Propositionens huvudsakliga innehåll

I avvaktan på att nordiskt radio- och TV-samarbete via direktsändande satellit kan inledas bör ett begränsat försök göras med trådlösa rundradio- sändningar av finländska TV—program över Storstockholmsområdet. I pro- positionen föreslås dc lagändringar av radiorättslig natur som behövs för försöksverksamheten.

l Riksdagen 1985186. [ .eu/nl. Nr 54

• Sida 2
•  Original

I'J

Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

Härigenom föreskrivs att 5 & radiolagcn ('1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förlåt/agan lydelse 5 552

De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före- komma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall pro- gramföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 å och 7 & andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst pä cen- tralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändningar från radiosändare finns särskilda förskrifter i närradiolagen (1982: 459).

Om rätt att sända radiotidningar Finns förskrifter i lagen (.1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att sända program i lokala rundradiosändningar från trådsändare finns särskilda förskrifter i lagen (1985: 677) om lokala kabelsändningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare relevisionsprogram i radio- eller trådsändning från Fin- lzmdjinns särskilda föreskrifler i Ia- gen (1985:000) om rlmdradio- sändning av finländska televisions- program.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1986.

' Lagen omtryckt 1972: 240. : Senaste lydelse 1985: 676

• Sida 3
•  Original

2. Förslag till

Lag om rundradiosändning av finländska televisionsprogram "Härigenom föreskrivs följande.

1 så Regeringen får för tiden intill utgången av år 1987 medge rätt till rundradiosändning från radiosändare av televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland.

Med rundradiosändning. radiosändning och trådsändning förstås det- samma som i radiolagen (1966: 755).

2 & Sändningen skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan har sänts i Finland av Oy Yleisradio Ab.

3 & För sändningen gäller inte 6 och 7 55 radiolagen (1966: 755.) och ej heller radioansvarighctslagcn (1966: 756).

4 & Ett sändningstillständ får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse vilka radiosändare som får användas och sändningens räckvidd även- som programverksamhetens omfattning och förbud mot kommersiell re- klam.

5 & Sändningstillståndet får återkallas. om tillståndshavaren bryter mot villkor som avser förbud mot reklam.

Denna lag trädcr i kraft den 1 januari 1986 och gäller till utgången av år 1987.

'.43

• Sida 4
•  Original

2. Rättsliga och tekniska förutsättningar 2.1 Radiolagen m.m.

Alltsedan radions och televisionens tillkomst har rätten att sända program i radio- eller trådsändning styrts genom särskilda regler. Radiolagstiftningen förutsätter i allmänhet att sådan sändningsverksamhet inte får ske utan särskilt tillstånd. Det gäller utan undantag sändningar till allmänheten via etern från sändare i Sverige. också om sändningarna är rena vidaresänd- ningar av andra sändningar. Reglerna för tillståndsgivningen och för de sändningar som med nuvarande ordning kan tillåtas är utformade på ett sådant sätt att sändning av de finländska 'I'V-programmen från sändare i Sverige inte kan genomföras utan lagändringar.

'De grundläggande reglerna om radio- och TV-verksamheten i landet återfinns i radiolagen (1966z755). Den är visserligen främst avsedd att reglera den verksamhet som bedrivs inom Sveriges Radio-koncernen men

' Departementsrådet Göran Lannegren

TI Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 54

• Sida 6
•  Original

Prop. 1985/86: 54 gäller i flera hänseenden också för sådan annan medieverksamhet utanför koncernen. som tillkommit under senare år. Denna inbegriper närradio- sändningar. sändningar av radiotidningar för synskadade och vissa sänd— ningar i kabelnät.

Radiolagen inleds med definitioner av vissa radiotekniska begrepp. som ligger till grund för den nämnda radio- och 'l'V-verksamhetcn (] få). Mcd radiosändning menas sålunda ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor med en frekvens lägre än 3000 gigahertz och som utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. 7'räd.s'ändning är ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare. Begreppet rundmdiosändm'ng innefattar såväl radiosändning som tråd— sändning som är avsedd att mottas direkt av allmänheten. om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse av att lyssna på eller se sändningen. Vidare definieras uttrycket sändare som anordning för radiosändning (radiosändare) eller för trådsändning (trådsän— dare) och mottagare som anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning. Med radioprogram menas radiosändnings eller trådsänd- nings innehåll. om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa. enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Enligt 5 & första stycket har endast de företag som regeringen bestäm- mer (programföretag) rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet. Av samma paragrafs andra stycke framgår att varje programföretag ensamt avgör vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning. Därvid skall dock programföretaget iaktta vissa krav på sändningarnas innehåll. I 6 Så föreskrivs sålunda att rätten att sända radioprogram skall utövas opartiskt och sakligt varvid skall beaktas att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion. Vidare föreskrivs att programföretag i programverksamheten skall hävda det de- mokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde. och den enskilda människans frihet och värdighet. Härtill anges vissa föreskrifter som får tas in i avtal mellan staten och programföretagen och utgöra villkor för sändningsrätten. Sådan föreskrift är bl. a. skyldighet att sända bcriktigande och genmäle samt förbud mot kommersiell reklam.

[ 7 få finns bl.a. en bestämmelse om programgranskning av radionämn— den.

Från nu nämnda regler görs i 5.5 fjärde. femte och sjätte styckena undantag för vissa slags rundradiosändningar. Av dessa stycken framgår att det finns särskilda föreskrifter dels i närradiolagen (1982: 459) för rätten att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändningar från radio- sändare, dels i lagen (l98lz508) om radiotidningar för rätten att sända radiotidningar. dels ock i lagen (|985: 677) om lokala kabelsändningar för rätten att sända program i lokala rundradiosändningar från trådsändare.

5 & tredje stycket. slutligen. innehåller en bestämmelse om att radiopro— gram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennan- läggning utan särskilt tillstånd får sändas vidare till mottagare inom fastig- het som är ansluten till anläggningen.

• Sida 7
•  Original

Sändningsrätt med stöd av 5 & första stycket och genom sådana avtal som nämns i 6 & tillkommer f. n. vart och ett av företagen Sveriges Riksra- dio AB. Sveriges Television AB (SVT). Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Dessa bolag. som alltså är programföretag i radiolagens mening. är dotterbolag i en koncern med Sveriges Radio AB som moderbolag.

Gällande regler för programföretagens sändningsrätt tillkom år 1978. Av förarbetena (prop. 1977/78: 91, bl. a. s. 162) framgår att inga nya program- företag kan inrättas och att inga väsentliga förändringar av de fyra pro- gramföretagens verksamhet kan genomföras utan nytt riksdagsbeslut. De med företagen är 1979 slutna avtalen gäller t. o. m. den 30juni 1986.

De närmare villkoren för den sändningsverksamhet som enligt 5 & tjär- de—sjätte styckena radiolagen får förekomma utanför Sveriges Radio-kon- cernen återfinns i de särskilda lagarna. nämligen närradiolagen. lagen om radiotidningar och lagen om lokala kabelsändningar. Av dem framgår bl. a. att tillståndsgivande myndighet för närradiosändningar resp. lokala kabel- sändningar är två särskilt inrättade statliga myndigheter. närradionämnden och kabelnämnden. och för sändningar av radiotidningar regeringen. I övrigt kan nämnas att i var och en av de särskilda lagarna finns en bestämmelse. enligt vilken 6 och 7 åå radiolagen inte gäller för de sänd- ningar som avses i lagarna.

I tillägg till vad som nu har sagts om möjligheterna att bedriva rundradio- sändningari landet bör nämnas att det enligt 2 & radiolagen och den därtill anslutande kungörelsen t_1967:446) om radiosändare behövs televerkets tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Vid den tillstånds- givningen har televerket att i princip endast ta frekvensmässiga hänsyn.

I fråga om möjligheterna att anordna sändningar av finländska TV- program i Sverige innebär gällande rätt sammanfattningsvis följande.

Som en utgångspunkt gäller att den föreslagna sändningsverksamheten är en rundradiosändning från radiosändare i Sverige. Sådana rundradio- sändningar får anordnas efter särskilda tillstånd. men med tillstånden förknippas sådana krav på sändningarnas tekniska karaktär och innehåll att den givna regleringen inte kan tillämpas på de sändningar förslaget avser. Det innebär bl.a. att uppgiften att vidaresända de finländska pro- grammen inte —- inte ens övergångsvis — kan tilläggas SVT inom ramen för den koncession bolaget redan har. Den lösningen skulle förutsätta att det svenska programföretaget kunde bestämma över programmen på ett sätt som inte är aktuellt enligt förslaget —- dessa skall ju vidaresändas i det skick de kommer från Finland. Även om full bestämmanderätt över pro- grammen tillades företaget. ter det sig för övrigt svårt att förena ett sådant "finländskt block"" i programverksamheten med de krav som följer av 6 .5 radiolagen och de särskilda avtalsvillkoren.

För att kunna genomföra de planerade sändningarna behövs därför. som jag inledningsvis angivit. ändring i lagstiftningen.

2.2. Straff— och skadeståndsansvar

Brottsliga handlingar av olika slag kan begås i samband med att program sänds i TV. Om en utsändning är straffbar i det land där den först sker

• Sida 8
•  Original

Prop. 1985/86: 54 (sändarlandet). kan den eller de som enligt det landets lag är ansvariga för programmen ställas till ansvar där.

I en situation där program kommer att spridas till allmänheten i ett annat land än sändarlandet. uppstår olika straffrättsliga problem. En fråga är om de som är ansvariga enligt sändarlandets lag kan fällas till ansvar även i mottagarlandet. En annan fråga är om ansvar i mottagarlandet kan åläggas andra personer än dem som är ansvariga enligt sändarlandets lagstiftning. 1 fall som nu har sagts kommer ansvaret att utkrävas enligt mottagarlandets lag. Detta innebär att handlingen måste innebära en överträdelse av ett straffbud i mottagarlandets lagstiftning för att dessa problem skall få aktua- litet.

Till dessa straffrättsliga frågor kommer frågor av processrättslig natur om domstolars behörighet att pröva ansvarsfrågor i olika situationer.

Uppenbarligen kan praktiska problem komma att uppstå för program- företagen och deras medarbetare om de utöver hänsynen till sändarlandets lag skall behöva anpassa sig till lagstiftningen i ett eller flera andra länder. I och för sig är likheterna stora mellan Finlands och Sveriges författnings- bestämmelser, men skillnader finns när det gäller vilka yttranden som är straffbara, vem som är ansvarig för brott, beträffande åtalspraxis, tolk- ningen av likartade straffbestämmelscr och straffmätningen.

Motsvarande problem kan uppstå också på skadeståndsrättens område. De problem som ligger i svårigheten för ett radioföretag i ett nordiskt land att i sin programverksamhet ta hänsyn till de delvis olika regler som gäller i de nordiska länderna i fråga om straff— och skadestånd för innehål- let i radio- och TV-program har diskuterats i det nordiska samarbetet på detta område. Diskussionerna har rört möjligheterna att tillämpa en s.k. sändarlandsftlosoft. Tanken har därvid varit att man i anslutning till ett nordiskt TV-satellitsamarbete skulle ”kanalisera" ansvaret för radio- och TV-programmen till sändarlandet.

Den nuvarande regleringen av straffansvaret för sändningar i radio eller TV Vilka typer av bror! kan begås i radio- och TV—sändningar?

I Finlands och Sveriges lagstiftning finns en tämligen väl avgränsad grupp av brott som anses utgöra en överträdelse av de gränser som gäller yttran- defriheten i radio och TV och som kan betecknas som ”brott mot yttrande- friheten"" eller "yttrandefrihetsbrott”. I stort sett kan man säga att det finns fyra kategorier av brott mot yttrandefriheten, nämligen:

1) Vissa brott mot rikets säkerhet. såsom spioneri. 2) Vissa brott mot allmän ordning, såsom uppmaning till brott och hets mot folkgrupp.

3) Vissa sekretessbrott, såsom brott mot tystnadsplikt och utlämnande av hemlig handling.

4) Olika typer av ärekränkningsbrott. l Finlands strafflag (27 kap. 3 a &) stadgas att den som via massmedierna sprider rykte eller bild rörande annans privatliv, vilken åtgärd är ägnad att skada honom, kan dömas för kränkning av privatlivet till böter eller högst två års fängelse.

• Sida 9
•  Original

Vissa typer av gärningar är straffbara i Finland men inte i Sverige. (. ex.: 5) Brott mot privatlivets fred o.d.. brott mot Gud eller trosfrid samt skymfande av främmande statsvapen eller (lagga.

6) Brott mot sedligheten. pornograflbrott (i Sverige är barnpornografi straffbart sedan den 1 januari 1980). [ Finlands strafflag stadgas att den som offentligt gör sig skyldig till handling som särar tukt och sedlighet eller uppmanar till otukt mellan personer av samma kön kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

7) Skymfande av det egna landets flagga eller Vapen. 8) Vissa brott som riktar sig mot Finlands förhållande till vänskapligt sinnad stat.

I detta sammanhang bör nämnas att l % lagen (1981 : 485] om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag under vissa förutsätt- ningar förbjuder spridning till allmänheten av filmer och videogram med närgångna eller långvariga skildringar av att någon utsätts för rätt eller sadistiskt våld.

Enligt 4 si gäller lagen inte sändningar av TV—program som sker med stöd av 5 & första eller tredje Stycket radiolagen. Det innebär således att lagen inte är tillämplig på Sveriges Radios sändningar men möjligen kan komma att bli det på de finländska sändningarna.

I samband med denna redogörelse bör också framhållas att det för många brott gäller speciella regler för rätten att väcka åtal. Reglerna härom skiljer sig något åt i Sverige och Finland. 1 Finland kan t. ex. brott som riktar sig mot allmänna intressen bli föremål för enskilt åtal i större ut- sträckning än i Sverige.

Vem kan straffas för brotten?

För Finlands de! gäller enligt radioansvarighetslagen att den som enligt strafflagen är gärningsman eller medverkande är straffrättsligt ansvarig för brott i program om straffbarheten grundar sig på att programmen har sänts inom ramen för rundradioverksamhet. För varje program skall förordnas en ansvarig programredaktör som har till uppgift att övervaka programmet och hindra sändning av program vars innehåll är brottsligt. Denne pro- gramredaktör kan straffas enligt vanliga regler i strafflagen. Även om han inte skulle vara straffrättsligt ansvarig på denna grund för brott skall han, om straflbarheten grundar sig på att programmen har sänts inom ramen för rundradioverksamhet, likväl straffas för bristande övervakning till böter eller fängelse i högst ett år, såvida han inte kan visa att han har iakttagit all den aktsamhet som ankommer på honom till förebyggande av brottet. Om någon ansvarig programredaktör inte har förordnats. skall som sådan anses utövaren av rundradioverksamheten eller den som på dennes vägnar var skyldig att förordna ansvarig programredaktör.

I Sverige gäller enligt radioansvarighetslagen (1966: 756"). som är tillämp- lig på program från Sveriges Radio. att den särskilde programutgivare som — utom i vissa undantagsfall — skall förordnas i fråga om varje program ensam är ansvarig för yttrandefrihetsbrott som begås i programmet. I fråga om direktsända program får dock den som skall förordna programutgivare

• Sida 10
•  Original

lt)

besluta att var och en som framträder i programmet själv skall bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott som han begår. (.)m programutgivare inte har förordnats trots att så skulle ha skett. ansvarari stället den som skulle ha förordnat programutgivare.

Handlingar som anses begångna i mottagarlandet ()("h därför är straffbara där

Enligt samtliga nordiska länders lagstiftning anses en straffbar gärning som begås i ett radio— eller TV-program alltid begängen i sändarlandet. Frågan är. om den dessutom kan anses begången i mottagarlandet. 1 Sverige och i Finland torde huvudregeln vara att brottet anses begånget i landet i fråga så snart äterutsändning har skett där.

Möjligheterna att genomföra en brottmälsrättegång i mottagarlandet mot en person som inte är bosatt eller uppehåller sig där är begränsade. Den tilltalade kan inte med direkta tvångsmedel tvingas att komma till rätte- gången annat än genom utlämning. Här bortses då från möjligheten att den misstänkte kan gripas vid genomresa. Utlämning inom Norden kan i prin- cip inte ske av det egna landets medborgare för handlingar som i sin helhet anses begångna i hemlandet.

Enligt förordningen (1978: 108) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott ges stora möjligheter att flytta över lagföringen från ett land till ett annat.

Den nuvarande regleringen av det skadeståndsrättsliga ansvaret för sändningar i radio och TV

Enligt radioansvarighetslagcn i Finland är radioföretaget. den som har begått ett brott och den ansvarige programredaktören skyldiga att ersätta skada som vållats genom utsändning av program med brottsligt innehåll. För programredaktören gäller detta ansvar dock bara om han har brustit i sin plikt att övervaka programmet. Radioföretaget ansvarar dessutom en- ligt skadeståndslagen inte bara för arbetstagares handlingar utan också för skada som har vållats av någon annan. t. ex. en frilans eller den som bara tillfälligt medverkar i ett program.

Radioansvarighetslagen i Sverige innebär i princip att skadeståndsskyl- dighet bara föreligger om det har begåtts ett s.k. yttrandefrihetsbrott. Ansvaret åvilar programutgivaren tillsammans med programföretaget. I vissa direktsändningar ansvarar i stället för programutgivaren den egent- lige gärningsmannen. Har en programutgivare inte förordnats. ligger hans ansvar på den som har underlåtit att göra detta.

2.3. Upphovsrättsliga frågor

Vidaresändning av utländska program från sändare i Sverige förutsätter tillstånd av vissa grupper av rättighetshavare enligt gällande upphovsrätts- lig lagstiftning. En utgångspunkt är att dessa tillstånd skall förvärvas genom avtal med rättighetshavarna. Televisionssändningar berör emeller-

• Sida 11
•  Original

tid en stor mängd sådana. vidare flera olika slags rättigheter och skiftande typer av verk och prestationer. Härtill kommer att ingångna avtal får verkningar över nationsgränserna. Förhållandena på området är därför principiellt, praktiskt och rättsligt komplicerade. De har också under sena- re år uppmärksammats i olika utredningssamtnanhang.

Innehållet i den svenska upphovsrätten och i de internationella konven- tioner pä vilka svensk rätt återgår finns sålunda redovisat dels i en rapport av en nordisk arbetsgrupp (NU 1983: I2) Nabolands-TV i kabel. dels i massmediekommitte'ns betänkande (SOU l984z65) Via satellit och kabel (särskilt avsnitten 7.2.2 och 7.2.7). I rapporten och betänkandet görs en analys av olika möjliga rättsliga lösningar av de upphovsrättsliga frågorna.

Det har ännu inte bedömts behövligt och lämpligt att på grundval av utredningsresultatcn lägga fram ett samlat förslag till lagreglering av de ' upphovsrättsliga frågorna i samband med de olika slag av återutsändnings- verksamhet som är eller kan bli aktuella. För sändningen av de finländska programmen föreslårjag — somjag återkommer till senare — ingen särskild upphovsrättslig lagstiftning. Här skall emellertid översiktligt anges vilka rättigheter denna sändning berör och vilka lösningar av rättighetsfrågorna som förts fram som tänkbara för liknande sändningar.

Upphovsrätten innebär att författare. kompositörer. konstnärer och andra upphovsmän samt fotografer, utövande konstnärer, framställare av ljudupptagningar och radio- och TV-förctag tillförsäkras vissa rättigheter till sina verk och prestationer.

I de rättigheter som varje upphovsman har ingår rätten att bestämma över s.k. offentligt framförande av sitt verk (2 & upphovsrättslagen, URL). Härmed avses bl.a. att verket sänds i radio eller TV. Rätten omfattar också det fall då den som bedriver återutsändningsverksamhet gör det genom att ta emot en utländsk TV-sändning och sända den vidare från en radiosändare. Genom en sådan åtgärd görs verket ånyo tillgängligt för en allmänhet. En sådan samtidig och oförändrad vidaresändning är att anse som ett nytt offentligt framförande i URL: s mening.

Också olika utövande konstnärer såsom artister, musiker och skådespe- lare har enligt lagen en ensamrätt att bestämma över utsändning i radio eller TV (45 & URL). Denna rätt omfattar både direktutsändning och återutsändning, även när den senare sker samtidigt som originalsändning- en. Vad nu sagts gäller för s.k. live- framföranden. Om originalsändningen sker på grundval av en inspelning av framförandet föreligger däremot ingen ensamrätt utan bara en rätt till ersättning och denna gäller dessutom bara i fråga om ljudupptagningar ("47 & URL). Ersättningsrätten gäller inte vid återutsändning — vare sig för den utövande konstnären eller för framstäl- laren av ljudupptagningen.

Radio- och TV-företag har ensamrätt att bestämma över återutsändning av sina utsändningar (48 & URL).

Fotografer, slutligen, har ensamrätt att visa sina bilder offentligt, exem- pelvis i TV-sändning (l & fott.)graftlagen_ FotoL). Den rätten gäller även äterutsändning.

Till förmån för radio- och TV-företag gäller vissa särskilda regler som innebär inskränkningari vissa upphovsmäns samt i fotografers rättigheter.

1]

• Sida 12
•  Original

Sålunda finns i 22 & URL regler om en s. k. avtalslicens för svenska radio- eller TV-företag som regeringen bestämmer. Dessa regler innebär i huvud- sak att om ett företag genom avtal med en organisation, som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. har fått rätt att utsända verk. får det också utsända utgivet verk av upphovsman som inte företräds av organisationen. Bestämmelsen gäller endast litterära och musikaliska verk, dock inte sceniska verk och inte heller om upphovsmannen har förbjudit utsändningen eller det finns särskilda skäl att anta att han motsät» ter sig sändningen.

En annan särskild regel av nyss nämnt slag finns i 9 & FotoL. Denna innehåller en s.k. tvångslicens för svenskt TV—företag som regeringen bestämmer. Den ger företaget rätt att visa fotografier i sändning utan fotografens samtycke men mot ersättning. _

De här redovisade reglerna har tillkommit i nordiskt samarbete. De har därför samma innebörd enligt finländsk rätt.

Som framgått är det i flera fall av betydelse om den sändning detär fråga om är en originalsändning eller ursprunglig sändning eller om den är en vidaresändning. Om sålunda ljud- eller bildupptagningar — i motsats till live-framföranden — ingår i den ursprungliga sändningen behövs inget tillstånd för vidaresändning av den vare sig från de utövande konstnärerna eller från framställarna av upptagningarna. Någon rätt till ersättning före- ligger heller inte. När det gäller bildupptagningar föreskriver lagen över huvud taget inte några rättigheter i detta hänseende och när det gäller ljudupptagningar gäller som förut nämnts ersättningsrätten inte vid återut— sändning.

Det är mot den här bakgrunden viktigt att kunna bestämma vilken karaktär de finländska sändningarna i Sverige kommer att ha.

Sändningen i fråga avses föras via radiolänk till rundradiosändare i Sverige, varifrån den skall vidaresändas utan någon tidsförskjutning och utan någon förändring. Överföringssättet brukar kallas längdistansöver- föring. En sådan anses i sig vara irrelevant från upphovsrättslig synpunkt, eftersom sändningen är en ren transport och inte är avsedd att tas emot direkt av allmänheten. Rundradiosändning — och därmed en upphovsrätts- ligt relevant sändning — blir det fråga om först vid sändning från sändare i överföringsledets slutdel.

Avgörande för om sändningen från överföringsledets slutdel skall be- tecknas som en ursprunglig sändning eller en återutsändning är om signa- lerna i avsändarledet, dvs. innan man börjar långdistansöverföra dem. är att anse som en rundradiosändning eller inte.

Bedömningen av sändningens karaktäri Sverige kan därför utfalla olikai olika situationer.

Om Yleisradios rundradiosändning tas emot direkt i ett radiolänksystem och förs vidare till en sändare i Sverige som sprider den till allmänheten. är det titan tvekan fråga om en vidaresändning i Sverige. Detsamma bör gälla även om radiolänksändningen sker på annat sätt men samtidigt med att samma program sänds i rundradio i Finland.

Det kan emellertid möjligen ifrågasättas om inte sändningen i Sverige bör ses som en ursprunglig sändning i de fall viss redigering sker i Finland

• Sida 13
•  Original

av den sändning som långdistansöverförs. Det är förutsatt att viss redige- ring skall kunna ske.

Enligt en allmän uppfattning anses inte det förhållandet att reklam av- lägsnas i en återutsändning beta sändningen dess karaktär av oförändrad vidaresändning. I enlighet med det synsättet bör en omredigering föran- ledd av reklamavlägsnandet inte göra att inte sändningen i Sverige ändå kan betraktas som en vidaresändning av en långdistansöverförd rundradio- sändning.

Tveksammare kan bedömningen av den svenska sändningen bli om radiolänksändningen från Finland innehåller material omväxlande från Yleisradios två programkanaler. om det sänds tidsförskjutet i förhållande till de ursprungliga rundradiosändningarna. I de allra flesta fall torde kon- sekvensen bli att sändningen i Sverige skall betecknas som en ursprunglig sändning.

Som framhållits inledningsvis får karaktären av den svenska sändningen betydelse för vilka rättighetshavare och rättigheter som berörs. I detta sammanhang kan anmärkas att sändningens karaktär saknar betydelse för frågan om på vilka sätt rättighetsfrågorna kan lösas. Det kan ske genom bestämmelser om de s.k. avtals- och tvångslicenserna. De internationella upphovsrättsliga konventionerna tillåter båda slagen av bestämmelser så- väl för ursprunglig etersändning som för vidaresändning i etern.

Det sistnämnda leder över till frågan hur den som bedriver återutsänd- ningsverksamheten skall kunna förvärva de rättigheter som behövs härför.

Det har redan nämnts att utgångspunkten är den att rättigheterna till sändningen skall klaras av genom avtal med innehavarna av rättigheterna.

En möjlighet är då att den som företar den ursprungliga sändningen — Oy Yleisradio Ab i Finland — ser till att rättighetsfrågorna ordnas även för den ifrågavarande Vidaresändningen. Det finländska rundradiobolaget skulle sålunda friköpa sändningarna för bruk i Sverige, där de då kan vidaresändas "fritt”.

Sistnämnda lösning står i överensstämmelse med den princip som man har förordat att följa när det gäller det nordiska satellitsamarbetet. 1 det sammanhanget har man lagt vikt vid att upphovsrättsfrågorna. liksom ansvarighetsfrågorna. skall lösas i ursprungs— eller sändarlandet. Utgångs- punkten är att sändningsverksamheten sker inom ett institutionaliserat. avtalsreglerat samarbete mellan de deltagande länderna. Samma inställ- ning och utgångspunkt gäller för Tele-X-projektet.

En annan möjlighet är att den som företar utsändningen i Sverige sluter nödvändiga avtal med rättighetshavarna.

Eftersom avtalen kommer att gälla en mängd rättighetshavare kan det medföra stora svårigheter att få till stånd individuella avtal med alla. I praktiken torde därför sändningsverksamhetcn behöva grundas på kollek- tiva avtal med rättighetshavarnas organisationer. Sådana avtal blir emel- lertid inte automatiskt giltiga gentemot rättighetshavare som står utanför de avtalsslutande organisationerna. Även om den sändande söker uppnå individuella avtal med dessa kan det inträffa att sändningen sker utan att den upphovsrättsliga klareringen är helt täckande.

För att undvika sådana situationer och underlätta handhavandet av

• Sida 14
•  Original

upphovsrättsfrägorna kan olika lagstiftningsåtgärder tillgripas som innebär att man gör inskränkningar i ensamrättigheterna till vidaresändning av vissa rättighetshavares verk och prestationer. lnskränkningen kan få for- men av en avtalslicensbestämmelse. vilken innebär att man i lagen före- skriver att villkoren i ett kollektivt avtal om vidaresändning av verk skall gälla också för rättighetshavare. t. ex. utländska. som inte ingår i avtalsslu- tande organisation och som alltså inte direkt kan bli bundna av avtalet. lnskränkningen kan också gå längre och få formen av en tvångslieensbe- stämmelse, vilken innebär att vidare-sändning får ske utan tillstånd men mot ersättning.

Med hänsyn till innehållet i vissa internationella förpliktelser som de nordiska länderna har torde varken avtals- eller tvångslicensbestämmelser i ett land kunna göras tillämpliga på utnyttjandcn i ett annat land. Med den tolkningen kan nämnda bestämmelser inte införas i Finland till förmån för Yleisradio gällande vidaresändningi Sverige av dess program.

3. Föredragandens överväganden 3.1 Inledning

Om enighet nås om återstående olösta frågor kommer rundradiosändningar över Tele-X-satelliten att inledas hösten 1987 i samarbete mellan Finland, Island, Norge och Sverige. Signalerna kommer att kunna tas emot överallt inom satellitens täckningsområde. i princip oberoende av terrängförhållan— den och tillgång till kabelnät. De nu aktuella sändningarna av finländska televisionsprogram får ses som en temporär insats i avvaktan på att Te- le-X-sändningarna kan starta.

De lagförslag som jag nu lägger fram bygger på att det är frågan om en tidsbegränsad verksamhet som efter kort tid skall avlösas av sändningar som i väsentliga avseenden sker med andra förutsättningar. Med hänsyn till verksamhetens provisoriska karaktär bör man så långt möjligt undvika att nu göra några särskilda ändringar av upphovsrätts- eller ansvarslagstift- ningen, eftersom reglerna kan behöva utformas på annat sätt för att passa för satellitsändningarna.

Om det inte skulle visa sig möjligt att få till stånd sådana överenskom- melser att sändningarna i Tele-X kan starta vid den avsedda tidpunkten kan det finnas anledning att ompröva ställningstagandet till spridning av finländska program i Sverige. Frågan om spridning av grannlandsprogram i Sverige torde då komma att omfatta program från flera länder och i flera

• Sida 16
•  Original

områden än Storstockholm och bli aktuell under betydligt längre tid. De praktiska och principiella problemen blir då betydligt mera omfattande.

3.2. Radiorättsliga frågor

Vidaresändning av utländska 'fV—program i Sverige förekommer redan i viss utsträckning. Det gäller då sändning i kabelnät av TV-program som antingen mottagits i form av trådlösa rundradiosändningar eller överförts via kommunikationssatellitsystem. Man kan räkna med att sådana vidare- sändningar kommer att öka i omfattning. '1 det planerade Tele-X-projektet avses de nordiska radio- och TV-programmen framför allt komma att spridas för direktmottagning från satelliten. men man får förutsätta att många hushåll kommer att ta del av sändningarna via kabelnät.

En genomförd sändningsverksamhet enligt nu föreliggande önskemål och planer förutsätter rätt omfattande ändringar av det gällande regelsyste- met. 1 fråga om 'l'ele-X-sändningarna har ett betydande utredningsarbete gjorts. men en del återstår. Sändningarna skall inte heller påbörjas förrän år 1987. Nyligen har vidare en särskild utredare (_L' 1985: 05) tillkallats för att förbereda mera generella ändringar av radiolagstiftningen i syfte bl. a. att åstadkomma en ändamålsenlig reglering för olika fall av vidaresänd- ningar i landet. Lagstiftning på grundval av utredarens arbete kan inte påräknas förrän om några år.

Mot den här bakgrunden bör den lagstiftning som behövs för att kunna genomföra de finländska sändningarna endast avse dessa sändningar. Lag- stiftningen bör vara provisorisk i den meningen att den inte föregriper en mera generell reglering av liknande sändningsverksamhet. Härtill kommer önskemålet om en snabb lösning för de aktuella sändningarna. vilket inte medger någon utförlig analys av konsekvenserna av en mera allmängiltig lagändring.

Som framgått får radioprogram i rundradiosändning fritt sändas vidare i kabelnät enligt 5 & tredje stycket radiolagcn. Vid en allmän översyn av de radiorättsliga reglerna kan ett alternativ vara att utöka möjligheterna att fritt. dvs. utan särskilt tillstånd. vidaresända också andra typer av sänd- ningar. Med hänsyn till de föreslagna sändningarnas speciella karaktär —- det gäller t.ex. deras täckningsområde och innehåll — framstår emellertid detta alternativ som mindre lämpligt. Regler för tillståndsfria sändningar — om de genomförs — bör gälla mera allmänt. Av redan anförda skäl kan det dock inte bli fråga om att överväga sådana regler i detta sammanhang. Villkor för sändningar. som sålunda skulle falla utanför koncessionsområ- det, och eventuella sanktioner skulle också behöva utformas på ett sätt som inte så lätt kan passas in i det regelmönster som vi har att utgå ifrån.

Radiolagens lydelse och utformningen av avtalen mellan staten och de olika programföretagen inom Sveriges Radio—koncernen gör att det inte heller är möjligt att inom ramen för ett oförändrat regelsystem uppdra åt något av dessa företag att svara för vidaresändningarna.

Lagstiftningen bör därför bygga på att ett särskild tillstånd skall fordras för den föreslagna sändningsverksamheten. Även om denna verksamhet är till täckningsområde och innehåll så pass preciserad att det inte kan bli

• Sida 17
•  Original

fråga om mer än en tillståndshavare. bör det inte i lagen sägas ut vilket rättssubjekt som skall ansvara för sändningarna. En fördel med att i lagen lämna öppet valet av tillståndshavare är bl. a. att detta kan göras beroende av vilka insatser som kan behövas från tillståndshavarens sida för lösning av de upphovsrättsliga frågorna.

Med hänsyn till sändningarnas provisoriska karaktär bör regeringen vara tillståndsgivande myndighet.

Också i några andra hänseenden bör lagstiftningen ges en utformning som medger vissa möjligheter att anpassa sändningsverksamheten till änd- rade förutsättningar eller bedömningar. Det gäller sättet att överföra sänd- ningarna från Finland till svenska sändare (radio- eller trådsändning). Det gäller vidare antalet programkanaler från de svenska sändarna och sändar- nas placering. frekvens och effekt. Föreskrifter härom bör få ges som villkor för sändningstillståndet. Om sändning skeri strid mot villkoren kan ansvar inträda enligt straffbestämmelserna i 10 & radiolagen.

Vidare bör som villkor för sändningsrätten få föreskrivas förbud mot kommersiell reklam.

Reklamförbudet är det enda villkor som tar sikte på programmens inne- håll. Tillståndshavaren förutsätts komma överens med Yleisradio om att programmen skall vara reklamfria. Med hänsyn härtill kan regeringen ges rätten att återkalla tillståndet om tillståndshavaren bryter mot villkoret om reklamfrihet.

Verksamheten bör få pågå under en försöksperiod som omfattar tiden intill utgången av år 1987.

Lagtekniskt bör de väsentliga bestämmelserna om de finländska sänd- ningarna ges i en särskild lag. förslagsvis benämnd Lag om rundradio- sändning av finländska televisionsprogram. Den bör knytas till radiolagen på samma sätt som exempelvis närradiolagen. Radiolagen består därmed som ramlag för all sändning via eter och tråd. I denna finns sålunda åtskilliga föreskrifter som gäller även för den annars särskilt reglerade vidaresändningen. såsom begreppsbestämningar (1 få), straffbestämmelser för olovlig sändning (10 å) och det allmänna eensurförbudet (8 9").

3.3. Ansvarighetsfrågor m.m.

Tryckfrihetsförordningens (TF:s) regler om ensamansvar. ansvarsfrihet för meddelare och om rätt till anonymitet utgör ett värdefullt skydd för nyhetsförmedlingen och åsiktsbildningen i vårt land. Det är därför naturligt att regler av motsvarande slag har införts för programverksamheten i etermedierna.

En reglering som bygger på TF:s principer förutsätter en ordning enligt vilken den som blir ansvarig har faktisk möjlighet att i förväg kontrollera vad som förekommer i programmen antingen själv eller med hjälp av andra. Normalt kan man inte räkna med att någon sådan kontroll skall kunna utövas i fråga om sådana program från Finland som sänds vidare i oförändrad form samtidigt som de tas emot. Konsekvensen av detta är att det inte bör komma i fråga att införa särskilda ansvarighetsreglcr för dessa program.

• Sida 18
•  Original

Detta betyder att allmänna straff- och skadeständsrättsliga regler i prin- cip blir tillämpliga på dessa sändningar.

I detta sammanhang bör konstateras att hittillsvarande erfarenheter har visat att det är ytterst sällan som det i de nordiska ländernas program har förekommit inslag som har lett till åtal i sändarlandet. Redan i dag tas TV—sändningar från grannländerna emot i rätt stor utsträckning i de nordis- ka länderna. Sälunda tas t.ex. danska och norska TV-program emot i Sverige. Utländska ljudradioprogram har tagits emot i mer än ett halvt århundrade. Såvitt känt har det inte förekommit att talan har väckts i ett nordiskt land på grund av innehållet i ett radio- eller TV-program från något annat land.

I Finland tas svenska TV-program emot på Åland genom en svensk sändare riktad mot Äland där programmen sprids vidare. Av intresse är att konstatera att detta inte lett till något rättsligt efterspel mot bakgrund av att vissa gärningar är straffbelagda i Finland men inte i Sverige.

Skälen för att inte nu införa en särskild ansvarighetslagstiftning förstärks av den omständigheten att det aktuella projektet är en försöksverksamhet. Det förhållandet att en redigering görs i Finland före sändning till Sverige bör inte påverka bedömningen.

Avslutningsvis skall jag peka på att videovåldslagen inte är tillämplig på sändningar av televisionsprogram som sker med stöd av 5 55 första eller tredje stycket radiolagen. Skälen torde vara att man velat undvika två kolliderandc system. Lagen kan dock möjligen komma att bli tillämplig på sändningarna av finländska program. Detta bör emellertid inte föranleda någon ändring i videovåldslagen.

l ansvarighetsfrågorna har jag samrått med chefen för justitiedeparte- mentet.

3.4. Upphovsrättsfrågor

Vidaresändningen i Sverige av Yleisradios TV-program förutsätter över- enskommelser med dem som har rättigheter till programmen. Frågan om hur en rättighetsklarering kan komma till stånd har för vissa vidaresänd- ningsfall utretts av den förut nämnda nordiska arbetsgruppen och presen- terats i rapporten Nabolands-TV i kabel. Gruppens utredningsresultat ligger till grund för nyligen antagen lagstiftning i Danmark och Norge.

Utredningsresultatet och lagstiftningen åsyftar att lösa problem vid vi- daresändningav utländska radio- och trådsändningar. oavsett urSprung, vilka kan spridas i de nordiska länderna via ett stort antal vidaresändare och i en omfattning som inte på förhand kan bestämmas. De frågor av principiell och praktisk natur som då måste analyseras är både komplicera- de och kontroversiella och kräver långsiktiga överväganden. Det har i dessa sammanhang ansetts som principiellt riktigast att rättighetsfrågorna vid vidarespridning av program i ett annat land än ursprungslandet bör lösas genom rättighetsklarering i mottagarlandet. Från svensk sida har man ännu inte tagit upp hela frågan om hur upphovsrättsfrågorna bör lösas i samband med återutsändning via etern eller via tråd.

Den nu aktuella sändningen av de finländska programmen skall utformas

• Sida 19
•  Original

på ett speciellt sätt och den har särskilda bevekelsegrunder. Sändningen skall sålunda särskilt arrangeras av det finländska rundradioföretaget och inte avse hela dess programutbud. Den skall anpassas primärt för finskta- lande i Sverige och täcka ett bestämt område. Det är väsentligt att sänd- ningsverksamheten kan komma igång snabbt. helst redan i februari 1986. Avsikten är vidare att den skall pågå under en begränsad tid och att de erfarenheter som vinns under den tid sändningarna pågår skall kunna utnyttjas vid utformningen av en mera omfattande nordisk programsprid— ning.

Med hänsyn till sändningsverksamhetens karaktär och för att den skall kunna påbörjas inom avsedd tid måste upphovsrättsfrågorna ordnas ge- nom avtal med berörda rättighetshavare.

Bl. a. med hänsyn till det gemensamma intresset att bevara det upphovs- rättsliga förhandlingsmaskineriet utgår jag från att parterna kommer att kunna uppnå sådana avtal. I vissa avseenden kan dock rättsområdet i denna del behöva kompletteras med lagbestämmelser. Inom justitiedepar- tementet förbereds en promemoria med förslag till lösning av vissa upp- hovsrättsliga frågori samband med trådlös och trådbunden återutsändning av radio- och TV-program i Sverige. Efter sedvanlig remissbehandling kommer förslag i frågan att läggas fram för riksdagen.

I de upphovsrättsliga frågorna harjag samrått med chefen förjustitiede- partementet.

4 "Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartemenlet upprättats förslag till 1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755). 2. lag om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som biluga'.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1985/86: 54 Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL vid sammanträde

1985-10- 1 ()

Närvarande: justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel. regeringsrå- det Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2. lag om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrätlsassessorn Erik Essén.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 21
•  Original