Prop. 1985/86:147

om vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (decentralisering inom kriminalvården)

Regeringens proposition 1985/86: 147

om vissa ändringar i Prop. kriminalvårdslagstiftningen (decentralisering 1985/86: 147 inom kriminalvården)

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 mars 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickham

Propositionens huvudsakliga innehåll

I prOpositionen föreslås att kriminalvårdsstyrelsen får ett ökat utrymme att delegera Sln beslutanderätt i vissa s.k. klientärenden till regionala och lokala organ. Lagändringarna utgör ett led i det pågående arbetet med decentralisering inom kriminalvården. Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljuli 1986.

I Riksdagen [985/86. I saml. Nr 147

1. Förslag till Prop. 1985/86: 147

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs att 20 och 28 åå lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 E'

För den som har börjat undergå fängelse på viss tid skall kriminalvårds- styrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för strafftidens slut. Över- stiger strafftiden två månader, skall styrelsen därvid även fastställa tid- punkten för villkorlig frigivning och för prövotidens utgång eller, om det är fråga om ett sådant fall som avses i 26 kap. 9.5 första stycket första meningen brottsbalken. ange den eller de dagar, som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om sådan frigivning. samt den strafftid som då återstår.

Kriminalvårdsstyrelsen får över- låta åt tjänstemän inom kriminal- vården att meddela beslut enligt första stycket.

När omständigheterna gcr anled- ning till det, får kriminalvårdssty- relsen eller, enligt styrelsens be- stämmande, tjänstemän inom kri- minalvården ändra ett beslut enligt första stycket.

Kriminalvårdssryrelsen kan ('ind- ra vad en tjänsteman inom krimi- nalvården har beslutat med stöd av andra eller tredje stycket.

När omständigheterna ger anled- ning till det. får ett beslut enligt första stycket ändras.

28 91

När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag.

Beslut enligt lagen länder ome- delbart till efterrättelse, om ej annat förordnas.

När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Styrelsenfår dock överlåta åt chefför kriminal- vårdsregion eller styresman vid kri- minalvårdsanstalt att meddela så-

dana beslal. Beslut enligt lagen länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas.

Kriminalvårdsstyrelsen kan änd- ra ett beslut som enligt första stycket andra meningen har med- delats av en tjänsteman som där anges. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning, om be- slutet har gått honom emot.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1986.

' Senaste lydelse 1983: 242. 2 2 Senaste lydelse 1981: 329.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 60 och 61 55 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 %*

Regeringen kan förordna om överflyttning till tjänsteman inom kriminalvården av övervaknings- nämnds befogenhet enligt 54 och 55 55 samt av kriminalvårdsstyrel- ' sens befogenhet enligt denna lag i annat fall än som avses i 17 & första stycket andra meningen, 20 å andra stycket samt 20 a och 39 5.6.

Regeringen eller. efter regering- ens bernyndigande. kriminalvårds- styrelsen kan förordna om över- flyttning till tjänstemän inom krimi- nalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 åå samt av kriminalvårdsstyrelsens befo- genhet enligt denna lag i annat fall än som avses i 17 & första stycket

andra meningen, 20 å andra stycket samt 20 a 9'.

61 52

Innebär förordnande enligt 60 5 att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47 &. skall styresmannens beslut lända till efterrättelse omedelbart. om denne ej annorlunda förordnar. Meddelar styresmannen förord- nande enligt 47 5 andra stycket 2. skall disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrel- sens prövning.

Innebär förordnande enligt 60 5 att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47 &, skall styresmannens beslut lända till efterrättelse omedelbart. om denne ej annorlunda förordnar. Meddelar styresmannen förord- nande enligt 47 å andra stycket 2, skall disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrel- sens prövning i den män inte rege- ringen eller. efter regeringens he- myndigande. krimina/vårdsstyrel- sen har föreskrivit annat.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

i Senaste lydelse 1984: 395. * Senaste lydelse 1976: 506.

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lund— kvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, An- dersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström. Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om vissa ändringar i

kriminalvårdslagstiftningen (decentralisering inom kriminalvården)

Som ett led i statsmakternas strävanden att flytta över beslutsbefogenheter från central nivå till regionala och lokala organ har regeringen i ett beslut den 24 oktober 1985 uppdragit åt kriminalvårdsstyrelsen att utreda möjlig- heterna att decentralisera vissa ärenden inom kriminalvården (jfr prop. 1985/86: 100 bil. 4 s. 95). När det gäller s.k. klientärenden angavs särskilt att styrelsen bör undersöka i vilken mån beslutanderätten kan delegeras från styrelsen till den regionala och lokala organisationen i ärenden enligt lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL) och lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).

Som en följd av detta uppdrag har kriminalvårdsstyrelsen i en skrivelse den 19 december 1985 hemställt om vissa ändringari dessa lagar. Kriminal— vårdsstyrelsen har uppgett att styrelsen avser att genomföra en försöks- verksamhet inom en eller ett par regioner som underlag för det fortsatta arbetet enligt regeringsuppdraget. De föreslagna lagändringarna är enligt styrelsen en förutsättning för att det planerade försöksprojektet skall kun- na genomföras.

Skrivelsen har remissbehandlats. Med hänsyn till att de i skrivelsen berörda frågorna i tidigare sammanhang har varit föremål för ingående diskussioner med bl. a. företrädare för personalorganisationerna på områ- det samt regionala och lokala organ inom kriminalvården har jag bedömt det som tillräckligt att inhämta yttranden från justitiekanslern (JK) och kammarrätten i Jönköping. Till detta protokoll bör fogas skrivelsen som bilaga I och de båda remissyttrandena som bilaga 2 .

Statsmakterna har under senare år strävat efter att flytta över beslutsbefo- genheter från central nivå till regionala och lokala organ. Målet är att de centrala myndigheterna därigenom skall kunna använda sina resurser för

uppgifter av mera övergripande slag som t. ex. frågor om verksamhetens inriktning. utvecklingsarbete, utbildning och rådgivning.

Sådana överväganden har gjorts också på kriminalvårdens område. Frå- gan har tidigare behandlats i flera olika sammanhang, bl.a. i betänkandet (Ds Ju 1979: 7) Kriminalvårdens organisation. Inom justitiedepartementet tillsattes under år 1983 en arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjlighe- terna att decentralisera olika ärendekategorier inom kriminalvården.

Sedan arbetsgruppen hade gjort vissa preliminära överväganden upp- drog regeringen genom beslut den 24 oktober 1985 åt kriminalvårdsstyrel- sen att på grundval av dessa närmare utreda möjligheterna att genomföra en decentralisering inom kriminalvården enligt vissa angivna riktlinjer. När det gäller de s.k. klientärendena har i riktlinjerna som exempel på ärendetyper som skulle kunna delegeras angetts föreläggande för den som dömts till fängelse att inställa sig för straffverkställighet (10 5 första stycket StidL). uppskov eller anstånd med straffverkställighet (12 och 13 55 StidL) samt frågor som rör strafftidsberäkning (20 å' StidL och 39 & KvaL). Dessutom har pekats på möjligheten att slopa systemet med obli- gatorisk överprövning. s.k. underställning. hos kriminalvårdsstyrelsen av tjänstemannabeslut om s.k. disciplinärt tidstillägg (47 å andra stycket 2 och 61 åKvaL).

Av den inledningsvis nämnda skrivelsen framgår att kriminalvårdssty- relsen planerar att genomföra en försöksverksamhet i mindre skala innan styrelsen tar slutlig ställning till vilka decentraliseringsåtgärder som enligt dess uppfattning bör genomföras. En sådan försöksverksamhet kan emel- lertid enligt vad styrelsen framhåller inte påbörjas. förrän det har införts en möjlighet till utvidgad delegering av kriminalvårdsstyrelsens beslutande- rätt enligt StidL och KvaL. I skrivelsen har kriminalvårdsstyrelsen därför föreslagit vissa ändringar i dessa lagar.

Styrelsen har i detta hänseende hemställt dels att det i StidL införs ett generellt bemyndigande för styrelsen att delegera sin beslutanderätt i ären- den enligt den lagen, dels att det i KvaL införs en bestämmelse som ger möjlighet att till rcgionchefcller styresman vid anstalt delegera beslutande- rätten i ärenden om inräkning av strafftid vid vistelse utanför anstalt enligt 39 & KvaL och dels att det i KvaL införs ett generellt bemyndigande för styrelsen att göra undantag från skyldigheten att överpröva alla beslut om disciplinärt tidstillägg enligt 47 å andra stycket 2 som har meddelats av en tjänsteman.

Innan jag övergår till att kommentera de olika lagförslagen närmare vill jag framhålla att frågan om en decentralisering inom kriminalvården har varit aktuell sedan lång tid tillbaka. Detta är naturligt med hänsyn till att den beslutsstruktur som för närvarande gäller på området otvivelaktigt präglas av en förhållandevis långt driven centralisering. Jag ser det för egen del som mycket angeläget att förutsättningarna undersöks för en decentralisering i de avseenden som styrelsen har aktualiserat.

Vid remissbehandlingen har kammarrätten i Jönköping ställt sig positiv till kriminalvårdsstyrelsens förslag. Enligt JK finns det inte några princi- piella skäl mot tanken på en decentralisering inom kriminalvården. JK har dock. som en allmän kommentar till styrelsens framställning. anfört att det

är mindre följdriktigt om man utan att avvakta resultatet av den pågående utredningen gör så betydande ingrepp i den gällande ordningen som styrel- sen föreslår. JK anser det emellertid kunna accepteras att man inom en eller flera regioner eller kriminalvårdsanstalter öppnar möjligheter att un- der en begränsad försöksperiod delegera styrelsens beslutsfunktioneri den omfattning som kan anses erforderlig för att utredningsuppdraget skall kunna fullgöras.

Jag kan rent allmänt sett ha en viss förståelse för JK:s synpunkter. Som jag ser det måste man dock i detta sammanhang beakta att fördelningen av beslutsbefogenheter inom kriminalvårdsverket för närvarande är reglerade i lag i en utsträckning som inte är påkallad enligt nuvarande normgivnings- principer och som saknar motsvarighet inom flertalet andra liknande områ- den. Denna ordning medför i många fall att delegering kan ske till tjänste- män som är centralt placerade och kan tilläggas befogenhet att fatta beslut i styrelsens namn men inte till andra'tjänstemän inom verket med samma eller högre kvalifikationer. Även med beaktande av att det här gäller beslut som kan ha stor betydelse för enskilda har jag mot denna bakgrund svårt att se några principiella skäl som talar mot tanken på en ändrad lagstiftning som ger möjlighet att i viss utsträckning omfördela beslutsbefogenheterna.

Med hänsyn till att det nu i ett första skede är fråga om en försöksverk- samhet skulle det naturligtvis kunna övervägas att göra de lagändringar som behövs tidSbegränsade. Alternativt skulle de kunna utformas på det sättet att det förbehålls regeringen att fortlöpande besluta om decentrali- seringens omfattning på grundval av rapporter från kriminalvårdsstyrelsen om utfallet av försöksverksamheten. Rimligen måste det dock kunna an- förtros styrelsen att göra de bedömningar som här blir aktuella. En liknan- de ordning har tillämpats tidigare inom kriminalvården (jfr prOp. 1980/81: 44 s. 17). Man kan som jag ser det utgå från att, om befogenheten att bestämma om delegationens omfattning läggs i kriminalvårdsstyrelsens hand. de nya delegationsmöjligheterna kommer att användas på ett om- dömesgillt sätt och att styrelsen noga kommer att följa deras tillämpning.

Sammanfattningsvis kanjag mot denna bakgrund inte finna några princi- piella hinder mot att gå styrelsen till mötes. Jag återkommer i det följande till de olika delfrågor som har aktualiserats.

3. Ärenden enligt lagen om beräkning av strafftid m.m.

Mitt förslag: 1 StidL införs ett generellt bemyndigande för kriminal- vårdsstyrelsen att överlåta sin beslutanderätt i ärenden enligt den lagen åt region- och anstaltschefer inom kriminalvården. Ett beslut som meddelats av en tjänsteman efter delegation kan ändras av styrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsens förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Varken JK eller kammarrätten i Jönköping har haft någon erinran mot förslaget. JK har dock framhållit vikten av att delega-

tionsmöjligheten inte utnyttjas på ett sätt som minskar rättssäkerheten i de aktuella ärendena eller föranleder ökade kostnader.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har nämnt har regeringen uppdra- git åt kriminalvårdsstyrelsen att närmare undersöka möjligheterna att dele- gera styrelsens beslutanderätt i vissa ärenden enligt bl.a. StidL till under- lydande regionala eller lokala organ.

För närvarande ligger beslutanderätten i ärenden enligt StidL hos krimi- nalvårdsstyrelsen. Dock har beträffande beslut som rör strafftidsberäkning enligt 20å StidL införts en generell rätt för styrelsen att överlåta sin beslutanderätt till tjänstemän inom kriminalvården. Denna delegationsrätt infördes år 1981 som ett led i ett då pågående försöksprojekt att kartlägga i vilken utsträckning arbete med strafftidsberäkning kunde decentraliseras (prop. 1980/81:44, JuU 32, rskr 252). I övrigt finns emellertid ingen laglig möjlighet för kriminalvårdsstyrelsen att delegera beslutanderätten enligt StidL.

Kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt StidL kan gälla föreläggande för en till fängelse dömd person att inställa sig vid anstalt (10 å första stycket), begäran hos en polismyndighet om förpassning av den dömde till anstalt (10å andra stycket), uppskov eller anstånd med straffverkställighet (12 och 13 åå) samt beräkning av strafftid i vissa speciella situationer innan lagens förutsättningar för verkställighet föreligger (26 å).

Det finns mycket som talar för att dessa beslut till viss del bör kunna delegeras. Det är enligt min mening ändamålsenligt att — i enlighet med vad som planeras inom kriminalvårdsstyrelsen — ett slutgiltigt ställningsta- gande till delegeringens omfattning får föregås av en viss försöksverksam— het.

Klart är visserligen att en del ärendetyper av aktuellt slag kan vara mindre lämpade för en delegering. Det skulle därför kunna övervägas att förse en ny delegeringsbefogenhet med uttryckliga undantag för vissa typfall. Av skäl som jag berörde inledningsvis anser jag dock inte detta nödvändigt. En sådan lösning skulle också som jag ser det innebära en väl hög detaljeringsnivå i lagstiftningen.

Jag föreslår därför att det genom en komplettering av 28 å StidL införs ett allmänt bemyndigande för kriminalvårdsstyrelsen att överlåta åt tjäns- temän inom kriminalvården att meddela beslut i ärenden enligt lagen. Lämpligen bör därvid uttryckligen anges att sådan delegation får ske endast till regionchef eller styresman vid anstalti I enlighet med den beslutsstruktur som gäller för kriminalvården bör sådana beslut som efter delegation har meddelats av en tjänsteman kunna ändras av kriminalvårds- styrelsen (jfr 20 å). En föreskrift av denna innebörd bör meddelas som ett nytt andra stycke i 28 å StidL, varvid i tydlighetens intresse uttryckligen bör anges att den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning. om beslutet har gått honom emot. Den som är missnöjd med ett beslut av en regionchef eller en styresman och som inte kan vinna rättelse genom hänvändelse till den som har meddelat beslutet skall sålunda liksom nu kunna anmäla saken till kriminalvårdsstyrelsen. som även självmant kan ompröva beslutet. Styrelsens beslut kan i sin tur överklagas till kammar- rätt. Det bör emellertid anmärkas att kriminalvårdsstyrelsen principiellt

| sett efter att självmant ha tagit upp ett ärende kan besluta om ändring även till den enskildes nackdel. låt vara att detta praktiskt taget aldrig lär förekomma i praktiken.

Om mitt förslag genomförs. blir de nuvarande delegationsbestämmel- serna i lagens 20 å obehövliga. Jag föreslår därför att bestämmelserna i 20 å andra och fjärde styckena upphävs. Tredje stycket i den paragrafen — som ger befogenhet för en tjänsteman att vid behov besluta om ändring även i strafftidsresolutioner vilka meddelats av honom själv (se prop. 1980/81:44 s. 17) — bör stå kvar med viss redaktionelljustering. Jag vill i det sammanhanget erinra om den skyldighet att i vissa fall ompröva ett beslut som föreskrivs i 27 å i det nyligen framlagda förslaget till en ny förvaltningslag (prop. 1985/86: 80). Om det förslaget genomförs. blir änd- ringsbcfogenheten enligt 20 å StidL ett komplement till denna om- prövningsskyldighet.

Det är från allmän synpunkt angeläget att en delegering på förevarande område kommer till stånd. Jag vill emellertid i likhet med JK och kammar— rätten understryka vikten av att kriminalvårdsstyrelsen utnyttjar rätten till delegering under hänsynstagande inte bara till kostnads- och effektivitets- synpunkter utan också till rättssäkerhetsintresset. Sistnämnda intresse bör självfallet tillmätas anörande betydelse.

4. Ärenden enligt lagen om kriminalvård i anstalt

4.1. Beräkning av strafftid vid vistelse utanför anstalt

Mitt förslag: Regeringens möjlighet att förordna om delegation från kriminalvårdsstyrelsen utvidgas till att omfatta även beslut som rör beräkning av verkställighetstid i fall av vistelse utanför anstalt. Avsikten är att öppna möjlighet för styrelsen att anförtro beslut i sådana ärenden åt regionchef eller styresman för riksanstalt.

Kriminalvårdsstyrelsens förslag överensstämmer med mitt bortsett från att styrelsens förslag innebär att delegering skall kunna ske även till styres- man för lokalanstalt.

Remissinstanserna: JK har förordat att någon ändring vad gäller beslu- tanderätten i dessa ärenden inte genomförs innan kriminalvårdsstyrelsen slutfört sitt uppdrag. Kammarrätten i Jönköping har inte velat motsätta sig att förslaget genomförs.

Skälen för mitt förslag: Genom regeringens decentraliseringsuppdrag har kriminalvårdsstyrelsen bl.a. anmodats att undersöka om den prövning som sker med stöd av 39 å KvaL kan delegeras. Enligt denna bestämmelse skall tid för vistelse utanför anstalt i vissa angivna situationer som vid frigång. korttids- och frigivningspermission m.m. normalt räknas in i verk- ställighetstiden, om inte särskilda skäl talar emot det. Sådana särskilda skäl som kan föranleda undantag från huvudregeln kan t. ex. vara att den intagne missbrukat friheten genom att begå nya brott. Beslut i dessa

ärenden meddelas för närvarande av kriminalvårdsstyrelsen (58 & KvaL). Styrelsen saknar laglig möjlighet att delegera sin beslutanderätt (60 & KvaL).

Vid remissbehandlingen har kammarrätten som nämnts förklarat att den inte vill motsätta sig kriminalvårdsstyrelsens förslag. JK har anmärkt att prövningen enligt 39 & KvaL har en i det närmaste bestraffningsliknande funktion som kan jämföras med beslut om disciplinär bestraffning enligt 47 & samma lag. Förordnanden av detta slag kan därför ha mycket känn- bara verkningar för den intagne. Mot den bakgrunden har JK förordat att någon ändring beträffande behörigheten att fatta beslut inte genomförs

innan styrelsen har slutfört sitt utredningsuppdrag.

Med anledning av vad JK har påpekat vill jag framhålla att det naturligt- vis är mycket viktigt att sådana beslut som det här gäller tillkommer under former som garanterar att högt ställda krav på rättssäkerhet är uppfyllda. För närvarande handläggs dessa ärenden normalt av kriminalvårdsstyrel- sen med en byrådirektör som beslutsfattare. Jag anser med hänsyn till rättssäkerhetsintresset att besluten lämpligen inte bör kunna delegeras till andra tjänstemän utanför kriminalvårdsstyrelsen än chefer för riksan- stalter och kriminalvårdsregioner. Förbehålls beslutanderätten chefer på den nivån. kommer en delegering därmed att innebära att de aktuella ärendena avgörs av tjänstemän i högre tjänsteställning än vad som för närvarande normalt är fallet.

Självfallet gäller emellertid även här att en slutlig utformning av en ändrad ordning måste föregås av att styrelsen undersöker hur en ändrad beslutsordning fungerar i praktiken enligt det planerade försöksprojektet. Jag vill i det sammanhanget särskilt framhålla attjag naturligtvis utgår från att en sådan begränsad försöksverksamhet genomförs under betryggande överinseende från styrelsens sida. Särskilt viktigt är att styrelsen finner former för att fortlöpande hålla berörda tjänstemän underrättade om sty— relsens och förvaltningsdomstolarnas praxis. Jag vill slutligen erinra om att en intagen som är missnöjd med ett beslut som fattats efter delegation alltid kan påkalla att styrelsen prövar frågan. Styrelsens beslut kan sedan över- klagas hos kammarrätten.

Min slutsats blir således att kriminalvårdsstyrelsen bör ha rätt att delege- ra sin beslutanderätt enligt 39 & KvaL. Detta innebär att 60 % bör ändras så att regeringen får möjlighet att föreskriva en delegationsrätt beträffande denna ärendekategori och att regeringen även kan bemyndiga kriminal- vårdsstyrelsen att förordna om delegation. Om förslaget genomförs, ämnar jag senare föreslå regeringen en ändring i kungörelsen (1974: 248) om vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvalK) av innebörd att beslut enligt 39 & KvaL skall kunna delege- ras till chef för kriminalvårdsregion eller styresman vid riksanstalt. Att ett beslut av en sådan tjänsteman kan ändras av kriminalvårdsstyrelsen följer av 42 &” KvalK. Jag avser att även beträffande den paragrafen föreslå en justering som tydligt anger att den dömde har rätt att påkalla styrelsens prövning.

4.2. Överprövning av beslut om disciplinärt tidstillägg

Mitt förslag: Kriminalvårdsstyrelsen skall ha rätt att bestämma att den nu obligatoriska underställningen av beslut som meddelats av en anstaltschef om disciplinärt tidstillägg skall kunna underlåtas när beslutet har fattats av styresmannen vid en riksanstalt. 1 fråga om beslut av styresman vid lokalanstalt skall styrelsen ha möjlighet att flytta överprövningen till regionchefen.

Kriminalvårdsstyrelsens förslag går ut på en generell befogenhet för styrelsen att föreskriva att underställning ej behöver ske.

Remissinstanserna: Enligt JK bör någon ändring i systemet med obligato- risk underställning i de aktuella fallen inte göras innan styrelsen slutfört sitt decentraliseringsuppdrag. Kammarrätten i Jönköping har däremot inte velat motsätta sig att kriminalvårdsstyrelsens förslag genomförs.

Skälen för mitt förslag: Med stöd av 47 5 andra stycket 2 KvaL kan förordnande meddelas att viss tid inte skall räknas in i verkställighetstiden. Detta innebär att den intagnes strafftid t.ex. på grund av en ordningsför- seelse förlängs med ett bestämt antal dagar, högst tio. Enligt 49 & KvaL begränsas den tid som genom upprepade förordnanden inte skall räknas in i verkställighetstiden till tio dagar för den som avtjänar högst en månad, till 15 dagar för den som avtjänar mer än en månad men högst fyra månader och till maximalt 45 dagar för den som undergår fängelse i mer än fyra månader. Beslut om disciplinär bestraffning får meddelas av styresmannen vid den anstalt där den dömde är intagen (60 & KvaL och 39 & KvalK).

Ett förordnande om disciplinärt tidstillägg av detta slag kan naturligtvis innebära mycket allvarliga verkningar för den intagne. Det är mot denna bakgrund man skall se föreskriften i 61 å som innebär att kriminalvårdssty- relsen alltid skall underställas ett sådant beslut som fattats av en styres- man. Detta skall således ske oberoende av eventuellt missnöje med beslu- tet.

Underställningsförfarande förekommer numera mycket sparsamt i för- valtningslagstiftningen. Jag instämmer emellertid med vad JK anfört om att den typ av beslut som det här gäller måste omgärdas med tillfredsstäl- lande rättssäkerhetsgarantier. 1 konsekvens med mitt ställningstagande i föregående avsnitt är jag inte beredd att förorda att en decentralisering skall kunna ske i vidare mån än att underställningsförfarandet bör kunna avskaffas när beslut har fattats av styresman vid riksanstalt och att beslut av styresman vid lokalanstalt bör kunna underställas regionchefen i stället för kriminalvårdsstyrelsen. Jag föreslår att 61 & KvaL ändras så att rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen skall kunna föreskriva en sådan ordning. Den planerade försöksverksamheten får visa i vilken utsträckning reformen lämpligen bör genomföras mera permanent. Självfallet gäller även beträffande dessa beSlut att de efter hänvändelse från den dömdes sida eller på kriminalvårdsstyrelsens eget initiativ skall kunna ändras av styrelsen och att styrelsens avgöranden kan överklagas.

Om förslaget genomförs, avscrjag att föreslå erforderliga följdändringar i 39 och 42 55 KvalK.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta inomjustitiedepar- tementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i lagen (19741202) om beräkning av strafftid m.m.. 2. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Kriminalvårdsstyrelsen

1985—12—19 PSA A12—l99—86 Regeringen

Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Begäran om vissa ändringar i kriminalvårdslagslift/tingen

[ regeringens uppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24 oktober 1985 angående decentralisering inom kriminalvården anges. såvitt nu är i fråga. att styrelsen skall utreda möjligheterna att decentralisera vissa klientären- den. Bl.a. nämns ärenden om uppskov. föreläggande och strafftidsberäk- ning. Vidare berörs ärenden om inräkning av tid för vistelse utom anstalt enligt 39 & lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och discipli- när bestraffning enligt 47.5 2st 2. Utredningen av dessa frågor har nu påbörjats inom styrelsen. Även om styrelsen ännu inte tagit ställning till i vilken omfattning decentralisering kan och bör genomföras vill styrelsen redan nu aktualisera vissa ändringar i lagstiftningen som behövs för ett genomförande.

Såvitt gäller ärenden som rör tillämpningen av lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL) finns i 20 & StidL ett bemyndigande för styrelsen att överlåta beslut i fråga om strafftidsberäkning till tjänstemän inom kriminalvården. I övrigt finns i StidL inte befogenhet för styrelsen att överlåta beslutanderätten i de ärenden som styrelsen f. n. avgör. Det gäller t. ex. ärenden om uppskov, föreläggande om inställelse i kriminalvårdsan- stalt och begäran om förpassning hos polismyndighet. För att underlätta ett genomförande av decentralisering av dessa ärenden — helt eller delvis — föreslår styrelsen ett tillägg i StidL som ger styrelsen generell befogen- het att överlåta till regionchef eller styresman vid kriminalvårdsanstalt att besluta i ärenden enligt denna lag som styrelsen f.n. har att avgöra. I samband härmed föreslår styrelsen att det i StidL införs en bestämmelse som innebär att styrelsen kan ändra vad regionchef eller styresman beslu- tat (ifr 20 ä 4 st StidL och 42 & kungörelsen (1974: 248) med vissa föreskrif- ter rörande tillämpningen av lagen om kriminalvård i anstalt (KvalK).

Det är angeläget att de nu föreslagna lagändringarna genomförs så snart som möjligt, bl. a. därför att styrelsen överväger att genomföra en försöks- verksamhet i en eller ett par regioner som ett underlag för ett definitivt ställningstagande när det gäller omfattning av decentraliseringen.

Beslut om inräkning av tid för vistelse utom anstalt enligt 39 & KvaL meddelas f. n. av styrelsen utan möjlighet till delegation. Styrelsen föreslår en ändring i KvaL och eventuellt i KvalK som ger styrelsen befogenhet att överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till regionchef eller styresman vid kriminalvårdsanstalt.

Beslut om disciplinär bestraffning enligt 47 & KvaL, som innebär att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten. skall enligt 61 & KvaL alltid

underställas styrelsens prövning. Om underställningen skall avskaffas måste alltså denna bestämmelse ändras. Styrelsen föreslår härvidlag en ändring som ger styrelsen generell befogenhet att förordna att underställ- ning av de aktuella besluten inte skall ske.

Anslutningsvis vill styrelsen betona det angelägna i att beslutsordningen i de aktuella ärendena regleras på det sätt styrelsen föreslagit. dvs. att styrelsen ges befogenhet att överlåta beslutanderätten och avskaffa under- ställningen av beslut. Förutom att denna ordning ger möjlighet för viss försöksverksamhet ger den utrymme för en viss flexibilitet när det gäller omfattningen av och tidpunkten för en decentralisering.

De ytterligare lagändringar som kommer att aktualiseras med anledning av decentraliseringsuppdraget återkommer styrelsen till senare.

Enligt vad som anförts i regeringens beslut om decentraliseringsuppdra- get har berörda arbetstagarorganisationer informerats om innehållet i den- na skrivelse.

l handläggningen av detta ärende, som avgjorts av generaldirektören Bo Martinsson. har deltagit överdirektören Marianne Håkansson, avdelnings- chefen Clas Amilon. planeringschefen Vilhelm Karlström och byråchefen Urban Sandén, föredragande.

Bo Martinsson

Bo Martinsson Urban Sandén Urban Sandén

Remissyttranden över skrivelsen 1985— 12— 19 från kriminalvårdsstyrelsen med begäran om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av justitiekanslern (JK) och kammarrätten i Jönköping. JK har anfört:

Allmänt

Kriminalvårdsstyrelsen har enligt regeringens uppdrag den 24 oktober 1985 bl. a. att utreda möjligheterna att decentralisera vissa klientärenden. En sådan decentralisering ligger i linje med statsmakternas strävan att i allt större utsträckning flytta över beslutsbefogenheter från central nivå till regionala och lokala organ, och det finns enligt min mening inte några principiella skäl att i detta hänseende undanta vissa beslut beträffande intagna inom kriminalvården.

Av styrelsens framställning framgår att utredningen har påbörjats men att styrelsen ännu inte har tagit ställning till i vilken omfattning decentrali- sering kan och bör genomföras. De lagändringar som styrelsen nu aktuali- serar innebär emellertid att lagliga möjligheter öppnas för en mycket långt- gående decentralisering av de uppgifter som idag ankommer på styrelsen. Visserligen har en generell lagändring av liknande art tidigare gjorts delvis för att möjliggöra försöksverksamhet (prop. l980/8l:44 s. 17) men det är ändå enligt min mening mindre följdriktigt om man utan att avvakta resul- tatet av den pågående utredningen skall göra så betydande ingrepp i den gällande ordningen som styrelsen nu föreslår.

Det bör emellertid enligt min mening kunna accepteras att man inom en eller flera regioner eller kriminalvårdsanstalter öppnar möjligheter att un- der en begränsad försöksperiod delegera styrelsens beslutsfunktioner i den omfattning som kan anses erforderlig för att styrelsen skall kunna fullgöra sitt utredningsuppdrag.

Utöver dessa allmänna synpunkter vill jag i anslutning till de särskilda förslagen i kriminalvårdsstyrelsens framställning anföra följande.

Lagen om beräkning av strafftid

Ett generellt bemyndigande av den lydelse som styrelsen föreslår innebär att de delegationsbestämmelser som f.n. finns i 20 5 kan utgå. Vid till- komsten av dessa framhöll dåvarande chefen för justitiedepartemntet vik- ten av att delegationsmöjligheten inte skulle utnyttjas på ett sätt som minskar rättssäkerheten i de aktuella ärendena eller som kan föranleda ökade kostnader (prop. 1980/81:44 s. 17). Det är enligt min mening angelä- get att motsvarande synpunkt också beaktas vid en eventuellt utökad delegationsmöjlighet.

Lagen om kriminalvård i anstalt

Ett förordnande enligt 47 å andra stycket 2 att viss tid inte skall inräkas i verkställigheten har under förarbetena till lagen ansetts ha så allvarliga verkningar för den intagne att ärenden i vilka styresman har meddelat sådant förordnande lämpligen bort bli föremål för en obligatorisk över- prövning (prop. 1974: 20 s. 165). 1 regeringens utredningsuppdrag till sty- relsen har också förutsatts att om överprövningssystemet slopas så bör ett system med besvärsrätt införas. Ett förordnande enligt 39 få att tid utanför anstalt inte skall inräkas i verkställighet avses bl.a. kunna ges om den intagna missbrukat friheten eller del därav genom att avvika eller utnyttja den för annat ändamål än det avsedda, t.ex. för brottslig verksamhet. Bestämmelsen har således en bestraffningsliknande funktion och den bör om beslutanderätten delegeras omgärdas av samma rättssäkerhetsgaran- tier som 47 5.

Vad jag har sagt nu talar enligt min mening för att någon ändring beträffande behörigheten att fatta beslut enligt 39 eller 47 5 över huvud taget inte bör genomföras innan styrelsen har slutfört sin utredning.

Övrigt

I detta sammanhang vill jag understryka önskvärdheten att frågan om besvärsrätten beträffande beslut inom kriminalvården närmare klarläggs i det fortsatta utredningsarbetet. Möjligen bör beslut av tjänsteman inom kriminalvården kunna överklagas direkt till kammarrätten (jfr 59 5 lagen om kriminalvård i anstalt).

Den remitterade framställningen föranleder i övrigt inte något yttrande av mig.

Kammarrätten har anfört Kriminalvårdsstyrelsen vill genom sin framställning om lagändring möj- liggöra försöksverksamhet med decentralisering av besluten inom krimi- nalvården. Kammarrätten finner det värdefullt att en sådan verksamhet kommer till stånd. Den bör noga följas och utvärderas inte bara ur effekti- vitetssynpunkt utan också från rättssäkerhetssynpunkt innan slutlig stånd- punkt tas om hur långt decentraliseringen bör drivas.

Kammarrätten, som konstaterar att förslaget inte innebär någon ändring när det gäller besvär till kammarrätten över styrelsens beslut, anser sig böra granska förslaget väsentligen från rättssäkerhetssynpunkt.

När det gäller kriminalvårdsstyrelsens förslag angående ärenden som rör tillämpningen av lagen om beräkning av strafftid m.m. finner kammarrät- ten inte någon anledning till erinran.

Beslut om inräkning av tid för vistelse utom anstalt enligt 39 & lagen om kriminalvård i anstalt och om disciplinär bestraffning enligt 47 å andra stycket 2. samma lag har så allvarliga verkningar för den intagne att det kan ifrågasättas om inte nuvarande ordning vad gäller beslutanderätt och underställning bör bibehållas. För kriminalvårdsstyrelsens förslag talar emellertid bland annat att styresmän och regionchefer i allmänhet torde ha tillräcklig kompetens för att göra korrekta bedömningar i de ifrågavarande

ärendena, att en fast praxis råder. vilken kriminalvårdsstyrelsen lämpligen bör kunna redovisa i anvisningsform. och att styrelsen med stöd av 42 & tillämpningskungörelsen efter besvär kan ändra vad nämnda tjänstemän beslutat. Nu nämnda omständigheter utgör enligt kammarrättens mening tillräckliga garantier för rättssäkerheten. Kammarrätten vill mot bakgrund härav inte motsätta sig kriminalvårdsstyrelsens förslag även i denna del. Det bör emellertid understrykas att styrelsen bör vara försiktig att decen— tralisera dessa ärenden så att beslutanderätt inte ges åt personer utan tillräcklig utbildning och erfarenhet.

InnehåH

Sid Proposition .................................................. l Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ] Lagförslag ................................................... 2 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1974z202) om beräkning av strafftid m.m .............................................. 2 2 Förslag till lag om ändring i lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt .................................................... 3 Utdrag ur regeringsprotokoll den 13 mars 1986 ................... 4 1 Inledning .................................................. 4 2 Bakgrund ................................................. 4 3 Ärenden enligt lagen om beräkning av strafftid m.m ............ 6 4 Ärenden enligt lagen om kriminalvård i anstalt ................. 8 4.1 Beräkning av strafftid vid vistelse utanför anstalt ........... 8 4.2 Överprövning av beslut om disciplinärt tidstillägg ........... 10 5 Hemställan ................................................ 11 6 Beslut .................................................... ll

Bilagal Skrivelse 1985—12—19 från kriminalvårdsstyrelsen med begäran om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen ..... 12 Bilaga 2 Remissyttranden över kriminalvårdsstyrelsens skrivelse 14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986