1. Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 34 & socialtjänstlagcn (l980:620) skall ha föl— jande lydelse.

Nuvarande lydelse

34

Stöd- och hjälpinsatser av be- handlingskaraktär medför inte kost- nadsansvar för den enskilde vårdta— garen. För andra stöd- och hjälpin- satser fär kommUncn ta ut skälig ersättning.

& F öres/agan lydelse

Stöd- och hjälpinsatser av be- handlingskaraktär medför inte kost- nadsansvar för den enskilde vårdta- garen. Kommunen får dock. utom beträffande underårig, ta ut ersätt- ning för uppehållet av den som på grund av missbruk av alkohol. nar- kotika eller därmed jämförbara me- del får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett

familje/tent. Regeringen bemyndi-

gas meddela föreskrifter om den högsta ersättning som får tas utför varje dag. För andra stöd- och hjälpinsatser än som angetts nu får kommunen ta ut skälig ersättning.

Om en underårig genom socialnämndens försorg får vård i ett annat hem än det egna. är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning delta i kommu— nens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver. Socialnämnden fåri sådant fall uppbära underhållsbidrag som avser den underåriga.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om tjänst för vilken avgift har bestämts enligt 35 5.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1987.

IJ

• Sida 3
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 s och 10 kap. 3 & lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 15 52

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår mili- tär grundutbildning för kvinnor:

b) är intagen i sådant hem som avses i 12 & lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av l å andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt:

d) i annat fall än under bi eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;

e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en häri riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller Linder sjukdom eller i fall som avses i 8 å andra stycket reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende enligt social- tjänstlagcn (.198():620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjuk- penningen minskas på det sätt som framgår av 4 % andra stycket.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagcn (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narko- tika, skall sjukpenningen på begä— ran av den kommun som svararför vårdkostnaderna minskas på det sätt som framgår av 4.5 andra stycket. Det belopp som sjukpen- ningen minskas med skall betalas ut till kommunen.

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under 6) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

10 kap. 3 53

Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i Zå under hel månad är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt vistas utom anstalten. äger den som driver anstalten att. i den mån regeringen så förordnar. uppbära så stor del av den pensionsberättigades ä månaden belöpande folkpension. som svarar mot kostnaderna för vården eller för- sörjningen på anstalten, varvid den pensionsbcrättigade dock skall äga erhålla visst belopp för sina personliga behov. Vad nu sagts skall äga

' Lagen omtryckt 1982: 120. 2 Senaste lydelse 1983:960. 3 Senaste lydelse 1986:242.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarande tillämpning för det fall att den pensionsberättigade åtnjuter vård eller försörjning mot avgift, som erlägges av kommun eller landstings- kommun.

Åtnjuter barn. för vilket barntillägg utgår. i annat fall än som avses i 2 & sista stycket under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän bekostnad. äger den som driver anstalten eller det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden att. i den mån regeringen så förordnar, uppbära så stor del av barntillägg för månaden som svarar mot vårdkostnaden.

Första stycket gäller inte i fråga om pensionsberättigad som åtnjuter helinackordering i servicehus för äldre människor eller som bor i gruppbostad eller elevhem som avses i lagen (1985:568) om särskil- da omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda rn. tl.

Första stycket gäller inte i fråga om pcnsionsberättigad som

I. åtnjuter helinackordering i ser- vicehus för äldre människor,

2. bor i gruppbostad eller elev- hem som avses i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., eller

3. skall betala ersättning enligt 345 första stycket socialtjänstla- gen ( ] 980.620).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

• Sida 5
•  Original

Socialdepartementet Prop. 1986/87: 129

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande. och statsråden Hjelm-Wallén. Peterson, Bodström, Göransson, R. Carlsson. Holmberg. Wickbom. Hulterström. Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition om vissa frågor om ersättning för uppehälle vid vård inom socialtjänsten, m. rn.

2.2. Föredragandens överväganden

2.2.1 Den enskildes kostnadsansvar vid institutionsvård och vård i familjehem

Mitt förslag: Den kommun som svarar för vårdkostnaderna får rätt att ta ut ersättning för uppehållet av vuxna personer som på grund av missbruk får vård och behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem.

Socialberedningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt (betän- kandet s. 70—73).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt beredningens förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 34 5 första stycket SoL föreskrivs att stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär inte medför kostnadsansvar för den enskilde vårdtagaren. Bestämmelsen har tolkats olika av kommunerna. En del kommuner har ansett att vårdtagaren i dessa fall skall vara fri från allt kostnadsansvar, medan andra har tolkat lagen så att avgift kan tas ut för kost och logi. Denna osäkerhet har lett till en varierande och därmed otillfredsställande tillämpning av bestämmelsen. Regeringsrätten har dock i en dom slagit fast att när stöd- och hjälpinsatser enligt SoL har vård eller behandling som primärt syfte en vårdtagare inte får åläggas kostnadsan- svar för någon del av insatserna — alltså inte ens för kost och logi (RÅ85 2:39).

En jämförelse mellan bestämmelserna i 3435 första stycket SoL och vissa bestämmelser i AFL visar att de ekonomiska konsekvenserna för den enskilde i praktiken kan bli mycket varierande. Jag tänker då på bestäm- melserna om sjukpenningavdrag som tillämpas då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende enligt SoL som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika. För den som har sjukpenning görs således ett avdrag från sjukpenningen för de dagar då han vårdas. Jag tänker också på kommunernas rätt att uppbära folkpensions— förmåner när någon är intagen på hem för vård eller boende. För den som har folkpension får kommunen uppbära folkpensionen med undantag för ett förbehållsbelopp på i allmänhet 30 % av pensionen. Kommunens rätt att uppbära folkpension gäller dock endast om någon under en hel kalen- dermånad är intagen på ett hem för vård eller boende. Om den som har pension blir inskriven den andra dagen i en månad och utskriven den näst sista dagen i nästkommande månad har kommunen ingen rätt att uppbära pensionen trots att vederbörande vistats på behandlingshemmet i nästan två månader. Den som inte har sjukpenning eller pension utan eventuellt annan inkomst har ingen kostnad. 9

• Sida 10
•  Original

Det nuvarande regelsystemet kan således leda till att den enskilde i vissa fall får behålla endast en mindre del av en socialförsäkringsförmån, medan han i andra fall inte betalar något under vårdtiden och kanske har en större summa pengar till godo när den är slut. Det olikartade ekonomiska utfallet kan motverka ett gott behandlingsklimat i vården.

Ur rehabiliteringssynpunkt finns det skäl för att en viss ersättning skall betalas. Vården av den enskilde inriktas till en del på att han skall kunna leva ett självständigt liv, vilket bl. a. innebär att kunna ta ansvar för sin egen ekonomi. Vården skall vidare så långt möjligt anpassas till förhållan- dena i samhället. Att i mån av förmåga betala för sitt uppehälle är ett centralt inslag i en normal tillvaro. Utgångspunkten att förhållandena på ett behandlingshem så mycket som möjligt skall likna förhållandena i samhället i övrigt talar således för att en viss ersättning bör betalas.

Vård och behandling i ett familjehem bör ses som en alternativ eller kompletterande vårdform till vård vid ett hem för vård eller boende och dessa båda vårdformer bör därför i detta sammanhang behandlas lika.

Underåriga hjälptagare, dvs. personer under 18 år. har ansetts inte själva behöva ersätta kostnader för egen vård eller behandling. Föräldrar- na är dock skyldiga att i skälig utsträckning delta i kommunens kostnader för vård i ett annat hem än det egna. Jag anser inte att det finns skäl att nu ändra på dessa förhållanden. Jag anser således att endast vuxna missbru- kare, dvs. personer som har fyllt 18 är. bör omfattas av skyldigheten att själva betala för sitt uppehälle.

Jag föreslår att 34 5 SoL ändras så att det klart framgår att vuxna personer som på grund av missbruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem skall betala för uppehållet på behandlingshemmet.

Detta förslag innebär att kommunerna i fortsättningen får ta ut en ersätt- ning för uppehälle inte bara på sådana hem som är inriktade på ett boende utan också på hem som är inriktade på att huvudsakligen ge vård eller behandling.

Mitt förslag medför att såväl den som vistas frivilligt i ett behandlings- hem som den som vistas där med tvång kommer att omfattas av ersätt- ningsskyldighet förutsatt att han eller hon har inkomster att betala med. dvs. i regel sjukpenning eller pension. Det kanske kan förefalla olämpligt att avgiftsbelägga sådan vård som sker med tvång. Å andra sidan skulle det vara otillfredsställande att den som inte är motiverad för frivillig vård kommer i ett ekonomiskt bättre läge än den som samtycker till sådan vård. Vidare talar rehabiliteringsskäl lika starkt för att ersättning skall betalas i båda fallen.

Det kan förefalla naturligt att den enskilde betalar ersättningen till den som rent faktiskt svarar för hans uppehälle. dvs. institutionen eller familje- hemmet. Å andra sidan är det i regel den kommun som har placerat vårdtagaren som betalar vårdkostnaderna. Det är därför rimligt att ersätt- ningen betalas till den kommunen.

• Sida 11
•  Original

2.2.2 Föreskrifter om den högsta ersättning som får tas ut

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om den högsta ersättning som kommunerna får ta ut för- varje dag för uppe- hälle vid stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär. I fråga om de inackorderingshem som huvudsakligen tillhandahåller ett boende för missbrukare får kommunen liksom hittills själv bestämma en skälig ersättning.

Socialberedningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt (betän- kandet s. 73 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt beredningens förslag. Stockholms kommun betonar att gränsdragningen mellan behand- lingshem och inackorderingshem bör behållas så att kommunen skall kun- na ta ut en högre ersättning för inackorderingshcmmen. Motivet för detta är att den som vistas på behandlingshem ofta har utgifter för lägenhet och därtill hörande kostnader. Så är vanligen inte fallet för boende på inackor- deringshem varför den högre avgiften som tas ut där redan i dag får anses befogad.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt att den ersättning som den enskilde skall betala inte är så hög att den motverkar rehabiliteringen. Den får inte heller sättas så högt att det blir svårt för den som vårdas att t. ex. betala hyra för sin bOstad på hemorten eller att bidra till sin familjs försörjning. Jag anser det lämpligt att ersättningen högst motsvarar det avdrag som görs från sjukpenningen vid sjukhusvård och som för närvarande uppgår till högst 55 kr. per dag.

Regeringen bör bemyndigas att föreskriva om den högsta ersättning som kommunerna skall få ta ut. Ersättningsfrågan bör lämpligen regleras i socialtjänstförordningen (1981 :750).

När det gäller inackorderingshem eller andra liknande hem som i stort sett enbart tillhandahåller ett skyddat boende i förening med viss omvård- nad eller tillsyn bör kommunen precis som hittills själv kunna bestämma vilken ersättning som skall utgå. Skälet till detta är att de som bor i dessa hem — i motsats till dem som vistas på behandlingshem — oftast inte har några utgifter för en egen privat bostad och därtill hörande kostnader. Inackorderingshemmen är i första hand avsedda som ett skyddat boende för personer med missbruksproblem som dessutom vanligtvis har inkomst- er av arbete. Boendet blir ofta ganska långvarigt. Om kostnaderna för uppehållet på ett sådant inackorderingshem framstår som alltför låga för dem som har arbetsinkomster kan detta motverka en övergång till ett mer självständigt och normalt liv på den öppna bostadsmarknaden.

Det bör uppmärksammas att socialnämnden enligt 37 & SoL helt eller delvis kan efterge ersättningsskyldigheten bl. a. för dem som inte har tillräckliga inkomster för att kunna betala ersättning för uppehållet.

• Sida 12
•  Original

2.2.3. Möjlighet till avdrag på sjukpenning som ersättning för uppehälle

Mitt förslag: Om den kommun som svarar för vårdkostnaderna begär det skall försäkringskassan göra sjukpenningavdrag för den missbrukare som får sjukpenning under sin vistelse i ett hem för vård eller boende eller i familjehem. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall kassan betala ut till kommunen.

Socialberedningens förslag: Avdrag från sjukpenningen skall inte längre göras när en missbrukare bereds vård i ett hem för vård eller boende.

Remissinstanserna: Alla utom Stockholms kommun tillstyrker förslaget. Stockholms kommun anser att försäkringskassorna bör få fortsätta att göra avdrag från sjukpenningen och att de sedan skall överföra beloppet till kommunen.

Skälen för mitt förslag: När en försäkrad med sjukpenning bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende som ger vård och behandling åt missbrukare minskas sjukpenningen liksom vid sjukhusvård med för när- varande 55 kr. per dag eller med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Vid vård i hem för vård eller boende minskas i dag sjukpenningen utan att någon ersättning lämnas till institutioner eller kommuner. Statsbi- drag utgår till kommunerna för den missbrukarvård som bedrivs vid så- dana hem.

Socialtjänstens verksamhet vid hem för vård eller boende skall styras av bl.a. principer om självbestämmande och om att förhållandena där så mycket som möjligt skall likna förhållandena i samhället i övrigt. Enligt dessa principer bör den enskilde i normalfallet själv uppbära sina inkomst- er och själv betala sina utgifter. Jag har tidigare (avsnitt 2.2.1) föreslagit att kommunen skall kunna ta ut en ersättning för uppehälle av de vuxna missbrukare som bereds vård på bl.a. hem för vård eller boende. Med hänvisning till de principer jag nu nämnt anser jag att sjukpenningen inte längre bör minskas automatiskt när en missbrukare bereds vård i ett hem för vård eller boende. Jag anser det emellertid rimligt att öppna en möjlig- het för kommunerna att hos försäkringskassan begära en minskning av sjukpenningen i de fall kommunerna anser detta lämpligt. Det belopp SOm sjukpenningen minskas med bör kassan betala ut till kommunen.

Jag anser således att den kommun som svarar för vårdkostnaderna hos försäkringskassan skall kunna begära att sjukpenningen minskas på samma sätt som vid sjukhusvård och att det beloppet sedan betalas ut till kommu- nen. — För dem som omfattas av s.k. arbetsgivarinträde. t.ex. de med statligt reglerade anställningar, görs enligt gällande avtal inget avdrag på den sjuklön som betalas ut av arbetsgivaren. Dessa personer omfattas dock i övrigt av den tidigare föreslagna ersättningsskyldigheten.

Den i det föregående föreslagna ersättningsskyldigheten avses omfatta även vård eller behandling i familjehem. 1 konsekvens härmed bör möjlig- heten till sjukpenningavdrag gälla även för missbrukare som vårdas eller behandlas i sådana hem.

Jag föreslår således att en allmän försäkringskassa skall kunna minska sjukpenningen på samma sätt som vid sjukhusvård för missbrukare som

• Sida 13
•  Original

uppbär sjukpenning och som får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem. En förutsättning skall vara att den kommun som svarar för vårdkostnaderna begär det. Jag föreslår också att kassan sedan skall betala ut ett belopp som motsvarar minskningen till kommunen. Mitt förslag föranleder en ändring i 3 kap. 15 & AFL.

2.2.4. Rätten att uppbära folkpension som ersättning för uppehälle

Mitt förslag: Kommunernas möjlighet att uppbära folkpension som ersättning för vård eller försörjning för vissa personer som vistas på ett hem för vård eller boende eller ett familjehem upphör.

Socialberedningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt (betän- kandet s. 75 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt beredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: ] bl.a. 10 kap. 3 s' och 16 kap. 12 & AFL finns bestämmelser om utbetalning av ersättning till någon annan än den som har rätt till ersättningen. Jag återkommer strax till bestämmelserna i 16 kap. 12 & AFL.

Enligt bestämmelsernai 10 kap. 3 & AFL och bestämmelseri kungörel- sen (19621393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension kan försäkringskassan betala ut folkpensionen för pensions- berättigade personer som under en hel kalendermånad vistas i hem för vård eller boende eller familjehem till kommunen som ersättning för vård eller försörjning. Kommun som har uppburit folkpension i annan form än barnpension skall sedan utbetala ett s. k. förbehållsbelopp till den enskilde.

Dessa bestämmelser kan medföra orimliga effekter i det enskilda fallet. bl. a. beroende på att förbehållsbeloppet bara räknas på folkpension jämte pensionstillskott och inte på ATP-pension. Således får en ogift pensionär. som har förtidspension och dubbelt pensionstillskott (96 % av basbelop- pet) med 1987 års basbelopp och med för detta år gällande regler. folkpen- sionsförmånerna reducerade med ca 90 kr./dag. Den som har ålderspen- sion och helt pensionstillskott (48% av basbeloppet) får en reducering på ca 67 kr./dag och den som har sådan ATP att han inte har något pensions- tillskott får sin pension reducerad med ca 45 kr./dag. Beloppen kan i vissa fall bli någotjusterade med hänsyn till beskattningen.

Vidare kan den s.k. helmånadsregeln, dvs. det förhållandet att den pensionsberättigade skall ha varit på en institution eller i ett familjehem under en hel kalendermånad för att pensionsförmånerna skall kunna redu- ceras. leda till att vårdtiderna mer anpassas efter helmånadsregeln än efter vårdbehov. Bestämmelsen medför också orättvisor gentemot intagna som inte har folkpension.

Jag har tidigare (avsnitt 2.2.1") föreslagit att kommunen skall kunna ta ut en ersättning för uppehälle av vuxna missbrukare som bereds vård på bl. a.

• Sida 14
•  Original

hem för vård eller boende. Denna ersättning skall kunna tas ut oberoende av vilka slags inkomster som vårdtagaren har under institutionsvistelsen.

Jag anser det felaktigt att storleken på den ersättning som den enskilde rent faktiskt får betala blir beroende av vilken socialförsäkringsförmån han har. Jag anser därför att möjligheten för kommunerna att i ovan angivna fall uppbära folkpension enligt 10 kap. 3 så AFL bör upphöra för att i stället ersättas med en rätt för kommunerna att ta ut en särskild ersättning. Jag anser av samma skäl att möjligheten att uppbära folkpension enligt 10 kap. 3 & AFL bör upphöra även i de fall kommunen ger stöd- och hjälpinsatser utan behandlingskaraktär.

När en pensionsberättigad som vistas på en institution eller i ett familje- hem har svårigheter att sköta sina löpande utgifter. t. ex. hyreskostnader och kostnader för anhörigas uppehälle. brukar det i de flesta fall inte möta några svårigheter för kommunen att få fullmakter från den pensionsberätti- gade att uppbära pensionsförmånerna. Denna s.k. förmedlingsverksamhet är vanlig.

Om en pensionsberättigad är ur stånd att själv ta hand om sin pension och inte heller vill ge kommunen någon fullmakt. finns det en möjlighet enligt 16 kap. 12 & AFL att under vissa förutsättningar betala ut såväl folkpension som ATP till bl.a. kommunen.

2.2.5. Möjlighet att lämna uppgifter för pensionsutbetalning till annan

Jag vill slutligen ta upp frågan om socialnämndens rätt att på eget initiativ lämna sådana uppgifter till en försäkringskassa som behövs för att kassan skall kunna besluta att pension skall betalas ut till kommunen eller någon annan än den pensionsberättigade.

I 16 kap. 12% AFL anges att om en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet. långvarigt missbruk av beroendeframkal- lande medel eller annan därmed jämförlig orsak inte själv kan ta hand om sin pension. en allmän försäkringskassa får besluta att pensionen (både folkpension och ATP) skall betalas ut till en kommunal myndighet. den försäkrades make eller till någon annan. Paragrafen fick denna lydelse samtidigt som lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) trädde i kraft den ljanuari 1982. Enligt den tidigare lydelsen kunde en nykterhetsnämnd eller styrelsen för en vårdanstalt för alkoholmissbrukare göra framställning till en allmän försäkringskassa om att en alkoholmiss- brukares pension skulle betalas ut till kommunen, den försäkrades make eller någon annan. I fråga om narkotikamissbrukare kunde bestämmelsen tillämpas endast om den försäkrade missbrukaren till följd av ålderdoms- svaghet. sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak var ur stånd att själv ta hand om pensionen.

I propositionen (prop. 1981/82z8) om LVM angavs (s. 71 f.) att det borde vara möjligt att utmönstra den nu nämnda bestämmelsen om framställ- ningsrätt beträffande alkoholmissbrukare ur AFL. I propositionen fram- hölls att de mycket sällsynta fall där det är omöjligt att komma till rätta med situationen på frivillig väg i regel kan gå in under den allmänna

• Sida 15
•  Original

bestämmelsen enligt vilken försäkringskassan på eget inititativ kan besluta om utbetalning av pension när den försäkrade själv till följd av sjukdom c. (1. är ur stånd att handha medlen. För att göra det helt klart att även svaghetstillstånd som var orsakade av missbruk borde gå in under bestäm- melsen gjordes ett särskilt tillägg om detta i 16 kap. 12 å AFL.

Enligt 7 kap. 45 sekretesslagen (1980:100) är uppgifter om enskilds personliga förhållanden inom socialtjänsten sekretesskyddade, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Möjligheterna att från socialtjänsten lämna ut sekre- tesskyddade uppgifter utan klientens medgivande är i princip begränsade till sådana fall där uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning eller där uppgiftslämnandet är nödvändigt för att den berörda utlämnande myndig— heten skall kunna fullgöra sin egen verksamhet. I 20 kap. 9 & AFL finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Där föreskrivs en skyldighet för kommunala myndigheter att på begäran av en allmän försäkringskassa lämna sådana uppgifter om en namngiven person som behövs för tillämp- ningen av AFL.

1 och med att den tidigare formuleringen i 16 kap. 12 & AFL togs bort finns det inte längre någon bestämmelse som uttryckligen ger socialnämn- den rätt att på eget initiativ lämna sekretessbelagda uppgifter till försäk- ringskassan för att initiera ett beslut om utbetalning av pensionen till någon annan än den pensionsberättigade, Justitieombudsmannen (JO) har i beslut den 21 mars 1983 slagit fast att nykterhetsnämndens, numera socialnämn- den, tidigare möjlighet att hos en försäkringskassa begära utbetalning av pension till nämnden eller någon annan person i stället för till den pen- sionsberättigade har upphört fr.o.m. den ljanuari 1982 i och med den utformning 16 kap. 12 % AFL då fick. 1 ett förtydligande beslut den 10 no- vember 1983 har JO uttalat att en socialnämnd trots gällande sekretess i vissa fall kan göra framställningar om utbetalning av pension till någon annan än den pensionsberättigade. Detta kan enligt JO göras om den pensionsberättigade medger att så sker samt vidare i fall då den pensions- berättigade är tvångsomhändertagen med stöd av LVM och en situation har uppstått då det inte är möjligt med samråd och det ur värdsynpunkt är nödvändigt att handla mot klientens vilja. Slutligen anger JO att social- tjänsten om det rör sig om en social nödsituation kan tänkas på eget initiativ ta upp frågan om utbetalning av pension med försäkringskassan. JO anser dock att socialnämnden i detta hänseende måste vara mycket restriktiv.

Det har framförts kritik mot att 16 kap. 125 AFL i sin nuvarande utformning inte fungerar bra. Det har därvid framhållits att försäkringskas- san i allmänhet inte kan antas ha en sådan personkännedom om de pen- sionsberättigade att den på eget initiativ tar upp sådana ärenden där det anses befogat att pensionen utbetalas till socialnämnden eller någon annan än den pensionsberättigade själv. Socialnämndens möjligheter att upp- märksamma kassorna på den pcnsionsberättigades förhållanden anses med gällande bestämmelser begränsade.

Socialberedningen har med anledning av denna kritik föreslagit ett till- lägg till 16 kap. 12 % AFL. enligt vilket en socialnämnd utan hinder av

• Sida 16
•  Original

bestämmelserna om sekretess i 7 kap. 4 & sekretesslagen får ansöka hos en allmän försäkringskassa om ett beslut om utbetalning av pension till t. ex. socialnämnden.

Som jag nyss nämnt begränsas möjligheterna för en socialnämnd att lämna ut sekretesskyddade uppgifter utan en klients medgivande i princip till sådana fall där en uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning eller där uppgiftslämnandet är nödvändigt för att nämnden skall kunna fullgöra sin egen verksamhet. Sekretesslagen ger således inte utrymme för en föreskrift om att en socialnämnd på eget initiativ skall få lämna sekretess- skyddade uppgifter till en försäkringskassa. En sådan föreskrift skulle inte bryta den sekretess som gäller enligt 7 kap. 4 5 den lagen. För att nå det resultat som socialberedningen åsyftar måste en ändring göras i sekretess- lagen. Jag är inte beredd att nu föreslå någon sådan ändring. Jag har i denna fråga samrått med chefen förjustitiedepartementet.

3. Ekonomiska konsekvenser

Mina förslag innebär att kommunerna får rätt att ta ut ersättning för uppehällct för missbrukare som är sjukskrivna och som får behandling på ett hem för vård eller boende. Samtidigt slopas möjligheten för försäkrings- kassorna att för sin del tillgodogöra sig det s.k. sjukhusavdraget från sjukpenningen vid vistelse i hem för vård eller boende. Detta innebär en omfördelning av kostnader mellan stat och kommun.

Staten. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har vid fastställandet av totalbeloppet för statsbidrag till missbrukarvård m. m. för år 1987 tagit hänsyn till halvårseffekten av förslaget om vissa frågor om ersättning för uppehälle vid vård inom socialtjänsten, m.m. Jag förutsätter att parterna beaktar återstående halvårseffekt vid förhandlingarna inför år 1988.

Förslaget att slopa kommunernas möjligheter att tillgodogöra sig folk- pensioner bedöms inte medföra några ökade kostnader för kommunerna.

4. Upprättade lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät- tats förslag till

I . lag om ändring i socialtjänstlagcn (1980:620).

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ändringen i socialtjänstlagcn faller inom lagrådets granskningsområde. Jag anser dock att förslaget är av sådan enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

• Sida 17
•  Original

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagcn (l980:620)

De nya bestämmelserna avser endast personer med missbruksproblem. Genom tillägget "därmed jämförbara medel" innefattas även t.ex. läke- medelsmissbrukare samt missbrukare av lösningsmedel och andra liknan- de medel. Ersättningsskyldigheten omfattar såväl dem som har tvångsom- händertagits enligt lagen (l98l:1243) om vård av missbrukare i vissa fall som dem som frivilligt har sökt vård eller behandling.

Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om den högsta ersättning som en kommun får ta ut för varje dag. Såsom närmare redogörs för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2") är avsikten att den högsta ersättning som en kommun skall få ta ut per dag skall motsvara det högsta sjukpen- ningavdrag som enligt 3 kap. 4 .5 lagen (19622381) om allmän försäkring får göras för varje dag som en försäkrad får sjukhusvård. I fråga om de inackorderingshem som huvudsakligen tillhandahåller ett boende för miss- brukare får kommunen liksom hittills själv bestämma en skälig ersättning.

Enligt 37 5 SoL fär socialnämnden helt eller delvis efterge den ersätt- ningsskyldighet som avses i bl.a. 34 & första stycket. Genom hänvisningen till 34 & första stycket kommer bestämmelserna i 37 & att omfatta även de nya bestämmelserna om ersättningsskyldighet. Nämndens prövning av frågan om ersättning har inte knutits till några särskilda förutsättningar. Nämnden får således fritt pröva om eftergift skall ske eller inte.

5.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. 15 5

3 kap. 15 5

Det belopp som en allmän försäkringskassa hittills alltid har dragit av från sjukpenningen för missbrukare som bereds vård i ett hem för vård eller boende skall hädanefter dras av endast om den kommun som svarar för vårdkostnaderna uttryckligen begär det. Bestämmelsen omfattar också de missbrukare med sjukpenning som bereds vård i ett familjehem som ger vård och behandling åt missbrukare. Det belopp som sjukpenningen min— skas med skall betalas ut till den kommun som har begärt minskningen.

• Sida 18
•  Original

10 kap. 3 5

10 kap. 3 5

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i socialtjänstlagcn (1980:620). 2. lag om ändring i lagen ( 1962:381) om allmän försäkring.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 19
•  Original

Bilaga ]

Socialberedningens sammanfattning. utom såvitt avser rehabiliteringspenning, av delbetänkande (Ds S 1984: 17) Rchabiliteringspenning till missbrukare - vissa avgiftsfrågor

Avgifter enligt 34 55 SoL

Enligt 34 5 SoL får kommunerna inte ta ut någon ersättning för stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär. Denna bestämmelse har tolkats olika ute i kommunerna. En del kommuner har ansett sig förhindrade att ta betalt för kost och logi, om det stöd som ges har behandlingskaraktär. Andra kommuner har tolkat lagen så att avgift alltid kan tas ut för kost och logi. Det har också visat sig svårt att dra gränsen mellan insatser av behandlingskaraktär och andra insatser. Den nuvarande regeln kan således leda till olika utfall för den enskilde.

Man kan ha två olika principiella utgångspunkter när det gäller att avgöra om den enskilde skall ha något kostnadsansvar för olika hjälp— och stödinsatser. Den ena är att rättvisan kräver att bestämmelser om vilka avgifter som den enskilde skall betala bör vara desamma inom näralig— gande vårdområden. Den andra är att förhållandena på en institution så mycket som möjligt skall likna förhållandena ute i samhället (normalise- ringsprineipen).

Under förarbetena till socialtjänstreformen betonades rättviseaspekten i första hand. Kritiken mot den nuvarande bestämmelsen har däremot mer tagit fasta på normaliseringsprineipen. Detta framgår både av den enkät till vissa kommuner som har gjorts och av synpunkter som har lämnats till beredningen.

Det förhållandet att den som vårdas på sjukhus i allmänhet inte betalar någon avgift för vården anser vi inte vara något avgörande skäl mot att införa skyldighet för dem som vistas på hem för vård eller boende att betala en viss ersättning. Under sådana vistelser är det i högre grad än under vård på sjukhus fråga om social rehabilitering. Det är därför viktigt att vistelsen på institutionen så mycket som möjligt liknar förhållandena ute i samhället. Hit hör att var och en betalar för sitt uppehälle. Till detta kommer att sjukhusvård för den enskilde ofta framstår som avgiftsbelagd genom att avdrag görs på sjukpenningen. Vi föreslår därför att 34 5 SoL ändras så att det klan framgår att missbrukare som vistas på främst hem för vård eller boende normalt skall betala en skälig ersättning för uppehäl- let på institutionen.

Avgiftens storlek bör bestämmas av regeringen och beloppsmässigt mot- svara det avdrag som nu görs från sjukpenningen vid bl. a. sjukhusvård.

Den intagne bör betala avgiften till kommunen. Vi föreslår inte några särskilda regler som ger möjlighet till befrielse från eller nedsättning av avgiften. Om den intagne på grund av t. ex. stor försörjningsbörda behöver ekonomiskt stöd. bör kommunen i vanlig ordning ge bistånd enligt 6 5 SoL. Statsbidragen till institutionerna som f.n. i vissa fall ger full

• Sida 20
•  Original

kostnadstäckning måstejusteras. om det införs en avgift som skall betalas till kommunen.

Det avdrag som nu görs från sjukpenningen under vistelser på hem för vård eller boende bör avskaffas när en särskild avgift införs.

Utbetalning av socialförsc'ikringsersättningar

F.n. kan en försäkringskassa betala ut folkpensionen (med undantag för ett s.k. förbehållsbelopp) till kommunen som ersättning för vården. när en missbrukare med pension är intagen på en institution. Denna bestämmelse får olika effekter i det enskilda fallet. bl. a. beroende på att reducering bara kan göras på folkpension jämte pensionstillskott och inte på ATP-pension.

Riksförsäkringsverket har nyligen i en rapport (Ds S 198419) föreslagit att bestämmelsen skall avskaffas när det gäller bl.a. denna kategori av pensionärer. Vi ansluter oss till riksförsäkringsverkets förslag. Ersättning för uppehållet under vistelser på hem för vård eller boende bör således uteslutande betalas genom den av oss föreslagna avgiften.

I de fall då en pensionsberättigad som är intagen på en institution har svårigheter att sköta sina inbetalningar av avgifter och andra löpande utgifter. bör det i de flesta fall inte möta några svårigheter för kommunen att få fullmakt från den pensionsberättigade att uppbära pensionsförmåner- na. Det bör då vara möjligt att utforma fullmakten så att kommunen kan tillgodogöra sig den avgift som den pensionsberättigade skall betala för sin vistelse på en institution.

Om missbrukaren inte sköter sin avgiftsbetalning och om han inte vill ge kommunen någon fullmakt, finns det möjlighet att tillämpa 16 kap. 12 & AFL. Denna paragraf gäller generellt personer som på grund av bl.a. missbruk av beroendeframkallande medel inte själva kan ta hand om sin pension. Om så är fallet kan försäkringskassan besluta att pensionen (både folkpension och ATP) skall betalas ut till en kommunal myndighet eller en anhörig.

Tidigare har det funnits motsvarande bestämmelser beträffande sjukpen- ning och föräldrapenning. Det har förts fram kritik mot att dessa bestäm- melser har tagits bort. Av den enkät som har gjorts till vissa socialnämnder framgår dock att de flesta nämnder anser att det inte finns något behov av att åter införa de bestämmelser som tidigare gällde beträffande sjukpen- ning och föräldrapenning. Någon förändring i de förhållanden som rådde när dessa bestämmelser avskaffades kan därför inte anses ha inträffat. Vi anser därför att det inte finns någon anledning att nu föreslå en utvidgning av möjligheterna att ta hand om missbrukares socialförsäkringsersättning- ar mot deras vilja. Det finns dock anledning att peka på möjligheten att träffa frivilliga överenskommelser.

Däremot anser vi det olyckligt att 16 kap. 12 % AFL har fått en sådan utformning att socialnämnderna inte anses ha möjlighet att meddela för- säkringskassan när det är påkallat att tillämpa bestämmelsen. Vi föreslår därför ett tillägg till 16 kap. 12 & AFL som anger att socialnämnden utan hinder av sekretessbestämmelserna får meddela försäkringskassan att nämnden anser bestämmelsen tillämplig.

• Sida 21
•  Original

Kostnader

Vi räknar med att våra förslag inte kommer att innebära någon ökning av de totala samhällskostnaderna. Den ändrade kostnadsfördelningen mellan stat och kommun kan vägas in i samband med ändringar i statsbidragssy- stemet.

• Sida 22
•  Original