om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
Regeringens proposition
1982/83: 44
om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål; beslutad den 4 november 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME
OVE RAINER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall få fortsatt giltighet till utgången av år 1983.
| Riksdagen 19821/83. 1 saml. Nr 44
Prop. 1982/83: 44 to Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm-
melser om tvångsmedel i vissa brottmål
Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1981: 1291) gäller till utgången av år 1982, skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1983.
: Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-11-04
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter-
son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg.
Föredragande: statsrådet Rainer
Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm-
melser om tvångsmedel i vissa brottmål
I Inledning
Bestämmelser om tvångsmedel vid beivran av brott finns, förutom i
rättegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmel-
ser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB, bl. a. med avseende på möjligheterna till telefonavlyssning. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1982 (prop.
1981/82:55, JuU 25, rskr I 11, SFS 1981: 12910).
Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06) har till uppgift att utarbeta en permanent reglering som ersätter bl.a. 1952 års lag. Kommittén väntas
avge ett delbetänkande inom det närmaste året. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete har fråga uppkommit om ytterligare förlängning av
giltigheten av denna lag. i
Sammanfattande redogörelser för behandlingen av frågan om den framtida regleringen av telefonavlyssning och vissa andra tvångsmedel och för tvångsmedelskommitténs direktiv (Dir 1978:57) finns intagna i prop. 1979/80:49. I sammanhanget kan nämnas att lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. upphört att gälla vid utgången av juni 1981 med anledning av de ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) resp. lagen (1960: 418) om straff
för varusmuggling som har beslutats av riksdagen under 1980/81 års riks-
möte (prop. 1980/81:76. JuU 25, rskr 211, SFS 1981:226 och 227). Förutsättningarna för telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika regleras numera i 27 kap. RB.
2 Gällande ordning
RB innehåller som nämnts regler om användning av tvångsmedel under förundersökning. Bestämmelserna kännetecknas allmänt av en strävan att begränsa användningen av tvångsmedel till fall då misstanke om mera
allvarlig brottslighet föreligger. I 27 kap. finns bestämmelser om bl.a. beslag och telefonavlyssning. Enligt 27 kap. 2§ andra meningen RB krävs för beslag av vissa skriftliga meddelanden att det är fråga om brott för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. I 27 kap. 98 RB finns bestämmelser som ger cn domstol möjlighet att förordna om kvarhållande av postförsändelse m. m. Enligt 27 kap. 168 RB får en domstol lämna tillstånd till telefonavlyssning när någon kan skäligen misstänkas för brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år..Som förutsättning gäller dessutom att
åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet fär avse samtal till och från en telefonapparat som innehas av den misstänkte celler eljest kan antas komma att begagnas av honom.
Tillstånd till telefonavlyssning skall gälla viss tid. högst en vecka, från
den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Om misstan-
ken gäller grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika, får
tillståndet meddelas för högst en månad.
Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyssnats gäller bestämmelserna i 27 kap. 12§ första stycket RB om undersök-
ning och granskning av enskild handling. Detta innebär bl. a. att uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än domstolen, undersök-
ningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eler annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efter anvisning av domstolen. undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 168 RB följer slutligen att uppteckningen, i den mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart förstöras.
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i förhållande till RB utvidgade möjligheter till användning av tvångsmedel under förundersökning.
Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grövre brott, kan ett skriftligt meddelande
som avses i 27 kap. 2§ andra meningen RB tas i beslag, även om det för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (3 §). Förordnande om kvarhållande av en postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 98 RB kan i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklaga-
ren (4§). Beträffande telefonavlyssning gäller att tillstånd härtill får lämnas, även om det för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får expediering av samtal till
och från en apparat. som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas
av den misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas från telefonanstalt om samtal som har expe-
dierats eller beställts till och från apparaten. Beslut om en sådan åtgärd
meddelas av domstol. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning elter annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsle-
daren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åtgärden
(5§). Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos domstolen, som har att skyndsamt pröva ärendet
(65). | |
1952 års lag ger även möjlighet till förlängning av den tid inom vilken häktningsframställning enligt 24 kap. 12§ RB skall inges till domstolen (2 §).. Beslut om sådan förlängning meddelas av justitiekanslern.
1 detta sammanhang kan erinras om lagen (1975:1360) om tvångsåtgär-
der i spaningssyfte i vissa fall. Enligt denna lag, som gäller till utgången av
år 1982, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t.ex. telefonavlyssning tillgri-
pas, när åtgärden är påkallad för att utröna om en terroristorganisation planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Regeringen har nyligen i prop. 1982/83:46 föreslagit att
giltighetstiden för lagen förlängs till utgången av år 1983.
3 Rikspolisstyrelsens skrivelse
I skrivelse den 27 oktober 1982 till justitiedepartementet har rikspolisstyrelsen (RPS) anfört att 1952 års lag är av grundläggande betydelse för den brottsbeivrande verksamhet som RPS:s säkerhetsavdelning bedriver samt att lagens bestämmelser sedan tillkomsten har utgjort stöd för tvångs-
åtgärder i ett stort antal fall. Enligt RPS är det för säkerhetsavdelningens
fortsatta verksamhet direkt avgörande att lagens giltighetstid förlängs till
dess motsvarande bestämmelser kan tas in i RB.
4 Föredragandens överväganden
1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1982. I likhet med RPS anser jag att lagens
giltighetstid bör förlängas i avvaktan på resultatet av tvångsmedelskom-
mitténs arbete på en permanent reglering av de möjligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligt lagen. Giltighetstiden bör nu lämpligen
förlängas till utgången av år 1983. Frågan om förlängning är enligt min mening inte av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande är påkallat.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982