om statsförvaltningens andvändning av ADB m.m.
Regeringens proposition
1984/85: 225
om statsförvaltningens användning av ADB m. m.;
beslutad den 6 juni 1985.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll för de åtgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
INGVAR CARLSSON
BO HOLMBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas ett antal frågor som rör den statliga förvalt-
ningens användning av ADB och utnyttjandet av den nya informationstek-
niken. Förslagen överensstämmer med riktlinjerna i regeringens skrivelse
1984/85: 202 om den offentliga sektorns förnyelse.
Propositionen innehåller förslag i syfte att dels öka effektiviteten i myndigheterna. dels öka servicen till medborgarna genom användning av
ADB. Vidare föreslås ändringar av vissa regler så att besluten om ADB-an-
vändningen flyttas närmare användaren — den sakansvariga myndigheten.
Dessutom behandlas personalutveckling och behovet av utbildning inom
ADB-området.
Vissa strukturfrågor behandlas också. Datamaskincentralen för admi-
nistrativ databehandling (DAFA) föreslås ombildas till ett statligt ägt aktie-
bolag. Därmed förbättras möjligheterna för DAFA att bredda sin verksamhet och att inleda ett samarbete med t. ex. Statskonsult AB. Vidare föreslås att en myndighet inrättas med uppgift att svara för huvudmannaskapet för det statliga person- och adressregistret (SPAR).
1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 225
Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regerinessammanträde
1985-06-06
Närvarande: statsrådet I. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Wickbom
Föredragande: statsrådet Holmberg
Proposition om statsförvaltningens användning av ADB m. m.
1¶Inledning
Användningen av datorer i statsförvaltningen har ökat kraftigt under
senare år. Ökningen har varit generell men till större delen avsett ordbehandlingsmaskiner och mikrodatorer för kontorsbruk. Inom vissa delar av statsförvaltningen pågår dessutom en utveckling där konstruktionsarbete
och processtyrning av verksamheten sker med hjälp av datorer.
Den snabba utvecklingen speglar krav på högre produktivitet och effektivitet samt förbättrad service till allmänheten, kommuner, företag och
organisationer. De analyser som gjorts visar emellertid att den tilltagande datoranvändningen endast delvis lett till avsedda mål. Detta framgår bl. a.
av riksrevisionsverkets rapport (RRV dnr 1983:617) Persondatorer och
skrivautomater — användning i statsförvaltningen. Motsvarande problem
har konstaterats vid införande av annan ny teknik. Orsaker kan bl. a. vara
fördröjning vid omläggning av arbetsrutiner och arbetsorganisation samt
eftersläpning i personalutbildning. Ett viktigt drag i den ökade datoranvändningen är att den nu omfattar praktiskt taget alla myndigheter. Av särskild vikt är också att användning-
en av ADB sprids till allt flera delar av offentlig förvaltning. En annan
faktor är att datasystem i allt högre grad byggs samman till integrerade datasystem. Förutsättningarna för att bygga samman lokala system med
centrala har ökat. För att förbättra effektiviteten och produktiviteten behövs enligt min
mening omfattande och systematiska insatser för att utveckla datoran-
vändningen inom den statliga förvaltningen. Det är angeläget att detta sker
i nära kontakt med utvecklingen av verksamheterna. Även de krav som
reses på bättre service från myndigheterna gentemot allmänhet, företag
och organisationer förutsätter ati stor vikt läggs vid att successivt förbättra den statliga ADB-användningen.
Det är sannolikt att en önskvärd utveckling inte kommer ull stånd utan
att det finns en sammanhållen politik för statsförvaltningens användning av
ADB. fn sådan politik måste byggas upp under en följd av år och successivt anpassas till mycket snabbt ändrade förutsättningar för verksamheten.
Idag är kunnande och utvecklingsansvar centraliserat till ett fåtal myndigheter. Meningen är att myndigheterna själva skall få ett större ensvar för ADB-utvecklingen. Detta måste ske i takt med att ansvar och kunnande byggs upp i myndigheterna.
För statens del finns skäl att samlat uppmärksamma vissa effekter av en
snabb datorisering. Det gäller bl. a. effekterna på integriteten och datasä-
kerheten. Centrala personal- och arbetmiljöpolitiska mål kan också komma att påverkas. Mot denna bakgrund krävs vid sidan av de grundläggande insatser som görs av myndigheterna själva insatser från statsmakterna för
att åstadkomma den önskade utvecklingen. Det gäller bl. a. följande frågor: Finansieringen av datoranskaffning och av investeringar I programvara
har stark anknytning till budgetprocessens utformning och användningen
av det särskilda reservationsanslaget för datoranskaffningar. I det följande
diskuteras bl. a. lämpligheten av nuvarande finansieringsformer.
Central system- och programutveckiing är nödvändig och önskvärd i vissa fall. Det kan gälla system som är gemensamma för hela statsförvaltningen. Men det kan också finnas skäl att göra gemensamma insatser i mera avgränsade sammanhang. En inriktning bör vara att finna former som möjliggör en förbättrad utveckling och upphandling.
Upphandlingen av datorer och system bör leda till lägre kostnader och effektivitet genom centrala insatser — i dag svarar statskontoret för sådana
uppgifter. Sådana centrala insatser kommer att krävas även i framtiden, men statskontorets roll bör klargöras närmare. Frågor om statskontorets roll, arbetsfördelningen mellan skilda statliga produktionsorgan på ADBområdet och de statliga verksamhetsformerna i ADB-branschen bör tas upp då organisationen av den statliga ADB-produktionen behandlas. Här erfordras riktlinjer för att åstadkomma en rationell organisation som svarar
mot framtida krav. För att nå effektivitet i statlig ADB-verksamhet är det viktigt att infor-
mationen hos olika myndigheter utnyttjas effektivt inom förvaltningen i
dess helhet. I detta sammanhang bör uppmärksammas att det finns dels centrala integritets- och offentlighetsproblem, dels kravet på god service gentemot allmänheten, organisationer och företag. |
De personalpolitiska frågorna spelar en viktig roll. Särskilt bör enligt min mening de anställdas behov av inflytande över ADB-utvecklingen
beaktas. |
På det personalpolitiska området måste också beaktas det personalför-
söriningsproblem som den explostensarrade utvecklingen av ADB-användningen medfört på hela arbetsmarknaden. Jag har nviigen lämnat
förslag ull regeringen avseende den statbgs personalpoliiken (prop.
1984/85: 2193, Enhet min mening hör äver behovet av insatser av utbild-
ning inom ADB-området uppmärksammas. Det är också våsentligt an
beakta de arbetsmiljöproblem som kan uppstå vid användning av datateknik. Under senare tid har speciellt arbetsmiljön kring bildskärmarna disku-
terats, Statsrådet Ingvar Carlsson kommer senare i dag att i prop. 1984/ 85: 220 om datapolitiken redovisa olika insatser som regeringen gör för att
öka kunskaperna om bildskärmarnas miljöeffekter. Dessutom bör upp-
märksammas att den ökade ATNB-användningen let till nya säkerhetsprob-
lem i statlig förvaltning. Jag anser att denna fråga bör föranleda förnyade överväganden.
Slutligen är det angeläget av redovisa lämpliga former för uppföljning
och utvärdering av ADB-verksamheten.
I det följande kommer jag att redovisa mina synpunkter på det fortsatta
arbetets inriktning och lämna vissa förslag till ändringar i hittillsvarande poliuk för den statliga förvaltningens ADB-användning. Jag kommer också
att redovisa vissa av de åtgärder jag tidigare vidtagit. Endast några av de
förslag som jag behandlar kräver formellt riksdagens ställningstagande. Jag har emellertid ansett det önskvärt att redovisa bakgrunden till min syn på
de frågor som riksdagen skall behandla. Min ambition är att mera utförligt
beskriva lämpliga utvecklingslinjer för statsförvaltningens ADB-användning. Därvid tillgodoses också — på mitt område — riksdagens önskan om
ett samlat program för det datapolitiska området.
2¶Statlig databehandling
2.1 Bakgrund
Frågan om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats för riksdagen i olika sammanhang, bl a i prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen (FiU 34, rskr 339) samt prop. 1981/82: 123 om
samordnad datapoliuk (FiU 34, rskr 317). Med utgångspunkt i dessa pro-
positioner har riksdagen fastställt vissa principer och riktlinjer för i första
hand utveckling och drift av ADB-system i statsförvaltningen. Den tidigare riksdagsbehandlingen får sålunda i flera avseenden alltjämt anses vara styrande. Av riksdagens beslut framgår sålunda att det råder betydande enighet i fråga om vissa av de utgångspunkter och huvudlinjer
som redovisas i propositionen. Dit hör den grundläggande utgångspunkten att ADB är ctt viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet, varvid
användningen av ADB förutsätts bidra till att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verksamheten i andra avseenden förbättras.
fn
211 Nuvarande regler m.m. för datordrili, systemutveckting och tpphandling
Drift av större statliva ADB-system kan ske dels i myndigheternas egen regel. dels i uppdragstorm vid en serviceb; Å.
ADB-kastnaderna för den civila stätsförvaltningen (exkl affärsverken och universitetsdatacentralerne) uppgick budgetåret 1983/84 ull ca I 115
milj. kr. Myndigheternas avgifter til servicebyråor uppgick under samma
vid till ca 135 milj. kr., dvs. till ca 1296 av de totåla ADB-kostnaderna. Av dessa avgifter gick ca 116 milj. kr. till statliga servicebyråer och ca 19 milj.
kr. ull övriga.
Inom starsförvaltningen finns flera datacentraler, bl.a. DAFA, universt-
tetsdatacentralerna och försvarets datacentral. som erbjuder dutordrift-
tjänster i form av uppdragsfinansierad verksamhet till övriga myndigheter.
Arbetet med att utveckla och införa ADB-system för administrativa ändamål i statsförvaltningen sker i olika former. Som huvudregel gäller att myndigheterna själva har hand om systemutvecklingen som en del av ansvaret för sin verksamhet. Civila myndigheter bör dock enligt förordningen (1975: 567) om rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen vid utveckling av ADB-system tomtryckt 1981:478, ändrad senast
1982: 273) så tidigt som möjligt samråda med statskontoret i frågor som är
av större omfattning eller av principiell betydelse. Rationaliseringsförordningen föreskriver vidare att en myndighet i syfte att begränsa kostnaderna vid införande eller förändring av ADB-rutiner i första hand skall använda de färdiga progräm för ADB-system eller delar av ADB-system som finns
på marknaden om dessa i rimlig grad tillcodoser myndighetens behov. Enligt förordningen (1981:266) om investeringar i statliga ADB-system
skall vissa ADB-system i den civila statsförvaltningen förutom affärsverken särskilt prövas av regeringen vid flera ullfällen under utvecklingsarbe-
tets gång. Den särskilda prövningen gäller stora eller på annat sätt viktiga
investeringar i ADB-system. För försvaret gäller att överbefälhavaren leder och samordnar informationssystemutvecklingen inom försvarsmakten. Regeringen beslutade våren 1982 att försvarets rationaliseringsinstituts rapport Struktur 90 skall ligga till grund för utveckling av datasystem inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Anskaffning av ADB-utrustning samordnas av statskontoret. Myndigheterna lämnar sina anslagsframställningar vad gäller ADB till statskontoret. Statskontoret gör en bedömning och lämnar en samlad anslagsframställning till regeringen.
Beslut om upphandling av ADB-utrustning fattas av statskontoret enligt den beslutsordning som fastställdes är 1982. Upphandlingsbeshn skall
underställas regeringen då utrustningens köpvärde överstiger 2 milj. kr.
Själva upphandlingen görs vanligen av statskontoret, men kan i vissa fall delegeras tll användarmyndigheten.
Finansieringen av ADB-utrustningen sker via reservationsanslaget B2
Anskaffning av ADB-utrustmng som disponeras av statskontoret. Myndieheterna betalar avgifter till statskontoret för att täcka investeringskostnaderna. Dentma samoöråänade anskaffning av ADB-utrostning var länge det huvudsakliga instrumentet för statsmakternas styrning av den statliga ADB-användningen. Frågan har vid skilda ullfällen rests om man borde ha kvar den eller ej. Swsmakterna har vid prövningen av frågan (prop.
1978/79: 1214. Fil 34, rskr 339, resp prop. 1981/82: 100 bil. tt. FiU 34. rskr
317) ansett att den samordnade anskaffringen i sina grunddrag bör behål-
las. Motiven har därvid främst varit de fördelar som en samlad upphand-
ling av ADB-utrustning ger, dels i form av stöd för myndigheterna i ickniska frågor m m. dels ekonomiskt för statsverket genom att staten
härigenom får en stark ställning som köpare. Till detta kommer, att det
samördnade anskaffningsförfarandet tvingar myndigheterna att noggrant pröva och redovisa behovet av ökad ADB-kapacitet, vilket fått ökad betydelse i nuvarande statsfinansiella situation. Enklare ADB-utrustning. bl a persondatorer och skrivautomater, får
anskaffas av myndigheterna själva. Denna utrustning finansieras vanligen
direkt av myndigheterna. I fråga om persondatorer och skrivautomater gäller att anskaffningen företrädesvis skall ske genom avrop från centrala avropsavtal som statskontoret ingått med olika leverantörer.
ADB-utrustning inom försvarssektorn finansieras direkt över resp mate-
riel- eller myndighetsanslag. Undantag gäller för flygtekniska försöksanstalten (FFA) som omfattas av det generella civila anslaget Anskaffning av
ADB-utrustning. Enligt föreskrifter från överbefälhavaren har FMV an-
svaret för att samordna anskaffning av ADB-utrustning inom försvarsmakten. Upphandlingsansvaret är emellertid uppdelat mellan FMV och statskontoret I så måtto att FMV svarar för upphandling av utrustning för operativa och taktiska ledningssystem och statskontoret för övrig ADButrustning. Härigenom tillvaratas möjligheterna till samverkan i upphand-
lingen mellan de civila och militära sektorerna i statsförvaltningen. Även
för försvarssektorn gäller, att upphandlingsbeslut skall underställas rege-
ringen då utrustningens köpvärde överstiger 2 milj kr. Enligt de riktlinjer som gäller för upphandling bör användarmyndighe-
ternas ansvar och medverkan i upphandlingsarbetet öka. Statskontoret har därför fått möjligheter att i olika fall delegera upphandlingar till myndighe-
terna. Vid delegering skall hänsyn tas till anskaffningens karaktär, beloppens storlek samt myndigheternas kunnande och förutsättningar 1 övrigt. I
de fall upphandlingsbeslut delegeras skall myndigheterna tillämpa statskontorets standard för avtal och. i den utsträckning statskontoret bedömer
lämpligt, ge statskontoret tillfälle att granska beslutsunderlaget. Under budgetåren 1982/83 och 1983/84 har ett 15-tal anskaffningar delegerats. I några fall har själva upphandlingen gjorts av statskontoret, varef-
ter myndigheterna getts ansvaret för den fortsatta anskaffningen i form av
avrop inom vissa ramar.
ln annan modell för delegering genomförs f.n. cv smtskomoret och vägverket. En nogerann analys av imformatonsbehovst på =
nal och lokal nivå har genomförts och lagts ull grond för i framtida behovet äv dutorkraft på samitiea nivåer inom vägverket. Upp-
handiingen förutsätts kunna läggas ull grund för en omfattande delegering av löpande utrustningsanskaffningar eftersom den baserats på långigående
stundardisering av vägverkets ADB-utrustning. Ytterligare en form av delegering är de tidigare nämnda centrala avrops-
avtal stätskomoret ingätt beträffande persondatorer och skrivautomater.
Genom avtalen kan myndigheterna på ett enkelt sätt köpa utrustning på goda villkor direkt från vissa leverantörer.
21.2 Centrala stödfunktioner Även om myndigheterna har huvudansvar för sin ADB-verksamhet krävs centrala insatser i ohka former för en effektiv ADB-användning i statsförvaltningen. Som jag tidigare redovisat har olika regler utformats för att tillgodose statsmakternas behov av planering. styrning och samordning m. m. av den statliga ADB-verksamheten. Andra insatser görs också centralt för att ge vägledning till myndigheterna i metod- och teknikfrågor, öka myndigheternas ADB-kompetens samt bistå myndigheterna vid utveckling och drift av ADB-svstem. |
Statskontoret har centrala myndighetsuppgifter på ADB-området vad avser planering och styrning av verksamheten samt en allmänt vägledande och stödjande funktion beträffande metoder för systemutveckling och drift
m.m. DAFA svarar i egenskap av servicebyrå för en betydande del av den statliga ADB-driften och bistär även i övrigt myndigheterna som konsult i samband med bl.a. systemutveckling och införande av smådatorer. Statens institut för personalutveckling (SIPU) anordnar utbildning inom bl a ADB-området för den statliga sektorn. Slutligen erbjuder Statskonsult AB
konsulttjänster till myndigheterna inom olika områden såsom systemut-
veckling. programmering, smådatorer, utbildning.
2.2 Nya förutsättningar Jag har i det föregående redogjort för dagens förhållanden inom ett antal områden. Inledningsvis nämnde jag att området för informationsbehandling är i ständig utveckling. Detta innebär bl. a. att dagens regelsystem för
statsförvaltningens användning av ADB till vissa delar blivit otidsenligt då detta i första hand tagit sikte på regleringen av de stora centrala datasystemen. De nuvarande reglerna har också tillkommit under en lång tidsperiod vilket medfört att de inte fungerar på ett helt ändamålsenligt sätt. Dessa omständigheter i kombination med målsättningen att ändra arbetssättet så
att användaren mer sätts i centrum gör att jag anser att tiden nu är mogen
för en förändring av gällande regler.
Jug vill emellerud irambälla att det varken år möjligt eller önskvärt att en sätlan förändring görs med ambitionen att vid ett och samma ullfällv lösa
problemen för all framtid. Mina förslag här skall allså ses som en inledning
221 Pecentroliserad svstem- och darakrafistrukiur H I | Min bedömning: | Ansvaret för upphandlingen av datorutrustning delegeras t ökad om-
| |
| faunine till myndieheterna inom ramen för roservationsanslaget B2 | | Anskaffning av ADDB-utrusining under trettonde huvudtneln. I Beloppseränsen för de upphandlingsärenden som skall underställas
|
i regeringens prövning höjs från 2 milj. kr. vill 5 milj. kr. | i ]
Skälen för min bedömning: Utvecklingen inom mikrodatorområdet har lett till ökade möjligheter att använda småskalig och decentraliserad datateknik inom statsförvaltningen. Det finns ett stort intresse från myndigheternas sida att utnyttja den nya tekniken. Kostnaderna för anskaffning av datorutrustning är förhållandevis läga. Dessutom förväntas att tekniken skall ge möjligheter till en effektiv utveckling av ADB-system som bättre uppfyller användarnas krav och önskemål. Ett första steg på vägen mot att prova den nya tekniken har för många myndigheter varit att anskaffa persondatorer eller skrivautomater för användning i lokalt avgränsade tillämpningar. Tillgänglig teknik medger emellertid nu även uppbyggnad av mer komplexa system avsedda för flera
tillimpningar samtidigt och som baseras på mikrodatorteknik. Ett omfattande arbete för att utreda förutsättningarna härför pågår inom
statsförvaltningen. Det är särskilt tre projekt som kan komma att få stor betydelse. För den civila förvaltningen bedriver statskontoret ett arbete med s.k. basdatorer sam är avsedda för generella småskaliga tillämpningar. Basdatorerna är
datorer som uppfyller vissa gemensamma grundkrav. De har något större kapacitet än persondatorerna och förväntas därmed kunna utnyttjas i större utsträckning för administrativa funktioner. Jag återkommer till basdatorerna. Inom försvarets område genomförs f.n. projektet Struktur 90 som innebär en övergång från en centraliserad system- och datakraftstruktur till en
decentraliserad. Dessa båda arbeten har stora likheter och grundar sig på
delvis gemensamma utgångspunkter. Det tredje projektet jag särskilt vill nämna är statens löne- och pensionsverks (SPV), arbete med att utveckla för- och eftersystem till SLÖR — det
s.k. PIR — projektet. Genom det arbete kommer myndigheterna att ha
möjlighet att utnyttja materialet i SLÖR för sin interna personaladministra-
tion. Detta innebär samtidiet en praktisk delegering ull myndigheterna vad avser lönehanteringen.
Stutskontoret har I början av år 1985, efter nästan ett ärs arbete med kravspecifikation och utvärdering. ingått avropsavtal med fyra ieverantörer om s.k. basdatorer. Dessa datorer är avsedda av användas som ett
stöd för den administrativa verksamheten inom fråmst ekonomi- och pet-
sonaladministration, samt som terminalanslutning uti andra datorsystem.
En viktig bakgrund för arbetet med basdmorer är det faktum att den tekniska utvecklingen medfört att der finns en mångfald maskin- och programvaror med vars hjälp man kan införa datorstöd för olika avgränsa-
de funktioner inom ett kontor såsom texthantering, kalkylering och ekonomiadministration. Införande av datorstöd för enskiuda funktioner kan dock medföra att dessa datoriseras utan att de sinsemellan samordnas. Detta kan innebära stora problem och kostnader genom att man i efterhand
tvingas lägga ned ett stort arbete för att anpussa de enskilda rutinerna så att
funktionerna hanteras på ett effektivt sätt. Ett syfte med arbetet med basdatorerna är att myndigheterna skall få tillgång till ett sammanhållet och effektivt datorstöd i sin administration.
Basdatorer, såväl program- som maskinutrustning. avses åtminstone tills vidare finansieras över det centrala reservationsanslaget Anskaffning
av ADB-utrustning. Därvid gäller samma regler som för annan generell ADB-utrustning. Det krävs alltså beslut av statskomoret eller vid större anskaffningar regeringen för att en upphandling skall kunna ske. Enligt min
mening finns här emellertid förutsättningar att pröva att delegera själva upphandlingen till användarmyndigheterna. En sådan delegering innebär
att myndigheten själv svarar för val av utrustning, kontakt med leverantörerna samt beställning av utrustning. Avropsavtalen innebär att statliga
myndigheter som avser anskaffa system anpassade för basdatorerna i
första hand komrmer att hänvisas till att välja bland dessa.
Statskontoret får en viktig roll vad gäller vägledning och upplysning till
myndigheterna beträffande anskaffning. införande och utnyttjande av basdatorer. I uppgiften ingår även att i samarbete med andra organ svara för
att myndigheterna kan få tillgång till utbildning, programmerings- eller
systemeringsassistans m. m. för basdatorerna. Statskontoret skall även stimulera framtagning av bl.a. tillämpningsprogramvara genom att svara för en sammanhållen behovsinventering och genom att ställa krav i sam-
band med utveckling av ny teknik. Jag återkommer till detta senare när jag,
behandlar frågan om teknikupphandling inom dataområdet.
Arbetet med basdatorerna kan, på det sätt som jag har redovisat utgöra
en grund för ett enhetligt datorbaserat stöd för att utveckla verksamheten inom den civila statliga förvaltningen. Statskontoret bör verka för att
upphandlingen av persondatorer och basdatorer får den inriktning som jag
nu angett.
- Vad jag nu anfört innebär således att jag tills vidare förordar att det
Prop, 1984/835: 225 10
centrale reservationsanstaget och statskonmorets nuvarande roll med upp-
handling av datorutrustning i stort behålls. Jag vill i detta summanhang erinra om ati jag prop. 1984/85: 100 bil. 155, 29 aviserade attvstatskonoret skall få niktinjer för prioritering ev ADB-utruistoineg. Jag kommer inom kört att redovisa förstae ull sådana riktlinjer för regeringen. Dock bör. som
ett led i deleceringssträvandena och I avvaktan på fortsatta överväganden
om finansiering av investeringar I administratyv utveckling och ADB, be-
loppseränsen för olika ärenden som skall underställas regeringens pröv-
ning kupna höjas från nuvarande 2 milj.kr. Jag gör bedömningen att om
beioppseränsen sätts vid 5 milj. kr. sker en önskvärd minskning av antulei
ärenden som mäste avgöras av regeringen. Samtidigt bör rörelsefriheten för myndigheterna kunna öka genom en ytterligare delegering från statskomoret.
2.2.2 Särskilda frögor rörande högskolesekiorn inom högskolesektorn saknas för närvarande en samlad planering av
ADB-användningen. både för sektorn i dess helhet och för enskilda hög-
skoleenheter. Centralt är ansvaret uppdelat på flera myndigheter. Detta gäller t.ex. beträffande planering, finansiering och upphandling av datorutrustning. Datorutrustning för högre utbildning och forskning finansieras och/eller
upphandlas idag genom en rad olika myndigheter: universitets- och hög-
skoleämbetet (UHA). utrustningsnämnden för universitet och högskolor, forskningsrådsnämnden, statskontoret, regionala datorcentraler samt högskoleenheter. Den splittrade finansieringen, med delvis olika villkor för medelsanvändningen, leder bl.a. till svårigheter att jämföra kostnaderna vid olika finansieringsalternativ och att uppnå samordningsfördelar. Bl. a. mot denna bakgrund har regeringen i maj 1984 givit UHA i upp-
drag att i samråd med statskontoret utarbeta en samlad ADB-strategi för
högskolan.
Enligt direktiven bör en utgängspunkt för arbetet vara att ge högskoleen-
heterna ett huvudsansvar för flertalet datafrågor. vilket innebär att centrala bestämmelser och detaljreglering bör undvikas där så är möjligt och
lämpligt. Datafrågorna bör således i ökad utsträckning handläggas på samma sätt som andra frågor där högskoleenheterna själva har att fatta beslut inom av regeringen och riksdagen givna ramar. Samtidigt måste behoven av samverkan mellan högskoleenheterna liksom vikten av regional och nationell samplanering beaktas. Dessa behov torde variera mellan olika tillämpningar. Sådana områden bör identifieras och erforderliga reglerande eller avreglerande åtgärder föreslås. Arbetet beräknas vara slutfört senast i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1986/87. I avvaktan på en samlad ADB-strategi för högskolan bör, enligt min mening, förändringar inom högskolesektorn anstå. Naturligtvis är det på sikt önskvärt om anskaffning av ADB-utrust-
ning som används huvudsakligen ull centrala administrativa system inom högskolan I stort kan följa de regler som gäller för den civila statsförval-
ningen ; övrigt. I denna fråga har jag samråt med chefen för utbildninesde-
partiementei.
223 Teknikupphandling inom datammrådet
I Nin bedömning: I
Särskilda medel skall uvsättas för teknikupphandbne av generell pro- H I i eramvara för basdatorerna. I L
Skälen för min bedömning:
Med teknikupphandling avses en anskaffningsprocess som syftar till att utveckla en produkt som f.n. inte finns på marknaden och som i hög grad
baseras på specifika krav från beställaren.
Teknikupphandling inom datavområdet har i olika sammanhang bedömts
som ett verksamt medel för att tillgodose användarnas behov av pro-
dukter, såväl hårdvara som programvara samt kombinationer av dessa.
Teknikupphandling är även ett medel för att åstadkomma industriella utvecklingsprojekt med inriktning på speciella krav. Relativt få teknikupphandlingar har emellertid hitulls genomförts på dataområdet med den
offentliga sektorn som beställare.
Riksdagen anvisade till teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret 1982/83 10 milj. kr. I 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:
100 bil. IS. FiU 33, rskr 247). anför jag bl.a. att det bör prövas om
teknikupphandling, främst inom det datatekniska området, kan utnyttjas i betydligt större utsträckning i den offentliga upphandlingen än vad som är
fallet, till gagn för både beställare och leverantörer. Jag framhåller vidare
att det redan finns ett flertal organ med kunskap och kompetens i teknik-
upphandlings- och datafrågor och att dessa bör ges en central roll i ett system för ökat stöd till teknikupphandling inom dataområdet.
I 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100, bil. 15) framhåller jag
att statskontoret och styrelsen för teknisk utveckling (STU) i lämpliga former bör samverka i arbetet med teknikupphandling inom dataområdet.
De tidigare anvisade 10 milj. kr. bedömdes tills vidare räcka även för
budgetåret 1984/85. Riksdagen (FiU 1983/84:27, rskr 216) har godtagit vad som anförts i propositionen. De båda verken har för teknikupphandlings-
frågor inom dataområdet etablerat ett samarbete. I arbetet fungerar statskontorets metodråd som referensgrupp.
Det gemensamma arbetet har hittills bl. a. gällt upphandling av en datoriserad arbetsplats (PROMIS 600) i ett vädertjänstsystem för regionala korttidsprognoser. Vidare har teknikupphandling påbörjats av programvara för överföring av redigerbar text mellan olika system för ord- och textbehandling.
Prop, 19684/85: 223 12
Ett område som berör arbetsmiljön vid ADB-verk: umäet och Söp ägnats ökad uppmärksambet det se 2 året är de fystoölogiska riskerna med
Hbiidskärmsarbetet. Jag vill erinra om att statens arbetsinilönämmi och
stf isen stärshälsan har iniett eu arbete med att fö området. Detta kan vare ett or ade söm kön im ör icknikoophandling.
Allmänt seu kan sägas att utvecklingen inom programvarvomräde: inic varit lika snabb som ino maskinomrädet. Kravet på ökad produktionstakt vid utvecklingen av programvaror är storkt. Det har emellerud vart
svär att höja produktivneten och kvaliteten inom ramen för de konventio-
nea metoderna för systemutveckiing. Erfarenteterna under 1986-talet visar dock att en produktivietsökning kan uppnås dels genom användning av standardprogram, dels med hjälp av nya verktyg för programutveckling. Användarna kan själva med hjälp av dessa verktyg, via terminat eler
direkt på egen persondator, utforma ”program” och utföra egna bearbet-
ningar.
Jag har tidigare redogjort för statskontorets arbete med upphandling av basdatorer. Detta arbete är av stor betydelse för att ästadkomme en
decentraliserad arbetsstruktur inom statsförvaltningen. En förutsättning
för att detta skall lyckas är dock att maskinvaran förses med en ändamålsenlig programvara för gemensamma administrativa tillämpningar, t.ex.
ekonomi- och personaladministration. De kommande ansträngningarna inom teknikupphandlingsområdet bör enligt min mening koncentreras
kring denna fråga. Statskontoret och STU bör här genom sina centrala positioner ha goda möjligheter att aktivt stimulera till utvecklingsarbete
enligt gemensamma krav för förvaltningen.
Vad gäller programvara för cekonomtadministration, personaladministra-
tion etc bör RRV. SPV och övriga centralt ansvariga myndigheter aktivt medverka i arbetet och ta det ansvar som ankommer på resp. organ. Statskontoret bör samordna arbetet.
Den nära kontakten med företrädare för arbetstagarna som kan ske inom ramen för statskontorets metodråd bedömer jag som mycket värdefull. Enligt min mening ligger nämligen grunden för en bra teknikupphandling
till stora delar i en aktiv medverkan från verksledningar och personal. För budgetåret 1985/86 har STU och statskontoret gemensamt begärt att
15 milj. kr. skall avsättas för teknikupphandling inom dataområdet. Av
dessa avser 5 milj. kr. programvara för basdatorerna för bl. a. ärendehante-
ring och ekonomiadministration.
Det är enligt min bedömning angeläget ati programvara utvecklas för
basdatorerna. Kostnaderna för denna utveckling och distribution av pro-
grammen bör finansieras via avgifter från myndigheterna.
Statskontoret bör inte själv svara för utvecklandet av produkterna.
Sådana arbetsuppgifter bör i stället anförtros basdatorleverantörerna eller de särskilda konsulter och servicebyråer. t.ex. Statskonsult AB och
DAFA. som arbetar med innknine på det statliga området. Vissa ätvärder inom detta område har redan vidtagits av desså organisationer.
Jag återkommer utförhgare ull DATA och Statskonsuli ARB i avsnitt 2.3. För att göra det möjligt ati få utt stånd en teknikopphandling av nrogram-
vara till basdatorerna bör 5 mit. kr. avsättas för detta ändamål. jag avser att äterkomma till regeringen med förslag ait på tilläggsbudueti I 1985/86 begärs att riksdagen anvisar dessi medel.
En lämplig anslaogskonstruktion är enligt nun mening att reservations-
anslaget B2 Anskaffning av ADB-utrustning ökas med 5 milj. kr. En särskild ram avsätts därmed inom anskaffningsanslaget för denna teknik-
upphandling.
2.2.4 Särharheisfrågor
Min bedömning:
Statskontoret får ett sammanhållet ansvar för sårbarhetsfrågorna
inom den civila statsförvaltningen.
Skälen för min bedömning:
Regeringen bemyndigade i april 1977 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté för att utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna.
Särbarhetskommittén (SÄRK) överlämnade i december 1979 sitt slutbe-
tänkande (SOU 1979:93). ”ADB och samhällets sårbarhet — överväganden och förslag”. I betänkandet konstaterar SÅRK bl. a. att den utförda kartläggningen leder fram till ”den allmänna slutsatsen att sårbarheten är
oacceptabelt hög i dagens genomdatoriserade samhälle. Den fortgående
utvecklingen leder till en allt högre sårbarhet om inte motåtgärder vidtas.
Olika händelser och angrepp kan ge omfattande störningar och skador även vid djupaste fred”. Sårbarheten kan dock minskas genom informa-
tion och rådgivning på området.
Regeringen tillsatte i augusti 1981 särbarhetsberedningen (SÄRB) som fick till uppgift att dels utreda frågor om säkerhet och särbarhet på dataområdet, dels vara ett aktivt organ när det gäller information och rådgivning, på området.
Beredningen har i samarbete med bl.a. Riksdataförbundet. ett flertal statliga myndigheter, näringsliv och organisationer utarbetat en speciell metod för sårbarfetsanalys av datoriserade informationssystem, den s.k. SBA-metoden. En presentation av SBA-metoden har sänts ut till ett stort antal företag, kommuner, landstingskommuner och myndigheter.
I tilläggsdirektiv (Dir 1984: 29) fick SÄRB i uppgift att inventera hittillsvarande arbete inom området ADB-säkerhet, analysera användbarheten
av detta material samt att i samverkan med främst statskuntoret föreslå förbättringar och kompletteringar i det fall beredningen anser det vara
motiverat.
Prop, 1984/85: 225 14
SARB fick också i uppdrag att redovisa sitt arbete med SBA-metoden
under är 1984 samt att i sin planering utgå ifrån att dess arbete skall avslutas under år 19835.
Beredningen har i augusti 1983 överlämnat betänkandet (Ds Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av ADB-register, i december 1983 Särbarhetsanalysmetoden och rapporterna Praktisk kaätastrofplanering — val av reservdriftalernativ, Läckande datorer — en information om RÖS. Aktuella projekt i SÄRB och Uppringda datorer, i januari 1985 rapporten Offentlighetsprincipen. ADB och försvarssekretess samt i april 1985 rapporten ADEB i kris och krig. Betänkandet och rapporterna bereds f.n. i regeringskanshet. Regeringen har i februari 1985 givit statskontoret i uppdrag att tillsammans med riksrevisionsverket, SÅRB och rikspolisstyrelsen undersöka vilka effekter mer omfattande störningar i den civila statsförvaltningens ADB-verksamhet i fredsud kan få för myndigheterna och samhället i stort.
Mot bakgrund av denna utredning får bedömningar göras i vad mån särskilda åtgärder behöver vidtas.
Jag anser att SÄRB genom sitt arbete på ett aktivt sätt bidragit till att
höja medvetandet om dessa frågor. Det är väsentligt att arbetet med att eliminera så stor del som möjligt av samhällets sårbarhet inom dataområdet fortsätter. Enligt min mening är sårbarhetsfrågorna dock inte begränsa-
de till den försvarsanknutna verksamheten. Sårbarhetsfrågorna omfattar
flera områden som t. ex. arbetsmiljön och rättssäkerheten. Därför anser
jag att det är nödvändigt att dessa frågor bedrivas i så nära anknytning som möjligt till övrig verksamhet inom området. | För det praktiska arbetet med sårbarhetsfrågorna inom dataområdet
fordras en samordning på central nivå. En av de myndigheter som har en sådan samordnande funktion för statsförvaltningens gemensamma datafrå-
gor är statskontoret.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att ge en stats-
kontoret uppgift att svara för det praktiska sammanhållande arbetet med sårbarhetsfrågorna för statsförvaltningen. I denna fråga har jag samrått
med chefen för försvarsdepartementet.
2.2.5 Personalutveckling och utbildning på ADB-området
Min bedömning:
Ett utbildningsprogram inom ADB-området skall utarbetas för statsförvaltningen.
Skälen för min bedömning: Begränsade anslag och den relativt sett allt billigare tekniken gör datori-
seringen till ett tilltalande rationaliseringsalternativ för många myndigheter. Antalet anställda i statsförvaltningen som i juni 1984 var användare av
un
nägon typ av ADB-utrustning eler hade ärbeisoppatfier med ADB-insiag vär ca 170000 vilket motsvarar ce 409 av totala antalet statsanställda. Ca 50 3 av dessa ADB-användare och därmed var färde statsanställd använde eller arberade är 1982 dagligen med någon tvp av ADR-utrusinine. Av det totala antalet ADB-användare i statsförvalkningen här ca 25 000 yrken clier arbetsuppgifter som har direkt sanband med datoriseringen. Övriga ADB-användare har arbetsuppgifter där tekniken utgör ett stöd för
berörda arbetsuppgifter.
I samband med uppläggningen av den programverksamhet som päpär för
bl.a. den offeniliga sektorns service och förhållande till medborgarna har
jag haft överläggningar med de statsanställdas huvudorganisationer. Dessa
överläggningar har bi. a. resulterat I vissa gemensamma bedömningar och utgångspunkter för förändringsarbetet. Enligt denna gemensamma syn bör myndigheterna särskilt se över möjligheterna av effektivisera verksamheten och förbättra servicen genom ett
bättre utnyttjande av automatisk databehandling. Statsförvaltningen bör
vara ett föredöme genom att den nya tekniken införs och används så att den blir till gagn både för medborgarna och de anställda. Tekniken bör ses
som ett stöd för de anställda att snabbt och smidigt tillhandahälta de tjänster som efterfrågas. Personalpolitiken bör bidra till en effektiv statsförvaltning och befrämja ett demokratiskt arbetsliv. Detta bör vara utgångspunkten för myndighe-
ternas vidare utveckling av sin personaladministration. Behovet av utveckling av de anställdas yrkeskunskaper bör uppmärksammas. Personalutveckling kommer att behövas särskilt i övergången mellan en strikt regeltullämpning och en ökad serviceorientering och i samband med införande av ny teknik.
Jag har tidigare redogjort för behoven av programvaruutveckling och
teknikupphandling. Viktiga delar är bl.a. utveckling av användarnära utvecklingshjälpmedel liksom former för de anställdas deltagande i teknikupphandling. Vidare vill jag erinra om att parterna har tillsatt en gemensam arbetsgrupp i syfie att ge underlag för att utveckla avtal och vidta andra åtgärder
för att fördjupa inflytandet för de anställda vid utveckling, upphandling
och införande av ny teknik fjfr prop. 1984/85:100 bil. 15 s. 16). Samspelet mellan användning av ADB och utveckling av organisation
och personal är av stor betydelse för en effektiv ADB-användning men
också för att de anställdas yrkeskunskaper och arbetsinnehåll skall kunna
påverka ADB-införandet. I avsnittet om gemensam verksamhets- och AU/ ADB-planering behandlas dessa frågor vidare. När det gäller grundutbildning för de statsanställda inom ADB-området
ligger ansvaret på det ordinarie utbildningsväsendet. Trots att de tidigare
redovisade siffrorna vid en första anblick kan tyckas höga är antalet
ADB-utbildade inom statsförvaltningen i förhållande till teknikutbudet för
Prop. 1984/55: 225 16
litet. I avvaktan på att gapet mejilan efterfrågan och utbud av ADB-utbildad
persona) successivt minskar måste andra åtgärder vidtas. Utbildninesin-
satser mäste därför röras för att tillgodose statsförvaltningens behov av ADBE-kompetens.
1 den statliga förvaltningen finns i dag en rud organisationer - utöver de direkt berörda myndigheterna — som bör medverka i en sådan kompetensutveckling. Det är främst statskontoret som arbetar med upphandling av datorutrusming och formulering av krav på ADB-system i statsförvaltningen samt rationalisering, RRY med ansvar för det ekonomiadministrativa områder. statens institut för personalutveckling (SIPU) som arbetar med
utbildning inom bl.a. ADB-området.Statskonsult AB som arbetar med
utveckling av ADB-system. DAFA som svarar för driften av ett antal stora
ADB-svstem och stiftelsen Statshälsan som arbetar med arbetsmiljöfrågor.
Alla dessa organisationer bör kunna medverka till en samlad insats för att höja ADB-kompetensen i statsförvaltningen. De som berörs av en kompetensuppbyggnad av det slag som jag här förordat är följande; Beslutsfatiare
ADB-specialister, driftpersonal för stora ADB-system, personal som t.ex. använder och bearbetar data från olika ADB-system samt övrig personal
som i mindre utsträckning kommer i kontakt med ADB.
I dag finns ett bra utbud av basutbildningskaraktär. Regeringen har tagit
initiativ till utveckling av en sådan utbildning, nämligen ”ADB på jobbet”. Utbildningen har hittills genomförts av SIPU vid ett sjuttiotal myndigheter. Andra exempel är ”Datalära”, som utvecklats av Riksdataförbundet och några dataleverantörer. Dessa kan sägas ha lagt grunden för en bred kompetensuppbyggnad för i första hand målgruppen övrig personal. Det är viktigt att detta arbete nu fortsätter och att vi bygger på med ytterligare
utbildningsmöjligheter. Ett övergripande synsätt behövs samtidigt som utbildningen måste utformas i samklang med de olika verksamheterna och det aktuella utveck-
lingsläget för dessa vad gäller ADB-användning. Jag avser därför att snarast återkomma till regeringen med förslag till uppdrag åt SIPU att i samråd
med de övriga större utbildningsanordnarna dvs. DAFA, statskontoret och Statskonsult AB redovisa ett program för kompetenshöjande åtgärder för statsförvaltningen inom ADB-området. Utgångspunkten för finansieringen
av utbildningen skall vara att respektive myndighet inom sina medelsramar bekostar den nödvändiga utbildningen av myndighetens personal. Jag räk-
nar med att ett sådant program bör kunna föreligga under hösten 1985.
2.3¶Datatjänster på uppdrag
I många fall saknar de ADB-användande myndigheterna erforderlig
kompetens och teknik för databehandling, varför sådana tjänster köps ut-
ifrån. Leverantörer av tjänster inom ADB-området finns både inom offentlig sektor och inom näringslivet. Bland de organisationer som återfinns inom den statlig sektorn intar DAFA och Statskonsult AB en central
ställning, både när det gäller storlek och tjänsteutbud.
V Prop. 1Y84/85: 225
aan
Som en bakgrund till förslagen om DAPA vill jag något beröra utveck-
lingen av Statskonsolt AB. För an stärka Statskonsilts konkurrenskraft har under år 19852 bolaget börjat söka persondatorer til! främst stösförvaltningen. Vidare har Siats-
konsult beslutat att ersblera ep verksamhet som tar sikte på att erbiuda
programvaror för i första hand de basdatorer som upphandlats för statsförvalunngen. Fn ytterligare profilering och omstrukturering av Statskonsulikoncernen är nu aktuell. Motiv för den kommande strukturförandrngen är ati göra en
större åtskillnad mellan ä ena sidan Administrativ Utveckling (AU/ADB) och å andra sidan ledningsutveckling så att dessa olika tänster tydligare
kan marknadsföras och utvecklas självständigt samt att nva satsmngar och
inbrytningar inom ADB-området beträffande försäljningar av programvara
och smädatorer kan genomföras utan störningsseffekter inom andra delar av förelagsgruppen. I syfte att anpassa nuvarande koncernstruktur och ledningsmönster samt finansiering till nva förutsättningar kommer en indelning i två separat verkande företagsgrupper att genomföras. Den del av Statskonsultkoncernen som har sin huvudsakliga mmriktning mot AU/ADB-konsultation, ut-
bildning inom AU/ADB-området samt distribution och försäljning av programvaror och persondatorer kommer att utgöra en företagsgrupp. Inom denna grupp kommer verksamheten främst inom persondator- och pro-
gramvaruområdet att koncentreras mot den offentliga sektorn. Vad gäller konsuhations- och utbildningssverksamheten skall denna verka för att
behälla den nuvarande marknadspositionen mot näringslivet samt öka mot
den offentliga förvaltningen. Den andra delen av den nuvarande Statskonsultkoncernen, med inriktning på ledningsutveckling. kommer att utgöra en egen företagsgrupp under beteckningen Bohlin & Strömbergföretagen. Denna grupp riktar sin verksamhet mot såväl näringslivet som mot den offentliga sektorn.
DAFA
Mitt förslag:
DAFA bör ombildas till aktiebolag från och med den 1 juli 1986. Det
bör ankomma regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för detta.
DAFA-utredningen:
1 1984 års budgetproposition (prop 1983/84: 100 bil 15 s. 109 FiU 27, rskr
216) framhåller jag att det finns anledning att överväga om DAFA:s nuvarande form är den mest ändamålsenliga för den verksamhet som DAFA
bedriver. Som skäl för en översyn anges bl.a. vikten av att DAFA ges ett väldefinierat ansvar, att DAFA drivs så effektivt som möjligt och med en avkastning på insatt kapital samt att förhållandet till Statskonsult AB och
2¶Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 225
statskomoret bättre preciseras. Översvnen har gjorts av en särskilt tillkallad utredare (C-1984:04). Utredarens förslag överensstämmer i huvudsak
med pitt förslag. Gtredarens förslag redovisas i rapporien ”DAFA —-
myndighet eller bolag? (DsC 1985: 1).
Remissinstanserna:
Fit tjugotal remissinstanser har yttrat sig över rapporten. Till protokollet
bör fogas en lista över remissinstanserna, som bilaga I. En sammanställ-
ning äv remissyttrandena finns i DsC 1985:9, s. 1—30. Flera remissinstanser instämmer i utredningens syn på DAFA:s roll
inom darabehandlingsområdet eller lämnar den utan erinran. bl. a. datainspektionen. näringsfrihetsombudsmannen, centrala studiestödsnämnden. DAFA, Statsanställdas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska Advokatsamfundet, Svenska Revisorssumfundet och Föreningen Auktoriserade Revisorer. Invändningar anförs. i enskildheter eller till förslaget som helhet. av bl.a. riksskatteverket (RSV), statskontoret, riksrevisionsverket, statens
löne- och pensionsverk (SPV), data- och offentlighetskommittén, SACO/SR, TCO-S. Flera remissinstanser tillstyrker utredningens förslag till ombildning av DAFA till statligt bolag, däribland datainspektionen, näringsfrihetsombudsmannen, centrala studiestödsnämnden, DAFA, länsstyrelsen i Göte-
borgs och Bohus län, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Revisorssamfundet, Föreningen Auktoriserade Revi-
sOrer.
Bland de remissinstanser som avstyrker att DAFA nu ombildas till statligt bolag finns riksskatteverket, statskontoret, statistiska centralbyrån, statens löne- och pensionsverk, data- och offentlighetskommittén, Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S, Statsanställdas förbund, Sveri-
ges Direktreklamförening. Enligt RSV:s mening skulle ett upphörande av myndigheten DAFA få
allvarliga följder för flera myndigheters möjligheter att fullgöra sina myn-
dighetsåligganden. Ett noggrant studium måste göras av hur de nu avsedda myndighetsuppgifterna i så fall skall organiseras. En synpunkt som också framförts av andra remissinstanser.
DAFA:s konkurrensmöjligheter och marknadsutsikter som bolag be-
döms som i huvudsak positiva av datainspektionen, DAFA och centrala
studiestödsnämnden. Mer negativa bedömningar av marknadsutsikterna
görs av bl.a. riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statens
löne- och pensionsverk, Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S och
Svenska Arbetsgivareföreningen.
Skälen för mitt förslag: DAFA -— som idag bedriver sin verksamhet i myndighetsform — har
enligt sin instruktion (1975:570, omtryckt 1977:1150, ändrad senast
1081: 477) till uppgift att på uppdrag utföra administrativ databehandling
och arbete med metod- och systemutveckling + samband med sådana
uppdrag. Enligt instruktionen åligger det vidare DAFA särskilt att ullhan-
dahålia databehandliingskapachet åt statsmyndigheter som saknar egen ADB-unläggning. utfärda anvisningar och rekommendationer av betydelse för de ADB-system vilkas drift förläggs till DAFA samt tillhandahålla
generella ADB-program för sädana ADB-utlämpningar som otta förekommer hos myndigheterna. DAFA får även i övrigt tillhandahålla tjänster
med anslutning till datordrift.
DAFA skall vara ekonomiskt självbärande. Endast ett formellt anslag på
1000 kr. per är anvisas. För att lösa uillfälliga eler säsongsmässiga hkvidi-
wetsbehov samt för att tillgodose behov av rörelsekapital disponerar DAFA en rörlig kredit hos riksgåldskontoret som f.n. uppgår till 16 milj. kr. Den
totala omslutningen av DAFA:s verksamhet uppgick under budgetåret 1983/84 ull 161 milj. kr. Nettoresultatet efter avskrivningen blev ett överskott på 194000 kr. För budgetåret 1984/85 beräknar DAFA en omslutning på ca 190 milj. kr. och ett nettoresultat på ca 2 milj. kr.
DAFA:s roll inom databehandlingsområdet
DAFA är en myndighet som sköter driften av ADB-system för bl.a. andra myndigheter. DAFA räknas därmed till de s.k. servicebyråerna.
Tyngdpunkten i deras verksamhet har tidigare legat på försäljning av datontid. särskild drift och underhåll av administrativa rutiner av typ ekonomisk redovisning, löner m.m. Enligt min bedömning. som delas av statskontoret i dess remissyttrande, kommer denna verksamhet att få en relativt minskande andet av den totala statliga ADB-verksamheten. Dock
kommer behovet av servicebyråtjänster att finnas kvar under överskådlig tid. DAFA kommer enligt min mening även i framtiden ha en viktig
funktion genom att många myndigheter inte har möjlighet att själva sköta sin databehandling. Hittills har kompetensen vad gäller utveckling av system och ADB-kunnande 1 stor utsträckning varit koncentrerad till vissa
centrala myndigheter och större verk. Även om förutsättningarna nu änd-
ras genom mer decentraliserade arbetsformer kommer förändringen att ta tid. DAFA kommer därför även under överskådlig framtid att ha en avgö-
rande roll inom den statliga databehandlingen.
Däremot delar jag inte statskontorets uppfattning om behovet av en ytterligare genomgång av vilka myndigheters system som generellt borde
lämpa sig att drivas i egen regi och på egen anläggning. En sådan bedöm-
ning måste göras system för system eller kund för kund för att bli meningsfull. I det sammanhanget får faktorer som kostnad, service, effektivitet
m.m. med DAFA som leverantör vägas mot vad effekten i dessa avseenden skulle kunna bli om driften genomfördes i kundmyndighetens egen
regi. Det är dock sannolikt att konkurrensen mellan dataserviceföretagen och nya driftformer, bl.a. användningen av små datorer, kommer att bli
allt hårdare.
Prop, 108- 20
Det är därför vikuet för DAPFA och andra servicebyråer att vidaroutveckla och pröofflera 82. kanske även fiyna nye förmer för samverkan med kunderna. Försäbning av persontimster fkonswiitjänstert av olika slag. tagning av staodaräsysiem och svstem för daft hos kunderna samt wialemreprenader är andra viktiga områden i servicebyråernas verksam-
het. Der jae nu snlfört beträffande utvecklingen äv servicebyrabranschen är
av betydelse för DATA a vilken form det än bedrivs. Enl min bedömning finns i dag vid DAFA sruvden för det tjänsteutbud på dataomrädet som under överskädlig ud kan komma att efterfrågas inom statsförvaltningen.
Yad gäller DAFA:s rot i den framnida daiabehandiingen bör särskilt två frägor diskuteras, dels om DAFA bör ha myndiehetsuppgifter vid sidan av serviceuppgifterna, deis om DAFA med enbart serviceuppgifier skall be-
driva verksamheten på rent affärsmässiga grunder och i konkurrens. De myndighersuppgifter som jag t första hand tänker på är dels samordningsuppgifter innebärande ett ansvar för t.ex. teknisk samordning av statens datordrift, datakommunikation, datorutrustning och program-
varor, dels huvudmannaskap för vissa system eller register av typ basre-
gister, informations- och faktadatabaser, 1. ex. statens person- och adressregister (SPAR). Myndighetsuppgifter av samordningskaraktär bör enligt min mening i första hand koncentreras till regeringens stabsorgan, I detta fall främst statskontoret. Det är enligt min mening angeläget att de olika statliga
organen inom ADB-området renodlar sina arbetsuppgifter så att inte dubbelarbete förekommer. Jag anser därför att samordningsuppgifter inom den civila statsförvaltningen vad avser ADB läggs till statskontoret. DAFA
bör därmed inte ha någon samordningsuppgift. DAFA:s speciella kompetens kan vid behov utnyttjas på annat sätt, i. ex. genom att regeringen eller ansvarig stabsmyndighet anlitar DAFA på uppdragsbasis. När det gäller utpräglade myndighetsuppgifter av typen huvudmannaskap för olika system vill jag särskilt beröra frågan om SPAR. Förutom att SPAR är ett monopolregister så har DAFA även eu författningsreglerat
huvudmannaansvar för registret. En allmänt utbredd uppfattning är också att SPAR är ett register med integritetskänsligt innehåll. Även om jag inte
till fullo delar den sistnämnda uppfattningen — SPAR inrättades bl. a. just
för att få ett allmänt register med ett ur integritetssynpunkt acceptabelt
innehåll — finns det anledning att beröra SPAR närmare.
En verksamhet som bedrivs på affärsmässiga grunder och t konkurrens
är enligt min mening inte förenlig med ett huvudmannaskap för SPAR och
liknande personregister. DAFA bör därför inte ha några sådana myndighetsuppgifter. Samma sak gäller för statliga informations- och faktadatabaser typ förvaltningsdata m. fl. Huvudmannaskapet för sådana baser eller register bör i stället åvila annan statlig myndighet än DAFA. Huvudmannen bör i sin tur uppdra åt DAFA eller annan servicebyrå att ombesörja
nn
Prop, 1984/85: 225
däften och murknadsföringen av dessa systeni. DAFA och andra servicebyråer bör i princip konkurrera på ika villkor om dessa tjänster. Hur ansvarsfrågan för SPAR m.fl ceowala införniatonsdatabaser bör lösas återkommer jag till senare när jag närmare behundlar den statliga införimauonsförmedlingen i avsnitt 3.
Det är sälonda mina uppfattning att DATA inte skall ha myndighetsuppgifter av samordnineskaraktär eller huvudmannaskap för sådana register som t.ex. SPAR. DAFA kan därmed koncentrera sig på den serviceinriktade verksamhetisdelen. Denna bör enligt min mening inte ges någon Mmonoö-
grunder och i konkurrens med andra dataservicebyräcr och driftformer. I likhet med DAFA-utredningen och vissa remissinstanser anser jag att verksamheten bör bedrivas enligt företagsekonomiska grunder med lönsamhet som mäl och med krav på marknadsmässig avkastning på insatt kapital. De invändningar som rests mot att DAFA ombildas till bolag gäller ofta att DAFA har myndighetsuppgifter. Med den ändrade roll för DAFA som jag här har förordat föreligger inte längre detta problem.
Det är dock angeläget att staten i likhet med flera stora företagskoncerner har tillgång till en egen servicebyrå inom ADB-området. Detia motiveras av att ett statligt ägande ger en säkerhet så att det inom den statliga sektorn finns ett organ som tillgodoser de statliga verkens grund-
läggande behov av dataservice. Med den roll jag har förordat för DAFA
kan detta enligt min mening uppnås oavsett om DAFA drivs i myndighetseller bolagsform.
DAFA:s verksamhetsform
Vad gäller frågan om vilken verksamhets- eller associationsform som är
mest ändamålsenlig för att DAFA med den affärsmässiga inriktning och den roll i den framtida databehandlingen som jag här redogjort för har jag övervägt myndighetsformen i förhållande till bolagsformen.
Myndighetsformen är inte likformig:utan kan utformas på flera olika sätt. Det finns t. ex. inga rättsliga hinder för att anpassa en uppdragsmyndighet av DAFA:s typ till att i realiteten motsvara affärsverksformen.
För att DAFA skall kunna ha en renodlad affärsmässig roll och bedriva sin verksamhet i konkurrens behöver DAFA ett betydligt större handlingsutrymme än vad myndigheten har i dag. Det gäller främst i fråga om möjlighet att samverka med andra organisationer på marknaden men även vad gäller det ekonomiska målet och taxepolitiken, anskaffningen av datorutrustning, kapitalförsörjningen samt löne- och anställningsvillkoren.
Nuvarande inskränkningar i DAFA:s handlingsfrihet inom dessa områden skulle delvis kunna mildras genom att DAFA — fortfarande i myndighetsform — ges förutsättningar och befogenheter som överensstämmer med eller nära ansluter till dem som gäller för affärsverken. Ett synsätt
som innebär att anpassa en verksamhetsform så att denna hjälpligt elimine-
Prop, 1Y84/85: 225 22
rar de mest akuta nackdelarna är emellerad enbet nun menine för snävt. Ambitionen mäste istället vara alt — förutsättnineslöst — välja den form sön I sin grundstruktur livger närmast de krav som den aktuella verksamheten siäller. Krävs därwöver. för att harmonin mellan verksamhet och form skall vara fullständig. vuerigare justeringar far dessu göras. Detta sker då med uteångspunkt i den grundform som ligger närmast verksamhe-
töm.
Offenmrächer, säkerher och koniröll
Vid DAFA behandlas i dag ett antal av de centrala datasystem som finns inom statsförvahningen. En ändring av DAFA:s nuvarande verksamhetstorm låter sig inte göras utan att ett noga Övervägande skett om vad förändringen innebär för de system som DAFA I dar har bearbetningsansvaret för. Detta har även framförts av ett antal remissinstanser.
Jag delar remissinstansernas bedömning i denna del. Särskilt viktigt i detta sammanhang är, som bl.a. framhällits av riksskatteverket, säker-
hets-, sekretess- och kontrollfrågorna. Vid en första anblick kan det synas som om de register som idag bearbetas vid DAFA är unika i så måtto att de
ställer särskilda krav i dessa avseenden. Vidare kan lätt en osäkerhetskänsla uppstå huruvida en annan form erbjuder tillräckliga garantier för att
bearbetningarna utförs på förväntat sätt.
Jag delar dock inte de farhågor som har förts fram av några remissinstanser I detta avseende. Och jag tänker nu i första hand på andra register än SPAR. Au organisationer som bedrivs 1 bolagsform anförtros känsliga
uppdrag är ingen nyhet eller särskilt anmärkningsvärt. Ett flertal exempel
kan hämtas både inom försvarssektorn i form av krigsmaterielbeställningar och från den kommunala och landstingskommunala verksamheten i form
av uppdrag till Kommundata AB och andra bolag.
Det är i detta sammanhang angeläget att understryka att huvudmanna-
skapet, dvs. det rorala ansvaret för registrets användning, bearbetning och
innehåll, är helt oberoende av vem som utför den ADB-tekniska driften av systemet. Detta synsätt är också en av de grundläggande utgångspunkter-
na i datalagen (1973: 289, omtryckt 1982: 446). Huvudman för de aktuella
systemen och registren är respektive kundmyndighet. Huvudmannaska-
pets innehåll påverkas inte av en eventuell ändring av driftorganisationens verksamhetsform. Genom att huvudmannen är en myndighet gäller sedvanliga regler om insyn och kontroll. Ett ytterligare stöd för min uppfattning är det synsätt som legat till grund
för 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen och som i korthet innebär att
andra myndigheters eller enskilda kunders ADB-upptagningar som be-
handlas vid t.ex. DAFA — i dess nuvarande form — endast som ett led i
teknisk bearbetning eller lagring för huvudmannens räkning inte är allmänna handlingar. Vad gäller den revisioneltla kontrollen av verksamheten och garantierna
för att denna bedrivs på ett korrekt sätt anser jag att dessa väl ullgodoses av aktieholagslagens ansvarsregler sunt genom ägarens. i detta rall till ONE staten, möjlighet att påverka verksumbheten på bolagsstämma och genom styrelsen som utsetts av den statliga ägaren. Till sist vill jag även
erinra om att datalagens regler om ullstånd. utisyn och kontroll av personregister samt ansvar vid brott mot lagen gäller helt oberoende av om
verksamheten bedrivs I myndigchets- eller bolagsform.
Sammanfattningsvis delar jag således justitiekanslerns uppfattning att en förändring av DAFA:s assoctationsform inte kommer att innebära någon förändring för de myndigheter som fortsätter att utnyttja DAFA för driften av sina personregister. Registeransvarig I datalagens mening kommer även i fortsättningen att vara den myndighet som bestämmer vilka personupp-
gifter som skall ingå i registret. Jag instämmer således även med centrala
studiestödsnämnden och riksrevisionsverket i deras bedömningar att en
ändring av DAFA:s associationsform inte utgör något hinder mot fortsatt drifi av studiestödets informationssystem eller system $ vid DAFA.
Vid en samlad bedömning av vad jag tidigare framfört om DAFA:s roll,
affärsmässighet samt säkerhet och kontroll har jag därför — i likhet med
vissa remissmvadigheter, bland dem datainspektionen, DAFA, riksrevi-
sionsverket. centrala studiestödsnämnden och näringsfrihetsombudsman-
nen — kommit till den uppfattningen att bolagsformen är mest ändamålsenlig för den verksamhet som jag förestår att DAFA skall bedriva. Bolagsformen är väldefinierad och särskilt avpassad för affärsverksamhet. Samtidigt som den ger en önskvärd handlingsfrihet ställer den striktare krav på
ekonomiskt ansvar för DAFA:s styrelse och verkställande ledning än myndighetsformen. Den ger också den flexibilitet som är nödvändig för att
DAFA skall kunna anpassa sig till den tekniska utvecklingen och till marknadens behov. Ett annat viktigt skäl för att ge DAFA bolagsformen är att denna är vanligast förekommande i servicebyråbranschen. Bolagsfor-
tror på sikt är nödvändig för DAFA och andra inom branschen för att kunna erbjuda en så fullständig produkt som möjligt. Dessa fördelar kom-
binerat med att staten som ensam ägare till bolaget kan styra utvecklingen av verksamheten i enlighet med statsförvaltningens behov gör att DAFA på ett effektivt sätt kan fungera inom ADB-området.
Med hänsyn till de investeringar, som inte bara DAFA utan även många
kunder redan gjort, och till de bindningar som finns i DAFA:s avtal med kunder anser emellertid jag att DAFA tills vidare bör behålla drift, produktion, underhåll och marknadsföring av SPAR. När huvudmannen för SPAR på avtalsbasis uppdrar åt DAFA att utföra dessa tjänster bör utgångspunkten vara att skälig ersättning utgår till huvudmannen. Vidare är
det enligt min mening viktigt att insynen i registrets användning och skötsel inte försvåras genom att DAFA givits formen av bolag. Detta kan
bäst ske genom att avtalet mellan huvudmannen och bolaget innehåller
regler om utförlig och regcibunder rapportering. om att i tveksamna fall inhämta huvudmannens godkännande av registrets användning samt om särsköda åtgärder av bolaget för at: allmänheieps insyn I och kontroll av registret nte skall bli mindre än vad som cäller i dar. En vuerboare garanti för de; allmännas insyn och koptroll av registrets skötsel ges genom datalagensa regier (15-15 §§) om tillsyn över att automa-
usk databehandhing mte medför oullbörlig imrång + personlig intceritet. Enliet dessa regler har datatnspekuonen räv ut ullträde utt lokal för automatisk databehandling, rätt att tå del av registerinnehållet samt I övrigt få ulleång till handling som rör databehandlingen. Dessa regler gäller
oheroende av om databehandling sker vid myndighet etter bolag.
DAFA:s framtida inriktning Sammanfattningsvis tror jag att det finns goda förutsättningar för DAFA att verka med den inriktning och i den form som jag här ge uurvck för. d.v.s. i fri konkurrens och enligt företagsekonomiska principer. För en långsiktig överlevnad är det dock. som jag inledningsvis har hberärt. nödvändigt att DAFA breddar sin nuvarande verksamhet. Jag tänker då i första hand på persondatorområdet. ”paketförsäljning” av utvecklingsoch drifttjänster och ökad konsultverksamhet samt att DAFA söker nya
former för samverkan med bl. a. leverantörer. I och med dessa åtgärder är
enligt min mening grunden lagd för ett offenthgägt serviceföretag inom databranschen med ett tjänsteutbud som väl motsvarar statsförvaltningens
behov. Nära till hands ligger naturligtvis att DAFA söker samarbete med 1. ex.
Statskonsult AB. De mer tekniska frågorna kring en samverkan eller ett eventuellt framtida samgående med Statskonsultföretagen bör utredas. Detta kan lämpligast ske genom att en organisationskommitté snarast tillsätts. De viktigaste uppgifterna för denna kommitté blir att genomföra en bolagsbildning av DAFA samt att närmare studera samverkansformerna mellan DAFA och Statskonsult. Vidare bör kommittén få i uppgift
att särskilt utreda konsekvenserna för DAFA:s nuvarande kunder med
anledning av DAFA:s skyldighet att såsom bolag ta ut mervärdeskatt för
vissa av sina tjänster. För att det fortsatta utredningsarbetet och därmed sammanhängande överläggningar med bl.a. de anställda, Statskonsult m.fl. skall kunna genomföras rationellt är det emellertid enligt min mening nödvändigt att riksdagen redan nu tar principiell ställning för att genomföra bolagsbildning av DAFA. Ett sådant genomförande förutsätter att tillgångar som DAFA nu disponerar överförs till ett nybildat eller befintligt bolag. I samband därmed får en värdering ske av dessa tillgångar med hänsyn till bl. a. reglerna i aktiebolagslagen. Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att godkänna riktlinjerna för att ombilda DAFA:s verksamhet till ett aktiebolag. Regeringen
12 pd]
får återkomma till riksdagen under våren 19861 den mån genomförandet av bolagsbildningen fordrar riksdagens ställningstagande. Beträffande de konsekvenser ur rättslig aspekt m. m. som en ändring av DAFA:s verksamhetsform kan medföra har jag samrätt med chefen för justitiedepartementet.
3¶Aktivare statlig informationsförmedling
Mitt förslag: En myndighet inrättas, som är administrativt knuten tll statskontoret, med uppgift att svara för huvudmannaskapet för SPAR.
Min bedömning: Statskontoret ges i uppdrag att i samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFD göra en översyn av möjligheterna att bättre utnyttja de statliga dataregister som har karaktär av informationsdatabaser.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Datoriseringen har medfört att en ökad mängd information nu ligger i dataregister. Fler typer av uppgifter som har mer allmänt intresse finns i särskilda s.k. informationsdatabaser. Utvecklingen är snabb. I Europa fanns år 1975 ca 700 sådana databaser tillgängliga för allmänt bruk. År 1980 hade antalet stigit till ca 2300. För de anställda kan tillgången till informationsdatabaser både underlätta arbetet och öka möjligheterna till att ge bättre service. Fastighetsregistret och bilregistret är exempel på sådana register som används ofta. I viss utsträckning är dessa register också tillgängliga för en bredare krets av användare. De register som har den största expansionspotentialen är sannolikt de som innehåller löpande texter. Den främsta anledningen är att tillgången på terminaler ökat och att lagringskostnaderna sjunkit. Satsningen på s.k. basdatorer som jag tidigare redovisat utgör här ett viktigt inslag. Tiden är enligt min mening mogen för att ta ställning till hur statsförvaltningen skall kunna utnyttja databastekniken för att förbättra servicen till medborgarna och öka effektiviteten. I dag finns det i databasform stora informationsmängder inom olika fackområden. Jag tar här upp de möjligheter som finns till ökad användning av dessa. Det finns emellertid också en rad problem som måste lösas. Det gäller bl. a. val av sökteknik och val av driftorganisation. Vidare måste också integritets- och offentlighetsfrågor uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang erinra om det arbete som bedrivs inom data- och offentlighetskommittén (DOK) (Ju 1984: 06). 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 225 :
Böärre äanvajonde av informationskällor inom förvaliningen Fiera äv de största och mest anlitade databaserna har hämtats från utiändska producenter och tillhandahålls av de svenska informationssökninessystemen för den svenska eller nordiska marknaden. Andra dutabaser produceras av svenska myndigheter, institutioner eller företag, och har främst svenskt eller nordiskt material. Dit hör bl. a. bibliotekssystemet LIBRIS. läkemedelsdatabusen SWEDIS. administrerad av socialstyrelsen. byegdatabasen BODIL och SCB:s databaser. Flera myndigheter har ansvaret för informationsdatabaser på sina resp arbetsområden, i vissa fall i samarbete med internationeHa organisationer. De informationssystem som jag tidigare berört kan komma att omfatta större delen av den information som är aktuell inom en myndighet. Som exempel på data som kan komma att ingå i sådana system vill jag nämna
regler och föreskrifter, information om ärenden. information om objekt. personinformation. samt statistik och sammanställningar av olika slag.
Myndigheternas regler hålls tillgängliga i en rad olika former, som författningsserier, handböcker, lösbladspärmar m. m. Även om det på vissa ämnesområden finns rimlig enhetlighet mellan berörda myndigheters ter-
minologi. regelstruktur m.m. utgör språkbruket. skilda definitioner och
benämningar och andra olikheter ett betydande problem för såväl handläg-
gande personal som för myndigheternas avnämare och kunder.
Information av detta slag kan även komma allmänheten till godo. Statsrådet Ingvar Carlsson kommer senare i dag att ta upp betydelsen av tillgänglighet av sådan information för vitaliseringen av demokratin i propositionen (prop. 1984/85: 220) om datapolitiken. I propositionen (prop. 1983/84:119) om förenkling av myndigheternas
föreskrifter, anvisningar och råd (KU 25, rskr 245) har justitieministern förordat en rad åtgärder för att myndigheternas föreskrifter och övriga
regler skall bli enklare och klarare och för att regelbeståndet i samhället
inte skall bli alltför omfattande.
Ett par av åtgärderna underställdes riksdagens prövning. Återstoden var
åtgärder som regeringen aviserade att den själv avsåg att vidta. Av intresse i detta sammanhang är att regeringen ville ålägga varje myndighet att fortlöpande föra en förteckning över gällande föreskrifter, allmänna råd o. d. som myndigheten eliter någon föregångare till denna har beslutat. I samband med att förteckningarna upprättas bör myndigheterna sträva efter att upphäva eller återkalla sådana regler som är föråldrade eller inte längre behövs. Det diskuterades om förteckningarna borde föras med ADEB redan i ett inledande skede.
Det meddelades också att statsrådsberedningen skall utarbeta en hand-
bok för myndigheternas regelskrivning. Regeringen har nu ålagt myndigheterna att upprätta sådana förteckningar före den 1 juli 1986.
a >
Jag nämner dessa åtgärder särskilt eftersom de är erundläggande sanvringsätgärder som måste göras innan man kan diskutera dataregister över
myndigheternas regler av olika slag.
Receringen avser att inom kort ändra författningssamlingsförordningen i
enlighet med SARE:s förslag.
I en skrivelse den 16 junuari 1984 ull regeringen har samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI föreslugit ändringar i för-
fattningssumlingsförordningen (1976:725, omtryckt 1977:952. andrad se-
nast 1984: 212).
SARI har i skrivelsen föreslagit att särskilda bestämmelser utfärdas för det fall att de omkring 70-talet myndigheter som får ge ut författningssamlingar enligt nämnda förordningar bygger upp diaregister över sina författningssamlingar. Förslaget har remissbehandilats. Det har godtagits av remissinstanserna. SARI. som svarar för samordningen av dataregistren i det nuvarande rättsdatasystemet. arbetar nu vidare med andra frågor som gäller rättsliga informationssystem. Enligt vad jag har erfarit avser SARI att äterkomma
till regeringen i dessa frågor tidigast nästa år.
Utvecklingen mot alltmer datoriserade kontor 1 stätsförvaltningen kan
väntas gå allt snabbare framöver, inte minst genom tillkomsten av de
basdatorer jag tidigare nämnt och den decentralisering av besluten om
ADB-investeringar som jag berör i det följande. Det finns som jag tidigare framhållit två motiv för att utnyttja den
information som lagras i ADB-system. Det ena är att myndigheterna kan göra rationaliseringsvinster och det andra är att deras service mot allmänheten kan förbättras.
Som ett exempel på hur rationaliseringsvinster kan uppnås kan här
nämnas att en studie nyligen genomförts av möjligheterna att distribuera information från statens arbetsgivarverk (SAV) i form av avtalstryck, cirkulär och snabbaktuellt via en informationsdatabas.
För den enskilde statstjänstemannen skulle tillgång till information på detta sätt betyda snabbare åtkomlighet av nya avtal m. m. och också en
bättre överblick. En undersökning som genomförts av DAFA och SAV visade att närmare 9096 av ett sjuttiotal tillfrågade myndigheter ansåg att de skulle göra rationaliseringsvinster om de fick tillgång till SAV:s informationsmateriel via terminal. Speciellt framhölls att man kunde räkna med
snabbare handläggning och minskad risk för felaktiga beslut.
Jag finner denna typ av synpunkter intressanta att pröva vidare, t.ex. i anslutning till den AU- och ADB-planering som skall ske vid myndigheter-
na. Det finns enskilda områden där distributionsform m.m. kan prövas utan alltför ingripande ändringar i den befintliga planeringen. Jag vill i detta sammanhang också erinra om den regelförenkling som pågår av det statliga tjänstepensionssystemet och som jag redovisat i prop.
1984/85: 219 om den statliga personalpolitiken.
När det gäller förbättringar av servicen är det viktigt att myndigheterna
byeser sina kontorsinformationssystem så att allmänhetens rätt att ta del
av ADB-lagrad information beaktas. Jag vill här erinra om bestämmelserna 1 sekretesslagen (1980:100 ändrad senast 1985:8). Myndighet som i sin verksamhet använder ADB skall ordna denna med beaktande av den i tvckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta det av allmänna handlingar (5 kap. 9 5). Föreskrifterna tar sikte på allmänhetens möjligheter att hos
en myndighet ta del av ADB-lagrad information. I den mån myndigheten har terminalornienterade dataregister skall myndigheten enligt samma lag-
rum beakta det intresse som enskilda kan ha att själva utnyttja terminal eller annat tekniskt hjälpmedel os myndigheten för att ta del av allmänna handlingar.
Argärder för att lösa problem med allmänna informationsdatabaser
1 betänkandet (SOU 1980:31) Offentlighetsprincipen och ADB tar data-
lagstiftningskommittén (DALK) upp frågan om s.k. aktiv informationsförmedling. DALK konstaterar därvid att behovet av och kraven på en aktiv
informationsförmedling måste undersökas närmare innan några konkreta
åtgärder kunde föreslås. Kommittén anser sig emellertid inte kunna göra en analys i frågan. DALK pekar däremot på några frågor som kan ha
särskilt intresse vid den fortsatta diskusstonen om hur en sådan informationsförmedling skall ordnas. DALK utgår från att ADB-tekniken skulle
användas i informationsförmedlingen och att den tekniska utvecklingen
med hemterminaler, teledata m.m. kunde få en väsentlig betydelse. DALK förordar en särskild utredning med uppdrag att undersöka behovet
av en sådan informationsverksamhet och hur den bör utformas.
I prop. 1981/82:37 (KU 21, rskr 163) ansluter sig föredraganden till uppfattningen att det ur många aspekter är önskvärt att den informationsmängd som myndigheterna besitter sprids till en vidare krets. även på ett annat sätt än genom den gängse handlingsoffentligheten. Det är enligt
föredraganden uppenbart att den tekniska utvecklingen, främst den alltmer
omfattande användningen av ADB, har förändrat förutsättningarna för att bedriva s. k. aktiv informationsverksamhet. Han erinrar om att utveckling-
en dittills styrts, inte genom centrala, generella direktiv, utan av myndigheternas resurser och av de behov som finns inom skilda sektorer av
samhället att ta del av myndigheternas kunskaper och information. Mot
den bakgrunden var föredraganden av den uppfattningen att det inte då fanns anledning att utreda frågan. Den alltmer ökande datoriseringen inom statsförvaltningen gör det nu angeläget att närmare behandla s.k. aktiv informationsförmedling, i synnerhet som myndigheterna kan komma att relativt snabbt bygga upp kontorsinformationssystem inom sina verksamheter med hjälp av basdatorer och annan utrustning. Flera viktiga frågor behöver belysas. En viktig fråga gäller förhållandet mellan större informationsbanker och myndigheternas dataregister.
Prap, 1984/85: 225 29
Den framtida behandlingen av myndigheternas information m. m. berörs av DOK:s utredningsuppdrag. I sarebagd med ändringen av DARA:S associationsform mäste emellenid några frågor lösas. DAFA bas som jag tidigare framhållit inte vara huvudman för SPAR.
Med huvudman avser jag i deta föll ett ansvar för registrets innehåll och användning. I huvudmannaskapet bör dock normalt inte ingå den mera datatekniska driften och underhållet av systemet och ime heller försältjningen av uppgifter från registret. PDesse funktioner bör på avtalsbasis överlåtas till DATA eller andra organisationer. Innehållet i dessa avtal bör
då tillsammans med krav på skälig ersättning för den information som blir ätkomlig genom databasen utgöra utgångspunkt då ställningstagande sker
till frågor rörande finansiering och prissättning av databasen i sin helhet.
Flera skäl talar för att huvudmannaskapet bör läggas på en statheg myndighet. Jag har tidigare, i samband med att jag tog upp frågan om DAFA:s associationsform, behandlat denna fråga utförligare. I detta sammanhang
vill jag främst ånyo erinra om att de regler för medborgerlig insyn som
gäller för myndigheter är av utomordentligt värde vid hantering av ett register av SPAR:s typ.
Jag anser att det behövs en ny myndighet. om huvudmannaskapet skall få en så tillfredsställande lösning som möjligt. Hur den framtida behandlingen av myndigheternas information m. m. berörs är ett av DOK:s utred-
ningsuppdrag. Den lösning som jag här beskriver bör därför tillämpas övergångsvis i avvaktan på DÖOK:s förslag och statsmakternas efterföljande ställningstagande. Myndigheten bör enligt min mening vara fristående från sävä! sakansvarig myndighet som drift- och försäljningsorganisa-
tion. Vidare bör myndigheten — en nämnd — vara så liten som möjligt och hämta sina kansliresurser från statskontoret. Myndighetens sammansättning bör däremot vara bred och innehålla ledamöter som är verksamma inom säväl statsförvaltningen som från intresseorganisationer och näringsliv.
Jag avser att snarast återkomma till regeringen med uppdrag till statskontoret att närmare studera de praktiska frågorna i i samband med myndighetens formella inrättande.
Jag har i denna fråga samrätt med chefen för justitiedepartementet.
Bland andra frågor som måste lösas för att skapa en mer aktiv informationsförmedling äterfinns frågor av mer teknisk natur såsom standardisering av söktekniken m.m. Avsikten är att underlätta användarens arbete
både med den aktuella databasen men också förenkla kommunikation mellan olika baser. Frågan om utbyggnader av nätverk för sådana kom-
munikationer mäste därvid beaktas. En effektiv aktiv informationsförmedling ställer krav på att myndigheterna utnyttjar gemensam sökteknik och metoder för val och strukturering,
av informationen. Informationens kvalitet och förändringar måste bevakas. Driftverksamheten bör även vara enhetligt organiserad. Dessa om- 4 Riksdagen I984/85. I saml. Nr 225
Prop. fO8A/E2: 125 30
ständieherer talar — eniit min meniag — för att söisniscar på informa- Voönsdatabaser för aktiv informationsförmediing måstv samordnas.
Jar vili deua sammanhang erinra om de ullägesdirektiv (nr 1984:248] söm regeringen givit il DÖK. Kommittén skall enligt dessa klargöra var TT gränser går melian skyldigheten ati lämna ut uppgifier från ADB-register S - Lå Lä <
igt offentiigheisprincipen och möjligneten av lämna upplysningar enbet andra författningar. Frågan är om myndishererna skilt ullgodose önskemåi
OM störa uttag av uppgifter som är avsedda för rent kommersiella syften.
Kommittén skall vidare överväga reglerna för myndigheternas avgiftssättning av informationstjänster. Mot bakgrund av vad jag här anfört avser jag att älerkomma till regeringen med försfag att ge statskontoret i uppdrag att belvsa behoven av större informationsbanker med information inom och från statsförvalningen och ati lämna förslag ull inrättande av nya informationsbanker. Ett särskilt viktigt underlag för beslut om skapande av nya baser är de mer långsiktiga AU/ADB-strategier och planer som myndigheterna snarast bör utarbeta. Jag återkommer till detta senare när jug behandlar myndigheternas ADB-planering. De erfarenheter som vunnits vid bl.a. DAFA genom förvaltningsdata och RÄTTSDATA bör bl. a. belysas och utnyttjas.
I uppdraget till statskontoret bör också ingå att klargöra förutsättningarna för på att skapa en sådan standardisering att en gemensam sökteknik kan tillämpas för så många databaser som möjligt. Därvid bör även organisationen av driftverksamheten tas upp. I dessa frågor bör samråd ske med televerket och postverket som är viktiga aktörer när det gäller informa-
tionsförmedling med hjälp av ny teknik. Statskontoret bör bedriva sitt utredningsarbete i nära samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI, vars uppgift är att svara för övergri-
pande planering och samordning av informationsförsörjning för forskning
och utvecklingsarbete m. m. Ett samarbete bör också äga rum med DAFA.
Statskontoret bör vidare medverka vid uppbyggnad av sådana informa-
tionsdatabanker som det kan bedömas vara motiverat att starta.
4¶Gemensam verksamhets- och AU/ADB-planering
4.1¶Översyn av nuvarande regelsystem
Regeringen uppdrog i juli 1984 åt statskontoret att utreda och lämna
förslag till en ny handläggnings- och beslutsordning för statliga ADB-investeringar.
Utgångspunkten för den nya ordningen skulle vara fastställande av
myndighets- eller verksamhetsvisa investeringsplaner för ADB-system,
ADB-planer, grundade på AU/ADB-strategier. Vid samma tillfälle fick
statskontoret även ett uppdrag att utforma och lämna förslag till rutiner
m.m. för myndigheternas arbete med efterstudier av ADB-investeringar. Dessa uppdrag har avrapporterats till regeringen i februari 1985.
Prop, 1954/85: 225
kapporterna har remissbehandlats. Senimandrag av rapporterna och en
förteckning Över remisstostanserna bör fogas ull protokollet i detta ärende som bilagorne 2 och 3. en sammansälning över remissvar äterfinns i DSC 9859 so 31-54.
4.2 Riktlinjer för ny handläggnings- och beslutsordning
Bia bedömning:
Nuvarande regelsystem för myndicheternas investeringar I ADB-sy-
stem ändras så alt statsmakternas beslutsunderlag i större utsträckning
utgörs av fleråriga planer för administrativ utveckling inom myndigheterna.
Ökad tonvikt läggs på uppföljning (s.k. efterstudier) av gjorda ADB-
investeringar. Vidare markeras skillnaden mellan investeringar som
syftar till oförändrad eller höjd ambitions- eller kostnadsnivå och inves-
teringar av rationaliseringskaraktär.
Statskontorets förslag:
Statskontoret föreslår att ett styrsystem inom statsförvaltningen utformas i vilket investeringsbeslut och andra ställningstaganden tas på grundval av myndighetsvisa övergripande och långsiktiga planer för den administrativa utvecklingen (AU) i samband med budgetprocessen och där resultatredovisning, genom bl.a. efterstudier, utgör en viktig del. Statskontorets förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser ansluter sig till den helhetssyn som statskontorets förslag bygger på. Även i övrigt godtas grundprinciperna för det föreslagna styrsystemet av en stor majoritet av remissinstanserna. Ingen remissinstans avstyrker förslaget till styrsystem som helhet. Däremot framförs invändningar mot enskildheter i förslagen från flera remissinstanser, och även It övrigt framförs synpunkter och kommentarer till systemets utformning och de förväntade resultaten av planeringen.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i rapporten om en treårig AU-planering, och med strategiska planer på mellan 5—10 års sikt. Några
instanser har dock vissa invändningar eller alternativa förslag.
Förslagen tillstyrks av bl.a. riksförsäkringsverket, riksskatteverket,
universitets- och högskoleämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen, lantmäteriverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelsen i Kronobergs Jän. TCO-S. Överbefälhavaren anför att det kan diskuteras om inte treåriga planer är en alltför kort tid. Försvaret har fem års tidsperspektiv i rationali-
seringsplanerna. Arbetarskyddsstyrelsen i frågasätter dock AU-strategien
med en planeringshorisont upp till 10 år. (Se DsC 1985:9 s. 31—54).
Prop. 1984/85: 225 ad Lp
Bakgrund och skälen för niv bedömning:
Erfarenheter ev nuvarande ordning De nu gällande reglerna om handläggningen av ADEB-frågor I statsförvaltnmingen som finns intagna | förordningen (1981:2604 om investeringar i ulisa ADB-system, syftar i första hand till att ge regering och riksdag möjlighet att I ett tidig: skede påverka större ADB-investeringar och därmed imrikiningen av ADB-användningen i statsförvualningen. I huvudsak har detta syfte uppfyllts. Vidare har systemutveckhingsarbetet på myndighetersa förbättrats och beslutsunderlagens kvalitet ökat. Den svstemutveckiinesmodett som anvisas i förordningen tillkom främst för att man skulle kunna styra de relativt stora svstem som byggdez under 1970-1alet. Den tekmska utvecklingen har emellertid medfört att förord-
ningens synsätt I vissa delar inte längre är tillämpligt. Svårigheter föreligger att förena systemutvecklingsmodellen med nya
metoder för t.ex. prototyputveckling och användarutvecklade tillämpningar. Förordningen förutsätter vidare att beslut fattas om ett system i taget.
Den understödjer därför inte långsiktig planering eller nva sätt att använda
och integrera ADB-tekniken i verksamheten. Den ger inte heller möjlighet ull överblick över myndighetens olika rationaliseringsinsatser. Antalet enskilda prövningstillfällen för större och viktigare ADB-investeringar ökade i och med förordningens tillkomst. I förordningen föreskrivs rege-
ringsbeslut för större ADB-investeringar vid tre tillfällen under utredning-
ens gång. Dessutom kan regeringsbeslut även bli aktuellt i samband med upphandling av utrustning. Antalet prövningstillfällen påverkar den sammanlagda beslutstiden för varje projekt. Långa väntetider uppfattas på myndigheterna som mycket betungande: det skapar osäkerhet och försvårar myndigheternas planering. Det finns i dag i förordningen ett krav på att myndigheterna skall göra systematiska utvärderingar av investeringar i ADB-system i form av efterstudier senast två år efter driftsstart. Erfarenhetsinsamling i form av efter-
studier har hittills emellertid endast gjorts undantagsvis. Behovet av efter-
studier är dock stort. Det visas inte minst av att ett flertal efterstudier nu
pågår eller planeras inom statsförvaltningen. Inom försvaret har efterstudier byggts in i ADB-planeringssystement. Statsförvaltningens resurser för efterstudier av ADB-investeringar är i dag knappa. Genomförandet av enskilda efterstudier kan därigenom kom-
ma att behöva vägas mot kravet på resurser till fortsatt utveckling. Detta
talar för att efterstudiernas ambitionsnivå bör anpassas till de krav som i
varje situation kan bedömas vara viktigast.
Investering i och drift av rationaliseringsåtgärder finansieras på olika sätt i statsförvaltningen. För civila myndigheter gäller t.ex. att inköp av
2 tå
persondaiorer och skrivautominer beslutas av myndigheten och finansieras via det egna driftsanslaget. dvs. förvaälningsanslaget. Iuköp av övrig datorutrustniag och programvara finansieras över det centrala reserva- A tonsanslaget Anskaffning av ADB-utrustming. Myndighete rlägeer reher till statskontoret ärliga avser som beräknas med hjälp av staten avkastningsränta. en beräknad hvslängd samt en viss sin suruionskost-
nad. Övriga investeringar i anshutning till ADB-invesiesingarna eller av
allmän rattonaliseringskaraktär. exempelvis programvara. utbildning och organisationsförändringar finansieras som särskilda engängsanvismingar
eller äver de ordinarie driftsmedlen.
Dagens ordning beträffande finansieringen är I vissa avseenden inte
tillfredsställande. Rationaliseringen kan medföra stora investeringsbehov
utöver den tekniska utrustningen. Dessa kan inte täckas av det ceutrala
reservationsanslaget och kan därigenom normalt inte heller periodiseras över investeringens ekonomiska livslängd. Rationaliseringen riskerar på
detta sätt att bli ”ojämnt” genomförd — viktiga åtgärder t.ex. utbildning, systemanpaussning eller rekrytering får inte ullräckliga resurser. Ett annat problem är att rationaliseringseffekten av genomförda investe-
ringar inte kan särskiljas i det generetla driftsanslaget. Det är således svårt
att bedöma om enskilda investeringar 1 besparingssyfte haft avsedd effekt.
Rationaliseringen ger — många gånger — följaktligen inte någon direkt
besparingseffekt på myndighetsanslaget. De nuvarande formerna för styrning av statliga ADB-investeringar är
enligt min mening inte samordnade på ett tillfredsställande sätt. Reglernas
komplexitet. detaljstyrning och uppdelningen på olika finansieringsformer minskar statsmakternas möjlighet till överblick och styrning i de viktigaste avseendena över myndigheternas ADB-användning. Vidare omfattar styr-
ningen i princip endast större och viktigare ADB-investeringar. Detta
innbär t.ex. att anskaffning och användning av, bl.a. persondatorer är undantaget från styrningen. Behovet av övergripande och långsiktig AU/ADB-planering, säväl till
grund för myndigheternas AU-åtgärder som till grund för regeringens och
riksdagens översikt och insyn, är således stort.
Ny styrform .
Skälen för att nu pröva en mer resultatorienterad styrform för AU-åt-
gärder med åtföljande delegering av befogenheter till myndigheterna är starka och stämmer överens med huvudlinjerna i regeringens skrivelse (1984/85: 202) om den offentliga sektorns förnyelse. En ny styrform ställer emellertid nya krav på såväl myndigheterna som på regeringskansliet.
Budgetdialogen mellan departementen och myndigheterna kring målen, inriktningen och omfattningen av den administrativa utvecklingen med utgångspunkt i myndigheternas verksamhet mäste utvecklas och fördju-
pas. Detta innebär en förändring av departementens hittillsvarande sätt att
Fr fi berona ADB som ett medel för 3 för verksamheten. Tilt en det ställs härvid nya srutiner. A andra sidan bör inte de tekoiska
[CR ysten, ALU-verksamherens inriktning i stort och överenstämmelsen mod verksambheisorveckhngen vid myndiebteterna kommer i stället att stål Cen. Myndigheieraa behöver anlägga eu längre udsperspekiv vid planeringen uv AU-åtvärder än vad det nuvarande evtåriga anslagssystemet i första hand mbjuder i. Målen för AUV-arbeter inom myndigheten måste formuleras I långsikti : strategier och fleråriga planer och reduvisas på ett sätt som mäter regeringens och riksdagens behov av information. En viktig fråga är också realiseringen av myndigheternas rationaliseringsvinster.
Vissa samordningsinsatser och olika former av stödinsatser av expertor-
gån kommer även fortsättningsvis att fylla en viktig funktion. De stödjande
insatserna bör i första hand inriktas mot metodstöd, utformning av modeller och anvisningar samt utbildning. 1 vissa fall kan direkt medverkan
från och samråd med statskontoret vara lämplig vid utformningen av
AU-strategier och AU-planer samt 1 övrigt utvecklingsarbete.
Statskontoret bör ges en särskild roll för att verka för en enhetlighet genom tillämpning, och i nödvändig utsträckning, utformning av standards. Jag anser därför att åtgärder bör vidtas It riktning mot att statsmakternas ställningstaganden tillmyndighets- eller verksamhetsvisa AU-investeringar grundas på mer övergripande och långsiktiga AU-strategier och fleråriga AU-planer. En utgångspunkt skall vara att det stora flertalet myndigheter på sikt bör upprätta strategier och planer som grund för sin systemutveckling och andra AU-insatser. Utvärdering av planerade och genomförda
åtgärder genom efterstudier kommer därvid att få en ökad betydelse. De
bör ingå som en naturlig del i myndigheternas resultatuppföljning och resultatanalys. Efterstudier utgör en viktig del av beslutsunderlaget vid
omprövningar av gällande AU-strategier och revidering av AU-planer.
Försöksverksamhet
Statskontoret föreslår i sin rapport att en försöksverksamhet snarast inleds med AU/ADB-planer m. m. som instrument för statsmakternas styrning av och dialog med myndigheterna i investerings- och utvecklingsfrågor inom området. Jag avser således att ta initiativ till att en sådan försöksverksamhet
snarast inleds. AU-strategier och AU-planer skall därvid utgöra grund för en dialog med myndigheterna i investerings- och utvecklingsfrågor inom
området och vara instrument för statsmakternas styrning. Försöken skall bedrivas i syfte att pröva och precisera utformningen av det beslutsunder-
lag som statsmakterna bör kräva, arbetsrutinerna både vid myndigheterna
ta Ar
Prop, 1984/85: 225
och inom regeringskanslict sanu formerna för utvärderingar av myndighetens verksamhet. Jag avser också av merkormma till regeringen med förslac om uppdrag till statskontoret att i ansv > till försöksverksamheten
viterligare utveckla och pröva metoder för utarbetandet av AU-sirategier
och AU-planer samt utarbeta vägledning för mnehället i dessa.
Försöksverksamheten bör även gälla förbättrade rutiner för återbetalning av investeringsmedel och beaktande av rationuliseringseffekter vid
budgeteringen av myndigheterna samt eventuctia försök med nya finan-
sieringsformer. Dessa frågor fordrar deck ytterligare beredning inom re-
geringskansliet. Denna bör ske med bistånd av RRY och statskontoret. Sambandei med budgeuekniska frågor | övrigt måste särskilt beaktas, Jag
vill i detta sammanhang erinra om att regeringen nyligen givit RRV i uppdrag att utreda möjligheterna att överföra medel metlan budgetår för främst förvaltningsanslag. I uppdraget ingår att även studera lämpligheten
av att koppla en kreditmöjlighet till anslaget.
Det inom statskontoret pågående arbetet med att mer utförligt beskriva modellen för efterstudier utgör en viktig del av erforderligt metodstöd. Jag avser att återkomma till regeringen med förstag om vilka organisationer
som bör ges i uppdrag att efter behov ta initiativ till och utföra efterstudier.
I första hand bör myndigheter som redan i dag har eller planerar AU/ADB-strategier och -planer delta i försöken. Dessa myndigheter bör undantas från gällande handläggningsordning. Resultatet av försöken kommer att tillsammans med övriga överväganden kring styrningen av myndigheternas verksamhet ligga till grund för vilka ytterligare åtgärder som bör vidtagas inom detta område. Lämpliga myndigheter att delta i försöken bör alltså vara samma myndigheter som skall ingå i den försöksverksamhet med bl.a. ökad långsiktighet i budgetarbetet som aviseras i regeringens skrivelse (1984/85: 202) till riksdagen om den offentliga sektorns förnyelse.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för finansdepartementet.
Som jag tidigare berört är utbildningsfrågorna av central betydelse. Det är därför av stor vikt att utbildningsinsatser som tar sikte på den nya styrningen av ADB-användningen inom statsförvaltningen genomförs den tid som försöken pågår. I olika utbildningssammanhang, t. ex. iledningsutvecklingen liksom i seminarier och utbildning som olika organ inom den statliga sfären anordnar, bör man verka i denna riktning.
För myndigheter som inte omfattas av försöksverksamheten gäller tills
vidare förordningen om investeringar i statliga ADB-system i nuvarande
utsträckning. Frågor om avsteg från gällande systemutvecklingsmodell
prövas då i varje enskilt fall. I samband med beslut om enskilda ADB-sy-
stem enligt handläggningsordningen bör uppmärksamheten på myndighe-
ternas övriga åtgärder inom AU-området generellt ökas. Inför ett beslut
om en förstudie bör bl.a. prövas om föreslaget system kan utvecklas
isolerat eller om krav på utarbetande av AU-strategier och AU-planer bör
ställas innan beslut om genomförande av huvudstudie tas.
5¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen utt
dels godkänna att datamaskincentralen för administravy databehandling ombildas till ett aktiebolag.
dels godkänna riktlinjerna för att en mvadighet inrättas med uppgif: i svara för huvudmannaskapet för det statliea person- och udressr (SPAR).
Vidare hemställer jar ätt regeringen bereder riksdagen tillfälle avi ta det av vad tag I övrigt har anfört om statsförvaltningens användning av ADB m.m.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder och ändamål som han har hemställt om.
— - = SS mur - 7 Ka on (CE r> tå äl a så
Iilcega I
DAFA-utredningeas hetänkande (Ds C€ 1985: D) DAFA —
r
myndighet eller bolag?
Remissirsianserna
Efter remiss har vitranden över betänkande avgetts av justiuckanslern. datainspektionen, riksskatteverket, närmesfrihetsombudsmannen, cen-
trala studiestödsnämnder, stutskontoret. riksrevislonsverket, datumaskin-
centralen för administrativ databehandling (DAFA)J, statens arbetsgivurverk, stutens löne- och pensionsverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Stockholms umversitets juridiska fakultet, data- och offentlighets-
kommittén, Centralorganisationen SACO/SR, TCO:s statstjänstemanna-
sektion (TCO-S). Statsanställdas förbund. Svenska arbetsgivareförening-
en, Sveriges Advokatsamfund, Svenska revisorssamfundet och Förening-
en Auktoriserade Revisorer (gemensamt). Sveriges Direktreklamförening.
Dessutom har inkommit yttrånde från riksarkivet. Genom länsstyrelsernäs organisationsnämnd har inkommit yttrande från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. DAFA har till sitt yttrande fogat yttrande från personalorganisationerna vid myndigheten. TCO-S har bifogat yttrande från Statstjänstemannaförbundet. Centralorganisationen: SACO/SR har bi-
fogat yttrande från JUSEK.
Prop. P984/N5: 223 : 38
Bilaga 2
Sammanfattning av staiskoniorets förslag i rapporterna
(Dnr 489/84-5) "Planer för administrativ utveckling och
ADB-användnirg” samt (Dnr 490/84-5) ”Efterstudier av statliga ADB-investeringar”
Statskontoret föreslår ati ett styrsystem inom starsförvaltningen utför-
mas i vilket investeringsbeslut och andra ställningstaganden tas på grund-
val av myndighetsvisa övergripande och långsiktiga planer för den administrativa utvecklingen (AU) i samband med budgetprocessen och där resul-
tatredavisning, genom bl.a. efterstudier, utgör en viktig del. Utredningsförslagen har karaktären av riktningsangivelse för utveck-
lingen av ett styrsystem för AU-åtgärder och har inte preciserats i alla detaljer. Statskontoret anför att det arbete som pågär inom reperingskansliet och verksiedningskommittén (C 1983:04) rörande flexibelt utnyttjande
av anslagsmedel, längre tidsperspektiv i budgetbehandlingen m.m. har
direkt betydelse också för styrning och handläggning av AU-investeringar
liksom frågor rörande finansieringsformer, förhållandet mellan regeringen
och myndigheterna samt de centrala rationaliseringsorganens framtida organisation och uppgifter. Ställningtaganden som kunnat utgöra förutsätt-
ningar för statskontorets utredningarbete har således inte förelegat i vissa centrala frågor.
Utgångspunkten för förslaget om ny handläggnings- och beslutsordning är att en helhetssyn skall tillämpas vid bedömning av ADB-investeringar. Denna helhetssyn förutsätter att informationssystem- och kommunikationssystemutveckling inte avskiljs från den administrativa utvecklingen i övrigt, dvs. organisationsutveckling och personalutveckling. Myndigheternas planering bör avse hela AU-området och utgå från verksamhetens krav.
Förslaget innebär att AU-investeringar och därmed även ADB-investeringar regelmässigt bör behandlas i samband med att statsmakterna tar ställning till myndigheternas anslagsframställning, dvs. i budgetprocessen. Myndighetens redovisning i anslagsframställningen bör utgöras av utdrag
ur och sammanställningar av myndigheternas strategier och planer. Av särskild vikt är redovisningen av effektbedömningar och lönsamhetsbe-
dömningar samt målbeskrivningar. Myndigheterna skall också beskriva
hur och i vilken takt eventueila rationaliseringsvinster skall realiseras.
Vidare avses myndigheterna stämma av och eventuellt redovisa uppnådda resultat vilket förutsätter att myndigheterna gör egna utvärderingar av sin verksamhet (löpande uppföljning, egna efterstudier vid behov). Även resultatet av efterstudier kan redovisas i anslagsframställningen. Myndigheterna behöver i sin planering anlägga ett längre tidsperspektiv än vad nuvarande årliga anslagssystem ger anledning till. Investeringbeslu-
Frop. 1984/55: 225 39
en gältande AU föreslås därför avse treåriga planer. Genomförda ralona-
liseringsinvesteringar bör resultera i framtida minskade resursbehov och återverka på driftsanslagen under en antal följande budgetår.
I utredningssförslaget har förutsätts att den civila siutsförvalningens (exklusive affärsverkens) inköp av generell ADB-utrustning även fortsätt-
ningsvis finansieras över det av statskontoret administrerade cemrala re-
servationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning. Anskaffning av utrustnine får dock inte betraktas som en avgränsad aktiviter skild från utveck-
lingsarbetet eller planeringen i Övriet. I utredningen framhålls också regermeens och riksdagens möjhghet att för projekt som är av särskilt intresse föreskriva särskilda beslutsullfällen eler redovisningar liksom att de centrala rationaliseringsorganen kan ut-
nyttjas för samråd eller som remissinstans i samband med myndigheternas
utformning av AU-strategier och -planer eller under systemutvecklingsar-
betets gång.
En minskning åv den detaliregleringen från centralt håll och ökning av
delegering av beslut beträffande ADB-användning innebär att beslut sprids
ut i organisationen och att överordnade mål bryts ned. omformuleras och tolkas på olika nivåer. Behovet av samordning och målformulering ökar
beslutsfattare på central nivå skall kunna bedöma om överordnade mål och långsiktiga strategiska effekter uppnåtts. Denna kunskap måste bygga på olika former av informutionsåterföring, varav efterstudier är en.
Statskontorets förslag beträffande efterstudier syftar till att möjliggöra
en kontroll av måluppfyllelse, bl.a. lönsamhet av genomförda ADB-investeringar. Förslaget innebär att efterstudier av ADB-investeringar utgör
både ett styrmedel, som kan utnyttjas vid statsmakternas önskade styrning
av ADB-användningen i statsförvaltningen, och en källa till kunskaps- och erfarenhetsökning.
En viktig princip är att efterstudierna så långt som möjligt integreras med myndigheternas administrativa utvecklingarbete.
Efterstudier som utförs på begäran av statsmakterna bör utföras under ledning av en fristående organisation i samarbete med myndigheten. Vidare kan myndigheter med ansvar för särskilda områden som påverkas av ADB-utnyttjande initiera särskilda studier vid behov.
Andra former för utvärderingar, bl.a. myndigheternas egen uppföljning av verksamheten, revisioner m.m. har också stor betydelse för AU-arbetet.
Statskontoret medverkar redan i dag vid myndigheters utformning av
AU-strategier och AU-planer och bedriver metodarbete inom området.
Metodarbetet syftar till att ge vägledning för myndigheternas arbete i dessa avscenden. Statskontoret finner det angeläget att fortsatt och utökat stöd ges inom området.
En styrning av AU-investeringarna enligt den angivna inriktningen krä-
Prop. 2984/85: 225 AD
ver även insatser för kompetenseppbygenaud såväl nyndicietsoivä sog inom departementen. I öen Pp: ende ledningsutvecklingen i NON Steisförvaltningen och gerom seminarier m.m. kun dessa behov öilgodoses.
Strskonteret föreslär ant en försöl erksamhei snarast inleds med AU-strategier och AU-planer som styrinstrument för statsmabiernas sivrning och dialog med myngteheterna I investerinas- och utvecklingfrägor inom området. fn sådan försöksverksamhet bör omfatta ca fem myndigheter och departement. Myndigheterna bör vara av varierande storlek och strukiur.
Al Proj. 1984/85: 225
Bilava 3
Statskontorets rapporter (tinmr d89/84-5) ”Pianer för ad-
£6
ASSA v utvecklin 8 och ADH-envändning”” samt (Dar 8-5) ”Efterstudier av statliva ADBR-investeringar”
Remissinstanserna
Efier remiss har yttranden över rapporterna aveetts av krimimalvårdsstyrelsen, datainspektionen, överbefälhavaren, försvarets rationaliserings-
institut. oiksförsäknngsverket. vägverket, trafiksäkerhetsverkei, riksskatteverket,. universtets- och högskoleämbetet, centrala studiestödsnämnden. arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstvrelsen, centralnämnden
för fastighetsdata, statens lantmäteriverk. riksrevistonsverket, statistiska centralbyrån. datamaskincentralen för administrativ databehandling
(DAFA), statens arbetsgivarverk. statens löne- och pensionsverk, länsstyreisernas organisationsnämnd, samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARD, särbarhetsberedningen (Fö 1981:02), datadelegationen (B 1980: 03), Centralorganisationen SACO/SR, TCO:s statstjänste-
mannasektion (TCO-S).
Genom länsstyrelsernas organisationsnämnd har inkommit yttrande från
länsstyrelsen i Kronobergs län. Centralorganisationen SACO/SR har bifogat yttrande från JUSEK.
Innehåll
PrOpOsilOn ooosserereesrees rer rss rr sena rm Propositonens huvudsakliga JAnehål oso osso sosse reses esse ses es ren Utdrag ur regeringsprotokoll den & jun! 1985 0ooooossss sosse ses ss BI | INIedpifg sooooooosceeseesererer re resr ere ss esse s se ses oss ess 2 2 Stattie databehandling I 21 Bakerund a 2.1.1 Nuvarande regler m.m. för datordrift. systemutveckling Och Upphandling ooooooosssseeeseeesesssss ss ses sera ni 2.1.2 Centrala stödfonkvioner 1 Ma [NS Nva förutsättningar 2.5.1 Decentraliserad system- och datakraftstruktur 2.2.2 Särskilda frågor rörande högskolesektorn Su 2.2.3 Teknikupphandling inom dataområdet 2.2.4 SärbarhetsfrågOr oossssorsosrresssessssssr sees ses sa 2.2.5 Personalutveckling och utbildning på ADB-området 2.3 Datatjänster på UPPdräg sossssssssereerersreesss rss ss erna 3 Aktivare statlig informationsförmedling 4 Ge mensam verksamhets- och AU/ADB-planering 4.1 Översyn av nuvarande regelsyslelM oosssososssossssse isen. 30 4.2 Riktlinjer för ny handläggnings- och beslutsordning 31 S Hemställäf ooooosoooseoserserrsersrsserrarrrrsrr esse ss rss sees 36 6 Beslut 36
Bilaga I DAFA-utredningens betänkande (Ds C 1985:1) DAFA —
Bilaga 2 Sammanfattning av statskontorets förslag i rapporterna (dnr 489/84-5) ” Planer för administrativ utveckling och ADB-användning” samt (dnr 490/84-5) ”Efterstudier av statliga ADB-investeringar ooooossseessesesesesess sees sera era 38 Bilaga 3 Svatskontorets rapporter ”Planer för administrativ utveckling och ADB-användning” samt ”Efterstudier av statliga ADB-investeringar” remissinstanserna
Norstedts Tryckeri, Stackhalm 1985