Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ordning som gör det lätt för en småhus- eller lägenhetsägare att själv bedöma när han kan betala ut ersättning för ett arbete på fastigheten eller lägenheten utan att göra skatteavdrag och utan risk för att senare bli påförd arbetsgivaravgifter. Småhus- och lägenhets- ägarna befrias från avdrags- och avgiftsskyldighet när betalningen erläggs mot en faktura som innehåller vissa föreskrivna uppgifter. Någon skyldig- het att göra avdrag för skatt eller att betala arbetsgivaravgifter föreligger sålunda inte om fakturan har uppgifter om utställarens registreringsnum- mer till mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp eller om att utstäl- laren är skyldig att betala B-skatt. I båda fallen gäller vidare att de social- avgifter som belöper på ersättningen skall betalas av utställaren i form av egenavgift.

Propositionen innehåller också förslag till vissa jämkningar av bestäm- melserna i lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet höjs sålunda från 500 till 1000 kr. och skyldigheten att lämna försäkran när någon uppgiftspliktig ersättning inte betalats ut slo- pas. Likaså tas kravet på uppgift om uppdragstagarens personnummer bort. I anslutning till dessa ändringar föreslås även en höjning från 500 till 1000 kr. av beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningar. I denna samordning av beloppsgränserna för småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och av- ] Riksdagen [982/83. [ saml. Nr 177

• Sida 2
•  Original

Prop. 1982/83:17'i ' z

giftsskyldighet ingår vidare att de i fortsättningen inte skall behöva lämna särskilda kontrolluppgifter om utgivna uppdragsersättningar.

Den nya ordningen genom vilken en småhus- eller lägenhetsägare befrias från avdrags- och avgiftsskyldighet om fakturan innehåller uppgifter om mervärdeskatt eller B-skatt avses bli tillämpad redan år 1984. Ändringarna i lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragser- sättningar gäller ersättningar som betalas ut under år 1983 eller senare. Fr.o.m. 1984 befrias småhus- och lägenhetsägarna också från skyldighet att lämna kontrolluppgifter om utgivna uppdragsersättningar. Den nya beloppsgränsen för skyldighet att betala arbetsgivaravgifter avses gälla ersättningar som betalas efter år 1983.

• Sida 3
•  Original

" Prop. 1982/83: 177 . 3

1. Förslag till Lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (l953:272) m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 5 första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

25 En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som avses i 1 & skall inte betala arbetsgivaravgifter eller allmän löneavgift på ersättningen och är inte skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt [. mervärdeskattens belopp och uppdragstagarens registreringsnummer till mervärdeskatt eller

2. uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig att betala egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981 :691) om socialavgifter samt avgift enligt 2 & lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrun- dande inkomst i lagen (1962z381) om allmän försäkring skall ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete.

Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och andra avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om att ersätt- ningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till minst 1000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgi- vare.

3 & En uppdragstagare som begår betalning enligt en faktura. på vilken han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktigt uppgivit att han är registrerad till mervärdeskatt eller är skyldig att betala B-skatt. döms till böter. '

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om ersättning som betalats mot faktura som utställts efter ikraftträdandet.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1982/83: 177

2. Förslag till Lag om' ändring i uppbördslagen (1953z272)

Härigenom föreskrivs att 39 & 1 mom. uppbördslagen (1953: 272)] skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

395

1 mom.2 Vid utbetalning av kontant belopp, som för motta- garen (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 Si 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbets- givaren) göra avdrag för betal— . ning av preliminär A-skatt som ar- betstagaren har att betala (skat- teavdrag). Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

[ m 0 m . Vid utbetalning av kon- tant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 5 2 mom. under I första och andra styckena avses (lön ), skall den som utbeta— lar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preli- minär A-skatt som arbetstagaren ' har att betala (skatteavdrag),

om inte annat följer av besrämmel- senza i lagen (l983:000) om undan- tag från vissa bestämmelser i upp- bördslagen (l953:272) m.m. Be- stämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (198221006) om avdrags— och uppgiftsskyldighet beträffande vis- sa uppdragsersättningar.

Har arbetstagare. vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt. som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte. om anställningen är avsedd att _vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbe- talningstillfälle avdraga det belopp. som motsvarar så stor del av den skatt som skall betalas under nästföljande uppbördsmånad som belöper på utbe- talningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av nämnda uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalnings- tillfälle än det första, skall dock avrundas till närmaste lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1984.

' l.;igcn omtryckt l972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik I974:77I. ? Senaste lytlclsc 198321007.

• Sida 5
•  Original

'J'l

Prop. 1982/83: 177

3. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (l956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 ä 1 mom. taxeringslagen (l956:623)| skall ha nedan angivna lydelse.

375

Nuvarande lydelse

] mom.2 Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag. skall varje år utan an- maning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalen- deråret enligt följande uppställning.

' Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse avse Undantag:

h) förmån från stif- telse, om vad som ut- givits uppenbarligen icke utgör skatteplik- tig intäkt för motta- garen. samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjö- mansskatt. '

j) ersättning om vil- ken uppgift skall läm- nas l självdeklara- tion enligt lagen (198211006) om av- drags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersätt- ningar och på vilken avdrag inte har gjorts enligt nämnda lag el- ler enligt uppbördsla- gen (I953:272).

' Lagen omtryckt 19711399. Senaste lydelse av lagens rubrik l974:773. 1 Lydelse enligt prop. 1982/83:105, SkU 49. rskr 346.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1982/83: 177

Föreslagen lydelse

] mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan an- maning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalen-

deråret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

h) förmån från stif- telse, om vad som ut- givits uppenbarligen icke utgör skatteplik- tig intäkt för motta- garen.

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjö- mansskatt.

j) ersättning för upp- drag enligt 4 51—3la- gen (1982:1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträf- fande vissa uppdrags- ersättningar i fråga om fastighet eller ha- stadslägenhet. som avses i 89' första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1984 års taxering.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1982/83: 177 , 7

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att Så lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (198lz69l) om socialavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5.62

Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst femhundra kronor. är skyldig att nästföljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

I fråga om ersättning. som en småhusägare eller lägenhetsinne- havare betalat för uppdrag som avses i 85 första stycket lagen ( 1982:1006 ) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. skall arbets— givaruppgift lämnas endast om er- sättningen uppgått till minst 1000 kronor.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av uppgift som avses i 35 lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (19622381) om allmän försäkring.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen även- som hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaruppgift till ledning vid beräkning av avgiftsunderlag för år 1984.

' Lagen omtryckt 19742938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1981 :696. 2 Senaste lydelse l978:321.

• Sida 8
•  Original

i

Prop. 1982/83: 177 8

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring

' Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 & lagen (1962:381) om allmän försäk- ringI skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 2 äl

Vid tillämpningen av bestämmelse i 3 kap. ] å och 4 kap. 8—10 55. 11 kap. 6a & samt 21 kap. l 5 om försäkrad. som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap., 9 kap. 4 & och 11 kap. 6a & likställas den. med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn. om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. 11 å och 9 kap. 4 & likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Enligt 2 9" andra stycket lagen ( I 983.000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (]953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat för- värvsarbete vid tillämpning av den- na lags bestämmelser om sjukpen- ninggrundande inkomst och pen- sionsgrundande inkomst.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1984.

' Lagen onuryckt l982cllt). Senaste lydelse 1982778.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1982/83: 177 ' 9

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:692) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 och 2 kap. 4 5 lagen (19811691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap. 2 %

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (19621381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 5 eller 11 kap. 3 & nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 i) första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen ( 1 983 :000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördsla- gen (l953:272) m.m.

2 kap. 4 ål

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme ]. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte arbetstagare om den under året inte uppgått till 500 kronor, uppgått till 500 kronor eller. ifråga

om avgiftsunderlaget för en små— husägare eller lägenhetsinneha- vare på grund av ersättning som avses i 8 5 första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet betrt'iffande vissa uppdragsersättningar, 1000 kro- nor.

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 5 eller 4 kap. 20 5 lagen (1962z38l) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbets- tagare haft att täcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta.

' Senaste lydelse 1982z53l. tl—Riksdagen l982/83. ] saml. Nr [77

• Sida 10
•  Original

Prop. 1982/83: 177 10

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 & tredje stycket civil- försvarslagen (l96t):74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dag— penning, .

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 & första stycket lagen om allmän försäk- ring.

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetsta- gare i viss verksamhet eller. efter framställning av arbetsgivaren. viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 & kommunalskattelagen (19281370) tillämpas vid be- stämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 & i fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1982/831'177

7. Förslag till

ll

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyl- dighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( l982:l006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

dels att 10 5 skall upphöra att gälla, dels att 8, 9, 13, 20 och 26 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som i sin allmänna självdek- laration skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas scha- blonmässigt enligt 24 ä 2 mom. kommunalskattelagen (1928z370). aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall. om ersätt- ning under beskattningsåret har be- talats för uppdrag enligt 4 & l-3 be- träffande fastigheten eller bostads- lägenhet som hör till aktien eller an- delen, i deklarationen lämna upp- gift om

1. namn, postadress och person- nummer. organisationsnummer el- ler registreringsnummer till mervär- deskatt för den som har uppburit ersättningen."

2. ersättningens storlek. Har under beskattningsåret inte betalats ut någon sådan ersättning som avses i första stycket eller upp- går den utbetalade ersättningen inte för någon uppdragstagare till 500 krattor, skall en försäkran läm- nas om detta.

Föreslagen lydelse

Den som i sin allmänna självdek- laration skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas scha- blonmässigt enligt 24 ä 2 mom. kommunalskattelagen (1928z370). aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för ratje uppdragstagare, till vilken under beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4 5 l-3 beträffan- de fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

]. namn och postadress samt i förekommande fall registrerings- nummer till mervärdeskatt:

2. ersättningens storlek.

Uppgiftskyldighet enligt första stycket föreligger inte. om ersätt- ningen ("ir mindre än 1 000 kronor.

I ersättningen skall inte räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt.

Underlåter den uppgiftsskyldige att lämna uppgift eller försäkran el- ler är uppgiften eller försäkran ofullständig, får taxeringsnämnden. länsstyrelsen eller den lokala skat- temyndigheten anmana den upp- giftsskyldige att avhjälpa bristen.

Är uppgift som den uppgiftsskyl- dige lämnat ofullständig. fär taxe- . ringsnämndcn. länsstyrelsen eller

den lokala skattemyndigheten an- mana den uppgiftsskyldige att av— hjälpa bristen.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1982/83: 177

Nuvarande lydelse

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 :$ lämnat oriktig uppgift eller osann försäkran och har där- igenom en ersättning inte blivit re- dovisad av honom. är den upp- giftsskyldigc betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det be- skattningär då ersättningen betala- des ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den oriktiga uppgiften att uppdragstagaren inte kan identifieras. föreligger betal- ningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av den er- sättning som har betalats ut.

En upngssky/dig som i sitt .it/('ill-"d€kl(ll'(lll()ll inte har lämnat någon uppgift om utbetalad ersätt- ning eller någon försäkran och inte heller trots anmaning enligt 9 55 har avgett försäkran inom föreskriven tid är. om ersättning ändå har beta- lats ut. betalningsskyldig enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

13%

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 &" underlåtit att fullgöra sin uppgiftsskyldighet och har där- igenom en ersättning inte blivit re- dovisad av honom, är den upp- giftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det be- skattningår då ersättningen betala- des ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den upp- giftsskyldiges underlåtenhet att ' uppdragstagaren inte kan identif- eras. föreligger betalningsskyldig- het intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut.

Bctalningsskyldighet föreligger inte. om den uppgiftsskyldigc frivilligt har rättat oriktig uppgift.

205

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldigc efter besvär fun- nits icke vara ansvarig för ett be- lopp. skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det äterbetalda belop- pet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 ä 2 mom. uppbördslagen ( l953:272). Om uppdragsgivaren el- ler den uppgiftsskyldigc står i skuld för skatt enligt uppbördslagen. mer- värdeskatt eller arbetsgivaravgift enligt lagen ( l98l :69l ) om socialav- gifter. har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obe- talda skatterna eller arbetsgivarav- gi/"ternu och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldigc efter besvär fun- nits icke vara ansvarig för ett be- lopp. skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda— belop- pet skall restitutionsränta beräknas enligt 695 2 mom. uppbördslagen (1953z272). Om uppdragsgivaren el- ler den uppgiftsskyldigc ståri skuld för skatt enligt uppbördslagen, mer- värdcskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (l98l:69l) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna el- ler avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1982/83: 177 . l3

Nuvarande lydelse F (n'eslagen lydelse

26 å Den som i fall som avses i 8 5 Den som i fall som avses i 8 & uppsåtligen eller av grov oaktsam- uppsåtligen eller av grov oaktsam- het lämnar oriktig uppgift eller het underlåter artful/göra sin upp- osann försäkran döms till böter. giftsskyldighet döms till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej. om gärningen är belagd med straffi skattebrottslagen (1971169). I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träderi kraft den ljanuari l984.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83: 177 14

Utdrag FINANSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-05-19

Närvarande: Statsrådet ]. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Anders- sonfRainer, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg.

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss med förslag till bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet, m.m.

[ Inledning

I den allmänna debatten har under senare tid riktats allt större uppmärk- samhet på de problem som en småhus- eller lägenhetsägare kan ställas inför när han vill ha ett arbete utfört åt sig på fastigheten eller i lägenheten. Problemen sammanhänger med tillämpningen både av en sedan årtionden gällande lagstiftning på bl.a. socialavgifts- och uppbördsområdena och av den lagstiftning som nyligen antagits för att begränsa användningen av s.k. grå arbetskraft. Vad denna debatt framför allt visat på när det gäller den äldre lagstiftningen är småhus- eller lägenhetsägarens svårigheter att bedö- ma om han kommer att vara arbetsgivare för den som åtar sig uppdraget eller om denne kommer att utföra arbetet som en självständig företagare. Om småhus- eller lägenhetsägaren inte har detta klart för sig redan när uppdraget ges kan han komma att ställas inför obehagliga överraskningar. Jag skall i det följande visa vari dessa består och föreslå de lagstiftningsåt- gärder som enligt min bedömning kan vidtas för att undanröja eller minska problemen. Jag vill börja med att översiktligt redovisa hur lagstiftningen på socialavgifts- och uppbördsområdena är knuten till begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Uppbördslagstiftningens och sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag och att betala arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd som begreppet ges i denna lagstiftning. En grundläggande förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är att det föreligger ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande mellan den som får ett arbete utfört åt sig och den som utför arbetet.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1982/83: 177 ' IS

Skyldighet att betala.arbetsgivarzwgifter föreligger dessutom när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som uppdragsta- gare. Med uppdragstagare förstås cnligt denna lagstiftning den som utför arbete för annans räkning utan att ett anställningsförhållande föreligger och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. 1 det följande innefattas detta uppdragstagarbegrepp i begreppet arbetstagare. om inte annat framgår av sammanhanget.

Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger numera enligt två lagar, nämligen uppbördslagen (l953:272). UBL. och lagen (1982:l006) om av- drags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. AUL. För skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL förutsätts inte bara att ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger. Arbetsgivaren skall också vara huvudarbetsgivare ät arbetstagaren för att avdragsskyl- dighet skall föreligga. Till detta bcgrepp återkommer jag i det följande. Också AUL:s bestämmelser om avdragsskyldighet bygger på att ett ar- betsgivarelarbetstagarcförhållande föreligger mellan parterna men är obe- roende av begreppet huvudarbetsgivare. Enligt denna lag har dock av- dragsskyldigheten knutits till vissa konkreta och påtagliga förhållanden. Detta har åstadkommits genom att göra avdragsskyldigheten beroende av om den faktura mot vilken ersättningen för uppdraget betalas innehåller vissa uppgifter eller inte. Detta innebär samtidigt att lagens tillämplighet i princip gjorts oberoende av om den som åtar sig uppdraget i det särskilda fallet utför detta som arbetstagare eller som rörelseidkarc. Är den som utför arbetet (i AUL benämnd uppdragstagare) en fysisk person behöver skatteavdrag inte göras på ersättningen om fakturan utom sedvanliga upp- gifter också har uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. Om uppdragstagaren är en juridisk person är förutsättningen i stället att fakturan skall ha uppgift om utställarens registreringsnummer till mervärdcskatt och mervärdeskattens belopp. Det bör nämnas att AUL:s bestämmelser om avdragsskyldighet är ett komplement till UBL:s före- skrifter. De är således inte tillämpliga när avdragsskyldighet föreligger enligt UBL pågrund av att den som får arbetet utfört åt sig är huvudarbets- givare åt den som tltför arbetet.

Som jag redan nämnt förutsätts också för skyldigheten att betala arbets- givaravgifter ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande. Sociallagstiftning- ens arbetstagarebegrepp är emellertid inte identiskt med uppbördslagstift- ningens. Som kommer att framgå av det följande är sociallagstiftningens begrepp något vidare.

För en arbetsgivare med fast anställd personal innebär det givetvis i allmänhet inte något problem att bedöma när skatteavdrag skall göras eller på vilka ersättningar arbetsgivaravgifter skall beräknas. Det är först om han uppdrar åt andra än sina fast anställda arbetstagare att utföra arbeten på hans egen arbetsplats som han ibland kan ha svårt att med säkerhet bedöma om ett sådant arbetsgivarc/arbctstagarcförhållandc föreligger att

• Sida 16
•  Original

Prop. 1982/83: 177 16

han är skyldig att göra skatteavdrag eller — om han inte är huvudarbetsgi- vare — med hänsyn till sociallagstiftningens arbetstagarbegrepp ändå är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Där problemen med arbetsgivare/arbetstagarebegreppet och-dettas bety- delse för skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter dock framför allt förekommer är i uppdragstörhållanden där den som vill ha ett arbete utfört hos sig saknar större erfarenhet som arbetsgivare eller uppdragsgivare. Uppdragsgivare av detta slag som under de senare åren särskilt kommit i blickpunkten är småhusägarna. Vid kontrollaktioner, som skattemyndigheterna har genomfört. har sålunda många småhusägare befunnits ha betalat ut ersättningar för arbeten på byggnaden eller tomten till uppdragstagare som av skattemyndigheterna och domstolarna bedömts ha utfört arbetet som arbetstagare. Följden har blivit att småhusägaren ålagts skyldighet att i efterhand betala de arbetsgivaravgifter som belöpt på ersättningen och i många fall har småhusägaren också ålagts betalnings- skyldighet på grund av underlåtenhet att göra skatteavdrag. Småhusägaren har i dessa fall sålunda också bedömts som huvudarbetsgivare.

De svårigheter som en småhusägare kan ha att bedöma ett uppdragsför- hållandes innebörd i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter har kommit i en än tydligare dager genom den uppgiftsskyldighet som småhus- och lägenhetsägarna åläggs enligt AUL. Småhus- och lägenhetsägarna är enligt denna lag skyldiga att lämna upp- gifter i självdeklarationen om vilka uppdragstagare som utfört arbete på fastigheten eller i lägenheten och om hur stora ersättningarna varit. Denna uppgiftsskyldighet innebär inte något principiellt nytt. Den har emellertid på ett annat sätt än skyldigheten att lämna kontrolluppgift och arbetsgivar- uppgift riktat uppmärksamheten på att en smähus- eller lägenhetsägare riskerar att bli bedömd som arbetsgivare och betalningsskyldig för skatt och arbetsgivaravgifter utan att han själv varit medveten om detta när han gav uppdraget.

Svårigheterna för en uppdragsgivare att med säkerhet bedöma sitt för— hållande till den som utför ett arbete åt honom sammanhänger givetvis med att arbetsgivare/arbetstagarebegreppet inte är detsamma enligt uppbörds- lagstiftningen som enligt sociallagstiftningen. Frågan om möjligheterna att åstadkomma ett enhetligt begrepp skall övervägas av socialavgiftsutred- ningen (S l981:04). Problemet synes emellertid för småhus- och lägenhets- ägarnas del inte kunna lösas enbart genom att ett enhetligt begrepp skapas. Det är därför önskvärt att nu på en enklare väg finna en sådan ordning, att en småhus- eller lägenhetsägare vid utbetalning av en uppdragsersättning så långt möjligt själv tillförlitligt kan bedöma om skyldighet att göra skat- teavdrag och betala arbetsgivaravgifter föreligger eller inte.

Jag återkommer till de här berörda förhållandena i det följande. Jag vill också förutskicka att en ordning med det angivna syftet enligt min mening bör anknytas till de uppdragsområden som är angivna i AUL. Jag har

• Sida 17
•  Original

Prop. '1982/83: 177 ' - 17

också funnit skäl att i detta sammanhang se över AUL:s bestämmelser på några punkter. Jag kommer vidare att föreslå vissa ändringar" i de bestäm- melser i UBL om skatteavdrag och överföring av skatt som får tillämpas i enlighet med överenskommelse med främmande stat.

2.1. Gällande ordning

Tillämpningen av bestämmelserna om beskattning av arbetsinkomster och om inbetalning av den skatt och de arbetsgivaravgifter som belöper på sådana inkomster bygger på en uppgifts- och redovisningsskyldighet för dem som betalar ut arbetsersättningarna. .

När det gäller beskattningen skall uppgiftsskyldigheten fullgöras genom att en s.k. kontrolluppgift lämnas till skattemyndigheterna senast den 31 januari året efter det år då utbetalningen gjordes. Kontrolluppgiften skall lämnas på särskild blankett och innehålla uppgifter om ersättningens stor- lek, mottagarens namn och postadress samt personnummer eller organisa- tionsnummer. Som huvudregel gäller att kontrolluppgift skall lämnas för varje betalningsmottagare som under året'fått en sammanlagd ersättning om minst 100 kr. Uppgift 'om de upplysningar som lämnas i kontrolluppgif- ten skall också sändas till betalningsmottagaren. '

Om den som betalar ut ersättningen är huvudarbetsgivare för motta— garen är han skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen enligt bestäm- melserna i UBL. Den utbetalda ersättningen och det innehållna skattebe- loppet skall i sådant fall redovisas i en s.k. uppbördsdeklaration. Om denna redovisning avser högst fyra betalningsmottagare skall för var och en av dessa också anges namn och personnummer.

Skyldighet att lämna uppgift för beräkning av arbetsgivaravgifter förelig- ger när den utbetalade ersättningen utgör lön till en hos utbetalaren an- ställd arbetstagare eller till någon som enligt sociallagstiftningen anses vara uppdragstagare. För att uppgiftsskyldighet i ett .sådant fall skall föreligga krävs dock att de ersättningar som under året betalts till en och samme mottagare uppgår till sammanlagt minst 500 kr. Den uppgift — s.k. arbets- givaruppgift — som utbetalaren då skall lämna till skattemyndigheterna" skall innehålla upplysning om storleken av de ersättningar som under året betalats ut till hans arbetstagare. Någon upplysning om till vem'ersättning- en eller ersättningarna betalats ut behöver däremot inte ges.

Skyldigheten att lämna kontrolluppgift och arbetsgivaruppgift gäller så-

' Förslag till sådana ändringar läggs inte fram i propositionen. Avsnitt 5 i lagrädSre- missen har därför uteslutits. . ' TZ—Riksdagen 1982/83. ) sara/._Nr 177

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 177 IS

lunda ersättningar som mottagaren enligt skattelagarna regelmässigt skall deklarera som inkomst av. tjänst. Kontrolluppgift eller arbetsgivaruppgift skall med något undantag inte lämnas i fråga om ersättning som betalas till någon för vilken ersättningen utgör intäkt av rörelse. Såvitt gäller kontroll- uppgiftsskyldigheten sammanhänger detta med att uppgifter för inkomst- beskattningen har ansetts mindre nödvändiga när det är fråga om betal- ningsmottagare som är bokföringsskyldiga. En allmän kontrolluppgifts- skyldighet beträffande uppdragsersättningar till rörelseidkare har vidare bedömts som administrativt svårhanterlig.

Behovet av uppgifter om utbetalningar till rörelseidkare har i stället tillgodosetts på så sätt, att den som bedriver jgrdbruk. skogsbruk eller rörelse eller innehar hyresfastighet, småhusfastighet eller bostadsrättslä— genhet ålagts skyldighet att på anmaning lämna uppgift om belopp som under viss- tid betalts ut till rörelseidkare. Att skyldigheten att lämna arbetsgivaruppgift inte gäller ersättningar till rörelseidkare beror på att de socialavgifter som skall betalas på sådana ersättningar utgår i form av egenavgifter och beräknas på grundval av de inkomster som rörelseidkaren redovisar i sin självdeklaration. '

Också skyldigheten enligt UBL att göra skatteavdrag och lämna upp- bördsdeklaration gäller ersättningar som mottagaren skall deklarera som inkomst av tjänst och uppbär som arbetstagare hos den som betalar ut ersättningen. För att en avdrags- och deklarationsskyldighet skall inträda enligt UBL krävs dock som redan nämnts något mer än ett arbetsgivare/ar- betstagareförhållande mellan utbetalaren och betalningsmottagaren. För- hållandet skall dessutom vara sådant att arbetsgivaren också är arbetstaga- rens huvudarbetsgivare. Så är enligt UBL:s bestämmelser fallet när arbets- tagarens sysselsättning hos arbetsgivaren är hans huvudsakliga arbetsan- ställning eller ersättningen från arbetsgivaren utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst.

2.2. Tillämpningen

Tillämpningen av bestämmelserna om kontrolluppgifter. skatteavdrag _ och arbetsgivaruppgifter medför regelmässigt inte några problem för en arbetsgivare som bara sysselsätter fast anställd personal. Det står då klart att det är fråga om arbetstagare för vilka han är huvudarbetsgivare. Med detta följer att skatteavdrag skall göras och att kontroll- och arbetsgivar- uppgifter skall lämnas. Om en sådan arbetsgivare låter arbeten utföras på sin arbetsplats av andra än sin egen fast anställda personal kan han där- emot få det svårt att med bestämdhet avgöra om den som utför arbetet (uppdragstagaren) skall anses vara arbetstagare hos honom eller har åtagit sig uppdraget som en självständig"rörelseidkare. Skulle han finna att upp- draget utförs i-ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande har han å andra sidan att bedöma om han — såvitt gäller skyldighet att göra skatteavdrag — också är att anse som huvudarbetsgivare.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83:177 ' ' 19

— En huvudarbetsgivare som underlåter att göra föreskrivet skatteavdrag kan åläggas betalningsskyldighet för arbetstagarens skatt. Den som,ger uppdraget (uppdragsgivaren) kan gardera sig mot risken att senare bli ålagd betalningsskyldighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag genom att låta uppdragstagaren visa vilken slags skattsedel han har — skattsedel på A-skatt eller B-skatt. Om uppdragstagaren har B-skattcsedel kan upp- dragsgivaren betala ut hela ersättningen utan risk för att bli betalningsskyl- dig. Visar uppdragstagaren att han har A-skattesedel eller företer han inte någon skattsedel alls riskerar uppdragsgivaren att bli ålagd betalningsskyl- dighet för det inte innehållna beloppet. om den lokala skattemyndigheten senare finner att han har varit att anse som huvudarbetsgivare för den som utfört arbetet. Vill uppdragsgivaren vara på den absolut säkra sidan måste han antingen göra skatteavdrag eller vända sig till den lokala skattemyn— digheten för att få uppgift om vilket slags skattsedel uppdragstagaren har. Visar det sig att denne har A-skattesedel kan uppdragsgivaren också be om besked, huruvida han skall anses vara huvudarbetsgivare eller inte. Om myndigheten förklarar att han inte kan anses vara huvudarbetsgivare kan han inte senare göras ansvarig för belopp som inte innehållits. Myndighe— tens besked är med andra ord bindande.

Uppdragsgivaren har sålunda" möjlighet att skaffa sig klarhet om sin skyldighet att göra skatteavdrag genom uppdragstagarens skattsedel eller genom att vända sig till den lokala skattemyndigheten. Uppdragstagarens skattsedel kan också ge honom en anvisning om vilken ställning uppdrags- tagaren skall anses ha med hänsyn till skyldigheten att betala arbetsgivar- avgifter. Har uppdragstagaren A-skattesedel kan uppdragsgivaren med ganska stor säkerhet utgå från att ett sådant arbetsgivare/arbetstagareför- hållande föreligger att han är "skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Om uppdragstagaren har en B-skattesedel har uppdragsgivaren inte sam- ma relativt fasta grund för bedömningen av sin avgiftsskyldighet. Uppvi- sandet av en B-skattesedel medför nämligen inga garantier för att upp- dragsgivaren inte vid en följande kontroll kan bli bedömd som arbetsgivare och skyldig att betala arbetsgivaravgifter på den utbetalade ersättningen. Förklaringen härtill är bl.a. att B—skattesedel under vissa förutsättningar kan utfärdas också för den som inte driver rörelse. Det är vidare inte ovanligt att någon. som bedrivit rörelse, upphör med denna och tar anställ- ning utan att anmäla förhållandet till den lokala skattemyndigheten. Han kan på så sätt ha kvar sin B-skattesedel under förhållandevis lång tid trots att han inte åtar sig uppdrag vid sidan av sin anställning i sådan omfattning att han kan ansesdriva sin uppdragsverksamhct yrkesmässigt.

Har uppdragstagaren utfört arbetet som ett led i en av honom bedriven rörelse skall han, som tidigare nämnts, själv betala sina socialavgifter i form av egenavgift. Begreppet rörelse definieras inte i sociallagstiftningen. För bestämmande av vad som avses med rörelse skall det skatterättsliga

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83: 177 20

begreppet rörelse vara vägledande; Med rörelse förstås således varje för- värvsverksamhet som —— utan att vara hänförlig till förvärvskällorna jord- bruksfastighet, annan fastighet eller tjänst — bedrivs yrkesmässigt. Det krävs att verksamheten utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet och i regel även vinstsyfte. Den närmare gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och rörelseidkare bestäms i rättspraxis. Detta får till följd att parterna i ett uppdragsförhållande ibland har svårt att vid avtalets slutande avgöra vem som skall betala socialavgifterna.

De svårigheter som en uppdragsgivare i vissa fall kan få att bedöma om arbetsgivaravgifter belöper på en uppdragsersättningen eller inte förstärks av att sociallagstiftningens och uppbördslagstiftningens arbetstagarebe- grepp inte är identiska. Sociallagstiftningens begrepp är något vidare. - Detta beror på att man i rättspraxis med hänsyn till denna lagstiftnings grunder och syften tillmäter olika omständigheter en något annan betydel- se än vad som är fallet när det gäller skattelagstiftningens arbetstagarebe- grepp. Exempel på sådana omständigheter är arbetets art. under vilka förhållanden det har utförts. sättet och grunderna för bestämmandet av ersättning. om den part som utför arbetet härigenom ådrar sig något ekonomiskt ansvar samt parternas ekonomiska och sociala situation. Följ- den har blivit att den som är arbetstagare enligt uppbördslagstiftningen regelmässigt bedöms vara arbetstagare också enligt sociallagstiftningen. medan den som är arbetstagare enligt sociallagstiftningen inte alltid anses vara arbetstagare också enligt uppbördslagstiftningen.

2.3 Behovet av förenklingar

Det säger sig självt att problemen med att avgöra vilken ställning cn uppdragstagare skall anses ha med hänsyn till bestämmelserna om skat- teavdrag. kontrolluppgifter och arbetsgivaravgifter kan bli särskilt besvär- liga förden som inte är företagare och van vid att betala ut löner eller andra ersättningar till fast anställd personal eller mer eller mindre tillfälliga uppdragstagare. Till denna grupp hör utan tvekan flertalet småhusägare.

De problem som tillämpningen av uppbörds- och sociallagstiftningens bestämmelser om skatteavdrag och socialavgifter kan medföra för arbets- givare och uppdragsgivare har uppmärksammats i olika sammanhang. Problemen" har särskilt ställts på sin spets i samband med skattemyndighe- ternas kontrollaktioner. I dessa har utbetalningar av bl.a. småhusägare till hantverkare befunnits ha varit ersättningar till personer som i enlighet med sociallagstiftningens bestämmelser ansetts'ha haft ställning som arbetsta- _ gare eller uppdragstagare hos småhusägaren. Småhusägare har också i många fall påförts arbetsgivaravgifter på ersättningar som myndigheterna fått kännedom om genom att'hantverkaren redovisat denna i sin självdek- laration som inkomst av tjänst. Det har i dessa situationer inte sällan varit fråga om fall då uppdragsgivaren haft full insikt om att ersättningen varit .

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 177 2l

inte bara en skattepliktig inkomst för uppdragstagaren utan också en" avgiftsgrundande ersättning för hans egen del. I många fall har dock avgiftsskyldigheten kommit som en överraskning för honom och medfört att han fått betala en mycket större ersättning för det utförda arbetet än han räknat med.

Problemen behandlades också i propositionen (1982/83111) om AUL. I denna berördes särskilt de nackdelar som följer med att man har olika arbetstagarbcgrepp på Skatte- och avgiftsområdena. Det framhölls att det ' skulle vara till stor fördel om skatterna och avgifterna beräknades på samma underlag och skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbets- givaravgifter bands till ett och samma arbetsgivare/arbetstagarebegrepp' eller till ett och samma lönebegrepp. Det förutsattes vidare att möjligheter- na till en sådan sammanjämkning skulle utredas. Som jag redan nämnt har socialavgiftsutredningen i uppdrag att överväga denna fråga i anslutning till sitt arbete med ett förslag till samordning av källskatte- och arbetsgivare- avgiftssystemen.

Det skulle innebära en förenkling och rationalisering om man kunde skapa ett gemensamt arbetsgivare/arbetstagarebegrepp på källskatte- och ' avgiftsområdena. En sådan lösning kan dock inte utan vidare förväntas helt undanröja nuvarande svårigheter för särskilt sådana uppdragsgivare som småhusägarna. Det skulle fortfarande finnas gränsdragningsfrågor, t.ex. om den utbetalda ersättningen för uppdragstagaren är att hänföra till inkomst av rörelse eller tjänst och i sistnämnda fall. om den är uppdragsta- garens huvudsakliga inkomst. .

Behovet av att en ordning snarast skapas som ger bl.a. småhusägarna en fast grund att själva bedöma ett uppdragsförhållandes innebörd med hän- syn till deras skyldighet enligt uppbörds- och sociallagstiftningen har-kom- mit att framstå som än mer angeläget i och med införandet av AUL. Ägare av småhus och lägenheter är enligt denna lag skyldiga att i sina självdekla- rationer lämna upplysning om till vem ersättning betalats ut för arbeten på fastigheten eller lägenheten och hur stor ersättningen har varit. Det är önskvärt att dessa kan följa en sådan ordning att de vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighet själva kan bedöma på vilka ersättningar arbetsgivarav- gifter skall betalas eller avdrag för skatt göras enligt UBL.

2.4. Begränsning av småhus- och lägenhetsägarnas betalningsskyldighet m.m.

2.4.1. Övervägande"

En småhus- eller lägenhetsägare som vill ha ett arbete utfört åt sig har åtskilligt att tänka på, Det gäller inte bara att få tag på någon som är villig att äta sig uppdraget och är kompetent att utföra det på ett tillfredsställan- de sätt mot en skälig ersättning. Han måste också göra klart för sig i vilken- form uppdraget skall utföras. med honom själv som arbetsgivare eller med

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 177 22

uppdragstagaren som självständig företagare. Skall han själv stå som ar- betsgivare och alltså vänder sig till någon som inte driver yrkesmässig verksamhet, blir han skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Under vissa förhållanden kan han också bli skyldig att göra skatteavdrag. Som arbetsgivare utsätter han sig också för risken att bli ansvarig om en olycka inträffar på arbetsplatsen. Det kan då komma att riktas stora ekonomiska anspråk mot honom.

Som synes är frågan om möjligheterna att skapa en sådan ordning att småhus- och lägenhetsägama så långt möjligt själva kan avgöra ett upp- dragsförhållandes innebörd av betydelse inte bara när det gäller skyldighe- ten att betala arbetsgivaravgifter eller att göra skatteavdrag. Att söka finna en ordning som skulle gälla också utanför socialavgifts- och uppbördsom- rådena ligger dock inte inom ramen för mina följande överväganden. En sådan samordnad lösning berör nämligen arbetsgivare/arbetstagarebegrep- pet i hela dess vidd och förutsätter särskilda överväganden.

Som jag har nämnt tidigare skall möjligheterna att åstadkomma ett så långt möjligt enhetligt begrepp utredas av socialavgiftsutredningen. Mitt syfte är därför nu bara att söka finna en lösning som gör det möjligt för en småhus- eller lägenhetsägare att senast vid utbetalningen av ersättningen bedöma vilka skyldigheter han har eller inte har i fråga om arbetsgivarav- gifter och skatteavdrag.

Som framhållits förut kan en uppdragsgivare'utgå från att han inte har någon skyldighet att göra skatteavdrag enligt UBL:s bestämmelser om uppdragstagaren skall betala B-skatt. Om detta kan han övertyga sig ge- nom att be uppdragstagaren visa upp sin skattsedel. Han får med andra ord när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag direkt ledning av en utfärdad handling. Problemet med hans möjligheter att bedöma om upp-. dragstagaren skall anses som arbetstagare hos honom enligt sociallagstift- ningens regler synes främst bottna just i att avgiftsskyldigheten inte på samma sätt är bunden till något faktiskt och påtagligt förhållande.

För de uppdragsgivare — framför allt rörelseidkare — som är skyldiga att göra skatteavdrag enligt AUL har motsvarande fråga lösts så att avdrag får underlåtas om uppdragstagaren på fakturan bl.a. angett att han är skyldig att betala B-skatt eller, om uppdragstagaren är juridisk person, uppgift om numret för hans registrering till mervärdeskatt och mervärdeskattens be- lopp. Denna ordning pekar på en utväg för att också lösa småhus- och lägenhetsägamas problem.

En uppdragstagare som är registrerad till mervärdeskatt för en viss verksamhet och för ett uppdrag i denna verksamhet debiterar mervärde- skatt gör detta regelmässigt i egenskap av rörelseidkare. Han är därvid enligt lagen (1968z430) om mervärdeskatt skyldig att på fakturan ange namn och adress, registreringsnumret till mervärdeskatt, ersättningen och mervärdeskattens belopp. I ett sådant fall är uppdragstagaren därför skyl- dig att betala socialavgifter i form av egenavgift på ersättningen för uppdra-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1982/83z—177 . ' 23

get. Någon skyldighet för uppdragsgivaren att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen föreligger inte. Det finns dock enligt sociallagstiftningen en möjlighet för parterna att i detta fall särskilt avtala om att uppdragsgivaren påtar sig avgiftsskyldigheten.

Det bör med utgångspunkt i här angivna förhållanden vara möjligt att införa en regel som i princip innebär ait sociala avgifter betalas i överens-* stämmelse med de förhållanden som parterna lagt till grund för sin uppgö- relse. Om uppdragsgivaren betalat sin ersättning för uppdraget mot en faktura som innehåller uppgift om att uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskatt och om mervärdeskattens belopp. bör uppdragsgivaren så- lunda utan risk för avgiftsskyldighet kunna utgå från att det är uppdragsta- garen som skall betala de sociala avgifterna i form- av egenavgift. Upp- dragsgivaren bör alltså i ett sådant fall vara fri från betalningsskyldighet, samtidigt som uppdragstagaren i stället är skyldig att i enlighet med sina uppgifter på fakturan betala sociala avgifter i form av egenavgift. Parterna bör å andra sidan liksom nu kunna särskilt överenskomma om att upp- dragsgivaren påtar sig avgiftsskyldigheten.

Den här angivna lösningen bygger som nämnts på att en uppdragstagare, som är registrerad till mervärdeskatt och debiterar sådan skatt på fakturan, regelmässigt utfört arbetet åt småhus- eller lägenhetsägaren i egenskap av rörelseidkare. Uppdragstagaren är emellertid därmed regelmässigt också skyldig att betala sin preliminära skatt själv i form av B-skatt och skall alltså inte vidkännas skatteavdrag. När en faktura innehåller uppgift om uppdragstagarens registrering till mervärdeskatt och mervärdeskattens be- lopp bör småhus- eller lägenhetsägaren därför också kunna utgå från att han inte kan bli betalningsskyldig på grund av att skatteavdrag inte gjorts.

Som framgått av vad jag sagt tidigare är innehavet av en B-skattesedel inte på samma sätt som en registrering till mervärdeskatt ett tecken på att innehavaren åtar sig sitt uppdrag i en av honom bedriven rörelse. För uppdragsgivaren — småhus- eller lägenhetsägaren —- är uppdragstagarens B-skattesedel f.n. bara en garanti för att han kan betala ut hela ersättningen utan risk för att senare bli betalningsskyldig på grund av att skatteavdrag inte gjorts. Visar det sig att uppdraget utfördes i ett arbetsgivare/arbetsta- gareförhållande står skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen fast.

När en hantverkare eller annan uppdragstagare visar sin B-skattesedel eller uppger att han har en sådan, torde detta emellertid av småhus- och lägenhetsägarna relativt allmänt uppfattas som ett bevis på att uppdragsta- garen själv svarar för betalningen av skatt och avgifter. En uppdragstagare som hänvisar till sin B-skattesedel torde vanligen också vilja att motparten skall se honom som ensam ansvarig för skatt och arbetsgivaravgifter. Jag bortser härvid självfallet från sådana fall där båda parterna är helt på det klara med att ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger o'ch B-skattesedeln därför bara åberopas som ett bevis på att skatteavdrag inte

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83:177 " _ 24

skall göras. Sådana fall är för övrigt av lättförklarliga skäl mindre vanliga ' när uppdraget gäller en småhusfastighet eller en lägenhet. En småhus- eller lägenhetsägare kommer inte så ofta i ett sådant förhållande till" den som utför ett arbete åt honom. att han kan anses vara dennes huvudarbetsgi- vare. . ,

De här angivna förhållandena talar enligt min mening för att en uppgift på fakturan om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt bör kunna ges samma effekt som en uppgift om registrering till mervärdeskatt m.m. En uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt bör med andra ord befria smähus- eller lägenhetsägaren inte bara från ansvarighet för uppdragstagarens skatt utan också från skyldighet att betala arbetsgi- varavgifter på ersättningen. För uppdragstagarens del bör uppgiften om B-skatt —— på samma sätt som en uppgift om mervärdeskatteregistrering — medföra skyldighet att räkna in ersättningen i underlaget för egenavgift. Vill parterna i det särskilda fallet åstadkomma en annan lösning, kan de med bindande verkan för de avgiftsdebiterande myndigheterna komma överens om att uppdragsgivaren påtar sig avgiftsskyldigheten. .

Det kan i och för sig ifrågasättas om inte den här redovisade ordningen skulle kunna göras tillämplig också på andra uppdragsförhållanden än sådana där uppdragsgivaren är en småhus- eller lägenhetsägare. Det står emellertid klart att en ordning som innebär att skyldigheten att betala sociala avgifter bestäms. av fakturans utformning inte kan göras generellt tillämplig utan ingående överväganden. En sådan prövning torde komma att ingå i socialavgiftsutredningens bedömning av möjligheterna att skapa ett så långt möjligt enhetligt. arbetsgivare/arbetstagarebegrepp. Den före- slagna ordningen bör därför nu begränsas till de klart avskiljbara uppdrags- förhållanden där en småhus- eller lägenhetsägare är updpragsgivare i fråga

' om arbeten på fastigheten eller lägenheten. '

2.4.2. Förslag

Jag föreslår i enlighet med det sagda. och efter samråd med chefen för socialdepartementet i de delar som förslaget rör socialavgifterna, följande.

En småhus- eller lägenhetsägare som ger ett uppdrag av det slag som anges i 4 % 1—3 AUL —— dvs. sådana uppdrag som skall redovisas i själv- deklarationen — skall med ledning av uppdragstagarens faktura själv kun- na bedöma om han kan betala ut sin ersättning utan risk för att senare bli ålagd betalningsskyldighet för uppdragstagarens skatt eller för arbetsgivar- avgifter. Om fakturan utöver sedvanliga uppgifter om uppdragstagarens namn och adress och ersättningens storlek innehåller antingen uppgift om mervärdeskatteregistrering och mervärdeskattens belopp eller uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt, skall småhus- eller lägen- hetsägaren sålunda kunna utgå från'att han inte är betalningsskyldig för sociala avgifter eller skatt som belöper på ersättningen. Skyldighet att betala sociala avgifter i form av egenavgift skall i stället åvila uppdragsta-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83: 177 ' 25

garen. Parterna skall dock kunna komma överens om att småhus- eller lägenhetsägaren övertar betalningsskyldigheten. Rätten att göra en över- enskommelse av detta slag måste emellertid begränsas något. Detta sam- manhänger med de ändringar av beloppgränserna för småhus— och lägen- hetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighet som jag föresläri det följande. Jag kommer strax att lämna en närmare redovisning för hur denna begräns- ning bör utformas. .!

Med den föreslagna ordningen följer att sociallagstiftningens bestämmel- ser om arbetsgivaravgifter i fortsättningen kan komma att tillämpas på en småhus- eller lägenhetsägare bara om fakturan har varken föreskrivna uppgifter om mervärdeskatt eller uppgift om B-skatt. Saknas dessa upp- gifter måste en småhus- eller lägenhetsägare räkna med att. uppdragsta- garen utför sitt arbete på fastigheten eller lägenheten under sådana förhål- . landen att arbetsgivaravgifter skall betalas. ] sådana fall har smähus- eller lägenhetsägaren sålunda regelmässigt skyldighet att lämna arbetsgivarupp- gift. Han måste då också på samma sätt som f.n. — och särskilt om uppdragets utförande sträcker sig över en längre tid — ta reda på om han kan anses vara huvudarbetsgivare eller inte, i varje fall om han vill undvika risken att bli ålagd betalningsskyldighet för underlåtenhet att göra skat- teavdrag.

Bestämmelseri enlighet med mitt förslag bör tas in i en särskild lag och utformas som undantag från dels skyldigheten att betala arbetsgivaravgif- ter enligt lagen om socialavgifter dels skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL.

Som jag har sagt tidigare skall en uppdragstagare som anger att han är registrerad till mervärdeskatt och debiterar sådan skatt vara skyldig betala" egenavgifter på ersättningen. Detta medför att ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpningen av bestämmelserna om-sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i Ia- gen ( 1962:381 ) om allmän försäkring. Jag föreslår att en bestämmelse med denna innebörd också tas in i lagen. Den bör enligt vad jag sagt förut kompletteras med föreskrift om att den inte är tillämplig om parterna träffat avtal om att uppdragstagaren skall anses som arbetstagare och småhus- eller lägenhetsägaren som arbetsgivare. '

En erinran om de föreslagna undantagsbestämmelserna bör slutligen tas in i lagen om allmän försäkring och i UBL. I den förstnämnda lagen bör sålunda anges att ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvs- arbete enligt den nu föreslagna lagen. Denna erinran kan lämpligen göras i ett nytt fjärde stycke i 20 kap. 2 &. I 39 ä 1 mom. första stycket UBL bör erinras om att den föreslagna lagen har föreskrifter om undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag.

Jag kommer i det följande att lämna en närmare redovisning för författ— ningsregleringen i den föreslagna lagen, som benämnts lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:?!72') m.m.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83: 177 26

3.1. Nuvarande ordning

Som jag har nämnt inledningsvis vill jag i förevarande sammanhang också se över AUL:s bestämmelser på några punkter. Dessa gäller den uppgiftsskyldighet som småhus- och lägenhetsägarna har enligt lagen. In— nan jag redovisar mina överväganden skalljag först lämna en kort redovis- ning för AUL:s bestämmelser i de delar som det nu är fråga om.

Småhus- och lägenhetsägarna har genom AUL ålagts skyldighet att i självdeklarationen lämna uppgift om till vem och med vilket belopp ersätt- ning betalats ut för vissa arbeten på fastigheten eller lägenheten. För att uppgiftsskyldighet skall föreligga krävs att ersättningen för uppdraget har uppgått till minst 500 kr. Småhus- och lägenhetsägarna har samtidigt befri- ats från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956z623). TL, om ersättning som skall uppges i självdeklarationen. Lik- som andra uppdragsgivare är småhus- och lägenhetsägarna däremot skyl- diga att också lämna arbetsgivaruppgifter om ersättningarna, om den som utfört uppdraget varit arbetstagare enligt sociallagstiftningens bestämmel- ser. '

De uppgifter som en småhus- eller lägenhetsägare skall lämna gäller. förutom ersättningens belopp, vissa identifieringsfakta. Uppgift skall så- lunda lämnas som uppdragstagarens namn. postadress och personnummer eller organisationsnummer. Om uppdragstagaren har ett särskilt regi- streringsnummer till mervärdeskatt kan dock detta anges i stället för 'något av de andra numren". En småhus-"eller lägenhetsägare som under ett beskattningsår inte betalat ut ersättning om minst 500 kr. till någon upp- dragstagare skall i stället avge en försäkran om detta. Denna försäkran skall också lämnas i självdeklarationen..

Underlåtenhet att i självdeklarationen lämna uppgifter om utgivna er- sättningar eller försäkran om att några uppgiftspliktiga ersättningar inte betalats ut medför att småhus- eller lägenhetsägaren påförs en avgift med 100 kr. Om uppgifterna eller försäkran inte heller lämnas efter anmaning utgår en ytterligare avgift med 200 kr.

3.2. Förslag angående beloppsgränserna m.m.

Den beloppsgräns på 500 kr. som gäller för småhus- och lägenhetsägar- nas uppgiftsskyldighet bör bl.a. ses mot bakgrund av att samma belopps- gräns gäller enligt socialförsäkringslagstiftningen i fråga om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och lämna arbetsgivaruppgift samt rätten att tillgodoräkna en ersättning som sjukpenninggrundande inkomst och pen- sionsgrundande inkomst.

Valet av beloppsgräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyl-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83: 177 . . 27 dighet har emellertid inte gjorts med särskild tanke på de fördelar som en gemensam beloppsgräns på de olika områdena i och för sig kan innebära. Det är naturligtvis alltid en fördel för de uppgiftsskyldiga om deras åliggan- den så långt som möjligt följer enhetliga bestämmelser. 1 den departe- mentspromemoria (DSB 1980: 10) som låg till grund för propositionen med förslag till AUL hade en högre beloppsgräns valts. nämligen ] 000 kr. Bakom beloppsgränsen på 500 kr. både för skyldigheten att göra skatteav- drag och för skyldigheten att lämna uppgift i självdeklarationen låg framför allt önskemål om att också mindre uppdrag skulle täckas av den nya lagstiftningen. '

Jag anser också för egen del att en beloppsgräns på 500 kr. kan vara lämpligt avvägd när det gäller rörelseidkares och andra liknande uppdrags- givares skyldighet att göra skatteavdrag enligt AUL. Jag bedömer den däremot som onödigt låg som gräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet. Redan en mindre höjning bör medföra en inte obetydlig lättnad i uppgiftslämnandet. Jag föreslår att man bestämmer beloppsgrän- sen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet till I 000 kr.

Det skulle som jag har sagt innebära fördelar för de uppgiftsskyldiga om beloppsgränserna var gemensamma på de olika områdena. Detta leder till frågan om det är möjligt och lämpligt att i nu förevarande sammanhang höja också sociallagstiftningens beloppsgräns på 500 kr. till 1000 kr. Jag vill då först erinra om de överväganden som gjorts tidigare i denna fråga.

Beloppsgränsen var på sociallagstiftningens område tidigare 300 kr. Nuvarande beloppsgräns på 500 kr. infördes enligt förslag i prop. l972: 108. Föredraganden gav därvid vissa principiella synpunkter på systemet. Han framhöll sålunda, att det fanns välgrundade skäl att ha en fast beloppsgräns men att det därmed var ofrånkomligt att gränserna gång efter annan måste höjas på grund av inkomst- och kostnadsutvecklingen. Han erinrade emel- lertid samtidigt om att höjningar av minimibeloppet kunde få konsekvenser för beräkning av pensionsgrundande inkomst för arbetstagare med många kortare anställningar, som måste beaktas. Den fasta beloppsgränsen borde därför få gälla en längre tid. För detta talade också enligt föredragandens mening att det blir lättare för arbetsgivare och försäkrade att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter i det enskilda fallet.

Frågan om en ytterligare höjning av beloppsgränsen diskuterades senare i prop. 1980/81 :178 i samband med behandlingen av ett förslag om förenk- lade regler för socialförsäkringsavgifterna. Vad som därvid särskilt över- vägdes var ett förslag från några remissinstanser om en höjning av belopps- gränsen för avgiftsskyldighet till 1000 kr. Föredraganden framhöll för sin del att en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet ofrånkomligen skulle aktualisera en motsvarande höjning på förmånssidan. En sådan inskränkning av möjligheterna att förvärva förmåner som detta skulle innebära var hon dock inte då beredd att förorda och ansåg sig därför inte

• Sida 28
•  Original

Prop. [982/83: 177 - _ ' 28 i

kunna biträda förslaget. Det kunde emellertid enligt hennes mening finnas anledning att på nytt behandla frågan i ett senare sammanhang.

För egen del fårjag i denna fråga anföra följande. .Jag har nyss föreslagit att beloppsgränsen för småhus- och lägenhets- ägarnas skyldighet enligt AUL att lämna uppgifter om uppdragsersättning- ar i självdeklarationen höjs från 500 till 1000 kr. För att de olika systemen skall kunna fungcra på ett så rationellt och lättillämpligt sätt som möjligt för de uppgiftsskyldigas del. krävs enligt min mening att beloppsgränsen enligt AUL är samordnad med beloppsgränsen för småhus- och lägenhets— ägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet beträffande arbetsgivareavgifter. Dessa beloppsgränser bör därför också höjas från 500 till 1000 kr.

Som föredragandcn framhöll i prop. l980/81 : 178 aktualiserar en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet frågan om en motsvarande juste- ring av beloppsgränsen på förmånssidan. Jag anser också för egen del att en generell höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet förutsätter en motsvarande generell höjning på förmånssidan. Om man i.enlighet med mitt förslag nu begränsar en höjning på avgiftssidan till småhus- och lägenhetsägarnas avgiftsskyldighet för ersättningar enligt AUL blir situa- tionen dock en annan. En höjning på förmånssidan bör då avse bara sådana ersättningar som småhus- och lägenhetsägarna i princip är uppgiftsskyldiga för enligt AUL.

Jag ställer mig emellertid ytterligt tveksam till att föreslå en inskränkning av rätten till pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst i frå- ga om vissa typer av arbetstagarersättningar. Det gäller i praktiken bara ersättningar mellan 500 och l000 kr. som småhus- och lägenhetsägare betalat ut till personer med A-skattesedel.-Möjligheten att förvärva förmå-

ner bör vara lika för alla arbetstagare och överväganden om en höjning av beloppsgränsen på förmånssidan bör i enlighet med vad jag sagt tidigare också omfatta beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. Frågan om en generell höjning kräver dock enligt min mening överväganden och ställningstagan- den som bör göras inom ramen för sociallagstiftningen. Frågor av sådan karaktär prövas f.n. av socialavgiftsutredningen. 1 utredningens arbete ingår också att pröva vilka belöppsgränser som bör gälla för uppgifts- och redovisningsskyldigheten. Det synes därför lämpligt att anknyta ställnings- taganden i fråga om en generell höjning av beloppsgränserna på förmåns- och avgiftssidorna till övervägandena i anledning av socialavgiftsutred- ningens kommande förslag.

Mitt förslag om en höjning av beloppsgränsen för småhus- och lägen- hetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet beträffande arbetsgivaravgif- terna bör alltså ses som en provisorisk lösning för att snarast möjligt förenkla småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftslämnande. Jag anser näm- ligen att det finns anledning att överväga en generell höjning av belopps- gränserna och att det bör vara möjligt att genomföra en sådan justering

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83: 177 - '. ' ' 29

redan i. Samband med att ett nytt system för uppbörd av arbetsgivaravgifter börjar tillämpas. Avsikten är att detta skall ske vid ingången av år 1985.

Jag—föreslår sålunda och efter samråd med chefen för socialdepartemen- tet. att beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet höjs från nuvarande 500 till 1000 kr. Ett genomförande av förslaget kräver ändringar och tillägg i5 & lagen (1959:552) om-uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (l981:69l) om socialavgifter samt i Zkap. 4 & lagen (19812691) om socialavgifter. .

För att ytterligare-förenkla småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyl- dighet vill jag också föreslå vissa lättnader i skyldigheten att lämna kon- trolluppgift enligt taxeringslagen (l956:623). TL. F.n. behöver kontroll- uppgift inte lämnas om ersättning, som småhus- eller lägenhetsägaren är skyldig att uppge i sin självdeklaration enligt bestämmelserna i AUL. Jag föreslår att man i förenklingssyfte nu går ytterligare ett steg och undantar småhus- och lägenhetsägarna från TL:s föreskrifter om kontrolluppgifter också i fråga om ersättningar för vilka uppgiftsskyldighet i princip förelig- ger enligt AUL men som ligger under den föreslagna beloppsgränsen på 1000 kr. Undantag måste dock även i fortsättningen göras i fråga om ersättningar på vilka avdrag för skatt har gjorts. En kontrolluppgift behövs då för att "det innehållna skattebeloppet skall kunna krediteras på rätt sätt. Förslag till ändring av 37 5 1 mom. TL har upprättats i enlighet härmed. Samtidigt har en mindre redaktionell ändring gjorts.

Jag vill i anslutning till de nu redovisade förslagen också föreslå en annan förenkling. Jag tänker då på småhus- och lägenhetsägarnas skyldig- het att lämna uppgift om uppdragstagarens personnummer eller organisa- tionsnummer. Det bör enligt min mening vara tillräckligt att uppgift lämnas om updragstagarens namn och postadress. Båda dessa uppgifter finns i allmänhet på en faktura. Om kravet på uppgift om nummer slopas kan småhus- och lägenhetsägarna därför regelmässigt fullgöra sin uppgiftsskyl- dighet utan att behöva be uppdragstagaren om ytterligare upplysningar. Till författningsregleringen återkommerjag i det följande.

3.3. Förslag angående bestämmelserna om försäkran

Som har framgått av min tidigare redogörelse för nu gällande bestämmel- ser i AUL skall en småhus- eller lägenhetsägare, som under beskattnings- året inte betalat ut ersättning om minst 500 kr. till någon uppdragstagare, avge en särskild försäkran om detta i självdeklarationen. Jag har föreslagit att beloppsgränsen i AUL höjs till 1000 kr.

Ordningen med försäkran är avsedd att ge uppgiftsskyldigheten en tyngd som setts som önskvärd bl.a. med tanke på de ekonomiska konsekvenser som ett oriktigt uppgiftslämnande kan medföra för uppgiftslämnarenul ordningen med försäkran har också byggts in vad som skulle kunna kallas .en skyddsregel. En småhus- eller lägenhetsägare. som inte lämnat föreskri—

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/83: 177 30

ven uppgift om de ersättningar som han betalat ut och inte heller avgett någon försäkran. kan sålunda inte åläggas någon ekonomisk ansvarighet om han inte först anmanats att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Denna ordning kan självfallet ha ett värde genom att den ställer uppgifts- lämnaren inför nödvändigheten av ett ställningstagande. Den leder emel- lertid samtidigt till krav på ett särskilt uppgiftslämnande från alla dem som inte betalat ut några uppgiftspliktiga ersättningar. Denna grupp torde för övrigt bli inte obetydligt utvidgad om beloppsgränsen höjs i enlighet med mitt förslag från 500 till 1000 "kr. Till detta kommer att en ordning med försäkran av detta slag kräver administrativa insatser från skattemyndighe- ternas sida som kan visa sig bli betydande. En sådan utveckling är inte önskvärd med tanke på de krav som ställs på tillgängliga resurser inom andra områden i skatteadministrationen.

Enligt min bedömning har ordningen med försäkran inte sådant värde för uppgiftslämnarna eller sådan betydelse för ett riktigt uppgiftslämnande att den uppväger de administrativa nackdelarna. Jag föreslår därför att den slopas. En förutsättning för detta är dock att småhus- och lägenhetsägarna får en tillfredsställande information'om vikten av att _uppgiftspliktiga er- sättningar redovisas. Också mina tidigare förslag kräver att riksskattever- ' ket går ut med en ny broschyr, som bör innehålla information också om småhus— och lägenhetsägarnas skyldighet enligt bestämmelserna om kon- trolluppgifter och arbetsgivaruppgifter. Mitt förslag förutsätter också vissa kompletteringar av deklarationsblanketten. Det ankommer på riksskatte- verket att besluta om detta.

Vilka följdverkningar mitt förslag får i fråga om vissa andra bestämmel- ser i AUL kommerjag strax att redogöra för.

4.1. Lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (l953:272) m.m. '

lå

Som jag har sagt i den allmänna motiveringen bör lagens bestämmelser gälla ersättningar för uppdrag av det slag som småhus- och lägenhets- ägarna i princip är skyldiga att redovisa i sina självdeklarationer. Bestäm- melserna om att betalningsskyldighet för uppdragstagarens skatt eller för arbetsgivaravgifter inte föreligger, om fakturan innehåller vissa uppgifter, skall sålunda gälla oberoende av om ersättningen ligger under eller över den beloppsgräns som fastställts för uppgiftsskyldigheten. i enlighet här- med bestäms lagens tillämplighet i förevarande paragraf genom en hänvis- ning till 8 & första stycket AUL.

Jag—vill framhålla att i lagen används inte uttrycket småhus- eller lägen-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1982/83: 177 _ ' 3l

hetsägare utan beteckningen småhus- eller lägenhetsinnehavare. Denna synes lagtekniskt bäst täcka de uppgiftsskyldiga som a'vses i 8 & AUL.

25

I första stycket anges vilka uppgifter som skall finnas på fakturan för att småhus- eller lägenhetsägaren skall kunna vara helt säker på att inte behöva riskera att i efterhand bli ålagd betalningsskyldighet för skatt eller arbetsgivaravgifter. Först och främst skallen fakturas sedvanliga uppgifter om utställarens namn och postadress samt ersättningens belopp finnas. I övrigt förutsätts att det finns uppgift antingen om uppdragstagarens regi- streringsnummer till mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp eller om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt.

Andra stycket innehåller den föreslagna bestämmelsen om att uppdrags- tagaren är skyldig att betala egenavgifter för ersättningen när småhus- eller lägenhetsägaren frigörs från sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgif- ter på grund av att fakturan har uppgifter om mervärdeskatt eller om skyldighet för uppdragstagaren att betala B-skatt. I detta stycke har också tagits in en bestämmelse om att ersättningen vid tillämpningen av föreskrif- terna om sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst i lagen om allmän försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete.

Enligt lagen om allmän försäkring kan parterna i ett uppdragsförhållande i vilket ersättningen utgör inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet för uppdragstagaren överenskomma om att ersättningen i stället skall anses som inkomst av anställning. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och uppdragsgivaren som arbetsgivare. Det torde vara ovanligt att en överenskommelse av detta slag ingås mellan en uppdragsta- gare och en småhus- eller lägenhetsägare. Möjlighet att ingå en sådan överenskommelse bör dock finnas och bestämmelse om detta har tagits in i tredje stycket. Som jag har'nämnt förut måste dock tillämpningsområdet för sådana överenskommelser begränsas i någon mån. Om detta får jag anföra följande.

Jag har förut föreslagit vissa justeringar av beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighet. Detta medför att parterna i de uppdragsförhållanden som lagen gäller kan sätta avgiftsreg- lerna ur spel när en ersättning ligger över beloppsgränsen för egenavgift men under den särskilda beloppsgränsen för arbetsgivaravgift. En över- enskommelse om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning medför då att varken egenavgift eller arbetsgivaravgift utgår. En sådan möjlighet till överenskommelser skulle kunna utnyttjas systematiskt av vissa rörelseidkare m.fl. för att undgå egenavgifter. Den förut redovisade bestämmelsen i tredje stycket om överenskommelsefallen har därför utfor- mats så att den bara blir tillämplig när ersättningen är så stor — dvs. minst 1000 kr. — att arbetsgivaravgift skall betalas för den. '

• Sida 32
•  Original

Prop. 1982/83: 177 32

3ä

Både UBL och AUL innehåller bestämmelser om vad som i straffrätts- ligt hänseende skall gälla om en skattskyldig eller en uppdragstagare upp- såtligen eller av' grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för hans skyldighet att betala skatt eller vidkännas avdrag för skatt. ] sådana fall döms till böter om det inte är fråga om ringa fall. En bestämmelse av detta slag bör finnas också i nu förevarande lag med tanke på betydelsen av att de uppgifter som uppdragstagaren lämnar på fakturan om mervärdeskatteregistrering eller om skyldighet att betala B-skatt är riktiga. Den föreslagna paragrafen har utformats i enlighet härmed. '

4.2. AUL

Dejusteringar somjag har föreslagit i AUL innebär l. att beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyl- dighet höjs från 500 kr. till 1000 kr.,

2. att kravet på uppgift om uppdragstagarens personnummer eller or- ganisationsnummer slopas.

3. att en småhus- eller lägenhetsägare som inte till någon uppdragsta- gare betalat ut 1000 kr. eller mer inte skall behöva avge försäkran om detta.

De ändringar som förslaget föranleder redovisas i det följande under resp. paragraf. '

85

Justeringarna enligt l—3 medför bl.a. att bestämmelsen om försäkran i andra stycket utgår. Slopandet av kravet på personnummer eller organisa— tionsnummer har kombinerats med en uttrycklig bestämmelse om att regi- streringsnummer till mervärdeskatt skall anges, om numret finns på faktu- ran.

95

Slopandet av försäkran medför att 9 & bara behöver innehålla föreskrift ' om anmaning då ofullständig uppgift lämnas av en småhus- eller lägenhets- ägare. Lämnas inte någon uppgift alls skall inte någon upplysning avkrävas småhus- eller lägenhetsägaren.

105

Nuvarande avgiftsbestämmelser behövs inte av de skäl som angetts vid 9 &. Paragrafen kan därför utgå.

Bä

Slopande av försäkran medför att bestämmelse bara behövs för de fall då

• Sida 33
•  Original

Prop. 1982/83: 177 33

småhus- eller lägenhetsägaren lämnat en oriktig uppgift eller förtigit att han utgett ersättning till en uppdragstagare. Första stycket har ändrats i enlig- het med detta. Andra stycket kan därmed utgå.

265

Slopandet av försäkran medför att bestämmelse bara behövs för de fall som angetts vid l3 s. Första stycket har ändrats i enlighet med detta.

8. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

9. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' ] bilagan har uteslutits förslagen under 2. 3 och 5. Förslagen är såvitt nu är i fråga likalydande med dem som är fogade till propositionen.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1982/83: 177 35

Bilaga De remitterade lagförslagen

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1982/83: 177 42

Utdrag FlNANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-06-02

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. .Peterson. Anders- son, Rainer. Boström. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson och Thunborg.

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhets- ägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet

] Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

1. lag om undantag från'vissa bestämmelser i uppbördslagen (l953:272) m.m..

2. lag om ändring i uppbördslagen ("1953:272).

3. lag om ändring i taxeringslagen(1956:623),

4. lag om ändring i lagen (1959:55'7) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981 :691) om socialavgifter, '

5. lag om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. I lagrådsremissen ingick förslag till vissa justeringari UBL:s bestämmel- ser om skatteavdrag m.m. vid tillämpning av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat. Frågan om sådana justeringar bör enligt min mening övervägas ytterligare och jag ämnar återkomma till detta i ett senare sammanhang.

1 fråga om den föreslagna lagstiftningen i övrigt har lagrådet förordat vissa jämkningar av redaktionell natur. Dessa avser den föreslagna lagen

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 maj 1983.

• Sida 43
•  Original

Prep. 1982/83: 177 43

om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (l953:272) m.m. samt förslagen angående lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1981:691) om socialav- gifter. Jag föreslår att förslagen jämkas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Den förstnämnda lagen och AUL" bör enligt min mening komplet- teras i ett annat avseende. Om detta får jag anföra följande.

Avgift enligt 1 eller 2 ålagen (1982:423) om allmän löneavgift ingår inte i begreppet arbetsgivaravgift resp. egenavgift men bör vid tillämpningen av den föreslagna lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördsla- gen (1953z272) m.m. och 20 li AUL jämställas med dessa avgifter. Detta förutsätter tillägg i de båda lagarna. Jag föreslår att en sådan komplettering görs. 2 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.