och utbyggnad.

3 ä

Som underlag för stiftelsens verksamhet skall finnas ett handlingspro- gram. Handlingsprogrammet skall utarbetas efter samråd med berörda länsorgan. norrländska forsknings- och utbildningsorgan samt det norr- ländska näringslivet och fackliga organisationer.

4 &

Stiftelsen skall i sin verksamhet samarbeta med de regionala utveck- lingsfonderna i berörda län samt med andra regionala och centrala stöd- och utvecklingsorgan. främst styrelsen för teknisk utveckling. statens in- dustriverk och arbetsmarknadsstyrelsen.

Sn'icljbrrner 5 5

Stiftelsen får lämna stöd till

a) utredningar. inventeringar och forskning i form av bidrag eller län med villkorlig återbetalningsskyldighet.

b) industriellt utvecklingsarbete i form av lån med eller utan villkorlig återbetalningsskyldighet. lånegaranti eller förlustgaranti och

c) industriell etablering och utbyggnad i form av län eller lånegaranti. För sådant lån bör tillämpas samma lånevillkor som för lokaliseringslån enligt förordningen (1979: 632) om regionalpolitiskt stöd. Om särskilda skäl finns får dock räntebefrielse under viss tid medges.

Organisation

6

För stiftelsen skall finnas en styrelse som består av nio ledamöterjämte suppleanter. Ledamöterna och suppleanterna utses för en tid av högst tre år. Bland ledamöterna utser regeringen en ordförande. Styrelsen utser bland ledamöterna en vice ordförande.

Prop. 1980/81: 51 56

Vart och ett av Norrbottens. Västerbottens. Jämtlands och Västernorr- lands län skall vara företrätt i styrelsen av en ledamot. som skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden. Sådan ledamot utses av respektive landsting.

Övriga ledamöter utses av regeringen. Bland dessa skall näringslivet och forskningen vara företrädda. En ledamot utses efter förslag av arbetsmark- nadsstyrelsen.

Om en ledamot avlider eller entledigas före mandattidens utgång. utses en ny ledamot i hans ställe för den tid som återstår.

7 & Styrelsen har sitt säte i Luleå.

8 & Hos stiftelsen skall finnas en verkställande direktör. som förordnas av styrelsen för högst fem år. samt i övrigt erforderlig personal.

Ärendcnas handläggning

9 & Viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet. organisation och eko- nomiska förvaltning avgörs av styrelsen.

10 & Den direkta ledningen av stiftelsen verksamhet utövas'av verkställande direktören i enlighet med de närmare föreskrifter som styrelsen meddelar.

11 å Styrelsen sammanträder efter kallelse av ordföranden. Styrelsen skall sammankallas när minst fem ledamöter begär det.

12 å

Styrelsen är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande. bland dem ordlöranden eller vice ordlörandcn. När ärenden av stor vikt handläggs. bör om möjligt samtliga ledamöter närvara.

Som styrelsens beslut gäller den mening. varom de flesta ledamöterna förenar sig eller. vid lika röstetal. den mening som ordföranden biträder.

13 5

Vid styrelsens sammanträden förs protokoll. Av detta skall framgå vilka som varit närvarande. styrelsens beslut och de skiljaktiga meningar som uttalats.

Protokollet justeras av ordföranden och ytterligare en ledamot.

Räkenskaper och revision 14 & Stiftelsens räkenskapsår skall sammanfalla med kalenderåret.

15 .5

Styrelsen och verkställande direktören skall senast den 15 februari varje år avge årsredovisning bestående av resultaträkning. balansräking och förvaltningsberättelse.

Prop. l980/8lz51 57

16 &

Styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt stiftelsens räkenskaper skall årligen granskas av två revisorer. Revisorerna. varav en skall vara auktoriserad. utses av regeringen för ett räkenskapsåri sänder.

Revisorerna skall årligen före den 20 mars avlämna en revisionsberät- telse.

17 å

Arsredovisningen och revisionsberättelsen skall senast den 31 mars överlämnas till regeringen. (Regeringen beslutar om ansvarsfrihet för sty- relsen.)

Öt'riga barlämmelxar 18 å

Stiftelsen skall senast den 1 september varje år till regeringen inkomma med framställning om medelstilldelning för det kommande verksamhets- året. '1'i11 framställningen skall fogas en arbetsplan för det kommande verksamhetsåret och en beräkning av kostnaden för att genomföra planen.

19 & Regeringen beslutar om ersättning till styrelsens ledamöter och sup- pleanter samt till revisorerna.

20 &

Stiftelsens medel skall i den mån de inte tagits i anspråk för sitt ändamål eller behövs för löpande utgifter. vara placerade på räntebärande räkning i Sveriges Riksbank. Post- och Kreditbanken eller. när särskild anledning föreligger. annan bank.

21 & Stiftelsen äger rätt att ta upp lån.

22 & Ändringen av stiftelsens stadgar fastställs av regeringen.

23 å Skulle stiftelsen upphöra med sin verksamhet. skall dess överskjutande tillgångar tillfalla staten.

24 å Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Prop. 1980/81: 51 58

Sammanställning av remissyttranden över Norrlands- fondsutredningens betänkande ([ 1980: 8).

Sammanställningen återger synpunkter som redovisats på utredningens förslag. Beskrivning av rådande ordning eller referat av vad utredningen anfört har dock inte tagits med. Synpunkterna har i sammanställningen indelats efter de förslagskapitel som återfinns i betänkandet.

4.1 Allmänna synpunkter

Ett flertal remissinstanser instämmer i utredarens bedömning att beho- vet av särskilda insatser för att skapa ytterligare arbetstillfällen är särskilt stort i de fyra nordligaste länen.

RRV anser att inrättandet av stiftelsen Norrlandsfonden och den verk- samhet fonden hittills bedrivit har varit banbrytande och betydelsefullt på flera områden där sedermera andra organ tillkommit.

RRV ifrågasätter emellertid om det behov av en mer differentierad bransch- och storleksstruktur på företagen som föreligger i de fyra nordli- gaste länen bäst tillgodoses genom en rad olika organs insatser inom likartade områden och med likartade stödformer. Främst gäller detta lån och bidrag till industriell utbyggnad och industriellt utvecklingsarbete. RRV pekar här på att stöd i form av lån på speciella villkor till industriell utbyggnad i norrlandsregionen främst utgår genom det regionalpolitiska stödet men också genom de regionala utvecklingsfonderna. AB lndustri- kredit. AB Företagskapital. Sveriges lnvesteringsbank och genom indu- strigarantilån. RRV framhåller att även stöd till industriell utveckling ges av en rad olika organ. t. ex. de regionala utvecklingsfonderna i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling. SVETAB AB och dess dotterbolag. lUC i Skellefteå. Regioninvest i Norr AB och den nybildade fonden för industriellt utvecklingsarbete.

AMS konstaterar att trots de omfattande regionalpolitiska insatser som gjorts under senare år. kvarstår en betydande regional obalans på den svenska arbetsmarknaden. AMS instämmer i utredningens konstaterande att de nordligaste länen har en jämfört med landet i övrigt svag arbetsmark- nad med låg förvärvsfrekvens bland befolkningen. hög arbetslöshet och krav på omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Problemen är sär- skilt framträdande i Norrbottens län. där näringslivet också är ovanligt ensidigt och dominerat av ett fåtal storföretag. Mot denna bakgrund är enligt AMS fortsatta satsningar för att tillvarataga de möjligheter till indu- striell utveckling och expansion som finns i de nordligaste länen högst angelägna. Därvid är det också angeläget att tillse att de olika stödformer

Prop. 1980/81: 51 59

som finns samordnas. så att de tillsammans kan verka så effektivt som möjligt.

Länsstyrelsen i Västernurrlands län noterar med tillfredsställese att Norrlandsfonden föreslås få fortsätta sin verksamhet. Norrlandsfonden. som kan betraktas som en av de första regionalpolitiska insatserna. har enligt länsstyrelsen haft stor betydelse för utvecklingen av näringslivet i de nordliga länen. Det ligger helt i linje med de ambitioner länsstyrelsen har inom det regionalpolitiska området att Norrlandsfonden får arbeta vidare. Länsstyrelsen anser det vara riktigt att det kunnande inom produktutveck- lings- och kreditbedömningsområdet som finns inom Norrlandsfonden får fortsätta att komma det norrländska näringslivet till del.

Länsstyrelsen i Norrbottens län konstaterar med tillfredsställelse att utredningen fastslår att Norrlandsfonden bör finnas kvar. Länsstyrelsen anser att många skäl finns för ett sådant ställningstagande och pekar påatt det viktigaste är Norrlandsfondens roll i samhällets regionalpolitiska strä- vanden att skapa en mer balanserad utveckling mellan landets olika delar.

Även om ibland hävdas motsatsen så är enligt länsstyrelsen de regional- politiska problemen större och djupare i norrlandslänen än i övriga delar av stödområdet.

SACO/SR anser att Norrlandsfondens betydelse för näringsliv och sys- selsättning i de nordligaste länen inte kan sättas i fråga. Norrlandsfondens verksamhet skall ses som en del av samhällets regional- och sysselsättningspolitiska insatser i Norrland. Mot bakgrund av NF:s långa erfarenhet har fonden enligt SACO/SR blivit väl etablerad och besitter gedigen kunskap om norrlandslänens speciella problem.

Landstings/örbmtdet framhåller att näringslivet i norrlandslänen är be- tydligt svagare och beståri större utsträckning än i övriga landet av företag med liten tillväxtkraft. Skall den regionala obalansen kunna vändas. räcker det därför inte med traditionella regional— och sysselsättningspolitiska in- satser. Insatser måste också i betydligt större utsträckning strategiskt riktas mot att erhålla företag och produkter med utvecklingspotential. Enligt landstingsförbundet måste ett långsiktigt strukturbyggande åstad- kommas.

l.O pekar på att samhällets insatser för att främja näringslivets utveck- ling i de nordligaste länen har intensifierats. Förutom att det regionalpoli- tiska stödet vidareutvecklats har de regionala utvecklingsfonderna fått betydande resursförstärkning. Därtill har alltsedan slutet av 1970-talet i vissa regioner inrättats investment- och utvecklingsbolag. Utvecklingen av medelsarsenalen har skapat nya förutsättningar för Norrlandsfondens ar- bete. Därav följer naturligt enligt LO att Norrlandsfondens verksamhets- området måste ses över för att leda fram till en klarare arbetsfördelning mellan framför allt Norrlandsfonden och de regionala utvecklingsfonderna men även mellan övriga organ som med olika åtgärder stödjer näringslivet i skogslänen. LO anser därför att det presenterade förslaget till arbetsfördel- ning kan prövas.

Prop. 1980/81: 51 60

Mn'rlandsfomlen framhåller att näringslivet i de fyra nordligaste länen har genomgått dramatiska förändringar under de senaste tjugo åren och att detta utförligt dokumenterats i bl.a. länsplaneringsarbetet. Tillbakagången inom de areella näringarna samt strukturomvandlingen inom industrin har enligt Norrlandsfonden skapat svåra sysselsättningsproblem främst i inlan- det och kraven på arbetsmarknadspolitiska insatser har varit mycket stora. speciellt i Norrbottens län.

Norrlandsfonden framhåller vidare att storleksordningen vad avser be- hoven av insatser för att nå de regionalpolitiska målen ställer utomordent- ligt höga krav pä en konsistent och slagkraftig regionalpolitik. Helt klart är också att en ökad industrisysselsättning är en central och oersättbar del av det program som måste genomföras. Den hittills bedrivna regionalpolitiken har enligt Norrlandsfonden icke på långa vägar kunnat motsvarade behov av ny sysselsättning som under hand blivit allt större.

Regionala arvet-kHugo:/omlott [ Väster/)()ttens län påpekar att utveck- lingsfonden tidigare uppmärksammat industridepartementet på de problem som kännetecknar näringslivet i Norrland. exempelvis industrisysselsätt- ning. tillverkningsindustrins struktur. etc.

Fonden bedömer det därför som nödvändigt att betydande regionalpoli- tiska insatser erfordras framgent. varför Norrlandsfonden även i fortsätt- ningen bör finnas kvar som regionalpolitiskt instrument.

4.2 Möjligheter att tillgodose behoven genom förändringar i andra organs verksamhet

Möjligheterna att tillgodose behoven genom förändringar i andra organs verksamhet har endast ansetts lämpliga av remissinstanser.

RRV konstaterar således att förutsättningarna för Norrlandsfondens verksamhet väsentligt har ändrats genom att likartad verksamhet nu be- drivs av andra organ. men också genom att själva grundförutsättningen för fondens finansiering har ändrats.

"RRV delar inte utredningens bedömning att dessa verksamheter inte skulle kunna överföras på andra organ. inom området industriellt utveck- lingsarbete har. som tidigare påpekats. en rad organ byggt tipp kompetens. Den omfattning dessa aktiviteter torde komma att få torde mer än väl kunna inrymmas i dessa organ. ()m även Norrlandsfonden. som utredning- en föreslår. mera aktivt skall initiera och driva större utvecklingsprojekt. torde ytterligare expertis krävas inom fondens kansli. Dessutom föreligger risk för gränsdragnings- och kompetenskonflikter gentemot utvecklings- fonderna inom produktutveeklingsområdet. Dessa problem kan sannolikt inte undanröjas enbart genom att lånevillkoren för denna typ av utveck- lingsarbete görs likvärdiga. Mot denna bakgrund föreslår RRV att Norr- landsfondens verksamhet avvecklas."

Prop. 1980/81: 51 61

Stutskmttoret anför följande:

"Statskontoret instämmer i utredningens åsikt att detta kan vara vägande argument för att bibehålla en viss organisation intakt. Eftersom frågan om Norrlandsfondens framtida roll är den fundamentala i hela utredningen. krävs det dock en hel del analys och diskussion innan ställning kan tas. Det första man måste undersöka är om den hittillsvarande verksamheten. med stödgivning på totalt ca 690 miljoner. varit effektiv. Vad har stödverksam- heten betytt för de företag som fått stödet"? För sysselsättningen? För det övriga näringslivet”? Dessa frågeställningar har inte alls behandlats av utredningen.

Om man diskuterar en organisations framtida roll. måste man noggrant analysera olika alternativ. Vad händer om de olika stödformerna splittras på andra existerande organisationer? Vad händer om Norrlandsfondens egen organisation splittras”? Vilka andra institutioner/stödorgan kan. med eller utan förändringar i sina instruktioner (motsvarande"). överta de upp- gifter Norrlandsfonden har'? Analys av dessa frågeställningar saknas näs- tan helt i utredningen.

Förekommer dubbelarbete. i den meningen att Norrlandsfonden utför samma eller liknande uppgifter som andra stödorgan. Denna fråga. som också betonas i direktiven. har inte alls behandlats av utredningen.

Eftersom bl.a. detta grundläggande material saknas i utredningen. kan statskontoret inte ta ställning till de framlagda förslagen om Norrlandsfon- dens framtida roll."

Nationuleltommtiska institutionen vid Göteborgs universitet framhåller att de argument som utredningen anför mot ett införlivande av NF:s verksamhet i de regionala utvecklingsfonderna inte är övertygande. Ytter- ligare ansträngningar bör göras för att integrera de olika stödorganen "under en hatt".

Bland de remissinstanser som talar för Norrlandsfondens fortsatta exi- stens är länsstyrelserna i Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län. SACO/SR. Sveriges företagsbankers förbund. KF. Landstingsförbun- det. landstingen i Västernorrland. Västerbotten och Norrbotten. LO. NF. regionala utvecklingsfonderna i Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands och Västerbottens län. SAF/lndustriförbundet. Svenska Bankföreningen. kommunförbundet. Svenska sparbanksföreningen. 'l'CO och SHlO.

Länsstyrelsen i Västermn'rlamls län framhåller bl.a. att det ligger helt i linje med de ambitioner länsstyrelsen har inom det regionalpolitiska områ- det att NF får arbeta vidare. Liknande synsätt har länsstyrelsen i Väster- botten som framhåller att det svåra sysselsättningsläget i de fyra nordli— gaste länen nödvändiggör ett ökat nyföretagande och att NF är av väsentlig betydelse i detta sammanhang.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att den satsning som skett på utvecklingsfonderna enligt länsstyrelsens uppfattning utmärks av en strä- van att utveckla de små och medelstora företagen i landet. Uppbyggnaden

Prop. 1980/81: 51 62

av fonderna i de olika länen följer samma mall. Någon speciell regionalpo- litisk profil för de mer utsatta länen finns ej. Det finns därför en stor risk att om Norrlandsfondens resurser och uppgifter överförs till utvecklingsfon- derna i norrlandslänen kan "'spridningseffckter” som sträcks ut till övriga delar av landet bli följden. Länsstyrelsen har i andra sammanhang bland annat i synpunkter över den nu gällande stödområdesindelningen pekat på den uttunning av regionalpolitiken som skett genom att regionalpolitiska medel blivit tillgängliga i allt större delar av landet. Den resurs som Norrlandsfonden representerar måste därför enligt länsstyrelsen få förbli intakt för det geografiska område som har de största regionalpolitiska problemen.

SACO/SR anser att utredningen klart visar att NF ha en funktion även sedan de regionala utvecklingsfonderna skapats. Centralorganisationen tillstyrker därför att fonden skall fortsätta sin verksamhet. men vill samti- digt understryka vikten av att gränsdragningen mellan fondernas verksam- het blir helt klar.

.S'reriges Föreningsbnnkers Förbund anser att Norrlandsfonden bör be- stå som självständig enhet och framhåller som motiv för detta bl. a. vikten av att hjälpsökande har stor valfrihet. att en fungerande institution. som uppenbart varit av stort värde. inte bryts sönder och att en fortsatt upp- byggnad av en bred infrastruktur sker inom fondens arbetsområde.

Lunds-[in_igsji'irbnna'et framhåller att man under senare är via sitt delan- svar för utvecklingsfonderna och stödet till de mindre och medelstora företagen i mycket konkret mening påtagit sig ett ökat ansvar för syssel- sättningen i läncn. Ambitionen hos landstingen är också att gå vidare i detta engagemang. Att med utvecklingsfonderna som bas skapa förutsätt— ningar för en långsiktig offensiv utvecklingsstrategi är en gemensam mål- sättning för de fyra nordligaste länens näringspolitiska satsningar. Norr- landsfondens framtida roll bör enligt förbundet ses som en viktig del i ett sådant samlat regionalpolitiskt perspektiv.

Från landstinget i Västernort-land framhålls att även om situationen delvis förändrats sedan l975. genom utvidgning av den regionalpolitiska stödarsenalcn och tillkomsten av utvecklingsfonder samt investment/ut- vecklingsbolag. anser landstinget att Norrlandsfonden har en viktig funk- tion att fylla även i framtiden. Landstinget delar således utredarens upp- fattning att det vore felaktigt att till någon större del överföra Norrlands- fondens arbetsuppgifter oeh resurser till något annat organ.

Norrlmidsfomlen anser för egen del att de stora problemen i de'fyra nordligaste länen kräver ökade insatser för att skapa långsiktiga lösningar. Vid diskussioner om Norrlandsfondens verksamhet är detta viktigare en- ligt fonden än marginella spörsmål som t.ex. gränsdragningsfrågor mot andra organ. Fonden anser sig har goda erfarenheter av att i industripoliti- ken och regionalpolitiken samverkande regionala och centrala organ och myndigheter kan åstadkomma en meningsfull arbetsfördelning och koor- dinering mot gemensamma mål utan att man från central nivå försöker detaljreglera t.ex. regionala organs inbördes relationer.

Prop. 1980/81: 51 63

Regionala tttt'eeklingsfonden i Västernorrlands liin framhåller att det är tillfredsställande att utredningen avvisar förslaget att Norrlandsfondens resurser fördelas på utvecklingsfonderna. En koncentrerad resurs med överblick över de fyra nordligaste länen är ett utmärkt komplement till utvecklingsfonderna. så mycket mer som Norrlandsfonden kunnat arbeta förhållandevis okonventionellt.

SAF/Industri/örlnmdet anser mot bakgrund av det svåra sysselsättnings- läget. särskilt i Norrbotten. att det i dagsläget inte finns anledning yrka på åtgärder för att samordna stödstrukturer utan avvakta tills de nybildade organen funnit sin profil. I väntan på detta anser SAF/lndustriförbundct att Norrlandsfondens friare ställning snarare bör förstärkas.

LO slutligen framhåller att Norrlandsfondens ställning bör prövas på nytt i samband med att en samlad översyn av stödorganen i skogslänen görs. Då bör man åter överväga om Norrlandsfonden och motsvarande organs arbetsuppgifter och resurser helt eller delvis skall föras över till andra organ för att de samlade resurserna skall utnyttjas effektivt. Vidare ser LO helst att man tar ett samlat grepp över samtliga stödorgan och sätter in dessa i en regional näringspolitik där de regionala utvecklingsfon- derna förutsätts utgöra basen i systemet. LO framhåller dock vikten av att de regionala utvecklingsfonderna. som befinner sig i ett intensivt uppbygg- nadsskcde. under de närmaste åren inte påläggs ytterligare arbetsuppgifter innan de funnit sina arbetsformer och fått en klar prolil.

4.3 Ny inriktning av Norrlandsfondens verksamhet

Med undantag av RRV. länsstyrelsen i Gävleborgs län samt nationaleko- nomiska institutionen vid Göteborgs universitet ställer sigi princip samtli- ga övriga remissinstanser som behandlat frågan positiva till utredningens förslag.

RRV framhålleri sitt avstyrkande bl. a. att utredningen mot bakgrund av det regionalpolitiska stödets utvidgning och ändrade regler för detta samt de regionala utvecklingsfondernas tillkomst föreslår att Norrlandsfondens verksamhet skall omorienteras till att huvudsakligen omfatta stöd till indu- striellt utvecklingsarbete samt stöd till forskning. Dessutom väntas utred- ningar och inventeringar i form av egna projekt öka i omfattning.

RRV delar inte utredningens bedömning att dessa verksamheter inte skulle kunna överföras på andra organ utan framhåller följande:

Inom området industriellt utvecklingsarbete har en rad organ byggt upp komptens. Den omfattning dessa aktiviteter torde komma att få torde mer än väl kunna inrymmas i dessa organ. Om även Norrlandsfonden. som utredningen föreslår. mera aktivt skall initiera och driva större utveck- lingsprojekt. torde ytterligare expertis krävas inom fondens kansli. Dessut- om föreligger risk för gränsdragnings- och kompetenskonflikter gentemot utvecklingsfonderna inom produktutvecklingsområdet. Dessa problem

Prop. l980/81: 51 64

kan sannolikt inte undanröjas enbart genom att lånevillkoren för denna typ av utvecklingsarbete görs likvärdiga.

La'ris-styrelsen i Gävleborgs län anser att bl. a. uppdelning av exempelvis produktutvecklingsarbete är onödigt och olämpligt. Onödigt därför att berörda organisationer praktiskt klarar ut dessa gränsfrägor redan i dag. olämpligt därför att den ger stelbenta arbetsformer med minskat handlings- utrymme i skeden där det kan vara önskvärt att samordna insatser från de olika organen.

UHÄ framhåller de förslag som utredningen lägger fram rörande stöd- verksamhetens avgränsning. inriktning. omfattning och organisation i stort sett förefaller att vara rimliga avvägningar. medan AMS anser att utred- ningens förslag innebär att Norrlandsfondens verksamhet anpassas till de nya förutsättningarna.

Också STU biträder utredningens förslag om Norrlandsfondens framtida inriktning. Enligt STU:s mening behöver dock bättre belysas vilka konse- kvenser en sådan inriktning får för Norrlandsfondens dimensionering och för fördelningen av finansiella ramar mellan Norrlandsfonden och utveck- lingsfonderna.

Länsstyrelserna [ Norrbottens liin framhåller att de delar utredningens uppfattning att förskjutningen mot stöd till industriellt utvecklingsarbete bör fortsätta liksom att begreppet bör breddas att omfatta även kommersi- ell och marknadsmässig utveckling av nya produkter.

SACO/SR delar utredningens Uppfattning att man ytterligare bör satsa på utvecklingsarbete och att däri också bör inbegripas kommersiell och marknadsmässig utveckling. Eftersom denna form av stöd ofta sker med villkorlig återbetalningsskyldighet kommer som också utredningen konsta- terar. låneförlusten att öka. vilket på några års sikt skulle medföra krav på ökade statsanslag. Mot bakgrund av direktivens utformning bör man där- för enligt SACO/SR pröva konsekvenserna av att inom givna ramar kon- centrera sig på ett färre antal projekt men av den storleksordningen eller arten att de regionala utvecklingsfonderna inte kan gå in.

KF framhåller att Norrlandsfonden genom att i huvudsak koncentrera sina insatser till ett mindre antal stora projekt och endast i undantagsfall lämnar stöd till industriell utbyggnad. uppnås en effektivare fördelning av ansvaret mellan NF och de regionala utvecklingsfonderna. Denna koncen- tration gör också enligt KF att Norrlandsfonden kan ägna mera tid åt uppföljning av projekten.

Landstingsji'irlmnde! tillstyrker utredningens förslag om att Norrlands- fonden fortsättningsvis i huvudsak bör inrikta sin verksamhet främst påatt stödja och ta initiativ till större och mer långsiktiga utvecklingsproiekt. På så sätt kan Norrlandsfonden enligt landstingsförbunden bli ett bra och stödjande komplement till de länsvisa utvecklingsfonderna. En sådan in- riktning ansluter också väl till den omorientering av verksamheten som Norrlandsfonden på eget initiativ redan påbörjat.

Prop. 1980/81: 51 65

Landstinget i Norrbotten delar också utredarens uppfattning om den framtida inriktningen av fondens verksamhet. Huvudintresset bör ägnas åt industriella utvecklingsprojekt av större omfattning. Som landstinget ser det måste dock fonden härutöver ha frihet att av och till gå in även i projekt som primärt faller inom utvecklingsfondens intressesfär. dvs i mindre projekt. Utvecklingsfonden har nämligen idag inte de ekonomiska resurser som fordras för att klara detta i tillräcklig omfattning. Landstinget finner alltså utredningens avgränsning på den här punkten som alltför kategorisk.

LO anser det väl motiverat att tyngdpunkten i Norrlandsfondens verk- samhet förskjuts mot industriellt utvecklingsarbete. Den förändrade verk- samhetsinriktningen hos fonder kommer enligt LO att kräva ytterligare kontakter med STU och ett nära samarbete med de regionala utvecklings- fonderna. Det föreslagna handlingsprogrammet för fondens framtid måste därför kopplas och samordnas med de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Den förändrade verksamhetsinriktningen kräver också enligt LO att fonden tillförs kansliresurser med aktuell kompetens för att mer aktivt initiera och "driva" utvecklingsprojekt. Den uppsökande verksam- heten måste. som LO ser det. utvecklas såväl i Norrlandsfondens som de regionala utvecklingsfondernas arbete.

Norrlandsfonden framhåller beträffande förslaget till ny inriktning av den egna verksamheten att fonden sedan starten 1961 haft att arbeta efter en stadga som lämnat stor frihet åt fondens styrelse att själv bedöma var insatserna gör största nyttan och goda möjligheter att beakta förändrade förhållanden hos målgruppen samt ändrade institutionella förhållanden. Fonden anser det angeläget att värna om dessa arbetsförutsättningar. Bl. a. bör enligt fonden följande grundvärderingar gälla inför beslut om fondens framtida inriktning. Fondens verksamhet bör utformas så att största möjliga effekt nås ur regionalpolitisk och industripolitisk synpunkt. Näringslivets krav och andra samhällsorgans arbetsinsatser bör särskilt beaktas.

Fonden måste som organisation fungera väl vad avser kompetens. eko— nomiska resurser och snabbt operativt agerande. Fonden är föregångare vad avser decentralisering inom regional— och industripolitikcn. Fonden anser det därför viktigt att den regionala kom- petensen vidmakthålles och förstärkes.

Regionala utvet'klings/onden iJämtlands län understryker lämpligheten av att Norrlandsfondens verksamhet inriktas mot ökat stöd av det industri- ella utvecklingsarbetet. Norrlandsfondens möjlighet att bistå större ut— vecklingsprojekt både personellt och finansiellt ända från idéstadium till marknadsintroduktion saknar enligt utvecklingsfonden motsvarighet i and- ra stödformer.

Svenska banltjöreningen anser att huvuddelen av Norrlandsfondens verksamhet i framtiden bör avse stöd till industriellt utvecklingsarbete.

5 Riksdagen l980/8l. I saml. Nr5l

Prop. 1980/81: 51 66

4.4 Stöd till forskning i fortsättningen

Det helt dominerande antalet remissinstanser som behandlat frågan stö- der utredningens förslag.

Liksom fiera av högskoleenheterna anser dock UHÄ att en ökad sats- ning på forskning bör kunna övervägas. Fondens stöd till forskning var totalt 7.4 miljoner kronor under treårsperioden 1977—1979. Eftersom sam- tidigt stödet till industriell utbyggnad uppgick till 164] miljoner kronor bör enligt UHÄ en viss resursöverföring vara möjlig. Det är enligt UHÄ i sammanhanget viktigt att fonden utnyttjar den kompetens och de övriga resurser som finns vid forsknings-. utvecklings- och utbildningsinstitutio- neri Norrland. dvs. bl. a. universitetet i Umeå. tekniska högskolan. metal- lurgiska forskningsstationen och SGU-avdelningen i Luleå. industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå och plast- och gummitekniska institutet i Sundsvall.

Länsstyrelsen i Västef-norrlands [än anser att den möjlighet man har att få stöd från Norrlandsfonden för forskningsprojekt är mycket värdefull för utvecklingen av näringslivet. Att denna verksamhet bibehålls menar läns- styrelsen är självklart liksom att stödet ges i form av bidrag. Länsstyrelsen hänvisar till att regeringen nyligen beslutat om att en regional samverkans- grupp ska installeras i Umeå för de fyra nordliga länen. Länsstyrelsen förutsätter att kontakter knyts mellan denna grupp och Norrlandsfonden. På så vis kan man på ett tidigt stadium. i de projekt Norrlandsfonden bedömer angelägna. förvissa sig om att delfinansiering är ordnad.

SACO/SR framhåller att den relativt minskade satsningen på forskning ter sig oroande men att den bör ses mot bakgrund av tillkomsten av bl. a. tekniska högskolan i Luleå. metallurgiska forskningsstationen. samt att vissa delar av SGU lokaliserats till Norrland. SACO/SR anser sig därför inte ha anledning att erinra mot utredningens förslag.

Norrlands]?nalen delar utredarens uppfattning att några förändringar av regler. praxis samt insatsernas omfattning icke är motiverade. Norrlands- fonden framhåller att man stöder målforskning utifrån regionalpolitiska och industripolitiska värderingar. Projekten har under åren dels haft an- knytning till nyttjande av naturresurserna. t.ex. malm och skog. men också utgjorts av insatser för att höja kompetensen i regionen inom ny teknik. t. ex. högeffektlaser vid Högskolan i Luleå och plast- och Gummi- tekniskt laboratorium i Sundsvall.

4.5 Stöd till utredningar och inventeringar i fortsättningen

Med undantag av förslaget om överföring av "Mineraljakten" till SGU har samtliga remissinstanser som berört förslaget instämt i utredningens förslag.

Bl.a. finner länsstyrelsen i Va"ster/trn'rlamls [än denna verksamhet yt-

Prop. 1980/81: 51 67

terst värdefull för utvecklingen på sikt av det norrländska näringslivet. Utredningens förslag tillstyrks men länsstyrelsen betonar samtidigt att länen i samverkan med Norrlandsfonden bör kunna initiera breda och betydelsefulla projektuppslag. En samverkan om sådana har för övrigt redan inletts.

Också Norrlandsfonden stöder utredningens förslag angående utred- ningar och inventeringar. Fonden framhåller att dessa ofta genomförs på eget initiativ och i egen regi. Allmänt sett delar fonden utredarens uppfatt- ning att de egna projekten och initiativen bör öka i omfattning och att i övrigt några förändringar icke är motiverade.

Landstinget i Västernorrland tillstyrker att Norrlandsfondens egna pro- jekt inom området inventeringar och utredningar bör öka i omfattning.

Vad beträffar mineraljakten har det helt övervägande antalet remissin— stanser avstyrkt utredningsförslaget. Till de avstyrkande hör länsstyrelser— na i Gävleborgs, Västerbotten och Norrbotten. landstingen i Västerbotten och Norrbotten. NF och utvecklingsfonden i Gävleborg. Tillstyrkandc remissinstanser är länsstyrelsen och utvecklingsfonden i Västernorrland. Tillstyrker med vissa erinringar gör RRV och SGU.

RRV stödjer således förslaget att "mineraljaktcns'” administrativa del avskiljs från fonden och läggs på Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Luleå. RRV anser emellertid. i motsats till utredningen. att Norrlandsfon- dens roll som uppdragsgivare och finansiär inom mineralområdet bör ktln- na övertas av andra organ. främst nämnden för statens gruvegendom och gruvbolagen.

SGU framhåller att mineraljakten enligt SGUzs mening skötts väl under de gångna åren. Efter sin start i de nordliga länen har mineraljakten nu nått Götaland och det är SGUzs förhoppning att denna aktivitet skall bli lands- omfattande. För att hålla mineraljakten levande i de norra länen fordras stora insatser på informations- och utbildningssidan. Här har enligt SGU också Norrlandsfonden gjort betydande insatser under de gångna åren samtidigt som man har etablerat goda kontakter med kommuner. företaga- reföreningar. enskilda personer etc. Detta kontaktnät torde vara svårt att överföra till SGU.

Om det emellertid av olika skäl skulle befinnas lämpligt att avskilja administrationen av mineraljakten i de fyra nordligaste länen från fonden. är SGU beredd att äta sig uppgiften eller delar därav på uppdrag.

Länsstyrelsen i Gävle/mms län anser att Norrlandsfonden byggt upp en effektiv regional organisation för mineraljakten och att det vore slöseri med resurser att inte utnyttja denna även i fortsättningen.

Länsstyrelsen iNurr/mrtcns län är inte beredd att tillstyrka förslaget om inte fördelarna med en sådan förändring kan göras mer uppenbar.

Länsstyrelsen i Västerhotlwzs län anser om att förslaget genomförs kan negativa reginalpolitiska konsekvenser befaras då Norrlandsfondens geo- loger. till skillnad mot annan geologisk expertis (vid exempelvis SGU). har

Prop. 1980/81z51 68

att särskilt beakta regionalpolitiska aspekter i sin verksamhet. På grund härav och de goda erfarenheterna av mineraljakten i Västerbottens län vill länsstyrelsen för sitt del förorda att fonden även fortsättningsvis svarar för kontroll och ledning av verksamheten. Samverkan med SGU och andra prospekterande organisationer kan enligt länstyrelsen i detta sammanhang ses som en praktisk fråga som fonden själv kan ta ställning till. Norrlapuls/buden är tveksam till om ett regional avgränsat initiativ kan effektivt drivas inom ramen för en rikstäckande organisation. Fonden framhåller att det torde vara mest effektivt om ledningen. kontrollen och ansvaret för Mineraljakten även fortsättningsvis ligger hos Norrlandsfon- den. Uppläggningen i detalj kan fonden som hittills lösa i god samverkan med berörda parter. Norrlandsfondens verksamhet på mineralsidan är enligt fondens egen bedömning inget självändamål utan grundas på ett behov av insatser som upplevts av fonden själv och av olika regionala organ. Fonden har också med glädje noterat att verksamheten på mineral- sidan drivs i utmärkt samarbete med gruvbolagen som vid upprepade tillfällen framhållit att fonden har en viktig roll att spela på detta område.

4.6 Stöd till industriellt utvecklingsarbete i fortsättningen

Med undantag av RRV har samtliga remissinstanser som behandlat frågan tillstyrkt utredningens förslag. (RRst avstyrkande är en konse- kvens av dess förordande av att Norrlandsfonden splittras upp på de regionala utvecklingsorganen).

UHÄ finner avgränsningen och avvägningen i stort sett rimlig medan AMS anser att förslaget till stödets utformning inte ger anledning till erinringar.

SIN!) ansluter sig till utredningens förslag att Norrlandsfonden fortsätt- ningsvis främst bör satsa på större samt länsövergripande tttvccklingspro- jekt för att på så sätt avgränsa denna del av Norrlandsfondens verksamhet gentemot de regionala utvecklingsfondcrna. För att detta skall vara möjligt anser emellertid SlND att Norrlandsfondens och utvecklingsfondernas produktutvecklingslån måste konstrueras efter samma riktlinjer.

Också STU biträder utredningens förslag. Enligt STU:s mening behöver det dock bättre belysas vilka konsekvenser en sådan inriktning får för Norrlandsfondens dimensionering och för fördelningen av finansiella ra- mar mellan Norrlandsfonden och berörda utvecklingsfonder.

Länsstyrelsen i Västern:)rrlunds län anser det angeläget att stöd även ges för den kommersiella och marknadsmässiga delen i det industriella utvecklingsarbetet. Att fonden för dessa aktiviteter kan lämna kredit- och förlustgarantier är positivt. Norrlandsfondens stöd är i detta skede värde— fullt med hänsyn till dess förhållandevis enkla handläggning.

Mot bakgrund av vad utredaren tidigare framfört. och vari länsstyrelsen instämmer. om riskerna för en spridning söderut av eventuella särdrag i de

Prop. 1980/81: 51 69

nordliga tltvecklingsfondernas kreditgivning. anser länsstyrelsen det emel- lertid självklart att likalydande regler för utveclingsfonderna och Norr- landsfonden inte införs. i stället mäste Norrlandsfonden internt få göra de eventuella avgränsningar som kan erfordras gentemot utvecklingsfon- derna. Detta innebär enligt länsstyrelsen att nuvarande li'tneregler bör bibehållas.

Genom Norrlandsfondens bredare engagemang i större. eventuellt läns- övergripande projekt. kommer troligen behovet av ytterligare likvida me- del att accentueras. Det är då enligt länsstyrelsen utmärkt att fonden ges möjligheter att uppta län från t.ex. Nordiska lnvesteringsbanken. Vidare bör fonden genom engagemanget i större projekt kunna bli det organ inom det norrländska näringslivet. som bistår företag (sammanslutning av före- tag) som önskar söka medel ur den s. k. Industrifonden.

Vidare anser länsstyrelsen att de "större nyetableringsprojekt" som utredaren menar ska stödjas av Norrlandsfonden. numera är mycket säll- synta och att det inte kan anses meningsfullt att ha en alltför hård gräns- dragning mellan stora och små projekt inom denna verksamhet. Det allde- les övervägande antalet nyetableringar är vad länsstyrelsen räknar som små. Att Norrlandsfonden helt lämnar denna verksamhet kan inte anses vara i norrlandslänens intresse.

KF framhåller att av förslaget till ny verksamhetsinriktning för Norr- landsfonden framgår att huvuddelarna av insatserna bör göras inom områ- det industriell utveckling och avse projekt som bl. a. genom sin storlek inte kan stödjas av de regionala utvecklingsfonderna. Vidare bör. enligt försla- get. betydande insatser göras för att driva utvecklingsprojekt fram till genomförande. Med denna inriktning följer att Norrlandsfonden koncen- trerar sina insatser till färre projekt än för närvarande.

Detta medför enligt KF också att Norrlandsfonden kan satsa på läns- övergripande projekt och samverka med större företag. Norrlandsfonden kommer däremot endast i undantagsfall att behöva lämna stöd till industri- ell utbyggnad eftersom sådana stöd vanligtvis kan tillgodoses genom de regionala utvecklingsfonderna och det regionalpolitiska stödet.

LO anser att vad som allmänt gäller för att ta fram och utveckla nya projekt som existerar i prototyp. och alltså ännu inte nått så långt att industriell produktion kan startas. är ett stort behov av insatser. Mot bakgrund av de akuta problemen som finns i de fyra nordligaste länen samt koncentrationen till basindustrier i dessa regioner är det enlig LO angelä- get att resurser sätts in just i detta utvecklingsskede av projekten för att stärka den industriella basen. Därför finner LO det väl motiverat att tyngdpunkten i Norrlandsfondens verksamhet förskjuts mot industriellt utvecklingsarbete.

Norrlandsjinulwz framhåller att fonden genom sina kreditvillkor ger unikt goda förutsättningar att stödja industriellt utvecklingsarbete. [ takt med industrins behov och successivt förändrad institutionell omgivning

Prop. 1980/81 : 51 70

har tyngdpunkten i fondens verksamhet förskjutits mot att i allt högre grad stödja industriellt utvecklingsarbete. Fonden delar utredarens värdering att denna utveckling varit riktig och bör ft")rtsätta.

Utvecklingsarbete definieras av fonden som hela förloppet från idé och utveckling till marknadsintroduktion av färdig produkt. Fonden delar helt utredarens betoning att utvecklingsprojekt bör omfatta även kommersiell och marknadsmässig utveckling. Under senare är har även renodlade marknadssatsningar stötts med villkorliga län. Fonden anser det angeläget att sådana insatser görs även fortsättningsvis. Det skall då i första hand röra sig om avgränsade exportsatsningar med betydande potential.

Genom det löpande nära samarbete. sotn finns mellan berörda utveck- lingsfonder och Norrlandsfonden. har enligt fonden. Linder de senaste två åren en arbetsfördelning avseende krediter till utvecklingsarbete kunnat ske. främst innebärande att utvecklingsfonderna primärt prövar mindre ärenden och Norrlandsfonden de något större.

Regionala arvet'klingsjiuzdwt i l"'fisterln)Irens län framhåller att NF un- der 7t)-talet initierat ett flertal projekt — främst inom malm- och industrimineralområdet. Kännetecknande för dem har varit att stor osä- kerhet avhållit enskilda företag från utvecklingsinsatser. Genom att Norr- landsfonden tagit initiativ har sådant underlag skapats. att företagsamhe- ten kunnat gå vidare. Norrlandsfonden bör därför enligt utvecklingsfonden även fortsättningsvis rikta väsentliga insatser mot utvecklingsinsatser i syfte att exploatera och vidareförädla rävarutillgängar och då främst indti- strimineral. trärävaror samt energirävaror.

Den norrländska mindre och medelstora industrin kännetecknas enligt utvecklingsfonden av strukturproblem i form av bl.a. läg teknologi och ensidighet. Norrlandsfonden bör därför i framtiden arbeta med bransch- utvecklingsprojekt innefattande dels grupper av företag inom befintlig in- dttstri. dels tillverknings- och produktområden som innebär förnyelse av näringslivet.

SA ["/lndustri/å'irbunder vidgar frågan genom att formulera sig på följande sätt.

"Med hänsyn till svårigheterna att realisera industriella projekt i regio- nen. i synnerhet sådana större projekt som man föreslår att fonden bör prioritera. kan övervägas om inte fondens verksamhetsomräde i princip även bör kunna omfatta norra delarna av Finland och Norge. Detta skulle kunna ge ingångar till fler branscher än vad enbart svenska projekt kan väntas innebära. Motsvarande ökade medel måste självfallet ställas till förfogande av respektive länder eller Nordiska lnvesteringsbanken. och länderna beredas insyn och inflytande i en sådan '”Nordkalottsfondverk- samhet".

SVFIlSkU ban/Wireningcn anser att huvuddelen av Norrlandsfondens verksamhet i framtiden bör avse stöd till industriellt utvecklingsarbete. Hittills har stödet i huvudsak gällt tekniska produktutvecklingsprojekt.

Prop. 1980/81: 51 71

Utredningens förslag att begreppet utvecklingsprojekt breddas till att om— fatta även kommersiell och marknadsmässig utveckling av nya produkter. processer och system stöds av Bankföreningen. under förutsättning att fonden anser sig ha erforderlig kompetens för att kunna bedöma även dessa aspekter.

TCO instämmer i utredningens synpunkt att fonden successivt bör öka sitt engagemang i industriellt utvecklingsarbete. Fonden mäste enligt 'l'CO härvidlag förstärka sin kompetens så att den kan initiera och driva utveck- lingsprojekt. Dessa projekt bör inte begränsas till den tekniska sidan titan även inbegripa den marknadsmässiga utvecklingen. Fonden har enligt TCO en viktig roll i att komplettera samhällets stöd till utvecklingsprojekt eftersom de regionala utvecklingsfondernas möjligheter härvidlag är tämli- gen begränsade.

4.7 Stöd till industriell utbyggnad i fortsättningen

Av de remissinstanser som behandlat frågan är flertalet positiva till utredningens förslag medan nägra remissinstenser har vissa erinringar.

Statskontoret instämmer i förslaget med hänvisning till att dylikt stöd även ges av de regionala utvecklingsfonderna liksom via annat regional- politiskt stöd.

Positiva till förslaget är också AMS som framhåller att stöd till industriell utbyggnad i väsentligt större omfattning än tidigare kan ges genom andra stödformer.

Länsstyrelsen i Västerbottens lätt hänvisar till att det statliga stödet till finansiering av investeringar i anläggningstillgångar och rörelsekapital har förstärkts under senare år. Mot denna bakgrund avser länsstyrelsen i likhet med utredningen att Norrlandsfonden endast undantagsvis skall lämna krediter till industriell utbyggnad. Från organisatoriska synpunkter är det emellertid enligt länsstyrelsen angeläget att fonden även fortsättningsvis kan bevilja sådana krediter. exempelvis vid lyckade utvecklingssatsningar. ] sådana fall är det en uppenbar fördel. om krediter till industriell utbygg- nad kan finansieras av en institution som har en god kännedom om det aktuella projektet.

Länsstyrelsen i Norrbottens lätt anser att som en följd av det regionalpo- litiska stödets och de regionala utvecklingsfondernas utbyggnad bör Norr- landsfondens engagemang i form av lån och lånegarantier till industriell utbyggnad på föreslaget sätt kunna minskas kraftigt.

Norrlandsfonden anser. liksom utredaren. att behoven av fonden som medfinansiär i lokaliseringsstödärenden har minskat och att engagemang bör ske endast undantagsvis. l projekt som icke samfinansieras med lokali- seringsstöd bör fonden dock ha större frihet. t. ex. när det gäller att föra vidare lyckade utvecklingssatsningar genom krediter i form av rörelsekapi— tal.

Prop. 1980/81: 51 72

Norrlandsfonden har under 1979 i relativt stor utsträckning använt sig av garantier och borgen i stället för lån. Fonden har funnit garantier av olika slag vara ett mycket användbart medel och avser att använda det fortsätt- ningsvis i olika utformning beroende på situationens krav.

Norrlandsfonden anseri likhet med många andra att slopandet av möjlig- heterna tiIl räntefrihet på lokaliseringslån var en försämring. varför fonden knappast ser något vägande skäl att samordna de egna kreditrcglerna efter en sådan mall.

Svenska Bankföreningen framhåller att i samband med utbyggnaden av det regionalpolitiska stödet bör Norrlandsfondens stöd till industriell ut- byggnad kraftigt minska i omfattning. Utredningens förslag. att fonden även i fortsättningen i undantagsfall bör kunna lämna sådant stöd ställer sig Bankföreningen tveksam till.

Bland de remissinstanser som har vissa erinringar hör bl.a. SIND som på basis av framtagna information ställer sig tveksam till den kraftigt föreslagna neddragningen avseende lån till industriell utbyggnad.

Länsstyrelsen [ Viisternorrlands lätt framhåller att för att ge de extra stimulanser som erfordras för nyetableringar till de fyra nordliga länen bör Norrlandsfondens finansiering även i fortsättningen vara tillgänglig. Läns- styrelsen vill i detta sammanhang peka på de fördelar som Norrlandsfonds- lånen har. t. ex. i form av begränsade toppsäkerheter. ett idag inte oför- delaktigt förhållande.

SAF/lmlus”(förbundet anser att fonden även i fortsättningen bör kunna fungera som en parallell kreditkälla till utvecklingsfonderna utan belopps— restriktioner.

Svenska komtnitnft'irbiimlet slutligen ifrågasätter den begränsning av Norrlandsfondens möjligheter att lämna stöd till industriell utbyggnad som utredningsf'örslaget innebär. Fondens möjligheter att genom riskbetonad långivning även i fortsättningen stödja industriell utbyggnad måste enligt förbundet tillmätas stor vikt med hänsyn till de rådande struktur- och sysselsättningsproblemen. Speciellt gäller detta enligt Svenska kommun- förbundet sådana projekt där fonden är engagerad i utvecklingsarbetet.

4.8 Handlingsprogram för Norrlandsfonden

Utredningens förslag om handlingsprogram för Norrlandsfonden har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som berört förslaget. Några av de tillstyrkande remissinstanserna har dock haft vissa erinringar. Några re- missinstanser har varit direkt avstyrkande.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget är bl.a. UHÄ som anser att förslaget i stort sett är rimligt. Samma gäller också utvecklings- fonden i Gävleborg.

Vissa erinringar mot förslaget redovisas bl.a. från länsstyrelsen i Väs-

Prop. 1980/81: 51 73

terbottens län som anser att för norrlandsfondens del skulle kravet på årlig revidering och osäkerheten om framtida medelstilldelning resultera i mins- kad flexibilitet och försvårad långsiktig planering. ] avsikt att undvika sådana effekter förordar länsstyrelsen att fondens program och medelsbe- hov blir föremål för prövning vart tredje år.

Länsstyrelsen i Norrbottens lätt anser att med den föreslagna inriktning- en av Norrlandsfondens verksamhet förskjuts insatserna mot åtgärder som i första hand ger resultat på längre sikt. Det kan därför finnas anledning ifrågasätta ändamålsenligheten med årliga handlingsprogram. Enligt läns- styrelsens mening bör det vara tillräckligt om dessa utarbetas med något längre mellanrum och därvid ges en översiktlig ramkaraktär. Det skulle också innebära att budgetprocessen kan ges en annan rytm.

Lan(lstingsft'irlmndet framhåller att ett handlingsprogram som långsik- tigt anger inriktning och prioriteringar är ett viktigt instrument för att en effektiv samordning skall kunna ske med de länsvisa utvecklingsfonderna och andra organ. Till skillnad från utredningen som föreslår ettåriga hand- lingsprogram förordar förbundet emellertid treåriga handlingsprogram. Därigenom bör man enligt förbundet kunna få programmen att bli de vägledande instrument som eftersträvas utan att de samtidigt känns alltför byråkratiskt betungande. Programmen skulle på så sätt dessutom naturligt ansluta till de politiska valperioderna.

Landstinget i Västerbotten stöder förslaget om ett handlingsprogram men anser samtidigt att Norrlandsfonden måste få bevara sin flexibilitet och frihet att angripa problem och idéer selektivt. Handlingsprogrammet bör därför vara av mer översiktlig art. Revidering av programmet bör enligt utskottets mening ske vart tredje år i samband med Norrlandsfon- dens anslagsframställning.

LO framhåller att det föreslagna handlingsprogrammet måste kopplas och samordnas med de regionala utvecklingsfondernas verksamhet.

Norrlandsfonden anser att förslaget innebär att fonden som. frånsett de sista årens provisoriska beslut. tidigare erhållit S-åriga mandat nu årligen skall begära medel via statsbudgeten.

En viktig arbetsförutsättning för fonden är enligt Norrlandsfonden flexi- biliteten och friheten att angripa industrins problem selektivt liksom möj- ligheterna att t. ex. snabbt ta hand om en idé och påbörja ett arbete. Detta kräver lyhördhet för behoven av insatser samt möjlighet att agera utifrån generella riktlinjer som icke innebär låsta situationer. Det är då enligt fonden knappast meningsfullt att utarbeta ett handlingsprogram som ris- kerar att låsa anpassningsförmågan.

Norrlandsfonden föreslår att statsmakterna prövar fondens medelsbe- hov vart tredje år i stället för varje år. Fondens anslagsframställning skall därvid enligt fonden åtföljas av värderingar rörande behoven av insatser. fondens ekonomiska ställning samt målsättningar för kommande tidsperi- od.

Prop. 1980/81: 51 74

Un'a'/(lingsfonder: i lf'äs'tcrlmllcns län finner tillvägagångsättet betung- ande. lnom de ekonomiska ramar som föreslås bör Norrlandsfonden. på basis av de fortlöpande kontakter man har med övriga regionala organ. självständigt dra tipp de preciserade riktlinjerna för sin verksamhet.

4.9 Finansiering av Norrlandsfondens verksamhet

Av de remissinstanser som berört förslaget har AMS inte haft något att erinra. Länsstyrelsen [. l-"äster-norrlands län anser däremot att det anslag som Norrlandsfonden erhåller nu bör utökas till åtminstone St) milj. kr. per år mot bakgrund av de större förluster som väntas uppstå i och med ett större risktagande. Den satsning på institutionella organ. som torde ske i form av bidrag. talar också enligt länsstyrelsen för ökad medelstilldelning. Dessutom framhåller länsstyrelsen att inflationen urholkat de nuvarande anslagen. som varit oförändrade en längre tid.

Länsstyrelsen i Norrbo/tens Iiin föreslår ett övervägande av en medels- tilldelning som sträcker sig över en treårsperiod. Den ändrade inriktningen av Norrlandsfondens verksamhet innebär enligt länsstyrelsen också med säkerhet att Iåneförlusterna kommer att öka. Med hänsyn till penningsvär- dets fall innebär detta sammantaget en betydande reell minskning av Norrlandsfondens resurser. (')vissheten om anslagens storlek om några år kan dessutom tänkas minska benägenheten för riskfyllda engagemang idag. Länsstyrelsen föreslår därför att anslagen till Norrlandsfonden tills vidare höjs till åtminstone 40 milj. kr. per år.

SACO/SR betonar det angelägna i att Norrlandsfonden permanentas som institution. Däremot bör verksamhetsinriktningen med jämna mellan- rum prövas av regering och riksdag. SACO/SR framhåller att av förslagen till stadgar framgår att tilldelningen av medel skall beslutas årligen. Där- med blir också verksamhetsinriktningen prövad varje år. SACO/SR ifråga- sätter om det då är möjligt med en långsiktig planering.

SACO/SR anser inte att utredningen presenterar nägra motiv för att frångå de gamla bestämmelserna som innebar att verksamheten prövades vart femte år. Centralorganisationen anser att de årliga prövningar som ägt rutn l978 och l979 medfört stora problem för fonden. SACO/SR anser därför att den här frågan bör övervägas ytterligare innan definitiv ställning tas.

Landstinget [ Viislmvmrrlaml anser beträffande finansieringen av Norr- landsfondens verksamhet att medelsbehovet bör prövas vart tredje år. Utredarens förslag om en årlig anslagsframställning medför enligt lands- tinget risk för en alltför kortsiktig planering.

Landstinget anser att behovet av resurser för att främja näringslivets utveckling i Norrland är mycket stort och förordar därför. trots det svåra statsfinansiella läget. att anslaget till Norrlandsfonden utökas.

Norr/untisfbnden framhåller att om man beaktar vikten av att säkerställa

Prop. 1980/81: 5] 75

goda resurser hos fonden för att befrämja näringslivsutvecklingen i landets svåraste problemlän. konsekvenserna av förändrad verksamhetsinrikt- ning. fortsatt inflation samt fondens eget förslag om treåriga beslutspe- rioder. förefaller det logiskt att kräva resurser utöver utredarens förslag. Norrlandsfonden kommer därför att penetrera frågan utförligare i senare anslagsframställning.

Norrlandsfonden tillstyrker därutöver förslaget att fonden skall ges möj- lighet att uppta lån t. ex. från Nordiska lnvesteringsbanken i form av s. k. regionallån. Norrlandsfonden överväger för närvarande de praktiska aspekterna av sådana lån.

SAF/lndustrij'r'irhundet anser att Norrlandsfonden i enlighet med sina egna önskemål bör kunna erhålla treårsanvisningar över statsbudgeten. Fonden bör även i fortsättningen kunna fungera som en parallell kredit- källa till utvecklingsfonderna, utan beloppsrcstriktioner.

4.10 NF:s organisation

Av de remissinstanser som behandlat frågan avstyrker RRV medan UHÄ. AMS. STU. Landstingen i Västernorrland och Norrbotten. LO. Regionala utvecklingsfonderna i Gävleborgs och Västernorrlands län till- styrker förslaget. Tillstyrker med vissa erinringar gör även länsstyrelsen i Västernorrlands län. Sveriges föreningsbankers förbund. Svensk Bankför- ening och TCO.

RRV anser att det från effektivitetssynpunkt är väsentligt att begränsa antalet organ med likartade låne- eller andra stödfunktioner gentemot företagen. RRV erinrar i detta sammanhang om att ett av huvudskälen för inrättandet av de regionala utvecklingsfonderna var problemet med "allt- för många dörrar att knacka på för företagen" (prop. 1977/78:40. s. 8). Utvecklingsfonderna tilldelades därför en samordningsfunktion inom indul stripolitiken på regional nivå. De fick dessutom enligt RRV betydande resurser för att kunna göra en aktiv insats på såväl finansieringssidan som inom produktförnyelse och etablering av nya företag.

Länsstyrelswr i Västvrnurrlands län anser att det som en följd av den föreslagna. något förändrade inriktningen finns behov av större resurser på kansliet. Särskilt inriktningen mot större länsövergripande utvecklingspro- jekt. vilka föreslås "drivas" av Norrlandsfonden. kommer att medföra en något tyngre administration. Dessutom kommer varje projekt att ta längre tid att genomföra än de förhållandevis "enkla" industriella utvecklingspro- jekten. [ detta sammanhang erinrar länsstyrelsen om det faktum att fonden idag är en förhållandevis liten organisation. som fungerar utan en alltför byråkratisk styrning.

Sveriges Föreningshankersförbund anser att Norrlandsfondens styrelse bör utöver de i organisationsplanen angivna ledamöterna — komplet- teras med representanter för näringsorganisationer t. ex. SHIO samt repre- sentanter för STU.

Prop. 1980/81: 51 76

Också TCO redovisar synpunkter på frågan om styrelsesammansättning och framhåller att Norrlandsfondens styrelse även fortsättningsvis bör i sin helhet utses av regeringen. De fackliga organisationerna ingår för närva- rande inte bland de intressenter som är företrädda i styrelsen. Däremot har näringslivet en representant. TCO förordar därför att de fackliga organisa- tionerna skall erhålla två platser i styrelsen.

Nya stadgar

Av de remissinstanser som behandlat förslaget till ändring av fondens stadgar (Ds l l980: 8 bil) har länsstyrelsen i Västerbottens län. NF. utveck- lingsfonderna i Gävleborgs och Jämtlands län samt TCO haft vissa erin- ringar.

Län.s'stj're/swz i Västerbuttcns lärt framhåller att enligt förslaget till nya stadgar (2 ål skall ändamålet vara "att främja näringslivets utveckling i Norrland. främst i Norrbottens län". Länsstyrelsen föreslär för sin del att tillägget "främst i Norrbottens län" utgår. ] likhet med andra statliga organ som är verksamma inom regionalpolitiken bör Norrlandsfonden ägna in- landskommunerna i respektive län särskild uppmärksamhet. i enlighet med de riktlinjer som har beslutats av riksdagen vid stödområdesavgränsning- en. I detta sammanhang fäster länstyrelsen uppmärksamheten på att Väs- terbottens. Jämtlands och Västernorrlands län under senare år har tagit i anspråk en ökande andel av Norrlandsfondens resurser. Enligt länsstyrel- sens uppfattning överensstämmer denna utveckling väl med de allmänna riktlinjerna för regionalpolitiken.

Norr/ana'sjbnzlen tillstyrker förslaget med följande ändringsförslag. 2 &. Stiftelsen har till ändamål att främja näringslivets utvecklingi Norr- land. främst i Norrbottens län och i inlandskommunerna. Verksamheten skall bedrivas med beaktande av statsmakternas regional- och industripoli- tiska mål och i samråd med berörda regionala och centrala oigan.

Stiftelsen skall särskilt ta initiativ till och stödja industriellt utvecklings- arbete. utredningar. inventeringar och forskning av betydelse för näringsli- vet i Norrland. Stiftelsen skall också där särkilda skäl föreligger stödja industriell etablering och utbyggnad. Stiftelsen skall gentemot industrin främst arbeta med selektiv högrisklinansiering.

3 &. Utgår. 4 &. Utgår. 5 5. c) industriell etablering eller utbyggnad i form av län eller lånega- ranti. Om särskilda skäl föreligger kan ränte- och amorteringsfrihet under viss tid medges. Lånetiden bör anpassas med hänsyn till syftet med kredi- ten.

(1) till stödberättigad verksamhet hänförs industriell verksamhet samt annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse.

Prop. 1980/81: 51 77

l3 &. Protokollet justeras av mötesordföranden och ytterligare en sty- relseledamot.

18 &. Stiftelsen skall inför varje treårsperiod senast den I september föregående år inkomma med framställning om medelstilldelning. Till me- delsframställningen skall fogas stiftelsens värderingar rörande behov av insatser. fondens ekonomiska ställning samt målsättningen för kommande period.

Utve('It-lingsfonder: i Gävleborgs län anser att ä 6 i förslaget bör ange att också landstinget i Gävleborgs län får utse en ledamot.

Utvecklingsfbnden i Jämtlands län framhåller att förhållandena får anses lika svårbemästrade i inlandet i övriga delar av Norrland. varför & 2 bör ges följande lydelse:

& 2. Stiftelsen har till ändamål att främja näringslivets utveckling i Norr- land. Härvid skall inlandskommunerna ägnas särskild uppmärksamhet.

TCO föreslår att stadgeförslaget får följande ändrad lydelse:

2 5. 2:a stycket Stiftelsen skall särskilt ta initiativ till och stödja utvecklingsarbete. ut- redningar. inventeringar och forskning av betydelse för näringslivet i Norr— land. Stiftelsen skall också där särskilda skäl föreligger stödja industriell etablering och utbyggnad. Stiftelsen skall gentemot industrin främst arbeta med selektiv högrisklinansiering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980