Prop. 1983/84:68

om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m.m.

Regeringens proposition 1983/84: 68

om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m.;

beslutad den 4 november l983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME KJ ELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om en ändring av bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader. Ändringen rör vissa skattskyldiga som är anställda vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen. Enligt nu rådande ordning medges normalt inte avdrag för ökade levnadskost- nader med belopp motsvarande uppburet traktamente under längre tid än två år vid arbete på samma anläggningsarbetsplats utanför den vanliga verksamhetsorten. I propositionen föreslås att de även efter tvåårsperio- den skall medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade prin- ciper. Bestämmelsen föreslås gälla under ett övergångsskede och tillämpas endast vid 1984 och [985 års taxeringar.

Prop. 1983/84: 68

En annan fråga som tas upp i propositionen gäller avdraget för kostnader- för resor med bil mellan bostad och arbetsplats när bil används i tjänsten. Det föreslås ett förtydligande av de krav som gäller för att sådant avdrag skall medges. Förslaget innebär även en viss uppmjukning av vad som följer enligt nu gällande regler. De nya reglerna föreslås i huvudsak bli tillämpliga första gången vid l984 års taxering. Samtidigt föreslås viss ändring av beräkningsgrunderna för avdraget för bilkostnader vid resor mellan bostad och arbetsplats. Denna ändring föreslås tillämpas fr.o.m. 1985 års taxering.

Vidare föreslås en teknisk ändring i fråga om avdrag för skyddsutrust- ning och skyddskläder fr. 0. m. 1984 års taxering.

Slutligen föreslås en bestämmelse om att vattenförorcningsavgift enligt lagen (l980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skall anses utgöra en icke avdragsgill kostnad.

l Riksdagen [983/84. ! saml. Nr 08

Prop. 1983/84: 68

|.)

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att Ztls' samt punkterna 3. 4 och 5 av anvisningar- na till 335 kommunalskattelagen (19281370) skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvurunde lydelse Färm/(Igen lydelse 20 s'

Vid beräkningen av inkomsten frän särskild förväerkälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe- hållande avräknas frän samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brul- mimäkt). som har inllutit i förvå'trvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag. som inte utgör sädan omkostnad. ändä skall avräknas i vissa fall och inräknas i hruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 s" 3 mom.

Avdrag fär inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. sä— som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushäll:

kostnaderi samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt I9s':

värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 är:

ränta pä den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för— värvsverksamhet:

svenska allmänna skatter: kapitalavbetalning pä skuld: avgift enligt 8 kap. stttdiestödslagen (1973: 3491: avgift enligt lagen (1972:4351 om överlastavgift: avgift enligt lagen (1976:6661 om päföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.:

avgift enligt 99 a s utlänningslagen( 19811: 3761: avgift enligt 26 & arbetstidslagen( 19821673); straffavgift enligt 8 kap. 7 ä tredje stycket rättegängsbalken: belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75s uppbörds- lagen ( 1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger pä grund av underlätenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar:

avgift enligt lagen (1976: 2116) om felparkeringstwgift: överförbrukningsavgil't enligt ransoneringslagen(1978: 268):

vallen/ört:l't'ltingxut'gi/i ('N/igt lu- gt'n (”NU:—124) om åtgärder nm! t'uln'ltli'irurening _li'fill _fllrlvt: : ränta pä lättat kapital till den del räntan täcks av sadant statligt bidrag som aVses i punkt 7 av '.tnvisningarna till 24 :$: kapitalförlust m. m. i vidare män än som fär ske enligt ms. (Se vidare anvisningarna.)

' Senäslc lydelse 1933: 1208.

Prop. 1983/84: 68 3

Nuvarande [vale/se

_ Föreslagen lydelse Anvisningar

till 33 ä

3.3 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verk- samhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden. som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund. att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. såsom för hotellrum. ökad kostnad för föda o.s.v. Därest i tjänst. som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 s'. anvisats särskild ersättning för kostnaderna. får avdrag dock icke äga rtrm. Hava jämlikt 25 & första stycket 3) taxeringslagen traktamentser- sättningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt. må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall. där den skattskyldige icke visar större ök- ning. anses hava uppgått till ett be- lopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (trakta- mente). dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta styc- ke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riks- skatteverket fastställer för varje ka- lenderår ett belopp (normalbe- lopp) motsvarande största nor- mala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. l—lar resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som mot- svarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum trtan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp. när förrättningen varat rner än tio timmar i följd. samt två tiondels normalbelopp. när förrättningen el- jest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd. skall från och med det sex- tonde dygnet säsom största nor- mala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe- loppet. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som

: Senaste lydelse 1970: 915.

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall. där den skattskyldige icke visar större ök- ning. anses hava uppgått till ett be- lopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (trakta- mente). dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta styc- ke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riks- skatteverket fastställer för varje ka- lenderår ett belopp (normalbe- lopp) motsvarande största nor- mala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som mot- svarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp. när förrättningen varat mer än tio timmar i följd. samt två tiondels normalbelopp. när förrättningen el- jest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma en längre tid än 15 dygn i följd. skall från och med det sex- tonde dygnet såsom största nor- mala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe- loppet. Vid 1984 ()(/1 [985 års taxe- ringar skall för skattskyldig som unc/er anställning vid företag inom

Prop. 1983/84: 68 Nuvarande lydelse

beräknats i enlighet med vad nu sagts. skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst trnder beskattningsåret: dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd pä en och samma ort eller trnder förrättning ä utrikes ort levnadskostnadsökning- en må beräknas för varje för-ätt- ning för sig.

Ii't'ireslulg'e/t lydelse

h_vggnm/s— or'lr anläggningsbran- .se/ren _lirrtlä/zande Ira/t sin arbets— plats förlagd till en ue/r samma ort utan/är den vanliga r'erksam/retsor- ten under längre tid än två arg/är tid diire/ter säsmn sliirsta normala äk- ning i levnadskrrst/raden anses ett belopp motsvarande den del av nor/nalbeluppet som avser kust vid _fi't'rrt'iltning sont pägtitt längre tid

än I5 d_vgn ökar met/faktisk kust- nad jär logi pä arbetsrn'ten. Vill skattskyldig visa att kostnadsök- ningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad rrtr sagts. skall ut- redningen avse hans samtliga för- rättningar i nämnda tjänst trnder be- skattningsåret: dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostna- den frän och med det sextonde dyg- net i följd pä en och samma ort eller under förri'rttning ä trtrikes ort lev- nadskostrradsökningen mä beräk- nas för varje förri'rttning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart pä den grund. att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den. där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig pä annan ort än den. där han har tjänst eller anställning. eller antagit arbete. som skall utföras pä annan ort än den. där han är bosatt. är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag rnedgives dock för det fall. att ansti'rllningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas ä llera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrägasi'rttas. att den skattskyldige skall avllytta till den ort. dä" arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregäendc stycke sägs äger skattskyldig. som pä grtrnd av sitt arbete bosatt sig pä annan ort än den där hans familj är bosatt. därest det med avseende pä makes förvärvsverksamhet. svårighet att anskaffa farniljchostad eller annan därmed jämförlig omständighet ickc skäligen kan ifrägasättas. att familjen skall avllytta till den skattskyldiges bostadsort. ätnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föran- ledes av den skilda bosättningen. ()m häda makarna äro berättigade till sådant avdrag. skall. där makarna ej överenskommit om annan fördelning. det sammanlagda avdraget tillkomma dent med hälften var. Vad här sagts skall. sävitt avser makar. icke äga tillämpning i fall som i 52 ;" 2 mom. sägs.

4.3 Även för det fall. att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader. äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. där denna varit

(Senaste lydelse l*)b'l:3-l|.

Prop. 1983/84: 68

Nuvarande lydelse

'Jl

Föreslagen lydelse

belägen på sådant avstånd frän hans bostad. att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmcdel.

()m avståndet mellan den skatt- skyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och frän arbetsplatsen regelmässigt medför" en tidsvinst på minst tvä timmar i jämförelse med allmänt kommuni- kationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genom- snittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till bride de kostna- der. som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). oelr övriga kostnaden/ör bilen tdrs- bundna kostnader). De årsbundno kostnaderna skall _ji'irdelas mellan körning.-som avser resor till oelr från arbetsplatsen. och annan kär- rring på grundval av en beräkning av genomsnittliga ärliga kär- sträekorji'ir de båda slagen av kär- ning. Den andel av de ärsbrordna kostnaderna som beläper på resor till oelrfrän arlu'tsplotsen skal/jär mil räknat motsvara det belopp. som beltävsjör att den skattskyldi- ge skall erhålla fullt avdrag fiir nänrnda andel av kostnaderna. när den sammanlagda ärliga ko'r- sträckan jör resor till och _fi'iin ar- betsplatsen motsvarar (en .se/ra- blonmässigt beräknade genom- snittliga körsträekan_j'o'r sådana re- sor. För kärsträeka därutöver sko/l avdraget avse endast de milbundno kostnmlermr. Regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer fastställer för varje taxeringsär föreskrifter för beräkningen av av- drag i dessa fall.

För skattskyldig som regel/när- sigt använder bil i tjänsten eller som pågrund av ålder. sjukdom el- ler handikapp är nödsakad att an- vända hil tillämpas inte bestämmel- Serna i andra stycket. Detsamma

(f.)m avståndet mellan den skatt- skyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommuni- kationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänslen under nrinst 60 dagorji'ir. är räknat _l'o'r de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen an- vänds i tjänsten under minst löt) dagarfi'ir är räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen an- vänds för resor nrellun bostad och orlu'tsplats. Användning i tjänsten beaktas doek endast om den upp- går till minst 300 ini/för är räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genom- snittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader. som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder. sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skatt- skyldig som är tvungen att använda

Prop. 1983/84: 68

Nuvarande lydelse

gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

Föreslagen lydelse

större bil på grund av skrymmande last.

Avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara för den del av kostnaderna som överstiger 1000 kronor under beskatt-

ningsäret .

5.4 Vid 1979—1983 års taseringar gällerföljande. Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgöran- de. Med skyddsutrustning avses blandannat hjälm. skyddsglasögon. hörselskydd och skodon med stäl- hätta. Med skyddskläder avses så- dana kläder. som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande

5. Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nöd 'ändiga för arbetets fullgöran- de. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm. skyddsglasögon. hörselskydd och skodon med stäl- hätta. Med skyddskläder avses så- dana kläder. som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen. mekaniska skador eller mot väta. värme eller kyla som i huvud-

ämnen. mekaniska skador eller mot väta. värme eller kyla som i huvud- sak har andra orsaker än klimatför- hällandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft ieke oväsentliga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i andra stycket är i anledning llärav berättigad till avdrag med 300 kronor för är räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kost- naderna beror på att arbetsklä- derna på grund av arbetets beskaf- fenhet utsättes för starkt slitage. kraftig nedsmutsning eller annars _få'irbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer ärli- gen fi'irteekning över yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

sak har andra orsaker än klimatför- hällandena.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller ZOä och bestämmelsen om beräkning av kostnader för resa med egen bil i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33å första gången vid 1985 års taxe- ring och i övrigt första gängen vid 1984 års taxering. De nya bestämmelser- na i sistnämnda lagrum om beräkning av kostnader för resa med egen bil tillämpas dock inte i den mån det förhållandet att ärsbundna kostnader inte längre beaktas leder till att milkostnadcr beräknas med lägre belopp än vid 1984 års taxering. I fråga om resor som har företagits före ikraftträdandet tillämpas inte den nya bestämmelsen i punkt 4 andra stycket fjärde mening- en om bilen har använts i tjänsten minst 160 dagar för är räknat.

* Senaste lydelse 19811999.

Prop. [983/84: 68 7

Utdrag FINANSDEPAR'I'EMEN'I'ET PROTOKOLL

.vid regeringssammanlräde

l983—l I-04

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l-"eldt. Lei- jon. Peterson. Bodström. Holmberg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvär- vande. m.m.

[ Inledning

Möjlighet för skattskyldig att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader enligt den sehablonregel som får tillämpas vid tjänsteresa bortfaller i regel efter två års arbete på samma ort utanför den vanliga verksamhetsorlen. Från organisationer, som företräder anställda inom byggnads- och anlägg- ningsbranschen. har inkommit framställningar om att denna tidsmässiga begränsning för tillämpning av sehablonregeln slopas för deras del. Jag aVser att i det följande behandla denna fråga.

Med anledning av de tillämpningssvärigheter som uppkommit beträffan- de bestämmelsen om avdrag för kostnader för bil vid resor mellan bostad och arbetsplats när bilen används i tjänsten ämnarjag ta upp även denna fråga. Jag behandlar i det sammanhanget även frågan om grunderna för beräkning av de avdragsgilla bilkostnaderna vid resor mellan bostad och arbetsplats.

Jag föreslår vidare ett förtydligande av bestämmelserna om avdrag för skyddsutrustning och skyddskli'ider.

Slutligen tar jag upp frågan om hur den nya ekonomiska sanktion, benämnd vattenföroreningsavgift. som infördes är l983. bör behandlas i skattehänseende.

2. Avdrag för ökade levnadskostnader för anställda inom byggnads- och anläggningsbransehen

En allmän förutsättning för rätt till avdrag för ökning av levnadskostna- derna är. att den skattskyldige skall ha företagit resa i tjänsten utom den

Prop. 1983/84: 68 8

vanliga verksamhetsorten. Bestämmelsen finns i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen (1982: 370), KL. Med vanlig verksamhetsort avses i princip den anställdes tjänsteställe.

Vissa arbetstagare saknar dock tjänsteställe. Detta gäller bl. a. anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen. För dem anses bostadsorten normalt utgöra den vanliga verksamhetsorten. De får alltså rätt till avdrag vid tjänsteresor som företas utanför bostadsorten. Avdraget får beräknas enligt en schablonregel (punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 & KL). som innebär att avdrag kan medges med belopp motsvarande tipp- buret traktamente. dock högst det normalbelopp som riksskatteverket (RSV) fastställer varje år. Iden praktiska tillämpningen av denna avdrags- regel har en tidsmässig begränsning av regeln kommit att gälla. [anvisning- ar som utfärdats av RSV sägs sålunda. att avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den anställde fortlöpande haft sin arbetsplats på en och samma ort under längre tid än två år. den s. k. tvåårsregeln. Arbetsplatsen anses då ha blivit den anställdes vanliga verksamhetsort.

För tid efter tvåårsperiodens utgång bedöms rätten till avdrag för merut- gifter enligt andra regler. Dessa innebär undantag från principen att avdrag inte medges för levnadskostnader på den vanliga verksamhetsorten eller för att skattskyldig tagit anställning utanför sin bostadsort. Undantagen gäller för relativt kortvariga anställningar utanför bostadsorten och fall av s. k. dubbel bosättning för makar (punkt 3 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 33 & KL). Vid beräkning av avdraget utgår man i princip från de verkliga merkostnaderna. Såvitt gäller andra kostnader än för bostad förekommer dock i den praktiska tillämpningen en viss schabloni- sering.

Organisationer. som representerar anställda inom byggnads- och anlägg- ningsbranschen. har gjort framställningar om att schablonregeln vid tjän- steresa skall få tillämpas även efter tvåårsperiodens utgång för anställda inom de nämnda branscherna. Som skäl härför har åberopats att kostnads- situationen för de byggnads- och anläggningsanställda inte förändras tvärt efter en viss tidpunkt utan fastmer är tämligen konstant under hela den tid som anläggningsarbetet pågår. Vidare har man pekat på bl. a. de problem med bevisning som uppkommer för de skattskyldiga vid övergången från en sehabloniserad metod för beskattning till ett system som innebär att varje avdragspost måste särredovisas och verifieras. Som typiska anlägg- ningsarbetsplatser har nämnts bl.a. kraftverksbyggen. Arbetet med att uppföra sådana anläggningar har sagts i allmänhet pågå mellan två och fem år. Det har uppgetts att det inte finns någon reell möjlighet till fast bosätt- ning på arbetsorten för vare sig den skattskyldige eller hans familj. Som exempel på kostnader som uppkommer på arbetsorten har nämnts avgift för uppställningsplats för husvagn. samt hyra eller avskrivningskostnad för denna. kostfördyring och diverse småutgifter.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978102) — numera förmånsbe-

Prop. 1983/84: 68 9

skattningskommittén —' har i sitt betänkande (SOU l983: 3) Skatteregler om traktamen-ten m.m. lämnat förslag i fråga om avdrag för ökade levnads- kostnader som innebär skärpning av tillämpningen av bestämmelserna om schablonavdrag. Beredningen i regeringskansliet av traktamentsbeskatt- ningssakkunnigas förslag är ännu inte slutförd.

Enligt min mening talar mycket för att reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader för framtiden bör bygga på en mer restriktiv bedömning. I avvaktan på ett närmare ställningstagande finnerjag det med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för den ovan beskrivna kategorien av anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen påkallat att i någon mån mildra de effekter som en strikt tillämpning av gällande regler skulle innebära för deras del. De bör därför även efter tvåårsperiodens utgång under ett övergångsskede medges avdrag med dels belopp motsvarande faktiska utgifter för logi på arbetsorten. dels ock visst belopp för övriga kostnader. Sistnämnda belopp bör motsvara vad som enligt föreskrifter från RSV medges för ökade utgifter för kost v-id förrättning som pågått längre tid än l5 dygn (s. k. långtidsförrättning). Bestämmelserna bör tas ini punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 & KL. De bör träda i kraft den I januari 1984. Tillämpningen av dem bör begränsas till att gälla endast i fråga om [984 och [985 års taxeringar.

3. Avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbets- plats

3.1. Avdrag på grund av användning av bil i tjänsten

l skattelagstiftningen finns sedan länge en allmän bestämmelse om att skattskyldig kan medges avdrag för skäliga kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats (punkt 4 av anvisningarna till 33 lå KL). Avdrag medges dock efter en lagändring år l98| (prop. 1980/81: ll8 bil. 2. $li 44. rskr 285. SFS l98lz34l) bara för den del av kostnaderna som överstiger lOOO kr. under beskattningsåret. Denna begränsning gäller för alla skatt- skyldiga.-

Det finns även andra inskränkningar i avdragsrätten. Detta gäller bl. a. när avdraget avser kostnader för resor med egen bil. För att avdrag skall medges för sådana kostnader krävs att det skall vara ett visst minsta avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen och att man skall göra en viss tidsvinst vid resor med bil jämfört med om resorna företas med allmänna kommunikationsmedel. Dessa inskränkningar gäller dock inte för t.ex. skattskyldiga som på grund av ålder. sjukdom eller handikapp är nödsa- kade att använda bil för sina resor. De gäller heller inte för skattskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten. Avdrag medges således i dessa fall oavsett avstånd och tidsvinst.

Det har under lång tid ankommit på RSV att utfärda föreskrifter och

Prop. 1983/84: 68 lO

anvisningar angående avdragsberäkningen. När bestämmelserna ändrades år l98| skrevs de krav som gäller för att avdrag för bilresor skall medges in i lagtexten i större utsträckning än som tidigare varit fallet. Detta gällde förutom kraven på tidsvinst och avstånd för att avdrag för bilkostnader skall komma i fråga även det ovan nämnda fallet att bilen regelmässigt används i tjänsten. Bestämmelsen om avdragsrätt i den sistnämnda situa- tionen togs in i tredje stycket av punkt 4 av anvisningarna till 33 % KL. Tillämpningen av den blev aktuell första gången vid I983 års taxering.

Trots att begreppet regelmässigt funnits i rättstillämpningen redan innan det skrevs in i lagen har osäkerhet uppkommit om hur begreppet skall tolkas. Enligt en rekommendation från en arbetsgrupp med företrädare för RSV och länsstyrelserna till de olika länens skattechefer inför l983 års taxering skulle med regelmässig användning i tjänsten förstås att bilen används minst I60 dagar i tjänsten av årets genomsnittligen 220—230 arbetsdagar. Denna rekommendation har ifrågasatts. Den har inte heller tillämpats fullt ut vid taxeringen utan bedömningen har skiftat i olika delar av landet. I sammanhanget har bl. a. åberopats ett avgörande av regerings- rätten (regeringsrättcns årsbok RÅ I980 |:72) enligt vilket 79 dagars an- vändning av bil i tjänsten under totalt 2l9 arbetsdagar per år inte ansetts vara regelmässig.

Med hänsyn till den olikartade tillämpningen av lagstiftningen finnerjag det påkallat med ett förtydligande av bestämmelsen. Enligt min mening bör detta lämpligen ske genom att det i lagtexten preciseras httr många dagar som en bil bör användas i tjänsten för att man på den grunden skall kunna godkänna avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbets- plats. Med en sådan utformning av bestämmelsen kan begreppet regelmäs- sigt utgå. .|ag föreslår således. att skattskyldig som använder bil i tjänsten under minst 60 dagar per år och därvid kör minst 300 mil i tjänsten skall få avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats under de dagar som bilen används i tjänsten. Används bilen i stor omfattning. under minst 160 dagar per är. bör av förenklingsskäl avdrag medges under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostaden och arbetsplat- sen. Även i detta fall bör dock en förutsättning för avdrag vara att kör- sträckan uppgår till 300 mil. En sådan reglering får enligt min mening i de flesta fall anses innebära en sådan uppmjukning av nuvarande regler att bestämmelsen kan tillämpas första gången redan i fråga om 1983 års inkomster tl984 års taxering). Den nya 3tl0-milsgränsen bör dock inte tillämpas förrän vid l985 års taxering när bil används minst 160 dagar i tjänsten.

Det bör tilläggas. att man vid beräkning av det antal dagar som skattskyl- dig använt bil i tjänsten skall ta hänsyn till om det varit praktiskt möjligt att använda bilen hela eller endast del av året. Som exempel på omständighe- ter som kan föranleda att man godtar även färre antal dagar än de ovan angivna kan nämnas att den skattskyldige på grund av sjukdom. militär-

Prop. l983/84: 68 I I

tjänstgöring. utlandsvistelse eller liknande varit förhindrad att arbeta hela året eller att anställning varat endast del av året.

3.2. Bilavdragels storlek

Jag vill även ta upp en fråga som gäller beräkningen av de avdragsgilla kostnaderna vid resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Enligt nu gällande bestämmelser (punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33 & Kl.) tas hänsyn till både kostnader som är direkt beroende av körd väg— sträcka — milbundna eller rörliga kostnader — och övriga kostnader — årsbundna elle-r fasta kostnader. Avdrag för fasta kostnader hänförs därvid till en begränsad körsträcka. Fasta kostnader är bl.a. kostnader för inköp av bil. för skatt och försäkring samt för garage. Bland de rörliga kostna- derna återfmns bl.a. kostnader för bensin och för reparation och under- håll.

RSV utfärdar föreskrifter för den närmare beräkningen av avdraget. Enligt dessa medges avdrag för såväl fasta som rörliga kostnader för varje körd mil t.o.m. 1000 mil och för körsträckor därutöver endast för rörliga kostnader. Enligt RSV:s beräkningar inför I984 års taxering uppskattas de fasta kostnaderna per mil till 4:05 kr. och de rörliga kostnaderna till 61l8 kr. Avdraget har därför fastställts till l0z20 kr. per mil för de första l000 milen och 6:20 kr. per mil för resor därutöver.

Frågan om en begränsning av bilavdragets storlek har diskuterats i flera olika sammanhang under de senaste åren såväl i utredningssammanhang som vid skilda tillfällen i riksdagen. Diskussionen har främst rört den del av avdraget som utgörs av fasta kostnader. Det har ifrågasatts om inte dessa kostnader nästan uteslutande borde anses utgöra privata levnads- kostnader. Det har nämligen hållits för troligt att de flesta skattskyldiga med avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats skulle innehaft bil även om de inte använt den för resor till och från arbetsplatsen.

Ocksåjag är av den uppfattningen att enskilda personer normalt torde anskaffa bil för i huvudsak privat bruk. Det är vid sådant förhållande föga rimligt att utgifter för bilens fasta kostnader" skall beaktas genom avdrag vid inkomsttaxeringen. Jag finner det därför befogat att man vid beräkning av avdraget för bilresor beaktar endast rörliga kostnader. En sådan föränd- ring med omedelbar verkan skulle dock få alltför kraftig effekt. Begräns— ningen bör därför ske successivt. Under en övergångsperiod bör således avdrag i viss mån även medges för fasta kostnader. Detta kan lämpligen ske genom att avdraget per mil för körsträckor t.o.m. l000 mil låses vid högst den nivå som gäller härför vid 1984 ars taxering (l0120 kr./mil) så länge inte de av RSV beräknade rörliga kostnaderna per mil överstiger detta belopp.

Bestämmelser om de nya beräkningsgrunderna bör tas in i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33 & KL och i övergångsbestämmelser till det stadgandet. De bör tillämpas första gången i fråga om l985 års taxering.

Prop. 1983/84: 68 12

Det bör avslutningsvis framhållas. att de nämnda bestämmelserna ut- tryckligen tar sikte endast på skattskyldiga vilka som grttnd för avdrag åberopar att de bor på visst avstånd från arbetsplatsen och att de gör viss tidsvinst vid bilresorjämfört med resor med allmänna kommunikationsme- del. Enligt RSV:s anvisningar bör dock samma principer för beräkning av avdraget gälla för skattskyldig som åberopar användning i tjänsten som grund för avdrag. En viss omredigering av bestämmelsen bör ske så att detta klart framgår även av lagtexten. För skattskyldig som använder bilen för resor mellan bostad och arbetsplats på grund av ålder. sjukdom eller handikapp gäller liksom hittills att avdrag får medges med den del av de faktiska. totala bilkostnaderna under året. som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.

4. Avdrag för kostnader för vissa arbetskläder

Utan uttrycklig lagreglering har sedan länge skyddsutrustning och skyddskläder som en anställd behöver för sitt arbete i viss utsträckning lik-ställts med arbetsredskap och fått dras av vid inkomsttaxeringen. Rätten till avdrag reglerades i lag är 1975 (prop. 1975:86. SkU 28. rskr 193. SFS 1975: 332). Bestämmelsen togs in i en ny punkt 5 av anvisningarna till 33 & Kl.. Som exempel på vad som utgör skyddsutrustning nämns hjälm. skyddsglasögon. hörselskydd och skor med stålhätta. Med skyddskläder menas sådana kläder. som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen. mekaniska skador eller mot väta. värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena. Kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder är fullt ut avdragsgilla.

Samtidigt infördes ett tidsbegränsat schablonavdrag för andra arbetsklä- der. När det infördes var avsikten att det endast skulle gälla vid 1976—1978 års taxeringar. Sedermera har det förlängts vid två tillfällen (prop. 1978/ 79: 50 bil. 2. SkU 19. rskr 107. SFS 1978: 913 samt prop. 1981/82: 30 bil. 4. SkU 8. rskr 14. SFS 1981:999). Den senaste förlängningen gäller t.o.m. 1983 års taxering.

Som skäl för tidsbegränsningen anfördes att kostnader för den nämnda typen av arbetskläder inte i första hand borde beaktas genom regler om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen utan att frågan om kompensation för sådana kostnader i stället borde lösas avtalsvägen.

Därefter har som en förenklingsåtgärd genom lagstiftning är 1982 (prop. 1981/82: 197. SkU 60. rskr 391. SFS I982:42|) införts en bestämmelse i 33 ä 2 mom. KL om schablonavdrag från intäkt av tjänst på 1000 kr. Denna bestämmelse gäller fr.o.m. 1984 års taxering. Avdraget omfattar alla kostnader som är avdragsgilla i förvärvskz'illan tjänst utom kostnader för resor till och från arbetet samt resekostnader och ökade levnadskost- nader vid tjänsteresa eller dubbel bosättning. Det hittillsvarande schablon- avdraget för arbetskläder har således uppgått i det nya avdraget. Jag linner

Prop. 1983/84: 68 13

med hänsyn härtill och vad ovan anförts inte någon anledning att ytterliga— re förlänga giltigheten av _detta avdrag. Detta ligger också i linje med önskemålet att förenkla beskattningen av löntagare för att underlätta den begränsning av deklarationsskyldigheten som skatteförenklingskommit- te'ns (B 1982: 03) arbete syftar till. Ett visst samband finns också till arbetet inom förmånsbeskattningskommitten (B 1978: 02).

I fråga om skyddsutrustning och skyddskläder var avsikten inte att avdragsrätten. som förelåg redan tidigare. åtminstone i viss utsträckning. skulle tidsbegränsas. Lagbestämmelsen fick emellertid en sådan utform- ning att den inte ger klart uttryck för detta. För att undanröja denna oklarhet bör lagrummet ändras så att det klart framgår att avdragsrätt även i framtiden föreligger för kostnad för skyddsutrustning och skyddskläder. Avdragsrätten får betydelse endast i de fall då arbetsgivaren inte — såsom normalt är fallet — tillhandahåller sådan utrustning.

Vadjag nu anfört föranleder ändring av punkt 5 av anvisningarna till 33 & Kl... De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1984 års taxering.

5. Övrigt

Genom lagstiftning år 1983 infördes med verkan från den 1 januari 1984 en ny ekonomisk sanktion mot olagliga utsläpp av olja från fartyg (prop. 1982/83: 87. JOU 29. rskr 255. SFS 1983: 463). Avgiften benämndes vatten- föroreningsavgift. Bestämmelser om den togs in i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Avgiftens behandling i skatte- hänseende berördes i prop. 1982/83z87. Därvid uttalades att avgiften inte borde vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Som skäl härför angavs. att avgiften skall utgå då det föreligger ekonomiska motiv för det olaga utsläp- pet men även i sådana fall då vinning inte har uppstått. t. ex. vid överfyll- ning av tankar i hamn. Vidare hänvisades till att avgiften i det särskilda fallet i princip inte skall motsvara en eventuell ekonomisk fördel av en överträdelse av lagen. Lagreglering kom dock inte till stånd i det samman- hanget. Ett tillägg bör nu i enlighet med det anförda göras i 20 (5 KL om att vattenföroreningsavgift utgör en icke avdragsgill omkostnad vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

6. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i kommttnalskattelagen (1928: 370).

Det är angeläget att förslaget kan föreläggas riksdagen utan dröjsmål. Jag anser därför att lagrådets yttrande inte bör inhämtas.

Prop. 1983/84: 68 14 7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslaget.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983