Prop. 1985/86:52

om förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika, m. m.

Regeringens proposition 1985/86: 52

om förbud mot införsel avjordbruksvaror från Sydafrika, m.m.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1985 för de åtgärder och det ända- mål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mahr Hellström

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Gustavsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Bod- ström. Göransson. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johans- son. Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika, m.m.

] Inledning

1 proposition 1984/85: 56 med förslag till lag om förbud mot investeringari Sydafrika och Namibia föreslog regeringen riksdagen att dels anta en lag om förbttd mot investeringar i Sydafrika och Namibia. dels godkänna riktlinjer för den svenska Sydafrikapolitiken. Lagen var avsedd att ersätta 1979 års lag i samma ämne (SFS 1979: 487).

Riksdagen antog lagförslaget och godkände riktlinjerna för den svenska Sydafrikapolitiken (UU 1984/85: 6. rskr 127). Den nya lagen jämte av regeringen beslutade verkställighetsföreskrifter trädde i kraft den 1 april 1985 (SFS 1985:98 och 1985:99).

Utvecklingen i Sydafrika har under år 1985 — såsom kommer att framgå av min redogörelse under avsnitt 2.l — drastiskt förvärrats. Ytterligare åtgärder bör därför vidtas från svensk sida som ett led i försöken att med fredliga medel medverka till apartheidsystemets avskaffande. Vissa av dessa åtgärder kräver riksdagens godkännande.

Den allmänna motiveringen i propositionen är så disponerad att jag i avsnitt 2.1 lämnar en redogörelse över utvecklingen i Sydafrika och södra Afrika under är 1985 varefterjag i avsnitt 2.2 går igenom de åtgärder som andra länder vidtagit under året. I avsnittet 2.3 redogörs för slutsatser och motiv för ytterligare åtgärder.

Under avsnitten 2.4—2.6 gårjag igenom de lagförslag somjag föreslår att riksdagen skall föreläggas för antagande och i avsnitt 2.7 det förordnande av regeringen som kräver riksdagens godkännande. nämligen att sätta 35 lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner i tillämpning. Slutli- gen lämnar jag i avsnitt 2.8 för riksdagens kännedom en redogörelse för övriga åtgärder som regeringen vidtagit.

• Sida 6
•  Original

[ proposition 1984/85: 56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. som antogs av riksdagen den 20 februari i år. lämnades en redogörelse för utvecklingen i Sydafrika och i södra Afrika från år 1978 och fram till hösten 1984. Sammanfattningsvis uttalade jag att utvecklingen i Sydafrika inte visat på någon reform som syftade till att få till stånd en förändring av apartheidpolitikens grundvalar. Sydafrikas de- stabiliseringspolitik gentemot grannstaterna hade vidare ökat spänningen i regionen och hotet mot internationell fred och säkerhet kvarstod. Motiven för den svenska Sydafrikapolitiken. som också redovisats i nyssnämnda proposition. kvarstod således oförändrade. I propositionen uttalades vi- dare att utvecklingen inte visat några tecken på en process mot en fredlig lösning av konflikten i Sydafrika och södra Afrika utan tvärtom att tenden- serna mot en ökad konfrontation blivit alltmer framträdande.

Under de månader som gått sedan regeringen lade-fram sin proposition har läget i Sydafrika allvarligt försämrats och konfrontationen mellan den vita minoritetsregimen och motståndarna mot apartheid tilltagit i styrka och brutalitet. Händelseutvecklingen har således inte gett anledning till någon ändring av den bedömning som då gjordes.

- Jag kommer nu att i korthet redogöra för några av de viktigare inslagen i den politiska och'ekonomiska utvecklingen i Sydafrika och i södra Afrika under år 1985. '

Oroligheterna i de svartas och färgades bostadsområden. som började redan under hösten 1984 i samband med valen till det nya trekammarparla- mentet. har fortsatt. De bakomliggande orsakerna. som då utgjordes av, förutom motståndet mot den nya konstitutionen. det utbredda missnöjet mot arbetslöshet, hyreshöjningar. undermåliga utbildningsmöjligheter m.m.. har i dag fått en alltmer markant politisk profil. Oroligheterna är nu ett klart och otvetydigt uttryck för befolkningsmajoritetcns hat och förbitt- ring mot apartheid-systemet. '

1 februari i år samlades tusentals svarta i bostadsområdet Crossroads utanför Kapstaden skrämda av rykten Om förestående tvångsförflyttning- ar. Omvärlden nåddes av bilder på upprörande övergrepp mot värnlösa människor och i'sammandrabbningen med polis sköts under ett dygn 18 personer till döds. och över 200 sårades allvarligt. En annan av omvärlden uppmärksammad händelse inträffade den 21 mars i är. på årsdagen av Sharpevillemassakern år 1960. Beväpnad polis gick då till attack mot de tusentals svarta som samlats i Uitenhage för att begrava offren från tidi- gare sammanstötningar. Polisen öppnade utan förvarning eld mot de sör— jande. och minst'20 personer fick sätta livet till.

Listan över sammandrabbningar med våld. övergrepp och dödsskjut— ningar som följd kan göras lång. Antalet dödade sedan hösten 1984 upp— skattas till drygt 700 personer. Regimen har i ökande utsträckning satt in militära förband i de svartas bostadsområden för att bistå polisen. Ett nytt inslag i oroligheterna utgörs av den svarta befolkningens angrepp mot svarta poliser och kommunråd som uppfattas som medlöpare till apartheid-

• Sida 7
•  Original

regimen. Dessa har fått sina bostäder plundrade och brända och flertalet av regeringen tillsatta kommunråd har tvingats eller valt att lämna sina poster.

Regimens förtryck mot det organiserade apartheidmotständet har härd- nat. lframför allt har "Den förenade demokratiska fronten". UDF. och dess associerade föreningar utsatts för en systematisk förföljelse. Flertalet av dess ledare har arresterats och ställts inför rätta åtalade för högförrä- deri. Studentorganisationen COSAS har bannlysts och regimens svar på studenternas bojkotter mot undervisningssystemet har varit att stänga ett stort antal skolor varigenom hundratusentals elever utestängts från under- visning.

[)en 20_juli infördes undantagstillstånd i vissa delar av landet. Polisen. som redan tidigare haft vidsträckta befogenheter. gavs därigenom ytterli- gare rättigheter att ingripa mot och arrestera apartheidmotståndare. Samti- digt infördes restriktioner vad avser massmedias rapportering och tillgång till information liksom långtgående begränsningar i rätten att genomföra möten och begravningar. Sedan undantagstillståndet infördes ijuli har över två tusen människor arresterats och flera hundra dödats.

Möjligheterna att genomföra fredliga protestaktioner har således begrän- sats. Det organiserade motståndet har dock förenat så många olika organi- sationer på så många områden och nivåer att regimens försök att krossa allt motstånd torde omöjliggöras. Nya inslag i motståndet har tillkommit såsom t. ex. köpbojkotter mot vita varuhuskedjor och butiker. Bojkotterna har snabbt spritt sig över landet och medfört kännbara ekonomiska konse- kvenser för innehavarna.

Allt ller inser att apartheidsystemet inte längre kan vidmakthållas. Det tycks som om regimen och det regeringsbärande Nationalistpartiet. åtmin- stone tills vidare. tvingats till vissa eftergiftcri apartheidpolitiken. Partiet har Öppcl erkänt att hemlandspolitiken. dvs. att alla svarta skall tvingas till medborgarskap och bosättning i något av de för den svarta befolkningen särskilt avsatta områdena. har misslyckats. Tvångsförllyttningar av olika bel'olkningsgrupper genomförs i mindre omfattning än tidigare. och vissa löften har getts om att det lagstiftningskomplex som reglerar de svartas boende och rätt till förflyttning inom landet skall ses över. Lagstiftningen om förbud mot blandäktenskap och sexuellt umgänge mellan personer av olika ras har upphävts.

Den l5 augusti i år höll president Botha ett anförande som av det internationella samfundet emotsågs med stort intresse. Bedömningen var att den vita minoritetsregimen skulle utnyttja tillfället att visa att man var beredd till långtgående reformer för att därigenom återställa lugn och ordning i landet och tysta kritiken från motståndarna. Reaktionen på talet. i Sydafrika liksom i omvärlden. blev besvikelse och bestörtning över regimens totala brist på lyhördhet inför oppositionens och omvärldens krav på reformer och förändringar. Med all tydlighet fastslogs att regimen ännu inte givit upp hoppet om ett av den vita minoriteten styrt och ekonomiskt dominerat samhälle.

Den sydafrikanska ekonomin. som under början av 1980-talet fått vid- kännas en kraftig stagnation. främst som en följd av världsrecessionen. visade tidigare i år tecken på en viss återhämtning. Handelsbalansen

• Sida 8
•  Original

Prop". l985/86: 52 uppvisade överskott och kursen på den sydafrikanska randen liksom guldpriset tycktes ha stabiliserats. Inflationen har dock varit fortsatt hög, 16%. och den låga tillväxttt-tkten i ekonomin har medfört en kraftig ökning av arbetslösheten bland de svarta.

De tilltagande oroligheterna inne i Sydafrika kombinerade med de inter- nationellt väsande kraven pä sanktioner mot landet hat-dock snabbt lett till att ekonomin hamnat i ett kritiskt läge. Utländska banker har visat sin oro över utvecklingen genom att stoppa krediter och vägra att omsätta kortfris- tiga län till sydafrikanska banker. Många av de stora internationella ban- kerna. som redan tidigare upphört med längivning till den sydafrikanska regimen. lämnar nu inte heller län till det privata näringslivet. Den interna- tionella bankvärldcn har framhållit behovet av långtgående reformer av apartheidsystemct för att komma till rätta med den ekonomiska krisen. Enbart ekonomiska åtgärder anses otillräckliga. Utländskt kapital har i ökande takt börjat strömma ut ur landet. Flera utländska företag har valt att lämna den sydafrikanska marknaden. några av politiska skäl. andra av ekonomiska skäl eller för att undvika kritik och motstånd från sina anställ- da och kunder utanför Sydafrika. Till följd av dessa aktioner har den sydafrikanska randen drastiskt sjunkit i värde vilket i september föranled- ' de en tillfällig stängning av aktiebörsen och valutamarknadcn. Kort däref-

ter beslöts att inställa alla äterbetalningar på utländska län fram till årsskif- tet 1985/86.

Även det inhemska sydafrikanska näringslivet har visat stor oro inför den framtida utvecklingen och kräver nu att långtgående reformer genom- förs för att avskaffa apartheidsystemet. Minskade utländska investeringar och brist på utländskt kapital bedöms få kännbara konsekvenser för lan— dets utveckling. Ledande företrädare inom sydafrikanska affärskretsar ställer sig också bakom oppositionens krav på frisläppande av den fängs- lade ledarcn för den förbjudna befrielseorganisationen ANC (African Na- tional Congress). Nelson Mandela. och inledande av förhandlingar med alla för den svarta befolkningen representativa ledare. En grupp företräda- re för näringslivet har under hösten inlett kontakter med ANC för att diskutera en möjlig lösning på konllikten.

Vad gäller Sydafrikas förhållande till grannstaterna kan konstateras att den sydafrikanska destabiliseringspolitiken i regionen har fortsatt. liksom den illegala ockupationen av Namibia. Sydafrika har vidgått att man. trots den överenskommelse som träffades med Mocambique är 1984. fortsatt att ge stöd till den regeringsfientliga rörelsen RNM. I Angola genomförde Sydafrika i maj i är ett attentat mot amerikanska oljeinstallationer i de norra delarna av Angola. Attentatet misslyckades men det har medfört att förhandlingarna mellan Sydafrika. Angola och USA avseende Namibia avbröts. Under hösten har militära attacker genomförts i de södra delarna av Angola samtidigt som Sydafrika erkänt att man bistår den regerings- fientliga organisationen UNlTA. Botswana. som inte tidigare utsatts för direkta militära angrepp. blev under är 1984 och första hälften av är l985 föremål för upptrappade hot. ljuni detta är slog en sydafrikansk komman- dostyrka till mot huvudstaden Gaborone. Även Lesotho har nyligen ut- satts för hot om liknande anfall. Därutöver har Sydafrika vid upprepade

• Sida 9
•  Original

tillfällen hotat med ekonomiska motåtgärder mot grannländerna. t. ex. utvisning av immigrantarhetare från Sydafrika. för den händelse interna- tionella sanktioner skulle komma att införas.

Det står klart att regimens desperata försök att med våld och repression söka slå ner den svarta befolkningens massiva protester mot det förhatliga apartheidsystemet misslyckats. Undantagstillständet har inte dämpat onr— fattningen oeh styrkan i protesterna. och fängslandet av tusentals opposi- tionsledare har inte knäckt det organiserade motståndet. Lika klart är också att de eftergifter som regimen tvingats tillkännage inte på långt när tillfredsställt oppositionens krav på grundläggande förändringar".

Den allt härdare konfrontationen mellan regimen och oppositionen tycks. sett i ett kortare perspektiv. ha minskat möjligheterna till en fredlig lösning på konflikten. Undantagstillständet och massarresteringarna av ledande apartheidmotståndare har begränsat förutsättningarna att med fredliga medel ge uttryck för protesterna mot apartheidsystemet.

Samtidigt har regimen. hotad av trycket inne i landet och från omvärl— den. tvingats till uttalanden om vissa förändringar i apartheidpolitiken. liksom att erkänna att den förda politiken inte kan tillgodose de skilda befolkningsgruppernas krav på medinflytande. De reformer som utlovats, såsom rätten till sydafrikanskt medborgarskap även för svarta bosatta i hemländerna samt ändringar av passlagarna. medför visserligen teoretiskt. om de genomförs. att vissa delar av den institutionaliserade rasdiskrimine— ringen undanröjs.

Löftena har dock enhälligt avvisats av oppositionen och betecknats som ”för lite och för sent". Den avgörande frågan, nämligen den om de svartas politiska rättigheter. har inte kommit närmare sin lösning.

Så länge undantagstillståndet består och så länge de svarta förnekas rätten att framföra sina krav genom sina representativa ledare synes utsik- terna till en lösning av konflikten begränsade. Inte ens om den vita regimen framdeles sktrlle välja att använda sig av alla de maktmedel och resurser som står den till buds torde detta förhållande. kunna ändras.

2.2. Internationella åtgärder

I takt med händelseutvccklingen i Sydafrika har omvärlden skärpt sin attityd. och kraven på sanktioner mot Sydafrika har fått ökat gehör.

[ resolutioner antagna under sommaren 1985 har FN:s säkerhetsråd för första gången sedan år 1977, då rådet fattade ett bindande beslut om vapenembargo mot Sydafrika. uppmanat medlemsstaterna att vidta vissa konkreta åtgärder mot Sydafrika. såsom stopp för nyinvesteringar. förbud mot försäljning av datautrustning till sydafrikansk militär och polis, förbud mot försäljning av Krugerrand m.m. len resolution avseende Namibia den 19 juni 1985 har säkerhetsrådet dessutom uttalat att åtgärder enligt FN-stadgan inkl. sådana enligt stadgans kapitel VlI, dvs. bindande sank- tioner, kan komma att övervägas.

Utöver FN:s skärpta hållning gentemot Sydafrika har under de senaste månaderna ett stort antal länder visat sin protest och sitt avståndstagande från apartheidregimen genom att införa en rad olika unilaterala åtgärder.

'l'l Riksdagen I985.-'86. [ saml. Nr 52

• Sida 10
•  Original

IO

Utländska massmedias kontinuerliga bevakning av de tragiska och våld- samma händelserna i Sydafrika har självklart bidragit till den ökande opinionsbildningen. Fackföreningar. kyrkor. studentorgarrisationer m.m. världen över har genom sina protestaktioner och solidariletsgärrringar satt tryck på regeringarna att besluta om sanktioner mot Sydafrika.

[ USA har diskussionen om sanktioner mot Sydafrika pågått urtder lång tid. Representanthuset i kongressen antog under sommaren i är med (”wer- väldigande majoritet ett lagförslag som omfattade förbud mot försäljning av Krugerrand. förbud mot export av utrustning för kärnenergisektorn och datautrustning samt förbud mot lån till sydafrikanska myndigheter. Försla- get omfattade ytterligare åtgärder. bl. a. förbud mot nyinvesteringar. av- sedda att genomföras inom ett år. om inte vissa i lagförslaget fastställda villkor avseende ökad jämlikhet för den svarta befolkningen uppfyllts. Den 9 september, kort innan senaten skulle ta ställning till förslaget. tillkänna- gav president Reagan ett beslut om vissa åtgärder riktade mot apartheid- systemet. Beslutet innefattar förbud mot lån till sydafrikanska regeringen och dess myndigheter samt förbud mot export av datautrustning och datateknologi till sydafrikansk polis och militär och myndigheter ansvariga för upprätthållandet av apartheid. Vidare förbjuds export av kärnteknisk utrustning och teknologi samt import till USA av vapen. ammunition och militära fordon från Sydafrika. Statligt exportstöd skall fortsättningsvis endast utgå till sådana amerikanska företag som för sina dotterbolag i Sydafrika tillämpar vissa uppföranderegler. de s.k. Sullivan-principerna. Senare har USA också beslutat om förbud mot import av sydafrikanska Krugerrand.

Bland andra länder kan nämnas Canada som i början av juli i är fattade beslut om en rad åtgärder mot Sydafrika. bl.a. upphörande av bearbetning av namibiskt uran som importerats från Sydafrika. stopp för exportkredit- garantier och exportstödsprogram. uppsägning av dubbelbeskattningsavtal med Sydafrika, utvidgning av vapenembargot m.m. Regeringen har däref- ter offentliggjort ytterligare ätgärder. såsom förbud mot flygtrafik mellan Canada och Sydafrika samt en rekommendation till kanadensiska banker att avstå från långivning till sydafrikanska regeringen och dess organ samt en rekommendation att inte sälja råolja m.m. till Sydafrika. Australien har tillkännagett införande av nyinvesteringsförbud, förbud mot export av olja, oljeprodukter och datorer. förbud mot import av Krugerrand m.m. Frankrike har beslutat om stopp för nya investeringar i Sydafrika och om förbud mot import av Krugerrand. och Brasilien har infört förbud mot export av råolja och oljeprodukter samt förbjudit alla kontakter med Syd- afrika inom områdena sport och kultur. Österrike införde nyligen förbud mot statliga investeringar i Sydafrika. förbud mot import av Krugerrand. stopp för exportkreditgaranticr. förbud mot export av datautrustning m.m.

Tre av EG-ländernas utrikesministrar avlade i september månad ett besök i Sydafrika i syfte att närmare studera situationen där. Därefter fattade utrikesministrarna från EG-länderna samt Portugal och Spanien beslut om vissa sanktioner avseende export av olja. förbud mot export av vapen och paramilitär utrustning. hemkallandet av sina resp. militäratta- chéer. förbud mot nya kontrakt på kärnkraftsområdet och begränsning av

• Sida 11
•  Original

kontakterna med Sydafrika inom områdena sport. kultur och vetenskap. Storbritannien reserverade sig mot beslutet men har senare anslutit sig till detsamma.

Samva'[des/ändarna har enats om att vidta en rad åtgärder mot Sydafrika såsom förbud mot export av datautrustning till sydafrikansk militär och polis. förbud mot export av olja m.m. Därutöver avser samväldesländerna att efter sex månader vidta ytterligare åtgärder. om inte förändringar i Sydafrika då har genomförts.

De skandinaviska länderna beslöt i slutet av juni i är att säga upp sina luftfartsavtal med Sydafrika. SAS flygningar på Johannesburg i Sydafrika har därmed upphört. Därutöver har Norge vad avser handel med Sydafrika haft överläggningar med näringslivet och rekommenderat berörda företag att minska sin handel med Sydafrika. Man har vidare infört ett system för automatisk licensiering av all import från Sydafrika. Finland har beslutat om förbud mot investeringar i och långivning till Sydafrika. Den finska regeringen har vidare nyligen träffat överenskommelse med näringslivet i syfte att kraftigt reducera importen från Sydafrika. Slutligen har finländska rederier uppmanats att upphöra med all tralik till Sydafrika.

Det nordiska handlingsprogrammet, som antogs vid det nordiska utrikesministermötet den 17— 18 oktober. innebär. förutom ökade nordiska ansträngningar för att få till stånd FN-åtgärder mot Sydafrika. även en avsevärd nedskärning av de nordiska ländernas ekonomiska och andra relationer med Sydafrika.

Hänvisningar till S2-2

• Prop. 1985/86:52: Avsnitt Utrikesdepartementet

2.3. Slutsatser och motiv för nya åtgärder mot Sydafrika

Syftet med den svenska Sydafrikapolitikcn är att medverka till en fredlig förändring av Sydafrikas samhällssystem och ett avskaffande av apartheid- politiken. Svensk Sydafrikapolitik ger uttryck för det svenska folkets avsky för apartheidsystemet och syftar till att lämna effektiva bidrag till kampen för dess avskaffande. I riksdagen finns en bred majoritet för den svenska Sydafrikapolitiken. Denna har också ett starkt stöd och är väl förankrad inom en rad olika organisationer vilket under hösten kraftfullt manifesterats av bl. a. den svenska fackföreningsrörelsen och kyrkorna. Det svenska folket sluter således upp kring kraven på en isolering av Sydafrika.

Utvecklingen inne i Sydafrika under de senaste månaderna har visat hur den folkliga protesten mot apartheidsystemet mötts med brutalt våld av den vita minoritetsregimen. Den svarta befolkningens djupa hat och despe- ration har ökat intensiteten i protesterna. Det växande samarbetet mellan olika oppositionsgrupper har engagerat och medvetandegjort allt större delar av befolkningen och därigenom också bidragit till att politisera mot- ståndet.

Apartheidsystemet med dess legaliserade rasdiskriminering, tvångsför— llyttningar. hemlandspolitik m.m. kan inte längre vidtnakthällas. Allt fler. även bland den vita minoriteten. tycks inse att grundläggande förändringar är ofränkomliga.

Avgörande för hur och när förändringen sker blir de inre förhållandena.

• Sida 12
•  Original

bl.a. den växande politiska medvetenheten hos de svarta och deras möjlig- heter att även fortsz'ittningsvis organisera sig och skrida till verksamma aktioner. Frågan huruvida förändringen kan ske på fredlig väg med undvi- kande av våld avgörs ytterst av den vita minoritetens vilja och beredskap att snabbt genomföra grundläggande reformer. Avgörande är frågan om lika politiska rättigheter för alla.

Omvärldcns agerande har samtidigt visat sig vara av stor betydelse. Det ökande trycket från allt fler länder med krav på sanktioner mot Sydafrika har skakat den vita regimen och samtidigt gett stöd åt alla dem som kämpar mot apartheid. Bland svarta sydafrikaner råder i dag en utbredd enighet om att internationella sanktioner är det effektivaste sättet att internatio- nellt bekämpa apartheidregimen. Opinionsundersökningar visar att ca 75%1 av den svarta befolkningen sluter upp kring kraven på ekonomiska sanktioner trots medvetenheten om att sanktioner med all sannolikhet skulle leda till ökade ekonomiska svårigheter för den själv. Även i de angränsande staterna tillstyrks tillgripandet av internationella sanktioner som ett fredligt medel att få till stånd genomgripande förändringar av det sydafrikanska samhällssystemet.

Det är i nuvarande situation därför mer angeläget än någonsin att om- världens stöd och bidrag till kampen mot apartheid ökar och att det internationella trycket mot Sydafrika skärps. Förr eller senare måste allt fler i den vita minoriten inse att läget i landet blir allt allvarligare och kan komma att bli katastrofalt.

Ett snabbt genomförande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. i första hand beslutade av FN:s säkerhetsråd, skulle i nuvarande situation kunna utsätta apartheidregimen för ett sådant yttre tryck. att den tvingades att snabbt vidta nödvändiga förändringar. Varje fördröjning av apartheid- systemets avveckling och av införande av medborgerliga rättigheter för alla medborgare kommer att minska möjligheterna till en fredlig lösning och öka faran för en allt allvarligare konflikt med ofantliga lidanden för både svarta och vita.

Det är mot bakgrund härav angeläget att den svenska Sydafrikapolitiken skärps ytterligare. Det är särskilt viktigt att det sker nu med hänsyn till möjligheterna att bidra till att stärka den internationella opinionsbildning- en.

Ett viktigt mål för den svenska Sydafrikapolitikcn har varit att påverka andra länder att. i avvaktan på beslut i säkerhetsrådet, ensidigt besluta om åtgärder mot Sydafrika. Det är därför tillfredsställande att den avvaktande hållning till sådana åtgärder som många länder tidigare intagit nu håller på att ändras. och att FN:s säkerhetsråd också uppmanat medlemsländerna att vidta konkreta åtgärder mot Sydafrika. Den uppläggning som Sverige valt för att genomföra sina ensidiga åtgärder mot Sydafrika torde ha fungerat som en modell för flera av de länder som nu beslutat om egna åtgärder.

Sverige bör därför även fortsättningsvis söka påverka andra länder bl.a. genom att ge exempel på åtgärder som är möjliga att ensidigt genomföra i avvaktan på beslut av FN:s säkerhetsråd om bindande sanktioner.

De förslag som jag kommer att lägga fram i de följande avsnitten gäller i

• Sida 13
•  Original

några fall åtgärder på handelsområdet. Frågan om sanktioner mot Sydafri- ka på handelns område behandlades i regeringens proposition 1984/85156 med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (s. 24—26). Därvid uttalades att regeringen inte var beredd att frångå den av statsmakterna sedan lång tid intagna hållningen, dvs. att ett beslut i FN:s säkerhetsråd fordras för att Sverige i sanktionssyfte skall frångå sina förpliktelser enligt det allmänna tull- och handelsavtalet. GATT.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade utrikesutskottet bl.a. följande: "Den utredning som före år 1990 skall se över den svenska Sydafrikapolitikcn i dess helhet bör även kunna göra en förnyad genom- gång av tänkbara metoder att åstadkomma en sådan begränsning av handel och annat ekonomiskt utbyte med Sydafrika och Namibia som inte strider mot internationella åtaganden” (UU 1984/85: 6 s. 27). Vidare uttalade näringsutskottet i sitt yttrande till utrikesutskottet att ”en effektiv isole- ringspolitik förutsätter åtgärder riktade både mot ekonomisk verksamhet i Sydafrika och mot försörjningen med varor till och leveranser från detta land" (NU 1984/85: 3 y 5. 9—10). Näringsutskottet underströk i sitt yttran— de vikten av att regeringen ägnade den fortsatta utvecklingen av handelsut- bytet med Sydafrika särskild uppmärksamhet för att få underlag för sitt agerande när det gällde frågan om handelssanktioner mot Sydafrika.

Mot bakgrund härav anserjag det motiverat att, i den försämrade situa- tion som nu inträtt i Sydafrika, pröva möjligheterna att vidta vissa begrän- sade åtgärder pä handelsområdet så länge dessa inte strider mot bestäm- melserna i GATT.

2.4. Lag om förbud mot införsel avjordbruksvaror från Sydafrika

Mitt förslag: Till följd av att Sydafrika på grund av apartheidsyste- met har en omfattande användning av fångar och tvångsarbetskraft inom jordbruket införs ett förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika. Förbudet skall omfatta varor hänförliga till 1—24 kap. lagen (1977: 975) med tulltaxa.

Bakgrunden till mitt förslag: Sydafrika har till följd av apartheidsystemet ett ijämförelse med andra länder extremt stort antal fångar. År 1983 uppgick det genomsnittliga antalet fångar placerade i fängelser till nästan llOOOt). Samma år dömdes drygt 260000 människor till fängelsestraff. varav den alldeles övervägande majoriteten utgjordes av svarta. Det stora antalet förklaras främst av de särskilda apartheidlagar som bl. a. reglerar den svarta befolkningens rätt till boende och förflyttning inom landet. Enligt dessa lagar är varje svart person skyldig att fr.o.m. 16 års ålder inneha och ständigt bära med sig giltiga identitetshandlingar innehållande uppgifter om tillåten bostadsort, arbetsgivare. arbetstillstånd m. m. Avsak- naden av sådana handlingar eller vistelse på otillåten ort medför omedelbar arrestering med böter eller fängelse som följd eller sådana typer av tvångs—

• Sida 14
•  Original

arbete som jag kommer att beskriva i det följande. År 1984 dömdes 300 000 personer för brott mot dessa lagar.

Användningen av fångar och tvångsarbetskraft inom olika sektorer har en läng tradition i det sydafrikanska samhällssystemet. framför allt inom jordbruket. där förfarandet sedan början av 1930-talet reglerats genom olika officiellt fastställda program.

Den internationella arbetsorganisationen ILO konstaterade redan är 1953 i en rapport avseende Sydafrika att det förekom ett legaliserat system av tvångsarbete som tillämpades endast mot den svarta befolkningen i syfte att tillhandahålla en permanent tillgång på arbetskraft till bl. a. jord- bruket. 1 en deklaration om Sydafrikas apartheidpolitik antagen år 1964 av ILO uttalades att systemet med tvångsarbete hade ytterligare utvecklats och förstärkts.

Systemets omfattning och de omänskliga villkor under vilka fångar inom jordbruket levde avslöjades i sydafrikansk press under slutet av 1950—talet. Detta fick till följd att regeringen tillsatte en utredning för att se över systemet samt att lagstiftning infördes (The Prisons Act 1959) för att försvåra tillgång till och spridning av information om fängelser och om fångars behandling och villkor. Med fängelse förstås även sådana jordbruk där fångar utnyttjas som arbetskraft.

Uppgifter om förhållanden rörande fångar och tvängsarbetskraft inom jordbruket är bl. a. av nämnda skäl svårtillgängliga. Pä frågor i sydafrikan— ska parlamentet har t.o.m. ansvariga ministrar vid flera tillfällen tvingats tillstä att uppgifter om t. ex. antalet fångar sysselsatta inomjordbruket inte funnits tillgängliga. Utöver visst officiellt material och universitetsrap— porter finns uppgifter hämtade främst från rättegångs- och parlamentspro- tokoll. tidningsartiklar och liknande. Det mest omfattande materialet ut- görs av en rapport ”Prison Labour in South Africa" publicerad år 1977 av universitetet i Kapstaden i samarbete med National Institute for Crime Prevention and Rehabilitation of Offenders. NICRO. som är ett rådgivan— de organ till de sydafrikanska myndigheterna. Uppgifterna har samman— ställts i en skrift "Akin to Slavery - Prison Labour in South Africa" publicerad är 1982 av International Defence and Aid Fund. IDAF. Detta är en i Sydafrikasammanhang välkänd engelsk organisation som under en rad år har erhållit betydande svenskt bistånd.

Av materialet framgår att det i Sydafrika sedan är 1959 finns ett "parole system". enligt vilket de som döms för brott tillfrågas om de önskar avtjäna straffet i fängelse eller bli villkorligt frigivna för att arbeta åt en privat arbetsgivare. Fångar som döms till kortare fängelsestraff och som saknar särskild yrkesutbildning överförs i första hand till arbete inom jordbruket. Arbetsgivaren har ansvar för tillsyn och kontroll och är skyldig att tillhandahålla mat. kläder och bostad samt att till fången betala en viss minimilön. Enligt officiella uppgifter från år 1979 uppgick lönen till 45 cent (2—3 svenska kronor) om dagen. Samma år uppgavs det ha funnits ca 111000 manliga svarta ”villkorligt frigivna" fångar. varav drygt 65.000 dömda för brott mot passlagarna. Systemet med villkorlig frigivning tilläm- pas fortfarande.

Är 1969 inrättades ett system med s.k. Aid Centres enligt vilket en

• Sida 15
•  Original

person som arresteras för brott mot passlagarna erbjuds hjälp att via lokala arbetsförmedlingar finna arbete. företrädesvis inom jordbruket. Den arre- sterade ställs således aldrig inför domstol och har inte möjlighet att i stället för arbete välja böter eller fängelse. Kan den arresterade inte placeras i arbete. riskerar denne att tillsammans med sin familj förflyttas till sitt hemland. Under år 1979 antogs dessa Aid Centres ha placerat ca 18000 personer i arbete.

Ett tredje system vid sidan av parole-systemet och Aid Centres är de. s. k. bondgårdsfängelserna som är avsedda för fångar som dömts till lång- variga fängelsestraff. Systemet syftar till att tillhandahålla arbetskraft till jordbruket och till att avlasta vanliga överfyllda fängelser. Privatajordbru- kare har med egna medel byggt sådana fängelser och har rätt att erhålla fångarbetskraft i proportion till investerat kapital. Enligt uppgift fanns vid mitten av 1970-talet 22 sådana privata fängelser med ett genomsnittligt dagligt fångantal om drygt 9000.

Sammanfattningsvis konstateras i lDAF-rapporten att antalet fångar sysselsatta inomjordbruket inom de tre system som nyss beskrivits år 1980 torde ha uppgått till minst 90000 personer. Denna siffra kan ställas i relation till det under samma år totala antalet svarta lantarbetare om ca 700000. Fångarbetarna skulle således utgöra en betydelsefull andel (drygt 10 %) av lantarbetarna. Därutöver förekommer uthyrning mot betalning av fångar från fängelser till privatajordbrukare samt jordbruksarbetc på ca 20 fängelser i myndigheternas regi. s.k. prison farms. och på jordbrukskolo- nicr där svarta som enligt gällande apartheidlagar bedöms som arbetsovil- liga kan placeras. Några uppgifter om hur stort antal fångar som finns i dessa tre sistnämnda kategorier har inte kunnat erhållas. l rapporten Prison Labour från år 1977 uppges att det totala antalet fångar sysselsatta med jordbruksarbete torde kunna uppskattas till ca 175. 000.

Skälen för mitt förslag: En rad internationella överenskommelser behand- lar frågan om användning av fångar och tvångsarbetskraft. Dit hör bl.a. [LO:s konvention om avskaffandet av tvångsarbetskraft. vilken trädde i kraft är 1959, liksom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från år 1948.

Användningen av fångar som arbetskraft berörs även i det allmänna tull- och handelsavtalet. GATT. I dess artikel XXc) medges undantag från förpliktelserna enligt avtalet om åtgärden avser varor framställda av fång- ar. Sådana åtgärder får dock inte tillämpas på ett sätt som innebär medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder där samma förhållanden råder.

Användning av fångar och tvångsarbetskraft förekommer självfallet även på andra håll i världen. Vad gällerjordbruket är dock förhållandena i Sydafrika unika. Omfattningen av fångarbete eller tvångsarbete är excep- tionellt stor i förhållande till antalet sysselsatta inom jordbrukssektorn. Flertalet fångar är dömda för brott enligt lagar som utgör själva kärnan i apartheidsystemet och som tillämpas endast mot den svarta majoriteten. Den lagstadgade rasdiskrimineringen utgör regimens viktigaste instrument för att kontrollera den svarta befolkningens rörlighet på arbetsmarknaden

• Sida 16
•  Original

och för att garantera en konstant tillgång på billig och maktlös arbetskraft. Detta gäller inte minst inom jordbrukssektorn som på grund av låga löner och harda villkor har svårt att konkurrera med andra sektorer om arbets- kraft. Den lagstadgade rasdiskrimineringen och de päföljder som drabbar arbetskraften sotn en följd därav medför bl. a. att lönesättningen och arbetsvillkoren inom jordbruket som helhet avsevärt påverkas. 1 en rap- port från sydafrikanska Department ofJustice är 1984 uttalas att den totala fångarbetskraften i Sydafrika utgör en betydande produktionspotential och att användningen av sådan arbetskraft ger ett märkbart bidrag till bruttona-

tionalprodukten.

Jag vill i sammanhanget understryka att jag är beredd att. om det kan visas att fångar och tvängsarbetskraft används i stor utsträckning även inom andra sektorer i Sydafrika. lägga fram förslag om förbud mot import av varor som härrör från dessa sektorer.

Det förbud mot import av jordbruksvaror. som jag lägger fram. är mot bakgrund av mina nu redovisade uppgifter inte något medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering enligt GATT.

Sveriges import av jordbruksvaror från Sydafrika uppgick år 1984 till 1 16 milj.kr. De största enskilda posterna utgörs av färska eller torkade frukter och frttktkonserver. Andra större poster är fodermedel och köksväxter. lmportförbudct bör omfatta samtliga jordbruksvaror. dvs. sådana varor som regleras i 1—2-4 kap. 1 lagen (1977:975) med tulltaxa. Ett så kon- struerat förbud kommer samtidigt att omfatta vissa varor och varugrupper som f.n. inte importeras till Sverige alls. Jag finner detta inte vara någon nackdel mot bakgrund av att förbudet måste göras så okomplicerat som möjligt bl. a. i administrativt hänseende.

Jag har nyss särskilt framhållit att den omfattande användningen av fängarbetskraft och tvångsarbete inomjordbrukssektorn i Sydafrika pävcr- kar lönesättningen och avtalsvillkoren inom jordbruket som helhet. Lag- stiftningen i Sydafrika försvårar, som tidigare nämnts. också tillgången till uppgifter om användningen av fångar och tvångsarbetskraft och insyn i förhållandena för dessa. Med hänsyn härtill bör lagen inte innehålla någon bestämmelse som medger undantag från importförbudet på sådana grunder som t.ex. att ett enskilt exportföretag i Sydafrika inte använder fångar- betskraft i sin produktion.

Överträdelser av importförbudet bör kunna bestraffas enligt lagen (1960: 4181 om straff för varusmuggling.

ErsiiIl/Iingsji'ågan

Det föreslagna förbudet mot import av jordbruksvaror från Sydafrika kan komma att medföra ekonomiska förluster för de svenska företag som berörs.

Frågan i vad mån ersättning bör utgå av allmänna medel till enskilda som lider ekonomisk skada till följd av att förbud meddelas med stöd av sanktionslagstiftning har diskuterats i olika sammanhang bl.a. vid införan- det av lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner och lagen (1979: 487) om förbud mot investeringari Sydafrika och Namibia (se prop.

• Sida 17
•  Original

l971:77 s. 64 och prop. 1978/79: 196 s. 431. Statsmakterna har därvid av (lera skäl inte ansett det lämpligt med särskilda et'sättningsregler.

Jag är pä de grunder som redovisats i nyssnämnda propositioner inte beredd att föreslå någon lagfäst rätt till ersättning för eventuella förluster. Däremot är det inte helt uteslutet att en skadelidande skall kunna få gottgörelse om han vänder sig till statsmakterna tried en begäran därom. Det får då i varje särskilt fall prövas om och i vad män det kan finnas skäl att låta den skadelidande få ersättning av statsmedel för lidna förluster.

2.5 Lag om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika Mitt förslag: Kommuner och landstingskommuner får vid upphand- i ling bojkotta sydafrikanska varor och tjänster.

Skälen för mitt l'örslag: Vid olika tillfällen har det ifrågasatts om kommuner och landstingskommuner bör ha rätt att engagera sig i internationella frågor. Det har bl.a. gällt frågan om att i den kommunala upphandlings- verksamheten bojkotta vissa varor för att därigenom visa solidaritet med människor i andra stater. l rättspraxis har det slagits fast att sådana åtgärder inte ryms inom den kommunala kompetensen enligt nu gällande regler (jfr Regeringsrättens årsbok, RÅ. 1969 ref. 57. RÅ 1982 Ab 86 och RÅ 1983 2:71). Saken har även uppmärksammats i riksdagen ("KU 197980: 11 och 1981/8226).

Frågan om den kommunala kompetensen bör utvidgas till att omfatta solidaritetsyttringari internationella frågor övervägs f.n. av stat-kommun- beredningen (C. 1983:02). Beredningen, i vilken kommunförbundet och landstingsförbundet är representerade. har som en av sina uppgifter att analysera hur en utvidgad kompetens på detta område kan förenas med statsmakternas ansvar för den svenska utrikespolitiken (Dir. 1983: 30).

Mot bakgrund av den akuta situationen i Sydafrika har stat-kommunbe- redningen i en till chefen för civildepartementet överlämnad promemoria den 2 september 1985 föreslagit att den kommunala kompetensen vidgas till att omfatta bojkottaktioner mot sydafrikanska varor och tjänster. Be— redningen anser att denna fråga kan behandlas avskilt från de övriga problem som är förknippade med kommunalt engagemang i frågor som rör internationella förhållanden.

Regeringen har redan vidtagit åtgärder i fråga om statlig upphandling från Sydafrika genom att i en rekommendation till de statliga myndigheter— na uppmana dessa att avstå från upphandling i Sydafrika (jfr prop. 1984/85156 med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia s. 52 och 53). Det är lämpligt att även kommuner och landstings— kommuner får möjlighet att avstå från sädan upphandling. Efter samråd med chefen för civildcpartementet tarjag nu upp beredningens förslag som är väl lämpat att utgöra grund för ett förslag på detta område.

Den grundläggande bestämmelsen om den kommunala kompetensen

• Sida 18
•  Original

finns i 1 kap. 45 kommunallagen (19.77: 179"). Där stadgas att kommuner och landstingskommuner själva får värda sina angelägenheter. De närmare gränserna för kompetensen har dragits upp i rättspraxis. Som jag nyss har sagt är det fastlagt i praxis att kommunala solidaritetsaktioner i form av bojkott av vissa varor inte ryms inom den allmänna kompetenshestämmel- sen. För att kommuner och landstingskommuncr skall ges möjlighet att delta i solidaritetsaktioner riktade mot apartheidpolitiken i Sydafrika mås- te därför särskilda lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den allmänna kommunala kompetensen i vissa fall redan har utvidgats genom särskild lagstiftning. Exempel härpä är lagen ('I962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande och lagen (1975z494) om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell kata- strofhjälp.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt föreslår jag en särskild lag som reglerar den kommunala kompetensen på det nu aktuella området. Detta är en speciell åtgärd betingad av de unika förhållandena i Sydafrika. Det är viktigt att det klart framgår av lagen att den kommunala befogenheten att vidta solidaritetsyttringar är begränsad till att just avse de sydafrikanska förhållandena. Lagen bör därför utformas så att det endast är sådana aktioner som direkt riktas mot Sydafrikas apartheidpolitik som omfattas av kompetensen.

Av lagen bör framgå vilka åtgärder som kommuner och landstingskom- muner får vidta. [ likhet med stat-kommunberedningen anserjag därvid att kompetensen bör begränsas till att avse bojkottåtgärder mot sydafrikanska" varor och tjänster. Detta innebär i praktiken att kommuner och landstings- kommuner i sin upphandlingsverksamhet får vägra att köpa varor och tjänster som har Sydafrika som ursprungsland.

Eftersom jag samtidigt föreslår ett förbud mot import av jordbrttksvaror från Sydafrika. kommer de kommunala åtgärderna naturligtvis att få mind- re betydelse inom detta område. Större betydelse får åtgärderna inom andra områden där upphandling från Sydafrika förekommer. t.ex. inom sjukvårdsområdet.

Enligt min mening kan kompetensen få en för snäv avgränsning om man endast godtar bojkott av varor. De principer som skall gälla för upphand- ling av varor måste göras tillämpliga också inom tjänstesektorn. Såvitt känt förekommer visserligen inte något direkt utnyttjande av sydafrikan- ska tjänster på det kommunala området, men i den mån detta kan bli aktuellt bör det vara möjligt att vidta bojkottåtgärder. Lagen bör därför utformas så att även bojkott av tjänster täcks.

Med hänsyn till att den allmänna frågan om kommunala solidaritetsytt- ringar i internationella frågor behandlas särskilt av stat—kommunbered- ningen och detta arbete fortfarande pågår bör lagen tidsbegränsas. Det kan ienligt min mening vara ändamålsenligt att lagen till en början får en

giltighetstid av ett är. Därefter får ett nytt ställningstagande göras mot bakgrund av då gjorda erfarenheter av utvecklingen i Sydafrika.

• Sida 19
•  Original

2.6 Ändringar i lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner l—Mitt förslag: En särskild straffskala för grova brott införs i lagen | ] (l971: 1761 om vissa internationella sanktioner. ' __]

Skälen för mitt förslag: Lagen (1971: 176) om vissa internationella sank— tioner. som trädde i kraft den ] juli 1971. tillkom för att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån sådana påkallas med anled- ning av beslut eller rekommendationer som har meddelats av FN:s säker- hetsråd. Lagen är en s.k. fullmaktslag. som formellt är i kraft, men som endast kan tillämpas för att fullgöra säkerhetsrådets beslut eller rekom- mendationer. Det ankommer på regeringen att förordna om de åtgärder som påkallas därav. Enligt lagen fär regeringen förordna om t. ex. förbud mot export till eller import från en blockerad stat (3 51. förbud mot att införa varor till eller utföra varor från en sådan stat (4 5") eller förbud mot åtgärder som exempelvis tillverkning. lastning. lossning och transport av olika varor. om åtgärderna är ägnade att främja förfaranden som förbjudits med stöd av 3 eller 4.5 (5 å").

Föreskrifter som regeringen meddelar är straffsanktionerade enligt 11 å. För uppsätliga brott stadgas böter eller fängelse i högst två är. För gärning- ar som begås av grov oaktsamhet är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa fall liksom anstiftan av och medhjälp till en gärning är straffria. Någon särskild straffskala för grova brott finns inte.

FN-lagkommittén. vars betänkande låg till grund för propositionen ('l971:77) med förslag till lag om vissa internationella sanktioner. m.m. ansåg att det fanns visst fog för antagande att ett straffmaximum som översteg fängelse i två är kunde vara av vikt för laglydnaden men stannade för ett straffmaximum på två års fängelse. varvid kommittén särskilt beak— tade att förverkande av den ekonomiska vinst som kan ha uppkommit för den som har begått sanktionsbrott borde finnas att tillgå som påföljd tprop. s. 24). Generaltullstyrelsen erinrade i sitt remissvar över FN-lagkommit— tens betänkande att Överträdelser av import— och exportförbud i allmänhet var underkastade straffbestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varu- smuggling och att sådana överträdelser mot bl. a. import- och exportförbud som avsågs i Hå lagen om vissa internationella sanktioner var lika straff- värda som överträdelser av t. ex. de allmänna import- och exportförbuden (de numera upphävda kungörelsen (1947: 82) angående allmänt importför- bud och kungörelsen (1950: 324) angående allmänt exportförbud). Införsel eller utförsel i strid mot förbud enligt nämnda paragraf borde därför. enligt generaltullstyrelsen, bestraffas enligt varusmugglingslagen. Föredragan- den var emellertid inte beredd att förorda en straffrättslig särbehandling av överträdelser och förbud enligt 3 &. Han fann. med hänsyn till att det var fråga om brott som motverkade syftet med viktiga internationella sank- tionsbeslut och som kunde gälla starka ideella intressen eller betydande ekonomiska värden. de av kommittén föreslagna strafflatituderna väl av- vägda, dvs. böter eller fängelse i två år för uppsätliga brott och böter eller fängelse i högst sex månader för oaktsamhetsbrott (prop, s. 90).

• Sida 20
•  Original

Prop. 1985/86: 52 Straftbestämmelserna i varusmugglingslagen var vid denna tidpunkt för varusmuggling. som inte är grov. dagsböter eller fängelse i högst ett är och för grov varusmuggling fängelse i högst tvä år. Straffmaximum i lagen om vissa internationella sanktioner kom således att motsvara vad som dä gällde för grov varusmuggling. Jag bortser här från varusmuggling avseen— de narkotika. för vilket brott strängare straffskalor gäller.

Efter tillkomsten av lagen om vissa internationella sanktioner har straff- bestämmelserna i varusmugglingslagen skärpts. sävitt nu är i fråga. genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari l974 ("SFS l973: 672 och 1016). Varusmuggling som inte är grov förskyllcr numera böter eller fängelse i högst två är. Om brottet är att anse som grovt. är straffet fängelse lägst sex månader och högst sex är. Detta innebär en fördubbling av straffmaximum för varusmuggling och en tredubbling för grov varusmuggling.

Efter skärpningen i varusmugglingslagen överensstämmer strafflatitu- derna i de häda lagarna sävitt avser normalgradcn. För grövre brottslighet kan straffnivån i praktiken variera kraftigt till följd av de stora skillnaderna i straffmaximum. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande, särskilt med hänsyn till att grova brott mot t. ex. införsel- och utförselförbud enligt lagen om vissa internationella sanktioner kan vara lika straffvärda som motsvarande brott mot sådana införsel- och utförselbestämmelser som straffsanktioneras enligt varusmugglingslagen.

Det är dätför angeläget att nu göra en justering i straftbestämmelserna i lagen om vissa internationella sanktioner. Syftet är att bringa bestämmel- serna i större överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i varu- smttgglingslagen.

Detta bör ske på så sätt att det i lagen om vissa internationella sanktioner införs en särskild straffskala för grova brott. Vid bestämmande av straffla- tituden i denna bör man beakta att förbuden inrymmer handlingar av mycket skiftande slag. Några av dessa får generellt sett anses vara mindre straffvärda än andra. t. ex. sådana handlingar enligt 5 5 som till sin natur är försökshandlingar eller som kan medföra ansvar för medverkan.

Med hänsyn härtill förordarjag. efter samråd med chefen för justitiede- partementet. att straffskalan för grova brott bestäms till fängelse i högst fyra är. Den nya bestämmelsen bör tas in i första stycket i 11 5.

Jag kommer att i specialmotiveringen gä närmare in pä och exemplifiera sådana omständigheter som kan medföra att en gärning kan anses som grovt brott.

Härutöver bör i 15 * göras en ändring av redaktionell natur.

2.7 Förbud mot införsel av Krugerrand Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna regeringens beslut att till följd [ av en resolution av FN:s säkerhetsråd den 26juli l985 sätta 35 lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner i tillämpning för ett förbud mot införsel av det sydafrikanska guldmyntet Krugerrand till

____________l

Sverige.

• Sida 21
•  Original

Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 2.6 redogjort för lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner och förutsättningarna för att sätta den i tillämpning. Jag framhöll därvid bl.a. att lagen är en s. k. fullmaktslag som formellt är i kraft men som endast kan sättas i tillämpning för att fullgöra FN:s säkerhetsräds beslut eller rekommendationer.

Det är regeringen som förordnar om tillämpning av lagen. F.tt sadant förordnande skall underställas riksdagens prövning inom en män;-td. eller om riksmöte inte pågår. inom en månad från början av nästkommande riksmöte ( 1 s lagen om vissa internationella sanktioner). Om underställning inte sker inom angiven tid eller om riksdagen inte inom två månader efter underställningcn godkänner regeringens förordnande. förfaller detta.

Regeringen har hittills satt lagen i tillämpning vid två tillfällen dels för att kunna vidta sanktionsåtgärder mot Rhodesia. dels för att kunna vidta sådana åtgärder mot Sydafrika. Sanktionsätgärderna mot Rhodesia gällde under tiden den 1 juli l971—den 22 december 1979. Vad angår Sydafrika har regeringen i förordningen (1977: 1126) om tillämpning ifråga om Syd- afrika av lagen ( 1971: 176) om vissa internationella sanktioner förordnat att 3 &. 49" 1—3 samt Så i lagen skall tillämpas med anledning av FN:s säker- hetsråds resolution den 4 november 1977 om vapenembargo mot Sydafrika (jfr prop. 1977/78: 83. UU 8. rskr 128). Samtidigt meddelade regeringen i förordningen (1977: 1127) om vissa sanktioner mot Sydafrika vissa förbud i enlighet med säkerhetsrådets resolution. Den sistnämnda förordningen har därefter skärpts (SFS 1985: 100) i samband med att lagen (198.998) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia med därtill hörande förordning (SFS 1985: 99") trädde i kraft den 1 april 1985.

FN:s säkerhetsråd har den 26juli 1985 antagit en resolution. nr 569. om Sydafrikai vilken medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder mot Syd- afrika bl.a. i form av förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika. restriktioner på sportens och kulturens områden samt förbud mot försäljning av Kruger— rand och andra mynt som har präglats i Sydafrika. Resoltttionen är inte bindande för medlemsstaterna utan en rekommendation till dessa att vidta de av säkerhetsrådet föreslagna åtgärderna. Resolutionen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Sverige hade redan innan dettna resolution tillkom vidtagit åtgärder som innebär att resolutionen till övervägande del har efterkommits. Jag får här hänvisa till proposition (1984785156) med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. I denna lämnas en redogörelse för den dittillsvarande samlade svenska Sydafrikapolitikcn.

Vad gäller Krugerrand har dock någon åtgärd inte vidtagits. Krugerrandcn är ett sydafrikanskt samlarmynt som började präglas i slutet av 1960-talet i syfte att ge småsparare möjlighet att investera i guld och samtidigt stimulera efterfrågan på sydafrikanskt guld. Merparten av produktionen säljs på export och Krugerrand jämte övrig guldexport sva- rar för drygt 50% av Sydafrikas totala exportintäkter. År 1983 utgjorde exporten av Kruger—rand ca 1957? av guldexporten. Hälften av Krugerrand- exporten antas gå till USA. Sveriges import av Krugerrand är obetydlig. liksom importen av andra mynt präglade i Sydafrika.

Flera länder, däribland USA. har somjag nämnt tidigare. redan beslutat om åtgärder i enlighet med säkerhetsrådets resolution.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1985/86:52 För att uppfylla resolutionen såvitt avser Kruger—rand har regeringen tidigare i dag beslutat införa ett förbud mot import till Sverige av Kruger- rand. Förbudet träder i kraft den 1 december 1985. Regeringens förordnande bör underställas riksdagen.

2.8 Övriga åtgärder

Under detta avsnitt redovisas för riksdagens kännedom de åtgärder som regeringen vidtagit under hösten 1985.

2.8.1 Rekommendationer till näringslivet och rederier vad avser utbytet med Sydafrika m. ni.

Jag har inledningsvis redogjort för statsmakternas hållning till sanktioner mot Sydafrika pä handelsområdet och uttalat att den extraordinära situa- tion som nu inträtt i Sydafrika kan motivcra införandet av sådana åtgärder så länge dessa inte strider mot GATT:s bestämmelser.

Sverige har redan vidtagit vissa med GATT förenliga åtgärder på han- delsområdet. Jag kan i sammanhanget erinra om statsmakternas uttalan- den vad gäller import till Sverige av kol och uran från Sydafrika och Namibia (se prop. 1980/81190 och 1983/84:158). liksom om regeringens rekommendation den 2 maj 1985 till statliga myndigheter att avstå från upphandling av varor från Sydafrika.

Liknande begränsade åtgärder har vidtagits av en rad andra länder. I Danmark har regeringen träffat en frivillig överenskommelse med närings— livet i syfte att minska den danska importen av kol från Sydafrika. [ Norge och Finland har. säsom nämnts tidigare. regeringarna haft överläggningar med näringslivet i syfte att minska handelsutbytet med Sydafrika. 1 det gemensamma nordiska handlingsprogrammet har de nordiska länderna enats om att rekommendera nordiska företag att avstå frän handel med Sydafrika.

Mot bakgrund härav har regeringen den 10 oktober beslutat rekommen- dationer till näringslivet och svenska rederierna vad avser Sydafrika.

l rekommendationen till näringslivet uppmanas de företag som expor- terar till eller importerar från Sydafrika att söka finna andra marknader och leverantörer i syfte att minska handelsutbytet med Sydafrika. Regeringen fäster i rekommendationen också näringslivets uppmärksamhet på det dekret om skydd mot exploatering av Namibias naturtillgångar som antogs av FN:s Namibiaråd år 1974 och rekommenderar att bestämmelserna däri respekteras.

l rekommendationen till rederierna uppmanar regeringen dessa att om möjligt ttndvika trafik på Sydafrika och att i första hand försörja övriga länder i södra Afrika via hamnar utanför Sydafrika.

Som uppföljning av rekommendationerna har jag också haft överlägg- ningar tued representanter för näringslivet och rederierna.

Regeringen utgår från att berörda företag och rederier kommer att söka följa rekommendationerna. Åtgärderna har stöd i en bred folkopinion.

22 Fackföreningsrörelsen. kyrkorna och folkrörelserna har enhälligt ställt sig bakom kraven på isolering av Sydafrika även på handelsområdet.

• Sida 23
•  Original

Regeringen är medveten om att det för vissa företag kan medföra svårig- heter att snabbt ändra och lägga om sin handel och sina handelsmönster. Några företag kommer att behöva längre tid än andra för denna omställ- ning. och även omfattningen av företagens problem kommer med nödvän— dighet att variera. Väsentligt är dock att den sammanlagda effekten av företagens ansträngningar leder till en minskning av handeln med Sydafri- ka.

Regeringen kommer att ägna den fortsatta utvecklingen av handelsutby- tet med Sydafrika särskild uppmärksamhet. Om syftet med rekommenda- tionerna inte uppnås. ärjag beredd att föreslå regeringen att handeln med Sydafrika licensieras för att därigenom erhålla underlag för en mer detalje- rad granskning av handelns utveckling.

vad avser de svenska företag som har dotterbolag i Sydafrika vill jag understryka att dessas verksamhet i första hand regleras genom den nya skärpta lagen om förbud mot investeringari Sydafrika och Namibia. som trädde i kraft den I april 1985 (SFS 198598).

Regeringen finner det angeläget att i sammanhanget understryka att de åtgärder av sanktionskaraktär som vidtagits mot Sydafrika utgör en del av den totala svenska Sydafrikapolitikcn. Andra delar utgörs av biståndet och olika handelspolitiska åtgärder. Av det totala bilaterala biståndet gär drygt 40% eller 1.7 miljarder kr. till södra Afrika i form av bilateralt bistånd till frontstaterna. stöd till SADCC (Southern African Development Coordina- tion Conference) och till bcfrielserörelserna. Därtill kommer de satsningar som görs via BITS. SWEDFUND. IMPOD. SUKAB m.fl. Regeringen har vidare inrättat en särskild tjänst inom utrikesdepartcmentets handelsav- delning för att samordna svenska resurser inom näringsliv. exportfräm- jande organisationer och biståndsorgan i syfte att långsiktigt främja Sveri- ges ekonomiska förbindelser med de fria staterna i södra Afrika.

Södra Afrika är sett på kort sikt en region med allvarliga politiska och ekonomiska problem. Förutsättningarna för ett dynamiskt kommersiellt samarbete är således inte de bästa. På lång sikt finns dock i flera av länderna en stor potential för en utveckling och breddning av de kommer- siella relationerna. På nordisk basis pågår f.n. inom ramen för det s.k. Sorsainitiativct ett intensivt arbete för att utarbeta förslag till samarbets- projekt inom skilda områden. De åtgärder som nu beskrivits utgör ett viktigt komplement till sanktionsätgärderna mot Sydafrika.

2.8.2 Utredning om användning i det svenska näringslivet av metaller m. m. från Sydafrika

Regeringen gav den 2 septemberi åri uppdrag till kommerskollegium att. i samverkan med överstyrelsen för ekonomiskt försvar och statens industri- verk, utreda användningen av metaller och mineral från Sydafrika i svenskt näringsliv och tänkbara effekter av minskad eller stoppad import av dessa metaller och mineraler. Utredningen skulle bl.a. belysa effekter— na av ett bortfall av produktion i Sydafrika resp. leveranser till Sverige. Den skulle också analysera möjliga vägar för att minimera de härigenom uppkomna negativa effekterna bl.a. genom omläggning av importen till alternativa leverantörsländer.

• Sida 24
•  Original

Kommerskollegium har den 30 september till utrikesdepartementet överlämnat en första rapport som behandlar sex metaller. nämligen krom. mangan. zirkonium. nickel. kobolt och vanadin. Sammanfattningsvis kon— stateras att ett avbrott i direkthandeln mellan Sverige och Sydafrika endast skulle medföra begränsade effekter i form av fördyringar till följd av behovet att söka nya inköpskällor. Någon nämnvärd kvantitetscffekt i försörjningen bedöms inte uppsta. Ett avbrott i Sydafrikas produktion och export av nämnda metaller skulle däremot ställa västvärldens industrilän— der inför djupgående försörjningsproblem.

Säkerhelsrådets resolution 569 (1985) den 26 juli 1985

The Security Coll/IC”. Deep/y concerned at the worsen- ing of the situation in South Africa and at the eontinuance of the hu- man suffering that the apart/reid sy- stem. which it strongly condemns. is causing in that. country.

Outraged at the repression. and condemning the arbitrary arrests of hundreds of persons.

Considering that the imposition of the state of emergency in 36 dis- tricts ofthe Republic ofSouth Afri- ca constitutcs a grave deterioration in the situation in that country.

Consider-ing as totally unacccpta- ble the use by the South African Government of detention without trial and forciblc removal. as well as the discriminatory legislation in force.

Ackm'm'ledging the legitimacy of the aspirations ofthe South African population as a whole to benefit from all civil and political rights and to establish a united. non-racial and democratic society.

Arkm'm'lea'ging _flll'I/lc'l' that the very cause ofthe situation in South Africa lies in the policy of apart- heid and the practices of the South African Government.

!. Strong/y condemns the apart- heid system and all the poliees and practices deriving therefrom.

2. Strong/y condemns the mass arrests and detentions recently car- ried out by the Pretoria Govern- ment and the murders which have been committed;

3. Strong/y ('ona'mnns the estab- lishment of the state of emergency in the 36 districts in which it has been imposcd and demands that it be lifted immediately:

4. Calls upon the South African Government to set free immediate- ly and unconditionally all political prisoners and detainees. first of all Mr. Nelson Mendela:

Säker/teisrådet. som känner (t'/np om över den allt allvarligare situationen i Sydafrika och över att apartheid-systemet. som rädct kraftigt fördömer. fort- sättningsvis förorsakar svårt lidan— de i landet.

som upprörs uv förtrycket och fördömer arresteringen av hundra- tals människor.

som anser att proklamerandet av undantagstillstånd i 36 distrikt i Sydafrikanska Republiken utgör en allvarlig försämring av situationen i landet.

som anser att den sydafrikanska regeringens åtgärder för internering utan rättegång och tvångsförflytt- ning samt den gällande diskrimine- rande lagstiftningen är helt oaccep- tabla.

som erkänner att den sydafri- kanska befolkningen som helhet är berättigad att sträva efter att komma i åtnjutande av samtliga ci- vila och politiska rättigheter och att upprätta ett enat. icke-rasistiskt och demokratiskt samhälle.

som vidare erkänner att den verkliga orsaken till situationen i Sydafrika ligger i apartheid-politi— ken samt den sydafrikanska rege- ringens åtgärder,

]. fördömer kraftig! apartheid- systemet samt alla därav följande politiska principer och åtgärder.

2. fördömer kraftig! de massar- resteringar och interneringar som nyligen företagits av regeringen i Pretoria samt de mord som för- övats.

3. fördönwr kni/ligt införandet av undantagstillstånd i de 36 dis- trikt detta proklamerats och kräver att det omedelbart hävs.

4. uppmanar den sydafrikanska regeringen att omedelbart och vill- korslöst frige alla politiska fångar och internerade. och i första hand Nelson Mandela.

Prop. 1985/86: 53

t.) 50

5. Rart/_"firms that only the total elimination of apartheid and the cs- tablishmcnt in South Africa of a free. united and democratic society on the basis of universal suffrage can lead to a solution;

6. Urges States Members of the Organization to adopt measures against South Africa. such as the following: (a) Suspension of all new invest- ment in South Africa; (b) Prohibition ofthe sale of kru- gcrrands and all other eoins minted in South Africa; (c) Restrictions in the field of sports and cultural relations;

(d) Suspension of guaranteed ex— port loans:

(e) Prohibition of all new con- tracts in the nuclear field;

(f) Prohibition of all sales of computer equipment that may be used by the South African army and police'.

7. Commends those States which have already adopted volun- tary measures against the Pretoria Government and urges them to adopt new provisions, and invites those which have not yet done so to follow their example;

8. Requests the Secretary-Gen— eral to report to it on the implemen- tation ofthe present resolution:

9. Decia'es to remain seized of the matter and to reconvcne as soon as the Secretary-General has issued his report. with a view to considering the progress made in the implementation of the present resolution.

5. in'kriil'u'trpr'i nytt att endast en fullständig eliminering av apartheid samt upprättandet i Sydafrika av ett fritt. enat och demokratiskt sam- hälle på grundval av allmän rösträtt kan leda fram till en lösning.

6. annan"/ar organisationens medlemsstater att vidta åtgärder mot Sydafrika såsom följande:

(11) inställande av alla nyinves- teringar i Sydafrika,

(b) förbud mot försäljning av krugerrand och alla andra mynt som präglats i Sydafrika.

(c) restriktioner i fråga om idrottsliga och kulturella förbin- delser.

(dt inställande av exportgaranti- lån.

(e) förbud mot alla nya avtal på kärnkraftsområdet.

(_D förbud mot all försäljning av datautrustning som kan komma att användas av sydafrikanska armén och polisen.

7. anmodar de stater som redan vidtagit frivilliga åtgärder mot re— geringen i Pretoria att skyndsamt anta nya bestämmelser samt upp- manar dem som ännu inte gjort så att följa deras exempel.

8. anmodar generalsekreteraren att rapportera till rådet om genom- förandet av denna resolution.

9. beslutar att fortsätta att be- handla ärendet och att samlas till ett nytt möte så snart generalsekre— teraren avgivit sin rapport i syfte att ta ställning till de framsteg som gjorts vad avser genomförandet av denna resolution.

• Sida 51
•  Original

lnnchäll

Propositionen ................................................ ] Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... l Lagförslag ................................................... 2 Utdrag ur regeringsprotokoll den 24 oktober 1985 ................ 5 1 Inledning .................................................. 5 2 Allmän motivering ......................................... 6 2.1 Utvecklingen i Sydafrika och södra Afrika under år 1985 6 2.2 Internationella åtgärder ................................. 9 2.3 Slutsatser och motiv för nya åtgärder mot Sydafrika ........ ll 2.4 Lag om förbud mot införsel avjordbruksvaror från Sydafrika 13 2.5 Lag om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta boikottätgärder mot Sydafrika ............................ 17 2.6 Ändringar i lagen (l97l: 176) om vissa internationella sanktioner ............................................. 19 2.7 Förbud mot införsel av Krugerrand ....................... 20 2.8 Övriga åtgärder ........................................ 22 2.8.1 Rekommendationer till näringslivet och rederier vad avser utbytet med Sydafrika m.m. .................. 22 2.8.2 Utredning om användning i det svenska näringslivet av metaller m.m. från Sydafrika ....................... 23 3 Upprättade lagförslag ....................................... 24 4 Specialmotivering .......................................... 24

4.1 Lag om förbud mot införsel avjordbruksvaror från Sydafrika 24 4.2 Lag om ändring i lagen (1971: 176) om vissa internationella

sanktioner ............................................. 25 5 Hemställan ................................................ 26 6 Beslut .................................................... 26 Bilaga 1 Säkerhetsrådets resolution 569 (1985) den 26juli 1985 ..... 27

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

• Sida 52
•  Original