Om finansiella koncerner m.m.

Regeringens proposition Te 1986/87:148 [SE

Om finansiella koncerner m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 april 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i bankaktiebolagslagen (1987:000), bankrörelselagen (1987:000), lagen om införande av ny banklagstiftning (1987:000) samt fondkommissionslagen (1979:748).

Banklagstiftningen får anses vara uppbyggd så att en bank förutsätts vara ett juridiskt och ekonomiskt självständigt företag. Genom skilda

banklagsregler tillgodoses olika säkerhets- och sundhetskrav i bankverk-

samheten. I dag finns det emellertid inte några regler som förbjuder koncernbildningar med bankbolag som dotterföretag.

De regler som föreslås, avses reglera förhållandena i en koncern i vilken en bank ingår utan att vara moderbolag. Utgångspunkten skall därvid vara. att denna form av koncern inte ges gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet än vad som gäller beträffande en traditionell bankkoncern. Syftet med de föreslagna reglerna är vidare att förhindra att banklagsuftningens skyddsregler i nya typer av bankkoncerner blir mindre verknings-

fulla eller till och med kringgås.

I bankaktiebolagslagen föreslås därför en regel som säger att ett bankaktiebolag får ingå som dotterföretag i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag. Från denna huvudregel föreslås det att regeringen skall få medge undantag om det finns särskilda skäl. Om regeringen har medgivit ett sädant undantag skul! bestämmelserna i bankrörelselagen om banks rörelse och om tillsyn av bank, och vidare bankaktiebolagslagens regler om ledningen av en bank gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övriga företag i koncernen som om de vore dotterföretag till en bank. Vidare föreslås en kapitaläckningsregel som säger att moderbolagets innehav av aktier eller andelar i dotterföretag inte får överstiga moder-

I Riksdagen 198687. I sand. Nr 148

bolagets eget kapital. I bankaktiebolagslagen finns intaget ett förbud för vissa rättssubjekt att förvärva aktier i ett bankbolag. Det föreslås nu att det förbudet ocksä skall gälta förvärv av aktier I en banks moderbolag.

De föreslagna reglerna är av provisorisk karaktär och föreslås träda i kraft den 1 juli 1987. Reglerna skall gälla också för koncerner som har

bildats innan lagen träder i kraft. För sådana koncernbildningar föreslås att

moderföretaget senast den I september 1987 skall ansöka hos regeringen om undantag från huvudregeln.

För att uppnå en bättre balans i konkurrensförutsättningarna mellan bankkoncerner av olika slag läggs också I propositionen fram ett förslag om ändring i fondkommissionslagen, vilket är av mer permanent karaktär

än de tidigare nämnda förslagen. Det gäller en ändring i lagen som gör det möjligt för en bank att äga ett fondkommissionsbolag. Banken får på så sätt möjlighet att driva fondkommissionsrörelse såväl inom banken som i ett

eget fondkommisstionsbolag. De regler i fondkommissionslagen som säger att ett fondkommissionsbolag får ha ett handelslager som uppgår till högst 50 milj. kr. föreslås därvid gälla för banken och det bankägda fondkommissionsbolaget gemensamt. Även denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Slutligen föreslås att den nuvarande principen att en bank inte får förlägga s.k. egentliga bankverksamheter till ett dotterbolag inte längre skall

upprätthållas. Detta kräver inte någon särskild lagregel, eftersom principen inte är lagfäst.

[Er]

I Förslag till Prop. 1986/87: 148

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att det i bankaktiebolagslagen (1987:000)! skall införas två nya paragrafer, I kap. 4 och 588, av följande lydelse. Föreslagen lydelse

I kap.

4§

Ett bankaktiebolag får ingå som dotterbolag i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag.

Om det finns särskilda skäl får

regeringen medge undantag från första stycket.

'n

Ingår ett bankaktiebolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank, skall bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:000) om banks rörelse och om tillsyn av bank samt

bestämmelserna i denna lag om

banks ledning gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övrigå företag, som om de vore dotterföretag till bank. Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt. Koncernbidrag får ges endast efter medgivande av bankinspektionen.

I en sådan koncern som avses i första stycket får det bokförda värder av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärs- Jasughet eller att lämna lån till

kommuner.

Vad som sägs i 3 kap. 3§ om förbud att förvärva aktier i bankaktiebolag gäller även beträffande förvärv av aktier t ett sådant moderbolag som avses i första stycket.

! Lydelse enligt prop. 1986/87:12. 122

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestämmel-

serna i första och andra styckena.

2 Förslag till Prop. 1986/87: 148

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000)' om införande av ny banklagstiftning. dels att 33—378§ skall betecknas 34—38 §§, dels att rubriken närmast före 33 § skall sättas närmast före den nya 348, dels alt det i lagen skall införas en ny paragraf, 33 3. av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

3 3 §

Ingår ett bankaktiebolag vid lagens ikraftträdande som dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är bankbolag och ansöker moderbolaget före utgången av augusti 1987 om undantag enligt I kap. 4§ andra stycket bankuaktiebolagslagen (1987:000), får bankaktiebolaget utan hinder av I kap. 45§ första stycket samma lag fortsätta sin

verksamhet till dess regeringen

prövat frågan om undantag.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12. AA

3 Förslag till Prop. 1986/87: 148

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:000)' skull ha följande lydelse.

Lxdelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1986/87:12

2 kap.

En sparbank och en central föreningsbank får endast efter tillständ av

bankinspektionen medverka vid emission av aktier, förlagsbevis eller för-

lagsandelsbevis på den allmänna marknaden.

Ett hankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank som medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden får förvärva aktier som ingår i emissionen men skall avyttra dessa så snart det lämpli-

gen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger,

kan bankinspektionen medge att aktierna får innehas längre tid.

En bank som har tillstånd att dri- En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för va fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen, I samband att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier. emis- med denna förvärva aktier. emissionsbevis samt andelar 1 aktie- sionsbevis samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. fonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana vär- Banken får inte inneha sådana värdepapper till högre anskaffnings- depapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 168 första värde än som anges i 168 första stycket fondkommissionslagen stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om synnerliga skäl fö- (1979:748). Om en bank driver religger. kan - bankinspektionen fondkommissionsrörelse och samtimedge att banken fär inneha värde- digt äger ett fondkommissionsbopapper i större omfattning än vad lag. skall dessa begränsningar gälsom anges I nämnda paragraf. la för banken och bolaget gemen-

samt. Om synnerliga skäl förelig-

ger, kan bankinspektionen medge

att banken får inneha värdepapper i

större omfattning än vad som anges

i nämnda paragraf.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12.

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 37§ fondkommissionslagen (1979:748) skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

37 § Tillstånd för bankinstitut att dri- Fillständ för bankinstitut att dri-

va fondkommissionsrörelse = får va fondkommissionsrörelse = får meddelas endast om bankinstitutet meddelas endast om bankinstitutet

ej är olämpligt att driva sådan rörel- inte är olämpligt att driva sådan rö-

se och om rörelsen kan antagas ej relse och om det kan untas att röbli ull skada för det allmänna. relsen inte blir ull skada för det all-

männa. Et bankinstitut får driva

Jondkommissionsrörelse och samti-

digt äga ett fondkommissionsbo-

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Finansdepartmentet Prop. 1986/87: 148

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, R. Carlsson. Holmberg, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om finansiella koncerner, m. m.

I Inledning

I februari 1987 har inom finansdepartementet upprättats en promemoria som behandlar olika frågeställningar rörande finansiella koncerner (Ds Fi 1987:3). I de förslag till ändringar i bankaktiebolagslagen som jag nu lägger fram anges de förutsättningar under vilka en bank bör få ingå som dotterbolag I en koncern. Dessa bestämmelser är av provisorisk karaktär. Dessutom föreslår jag bestämmelser som gör det möjligt för bank att som dotterbolag äga ett fondkommisionsbolag. Även andra frågor som rör fördelningen av verksamheter mellan en bank och dess dotterföretag tas

upp.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som bilaga I, dels lagförstkagen i promemorian som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2¶Bakgrund

Utvecklingen av kreditmarknaden har medfört en breddning av verksamheten i olika finansiella institut. De tidigare vedertagna gränserna mellan instituten har efter hand suddats ut. Den gällande regleringen eller i vissa fall avsaknaden av reglering har givit instituten olika verksamhetsförutsättningar. Därigenom har spänningar uppstått mellan finansinstituten och

konkurrensen dem emellan har skärpts. Den finansiella utvecklingen har också inneburit att nya finansieringsformer och nya aktörer har tillkommit.

De svenska kreditinstituten möter också en ökad konkurrens från utländska banker och finansföretag som är organiserade på annat sätt och bl. a. därigenom kan ges bättre verksamhetsförutsättningar.

För att mer effektivt kunna ta till vara sina resurser och därigenom öka

sin konkurrenskraft har de svenska finansinstituten genom organisatoriska förändringar samlat sin specialkompetens och övriga resurser i företagskoncerner med verksamheter som sträcker sig över i princip samtliga 8

delmarknader på kreditmarknaden. Banker knyts samman med finansbo- Prop. 1986/87: 148 lag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag och ingår som dotterbo-

lag i en koncern. Inom en och samma koncern kan därmed erbjudas

flertalet av de tjänster som förekommer inom den finansiella sektorn.

De regler i form av lagstiftning m. m. som omgärdar bankernas verksamhet kan sägas bygga på förutsättningen att en bank är ett självständigt företag. Ingår bank i en koncern förutsätts därför banken vara moderbolag. Det föreligger emellertid inget förbud i banklagstiftningen, vare sig den nu gällande eller den som för närvarande är föremål för riksdagens prövning, som hindrar uppbyggnaden av koncerner i vilka bank ingår i annan ställning än moderbolagets.

En koncern, i vilken bank ingår, kan vara uppbyggd på olika sätt. Den

vanligaste formen är den traditionella bankkoncernen. Den består av en

bank som moderföretag och ett större eler mindre antal aktiebolag som dotterbolag. vilka behärskas av moderföretaget främst genom dess aktieinnehav i dotterbolagen. Koncernen driver - förutom bankverksamhet — enbart finansiella och andra verksamheter som är förenliga med bankverksamheten. I en koncern av detta slag, vars tillkomst förutsätter tillstånd av

regeringen till bankens förvärv av aktier i dotterbolagen, behåller banken

sin självständighet.

I banklagstiftningen uppställs som nämnts tidigare inga förbud mot att

bank ingår som dotterbolag i en industriell koncern eller en koncern som

driver andra verksamheter som måste anses oförenliga med en banks. Banken och dess verksamhet kan därmed underordnas ett industriföretag eller annat näringslivsföretag som moderbolag. Exempel på en sådan koncern finns redan i dag på marknaden. Östgöta Enskilda Bank och Skaraborgsbanken ingår i en koncern med ett fastighets- och aktieförvaltande

bolag som moderbolag. I denna koncern finns även ett antal industriföretag

som dotterbolag.

Banklagstiftningen lägger inte heller några hinder i vägen för en bank att

som dotterbolag ingå i en holdingbolagskoncern. En sådan koncern leds av

ett holdingbolag med enda uppgift att som ett förvaltande bolag under sig samla ett antal dotterbolag. En holdingbolagskoncern kan antingen vara en renodlat finansiell koncern, dvs. driva endast finansiella verksamheter i form av t.ex. bankverksamhet och fondkommissionsrörelse, eller en blandad koncern med såväl finansiella som t. ex. industriella verksamheter i dotterbolag. Andra former kan också förekomma. Under den senaste tiden har det aviserats planer på att bilda en finansiell holdingbolagskoncern. Gota-gruppen, i vilken — förutom bank — skall ingå ett flertal andra finansinstitut som dotterbolag.

Med hänsyn till bankernas särställning på kreditmarknaden är deras verksamhet kringgärdad med bestämmelser som värnar om olika skyddsintressen I denna, bl.a. genom att ställa krav på en sund och säker verksamhet. Drivs bankverksamheten i en annan organisatorisk form än en traditionell bankkoncern, i vilken banken är moderföretag, finns risk att vissa av dessa skyddsregler kringgäås eller blir mindre verkningsfulla. Den snabba utvecklingen på kreditmarknaden kan resultera i att det bildas ytterligare koncerner, i vilka bank ingår och som har holdingbolag eller

andra företag än bank som moderföretag. Det bör därför övervägas under Prop. 1986/87: 148 vilka organisatoriska former som bankverksamhet och kanske även annan finansiell verksamhet skall få bedrivas. Denna uppgift har getts kreditmarknadskommiuén (Fi 1983:06).

3 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén har bl.a. ull uppgift att lösa gränsdragningsproblem mellan olika institut på marknaden, att överväga de legala förutsättningarna för nya institut samt att skapa rationella rörelseregler för skilda slag av finansinstitut (Dir. 1983:38).

I direktiven sägs att kommittén bör ta som en utgängspunkt att bankerna även I framtiden skall behålla den centrala funktionen på kreditmarknaden. För att ett företag skall få kallas bank bör tre kriterier vara uppfyllda. För

det första skall inlåning på vanliga bankräkningar utgöra ett nödvändigt

och betydande inslag i verksamheten. En bank skall vidare erbjuda allmänheten en allsidig service. Det tredje kriteriet, som enbart gäller bankakticbolag, är att ägandet bör vara spritt.

Beträffande det sista kriteriet sägs i direktiven följande: ”Enligt min mening är det ett viktigt samhällsintresse att fullvärdiga banker inte blir föremål för en stark ägarkoncentration och därmed kommer att anknytas till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet. Jag vill i sammanhanget erinra om den begränsning som sedan länge gäller för bankerna i fråga om att äga dotterbolag. De får aldrig inneha andelar i företag, som ägnar sig åt

”bankfrämmande” verksamhet. Om emellertid ett bankakticbolag genom

att aktier i detta förvärvas kommer att ingå it. ex. en industrikoncern, kan den bankfrämmande industriverksamheten bli överordnad bankens egen verksamhet. Enligt min mening bör i princip gälla att en bank inte får vara dotterbolag i en koncern, åtminstone inte där moderbolaget är annat än en bank. Kommittén bör undersöka de problem som kan sammmanhänga med att enstaka juridiska eller fysiska personer själva eller i fast intressegemenskap har ett dominerande inflytande i en bank. Målet bör vara att säkerställa ett spritt ägande.”

I september 1985 föreslog bankinspektionen en provisorisk bestämmelse om ägarbegränsning i bankaktiebolag. Bakgrunden till detta var att omsätt-

ningen av vissa bankaktier hade varit mycket stor. Samtidigt hade stora poster bankaktier samlats på vissa händer eller hos ägare som ansägs

samarbeta med varandra. Utvecklingen innebar enligt inspektionen att sådana akticägare kom att förfoga över maktmedel som gav dem möjlighet

att påverka bankernas skötsel. Oavsett om dessa maktmedel användes var

det oroande att sådana möjligheter fanns. Bankens och dess kunders intressen — liksom det allmännas intressen — kunde komma att underordnas vissa ägares intressen. Det var inte utan vidare givet, att dessa olika intressen i allo sammanföll. Möjligheterna för banken att arbeta i enlighet med det ansvar som banklagstiftningen föreskriver kunde åtminstone i

vissa hänseenden komma i fara, anförde inspektionen. Enligt den proviso-

riska bestämmelsen skulle innehavet av aktier i en bank hos en och samma

ägare eller hos ägare med intressegemenskap vara begränsat till högst tio procent av aktiekapitalet eller röstetalet.

Bankinspektionens förslag remissbehandlades. De flesta remissinstan-

serna ansåg att nägon lagstiftning inte borde ske på grundval av inspektio-

nens förslag. Kreditmarknadskommitténs arbete borde i stället avvaktas.

J oktober 1985 överlämnade regeringen bankinspektionens framställning jämte remissvaren till kreditmarknadskommittén.

4¶Syftet med gällande bank- och fondkommissionslagstiftning

För att kunna ta ställning till de förslag som framförs i departementsprome-

morian är det nödvändigt att man har syftet med den gällande banklagstift-

ningen klart för sig. Med hänsyn till en banks uppgifter och alldeles

särskilda ställning på kreditmarknaden har denna lagstiftning getts en särskild utformning.

Förslaget till provisoriska bestämmelser för finansiella koncerner bygger delvis på en bestämmelse i fondkommissionslagen (1979:748). Det är där-

för lämpligt att i detta sammanhang också beskriva syftet med fondkommissionslagstiftningen. Detta motiveras dessutom av att det i promemorian föreslås att bank skall få äga ett fondkommissionsbolag.

4.1¶Banks särställning

Bankerna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra företag. De intar en central ställning i det ekonomiska systemet och har, utöver sin huvudsakliga roll som sparuppsamlare och kreditgivare. gewus vissa uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska politik och som utövare av myndighet. t. ex. som valutabank.

Bankernas rörelsekapital härrör till stor del från allmänheten. Omkring 90 Z av balansomslutningen i en bank består av in- och upplånade medel. Bankens eget kapital uppgår i regel enbart till omkring 1,5 52 av balansomslutningen. I bankernas verksamhet förekommer därmed ett flertal skydds-

intressen som motiverar det särskilda regelsystem som byggts upp kring

bankerna och den samhälleliga tillsyn och kontroll som de är föremål för. I

vissa avseenden är således bankerna att betrakta som halvofficiella organ

som givits särskilda rättigheter och särskilda skyldigheter.

Bankernas kunder — framför allt insättarna — är på ett helt annat sätt

beroende av sin banks säkerhet och sunda utveckling än vad som gäller för

kunder i andra företag. En insättare anförtror banken medel utan någon

säkerhet. Det måste därför anses vara ett oeftergivligt krav att insättarna bereds trygghet mot förlust av insatta medel.

En insättare skall inte behöva ta ställning till bankens förmåga att förränta och återbetala det inlånade kapitalet. Bankens roll är snarare att

avlyfta prövningen av de insatta medlens placering från insättarna. Det är härvid av vikt för kreditväsendets funktionsduglighet. och därmed även ett

samhällsintresse. att insättarna har fullt förtroende för bankernas förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Banklagarnas regelsystem har alltså byggts upp för att tillgodose olika säkerhets- och sundhetskrav i bankverksamheten. Härigenom har samhället tagit på sig ett ansvar för bankernas solvens och därmed i viss mening ställt sig som garant för att insättarnas medel inte utsätts för risker i

okontrollerad omfattning. Detta innebär i sin tur att bankerna själva ätnjuter ett avsevärt förtroende från allmänhetens sida.

4.2¶Viktigare bestämmelser i banklagstiftningen

I banklagstiftningen begränsas bankernas verksamhet till in- och utlåning

av pengar och annan verksamhet som har samband därmed. Genom ett

antal förvärvsregler 1 banklagarnas rörelsekapitel bestäms de för bank

tillåtna förvärven av såväl fast som lös egendom. Dessa regler, som anger det tillåtna verksamhetsområdet för bank, motverkar att bankerna i speku-

lationssyfte utsätter sig själva och därmed insättarnas medel för sådana risker som inte är förenliga med en sund bankverksamhet. Bankverksam-

heten får alltså inte blandas samman med annan typ av företagsverksamhet, vilket framgår av det principiella aktieförvärvsförbudet. Ägande och

kreditgivning har inte ansetts höra samman i bank.

Aktieförvärvsförbudet har utgjort en av grundpelarna i banklagstiftning-

en sedan början av 1930-talet. Tanken att bankerna inte skall utsätta sig för

andra företagarrisker än sådana som följer med bankverksamheten har

bl. a. föranlett förbud mot vinstandeislån och förbud för bank att på annat

sätt tillgodogöra sig andel i vinst i rörelse med bankfrämmande verksamhet.

Kravet på att bankverksamhet skall drivas åtskild från annan rörelse

motiveras även av att bankerna skall iaktta objektivitet i sin verksamhet. Detta gäller särskilt vid kreditgivningen. Bankerna skall stå fria vid prövningen av förekommande kreditfrågor så att risker inte uppstår att banken ensidigt gynnar närstående intressen. I banklagarna finns även regler. bl. a. om jäv, som motverkar att ledande befattningshavare, styrelseledamöter m. fl. i eget intresse påverkar bankens verksamhet.

Andra bestämmelser av särskild vikt är kapitaltäckningsbestämmelserna. Dessa föreskriver att bankerna skall ha eget kapital av viss betryggande omfattning i förhållande till placeringarna. De utgör därmed den yttersta garantin för att bankers verksamhet — främst i vad den avser att ta

emot allmänhetens medel — baseras på ctt tillräckligt kapital. Rörelsereg-

lerna föreskriver vidare att bankerna skall ha en betryggande säkerhet för lämnade krediter. Genom andra regler åläggs bankerna att bevaka att bindningstiderna för in- och upplåning är förenliga med villkoren för ban-

kens utlåning. Vidare är bankernas rätt att emittera obligationer begränsad till såväl omfattning som löpud.

För att förhindra ett utländskt inflytande över de svenska bankerna

förbjuds utlänning i princip att förvärva bankaktier. Slutligen gäller också

att regeringen skall godkänna styrelsens val av ordförande i bankakticbolag och likaså att regeringen har möjlighet att utse styrelseledamöter i ett

bankakticbolag för att på detta sätt ge samhället direkt medverkan i och inflytande över besluten i dessa banker.

4.3¶Banks verksamhet i dotterbolag

Bankerna har av olika skäl funnit det fördelaktigt och kanske i vissa fall även nödvändigt att förlägga viss verksamhet utanför banken. Efter särskilt tillstånd av regeringen har en bank rätt att förvärva aktier i företag,

vars ändamål är till nytta för bankväsendet eller det allmänna. På den

verksamhet som en bank bedriver i dotterbolag eller delägda bolag är inte de särskilda skyddsreglerna i banklagarna automatiskt tillämpliga. Som en

följd av bland annat uttalanden i förarbetena till lagen (1980:2) om finans-

bolag har banklagsbestämmelserna emellertid i praktiken på olika sätt kommit att analogt tillämpas på verksamheten i de bankägda finansbolagen. Detta kan ses som ett utflöde av att bankens utveckling inte kan anses vara sund om banklagstiftningens skyddsregler sätts ur spel genom olika

ning av banklagsbestämmelserna har också föreskrivits av regeringen I samband med att regeringen lämnat tillstånd till aktieförvärv.

Förutsättningarna för all banks dotterbolagsverksamhet bygger därför på de 1 praxis utvecklade. grundläggande principerna att dotterbolaget endast fär ägna sig åt sådan verksamhet som är tillåten för bank och att

egentlig bankverksamhet inte får drivas utanför banken själv. Finansbolagen är till skillnad från bankerna inte underkastade några

långtgående legala begränsningar av sin verksamhet. Lagen om finansbo-

lag begränsar inte finansbolagens verksamhet till enbart finansiell verk-

samhet. De kan således till den finansiella verksamheten — om de finner

lämpligt — också knyta annan verksamhet. Enligt de ovan nämnda princi-

perna är emellertid de bankägda finansbolagen till skillnad från övriga finansbolag ålagda begränsningar i sin verksamhet. Det gäller t. ex. möjligheterna att förvärva aktier och fastigheter samt att lämna kredit direkt till privatpersoner och kredit mot säkerhet i fast egendom.

Avvikelser från principen att en bank i dotterbolag inte får driva annan verksamhet än sådan som är tillåten i banken har skett i ett antal fall, bl. a. vad gäller factoring (köp av fakturor) och leasing. Dessa avvikelser har vuxit fram i praxis, i det att leasing och köp av fordringar i det bankägda finansbolaget inte har ansetts innebära skäl till omprövning av de tillstånd, på vilka bankerna grundar sina innehav av aktier i olika finansbolag. Konkurrensen — inte minst i den internationella finansieringsverksamheten — har medfört att avvikelserna har ansetts böra accepteras.

4.4¶Fondkommissionslagstiftningen

I en marknadsekonomi är en fördelning av riskkapitalet till de områden där det får den mest ändamälsenliga användningen en viktig uppgift. Värde-

pappershandeln bidrar till en sådan fördelning och därmed till den ekono-

miska utvecklingen. Det är därför betydelsefullt att förtroendet för värdepappersmarknaden och dess aktörer upprätthålls.

Fondkommissionslagstiftningen syftar till att ge ett skydd åt allmänheten Prop. 1986/87: 148 vid handel med värdepapper och förutsätter därför att handeln organiseras och bedrivs i former som är godtagbara från kapitalskyddssynpunkt. Allmäånheten skall inte behöva riskera att anförtro sina uppdrag åt personer. som på grund av okunnighet eller vårdslöshet kan komma att handla i strid med uppdragsgivarens intresse eller som på grund av sådana omständigheter eller dålig ekonomi kan åsamka uppdragsgivaren förluster.

En viktig förutsättning för att allmänheten skall kunna hysa förtroende

för fondkommissionärerna är att dessa har en så långt möjligt fri och

oberoende ställning. Det är inte minst viktigt på grund av de intressekon-

flikter som finns inbyggda i fondkommisstonsrörelsen genom möjligheten

att förena handel i kommission med handel för egen räkning. I fondkommissionslagen fästs därför stor vikt vid företeelser som kan negativt påverka fondkommissionärernas vilja och förmåga att tillvarata kundernas

intressen. I konsekvens härmed beskärs bl. a. fondkommissionsföretagens

möjligheter att bedriva ekonomisk verksamhet vid sidan av kommissionshandeln. Den verksamhet som primärt får kombineras med kommissionshandeln skall ha till syfte att underlätta fondkommissionsrörelsen och finns angiven i fondkommisstonslagen.

För att rationalisera hanteringen av små värdepappersposter får alltså ett fondkommissionsbolag bedriva egenhandel. Fondkommissionärernas rätt att för egen räkning förvärva aktier, emmissionsbevis och andelar i aktiefonder begränsas dock till ett handelslager, vars anskaffningsvärde får

uppgå till högst 50 milj. kr. Därutöver kan dock en fondkommissionär, i

samband med att bolaget garanterar en emission av fondpapper på den

allmänna marknaden, under vissa förhållanden förvärva och inneha aktier på grund av garantiåtagandet.

4.5 ”Sambandsparagrafen"”

I förarbetena (prop. 1978/79:9) tll fondkommissionslagen konstaterades att flera av lagbestämmelserna skulle kunna sättas ur spel genom organisa-

toriska arrangemang. En fondkommissionär skulle kunna kringgå lagen genom att driva fondkommissionshandel i ett företag och annan verksamhet, som har samband därmed. i ett annat företag. I fondkommissionslagen togs därför in föreskrifter om att bestämmelser-

na om fondkommissionsbolags rörelse och om tillsyn över sådana bolag i princip skall gälla också för vissa sidoföretag som har nära samband med fondkommissionsbolag. Endast sådana företag vars huvudsakliga verk-

samhet består i att förvalta, handla med eller biträda vid handel med fondpapper eller lämna kredit mot säkerhet i fondpapper omfattas av

regeln. Nära samband skall anses föreligga, om de båda företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företagets verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

De närstående företagen begränsas i sin verksamhet på samma sätt som ett fondkommissionsbolag. Vidare får företagen inte ; likhet med vad som

gäller för fondkommissionsbolag utfärda för den allmänna rörelsen av-

sedda förskrivningar. t.ex. emittera obligationer. Egendomsförvärven be-

gränsas på samma sätt som för fondkommissionsbolagen. Ett eller flera

närstående företag får tillsammans med fondkommissionsbolaget endast inneha ett handelslager av värdepapper om högst 50 milj. kr.

Bankinspektionen kan om särskilda skäl föreligger medge undantag från sambandsregeln. Undantag har medgivits framför allt för redan bestående företagsgrupper. Besluten om undantag har förenats med villkor bl. a. om att sambandsföretaget endast får bedriva sådan handel med fondpapper som kan betecknas som långsiktig förmögenhetsförvaltning och vidare att en klar administrativ åtskillnad skall föreligga mellan sambandsföretagen.

5¶Allmän motivering

5.1¶Frågan om provisorisk lagstiftning

Som jag har nämnt i tidigare avsnitt bygger banklagstiftningen på att kreditgivning och ägande skall skiljas åt. Det principiella förbudet för bank att förvärva aktier motiveras av att en aktieförvärvsrätt skulle kunna medföra att bankerna blev företagare och inte endast kreditgivare. Ett aktieinnehav skulle kunna föranleda en bank till en kreditgivning, som innebar en förlustrisk av betydligt större omfattning än den som är förknippad med aktieinnehavet i sig. Om bankerna tilläts att obegränsat förvärva aktier, skulle man knappast kunna förhindra bankerna att genom bolag driva olika slag av verksamheter. De i lag bestämda gränserna för tillåten bankverksamhet skulle därmed väsentligt förlora i betydelse. Vidare är det

viktigt med tanke på intresset av en ändamålsenlig styrning av samhällets

resurser, att bankerna så opartiskt som möjligt fördelar de finansieringsströmmar, som löper genom dem, mellan olika investeringsobjekt. Detta kan inte ske om bankerna samtidigt genom icke obetydliga aktieinnehav i vissa bolag konkurrerar med övriga företag inom produktion, handel och servicenäringar. Därtill kommer att bankväsendet med hänsyn till risken för maktkoncentration inte bör ha betydande ägarintressen i det privata näringslivet.

Bankerna drivs emellertid som regel inte som ett enda företag utan som en grupp av företag (den traditionella bankkoncernen). En förutsättning för att en koncern I banklagstiftningens mening skall föreligga är enligt min mening att moderföretaget utgörs av en bank.

Någon motsvarighet till de begränsningar som gäller för bank och dess dotterföretag finns inte för företag som organisatoriskt stär över banken. Trots banklagstiftningens uppbyggnad och alldeles särskilda syften upp-

ställs således inte nägot hinder mot att en bank ingår som dotterföretag i en

koncern med t. ex. ett allmänt aktiebolag som moderbolag.

Frägan om vilka organisatoriska former utöver den traditionella bankkoncernen, som är lämpliga för finansi2ll verksamhet, inrymmer många svåra problem. Ett accepterande av t. ex. en koncern med ett holdingbolag som moderbolag och med bankverksamhet som en av flera verksamhetsgrenar i dotterbolag inverkar högst betydligt på den nuvarande strukturen

på kreditmarknaden. Någon definitiv ställning till frågan om hur bankverk- Prop. 1986/87: 148 samhet och annan finansiell verksamhet organisatoriskt skall få drivas kan inte tas utan en ingående analys. Denna uppgift har lagts på kreditmarknadskommittén. En definitiv lösning av frägan bör därför lämpligen ske med utgängspunkt i kommitténs förslag.

Med hänvisning till bland annat att verksamheten i en finansiell koncern kan erbjuda vissa konkurrensfördelar i förhållande till verksamheten i en

traditionell bankkoncern framhålls det i promemorian att det är angeläget

med någon form av reglering snarast. I avvaktan på resultatet av kreditmarknadskommitténs arbete föreslås därför en provisorisk lagstiftning beträffande koncerner i vilka en bank ingår utan att vara moderbolag.

Bland remissinstanserna har det rått delade meningar om huruvida det är nödvändigt med en provisorisk lagstiftning och vidare beträffande utformningen av en sådan lagstiftning. Bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Revisorsamfundet, Finansbolagens förening och kreditmarknadskommittén tillstyrker att det genomförs en provisorisk lagstiftning i avvaktan på kreditmarknadskommitténs förslag. Också Svenska Bankföreningen ullstyrker att det genomförs en provisorisk lagstiftning. Föreningen framhåller dock samtidigt att banker och övriga kreditinstitut i

så fall måste ha rätt att utgå från att det som beslutas i lagstiftningsärendet

inte kommer att ändras efter mycket kort tid. Sveriges Föreningsbankers Förbund kan inte tillstyrka förslaget och påpekar att lagstiftningen — om än provisorisk — kan komma att låsa handlingsmöjligheterna för framtiden. Försäkringsinspektionen och LO tillstyrker att det genomförs en provisorisk lagstiftning men vill var för sig ge den ett annat innehåll än vad som föreslås I promemorian. Försäkringsinspektionen menar att det ligger närmast till hands att man — med hänsyn till att kreditmarknadskommitténs förslag väntas senare i är — tills vidare fryser de nuvarande förhållandena. LO anser att lagstiftningen på väsentliga punkter bör gå mycket längre än vad som föreslagits. SAF och Sveriges Industriförbund fram-

håller att det inte framkommit något som talar för att läget är så allvarligt

att det är motiverat med provisorisk lagstiftning. En motsvarande uppfattning redovisas av hovrätten över Skåne och Blekinge. Enligt hovrättens mening bör dessutom regler med begränsad giltighetstid tas upp i en särskild lag. Svenska sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank förordar att det inte genomförs någon provisorisk lagstiftning men kan även acceptera en lagstiftning som temporärt förbjuder koncernbildningar av det slag som behandlas 1 promemorian.

Som konstaterats inledningsvis är bankverksamheten ingående reglerad.

Om en bank ingår som dotterföretag i en koncern, kommer banken genom

denna reglering att inta en alldeles särskild ställning i förhållande till andra koncernföretag. Koncernledningens direktivrätt över banken kommer att

vara väsentligt inskränkt. På motsvarande sätt är direktivrätten inskränkt

även över andra finansinstitut som dotterbolag. om institutens verksamhet är underkastad särskild lagreglering. Enligt min mening finns emellertid betydande risker att det regelsystem som byggts upp kring bankerna kan

kringgås eller bli mindre verkningsfullt. I likhet med riksbanksfullmäktige

anser jag det vara en allvarlig brist att ett faktiskt inflytande kan utövas av en koncernledning som inte själv är underkastad banklagstiftningens skyddsbestammelser. Vidare är det oacceptabelt att det allmänna inte kan

påverka koncernens sammansättning och att kraven på säkerhet och sund-

het inte kan göras gällande inom koncernen 1 dess helhet.

En annan omständighet som jag också bedömer som särskilt oroande är att ett moderbolag i form av ett holdingbolag har möjlighet att i obegränsad omfattning — trots ett litet eget kapital — länefinansiera verksamheten i befintliga dotterbolag och uppköp även av andra bolag. Av den redovisning jag har lämnat framgår att det innebär konkurrensfördelar att driva finansiell verksamhet i en koncern av annan typ än den traditionella bankkoncernen. Enligt min mening är det angeläget att detta förhållande inte leder till en snabb omstrukturering av bankväsendet innan definitiv ställning tagits ull kreditmarknadskommitténs kommande förslag till ny struktur på kreditmarknaden.

Av dessa skäl finner jag i hkhet med de flesta remissinstanserna att det är nödvändigt att redan nu införa särskilda regler för de bankkoncernbildningar som skiljer sig från den traditionella bankkoncernen.

En provisorisk lagstiftning skulle kunna utformas så att det tills vidare blir förbjudet att bilda koncerner, i vilka bank ingår som dotterbolag. Även om jag är medveten om att ett accepterande — om än provisoriskt — av nya bankkoncerner kan komma att återverka på den framtida strukturen på kreditmarknaden, är jag inte beredd att föreslå ett så kategoriskt förbud. Förutsatt att dessa koncerner byggs upp på ett särskilt sätt och underkastas betryggande skyddsregler anser jag att de temporärt bör tillåtas. Dessa nya former av bankkoncerner bör enligt min mening kunna ge ökad effektivitet och konkurrensförmåga ät de finansföretag som ingår I koncernen. I sammanhanget bör också erinras om att det redan i dag förekommer koncernbildningar av detta slag på kreditmarknaden.

Jag anser säledes att en bank under vissa förutsättningar bör kunna ges tillåtelse att ingå som dotterbolag i en koncern och att särskilda regler för de i en sådan koncern ingäende företagen nu bör föras in i banklagstiftningen. Den lagstiftning som jag kommer att föreslå tar endast sikte på koncerner i vilka bankaktiebolag ingår som dotterföretag. I och för sig skulle också en föreningsbank kunna ingå som dotterbolag i en koncern. Av remissyttrandet från Sveriges Föreningsbankers Förbund framgår dock att det inom föreningsbanksrörelsen inte är aktuellt med sådana organisatoris-

karaktär omfattas inte föreningsbanker av mitt förslag. En sparbank kan inte ägas av annan och kan därför inte heller ingå i en koncern på annat sätt

än som moderföretag.

Som jag nämnde inledningsvis i detta avsnitt ankommer det på kreditmarknadskommittén att närmare utreda förutsättningarna för finansiella koncerner på marknaden innan dessa blir definitivt vedertagna. Utredningen kan resultera i att kommittén förordar en annan lösning än den som här föreslås. I detta sammanhang vill jag erinra om den tidigare nämnda frågan om ägarbegränsning i bank som komnuttén för närvarande utreder. Anser kommittén att andra finansiella koncerner än den traditionella bankkoncer-

2 Riksdagen 198687. 1 sum. Nr 148

nen bör tillätas, bör kommittén också pröva frågan om ägarbegränsning i koncernens moderbolag. Förutsättningarna att driva bankverksamhet i en annan typ av koncern än den traditionella bankkoncernen kan således komma att väsentligt förändras i en framtid på grund av de ställningstaganden som görs 1 anledning av kreditmarknadskommitténs förslag.

Försäkringsinspektionen har pekat på att det på försäkringsområdet finns ägarproblem av samma slag som på bankomradet. Jag har också

uppfattningen att det kan finnas anledning att införa särskilda regler om ägandet av ett försäkringsaktiebolag. Enligt min mening kan man dock vänta med detta ställningstagande eftersom försäkringsverksamhetskommitténs betänkande kommer att lämnas inom kort. Hovrätten över Skäne och Blekinge har hävdat att provisoriska bestämmelser bör tas in i en särskild lag. För egen del anser jag inte detta vara nödvändigt i det här fallet. Förutsättningarna att driva finansiell verksamhet, däribland bunkverksamhet, skall inte vara beroende av vilken organisationsform som väljs. Banker måste ha i huvudsak likartade förutsättningar att driva verksamhet. Jag finner det därför angeläget att föreslå vissa ändringar i verksam-

hetsförutsättningarna för de traditionella bankkoncernerna. Dessa ändringar återkommer jag till senare.,

5.2¶Strukturen i en bankkoncern

Mitt förslag: Ett bankaktiebolag får som dotterbolag ingå i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag. Om det finns särskilda skäl, får regeringen medge undantag från denna regel.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat promemorians förslag till huvudregel utan erinran. En remissinstans avstyrker helt och menar att en bank aldrig skall få vara dotterföretag utan i stället bör införlivas med moderbanken.

Beträffande dispensmöjligheterna framhåller ett par av remissinstanser-

na att det bör anges klarare i lagtexten vilka skäl som kan medföra undan-

tag från huvudregeln. En remissinstans anser att de föreslagna dispensmöj-

ligheterna är för snäva. I några fall framhålls också att regeringen i dispensbeslutet bör ange under hur lång tid beslutet gäller.

Slutligen efterlyser flera remissinstanser regler om vad som skall ske

med sådana koncerner som har bildats innan bestämmelserna träder i kraft. Skälen för mitt förslag: Den särställning som bankerna har förutsätter enligt min mening att de intar en fri och oberoende ställning. Detta ställningstagande stöds också av den uppbyggnad som banklagstiftningen har. Av denna anledning bör bankerna inte få bli föremål för en stark ägarkoncentration. Kreditmarknadskommittén har getts i uppdrag att undersöka de problem som kan sammanhänga med att enstaka juridiska eller fysiska 18

personer själva eller i fast intressegemenskap har ett dominerande inflytan- Prop. 1986/87: 148

de i en bank. Kommittén förväntas under innevarande år lämna förslag till hur en bank i framtiden skall få ägas.

Som framgår av vad jag tidigare har sagt finner jag det nödvändigt att till viss del föregripa kommitténs utredning av ägarfrågan. Jag anser nämligen att det normalt inte bör få förekomma att en bank är dotterbolag till en annan juridisk person än bank. Uppstår ett sådant moder-dotterbolagsför-

hållande finns en uppenbar risk för att banken inte kan upprätthälla sin

självständiga ställning. .

För banker har byggts upp ett regelsystem som skall garantera att de många skyddsintressena i bankverksamheten tas till vara. Bankerna har getts ett begränsat verksamhetsområde och förhindras att ägna sig åt

riskfyllda eller spekulativa verksamheter. För banker upprätthålls princi-

pen att ägande och kreditgivning skal hållas i sär. Banklagstiftningen

reglerar inte bara den verksamhet som drivs inom banken utan drar också upp riktlinjer för och reglerar indirekt den verksamhet som bankerna

driver i särskilda bolag.

Banklagstiftningen kan emellertid inte tillämpas på de bolag som organisatoriskt står över en bank. Att en bank skulle kunna utgöra ett dotterföre-

tag i en koncern förutsattes aldrig i samband med tillkomsten av vår

nuvarande banklagstiftning, vilket framgår av dess uppbyggnad. Frågan var inte heller aktuell under arbetet med det förslag till ny banklagstftning som för närvarande prövas av riksdagen (prop. 1986/87:12).

Vissa banklagsbestämmelser kan såttas ur spel genom att en bank underordnas ett annat företag. En bank kan då också utnyttja andra koncernbolag för verksamheter som är förbjudna för banker. Även om banklagstiftningen i stor utsträckning skyddar de intressen som finns att bevaka i bankverksamheten, anser jag att det föreligger sådana risker med att en bank ingår som dotterbolag i en koncern att detta i princip inte bör tillåtas. Andra koncernbolag skulle för egen del eller i sin affärsverksamhet kunna

dra fördel av att banken ingår i koncernen. Även om detta skulle ske på

normala villkor kan allmänhetens förtroende för banken ändå rubbas med hänsyn till det nära organisatoriska sambandet.

Som jag tidigare nämnt måste det också vara en allvarlig brist om det allmänna inte ges möjlighet att påverka en sådan koncerns sammansättning och verksamhet. En koncern som på detta sätt inrymmer en bank mäste präglas av stabilitet, säkerhet och sundhet i verksamheten. Dessa förhållanden bör det allmänna kunna påverka och kontrollera genom att ställa krav på koncernen i dess helhet och genom att man ges rätt till insyn i koncernen.

Mot denna bakgrund anser jag att det bör införas en regel som i princip förbjuder ett bankaktiebolag att ingå som dotterbolag i en koncern. i vilken moderföretaget är ett annat företag än ett bankaktiebolag. Med moderföretug avses det närmast banken liggande moderföretaget. Utgör ett bankaktiebolag moderbolag till ett annat bankaktiebolag föreligger enligt min

mening inte de risker som tidigare har beskrivits. En sådan organisationsform finns för övrigt redan beträffande de utlandsägda bankerna i Sverige.

Man bör dock inte utan vidare dra den slutsatsen att det skall vara tillåtet 19

för cn svensk bank att vara moderbolag till en annan svensk bank. Lämp- Prop. 1986/87: 148 ligheten av en sådan organisation får bedömas i samband med att moderbanken ansöker om tillständ att förvärva aktier i dotterbanken. Hi kap. 25§ aktiebolagslagen (1975:1385) beskrivs de fall då ett moderbolag — dotterföretagsförhällande skall anses föreligga. En motsvarande

bestämmelse finns också i I kap 35 förslaget till bankaktiebolagslag. Mo-

derbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Om det finns särskilda skäl bör emellertid regeringen kunna medge undantag från regeln att en bank inte får vara dotterbolag till cen annan juridisk person än en bank. Som Jag tidigare utvecklat anser jag, med hänsyn till bankernas särskilda ställning, att bankerna och deras verksamheter bör hållas åtskilda från företag med annan verksamhet. Undantag från huvudregeln bör därför inte kunna medges om det i andra företag inom koncernen drivs verksumhet som inte går att förena med en banks. En bank bör således kunna ingå i en koncern som dotterbolag endast om samtliga koncernföretag driver sådan finansiell verksamhet som en bank tillåts driva eller i övrigt utgör sådana företag som en bank själv skulle kunna äga. Enligt min mening bör därför varken industri- eller handelsföretag kunna inga i en koncern som moder- eller systerföretag till bank. Eftersom försäkringsrörelse enligt nuvarande regler inte anses förenlig med banks verksamhet bör förhållandet vara detsamma med ett försäkringsbolag. Om moderföretaget har intressen i andra företag, utanför koncernen. som driver finansiell verksamhet är också detta en omständighet som bör kunna leda till att regeringen inte medger något undantag från huvudregeln. En förutsättning för undantag från huvudregeln bör vidare vara att

bankens moderföretag inte i sin tur är dotterföretag.

Frågan om ägarbegränsning i bank ligger, som tidigare nämnts, inom kreditmarknadskommitténs uppdrag. Mot denna bakgrund anser jag att undantag från huvudregeln inte bör medges om bildandet av en koncern med bank som dotterbolag innebär att ägandet av banken, totalt sett, blir mer koncentrerat. Vid prövningen av om undantag skall medges, bör också andra hänsyn kunna tas, såsom att den nya organisationen skall vara enhetlig och överskådlig för såväl kunder som myndigheter. Bildandet av en ny koncern bör inte heller inverka menligt på en lämplig struktur av bankväsendet i stort, vare sig storleks- eller antalsmässigt.

Om regeringen beslutar tillåta att bank ingår i en koncern som dotterbolag, skull bestämmelserna i den föreslagna 5§ gälla för de övriga företag som ingår i koncernen. De koncernbildningar som redan finns på marknaden när de nya reglerna träder i kraft återkommer jag till under avsnitt 5.4.

5.3¶Särskilda regler för de företag som ingär i en finansiell Prop. 1986/87: 148 koncern

5.3.1 Rörelsen, tillsyn samt ledning —

Mitt förslag: Om regeringen medgivit att ett bankaktiebolag får inga i

en koncern, där moderbolaget inte är en bank, skall bankrörelsela-

gens bestämmelser om en banks rörelse och om tillsyn av banker

samt bankaktiebolagslagens regler om en banks ledning i tillämpliga

delar gälla för företagen i koncernen. De begränsningar som gäller i

fråga om en banks rörelse skall avse företagen gemensamt.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan samtliga av de remissinstanser som har utta-

lat sig har ställt sig positiva till att verksamhetsområdet för en finansiell

koncern begränsas enligt förslaget i promemorian. En remissinstans anser att bestämmelsen medför en dubbel reglering av vilka bestämmelser som skall gälla eftersom I promemorian sägs alt regeringen i vissa dispensvillkor också skall meddela beslut härom. En annan remissinstans efterlyser vägledande uttalanden i förarbetena om i vad mån banklagsbestämmelser om bland annat tillsyn genom bankinspektionen och om offentlig styrelserepresentation bör gälla beträffande samtliga företag i koncernen. I ett fall

påpekas också att den kreditpolitiska lagstiftningens tillämplighet på den

nya formen av finansiella koncerner inte har berörts i promemorian. En

remissinstans, slutligen, framhåller att det i promemorian inte har föresla-

gits någon regel som tar sikte på sambandet mellan moderföretaget och annat företag utom koncernen.

Skälen för mitt förslag: I föregående avsnitt har jag redogjort för de

risker och problem som föreligger om en bank tillåts ingå som dotterbolag i

en koncern där moderbolaget inte är en bank. Jag har också beskrivit under vilka förutsättningar detta bör få ske. Öm regeringen medger undan-

tag från den uppställda huvudregeln anser jag det nödvändigt, på sätt föreslås i departementspromemorian, att vissa av banklagstiftningens skyddsregler, dvs. reglerna om banks rörelse, om tillsyn över bank och om banks ledning, till vissa delar utsträcks att omfatta alla företag i koncernen, moderbolaget inbegripet. Syftet med en sådan bestämmelse, som delvis har sin förebild i den tidigare beskrivna 25 § fondkommissionslagen. är att få garantier för att väsentliga banklagsbestämmelser inte kringgås eller blir mindre verkningsfulla vid en omorganisation av bankverksamheten. Ett annat syfte med bestämmelsen är att skapa så lika förutsättningar som möjligt för finansiell verksamhet vare sig denna drivs i en traditionell

bankkoncern eller i en annan koncernbildning, i vilken bank ingår. Därige-

nom förhindras en allmän övergång till nya former av finansiella koncerner innan förutsättningarna för deras verksamhet grundligt utretts.

I den traditionella bankkoncernen kan förutom banken som moderbolag ingå andra finansinstitut såsom finansbolag och kreditaktiebolag. Som framgår av avsnitt 6.1 kommer jag att föreslå att också ett fondkommissionsbolag skall kunna ingå i en koncern av detta slag. Därutöver kan ingå

ett antal allmänna aktiebolag. För i en koncern ingående finansföretag blir i första hand de för dessa bolag antagna lagarna gällande. I finansbolagslagen, kreditakticbolagslagen och fondkommissionslagen finns bl. a. särskilda regler om rörelsen och om ullsyn. I den traditionella bankkoncernen tillämpas banklagstiftningen naturligtvis på banken men den ges också en

viss tillämpning på bankens dotterbolag i form av såväl finansinstitut som

allmänt aktiebolag.

Enligt mitt förslag skall i en bankkoncern där bank inte är moderbolag banklagstiftningens regler om rörelsen, tillsyn och ledning gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övriga företag inom koncernen som om de vore dotterföretag till bank. Därmed skall förstås att banklagsreglerna skall tillämpas på bankens moder- och systerbolag i princip på samma sätt och i samma omfattning som dessa regler tillämpas på bankens dotterbolag i den traditionella bankkoncernen. Företagen i den nya koncernbildningen skull alltså behandlas som om de vare dotterbolag till banken. Jag har i avsnitt 4.3 beskrivit de förutsättningar som gäller för banks verksamhet i dotterbolag. Moderbolaget i koncernen bör dock i vissa avseenden be-

handlas något annorlunda än övriga koncernföretag. Jag återkommer till

detta senare.

Den föreslagna bestämmelsen innebär att koncernföretagen inte får driva annan verksamhet än sädan som är tillåten för banken. I bankrörelselagens rörelsekapitel dras gränserna upp för bankens tillåtna verksamhetsområde. I detta kapitel anges också de egendomsförvärv som är tillåtna för

bank. Dessa regler blir alltså tillämpliga på samtliga koncernföretag.

Eftersom vissa avvikelser har gjorts för de bankägda finansbolagen från principen att en banks dotterbolag inte fär driva annan verksamhet än banken, bör sammu avvikelser accepteras för ett finansbolag som är moder- eller systerbolag till en bank. Dessa avvikelser avser bl. a. rätten att driva factoring tköp av fakturor) och leasing. Ett finansbolag som är moder- eller systerbolag till en bank bör emellertid inte få förvärva t.ex. placeringsaktier eller andra fastigheter än sådana som används i bolagets

egen verksamhet. De bör inte heller få lämna förlagslån (2 kap. 14§ bank-

rörelselagen) eller vinstandelsläån (2 kap. 15§ bankrörelselagen), eftersom detta är förbjudet för bank och därmed också för bankägt finansbolag. Bestämmelsen i 2 kap. 16 § bankrörelselagen om enhandskrediter tillämpas

i praxis på koncernbasis I den traditionella bankkoncernen. Detsamma bör

därför gälla i andra koncernbildningar, i vilka bank ingår.

Bankrörelselagens rörelseregler berör naturligtvis främst de koncern-

företag som driver finansiell verksamhet. Som jag tidigare nämnt utgör

dessa företag finansinstitut med egen lagstiftning som skall tillämpas I första hand. I finansbolagslagen. fondkommissionslagen och kreditaktiebolagslagen (1963:76) eller i kreditaktiebolagens bolagsordningar finns oftast motsvarigheter till bankrörelselagens regler om kapitaltäckning, kreditgivning och upplåning. I dessa lagar finns även tilsynsbestämmelser och nödvändiga bestämmelser om bolagens ledning. I dessa avseenden

behöver därför inte banks regler om rörelsen. tillsyn och ledning tillämpas

på dessa företag, om de är systerbolag i koncernen. Är de moderbolag i en koncern bör dock följande gälla.

Moderbolaget 1 en koncern har en alldeles särskild ställning. 1 detta Prop. 1986/87: 148 bolag fattas beslut som är viktiga för hela koncernen. Det kan därför finnas skäl att I förevarande hänseende behandla dessa företag något annorlunda än dotterbolagen i koncernen. Det gäller främst på vilket sätt bankrörelselagens tillsynsregler och bunkaktiebolagslagens regler om ledning skall tillämpas. Jag anser också att ytterligare en rörelseregel skall tillämpas på moderbolaget. För att få kontroll över att samtliga företag inom koncernen, I vilken bank ingär. kommer att driva en verksamhet som är förenlig med bankverksamhet bör krävas att moderbolaget skall ansöka om tillständ att förvärva aktier och andelar på sätt som gäller för bank såväl enligt gällande bestämmelser som enligt den förelagna 2 kap. 6§ bankrörelsela-

gen. Regeringen bör kunna tillåta att en bank ingår som dotterbolag i en

koncern under förutsättning bl.a. att moderbolaget är ett holdingbolag eller ett företag som driver en verksamhet som är förenlig med en banks verksamhet. I det senare fallet bör enligt min mening endast andra finansinstitut, t.ex. ett finansbolag eller ett kreditaktiebolag, komma i fråga. Ett renodlat holdingbolag driver ingen rörelse utan har endast till uppgift att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag.

Riksbanksfullmäktige har i frågasatt om ett moderbolag i form av ett holdingbolag skall ges rätt att vara annat än ett förvaltande bolag. Om ett holdingbolag ges möjlighet till upp- och utlåning aktualiseras också enligt fullmäktige en fråga som inte berörts i promemorian, nämligen den kreditpolitiska lagstiftningens tillämplighet på den nya formen av finansiell kon-

cern. Som framgår av avsnitt 5.3.3 föreslår jag en särskild kapitaltäcknings-

bestämmelse för moderbolag till bank. Om ett holdingbolag ägnar sig ät utlåning till företag eller annan utanför koncernen kommer bolaget. om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger 10 milj. kr.. att bli ett finansbolag. Som sädant omfattas det också av den kreditpolitiska lagstiftningen. Jag finner därför inte skäl att föreslå några andra begränsningar i verksamheten för ett holdingbolag som moderbolag än den nämnda kapitaltäckningsbestämmelsen.

Vad gäller tillämpningen av bankrörelselagens tuillsynsregler anser jag att moderbolaget bör ställas under bankinspektionens tillsyn, om sä inte redan är fallet. Inspektionen bör ges samma tillsynsbefogenheter över moderbolaget som över en bank, såsom att förbjuda verkställighet av styrelsebeslut, meddela erinringar, sammankalla styrelsen och närvara vid bolagsstämma. Om verksamheten I moderbolaget till följd av allvarliga missförhållanden i ledningen kan tänkas komma att bli ull skada för det allmänna, får inspektionen förelägga styrelsen att vidta nödvändiga åtgärder. Inspektionen blir också berättigad att från moderbolaget få all den information

som inspektionen begär. Slutligen ges inspektionen rätt att i moderbolaget

utse en eller flera revisorer som bl. a. har insyn i koncernredovisningen.

J likhet med promemorieförslaget anser också jag att bankaktiebolagslaecns regler om banks ledning skall gälla i tillämpliga delar på de i koncernen mgående i företagen. För moderbolaget innebär denna bestämmelse alt regeringen skall kunna utse offentliga ledamöter i styrelsen. Dessa ta '”

ledamöter har till uppgift att verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. Behörighetskraven på styrelseledamot (7 kap 3 § bankaktiebolagslagen) bör också gälla, liksom att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande (7 kap 115 bankaktiebolagslagen). De i 7 kap bankaktiebolagslagen intagna bestämmelserna om styrelsearbetet bör också vara

tillämpliga på moderbolaget.

I promemorieförslaget har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen getts rätt att avgöra i vilken omfattning som de nu redovisade bestämmelserna skall träffa de övriga koncernföretagen. Undantag från bestämmelserna bör medges, om det finns särskilda skäl. Med hänsyn till bestämmelsernas provisoriska karaktär anser även jag att det kan finnas fall där det kan vara motiverat att medge undantag. Bestämmelserna syftar emellertid tll att tillgodose skyddsintressena i banklagstiftningen och till att skapa konkurrensneutralitet mellan olika former av finansiella koncerner. Undantag från bestämmelserna bör därför enligt min mening få ske endast om det finns synnerliga skäl.

5.3.2 Koncernbidrag

Mitt förslag: Koncernbidrag får ges endast efter medgivande av

bankinspektionen. Vidare skall bankinspektionen underrättas om

krediter och andra medelsöverföringar mellan företagen.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag. Någon särskild lagregel har dock inte föreslagits.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har anfört att detta förslag bör

utformas som en lagregel.

Skälen för mitt förslag: Verksamheten inom koncernen måste enligt tillsynsbestämmelserna drivas i sunda kontrollerbara former. De olika företagen inom koncernen förutsätts därför i sin verksamhet vara så självständiga som möjligt. Enligt min mening är det emellertid också angeläget att företagen avskärmas från varandra i syfte att förhindra t. ex. att medel förs över från banken för att täcka förluster i ett annat koncern företag.

Bankens resurser bör således inte få tas i anspråk till förmån för systerföre-

tagen på ett sätt som menligt kan inverka på en sund utveckling av bankens verksamhet. Med hänsyn till den försiktighet som jag anser bör krävas vid tillåtande av nya finansiella koncerner på marknaden. bör bankinspektionens tillstånd först inhämtas innan koncernbidrag lämnas mellan de företag

som ingår i koncernen. Eftersom en sådan ordning skiljer sig från vad som

gäller i en traditionell bankkoncern,. bör detta komma till uttryck i en särskild lagregel.

$.3.3 Kapitaltäckningsregler

Mitt förslag: I en koncern där ett bankaktiebolag ingår utan att vara moderbolag skall moderbolagets eget kapital motsvara minst det bokförda värdet av moderbolagets aktier i dotterbolag som driver någon form av bankverksamhet.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker att det införs en kapitaltäckningsregel för moderbolaget. Tre

remissinstanser påpekar att den föreslagna regeln innefattar ett högre kapitaltäckningskrav för moderbolaget än vad som gäller för bankerna och

efterlyser en motivering till detta. Fyra remissinstanser motsätter sig att det ges möjlighet för regeringen eller bankinspektionen att medge undantag från regeln, medan två menar att också förlagslån bör inräknas i kapitalbasen för moderbolaget. En instans, slutligen, anser att definitionen av eget

kapital inte är heltäckande genom att hänsyn inte tas till balanserade

förluster.

Skälen för mitt förslag: I fråga om bankernas innehav av aktier i hel- och

delägda företag som driver någon form av bankverksamhet gäller med

vissa undantag att hela det bokförda värdet av dessa akuer skall avräknas från bankens eget kapital. Bakgrunden till denna bestämmelse är bl. a. att det egna kapital som en bank enligt lag skall hålla som skydd för insättarna inte samtidigt skall få utgöra riskkapital i ett annat kreditinstitut. Man har med andra ord sökt undvika att en bank genom att bilda ett dotterbolag vidgar sin kreditkapacitet, jämfört med om rörelsen drivs i moderbanken. För att få likställdhet mellan den traditionella bankkoncernen och andra

finansiella koncerner är det enligt min mening nödvändigt att på moderbolaget i en koncern av det senare slaget tillämpa en regel med motsvarande

innebörd. Med nuvarande lagstiftning kan, genom bildande av ett holding-

bolag som moder till bank och andra finansföretag, kravet på tillförsel av

riskkapital från de ”egentliga” ägarna till dessa företag reduceras.

Genom att bilda en koncern med exempelvis ett holdingbolag som mo-

derbolag och ett antal dotterbolag i form av olika kreditinstitut skapas möjlighet att lånefinansiera dotterbolagens verksamhet. Moderbolaget kan mot säkerhet i dotterbolagens aktier låna upp kapital på den allmänna marknaden och tillskjuta detta i form av aktiekapital i dotterbolagen. Med hänsyn till dotterbolagens finansiella styrka står denna möjlighet till buds för moderbolaget även om detta har ett eget kapital av ringa storlek. På så sätt kan man bygga upp en koncern utan finansiell stabilitet samtidigt som det inom koncernen ingår bolag av stor samhällsekonomisk betydelse.

Därtill kommer att ett moderbolag i en koncern av detta slag kan lånefinan-

siera uppköp av andra banker eller andra kreditinstitut mot säkerhet i

dotterbolagens aktier. På så sätt kan det komma att skapas finansiella koncerner med alltför stor makt och dominans på kreditmarknaden. Det

behövs därför enligt min mening bestämmelser som har till syfte att mot-

Enligt min mening utgör regler om kapitaltäckning för moderbolaget ett mycket viktigt och nödvändigt inslag i den föreslagna regleringen av finanstella koncerner. Moderbolaget i en sådan koncern får med hänsyn till sin

samhällsfunktion inte arbeta med ett för lågt eget kapital. En koncern av detta slag måste ha en tillfredsställande stabilitet och bör därför i princip förhindras att via moderbolaget lånefinansiera aktieinköp. Särskilda kapi-

taltäckningsregler för moderbolaget är också motiverade av att denna form av koncern inte skall ha gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet än en traditionell bankkoncern.

Med det sagda som bakgrund föreslår jag att det införs en kapitaltäckningsregel för moderbolaget i en koncern som inte är en traditionell bankkoncern.

I departementspromemorian har föreslagits en bestämmelse som innebär att moderbolaget bör ha ett så stort eget kapital att detta täcker det bokförda värdet av moderbolagets aktie- och andelsinnehav i de dotterbolag som driver någon form av bankverksamhet. Jag anser att denna regel är väl avvägd med hänsyn till den försiktighet som krävs vid en introduktion av finansiella koncerner på marknaden. Regeln är dessutom okomplicerad och därmed enkel att ullämpa. Flertalet av remissinstanserna är också av samma uppfattning.

Enligt promemorian avses med eget kapital aktiekapital. reservfond, disposittionsfond och av bolagssstämman fastställd vinstbalans. Som Svenska Revisorsamfundet har påpekat överensstämmer inte denna definition av begreppet eget kapital med den gängse använda terminologin. Jag delar samfundets mening och anser att samma terminologi skall användas

som i 4 kap. 7§ bankrörelselagen. Eget kapital delas där upp i bundet och

fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital tas upp aktiekapital. reservfond och uppskrivningsfond. Med fritt eget kapital avses fria fonder. var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst

eller -förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkens-

kapsäret tas upp som avdragsposter.

Med dotterbolag som driver nägon form av bankverksamhet avses bl. a. bank, finansbolag. kreditaktiebolag och fondkommissionsbolag. Kreditaktiebolag som är bostadsfinansierande institut eller kommunlåneinstitut anser jag dock bör undantas.

I promemorian anges att det kan finnas situationer där kapitaltäckningsregler inte behöver tillämpas fullt ut. Möjlighet har därför getts regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att om särskilda skäl finns medge undantag från det föreslagna kapitaltäckningskravet. En sänkning av kravet har motiverats med utgångspunkt i en företagsekonomisk bedömning. BL. a. riksbanksfullmäktige och kreditmaärknadskommitfén kan inte på denna grund acceptera ett undantag från kapitalkravet. Vissa remissinstanser ifrågasätter eller motsätter sig en möjlighet till undantag.

För egen del anser jag att ett begränsat utrymme bör finnas att frångå det uppställda kapitalkravet. Detta är av nödvändighet ett strikt krav som i något fall kan vara alltför betungande. Kapitaltäckningskravet bör inte hindra eller onödigt försvåra ett bildande eller drivande av finansiella koncerner av ifrågavarande slag. Utan att ge avkall på olika skyddsintressen eller andra samhälleliga intressen finner jag det därför motiverat att moderbolaget vid bestämmande av kapitalkravet i viss omfattning bör få

likställa förlagslån med eget kapital. Med hänsyn till förlagslånens karaktär

kan denna möjlighet inte anses medföra några påtagliga risker. Rätten att

ta i anspråk förlagslån på detta sätt måste dock föregås av en särskild

prövning som enligt min mening bör vara restriktiv. I moderbolagets

kapitalbas bör inte få inräknas förlagslån mer än till ett belopp som motsva-

rar högst 2596 av kapitalbasen. Denna möjlighet att räkna in förlagskapital

i kapitalbasen bör inte heller vara av permanent karaktär. Krav bör ställas på moderbolaget att så snart ske kan, t. ex. genom en nyemission, öka det egna kapitalet och därmed nå upp till det lagstadgade kapitalkravet.

5.3.4 Förbud för vissa rättssubjekt att förvärva aktier i koncernens moderbolag.

Mitt förslag: Reglerna i 3 kap 3 § bankaktiebolagslagen om förbud för vissa utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt samt vissa svenska bolag och föreningar att förvärva aktier i bankaktiebolag skall gälla även beträffande förvärv av aktier i ett moderbolag som inte är en bank.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En remissinstans anser att man bör avvakta kreditmarknadskommitténs förslag. En annan remissinstans har föreslagit att bestämmelsen förtydligas så att det framgår att förbudet gäller förvärv av aktier i moderföretaget.

Skälen för mitt förslag: Genom reglerna i 3 kap 3 § bankaktiebolagslagen hindras bland annat utländska medborgare att genom teckning eller överläåtelse förvärva bankaktier. En motsvarande bestämmelse återfinns i finansbolagslagen och i fondkommissionslagen.

Om cen bank underordnas ett företag. i vilket utländska medborgare har rätt att förvärva aktier. föreligger det risk att bestämmelsen 1 3kap 38 bankaktiebolagslagen kringgås. För att motverka att utländska medborgare på detta sätt indirekt blir ägare av aktierna i bank, finansbolag och fondkommissionsbolag. föreslår jag att ifrågavarande förbud också skall gälla för förvärv av aktier i moderbolaget till en bank.

5.4¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: De föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1

juli 1987. Bestämmelserna gäller även beträffande koncerner som

har bildats före den I juli 1987. Ansökan om undantag från huvudre-

geln att bank endast får ingå i en koncern, om moderföretaget i

denna är en annan bank, skall av moderföretaget i en sådan koncern

ges in till regeringen senast den I september 1987.

Förslaget i promemorian: I promemorian har inte föreslagits några särskilda övergängsbestämmelser. Detta har inte ansetts nödvändigt eftersom regeringen i samband med att undantag från huvudregeln medges bör ta ställning till om en särskild övergängstid krävs för att verksamheten i koncernföretagen skall kunna anpassas till de bestämmelser som enligt förslaget skall gälla för företagen.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har efterlyst klarare uppgifter

om vad som skall gälla beträffande koncerner som redan är bildade, när de Prop. 1986/87: 148 nya bestämmelserna träder i kraft. I några fall har man framhällit att regeringen bör vara generös vid sin behandling av dispensansökningar från

sädana koncerner.

Skälen för mitt förslag: Tanken med att skapa regler för koncerner där bank ingår utan att vara moderbolag vore förfelad, om inte de regler jag föreslagit skulle gälla också för koncerner som redan är bildade. när de nya reglerna träder i kraft. Även för sådana koncerner bör alltså gälla att moderbolaget mäste ansöka hos regeringen om undantag från huvudregeln alt bank inte får vara dotterbolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank. En sädan ansökan måste göras före utgången av augusti 1987. Banken får utan hinder av att undantag från huvudregeln inte givits fortsätta sin verksamhet till dess regeringen prövat frågan. Om det vid ansök-

ningstillfället har påbörjats åtgärder inom koncernen för att anpassa orga-

nisationen till de nya bestämmelserna bör regeringen övergängsvis medge undantag från huvudregeln under den tid omorganisationen kan förväntas pågå. Denna tid kan naturligtvis variera mycket med hänsyn till hur omfattande omorganisation som erfordras. Enligt min mening bör dock regeringen vara välvillig när man bestämmer längden av denna tid. Under detta övergångsskede kan det finnas skäl att medge undantag från tillämpningen

av vissa av de regler som föreslås gälla för de i koncernen ingående

bolagen.

Om förutsättningar inte föreligger att tillåta en bank att ingå som dotter-

bolag i en koncern och ägarna till moderföretaget i koncernen inte har för

regeringen avslå framställningen. I sitt beslut bör regeringen därvid ange vid vilken tidpunkt moderföretagets majoritetsengagemang i banken skall vara avvecklat.

För att ett aktiebolag skall få driva bankrörelse och således få benämnas

bankaktiebolag krävs bl. a. att bolaget har fått regeringens tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse. Oktrojprövningen är dels formell, dvs. man kontrollerar att bolagsordningen stämmer överens med banklagen och andra författningar, dels materiell på så sätt att regeringen prövar om den planerade rörelsen är till nytta för det allmänna. Med det sistnämnda uttrycket förstås att det skall föreligga eu allmänt intresse av att banken finns till och vidare att man kan förvänta sig att banken kommer att driva en sund bankverksamhet.

Om nu ett moderföretag i en befintlig koncern inte ger in någon ansökan

om undantag från huvudregeln, eller om ett sådant bolag inte efterkommer ett beslut av regeringen att avveckla sitt majoritetsengagemang i banken, utgör detta enligt min mening omständigheter som — mot bakgrund av de grunder på vilka oktroj ges — medför att frågan om bankens oktroj bör tas

under omprövning.

6¶Ändringar av icke provisorisk karaktär

Ett av syftena med de regler jag hitulls har föreslagit är att skapa i stort sett likartade verksamhetsförutsättningar för traditionella bankkoncerner och

sådana koncerner där en bank ingår utan att vara moderbolag. Genom de hittills föreslagna reglerna anser jag att man inte helt uppnär detta syfte. För att astadkomma en bättre balans mellan olika slag av koncerner finner

jag det därför angeläget att föreslå vissa ytterligare åtgärder som jag

återkommer till i det följande. Dessa åtgärder har inte den provisoriska karaktär som de förslag jag har lagt fram i tidigare avsnitt.

6.1¶Fondkommissionsrörelse i särskilt bolag

Mitt förslag: En bank skall ha rätt att driva fondkommissionsrörelse

inom banken och samtidigt äga ett fondkommissionsbolag.

Om banken äger ett fondkommissionsbolag skall de begränsningar

i värdepappersinnehav som är uppställda i 16 § första stycket fondkommissionslagen avse bankens och fondkommissionsbolagets sammanlagda innehav.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga de remissinstanser som har uttalat sig i

frågan tillstyrker förslaget. En instans föreslår därvid att man provisoriskt

höjer maximibeloppet för ett handelslager ull 100 milj. kr.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss har påpekat kan det i en traditionell bankkoncern inte ingå et fondkommissionsbolag. Ett sådant bolag kan däremot förekomma i en finansiell koncern av annat slag. Anledningen till att en bank inte har tillätits att förlägga sin fondkommissionsrörelse till ett dotterbolag är att fondkommissionsrörelsen har ansetts utgöra en så central och betydelsefull verksamhet för banken att den bör bedrivas inom denna. I samband med tillkomsten av 1979 ärs fondkommissionslag diskuterades över huvudtaget inte möjligheten för bank att förlägga sin fondkommissionsrörelse ull ett dotterbolag, eftersom frågan inte var aktuell. Lagstiftningen utgår därför från att en banks fondkommissionsrörelse allvid skall drivas inom banken.

Från bankhåll har det emellertid under senare år uttalats önskemål att få

driva fondkommissionsrörelse 1 särskilt bolag. Man har därvid påtalat fördelarna med att bank på detta sätt skulle få möjlighet att samla all sin expertis inom detta verksamhetsområde i ett bolag. Vidare skulle man kunna marknadsföra sina fondkommissionstjänster mera effektivt. Ett bankägt fondkommissionsbolag kan också bättre än banker erbjuda större institutionella placerare den anonymitet som dessa ofta kräver. Enligt min mening bör man därtill lägga att fondkommisstonsrörelse hör till de verksamhetsområden som kräver stor självständighet och integritet av sina utövare. Om en bank tillåts förlägga sin fondkommissionsrörelse till ett särskilt bolag kan denna självständighet uppnås på ett bättre sätt än om rörelsen drivs i en särskild avdelning inom banken. De nämnda skälen talar enligt min mening med tillräcklig styrka för att bankerna nu bör ges möjlighet att bilda särskilda fondkommissionsbolag. Et sådant bolag bör i sin helhet vara ägt av banken. Till fondkommisstonsrörelse kan också höra

viss kreditgivning som har samband med verksamheten. Så länge det är fråga om kreditgivning som ett fondkommissionsbolag normalt ägnar sig ät bör enligt min mening motsvarande verksamhet även kunna förekomma i

ett av en bank ägt fondkommissionsbolag.

Om mitt förslag godtas kommer banker således att ha möjlighet att driva fondkommissionsrörelse i banken och samtidigt äga ett fondkommissionsbolag. Bolaget kan då exempelvis betjäna större institutionella kunder

medan banken i sin egen verksamhet i första hand vänder sig till privatper-

soner. Om en bank avser att driva fondkommissionsrörelse både inom banken och i ett av banken ägt fondkommissionsbolag bör. som bunkinspektionen har framhållit, en mycket klar uppdelning av rörelsen göras

mellan banken och bolaget. Det bör således inte få förekomma att man

bygger upp två parallella verksamheter. Banken bör därför i tillståndsärendet redovisa vilken uppdelning man har tänkt sig.

Om banken avser att driva fondkommisstonsrörelse inom banken och

samtidigt äga ett fondkommissionsbolag, bör enligt min mening den begränsning som gäller för handelslager av värdepapper avse banken och fondkommissionsbolaget gemensamt. Innan verksamheten får påbörjas

också i fondkommissionsbolaget mäste banken därför bestämma hur stor

del av det gemensamma handelslagret som skall hänföras ull banken resp. till fondkommissionsbolaget. En sådan uppdelning bör sedan inte få ändras

utan bankinspektionens medgivande.

Handelslagret av värdepapper begränsas enligt gällande rätt till högst 50

milj. kr. Det kan finnas skäl med hänsyn till den omfattande ökning som

skett inom kommissionshandeln att överväga en höjning av gränsen för handelslagret. Flertalet fondkommissionärer har i dag ett handelslager som uppgår till 50 milj. kr. Med regelns utformning har mindre banker och fondkommissionsbolag möjlighet att ha ett lika stort handelslager som de

största bankerna och fondkommissionsbolagen. Särskilda problem uppstår

också med begränsningsregeln när fondkommissionsrörelse i en finansiell koncern får drivas av dotterbolag i form av såväl bank som fondkommissionsbolag. Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit en lösning som innebär att det maximala beloppet för handelslager provisoriskt höjs till 100 milj. kr. och att man beträffande en koncern läter detta belopp gälla koncernen i dess helhet.

Som jag har redovisat i avsnitt 4.2 har förbudet för en bank att förvärva aktier utgjort en av grundpelarna i banklagstiftningen sedan början av

1930-talet. En höjning av det maximala beloppet för handelslager till 100

milj. kr. kan enligt min mening innebära ett alltför stort avsteg från de tankar som bär upp detta förbud. Eftersom frågan också inrymmer andra komplikationer vill jag inte utan vtterligare utredning lägga fram et sådant förslag som fullmäktige förordar. Enligt vad jag har erfarit kommer kreditmarknadskommittén att göra en översyn också av bestämmelserna om handelslagrets begränsning. Samtidigt har den kommitté som nyligen till-

kallats för att göra cn översyn av värdepappersmarknaden också fått i

uppdrag att ta bland annat reglerna om handelslager i värdepapper under förnyat övervägande (dir. 1987:11).

6.2¶Bankers rätt att förlägga viss annan verksamhet i Prop. 1986/87: 148 dotterbolag

Min bedömning: Den nuvarande principen att en bank inte får förläggå s.k. egentlig bankverksamhet till ett dotterbolag bör inte längre

upprätthållas.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Förslaget i promemorian har fått ett blandat mottagande. Sex av remissinstanserna tillstyrker och fem avstyrker förslaget i denna del. En remissintans anser att den ändrade inställning som förespråkas i promemorian bör komma till uttryck i lagtext för att bli giltig. En annan remissinstans menar att den föreslagna ordningen innebär rationaliseringsvinster och att reformen i första hand kommer att gå ut över den

s.k. grå marknaden. Skälen för min bedömning: Som princip för en banks verksamhet i dotterbolag gäller — som jag tidigare har angivit — att banken inte fär flytta

ut sådana verksamhetsgrenar som får anses utgöra central eller egentlig bankverksamhet. Jag har i avsnitt 6.1 föreslagit ett undantag från den

principen, sävitt avser möjligheten för en bank att bedriva fondkommis-

sionsrörelse i särskilt fondkommissionsbolag. Som framgår av avsnitt 3.3 i

promemorian har bankinspektionen i en särskild cirkulärskrivelse

(1980:20) dragit upp vissa riktlinjer för fördelningen av verksamhet mellan en bank och dess finansbolag. När det exempelvis gäller direkt kreditgiv-

ning till konsumenter och krediter avscende fast egendom råder det vissa

inskränkningar för de bankägda finansbolagen.

Principen om fördelningen av verksamheter mellan en bank och dess finansbolag bygger delvis på ett uttalande av näringsutskottet i betänkandet 1979/80:23. Kreditmarknaden, och framför allt finansbolagsverksamheten, har därefter genomgått stora förändringar. Principen fyller därför inte längre samma funktion som tidigare. Förbudet för en bank att flytta ut vissa verksamheter till ett av banken ägt finansbolag har medfört en snedvridning i konkurrensen mellan dessa bolag och övriga finans- och finansieringsbolag. Vidare kan detta förbud skapa problem i samband med bildandet av nya finansiella koncerner. Jag anser därför att principen om verksamhetsfördelning mellan en bank och dess dotterbolag i detta avseende inte längre bör upprätthållas. Någon risk att en bank därmed i alltför stor omfattning kommer att flytta ut sin verksamhet i olika bolag, anser jag inte föreligga. Bankerna har själva ett intresse av att i banken kunna lämna allmänheten ett brett utbud av tjänster. En alltför stark uppsplittring av bankverksamheten försvagar också bankens ställning och kan skada dess internationella anseende. Ett slopande av principen innebär inte heller att en bank därmed kan kringgå banklagstiftningen. eftersom principen att en banks dotterbolag endast får driva sädan verksumhet som är tillåten för banken själv alltjämt bör gälla.

Den princip som enligt min mening inte längre bör upprätthållas är inte lagfäst utan grundar sig främst på det nämnda uttalandet av näringsutskottet. Av denna anledning finner jag det inte nödvändigt att utforma en

lagregel som ger uttryck för det synsätt på verksamhetsfördelningen som Prop. 1986/87: 148

jag nu har förespråkat.

7¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1. lag om ändring I bankaktiebolagslagen (1987:000) 2. lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning 3. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000) 4. lag om ändring 1 fondkommissionslagen (1979:748) Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga nr 4.

8¶Specialmotivering

8.1¶Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

I kap.

48 Första stycket innehåller en huvudregel som anger att ett bankaktiebolag får ingå i en koncern endast i de fall moderföretaget är ett bankaktiebolag. Skälen för denna regel har ingående redovisats i avsnitt 5.2. Enhet andra stycket kan regeringen medge undantag från första stycket. Förutsättningarna för ett sådant medgivande har redovisats i avsnitt 5.2. I samband med att regeringen prövar frågan om tillstånd anger regeringen också de villkor angäende koncernens organisation och koncernföretagens verksamhet m. m. som bör gälla som förutsättning för tillständet. Regeringens prövning av dispensansökningar bör enligt min mening vara restriktiv. Vid prövningen bör hänsyn tas dels ull allmänna samhällsekonomiska faktorer, dels till omständigheter som mera specifikt har betydelse för bankväsendet och dess utveckling. Tänkbara moderbolag tll en bank kan förutom andra kreditinstitut vara holdingbolag. Ett sådant bolag bör i så fall huvudsakligen driva verksam-

het som består i att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag.

Ansökan om undantag från huvudregeln skall göras av bankens moderföretag. Om det finns flera moderföretag i koncernen, skall ansökningen göras av det moderföretag som är närmast överordnat banken.

5§

Beträffande första stycket hänvisar jag tull vad jag har anfört i avsnitt 5.3.1

och 5.3.2.

I andra stycket används begreppet dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet. Detta begrepp är hämtat från bankrörelselagens kapitaltäckningsbestammelse och har här fätt en särskild innebörd som också

bör gälla I dessa sammanhang. Bland annat avses med detta begrepp bank, finansbolag. kreditaktiebolag och fondkommissionsbolag.

Kreditaktiebolag som är dotterbolag I koncernen och som är bostadsfi-

nansierande institut eller kommunlåneinstitut bör undantas från kapital-

täckningsregelns tillämpningsområde på samma sätt som när det gäller bankrörelselagens kapitaltäckningsbestämmelse. I övrigt hänvisar jag ull avsnitt 5.3.3.

Som framgår av fjärde stycket kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestämmelserna i första och andra styckena. Sådana undantag får medges endast om synnerliga skäl föreligger. Medgivandet kan lämnas i samband med tillståndsprövningen men kan också lämnas senare om utvecklingen inom koncer-

nen skulle anses motivera undantag.

8.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

Motiveringen framgär av avsnitt 5.4.

8.3¶Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Motiveringen frumgår av avsnitt 3.1.

8.4¶Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Av nuvarande 373 framgår att ett bankinstitut under särskilda förutsättningar kan få tillständ att driva fondkommissionsrörelse inom banken. Fråga om tillstånd prövas av bankinspektionen. I paragrafen föreslås nu ett tillägg av innebörd att en bank också samtidigt får äga ett särskilt fondkommissionsbolag. Avser en bank att göra detta krävs även här ett tillstånd av bankinspektionen. Därtill kommer att banken skall ha regeringens eller bankinspektionens tillstånd att förvärva aktier i fondkommissionsbolaget enligt 2 kap. 6§ bankrörelselagen. Med hänsyn till den principiellt stora betydelse ett sådant förvärv har bör ansökan som regel prövas av regeringen. I samband härmed bör på sätt som beskrivits i avsnitt 6.1 klargöras omfattningen av den verksamhet som läggs ut i fondkommissionsbolaget och hur fördelningen av den skall ske. om både banken och ett fondkommissionsbolag skall driva fondkommissionsrörelse.

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrädets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

2. lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning ' '”

3 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 148

3. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000) Prop. 1986/87: 148

4. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga I

Sammanfattning av promemorian Ds Fi 1987:3 Finansiella koncerner

Utvecklingen av kreditmarknaden har medfört en breddning av verksam-

heten i olika finansiella institut. Genom organisatoriska förändringar har

de svenska finansinstituten samlat sin specialistkompetens och övriga

resurser till företagskoncerner med verksamhetsgrenar som 1 princip sträcker sig över samtliga delmarknader på kreditmarknaden. Banker

knyts samman med finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktie-

bolag och det förekommer också att bankbolag ingår som dotterbolag i

finansiella koncerner.

Banklagstiftningen är uppbyggd så att en bank förutsätts vara ett juridiskt och ekonomiskt självständigt företag. Det föreligger emellertid inte

något lagligt hinder mot att man bildar en finansiell koncern, i vilken en bank och andra finansinstitut ingår som dotterföretag. Risken med en

sädan organisation är emellertid att banklagstiftningen i väsentliga avseenden kan komma att sättas ur spel.

Kreditmarknadskommittén har år 1983 fått i uppdrag att skyndsamt

utreda strukturfrågorna på den svenska kreditmarknaden. I direktiven till kommittén sägs bland annat att en utgångspunkt för kommitténs arbete bör

vara att bankerna även i framtiden skall behålla sin centrala funktion på

marknaden. En av de frågor som kommittén har att särskilt behandla gäller

ägarförhållandena i en bank. I en skrivelse till regeringen år 1985 har

bankinspektionen föreslagit en provisorisk bestämmelse om ägarbegräns-

ning i bankaktiebolag. Skrivelsen remissbehandlades och har därefter jäm- 1c remissvaren överlämnats till kreditimarknadskommittén. På den svenska kreditmarknaden finns redan ett par koncerner med

banker som dotterbolag. Under våren 1987 planeras en koncern med ett holdingbolag som moderbolag och bland annat två banker som dotterbolag. Med hänsyn till bland annat de konkurrensfördelar en sådan finansiell koncern erbjuder i förhållande till en traditionell bankkoncern (dvs. koncern där en bank ingår som moderbolag) är det angeläget att åtgärder i form av reglering av verksamheten vidtas snarast. Kreditmarknadskommittén

kommer troligen att lämna sina förslag i slutet av är 1987. I avvaktan på

dessa föreslås I promemorian en provisorisk lagstiftning beträffande koncerner, i vilka bank ingår utan att vara moderbolag. Dessutom framläggs två förslag av mer permanent karaktär.

En bärande tanke i promemorians förslag är att en bank inte skall få ingå

i en koncern, där moderföretaget utgörs av ett industriföretag eller annat

företag som driver verksamhet som är oförenlig med bankverksamhet. En

koncern med ett holdingbolag som moderföretag och med bank och andra finansiella institut som dotterföretag är mer acceptabelt. En sådan koncern inrymmer också flera fördelar för de företag som ingår i koncernen.

I promemorian föreslås att det i I kap bankaktiebolagslagen (1987:000) skall införas två nya paragrafer, 4 och 5§§, som enbart tar sikte på finansiella koncerner. 48 är utformad som en huvudregel av innebörd att ' in

en bank får ingå i en koncern som dotterbolag endast om en annan bank är Prop. 1986/87: 148 moderbolag. Från huvudregeln kan regeringen medge undantag om det förehgger särskilda skäl. Om regeringen medger ewt sådant undantag skall enligt 5§ vissa bestämmelser i bankrörelselagen (1987:000) och bankakticbolagslagen gälla beträffande samtliga företag i koncernen. De bestämmelser som avses är i första hand sådana som reglerar bankens rörelse, tillsynen av en bank samt ledningen av bank. I 5§ föreslås vidare regler om krav på visst kapital i moderbolaget. Enligt bestämmelsen får det bokförda värdet av moderföretagets aktier eller andelar i dotterföretag inte överstiga moderföretagets eget kapital. Vid denna beräkning skall man dock inte ta hänsyn till kreditaktiebolag som är bostadsfinansierande institut eller kommunlåneinstitut. Under vissa förutsättningar får regeringen medge undan-

tag från regeln. Slutligen föreslås också att det förbud som är uppställt i

3 kap 3§ bankakticbolagslagen beträffande förvärv av aktier i ett bankaktiebolag också skall gälla förvärv av aktier i moderbolaget i en finansiell koncern.

De ändringar som är av mer permanent karaktär gäller möjligheten för bankerna att förlägga viss del av sin verksamhet i dotterbolag. I dag har en

bank möjlighet att driva fondkommissionsrörelse endast inom banken.

Genom de ändrigar som föreslås i bankrörelselagen och fondkommissionslagen (1979:748) ges banker rätt att också äga fondkommissionsbolag. De begränsningar som gäller beträffande handelslager av aktier i en fondkom-

missionsrörelse skall i så fall gälla banken och fondkommissionsbolaget

gemensamt. När det gäller bankägda finansbolag har dessa hittills varit mer begränsade i sin verksamhet än vad som har varit fallet med andra finansbolag. Verksamhetsfördelningen mellan en bank och dess finansbolag stöds på principen att ingen egentlig bankverksamhet får drivas utanför banken själv. Närmare riktlinjer för de bankägda finansbolagens verksamhet har utfärdats av bankinspektionen i en cirkulärskrivelse år 1980. Dessa riktlinjer bygger på ett uttalande av näringsutskottet i utskottets betänkande 1979/80:23. I promemorian förespråkas nu att den tidigare nämnda

principen inte längre bör upprätthållas. På så sätt skulle man nämligen

kunna åstadkomma en större likhet i verksamhetsförutsättningarna mellan de bankägda finansbolagen och övriga finansbolag. Förslaget i denna del

innefattar inte någon lagändrig. eftersom den nämnda principen inte är

lagfäst.

De förslag som läggs fram i promemorian föreslås träda i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna skall gälla även beträffande finansiella koncerner

som bildats innan lagen trätt i kraft. När det gäller sådana koncerner bör

regeringen ta ställning till om det krävs en särskild övergångstid för att verksamhet i koncernföretagen skall kunna anpassas till de bestämmelser som enligt förslaget skall gälla för företagen.

Bilaga 2 Prop. 1986/87: 148

Promemorians

lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att det i bankaktiebolagslagen (1987:000) skall införas två nya paragrafer, I kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse. Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1986/87:12

I kap.

4§

En bank får ingå i en koncern som dotterbolag endust om moder-

företaget är en bank.

Om särskilda skäl föreligger, får regeringen medge undantag från första stycket. I sådana fall gäller bestämmelserna i 5§.

5§

Ingår ett bankaktiebolag i en koncern där moderföretaget inte är en bank, gäller bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:000) om banks rörelse och om tillsynen av

bank samt bestämmelserna i denna

lag om banks ledning i tillämpliga delar för företagen i koncernen. Begränsningarna i fråga om en banks rörelse skall avse företagen gemen-

samt. I en sådan koncern som avses i

första stycket får det bokförda värdet av moderföretagets aktier eller undelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inte överstiga moderföretagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till kreditaktiebolag

som har till huvudsakligt ändamål

att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller att lämna lån till kommunerna. Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposttionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans.

Bestämmelserna i 3 kap. 3§ om förbud att förvärva aktier i bankaktiebolag gäller även för sådant mo-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 148

derföretag som avses i första stycket.

Om särskilda skäl föreligger får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen

medge undantag från bestämmel-

serna Ii första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Förslag till Prop. 1986/87: 148

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:000) skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen Iydelse

1986/87:12

2 kap.

En sparbank och en central föreningsbank får endast efter tillstånd av

bankinspektionen medverka vid emission av aktier, förlagsbevis eller förlagsandelsbevis på den allmänna marknaden. Ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank som

medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden fär förvärva

aktier som ingår i emissionen men skall avyttra dessa så snart det lämpli-

gen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att aktierna får innehas längre tid.

En bank som har tillständ att dri- En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får för va fondkommissionsrörelse får för att underlätta rörelsen, i samband att underlätta rörelsen, I samband med denna förvärva aktier, emis- med denna förvärva aktier, emissionsbevis, samt andelar i aktie- sionsbevis, samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. fonder och ekonomiska föreningar.

Banken får inte inneha sådana vär- Banken får inte inneha sådana vär-

depapper till högre anskaffnings- depapper till högre anskaffnings-

värde än som anges i 168 förs- värde än som anges 1 168 första

ta stycket fondkommissionslagen stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om synnerliga skäl fö- (1979:748). Om en bank driver fonreligger, kan = bankinspektionen kommissionsrörelse även i särskilt medge att banken får inneha värde- fondkommissionsbolag, skall dessa papper i större omfattning än vad begränsningar gälla för banken och som anges i nämnda paragraf. bolaget gemensamt. Om synnerliga

skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Förslag till Prop. 1986/87: 148

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 37 och 38 §§ fondkommissionslagen (1979:748) skall ha följande Ivdelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Tillstånd för bankinstitut att dri- Tillstånd för ert bankinstitut att

va fondkommissionsrörelse — fär driva fondkommissionsrörelse får

meddelas endast om bankinstitutet meddelas endast om bankinstitutet

ej är olämpligt att driva sådan rörel- ej är olämpligt att driva sådan rörel-

se och om rörelsen kan antagas ej se och om rörelsen kan antas ej bli bli till skada för det allmänna. ull skada för det allmänna. Ett

bankinstitut får driva fondkommissionsrörelse både i banken och i särskilt fondkommissionsbolag.

385!

I fråga om bankinstituts fond- Driver ett bankinstitut fondkom-

kommissionsrörelse gäller 23 § and- missionsrörelse i banken gäller 238 ra stycket. 24§, 298 2 och 3. 30§ andra stycket, 248. 298 2 och 3,

tredje stycket samt bankrörelsela- 30§ tredje stycket samt bankrörelgen (1987:000) och, alltefter bankin- selagen (1987:000) och. alltefter stitutets art, bankaktiebolagsla- bankinstitutets art, bankaktiebogen (1987:000), sparbankslagen lagslagen (1987:000), sparbanksla- (1987:000) elter föreningsbanksla- gen (1987:000) eller föreningsgen (1987:000). bankslagen (1987:000).

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12. 40

Bilaga 3 Prop. 1986/87: 148

Sammanställning av remissyttranden över

promemorian (Ds Fi 1987:3) Finansiella koncerner

Remissinstaänserna Efter remiss har vttranden avgivits av bankinspektionen. hovrätten över

Skåne och Blekinge, fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspek-

tionen, riksskatteverket, Svenska Bankföreningen. PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sparbankernas Bank AB, Sveriges föreningsban-

kers förbund, Styrelsen för Stockholms fondbörs, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemånnens centralorganisation (TCO), Centralorgani-

sationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Finansbolagens förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Svenska Fondhandlareföreningen och kreditmarknadskommittén.

Sparbankernas Bank AB har instämt i Svenska sparbanksföreningens

yttrande och PKbanken har instämt i yttrandet av Svenska Bankförening-

en. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.

Riksskatteverket har — med hänsyn till lagstiftningens provisoriska ka-

räaktär — inte funnit anledning att i detta sammanhang gå in på de skatte-

rättsliga frägor som hänger samman med finansiella transaktioner inom en koncern. Inte heller i övrigt har det framlagda förslaget föranlett några

påpekanden från riksskatteverket. SACO/SR har förklarat att organisationen avstår från att besvara remissen.

I Provisorisk lagstiftning

1.1¶Bankinspektionen

Bankinspektionen delar bedömingen att det, för att förhindra en allmän övergång till nya former av finansiella koncerner, är nödvändigt med en

provisorisk lagstiftning. Det är också angeläget att någon definitiv ställning

till frågan om hur bankverksamhet och annan finansiell verksamhet organisatoriskt skall bedrivas får anstå till dess kreditmarknadskommittén utrett och analyserat frågan. Definitiva ställningstaganden bör därför enligt inspektionens uppfattning med hänsyn till skyddsintressen och konkurrensneutralitet så långt som möjligt inte göras nu.

1.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Några egentliga skäl till varför det är nödvändigt med en provisorisk

lagstiftning har inte anförts. Kreditmarknadskommittén lär vara inne i

slutskedet av sitt arbete. Med hänsyn härtill förordar hovrätten att den föreslagna lagstiftningen får avvakta till dess slutlig ställning tagits till kommitténs arbete. 41

Beträffande den lagtekniska utformningen av de föreslagna bestämmelserna har hovrätten allvarliga erinringar. Enligt promemorian placeras reglerna in i nya lagar av permanent beskaffenhet. Att reglerna skulle vara

av tillfällig art framgår ej alls av lagtexten. Enligt hovrättens mening bör

regler med begränsad giltighet tas upp i en särskild lag där tidsbegränsningen klart anges. Riksdagen bör behålla ansvaret för lagregleringens tidsmässiga giltighet.

1.3¶Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige delar den uppfattning som förs fram i betänkandet att man i princip kan godta koncernbildningar av det slag som nu är aktuellt. En

förutsättning bör dock vara att koncernens verksamhet kan kringgärdas

med betryggande skyddsregler. Fullmäktige delar också uppfattningen att en lagstiftning — om än av provisorisk karaktär — krävs för att uppnå rimlig balans i konkurrensförhållandena mellan traditionella och andra bankkoncerner och för att utsträcka skyddsreglernas tillämpning i icke — traditionella koncerner.

Konstaterandet i betänkandet att det saknas bestämmelser i banklagstiftningen som inskränker möjligheten till missbruk av inflytelserika ägare

synes enligt fullmäktiges mening överdrivet. De nya koncernerna kan nämligen inte arbeta som vanliga koncerner ens med nuvarande lagstiftning. Skyddsreglerna i banklagstiftning och övriga lagar för finansinstitut inskränker väsentligt koncernledningens direktivrätt. Utöver de bestäm-

melser som redovisas i betänkandet kan nämnas de viktiga bestämmelser-

na i 7 kap 16 § och 8 kap 15 § förslaget till bankaktiebolagslag. Motsvarande bestämmelser i den gällande banklagen har i praxis ansetts utgöra hinder för en bank som ingår som dotterbolag i en koncern att i koncernens intresse vidta åtgärder som inte åtminstone på lång sikt är till fördel för banken själv. Här kan också hänvisas till de röstbegränsningar som finns i affärsbankernas bolagsordningar. Det finns också andra regler i banklagstiftningen som inskränker stora ägares legala möjligheter att missbruka sitt inflytande i banken. När det exempelvis gäller önskemål från en stor

ägare om mycket stora krediter har banken att ta hänsyn till reglerna om kreditprövning i 2 kap. bankrörelselagen.

I betänkandet uttalas farhågor för att en bank skulle kunna känna sig

tvingad att finansiellt stödja ett systerföretag med betalningssvårigheter, exempelvis genom att man tar över en dålig och osäker kreditstock till

banken. En sådan överföring kan dock enligt 2 kap. 3§ bankrörelselagen

inte genomföras utan vidare. Banken kan nämligen endast förvärva fordringar om banken själv vid förvärvstillfället hade kunnat bevilja krediter.

Också när det gäller tillsynen finns det redan i dag avsevärda möjligheter till ingripande i fall där ägarinflytande missbrukas. Bankinspektionen skall nämligen se till att en bank inte bara följer lagar, andra författningar, bankens stadgar och av bankstämma eller styrelse meddelade bestämmelser. Inspektionen skall också i övrigt med uppmärksamhet följa bankens verksamhet för att hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka

på en banks säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.

1.4¶Svenska Bankföreningen

Bankföreningen vill med kraft understryka att näringsverksamhet måste få drivas med konsekvens och rimliga möjligheter till förutseende. Man får inte förbise att bakom de lagtekniska diskussioner angående främst banklagstiftningen som nu förs ligger en mycket omfattande och för hela samhället ekomomiskt mycket väsentlig verklighet. Det är inte försvarbart att arbeta med ett provisorium som kan innebära att de legala förutsättningarna för viss verksamhet kan komma att helt förändras inom mycket kort tid. Detta kunde också vara tll nackdel för de skyddsintressen som bör beaktas. Den logiska konsekvensen av dessa invändningar är närmast att den remitterade promemorian inte läggs till grund för någon provisorisk lagstiftning utan att i stället kreditmarknadskommitténs förslag avvaktas. Emellertid har i promemorian också anförts skäl som talar för en snabbt

genomförd lagstiftning. Om därför en sådan nu kommer till stånd, måste

enligt bankföreningen bankerna och övriga kreditinstitut ha rätt att utgå

från att vad lagstiftaren beslutar i detta ärende ime blir något som efter

mycket kort tid ändras, med de olägenheter som det innebär.

1.5¶Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksförenigen anser sig inte kunna tillstyrka förslaget med en ”tillåtande” lagstiftning. En så omfattande förändring som föreslås bör inte införas utan att man avvaktar kreditmarknadskommitténs slutbetän-

kande. Om så ändå sker finns två vägar att gå.

1) Riksdagen fastställer i en temporär lagstiftning förbud mot i det remitterade förslaget angivna finansielta koncerner.

2) Regeringen gör det fullt klart för marknaden — utan att någon särlagstiftning skapas — att kreditmarknadskommittén enligt sina direktiv behandlar just denna fråga samt att statsmakten har full frihet att inskrida med den lagstiftning den finner lämplig. Aktörerna på kreditmarknaden skulle därför få agera på egen risk till dess en lagstiftning av permanent karaktär tillkommit efter det att kreditmarknadskommittén lagt sitt slutbetänkande.

Föreningen framhåller vidare att det inte kan vara rimligt att efter en snabbutredning, där bl. a. viktiga aspekter inte kunnat belysas, och efter en synnerligen kort remisstid regeringen lägger det remitterade förslaget till grund för lagstiftning och därigenom i själva verket legitimerar GOTAmodellen. Föreningen anser vidare att om lagstiftning sker enligt det remitterade förslaget så kommer ett flertal andra koncerner av GOTA-typ att bildas. Föreningen erinrar också om att lagstiftning enligt betänkandets förslag skulle innebära ett outrett och snedvridande ingrepp i konkurrenssituationen på kreditmarknaden, sparbanker och föreningsbanker till nackdel eftersom dessa inte har möjlighet att skapa motsvarande koncernbildningar. 43

Föreningen vill i första hand förorda det ovan angivna alternativ som innebär att ingen särskild lagsuftning tillskapas. i avvaktan på kreditmarknadskommitténs slutbetänkande. Föreningen kan även acceptera en lagstiftning som enbart temporärt förbjuder koncernbildning av angivet slag.

Föreningen avstyrker bestämt att det remitterade förstaget läggs till

grund för lagstiftning.

1.6¶Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

Departementsförslaget är provisoriskt i avvaktan på resultatet av KMKSs betänkande. Det innebär att den s.k. GOTA-gruppen får legalt tullstånd tills vidare. SFF kan emellertid knappast tro annat än att ett provisoriskt

tillstånd av denna typ måste permanentas i någon form. Att i ett senare skede helt byta fot och därmed kullkasta verksamhetsförutsättningarna för

GOTA-gruppen lär knappast vara möjligt. Därmed har KMK knappast möjlighet att i denna del senare komma med förslag i överensstämmelse

med direktiven. Även en provisorisk lagstiftning i frågan torde således i

praktiken låsa handlingsmöjligheterna för framtiden.

Förslaget tar endast sikte på bankaktiebolag. Sparbanker och förenings-

banker kan inte nu få tillgång till en organisationslösning som möjligen kan

visa sig vara utomordentligt värdefull för de bankakticbolag som berörs. Detta kan i sig innebära konkurrensnackdelar.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till den synnerligen korta

remisstiden — som inte möjliggjort överväganden och intern förankring i erforderlig utsträckning — kan förbundet inte tillstyrka ens ett provisoriskt förslag om att bank skall kunna ingå i finansiella koncerner. Detta innebär

dock inte någon kritik mot den tekniska lösningen i förslaget.

1.7¶Styrelsen för Stockholms fondbörs

Den svenska kreditmarknaden har under de senaste åren förändrats radikalt. Det är viktigt att lagstiftningen inte förhindrar den kreativitet som utvecklar marknaden 1 positiv riktning. Den nu föreslagna lagstiftningen, som sammanhänger med GOÖTA-gruppens tillskapande, syftar till ett säkerställande av att verksamhet i sådana koncerner bedrivs under kontrollerbara former. Mot denna bakgrund finner börsstyrelsen — från de syn-

punkter styrelsen har att beakta — att den föreslagna provisoriska lagstiftningen kan godtas. Börsstyrelsen utgår från att de föreslagna bestämmel-

serna — som innehåller omfattande dispensmöjligheter för regeringen och vars materiella innehåll därför till alla delar inte kan överblickas — kommer att gälla endast under en begränsad tid i avvaktan på ställningstagande till kreditmarknadskommitténs slutbetänkande.

1.8¶Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO tillstyrker förslaget att en provisorisk lagstiftning för bankkoncerner

genomförs från den 1 juli 1987. Innehället i denna bör dock på väsentliga punkter gå längre än som föreslås i utredningen. Skälet härtill är att det 44

finns fler problem än de som just nu aktualiseras av planerna på att bilda en Prop. 1986/87: 148

finansiell holdingbolagskoncern, GOTA-gruppen. samtidigt som det kan förutses att kreditmarknadsutredningen och t.ex. ägareutredingen kommer att ta avse värd ytterligare tid i anspråk.

1.9¶Finansbolagens förening

Det ligger enligt föreningens mening ett visst värde i att organisationen på

kreditmarknaden inte ändras alltför abrupt och föreningen finner därför att

övervägande skäl talar för att en provisorisk lagstiftning trots allt genom-

förs. Denna bör utformas så att den skapar en rimlig grad av konkurrens-

neutralitet mellan den traditionella bankkoncernen och andra finansiella koncerner.

I det anförda ligger att det finns en möjlighet, som inte bara är teoretisk, att förutsättningarna för kreditinstituten inom kort kan komma att ändras

igen. nämligen som ett resultat av kreditmarknadskommitténs förslag. Det

är i princip otillfredsställande att man nu på ”offentligrättslig” väg bidrar till uppkomsten av en ordning vars framtid är oviss, även på ganska kort

sikt. Samtidigt innehåller det nu rådande systemet en del egendomligheter,

1. ex. de facto-förbudet för de bankägda finansbolagen att ge direktkrediter till privatpersoner (bortsett från kontokort). Ett par av dessa anomalier föreslås undanröjda genom den provisoriska lagstiftningen. Man har därigenom enligt föreningens uppfattning nätt en tillfredsställande balans mellan institutsgrupperna, och nägon omvälvning av kreditmarknaden i strukturell mening torde inte vara att vänta som en följd av förslagen i denna

promemoria. Skulle en framtida ordning innefatta ett förbud mot bank-

holdingbolag torde därför de negativa effekterna av en nu i hast genomförd lagstiftning bli begränsade.

1.10¶Kreditmarknadskommittén

I betänkandet påpekas att finansiella koncerner av den typ, som här diskuteras, förekommer utomlands. Organisationsformen kan innebära fördelar genom att resurser och specialistkompetens på kreditmarknadens olika delar sammanförs. Svenska finansinstitut skulle på detta sätt kunna

få en ökad konkurrenskraft inom såväl det traditionella bankområdet som

inom Övriga finansiella områden.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla att det förslag, som den håller på med att utarbeta. går ut på en sådan reformering av lagstiftningen om banker och dessas dotterföretag (bl.a. kreditmarknadsbolag) att de fördelar, som enligt promemorian kan uppnås i finansieHa koncerner, också skall kunna vinnas i traditionella bankkoncerner, d. v. s. koncerner där en bank är moderbolag. Bl. a. mot denna bakgrund får bedömas behovet framledes av finansiella holdingbolag. Kommituén vill å andra sidan framhålla att utgångspunkterna för fastställande av företagspolicy och

koncernstyrning kan bli annorlunda i en traditionell bankkoncern än i ett

finansiellt holdingbolag. När det gäller optimering av verksamheten kan således olika synsätt göra sig gällande i de skilda företagsformerna. Vid

valet av företagsform bör det mått av effektivitet, som man på ägarhåll Prop. 1986/87: 148

anser sig kunna uppnå i respektive företagsform, få vara avgörande. Samtidigt bör upprätthällas en strikt organisationsneutralitet, så tillvida att lagstiftningen inte får gynna den ena organisationsformen framför den andra. En annan bärande tanke bör vara att det svenska banksystemets soliditet inte får minska. Vid en internationell jämförelse framstår det svenska bankväsendets soliditet för närvarande inte som hög.

För att hindra en okontrollerad omstrukturering av kreditmarknaden, som i väsentliga avseenden kan komma att sätta banklagstiftningen ur spel. anser kommittén även för sin del att en provisorisk lagstiftning bör genomföras. Kommittén är beredd att godta att denna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag som framlagts i promemorian med vissa ändringar och tillägg.

1.11¶Försäkringsinspektionen

En utvecklig mot finansiella koncerner kan leda till en omfattande om-

strukturering av den svenska kreditmarknaden. Det är enligt inspektionens mening uppenbart att de problem som koncerner av ifrågavarande slag kan

ge upphov till mäste få sin lösning innan dessa former för finansiell verk-

samhet får allmän utbredning.

Inspektionen kan ansluta sig till vad som sägs 1 promemorian om behovet att nu införa en provisorisk lagstiftning innebärande att en bank får ingå i en koncern som dotterföretag endast om moderföretaget är en bank. Med hänsyn till att den nödvändiga belysningen av problematiken på området

kommer att lämnas av kreditmarknadskommittén senare i år ligger det

närmast till hands att den provisoriska lagstifningen får tull syfte att t.v. frysa de nuvarande förhållandena. Det skulle innebära att — i motsats till promemorieförslaget — något undantag från den nämnda regeln inte skulle få lämnas för nya koncerner och att provisoriska tillsyns- och kontrollregler av det slag som finns i promemorteförslaget skulle gälla för de koncerner som finns, när lagstiftningen träder i kraft.

1.12¶Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Då tiden blivit knapp har finansdepartementet i väntan på kreditmarknadskommitténs resultat föreslagit en provisorisk lagstiftning för finansiella koncerner. En provisorisk lagstiftning på detta område är dock inte tillfredsställande. TCO tillstyrker emeHertid att en provisorisk lagstiftning av föreslagen inriktning införs i väntan på kreditmarknadskommitténs förslag så att finansiella koncerner regleras i lag.

1.13¶Svenska arbetsgivareföreningen SAF och Sveriges Industriförbund

Vad som anförts i promemorian ger ej vid handen att läget skulle vara så allvarligt, att en provisorisk lagstiftning nu måste tillgripas. Organisationerna anser det principiellt betänkhgt att tillfälligt lagstifta i ett ämne som 46

inom kort skall bli föremål för lagstiftarens mera ingående överväganden. — Prop. 1986/87: 148

Vi kan inte se att några väsentliga olägenheter” skulle föranledas av att avvakta det slutliga kommittéförslaget. Det kan i stället befaras att de regler som nu kan komma att antas 1 all hast utan mera ingående överväganden på ett olyckligt sätt skulle föregripa det slutliga resultatet av kreditmarknadskommitténs arbete.

1.14¶Svenska revisorsamfundet (SRS)

Provisoriska lagstiftningsåtgärder bör enligt samfundets mening så långt som möjligt undvikas, inte minst för att göra lagstiftningen mer överskåd-

lig. En ytterligare anledning är att beredningen av lagstiftningsärendet av nödvändighet ofta måste ske med stor skyndsamhet vilket kan medföra att det i den praktiska tillämpningen kan komma att påvisas icke önskvärda följder av lagstiftningen som sedan inte åtgärdas. Detta är särskilt allvarligt då det inte är ovanligt att provisoriska lagstiftningsåtgärder förlängs eller permanentas. Om vissa förutsättningar är uppfyllda kan det i enstaka fall

dock vara motiverat att överväga en provisorisk lagstiftning. I det nu aktuella fallet med finansella koncerner med anknytning till bankverksamhet finner samfundet att starka skäl talar för någon typ av

reglering som säkerställer att de speciella skyddsintressena tillgodoses i bankverksamheten. Samtidigt planeras större strukturella förändringar på kreditmarknaden. Mot denna bakgrund och då frågeställningarna är omfattande samt fordrar ingående överväganden är samfundet berett tillstyrka

att provisoriska regler införs i avvaktan på ett ställningstagande med

anledning av kreditmarknadskommitténs förslag. Den provisoriska regleringen måste dock inskränkas ull att enbart omfatta de oundgängligen nödvändiga bestämmelserna. Samfundet är därför inte berett att nu tillstyrka en permanent reglering på grundval av övervägandena i betänkandet. Kreditmarknadskommitténs arbete bör i stället av vaktas.

1.15¶Svenska Fondhandlareföreningen

Såsom beskrivs i departementspromemorian har utvecklingen av kredit-

marknaden såväl i Sverige som utomlands medfört en ökad bredd i olika finansiella institut. Denna utveckling är, liksom 1 andra branscher inom

näringslivet, ett led i en effektivisering av verksamheten. Det är viktigt i all

verksamhet att sådan förnyelse fortlöpande kan ske, eftersom effektivise-

ring medför stora ekonomiska vinster, inte minst för de olika kreditinstitu-

tens kunder.

En lagstiftning om finansiella koncerner måste vara sådan at den inte

hindrar fortsatt utveckling bl. a. på basis av den internationella utvecklingen. Inget säger att just de ambitioner när det gäller sådana koncerners Organisation som framgår av promemorian kan eller bör vara bestämman-

de för framtiden. En eventuell lagstiftning mäste således ge utrymme för

fortsatt utveckling och effektivisering. Samtidigt bör dock givetvis en lagstiftning vara sådan att de skyddsintressen som rimligen bör beaktas också blir tillgodosedda. 47

Mot bakgrund av den allmänna uppfattning som framgår av inledningen Prop. 1986/87: 148 kan föreningen godta en provisorisk lagstiftning om finansiella koncerner.

2¶Huvudregeln och möjligheterna till dispens från denna

2.1¶Bankinspektionen

Av förarbetena framgår att regeringen förutsätts inte ge någon dispens från huvudregeln, om moderföretaget är ett industriföretag eller annat företag med en verksamhet som är oförenlig med bankverksamhet. Dispens, heter

det vidare, bör inte heller förekomma om det inom konernen ingår dotter-

företag eller finns intressen i företag med verksamheter som inte går att förena med en banks.

Bankinspekuonen delar uppfattningen att som en förutsättning för av-

steg från huvudregeln bör gälla att det i koncernen eller intresseföretag inte drivs verksamhet som inte gär att förena med en banks. För den ena av de aktuella koncernerna, Lundbergs, gäller att den med förslaget inte torde

kunna få dispens. Bankinspektionen läser emellertid förslaget så att det är möjligt för koncernen att få dispens under förutsättning att den under en övergångstid anpassar sin verksamhet. Inspektionen utgår från att övergångstidens längd fastställs så, att ställningstagande till en definitiv lagstift-

ning hinner göras innan övergångstiden gått ut.

2.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten ansluter sig till den föreslagna huvudregeln. Däremot anser hovrätten att den föreslagna möjligheten för regeringen att medge dispens är alltför långtgående. De kriterier som uppställs för att erhålla dispens från huvudregeln mäste till ledning för den sökande och av rättssäkerhetsskäl anges i lagtexten och inte enbart i motiven. Än mindre kan det vara rimligt att lägga viktiga principfrågor enbart i regeringens hand. Hovrätten har den uppfattningen att ett dylikt dispensförfarande överhuvud inte är förenligt med regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten.

Med hänsyn till att det här är fråga om en provisorisk lagstiftning är det

nödvändigt att belysa bl.a. huruvida lagstiftaren anser att en beviljad dispens skall vara tidsbegränsad, om den skall kunna sägas upp och i så fall

vilken uppsägningstid som skall gälla.

Hovrätten efterlyser vidare svar på frågan vilka följder den föreslagna

lagstiftningen får för redan bildade industriella och finansiella koncerner

vari bank ingår som dotterbolag. Detta är desto mera anmärkningsvärt som det redan finns en industriell koncernbildning av sådan typ och cen finansi-

ell koncern är under bildande. Av uttalanden i pressen framgår att kreditmarknadskommittén inte är främmande för att föreslå en retroaktiv lag-

stiftning. Detta belyser på ett oroväckande sätt vanskligheten av att tillgripå en provisorisk lagstiftning i nuvarande skede. 48

Reglerna i sin nuvarande utformning skulle i en koncern. i vilken bank ingår som dotterbolag, gälla moderbolaget och är alltså inte applicerbara

på de ”egentliga” ägarna. Fullmäktige utgår fran att de föreslagna bestämmelserna i I kap. 5§ bankakticbolagslagen implicerar en utvidgning av tillimpningsområdet till att även omfatta ägarna till moderbolaget i koncer-

nen i fråga.

Även om det i promemorian saknas en mer ingående bedömning av hur

längt gällande bestämmelser räcker för att tillgodose de skyddsimtressen

som finns att bevaka och de krav på konkurrensneutralitet som föreligger. finner fullmäktige det ändå upppenbart att den föreslagna lagstiftningen tillför så väsentliga element att den bör införas. Trots att förhållandena

inom cen finansiell koncern med bank eller banker som dotterbolag till följd av banklagstiftningens bestämmelser, som tidigare nämnts. avviker åtskilligt från förhållandena inom en vanlig koncern, måste det enligt fullmäktiges mening likväl anses vara en allvarlig brist att ett faktiskt inflytande

kan utövas av en koncernledning som inte själv är underkastad banklagstiftningens skyddsbestämmelser. Vidare är det en allvarlig brist att det allmänna inte kan inverka på koncernens sammansättning och att kraven på säkerhet och sundhet inte kan göras gällande inom koncernen i dess helhet.

Fullmäktige lägger således stor vikt vid att den föreslagna lagstiftningen, förutom att bättre tillgodose skyddsintressena, ger möjlighet att motverka uppkomsten av en hävstångseffekt genom upplåning i moderbolaget. Genom tillständsprövningen kan också verksamhetsregler utformas i nära överensstämmelse med dem som gäller för traditionella bankkoncerner.

2.4¶Svenska Bankföreningen

Fördelningen av ägandet i holdingbolaget. liksom i bank. är inte i detta sammanhang föremål för övervägande utan behandlas. som anförs i promemorian, av kredilmarknadskommittéen. Bankföreningen kan godta att

de berörda frågorna nu löses på detta sätt.

Förslaget att dispens inte skall få förekomma i fall där moderföretaget eller bankens systerföretag driver industriell verksamhet eller eljest bankfrämmande verksamhet synes rimligt. Nuvarande ägarförhållanden måste dock beaktas på så sätt att ingen akticägare till följd av lagstiftningen skall tvingas att gå ur ett dessförinnan befintligt engagemang genom att behöva realisera sin aktier. Det måste ligga i lagstiftarens och samhällets intresse att undvika en sådan tvångsrealisation av bankaktier.

En dispens skall enligt förslaget bygga på förekomsten av särskilda skäl. Det är av vikt att dispensgivningen inte blir diskretionär. Detta förutsätter

att innebörden av särskilda skäl beskrivs bättre än i avsnitt 9.2 i prome-

morian. Tillståndsregeln bör utformas på sådant sätt att organisatoriska förändringar är tillätna utom i fall då den enligt dispensmyndighetens objektiva bedömning kommer i strid med något av banklagstuftningen 49

4 Riksdagen 1986:87.1 saml. Nr 148

skyddat intresse. Nyttan av den ändrade organisationen mäste tillkomma Prop. 1986/87: 148 de berörda företagen och inte regeringen att bedöma.

2.5¶Svenska sparbanksföreningen

Enligt förslaget skall t.ex. GOÖTA-gruppen kunna medges dispens men cj t.ex. Lundberg-gruppen. Betänkandet innehåller inget som helst förslag om ägarbegränsning i vad avser aktierna i den finansiella koncernen. Detta innebär alltså att man i betänkandet kringgår en nyckelfråga. Följden blir alltså att regeringen med stöd av den föreslagna lagtexten ger klartecken till GOTA-gruppen, som inrymmer ett antal banker, utan några som helst ägarbegränsningar vad gäller aktierna i moderföretaget under det att kreditmarknadskommittén skall fortsätta att utreda frågan om ägarbegränsningar I bland annat bankaktiebolag. Konsekvensen härav kan bli att —

även om ägandet av aktierna i moderbolaget blir relativt spritt — inflytan-

det i holdingbolaget likväl koncentreras starkt till en eller ett fåtal ägare till

följd av att aktierna har olika röstvärde. I detta sammanhang bör erinras

om de regler som begränsar försäkringsbolags rätt att äga aktier i aktiebolag.

Föreningen vill vidare påpeka att promemorian inte innehåller något om

vem som är rätt sökande när fråga är om ansökan om att få dispens för att

bilda angiven finansiell koncern. Inte heller föreligger i stencilen några överväganden om eventuellt behov av straffsanktioner.

2.6¶Styrelsen för Stockholms fondbörs

Här hänvisas till vad som har anförts under avsnitt 1.7.

2.7¶Landsorganisationen i Sverige (LO)

Kort uttryckt kan hopläggningen till en koncern av olika finansrörelser inklusive egentlig bankverksamhet medföra att insider- och kontrollproblem i olika avseenden växer alltför starkt. Sammanblandning av känsliga funktioner bör undvikas, något som också förslagen i finansdepartementets utredning sökt tillgodose inom ramen för tillstånd till bankkoncerner.

Ovanstående synpunkter ger för LOs del tillräckliga skäl att avvisa en bankkoncern med bank som dotterbolag som en möjlighet. Banken bör integreras i moderbolaget (bank) till en juridisk enhet med en enda oktroj.

Behovet att i den finansiella sektorn av näringslivet hälla samman en kompetens för olika marknader och rörelsegrenar får förutsättas bli löst

genom samarbetsavtal, då koncernbildning inte skulle bli möjlig enligt den

uppläggning LO föreslagit. En sådan utväg pekar på att det svenska bankväsendet kan undgå konkurrensnackdelar i förhållande till länder, där

regleringen av bankernas verksamhet och ställning är mindre strikt. LO föreslär att den rösträtt som kan utövas på grundval av innehavda bankaktier ska begränsas kraftigt så att en maktkoncentration inom ägarkretsen för en bank minskas etter undviks. Av samma skäl bör röstning

p.g.a. fullmakt begränsas.

Med hänvisning till ovanstående punkter är:d&' i utredningen föreslagna Prop. 1986/87: 148 reglerna för andra koncernbolag än bank inte aktuella vad gäller moderbolaget i en bankkoncern. I övrigt bör'de enligt LOs uppfattning kunna tillämpas. :

2.8¶Finansbolagens förening

En huvudregel i förslaget är att en bank.måste var moderbolag i en koncern där en annan bank ingår som dotterbolag. Dispens skall inte kunna ges härifrån om moderföretaget är ett icke- finansiellt företag. t.ex. ett industriföretag. Föreningen ifrågasätter om en så kategorisk bestämmelse är välmotiverad. Lagstiftaren har redan satt åtskilliga medel i samhällets

händer när det gäller att kontrollera verksamheten imom en bank. Härtill

kommer att särskilda rösträttsregler begränsar enskilda storägares inflytande i bankerna. Det har inte visats, eHer ens gjorts gällande I promemorian att den nuvarande ordningen medfört negativa konsekvenser för de berörda bankerna. Med hänsyn till lagstiftningens provisoriska karaktär kan föreningen ändock godtaga förslaget men förutsätter att detta problem

ingående belyses I kreditmarknadskommitténs kommande betänkande.

2.9¶Kreditmarknadskommittén '

Vad gäller dispens enligt I kap. 4§ andra stycket bör denna utformas så, att den gäller intill dess att ny lagstiftning (med tillhörande övergångsbestämmelser) om finansiella holdingbolag träder i kraft. I det föreliggande lagförslaget finns inte nägra bestämmelser om ägarbegränsning i holdingbolag. Här förutsätts att de regler om ägarbegränsning i bank, som eventuellt kan komma att införas, skall få motsvarande giltighet i fråga om holdingbolag. Likaså kan en kommande permanent lagstiftning om hoildingbolag tänkas komma att avvika från den provisoriska lagstiftningen i något eller några väsentliga avseenden. Mot angiven bakgrund är det av vikt att den ovan föreslagna tidsbegränsningen införs I dispensen, så att de nya bestämmelserna inte får karaktären av ”retroaktiv lagstiftning”.

2.10¶Försäkringsinspektionen

Om — vilket kan vara befogat särkskilt om kreditmarknadskommitténs utredning bedöms bli fördröjd — en lösning enligt promemorieförslaget med dess dispensregel ändå väljs, är det nödvändigt att komplettera förslaget med regler för hanteringen av de fall som vid ikraftträdandet är i strid med det införda förbudet. En bank torde vidare ha begränsade möjligheter att förhindra att ett företag genom aktieförvärv eller på annat sätt får ett

sådant inflytande i banken att ett koncernförhållande uppstår. Avsikten

med bestämmelsen torde ej heller vara' att den föreslagna tillståndsplikten skall rikta sig mot banken utan mot det bolag som direkt eller indirekt genom ett dotterbolag avser att engagera sig i en bank i sådan omfattning att ett koncernförhållande uppstår med banken som dotterbolag eller dotterdotuerbolag. Några närmare bestämmeler om prövningsförfarandet ges

inte I promemorian. En möjlig lösning kan vara följunde. Det bolag som är moderbolag till en bank vid ikraftträdandet åläggs utt inom viss tid söka dispens för aktieinnhavet. Om så inte sker eller om en ansökan avslås bör finnas bestämmeler som öppnar möjlighet för åtgärder som tvingar fram on aktieförsäljning. Vidare bör aktieförvärv som sker i strid med det nya förbudet inte bh giltiga.

I promemorian berörs inte de tendenser till en utsuddning av gränserna mellan bankernas och försäkringsbolagens verksamhetsområden som utvecklats ganska längt i vissa andra länder och i viss mån även i Sverige. Ett inslag i denna utveckling är olika typer av samgående eller samordning av bankers och försäkringsbolags verksamhet. Inspektionen drar av den exemplifiering som ges i promemorian den slutsatsen, att avsikten är att gränsen mellan de båda områdena i vart fall t.v. skall upprätthållas. Det skulle alltsät. ex. innebära att ett försäkringsbolag inte skall få ingå som ett dotterbolag till ett holdingbolag vilket också är moderbolag till en bank. Inspektionen vill i sammanhanget erinra om att inget hindrar att ett försäk-

ringsbolag med nuvarande regler kan få en stark ställning i ett holdingbolag

som är moderföretag i en finansiell koncern. Om det finns aktier med

differentierad rösträtt i holdingbolaget kan nämligen ett försäkringsbolag

utan tillständsprövning förvärva drygt en tredjedel av aktiekapitalet inom den gällande ramen på fem procent av rösttalet.

2.11¶Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO vill understryka bankernas särställning som företag och att bankernas kunder, dvs bl. a. insättarna. är beroende av bankernas säkerhet och sunda utveckling på ett helt annat sätt än vad som kan sägas gälla kunder i andra företag. Detta gäller inte minst därför att insättarna anförtror bankerna medel utan nägon säkerhet.

Det är således av väsentlig betydelse att banker inte är underordnade annan verksamhet. I de fall regeringen enligt den föreslagna lagstiftningen skulle komma att ge tillstånd för finansiella koncerner att ha ett holdingbolag i toppen. måste speciella regler gälla för holdingbolagets ägarförhållanden och storleken på dess eget kapital. som överensstämmer med reglerna

för banker.

2.12¶Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund

Vilka åtgärder som får vidtas I en bank är noggrant reglerat. Eu kontroll-

system med övervakningsmyndighet är sedan länge inrättat. Denna ord-

ning gör redan i sig att bankverksamhet måste bedrivas under betryggande

former. Under sådana förhållanden anser vi det ej motiverat att utesluta vissa typer av företag som möjliga moderbolag i aktuella typer av kon-

cerner.

Enligt promemorian skall man genom en ny regel i första kapitlet bankaktiebolagslagen förbjuda vissa former av bankägande. Om avsikten där-

ägare i en tvångssituation och riskerar avsevärda förluster. En sådan Prop. 1986/87: 148

inskränkning av äganderätten vore oacceptabel.

I den föreslagna lagstiftningstekniken ingår vidare att regeringen skall

”om särskilda skäl föreligger” kunna dispensera från det förbjudna ägan-

det. Genom denna regel blir ägarna beroende av hur regeringen bedömer

deras ägande. Några särskilda normer för denna regeringens bedömning läggs inte fast. Från näringslivets sida mäste vi bestämt reagera mot varje tendens att göra ägandet av juridiska personer med uppgift att producera varor eller tjänster till en fråga för regeringens skönsmässiga avgörande. Vi

kan därför inte godta den föreslagna konstruktionen av lagstiftningen.

2.13¶Svenska revisorsamfundet (SRS)

Koncerndefinitionen tar endast sikte på klara koncernbildningar. dvs. sadana där moderföretag står i ett visst ägarförhållande till dotterföretaget

eller där företaget på annan grund här ett bestämmande inflytande över dotterföretaget och en betydande andel av resultatet av dess verksamhet. De särskilda koncernreglerna grundas på att koncernen består av juridiskt självständiga rättssubjekt men i verkligheten är en under enhetlig ledning stående ekonomisk enhet. Mot denna bakgrund har reglerna i första hand till syfte att skydda det bundna kapitalet i koncernbolagen och föreskriva

sådan redovisning att intressenterna får insyn i såväl hela koncernens som

de enskilda koncernbolagens verkliga ekonomiska ställning samt bolagens inbördes förhållande. Svftet med utredningsförslaget är emellertid ett an-

nät varför det måste ifrågasättas om denna definition i detta sammanhang

innebär en lämplig avgränsning mellan ”förbudsfallen” och andra fall där företag är nära associerade med varandra. Av särskilt intresse är här hur gemensamma dotterbolag (s. k. 50/50 bolag) skall behandlas.

2.14¶Svenska Fondhandlareföreningen

I promemorian nämns på sidan 4 exempel på redan befintliga koncernförhållanden. som icke skulle stä i överensstämmelse med den föreslagna lagstiftningen. Förslaget har icke behandlat om särskilda avvecklingsregler

så småningom även bör gälla för sådana koncerner som redan vid de

föreslagna lagändringarnas ikraftträdande existerar och vars verksamhet inte stär i överensstämmelse med de föreslagna förändringarna. Icke minst från konkurrensrättsliga synpunkter ter sig en sådan lagstiftning betänklig. De koncerner som redan finns kan därigenom komma att få konkurrensfördelar jämfört med sådana koncerner som bildas efter lagändringarnas ikraftträdande.

2.15¶Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR finner det tveksamt om begreppet moderföretag beskrivits på ett heltäckande sätt i de föreslagna reglerna i I kap. 4 och 5 §§ bankaktiebolagslagen. Det närmaste moderföretaget kan majoritetsägas av ett annat företag som i sin tur har ett moderföretag. För undvikande av att reglerna 'n a

kringgås bör reglerna utformas så att varje överordnat moderföretag inbe- Eripes.

Det kan också övervägas om begreppen koncern, moderföretag och dotterföretag behöver definieras. De i 1 kap. 3§ bankakticbolagslagen givna definitionerna täcker endast de fall då moderföretaget är ett bankaktiebolag. Det kan behöva anges att reglerna i 3 § om dessa begrepp skall ha

motsvarande tillämpning i 4 och 5 8§. Det kan vidare behöva övervägas om inte varje moderbolag som ej är bank generellt skulle förbjudas låna från dotterbolag som är bank eller annat finansiellt institut. Särskilt är detta påkallat med tanke på möjlighe-

ten att flera över varandra liggande moderföretag kan förekomma.

3¶Särskild reglering av koncernföretag

3.1¶Bankinspektionen

Bankinspektionen anser att det är viktigt att regeringen vid sin dispensprövning preciserar de förutsättningar som skall gälla för de olika koncernföretagen inom ramen för den hänvisning som görs i 5§ fösta stycket i förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen. Det kan ifrågasättas om inte den prövning regeringen skall göra skulle framgå tydligare om 5 § första stycket skrivs samman med 4 § andra stycket i förslaget. I sammanhanget noteras att de I förarbetena angivna förutsättningara, att koncernbidrag mellan de i koncernen ingående företagen får ges endast efter medgi-

vande av bankinspektionen och att krediter och andra medelsöverföringar

mellan företagen genast skall anmälas till bankinspektionen, går längre än vad som f.n. gäller enligt banklagen.

Det framgår av förarbetena att för de koncernföretag, för vilka gäller särskild lagstiftning, denna skall i första hand tillämpas. Det framgår också att främst finansbolagslagen enligt förslaget behöver utfyllas med tillämpning av banklagsbestämmelser med hänsyn till banknärheten. För moder-

företaget uttalas i förarbetena att det skall stå under tillsyn av bankinspek-

tionen och att regeringen skall äga rätt att utse offentliga styrelseledamöter i företaget och godkänna styrelseordförande i bolaget.

Enligt bankinspektionens uppfattning vore det värdefullt om i förarbe-

tena också görs vägledande uttalanden om vad som i nyssnämnda hänseende bör gälla även beträffande andra företag i koncernen.

3.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten anser det vara en riktig tanke att reglerna i banklagstiftningen i

betydande utsträckning tillämpas på övriga företag i koncernen. Hovrätten vill här till en början påpeka att bankrörelselagen ännu inte antagits av

riksdagen. varför man inte riktigt vet vad man nu uttalar sig om. Vilka regler som skall komma i tillämpning enligt förslaget är oklart, eftersom man bara använt uttrycket ”i tillämpliga delar” i lagtexten. Enligt hovrättens mening bör lagen här klarare ange färdriktningen.

Fullmäktige deltar uppfattningen att verksamhetsområdet för ifrägavarande koncerner begränsas på det sätt som framgår av 5 § första stycket. Fullmäktige vill härvid understryka angelägenheten att nämnda syften skall

näs. Endast koncerner med praktiskt taget uteslutande finansiell eller

därtill knuten verksamhet bör godkännas. Koncerner i vilka även industrieller handelsföretag ingår skall enligt fullmäktiges mening inte kunna beviljas undantag. Inte heller bör fastighetsbolag som ingår i en finansiell

koncern få inneha andra fastigheter än sådana som behövs för koncernbo-

lagens egen verksamhet.

Hlikhet med vad som gäller för banker i traditionella koncerner förutsätter fullmäktige att moderbolaget i annan koncern vari bank ingår måste

begära tillstånd för varje förvärv eller avyttring av aktier och för varje

Det kan ifrågasättas om moderbolaget skall kunna bedriva annan verksamhet än att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag. Det ligger nära till hands att tänka sig att moderbolaget svarar för I varje fall en del av den upplåning som behövs i finansrörelsen. Möjligheter föreligger då att moderbolaget antingen slussar dessa medel vidare till sina dotterbolag eller lånar ut dem till andra låntagare.

Moderbolagets upp- och utläning aktualiserar en fråga som inte berörts i promemorian, nämligen den kreditpolitiska lagstiftningens tillämplighet på

den nya formen av finansiell koncern. Moderbolagets verksamhet innefat-

tas normalt inte i lagen om kreditpolitiska medel. Detta innebär att effekten av exempelvis en utlåningsreglering skulle kunna urvattnas genom att moderföretaget övertog utlåning som annars skulle företas i dotterbolagens finansrörelse.

Den enklaste lösningen för att förhindra sådana effekter torde vara att i tillståndet föreskriva att moderbolaget inte får ge kredit, utöver vad som behövs i förvaltningsverksamheten,. till annan läntagare än dotterbolag. Eventuellt bör den kompletteringen göras att dotterbolagen som driver finansrörelse skall tillhöra nägon av följande kategorier: bank, finansbolag. kreditaktiebolag eller fondkommissionär.

3.4¶Svenska Bankföreningen

Enligt I kap. 5 § första stycket i förslaget till ändring i den nya bankaktiebolagslagen blir ett antal bestämmelser i bankrörelselagen automatiskt tillämpliga på alla företagen i koncernen. Även andra bestämmelser om

banks rörelse och ledning blir genom denna lagtekniska lösning direkt ullämpliga. Samtidigt sägs emellertid I promemorian (s 30) att regeringen i beslutet om undantag, ”i samband med dispens” för finansiell koncern, bör ges rätt att avgöra i vilken omfattning de nämnda bestämmelserna skall

träffa de övriga koncernföretagen (dvs. dem som inte är bank). Detta är en onödig dubbel reglering, eftersom enligt lagtexten bestämmelserna blir direkt tillämpliga och alltså skall efterlevas av alla koncernföretagen under 55

bankinspektionens tillsyn. Regeringsavgöranden på detta område kan dessutom komma i strid med riksdagens normgivningsmakt.

3.5¶Svenska sparbanksföreningen

Den s.k. sambandsparagrafen i fondkommissionslagen har enligt betänkandet utgjort förebild tll följande regel. Om en bank ingår i en koncern där moderföretaget inte är bank skall bestämmelserna i bankrörelselagen om bankrörelse och om tillsynen av bank samt bestämmelserna om banks ledning i tillämpliga delar gälla företagen I koncernen. Vidare skall enligt förslaget begränsningarna i fråga om banks rörelse avse företagen gemensamt. Det bör påpekas att betänkandet inte föreslår en sambandsregel som tar sikte på samband mellan moderföretaget och annat företag utom koncernen. Skulle ägarna av eller de som leder GOTA-gruppen leda annat företag utanför koncernen, t. ex. ett finansbolag, skulle olika regler gälla för finansbolaget i koncernen och för finansbolaget utanför koncernen, dvs. i s.k. oäkta koncerner. De av samma personer direkt och indirekt

ägda finansbolagen är alltså underkastade delvis olika regler.

3.6¶Finansbolagens förening

I promemorian föreslås att några av de grundläggande banklagsbestämmelserna skall tillämpas på bolagen i en finansiell koncern, d. v. s en koncern med ett holdingbolag som moderbolag. Föreningen ansluter sig till förslaget även i dessa delar. Ett led i förslaget är att ett dotterbolag i en finansiell

koncern inte skall få driva annan verksamhet än sådan som är tillåten för ett bankägt finansbolag. I detta sammanhang vill föreningen dock uttrycka

förhoppningen att det för de bankägda finansbolagen gällande förbudet mot förvärv av placeringsaktier eller fastigheter kommer att omprövas av kreditmarknadskommittén. I en framtida lagstiftning bör sålunda möjligheter öppnas för banker och finansbolag att medverka vid t. ex. leasing av fast egendom. Sverige är ganska ensamt om att upprätthålla ett förbud på

detta område.

3.7¶Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

TCO vill understryka vikten av att samhällets insyn i de finansiella koncer-

nerna säkerställs. Offentlig styrelserepresentation måste därför bli regel i

holdingbolag i finansiella koncerner, vilka inrymmer banker som dotterbo-

lag. Bankinspektionens roll och möjlighet att agera är också av stor bety-

delse, t.ex. vad gäller frågan om koncernbidrag i en finansiell koncern. TCO tillstyrker föreliggande förslag härvid.

Utöver den föreslagna offentliga representationen vill TCO påpeka svå-

righeten för de anställda att få information och överblick i koncerner. De

fackliga organisationerna inom koncernen måste förutom representation i

de ingående företagen också garanteras representation i moderbolaget.

Det sägs vidare i promemorian att regeringen bör ges rätt att avgöra i vilken omfattning de nämnda reglerna skall träffa de övriga koncernföretagen fs. 30 fjärde stycket). Lagtekniskt ställer vi oss tveksamma till lokutionen ”tillämpliga delar”. Vi hänvisar här till regeringsrådet Petréns resonemang i lagrådets yttrande över förslag till ny fondkommissions- och börslagstiftning (prop 1978/79:9 s. 267 f).

4¶Kapitaltäckningsbestämmelsen

4.1¶Bankinspektionen

Enligt bankinspektionens uppfattning är det angeläget med en sådan regel som föreslås i 5 § andra stycket. Det är dock tveksamt om den, i vart fall under den provisoriska lagstftningens giltighetstid, bör vara förenad med möjlighet till undantag.

4.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Den föreslagna kapitaltäckningsregeln skiljer sig från den som enligt 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse f.n. gäller för bankaktiebolag. Hovrätten efterlyser en motivering till skillnaden. Hovrätten har, på skäl som man har redovisat tidigare, invändningar mot den för regeringen föreslagna

möjligheten att medge undantag från kapitaltäckningsregeln. Någon moti-

vering till varför man stannat för 75 47: har ej lämnats I promemorian. I brist

på närmare utredning anser hovrätten sig ej kunna ta ställning till den

föreslagna regeln om kapitaltäckning.

4.3¶Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige anser att en regel är ett nödvändigt inslag och tillstyrker att en sådan införes. Enligt fullmäktiges mening kan emellertid ifrågasättas om den föreslagna regeln och dess tänkta tillämpning på några punkter är

tillräckligt långtgående. För det första noterar fullmäktige att det är det i moderbolaget upptagna

bokförda värdet av dotterbolagens aktier som skall vara bestämmande för

det egna kapitalets storlek. Fullmäktige förutsätter därvid att det bokförda

värdet svarar mot anskaffningskostnaderna för aktierna i fråga och att det

inte genom nedskrivningar kan reduceras kraftigt i efterhand.

För det andra ställs inga krav på eget kapital utöver det bokförda värdet

av dotterbolagens aktier. Eventuella andra tillgångar bör kanske också bli föremål för kapitaltäckning. Detta framstår enligt fullmäktiges mening som

nödvändigt om holdingbolaget skulle tillåtas bedriva utlåning till låntagare utanför koncernen. Dessutom kan kapitaltäckning behöva krävas för heleHer delägda bolag som inte driver bankverksamhet. Fullmäktige utgår

en av koncernbildningen.

För det tredje, slutligen, fär även beträffande det föreslagna, lagstadgade kravet på kapitaltäckning regeringen eller, efter regeringens bemyndi-

gande, bankinspektionen medge undantag om särskilda skäl föreligger. I

promemorian anges utan närmare diskussion att kravet på eget kapital i

moderbolaget bör kunna sänkas efter en företagsekonomisk bedömning,

dock högst ned till 75 procent av det bokförda värdet av dotterbolagens aktier. Fullmäktige ställer sig frågande inför innebörden av en företagsekonomisk bedömning. I den praktiska tillämpningen torde resultatet bli att 75 procents kapitaltäckning blir regel snarare än undantag. Fullmäktige har svårt att finna motiv för en sänkning av kravet på eget kapital på angivna grunder.

Fullmäktige berör i detta sammanhang också frågan om aktiekapitalets fördelning på aktier med olika röstetal. Enligt planerna för holdingbolaget i GOTA-gruppen, som det framgår av betänkandet, skulle SPP och försäkringsbolaget Wasa äga 20-25 96 av aktiekapitalet. Med hänsyn till att för försäkringsbolag gäller en övre gräns för aktieinnehav i ett och samma

bolag på 5 £2 av röstetalet i bolaget i fråga, mäste såvitt fullmäktige förstår,

planerna implicera antingen att SPP och Wasa skulle få dispens från angivna regel eller att holdingbolaget utger aktier med olika röstetal.

Försäkringsinspektionen har såvitt fullmäktige har sig bekant inte tidigare givit dispens för förvärv av aktier I bolag av liknande slag. Om lösningen

skall sökas genom att bolaget emitterar aktier med olika röstetal bör lämpligheten härav beaktas i samband med regeringens tillständsprövning.

4.4¶Svenska Bankföreningen

Kapitaltäckning har, som den hittills har fungerat, varit ett viktigt medel att tillförsäkra ekonomiskt skydd i bankverksamheten. särskilt för bankens insättare. Den har utgjort den yttersta garantin för att bankens verksamhet

baseras på ett tillräckhgt kapital.

Med den förslagna regeln blir kapitalkravet för moderbolaget högre än

det som gäller för bankerna. Med hänsyn till intresset av konkurrens på

lika villkor bör enligt bankföreningens mening kapitalkravet såvitt möjligt vara detsamma, oavsett om moderföretaget i en finansicH koncern är bank eller holdingbolag.

Enligt bankföreningen bör likställigheten med bank leda till att inte bara

eget kapital utan även förlagslån inräknas i kapitalbasen för holdingbolaget. Eftersom reserveringar såsom i bank inte kan förekomma i holdingbolaget. blir likväl kapitalbasen där mindre, uppskattningsvis två tredjedelar av banks. På grund härav och med hänsyn ull vad som nyss anförts om

skyddsintressenas tillgodoseende, bör kapitaltäckningsgraden bestämmas

till två tredjedelar av det bokförda värdet av moderbolagets aktier eller

andelar i dotterföretagen med undantag för de kreditaktiebolag som anges i promemorian.

Om förslaget i betänkandet trots SFFs synpunkter leder till lagstiftning vill SFF dock reservera sig på följande punkt.

Förslaget om att kravet på eget kapital i moderföretaget skall kunna sänkas — efter beslut av regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen — dock högst i sådan omfattning att 75 procent av det bokförda värdet av dotterföretagens aktier eller andelar motsvaras av eget kapital i moderföretaget. SFF kan inte finna att en sådan lättnad i kapitalkravet för moderföretaget är tillfredsställande gentemot övriga bankinstitut. om holdingbolaget på detta sätt delvis skulle kunna lånefinansiera verksamheten.

4.6¶Styrelsen för Stockholms fondbörs

I en skiljaktig mening till börsstyrelsens yttrande har två ledamöter av styrelsen anfört att det inte är nödvändigt med en I förväg fastställd nedre gräns för dispens från kapitaltäckningskravet.

4.7¶Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR ifrågasätter om det inte borde intagas en bestämmelse i lagtexten att

sädan dispens, som föreslås beträffande kapitaläckningskravet, medför

förbud att finansiera vad som fattas i eget kapital genom lån från dotterföretag. En finansiell koncern skulle utan en sådan bestämmelse kunna till

viss del finansiera sin egen uppbyggnad och eventuella utvidgning med

insättarnas medel.

4.8¶Kreditmarknadskommittén

Enligt kommitténs mening är det ytterst betydelsefullt att kapitaltäckningen i det svenska banksystemet inte minskas. Kapitaltäckningskravet i en finansiell koncern av holdingmodell bör således inte vara lägre än i en nuvarande bankkoncern. Från denna utgångspunkt är den i 1 kap. 5§ andra stycket föreslagna huvudregeln tillfredsställande. Däremot anser sig kommittén inte kunna godta den i I kap. 5 § fjärde stycket intagna bestämmelsen, såvitt den avser rätt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att medge undantag från huvudregeln, om särskilda skäl föreligger.

Kommittén vill för sin del bestämt motsätta sig att någon slags företagsekonomisk bedömning av moderföretaget läggs till grund för ett undantag från huvudregeln. Någon bedömning av koncernens ekonomiska ställning eller vinstutveckling får. enligt kommitténs uppfattning. aldrig läggas till grund för en nedsättning av kapitaltäckningskravet. Detta krav har uppställts för att garantera att de olika skyddsintressena tillgodoses och får i detta sammanhang betraktas som oeftergivligt. Vidare bör eftersträvas en

lagstiftning, som så långt möjligt direkt i lagen preciserar kapitalkravet. En

diskretionär prövning från myndighets sida bör i princip undvikas.

mera ingående analysera och överväga kapitaltäckningskravet, såvitt avser finansiella koncerner av här avsett slag. Konsekvenserna ur kapitaltäckningssynpunkt är svåra att överblicka, särskilt som bildandet av en holdingkoncern kan innefatta en lång rad av komplicerade transaktioner. Enligt kommitténs mening är det dock av största vikt att de kapitaltäckningsbestämmelser som gäller för bankkoncerner av traditionellt slag ock-

så tillgodoses vid bildandet av holdingkoncerner.

4.9¶Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Futredningsförslaget (1:5 andra stycket) avses med eget kapital aktickapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Denna definition av eget kapital överensstämmer inte med den gängse använda terminologin och heller inte med definitionen i 4 kap 78 förslaget till bankrörelselag. Mot denna bakgrund och då utredningens förslag till definition inte är hehtäckande genom att hänsyn inte tas till balanserad förlust avstyrks att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Enligt samfundets mening måste en balanserad förlust minska det egna

kapitalet som kapitaltäckning. Vidare skapar den valda terminologin viss

osäkerhet om tidpunkten för beräkning av det egna kapitalet för kapitaltäckningsändamål. Samfundet föreslär att bestämmelsen omarbetas.

4.10¶Svenska Fondhandlareföreningen

Enligt förslaget måste moderföretaget ha fullständig kapitaltäckning för sitt

innehav av akuer och andelar i andra koncernföretag. Moderföretaget får

därvid inte som eget kapital räkna in förlagslån eller reserveringar såsom

får ske vid beräkning av kapitalbasen enligt nu gällande banklagstiftning. Kapitaltäckningskraven blir således högre än vad som idag gäller för bank.

De olika skyddsreglerna i den nuvarande banklagstiftningen syftar främst till att skydda insättarnas medel. I första hand sker detta genom att

bankens placeringar skall stå i viss relation till bankens egna kapital.

Närmare regler härom finns i 57 § lag (1955:183) om bankrörelse (jfr prop 1986/87:12. Band 1, s. 230 n). För att undvika kringgående av dessa regler

stadgas i 57 § femte stycket att vid beräkningen av det egna kapitalet skall vanligtvis frånräknas vad banken såsom aktickapital elter i annan form tillskjutil annat företag som driver någon form av bankverksamhet. Denna

senare hjälpregel har den materiella innebörden att bankens upplåningska-

pacitet genom ett ”ask-i-ask-förfarande” inte skall kunna göras större.

I moderföretag som ej är bank får enligt gällande lag liksom enligt promemorian upplåning ej ske från allmänheten på konto. Därmed saknas

behov av sådan upplåningsbegränsning som huvudregeln stadgar. Därav

följer att någon hjälpregel av föreslagen art ej heller erfordras.

Om en kapitaltäckningsregel likväl skulle införas, bör den i sådant fall utformas med förebild av det regelsystem som idag gäller såsom huvudregel för bankernas och andra kreditinstituts kapitaltäckning. I denna del hänvisas till Svenska Bankföreningens remissyttrande. 60

5¶Förbudet för vissa rättssubjekt att förvärva aktier i moderföretaget

5.1¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Med hänsyn till vad som i promemorian anförts under ”ikraftträdande och övergångsbestämmelser” utgår hovrätten från att den föreslagna lagstiftningen inte skall gälla för redan bildade koncerner och för de i koncernen

ingående moderbolag som redan nu har ett visst utländskt ägande. Hovrät-

ten ifrågasätter om man övervägt de konkurrensrättsliga synpunkter som uppkommer med den nu föreslagna lagstiftningen. I promemorian har det

finansiella området betecknats som ett område präglat av ökad internationalisering. Kreditmarknadskommittén torde ingående analysera utländsk medborgares rätt att indirekt bli ägare av aktier i bank. finansbolag och

fondkommissionsbolag. varför ytterhgare skäl att avvakta kommitténs arbete föreligger.

5.2¶Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige föreslår ett språkligt förtydligande så att det ordentligt framgår att förbudet gäller förvärv av aktier 1 moderföretaget.

6¶Dispensmöjligheter

6.1¶Bankinspektionen

Rent principiellt anser bankinspektionen det tveksamt om bankinspektionen skall kunna medge dispens från de villkor som regeringen ställt vid sitt beslut om dispens. Den som medger undantag från villkoren bör vara densamma som ställt villkoren. Med hänsyn till att fråga är om provisorisk lagsuftning under en relativt kort tid anser sig bankinspektionen kunna

acceptera förslaget även i denna del. Bankinspektionen utgår från att

möjligheten, om den delegeras ull verket. kommer att kunna bli aktuell beträffande nytillkommande företag t en koncern.

6.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Enligt 5§ fjärde stycket far regeringen ”om särskilda skäl föreligger” medge undantag fran första stycket. Hovrätten vill här fästa uppmärksamheten på lösligheten i heta lackonstruktionen. För dispens enligt 48 andra stycket krävs också att det skall föreligga särskilda skäl. Här bygger man

alltså på med ytterligare ett sådant rekvisit. En sådan lagstiftning kan inte accepteras.

Vad som är än värre är emellertid att enligt fjärde stycket i 5§ rätten till dispens i viktiga frågor, vilka är av sådan natur att de rätteligen bör regleras i lagen, delegeras till bankinspektionen. En sådan delegation av normgivningsmakten strider enligt hovrättens mening mot regeringsfor-

men. 61

7¶Särskilda regler om koncernbidrag Prop. 1986/87: 148

7.1¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Ett förbud mot koncernbidrag mellan de i koncernen ingående företagen bör lagtekniskt komma till uttryck i lagtext och kompletteras med en bestämmelse som sanktionerar en överträdelse av förbudet. Hovrätten efterlyser även en precisering av de kriterier efter vilka bankinspektionen skall göra sin bedömning för att medge ett koncernbidrag.

7.2¶Svenska Bankföreningen

Oavsett i vilken legal form koncernbidragsfrågan löses, har dock inte anförts några egentliga skäl varför det skall krävas strängare regler för en finansiell koncern än för en bankkoncern när det gäller koncernbidrag.

De regler som redan finns om kapitaltäckning, kreditgivning och tillsyn för de enskilda bolagen 1 koncernen bör tillsammans med den särskilda regleringen av moderbolaget tillgodose att verksamheten drivs i sunda och kontrolleraara former och att insättarskyddet i bank tillgodoses. Att därut-

över skärpa kravet för en finansiell koncern när det gäller koncernbidrag

torde innebära ett inte nödvändigt avsteg från principen om konkurrens-

neutralitet.

7.3¶Kreditmarknadskommittén

I promemorian föreslås att koncernbidrag mellan moder- och dotterbolag i en koncern skall få ske endast efter medgivande av bankinspektionen. Kommittén tillstyrker detta förslag. Samtidigt vill dock kommittén påpeka att de bestämmelser i bankrörelselagen, tll vilka hänvisas i I kap 538

lagförslaget, inte innehåller några bestämmelser om koncernbidrag. Av

denna anledning bör lagförslaget kompletteras med en regel. som uttryckligen säger att koncernbidrag kräver bankinspektionens samtycke. Det synes inte tillfredsställande att inspektionen som stöd för en vägran endast kan åberopa de generella sundhetsbestämmelserna i bankrörelselagen.

8¶Övergångsbestämmelser

8.1¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Enligt promemorian är några särskilda övergångsbestämmelser ej nödvändiga. Detta förutsätter enligt hovrättens mening att den föreslagna lagstiftningen inte skall gälla redan bildade koncerner. I sådant fall är nämligen övergångsbestämmelser oundvikliga. Hovrätten anser emellertid att lagen under alla omständigheter bör kompletteras med övergångsbestämmelser.

Som anges i promemorian finns redan på den svenska marknaden ett par finansiella koncerner i vilka bank ingår som dotterbolag. I dessa koncerner återfinns börsnoterade bolag och börsstyrelsen förutsätter att de föreslagnå reglerna tillämpas så att berörda bolag bereds möjlighet att under rimlig övergängstid anpassa sig till de nya förhällandena.

8.3¶Landsorganisationen i Sverige (LO)

Den provisoriska lagstiftningen mäste också ange hur redan uppkomna

koncerner med bank som dotterbolag kan avvecklas.

8.4¶Svenska Fondhandlareföreningen

Vi utgår från att de föreslagna lagändringarna icke skall gälla för koncerner, som finns vid lagens ikraftträdande. I annat fall krävs övergångsbestämmeler. För det fall där t.ex. aktier i moderföretaget ägs av utlänning, torde i annat fall särskilda regler behöva införas om expropriation m.m. Sådana överväganden kan även komma att bli nödvändiga för koncerner, som bildas efter lagändringarnas genomförande. Eftersom här är fråga om inskränkningar i äganderätten, finner föreningen det vara otillfredsställande att frågorna inte närmare har behandlats i promemorian. En genom lagstiftningen påtvingad försäljning av utlandsägda aktier skulle

med stor sannolikhet komma att utsätta Sverige för skarp internationell

kritik. Denna frågeställning har överhuvudtaget inte beaktats i promemorian.

I den provisoriska lagstiftningen måste anges hur redan uppkomna koncerner med bank som dotterbolag kan avvecklas.

9 Fondkommissionsrörelse i särskilt bolag

9.1¶Bankinspektionen

Vad beträffar möjligheten för bank att driva fondkommissionsrörelse i bolag har inspektionen, eftersom den ena aktuella Koncernen innehåller fondkommissionsbolag, förståelse för ställningstagandet i betänkandet. Bankinspektionen vill alltså inte motsätta sig att bank redan nu får möjlighet att i särskilt helägt fondkommissionsbolag bedriva fondkommissionsrörelse.

Bankinspektionen anser det emellertid nödvändigt med en mycket klar precisering av vilken fondkommissionsverksamhet som skall ligga i banken och vilken som skall ligga 1 fondkommissionsbolag. Det bör inte ifragakomma att bygga upp två parallella verksamheter. 1 tillståndsärendet bör banken redovisa vilka delar av verksamheten som skall bedrivas i

bolaget och vilka som skall bedrivas i banken. Vidare bör uppdelningen av

handelslagret preciseras. Vill banken/bolaget ändra förutsättningarna bör en ny prövning företas av tillståndet att inneha aktierna i bolaget.

Hovrätten har inte något att invända mot förslaget i betänkandet.

9.3¶Fullmäktige i Sveriges riksbank

Mot den bakgrund som är angiven i betänkandet tillstyrker fullmäktige förslaget. Tanken är enligt betänkandet att dela upp verksamheten så, att

institutionshandeln äger rum i fondkommissionsbolaget och att bankerna

skall betjäna privatkunder. Man bör dock inte på förhand binda utvecklingen vid en bestämd arbetsfördelning. I stället bör de olika koncernerna ha frihet att själva bestämma om detta.

En fråga som mäste lösas när banker och fondkommissionsbolag skall

ullhöra samma koncern är, hur stort handelslager i aktier som skall få finnas I koncernen. Förslaget innebär. att i en koncern med en bank och ett

fondkommissionsbolag lagren skall sammanräknas och få uppgå till det nu

föreskrivna maximibeloppet 50 milj. kr. Finns två banker, skall dock maximibeloppet enligt förslaget bli 100 milj. kr. Av promemorian framgår, alt man är medveten om att invändningar kan riktas mot förslaget men man anser, att ändring bör ske först I samband med att reglerna om aktielager

revideras i framtiden.

Enligt fullmäktiges mening synes dock invändningarna mot förslaget så allvarliga, att en annan provisorisk lösning bör övervägas. Det kan påpekas, alt de nuvarande reglerna innebär en konkurrensnackdel för de större bankerna och fondkommissionsbolagen. Förslaget skulle öka dessa nackdelar genom att exempelvis GOTA-koncernen skulle kunna ha ett sammanlagt handelslager av 100 milj. kr., medan de tre största bankerna alltjämt skulle ligga vid en maximigräns av 50 milj. kr. En lämpligare provisorisk lösning skulle kunna vara att höja maximibeloppet till 100 milj. kr. och att i en koncern låta detta belopp gälla koncernen i dess helhet, alltså även om däri ingar mer än en bank.

9.4¶Svenska Bankföreningen

Bankföreningen ser inga större problem med ett genomförande av försla-

get. Kreditmarknadskommittén måste dock i samband med sin genomgång

av fondkommissionsverksamheten ta upp frågan om t ex handelslagret och

hur storleken därav skall bestämmas. I avvaktan på en sådan översyn bör promemoricförslaget genomföras med de etfektivitetsvinster det redan nu kan medföra.

Uttalanden på s 36 i betänkandet, att dotterbolag som driver fondkommissionsrörelse bör vara av banken helägt, liksom lagtexten 1 37§ fondkommissionslagen, ger närmast vid handen att fondkommissionsbolag inte kan vara systerbolag till bank i en finansiell koncern. Vad som sägs nederst

på s 37 om begränsning av handelslager av aktier i sådan koncern tyder

däremot på att systerboltag är möjligt. Det bör klargöras att så är fallet. 64

9.5¶Svenska sparbanksföreningen Prop. 1986/87: 148

Föreningen har inte något att erinra mot förslaget.

9.6¶Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstvrelsen tillstyrker förslaget.

9.7¶Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO instämmer i förslaget att en bank bör ges möjlighet att driva fondkommissionsrörelse i särskilt bolag.

9.8¶Kreditmarknadskommittén

Frågan har redan behandiats av kreditmarknadskommittén. Kommittén har därvid fattat ett preliminärt beslut om att föreslå en sådan rätt för bank. Bland annat med hänsyn härtill tillstyrker kommittén betänkandets förslag i denna del, liksom de förordade bestämmelserna om begränsning och

fördelning av handelslager.

9.9¶Försäkringsinspektionen

Promemorian innehåller vidare förslag om att en bank skall få möjlighet att driva fondkommissionsrörelse även i ett dotterbolag. Slutligen föreslås att den i praxis upprätthällna principen om att en bank skall hålla all central bankverksamhet i banken — och således inte flytta ut denna i ett dotterbolag — skall överges. Inspektionen har 1 princip inga erinrinar mot dessa förslag. Det är dock att beklaga att dessa ändringar av sedan länge iakttagna principer sker innan en fullständig belysning av konsekvenserna har gjorts av kreditmarknadskommittén i samband med att kommittén gör sin totala genomgång av kreditinstitutens verksamhet.

9.10¶Svenska Fondhandlareföreningen

I promemorian sägs på sidan 36 att bank bör ha möjlighet att driva fondkommissionsrörelse både i banken och i särskilt dotterbolag. Förslaget, som synes innebära praktiska fördelar för bankernas fondkommissionsverksamheter, tillstyrks i denna del under förutsättning att endast en för banken och fondkommissionsbolaget gemensam börsrepresentation ut- Övas.

Som anges i promemorian på sidan 37 finns det skäl för att höja det

maximala handelslagret för större banker och fondkommissionsbolag. Vi utgår dock ifrån att kreditmarknadskommittén i samband med sin genomgäng av fondkommissionsverksamheten tar upp denna fråga och därvid

anger hur storleken på handelstlagret skall bestämmas. I avvaktan på

kreditmarknadskommitténs förslag bör promemorieförslaget genomföras med de effektivitetsvinster som de redan nu kan medföra.

S Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 148

Skrivningar på sidan 36 i promemorian att dotterbolag som driver fondkommissionsrörelse bör vara av banken helägt, ger närmast vid handen att fondkommissionsbolag inte kan vara systerbolag till banken i en finansiell koncern. Vad som sägs på sidan 37 i promemorian om begränsning av

handelslager av aktier i en sådan finansiell koncern tyder dock däremot på

att systerbolag skulle kunna vara tillåtna. Ett klarläggande är här på sin plats.

10¶Rätten för en bank att förlägga andra verksamhetsgrenar i dotterbolag.

10.1¶Bankinspektionen

I betänkandet uttalas att principen, att central bankverksamhet skall hållas

inom banken, inte längre fyller någon funktion. Bankinspektionen är inte

nu beredd att ansluta sig till ett så vittgående uttalande. Något ställningsta-

gande av detta slag bör enligt bankinspektionen inte göras i samband med

den provisoriska lagstiftningen. Följaktligen bör någon ändring i praxis vad gäller fördelningen av konsumentkrediter mellan en bank och dess finans-

bolag inte göras nu. Problemet med Gotakoncernens finansbolag för finanskreditgivning bör tills vidare kunna lösas i samband med en kommande dispens, varvid verksamheten i bolagen i perspektivet konkurrens-

neutralitet bör begränsas till nuvarande kreditvolym.

10.2¶Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten har inte något att invända mot förslaget.

10.3¶Fullmäktige i Sveriges riksbank

I nuvarande situation med den avreglering som ägt rum på kreditmarknaden föreligger från riksbankens utgångspunkter inget hinder för att ovannämnda inskränkningar i de bankägda finansbolagens verksamhetsområde slopas. Fullmäktige vill dock erinra om att kreditmarknadskommitténs överväganden kan komma att påverka även dessa bolags rörelseregler.

10.4¶Svenska Bankföreningen

Det är även i fråga om annan verksamhet än fondkommissionsrörelse viktigt att verksamheten fär organisatoriskt förläggas hos bank resp. i dotterbolag på ett sätt som främjar effektiviteten till gagn såväl för de

berörda företagen som — till följd därav — för deras kunder. Lagstiftaren bör endast lägga sådana begränsningar i organisationsvalet som betingas

av de skyddsintressen som bör upprätthållas. Mot angiven bakgrund — och för att tillgodose oavvisliga krav på kon-

kurrensneutralitet — anser bankföreningen det angeläget med de lättnader 66

organisationen av bankverksamheten.

10.5¶Svenska sparbanksföreningen

Föreningen noterar med förvåning förslaget i promemorian, eftersom denna fråga utgör en grundläggande och integrerande del av kreditmarknads-

kommitténs arbete som inte kan brytas ut ur sitt sammanhang. I promemorian föreslås inte någon lagregel på denna punkt utan den angivna principen föreslås avskaffad genom motivuttalande. Bank skall således få

förlägga konsumentfinansiering i dotterbolag. Föreningen anser av samma skäl som angetts ovan att inte heller den specifika frågan om konsumentfinansiering bör brytas ut ur sitt sammanhang. Anser regeringen likväl att angiven princip skall avskaffas anser föreningen att det är viktigt att den angivna förändringen skall uttryckas i lagtext och inte ske motivledes.

10.6¶Styrelsen för Stockholms fondbörs

Ändras bankinspektionens praxis i enlighet med förslaget, får de bankägda

finansbolagen möjlighet att på lika villkor konkurrera med från bank fristå-

ende finansbolag. Börsstyrelsen tillstyrker även detta förslag.

10.7¶Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO anser det inte behövligt i den föreslagna provisoriska lagstiftningen att medege rätt flytta ut centrala bankverksamheter till dotterbolag.

10.8¶Finansbolagens förening

Föreningen noterar med tillfredsställelse slutsatsen i promemorian att prin-

cipen, central bankverksamhet skall hållas inom banken, inte längre fyller någon funktion. Så länge som det handlar om verksamhet som banken

själv äger bedriva bör det stå banken fritt att lägga ut verksamheten i ett dotterbolag. Den hittills gällande principen — som aldrig har varit lagfäst utan grundar sig på en tolkning av ett motivuttalande — har lett till en snedvridning av kreditgivningen som varit olycklig av flera skäl. Skyddet för insättarnas medel försämras inte genom den föreslagna ordningen som medför rationaliseringsvinster och allmänt sett är ägnad att stärka banker-

nas konkurrenskraft. Reformen kommer i första hand att gå ut över den s k grå marknaden, vilket bör vara ett samhällsintresse.

I promemorian föreslås att den provisoriska lagstiftningen inte skall gälla föreningsbanker och sparbanker. Föreningen har ingen invändning mot

detta. För klarhetens skull bör det dock understrykas att de nyss berörda

förslagen om fördelning av verksamheter inom bankkoncerner gäller även

för föreningsbanks- resp. sparbankskoncerner och följaktligen kommer att

förändra förutsättningarna även för de finansbolag som är ägda av fö-

reningsbanker och sparbanker. 67

10.9¶Kreditmarknadskommittén Prop. 1986/87: 148

Frågan har redan diskuterats ingående i kommittén. Någon slutlig ställning har emellertid inte tagits. Frågan förtjänar en betydligt mer allsidig belysning än den fått i promemorian. Som motivering för förslaget har anförts att möjligheten för ett finansbolag att lämna direktkrediter till privatpersoner skulle passa väl in i den planerade organisationen av Gota-koncernen och att det skulle vara en alltför ingripande åtgärd att inte tillgodose koncernens önskemål. Med hänsyn till frågans läge i kommitténs arbete och då kommittén finner det principiellt betänkligt att lagstiftning — även om den är provisorisk — skall ”skräddarsys” efter ett enskilt företags önskemål, avstyrker kommittén promemorians förslag i denna del.

10.10¶Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Det ligger enligt TCO i kundernas intresse att bankernas verksamhet inte

bolagiseras i för stor omfattning. En långtgående bolagisering medför risk att det blir svårigheter att överblicka bankens eller bankbolagens tjänster. TCO avvisar därför promemorians något mindre restriktiva hållning be-

träffande bolagisering av bankernas verksamhet som det kommer till uttryck i avsnitt 9.6. Att hänvisa till att det enbart rör sig om en provisorisk lagstiftning är intet fullgott argument.

Kunskapen kring konsekvenserna av en långtgående bolagisering är dålig. För de anställda kan en bolagisering innebära minskade möjligheter till inflytande och försämrad anställningstrygghet. TCO avråder därför från

långtgående möjligheter till bolagisering innan kreditmarknadskommitténs

analys är klar.

10.11¶Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen godtar förslaget att också annan verksamhet än fondkommissionsverksamhet får läggas i dotterbolag.

Bilaga 4 De till lagrådet remitterade lagförslagen

1¶Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att det i bankaktiebolagslagen (1987:000)' skall införas två nya paragrafer, I kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

I kap.

4§ Ett bankaktiebolag får ingå som

dotterbolag i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag. Om det finns särskilda skäl får regeringen medge undantag från första stycket.

58 Ingår ett bankaktiebolag i en

koncern, där moderbolaget inte är bank, skall bestämmelserna i bank-

rörelselagen (1987:000) om banks

rörelse och om tillsyn av bank samt

bestämmelserna i denna lag om banks ledning gälla för moderbola-

get i tillämpliga delar och för övriga företag, som om de vore dotterföretag till bank. Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt. Koncernbidrag får ges endast efter medgivande av bankinspektionen. I en sådan koncern som avses i första stycket får det bokförda värdet av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål

att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärs-

fastighet eller att lämna lån till kommuner.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12. 69

Föreslagen lydelse

Vad som sägs i 3 kap. 3§ om

förbud att förvärva aktier i bankak-

tiebolag gäller även beträffande förvärv av aktier i ett sådant mo-

derbolag som avses i första stycket.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestämmelserna i första och andra styckena.

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000)' om införande av ny banklagstiftning,

dels att 33—37 §§ skall betecknas 34—38 §§, dels att rubriken närmast före 33 § skall sättas närmast före den nya 34 §,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Föreslagen Iydelse

33 § Ingår ett bankaktiebolag vid la-

gens ikraftträdande som dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är bankbolag och ansöker moderbolaget före utgången av augusti 1987 om undantag enligt I kap. 4§ andra stycket bankaktiebolagslagen (1987:000), får bankaktiebolaget utan hinder av I kap. 4§ första stycket samma lag fortsätta sin verksamhet till dess regeringen

prövat frågan om undantag.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12. 71

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:000)! skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1986/87:12

2 kap.

78 En sparbank och en central föreningsbank får endast efter tillstånd av bankinspektionen medverka vid emission av aktier, förlagsbevis eller för-

lagsandelsbevis på den allmänna marknaden.

Ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank som

medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden får förvärva

aktier som ingår i emissionen men skall avyttra dessa så snart det lämpli-

gen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger,

kan bankinspektionen medge att aktierna får innehas längre tid.

En bank som har tillstånd att dri- En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får för va fondkommissionsrörelse får för

att underlätta rörelsen, i samband att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emis- med denna förvärva aktier, emissionsbevis, samt andelar i aktie- sionsbevis, 'samt andelar i aktie-

fonder och ekonomiska föreningar. fonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana vär- Banken får inte inneha sådana vär-

depapper till högre anskaffnings- depapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16§ första värde än som anges i 16§ första stycket fondkommissionslagen stycket fondkommissionslagen

(1979:748). Om synnerliga skäl fö- (1979:748). Om en bank driver

religger, kan = bankinspektionen fondkommissionsrörelse och samti-

medge att banken får inneha värde- digt äger ett fondkommissionsbo-

papper i större omfattning än vad lag, skall dessa begränsningar gälsom anges i nämnda paragraf. la för banken och bolaget gemen-

samt. Om synnerliga skäl förelig-

ger, kan bankinspektionen medge

att banken får inneha värdepapper i

större omfattning än vad som anges

i nämnda paragraf.

! Förslag enligt prop. 1986/87:12.

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 37 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 § Tillstånd för bankinstitut att dri- Tillstånd för bankinstitut att dri-

va fondkommissionsrörelse = får va fondkommissionsrörelse = får meddelas endast om bankinstitutet meddelas endast om bankinstitutet ej är olämpligt att driva sådan rörel- inte är olämpligt att driva sådan röse och om rörelsen kan antagas ej relse och om det kan antas att röbli ull skada för det allmänna. relsen inte blir till skada för det al!l-

männa. Ett bankinstitut får driva

fondkommisstionsrörelse och samti-

digt äga ett fondkommissionsbo-

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-31 Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldt bestutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000). m. m. Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Anders Nordström. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1987 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om finansiella koncerner, m.m.

I Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat

vid regeringssammanträde den 26 mars 1987) över

1. förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

I . förslag till lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny

banklagstiftning

WW . förslag till lag om ändring, i bankrörelselagen (1987:000)

Bb - förslag till lag om ändring 1 fondkommissionslagen (1979:748).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin-

ran.

2 Hemställan

Föredraganden hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Utdrag ur lagrådets protokoll 1987-03-31 =sossosss ses s esse ss seen s a 74 Prop. 1986/87: 148 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1987-04-02 cc... 75 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 7