Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas statens anslag i form av bostadsanpassnings- bidrag och förbättringslån.

[ propositionen föreslås att möjligheten att bevilja bidrag för individuell handikappanpassning av bostäder utvidgas i några avseenden. Även åtgär- der av större omfattning som har samband med rehabilitering. funktions- träning samt sjukvård blir bidragsberättigande. Likaså skall avlastningsfa- miljer och icke sammanboende föräldrar som har gemensam vårdnad om ett handikappat barn kunna beviljas bidrag i vissa fall. Även åtgärder som har samband med handikappade barns och ungdomars utveckling mot ett självständigt liv och åtgärder som har samband med hobbyverksamhet blir i vissa fall bidragsberättigande. Stödet till handikappbetingade åtgärder som är allmänt standardhöjande skall beviljas som ett bidrag för åtgärder som inte kostar mer än 20000 kr. För standardhöjande åtgärder som är dyrare skall bostadslån med räntebidrag kunna lämnas för den överskju- tande kostnaden.

Enligt propositionen skall vidare "beslutanderätten i ärenden i vilka det sökta bidraget inte överstiger 20 000 kr. decentraliseras från länsbostads- nämnderna till kommunerna.

Ändringarna i stödsystemet skall träda i kraft den ljanuari 1983. Decen- traliseringen av beslutanderätten skall ske den ljanuari 1984.

lnkomstgränsen för rätt till förbättringslån höjs från 33 000 kr. till 35000 kr. för ogifta och från 49000 kr. till 53000 kr. för gifta. Ändringen skall trädai kraft den ljuli 1982.

1 Riksdagen 1981/82. ] sum]. Nr ]26

• Sida 2
•  Original

IQ

Prop. 1981/82: 126

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo. Dahlgren, Åsling. Söder, Johansson, Wirtén, An- dersson. Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om vissa ändringar i reglerna om stöd för individuell handikapp- anpassning av bostäder m.m.

1. Inledning

Reglerna om bostadsanpassningsbidrag infördes år 1973 (prop. 1973: I bil. 13 p. E 5, CU 1973: 19, rskr 1973:208). Bidrag kan beviljas för att anpassa bostäder för handikappade. Reglerna för bidragsgivningen, som finns i kungörelsen (1973:327) om bostadsanpassningsbidrag. har varit i stort sett oförändrade sedan år 1973.

Vid 1979/80 års riksmöte begärde riksdagen att regeringen på lämpligt sätt skulle föranstalta om en utvärdering av systemet med bostadsanpass- ningsbidrag (CU 1979/80: 22, rskr 1979/80: 240). En översyn har nu gjorts i två etapper. [ den första har handikappinstitutet kartlagt bristerna i bi- dragsgivningen. Kartläggningen redovisades till bostadsdepartementet den 27 april 1981 . 1 den andra etappen av översynen har resultatet av kartlägg- ningen utvärderats och förslag till förbättringar lagts fram.

Bidragsreglerna har setts över inom bostadsdepartementet. Resultatet av detta arbete har redovisats i departementspromemorian (Ds Bo 1981: 5) Översyn av reglerna om stöd för individuell anpassning av bostäder. Pro- memorian — som också innehåller en sammanfattning av resultatet av kartläggningen och en redogörelse för gällande regler — bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .

I den andra etappen fick handikappinstitutet i huvudsak till uppgift att ta fram underlag för beslut om dels den grundläggande ansvarsfördelningen i handläggningen av bidragsårenden, dels informations- och utbildningsfrå- gor. Resultatet av institutets arbete har'redovisats i promemorian Roll- och ansvarsfördelning m.m. vid handläggning av bostadsanpassningsbidrag, som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

• Sida 3
•  Original

'.'->

Prop. 1981/82:126

Regeringen uppdrog den 1 juni 1978 åt bostadsstyrelsen att belysa möj- ligheterna till och kostnaderna för en decentralisering av beslutanderätten till kommunerna i sådana låne- och bidragsårenden i vilka länsbostads- nämnderna beslutar som första instans. Uppdraget redovisades till bo— stadsdepartementet den 29 juni 1981. En sammanfattning av utredningsma- terialet i den del som avser bostadsanpassningsbidragen samt bostadssty- relsens överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Departementspromemorian, handikappinstitutets promemoria och bo- stadsstyrelsens utredning i den del som avser bostadsanpassningsbidraget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av bostadsstyrelsen. statens planverk, socialstyrelsen, statens handikappråd. statens råd för byggnads- forskning, Stockholms kommun. Malmö kommun. Göteborgs kommun. Borås kommun. Luleå kommun. Eskilstuna kommun. Linköpings kom- mun. Emmaboda kommun, Simrishamns kommun. Skövde kommun. Karlskoga kommun, Svenska kommunförbundet. landstingsförbundet. handikappinstitutet, De handikappades riksförbund (DHR), Handikapp- förbundens centralkommitté (HCK). Hyresgästernas riksförbund, Sveri- ges fastighetsägareförbund, Svenska riksbyggen. HSB:s riksförbund. Sve- riges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Svenska byggnadsentre- prenörföreningen (SBEF). HCK hari sitt yttrande hänvisat till yttrande från Riksförbundet mot astma-allergi. Vidare har yttrande kommit in från Synskadades riksförbund. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

I prop. 1981/82: 100 bil. 16 har regeringen föreslagit att riksdagen i avvak- tan på en särskild proposition i ämnet under trettonde huvudtiteln till anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 120 milj. kr.

Jag anhåller att nu få ta upp frågan om stöd för individuell handikappan- passning av bostäder m.m. och den nyssnämnda anslagsfrågan.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Allmänt

Målet för samhällets insatser för personer med funktionsnedsättningar är att de skall leva ett i möjligaste mån normalt liv. Om de skall kunna bo som andra, förutsätter det i många fall att den fysiska miljön görs tillgäng- lig. Krav på hänsynstagande till handikappades behov vid utformningen av den fysiska miljön i och nära bostaden finns i 42 a och 48 a åå byggnads- stadgan (1959: 612). Där finns regler om den generella anpassning som skall göras vid ny- och ombyggnader. En redogörelse för dessa regler finns i avsnitt 6 i bilaga 1. Somjag inledningsvis nämnde lämnar staten stöd i form av bostadsanpassningsbidrag för individuell anpassning av bostäder. Bi-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 126 4

draget kan under vissa förutsättningar kombineras med förbättringslån eller bostadslån.

En ändamålsenlig individuell anpassning av bostäder medför ökade möj- ligheter för handikappade att leva ett självständigt liv. Samtidigt kan det bespara samhället betydande kostnader inom andra områden. Stödet bör vara utformat så att det möjliggör för så många handikappade som möjligt att bo i en egen bostad. Bostadsanpassningsbidragen har på senare år blivit allt betydelsefullare. bl. a. med hänsyn till den allmänna strävan att undvi- ka institutionsboende.

För att resultatet av en anpassning skall bli bra måste bl.a. beslutande myndigheter ha god kunskap i anpassningsfrågor. Det är dessutom viktigt att handläggningen av ansökningar om bidrag är snabb. så att den enskilde kan genomföra den planerade anpassningen utan en påfrestande väntetid. Snabba beslut förutsätter både enkla rutiner och en smidig samverkan mellan alla som är inblandade i handläggningen.

Kommunen har ansvar för planering och genomförande av bostadsför- sörjningen på den lokala nivån. Bestämmelser om kommunens befogen- heter och skyldigheter i fråga om bostadsförsörjningen finns i lagen ( 1947:523 ) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. Enligt lagen åligger det bl. a. kommunen att förmedla statliga lån och bidrag. Kommunens särskilda ansvar för handikappades boende regleras i socialtjänstlagen (1980: 620) som föreskriver (21 5) att socialnämnden skall medverka till att handikappade får bo på ett sätt som är anpassat efter deras behov av särskilt stöd. _ I avsnitt 8 i bilaga 1 redovisas resultatet av handikappinstitutets kart- läggning av bristerna i bidragsgivningen. Kartläggningen visar att berätti- gade anspråk i huvudsak tillgodoses men att det finns vissa brister både i själva bidragsreglerna och i myndigheternas handläggning. Med anledning av de redovisade bristerna kommer jag att förorda förbättringar vad gäller både stödet och handläggningen.

Innan jag redovisar dessa förslag vill jag emellertid ta upp frågan om bidrag för anpassning av bostäder för personer med svåra handikapp. Riksdagens begäran om en utvärdering av systemet med bostadsanpass- ningsbidrag föranleddes av en motion (1979/80: 1514) i vilken motionären bl. a. framhöll att det råder stor osäkerhet vid tillämpningen av reglerna om bostadsanpassningsbidrag när det är fråga om att anpassa bostäder för personer med svåra handikapp och att detta leder till att sådana lägenheter inte byggs eller inte får erforderlig utrustning. Som jag tidigare nämnde finns det krav på generell handikappanpassning vid ny- och ombyggnad i 42 a och 48 a 55 byggnadsstadgan. Kostnaden för denna anpassning beak- tas vid bostadslån och förbättringslån. Enligt kungörelsen om bostadsan- passningsbidrag kan bidrag beviljas för sådana åtgärder inom och i anslut- ning till bostaden som behövs för att en handikappad person skall kunna utnyttja lägenheten på ett ändamålsenligt sätt. På grundval av denna be-

• Sida 5
•  Original

'Jl

Prop. 1981/82:126

stämmelse kan bidrag beviljas vid ny- och ombyggnad för handikapp- betingade åtgärder som inte krävs enligt 42 a och 48 a åå byggnadsstadgan. I praxis har regeringen medgett bidrag för en långtgående anpassning av bostäder för gravt handikappade personer. För handikapplägenheter, dvs. lägenheter som är avsedda att upplåtas till personer med vanligtvis grava handikapp, kan det vara nödvändigt med en mera långtgående generell anpassning än vad som kräVS enligt bestämmelserna i byggnadsstadgan. Bostadsstyrelsens föreskrifter till kungörelsen är ett uttryck för detta. För generell anpassning av handikapplägenheter gäller sålunda inte kravet att frågan om en åtgärd är bidragsberättigande skall bedömas utifrån en en- skild handikappads behov. Enligt min mening tillgodoser de nuvarande bidragsreglerna med de förslag till förbättringar som jag kommer att föror- da i det följande berättigade anspråk när det gäller bostäder för personer med svårt handikapp. Den osäkerhet som kan råda beträffande tillämp- ningen av bidragsreglerna bör kunna avhjälpas genom information och utbildning. Jag återkommer senare till informations- och utbildningsfrågor.

2.2. Stödtagare och stödberättigande åtgärder

Jag vill först ta upp frågan om vilka som kan beviljas stöd och för vilka åtgärder som stöd kan beviljas. Jag kommer att föreslå vissa ändringar i de nuvarande reglerna.

Enligt gällande bestämmelser kan stöd beviljas endast för anpassning av permanentbostäder. Följande två undantag föreslås i departementsprome- morian Översyn av reglerna om stöd för individuell anpassning av bostä- der:

1. Avlasrningsfamiljer som tar emot ett gravt handikappat barn skall kunna beviljas stöd om åtagandet bedöms vara av långsiktig karaktär. Med avlastningsfamilj avses en familj eller en person som i sin bostad regelbun- det under kortare perioder vårdar ett gravt handikappat barn, antingen för att bereda de biologiska föräldrarna tillfälle till vila och rekreation eller för att ge ett institutionsplacerat barn möjligheter att vistas i normal miljö.

2. Om handikappade barn bor växelvis hos icke sammanboende föräld- rar som har gemensam vårdnad om barnet skall stöd kunna beviljas för individuell anpassning av båda föräldrarnas bostäder. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte någon erinran mot förslagen. Även jag finner förslagen angelägna och förordar att de genomförs. När det gäller de bidragsberättigande åtgärderna kan bostadsanpass- ningsbidrag f. n. beviljas för åtgärder som har samband med rehabilitering. funktionsträning och sjukvård endast under förutsättning att åtgärderna är av mindre Omfattning. [ departementspromemorian föreslås att stöd skall kunna lämnas även för åtgärder av större omfattning. Förslaget motiveras med att efterfrågan på resurser inom institutionernas ram därmed minskar ' och att den handikappade slipper resan till en institution och därigenom kan ägna mer tid åt träning och behandling hemma.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82:126 ' o

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Bo- stadsstyrelsen framhåller emellertid bl.a. att behovet av utrymmen för träningsredskap och sjukgymnastik i många fall måste tillgodoses genom tillbyggnad av bostaden. Förslaget medför således enligt styrelsen ofta kostnadskrävande åtgärder som ställer höga krav på att behovet styrks.

För egen del förordar jag att förslaget i promemorian genomförs. Med anledning av vad bostadsstyrelsen anför vill jag — i likhet med civilutskot- tet (CU 1976/77: 18 s. 48) -— framhålla att en särskild prövning av behovets tyngd kräVS när det är fråga om mer kostnadskrävande åtgärder. 1 en sådan prövning bör enligt min mening också ingå en bedömning av kostnaderna för andra sätt att tillgodose den handikappades behov. Jag vill redan i detta sammanhang anmäla att jag senare ( avsnitt 2.4 ) kommer att föreslå att stödet för omfattande åtgärder som är standardhöjande skall utformas som ett bidrag i kombination med ett bostadslån.

N är det gäller den närmare bestämningen av de åtgärder som skall vara stödberättigande villjag särskilt: behandla simbassänger, som kan behövas för funktionsträning men som idag inte berättigar till stöd. Enligt departe- mentspromemorian bör stöd i vissa undantagsfall kunna beviljas även för simbassänger. Därvid skall dock åtgärden vara oundgängligen nödvändig med hänsyn till handikappet, och samhällets kostnader skall vara klart lägre än för andra lösningar. Bostadsstyrelsen konstaterar att det här alltid måste bli fråga om inomhusbassänger, som ofta medför kostnadskrävande tillbyggnadenoch är mycket tveksam till hur en prövning av behovet och en bedömning av samhällets kostnader för olika alternativ skall kunna göras. Styrelsen avstyrker därför stödmöjlighcten för simbassänger.

För egen del anser jag att stöd bör kunna beviljas för simbassänger. dock endast i de fall då träning i vatten är enda sättet för en handikappad att motverka allvarliga funktionsnedsättningar. Behovet skall således vara synnerligen angeläget och bör styrkas genom intyg av läkare. I likhet med vad som föreslås i promemorian anser jag vidare att det måste krävas att samhällets kostnader för en sådan lösning skall vara klart lägre än för andra lösningar. Som underlag för prövningen av ansökningar om stöd i dessa fall bör yttranden inhämtas från landstinget och kommunen om kostnaderna för alternativa lösningar.

] departementspromemorian föreslås stödmöjligheten vidgad även i föl- jande två avseenden:

1. Åtgärder som behövs för att underlätta utvecklingen mot ett själv- ständigt liv i en egen bostad. Som exempel nämns åtgärder som behöver vidtas för att ADL-träning skall kunna ges utvccklingsstörda barn på ett pedagogiskt riktigt sätt. Med ADL-träning avses utveckling och träning av praktiska färdigheter som behövs för den dagliga livsföringen. t. ex. att lära sig äta själv. att ta på sig sina kläder och att sköta sin hygien. Vidare nämns att det kan vara fråga om att avskilja en del av bostaden för en handikap- pad ung människa som en mjuk övergång till en egen bostad på annat håll.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82:126 7

2. Anpassning av bostaden för en hobbyverksamhet. Förslaget omfattar handikappade som av någon anledning inte kan delta i aktiviteter utom bostaden och för vilka bostaden utgör den fysiska ramen för praktiskt taget alla aktiviteter.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. Vad gäller förslaget om åtgärder för att underlätta utvecklingen mot ett självständigt liv i en egen bostad förutsätter bostadsstyrelsen att förslaget syftar till att skapa en viss avskildhet inom den befintliga bostaden och att det således inte är fråga om att genom tillbyggnad iordningställa en kom- plett bostad för den handikappade. Beträffande förslaget om anpassning för hobbyverksamhet utgår styrelsen ifrån att förslaget begränsas till an— passningsåtgärder inom befintlig byggnad inkl. eventuella biutrymmen i en särskild byggnad på fastigheten.

För egen del vill jag anföra följande. Det är en självklarhet att också den som har ett handikapp, även ett svårt sådant, skall ges möjligheter till ett vuxenliv i självständighet. Frigörelsen från föräldrarna är emellertid en svårare process att gå igenom för en ung människa som är beroende av hjälp för sin dagliga livsföring än för andra ungdomar. Också många vuxna handikappade bor kvar i föräldrahemmet på grund av sitt hjälpbehov. Ett sätt att underlätta frigörelsen kan vara att avgränsa någon del av bostaden på ett sådant sätt att en viss självständighet kan beredas den handikappa- de. Jag förordar därför att bostadsanpassningsbidrag skall kunna lämnas för sådana åtgärder som syftar till att underlätta en handikappad persons utveckling mot ett självständigt liv. Åtgärder med detta syfte tillgodoser ett behov som normalt inte är långvarigt eller bestående. Jag förordar därför att endast sådana åtgärder som kan vidtas inom befmtlig byggnad bör kunna komma ifråga. En mindre tillbyggnad bör dock undantagsvis anses stödberättigande. om det är motiverat av planlösningSSkäl. Självfallet bör ombyggnad av en större lägenhet till flera mindre inte komma i fråga för stöd.

Förslaget om stöd för att anpassa bostaden till en hobbyverksamhet tar sikte på en liten grupp personer som av någon anledning inte kan delta i aktiviteter utanför bostaden och som därför riskerar att bli mycket isolera- de. Behovet av en meningsfull sysselsättning i bostaden är naturligtvis särskilt stort för dessa människor. Det kan vara fråga om vävning, mo- dellsnickeri och liknande verksamheter.

De flesta hobbyverksamheter kräver inte någon särskild anpassning av bostaden. En sådan kan därför bli aktuell bara i några enstaka fall. t. ex. om ett befintligt utrymme i huset behöver göras tillgängligt för en rörelse- hindrad. Det är knappast troligt att en tillbyggnad kan vara nödvändig annat än undantagsvis. Om en tillbyggnad behöver göras för detta ändamål anserjag dock att stöd skall kunna beviljas för en sådan. Jag vill även här stryka under att man vid kostnadskrävande åtgärder bör undersöka om den handikappades behov kan tillgodoses på ett billigare sätt. Jag förordar

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 126 8

således att möjligheten att bevilja stöd för hobbyverksamhet införs i enlig- het med förslaget. Jag vill även i detta sammanhang framhålla att jag senare ( avsnitt 2.4 ) kommer att föreslå att stödet för omfattande åtgärder som är allmänt standardhöjande kommer att utformas som ett bidrag i kombination med bostadslån.

Enligt kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag kan bidrag för stan- dardhöjande åtgärder beviljas endast om dessa är av väsentlig betydelse för den handikappade och om de är av mindre omfattning och inte är ett led i en större upprustning. Som regel torde åtgärderna anses vara av mindre omfattning om kostnaden för dem understiger 10000 kr. Enligt handikapp- institutet medför begränsningen av stödmöjlighcten till endast åtgärder av mindre omfattning de största problemen för handikappade. Man anser att begränsningen drabbar främst äldre och handikappade personer som bor i bostäder med låg standard. I dessa bostäder är behovet av anpassning ofta mycket stort, och nästan alla åtgärder innebär en standardhöjning. Enligt handikappinstitutet avslås bidragsansökan ofta av den anledningen. 1 de- partementspromemorian konstateras att samhällets stöd för upprustning av bostäder till lägsta godtagbara standard beviljas i form av bostadslån och förbättringslån. Handikappade kan emellertid behöva anpassa en bo- stad som uppfyller kraven på lägsta godtagbara standard på ett sätt som innebär en standardhöjning av större omfattning. I promemorian föreslås att stödet för individuell anpassning skall vidgas så att det omfattar också standardhöjande åtgärder av större omfattning under förutsättning att bo- staden redan uppfyller kravet på lägsta godtagbara standard.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. SABO anser dock att frågan behövcr belysas ytterligare.

För upprustning till lägsta godtagbara standard i bostadssaneringslagens ( 1973: 531) mening anser jag att endast bostadslån eller förbättringslån bör kunna komma i fråga. För handikappbetingade standardhöjande åtgärder över denna nivå bör stöd för individuell anpassning kunna beviljas. Handi- kappade bör så långt det är möjligt inte drabbas av kostnader för anpass- ningsåtgärder i en redan modern bostad. Jag förordar därför att stödet för individuell anpassning får beviljas för standardhöjande åtgärder i bostäder som uppfyller lägsta godtagbara standard om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade och inte är ett led i en större upprustning. Jag återkommer senare ( avsnitt 2.4 ) till den närmare utformningen av stödet till standardhöjande åtgärder.

Enligt gällande regler kan bidrag beviljas för allergisanering. dvs. att byta ut eller avlägsna sådant som innehåller allergiframkallande ämnen. l departementspromemorian redovisas dels svårigheter att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas med bostaden p.g.a. allergin. dels att även åtgär- der beträffande bostadens inredning kan behöva vidtas. t.ex. utbyte av gardiner och möbler. Förslag förs fram om hur behovet av åtgärder bör styrkas. Jag vill för sammanhangets skull anmäla att bostadsstyrelsen.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 126 9

enligt vad jag har erfarit. kommer att meddela föreskrifter om detta. Samråd kommer därvid att ske med Riksförbundet mot astma—allergi.

Kretsen av stödberättigade personer utgörs enligt l & kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag av ägare av bostadshus och dem som innehar en lägenhet med bostadsrätt eller hyresrätt. Syftet med bestämmelsen är att stödet skall förbehållas sådana personer som har en tryggad rätt att bo kvar i lägenheten och därigenom få nytta av anpassningen. ] promemorian föreslås att stöd skall kunna beviljas till en hyresgäst som hyr en lägenhet i andra hand under förutsättning att rätten att utnyttja lägenheten är säkrad. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Jag vill för samman- hangets skull meddela följande.

Förslaget har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bostads- styrelsen och Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker dock förslaget. Styrelsen motiverar sitt avstyrkande med att andrahandshyresgäster som regel inte har ett fullgott besittningsskydd. och fastighetsägareförbundet framhåller att andrahandskontrakt främst är avsedda för kortare boende- tider. SABO anser att frågan om möjligheten att bevilja stöd till en andra- handshyresgäst inte bör behandlas förrän beslut med anledning av hyres- rättsutredningens arbete föreligger. För egen del anser jag i likhet med bostadsstyrelsen att ett krav bör upprätthållas på att upplåtelsen av lägen- heten till den handikappade måste vara säkrad för så lång tid att han eller hon kan dra nytta av de anpassningsåtgärder som görs med statligt stöd. Det kan dock förekomma att detta krav är uppfyllt även vid en andra- handsupplåtelse. Jag tänker bl. a. på de fall, då kommunen står som första- handshyresgäst eller innehar en lägenhet med bostadsrätt. Det torde finnas också andra" fall. Jag anser därför att en möjlighet bör öppnas att medge stöd för individuell anpassning av bostäder i dessa fall. Jag kommer därför att i annat sammanhang föreslå regeringen att en bestämmelse härom införs i den författning som reglerar statens stöd för individuell anpassning av bostäder för handikappade.

2.3 20 000-kronorsgränsen

Enligt 45 kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag kan bidrag beviljas med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. dock högst med 20000 kr. Om det finns särskilda skäl för det, kan bidrag beviljas med högre belopp. Enligt handikappinstitutets kartläggning råder det osäkerhet hos vissa kommuner och länsbostadsnämnder om hur 20 OOO-kronorsgrän- sen skall tillämpas.

När bostadsanpassningsbidraget infördes uttalade föredragande statsrå- det att den då föreslagna 15000—kronorsgränsen skulle kunna överskridas om den medicinska och sociala prövningen visade att åtgärderna var nödvändiga med hänsyn till handikappet. Frågan behandlades av civilut- skottet senast år 1977 med anledning av att ett slopande av gränsen hade

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82:126 10

föreslagits i en motion ( 1976/77: 921 ). Utskottet anförde (CU 1976/77'. 18 s. 48) då att beloppsgränsen får anses vara att uppfatta som ett krav på en särskild prövning av behovets tyngd vid mer kostnadskrävande åtgärder. En sådan prövning är enligt utskottet betingad inte endast av rent ekono- miska skäl utan också av att dessa ansökningar kan kräva särskilda insat- ser från bl.a. förmedlingsorganets sida när det gäller att skapa den bästa möjliga lösningen i det enskilda fallet.

Flera remissinstanser. däribland DHR och HCK, föreslår att 20000- kronorsgränsen skall slopas. DHR och HCK motiverar sitt förslag med att den enskildes behov skall vara avgörande. Handikappinstitutet föreslår att författningstexten omformuleras så att det klart framgår hur gränsen skall tolkas. Bostadsstyrelsen föreslår att gränsen skall höjas till 25000 kr. med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

För egen del vill jag anföra följande. Den enskildes behov skall naturligt- vis vara avgörande för vilka åtgärder som skall berättiga till stöd. Detta framgår också klart av tidigare uttalanden av statsmakterna. 20000-kro- norsgränsen utgör således inte något tak för hur stort bidrag som f. n. kan medges i det enskilda fallet. Gränsen fyller däremot en annan funktion. nämligen att ange när ett krav på en särskild prövning av behovets tyngd bör göras. HCK har i sitt yttrande understrukit vikten av att varje ansökan om stöd till bostadsanpassning, vare sig den gäller ett litet eller ett stort belopp. ägnas omtanke vid handläggningen. Jag kan självfallet instämma i denna uppfattning. Enligt min mening är det dock. när det är fråga om särskilt kostnadskrävande åtgärder, nödvändigt att de handläggande orga- nen vid prövningen av behovets tyngd i större utsträckning än eljest beaktar alternativa möjligheter att tillgodose'detta behov. Jag anser att en sådan, mer allsidig prövning är angelägen både av hänsyn till den handi- kappade och av samhällsekonomiska skäl. T. v. kan enligt min bedömning en beloppsgräns på 20000 kr. vara ett lämpligt riktmärke för när en sådan mer allsidig prövning bör föregå beslutet om stöd. Jag förordar därför att bostadsanpassningsbidrag i regel skall medges med högst 20000 kr. men att ett högre belopp skall kunna medges efter särskild prövning.

2.4. Stödets utformning för standardhöjande åtgärder

Jag förordade nyss att stödet för individuell anpassning skall omfatta även standardhöjande åtgärder av större omfattning i bostäder som upp- fyller lägsta godtagbara standard. ] departementspromemorian föreslås att stödet för dessa åtgärder skall utformas som ett räntefritt och stående lån. Förslaget motiveras med att den handikappade inte skall behöva belastas ekonomiskt. om en modern bostad behöver anpassas. Enligt förslaget skall lånet förräntas och amorteras när den handikappade inte längre har nytta av anpassningen, under förutsättning att fastigheten har ett marknadsvärde som motiverar detta.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 126 11

Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga är flertalet tveksamma till det föreslagna lånet. Några remissinstanser efterlyser bätt- re samordning mellan stödet för individuell anpassning samt bostadslån och förbättringslån. DHR tillstyrker förslaget men anser att lånet bör avskrivas omedelbart. Enligt Stockholms kommun innebär förslaget vä- sentliga förbättringar för de handikappade. - Bostadsstyrelsen anser att förslaget kommer att medföra avsevärda svårigheter med avseende på såväl administration som tillämpning. Bl.a. framhåller styrelsen att det är omöjligt att bedöma en fastighets marknads- värde utan omfattande utredningsinsatser annat än vid en försäljning. En möjlighet att lösa de problem som finns i dag är enligt styrelsen att bidrag beviljas för standardhöjande åtgärder som inte kostar mer än 10000 kr. och att bidraget får kompletteras med ett sedvanligt bostadslån om kostnaden överstiger detta belopp.

För egen del vill jag anföra följande. Utgångspunkten för förslaget är att den handikappade inte skall belastas ekonomiskt som en följd av anpass- ningen, samtidigt som stödet inte bör kunna kapitaliseras i överlåtelsevär- den som enskilda kan tillgodogöra sig vid en försäljning. Jag anser att det fordras starka skäl för att frångå dessa två önskemål. Enligt bostadsstyrel- sen skulle förslaget i promemorian emellertid leda till avsevärda svårighe- ter både vad gäller tillämpningen av reglerna och ur handläggningssyn- punkt. Mot bakgrund av de skäl som bl. a. bostadsstyrelsen framför kan jag därför inte biträda förslaget. Jag förordar i stället en lösning med utgångspunkt i vad bostadsstyrelsen har anfört. För handikappbetingade standardhöjande åtgärder som inte kostar mer än 20000 kr. förordarjag att enbart bidrag beviljas. För dyrare åtgärder förordar jag att stödet skall lämnas dels som ett bidrag på 20000 kr., dels som ett bostadslån för den överskjutande kostnaden. Lånet bör motsvara den godkända kostnaden minskat med bidraget. För bostadslån till ombyggnad av egnahem gäller numera att räntebidrag inte lämnas för de första 25 000 kr. av låneunderla- get. För att i möjligaste mån tillgodose önskemålet att den handikappade inte skall belastas ekonomiskt av en nödvändig anpassning förordar jag att räntebidrag beviljas för hela länet när det är fråga om sådana ombyggnads- åtgärder i ett eget-hem som är betingade av ett handikapp.

2.5. Styrkande av skälig kostnad

Enligt kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag beviljas bidrag med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. ] bostadsstyrelsens föreskrifter till kungörelsen anges att skäliga kostnader kan styrkas t. ex. genom ett anbudsförfarande. Handikappinstitutet anser att formerna för styrkande av skälig kostnad är ett av de stora problemen i handläggningen. Enligt institutet är det vanligt att länsbostadsnämnden inte godtar den i ansökan redovisade kostnaden, vilket får till följd att sökanden själv måste

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82:126 12

finansiera en del av denna.

Handikappinstitutet menar att en kommuntekniker eller en av kom- munen anlitad konsult bör göra en kostnadsberäkning som grund för be- dömningen av det sökta beloppets skälighct. Bostadsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka att nuvarande system med anbudsförfarande som huvudregel frångås. i vart fall inte för mera kostnadskrävande åtgärder. Styrelsen finner det angeläget att kommunen bistår sökanden när anbud infordras. SBEF anser att anbudsförfarande bör krävas vid mer omfat- tande och kostnadskrävande åtgärder.

För sammanhangets skull vill jag redovisa hurjag ser på vissa frågor om styrkande av skälig kostnad. I likhet med bostadsstyrelsen och SBEF anser jag att ett anbudsförfarande bör tillämpas vid mera kostnadskrä- vande åtgärder. Kommunen bör om möjligt bistå sökanden vid infordrande av anbud. För mindre kostnadskrävande åtgärder är det däremot enligt min mening inte rimligt att ställa krav på anbudsupphandling. Kommunens erfarenhet av entreprenörer som är intresserade av och kunniga i att göra anpassningsåtgärder bör leda till att det går att få åtgärderna utförda till en kostnad som bedöms vara skälig. Jag anser att det är angeläget att enskilda normalt inte blir nödsakade att tillskjuta medel för anpassningen. Enligt vad jag har erfarit kommer även kostnadsbedömningar att ingå som en viktig del i bostadsstyrelsens planerade informations- och utbildnings- satsning.

2.6. Förskott

F. n. prövas frågan om förskottsutbetalning av bidrag efter särskild ansökan därom. I promemorian föreslås att stödet automatiskt skall beta- las ut i förskott till kommunen. som därefter på lämpligt sätt skall betala ut stödet allt eftersom arbetena blir färdiga. Ett sådant förslag har förts fram även av bostadsstyrelsen. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig över förslaget tillstyrker det. Stockholms och Eskilstuna kommuner avstyrker däremot förslaget. De anser att det medför merarbete för kommunen. Eskilstuna kommun framhåller att nuvarande ordning fungerar bra och uppger att bidraget utan förskott normalt är bidragstagaren tillhanda två veckor efter det att kommunen har besiktat den utförda anpassningen.

För egen del vill jag anföra följande. Förskott innebär ett visst merarbete för de administrativa organen. Eftersom inte alla bidragstagare behöver förskott. anser jag att man inte bör lägga på myndigheterna den ytterligare belastning som förslaget innebär. Jag kan därför inte biträda förslaget. Jag vill dock erinra om att det är viktigt att kommunen informerar de sökande om möjligheten till förskott för att undvika de problem som i vissa fall uppstår för personer som inte av egna medel kan lägga ut pengar i avvaktan på att stödet betalas ut.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82:126 13

2.7. Handläggningen av stödet

Roll— och arbetsfördelningen vid handläggningen av stödet har behand- lats av handikappinstitutet ( avsnitt 2 i bilaga 2). som redovisar vissa generella krav på handläggningen och en principskiss för hur handlägg- ningen bör gå till. Enligt institutet bör man sträva efter att få en så enkel och snabb handläggning som möjligt utan att därmed göra avkall på resul- tatet för de sökande. Kommunen bör ha huvudansvaret för den förbere- dande handläggningen och för att enskilda sökande får den hjälp och det stöd som de behöver vid ansökan. Principskissen är enligt institutet till- lämplig både med nuvarande arbetsfördelning mellan staten och kommu- nerna och vid en decentralisering av beslutanderätten till kommunerna.

Remissinstanserna har i huvudsak uttalat sig positivt om handikappinsti- tutets generella krav på handläggningen och om principskissen. Enligt bostadsstyrelsens mening kan de framförda önskemålen om kommunens ansvar och engagemang få bättre genomslagskraft i samtliga kommuner endast om beslutanderätten till viss del decentraliseras. DHR poängterar att det bör vara en och samma handläggare som har ansvaret för ett ärende genom hela handläggningsprocessen och som fungerar som kontaktperson gentemot sökanden. HCK stöder handikappinstitutets förslag.

Svenska kommunförbundet konstaterar att kommunernas förutsättning- ar är olika och att det därför måste bli varierande lösningar beroende på lokala förhållanden. Förbundet anser i likhet med handikappinstitutet att kommunen bör ha huvudansvaret för handläggningen och svara för att nödvändig kompetens kopplas in där den behövs.

För egen del anser jag att den handläggning som institutet föreslår i sin principskiss bör kunna leda till en snabb och smidig handläggning och till att den enskilde sökanden får den hjälp och det stöd som han behöver. Bl.a. beroende på olika lokala förhållanden kan dock givetvis olika lös- ningar bli aktuella. Principskissen är enligt min mening ett värdefullt un- derlag när handläggningsrutiner arbetas fram. Bostadsstyrelsen bör genom utbildning och information verka för att den redovisade modellen blir känd hos de handläggande myndigheterna. Jag återkommer till frågan om infor- mation och utbildning.

2.8. Frågan om decentralisering av beslutanderätten

[ byggadministrationsutredningens betänkande (SOU 1976: 26) Bostads- verket. samordning — decentralisering föreslogs att bl.a. beslut om bo- stadsanpassningsbidrag skulle decentraliseras från länsbostadsnämnderna till kommunerna. Förslaget motiverades bl. a. med att ett kommunalt be- slutsfattande ger bättre möjligheter att anpassa besluten till lokala förhål- landen och bättre möjligheter för medborgarna att utöva inflytande på de bostadspolitiska frågorna. ] propositionen (1977/78:93) om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m.m. förordade jag dock

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 126 14

inte utredningens förslag om en decentralisering. Jag motiverade detta med att det var alltför osäkert om de merkostnader som en sådan reform skulle medföra skulle ge motsvarande vinster för den kommunala självstyrelsen och den enskilde medborgaren. Samtidigt framhöll jag emellertid att det fanns anledning att ytterligare pröva möjligheten till decentralisering av beslutanderätten till kommunerna. Jag har också gett bostadsstyrelsen i uppdrag att lämna underlag för överväganden härom. En sammanfattning av styrelsens redovisning av uppdraget i den del som avser bostadsanpass- ningsbidrag finns i bilaga 3. '

Bostadsstyrelsens förslag innebär att beslut i vissa ärenden om bostads- anpassningsbidrag skall decentraliseras till kommunerna. Förslaget avser samtliga ärenden med undantag för sådana där bidrag söks med belopp som överstiger 20000 kr. och s.k. kombinationsärenden. dvs. ärenden i vilka bostadsanpassningsbidrag söks samtidigt som bostadslån eller för- bättringslån. Huvudmotivet för en decentralisering är en önskan dels att påskynda och underlätta handläggningen för att lösa den handikappades bostadsproblem så snabbt som möjligt, dels att samordna prövningen på den kommunala nivån av den handikappades behov av olika åtgärder. Styrelsen anser dock att kommunens egna ansökningar om stöd bör över- lämnas till länsbostadsnämnden för beslut.

Också handikappinstitutet har i sitt översynsarbete berört frågan om en decentralisering av bidragsbeslut till kommunerna (avsnitt 3 i bilaga 2). Institutet bedömer att det i ungefär hälften av landets kommuner finns brister som gör att kommunen inte på kort sikt kan ta över den handlägg- ning som i dag görs av länsbostadsnämnden. Institutet föreslår därför att beslut om bostadsanpassningsbidrag decentraliseras till kommunerna om 2—3 år och att tiden fram till dess används till informations- och utbild- ningsinsatser. Handikappinstitutets förslag om decentralisering omfattar i motsats till bostadsstyrelsens även ärenden i vilka bidrag söks med högre belopp än 20000 kr. men inte s.k. kombinationsärenden. Enligt institutet är ärendenas svårighetsgrad inte direkt beroende av bidragsbeloppets stor- lek utan av andra faktorer t. ex. ovanliga funktionsnedsättningar, kompli- cerade byggnadstekniska problem m.m. Institutet anser att regeringen bör kvarstå som sista besvärsinstans eftersom en del bostadsanpassningsären- den kan kräva bedömningar som inte kan förutses i regler eller föreskrifter. Dessutom sker hela tiden en utveckling som enligt institutet kräver att ställning måste tas till bl. a. nya typer av åtgärder.

Med hänsyn till vad som redovisas i handikappinstitutets promemoria angående bristerna i den nuvarande handläggningen förordar bostadssty- relsen numera att en decentralisering sker först ett år efter ikraftträdandet av de nya stödreglerna. Styrelsen anser att det i de ärenden som kommer att decentraliseras till kommunerna bör vara tillräckligt med bo- stadsstyrelsen som sista besvärsinstans för att tillgodose rättssäkerhets- kraven.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 126 15

Förslaget om decentralisering av besluten om bostadsanpassningsbidrag till kommunerna tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissin- stanser. Många av de remissinstanser som tillstyrker, däribland Svenska kommunförbundet och flera kommuner, ifrågasätter bostadsstyrelsens för- slag att beslut i ärenden i vilka bidrag söks med högre belopp än 20000 kr. även i fortsättningen skall fattas av länsbostadsnämnderna. Några remiss- instanser är tveksamma till en decentralisering och uttrycker bl.a. farhå- gor för att det blir en olikartad bedömning av bidragen. HCK avstyrkeren decentralisering av beslutanderätten till kommunerna på det sätt som handikappinstitutet föreslår och menar att det finns stor risk för att de informations- och utbildningsinsatser som föreslås inte når ut till de kom- muner där det skulle behövas. DHR avstyrker med hänsyn till risken för olika bedömningar mellan kommunerna. Flera remissinstanser understry- ker behovet av utbildnings- och informationsinsatser.

I likhet med bl. a. bostadsstyrelsen anserjag att en decentralisering dels kan påskynda och underlätta handläggningen och därmed lösa den handi- kappades bostadsproblem snabbare. dels kan medföra en samordnad pröv- ning på den kommunala nivån av den handikappades behov av olika åtgärder. Även jag anser att fördelarna med en decentralisering är så stora att den bör genomföras. Vissa undantag bör dock göras t.v. Jag anser således inte att det är möjligt att decentralisera s.k. kombinationsärenden med hänsyn till att bidragsbeslutet och lånebeslutet måste samordnas. Länsbostadsnämnden bör därutöver t. v. även besluta i ärenden i vilka det sökta beloppet överstiger 20000 kr. För detta talar enligt min mening att det i dessa ärenden ofta är särskilt svårt att bedöma den skäliga kostnaden för åtgärderna. Länsbostadsnämnderna har normalt större erfarenheter än kommunerna vad gäller kostnadsbedömningar. Även ansökningar från kommunen själv bör överlämnas till länsbostadsnämnden för beslut.

Att besluta i ärenden om bostadsanpassningsbidrag får anses ingå i de skyldigheter som kommunerna har enligt 2å lagen ( 1947: 523) om kommu- nala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. Där föreskrivs att kommunerna är skyldiga att genom lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag som beviljas av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörj- ningen. Med stöd av denna bestämmelse ankommer det t. ex. på kommu- nerna att pröva frågor om statliga bostadsbidrag. Jag förordar således att kommunerna ges beslutanderätten i fråga om bostadsanpassningsbidrag med undantag för s.k. kombinationsärenden, ärenden i vilka det sökta bidragsbeloppet överstiger 20000 kr. och i fråga om ärenden där kom- munen själv är sökande.

Innan en decentralisering är möjlig måste dock informations- och utbild- ningsinsatser sättas in för att ge erforderlig enhetlighet i bedömningarna. Jag återkommer strax till frågan om information och utbildning och till frågan om när en decentralisering bör ske.

När det gäller besvärsfrågan måste huvudkravet vara att förfarandet

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 126 16

skall vara ordnat på ett både för den enskilde och för det allmänna betryg- gande sätt. Jag anser att detta krav är uppfyllt med bostadsstyrelsen som sista besvärsinstans. I 5. k. kombinationsärenden. där ansökan gäller såväl bostadsanpassningsbidrag som förbättringslån eller bostadslån bör man dock även kunna besvära sig till regeringen med hänsyn till att regeringen är sista besvärsinstans i ärenden om län. Jag kommer senare att föreslå regeringen en ändring i enlighet med vad jag har anfört.

Effekten av de ändrade stödreglerna och av decentraliseringen bör enligt min mening utvärderas. Bl. a. bör en sådan utvärdering ge underlag för en bedömning av om decentraliseringen kan utvidgas även till ärenden i vilka bidrag söks med större belopp än 20000 kr. och om kommuner och lands- ting bör svara för en viss del av kostnaderna för stödet. Jag avser att senare lägga fram förslag för regeringen angående formerna för en sådan utvärde- nng.

2.9. Information och utbildning

Handikappinstitutet framhåller att det i dag finns ett stort behov av information och utbildning till handläggare och till andra yrkeskategorier som kommer i kontakt med personer som kan behöva få bostaden anpas- sad. Enligt institutet är behovet av information och utbildning lika stort oberoende av om man behåller den nuvarande arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna eller om vissa beslut decentraliseras till kommu- nerna. Institutet har lämnat förslag på hur informationen och utbildningen bör utformas och vilka ämnesområden som bör ingå (avsnitt 4 i bilaga 2). Institutet kommer att arbeta vidare med att ta fram ett förslag till en mer detaljerad plan för informations- och utbildningsinsatser.

Bostadsstyrelsen biträder institutets förslag. Även övriga remissinstan- ser som har uttalat sig i frågan har tillstyrkt förslaget. Svenska kommunför- bundet anser att det är lämpligt att utbildningen genomförs i samverkan med förbundets länsavdelningar.

Enligt vad jag har erfarit har bostadsstyrelsen möjlighet att påbörja informations- och utbildningsinsatser under hösten 1982. Jag anser att sådana insatser är mycket angelägna. Jag kommer i ett annat sammanhang att föreslå regeringen att styrelsen anvisas medel för information och utbildning om bostadsanpassning för handikappade.

2.10. Ikraftträdande

I departementspromemorian föreslås att ändringarna i stödreglerna skall trädai kraft den ljuli 1982. Enligt bostadsstyrelsen bör ändringarna trädai kraft först den 1 januari 1983 för att erforderlig tid skall finnas för informa- tion och utbildning. Jag delar bostadsstyrelsens bedömning och förordar således att ändringarna i stödreglerna träderi kraft den [januari 1983. Med

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 126 17

hänsyn bl.a. till behovet av erfarenheter av de nya reglerna föreslår styrelsen att decentraliseringen genomförs ett-år efter ikraftträdandet av de nya reglerna, dvs. den 1 januari 1984. Jag delar även i denna fråga styrel- sens uppfattning och förordar att beslutanderätten i den utsträckning som jag tidigare har angett decentraliseras från länsbostadsnämnderna till kom- munerna den 1 januari 1984.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att [. godkänna de av mig förordade ändringarna i riktlinjerna för stö- det till handikappanpassning av bOStäder. 2. godkänna vad jag har förordat om bostadslån med räntebidrag för standardhöjande åtgärder i vissa fall. 3. godkänna vad jag har förordat beträffande att decentralisera vis-

sa beslut om bostadanpassningsbidrag från länsbostadsnämn- derna till kommunerna.

4. Anslagsberäkning för budgetåret 1982/83 TRETTONDE HUVUDTITELN B. Bostadsförsörjning m. m.

B 8. Viss hostadsförbättringsverksamhet m. m.

1980/81 Utgift 83 486 138 1981/82 Anslag 120000000 1982/83 Förslag 120000000

Från anslaget bekostas utgifter för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria, bostadsanpassningsbidrag, bidrag till ombyggnad av flerbostadshus samt — övergångsvis -— vinterbidrag och bidrag till ombygg- nad av bostadslägenheter. det s.k. initialstödet.

Bestämmelserna om förbättringslån finns i förbättringslåneförordningen (1980: 261, ändrad 1981 : 587) som har ersatt kungörelsen (1962: 538) om förbättringslån. Lånen är behovsprövade och lämnas för förbättringar av sådana småhus som bebos av personer som har folkpension, som har fyllt 60 år eller som är handikappade. Lånen får vara räntefria och stående intill ett belopp av 20000 kr. per lägenhet. För vissa kategorier av sökande ' gäller äldre bestämmelser under en övergångstid.

?. Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 126

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 126 18

Bostadsa"passningsbidrag beviljas som jag tidigare nämnde enligt be- stämmelserna i kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag. En redogörelse för gällande regler finns i avsnitt 5 ibilaga 1.

Bestämmelser om bidrag till ombyggnad av flerfamiljshus finns bl. a. i förordningen ( 1981:474 ) om statsbidrag i vissa fall till ombyggnad av bostadshus (ändrad 1981: 1049). Bidraget lämnas under förutsättning att preliminärt beslut om bostadslån har meddelats efter utgången av juni 1981, att ombyggnaden medför en väsentlig ökning av bostadsvärdet och att ombyggnaden påbörjas under tiden den 1 augusti 1981—den 31 januari 1982 och i huvudsak avslutas senast den 30 juni 1982. Vidare krävs att ombyggnaden utförs av arbetstagare som anvisas eller godkänns av den offentliga arbetsförmedlingen. Bidragsbeloppet utgör 20% av den god- kända ombyggnadskostnaden. dock högst 15 000 kr. för varje lägenhet.

Vinrerbidrag beviljades enligt bestämmelserna i bostadsfinansieringsför- ordningen (1974z946, omtryckt 1980: 329. ändrad senast 198230) i sam- band med bostadslån i de fall beslut om lån hade meddelats före den 1 juli 1977. Bidraget var avsett för den särskilda kostnad som beräknades uppstå genom att byggnadsföretaget utfördes vintertid.

Initialstöd beviljades i samband med bostadslån enligt bestämmelserna i kungörelsen (1973: 538) om bidrag i vissa fall till ombyggnad av bostadslä- genhet (ändrad senast 1975z484). Stödet lämnades för sådana ombygg- nader av hus med mer än två lägenheter som hade påbörjats under tiden den 1 juli 1973—den 31 december 1975, dock under förutsättning att ansö- kan hade kommit in till förmedlingsorganet senast den 30 juni 1975.

För beslut om räntefria förbättringslån fastställer riksdagen årligen en ram för det löpande kalenderåret och en preliminär ram för det närmast följande. Riksdagen har medgett att sådana lån får beviljas med högst 40 milj. kr. under vart och ett av åren 1981 och 1982 (prop 1980/81: 100 bil. 16. CU 1980/81 : 29, rskr 1980/81: 244).

Bostadsstyrelsen

Bostadsstyrelsen lämnar i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 inledningsvis en redovisning av Iån- och bidragsgivningens omfatt- ning.

Förbättringslångivningen har under flera år minskat. Så har även skett under budgetåret 1980/81. Det genomsnittliga lånebeloppet per lägenhet. har dock ökat. Till en mindre del beror minskningen under budgetåret 1980/81 på att tillämpningsområdet för Iångivningen har begränsats.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 126 19

Förbärtringslångivningen budgetåret: 1978/79— 1980/81

Budget- Antal Antal Antal Beviljat belopp, Genomsnittligt låne- år inkomna beslut lägen— milj. kr. belopp per lägenhet. kr. ansök- heter i __ __ ningar besluten Totalt varav Totalt varav räntefritt räntefritt lån lån 1978/79 2 364 2 087 2 303 61 ,6 26,8 26 760 11 632 1979/80 2094 1926 2194 63.8 28.8 29078 13140 1980/81 1 705 1443 1467 46,7 18,4 31 809 12538

Under budgetåret 1980/81 beviljades hostadsanpassningsbidrag i unge- fär samma omfattning som under närmast föregående budgetår.

Beslut om bastadsanpassningsbidrag budgetåren I978/79—I980/8l

Budget- Antal Beviljat Genomsnittligt år lägenheter belopp, bidragsbelopp med bidrag milj.kr. per lägenhet. kr. 1978/79 8 007 62.3 7 781 1979/80 8 945 75.6 8 452 1980/81 8 745 76,9 8 791

Bostadsstyrelsen föreslår att inkomstgränserna för förbättringslån höjs i samma takt som folkpensionen med hänsyn till den anknytning som finns mellan inkomstgränserna för förbättringslån och folkpensionens storlek.

Beträffande ramen för beslut om räntefria förbättringslån anför bostads- styrelsen att länsbostadsnämnderna har beräknat antalet beslut om förbätt- ringslån till 1700 under år 1981 och 1650 under år 1982. Detta innebär en något högre nivå än under budgetåret 1980/81. Besluten beräknas avse belopp för räntefria lån på 23 milj. kr. resp. 24 milj. kr. För år 1982 gäller redan en av riksdagen fastställd ram på 40 milj. kr. För år 1983 torde ramen enligt styrelsen kunna minskas till 30 milj. kr.

Utbetalningen av räntefria förbättringslån beräknas till ca 23 milj. kr. för budgetåret 1981/82 och ca 27 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Utbetalningen av bostadsanpassningsbidrag kommer enligt länsbostads- nämndernas beräkningar under budgetåret 1981/82 att avse ca 90001ägen- heter och ett belopp av ca 80 milj. kr. samt under budgetåret 1982/83 ca 9600 lägenheter och ett belopp av ca 90 milj. kr.

Bidrag till ombyggnad av flerbostadshus torde endast i begränsad om- fattning komma att utbetalas under budgetåret 1981/82. För budgetåret 1982/83 antar bostadsstyrelsen att det i proposition 1980/81: 202 beräknade beloppet av 45 milj. kr. kommer att bli utbetalt.

Totalt har ett belopp av 162 milj. kr. beviljats i initialstöd. I stort sett hela detta belopp hade utbetalats vid utgången av budgetåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknar styrelsen att endast något enstaka bidrag kan komma att utbetalas.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 126 20

Styrelsen beräknar att i huvudsak alla beviljade vinterbidrag har utbeta- lats.

Bostadsstyrelsens bedömningar innebär att anslagsbelastningen skulle komma att uppgå till 103 milj.kr. för budgetåret 1981/82 och till 162 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

F öredraganden

Jag tar först upp förbättringslångit'ningen. Inkomstgränserna för förbättringslån, som anges i taxerad inkomst, höjdes den 1 juli 1981. För ogifta höjdes gränsen från 30000 kr. till 33000 kr. och för gifta från 43 000 kr. till 49000 kr.

Bostadsstyrelsen föreslår i sin anslagsframställning att inkomstgrän- serna höjs i samma takt som folkpensionen.

Med hänsyn till de höjningar som har skett sedan frågan om inkomst- gränserna senast prövades förordar jag att gränsen för ogifta fastställs till 35 000 kr. och för gifta till 53 000 kr. Ändringen bör ske den 1 juli 1982.

Den för år 1982 preliminärt fastställda ramen för förbättringslån är 40 milj.kr. Bostadsstyrelsen föreslår att ramen förår 1983 fastställs till 30 milj. kr. Långivningen under budgetåret 1980/81 uppgick till endast 18,4 milj. kr. För åren 1981 och 1982 beräknar bostadsstyrelsen att besluten om lån skall avse belopp på 23 milj. kr. resp. 24 milj. kr. Med hänsyn härtill anser jag att ramen för år 1982 kan fastställas till ett lägre belopp än det som har fastställts preliminärt. Jag förordar därför att ramen för år 1982 fastställs till 30 milj. kr. Ramen för år 1983 bör fastställas till preliminärt 25 milj. kr. Liksom tidigare bör regeringen utverka riksdagens bemyndigande att vidga ramen för det första av de två åren om det behövs av sysselsätt- ningsskäl.

Jag övergår nu till frågan om bostadsanpassningsbidrag. Jag har tidigare förordat vissa ändringar i reglerna om stöd för individu- ell anpassning av bostäder. Jag beräknar att ändringarna kommer att medföra en årlig ökning av bidragsgivningen med ca 4.5 milj. kr. och en ökning av den statliga Iångivningen. inkl. räntebidrag under det första året av lånetiden. med ca 2,5 milj. kr. om året. Med hänsyn till att ändringarna föreslås träda i kraft först den 1 januari 1983 påverkar de endast i begrän- sad omfattning utbetalningen av bidrag för nästa budgetår. Bostadsstyrel- sen har beräknat utbetalningen av bidrag till ca 90 milj. kr.

I anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 har bostadsstyrelsen bedömt att en decentralisering av beslut om bostadsanpassningsbidrag i den utsträckning somjag har förordat kommer att medföra att resurser hos länsbostadsnämnderna motsvarande sex tjänster kommer att frigöras för andra arbetsuppgifter. Med hänsyn till att decentraliseringen kommer att genomföras först den 1 januari 1984 återkommer jag till denna frågai 1983 års budgetproposition.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 126 21

Medel för de tillfälliga ombyggnadsbidragen har tidigare beräknats under tolfte huvudtiteln anslaget B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag till 120 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de ändringar i fråga om inkomstgränserna för förbätt- ringslån som jag har förordat, 2. medge att räntefria förbättringslån beviljas inom en ram av högst 30 000000 kr. under år 1982 och preliminärt inom en ram av högst 25 000000 kr. år 1983.

3. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar av den under 2 upptagna ramen för långivningen under år 1982, om det behövs av sysselsättningsskäl.

4. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 120000 000 kr.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram. '

• Sida 22
•  Original

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 126 23 Bilaga ]

Departementspromemorian (Ds Bo 1981z5) Översyn av reglerna om stöd för individuell anpassning av bostäder

3.1. Omfattning 3.2 Bidragsbeloppet 3.3 Handikappets art 3.4 Ålder 3.5 Anpassningsåtgärder 3.6 Samordning med låneformer

6. Samordning med låneformer 6.1 Nybyggnad 6.2 Ombyggnad

7" Översyn av bostadsanpassningsbidraget 7.1 Etapp I

7.2. Etapp II

Resultatet av kartläggningen Organisation, samordning. information m.m. Organisation

8 8.1 8.1 1 8.1 2 Samordning 8.1 3 Information 8.1 4 Skälig kostnad 8.1 5 Besiktning och uppföljning 8.2 Bidragsreglerna 8.2.1 Bidragstagare 8.2.2 Stödberättigande åtgärder 00 0 b)

._. Bidragsbeloppet 8.2.4 Förskott Ovrigt

90. L»

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82:126

- 9.1 9.2 9.3 9.4 9.4.1 9.4.2 9.4.3 9.4.4 9.4.5 9.4.6 9.4.7 9.5

10

11

Behov av ändringar i regelsystemet Allmänt

Stödtagare Handhavande myndigheter och kommunens inflytande Stödberättigande åtgärder Utemiljö. gemensamma utrymmen Rehabilitering och funktionsträning m.m. Allergisanering Standardhöjande åtgärder av större omfattning Styrkande av behov av anpassning Återanvändning av vissa anordningar Anpassning av fritidsbostäder Bidragsbeloppet

Stödets utformning Förskott

Ikraftträdande

• Sida 25
•  Original

Pimp. 1981/821126 25

3.2. Bidragsbeloppet

Genomsnittsbidraget första halvåret 1980 för nybyggda lägenheter i både - småhus och flerbostadshus uppgick till 13 100 kr./lägenhet. För befintliga lägenheter var genomsnittsbidraget 8 600 kr.

Nära hälften av alla bidrag som har beviljats under första halvåret 1980 uppgick till högst 5 000 kr. Bidrag med 20000 kr. har beviljats för S% (225) av lägenheterna. Större bidrag än 20000 kr. har beviljats för 7 % (300).

Av beloppen över 20000 kr. låg 85 % mellan 20 000 och 50000 kr. Endast för tre lägenheter beviljades större bidrag än 100000 kr. Det högsta belop- pet uppgick till 117000 kr.

I gruppen handikappade med bidrag över 20000 kr. finns en högre andel reumatiker än i hela undersökningsgruppen. Aven personer med förlam- ning, utvecklingsstörning och muskel- och nervskador är relativt sett vanli- gare i denna grupp. Att det rör sig om personer med svåra handikapp visas av att andelen som är helt eller delvis rullstolsbundna uppgår till 55 %.

För alla trappliftinstallationer och 4/5 av lyftplatteinstallationerna har bidrag beviljats med mer än 20000 kr. När större bidrag än 20000 kr. har beviljats beror det oftast på att fler åtgärder behövts på grund av dels handikappets svårighetsgrad. dels bostadens planlösning.

'Bostadsstyrelsen: Statistik/Utredningar/lnformation 1971:11. 1976z44 och 198119.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 126 27

I diagrammet nedan visas utvecklingen av de genomsnittliga bidragsbe- loppens storlek dels i löpande priser, dels i 1959 års pn'ser.

Bidrag tzr/lägenhet.

10000

9000. Löpande priser 8 000 7 000 6 000

5000

4000

3000

. .. " ' Pasta priser

59/60 61/62 63/64 5/66 67/68 69/70 71/72 73/7 75/76 77/78 79/80 60/61 69/63 64/65 66/67 68/69 70/71 72/73 74/75 76/77 76/79

Vid omräkning av bidragsbeloppen med konsumentprisindex till jämför- bara prisnivåer. dvs. med hänsyn till penningvärdeförsämringen, visar kurvan en klar nedgång under hela 1970-talet. Detta kan förklaras dels av den minskade nybyggnadsandelen. dels av utvidgningen av bidragets till- lämpningsområde år 1973 med därav följande anpassningsåtgärder som inte innebär så höga kostnader.

3.3. Handikappets art

1 den senaste undersökningen har bostadsstyrelsen även redovisat hur ansökningarna om bostadsanpassningsbidrag fördelar sig på olika handi-

kapp.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 126 28

Handikappets Antal % art personer Rörelsehinder: Reumatism 547 16.1 Rygg- och ledförslitning 438 12.9 Förlamning/polio 357 10.5 Enbart uppgivit rörelsehinder 317 9.3 Amputering 119 3,5 Rörelsehinder p.g.a. ålder eller ofullständig rehabilitering 110 3.3 MS 101 3.0 Muskelförsvagning 72 2.1 Frakturer 59 1,7 CP 59 1.7 Parkinsons sjukdom 44 1.3 Andra organiska nervsjukdomar 57 1.7 Ryggmärgsbråck 18 0,5 Benskörhet 7 0.2 Kortväxt 5 0.1 Skelettförändring 5 0.1 2 321 68.2 Allergi/astma . 373 1 1,0 Flera handikapp' 284 8,3 Nedsatt syn 142 4.2 Stomiopererad - 91 2.7 Psoriasis 32 0.9 Njursjukdom (hemdialys) 17 0.5 Ovriga handikapp 104 3.0 Uppgift saknas 41 1.2 3 405 100,0

' De personer som åberopat mer än ett handikapp inräknas i denna grupp. även om endast ett av handikappen varit anledning nog till anpassningen.

De flesta flerhandikappade personer har någon funktionsnedsättning kombinerad med rörelsehinder. Om dessa inräknas bland de rörelsehindra- de uppgår andelen rörelsehindrade till 74 % av alla handikappade. År 1975 var motsvarande andel 90%. Minskningen förklaras bl.a. av att allergiker/ astmatiker har ökat från 2% till 11 %. Av dessa var 2/3 ungdomar under 20 år. Stomiopererade har ökat från 0.6% till 2.7 %.

3.4. Ålder

Av bostadsstyrelsens senaste undersökning framgår att drygt hälften av alla handikappade som beviljas bostadsanpassningsbidrag är 60 år eller äldre medan motsvarande åldersgrupps andel av hela befolkningen endast uppgår till 21 %. Sedan undersökningen är 1975 har andelen under 20 år ökat från 10% till 14%.

3.5. Anpassningsåtgärder

Under första halvåret 1980 anpassades ungefär 4500 lägenheter med stöd av bidrag. I 2/3 av lägenheterna anpassades hygienutrymmet och i 1/4 köket. Hälften av alla lägenheter anpassades i övriga utrymmen inomhus (hall, sovrum och vardagsrum). I 1/4 av ärendena vidtogs åtgärder utom- hus. '

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 126 29

3.6. Samordning med låneformer

Bostadsstyrelsen har sammanställt en tabell över i vilken omfattning bostadsanpassningsbidrag kombineras med bostadslån eller förbättrings- lån.

Undersökning Förbättrings- Bostadslån Utan stat- Totalt lån liga lån

antal % antal % antal % antal %

1969/70 289 30 49 5 640 65 978 100 1975 266 7 98 3 2 262 90 2 626 100 1980 jan-juni 55 1 93 2 3 834 97 3 982 100

Anpassningsåtgärder i befintliga lägenheter utförs numera mycket sällan i samband med åtgärder till vilka statligt lån samtidigt utgår. Enligt under- sökningen som avser budgetåret 1969/70 var dock en kombination av bidrag och förbättringslån relativt vanlig.

5.1. Bidragsberättigade

Enligt 1 5 kan bidrag beviljas till ägare av bostadshus och till den som har sin bostad med hyres- eller bostadsrätt. För den som hyr bostaden krävs enligt bostadsstyrelsens föreskrifter till paragrafen att ett hyresavtal skall vara tecknat direkt med husets ägare. Detta krav gäller inte om sökanden hyr bostaden i andra hand av kommunen.

Som en förutsättning för bidrag gäller vidare enligt föreskrifterna att en hyres- eller bostadsrättshavare måste ha fastighetsägarens medgivande till att anpassningen får utföras och till att lägenheten inte behöver återställas i ursprungligt skick vid avflyttning eller om behovet av anpassningen upp- hör av någon annan anledning.

Enligt styrelsens föreskrifter kan en kommun under vissa förutsättningar beviljas bidrag för s.k. handikapplägenheter som den har med hyres- eller bostadsrätt. I dessa fall krävs att kommunen får disponera lägenheterna under minst tio år och att kommunen får upplåta dem i andra hand. Med handikapplägenheter avses generellt anpassade lägenheter som är avsedda att upplåtas till personer med vanligtvis grava handikapp.

5.2. Handhavande myndigheter och kommunens inflytande

I 25 första stycket anges att bidragsverksamheten handhas av bostads- styrelsen. länsbostadsnämnderna och kommunerna samt att ansökan om bidrag prövas i första instans av länsbostadsnämnden. Kommunens organ för verksamheten kallas förmedlingsorgan. Enligt 2,$ andra stycket är kommunstyrelsen förmedlingsorgan, om inte kommunen har beslutat att verksamheten skall handhas av ett annat kommunalt organ. Riksdagen beslutade år 1978 om ett förstärkt inflytande för kommunerna i bl.a. ärenden om bostadsa'npassningsbidrag (prop. 1977/78: 93. CU 1977/78: 28. rskr 1977/78: 265). En bestämmelse om detta finns i 25 tredje stycket som anger att länsbostadsnämnden får avvika från förmedlingsorganets yttran- de i ett ärende endast om det finns särskilda skäl. ] föreskrifterna till 2 5 har styrelsen återgivit följande delar av vad föredragande statsrådet anförde om det kommunala inflytandetiprop. 1977/78:93 (s. 170):

"Enligt min mening bör länsbostadsnämnden i fortsättningen. — — — som regel följa det kommunala yttrandet. Undantag från detta bör komma i fråga endast i sådana fall där det finns särskilda skäl att frångå förmedlings- organets bedömning. — — -

Lämplighetsprövningen bör således i första hand ankomma på kom- munen. I vissa avseenden bör dock länsbostadsnämndernas bedömning ha företräde. Jag tänker bl. a. på tolkningsfrågor som gäller tillämpningsområ- det för statliga stödformer. Det gäller också länsbostadsnämndernas upp- gift att som statliga företrädare se till att statliga medel ges en så effektiv användning som möjligt. I det senare sammanhanget kommer produktions- kostnadsprövningen i blickpunkten. Vid denna prövning kan nämndens bedömningar anses vara grundade på ett bättre erfarenhetsunderlag än kommunens, något som också motiverar ett visst företräde för nämndens bedömning. Avsteg från kommunens bedömning skall självfallet göras i de fall denna strider mot reglerna för lån- och bidragsgivningen."

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 126 31

5.3. Bidragsberättigande åtgärder

Enligt 35 första stycket kan bidrag beviljas för åtgärder inom och i anslutning till en bostadslägenhet som behövs för att en handikappad skall kunna utnyttja bostaden på ett ändamålsenligt sätt. Enligt styrelsens före- skrifter är det i första hand den handikappades behov i bOstaden av att kunna sova, vila, sköta sin hygien och laga mat samt förflytta sig för att göra detta som skall tillgodoses. Vidare anges att bidrag kan beviljas för åtgärder som gör det möjligt för den handikappade att komma in i och ut ur bostaden. Om det finns särskilda skäl kan bidrag också beviljas för åtgär- der som underlättar förflyttning till och från garage eller andra nyttigheter i ett bostadshus eller i anslutning till detta.

I 35 första stycket anges också att bidrag kan beviljas endast om lägen- heten fyller skäliga krav på god bostadsstandard. Beträffande kravet på god grundstandard har styrelsen föreskrivit att undantag från kravet får göras om det finns särskilda skäl.

[ 3 % andra stycket behandlas möjligheten att bevilja bidrag för en åtgärd som har samband med den handikappades behov av sjukvård. Bidrag får beviljas för en sådan åtgärd om den är av mindre omfattning och det finns särskilda skäl att stödja den med bidrag. Enligt styrelsens föreskrifter kan bidrag beviljas för åtgärder som gör det möjligt för den handikappade att utnyttja tekniska hjälpmedel som sjukvårdshuvudmannen har bekostat. Som exempel på bidragsberättigande åtgärder nämns att om den handikap- pade behöver hemdialys eller har cystisk fibros så kan bidrag beviljas till extra bostadsyta i samband med ny- eller ombyggnad och till åtgärder som behövs för att hjälpmedlen skall kunna utnyttjas.

Om en anpassningsåtgärd är standardhöjande får enligt 3 5 tredje stycket bidrag beviljas endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade och av mindre omfattning och inte är ett led i en större upprustning. Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter gäller dessutom att åt- gärden måste vara mindre kostnadskrävande.

Fr.o.m. den 1 juli 1979 kan bidrag beviljas för reparation av utrustning som har anskaffats med stöd av bostadsanpassningsbidrag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser ( prop. 1978/79: 100 bil. 16, CU 1978/ 79:26, rskr 1978/79:250). Som förutsättningar gäller vidare att åtgärden inte kan anses vara normalt bostadsunderhåll och att kostnaden är högre än 400 kr. En bestämmelse om detta har införts i 3.5 fjärde stycket. Exempel på utrustning som kan repareras med stöd av bidrag är lyftanord- ningar, automatiska dörröppnare och s.k. clos-o-mater.

Bostadsstyrelsen föreslog år 1977 att en möjlighet borde öppnas att bevilja bostadsanpassningsbidrag för sådana åtgärder som har samband med rehabilitering och funktionsträning och som är av mindre omfattning men av väsentlig betydelse för den handikappade. Föredragande statsrådet anförde i prop. 1977/78: 100 bil. 16 att enligt hennes bedömning de riktlinjer som statsmakterna har dragit upp för verksamheten med bostadsanpass- ningsbidrag ger goda möjligheter att ta de hänsyn som krävs i individuella fall. Föredraganden konstaterade därefter att bostadsstyrelsens förslag inte krävde någon särskild åtgärd.

Bostadsstyrelsen har därefter föreskrivit att bidrag kan beviljas för åt- gärder som har samband med rehabilitering och funktionsträning om åtgär- derna är av mindre omfattning men av väsentlig betydelse för den handi- kappade.

Enligt styrelsens föreskrifter till 315 skall handikappet och de funktions-

• Sida 32
•  Original

'.'.) IQ

Prop. 1981/82: 126

inskränkningar som det medför samt behovet av anpassningsåtgärder — alltefter handikappets art — styrkas genom intyg av läkare. sjukgymnast. arbetsterapeut eller distriktssköterska eller vara utrett på annat sätt. Han- dikapplägenheter är undantagna från detta krav. Vid mindre omfattande åtgärder eller då behovet av åtgärder är uppenbart räcker det enligt före- skrifterna med förmedlingsorganets yttrande.

I föreskrifterna till 35 finns också bestämmelser om vad som skall gälla när det är fråga om särskilt kostnadskrävande åtgärder. Vid ansökan om bidrag till mer omfattande och kostnadskrävande anpassningsåtgärder skall övervägas om inte den handikappades bostadsproblem kan lösas på något annat sätt. Vid bedömningen skall den handikappades egna önske- mål beaktas så långt det är möjligt. Föreskrifterna anger också i vilka fall bidrag kan beviljas till hiss i flerbostadshus med handikapplägenheter. Föreskrifterna beträffande kostnadskrävande åtgärder anger slutligen att bidrag inte kan beviljas för lyftanordning i småhus i samband med nybygg- nad eller förvärv. Enligt föreskrifterna bör bostaden i dessa fall vara planerad så att lyftanordningar inte behövs.

Enligt styrelsens föreskrifter kan extra yta tillföras bostaden med stöd av bidrag vid nybyggnad eller tillbyggnad. Vid tillbyggnad skall det vara utrett att den handikappades behov inte kan tillgodoses lika bra på ett billigare sätt.

5.4. Bidragsbeloppet

Enligt 45 kan bidrag beviljas med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. dock högst 20000 kr. Om det finns särskilda skäl för det kan bidrag beviljas med högre belopp.

Bidragsgränsen höjdes den 1 juli 1979 från 15000 kr. till nuvarande 20000 kr. Högre bidrag än 20000 kr. kan enligt styrelsens föreskrifter beviljas om den sociala och medicinska prövningen visar att åtgärden är nödvändig med hänsyn till den handikappades behov.

I föreskrifterna har styrelsen vidare angivit att ett sätt att styrka skälig kostnad kan vara anbudsförfarande.

5.5. Ansökan och beslut om bidrag

Enligt 55 ges ansökan om bidrag in till förmedlingsorganet som skall yttra sig över ansökan och därefter skicka handlingarna i ärendet till länsbostadsnämnden.

Beslut om bidrag skall enligt 65 innehålla uppgift om bidragsbeloppet och behövliga föreskrifter om åtgärdens utförande.

5.6. Utbetalning

Enligt 75 betalas bidraget ut sedan de åtgärder som bidraget avser har vidtagits. Enligt 95 lämnas ansökan om utbetalning in till förmedlingsor- ganet som skickar den vidare till länsbostadsnämnden. Vid ansökan skall fogas intyg om att åtgärderna har vidtagits och att föreskrift enligt 65 har iakttagits. Enligt 105 beslutar länsbostadsnämnden om utbetalning av bi- draget och bostadsstyrelsen sköter utbetalningen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 126 33

5.7. F örskott

Bidraget får enligt 85 betalas ut i förskott. Förskottet lämnas till förmed- lingsorganet som bestämmer hur det skall betalas ut. Nuvarande regler om förskott gäller sedan den ljuli 1979. Av styrelsens föreskrifter framgår att förskott får beviljas utan att sökandens behov av förskottet prövas. Vidare föreskrivs att kommunen får betala ut förskott allteftersom arbetena fär-

digställs .

5.8. Besvär

Enligt 11 5 förs talan mot länsbostadsnämndens beslut hos bostadssty- relsen genom besvär och talan mot bostadsstyrelsens beslut hos regeringen genom besvär.

6.1. Nybyggnad

Nybyggnad av bostadslägenheter kan finansieras med statligt bostads- lån. Som villkor för lån gäller bl. a. att byggnadslagstiftningens krav skall vara uppfyllda.

Vid nybyggnad av permanentbostäder krävs enligt 42a5 byggnadsstad- gan ( 1959: 612) (BS) att bostaden skall bli tillgänglig för och kunna utnyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder. handikapp eller sjukdom. Bostadsbyggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter får dock uppföras utan hiss eller motsvarande anordning. Dessutom kan byggnadsnämnden medge undantag från kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad i högst två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter. där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena. Tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan finns i Svensk byggnorm (SBN).

SBN utgår från minimikravet att bostaden skall vara tillgänglig för rullstolsanvändare oberoende av assistans. Användaren skall ha god man- övreringsförmåga och kunna använda manuell eller liten elektrisk rullstol. Detta krav tillgodoser relativt väl de flesta rörelsehindrades behov.

För bostadslägenhet i flera plan ställs i SBN vissa krav på vilka utrym- men som skall finnas i entréplanet. Tanken är att den som är rullstolsbun- den skall kunna använda bostaden trots att endast entréplanet är tillgäng- ligt.

Kravet på tillgänglighet i 42 a5 BS omfattar även förflyttningsvägar från gata eller liknande till byggnadens entre'.

Enligt 55 förordningen ( 1978:394 ) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån (BLP) får tillägg i låneunderlaget göras för anord— ningar som avses i 42a5 BS. Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter till 55 BLP bör kostnader för anordningar enligt 42a5 BS i huvudsak kunna beaktas med gällande belopp för primär bruksarea, yttervägg m.m. Tillägg till låneunderlaget får dock göras i vissa fall för extra utrustning som inte

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 126 34

krävs enligt 42 a5 BS och som saknar fastställda belopp. t. ex. anordningar för automatisk öppning och stängning av dörrar i entréer. korridorer och hissar och installation av s. k. trygghetslarm. Förutsättningen är att det kan visas att denna utrustning leder till ökade kostnader som inte kan beaktas med schablonbeloppen för areor m.m. Tilläggsbeloppet fastställs på grund- val av kostnadsredovisning och efter skälighetsprövning.

I samband med nybyggnad är möjligheten att bevilja bidrag för individu- ell anpassning begränsad till sådana åtgärder och till sådan yta som inte krävs enligt 42a5 BS. Bidraget för extra yta medför enligt styrelsens föreskrifter till 245 bostadsflnansieringsförordningen (1974: 946) att låne- underlaget skall reduceras för motsvarande yta. Bidrag bör inte heller beviljas för lyftanordningar. ] de fall lyftanordning inte krävs enligt 42a5 BS förutsätter man vid nybyggnad således att den rörelsehindrades bostad utformas så att en lyftanordning inte behövs.

Under vissa förutsättningar kan bidrag beviljas för generell anpassning av s.k. handikapplägenheter (se avsnitt 5.1 ). Bostadsanpassningsbidrag kan i dessa fall beviljas för extra yta och för övriga handikappbetingade åtgärder som inte krävs enligt 42a5 BS. Därutöver kan bidrag beviljas för de individuella anpassningar som behöver göras i varje särskilt fall. För gemensamma bostadsfunktioner gäller på motsvarande sätt att bidrag kan beviljas för extra yta liksom för övriga handikappbetingade åtgärder som inte krävs enligt 42a5 BS. Personalutrymmen betraktas som lokaler och för dessa kan således bidrag inte beviljas.

Installation av trygghetslarm är inte en bidragsberättigande åtgärd. I budgetpropositionen år 1980 ( prop. 1979/80:100 bil. 16 s. 106) anförde föredraganden att det är en kommunal uppgift att tillhandahålla sådana anordningar liksom självfallet också den centrala utrustning och den perso- nal som är en nödvändig förutsättning för att en larmanordning i den enskilda lägenheten skall fylla någon funktion.

För åtgärder som har samband med rehabilitering. funktionsträning och sjukvård gäller den begränsning i fråga om bidragsmöjligheter som har redovisats i avsnitt 5.3 . dvs. bidrag kan beviljas endast för åtgärder av mindre omfattning. För mer omfattande åtgärder av detta slag. t. ex. att iordningställa ett utrymme för träningsredskap, kan bostadslån beviljas om fömtsättningarna i bostadsfmansieringsförordningen är uppfyllda. vilket normalt också är fallet.

Enligt 175 bostadsfrnansieringsförordningen kan bostadslån för nybygg- nad inte beviljas för småhus över en viss storlek. Storleksgränsen får överskridas bl.a. om lånesökanden behöver särskilt stor bostadsyta på grund av att en medlem av hushållet är handikappad eller av någon annan orsak behöver särskild vård.

6.2. Ombyggnad

Också för ombyggnad av bostadshus kan statligt bostadslån beviljas. I vissa fall lämnas s.k. förbättringslån. För att statligt bostadslån eller förbättringslån skall lämnas måste byggnadslagstiftningens krav vara upp- fyllda.

För ombyggnader anges kraven på handikappanpassning i 48a5 BS. Enligt denna bestämmelse gäller att 4235 BS skall tillämpas i den omfatt- ning som erfordras för att de delar av byggnaden som berörs av ändringen skall uppfylla skäliga anspråk på handikappanpassning.

Vid ombyggnad är möjligheten att bevilja bostadsanpassningsbidrag be-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 126 35

gränsad till andra åtgärder än sådana som krävs med stöd av 48a5 BS. Handikappanpassning som vidtas med stöd av denna bestämmelse kan finansieras med bostadslån. I praktiken begränsas möjligheten att installe- ra hiss i flerbostadshus dock ofta av att kostnaden inte klaras inom låneta- ket och inte kan finansieras genom möjligt hyresuttag.

För extra yta vid tillbyggnad och för iordningställande av s.k. handi- kapplägenheter kan bidrag beviljas under samma förutsättningar som vid nybyggnad.

Vid tillbyggnad av småhus gäller enligt bostadsstyrelsens föreskrifter samma storleksgräns som vid nybyggnad av småhus. Vid tillbyggnad anger föreskrifterna att Storleksgränsen får överskridas om det är påkallat av planlösningsskäl eller det befintliga husets storlek.

Även om det inte anges uttryckligen i styrelsens föreskrifter kan man ändå utgå ifrån att Storleksgränsen får överskridas också om lånesökanden behöver särskilt stor bostadsyta på grund av att en medlem av hushållet är handikappad eller av annan orsak behöver särskild vård.

Förbättringslån enligt förbättringslåneförordningen (1980: 261) kan be- viljas för ombyggnad eller annan förbättring av en- eller tvåfamiljshus. Lånet är avsett för folkpensionärer, personer som har fyllt 60 år och handikappade som med hänsyn till inkomstförhållanden, betalningsför- måga och till kostnaderna för åtgärderna behöver ett sådant lån. F.n. är inkomstgränsen för ogifta 33 000 kr. i taxerad inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt och 49000 kr. för gifta. Om nettoförmögenheten överstiger 125 000 kr. kan förbättringslån enligt styrelsens föreskrifter som regel inte beviljas. En handikappad kan således beviljas förbättringslån om han uppfyller kraven beträffande inkomst m.m. Något krav på att åtgär- derna skall vara betingade av ett handikapp finns inte.

Enligt nuvarande regler kan bidrag inte beviljas för standardhöjande åtgärder av större omfattning eller för omfattande åtgärder som har sam- band med rehabilitering. funktionsträning och sjukvård. ] stället kan bo- stadslån eller förbättringslån beviljas om förutsättningarna i resp. låneför- fattning är uppfyllda.

7. Översyn av bostadsanpassningsbidraget

Vid 1979/80 års riksmöte begärde riksdagen (CU 1979/80: 22 s. 49, rskr 1979/80: 240) att regeringen på lämpligt sätt skulle föranstalta om en utvär- dering av systemet med bostadsanpassningsbidrag. Uttalandet föranleddes av en motion (1979/80: 1514) av Börje Nilsson (5) med förslag om att riksdagen skulle begära en översyn av de statliga bidragen för produktion och drift av lägenheter med boendeserviee för personer med svårt handi- kapp.

Den av riksdagen begärda översynen pågår f.n. Målet för översynen är att effektivera bidragssystemet så att samhällets stöd till individuell handi- kappanpassning av bostäder kan utnyttjas på ett smidigt och ändamålsen- ligt sätt. Översynen genomförs i två etapper.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 126 36

7.1. Etapp I

Den första etappen av översynen har. som inledningsvis nämnts, utförts av handikappinstitutet och omfattar en allsidig kartläggning av hur bidrags- givningen fungerar och vilka brister som finns.

Institutet har genom en intervjuundersökning sökt belysa följande två huvudfrågor: — Har bidraget avsedd effekt för de enskilda? —Görs handläggningen på ett smidigt sätt och med en rimlig handlägg- ningsinsats i förhållande till vad som behövs för att få ett bra resultat?

Intervjuundersökningen har genomförts i sju län och i varje län har tre kommuner studerats närmare. Totalt har ca 190 personer intervjuats. Av dessa var 67 enskilda personer som erhållit bidrag. 15 enskilda personer som fått avslag på sin bidragsansökan samt 99 handläggare eller motsva- rande. Av handläggarna eller motsvarande var 42 kommunala tjänstemän. 34 anställda på hjälpmedelscentraler. hemsjukvårdsbyråer. kliniker eller motsvarande, 10 tjänstemän på länsbostadsnämnder samt 13 representan- ter för lokala handikapporganisationer.

Syftet med intervjuundersökningen har enligt institutet varit att ge en bild av hur bidragsgivningen fungerar och en uppfattning om vilka problem som finns. hur vanliga dessa problem är och hur allvarliga de upplevs vara. Detta sätt att undersöka innebär enligt institutet att kvantifieringar och statistiska bearbetningar inte generellt kan göras med kartläggningen som underlag. För statistiska fakta hänvisas till avsnitt 3 .

8. Resultatet av kartläggningen

I detta avsnitt redovisas resultatet av handikappinstitutets kartläggning. Den del av kartläggningen som gäller frågor som behandlas av handikapp— institutet i den andra etappen av översynen redovisas i avsnitt 8.1 och frågor som rör bidragsreglerna i avsnitt 8.2 . Frågor som inte direkt faller inom något av dessa områden redovisas i avsnitt 8.3 .

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 126 37

8.1. Organisation, samordning, information m. m.

Enligt institutet sköts huvuddelen av handläggningen av bidraget i all- mänhet av handläggare på kommunens förmedlingsorgan, ofta byggnads- ingenjörer, samt av arbetsterapeuter knutna till landstingens hjälpmedels- centraler. hemsjukvårdsbyråer, kliniker m.m. Länsbostadsnämndens handläggning innebär i de flesta fall en genomgång av ärendet och ett beslut. Det är dock vanligt att länsbostadsnämnden blir inblandad under tidigare skeden genom att lämna råd och synpunkter men ibland ocksåi en mer ingående handläggning.

8.1.1 Organisation Enligt institutet har det nuvarande systemet med förmedlingsorgan och länsbostadsnämnd fler fördelar än om ansvaret för handläggningen hade legat hos sjukvårdshuvudmännen. De skäl som har framförts vid kartläggningen för att kommunerna skall ha kvar handläggningen i nuvarande omfattning är bl. a. det kommunala huvudansvaret för boendet och för sociala frågor. kommunernas byggtek- niska kompetens. kopplingen till andra lån och bidrag inom bostadssektorn och möjligheterna till besvär i högre instans över länsbostadsnämndens beslut. De skäl som har framförts för att huvudansvaret för bidragsgivningen skall övergå till sjukvårdshuvudmännen är bl. a. deras kunskap om olika funktionsnedsättningar och därmed sammanhängande behov av åtgärder och kopplingen till tekniska hjälpmedel och till rehabilitering. Mot bakgrund av förslaget från bostadsverkets förenklingsutredning att vissa beslut om bostadsanpassningsbidrag skall läggas på kommunerna har handläggarna tillfrågats om hur man ställer sig till en sådan utveckling och om man tror att den skulle innebära några problem. Även om det enligt institutet är svårt att dra några generella slutsatser verkar tendensen vara att de kommuner som fungerar bra och de handläggare som arbetar tillsam- mans med dessa kommuner anser att en sådan decentralisering inte skulle innebära några större problem. Detta gäller både större och mindre kom- muner. Däremot finns det enligt institutet många kommuner som inte fungerar lika bra och där inblandade handläggare är tveksamma till om en decen- tralisering skulle vara positiv.

De skäl som har förts fram mot en decentralisering är främst att alla kommuner i dag inte har tillräcklig kompetens eller erfarenhet liksom att tolkningen av bidragsreglerna skulle bli mycket olika i olika kommuner och att det skulle bli stora skillnader mellan kommunerna i deras engagemang för frågorna. Man menar vidare att om länsbostadsnämnderna beslutar borgar det för en likartad behandling i en region samt att det är lättare för länsbostadsnämnden att fatta ”obekväma" beslut.

De skäl som har förts fram för en decentralisering är främst att det avsevärt skulle förenkla och påskynda ärendegången samt att man i vissa fall anser att länsbostadsnämnderna inte tillför ärendena något och därför är överflödiga vid handläggningen.

8.1.2 Samordning I kartläggningen har inte framkommit någon allvarlig kritik mot det nuvarande systemet med förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder och arbetsfördelningen dem emellan.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 126 38

Problemen med handläggningen rör enligt institutet snarare kommuner- nas olika sätt att handlägga ärendena liksom brister i engagemang. vilja och resurser hos vissa kommuner. Alla kommuner tar inte sitt ansvar för handläggningen utan det blir i stället arbetsterapeuter eller andra som får stå för huvuddelen av handläggningen. På detta sätt blir det ingen som tar det övergripande ansvaret för att kontinuerligt följa ett ärende. Det blir då svårt för enskilda att veta vem de ska vända sig till med frågor m.m.

Problemen rör enligt institutet också samarbetet och samordningen mel- lan främst dem som skall svara för den funktionella bedömningen och dem som skall svara för den byggnadstekniska lösningen samt deras accepte- rande av varandras olika kompetenser. Även länsbostadsnämndernas roll är ibland oklar. speciellt när nämnden i efterhand ”gör om" handläggning- en och bedömer behov av åtgärder, tekniska lösningar m.m. på ett annat sätt än tidigare inblandade arbetsterapeuter och byggnadstekniker.

Samordningen mellan arbetsterapeuter. förmedlingsorganens handläg- gare och länsbostadsnämndernas handläggare brister ofta. vilket enligt institutet leder till långa handläggningstider, en handläggning som ter sig förvirrande för den enskilde samt ibland ett sämre anpassningsresultat. En avgörande faktor för en smidig och snabb handläggning är enligt institutet det samarbete och förtroende som finns mellan inblandade handläggare.

8.1.3 Information I kartläggningen har institutet tagit kontakt med sådana som beviljats bidrag och sådana som fått avslag på bidragsansökan. Enligt institutet finns det troligtvis också en ganska stor grupp människor som behöver få bostaden anpassad men som inte känner till att bidraget finns eller vilka möjligheter bidragsformen ger. Det gäller främst äldre personer och fa- miljer med handikappade barn samt personer med andra funktionsnedsätt— ningar än rörelsehinder. Ett annat problem i anslutning till informationsfrågan är att många enskilda personer är felaktigt informerade och därför har förväntningar på bidraget som ofta inte kan uppfyllas.

8.1.4 Skälig kostnad Enligt 45 BAB beviljas bidrag med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. Enligt styrelsens föreskrifter kan ett sätt att styrka skälig kostnad vara anbudsförfarande. Enligt kartläggningen styrks skälig kostnad för anpassningen mestadels genom ett eller flera anbud. Ett problem i sammanhanget är att det är svårt att hitta byggfirmor som vill lämna anbud på de ofta begränsade arbeten som anpassningar innebär. Ett annat problem är att anbuden ofta anses för höga. Det medför i sin tur att det är vanligt att bidragsbeloppet reduceras vilket i många fall ställer till problem för den enskilde sökanden. Ytterliga- re ett problem är att anbuden endast gäller en viss tid. På några håll i landet har man prövat en lösning som innebär att en kommuntekniker bedömer kostnaden och att arbetet sedan utförs på löpande räkning gentemot kom- munen. Om länsbostadsnämnden inte godtar den gjorda kostnadsbedöm- ningen svarar kommunen för mellanskillnaden. Det är enligt institutet vanligt att sökanden får finansiera en del av anpassningen själv eftersom bidraget ofta inte täcker hela kostnaden. Ofta sker det genom banklån. ] många fall har man inte från kommunens sida aktivt gått in för att söka lösa sökandes situation och inte informerat om eller hjälpt till med att utnyttja andra stödformer än bostadsanpassningsbi- draget.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:126 39

8.1.5 Besiktning och uppföljning En noggrannare besiktning av utförda åtgärder vore önskvärd enligt kartläggningen. Dels kan åtgärderna vara felaktigt utförda. dels kan det saknas detaljer. Vidare borde besiktningen omfatta en bedömning av hur åtgärderna fungerar. Utförda bostadsanpassningar följs mycket sällan upp. Handläggarna. framför allt arbetsterapeuterna. anser att en uppföljning behövs men att de idag inte har resurser till det.

8.2. Bidragsreglerna

Handläggningen av bostadsanpassningsbidraget skiljer sig enligt institu- tet från handläggningen av andra lån och bidrag genom att bidragsgivning- en ofta måste ses i ett större sammanhang där bl.a. den handikappades sociala situation är en viktig del. Många har efterlyst en helhetssyn vid tillämpningen av bidragsreglerna. I en sådan helhetssyn måste också ligga en vilja att verkligen lösa de enskildas problem i boendet med hjälp av förbättrings- eller bostadslån när det inte är möjligt att bevilja bidrag för åtgärden.

Av kartläggningen framgår att tyngdpunkten i handläggningen ofta anses ligga för mycket på kontrollen av att reglerna uppfylls och att alltför liten hänsyn tas till de behov som finns i de enskilda fallen. En generösare och mjukare tolkning av reglerna efterlyses ofta.

Bidragsreglerna tolkas enligt institutet olika på skilda håll i landet. De mest uppenbara skillnaderna gäller tolkningen av i vilka fall 20000 kr.- gränsen får överskridas och vilka åtgärder som skall bedömas som stan— dardhöjande.

8.2.1 Bidragstagare I 1 & BAB och i styrelsens föreskrifter till paragrafen anges vilka som kan beviljas bidrag. Enligt styrelsens föreskrifter till l 5 kan en person som har sin bostad med hyres- eller bOStadsrätt beviljas bidrag endast om ägaren till huset lämnar medgivande till att åtgärderna får utföras och till att sökanden inte behöver återställa lägenheten vid avflyttning eller när behovet av anpass— ning upphör av något annat skäl. Frågan om medgivande från husets ägare innebär enligt institutet sällan några problem. Några fall av vägran har förekommit i två (Stockholm och Göteborg) av de 21 undersökta kommunerna. Även om vägrat medgivande inte är vanligt innebär det ett allvarligt problem för den som drabbas eftersom bidrag inte kan beviljas i dessa fall. Ett annat problem i detta sammanhang är att det kan ta lång tid att få värdintyg. Enligt föreskrifterna till I 5 skall hyresavtal vara tecknat direkt med husets ägare. Enligt kartläggningen har detta inte upplevts som något större problem.

8.2.2 Stödberättigade åtgärder I 35 första—tredje styckena BAB anges vilka anpassningsåtgärder som kan stödjas med bidrag. Enligt fjärde stycket kan bidrag också beviljas för reparation av viss utrustning som har anskaffats med stöd av bidrag. Enligt 3 5 första stycket kan bidrag beviljas för sådana åtgärder inom och i anslutning till en bostadslägenhet som behövs för att handikappade skall kunna utnyttja lägenheten på ett ändamålsenligt sätt. Enligt styrelsens

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 126 40

föreskrifter skall i första hand den handikappades grundläggande behov i bostaden tillgodoses. dvs. den handikappade skall kunna sova. vila, sköta sin hygien och laga mat i bostaden samt förflytta sig för att göra detta. Vidare kan enligt föreskrifterna bidrag beviljas för åtgärder som underlät- tar förflyttning in i och ut ur bostaden. Vissa andra bidragsberättigade åtgärder finns också angivna. Till de funktioner som är angivna i föreskrif- terna vill många foga samvaro, utevistelse samt möjligheter att använda gemensamhetslokaler som tvättstuga. samlingslokaler m.m. Vidare anses att bidragsgivningen borde vara generösare när det gäller åtgärder för rehabilitering och funktionsträning, speciellt för barn. Likaså har många framfört att bidraget borde gå att utnyttja till anpassningar hos anhöriga eller andra personer där den handikappade vistas längre tider, t. ex. avlast- ningsfamiljer eller fosterföräldrar.

Enligt 3 & tredje stycket kan bidrag beviljas för standardhöjande åtgärder om de är av väsentlig betydelse för den handikappade. är av mindre omfattning och inte är ett led i en större upprustning.

Enligt kartläggningen utgör begränsningarna av möjligheten att bevilja bidrag för standardhöjande åtgärder det största problemet för de handikap- pade.

Begreppet standardhöjande åtgärder innebär problem för handläggare både hos kommuner och länsbostadsnämnder därför att de anser att be- greppet är oklart. De flesta åtgärder kan nämligen enligt institutet betrak- tas som standardhöjande ur någon synpunkt.

Att åtgärder bedöms som standardhöjande drabbar främst äldre och handikappade personer som bor i bostäder med låg standard. [ dessa bostäder är behovet av anpassning ofta mycket stort men samtidigt innebär nästan alla åtgärder som vidtas en standardhöjning varför ansökan om bidrag ofta avslås. Många handläggare anser enligt institutet att det finns en stor grupp människor som skulle behöva förbättringslån för standardhö- jande anpassningsåtgärder men som i dag inte är berättigade till det samti- digt som man bedömer att de inte skulle klara ett bostadslån. Detta innebär problem både för den enskilde som ofta inte får bostaden anpassad till sina grundläggande behov och för handläggarna som inte anser att de kan hjälpa till att tillgodose berättigade krav från enskilda. Ett problem i detta sam- manhang är enligt institutet att bidraget i vissa fall måste användas för en begränsad upprustning när fastighetsägare i annat fall underlåter att rusta upp bostäderna till en acceptabel grundstandard.

Enligt föreskrifterna till l % kan bidrag beviljas för generell anpassning av s.k. handikapplägenheter. Regeln tillämpas dock inte överallt i dag. På en del håll beviljar man enligt kartläggningen inte bidrag till generell anpass- ning utan endast till individuell anpassning. Man anser att merkostnader för generell anpassning av speciallägenheter i stället bör finansieras med bostadslån.

För allergiker har framförts att berättigade krav inte tillgodoses. Enligt institutet beror detta på att det i många fall är svårt att klarlägga vad som orsakar allergin.

Frågan om vilka åtgärder som kan berättiga till bidrag vid nybyggnad av småhus har också tagits upp som ett problem i kartläggningen. I detta sammanhang har nämnts både vanliga anpassningsåtgärder och åtgärder som har samband med rehabilitering och funktionsträning samt den handi- kappades behov av sjukvård.

l kartläggningen har framförts att läkarintygen bör skrivas på ett sådant sätt 'att de kan förstås av handläggare på förmedlingsorgan och länsbo— stadsnämnder.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:126 41

Bidrag för anpassning av fritidsbostäder har förts fram som ett önskemål från handikapporganisationerna.

8.2.3 Bidragsbeloppet I 45 BAB anges att bidrag beviljas med skälig kostnad för åtgärderna. dock med högst 20000 kr. Om det föreligger särskilda skäl kan bidrag beviljas med högre belopp. Enligt kartläggningen tillämpas 20000 kr.-gränsen mycket olika. Det gäller främst i vilka fall särskilda skäl föreligger för att bevilja bidrag med mer än 20000 kr. På vissa håll anser alla inblandade handläggare att endast lyftanordningar och liknande kostnadskrävande åtgärder kan motivera att högre bidrag än 20000 kr. beviljas. På andra håll görs en betydligt generö- sare tillämpning av de särskilda skälen och utgångspunkten är då sökan- dens behov. Meningarna är delade när det gäller frågan om en gräns skall finnas eller inte. En del och då framför allt handläggare på länsbostadsnämnder och i en del kommuner anser att det är bra med en gräns för att den har en preventiv effekt och håller bidragen nere och för att den ger ett stöd för att begränsa bidraget vid t.ex. nybyggnad av småhus. Andra anser att en gräns inte skulle behövas eftersom det är behoven hos de enskilda som skall vara avgörande. Flertalet anser dock att bidragsgränsen nu är för låg och att den skulle kunna indexregleras för att bättre följa med kostnadsut- vecklingen inom byggsektorn.

8.2.4. Förskott

Förskott på bostadsanpassningsbidrag behandlas i Så BAB. Enligt kart- läggningen kan behandlingen av ansökan om utbetalning samt själva utbe- talningen av bidraget ofta ta ganska lång tid. Det innebär problem såtillvida att en del byggfirmor inte vill ligga ute med pengarna tills bidraget betalas ut. I många fall får sökanden i avvaktan på utbetalningen själv lägga ut pengar. Många kommuner utnyttjar i dag inte möjligheten att ta ut förskott. Det har framkommit önskemål om att kommunen skall få förskott automa- tiskt i alla ärenden.

8.3. Övrigt

Ungefär hälften av de personer som har fått helt avslag på bidragsansö- kan låter på egen bekostnad utföra de åtgärder till vilka bidrag har sökts. Den andra hälften verkar att ha resignerat och har inte heller fått stöd och hjälp för att lösa de problem som aktualiserat bidragsansökan.

När det gäller gruppen flerhandikappade eller svårt handikappade finner handikappinstitutet att antalet intervjuade personer är för litet för att man skall kunna dra några generella slutsatser. Situationen för denna grupp synes dock inte skilja sig nämnvärt från den som gäller för andra grupper av handikappade. Eftersom flerhandikappades och svårt handikappades problem och behov är mer speciella än andra gruppers drabbas dessa hårdare av brister.

De anpassningsåtgärder som vidtas kan enligt institutet i allmänhet inte ersättas av tekniska hjälpmedel. Snarare är det så att tekniska hjälpmedel och anpassningsåtgärder måste samverka för att bostaden skall fungera bra för den enskilde. En bedömning av vad som behövs i form av anpassning resp. i form av hjälpmedel görs i de flesta ärenden.

Gränsdragningen mellan bostadsanpassning och tekniska hjälpmedel

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 126 42

upplevs inte vara något större problem. Det är dock viktigt att det finns en överlappning mellan anpassningsåtgärder och tekniska hjälpmedel så att en lucka inte uppstår. De svårigheter som har framförts i detta avseende har enligt institutet främst sin orsak i felaktig tolkning eller tilllämpning av de regler som finns.

Även frågan om återanvändning av lyftanordningar har tagits upp i kartläggningen.

På flera håll får bidragstagaren skriva på ett intyg om att t. ex. lyftplat- tor. trappliftar, clos-o-mater m.m. skall lämnas tillbaka till länsbostads- nämnden när de inte längre behövs. På ett fåtal ställen fungerar denna verksamhet men det är betydligt vanligare att den inte fungerar. Problemen med återanvändningen är främst att den innebär en omständligare hand- läggning, att det inte finns lagringsmöjligheter, att register måste föras över var lyftplattorna m. m. finns samt att de ofta måste byggas om för att passa i den nya situationen eller för att uppfylla nya säkerhetskrav m.m. samt att det är mycket lite pengar som man totalt spar på detta sätt.

9. Behov av ändringar i regelsystemet

9.1. Allmänt

Målet för översynen är att effektivera bidragssystemet så att samhällets stöd till individuell handikappanpassning kan utnyttjas på ett smidigt och ändamålsenligt sätt. Som framgår av avsnitt 7 kommer handikappinstitutet att lämna underlag för beslut om förbättringar beträffande vissa problem- områden. I huvudsak är det fråga om ansvarsfördelningen mellan förmed- lingsorgan och länsbostadsnämnder samt informations- och utbildningsfrå- gor. Institutet kommer också att redovisa exempel på hur och av vilka anpassningsarbetet lämpligen kan utföras samt hur skälig kostnad för de stödberättigade åtgärderna kan styrkas. I uppdraget ingår även frågan hur utförda anpassningar bör följas upp och hur erfarenheter av verksamheten bör tas till vara.

I detta avsnitt kommer stödets inriktning att behandlas. I det följande diskuteras de synpunkter som har kommit fram i kartläggningen och be- döms om önskemålen kan tillgodoses med den inriktning som stödet har idag. Om så bedöms inte vara fallet kommer behovet av en regeländring att övervägas. Även vissa frågor som inte har aktualiserats vid kartläggningen kommer att tas upp. I avsnitt l0 kommer utformningen av stödet att behandlas.

9.2. Stödtagare

1 l & BAB och i styrelsens föreskrifter till paragrafen anges vilka som kan beviljas bostadsanpassningsbidrag.

Behovet av att kunna bevilja bidrag även till andrahandshyresgäster har aktualiserats. Enligt handikappinstitutets kartläggning har kravet på att hyreskontrakt skall vara tecknat direkt med husets ägare inte upplevts som något större problem. I bostadsstyrelsens undersökning finns detta inte heller angivet som avslagsskäl i något fall.

Hyresrättsutredningen (JU 1975 : 06) har i betänkandet Hyresrätt 3, bruksvärde, hyresprocess m.m. (SOU 1981: 77) föreslagit en förstärkning av andrahandshyresgästemas ställning.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:126 43

Med anledning av en motion (1979/80: 446) år 1980 av Ingegerd Troeds- son (m) med förslag att även den som inte hyr direkt av husets ägare skall kunna beviljas bidrag yttrade civilutskottet (CU 1979/80: 22 s. 50) att frågan bör tas upp när resultatet av hyresrättsutredningens arbete förelig- ger.

Syftet med den åberopade föreskriften är att den boendes rätt till lägen- heten skall vara säkrad så att han kan få nytta av anpassningen. För vissa andrahandshyresgäster uppfylls dessa krav redan idag. Utan att avvakta de ändringar som hyresrättsutredningens förslag kommer att leda till före- slås att även en andrahandshyresgäst skall kunna beviljas stöd för anpass- ning under förutsättning att hans rätt till lägenheten är säkrad så att han kan få nytta av anpassningen.

Av kartläggningen framgår att det idag med största sannolikhet bara är några få handikappade som råkar ut för att en behövlig anpassning inte kan genomföras på grund av att fastighetsägaren inte lämnar sitt medgivande. Någon ändring av bestämmelserna torde därför inte erfordras f. n. Frågan bör dock tas upp på nytt om antalet fall av vägrat medgivande ökar. Det kan i sammanhanget noteras att kommunen enligt 21 & socialtjänstlagen är skyldig att medverka till att en lämpligare bostad anskaffas för den som är handikappad.

I kartläggningen har också förts fram önskemål om att anpassningar hos anhöriga eller andra personer hos vilka den handikappade vistas en längre tid. t. ex. avlastningsfamiljer och fosterföräldrar, bör vara bidragsberätti- gade. Enligt gällande regler kan bidrag beviljas endast för anpassning av den handikappades egen bostad.

Byggnadsstadgans krav på handikappanpassning vid nybyggnad har fått till följd att de bostäder som har byggts under senare tid har en förhållande- vis god tillgänglighet. På längre sikt kommer bostadsbeståndet att bli bättre anpassat för rörelsehindrade och personer med nedsatt orienteringsför- måga. Många handikappade kommer dock under överskådlig tid att vara hänvisade till bostäder som behöver anpassas. Tillgängliga resurser bör därför i första hand satsas på anpassning av den handikappades egen bostad. Följande två undantag föreslås dock. Båda gäller barn.

Det blir allt vanligare att gravt handikappade barn bor hemma hos föräldrarna. För att föräldrarna skall gå i land med den många gånger krävande uppgiften kan det vara nödvändigt att en s. k. avlastningsfamilj tar hand om barnet med jämna mellanrum. En sådan lösning kan också ge barnet en behövlig och stimulerande omväxling. Om avlastningsfamiljen behövs för att barnet skall kunna bo hos föräldrarna och om det är en lösning på lång sikt föreslås att också avlastningsfamiljens bostad skall kunna anpassas med hjälp av statligt stöd för individuell anpassning av bostäder.

Numera kan icke sammanboende föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn enligt reglerna i föräldrabalken . Detta var inte möjligt när bo- stadsanpassningsbidraget infördes år 1973. Delad vårdnad kan innebära att ett barn bor hos föräldrarna växelvis.

Bostadsanpassningsbidrag kan f. n. beviljas för anpassning endast av det handikappade barnets permanentbostad. Om barnet bor växelvis hos för- äldrarna föreslås att statligt stöd kunna beviljas för anpassning hos båda föräldrarna. Detta är en naturlig konsekvens av reglerna om gemensam vårdnad i föräldrabalken .

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 126 44

9.3. Handhavande myndigheter och kommunens inflytande

I 25 BAB regleras vilka myndigheter som skall sköta bidragsgivningen och kommunens inflytande över länsbostadsnämndens beslut.

Bostadsstyrelsen har på uppdrag av regeringen belyst möjligheterna till och kostnaderna för en decentralisering av beslutsfattande i låne- och bidragsårenden från länsbostadsnämnderna till kommunerna. Uppdraget redovisades den 11 juni 1981. Styrelsen föreslog bl. a. att beslutanderätten i ärenden om bostadsanpassningsbidrag i vilka en kombination med bo— stads- eller förbättringslån inte föreligger och i vilka det sökta beIOppet understiger 20000 kr. skall decentraliseras till kommunerna. Styrelsen har sedan upprepat förslaget i anslagsframställningen för budgetåret 1982/83.

1 den andra etappen av översynen kommer handikappinstitutet att ta fram underlag för beslut om ansvarsfördelningen mellan kommun och länsbostadsnämnd. [ det sammanhanget kommer också kommunernas in- flytande i ärenden om bostadsanpassningsbidrag att behandlas.

9.4. Stödberättigande åtgärder

1 3.5 BAB och i föreskrifterna till paragrafen anges vilka åtgärder som kan stödjas med bidrag.

Relativt många synpunkter har kommit fram på gränsdragningen mellan bidragsberättigande och icke bidragsberättigande åtgärder. De behandlas i det följande.

9.4.1 Utemiljö. gemensamma utrymmen I kartläggningen har förts fram önskemålet att bidrag skall kunna bevil- jas för anpassning av utemiljön. Till detta kan sägas att redan gällande regler medger att en uteplats, lekplats o.d. i anslutning till bostaden görs tillgänglig med stöd av bidrag. Denna uppfattning bekräftas också av vad civilutskottet anförde i frågan med anledning av en motion år 1979 (1978/ 79: 2084) av Elver Jonsson (fp) och Rune Ångström (fp). Utskottet anförde att bidragsreglerna gör det möjligt att lämna bidrag också för "anordningar utanför huset som har samband med tillgängligheten till bostaden och därtill anknytande utrymmen. uteplatser o.d.” (CU 1978/79: 26 s. 62). Att vidga tillämpningsområdet till att omfatta samtliga delar av bostadsområ- det och alla bostadskomplement torde föra alltför långt. Den tillämpning som civilutskottets uttalande ger uttryck för synes vara väl avvägd. Någon ändring av gällande regler erfordras därför inte i detta avseende. Även möjligheten att bevilja bidrag för anpassningsåtgärder i vissa ge- mensamma utrymmen har tagits upp som ett problem i kartläggningen. Exempel på sådana utrymmen är tvättstuga, förråd och utrymmen för samvaro mellan de boende i ett bostadshus. Utgångspunkten vid bedöm- ningen av om en anpassning är bidragsberättigande eller inte skall vara att den handikappade skall beredas möjlighet att leva ett i görligaste mån normalt liv i sin bostad. Om tvättstugan eller någon annan viktig bostads- funktion är gemensam för flera lägenheter så kan bidrag enligt nuvarande regler beviljas för att göra nyttigheten tillgänglig för den handikappade. Möjligheten att bevilja stöd för anpassning av gemensamma bostadsfunk- tioner finns således redan idag. Något behov av att ändra reglerna i detta avseende finns därför inte.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 126 45

9.4.2 Rehabilitering och funktionsträning m. m. Vidare har begränsningar i möjligheten att bevilja bidrag för åtgärder som har samband med rehabilitering och funktionsträning tagits upp som ett problem och då speciellt för barn kopplat till deras möjlighet att bo i föräldrahemmet. I många fall är det fråga om att ersätta behandling på en institution med behandling i hemmet. Det vanligaste är att inreda ett utrymme för träningsredskap eller sjukgymnastik. I enstaka fall behöver en handikappad en simbassäng för att träna rörelseförmågan. Aven behov av bastu förekommer i vissa fall för att mjuka upp lederna. ' Rehabilitering och funktionsträning i bostaden innebär att den handikap- pade slipper resan till en institution och kan ägna mer tid åt träning. För samhället medför det minskad efterfrågan på resurser inom institutioner- nas ram. Rehabilitering och funktionsträning i bostaden kan därför i många fall innebära uppenbara fördelar för den handikappade och för samhället. Med anledning av detta föreslås att samhällets stöd för individuell anpass— ning av bostäder utvidgas till att avse även mer omfattande åtgärder som behövs för rehabilitering och funktionsträning i bostaden. Frågan om for- merna för stödet till standardhöjande åtgärder av större omfattning kom- mer att behandlas i avsnitt 10. När det är fråga om att ställa i ordning en simbassäng kan kostnaderna vara avsevärda. Dessutom tillkommer höga kostnader för drift och under- håll. Det torde därför vara möjligt att stödja iordningställandet av simbas- säng och reparation av anläggningen endast om den är oundgängligen nödvändig med hänsyn till handikappet och om en ekonomisk bedömning visar att samhällets kostnader, inkl. framtida reparationskostnader, blir klart lägre än kostnaderna för någon annan lösning. Denna bedömning bör ankomma på i första hand länsbostadsnämnden. Samhällets mål är att handikappade skall kunna leva som andra. Detta innebär att även handikappade barn skall kunna växa upp hemma hos föräldrarna och med tiden flytta till en egen bostad och få ett i möjligaste mån självständigt liv. Under uppväxttiden lär man sig de färdigheter som behövs för ett självständigt liv. För ett barn som har en allvarlig funktionsnedsättning kan inlärning och träning med sikte på ett självständigt liv i en egen bostad kräva speciella åtgärder i föräldrahemmet. För utvecklingsstörda barn kan t.ex. särskilda åtgärder behöva vidtas för att ADL-träning skall kunna ges på ett pedagogiskt riktigt sätt. Det kan också vara fråga om att avskilja en del av bostaden för en handikappad ungdom som en mjuk övergång till en egen bostad på annat håll. Egentligen är det fråga om funktionsträning i vid bemärkelse. Åtgärder av detta slag föreslås berättiga till stöd för individu- ell anpassning. För vissa handikappade utgör bostaden den fysiska ramen för praktiskt taget alla aktiviteter. I en sådan situation kan en hobby vara av särskilt värde. Handikappade som av någon anledning inte kan delta i aktiviteter utom bostaden och som har en hobby som kräver viss anpassning av bOStaden för att kunna utövas föreslås kunna få stöd för den erforderliga anpassningen. Stödet bör utformas på samma sätt som stödet för åtgärder som behövs för rehabilitering och funktionsträning. Bidrag till åtgärder som har samband med sjukvård har inte tagits upp som ett problemområde i kartläggningen. Det förhållandet att det är svårt att dra en klar gräns mellan sjukvård å ena sidan och rehabilitering och funktionsträning å andra sidan talar för att stödet skall utformas på samma sätt oavsett vilket av de tre ändamålen som tillgodoses. Det tidigare

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 126 46

refererade uttalandet av statsrådet i budgetpropositionen år 1978 angående rehabilitering och funktionsträning är ett uttryck för detta synsätt.

9.4 .3 Allergisanering

För allergiker har framförts att berättigade krav på bostadsanpassning inte kan tillgodoses. För denna grupp finns några problem som har aktuali- serats under senare tid. För det första saknas ofta utredningsmaterial, t. ex. ett test, som gör det möjligt att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas i bostaden. För det andra kan även åtgärder vad gäller inredningen av bostaden behöva vidtas, t. ex. utbyte av gardiner och möbler, för att inte anpassningen skall få endast ringa eller ingen effekt alls. För det tredje medför sannolikt nuvarande tillämpning av reglerna i vissa fall att en alltför begränsad del av bostaden åtgärdas för att åtgärden skall vara meningsfull.

För att ge ett tillräckligt underlag för bedömningen av vilka åtgärder som skall vara stödberättigande föreslås att behovet skall vara konstaterat med hjälp av test eller på något annat likvärdigt sätt. Vidare föreslås att ett program redovisas som omfattar alla åtgärder som behöver göras i bosta- den för att nedbringa förekomsten av allergiframkallande ämnen. Åtgärds- programmet bör upprättas av någon med kunskap om allergifrågor. t.ex. en arbetsterapeut. Stöd föreslås kunna beviljas antingen om den sökta anpassningsåtgärden medför en Idar förbättring för den handikappade eller om den tillsammans med övriga planerade åtgärder leder till en sådan förbättring och effekten av anpassningsåtgärden inte är en oväsentlig del av den totala effekten.

Förslagen i denna del kommer sannolikt att innebära en viss minskning av antalet fall i vilka stöd kan komma i fråga. 1 de fall behovet har konstaterats är det å andra sidan viktigt att tillräckliga åtgärder vidtas. I dessa fall föreslås att en så stor del av bostaden åtgärdas med statligt stöd att förekomsten av allergiframkallande ämnen kan nedbringas till en accep- tabel nivå, vilket i vissa fall kan innebära en generösare tillämpning än vad som normalt är fallet idag. En normalstor bostad bör dock vara gränsen för vad som skall vara möjligt att åtgärda med statligt stöd.

9.4.4 Standardhöjunde åtgärder av större omfattning Enligt kartläggningen medför begränsningar av möjligheten att bevilja bidrag för standardhöjande åtgärder de största problemen för handikappa- de. Man anser att reglerna drabbar främst äldre och handikappade perso- ner som bor i bostäder med låg standard. I dessa är behovet av anpassning ofta mycket stort men samtidigt innebär nästan alla åtgärder en standard- höjning och bidragsansökan avslås ofta enligt kartläggningen av den anled- ningen. Alla människor behöver en bostad med en god grundstandard, dvs. en bostad utrustad med vattenledning och avlopp. centralvärme, wc samt bad- eller duschrum. Samhällets stöd för upprustning till modern standard ges genom bostadslån och förbättringslån. Förbättringslånet är behovsprö- vat och förbehållet bl. a. handikappade för upprustning av en— och tvåfa- miljshus. Skillnaden mellan bostadslån och förbättringslån i kapitalkost— nadshänseende är att hela eller en del av förbättringslånet kan vara ränte- fritt och stående, dock högst 20000 kr. Som tidigare nämnts är förbättringslånet behovsprövat. F. n. är inkomst- gränsen för ogifta 33 000 kr. i taxerad inkomst vid senaste taxeringen till statlig inkomstskatt och 49 000 kr. för gifta. Den ] juli 1980 höjdes inkomst- gränsen med 8000 kr. utöver den sedvanliga årliga höjningen med anled-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82:126 47

ning av ändringar i folkpensionens storlek (prop. 1979/80: 100 bil 16 s. 106. CU 1979/80: 22. rskr 1979/80:240). Ändringen gjordes i syfte att mildra övergången i kapitalkostnadshänseende mellan förbättringslån och bo- stadslån. I kartläggningen har redovisats uppfattningen att förutsättningar- na för att bevilja förbättringslån är för snäva för en stor grupp människor samtidigt som de inte kan klara av kapitalkostnaderna för ett bostadslån. Man kan ifrågasätta om denna uppfattning har fog för sig med hänsyn till den begränsade skillnaden i fråga om kapitalkostnader mellan lånefor- mema.

Folkpension i form av ålderspension inkl. pensionstillskott är f.n. ca 24000 kr./år för ogifta och 42000 kr./år för gifta. Folkpension i form av förtidspension inkl. pensionstillskott är f . n. 32 000 kr. för ogifta och 58000 kr. för gifta. För den som inte har några inkomster utöver folkpension inkl. pensionstillskott beviljas kommunalt böstadstillägg (KBT) enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg med f.n. minst 80% av bostadskostnaden. dock högst 9 000 kr./år för ogifta och 10200 kr./ år för gifta. I hälften av kommunerna är bostadstillägget större. För små- hus beaktas alla bostadskostnader utom. amortering på lån. Bostadstilläg- get reduceras med en tredjedel av den inkomst som överstiger folkpensio- nen inkl. pensionstillskott samt ett tillägg med 1 000 kr. för ogifta och 1500 kr. för gifta. I prop. 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. har föreslagits en nedre hyresgräns på 80 kr. i månaden för såväl ensamstående som gifta. Förslaget innebär att den statsbidragsgrundande bostadskostnaden inom KBT-systemet kommer att ligga mellan 80 och 800 kr. för ensamstående och 80 och 950 kr. för makar.

Vid 50000 kr. i godkänd kostnad och amorteringstiden 20 år blir summan av ränta och amortering för ett förbättringslån det första året mellan ca 2 350 kr. (amortering 577 kr.) och ca 4300 kr. (amortering 892 kr.) beroen- de på storleken av den räntefria stående delen. Med hänsyn till möjligheten att få kommunalt bostadstillägg för en stor del av räntekostnaden kan man utgå ifrån att den som är förbättringslåneberättigad kan klara av ett förbätt- n'ngslån så länge han inte har andra stora utgifter för fastigheten, ex. kostnader för andra större lån. Någon ändring av förbättringslånebestäm- melserna kan därför inte anses påkallad av de skäl som förts fram vid kartläggningen. De erfarenheter som har redovisats i kartläggningen kan möjligen grunda sig på förhållandena före tillkomsten av kommunala bo- stadstillägg i nuvarande utformning.

Även moderna bostäder kan behöva anpassas till en handikappad på ett sätt som är standardhöjande. Om anpassningen är av större omfattning eller av mindre omfattning men utgör ett led i en större upprustning, kan bidrag inte beviljas enligt nuvarande regler. Ett exempel på detta är att en rullstolsbunden person har wc med dusch på överplanet i ett småhus. En anpassning kan innebära att bottenplanet byggs till för att inrymma ett hygienutrymme. Åtgärden är dock standardhöjande av större omfattning och stöd kan således inte beviljas med nuvarande regler. Både för den enskilde och för samhället kan det vara motiverat att stödja åtgärder av detta slag.

Ur samhällets synpunkt är det angeläget att människor bor i vanliga bostäder i största möjliga utsträckning eftersom det minskar efterfrågan på kostnadskrävande platser på institutioner. För standardhöjande åtgärder av större omfattning som inte avser en förbättring till grundstandard före- slås att stöd skall kunna beviljas för individuell handikappanpassning. Frågan om formerna för stödet till sådana åtgärder kommer att behandlas i avsnitt 10 .

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 126 48

9.4.5 Styrkande av behov av anpassning Behovet av anpassningsåtgärder måste vara styrkt för att bidrag skall kunna beviljas. I kartläggningen har framförts att läkarintygen bör skrivas på ett sådant sätt att de kan förstås av handläggare på förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder. Idag förekommer ofta att handlingarna i ett ärende inte innehåller till- räckliga uppgifter om vilka åtgärder som behövs med hänsyn till handikap- pet. Detta kan medföra att ärendet behöver kompletteras vilket i sin tur fördröjer handläggningen. För att myndigheterna skall kunna bedöma vilka åtgärder som berättigar till bidrag måste det av handlingarna framgå vilka funktionsinskränkningar som föreligger och vilka anpassningsåtgärder som behövs. Sannolikt vore det bäst om en blankett utformades för ändamålet. Det är viktigt att sättet att styrka åtgärdsbehovet görs så smidigt som möjligt för sökanden. Vid mindre omfattande åtgärder eller då behovet av åtgärden är uppenbart bör det dock liksom f. n. räcka med att förmedlings- organet bedömer behovet.

0 .. . u . 9.4.6 Ateranvandnmg av vzssa anordningar

Även frågan om återanvändning av lyftanordningar har tagits upp i kartläggningen. I en skrivelse till regeringen den 26 juni 1978 redogjorde bostadsstyrelsen för den försöksverksamhet i fråga om att återanvända lyftanordningar m.m. som hade bedrivits sedan år 1974. Styrelsen konsta- terade att verksamheten hade inneburit besparingar för statsverket och att det administrativa arbete som hade krävts inte utgjorde någon stor belast- ning. Därför bedömde styrelsen att verksamheten borde fortsätta och ges en mera varaktig karaktär. Styrelsen förordade att de regler som ditintills hade gällt borde gälla även i fortsättningen. Med hänsyn till att åtgärder kunde komma att påkallas på grund av väntade säkcrhetsförcskriftcr borde frågan enligt styrelsens bedömning tas upp till förnyad prövning efter några år. Föredragande statsrådet uttalade i budgetpropositionen år 1979 att erfarenheterna av försöksverksamheten enligt hennes bedömning talade för att verksamheten borde ges en permanent karaktär och att det borde ankomma på regeringen att fastlägga de närmare riktlinjerna för denna (prop. 1978/79:100 bil 16 s. 51). Verksamheten har därefter bedrivits i samma form som under försöksperioden. Det synes lämpligt att fastställa riktlinjerna för återanvändning av lyftanordningar m.m. i anslutning till att ansvaret för administrationen av stödgivningen i framtiden läggs fast.

9.4.7 Anpassning (11' fritidsbostäder Bidrag för anpassning av fritidsbostäder har förts fram som ett önskemål från handikapporganisationerna. Samma förslag har förts fram genom mo- tioner i riksdagen. Riksdagen har (SoU 1976/77: 3) hos regeringen hemställt att en sådan motion skulle överlämnas till handikapputredningen. I sam- band med att denna utredning avslutades överlämnades ärendet till bo- stadsdepartementet. Regeringen har därefter överlämnat motionen till fri- tidsboendeutredningen som enligt uppgift kommer med ett betänkande under våren 1982 som bl. a. kommer att behandla denna fråga.

9.5 Bidragsbeloppet '

Enligt 45 BAB beviljas bidrag med skälig kostnad för åtgärderna. dock högst 20 000 kr. Om det föreligger särskilda skäl för det kan bidrag beviljas med högre belopp.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 126 49

Frågan om skälig kostnad och hur den skall styrkas behandlas av handi- kappinstitutet. .

Enligt kartläggningen tillämpas 20000 kr.-gränsen olika av länsbo- stadsnämnderna. På några håll är det endast för vissa åtgärder. t.ex. lyftanordningar, som högre bidrag än 20 000 kr. kan beviljas. På andra håll är det den handikappades behov som är avgörande. Man kan konstatera att kartläggningen visar att det råder stor osäkerhet hos vissa kommuner och länsbostadsnämnder om hur 20000 kr.-gränsen skall tillämpas.

När bostadsanpassningsbidraget infördes 1973 uttalade föredragande statsrådet att den då föreslagna 15000 kr.-gränsen skulle kunna överskri- das om den medicinska och sociala prövningen visade att åtgärderna var nödvändiga med hänsyn till handikappet. Frågan behandlades av civilut- skottet senast år 1977 med anledning av att ett slopande av gränsen hade föreslagits i en motion (1976/77z921). Utskottet anförde (CU 1976/77: 18 s. 48) då att beloppsgränsen får anses vara. att uppfatta som ett krav på en särskild prövning av behovets tyngd vid mer kostnadskrävande åtgärder. En sådan prövning är enligt utskottet betingad inte endast av rent ekono- miska skäl utan också av att dessa ansökningar kan kräva särskilda insat- ser från bl.a. förmedlingsorganets sida när det gäller att skapa den bästa möjliga lösningen i det enskilda fallet.

Tillämpningen av 45 svarar i många fall uppenbarligen inte mot uttalan- den som gjorts både i samband med införandet av bidragsformen år 1973 och senare av civilutskottet. Någon begränsning i möjligheterna att tillgo- dose berättigade anspråk på anpassningsåtgärder finns således inte även om kostnaderna överstiger 20000 kr. Gränsen behöver således inte ändras av detta skäl. Problemet är uppenbarligen att 45 tillämpas fel av vissa kommuner och länsbostadsnämnder. Utbildning och information till berör- da handläggare kan förbättra förutsättningarna för beslut i enlighet med gällande bestämmelser. Utbildnings- och informationsfrågor övervägs av handikappinstitutet.

10. Stödets utformning

1 avsnitt 9 har konstaterats att statens stöd till individuell anpassning av bostäder för handikappade behöver utvidgas på några punkter. Det gäller bl. a. när det är fråga om omfattande standardhöjande åtgärder i bostäder som fyller skäliga krav på god bostadsstandard och omfattande standard- höjande åtgärder som har samband med rehabilitering och funktionsträ- ning samt sjukvård i hemmet. Vidare är det fråga om åtgärder som behövs för handikappade barns och ungdoms utveckling mot ett självständigt liv. Andrahandshyresgäster föreslås kunna få stöd under vissa förutsättningar. Stödmöjligheten föreslås också vidgad till avlastningsfamiljer i vissa fall och till icke sammanboende föräldrar när de har gemensam vårdnad och barnet bor växelvis hos föräldrarna. Även anpassning för hobbyverksam- het i bostaden föreslås kunna stödjas i vissa fall.

För upprustning till modern standard finns bostadslån och förbättrings- lån. Dessa lånemöjligheter förutsätts liksom f.n. bli utnyttjade för att ge bostäderna en god grundstandard.

Nuvarande bidragssystem utgår ifrån att den handikappade inte skall belastas ekonomiskt om bostaden behöver anpassas. Detta gäller så länge som det rör sig om vanliga anpassningsåtgärder. När den handikappades behov av bostaden har upphört saknar dessa vanligtvis ett ekonomiskt

4 Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 126

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 126 50

värde. I många fall kan åtgärderna till och med påverka fastighetens värde negativt.

I avsnitt 9 har föreslagits att stödet för individuell anpassning skall utvidgas till standardhöjande åtgärder av större omfattning i vissa fall. Statligt stöd bör dock inte kunna kapitaliseras i överlåtelsevärden som enskilda kan tillgodogöra sig vid en försäljning. Med utgångspunkt i detta bör man söka en lösning som tillgodoser själva finansieringen av anpass- ningen utan att den handikappade belastas ekonomiskt. Att klara finansi- eringen med förbättringslån eller bostadslån på sedvanliga villkor medför kostnader för den handikappade och är således inte en acceptabel lösning. Stödet föreslås istället bli utformat som ett räntefritt och stående lån som inte kostar den handikappade eller fastighetsägaren något så länge den handikappade har nytta av åtgärderna. När den handikappade inte längre har nytta av anpassningen bör lånet amorteras och förräntas om fastighe- ten har ett marknadsvärde som motiverar detta. I annat fall skall lånet kunna avskrivas helt eller delvis. Om särskilda skäl föreligger bör kravet på återbetalning kunna skjutas upp, t. ex. om kvarboende anhörigas eko- nomiska situation är sådan att de inte bedöms kunna klara av amortering och räntor. Fastighetsägaren skall vara låntagare och för lånet skall ställas säkerhet i vanlig ordning.

För mindre omfattande standardhöjande åtgärder som behövs med hän- syn till handikappet bör bidrag kunna beviljas även fortsättningsvis. Om åtgärderna är ett led i en större upprustning bör i enlighet med nuvarande regler bidrag inte kunna beviljas.

11. F örskott

Enligt institutet kan utbetalningen av bidraget ta ganska lång tid och leda till att entreprenörens fordran förfaller till betalning innan bidraget betalas ut vilket kan medföra att bidragstagaren får lägga ut pengar i avvaktan på utbetalningen. Detta gäller inte om förskott har beviljatS. [ kartläggningen har framkommit önskemål om obligatoriskt förskott.

Enligt 85 BAB kan bidraget betalas ut i förskott helt eller delvis. För- skottet betalas ut till kommunen som bestämmer hur bidraget skall betalas ut till bidragstagaren. Enligt föreskrifterna till paragrafen kan ansökan om förskott göras samtidigt med ansökan om bidrag. Enligt föreskrifterna gäller också att kommunen får betala ut förskottet allteftersom arbetena färdigställs.

Nuvarande regler om förskott möjliggör för kommuner att betala ut förskottet så snart arbetena är färdiga. F.n. behöver bostadsstyrelsen högst en månad för att betala ut ett förskott. Om bidragstagaren har sökt förskott samtidigt med bidraget och arbetena inte påbörjas före länsbo- stadsnämndens beslut bör förskottet kunna betalas ut senast i samband med att arbetena färdigställs.

Bostadsstyrelsen har föreslagit att alla bidrag skall betalas ut i förskott till kommunerna som på lämpligt sätt skall betala ut bidraget till bidragsta- garen.

Nuvarande förskottsregler förutsätter att bidragssökanden också ansö- ker om förskott. Bostadsstyrelsens förslag om obligatoriska förskott löser de problem som i vissa fall uppstår för Stödtagare som inte av egna medel kan lägga ut pengar i avvaktan på att bostadsanpassningsbidraget betalas ut. Det föreslås därför att obligatoriska förskott införs.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:126 51

För lån eller lånedel bör förskott kunna betalas ut så snart som länsbo- stadsnämnden har erhållit låneförbindelse etc..

12. Ikraftträdande

De nya reglerna föreslås träda i kraft den I juli 1982.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 126 52

Sammanfattningsvis föreslår handikappinstitutet utifrån utredningens resultat: — att den i aVSnitt 2 beskrivna roll- och arbetsfördelningen. såväl de generella kraven som de olika stegen i handläggningen, bör fungera som riktlinjer för hur bostadsanpassningsbidraget handläggs lokalt. — att beslut om bostadsanpassningsbidrag bör decentraliseras till kommu- nerna om 2—3 år under förutsättning att ekonomiska ramar inte införs för bidraget. —— att informations— och utbildningsinsatser sätts in för att generellt sett åstadkomma en bättre handläggning av bidraget och för att höja kvaliteten på handläggningen. —-att former för erfarenhetsutbyte mellan olika kommuner och mellan kommunernas handläggare och berörd personal inom landstingen succes- sivt byggs upp och att det kontinuerligt sker ett sådant erfarenhetsutbyte. —— att länsbostadsnämnderna åtminstone under en övergångsperiod har ett ansvar för informations- och utbildningsaktiviteter samt en rådgivande roll i mer komplicerade ärenden. —— att man lokalt aktivt verkar för att finna former för hur skälig kostnad ska styrkas med de krav som beskrivs i avsnitt 5. —- att ovanstående punkter tillgodoses även om bidragsbesluten inte decen- traliseras till kommunerna.

• Sida 66
•  Original

• Sida 67
•  Original

Sammanfattning av den del av bostadsstyrelsens utred- ning om möjligheterna till och kostnaderna för en decen- tralisering som avser bostadsanpassningsbidrag

Bostadsstyrelsen erhöll den i juni 1978 regeringens uppdrag att belysa möjligheterna till och kostnaderna för en decentralisering av beslutande- rätten till kommunerna i låne- och bidragsårenden i vilka länsbostads- nämnderna beslutar som första instans. Utredningsarbetet har genomförts av en utredningsgrupp (decentraliseringsgruppen) inom bostadsstyrelsen med företrädare för styrelsen. länsbostadsnämnderna och de fackliga orga- nisationerna. Gruppen har redovisat sitt arbete i en promemoria den 1 mars 1981. Bostadsstyrelsen har efter hörande av länsbostadsnämnderna tagit ställning till decentraliseringsgruppens förslag den ll juni 198].

I denna bilaga redovisas decentraliseringsgruppens överväganden och förslag beträffande bostadsanpassningsbidraget. Därefter redovisas bo- stadsstyrelsens bedömningar i denna fråga.

Decentraliseringsgruppen redovisar inledningsvis ett förslag från bo- stadsverkets förenklingsutredning (BFU) till viss decentralisering av be- slutanderätten i ärenden om bostadsanpassningsbidrag samt vissa förenk- lingsförslag beträffande administrationen av denna stödform. Enligt decen- traliseringsgruppen bygger gruppens förslag beträffande bostadsanpass- ningsbidrag i huvudsak på BFU:s förslag.

BFUzs förslag

I en skrivelse den 3 april 1978 till bostadsstyrelsen föreslog BFU att beslut om bostadsanpassningsbidrag med följande undantag skall decen- traliseras till kommunerna. Förslaget till decentralisering motiveras i första hand med behovet av kort handläggningstid.

För det första undantogs ansökningar om bidrag med belopp över 15 000 kr. I 45 kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag angavs att särskilda skäl skall föreligga för att större bidrag än 15000 kr. skall utgå (den ] juli 1979 höjdes beloppet till 20000 kr.). De mera omfattande och kostnadskrä- vande anordningar. som det i sådana fall är fråga om. borde enligt BFU prövas av länsbostadsnämnden. som har bredare erfarenhet än flertalet kommuner när det gäller sådana ärenden. Behovet av mycket kort hand- läggningstid kan ofta vara mindre för dessa relativt få ärenden. som kräver mera av planering för sitt genomförande.

För det andra ville BFU undanta samtliga bidragsårenden. som utgör kombinationsärenden. dvs. där bostadsanpassningsbidrag söks tillsam- mans med bostadslån eller förbättringslån. Beslut om alla aktuella lån och bidrag för bostadsförsörjning bör fattas vid ett tillfälle, bl.a. för att man skall undvika att lån och bidrag beviljas för samma åtgärder.

BFU föreslog även förändringar i utbetalningsförfarandet i syfte att påskynda hanteringen. Samtliga bidrag borde således utbetalas till kom- munen så snart som beslut har lämnats.

BFU ansåg inte att det behövs någon särskild tillsyns- eller gransknings- verksamhet gentemot kommunerna efter en decentralisering. Kommunen skall i stället ges vägledning genom särskilda informationsinsatser.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 126 68

Remissvar avseende BFU:s förslag

BFU:s förslag har remissbehandlats hos samtliga länsbostadsnämnder. 109 kommuner samt De handikappades riksförbund. handikappinstitutet och Handikappförbundens centralkommitté.

Av länsbostadsnämnderna tillstyrkte ll en decentralisering (i vissa fall med en lägre beloppsgräns) medan 9 avstyrkte. Tre länsbostadsnämnder framförde inte några synpunkter på förslaget. En länsbostadsnämnd ifråga- satte allmänt om förslaget leder till några förenklingar. De länsbostads- nämnder som är positiva till förslaget har i allmänhet anslutit sig till utredningens argument för en decentralisering. De nämnder som var nega- tiva har i viss omfattning anfört nya eller förstärkande argument mot en decentralisering. Som exempel kan nämnas att kommunerna enligt vissa nämnders uppfattning saknar resurser för en meningsfull och snabb hand- läggning och att flertalet ärenden vidarebefordras av förmedlingsorganet utan någon närmare utredning eller bedömning.

Av kommunernas yttranden framgår att 84 kommuner tillstyrkte att beslutanderätten överförs till det kommunala planet medan [[ var emot förslaget.

Som skäl för tillstyrkan har främst anförts att förslaget leder till en betydande förenkling av ansökningsförfarandet och att väsentlig tidsvinst från ett ärendes beslut till utbetalning kan uppnås och därigenom ekono- miska besparingar som kommer sökanden till del. Kännedom om lokala förhållanden anses också bidra till en snabbare och smidigare ärendebe- handling.

Handikapporganisationerna och handikappinstitutet har tillstyrkt utred- ningens förslag. De handikappades riksförbund anser dock till skillnad från utredningen att samtliga beslut bör decentraliseras för att vinna en enhetlig hantering.

Deeentraliseringsgruppens överväganden och förslag

BFU:s förslag och överväganden samt remissinstansernas inställning till dessa utgör enligt decentraliseringsgruppen en god grund för övervägan- den i fråga om decentralisering av beslutanderätten i fråga om bostadsan- passningsbidrag. Utgångspunkten bör därvid vara det angelägna i att om möjligt påskynda och underlätta handläggningen av dessa ärenden för att lösa den handikappades bostadsanpassning på snabbast och enklast möj- liga sätt. Det är också angeläget att samordna statens och kommunernas medel så att den handikappades bostadssituation löses i ett sammanhang så långt som möjligt. Detta uppnås enligt deeentraliseringsgruppens me- ning bäst om beslut om bostadsanpassningsbidrag decentraliseras till kom- munerna.

BFU har förutsatt att ärenden där bidrag söks med belopp som över- stiger 15 000 kr. (numera 20 000 kr.) skall överlämnas till länsbostadsnämn- den för beslut. Decentraliseringsgruppen delar denna uppfattning av de' skäl som BFU har anfört. En 20000 kr.-gräns får anses lämplig dels utifrån ärendenas genomsnittliga svårighetsgrad. dels utifrån önskemålet att ge kommunerna ett tillräckligt erfarenhetsunderlag och ett tillräckligt antal ärenden. vilket i sin tur kan medföra en någorlunda rationell verksamhet i den enskilda kommunen.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 126 69

Även decentraliseringsgruppen anser att 5. k. kombinationsärenden bör undantas från kommunal beslutanderätt. I dessa fall är det som BFU framhållit angeläget att åtgärdsbehovet prövas i ett sammanhang vid sam- ma tillfälle.

När det gäller besvärsordningen anser decentraliseringsgruppen att ut- gångspunkten bör vara möjligheten till överprövning i två instanser. Här- igenom får sökanden tillfälle att argumentera för sin sak två gånger med ledning av de skäl som myndigheterna angivit för sina ställningstaganden. Besvärsmöjligheten anpassas också på detta sätt till ärendenas genomsnitt- liga svårighetsgrad. Besvär över beslut som fattas av kommunerna bör därför få anföras till länsbostadsnämnden med bostadsstyrelsen som sista besvärsinstans medan nuvarande ordning behålls för ärenden där länsbo- stadsnämnden beslutar.

Arbetsgruppen föreslår i enlighet med BF U: 5 förslag att bidragen skall betalas ut till kommunen omedelbart efter det att beslut har fattats. Kom- munen får därvid en viss ersättning för sitt arbete genom att den erhåller räntorna på utbetalda belopp. Kommunen skall betala ut bidraget i den takt arbetena färdigställs. Kommunen skall därefter slutbesiktiga arbetena och godkänna dessa. Uppgift härom skall lämnas till länsbostadsnämnden.

Med utgångspunkt i bostadsstyrelsens undersökning av bidragsgivning- en under första halvåret 1980 (SUI l981:9)', kommer ca 85 procent av antalet ärenden att beslutas av kommunerna. Vid l979/80 års omfattning på bidragsgivningen innebär detta att mellan 7000 och 8000 ärenden per år kommer att beslutas på kommunal nivå. Med ledning av decentraliserings- gruppens uppskattningar av tidsåtgången för länsbostadsnämnderna. gör gruppen den ungefärliga bedömningen att mellan sju och tio anställda på länsbostadsnämnderna skulle kunna frigöras för andra uppgifter på läns- bostadsnämnderna vid den föreslagna decentraliseringen. Decentralise- ringsgruppen har tidigare framhållit att tyngdpunkten för ärendehandlägg- ningen för bostadsanpassningsbidrag i högre grad än för andra ärenden ligger på kommunerna redan vid nuvarande beslutsordning. Decentralise- ringsgruppens bedömning är att den behövliga resursökningen för samtliga kommuner endast uppgår till tre till fem årsarbetskrafter. Till detta kom- mer vissa initialkostnader som emellertid inte är av den omfattningen att de bör påverka bedömningen. Gruppen gör således samma bedömning som BFU, dvs. att kommunernas resursinsats kommer att öka med ca hälften av den inbesparing som nämnderna kan göra.

Decentraliseringsgruppen vill avslutningsvis framhålla att den rationali- seringsvinst som en decentralisering sannolikt medför naturligen bör till- föras andra arbetsuppgifter inom länsbostadsnämnderna som nu är efter— satta på grund av personalbrist.

Decentraliseringsgruppen är medveten om att vissa kommuner inte har de resurser och den kompetens som kan behövas för att på bästa sätt lösa den handikappades bostadsanpassning. I detta sammanhang har länsbo- stadsnämnderna en viktig funktion att tillsammans med landstingens hjälp- medelscentraler samt lokala handikapporganisationer råda och stödja kommunerna i deras arbete. Arbetsgruppen förutsätter också att kommu- nerna utvecklar sin egen kompetens i dessa frågor vid en decentralisering.

' Bostadsstyrelsen: Statistik./Utredningar/lnformation 198119.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 126 70

Bostadsstyrelsens ställningstagande

Hälften av länsbostadsnämnderna stöder arbetsgruppens förslag att be- slutanderätten i ärenden om bostadsanpassningsbidrag bör decentraliseras till kommunerna med undantag för kombinationsärenden och där det sökta beloppet understiger 20000 kr.

Även bostadsstyrelsen bedömer att dessa ärenden är lämpliga att deeen- tralisera till kommunerna. Avgörande för denna ståndpunkt är framför allt angelägenheten av att påskynda handläggningen av dessa ärenden och att samordna prövningen av den handikappades behov av olika åtgärder på den kommunala nivån.

Från administrativa utgångspunkter är denna stödform enligt styrelsen dessutom enklare att decentralisera än andra stödformer eftersom det rör sig om direkta bidrag där beslut får meddelas utan rambegränsning. Prob- lemen med att skilja beslut och förvaltning samt att avdela små ramar för enskilda kommuner uppstår således inte.

Bostadsstyrelsen är samtidigt medveten om att invändningar kan riktas även mot en decentralisering av dessa beslut. Erfarenheter och resurser i vissa kommuner är således begränsade och kan leda till en sämre kvalitet på behandlingen av ansökningar. Detta kan emellertid delvis kompenseras genom utökad rådgivning och information samt genom resurstillskott. En viss oenhetlighet kan också uppkomma kommuner emellan.

Decentraliseringsgruppen har inte förutsatt någon särbehandling av än- sökningar där kommunen står som sökande. Av principiella skäl anser styrelsen att sådana ärenden bör överlämnas till länsbostadsnämnden för beslut.

Efter en vägning av för- och nackdelen med en decentralisering har styrelsen stannat för att föreslå en decentralisering av beslut om bostads- anpassningsbidrag till kommunerna i enlighet med arbetsgruppens förslag fr.o.m. den ljuli 1982. En förutsättning för förslaget är bl.a. att besluten fortfarande kan meddelas utan rambegränsning. Styrelsen föreslår vidare att alla bidrag utbetalas i förskott till kommunerna som på lämpligt sätt har att utbetala dessa till täckande av kostnader för de åtgärder till vilka bidrag har beviljats. Kommunerna bör slutligen vara redovisningsskyldiga gent- emot nämnderna för utbetalda bidrag.

• Sida 71
•  Original