om förenklad självdeklaration
Prop. 1984/85: 180 Regeringens proposition
1984/85: 180
om förenklad självdeklaration;
beslutad den 21 mars 1985.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp I bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förelås att ett starkt förenklat deklarations- och taxe-
ringsförfarande införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer.
Först och främst föreslås att skattskyldiga med enkla inkomst- och
förmögenhetsförhållanden skall få lämna en förenklad självdeklaration.
Den skattskyldige behöver i normalfallet inte redovisa inkomsterna i deklarationen. Han får i stället bekräfta att de uppgifter som skattemyndigheterna får kännedom om genom kontrolluppgifter eller kan inhämta genom befintliga register är riktiga. Uppgifter som skattemyndigheterna inte har kännedom om, t.ex. avdragsyrkanden. måste dock redovisas i deklaratio-
nen. Det förenklade deklarationsförfarandet skall enligt förslaget i princip omfatta skattskyldiga som har inkomst av tjänst. kapital eller schablonbe-
skattad annan fastighet. smärre aktievinster och som har endast vissa allmänna avdrag. En ytterligare begränsning i rätten att lämna förenklad
självdeklaration är beträffande inkomst av tjänst att den skattskyldige inte
yrkar avdrag utöver schablonavdraget.
För att underlätta genomförandet av det förenklade deklarationssystemet förelås ändringar av vissa materiella beskattningsregler. Det nuvarande schablonavdraget om 1000 kr. under inkomst av tjänst höjs ull 3 000 kr. men omfattar då även avdrag för resekostnader till och från arbetet. Samtidigt avskaffas den begränsning t avdragsrätten för sådana resekostnader, som innebär att den skattskyldige själv får stå för de första 1000 kronorna. Avdraget på 100 kr. under inkomst av tjänst för den som har
andra inkomster än arbetsinkomster slopas också.
Sparavdraget under inkomst av kapital på 800 kr. för ensamstående och
1600 kr. för sambeskattade gemensamt individualiseras och höjs till 1600
| Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 180
kr. Samtidigt med denna höjning görs i förenklingssyfte den ändringen under inkomst av kapital att avdrag för förvaltningskostnader medges endast till den del de överstiger 1000 kr. Vidare görs också i förenklings-
syfte räntan på överskjutande skatt skattefri samtidigt som räntesatsen
halveras.
Ett nytt avdrag på 1000 kr. under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet införs. vilket får utnyttjas mot vinster vid försäljning av aktier som
innehafts mindre än två år. Det nuvarande avdraget vid försäljning av äldre aktier som är på 3000 kr. för såväl ensamstående som makar gemensamt
omvandlas till ett individuellt avdrag på 2000 kr.
Det förenklade förfarandet bygger på förutsättningen att den skattskyldige och skattemyndigheterna i stor utsträckning har tillgång till samma information. I det nya systemet måste därför skyldigheten att lämna kontrolluppgifter utökas. Bl.a. föreslås att banker och andra kreditinstitut skall lämna kontrolluppgifter i fråga om räntor.
"Det nya förfarandet förelås bli tillämpat första gången vid 1987 års taxering.
I propositionen föreslås vidare att skattetillägg normalt inte skall tas ut vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital. När det gäller inkomst av tjänst avses detta gälla redan fr.o.m. 1985 års taxering.
Till sist föreslås att den automatiska indexregleringen i statsskatteskalan avskaffas.
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att 198, 338 I och 2 mom... 358 3 mom., 398 I och 3 mom... 46§ 2 mom.. punkt 4 av anvisningarna till 33§ samt punkt 2 av anvisningarna tll 508 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
198!
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfall make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva:
vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses I 35§ 3-4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring ullfallit den försäkrade, om icke er-
sättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjö-
män om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller
högre belopp för är. ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att ull skattepliktig inkomst räknas ersättning I form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skatteplikug enligt
328 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäk-
ring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte-
pliktig natur: :
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag:
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
! Senaste lydelse 1984:498.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
jordbruksfastighet. byggnad på fastighet som avses i 24§ I mom., byggnad som är avsedd för användning I ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. dels i den män köpeskilling. som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel-
Se, vinstandel. återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits I samband med tjänst. samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring. och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:
ersättning jämhkt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-
iopp för år:
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den mån givaren enligt 208 eller punkt 5 av anvisningarna till 468 icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp:
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning:
studiestöd enligt 2. 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349). internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till dehagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik-
ställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag:
allmänt barnbidrag:
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4§ samma lag som utgör ersättning
för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala
eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses Ii för- bostadsbidrag som avses i för-
ordningen (1976:263) om statliga ordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, för- bostadsbidrag till barnfamiljer eller ordningen (1976: 262) om statskom- förordningen (1976:262) om statsmunala bostadsbidrag eller förord- kommunala bostadsbidrag:
ningen (1977:392) om stutskom-
munala bostadsbidrag tull vissa
folkpensionärer mfl.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
sädan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering. vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse. till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen:
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av moö-
torsåg;
intäkter av försäljning av vilt intäkter av försäljning av vil växande bär och svampar som den växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under eu beskatt- del intäkterna under ett beskaltt-
ningsår inte överstiger 5000 kro- ningsår inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hän- nor, såvida intäkterna inte kan hän-
föras till rörelse som den skattskyl- föras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller lik- dige driver eller utgör lön eller lik-
nande förmån. nande förmån:
ränta enligt 698 I mom. upp-
Beträftande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till
218 och i punkt 11 av anvisningarna till 28 8. (Se vidare anvisningarna.)
Ä a $
I mom.” Frän intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro alt anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, sävitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag. som, på sätt i 328 3 mom. är sagt. ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för,
bland annat:
avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olvycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så och avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eher efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring:
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal. för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat:
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig:
kostnad för resor I tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad:
kostnad för facklitteratur. instrument och dylikt. som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
” Senaste lydelse 1975: 1347,
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige för sin ut- I fråga om rätt till avdrag för bildning eller eljest i och för tjäns- ränta på skuld som den skattskyldi-
ten ådragit sig gäld. må ock ränta å ge ädragit sig för sin utbildning eller
sådan gäld avdragas. annars i och för tjänsten gäller 39 §
I mom.
2 mom.” Skattskyldig, som haft 2 mon. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, lön eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen som enligt 11I kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställ- skall anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som ning, skall utöver kostnader som avses I punkterna 3 och 4 av anvis- avses I punkt 3 av anvisningarna ningarna anses ha haft utgifter till anses ha haft utgifter till ett belopp ett belopp av minst 7000 kronor. av minst 3 000 kronor. Avdraget får Avdraget får dock inte överstiga dock inte överstiga tio procent av fem procent av intäkten avrundat intäkten avrundat till närmast högre ull närmast högre hundratal kronor. hundratal kronor, och ej heller en-
Skuttskyldig, som haft intäkt av samt eller tillsammans med kostnatjänst, I annat fall än som avses i der som avses I punkt 3 uv anvisförsta stvcket, skall anses ha haft ningarna överstiga intäkten. utgifter som avses i I mom. till ett belopp av minst 100 kronor.
Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inte heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycken skulle komma utt överstiga summan av intäkterna.
3 mon” Realisationsvinst på 3 mom. Realisationsvinst på
grund av avyttring av aktie, an- grund av avyttring av aktie. an-
del i aktiefond, delbevis del i aktiefond. delbevis
eller teckningsrätt till ak- eller teckningsrätt till ak-
tie eller andel i ekonomisk tic eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbo- förening eller i haändelsbolag eller annan rätughet som är lag eller annan rättighet som är
jämförlig med här avsedd andelsrätt jämförlig med här avsedd andeisrätt
eller aktie är i sin helhet skatteplik- eller aktie är i sin helhet skatteplik-
tig, om den skattskyldige innehaft tig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år. För egendomen mindre än två år. Från vissa aktier och andelar tillämpas sammanlagda beloppet av skatte-
bestämmelserna i 3a mom. pliktig realisationsvinst enligt detta
stycke under ett beskattningsär,
minskat med avdragsgill förlust vid
Senaste lydelse 1982:421. + Senaste Ivdetse 1984: 1060.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avyttring samma ar av egendom
som avses I detta stycke, fär den
skattskyldige göra avdrag med
1000 kronor. Avdraget får dock
inte överstiga vad som svarar mot
sammanlagda beloppet av skatte-
pliktig realisattonsvinst enligt detta
stycke, minskat med avdragsgill
förlust som nyss nämnts. För vissa
aktier och andelar tillämpas be-
stämmelserna I 3a mom.
Avyttrar skattskyldig egendom Avyltrar skattskyldig egendom som avses I detta moment och som som avses I detta moment och som den skattskyldige innehaft två år el- den skattskyldige innehaft två är eller mera. är 40 procent av vinsten ler mera, är 40 procent av vinsten
skattepliktig. Från sammanlagda skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisa- beloppet av skattepliktig realisa-
tionsvinst enligt detta stycke under uonsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med av- ett beskattningsär, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring dragsgill del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åt- detta stycke, får den skattskyldige
njuta avdrag med 3 000 kronor. Hur göra avdrag med 2000 kronor. Arvden skattskyldige under beskatt- draget får dock inte överstiga vad ningsaret varit gift och levt tillsum- som svarar mot sammanlagda bemuns med sin make, får sådant av- loppet av skattepliktig realisationsdrag åtnjutas för dem båda gemen- vinst enligt detta stycke. minskat samt med 3000 kronor. I intet fall med avdragsgill del av förlust som får dock skattskyldig åtnjuta av- nyss nämnts. drag med högre belopp än som sva-
rar mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.
Kan tillämpning av föregäende stvcke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis. om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2§ första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.
Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på
egendom som avses I detta moment.
Har fastighet överlätits på aktiebolag. handelsbotag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller
andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisauonsförlust beräknas högre än enligt reglerna I detta moment. Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses I punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38§, om avyttringen avser
endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten.
Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss
åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning
av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet. skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande
andelen av fastigheten.
Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlätits på den skattskyldige eller annan. skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två är efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget
uppkom. skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på
samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller
ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta styc-
ke, om det kän antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av
verket i sådan fräga fär talan inte föras.
Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt eller genom förmedling av annan — ägs eller inom två år efter avyttringen vid nägot tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag. som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmans-
bolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgång-
arna I något av fåmansbolagen. Har överlätelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom, fär realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller annan rättighet jämförlig med aktic. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadsiekniska skäl
Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse
eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som
regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillampning av
detta stycke.
Som närstående person räknas i detta moment föräldrar. far- eller mor-
föräldrar, make, avkomling eller avkomlings make. syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
ET Pod
I mom. Från bruttointäkt som I mom. Från bruttointäkt som avses I 388 I mom. får avdrag uvses I 388 I mom. får avdrag
göras för förvaltningskostnad samt göras för förvaliningskostnader. för för väldränta. som inte skall dras ränta som avses £33§ I imom. andav enligt bestämmelserna I 22, 25, ra stycket samt för annan Fföänta. 29, 33 och 368§ samt I 2 mom. av som inte skall dras av enligt bedenna paragraf. stämmelserna i 22, 25, 29 eller 368
eller 12 mom. av denna paragraf.
Fysisk person får göra avdrag för
Jförvaltningskostnader endust till
den del dessa överstiger 1000 kro-
nor under beskattningsåret.
)
3 mom.” Fysisk person. som 3 mom. Fysisk person, som haft haft intäkt varom i 388 I mom. för- Intäkt som anges 1388 I mom... har mäles, äger. där bruttomtäkten rätt till extra avdrag med 1600 kroöverstiger sammanlagda beloppet nor om bruttointäkten överstiger av de i I mom. avsedda kostna- sammanlagda beloppet av de enligt derna, utöver avdrag för dessa 1 mom. avdragsgilla kostnaderna. kostnader åtnjuta extra avdrag med Avdraget får dock inte överstiga 800 kronor. Har den skattskyldige vad som svarar mot skillnaden melunder heskattningsåret varit gift lan bruttointäkten och summan av och levt tillsammans med andra de enligt I mom. uvdrägsgilla kostmaken, må nu avsett avdrag för naderna. dem båda gemensamt åätnjutas med 1600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag
med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i I mom. avsedda kostnaderna.
2 mom. I hemortskommunen fär skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret. dessutom göra avdrag:
PD för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut-
sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna:
" Senaste lydelse 1979: 612. " Senaste lydelse 1975: 312. ” Senaste lydelse 1982:421.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lvdelse
2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981: 691) om sociatavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvårvskälla:
4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyl-
dige enligt vid självdeklarationen dige under beskattningsäret har be-
fogat intyg eller annat skriltligt be- talat för eller tillgeodoräknats som vis under beskattningsäret har beta- underhåll av icke hemmavarande lat för eller tillgodoräknats som un- barn intill dess barnet fyllt 18 är derhäll av icke hemmavarande barn eller intill dess det fyllt 21 är om det intill dess barnet fyllt 18 är eller genomgar grundskola. gymnasieintill dess det fyllt 21 är om det ge- skola eller därmed jämförlig grundnomfgår grundskola. gymnasieskola utbildning, dock högst med 3000 eller därmed jämförlig grundutbild- kronor för varje barn:
ning, dock högst med 3000 kronor
för varje barn:
6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för
annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. som ägs av arbets-
givare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.
Har skattskyldig under beskattningsäret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.
Om skattskyldig varit bosatt här I riket endast under en det av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.
Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) far inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eHer
rörelse eller som hänför sig till anställning. om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte år anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 298, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lägen (1962:2381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå
till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som
skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst äret
närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enhet 98 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse
som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följunde gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som I huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp. beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sått som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betrvggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas
för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den
skattskyldige har sädant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 8. Har skattskyldig. som — själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk. skogsbruk eller rörelse. upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 95 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget
får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige
drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses I första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskäl-
lan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsäret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket
av anvisningarna till 31§ medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna 1 detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvs-
källa. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.
Har skattskyldig erlagt avgift som avses I första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljunde beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med
belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad
som anges i fjärde stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses I första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor. som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annun kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag. som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnvttjas vid
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsaret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstär sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.
Anvisningar
till 33§
4.5 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad ull avdrag för ökade levnadskostnader. äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt förtskaffningsmedel.
Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i vänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år
räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genom-
snittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil ullämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.
Avdrag för kostnader för resor
till och från arbetsplatsen medges
hara för den del av kostnaderna som överstiger 1000 kronor under beskattningsåret.
till 508 2.” Vid bedömningen av om 2. Vid bedömningen av om skatt-
skattskyldigs inkomst till icke obe- skyldigs inkomst till icke obetydlig
tydlig del utgjorts av folkpension del utgjorts av folkpension iaktiakttages följande. Som folkpension tages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vård- räknas icke barnpension eller vård-
bidrag. Den omständigheten att bidrag. Folkpension skall anses ut-
folkpension under ett beskattnings- göra en icke oberydlig del av den år utgått med ett ringu belopp. t.ex. skattskyldiges inkomst, om den
" Senaste lydelse 1983: 1051. ” Senaste lydelse 1983: 970.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till följd av att folkpensionen icke uppgått till minst 6000 kronor eller
åtnjutits under hela året, utgör icke minst en femtedel av den samman-
hinder mot att medgiva den skatt- räknade inkomsten. Som folkpen-
skyldige avdrag. Avgörande för be- ston behandlas även tilläggspension
dömningen i detta fall är huruvida to oden män den enligt lagen folkpensionen, om den utgått i full (1969:205; om pensionstillskott förutsträckning, utgjort en icke obe- anlett avräkning av pensionstillrvdlig del av inkomsten. Som folk- skott.
pension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskow föranlett av-
räkning av pensionstillskott.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.
Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- av den skattskyldiges taxerade in-
komst enligt tagen (1947:576) om komst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta be- denna inkomst inte visst högsta be-
lopp, skall avdraget beräknas till lopp. skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skatt- vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre skyldige inte skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än statligt beskattningsbar inkomst än
7 500 kronor. Detta högsta inkomst- 7500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar täxerad inkomst belopp motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig som under beskatt- för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst ningsåret inte haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6 kap. 2§ än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket tagen (1962:381) om första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstill- allmän försäkring och pensionstll-
skott enligt 2§ lagen om pensions- skott enligt 25 lägen om pensions-
tillskott samt åtnjutit avdrag en- tillskott. För gift skattskyldig. som dust med 100 kronor enligt 33§ 2 uppburit folkpension med belopp
mom. andra stycket. För gift skatt- som tillkommer gift vars make upp-
skyldig. som uppburit folkpension bär folkpension, beräknas det högsmed belopp som tillkommer gift ta inkomstbeloppet med utgångsvars make uppbär folkpension, be- punkt från en pension utgörande räknas det högsta inkomstbeloppet 78.5 procent av basbeloppet. För med utgångspunkt från en pension övriga skattskyldiga beräknas det utgörande 78.5 procent av basbe- med utgångspunkt från en pension loppet. För övriga skattskyldiga be- utgörande 96 procent av basbelopräknas det med utgångspunkt från pet. Sistnämnda beräkningsgrund en pension utgörande 96 procent av gäller också om gift skattskyldig basbeloppet. Sistnämnda beräk- under viss del av beskattningsäret
ningsgrund gäller också om gift uppburit folkpension med belopp
skattskyldig under viss del av be- som tillkommer gift vars make uppskattningsåret uppburit folkpension bär folkpension och under återstomed belopp som tillkommer gift den av äret uppburit folkpension vars make uppbär folkpension, och med belopp som ullkommer gift
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
under återstoden av äret uppburit — vars make saknar folkpension. folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.
Om skattskyldigs stathgt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke. reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följunde inkomstskikt av 1.5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.
Det avdrag som beräknas med hänsyn tll skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet översuger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 248 2 mom.. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet tull 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som Jagts ner i böstadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskäl-
lan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans
make flera sådana fastigheter. som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.
Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när sär-
skilda omständigheter föranleda det.
Vid beräkning av avdrag för gitt skattskyldig iakttages bestämmelserna i 528 I mom. sista stycket.
Denna lag träder i kraft den I januari 1986 och tillämpas första gängen
vid 1987 års taxering.
2 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs I fräga om taxeringslagen (1956: 623)!
dels att 2§ 2 mom., 25 och 368§, 37§ 1, 2 och 5 mom., 398 I mom... 433
2 mom... 1008. 1018 I mom. samt 116f. Il6g och 12088 skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser. 24. 25 d och 2888, 3788 mom. samt 66a. 66b och 70 §§, av nedan angivna tydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Idelse
2 mon.” Beteckningarna taxeringsär, beskattningsår och hemoriskommun hava 1 denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen
(1928: 370).
Vidare skola vid taxering enligt denna lag bestämmelserna i 4§ andra stycket kommunalskattelagen äga motsvarande ullämpning.
Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riker, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.
Vad i denna lag stadgas om person. som varit här i riket bosatt, skall äga
tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att
vara härstädes bosatt.
Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65§ sista stycket kommunalskattela-
gen.
Med att skattskyldig samtaxeras
förstås i denna lag att den skatt-
skyldige taxeras med tillämpning
av S2§ I mom, kommunalskattela-
gen och IIS I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
245 Il mom. Självdeklaration är all-
män självdeklaration eller förenk-
lad självdeklaration. Förenklad
självdeklaration får avlämnas av
Aysisk person under de förutsätt-
ningar som anges i2 och 3 mom.
2 mom. Fysisk person får. om
inte annat följer av 3 mom., av-
lämna förenklad självdeklaration,
om vad som skall redovisas i fråga
om intäkter och avdrag avser en-
dast
I Jagen omtryckt 1971: 399.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. ? Senaste lydelse 1974: 773. ' Förutvarande 24 8& upphävd genom 1984: 1081.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft
hela beskattningsåret och för vilka
dels intäkten skall beräknas enligt 248 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels tuxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret, 2. inkomst av tjänst samt intäk-
ten utgått i pengar och annat av-
drag än som avses I 33§ 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten, 3. inkomst ov kapital samt uvdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av a) ränta, b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar eller c) sådan förmån av fastighet som skall tas upp som skattepliktig intäkt enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 38§ kommunalskattelagen och förmånen inte har överlåtits under beskattningsäret,
4. allmänt avdrag för underhåll
av icke hemmavrarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring.
5. sådant avdrag för nedsatt
skalteförmåga som avses i 5S0§ 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen. 3 mom. Förenklad självdeklaration får inte avlämnas, om I. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sumtaxeras inte varit bosatt här i
riket under hela bekattningsåret,
2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning i utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskanningsäret där ägt skattepliktig förmögenhet. 3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (195&:295) om sjömansskatt,
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
4. den skattskyldige är företags-
ledare i fämansföretag, närstående
till sådan person eller delägare i
Jåmanstöretar,
5. den skattskyldige skall sam-
luxeras med person som är skyldig
utt i självdeklaration lämna uppgift
om inkomst av rörelse eller jord-
bruksfastighet eller av annan fas-
tighet, för vilken intäkten skall be-
räknas enligt 248 I mom. kommu-
nalskattelagen t 1928:370) eller
6. den skanskyldige skall redovi-
så sadant räntetillägg som avses i
108 Bb mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
258”
Självdeklaration skall uppta: Allmän — självdeklaration skall
uppta
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun. där sådan finnes. och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel ä preliminär skatt för året näst före taxeringsåret även-
som beträffande utlänning nattonalitet, beträffande utländsk juridisk per-
son det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig.
som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt,
uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes.
2) alla förvärvskällor. beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige: och skall därvid i fraga om förvärvskälla. i vilken skattepliktig fastighet ingått. särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten. dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt. dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång. dels ock. därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått dåri endast till viss del. huru lång tid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan.
3) de intäkter och de avdrag. som äro att hänföra ull varje förvärvskälla.
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna I 378 I mom. 1. & icke
behöver upptagas i kontrolluppgift. ej heller behöver upptagas i deklaratio-
nen såsom intäkt.
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tuillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret. ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp. dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.
6) beloppet av den preliminära skatt. som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
" Senaste lydelse 1984: 1081. 2 Riksdagen 1984/85,. 1 saml. Nr 180
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
7) garantibelopp.
8) om deklarationen avser fåmansföretag. delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde. om olika röstvärden förekomma. dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstäende person, som ej uppburit ersättning från. träffat avtal eller hafi annat därmed jämförlhigt förhållande med företaget,
91) räntetullägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetillägget.
Självdeklaration skall därjämte Allmän självdeklaration skall innehalla de uppgifter, som för sär- därjämte innehålla de uppgifter.
skilda fall föreskrivs i denna lag el- som för särskilda fall föreskrivs i ler som erfordras för beräkning av denna lag eller som erfordras för
pensionsgrundande inkomst enligt beräkning av penslonsgrundande lagen om allmän försäkring eller för inkomst enligt lagen (1962:381) om beräkning av skogsvärdsavgift en- allmän försäkring eller för beräkhigt lagen (1946:324) om skogs- ning av skogsvårdsavgift enligt lavardsavgift eller fastighetsskatt en- gen (1946:324) om skogsväårdsav- Jigt lagen (1984: 1052) om statlig fas- gift eller fastighetsskatt enligt lagen tighetsskatt. (1984: 1052) om statlig fastighets-
skatt.
Ha makar, som ingätt äktenskap före ingången av beskattningsäret och under detta är levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses I 65§ sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).
Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eHer andra makens inkomst och förmögenhet. över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Dä skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp. som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal borttalla.
25d§
I självdeklaration behöver upp-
Rift inte lämnas beträffande
1 avyttring i fall som avses i 35§
3 mom. första stycket kommunal-
skattelagen A1928:370)j, om det
sammanlagda försäljningsbeloppet
under beskattningsåret uppgått till
högst 1000 kronor eller
2) avyttring It fall som avses i 35§
3 mom. andra stycker kommunal-
skattelagen, om det sammanlagda
försäljningsheloppet under beskatt-
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
ningsåret uppgått till högst 6600
kronor.
288 Förenklad självdeklaration skall
uppta
I) den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun, 2) de uppgifter som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige skall samtaxeras eller inte, 3) de intäkter och avdrag som är ant hänföra till inkomst av annan fasughet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde
för beskattningsäret.
+) de intäkter som är att hänföra till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37§ 5Smom., med undantag av ersättning som enligt 37§ I mom. I g inte behöver tas upp
i kontrolluppgift,
5) de intäkter som är att hänföra
till inkomst av kapital och som den
skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37§ Smom., jämfört med 8 mom. fjärde stycket, samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar.
6) garantibelopp,
2) de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhall av icke hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50§ 2 mom. andra stycket kommunalskattela-
gen (1928:370),
8) den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid ulvängen av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90.000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 12§ 1
" Förutvarande 28 8 upphävd genom 1984: 1O81.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
mom. lagen (1947:577) om statlig Jförmögenhetsskatt, de sanmmanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180.000 kronor. 9) de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt laven (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt.
Skall den skattskyldige taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.
Om uppgiftsskyldighet i fråga om
skuldbelopp och långivare föreskrivs i25Sex.
368”
Deklarationsskyldig, från vilken Den som inte har fullgjort sin självdeklaration icke har inkommit deklarationsskyldighet i rätt ud får inom föreskriven tid, får anmanas anmaänas att avge självdeklaration.
att avge självdeklaration.
Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna lag föreskrivs, får den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller. där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.
378 Nuvarande ledelse I mom.” Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehällits genom skatteavdrag, skall varje år utan an-
maning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse 1.a) Statlig och kommunal Den som hos den upp- Avlöning, arvode. annan
myndighet, giftsskyldige innehaft anställ- ersättning eller förmån, oavb) aktiebolag, ekonomisk ning eller uppdrag eller utfört sett huruvida denna utgått
förening, fond, suftelse och tillfälligt arbete eller som av kontant eller såsom naturaannan juridisk person än den uppgiftsskyldige åtnjutit förmån samt oavsett om dendödsbo, pension, livränta eller perio- samma utgör ersättning för
co fysisk person och diskt utgående ersättning, kostnader, som mottagaren
dödsbo, som bedrivit rörelse ävensom den som ätnjutit haft att bestrida. Har motta-
f Senaste lydelse 1979: 490. 7 Senaste lydelse 1984: 841.
eller jordbruk, där inbegri- förmån från personstiftelse garen haft all erlägga veder-
pet skogsbruk, i fråga om eller annan stiftelse. lag för åtnjuten naturaförförmåner, som utgätt från säå- män. skall uppgift om förmå-
dan förvärvskälla. samt nen och vederlaget lämnas.
d) fysisk person och Avser livränta skadeständ till
dödsbo. som innehaft annan följd av personskada skall
fastighet. i fråga om förmå- angivas om hvräntan utgör ner som utgått från sådan skattepliktig inräkt.
förvärvskälla. Undantag:
aj folkpension, när till-
läggspension enligt lagen om
allmän försäkring icke åt-
njutes.
b) ersättning och förmån i
anledning av ullfälligt arbete.
om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela
året,
g) ersättning för resa I
tjänsten, motsvarande gjorda
utlägg som sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, och re-
presentalionsersättning.
motsvarande gjorda utlägg.
sammanlagt icke överstigan-
de 500 kronor, samt därjämte
traktamentsersättning — vid
vistelse i tjänsten utom
tjänstgöringsorten, Som sam-
manlagt icke överstiger 500
kronor eller icke avser mer
än 24 dagar för år räknat.
därest i kontrolluppgiften an-
märkes, att traktamentsersättning utgått (se även 2
mom. fjärde stycket),
4 a. Den som utbetalt ut- Den som är berättigad att Den utbetalda utdelning-
delning ä aktie i svenskt ak- Ivfta utdelning för egen del ticbolag, på vilket 3 kap. 8 § vid utdelningstuillfället.
aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering är tillämplig, liksom bank. som avses I I $ aktiefondslagen (1974:931). vilken utbetalt utdelning & andel i svensk aktiefond för vilken register föres enligt 31 § sistnämnda
lag samt den som utbetalt ut-
delning från utländsk juridisk
person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.
Föreslagen Iydelse
I mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skattvavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter
(kontrolluppgifter) för det föregående kalenderäret enligt följande uppställning.
Upppiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
I. av Statlig och kommunal Den som hos den upp- Avlöning, arvode, annan myndighet, mftsskyldige innehaft anställ- ersättning eller förmån, oaVv-
b) aktiebolag, ekonomisk ning eller uppdrag eller utfört sett huruvida denna utgått förening, fond. suftelse och tillfälligt arbete eller som av kontant eller såsom naturaannan juridisk person än den uppgiftsskyldige åtnjutit förmån samt oavsett om dendödsbo, pension, livränta eller perio- samma utgör ersättning för
co) fysisk person och diskt utgående ersättning. kostnader, som mottagaren
dödsbo, som bedrivit rörelse ävensom den som ätnjutit haft alt bestrida. Har mottaeller jordbruk. däri inbegri- förmån från personalsuftelse garen haft att erlägga veder-
pet skogsbruk, i fråga om eler annan stiftelse. lag för ätnjuten naturaför-
förmåner, som utgätt från så- mån, skall uppgift om förmådan förvärvskälla, samt nen och vederlaget lämnas.
d) fysisk person och Avser livränta skadestånd till dödsbo, som innehaft annan följd av personskada av perfastighet. i fråga om förmå- sonskada skall angivas om
ner som utgått från sådan livräntan utgör skattepliktig
förvärvskälla. intäkt.
Undantag:
b) ersättning och förman i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren sam-
manlagt åtnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela
året,
2)
kostnadsersättning för
resa I tjänsten inom riket med
allmänt kommunikationsme-
del eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, annan kost-
nadsersättning för resa i
ljänsten som inte överstiger
sammanlagt 1000 kronor,
och = representationsersätt-
ning, motsvarande gjorda ut-
lägg. sammanlagt icke över-
stigande 500 kronor, samt
därjämte traktamentsersätt-
ning vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten,
som sammanlagt icke över-
stiger 500 kronor eller icke
avser mer än 24 dagar för år
räknat, om i kontrolluppgif-
ten anmärkes att ersättning
av nämnda slag utgått (se
även 2 mom. fjärde stycket),
4 a. Den som utbetalt ut- Den som är berättigad att Den utbetalda utdelningen delning på aktie i svenskt ak- lyfta utdelning för egen del samt för fysisk person också tiebolag, på vilket 3 kap. 8 § vid utdelningstullfället. uktieinnehavet vid årets utaktiebolagslagen (1975: 1385) gång. eller lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering är tillämplig, liksom bank. som avses I I $ aktiefondslagen (1974:93D, vilken utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register
förs enligt 31 § sistnämnda
lag samt den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom." Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iakttagas följande.
Avser sådan förmän, varom i I mom. första och andra punkterna för-
mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar
utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (en-
dagsförrättningar). förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga" resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar.
5 Senaste lydelse 1984:917.
Prop. 1984/85: 180 | 24
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Vid beräkning av antalet dagar för endagstförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra ummar: förrättning som varat mer än fyra timmar men högst io timmar råknas som halv dag: längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtdsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje Jängtudsförrättning uppgivas sasom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift skall 1 förekommande fall särskilt anmärkas. att arbetsgivaren utöver träktamentsersättningen. haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om truktamentsersättning vid förrättning inom riket. endast
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för
medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda. som mera regelbundet företager tjänsteresor. och medgivandet bedömes vara utan olägenhet
för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om
uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare 1 företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut. varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkom-
mit till verket inom en mänad från den dag då klaganden erhöll del av
beslutet. Mot riksskatte verkets beslut får talan icke föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragils.
Av kontrolluppgift enligt I mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har
gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer
eller organisationsnummer för såväl den uppgifisskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53§ 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fäömansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare I företaget.
Kontrolluppgift, som 1 I mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om
Prop. 1984/85: 180 12 'n
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
möjligt. fång varigenom åaganderåtten övergått samt, I förekommande fall. den som erhallit förfoganderätten ull försäkringen. Konptrolluppgift. som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtialet skall åtnjuta pensionsförmånen.
I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om Jän som har lämnats rämefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta. till urbets- eller uppdragstagare. om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgär till mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse länebeloppet och erlagd ränta.
Kontrolluppgift enligt I mom. Kontrolluppgift enligt I mom.
punkterna 1—3, 3b—-3£f eller & skall punkterna 1-3. 3b-2A, Ja eler avfattas på blankett enligt fastställt 7-9 skall avfattas på blankett enligt
formulär. Särskild uppgiftshandling fastställt formulär. Särskild uppskall lämnas för varje person. giftshandling skall lämnas för varje
person.
Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna I elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut far talan ej föras.
5 mom.” Den som har att av- 5 mom. Den som har att avlämna lämna kontroluppft enligt I mom. kontrolluppgift enligt I mom. punkpunkterna I, 2,3 b-34, 7 eller 9 terna 1-3, 3b-3h, du eller 7-9 skall senast den 31 januari under skall senast den 31 januari under
taxeringsåret till inkomsttagaren taxeringsåret till inkomsttagaren
översända uppgift med de upplys- översända meddelande med de
ningar som lämnas i kontrolluppgif- upplysningar som lämnas i kontroll-
ten. uppgiften.
Föreslagen lydelse
8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varje år utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall
uvSe UuvsSse
Värdepapperscentralen Den som gottskrivits ränta Ränta som den uppgifis- VPC Aktiebolag. eller till vilken ränta utbeta- skyldige sammanlagt gott-
den som yrkesmässigt he- lats (borgenär). skrivit eller utbetalat till bordrivit inlåning eller på annat genären samt dennes samsätt yrkesmässigt ombesörjt Undantag: muanlagda fordran på den utt pengar blivit räntebäran- Bunk, hypoteksinstitut, uppgiftsskyldige vid årets ut-
de, försäkringsanstalt och aktie- LÄNK.
den som gett ut skuldför- bolag samt törening som tillbindelse för den allmänna delats Organisationsnum- Undantag: marknaden och mer. al Ränta som i fråga om
förening som från med- värdepapperscentralen inte lemmar mottagit pengar för avser bolagets verksamhet förräntining. beträffande skuldförbin-
” Senaste lydelse 1983: 318.
delser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig tll sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.
b) Ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 38 lagen A1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer — eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.
ce) Ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före den I januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor. Innehas ett konto av mer än en person, skall uppgift lämnas för samtliga kontohavare, om räntan för någon av dem uppgår till minst 100 kronor. I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en borveniär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt detta moment.
398 Nuvarande lydelse I mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderär avlämnas på sätt framgar av följande uppställning:
Uppgilftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
3. Bankaktiebolag, spar- Namngiven skattskyldig. Gottgjord ränta ävensom bank eller annan penningin- beloppet av den skattskyldirättning. ges innestäende medel vid viss angiven tidpunkt.
5. Fysisk eller juridisk per- Namngiven skattskyldig. Ränteinkomst från den son. som haft fordran. skattskyldige ävensom beloppet av den skattskyldiges skuld vid viss angiven tidpunkt. 6. Försäkringsanstalt eller Namngiven skattskyldig. Arten av uppgiven försäkunderstödsförening. ring. beloppet av premie eller annan avgift. ud då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av åtnjutna förmåner i Övrigt, som icke enligt annan föreskrift uppgivits.
8. Den som bednivit för- Namngiven skattskyldig. Ersättning eller vederlag medlingsverksamhet — eller som förmedlats eller varom darmed jämförlig verksam- uppgift elljest finnes ullgänghet, om uppgift icke skolat He. lämnas utan anmaäning.
Föreslagen Ilvdelse I mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderår avlamnas på sätt framgår av följande uppställning:
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
3. Bankaktiebolag. spar- Namngiven person. Gottgjord ränta och belopbank eller annan penningin- pet av innestående medel vid rättning. viss angiven tidpunkt.
5. Fysisk eller juridisk per- Namngiven person. Ränteinkomst från gäldeson, som haft fordran nären och beloppet av hans skuld vid viss angiven tidpunkt. 6. Försäkringsanstalt eller Namngiven person. Arten av uppgiven försäkunderstödsförening. ring, beloppet av premie eller
annan avgift, tid då sådan
mottagits. utbetah försäkringsbelopp samt värdet och arten av ätnjutna förmåner i övrigt, som icke enligt annan förskrift uppgivits.
& Den som bedrivit för- Namngiven person. Ersättning eller vederlag medlingsverksamhet eller som förmedlats eller varom därmed jämförlig verksam- uppgift eljest finnes tillgänghet. om uppgift icke skolat hg. lämnas utan anmauning.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ixdelse
43§
2 mom." Med uppgifter. som har avgivits enligt I mom. och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall förfaras enligt kupongskattelagen.
Övriga enligt I mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning. skall för varje är senast den 31 januari nästföljande år av den som har mottagit uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlamnande av
kontrolluppgifter, som avses i 37§ I mom. punkterna 1-4. Har i nägot fall
utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen har fullgjorts. skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.
Enligt I mom. avgivna uppgifter, som avser ränta, skall avlämnas i den omfattning och ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Har avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats får de förstöras.
Värdepapperscentralen skall
lämna uppgift angaende urbetalning av ränta på sådan förskrivning, som anges i I mom. första stycket bj. i den omfattning och ordning som föreskrivs av regering-
en eller myndighet som regeringen
bestämmer. Uppgift angående sådan utbeialning skall bevaras av värdepapperscentralen under fem o ar.
66a§
Vid inkomsttaxeringen skall sär-
skilt iakttas an den skattskyldige
utan yrkande medges de avdrag
som han har rätt till enligt 33§ 2
mom., 3983 mom., 458. 468 I
mom. och 50§ 2 mom. fjärde
Stycket kommunalskattelagen
(1928:370).
66b§ Taxering får beslutas på grund-
Senaste lydelse 1979: 490. val av en förenklad självdeklaration
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
utan att den som avgett deklarationen uwnderrättats om och beretts
tillfälle att yttra sig över
I. vad som från tolkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2§ 4 mom.
uppbördslagen (1953:272) som får
åtnjutas av ogift skattskyldig eller
2. kontrolluppgift som den lokala
skattemyndigheten fått enligi 37§
och som avser inkomst av tjänst eller kapital.
Hur den skattskyldige lämnat en
förenklad självdeklaration, får tax-
ering beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24§ 2 och 3 mom. för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 24§ I mom. kommunalskattelagen (1928:3270).
70 s! I
För skattskyldig. vars taxeringar har beslutats eller kan antas bli be-
slutade på grundval av en förenk-
lad självdeklaration, skall utfärdas ett särskilt meddelande tiaxeringsmeddelande; med upplysning om det underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterligare upplysningar som föreskrivs uv regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Tuxeringsmeddelander skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som skall införa taxeringarna Ii skattelängd.
Tuxeringsmeddelandet skall sän-
das till den skattskyldige före utgängen av juni under taxeringsäret.
Är det påkallat av särskilda skäl,
får taxeringysmeddelandet sändas
efter denna tidpunkt.
tl Förutvarande 70 § upphävd genom 1978: 316.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
1008!”
Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,
DD om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur.
2) om han taxerats för inkomst eHer förmögenhet. för vilken han icke är skattskyldig,
3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst.
4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort.
5) om hans taxering blivit oriktig Sy om hans taxering blivit oriktig
på grund av felräkning, misskriv- på grund av felräkning, misskriv-
ning eller annat uppenbart förbi- ning eller annat uppenbart förbi-
seende, seende eller på grund av att kon-
6) om han, till följd av underlä- trolluppgift enligt 37§, som avser tenhet att avgiva deklaration eller inkomst av tjänst eller kapital, suk-
annan uppgift eller på grund av fel- nats eller varit felaktig,
aktighet i deklaration eller i annan 6) om han, till följd av underlåuppgift från honom eller i kontroll- tenhet att avgiva deklaration eler uppgift eller i handling som legat till annan uppgift eller på grund av fegrund för sådan deklaration eller laktighet i deklaration eller i annan uppmift. taxerats till väsentligt hög- uppgift från honom eller i annan re belopp än som svarar mot hans kontrolluppgift än som avses vid 5) inkomst eller förmögenhet, eller i handling som legat ull grund
för sådan deklaration eller uppgift,
taxerats till väsentligt högre belopp
än som svarar mot hans inkomst
eller förmögenhet.
7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxering-
en.
S$) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatt som han är berättigad
till.
I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis. varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke
1 annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av
riktig taxering.
Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem är efter taxeringsäret.
1018 I mom. Taxeringsintendent må I mom. Taxeringsintendent får
inom tid. som angives i 1008, 1 där inom tid. som anges i 1008, i där avsedda fall anföra besvär till den avsedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i der skattskyldiges förmån samt i de vid
vid 5) i första stycket av samma 51 första stycket av summa para-
1 Senaste lydelse 1982: 1100.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
paragraf omförmålda fallet jämväl graf angivna fallen även anföra beanföra besvär med yrkande om svär med yrkande om ändring i tax-
ändring I taxering till den skattskyl- ering till den skattskyldiges nack-
diges nackdel. del. Besvär till den skattskyldiges
näckdel får dock ej anföras, om den
skatt som inte påförts är att anse
SOm ringa,
Vefs! Skattetillägg utgår ej I samband Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller med rättelse av felräkning eller misskrivning som uppenbart fram- misskrivning. som uppenbart framgår av deklaration eller annat skrift- gär av deklaration eller annat skrift-
ligt meddelande från den skattskyl- higt meddelande från den skattskyl-
dige. dige. Detsamma gäller vid rättelse
av oriktig uppgift i fråga om in-
komst av tjänst eller kapital. om
rättelsen har gjorts eller hade kun-
Knut göras med ledning av kontroll-
uppgift enligt 37§ som var tillgäng-
lig för taxeringsnämnden före tax-
eringsperiodens utgång.
Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgäng, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.
11628!
Har skattskyldig wnderlåtit att Har skattskyldig, som utan an-
avlämna självdeklaration, som maning skall avge självdeklaration. skall avgivas utan anmaning, eller inte kommit in med självdeklaraavlämnas sådan deklaration först tion inom föreskriven tid, påförs efter utgången av den i 34§ I mom. honom särskild avglrft (förse-
eller med stöd av 34§ 2 mom. före- ningsavgift). Sådan avgift på-
skrivna tiden, påförs honom sär- förs annan skattskyldig än akticboskild avgift (förseningsavgift). lag med en procent av den högsta
Sådan avgift påförs annan skatt- beskattningsbara inkomsten vid
skyldig än aktiebolag med en pro- taxeringen av den skattskyldige för cent av den högsta beskattningsba- inkomst i kommunen, samt med tre ra inkomsten vid taxeringen av den tiondels procent av den vid taxeskattskyldige för inkomst i kom- ringen fastställda skattepliktiga förmunen, samt med tre tiondels pro- mögenheten i den mån den övercent av den vid taxeringen fast- stiger skattefritt belopp som tillställda skattepliktiga förmögenhe- kommer den skattskyldige vid förten i den mån den överstiger skatte- mögenhetsbeskattningen, dock
1 Senaste lydelse 1978: 196. I Senaste lydelse 1978: 196.
Nuvarande Ixdelse Föreslagen Iydelse
fritt belopp som tillkommer den med högst 300 kronor för en skattskattskyldige vid förmögenhetsbe- skyldig vid en och samma taxering. skattningen, dock med högst 300 Akticbolag påförs förseningsavgift kronor för en skattskyldig vid en enligt detta stycke med 500 kronor. och samma taxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.
Har skattskyldig trots anmaning Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom icke avgivit självdeklaration inom föreskriven ud. bestäms förse- föreskriven tid. bestäms förse-
ningsavgiften till 1vä gånger det be- ningsavpiften till två gånger det belopp som utgår enligt första lopp som utgår enligt första
stycket, dock lägst utl 100 kronor stycket. dock lägst ull 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebo- för annan skattskyldig än aktiebojag. lag.
Detsamma gäller, om skattskyl-
div som avgivit förenklad självdek-
laration har ati fullgöra sin dekla-
rationsskyldighet genom utt av-
lämna en allmän självdeklaration
och han inte efterkommit en an-
maning att avge sådan deklaration
inom den tid som föreskrivs i an-
maningen.
Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som cj är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs I anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.
120 st Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att full- grov oaktsamhet underlåter att full-
göra skyldighet enligt 37 eller 388 göra skyldighet enligt 37 eller 388
dömes ull böter. skall dömas ull böter eller fängelse
i högst sex månader.
Till böter, högst femhundra kronor, dömes
1) den som cj fullgör skyldighet enigt 308 I mom. eller 348 3 mom, att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift. som avses 133 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning.
3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande. som i 408 sägs,
4) den som ej fullgör i 42§ eller 42 a § I mom. föreskriven skyldighet att
utan anmaning avlämna särskilda uppgitter från bostadsförening eHer bo-
stadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet.
5) den som ej fullgör i 438 1 5) den som ej fullgör i 438 I mom., 2 mom. andra och tredje mom.., 2 mom. andra stycket samt 3
!5 Senaste lydelse 1975: 264.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
styckena samt 3 mom. föreskriven — mom. föreskriven skyldighet att avskyldighet att avlämna uppgifter lämna uppgifter om utdelningar och om utdelningar och räntor. samt räntor. samt
6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44§ att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.
I ringa. fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skattebrottslagen.
1. 116 f §i sin nya lydelse träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssam-
ling. Övriga bestämmelser träder i kraft den I juli 1985.
2. 116 f §i sin nya lydelse tillämpas första gängen vid 1985 års taxering
såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gången
vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av
kapital. Övriga bestämmelser — utom 398 I mom. — tillämpas första gången vid 1987 års taxering.
3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.
a) I stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall
upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla intäkter som är
att hänföra till inkomst av kapital skall upptas.
b) Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 378 8 mom. föreligger endast om den ränta som sammanlagt gottskrivits eller utbetalats till borgenären uppgår till minst 500 kronor. Härvid medräknas inte ränta som är undantagen från uppgiftsskyldighet enligt samma moment första stycket c. I stället för beloppet 100 kronor i första stycket c skall gälla ett belopp av 1000 kronor.
c) Vad som sägs i 66b§ första stycket 2 skall inte tillämpas såvitt avser kontrolluppgift om inkomst av kapital.
3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
3 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)!
dels att 3§ 2 mom... 48 I mom.. 32§ och 698 I mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 128. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
2 mom.” Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt.
1. Preliminär A-skatt skall med de undantag. som framgår av vad nedan i detta moment och i 108 sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller detvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalas utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.
Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning. som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,
samt undantagsförmåner ävensom sädant periodiskt understöd eller sådan
därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29§
kommunalskattelagen är berättigad ull avdrag. Preliminär A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå en-
ligt skattetabell, som avses i 48, el- ligt skattetabell, som avses i 4§8. eller enligt de grunder som angivas 17 ler enligt de grunder som angivas i
eller 40§. Beträffande preliminär 7, 12 eller 40§. Beträffande prelimi-
A-skatt för inkomst som avses un- när A-skatt för inkomst som avses der I andra stycket eller punkt 12 under 1 andra stycket elier punkt 12 av anvisningarna till 328 kommu- av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen må regeringen före- nalskattelagen må regeringen före-
skriva särskild beräkningsgrund. skriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall må lokal skatte- För enskilda fall må lokal skatte-
myndighet föreskriva särskild be- myndighet föreskriva särskild be-
räkningsgrund, exempelvis att skat- räkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss det av in- ten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad komsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven pro- skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten. cent av inkomsten.
! Lagen omtryckt 1972: 75.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. > Senaste lydelse 1983:77.
Prop. 1984/85: 180 ' nn
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Är den, som ätnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst. för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet mä lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för garantibeloppet eHer förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabeller
angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.
Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.
Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas till närmast högre hela krontal.
2. Preliminär B-skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvarvskällor samt för garantibelopp för fastighet och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.
Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har
inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 4§ lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådan beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan
antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.
48 I mom." För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och
uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning
som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.
'Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som
anges i tabellen,
att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,
att skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 2 erhåller skattere-
duktion,
att den skattskyldige vid taxering att den skattskyldige vid taxering
för inkomsten inte erhåller andra = för inkomsten inte erhäller andra
avdrag än grundavdrag. avdrag än grundavdrag samt av-
drag som avses i33§ 2 mom. kom-
" Senaste lydelse 1984: 348.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
munalskattelugen (1928:370) med
ett belopp av 1500 kronor. dock
högst fem procent av inkomsten.
128”
I fråga om inkomst som inte be-
rättigar till avdrag som uvses i33§
2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall preliminär A-skatt i
fall som avses t 4 och 40 §§ utgå enligt de grunder som anges I sistnämnda paragrafer med beaktande av att rätt tll sådant avdrag inte föreligger.
På tillkommande skatt skall På tillkommande skatt skall
skattskyldig betala ränta (respit- skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som under-
stiger femtio kronor påförs inte. stiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderär ef- Ränta utgår för visst kalenderår ef-
ler den räntesats som vid den årliga ter en räntesats som motsvarar det
debhiteringen det året gäller vid be- av riksbanken fastställda diskonto
räkning av ö-skatteränta med til- som gällde vid utgången av när-
lägg av tre procentenheter. Vid be- mast föregående kalenderår med
räkning av ränta för tid som infaller tillägg av tre procentenheter. Vid
efter utgången av det år då skatten beräkning av ränta för tid som infaldebiteras tillämpas dock den ränte- ler efter utgången av det år då skatsats som gäller för debiteringsåret. ten debiteras tillämpas dock den
räntesats som gäller för debiterings-
året.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och anständsränta;
att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret,
dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts
enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts: att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med den första uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på
respitränta.
" Förutvarande 12 § upphävd genom 1978: 927. " Senaste lydelse 1983:977.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
69§
I mom.? Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna I 27§ 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.
Ränta utgår för en beräknad tid Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses I 27§ 2 mom. 3. skatt, som avses i 27§ 2 mom. 2, betalats efter den 18 januari året ef- betalats efter den 18 januari äret efter inkomstäret men senast den 30 ter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på april samma år, skall dock ränta på
sädan skatt utgå för en tid av sex sådan skatt utgä för en tid av sex månader. Räntebeloppen får sam- månader. Öretal som uppkommer manlagt inte överstiga 100000 kro- vid ränteberäkningen bortfaller.
nor. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.
Ränta beräknas enligt den ränte- Ränta beräknas på den del av sats som motsvarar det av riksban- överskjutande belopp som inte
ken fastställda diskonto som gäller överstiger 20000 kronor enligt en vid utgången av december året före räntesats som motsvarar halva det
taxeringsåret. av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del
enligt en räntesats som motsvarar
fjärdedelen av diskomntot.
Räntesatserna bestäms till pro-
centtal med högst en decimal, som
i förekommande fall avrundas upp-
åt.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på
ö-skatteränta.
Denna leg träder i kraft den I januari 1986 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1986 och i fråga om ränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1986.
? Senaste lydelse 1983: 977.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 48 lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
48”
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall. utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Värdet av naturaförmån i form av kost, bostad eller bil till arbetstagare, som skall betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för
värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3§ första stycket.
Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i att bestrida i innehavd anställning, i
den mån kostnaderna, minskade den män kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, med erhållen kostnadsersättning. överstiger ettusen kronor. Översliger tretusen kronor.
Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den I januari 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1985 eller
tidigare år.
' Lagen omtryckt 1976: 1015.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. " Senaste lydelse 1984: 672.
5 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)
Härigenom föreskrivs att 28 skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
2§ Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift
uppsåtligen avger handling med orikug uppgift och därigenom föranleder
att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med
för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.
För skattebedrägeri skall också
den dömas som med avsikt att skatt
skall påföras med för lågt belopp
överenskommer med sin arbetsgi-
vare eller annan som är uppgifts-
skyldig enligt 37§ taxeringslagen
(1956:623), att denne skall underlå-
ta att fullgöra sin uppgiftsskyl-
dighet, och som därigenom föran-
leder att skatt på grundval av för-
enklad självdeklaration påförs ho-
nom med för lågt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
Härigenom föreskrivs att 8§ lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som 1 sin allmänna självde- Den som i sin självdeklaration
klaration skall redovisa fastighet, skall redovisa fastighet, för vilken för vilken intäkten skall beräknas intäkten skall beräknas schablonschablonmässigt enligt 24§ 2 mom. mässigt enligt 248 2mom. komkommunalskattelagen (1928:370), munalskattelagen (1928: 370), aktie aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsaktiebolag eller andel i 1 bostadsförening skall för varje bostadsförening skall för varje uppuppdragstagare, till vilken under dragstagare, till vilken under bebeskattningsåret ersättning betalats skattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 48 1-3 beträffan- för uppdrag enligt 4§ 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet de fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i som hör tll aktien elter andelen. i deklarationen lämna uppgift om deklarationen lämna uppgift om
I. namn och postadress samt i 1. namn och postadress samt I
förekommande fall registrerings- förekommande fall registrerings-
numnner till mervärdeskatt: nummer till mervärdeskatt;
2. ersättningens storlek. 2. ersättningens storlek.
Uppegiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än I 000 kronor.
I ersättningen skall inte räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
! Senaste lydelse 1983: 856.
7 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1977: 1071) om basenhet
Härigenom föreskrivs att lagen (1977: 1071) om basenhet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om basenhet vid 1986 och tidigare års taxeringar.
8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst-
skatt!
dels att 108 I mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels avl i lagen skall införas ett nytt moment, 108 2 mom., av nedan angivna lydelse.
108 Nuvarande lydelse I mom.” För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet: 4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger 9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 1556 av äterstoden: 10" 18” : 10” 2096 8 or 2 - > 48: 2 34 ov 21 basenheter DN Mr 2 20860 Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när underlaget överstiger 19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 1042 av återstoden;
ÅN : 207 IS
23” "26 in vo 23” vo 208000 36 ov AS De > 36 no äs on 45 basenheter DV 45 3098 VON
Föreslagen Iydelse I mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter:
4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger
9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och ISS av återstoden; 10” 18” : 10” 2098 ov 18 EV in 18” ” 245 Mö 21 basenheter DN 2 "20900
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770.
? Senaste lydelse 1984: 1061.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:
5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter: när
underlaget överstiger
19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 104 av återstoden:
2 23 21 155
23voov 26 : 23 206
26 4 DV 26” 2807 45 basenheter DN 45 3077”
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
2 mom." En basenhet är 7800
kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1987 ärs taxering.
+ Förutvarande 108 2 mom. upphävd genom 1984: 1061.
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
38 Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst och det underlag för tilläggsbelopp som beräknats för den skattskyldige enhet lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje styckena.
Den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall ökas med vid taxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.
Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret. skall den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig enligt I $ 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt.
Spärrbeloppet utgörs av summan av
1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,
2. 25 procent av det justerade 2. 25 procent av det justerade underlaget för tliäggsbelopp till underlaget för tilläggsbelopp will den del detta underlag inte över- den del detta underlag inte överstiger 45 basenheter enligt lagen stiger 45 basenheter enligt 10§ 2 (1977:1071) om basenhet, mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
3. 30 procent av det justerade un- 3. 30 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den derlaget för tlläggsbelopp till den del detta underlag överstiger 45 del detta underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag. basenheter enligt nämnda moment.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid
1987 års taxering.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. " Senaste lydelse 1982:419.
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-21
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders-
son. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hell-
ström, Thunborg. Wickbom
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om förenklad självdeklaration
1¶Inledning
En allmän uppfattning är att det svenska skattesystemet är komplicerat
och svåröverskådligt. Det gäller inte bara företagsbeskattningen, där en relativt komplicerad lagstiftning är ofränkomlig, utan också enskilda personers beskattning. Det ekonomiska livet förändras snabbt. De många
lagändringarna inom skatteområdet under årens lopp för att klargöra beskattningen i situationer som tidigare inte förutsetts och för att tillgodose
rättvisesynpunkter har medfört att systemet blivit invecklat och tungrott.
Detta skapar problem både för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna. Flertalet skattskyldiga vill förstå reglerna och kunna klara av det
ärliga arbetet med att upprätta sin deklaration snabbt och enkelt. Myndigheterna har också intresse av att granskningsarbetet går snabbt och frik-
tionsfritt. En mängd merarbete och irritationsmoment både för skattskyldi-
ga och skattemyndigheter elimineras genom enklare och klarare regler. Sädana regler skapar förutsättningar för ett bättre samarbete och mer
service från myndigheterna. Skattemyndigheterna kan inrikta sin verksam-
het på väsentligheter. I stället för att ingående granska löntagardeklara-
tioner med detaljändringar som följd kan befintliga resurser användas för granskning av mer komplicerade deklarationer.
Den 13 maj 1982 tillsattes en kommitté (B 1982:03) med uppdrag att se
över taxeringsförfarandet och skatteprocessen. Kommittén har antagit
namnet skatteförenklingskommittén. Som ett led i översynsarbetet har kommittén tidigare avlämnat rapporten (Ds Fi 1983: 16) Vissa ändringar i taxeringsförfarandet som föranlett lagstiftning.
Kommittén har nu avgivit betänkandet (SOU 1984:21) Förenklad själv-
deklaration!. Sammanfattningen av och lagförslagen i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I resp. 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas tll protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig I lagsuftningsärendet (Dnr 993/84).
Regeringen beslutade den 14 februari 1985 att inhämta lagrådets yttrande över inom finansdepartementet upprättade förslag till lagändringar på grundval av betänkandet. Eagrådsremissen innehöll också förslag som rörde taxeringslagens (1956: 623) bestämmelser om taxeringsrevision. Därvid behandlades bl.a. en av riksskatteverket (RSV) i november 1984 till regeringen överlämnad rapport, (RSV Rapport 1984:10) ADB och företagsgranskning. Avsikten med regeringens förslag rörande taxeringsrevision var alt klarlägga innehållet i gällande rätt, nämligen att möjlighet finns att kontrollera att alla typer av inkomster deklarerats riktigt. På samma sätt som I fråga om löntagare mäste skattemyndigheterna ha rätt att stämma av t.ex. närmmgsidkares och akticägares deklarerade inkomster mot uppgifter som inhämtas från tredje man. Kontrollaktioner i dessa syften har med stöd av taxeringslagen kontinuerligt företagits sedan år 1956 utan att denna rätt tidigare har ifrågasatts.
Det lagförslag som remitterades till lagrädet mötte mycket kraftig kritik.
Man hävdade på sina håll att det skulle ge fritt fram för alla tänkbara
integritetsintrång och övergrepp. Enligt min mening finns det inga skäl för farhågor av det slaget. Det finns inte någon grund att anta att skattemyn-
digheterna i framtiden skulle komma att utföra taxeringsrevision efter
mindre noggranna överväganden än som görs i dag. Kritiken har dock
uppenbarligen skapat en osäkerhet och oro bland allmänheten om den rätta
innebörden av förslaget. Mot den bakgrunden är det en brist att lagsuft-
ningen på området saknar närmare regler om hur kontrollen skall gå ull.
Därför ansåg regeringen att det var lämpligast att avvakta med ändringar i
56 § taxeringslagen till dess att man hunnit överväga i vad mån lagen kan
förses med regler som tydligt anger de allmänna begränsningar som bör gälla för taxeringsrevision. Genom beslut den 18 mars 1985 återkallade regeringen därför sin begäran om lagrådets yttrande såvitt gällde förslaget rörande revision och något förslag till lagändring i den delen lägger jag inte fram nu.
Lagrådet har yttrat sig över följande lagförslag, nämligen
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).
2. Jag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),
"Ledamöter vid avgivandet av betänkandet var generaldirektören Gösta Ekman, ordförande. riksdagsledamöterna Tage Sundkvist. Knut Wachtmeiser, Hans-Olov Westberg. Anna Lindh och Karl-Erik Svartberg, rektorn Wilhelm Gustafsson, länsrudet Sven Gunnarsson och lagmannen Bertil Wennergren.
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
4. lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
S. lag om ändring i skattebrottslagen 11971:69),
6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
De granskade förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 4.
Lagrådets yttrande över förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag återkommer i det följande till yttrandet i avsnitt 8 i forfattningskommentarerna till de tre lagrum, vilkas utformning lagrådet lämnat synpunkter på. nämligen 338 2 mom. kommunalskattelagen och 378 2 mom. och 1208 tuxeringslagen. I övrigt har lagrädet lämnat lagförslagen utan erinran.
Jag tar också upp några förslag till lagändringar där lagrådets yttrande inte har inhämtats. Det gäller dels ett förslag om att utvidga möjligheterna att slippa redovisa ersättningar för resekostnader i självdeklarationer och kontrolluppgifter (se avsnitt 4.1.1 under rubriken Kostnadsersättningar), dels eu förslag om att uttaget av preliminär skatt skall bestämmas med beaktande av det höjda schablonavdraget under inkomst av tjänst (se avsnitt 4.8). Slutligen gäller det ett förslag om att avskaffa den automatiska indexregleringen av den statliga inkomstskatten (se avsnitt 6).
2¶Allmänna synpunkter
2.1 Skattesystemet behöver förenklas
Det svenska skattesystemet är mycket invecklat och svåröverskådligt.
Detta är delvis en följd av att det ekonomiska livet blivit mer komplicerat
och nödvändiggjort regleringar i flera avseenden än tidigare. Det är dock
främst i fråga om näringsidkare som utvecklingen av skattesystemet låter sig förklaras på detta sätt. Systemet har emellertid blivit krångligt också
när det gäller vanliga löntagare med enkla inkomstförhållanden. Här är förklaringen att söka främst i strävandena att tillgodose olika rättvisekrav. Men även andra faktorer har bidragit till att skattereglerna blivit krångliga. Det har t. ex. av olika skäl inte alltid varit möjligt för lagstiftaren att vid reformarbetet samordna olika regelsystem och skapa helhetslösningar.
sällan framtvingat särregleringar på skatteområdet med regelkollisioner eller andra tillämpningssvårigheter som följd.
Ett komplicerat skattesystem skapar inte bara merarbete för de skattskyldiga och myndigheterna utan medför också att skattereglerna många gånger slår fel. De ger inte de effekter som har äsyftats. Detta beror i en del fall på att de skattskyldiga inte förstår reglerna och därför inte kan utnyttja dem på det sätt som är meningen. I andra fall är det så att brister i
regelsystemet utnyttjas av vissa skattskyldiga för att uppnå inte avsedda effekter. Det komplicerade systemet föranleder också misstag från skattemyndigheternas sida och läser fast resurserna vid detaljfrågor och rättstilllämpningsfrågor. Detta medför att för den skattskyldige viktig information och service måst eftersättas. Det skapar också många onödiga skatteprocesser, vilket i sin tur leder till ökad arbetsbelastning i domstolarna och
långa väntetider där. Myndigheterna fär inte heller tid att med tillräcklig
kraft ägna sig åt att följa upp mer komplicerade deklarationer och därigenom motverka skatteundandragande och skattefusk. Alla dessa omständigheter leder tll olikformighet vid beskattningen och gör att hela skatte-
systemet för den enskilde ofta framstår som orättvist.
Det är enligt min mening uppenbart att vårt nuvarande skattesystem inte fungerar tillfredsställande i nu berörda avseenden. Det är därför nödvändigt att genomföra ätgärder som påtagligt förenklar och förbättrar skattesystemet. I annat fall finns det risk för att skattemoralen allvarligt under-
grävs. Det finns också en stor risk för att de som arbetar i skatteadminis-
trationen och domstolarna inte orkar med trycket av den allt större arbetsbördan. Vad jag nu har sagt gäller främst i fråga om inkomsttaxeringen och det är den saken jag kommer att koncentrera mig på i den fortsatta framställningen.
Vissa reformer som varit inriktade på förenkling och förbättring av
taxeringsarbetet har genomförts under senare år. Dessa har i första hand
gällt de administrativa systemen. Jag tänker i första hand på den s.k.
RS-reformen. Den innebar omfattande rationaliseringar av de administrati-
va rutinerna, bl. a. genom införandet av ett utökat ADB-stöd vid taxering-
en. RS-reformen innebar också att taxeringsperioden förlängdes och att
skattemyndigheterna fick ett kraftigt resurstillskott på ca 1 500 personer.
Det kan emellertid konstateras att de vinster som RS-reformen medförde till stor del har konsumerats av ett ständigt växande granskningsmaterial.
Det har sälunda hela tiden blivit fler deklarationer och antalet nya regler som skall tillämpas har också ständigt ökat. Beräkningar pekar mot att det
nu skulle krävas ett resurstillskott på ytterligare ca I 500 tjänstemän för att man skulle kunna förverkliga de principbeslut angående service, kontrollnivå m. m. som riksdagen fattade när man antog RS-reformen. Som exem-
pel kan nämnas att ett mål med RS-reformen var att alla deklarationer skulle granskas av tjänstemän. Vid 1984 års taxering granskades fortfarande mer än hälften av den totala deklarationsmängden av fritidsfunktionärer. Ett annat mål var att 60000 arbetsdagar skulle ägnas ät fördjupad
kontroll i form av s.k. taxeringsbesök och taxeringsrevisioner. Vid de
senaste årens taxeringar har endast ca 20000 dagar ägnats åt sädan kon-
troll. Detta ger en antydan om storleken av problemen och visar att det behövs genomgripande förändringar i systemet för att lösa dessa. Det är uppenbarligen varken lämpligt eller möjligt att försöka bygga bort pro-
blemen genom resursförstärkningar.
"Ytterligare rationaliseringar av själva taxeringsarbetet är givetvis ange-
lägna och kan åstadkomma vissa förbättringar. En sådan rationalisering
har f.ö. under våren 1984 beslutats av riksdagen. nämligen slopandet fr.o.m. 1985 ärs taxering av skyldigheten för fysiska personer med fastig-
het eller rörelse i annan kommun än hemortskommunen att lämna särskild självdeklaration. Även den i december 1984 beslutade reformen om slopad
kommunal skatt för juridiska personer kommer att underlätta skattemyndigheternas arbete: Det är emellertid helt klart att det inte räcker med
åtgärder av detta slag. Det behövs även åtgärder som förenklar hanteringen av den stora majoriteten deklarauoner för att uppnå en mera påtaglig
förbättring av kvaliteten på taxeringarna.
Ett sätt att försöka komma till rätta med problemen som har prövats planmässigt de senaste åren är att omprioritera arbetet på så sätt att man bara gör en teknisk granskning av vissa löntagardeklarationer och i stället inriktar resurserna på de svärkontrollerade deklarationerna. Det är emellertid enligt min mening olämpligt att förlita sig på en metod som innebär att man underlåter att tillämpa vissa bestämmelser därför att de i det
enskilda fallet kan antas resultera i en ganska liten taxeringsändring. Det
huvudsakliga skälet mot en sådan metod är givetvis rent principiellt — vad som föreskrivs 1 lagen skall ullämpas, annars bör bestämmelsen ändras
eller upphävas. Men man måste också ha klart för sig att metoden i det
långa loppet utnyttjas av vissa skattskyldiga, t.ex. genom medvetet överdrivna avdragsyrkanden. Metoden lämnar således utrymme för ett visst godtycke från myndigheternas sida och gynnar skattskyldiga som är beredda att utnyttja systemets svagheter. Starka rättssäkerhetsskäl talar därför
för att man slår in på en annan väg för att höja kvaliteten på taxeringarna.
Av vad jag hittills har anfört framgår att en grundförutsättning för att
uppnå en påtaglig förbättring av taxeringsarbetet är att man kan minska
antalet kontrollmoment i deklarationerna från den stora majoriteten skattskyldiga. Ett sätt att åstadkomma detta är att förenkla skattereglerna så att man slipper kontrollera vissa uppgifter. Detta kan åstadkommas främst genom att vissa inkomster görs skattefria eller att vissa avdrag slopas eller
schabloniseras. Men man kan också viss utsträckning göra så att arbetsgivare och andra utbetalare åläggs att lämna kontrolluppgifter på ett sådant
sätt att dessa direkt kan läggas till grund för taxeringen.
Mot åtgärder av nu angivet slag kan man naturligtvis också rikta invänd-
ningar. Vad först beträffar schabloniseringar och andra ändringar i skatt-
skyldigheten som görs bara i förenklingssyfte kan hävdas att man genom
sädana åtgärder förlorar i rättvisa. Detta kan vara riktigt på det teoretiska
planet, men i praktiken är det som jag nyss har antytt annorlunda. En detaljreglering kan inte alltid upprätthällas i praktiken utan följden blir ofta — liksom när det gäller ett schablonsystem — att vissa skattskyldiga vinner på systemet på bekostnad av andra skattskyldiga. Men skillnaden är som jag tidigare påpekat att ett detaljreglerat system gynnar dem som behärskar 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
systemet och främst dem som är beredda att utnyttja dess svagheter.
Kravet på en i det stora hela mer rättvis och likformig taxering bör därför ha företräde framför det teoretiska kravet på millimeterrättvisa i det enskilda fallet. När det sedan gäller kontrolluppgiftsskyldigheten kan invändas att man
genom en sådan delvis flyttar över bestyret med och kostnaderna för
skattekontrollen på arbetsgivare och andra organ utanför det allmänna. Till
detta vill jag säga att det är ofrånkomligt att skattekontrollen till stor del
bygger på att arbetsgivare och andra som gör utbetalningar inom näringslivet lämnar kontrolluppgifter. Så har varit fallet i vårt land sedan lång tid och detsamma torde gälla i det stora flertalet industriländer. Restriktivitet
bör givetvis iakttas när det gäller att utvidga nuvarande uppgiftsskyldig-
heter. Den reform som det här gäller är emellertid enligt min mening av
sådan betydelse att den mer än väl motiverar en utvidgad uppgiftsskyldighet i de avseenden detta är en förutsättning för reformen. Jag återkom-
mer strax till detta. Den förenklingsreform jag förordar i det följande bygger på schabloni-
seringar och innebär att de allra flesta löntagare får en icke oväsentlig
skattelättnad. Det medför ett betydande skattebortfall. Reformen måste därför vägas mot andra åtgärder på skatteområdet som också är kost-
nadskrävande, exempelvis en sänkning av skatteuttaget genom justering
av basenheten. Vid denna avvägning är att beakta att det under åren 1983-1985 har
genomförts en mycket omfattande reformering av inkomstskatten. Denna har medfört att marginalskatterna för det helt övervägande antalet skatt-
skyldiga nu uppgår till högst 50 22. Nära 90 26 av samtliga inkomsttagare
har 1985 en inkomst som ligger under den s.k. brytpunkten och därmed en marginalskatt som är högst 50 Z. Samtidigt har värdet av underskottsav-
dragen begränsats. I och med att takten i de nominella inkomstökningarna och av inflationen kommer att väsentligt dämpas under 1985 torde denna bild av ett
väsentligt sänkt uttag av inkomstskatt kvarstå även 1986. I det ekonomiska läge vi befinner oss måste prioriteringar vad gäller
skattesystemet ske. Jag anser att den förenkling och reformering av inkomstbeskattningen som jag här föreslår bör prioriteras under inkomståret
1986. Därefter bör basenheten ånyo kunna anpassas till löne- och prisutvecklingen så att marginalskatterna kan hållas på en rimlig nivå. Enligt min mening har vi nu kommit till en punkt där det är nödvändigt att snabbt vidta åtgärder för att upprätthålla tilltron till skattesystemet och skapa en bättre arbetssituation för skatteförvaltningen inför framtiden.
Detta bekräftas av att man i massmedia och annars i den allmänna debatten
i ökande utsträckning uppmärksammar fall av olikformighet vid taxering-
en. Ett stöd för en sådan reform kan man också finna vid en internationell
jämförelse. Man kan till att börja med peka på att många av industriländer-
nå — t.ex. Storbritannien, Västtyskland och Danmark — sedan länge har någon form av förenklad löntagarbeskattning och att ett förenklingsarbete pågår i flera andra länder, t.ex. USA och Norge. Jag vill också nämna att enligt de undersökningar som gjorts av en arbetsgrupp inom RSV och som
redovisats i rapporten Skatter och skattekontroll (RSV Rapport 1983: 2) så
ligger Sverige långt ned på listan när det gäller storleken av schablonav-
drag från anställningsinkomst och som en följd av bl. a. detta högt på listan
när det gäller hur stor del av granskningsresurserna som satsas på vanliga löntagardeklarationer.
Bakom de av kommittén framlagda förslagen om en förenklad löntagarbeskattning har stått en bred majoritet av kommitténs ledamöter. Remissinstanserna har också nästan genomgående vitsordat det stora behovet av förenklingar och tillstyrkt att en förenklingsreform nu genomförs. De flesta anser att kommittén snarast varit för försiktig i sina förslag och efterlyser längre gående schabloniseringar. Men det finns också instanser som anser sig inte kunna gå med på de föreslagna schabloniseringarna, eftersom dessa anses medföra orättvisor I de enskilda fallen.
Av vad jag tidigare har sagt framgår att vad det nu gäller är att anpassa löntagarbeskattningen till den praktiska verkligheten. Jag kan därför inte
finna att de argument som anförts mot förenklingsreformen är bärkraftiga.
Jag föreslår alltså att man i enlighet med vad kommittén och det stora
flertalet remissinstanser förordat inför en förenklad löntagarbeskattning
som bygger på enklare och mer schabloniserade skatteregler.
Fördelarna med en sådan reform är som kommittén har påpekat många och en del av dem har jag redan berört. För de skattskyldiga består de positiva effekterna främst i att det blir färre regler att hålla reda på och att de regler som finns blir enklare att förstå. Därmed ökar möjligheten för
deklaranten att få tillräcklig överblick över alla regler för att kunna iaktta sin rätt. Vidare blir det möjligt att göra deklarationsblanketterna enklare, vilket underlättar det årliga deklarationsbestyret. En annan konsekvens blir att de skattskyldiga inte behöver besväras med frågor från skattemyn-
digheterna om olika saker, eftersom möjligheterna till missförstånd blir få liksom behovet av utredningar. Framför allt kan myndigheterna undvika att ställa frågor om detaljer, vilket bör bidra till ett bättre förhållande
mellan myndigheter och enskilda.
En radikal förenkling för ett stort antal skattskyldiga har stor betydelse
också för myndigheterna. Resultatet av en sådan reform blir att deklara-
tionsmassan minskas kraftigt och att gransknings- och registreringsbehovet minimeras. Därigenom lösgörs resurser som kan användas för en bättre
information och annan service till allmänheten och för en fördjupad granskning av de svårkontrollerade deklarationerna. Därmed uppnår man
en rimlig förskjutning av tillgängliga resurser mot deklarationer där det kan
förekomma mer omfattande skatteundandragande.
Prop. 1984/85: 180 'n to
2.2 Val av metod för en förenklad löntagarbeskattning
Ett förenklat system för löntagarbeskattning kan utformas på i huvudsak två olika sätt.
Det första representeras av den typ av system som tillämpas bl.a. i Storbritannien, Västtyskland och Österrike och som i Sverige brukar kallas definitiv källskatt. I det systemet tillgodoförs en löntagare redan på källskattestadiet alla de avdrag han är berättigad till enligt schablon eller ett särskilt beslut om jämkning. Omprövning av avdragen efter inkomst-
årets utgång skall normalt inte äga rum. Någon egentlig taxering sker inte
av de personer som ingår I systemet. Den svenska sjömansskatten är ett
exempel på ett delvis genomfört sådant system.
Det andra sättet kännetecknas av att källskatte- och taxeringsförfarandena i allt väsentligt behålls oförändrade. Däremot ändras de materiella beskatiningsreglerna samt reglerna beträffande deklarationsskyldighet och uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering.
Kommittén har övervägt dessa två system och dessutom en särskild variant av sistnämnda system, nämligen en långtgående deklarationsmedverkan från skattemyndigheternas sida i form av förtryckta deklarations-
sommar. Kommittén konstaterar att en övergång till definitiv källskatt skulle medföra stora förändringar på den direkta beskattningens område och få
vidsträckta konsekvenser inom uppbördsområdet. Eu genomförande
torde enligt kommittén därför inte kunna ske annat än på lång sikt och först
efter en omfattande utredning om förslagets konsekvenser. Kommittén
påpekar att remissvaren på ett tidigare betänkande (SOU 1972: 11) Förenk-
lad löntagarbeskattning — vart redovisades ett principförslag till definitiv källskatt — i huvudsak var kritiska och att det ifrågasattes om systemet
verkligen skulle innebära någon påtaglig förenkling om man såg till de
samlade effekterna för löntagare, arbetsgivare och skattemyndigheter. Kommittén har mot denna bakgrund inriktat sig på lösningar som kan
genomföras på kortare sikt och som enligt kommitténs uppfattning ger jämförbara förenklingseffekter för såväl skattskyldiga som skattemyndigheter utan att innebära långtgående systemändringar. Två lösningar av förenklad deklarationsredovisning för löntagare m. fl.
diskuteras.
Den ena lösningen innebär att skattemyndigheterna förtrycker deklarationsblanketter för ett stort antal skattskyldiga med alla de uppgifter om de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden som myndigheter-
na redan har i sina register eller erhåller i form av kontrolluppgifter från arbetsgivare m. fl. Lösningen medför att vissa skattskyldiga bara behöver
underteckna deklarationen, medan andra behöver tillföra denna ett mycket begränsat antal uppgifter, t. ex. angående avdragsyrkande som skattemyndigheterna saknar kännedom om.
Prop. 1984/85: 180 'A Fe
Den andra lösningen innebär också att deklarationsblanketterna förtrycks med vissa uppgifter. Förtryckningen omfattar dock inte kontroll-
uppgilterna utan inskränker sig till övriga registeruppgifter. t.ex. om fas-
tighetsinnehav o.d. Uppgifterna i kontrolluppgifterna skall enligt denna
lösning över huvud taget inte behöva redovisas I den förenklade deklara-
tionen utan det räcker att den skattskyldige när så är fallet försäkrar att han
inte haft andra inkomster än som framgår av de kontrolluppgifter han fått.
Denna lösning bygger således på att skattemyndigheterna och de skattskyldiga får likalydande kontrolluppgifter. Även med denna lösning är det meningen att vissa skattskyldiga bara skall behöva underteckna deklaratio-
nen inkl. nämnda försäkran, medan andra får tillföra denna tilläggsupp-
gifter angående avdragsyrkanden m.m.
Kommittén föreslår att den sistnämnda lösningen väljs, dvs. en förenklad deklarationsredovisning med försäkran angående innehållet i kontrolluppgifterna. Det huvudsakliga skälet för detta är att lösningen med förtryckning av informationen i kontroHuppgifterna skulle försena taxeringsoch debiteringsarbetet med minst två månader.
Remissinstanserna är till den helt övervägande delen av samma uppfattning som kommittén.
För egen del får jag anföra följande.
Jag är ense med kommittén och det stora flertalet remissinstanser om att
man bör bygga en förenklad löntagarbeskattning på nuvarande taxerings-
och uppbördssystem och således inte införa ett system med definitiv
källskatt. Ett viktigt skäl för detta är den säkerhet som ligger i att kunna bygga en reform som berör så många människor och så mycket material på nuvarande ordning. En sådan reform kan också genomföras relativt snabbt medan en definitiv källskatt förutsätter betydligt längre genomförandetid. Vidare skulle en definitiv källskatt innebära ett merarbete för arbetsgivarna. Det finns inte heller något som talar för att en definitiv källskatt skulle innebära större förenklingar för de skattskyldiga eHer skattemyndigheterna
än som kan uppnås genom ett förenklat deklarationsförfarande som bygger
på nuvarande ordning. Jag förordar således at det införs ett system med förenklad självdeklaration, men jag vill samtidigt framhålla att den av mig förordade lösningen inte lägger hinder i vägen för en övergång till definitiv källskatt om en sådan reform i framtiden skulle anses lämplig.
De båda metoder med en förenklad självdeklaration som kommittén diskuterar har många gemensamma drag. De förutsätter till att börja med i stort sett samma förenklingar och schabloniseringar av det materiella regelsystemet. Vidare gör båda metoderna det möjligt att innefatta huvuddelen av löntagarna och pensionärerna. Valet av metod torde därför endast marginellt påverka antalet berörda deklaranter. Båda metoderna kan utfor-
mas så, att deklaranterna endast behöver fylla i sådana uppgifter som
skattemyndigheterna inte känner till men som behövs för taxeringen. Summeringar, överföringar och sammanställningar kan praktiskt taget helt undvikas.
För deklaranten är metoden med förtryckning av kontrolluppgifterna något lättare att tillämpa. På deklarationsformuläret får han information
om de uppgifter skattemyndigheterna vid tryckningstillfället hade tillgång till och han kan redan vid deklarationstillfället rätta eventuella felaktighe-
ter i de förtryckta uppgifterna. Behovet av att i efterhand informera om
resultatet av taxeringen kan inskränkas till de uppgifter som i dag finns på
skattsedeln för slutlig skatt och i förekommande fall underrättelse om avvikelse från de uppgifter som den skattskyldige tillfört deklarationen.
Metoden med en begränsad förtryckning och en försäkran innebär som nämnts att informationen på kontrolluppgifterna inte förs in på deklarationsblanketten. Den skattskyldige har därför inte vid deklarationstillfället någon uppgift om vilka kontrolluppgifter som skattemyndigheterna har
fått. Han kan dock förutsätta att myndigheterna har samma uppgifter som han själv. Metoden förutsätter emellertid att deklaranterna informeras om
vilka uppgifter skattemyndigheterna lagt till grund för taxeringen. Detta kan ske genom ett särskilt dokument som sänds ut när ett första ställningstagande till taxeringen föreligger.
Av det anförda framgår att det finns vissa fördelar med en fullständig förtryckning. Men det finns också nackdelar med en sådan metod. Det torde sålunda bli nödvändigt att tillställa alla skattskyldiga, som myndighe-
terna fått kontrolluppgift för, samma sorts förtryckta blankett. För att
blanketten skall ge utrymme för deklaranter med invecklade inkomstförhällanden att fullgöra sin deklarationsskyldighet korrekt krävs det en blan-
kett av ungefär dagens utseende.
Den största nackdelen med att förtrycka även kontrolluppgifterna är
emellertid att en sådan förtryckning kommer att förskjuta deklarationstidpunkten med minst två månader. Detta gäller inte enbart skattskyldiga
med enkla inkomst- och förmögenhetsförhållanden utan även skattskyldi-
ga som har komplicerade deklarationsförhållanden. Härigenom skulle starten för deklarationsgranskningen komma att försenas med minst två måna-
der. En sådan konsekvens är som kommittén har påpekat synnerligen
olycklig. Det är angeläget att ha en så lång granskningsperiod som möjligt
och man kan inte gärna kompensera en försenad start med en senarelägg-
ning av perioden som helhet. Dels kommer granskningen då att ske lång tid efter beskattningsåret, dels måste i så fall tidpunkten för slutavräkning och
slutskattsedel förskjutas. Besvärstiden skulle behöva senareläggas. Alla
dessa atgärder strider mot en naturlig strävan att så snabbt som möjligt
hantera deklarationsmaterialet och ge deklaranterna besked om utfallet av
taxeringen. Det kan också nämnas att kommittén överväger att i ett kommande betänkande föreslå att skattsedelsutskriften tidigareläggs med 4-5
månader i det förenklade deklarationssystemet. I så fall kan återbetalning av överskjutande skatt liksom inbetalning av kvarstående skatt tidigareläggas i motsvarande mån. Väljs metoden med förtryckning av kontrollupp-
gifterna går ett sådant förslag — på grund av den senare deklarationstid-
punkten — inte att genomföra.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag i likhet med kommittén
att det förenklade deklarationssystemet bör bygga på modellen med en begränsad förtryckning och en försäkran angående innehållet i kontrolluppgifterna.
2.3 Utformningen av ett förenklat deklarationssystem
Allmänt om förfarandet
Jag har i det föregående kommit fram till att det bör införas ett förenklat
deklarationssystem av den modell kommittén har förordat.
Systemet innebär att skattskyldiga med enkla inkomst- och förmögenhetsförhällanden får använda en starkt förenklad deklarationsblankett. Den skattskyldige behöver i denna endast redovisa sådana uppgifter som skattemyndigheterna inte redan har kännedom om. Beträffande övriga uppgifter, dvs. sådana som framgår av kontrolluppgifter från tredje man (arbetsgivare m. fl.) eller annars finns tillgängliga i skattemyndigheternas register, t.ex. uppgifter om fastighetsinnehav, har han bara att intyga
uppgifternas riktighet.
Systemet bygger alltså på den grundläggande förutsättningen att den skattskyldige och skattemyndigheterna i stor utsträckning har tillgång till samma information, I fråga om tjänsteintäkterna skall arbetsgivare m. fl. uppgiftslämnare skicka likalydande kontrolluppgifter till den enskilde och skattemyndigheterna. I den förenklade deklarationen behöver den skattskyldige bara försäkra att hans inkomster överensstämmer med de kontrolluppgifter han fått. Övriga uppgifter i myndigheternas register kommer att förtryckas på blanketten. Det gäller bl.a. fastighetsuppgifter — taxeringsvärde och intäktsberäkning — och uppgifter om sambeskattningsför-
hällanden.
I den mån man anser att den förenklade deklarationen skall omfatta ytterligare uppgifter får dessa lämnas som tilläggsuppgifter. Det kan vara
inkomster som den skattskyldige inte fått kontrolluppgifter på eller under-
lag för avdragsyrkanden som skattemyndigheterna inte kan ha kännedom om på annat sätt. Jag skall strax redogöra för min inställning till vilka
intäkter och avdrag som bör få vara med i den förenklade deklarationen.
Låt mig bara först som bakgrund till detta säga nägra ord om hur kommittén har tänkt sig att de förenklade deklarationerna skall hanteras.
Tanken är att taxeringarna skall utföras maskinellt med ledning av kontrolluppgifterna och den information som registrerats från deklaratuionsblanketten. Maskinella kontroller av olika slag genomförs i samband härmed. Ett mindre antal deklarationer kommer att granskas manuellt, främst ull följd av att de maskinella kontrollmomenten givit utslag om eventuella felaktigheter. Den som använder den förenklade deklarationsblanketten får i juni ett meddelande om vilka uppgifter skattemyndigheterna lagt till grund för taxeringen samt uppgift om taxerad inkomst. Den
skattskyldige har säledes möjlighet att på grundval av informationen i taxeringsmeddelandet begära omprövning under återstoden av taxeringsperioden om han anser att taxeringen blivit felaktig.
Grundprinciper för en förenklad deklaration
Det nya deklarationssystemet skall som nämnts bygga på en deklarationsblankett som är enkel för de skattskyldiga att fylla i och lätt för myndigheterna att hantera och granska. Det innebär att den bara i mycket
begränsad omfattning bör innehälla uppgifter som förutsätter manuella
kontroller av granskarna. Utredningar och skriftväxling skall således i
möjligaste mån undvikas. Företeelser som ofta leder till meningsskiljaktig-
heter angående tolkning eller tillämpning bör inte omfattas av det förenklade systemet. I detta bör man t stället i huvudsak hantera inkomster och avdrag som kan kontrolleras med hjälp av ADB på grundval av upplysningar (kontrolluppgifter o.d.) från tredje man.
Samtidigt måste den förenklade deklarationen omfatta den stora majori-
teten löntagare och pensionärer. För att åstadkomma detta krävs det som Jag nyss har antytt vissa schabloniseringar och andra förenklingar av de
materiella beskattningsreglerna så att dessa grupper inte behöver redovisa smärre avdragsyrkanden. Dessutom behövs en viss utvidgning av kontroll-
uppgiftsskyldigheten så att en detaljredovisning kan undvikas också när det gäller intäktssidan. Om man vill få med de allra flesta skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden räcker det emellertid inte med sådana åtgärder utan det måste finnas möjlighet för de
skattskyldiga att själva lämna vissa uppgifter i deklarationen. Det är nämli-
gen inte möjligt att genom förenklingar av de materiella reglerna och
utvidgning av kontrolluppgiftsskyldigheten fånga in alla vanliga företeelser som bör beaktas vid taxeringen. Jag kommer i ett senare avsnitt att närmare redogöra för de förutsättningar under vilka en förenklad självdeklaration får lämnas och vilka ändringar som bör göras i de materiella reglerna. Jag skall emellertid redan här redovisa några huvudlinjer i dessa avseenden.
Kommitténs förslag i huvuddrag
Kommittén anser att man till att börja med bör se till att det stora flertalet löntagare och pensionärer kan använda den förenklade deklaratio-
nen. Vad först beträffar intäktssidan är det meningen att arbetsgivarna och
pensionsanstalterna liksom 1 dagsläget skall lämna kontrolluppgifter och att de skattskyldiga i regel bara skall behöva försäkra på blanketten att tjänsteintäkterna är i enlighet med kontrolluppgifterna. Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet utökas något. De skall i kontrolluppgifterna ange inte
bara förekomsten av en förmån utan också värdera den i de fall det rör sig
om fri bostad. fri lunch, fri bil m. m.
I fråga om avdragssidan är det enligt Kommitténs mening inte lämpligt att avdrag för olika kostnader redovisas 1 den förenklade deklarationen, utan
endast de som yrkar schablonavdrag bör få begagna denna. För att få med
tjänstemkomsterna i så stor utsträckning som möjligt föreslås därför bl. a. att det nuvarande schablonavdraget höjs. Vidare föreslås att arbetsgivar-
nas kontrolluppgiftsskyldighet rörande traktamenten och reseersättningar
vid tjänsteresor skall slopas i de fall ersättningarna inte överstiger vissa
normalbelopp och att dessa beskattningsfrågor skall handläggas på källskattestadiet. I denna del bygger förslaget på traktamentsbeskattningssak-
kunnigas betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m. m. När det sedan gäller pensionärerna anser kommittén att det extra avdraget bör kunna beaktas i det förenklade systemet och föreslår på grund härav att beräkningen av det extra avdraget förenklas bl. a. i de fall förmögenhet föreligger. I fråga om avdragssidan i övrigt föreslås att vissa avdrag och skattereduktioner skall slopas. Det gäller förvärvsavdraget, avdraget för underhåll av inte hemmavarande barn samt skattereduktionerna för gift skattskyldig med hemmamake och ensamstående med barn. Vidare föreslås att förmögenhet skall få redovisas I den förenklade deklarationen om den inte uppgår till beskattningsbart belopp.
Kommittén har övervägt att stanna vid dessa förslag, vilket skulle inne-
bära att den skattskyldige kunde fullgöra sin deklarationsskyldighet genom att underteckna blanketten. Det skulle således inte finnas något utrymme för tilläggsuppgifter. En sådan lösning skulle emellertid inbegripa högst två miljoner skattskyldiga och enligt kommittén är detta en otillräcklig förenk-
ling. Kommittén kommer fram till att även inkomst av kapital och av
schablonbeskattad annan fastighet samt vissa smärre realisationsvinster
skall ingå i det förenklade systemet:
För att få med kapitalinkomsterna föreslås att banker och andra kreditin-
stitut skall lämna kontrolluppgifter på inlåningsräntor, så att dessa kan
omfattas av en försäkran på samma sätt som tjänsteintäkterna. Avdrag för skuldräntor skall enligt förslaget yrkas som tilläggsuppgift i deklarationen. Det s.k. sparavdraget, som f.n. kan utnyttjas gemensamt av sambeskattade personer, föreslås bli individualiserat och höjt.
I fråga om schablonbeskattad fastighet föreslås att bara en sådan skall få
redovisas i deklarationen och att intäkten skall beräknas maskinellt på
grundval av de uppgifter som finns hos skattemyndigheterna. Avdrag för
skuldräntor skall yrkas som tilläggsuppgift. När det sedan gäller aktievinsterna föreslås att ett schablonavdrag införs för s.k. korttidsaktier och att det nuvarande schablonavdraget för äldre aktier individualiseras. Slutligen
skall enligt kommitténs förslag tilläggsuppgifter få lämnas i två avseenden,
nämligen dels i fråga om tjänsteintäkter för vilka kontrolluppgift ej erhållits, dels i fråga om allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier.
Utanför den förenklade deklarationen hamnar enligt förslaget inkomst
av rörelse, inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av konventionellt be-
skattad annan fastighet samt i huvudsak inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Detsamma gäller tjänsteintäkter som avser företagsledare eller
delägare 1 fåmansföretag. I den förenklade deklarationen skall inte få
förekomma avdrag i inkomstslaget tjänst utöver schablonavdraget samt inte heller förlustavdrag eller extra avdrag på grund av sjukdomskostnader eller existensminimum. Härutöver föreslås vissa begränsningar som gäller mindre frekventa fall.
Remissinstansernas inställning
Remissinstanserna godtar i allmänhet kommitténs förslag angående förutsättningarna för att få lämna en förenklad deklaration, liksom de därav betingade ändringarna av de materiella beskattningsreglerna och av kontrolluppgiftsskyldigheten. Det är på det hela taget en mycket positiv inställning som redovisas från myndigheter, organisationer och näringsliv. Mecn det förekommer en hel del kritik mot skilda delförslag. Bl.a. riktas invändningar mot förslagen att slopa avdraget för underhåll till inte hem-
mavarande barn och skattereduktionerna för gift med hemmamake resp.
ensamstående med barn. Som jag tidigare har nämnt anser ganska många att man inte gått tillräckligt långt i förenklingssträvandena och förordar bl. u. högre schablonavdrag. Kritik riktas också från en del håll mot försla-
gen om ökad uppgiftsskyldighet.
Min inställning
Vid utformningen av den förenklade självdeklarationen måste man som
jag tidigare har antytt försöka tillgodose två delvis motstridiga krav, nämli-
gen å ena sidan att deklarationen skall vara enkel att hantera för både
skattskyldiga och myndigheter och å andra sidan att deklarationen skall
kunna användas av så många skattskyldiga som möjligt.
Jag anser i Itkhet med huvuddelen av remissinstanserna att kommitténs förslag i stort sett innebär en lämplig avvägning mellan dessa båda krav.
Jag delar således uppfattningen att den förenklade deklarationen bör kunna
användas av det stora flertalet löntagare, pensionärer och villaägare med
enkla inkomstförhållanden. Det innebär att det normalt bör vara möjligt att använda denna om man har inkomst av tjänst, inkomst av kapital eller
inkomst av schablonbeskattad fastighet. Smärre aktievinster bör också rymmas i det förenklad: systemet. Jag kan också i huvudsak ansluta mig till de förslag till särskilda begränsningar i användningsrätten som kommit-
tén föreslagit. Jag tänker främst på förslaget att avdrag i inkomstslaget
tjänst bara skall medges med schablonavdrag och inte för verkliga kostnader.
Kommittén har också övervägt möjligheten att den förenklade deklarationen skall kunna användas av I stort sett samtliga löntagare. En fördel
med detta alternativ är att ändrade förhållanden för den skattskyldige från ett år till ett annat inte medför att blankettbyte måste ske. Alternativet
innebär emellertid bl.a. att blanketten måste ta upp en mängd företeelser
som bara berör ett litet antal skattskyldiga, vilket på ett avgörande sätt
försvårar möjligheten att göra blanketten och informationen om den lättbegriplig. En gemensam blankett försvårar också möjligheten att bygga upp
rationella administrativa rutiner. kontrollsystem m. m. för de enklare beskattningsfallen. En stor nackdel med en sådan lösning är vidare att den
förutsätter en blankett med mer än två sidor. Inte minst från psykologisk
synpunkt är det viktigt att den nya blanketten ges en utformning som klart
visar förenklingen och den bör därför vara tvåsidig. Jag vill därför inte förorda detta alternativ, utan tillstyrker den av kommittén valda lösningen
där bara de vanligaste företeelserna ryms på blanketten.
En nackdel med den av mig förordade lösningen är som jag nyss antydde att blankettbyte mäste ske i viss utsträckning. Olägenheterna med detta bör emellertid i hög grad kunna lindras genom att den fullständiga blänketten utformas på ungefärligen samma sätt som den förenklade. Det torde
också var möjligt att åtminstone på liknande sätt förtrycka den fullständiga
blanketten med civilständsuppgfter och fastighetsuppgifter. Det kan vara
lämpligt att RSV gör en översyn av den nuvarande blanketten och till 1987 års taxering utarbetar en ny som anpassas till den förenklade blanketten. Ett särskilt problem är att sända rätt slag av blankett till varje deklarant. Som kommittén har påpekat får utsändningen av blanketten i första hand styras av de inkomst- och förmögenhetsförhållanden som gällde vid före-
gående års taxering. Systemet kan kompletteras med vissa hänsynstagan-
den till förhållanden som inträffat under beskattningsåret. Kriterierna för
urvalet kan iakttas maskinellt. De som på grund av ändrade inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden under ett beskattningsår övergår till att uppfylla förutsättningarna för förenklad deklaration eller omvänt får använda blan-
ketter som inte är förtryckta.
När det sedan gäller kommitténs förslag till ändringar av de materiella
beskattningsreglerna och kontrolluppgiftsskyldigheten kommer jag strax
att redovisa min inställning i varje sakfråga för sig. Men det finns anledning att behandla några speciella frågor redan här.
Kommittén föreslår som jag nyss nämnde att vissa avdrag och skattere-
duktioner skall slopas. Jag kan i och för sig hålla med om att det är
önskvärt att de ifrågavarande avdragen och reduktionerna rensas ut från skattesystemet. Ett av dessa avdrag, det s.k. förvärvsavdraget, har f.ö.
redan slopats genom lagstiftning våren 1984. Men en utrensning kan inte
göras isolerat utan förutsätter ingående överväganden om i vad mån de som går miste om skatteförmånerna bör kompenseras genom åtgärder
inom det familje- eller socialpolitiska området. Sådana överväganden har
inte varit möjliga att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende utan de får göras i annat sammanhang. Som jag kommer att påvisa senare innebär
mitt ställningstagande i denna fråga inte någon mera påtaglig nackdel från
förenklingssynpunkt.
Kommittén tar vidare upp frågan om beskattningen av fri kost, fri bostad och fri bil. men lägger inte fram några konkreta förslag om ändringar av de
materiella reglerna. Kommittén förutsätter dock att uppgiftsskyldigheten för arbetsgivarna utvidgas så att kontrolluppgifterna skall innehålla värden
på sådana förmåner.
Praktiskt taget samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan godtar
principen att arbetsgivaren åläggs att värdera förmånen, Det betonas emcel-
lertid att en grundläggande förutsättning för detta är att enkla och lättillämpade bestämmelser införs.
Det nya förfarandet förutsätter som jag tidigare har sagt att beskattningen till största delen sker med utgångspunkt i kontrolluppgifter från tredje man och i begränsad utsträckning med ledning av uppgifter som den skattskyldige själv redovisar i deklarationen. Detta talar för att arbetsgivaren skall värdera de förmåner som de anställda har fått. En förutsättning för att utvidga uppgiftsskyldigheten är emellertid att reglerna för värdering av dessa förmåner görs enkla och schabloniserade. Förmänsbeskattningen
övervägs f.n. inom förmånsbeskattningskommittén (B 1978: 02) och RSV
och resultatet av detta arbete bör avvaktas innan lJagstiftningsåtgärder
vidtas på området.
Ett väsentligt inslag i kommitténs förslag är att man skall genomföra
traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag i betänkandet (SOU 1983:3)
Skatteregler om traktamenten m. m. om att traktamenten och avdrag normalt skall hanteras på källskattestadiet och inte vid taxeringen. Mycket talar också enligt min mening för att så bör ske. Traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag går emellertid också ut på ändringar i de materiella reglerna och frågorna bör enligt min mening behandlas i ett sammanhang. En lagstiftning i ämnet förbereds i finansdepartementet med sikte på en proposition till hösten. Det är därför knappast troligt att nya regler kan tillämpas samtidigt med att den förenklade självdeklarationen tas i bruk. Inte heller detta bör emellertid utgöra någon avgörande försvagning av det förenklade systemet. Jag vill erinra om att enligt gällande regler behöver statliga traktamenten inte redovisas I deklarationen och detsamma gäller
traktamenten på det privata området som inte avser mer än 24 dagar för år räknat eller som är undantagna från kontrolluppgiftsskyldighet på grund av dispens för den enskilde arbetsgivaren. Även de som uppbär traktamenten
bör därför i stor utsträckning kunna använda den förenklade deklarationen
redan första året.
Jag vill nämna att jag redan i det här sammanhanget kommer att föreslå att de förfaranderegler som traktamentsbeskattningssakkunniga föreslagit
beträffande traktamenten till viss del överförs på reseersättningar från
arbetsgivarna. Det innebär att ytterligare grupper kan föras in i det förenk-
lade systemet redan från början. Jag vill också förutskicka att några av förslagen i detta lagstiftningsären-
de går längre än vad kommittén har föreslagit i den meningen att det blir
större möjligheter att använda den förenklade deklarationen. Som exempel
kan nämnas att mina förslag i några fall innebär större schablonavdrag än
vad kommittén föreslagit och att jag dessutom föreslår att inte bara en utan två schablonfastigheter skall rymmas på blanketten.
Sammantaget kommer mina förslag att ge i stort sett samma förenklings-
effekt som kommitténs förslag. Det innebär att den förenklade blanketten
kan utformas på I huvudsak det sätt som kommittén har förordat och att den kan beräknas omfatta drygt fyra miljoner skattskyldiga.
2.4 Uppgiftsskyldighet och ADB
Inledning
En viktig beståndsdel! i förslaget om ett förenklat deklarations- och
taxeringsförfarande är att de skattskyldiga inte skall behöva uppge sådant
som skattemyndigheterna får kännedom om genom kontrolluppgifter från tredje man eller genom utdrag ur myndigheternas register. Redovisningsskyldigheten utformas så att deklaranterna endast behöver lämna ett fåtal upperifter till ledning för sin taxering. Förslaget bygger således till stor del på möjligheten att bygga ut och utnyttja kontrolluppgifter o:d. Arbetsgivarnas och andras medverkan blir i ett sådant system än viktigare än vad den är i dag.
Systemet medför betydande förenklingseffekter. För deklaranten innebär det att uppgifter som framgår av kontrolluppgifter inte behöver deklareras, så länge uppgifterna är riktiga och godtas av deklaranten själv. Genom att han själv får en kopia av den uppgift som lämnas till skattemyn-
digheten kan riktigheten kontrolleras. Även för skattemyndigheterna inne-
bär systemet en stor förenkling. Beskattningsuppgifter som annars måste inhämtas genom manuell hantering av varje deklarants redovisning på
deklarationsblanketten kan oftast på ett enkelt sätt överlämnas på magnetband direkt från uppgiftslämnaren. Skattemyndigheternas kontroll av upp-
gifternas riktighet kan flyttas från de skattskyldiga till uppgiftslämnarna. dvs. kontrollen kan ske på väsentligt färre ställen. Det skapar förutsättningar för en mer enhetlig och rättvis kontroll.
Metoden innebär i allmänhet merarbete för uppgiftslämnarna. Omfattningen av merarbetet varierar med uppgifternas art och antal. Av betydelse är också vilka uppgifter som ändå lämnas till den enskilde. Merarbetet blir mindre betungande om uppgifterna som skall lämnas till skattemyndigheterna redan av andra skäl sammanställs och sänds ull deklaranterna. Av stor betydelse är naturligtvis också möjligheterna att utnyttja ADB för uppgiftslämnandet.
Det är enligt min mening självklart att man bör vara ytterst restriktiv när det gäller att införa nya uppgiftsskyldigheter. Förenklingsreformen är dock enligt min mening av sådan vikt att det är befogat med en utvidgning av skyldigheten, särskilt som resultatet av en sådan uppgiftsskyldighet totalt
sett blir en arbetsbesparing genom att man ersätter deklaranternas manuella arbete med maskinella bearbetningar.
Förslagen om ökad uppgiftsskyldighet särskilt beträffande bankerna och användningen av ADB har föranlett några remissinstanser att komma med invändningar från integritetsskyddssynpunkt. Man ifrågasätter om inte förslagen innebär ett obehörigt intrång i den personliga integriteten. Jag tar i det följande upp denna fråga.
Uppgifter om bankräntor
Det finns anledning att säga några ord också om de uppgifter som den senaste tidens debatt om skattemyndigheternas kontrollrätt främst har handlat om, nämligen bankernas uppgifter om gottgjorda räntor.
Det kan då till att börja med konstateras att det inte finns någon principiell skillnad mellan dessa uppgifter och andra uppgifter som f.n. omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet,. t.ex. löneuppgifter. aktieutdelningsuppgifter och uppgifter om näringsidkares köp och försäljningar. Det är i samtliga fall fråga om uppgifter om kundförhållanden e.d. Vidare är det fråga om uppgifter som den skattskyldige är skyldig att ange i självdeklarationen. Man kan alltså inte rimligen hävda att uppgifterna är av känslig natur i sig eller att det skulle vara något hot mot den personliga integriteten att skattemyndigheterna får ta del av dessa. Man mäste dessutom beakta att uppgifterna ingår i bokföringen hos dem som skall tillhandahålla uppgifterna. Kreditinstitutens inlåningsräntor är ju en avdragsgill kostnad i institulens rörelse. Skattemyndigheterna måste därför självfallet få ta del av uppgifterna för taxeringskontroll och det är också lika självklart från såväl principiella som praktiska synpunkter att man inte kan begränsa denna kontroll så att den får avse bara kreditinstitutets redovisning.
Det är ju också så beträffande bankräntorna att skattemyndigheterna har haft en generell rätt att infordra kontrolluppgifter i fråga om inte namngivna räntetagare ända sedan år 1935. Denna rätt har också under årens lopp många gånger utnyttjats för att genomföra generella räntekontroller. Att denna rätt bara tillkommer RSV betingas av hänsyn till uppgiftslämnarna och har ingenting att göra med uppgifterna som sådana.
Jag kommer alltså fram till att det från integritetsskyddssynpunkt inte kan riktas några principiella invändningar mot att utvidga den nuvarande skyldigheten att lämna kontrolluppgifter på bankräntor så att det blir en skyldighet att lämna uppgifterna självmant. Tvärtom bör det vara en fördel från denna synpunkt att den enskilde känner till att uppgifterna lämnas till skattemyndigheterna. Det bör också påpekas att en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet på bankräntor förekommer i flera andra länder. bl.a. i Danmark och USA.
Användningen av ADB
Det förenklade deklarationssystemet förutsätter som jag tidigare har nämnt en ökad användning av ADB vid taxeringen. Här skall jag redovisa några allmänna synpunkter på frågan.
Vad beträffar den ökade ADB-användningen med anledning av det nya
förenklade deklarationssystemet så är det i huvudsak två kategorier av uppgifter som kommer att tillföras skatteregistren. Det gäller uppgifter om bankräntor och banktillgodohavanden samt uppgifter om aktieutdelningar och aktieinnehav. Som jag tidigare har nämnt skiljer sig dessa uppgifter inte i princip från de uppgifter som redan förekommer i skatteregistren.
Den reglering som finns i fråga om skatteregistren bör därför kunna gälla också för dessa uppgifter. Den nya ordningen förutsätter emellertid vissa ändringar i skatteregisterlagen (1980:343), och jag avser att i ett senare sammanhang återkomma med förslag härom.
När det sedan gäller användningen i allmänhet av ADB på skatteområdet och frågan om integritetsskyddet vill jag börja med att stryka under några uttalanden som dåvarande departementschefen gjorde i samband med att skatteregisterlagen antogs (prop. 1979/80: 146 s. 20). Departe-
mentschefen uttalar där bl.a. följande. Det integritetsskyddade området
bestäms ytterst av omfattningen av dels skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för beskattningen, dels rätten för skattemyndigheterna att kontrollera att denna uppgiftsskyldighet har fullgjorts. De ökade möjligheterna
att använda ADB innebär i och för sig inte någon ändring i dessa avseen-
den. Ändringen ligger bl.a. däri att kontrollen kan göras effektivare än
hittills. Sådana kontroller som enligt statsmakternas beslut får och skall
äga rum men som på grund av bristande manuella resurser hittills inte har kunnat ske i önskvärd utsträckning kan i det datoriserade systemet företas i större omfattning. En sådan utveckling ligger i linje med strävandena mot ökad rättvisa och likformighet vid taxeringen. Riksdagen har också uttryckligen tagit ställning för att kontrollen skall effektiviseras med stöd av
ADB.
Jag kan helt ansluta mig till dessa uttalanden. Den omständigheten att man tar ADB-tekniken till hjälp vid skattekontrollerna och därigenom på ett effektivare sätt än hittills utnyttjar de uppgifter som lämnas för beskatt-
ningsändamål kan sålunda i och för sig inte anses innebära något otillbörligt från integritetssynpunkt. Det måste tvärtom vara önskvärt att myndig-
heterna får bästa möjliga tekniska hjälpmedel för den beskattningskontroll som enligt riksdagens beslut skall utföras.
Diskussionen rörande skyddet för den personliga integriteten med anledning av användningen av ADB får sålunda enligt min mening inte under
några omständigheter leda till att det anses som ett obehörigt integritetsintrång så snart man från skattemyndigheternas sida använder ADB för att kontrollera sådana uppgifter som enligt gällande bestämmelser skall lämnas till ledning för beskattningen. I stället bör man inrikta sig på frågan om
säkerhetsanordningar mot obehörig åtkomst i ADB-svstemen samt sekre-
tesskyddet och därmed sammanhängande frågor. Vad det gäller är att så långt möjligt eliminera riskerna för att hembga beskattningsuppgifter blir
tillgängliga utanför den krets av myndigheter och tjänstemän som behöver dem för beskattningsverksamheten.
3¶Materiella beskattningsregler
3.1 Avdrag i inkomstslaget tjänst
Mitt förslag: Avdragen från anställningsinkomst indelas f.n. i tre grup-
per, nämligen kostnader I samband med tjänsteresor (ökade levnads-
kostnader och resekostnader), kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats (arbetsresor) samt Övriga kostnader. Avdrag för tjänsteresor och arbetsresor medges med faktiska kostnader, dock att kostnader för arbetsresor är avdragsgilla bara till den del de överstiger 1000 kr. Avdrag för övriga kostnader medges enligt två alternativ. Antingen medges avdrag med ett schablonavdrag på 1000 kr. eller också medges avdrag för de faktiska kostnaderna om dessa är högre. Jag föreslår sädana ändringar att det blir två avdragsgrupper, nämligen kostnader
för tjänsteresor resp. övriga kostnader. Arbetsresekostnaderna förs sålunda till övriga kostnader och samtidigt slopas avdragsbegränsning-
en på 1000 kr. Avdrag inom gruppen övriga kostnader medges liksom
f.n. med verkliga kostnader eller med ett schablonavdrag. Väljer man
alternativet med ett schablonavdrag för övriga kostnader får man avdrag med 3000 kr.. dock högst 1092 av intäkterna.
Avdragsrätten under inkomst av tjänst ändras i ytterligare två avseenden. För det första slopas det schablonavdrag på 100 kr. som f.n. medges den som inte har arbetsinkomst. För det andra flyttas avdrags-
rätten för räntor till inkomstslaget kapital.
Kommitténs förslag: Samma som mitt med två undantag, nämligen att avdragsbegränsningen på 1000 kr. för arbetsresor behålls och att schablon-
avdraget bestäms till 2000 kr.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser befarar att schablonavdraget är
så snävt tilltaget att ett stort antal skattskyldiga kommer att uteslutas från
möjligheten till förenklad redovisning. En del remissinstanser anser att gränsen för avdragsrätt för resor till och från arbetet bör höjas. Vissa
ifrågasätter också om rätten till avdrag för dessa resekostnader över huvud
taget skall behållas. Några framhåller att kommitténs konstruktion av
schablonavdraget är svär att förstå och vissa förordar att avdrag för kostnader för arbetsresor inte inordnas i schablonavdraget utan redovisas
särskilt.
Prop. 1984/85: 180 6 'n
Skälen för mitt förslag: För en förenklad löntagarbeskattning är det givetvis
av största betydelse att de vanliga avdragen i inkomstslaget tjänst kan hanteras på ett enkelt sätt. Det går inte att i den förenklade självdeklarationen ha med mer än ett mycket begränsat antal avdrag av den typ som
förutsätter att avdragsrätten prövas i varje enskilt fall på grundval av uppgifter som redovisas i deklarationen. Avsikten är ju att deklarationerna i princip inte skall granskas i ett manuellt förfarande. Kommittén har
föreslagit åtgärder i huvudsakligen tre avseenden för att förenkla avdrags-
hanteringen i inkomstslaget tjänst. För det första föreslås att avdragen för
kostnader i samband med tjänsteresor (resekostnader och ökade levnadskostnader) normalt inte skall redovisas i deklarationen utan i stället hanteras hos arbetsgivaren. För det andra föreslås ändrade regler i fråga om avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats (arbetsresor) och schablonavdrag. För det tredje föreslås att avdrag för räntor på studieskulder flyttas till inkomstslaget kapital. Förslagen skall göra det möjligt att få med den stora majoriteten löntagare i det förenklade systemet genom att det i den förenklade deklarationen inte lämnas något utrymme för
avdragsyrkanden i inkomstslaget tjänst. De som använder den förenklade
deklarationen skall utan särskilt yrkande tillgodoföras ett schablonavdrag och kan dessutom indirekt få avdrag för kostnader i samband med tjänsteresor genom att arbetsgivarens ersättning härför inte behöver redovisas.
Jag kan i allt väsentligt hålla med kommittén om syftet med och inriktningen av åtgärderna rörande avdragen i inkomstslaget tjänst. Det kan i och för sig I frågasättas om man inte beträffande vissa avdrag — t.ex. för verktyg. facklitteratur, telefon, kontorsmaterial o.d. -— borde begränsa eller helt slopa avdragsrätten. Det kan sålunda hävdas dels att de delvis är
av privat natur, dels att frågan om- kostnader för arbetsredskap o.d. bör
lösas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Å andra sidan finns det otvivelaktigt vissa skattskyldiga som har avsevärda kostnader av
detta slag, samtidigt som de har en sådan arbetssituation att arbetsgivaren inte lämpligen kan tillhandahålla redskap eller facklitteratur som behövs för tjänsten. Man måste också beakta att samma kostnader alltjämt skulle
vara fullt avdragsgilla i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Jag
kan därför inte förorda att man annat än i vissa speciella fall bygger
förenklingsreformen på en slopad avdragsrätt.
Jag behandlar i det följande först förslaget angående arbetsresor och schablonavdrag.
I fråga om arbetsresor och schablonavdrag gäller f.n. i huvudsak följande. Kostnaderna för arbetsresor är avdragsgilla till den del de överstiger 1000 kr. Schablonavdrag medges för "Övriga kostnader” — dvs. andra kostnader än kostnader för tjänsteresor resp. arbetsresor — med 1000 kr.. dock högst 5 2: av anställningsinkomsten. Den som har högre övriga kostnader får avdrag med det verkliga beloppet. Den som inte har några
anställningsinkomster får avdrag med 100 kr.
5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
Det råder ingen tvekan om att de nuvarande reglerna är otillräckliga om man skall åstadkomma en förenklad löntagarbeskattning. Det är framför
allt den omständigheten att avdrag för arbetsresor måste prövas så snart
kostnaderna överstiger 1000 kr. som skapar problem. Månadskorten till allmänna kommunikationsmedel kostar redan i många kommuner mer än
1000 kr. per år. Om något år när förenklingsreformen avses träda i kraft
torde man i de allra flesta kommuner ha passerat 1000 kronors-gränsen.
Om inga ändringar görs av avdragsreglerna kommer detta att innebära att de skattskyldiga i stor utsträckning mäste redovisa sina arbetsresor på
ungefär samma sätt som I dagens system, dvs. med angivande av arbetsplatsens belägenhet, antal arbetsmånader etc. Detta förutsätter i sin tur i princip att de redovisade uppgifterna prövas i varje enskilt fall, vilket med
hänsyn till avdragens frekvens skulle bli en avsevärd belastning för syste-
mel.
Jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning att reglerna måste ändras så att kostnader för arbetsresor i det helt övervägande antalet fall ryms inom någon form av schablon.
En tänkbar lösning är då att medge ett schablonavdrag för kostnader för arbetsresor oavsett om sådana resor företagits eller cj. Ett sådant avdrag måste emellertid för att få avsedd effekt sättas till lägst 2500 kr. Det kan emellertid konstateras att ett sådant avdrag blir mycket kostnadskrävande.
Kostnaden för en övergång till ett schablonavdrag på 2500 kr. med ut-
gångspunkt i dagens regler om arbetsresor kan beräknas till ca 4 miljarder kronor. Ett rent schablonavdrag för arbetsresekostnader framstår därför som alltför dyrbar.
Det återstår då som jag ser det inte någon annan möjlighet än att slopa särbehandlingen av arbetsrescavdraget och i stället låta detta ingå bland Övriga kostnadsavdrag.
Kommitténs förslag innebär som jag nämnt att man har kvar avdragsbegränsningen på 1000 kr. för arbetsresor men låter eventuella överskjutande arbetsresekostnader ingå bland de kostnader som omfattas av schab-
lonavdraget på 2000 kr. För egen del anser jag i likhet med rätt många remissinstanser att den av
kommittén förordade lösningen är ganska svårgripbar. Kommittén säger
också själv att konstruktionen kan vara svår att förstå. Vad frågan gäller är
helt enkelt om man bör ha kvar den nuvarande begränsningen beträffande arbetsresor eller ej. Det huvudsakliga skälet för denna begränsning I av-
dragsrätten är att kostnaderna för arbetsresor åtminstone delvis har karaktären av privata levnadskostnader. Kostnaderna föranleds ju ofta av den
skattskyldiges val av bostadsläge. Mot detta synsätt kan å andra sidan invändas att de skattskyldiga av olika skäl inte har full valfrihet vid bosättningen. Enligt min mening bör begränsningsregeln slopas eftersom den
dessutom lägger hinder i vägen för en enkel lösning av schablonavdragsfrå-
gan. Genom att slopa begränsningsregeln blir det sålunda naturligare och
enklare att ha ett gemensamt schablonavdrag för arbetsresekostnaderna och övriga kostnader.
Frågan är då hur stort schablonavdraget bör vara. Med hänsyn till vad jag tidigare nämnde om kostnaderna för resor med allmänna kommunikationsmedel och till att avdraget skall inbegripa även andra kostnader kan det inte sättas Jägre än 3000 kr. Detta kostar ca 3,2 miljarder kronor. Högre avdrag kan av kostnadsmässiga skäl inte komma i fråga. Avdraget bör liksom f.n. maximeras till viss procent av anställningsinkomsterna.
Jag föreslår i likhet med kommittén att procentsatsen bestäms till tio mot f.n. fem. Mitt förslag innebär att den som inte har några andra kostnader i in-
komstslaget tjänst än arbetsresekostnader kan ha sådana kostnader med upp till 3000 kr. och ändå rymmas inom det förenklade systemet. Den som har andra kostnader med t.ex. 1000 kr. får följaktligen ha högst 2000 kr. i arbetsresekostnader för att omfattas av systemet. Sammantaget ger förslaget högre avdrag för de allra flesta. Ingen får lägre avdrag än f.n. Jag vill i detta sammanhang än en gång betona att en förenklingsreform förutsätter vissa schablonregler och att det är ofrånkomligt att en sådan reform gynnar vissa skattskyldiga och är mindre förmånlig för andra.
Som jag tidigare har nämnt föreslår kommittén att kostnader i samband
med tjänsteresor liksom f.n. skall behandlas för sig och således lämnas
utanför schablonavdraget. Ett schablonavdrag som omfattar även sådana kostnader skulle missgynna dem som inte får ersättning av arbetsgivaren för sina tjänsteresor, eftersom avdragen för kostnaderna skulle konsumera schablonavdraget. Med hänsyn härtill biträder jag kommitténs förslag om att avdrag för kostnaderna för tjänsteresor även i fortsättningen skall medges särskilt.
Några remissinstanser har ansett att ytterligare kostnader skall ligga utanför schablonavdraget och således medges särskilt. Det gäller bl.a. kostnader för mätningsavgifter samt kostnader för representation o.d. som
arbetstagaren har haft och som han fått ersättning för från arbetsgivaren.
Enligt min mening bör det inte komma i fråga att ha en särbehandling i deklarationen av ytterligare kostnadsslag.
Schablonavdraget på 3000 kr. skall som framgått av det anförda medges bara den som har anställningsinkomster. Övriga skattskyldiga som har
inkomst av tjänst medges f.n. ett schablonavdrag på 100 kr. Detta avdrag
avser inte längre att täcka några kostnader för intäkternas förvärvande. Avdraget fyller inte någon funktion och bör som kommittén har föreslagit slopas. De folkpensionärer som har extra avdrag bör kompenseras härför genom en höjning av det extra avdraget. I övrigt bör ingen kompensation utgå.
Förslaget att nuvarande avdrag för räntor i inkomstslaget tjänst skall flyttas till inkomstslaget kapital motiveras främst av att man om möjligt bör undvika att urholka värdet av schablonavdraget. Men det är också så att
det i en del fall kan vara svårt att avgöra till vilket inkomstslag räntorna hör och många skattskyldiga torde därför redan i dagsläget redovisa de ifrågavarande räntorna — t. ex. ränta på studielån och på lån till flyttningskost-
nader — under inkomst av kapital. En förflyttning skulle därför också innebära en förenkling av reglerna. För de skattskyldiga kan en förflyttning I vissa fall medföra en mindre skatteskärpning t.ex. genom att sparavdra-
get påverkas. Som jag tidigare har sagt måste man emellertid acceptera
vissa effekter av denna typ för att få ett enklare skattesystem som ger en större rättvisa I det stora hela.
Mina förslag angående avdrag i inkomstslaget tjänst förutsätter ändring-
ar 1338 I och 2 mom., 398 I mom. och punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL.
3.2 Inkomst av kapital 3.2.1 Ränta på överskjutande preliminär skatt
Mitt förslag: Räntan på överskjutande preliminär skatt görs skattefri
och på grund härav halveras räntesatsen till motsvarande halva diskon-
tot. För överskjutande skatt som överstiger 20000 kr. blir dock ränte-
satsen en fjärdedel av diskontot. Räntan utgår normalt för tolv månader
men om den preliminära skatten erlagts under tiden den 19 januari-den
30 april är räntetiden liksom f.n. sex månader.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar kom-
mitténs förslag.
Skälen för mitt förslag: Om den preliminära skatten överstiger den slutliga
skatten får den skattskyldige ränta (ö-skatteränta) på det överskjutande beloppet. Ö-skatteräntan är skattepliktig inkomst. Räntesatsen är lika med
diskontot vid utgången av året före taxeringsåret. Ränta utgår i regel för en beräknad tid av tolv månader. Ränta på preliminär skatt som erlagts genom
fyllnadsbetalning under tiden den 19 januari—30 april taxeringsåret utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen får inte överstiga 100000 kr.
Uppgiften om ö-skatteränta är f. n. maskinellt ifylld på deklarationsblanketten. Trots detta förorsakar den många fel genom att de skattskyldiga
glömmer att föra över det förtryckta beloppet till redovisningen i inkomst-
slaget kapital. Det administrativa bestyret för granskningspersonalen förenklas väsentligt med ett system där ö-skatteräntan blir en skattefri intäkt. Systemet leder också ull en förenkling för den skattskyldige i fråga om
redovisningen. Förenklingseffekten blir störst beträffande fullständiga de-
klarationer men även i fråga om förenklade deklarationer blir vinsterna stora. Även för ADB-systemet innebär förslaget en viss avlastning eftersom uppgifterna inte behöver registreras om räntan görs skattefri. Antalet ö-skatteräntor uppgick vid 1983 års taxering till 2.7 miljoner. Etw system i vilket ö-skatteräntan blir en skattefri intäkt innebär således många fördelar
och bör därför genomföras. Skattefriheten medför ett inkomstbortfall för det allmänna och de nuva-
rande räntesatserna måste därför sänkas för att förhindra ett skattebortfall.
Skatteuttaget bör i stort sett kunna balanseras genom att nuvarande räntesatser halveras. Räntan på överskjutande skatt bör därför normalt motsvara hälften av det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsäret. Räntan på preliminär skatt som crlagts som fyllnadsbetalning bör liksom f.n. beräknas för en tid av sex månader. Vidare bör man bl. a. för att förhindra att ö-skatteräntan utnytt-
jas för att vinna skattefördelar ha ytterligare begränsningar när det gäller
höga överskjutande skatter. För belopp över 20000 kr. bör räntesatsen
bestämmas tll en fjärdedel av fastställt diskonto. Bestämmelsen om att räntebeloppen sammanlagt inte får överstiga 100 000 kr. kan slopas med
hänsyn till detta. Förslaget är i huvudsak kostnadsneutralt för såväl det
allmänna som för den skattskyldige.
Det jag nu har anfört föranleder ändring i J98 KL och 698 1 mom. uppbördslagen (1953: 272), UBL, samt en följdändring i 32§ UBL.
3.2.2 Sparavdrag
Mitt förslag: Det s.k. sparavdraget, som f.n. är 800 kr. för ensamstående och 1600 kr. för sambeskattade gemensamt, individualiseras och höjs till 1600 kr.
Kommitténs förslag: Avdraget individualiseras och blir på 1000 kr.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar kommitténs förslag.
Många förordar dock ett högre sparavdrag. Vissa motsätter sig också individualiseringen av avdraget.
Skälen för mitt förslag: I syfte att stimulera sparandet och förenkla taxeringsarbetet infördes fr.o.m. taxeringsåret 1957 eu extra avdrag under inkomst av kapital, som numera brukar kallas sparavdraget. Avdraget avsågs även medverka till en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för sådana skattskyldiga som vid sidan av annan inkomst hade inkomst av kapital.
Avdraget utgjorde ursprungligen 100 kr. för ensamstående och 200 kr.
för sambeskattade. Beloppen har under åren höjts i olika omgångar. Nuva-
rande beloppsgränser 800 resp. 1600 kr. tillämpas sedan 1976 års taxering. Vid 1982 års taxering utnyttjades sparavdraget helt eller delvis av 2,6 miljoner skattskyldiga. Det allmännas kostnader för sparavdraget uppgår till ca 1400 milj. kr.
Er individualisering av avdraget innebär att makar inte får tillgodoräkna sig andre makens outnyttjade avdrag. Individualiseringen är ingen absolut förutsättning för genomförandet av ett system med förenklad deklaration. Granskningsarbetet underlättas dock så väsentligt att individualiseringen av avdraget bör genomföras. I fråga om förutsättningarna för att få lämna förenklad deklaration behandlas nämligen makarna i regel individuellt. Det kan således inträffa att den ene maken lämnar fullständig deklaration medan den andre avger förenklad deklaration. Tillgång till de båda sambeskattades deklarationer kommer 1 ett system med individuella avdrag inte att vara nödvändig.
En del remissinstanser förordar med hänvisning bl.a. till penningvärdeutvecklingen från år 1976 att sparavdrag skall medges med högre belopp än vad kommittén har föreslagit. Jag vill då först erinra om de sparfrämjande åtgärder som vidtagits inom ramen för det s.k. allemanssparandet. Dessa innebär bl. a. att avkastning och värdestegring på sparade medel är befriade från inkomstskatt. Den högsta tillåtna månadsinsättningen har nyligen höjts från 600 kr. till 800 kr. Jag anser emellertid, mot bakgrund av att individualiseringen av avdraget i många fall faktiskt medför ett minskat avdragsutrymme och det angelägna i att främja sparandet, att jag kan förorda en höjning av sparavdraget till 1600 kr.
Mitt förslag beträffande sparavdraget föranleder ändringar i 39 & 3 mom. KL.
3.2.3 Avdrag för förvaltningskostnuder
Mitt förslag: Avdrag för förvaltningskostnader medges endast till den del kostnaderna överstiger 19000 kr.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget. Från några håll ifrågasätts begränsningen bl. a. med hänvisning till att förmyndararvoden och arvoden för bankernas notariatverksamhet i samband med förvar av omyndigas värdehandlingar inte har karaktär av privata levnadskostnader.
Skälen för mitt förslag: För att underlätta genomförandet av en förenklad löntagarbeskattning bör avdragsrätten för förvaltningskostnader omprövas. Till normala förvaltningskostnader hör bl. a. kostnad för bankfack och
arvode till banks notariatavdelning. I praxis förekommer en mängd olika slag av förvaltningskostnader, för vilka det kan föreligga svårigheter att med säkerhet bedöma vad som är avdragsgillt eller inte. Förvaltningskostnadsavdrag är dessutom en mycket frekvent avdragspost samtidigt som
det i flertalet fall rör sig om små belopp. Ett slopande av avdragsrätten
skulle därför medföra att manuella granskningsresurser frigörs och den maskinella hanteringen underlättas. Att slopa avdragsrätten helt kan dock
enligt min mening inte förenas med principen om att avdrag medges för
intäkternas förvärvande och bibehållande. Det kan emellertid med fog hävdas att förvaltningskostnader delvis har karaktären av privata levnadskostnader. Vidare bör beaktas att det finns ett schablonavdrag i inkomstslaget kapital. Detta avdrag är visserligen avsett främst som en sparstimu-
lans. Höjningen av detta avdrag måste emellertid också ses som en kom-
pensation för att avdragsrätten för förvaltningskostnader begränsas.
Avdragsrätten för förvaltningskostnader bör med hänsyn till det anförda
kunna begränsas på det sätt kommittén har föreslagit. Avdrag för förvalt-
ningskostnader bör således medges fysisk person bara för den del av
kostnaderna som överstiger 1000 kr. under beskattningsåret. Detta inne-
bär att avdrag för sådana kostnader i stort sett kommer att upphöra för fysiska personer. Detta underlättar genomförandet av en förenklad lönta-
garbeskattning. Det allmännas inkomster beräknas öka med uppskatt-
ningsvis 125 milj. kr. För de skattskyldiga innebär förslaget en viss skatte-
skärpning, för de flesta dock mindre än 100-kF. Förslaget förutsätter ändringar i 39§ I mom. KL.
3.3 Tillfällig förvärvsverksamhet
Mitt förslag: Det införs ett avdrag på 1000 kr. från vinster vid försäljning av aktier som innehafts mindre än två år. Det nuvarande avdraget
vid försäljning av äldre aktier, som är på 3000 kr. för såväl ensamstående som makar gemensamt, omvandlas till ett individuellt avdrag
på 2000 kr.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler 1 35§ 3 mom. KL är realisationsvinst på grund av avyttring av aktier och därmed likställda tillgångar i sin helhet skattepliktig om den skattskyldige innehaft egendo-
men mindre än två år. Har den skattskyldige innehaft egendomen två år
eller mer, s.k. äldre aktier, är 40 42 av vinsten vid avyttringen skatteplik-
tig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst på äldre aktier minskat med eventuella realisationsförluster för samma slags aktier
får den skattskyldige göra avdrag med 3000 kr. För makar och andra sambeskattade är avdraget gemensamt.
För att få med löntagare med smärre aktieinnehav i det förenklade
deklarationssystemet krävs dels att det nuvarande avdraget individualiseras, dvs. att det inte får delas upp mellan makar, dels att ett liknande
avdrag införs för vinster på avyttring av korttidsaktier. Genom dessa åtgärder blir det nämligen möjligt för löntagare med små realisationsvinster att lämna förenklad deklaration. Kommittén har uppskattat att ytterligare
200000-300 000 skattskyldiga kan omfattas av det förenklade deklara-
tionssystemet om kommitténs förslag i dessa delar genomförs. Åtgärderna
innebär också 1 övrigt en förenkling genom att redovisningen av små
vinster vid avyttring av ett fätal aktier, teckningsrätter m. m. kan slopas. I likhet med kommittén anser jag det angeläget att löntagare med små vinster på aktieförsäljningar också kan inrymmas i det förenklade deklara-
tionssystemet. De angivna åtgärderna bör säledes genomföras. För att uppnå avsedd effekt torde det vara tillräckligt med ett relativt lågt avdrags-
belopp för vinster på korttidsaktier. Avdraget bör bestämmas till I 000 kr. Det nuvarande avdraget från vinster på äldre aktier bör vidare bestämmas
till 2000 kr. för varje skattskyldig. För ensamstående liksom för sambe-
skattade där endast den ene har aktier innebär detta en minskning av
avdraget med 1000 kr.. medan individualiseringen för sambeskattade som båda har aktier innebär en höjning med samma belopp.
Vad jag nu har anfört föreslås komma till uttryck i 35§ 3 mom. KL.
3.4 Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn
Mitt förslag: Rätten till avdrag för underhåll av icke hemmavarande
barn behålls. Däremot avskaffas den nuvarande regeln att avdragsyrkandet skall styrkas med intyg som skalt fogas till deklarationen.
Kommitténs förslag: Avdraget slopas. I andra hand lämnas ett förslag som överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga
anser att avdragsrätten bör upphöra först när denna har ersatts av någon
stödform utanför skattesystemet. Praktiskt taget samtliga tillstyrker andrahandsförslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Enligt 46§ 2 mom. 4 KL får den skattskyldige göra
avdrag för belopp som han under beskattningsåret betalat för underhåll av icke hemmavarande barn under 18 är. Avdrag medges dock till dess barnet
23 Prop. 1984/85: 180
fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning. Avdrag får göras med högst 3000 kr. per barn. En
förutsättning för avdrag är vidare att den skattskyldige styrker sitt yrkande med intyg eller annat skriftligt bevis som skall fogas till självdeklarationen.
Antalet skattskyldiga som utnyttjar avdraget har beräknats till omkring
200000. Detta stora antal och det högt ställda beviskravet innebär att
deklarationsgranskarna måste ägna förhållandevis mycket tid åt dessa yrkanden. Vid 1981 års taxering vidtog sålunda taxeringsfunktionärerna åtgärder med anledning av avdragsyrkandena i 30000 fall.
För skattemyndigheterna och i strävandena att förenkla beskattnings-
reglerna skulle därför ett avskaffande av avdragsrätten vara välkommet.
Det finns också mer principiella skäl som talar för en avveckling av avdraget. Sålunda förordar ensamförälderkommittén i sitt betänkande, (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna och deras barn, att det stöd till barnfamiljerna som ges inom beskattningssystemet avvecklas till förmän för stöd i andra former. Enligt kommittén bör bl. a. ifrågavarande avdragsrätt omfördelas till annat stöd, bl.a. förlängt och förhöjt bidragsförskott, bidrag till resekostnader vid umgänge och ekonomiskt stöd till hushåll med en-
samboende vårdnadshavare. Som många remissinstanser framhållit är det emellertid inte lämpligt att slopa avdraget förrän det har klarlagts hur man bör utforma stödet till ensamföräldrarna. Till detta kommer att ett slopande får till följd att redan
fastställda underhållsbidrag kan behöva omprövas, eftersom man vid beräkningen av förmågan att betala bidrag beaktar den skattelättnad som avdragsmöjligheten ger. Slutsatsen blir därför att avdraget t.v. bör vara
kvar och att frågan om ett slopande får tas upp i samband med familjepoli-
tiska överväganden. :
Genom att i stället slopa intygskravet bör en kraftig minskning ske av de nuvarande olägenheterna med avdraget. Lättnader uppkommer för både
skattemyndigheterna och de enskilda. Slopandet av intygskravet innebär att bevisläget blir detsamma som i fråga om flertalet andra avdrag.
Det bör vara tillräckligt att den skattskyldige i deklarationen anger avdragsbeloppet samt barnets namn och personnummer. Detta innebär
dock inte att han skall vara befriad från att på begäran styrka sin rätt till
avdrag på samma sätt som gäller för de flesta andra avdragsyrkanden.
Mitt förslag föranleder ändring i 46§ 2 mom. KL.
3.5¶Avdrag för nedsatt skatteförmåga
3.5.1 Sjukdomskostnader
Mitt förslag: Avdraget på grund av sjukdomskostnader behålls t. v.
Kommitténs förslag: Avdraget på grund av sjukdomskostnader slopas och ersätts med ett bidragssystem som administreras av de allmänna försäkringskassorna.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga anser att avdraget på grund av sjukdomskostnader bör slopas. :
Skälen för mitt förslag: Reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmäga på grund av sjukdomskostnader (508 2 mom. andra stycket KL och 9§ 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. SIL.) är avsedda att ge skattelättnader till flera olika grupper skattskyldiga, bl. a. till handikappade och personer med kroniska sjukdomar. Vid 1982 års taxering fick ca 255000 skattskyldiga avdrag på grund av sjukdomskost-
nader, varav ca 220000 var folkpensionärer som fick extra avdrag också på
den grunden att de uppburit folkpension.
Yrkandena om avdrag på grund av sjukdomskostnader kräver ofta betydande insatser av taxeringsfunktionärerna. Ett yrkande förutsätter nämligen inte sällan en närmare utredning från granskarens sida och en tämligen
ingående prövning av olika förhållanden. RSV har i fråga om 1984 års
taxering utfärdat anvisningar (RSV Dt 1983:18) vari anges bl. a. den personkrets som företrädesvis bör vara berättigad till avdraget. vilka merutgifter som bör beaktas, vilket beviskrav som bör gälla samt hur avdraget skall beräknas med hänsyn bl. a. till inkomstens storlek och den skattskyldiges försörjningsbörda. Av anvisningarna framgår bl. a. att merutgifterna
för personer som på grund av sin sjukdom är i behov av särskild kost kan
variera mellan 700 och 6 100 kr. beroende på sjukdomens art. Detta ger cn bild av de nuvarande tillämpningssvårigheterna och även av svårigheterna att förenkla reglerna genom schabloniseringar.
För skatteadministrationen och inte minst från förenklingssynpunkt
skulle det naturligtvis vara av stort värde om den stora grupp deklaranter som är i behov av stöd med anledning av sjukdomskostnader kunde få
detta utanför beskattningssystemet. Den nuvarande stödformen har genom sitt samband med taxeringen också direkta nackdelar för den enskilde. En olägenhet är att skattenedsättningen kommer den skattskyldige till godo i allmänhet först efter debiteringen av den slutliga skatten för taxeringsåret, dvs. ofta i december året efter utgiftsåret. Det är vidare klart att taxeringsfunktionärerna inte är bäst lämpade att göra de bedömningar av social och medicinsk karaktär som dessa avdragsyrkanden inte sällan förutsätter.
Jag delar därför kommitténs och remissinstansernas uppfattning att avdragsrätten bör avskaffas. En slopad avdragsrätt förutsätter emellertid att
ifrågavarande personers behov av ekonomiskt stöd kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt. Till grund för en förändring måste ligga en kartläggning av de olika stödformer som sjuka och handikappade i dag kan få del
av. En sådan kartläggning pågår f.n. på regeringens uppdrag inom statens
handikappråd. Denna skall vara klar före utgången av juni 1985. Jag har av
chefen för socialdepartementet inhämtat att han på grundval av kartlägg-
ningen avser att överväga vilka åtgärder som behövs för att den nuvarande
skattelindringen skall kunna avskaffas. Det förefaller dock f. n. inte möjligt att förändra stödformerna redan till inkomståret 1986. Enligt min mening bör det vara möjligt att övergångsvis låta dem som
yrkar avdrag för sjukdomskostnader använda den förenklade deklarationen. De deklarationer som innehåller sådana yrkanden får behandlas enligt
någon lämplig särrutin.
3.5.2 Existensminimum
Mitt förslag: Reglerna om existensminimum behälls.
Kommitténs förslag: Överensstiämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas i allmänhet utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Existensminimum beaktas vid beskattningen på två
skilda sätt, nämligen dels genom extra avdrag vid beräkning av preliminär och slutlig skatt. dels genom nedsatt skatteavdrag för kvarstående skatt. Det senare fallet berör endast den lokala skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten medan det förra hanteras av den lokala skattemyndigheten och taxeringsnämnden. Reglerna om existensminimum vid taxeringen
finns i 508 2 mom. tredje stycket KL med anvisningar och i 98 2 mom.
första stycket SIL.
I samband med 1982 års taxering medgavs omkring 1500 skattskyldiga avdrag med stöd av reglerna om existensminimum. Denna ringa förekomst medför att det inte är motiverat att i det här sammanhanget göra en mer ingående bedömning av avdragsreglerna. Det kan emellertid konstateras att skattemyndigheternas prövning av rätten till avdrag är omständlig och arbetskrävande och att det trots detta ofta förekommer stora avvikelser mellan avdraget vid beräkningen av den preliminära skatten och avdraget
vid taxeringen, till följd varav kvarstående skatt påförs.
Riksdagen har under föregående riksmöte uttalat att existensminimireglerna delvis är föråldrade och att behov av en översyn föreligger (SkU 1983/84: 50, rskr 395). Riksrevisionsverket har därefter i en till regeringen överlämnad revisionsrapport, Systemet för ekonomisk minimistandard,
bl. a behandlat existensminimistödet och dess samband med socialbidrag.
Enligt verkets mening talar starka skäl för att systemet med existensminimum i samband med taxeringen bör avskaffas. Detta ger anledning att i ett senare sammanhang återkomma i den här frågan.
3.5.3 Folkpensionärer
Mitt förslag: De nuvarande reglerna om avdrag för folkpensionärer på grund av nedsatt skatteförmåga behålls utom såvitt avser den uppräk-
ningsregel som skall tillämpas när pension utgått under endast en del av
året.
Kommitténs förslag: Regeln om att man beträffande makar skall beräkna
avdraget med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda förmögenhet slopas. Nya regler införs för värdering av bostadsfastighet som ingår i den skattskyldiges förmögenhet. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Meningarna är delade om förslaget angående beräkningen av makars förmögenhet och värdet av bostadsfastighet. Många efterlyser en närmare belysning av vilka effekter förslagen skulle få. Förslaget rörande den särskilda uppräkningsregeln lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Vid 1982 års taxering fick nästan 1,2 miljoner
folkpensionärer avdrag för nedsatt skatteförmåga. Det är således en sådan
frekvens på avdraget att detta måste kunna omfattas av en förenklad deklarationsredovisning. En viktig förutsättning för att hanteringen av dessa avdragsfall skall bli rationell är att avdraget kan beräknas maskinellt, utan kompletterande
manuell granskning eller andra manuella åtgärder. Redan i dag har grans-
karna i viss utsträckning ADB-stöd för att beräkna avdraget som — om inte särskilda omständigheter föranleder annat — medges i enlighet med tabell-
värden som RSV fastställer (vid 1985 års taxering tillämpas RSV:s före-
skrifter m.m. RSV Dt 1984: 10). För att förenkla hanteringen av avdragsfallen är de förhållanden som skall beaktas vid beräkningen och som kräver manuella insatser av granskaren av särskilt intresse. Vissa av dessa förhållanden är emellertid sådana att de inte påverkar det förenklade deklarationssystem som föreslås i det här ärendet, eftersom de berörda skattskyldiga ändå inte kan omfattas av
systemet. Så är fallet i fråga om pensionärer som uppburit sjöinkomst eller
som medegetts investeringsavdrag. Övervägandena bör i stället främst gälla de situationer då den skattskyldige haft pension under endast en del av året
eller förmögenhet som skall föranleda jämkning av avdraget. Den skattskyldige är enligt författningstexten (50 § 2 mom. fjärde stycket KL med anvisningar) berättigad till extra avdrag om inkomsten till inte obetydlig del utgjorts av folkpension. Den omständigheten att pensionen varit låg till följd av att den inte utgått under hela beskattningsäret utgör dock inte hinder mot avdrag. Avgörande för bedömningen är huruvida pensionen. om den hade utgått hela året, skulle ha utgjort en inte obetydlig
del av inkomsten. RSV har i de nämnda föreskrifterna för detta fall angett att föreskrifternas tabellvärden bör tillämpas om folkpensionen räknat för helt år uppgått till minst 6000 kr. eller minst en femtedel av den samman-
räknade inkomsten, dvs. summan av inkomsterna från olika inkomstslag. Vid tidigare taxeringar har beloppet varit 3 000 kr.
Bestämmelsen om att det beträffande pension som utgått under endast en del av året är avgörande vad pensionen skulle ha uppgått till om den
utbetalats hela året medför att avdraget inte i sin helhet kan beräknas maskinellt. En möjlighet att förenkla hanteringen av dessa fall är att slopa regeln att folkpensionen skall ha uppgått till minst en femtedel av inkoms-
ten eller 6000 kr. och alltså beräkna avdrag så snart en folkpensionsförmån har utgått.
En annan möjlighet är att inte företa någon omräkning när pensionen har
utgått under bara en del av året. Regeln att pensionen skall ha uppgätt till minst 6 000 kr eller minst en femtedel av den sammanlagda inkomsten görs
då absolut. Detta ger minskade avdragsmöjligheter för den som inte uppburit pension under hela beskattningsåret. Eftersom det för avdragsrätt är
tillräckligt att 6000 kr. har erhållits i pension och detta belopp svarar mot
mindre än tre månaders oreducerad pension kommer begränsningen dock
främst att gälla skattskyldiga som uppbär pension för första gången under året. Den nackdel som detta innebär för en begränsad krets skattskyldiga
uppvägs enligt min mening klart av de fördelar som erhålls genom att 6 000 kronors- och en femtedelsregeln kan iakttas maskinellt. Någon erinran mot en sådan justering av förutsättningarna för avdrag har inte heller framförts vid remissbehandlingen.
Enligt RSV:s föreskrifter bör vid beräkningen av avdrag för nedsatt skatteförmåga hänsyn också tas till vissa inte skattepliktiga inkomster och
förmögenhetstillgångar. Dessa skall därvid räknas med på samma sätt som skattepliktiga inkomster och tillgångar. Av särskilt intresse är utländska
pensioner och utländsk förmögenhet som genom dubbelbeskattningsavtal
har undantagits från beskattning här i landet. Den skattskyldige måste själv
redovisa dessa eftersom skattemyndigheterna inte på annat sätt får information om dem. Det finns emellertid inte anledning att i det här samman-
hanget föreslå ändringar på dessa punkter. Som jag senare kommer att
utveckla närmare förordar jag nämligen att skattskyldiga med inkomster
från utlandet eller med utländska förmögenhetstillgångar inte skall få läm-
na en förenklad självdeklaration.
Folkpensionärens förmögenhetsinnehav skall beaktas vid beräkning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga. De gällande reglerna föranleder överväganden i främst två avseenden, nämligen dels i fråga om hänsynstagandet till andra makens förmögenhet, dels vad gäller beräkningen av förmögenhetsvärdet av bostadsfastighet.
Beträffande makar skall på vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Detta gäller även om
endast ena maken är folkpensionår. Denna sammanläggning av förmögenheterna kräver alltid tillgång till uppgifter från båda makarnas deklaratio-
ner. En övergång till individuell avdragsberäkning såvitt avser förmögen-
het skulle därför underlätta granskning- och taxeringsarbetet. Man skulle
då ocksä nå överensstämmelse med vad som gäller i fråga om inkomster.
Vid avdragsberäkningen tas nämligen ingen hänsyn till de inkomster som andra maken haft. Den gällande beräkningsgrunden i fråga om förmögenhet infördes emellertid så sent som vid 1983 års taxering på grundval av förslag från kommittén om folkpensionärernas skattelättnader. Denna uttalade i betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning att det rent principiellt vore önskvärt med en individuell beskattning även i detta
fall men att det till följd av skatteflyktsrisken inte var lämpligt med en
sådan förändring. Med skattflyktsrisk avsåg kommittén bl.a. att en övergång till en individuell prövning kunde ge incitament till formella förmögenhetsöverföringar mellan makar och leda till att de i sina deklarationer
gjorde en felaktig uppdelning av förmögenhetstillgångarna i syfte att få
största möjliga avdrag. Vid den nu företagna remissbehandlingen har
många remissinstanser framhållit att dessa skäl fortfarande talar emot en individuell prövning. Skälen är också enligt min mening av sådan tyngd att
man inte nu bör göra någon ändring i de nuvarande reglerna om sammanläggning av förmögenheter.
Vid beräkningen av förmögenheten beaktas bl. a. värdet av schablonbeskattad villa eller fritidshus enligt särskilda regler. Dessa innebär att som förmögenhet räknas tio procent av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och lånat i fastigheten nedlagt kapital i den mån skillnaden inte
uppgår till 250000 kr. Den del av mellanskillnaden som överstiger 250000 kr. värderas i sin helhet som förmögenhetstillgång. Reglerna skall på motsvarande sätt tillämpas i fråga om sådan bostadsbyggnad med tillhö-
rande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige.
Ingår schablonbeskattad fastighet eller jordbruksfastighet i den skattskyldiges förmögenhet blir beräkningen av det särskilda förmögenhetsvärde som kan komma att reducera avdraget komplicerad för både dekla-
ranter och skattemyndigheter. Förenklade regler på detta område utgör dock inte en nödvändig förutsättning för det förenklade deklarationssyste-
met. I detta bör det nämligen vara möjligt att beräkna avdraget — som skall
tillföras av skattemyndigheterna utan att den skattskyldige framställer
något yrkande därom — med hjälp av ADB genom att bl. a. uppgifter om
lånat i fastigheten nedlagt kapital särredovisas och registreras från deklarationsblanketten. Å andra sidan är det önskvärt med regler som är enklare
att tillämpa och lättare att förstå för de skattskyldiga och som minskar de tröskeleffekter de nuvarande bestämmelserna ger. Kommitténs förslag om ett enhetligt, icke omräknat, förmögenhetsbegrepp där hänsynstagande till bostadsfastighetens del av förmögenhetsmassan görs genom differentiera-
de avtrappningsintervall är ett steg i den riktningen. Man bör dock såsom
flera remissinstanser framhåller inte i det här avseendet ändra de gällande reglerna — som f.ö. prövades av kommittén om folkpensionärernas skattelättnader — utan en mer genomgripande översyn än som varit möjlig att företa nu.
3.6 Skattereduktioner
Mitt förslag: Nuvarande regler om skattereduktioner behålls.
Kommitténs förslag: Skattereduktionen för den som har hemmamake och för den som är ensamstående med hemmavarande barn slopas.
Remissinstanserna: De remissinstunser som yttrat sig på denna punkt anser i allmänhet att ett slopande förutsätter att det först tillskapas ett annat stödsystem.
Skälen för mitt förslag: Skattereduktion utgår f.n. i tre former. Den som
taxeras som gift skattskyldig medges skattereduktion på 1800 kr. om andra
maken saknar statligt taxerad inkomst. Om maken har taxerad inkomst men denna understiger 6000 kr. utgår skattereduktion med ett reducerat belopp. Om inkomsten överstiger 6000 kr. utgår ingen skattereduktion. Den som taxeras som ogift skattskyldig medges skattereduktion på 1800 kr. om han den I november under beskattningsåret haft hemmavarande barn under 18 år. Den tredje formen av skattereduktion medges den som har betalat medlemsavgift till arbetstagarorganisation.
Skattereduktionen för fackföreningsavgift behöver inte ändras med an-
ledning av den förenklade självdeklarationen. Reduktionen sker nämligen i
samband med uppbördsförfarandet utan att vara beroende av uppgifter i deklarationerna.
De båda övriga skattereduktionsformerna som regleras i 28 4 mom. UBL är emellertid utformade så att de måste beaktas vid uppgiftslämnadet
j deklarationen och vid taxeringsarbetet. Vad gäller den s.k. hemmama-
kereduktionen måste det sålunda bl.a. finnas uppgift om andra makens bosättningsförhällanden och beträffande den s.k. ensamförälderreduktionen krävs att det finns uppgift om att den skattskyldige haft hemmavarande barn vid viss tidpunkt.
För ett förenklat system skulle det därför vara värdefullt att reduktionerna slopas. Detta gäller särskilt ensamförälderreduktionen, eftersom denna efter avskaffandet av rätten till förvärvsavdrag utgör det enda skälet till att skatteadministrationen för varje skattskyldig måste infordra information rörande hans barn.
Det är emellertid som en del remissinstanser framhåller inte lämpligt att
avskaffa dessa skattereduktioner innan det finns underlag för att ta ställ-
ning till i vilken mån och på vilket sätt ifrågavarande skattskyldiga skall
kompenseras för ett ökat skatteuttag. För detta talar inte minst att skattereduktionerna tillkommer personer som inte sällan har en ansträngd ekonomisk situation. Jag kommer således fram till att frågan om ett slopande av skattereduktionerna får lösas i samband med familjepolitiska överväganden.
3.7 Pensionsgrundande inkomst
Mitt förslag: Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGT) skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft i anställningen i den män kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 3000 kr. F.n. är beloppsgränsen 1 000 kr.
Kommitténs förslag: Beloppsgränsen föreslås bli 2000 kr.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser godtar kommitténs förslag. Två remissinstanser förordar dock att PGI bestäms till samma
belopp som nettointäkten av tjänst.
Skälen för mitt förslag: Inkomstbelopp som går åt för att täcka kostnader i anställningen räknas i princip inte som pensionsgrundande. Med kostnader i tjänsten avses endast utgifter som den anställde fått vidkännas i direkt samband med arbetet. Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är inte kostnader som hänförs till tjänsten och påverkar inte PGI-beräk-
ningen. För att förenkla den administrativa hanteringen finns en regel som
innebär att kostnaderna måste uppgå till visst belopp för att inkomsten vid PGI-beräkningen skall reduceras. Avdrag skall göras för kostnader som
arbetstagaren haft i anställningen i den mån kostnaderna minskade med
erhållen kostnadsersättning överstiger 1000 kr. Överskjutande belopp skall dras av från den anställdes inkomst vid beräkningen av PGI.
Två remissinstanser framhåller att det från förenklingssynpunkt vore lämpligast att PGI bestämdes till samma belopp som nettointäkten av
tjänst. Det är givet att en sådan metod är att föredra om man ser bara till
förenklingsaspekten. Den skulle dock medföra en allmän sänkning av de
pensionsgrundande inkomsterna. Jag vill därför inte förorda en sådan lösning.
Mitt förslag innebär att avdrag vid PGI-beräkningen görs först när kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 3000 kr. Detta medför att avdrag aldrig behöver göras om den skattskyldige nöjer sig med schablonavdraget under inkomst av tjänst. PGI bestäms då till
samma belopp som bruttosumman av anställningsinkomsterna. Förslaget
innebär inga försämringar för de försäkrade, obetydliga merkostnader för
det allmänna samt en enkel tillämpningsrutin för skattemyndigheterna.
Förslaget förutsätter ändring i 4§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
4¶Förfaranderegler
4.1 Deklarationsskyldigheten
411 Allmänna begränsningar i deklarationsskyldigheten Kostnadsersättningar
Mitt förslag: Möjligheterna att slippa redovisa resekostnadsersättning i deklarationer och kontrolluppgifter utvidgas. Beträffande traktamentsersättning behålls de nuvarande reglerna t. v.
Kommitténs förslag: Traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag om att traktamenten och avdrag normalt skall hanteras på källskattestadiet genomförs och detta förfarande skall omfatta även reseersättningar i enskild tjänst.
Remissinstanserna: Flertalet har inte haft något att erinra mot den grund-
läggande uppfattningen att kostnadsersättningar inte skall behöva redovi-
sas utan i stället hanteras av arbetsgivaren.
Skälen för mitt förslag: Ersättningar för tjänsteresor eller representation som ej överstiger 500kr. behöver enligt 378 I mom. I g taxeringslagen (1956:623), TL, inte tas upp i kontrolluppgift. Detsamma gäller traktamentsersättning, Som sammanlagt ej överstiger 500 kr. eller inte avser mer
än 24 dagar för år räknat, om det anmärks i kontrolluppgiften att traktamentsersättning utgått. Ersättningar som omfattas av stadgandet behöver enligt 25§ första stycket 3 TL inte redovisas i deklarationen.
Som jag tidigare framhållit bör principen vara att kontrollen av de intäkter som tillkommer löntagare m. fl. I så stor utsträckning som möjligt flyttas från dessa till arbetsgivare och andra som betalar ut ersättningarna.
Härav följer att mottagaren av en ersättning i princip inte skall behöva
redovisa ersättningen i sin deklaration. Detta är också den bärande tanken i systemet med förenklad självdeklaration. Den angivna ordningen med kontrollen förlagd hos arbetsgivarna bör enligt min mening kunna tillämpas
i högre grad än f.n. i fråga om kostnadsersättningar. I de fall där ersättningen är lika stor som den anställdes kostnader bestär redovisningen i den
anställdes deklaration endast av en öppet redovisad kvittning. En sådan redovisning framstår i många fall som onödig och bör således kunna 6 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 180
slopas. Att fullt ut genomföra en sådan ordning skulle emellertid kunna inbjuda till att maskera en del av lönen som kostnadsersättning. Möjlighe-
sas till att avse ersättningar där avdragsrätten för den motstående kostna-
den är lätt att bedöma och kostnaden lätt att verifiera.
När det gäller traktamentsersättningar bör som jag tidigare nämnt frågan om ett förenklat redovisningsförfarande tas upp i samband med behandlingen i höst av traktamentisbeskattningssakkunnigas förslag. I det sammanhanget bör också behandlas andra kostnadsersättningar såsom reseoch representationsersättningar. Jag tar därför här bara upp en del av
problematiken rörande resekostnadsersättningar och börjar då med sådana
ersättningar för resa i tjänsten inom riket med allmänna kommunikationsmedel som motsvarar gjorda utlägg. De kostnader som svarar mot sådana ersättningar är utan vidare avdragsgilla enligt bestämmelserna i KL och är lätta att verifiera. Detsamma gäller kostnader för taxiresor därvid inbegripet s.k. limousineservice. Enligt min mening behöver sådana ersättningar inte tas upp i kontrolluppgift och därmed inte heller i mottagarens deklaration.
När det gäller kostnadsersättningar för tjänsteresa med egen bil kan
dessa utgå efter många olika beräkningsgrunder. En öppen redovisning i den anställdes deklaration av erhållen ersättning och havda kostnader bör
den sammanlagda ersättningen under ett år uppgår till endast mindre belopp. Jag föreslår därför en regel med innebörd att resekostnadsersätt-
ning som uppgår till högst 1000 kr. inte behöver tas upp i deklarationen. Denna regel föreslås så utformad att den omfattar all kostnadsersättning för resor i tjänsten som inte avser allmänna kommunikationsmedel eller taxi, t.ex. ersättning för egen bil och leasingbil. I de nu nämnda situatio-
nerna fär det anses tillräckligt att det i kontrolluppgiften markeras att
resekostnadsersättning utgått.
Den lättnad i skyldigheten att redovisa resekostnadsersättningar som jag här förordat innebär förenklingar för såväl arbetsgivare som löntagare. Den innebär också att ett större antal skattskyldiga kan begagna sig av den
förenklade deklarationsblanketten. Däremot påverkas inte möjligheterna
att utnyttja schablonavdraget, eftersom kostnader för tjänsteresor ligger helt utanför detta.
Förslaget förutsätter ändring i 37§ I mom. 1 g TL.
Aktieförsäljningar
Mitt förslag: Redovisning av aktieförsäljningar får underlåtas om försäljningssumman uppgår till högst 1000 kr. för aktier som innehafts mindre än två år och högst 6600 kr. för äldre aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt bortsett från att gränsen
för redovisning av försäljning av äldre aktier bestäms till 7000 kr.
Remissinstanserna: Praktuskt taget samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Jag har nyss föreslagit att det skall införas ett avdrag på 1000 kr. som fär utnyttjas vid försäljning av korttidsaktier och att det nuvarande avdraget på 3000 kr. vid försäljning av äldre aktier skall individualiseras och bestämmas till 2000 kr. Syftet med dessa förslag är att göra det möjligt för personer med mindre aktievinster att använda den förenklade deklarationen. För att uppnå detta behövs emellertid också bestämmelser som gör att smärre aktieförsäljningar inte behöver redovisas i den förenklade deklarationen. Enligt min mening är det Jämpligt att bestämmelserna görs tillämpliga generellt, dvs. också på den vanliga deklarationen. Bestämmelserna bör innebära att redovisning av akteförsäljningar får underlätas om bruttoförsäljningssumman understiger visst be-
lopp. För korttidsaktier bör redovisningsgränsen sättas lika med det skat-
tefria beloppet. För äldre aktier bör redovisningskravet avvägas så att det ungefärligen svarar mot den summa som den skattskyldige skattefritt kan sälja äldre aktier för om man tar hänsyn till det särskilda avdraget och den s.k. schablonmetoden. Denna innebär att anskaffningskostnaden beräknas till 2567 av aktiens försäljningspris. Med dagens regler innebär det att vinster på försäljningar upp till 6667 kr. blir skattefria. Gränsen för redovisning bör lämpligen bestämmas till 6 600 kr.
Vad jag nu har anfört föreslås komma till uttryck i en ny paragraf, 25 d§ TL.
4.1.2 Förutsättningar för att få avge en förenklad självdeklaration Inkomst av tjänst
Mitt förslag: Alla kontanta intäkter i inkomstslaget tjänst utom utlands-
inkomster kan omfattas av den förenklade deklarationen. I fräga om
avdrag får bara schablonavdraget på 3000 kr. förekomma.
Kommitténs förslag: Inget undantag för utlandsinkomst eller naturaför-
måner. Vad gäller naturaförmåner bygger kommitténs förslag på att värdet
av dessa anges i kontrolluppgifter. I fråga om avdrag överensstämmer
förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet lämnar förslaget utan erinran. Några anser att endast inkomster som framgår av kontrolluppgifter skall omfattas. En del vill att det skall vara möjligt att lämna uppgift om avdrag för resor till och
från arbetet.
Skälen för mitt förslag: Det klart dominerande intäktsslaget under förvärvskällan inkomst av tjänst är anställnings- och uppdragsförmäner för vilka kontroluppgiftsskyvidighet enligt 37§ TL förehgger. Har denna skyl-
dighet fullgjorts och den skattskyldige inte haft andra tjänsteinkomster bör
det kunna vara tillräckligt att han intygar 3 deklarationen att hans inkomster av tjänst stämmer överens med de kontroHuppgifter han fått.
När det gäller de fall då konwrolluppgiftsskyldighet inte föreligger eller föreligger men inte har fullgjorts är frågan om den skattskyldige skall ges
möjlighet att lämna uilläggsuppgift om erhållna inkomster.
De fall där någon skyldighet att lämna kontrolluppgift inte föreligger avser främst inkomster i form av periodiskt understöd. Den grupp som
erhåller sådant skattepliktigt understöd är ganska liten. Enligt beräkningar
av RSV rörde det sig om ca 13000 personer vid 1983 års taxering.
Av större Intresse är de fall där den skattskyldige inte fått föreskriven kontrolluppgift. Även om dessa fall torde vara relativt ovanliga talar principiella skäl för att det bör finnas ett utrymme att lämna tilläggsuppgifter. Men det finns ett särskilt problem med detta. Jag tänker på sådana fall där skattemyndigheterna men inte den skattskyldige fått kontrolluppgift, vilket kan inträffa 1. ex. i samband med flyttning, och fall där den skattskyldige inte kan återfinna kontrolluppgifterna vid deklarationstillfället. Om han då
lämnar uppgift om inkomsten på den förenklade blanketten finns en påtaglig risk att inkomsten blir beskattad två gånger. Normalt kommer ju taxeringen maskinellt att grundas på såväl kontrolluppgiften som tilläggsupp-
giften.
Enligt vad jag inhämtat från RSV bör det emellertid vara möjligt att
ordna en särskild kontrollrutin som i det närmaste eliminerar riskerna för dubbelbeskattning. Med hänsyn härull förordar jag att det skall vara möj-
ligt att lämna tilläggsuppgifter om tjänsteintäkter som inte finns med på
kontrolluppgifterna.
Den som erhåller inkomst frän utlandet måste deklarera fullständigt. I fråga om tjänst bör detta gälla alla som haft inkomst av anställning utom-
lands. Skälet härtill är att inkomsten kan beskattas också i utlandet och därför föranleda tillämpning av ett dubbelbeskattningsavtal eller av våra interna regler om avräkning för utländsk skatt.
Kommittén har förordat att arbetsgivarna i kontrolluppgifter i förekom-
mande fall skall ange inte bara förekomsten av vissa naturaförmåner (kost, bostad och bil), vilket görs i dag. utan också värdet av dessa. De skattskyldiga skulle då inte behöva lämna någon särskild uppgift i den förenklade självdeklarationen om sådana icke kontanta förmåner. Som jag tidigare
nämnt övervägs emellertid beskattningsfrågan av förmåner f.n. inom för-
mänsbeskattningskommittén och RSV. Jag anser därför inte att man i det
här sammanhanget bör företa nagon ändring i den gällande ordningen. Mot
den bakgrunden och då de nuvarande reglerna om förmånsvärderingen i
många fall är komplicerade bör de som uppbär förmåner i annat än pengar
enligt min mening t. v. inte få använda den förenklade blanketten.
Prop. 1984/85: 180 8 'n
Vad gäller avdragen i förvärvskällan innebär förslaget om ett schablon-
avdrag på 3000 kr. att flertalet skattskyldiga inte kommer att ha avdragsgilla kostnader utöver vad som täcks av schablonavdraget. Om avdrag
yrkas med högre belopp bör en fullständig deklaration lämnas. Fick den
skattskyldige lämna tilläggsuppgifter om detta i den förenklade deklarationen skulle förenklingseffekterna för skattemyndigheterna i stor utsträckning komma att utebli. Den manuella granskningen skulle då inte kunna
hällas nere på den låga nivå som systemet annars möjliggör.
De här angivna förutsättningarna bör liksom de som jag i det följande tar upp i det här avsnittet regleras i en ny 248 i IT. och där utgöra ett andra och ett tredje moment.
Inkomst av annan fastighet
Mitt förslag: Innehav av högst två schablonbeskattude fastigheter får redovisas I den förenklade deklarationen om de innehafts hela beskattningsäret.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med endast den skillnaden
att bara en fastighet får förekomma.
Remissinstanserna: Ett par av dem som yttrat sig i denna fråga anser att två
fastigheter bör få redovisas.
Skälen för mitt förslag: I den förenklade redovisningen bör endast schab-
lonbeskattade fastigheter ingå. Konventionellt beskattad annan fastighet
får alltså inte redovisas i denna. Dessutom bör gälla att den skattskyldige
innehaft fastigheten under hela beskattningsäret. Har fastigheten sälts under året skall den skattskyldige lämna en särskild redovisning om realisationsvinsten, vilket kräver att en fullständig deklaration lämnas. En begränsad innehavstid, oavsett om den beror på köp eller försäljning.
innebär vidare att schablonintäkten, det extra avdraget och garantibelop-
pet för fastigheten skall justeras med hänsyn till innehavstiden vilket omöjliggör en maskinell beräkning av den skattepliktiga inkomsten av
fastigheten. Anledningen till detta är att skattemyndigheterna bl.a. på
grund av en eftersläpning med lagfartsuppgifterna saknar tillgång till säkra uppgifter om fastighetsinnehavet.
Kommittén har föreslagit att den skattskyldiges innehav skall avse endast en schablonbeskattad fastighet. Med en sådan ordning skulle emellertid skattskyldiga med t.ex. en villafastighet och en fritidsfastighet inte kunna inordnas. Som nägra remissinstanser framhällit bör därför den förenklade deklarationen utformas så att två fastigheter kan redovisas i den.
Rätten till avdrag för omkostnader i förvärvskällan bör inte påverka
möjligheten att använda den förenklade deklarationen. Det bör således vara möjligt att göra avdrag för t.ex. räntor i denna.
Inkomst av kapital
Mitt förslag: Den som inom inkomstslaget kapital bara skall redovisa intäkter i form av ränta på bankmedel, obligationer o. d. eller utdelning
på svenska aktier eller på andelar i svenska aktiefonder eller ekonomis-
ka föreningar elier, för medlem i bostadsförening, intäkt i form av värde av bostad — under förutsättning att den inte har avyttrats under beskattningsäret — får lämna en förenklad självdeklaration. Kostnadsav-
drag får göras endast för skuldränta.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom såtillvida att intäkten i form av bostad skall avse hela beskattningsåret.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Inom inkomstslaget kapital är ränta på medel
innestäende på bankkonton och liknande den dominerande intäktsposten.
Skattskyldiga med intäkter av sådan ränta liksom av ränta på obligationer eller andra värdepapper bör omfattas av den förenklade redovisningen. Detta bör också gälla i fråga om de mycket vanliga intäkter som utgörs av utdelning på aktier och andelar i aktiefonder eller ekonomiska föreningar.
Till inkomst av kapital räknas även den beskattning som i vissa fall
träffar bl.a medlemmar i bostadsrättsföreningar på grund av deras bostadsinnehav. I likhet med vad som gäller för inkomst av annan fastighet är det bara de enklare beskattningssituationerna. som dock samtidigt utgör flertalet, som passar i det förenklade systemet. Har lägenheten avyttrats bör inkomsten redovisas i en fullständig deklaration. Om bostaden ägts
under endast en del av året på grund av att den då förvärvats, blir emellertid inkomstberäkningen inte mer komplicerad än att den — till skillnad från
vad som bör gälla i fråga om annan fastighet — bör kunna redovisas i en förenklad deklaration. Däremot bör en fullständig deklaration lämnas när lägenheten hyrts ut i sådan omfattning att vederlaget skall tas upp som intäkt för medlemmen i bostadsrättsföreningen. En förenklad deklaration bör därmed få avges av bostadsrättsinnehavare vars bostadsinnehav inte
föranleder annan inkomstbeskattning än schablonbeskattning av bostadsvärdet enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 388 KL. Bostadsrätten får dock inte ha avyttrats under beskattningsåret.
Har den skattskyldige haft andra intäkter av kapital än som nu nämnts bör han deklarera fullständigt, t.ex. om han haft intäkt av fastighet i
utlandet eller av utomlands självständigt bedriven rörelse.
I det förenklade systemet bör den skattskyldige få yrka avdrag endast för skuldränta. När det gäller avdrag för förvaltningskostnader medför mitt nyss framförda förslag om att avdrag skall medges för kostnader bara till den del de
överstiger 1000 kr. att endast en mindre grupp skattskyldiga kommer att beröras av avdragsrätten. Vidare torde sådana avdragsyrkanden många
gånger ge anledning ull särskilda granskningsåtgärder.
Extra avdraget (sparavdraget) i förvärvskällan bör tillgodoföras utan att
den skattskyldige yrkar det.
Inkomst av rörelse m.m.
Mitt förslag: Förenklad självdeklaration får inte lämnas av den som
skall redovisa inkomst av jordbruksfastighet. konventionellt beskattad annan fastighet, rörelse eliter ulltällig förvärvsverksamhet eller av den som yrkar förlustavdrag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget godtas.
Skälen för mitt förslag: Det förenklade deklarationssystemet bör i första hand omfatta de för löntagare och pensionärer vanligaste inkomstslagen. inkomst av tjänst, kapital och annan fastighet såvitt gäller s.k. schablonvillor. I det nya systemet passar inte inkomstslag som i allmänhet är svärkontrollerade. Detta gäller främst inkomstslag som är typiska för näringsidka-
re. Skattskyldiga som skall redovisa inkomst av rörelse. jordbruksfastighet eller konventionellt beskattad annan fastighet eller som yrkar förlustav-
drag bör därför också i fortsättningen lämna fullständig självdeklaration.
Även inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet bör lämnas utanför
systemet. Det är visserligen inte ovanligt att skattskyldiga med i övrigt tämligen enkla inkomstförhållanden måste redovisa inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av fastighet, bostadsrätt. aktier m.m. Beskattningen vid sådana avyttringar bygger emellertid på ett ganska komplicerat regelverk som ställer krav på en utförlig redovisning i deklarationen. Detta gäller inte minst vid avyttring av fastighet där omfattande realisationsvinstberäkningar mäste göras. Vad gäller realisationsvinst på grund av avyttring av aktier och liknande värdepapper vill jag erinra om att jag föreslagit ändringar som innebär att avyttringar där
försäljningsvärdet uppgår till mindre belopp undantas från redovisnings-
skyldighet.
Allmänna avdrag m.m.
Mitt förslag: I den förenklade självdeklarationen får. utöver de avdrag som hänför sig till visst inkomstslag, bara tas upp vissa allmänna avdrag, nämligen avdrag för underskott i förvärvskälla, för underhåll av icke hemmavarande barn och för avgift för pensionsförsäkring. Dessutom får tas upp extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och för sjukdomskostnader.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt utom så till vida att avdragsrätten slopas för underhåll av icke hemmavarande barn och för extra avdrag för sjukdomskostnader.
Remissinstanserna: Förslaget godtas allmänt.
Skälen för mitt förslag. För det förenklade systemet innebär det normalt inga olägenheter om underskott skulle uppkomma vid beräkningen av inkomsten av annan fastighet eller av kapital. Om däremot underskottet
inte helt kan avräknas enligt 468 I mom. KL eller 4§ 1 mom. SIL och bristen — till följd av att den skatuskyldige samtaxeras — skall avräknas från den andra makens inkomst uppstår beräkningssvårigheter som bör hindra att en förenklad deklaration lämnas. Med utgängspunkt i att den förenklade redovisningen inte bör avse företeelser som är mindre vanhiga eller som inbjuder till särskilda granskningsinsatser bör avdragsmöjligheten i fråga om allmänna avdrag i övrigt
begränsas till två fall. Det gäller avdrag för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn och för premier för pensionsförsäkring. Beträffande
avdraget för underhållsbidrag vill jag erinra om att jag nyss föreslagit att det nuvarande intygskravet rörande utgivet belopp slopas.
Avdraget för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer enligt 50§ 2 mom. fjärde stycket KL kan beaktas också i ett förenklat system. Något
yrkande därom behöver den skattskyldige inte framställa. Däremot kan skattemyndigheterna inte utan att den skattskyldige yrkar det medge avdrag för nedsatt skatteförmåga med tillämpning av reglerna om sjukdomskostnader eller om existensminimum. Som jag tidigare framhållit bör extra avdrag för sjukdomskostnader t.v. kunna hanteras inom det förenklade systemet. Däremot bör den som yrkar avdrag på grund av existensminimum lämna en fullständig deklaration.
Bosättning, samtaxering, förmögenhet m.m.
| Mitt förslag: För att få lämna en förenklad självdeklaration måste både
den skattskyldige och, om samtaxering skall ske. maken ha varit bosat-
ta här hela beskattningsåret. Den som under beskattningsåret varit
skyldig att betala sjömansskatt eller haft inkomster från utlandet eller
där innehaft förmögenhet får inte lämna en förenklad självdeklaration.
Det får inte heller den göra som är företagsledare eller delägare i
fåmansföretag eller är närstående till sådan företagsledare eller make
till näringsidkare. Den som skall redovisa räntetillägg för räntefria lån
undantas också. At förmögenhetsskatt skall påföras hindrar inte att en förenklad självdeklaration används. Denna får också innehålla uppgift enligt lagen (1982: 1006)om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar (AUL) samt kompletterande upplysningar i
Övrigt.
Kommitténs förslag: Makens bosättningsförhällanden saknar betydelse för den skattskyldiges rätt att använda en förenklad deklaration. Råäntetillägg
får redovisas. varvid förutsätts att värdet av tillägget har angetts i kontroll-
uppgift. Den som skall påföras förmögenhetsskatt fär inte lämna förenklad
deklaration. Denna får inte innehålla uppgift enligt AUL eHer upplysningar utöver vad deklarationsformuläret föranleder. I övrigt överensstämmer förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas i stort utan erinran. Några anser att
uppgift enligt AUL bör få lämnas.
Skälen för mitt förslag: Tillämpningsomräådet för den förenklade deklarationen bör begränsas ytterligare något för att inte få med bl.a. vissa
uppgifter som förutsätter särskilda granskningsrutiner.
Ett krav bör vara att både den skattskyldige själv och, om han samtaxe-
ras, hans make har varit bosatta här under hela året. En kortare bosättning
föranleder bl.a. bedömning av antalet månader som den skattskyldige skall medges grundavdrag för. Makens bosättningsförhållanden har betydelse för den skattskyldiges rätt att erhålla skattereduktion enligt 28 4 mom. UBL.
Ett annat krav bör vara att den skattskyldige inte varit skyldig att erlägga
sjömansskatt. För den som skall betala sjömansskatt gäller nämligen särskilda regler i fråga om beräkningen av bl. a. grundavdrag.
Som jag tidigare nämnt kan näringsidkare inte inordnas i ett system med förenklad deklarationsredovisning. Av kontrolliskäl bör detsamma gälla
näringsidkarens make eller annan som skall taxeras tillsammans med ho-
nom enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser. För att det skall vara möjligt att göra en tillfredsställande bedömning av riktigheten i näringsidkarens egen redovisning krävs det nämligen inte sällan s. k. kontant-
beräkning, vilket förutsätter tillgång till fullständiga deklarationsuppgifter även beträffande hans make. Förenklad deklaration bör inte heller få
lämnas av företagsledare eller delägare i fåmansföretag som drivs i aktie-
bolagsform. I kontrollhänseende betraktas dessa som näringsidkare vilket medför att de normalt samgranskas med bolaget och övriga delägare. På så sätt är det lättare att följa och bedöma de skattemässiga konsekvenserna av transaktioner mellan dessa personer och bolagen. Denna granskning.
som också förutsätter fullständig redovisning i deklarationerna, bör bibe-
hållas. Vad gäller räntetillägg för räntefria lån föreslår jag i det följande (avsnitt
4.2.4) att nuvarande regler om kontrolluppgiftsskyldighet t. v. skall behål-
las. I likhet med vad jag föreslagit i fråga om naturaförmåner bör den som skall redovisa räntetillägg inte få använda en förenklad självdeklaration.
Till skillnad från kommittén anser jag att skyldigheten enligt AUL att i självdeklarationen lämna uppgifter om vissa utbetalningar bör få fullgöras
även i den förenklade deklarationen. Att sådana uppgifter har lämnats i en förenklad självdeklaration torde nämligen inte nämnvärt försvara den manuella genomgången eller taxeringsarbetet i övrigt beträffande den deklarationen, eftersom de kontrollåtgärder som kan komma att vidtas inte i första hand riktar sig mot den som lämnat uppgifterna. Det kan vidare med fog antas att sådana uppgifter lämnas i en inte obetydlig omfattning.
Kommittén har föreslagit en regel som innebär att den förenklade självdeklarationen får uppta bara förhållanden som är särskilt markerade på blanketten. Den som avser att lämna kompletterande upplysningar skulle
därför hänvisas till den fullständiga deklarationsblanketten. En sådan regel
skulle ha vissa praktiska fördelar. Enligt min mening finns det emellertid ingen anledning att befara att en motsatt ordning skulle föranleda särskilt mänga upplysningar eller några nämnvärda olägenheter vid granskningen när upplysningar väl lämnas. Med tanke på detta och på den hämmande eftekt regeln skulle ha på den som t.ex. nägot enstaka är vill lämna kompletterande upplysningar i en förenklad deklaration anser jag att det i och för sig bör vara tillåtet att meddela ytterligare uppgifter i den förenklade sjätvdeklarationen. En annan sak är att det kan finnas anledning att i informationsbroschyrer 0. d. rekommendera den som vill komplettera sina uppgifter att använda den fullständiga blanketten som ju är mer lämpad för detta.
Innehav av förmögenhet av sådan storlek att förmögenhetsskatt skall
utgä bör enligt min mening inte hindra att en förenklad självdeklarartion får
användas. De förmögenhetsuppgifter som enligt kommitténs förslag skall lämnas på den förenklade blanketten är enligt min mening tillräckliga för att täcka kontrollbehovet även i de fall förmögenhetsskatt utgår, särskilt med beaktande av att kontrolluppgifter skall lämnas om tillgodohavanden
på bank och i form av VPC-registrerade aktier.
4.1.3 Redovisningen i den förenklade självdeklarationen Inkomstredovisningen
Mitt förslag: Den skattskyldige skall inte behöva lämna närmare uppgifter om inkomster som framgär av kontrolluppgifter som han fätt.
Vidare tullgodoförs utan yrkande vissa schablonavdrag som inte förut-
sätter någon utredning samt, I fråga om ensamstående med barn, skattereduktion för barn som är kyrkobokfört hos honom eller henne. I övrigt ansvarar den skattskyldige för att den förenklade dektarauonen har tillförts för taxeringen erforderliga uppgifter antingen genom förtryckning eller genom att han själv angett dessa.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Genom införandet av en förenklad självdeklaration öppnas möjlighet att krafugt begränsa den skattskyldiges uppgiftsläm-
nande. Som nämnts bör man så längt möjligt befria den skattskyldige från
att lämna uppgifter om förhållanden som är väl kända för skattemyndighe-
terna. En avsevärd lättnad i uppgiftslämnandet bör kunna ske som en följd av att täxeringen på grundval av den förenklade självdeklarationen kan bygga på kontrolluppgiftssystemet. Kontrolluppgifterna är nämligen i dag med relativt få undantag av utmärkt kvalitet, särskilt vad beträffar uppgift om kontantlön och skatteavdrag. Genom att senare utveckla kontrollupp-
giftssystemet så att det även innehåller tillförlitliga uppgifter om bl. a. olika naturaförmåner kan man också inordna dem som uppbär sådana förmäner i
det förenklade deklarationsförfarandet.
Kontrolluppgifternas tiliförlitlighet i fråga om utbetald kontantlön bör medföra att den skattskyldige inte närmare skall behöva redovisa lön som framgår av en kontrolluppgift. Det bör vara tillräckligt att han anger att inkomsten stämmer överens med den kontrolluppgift han fått. Remissinstanserna har överlag godtagit detta.
Det finns inte heller någon anledning att låta den skattskyldige närmare ange de avdrag som taxeringsmyndigheterna kan medge på grundval av den kännedom om den skattskyldiges förhållanden som myndigheterna fått genom den avlämnade deklarationen och genom kontrolluppgifter. Jag tänker då på schablonavdraget enligt 338 2 mom. KL. sparavdraget enligt 398 2 mom. KL och avdraget för nedsatt skatteförmåga till folkpensionärer enligt 508 2 mom. fjärde stycket KL. Detsamma bör gälla i fräga om det s.k. procentavdraget enligt 45§ KL och om avdraget för underskott enligt 468 I mom. första stycket KL.
Vid taxeringen skall även förutsättningarna för skattereduktion enligt 28 4 mom. UBL bedömas. Den s.k. hemmamakereduktionen kommer att kunna tillföras berörda skattskyldiga på grundval av de uppgifter som av andra anledningar skall lämnas i självdeklarationerna. För den s.k. ensamförälderreduktionen är det däremot nödvändigt att taxeringsmyndigheterna ges kompletterande upplysningar. I detta syfte har den skattskyldige
att i den nuvarande allmänna självdeklarationen lämna uppgift bl.a. om
huruvida han den I november under inkomståret haft hemmavarande barn under 18 är. I det förenklade deklarationssystemet bör det emellertid med fördel kunna gå att också i det här avseendet bygga på registerinformation så att den skattskyldiges uppgiftslämnande i deklarationen reduceras. Genom att knyta an till folkbokföringen och i skatteregistret beträffande personer som beskattas såsom ensamstående låta anteckna om de den I november har kyrkobokförts tillsammans med barn under 18 år, bör taxeringsmyndigheterna sålunda kunna få de upplysningar som normalt räcker för att ta ställning till skattereduktionen. Det kan nämligen antas att den som vid den avgörande tidpunkten haft hemmavarande barn då också varit kyrkobokförd med barnet. De skattskyldiga bör naturligtvis underrättas
om taxeringsbeslutet i denna del, vilket bör ske genom det taxeringsmeddelande som jag senare närmare kommer att redogöra för och som skall sändas till varje skattskyldig i princip före utgängen av juni under taxeringsäret. Den skattskyldige får i och med det god tid att inom taxeringsperioden reagera om uppgifterna inte stämmer. Enligt min mening är det också viktigt att skattemyndigheterna i samband med deklarationstillfället informerar om det förfarande som jag nu föreslagit och då anger att
taxeringsmyndigheterna, om inte den skattskyldige lämnar andra upp-
gifter, kommer att medge skattereduktion med ledning av de för mantalsskrivningen antecknade folkbokföringsuppgifterna. Den skattskyldige får därigenom tillfälle att — om dessa uppgifter är felaktiga — förhindra att
de läggs ull grund för taxeringen genom att ange de rätta uppgifterna i den förenklade deklarationen.
Vad gäller fastighetsredovisningen måste den skattskyldige yrka avdrag för skuldränta och för tomrättsavgäld. I fräga om avdrag för skuldränta bör den skattskyldige liksom f. n. lämna uppgift om skuldbeloppets storlek och
om Jängivarens namn samt. när denne är fysisk person, om dennes person-
nummer eller adress (25c§8 TIL). En motsvarande redovisning bör göras om den skattskyldige yrkar avdrag för skuldränta inom inkomstslaget kapital. .
Kapitalintäkterna bör till en början redovisas fullt ut. I fråga om sädana
intäkter beträffande vilka jag föreslår kontrolluppgiftsskyldighet räknar jag med att det senare blir möjligt att slippa från en detaljredovisning. Som jag
återkommer till i avsnitt 4.2.1 föreslår jag att kontrolluppgifter på räntor läggs till grund för det förenklade förfarandet fr.o.m. 1989 års taxering.
Ordningen kommer då att motsvara den som jag nu förordat i fråga om
sådana inkomster av tjänst vilka framgår av kontrolluppgifter. Den skatt-
skyldige måste dock själv redovisa aktieutdelningar beträffande vilka kon-
trolluppgiftsskyldighet saknas, t.ex. utdelningar från bolag som inte är
med i VPC, s.k. kupongbolag.
Den skattskyldige mäste själv lämna uppgift också om avdrag för pensionsförsäkringspremier, för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn och för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdomskostnader.
När det gäller utformningen av den skattskyldiges uppgiftsskyldighet i
övrigt blir denna delvis beroende av 1 vilken utsträckning uppgifter kan
förtryckas på deklarationsblanketten. Det bör liksom f.n. ankomma på RSV att besluta i fråga om förtryckningen och utformningen i övrigt av deklarationsblanketten. I detta lagstiftningsärende är det därför i och för sig tillräckligt att slå fast att den skattskyldige ansvarar för att den förenklade blanketten har tillförts för taxeringen erforderliga uppgifter antingen
genom förtryckning eller genom egna uppgifter. Jag avser emellertid att redovisa vissa synpunkter på ämnet.
Målsättningen bör vara att hos skattemyndigheterna tillgängliga upp-
gifter förtrycks. Härigenom ges den skattskyldige möjlighet att kontrollera
riktigheten av uppgifterna, vilket bl.a. medför att felaktiga sådana kan rättas utan att han behöver begära omprövning av taxeringsbeslutet. Förtryckningen av uppgifter kan av naturliga skäl bara avse uppgifter som då finns tillgängliga hos skattemyndigheterna. Om man ställer kravet att man bara får förtrycka uppgifter som man med säkerhet vet kan läggas direkt
till grund för taxeringen kan förtryckningen omfatta endast administrativa
uppgifter samt identifikationsuppgifterna, namn. personnummer och hemvist. Den stora fördel inte minst för de skattskyldiga som en förtryckning
innebär bör emellertid leda till att också vissa andra uppgifter förtrycks.
Dessa kommer beroende bl. u. på att förtryckningen äger rum innan beskattningsäret gätt ut visserligen att vara felaktiga i en del fall genom att förändringar inträffat under året. Men genom att den skattskyldige får möjlighet att ange den riktiga uppgiften på blanketten torde det inte uppkomma några olägenheter. Förtryckning bör därför också kunna göras i fråga om civilständsuppgifter m.m. som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige skall taxeras som pift eller ogift skattskyldig. Även skattemyndigheternas registeruppgifter om fastighetsinnehav är lämpliga för förtryckning. Denna bör kunna avse åtminstone de uppgifter som med anledning av fastighetsinnehavet behövs för beräkningen av intäkten och garantibeloppet. Att det vid tryckningen av blanketten är osäkert huruvida den skattskyldige kommer att inneha fastigheten under hela året och därmed också huruvida intäkten och garantibeloppet kan behöva justeras bör inte lägga hinder i vägen för denna metod. Den förenklade deklarationen bör nämligen som jag tidigare sagt få användas endast om fastighetsinnehavet avser hela beskattningsåret. Förtryckning bör också kunna ske av de uppgifter som behövs för fastställandet av underlaget för statlig fastighetsskatt.
Kommittén har i fråga om fastighet föreslagit att deklarationsblanketten skall innehålla förtryckt uppgift också om extra avdrag enligt 258 3 mom. andra stycket KL. Kommittén har därvid förutsatt att avdraget kan beräk-
nas maskinellt utan direkt yrkande av den skattskyldige. Som RSV har
påpekat kräver detta att man via det centrala skatteregistret kan avgöra om
ägaren är mantalsskriven på fastigheten eller inte. Nuvarande ADB-stöd är
inte ullräckligt för ett sådant avgörande. En utbyggnad av ADB-stödet skulle innebära ett omfattande system- och programmeringsarbete som
likväl inte skulle bli heltäckande. Vid tiden för förtryckningen innehåller
skatteregistret inte heller säkra uppgifter om hur de skattskyldiga kommer att mantalsskrivas för taxeringsåret. Den skattskyldige bör därför 1 förekommande fall själv föra fram yrkande om det extra avdraget i deklarationen. Detta bör kunna ske genom en kryssmarkering eller liknande.
Jag antydde nyss att förtryckta uppgifter som är felaktiga bör få rättas av den skattskyldige genom ätt de korrekta förhållandena anges i den förenk-
lade självdeklarationen. Detta tog i första hand sikte på uppgifter om
civilstånd. adress m. m. Jag gör emellertid samma bedömning beträffande
fastighetsuppgifterna. Kommittén har däremot, dock utan att låta det komma ull uttryck i förslaget till lagtext, ansett att felaktiga uppgifter om fastigheten skall frånta den skattskyldige rätt att använda den förenklade självdeklarationen. En sådan ordning, som innebär utt rätten att få använ-
da sig av en förenklad deklaration skulle bli beroende av huruvida riktiga uppgifter har förtryckts. är inte tilltalande. Även om det inte torde bli
många fall där fastighetsuppgifterna är felaktiga bör den förenklade dekla-
rationen alltså få användas också i dessa. Det kan emellertid av praktiska
skäl vara lämpligt att den skattskyldige då inte rättar i den förtryckta
blanketten utan använder sig av en icke förtryckt blankett.
Bestämmelserna om vad som skall anges i den förenklade självdeklarationen bör enligt min mening tas in i en särskild paragraf i TL. En lämplig placering är i en ny 288.
Förmögenhetsredovisningen
Mitt förslag: Detaljredovisning av förmögenhet skall göras om tillgång-
arna uppgär för ensamstående skattskyldig till 90 000 kr. och för gifta till
180000 kr. för makarna gemensamt.
Kommitténs förslag: Detaljredovisning för den vars skattepliktiga förmö-
genhet. dvs. tillgångarna minus skulderna, uppgår till 50000 kr.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas it allmänhet utan erinran. Några anser att gränsen för detaljredovisning bör höjas. Statistiska centralbyrån förordar en detaljredovisning så snart tillgångarna överstiger 50000 kr.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning måste den skattskyldige i självdeklarationen utförligt redovisa sina tillgångar och skulder även om
förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp. En utförlig redovis-
ning är av betydelse främst för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga och för att upprätta s.k. kontantberäkningar i syfte att bedöma om den skattskyldige haft möjlighet att bestrida sina levnadskostnader m. m. Vid beräkningen av avdrag för nedsatt skatteförmåga tas hänsyn till
förmögenheten endast om den överstiger visst belopp. Detta belopp är för ensamstående skattskyldig 90 000 kr. och för makar 180000 kr. I det senare fallet anses att vardera maken innehar hälften av den gemensamma förmögenheten. På grund härav och då det ytterst sällan torde vara påkallat att
göra kontantberäkningar i fråga om skattskyldiga i det förenklade deklarationssystemet ligger det nära till hands att befria från detaljredovisning när förmögenhetsvärdet är så lågt att förmögenheten inte skall beaktas vid
beräkningen av avdrag för nedsatt skatteförmåga.
En lägre gräns för redovisning av förmögenhet kan emellertid motiveras av andra skäl. Det främsta användningsområdet för uppgifter om mindre
förmögenheter ligger nämligen utanför beskattningsområdet. Inom många allmänna bidragsformer beaktas sålunda förmögenhet i samband med prövningen av storleken på utgående bidrag och uppgifterna från förmögenhetsredovisningen i deklarationen tjänar därvid som kontrollinforma-
tion. Ett exempel på detta är bostadsstödet till barnfamiljer och hushåll
utan barn. I det bidragssystemet har skattemyndigheterna ålagts att lämna
olika upplysningar i syfte att få fram uppgifter om hushållens ekonomiska situation. Det för skattemyndigheterna mest betungande åliggandet består
i att ta fram förmögenhetsuppgifter för alla fysiska personer för att sedan överföra dem till de myndigheter som har hand om bidragen. För skattemyndigheterna innebär detta ett merarbete dels vid granskningen. eftersom man måste tillse att förmögenhetsredovisningen är korrekt gjord åtminstone i formellt hänseende och att överföring skett av förmögenhetsuppgiften till sammanställningen på deklarationsblankettens första sida. dels vid registreringen på grund av att samtliga uppgifter måste registreras. Skattemyndigheternas särskilda åtgärder beträffande bostadsstödet resulterar I att ett ADB-register omfattande de personer som kan komma i fräga för bostadsstöd — räknat med ledning enbart av inkomsten — överlämnas till bostadsstyrelsen. Detta register innefattar uppgifter om inkomster och om skattepliktig förmögenhet. För bostadsstödsmyndigheterna innebär hjälpen från skatteförvaltningen framför allt att en god service kan ges de bidragsberättigade genom att dessa kan tillställas ansökningsblanketter som delvis är ifyllda med aktuella inkomst- och förmögenhetsuppgifter.
Uppgiftsöverföringen från skattemyndigheterna har emellertid också kon-
trollinslag. De uppgifter som den bidragssökande lämnar i ansökningen om bostadsstöd kan ju kontrolleras mot skatteförvaltningens uppgifter.
När förmögenhetsvärdet klart understiger gränsen för beskattningsbar förmögenhet som, med bortseende från den tillfälliga sänkningen till 300 000 kr. vid 1984 års taxering, är 400 000 kr., ligger det i sakens natur att uppgifterna om förmögenheten i deklarationen inte utsätts för några direk-
ta granskningsinsatser. För skattskyldiga med så låg beskattningsbar för-
mögenhet att den är ointressant för skattemyndigheterna torde den nuvarande omfattande redovisningsskyldigheten framstå som föga meningsfull.
Att i ett system med förenklad deklarationsredovisning ta lika stor hänsyn som i dag till bostadsstödsadministrationens krav är enligt min mening inte rimligt. Som jag nyss antytt är förmögenhetsuppgifterna otillförlitliga och det är inte motiverat att avkräva alla skattskyldiga utförliga uppgifter om för beskattningen praktiskt taget betydelselösa förhållanden när deklarationsredovisningen i övrigt skall avsevärt förenklas. Jag har härvid samrätt med chefen för bostadsdepartementet.
När man bestämmer spärren för detaljredovisning av förmögenhet måste man också beakta intresset från statistiken och forskare av fullständiga
uppgifter. Från dessa håll finns det ett önskemål om att man bestämmer
gränsen för detaljredovisning med hänsyn till storleken av tillgångarna i stället för behållen förmögenhet.
Enligt min mening bör man vid gränsbestämningen ta som utgångspunkt de belopp som gäller vid prövningen av avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer, dvs. 90000 kr. resp. 180000 kr. För de skattskyldiga torde det vara enklare att låta storleken av tillgångarna var avgörande för redovisningsskyldigheten. Detta i förening med de intressen som föreligger från bostadsbidragssidan och statistiksidan har lett till slutsatsen att en detaljredovisning av förmögenheten bör göras när tillgångarna uppgår till 920000 kr. för cnsamstäende och 180000 kr. för makar gemensamt.
Det är naturligtvis möjligt att gå ett steg längre och låta de nämnda
gränserna avse endast folkpensionärer medan andra skattskyldiga med större förmögenheter medges ytterligare lättnader. Jag anser emellertid att
den förenkling som detta skulle innebära för vissa skattskyldiga inte upp-
väger de nackdelar som olika gränsvärden skulle medföra genom bl.a. bristande enhetlighet och lättbegriplighet.
4.2 Kontrolluppgiftsskyldighet m. m.
4.2.1 Bankräntor o.d. Obligatorisk uppgiftsskyldighet för kreditinstitut m.fl.
Mitt förslag: För kreditinstitut och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande införs en obligatorisk skyldighet att lämna kontrolluppgift på ränta som i den penningförvaltande verksamheten
gottskrivils eller utbetalats till en borgenär. Uppgifitsskyldigheten gäller också VPC samt förening som mottagit pengar för förräntning. Innan uppgifterna läggs ull grund för det förenklade deklarationsförfarandet skall systemet provas två år.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Det stora flertalet ställer sig positiva till förslaget. De
som tillhör de presumtiva uppgiftslämnarna är tveksamma eller avvisande. BI. a. åberopas de stora kostnader och de tekniska svårigheter som förslaget medför. Några anser också att förslaget är oacceptabelt från banksek-
retessynpunkt. Nägra remissinstanser pekar på att det finns risk för alt bankkunderna väljer att placera sina sparmedel i andra former än traditionell bankinlåning. Ett pår remissinstanser anser att viss försöksverksamhet borde bedrivas.
Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande regler finns ingen skyldighet för kreditinstitut att utan anmaning lämna uppgifter om insättarnas räntor och innestående medel. En skyldighet att lämna sådana uppgifter föreligger först efter anmaning.
Jag har tidigare redovisat skälen för en utvidgad uppgiftsskyldighet för
kreditinstituten. Skälen kan sammanfattas enligt följande. Skattekontrol-
len bygger i mycket stor utsträckning på obligatoriska kontrolluppgifter. Beträffande löner och andra inkomster av tjänst är denna ordning sedan
länge vedertagen liksom när det gäller vissa slag av inkomster i jordbruk
och rörelse. Även i fråga om aktieutdelningar erhåller skattemyndigheter-
na i dagsläget kontrolluppgifter. I princip har ränteinkomster och kapital-
behållningar inte någon särställning jämfört med andra beskattningsobjekt.
En obligatorisk uppgiftsskyldighet för bl. a. banker i fråga om ränteinkomster medför inte att andra uppgifter än de som nu redovisas eller bör
redovisas i deklarationerna kommer fram. Enligt min mening är det en naturlig utveckling att förfarandet i allt större utsträckning bygger på
kontrolluppgifter. En generell skyldighet för kreditinstitut att lämna kon-
trolluppgifter på räntor gör det möjligt att på ett avgörande sätt förenkla redovisningen och kontrollen av intäkterna i inkomstslaget kapital. En grundförutsättning för att det förenklade systemet skall kunna omfatta
även kapitalinkomster är att kontrolluppgiftslämnandet omfattar även
bl. a. bankräntor. | För att skapa ett konkurrensneutralt system bör uppgiftsskyldigheten
utformas så att den träffar samtliga som från allmänheten yrkesmässigt tar
emot och förvaltar pengar med individuell räntegottskrivning. Uppgifts-
skyldigheten bör definieras med utgångspunkt i den bedrivna verksamheten. Även verksamhet som inte kan betecknas som yrkesmässig penningförvaltning men som har en likartad karaktär bör omfattas av uppgiftsskyl-
digheten. Sälunda bör t. ex. föreningar som mottar medel mot förräntning bli uppgiftsskyldiga. Förräntning av medel som härrör från annat än egentliga insättningar eller liknande bör normalt inte föranleda uppgiftsskyl-
dighet. Räntegottgörelser i samband med normala affärsförhållanden bör lämnas utanför.
Uppgiftsskyldigheten kommer att omfatta ett mycket stort antal kontrol-
luppgifter från många uppgiftsskyldiga. Både uppgiftslämnare och skattemyndigheter måste anpassa sina ADB-rutiner till de krav som uppgifts-
skyldigheten ställer och det sätt på vilket uppgifterna skall användas. För skattemyndigheterna är det nödvändigt att skapa säkerhet i rutinerna och testa hanteringen av och kvaliteten i uppgifterna innan steget tas att lägga dessa till grund för det förenklade deklarationssystemet. Innan kontrolluppgifterna med räntetillgodohavanden läggs till grund för det förenklade
uppgifterna då används för kontrolländamäl. Det är naturligtvis av värde
att uppgiftsskyldigheten under provåren så mycket som möjligt stämmer med den som skall gälla när systemet första gången används i det förenklade förfarandet. Men samtidigt måste givetvis beaktas dels de övergångsproblem som uppkommer för uppgiftslämnarna, dels att skattemyndigheterna inte har möjlighet att under provåren utnyttja samtliga kontrollupp- 7 Riksdagen 1984/85.1 samt. Nr 180
gifter för kontroländamäl. Som jag återkommer till kan det därför vara lämpligt att införa beloppsgränser för uppgiftsskyldigheten.
Berörda kreditinstitut kan självfallet få svärigheter i arbetet med att identifiera kontohavare, komplettera ofullständiga konton med person-
eller organisationsnummer samt att kontrollera identitetsuppgifter. Detta bör dock kunna klaras genom frivillig medverkan från kunderna samt med den hjälp som myndigheterna kan erbjuda genom sina register. Det är
viktigt att ha korrekta person- eller organisattonsnummer i systemet. Det
ligger även i skattemyndigheternas intresse att kontrolluppgifterna är försedda med rätt identifikationsnummer. I möjligaste mån bör kreditinstitutens kompletteringsarbete underlättas. Det statliga person- och adressregistret (SPAR) kan t. ex. med ledning av adress lämna uppgift på tänkbara personnummer eller med födelsetid som grund ange hela personnumret. Denna service från myndigheternas sida bör vara kostnadsfri för de uppgiftsskyldiga. Myndigheternas service kan dock inte helt ersätta metoden att göra erforderliga kompletteringar genom direktkontakt med kontoha-
varna.
Nägra remissinstanser anser det önskvärt att statsverket ersätter dem för de kostnader som uppgiftslämnandet medför. Det har under många är varit en grundläggande princip att skyldigheten att redovisa kontrolluppgifter till ledning för annans taxering inte berättigar till ersättning för kostnader som ett sådant uppgiftslämnande medför. Den omständigheten
att uppgifterna avser ett stort antal och en viss kategori skattskyldiga bör enligt min mening inte medföra att kostnadsfrågan nu bedöms på annat sätt. Ersättning från statsverket bör därför inte utgå.
Jag vill slutligen erinra om att banker m. fl. sedan länge enligt 40& TL kan åläggas att lämna uppgifter om bl. a. gottgjorda räntor. Mitt förslag om en obligaiorisk skyldighet att lämna kontrolluppgifter får den effekten att
40 § kommer att i det närmaste förlora sin betydelse för att om några år helt
ha spelat ut sin roll. Paragrafen bör t. v. kunna kvarstå.
Bestämmelserna angående uppgiftsskyldigheten för kreditinstitut tas in i ett nytt 8 mom. i 378 TL.
Beloppsgränser m.m.
Mitt förslag: Den uppgiftsskyldige skall lämna en kontrolluppgift för
varje borgenär som fått ränta gottskriven eller till vilken ränta utbeta-
lats. Kontrolluppgiften skall ange under året gottskriven eller utbetald
ränta samt borgenärens fordran på den uppgiftsskyldige vid årets slut. Förfarandet genomförs i två steg. De två första åren behöver uppgift
lämnas bara om räntan uppgår till minst 500 kr. Vidare behöver ingen
uppgift lämnas om konto som saknar person- eller organisationsnummer under förutsättning att det öppnats före den 1 januari 1985 och räntan på kontot inte uppgår till 1000 kr. I ett andra steg, fr.o.m. 1989
ärs taxering, tas 500 kr.-gränsen bort och undantaget för ej personnum-
mersatta konton begränsas till att gälla konton med ränta som inte uppgår till 100 kr. Ränta på skattesparkonto liksom ränta i allemanssparandet undantas från uppgiftsltämnandet.
Kommitténs förslag: Uppgiftsskyldighetens omfattning bestäms med ut-
gångspunkt i både kapitalbehållning och räntebelopp. I fråga om räntan är
den generella beloppsgränsen för provåren 500 kr. och därefter 100 kr. Den
speciella beloppsgränsen för ej personnummersatta konton är för provåren
500 kr. Överensstämmer i övrigt med mitt.
Remissinstanserna: Några remissinstanser förordar högre beloppsgränser
för uppgiftsskyldigheten än vad kommittén föreslapit.
Skälen för mitt förslag: Syftet med kontrolluppgiftsskyldigheten är som nämnts främst att lägga grunden för en förenklad löntagarbeskattning. Den
omständigheten talar i och för sig för att man redan från början ger
uppgiftsskyldigheten största möjliga omfattning. Å andra sidan är det
uppenbart att ett mycket stort antal konton inte skulle beröras av uppgiftsskyldigheten om en beloppsgräns införs. Kostnaderna för att införa systemet torde kunna reduceras avsevärt om arbetet med att komplettera
de konton som saknar person- eller organisationsnummer sprids ut över en
längre tidsperiod. Arbetet med att förse dessa konton med nummer kan då
ske efter hand i samband med uttag eller insättning. Systemet bör därför
innehålla beloppsgränser som under provåren kan vara ganska generösa.
Som huvudregel bör för provåren gälla den av kommittén föreslagna beloppsgränsen 500 kr. För att ytterligare underlätta genomförandet bör
visst undantag göras i fråga om konton som inte har knutits till ett personeller organisationsnummer. Konton med ränta under 1000 kr. bör undantas från uppgiftsskyldigheten till dess att personnummer kan anges. Un-
dantaget skall endast gälla konton som öppnats före 1984 års utgång. Av förenklingsskäl förordar jag att omfattningen av uppgiftsskyldigheten begränsas med utgångspunkt endast i räntebeloppet och inte i kapitalbehållningen.
Efter provåren bör det vara möjligt att slopa den generella beloppsgränsen. Kreditinstituten skickar ju normalt redan i dag räntebesked till kontohavarna även på små räntebelopp och uppgiftslämnandet sker till största delen med hjälp av ADB. En beloppsgräns skulle i många fall bara komplicera det hela eftersom särskilda program då mäste till. Alternativet är att
de skattskyldiga själva skall lämna tilläggsuppgifter på småbeloppen i den
förenklade deklarationen och att dessa skall registreras av skattemyndigheterna, vilket sammantaget innebär ett betydligt osmidigare förfarande. Det kan dock givetvis finnas anledning att på nytt överväga frågan om en
beloppsgräns för tiden efter provåren när man vunnit erfarenheter av uppgiftslämnandet.
När det däremot gäller ej personnummersatta konton kan förutses större
problem för kreditinstituten och därför bör en beloppsgräns gälla även efter provåren.
Ränta på s.k. skattesparkonto samt i det s.k. allemanssparandet är i princip fri från inkomstskatt medan kapitalbehållningen är skattepliktig vid förmögenhetstaxeringen. Räntan på skattesparkontona liksom ränta i allemanssparandet bör därför undantas från uppgiftslämnandet.
Kretsen av räntetagare
Mitt förslag: Kontrolluppgift skall inte lämnas i de fall bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, uktiebolag och förening som tilldelats organisationsnummer är borgenär.
Kommitténs förslag: Innehåller inga begränsningar.
Remissinstanserna: Synpunkter saknas.
Skälen för mitt förslag: I princip bör uppgifter lämnas på alla dem som
lånat ut pengar mot ränta till kreditinstituten. I vissa fall kommer dock en sådan uppgiftsskyldighet att bli alltför omfattande. För en förenkling av löntagarbeskattningen är det i och för sig tillräckligt om uppgifter lämnas beträffande fysiska personer. Jag anser emellertid att det från kontrollsynpunkt är olämpligt att helt undanta juridiska personer. Det är dock inte av intresse att banker och hypoteksinstitut skall lämna uppgift om lån hos varandra. Likaså bör försäkringsanstalternas utlåning undantas. För att begränsa uppgiftslämnandet bör också aktiebolag och föreningar som tilldelats organisationsnummer undantas. Uppgift skall således inte lämnas i de fall dessa är borgenärer.
Kontrolluppgiftens innehåll m.m.
Mitt förslag: Kontrolluppgifter lämnas i huvudsak på det sätt och med
det innehåll som gäller för andra typer av kontrolluppgifter. Om ett konto innehas av mer än en kontohavare skall på kontot belöpande ränta och kapital fördelas lika mellan kontohavarna om dessa inte meddelat banken att fördelning skall ske efter annan grund.
Kommitténs förslag: På kontrolluppgiften skall en notering göras om flera kontohavare innehar ett konto. Överensstämmer i övrigt med mitt.
Remissinstanserna: Synpunkter saknas.
Skälen för mitt förslag: Det underlag på vilket det nya systemet skall bygga mäste vara fast och enhetligt. Det är därför uppenbart att I de fall kontroll-
uppgifterna framställs manuellt de bör lämnas på blankett enligt fastställt
formulär. Dessa kontrolluppgifter bör lämnas i huvudsak i enlighet med
nuvarande ordning för manuellt framställda kontrolluppgifter.
Det får emellertid förutsättas att den helt övervägande delen av kontroll-
uppgiftsmaterialet kommer att lämnas i en sådan form att det kan behandlas ADB-mässigt hos skattemyndigheterna. Beräkningar under tidigare
utredningsarbete tyder på att materialet från bankerna, som kommer att bli de helt dominerande uppgiftslämnarna, kan komma att lämnas på magnetband till omkring 90 <z.
För att undvika en särskild redovisning av räntebelopp i den förenklade deklarationen är det nödvändigt att fördelning, av ränta och fordran görs av banken i de fall kontot innehas tillsammans med en eller flera andra kontohavare. Den lämpligaste lösningen är enligt min mening att ränta och kapital fördelas lika mellan kontohavarna. Har dessa meddelat banken att fördelning skall ske efter annan grund skall dock denna tillämpas vid kontrolluppgifternas upprättande.
4.2.2 Aktieinnehav
Mitt förslag: Uppgiftsskyldigheten utvidgas till att omfatta aktieinneha-
vet för fysiska personer vid årets utgång.
Kommitténs förslag: Innehåller förslag om att värdet av aktieinnehavet skall redovisas för samtliga aktieägare.
Remissinstanserna: Några remissinstanser påpekar att kontrolluppgifter med uppgift om värdet av aktieinnehav vid årets utgång i åtskilliga fall kan
komma att innehålla uppgifter som avviker från det faktiska förhållandet. En remissinstans ifrågasätter om inte uppgiftsskyldigheten kan begränsas till vissa kategorier aktieägare.
Skälen för mitt förslag: Olika regler gäller f.n. i fråga om uppgiftsskyldighet för utdelning i aktiebolag beroende på om bolaget är med i VPC eller ej. I fråga om bolag som inte är med i VPC, s.k. kupongbolag. lyfts utdelningen mot företeende av kupong. Var och en som uppbär utdelning
på svenska aktier i sådana bolag är enligt 438 I mom. TL skyldig att lämna
särskild uppgift om den mottagna utdelningen till den som betalar ut
beloppet. Uppgiften är avsedd som kontrolluppgift vid inkomsttaxeringen.
Den som har inlöst en kupong (banker m. fl.) sänder uppgiften tillsammans med kupongen till bolaget som i sin tur översänder dem till RSV i samband med redovisning av kupongskatt.
I den förenklade aktiehanteringen inom VPC är aktiebreven kuponglösa
och VPC ombesörjer utbetalning av utdelningen. I 378 I mom. 4 a TL finns en skyldighet för den som utbetalar utdelning på aktier i detta system, dvs. VPC och svenska förvaltare. att lämna kontrolluppgift till ledning för den utdelningsberättigades taxering. Om beloppet lyfts för annans räkning, vilket är vanligt beträffande förvaltarregistrerade aktier eller aktier i notariatdepå, lämnar banken eller fondmäklaren kontrolluppgift. F.n. finns
ingen skyldighet att till inkomsttagaren översända uppgift med de upplys-
ningar som lämnas i kontrolluppgiften. Som jag återkommer till i avsnitt 4.2.3. föreslår jag dock en komplettering bl. a. i detta avseende.
Några remissinstanser har ifrågasatt kvaliteten på uppgifterna om aktieinnehavet vid beskattningsårets utgång. VPC framhåller att uppgifter om aktieinnehavet vid beskattningsårets utgång mäste avse det förhållande
som framgår av VPC: s register per den 31 december. Enligt VPC registre-
ras ätskilliga aktieöverlåtelser, som ägt rum före beskattningsårets utgång.
först efteråt. Detta beror enligt VPC på att omregistrering av ett aktieinnehav från säljare till köpare inte kan göras förrän säljaren via sin mäklare till VPC överlämnat de försålda aktiebreven. Av olika skäl är dessa leveranser
ofta försenade, vilket innebär att gjorda akticöverlåtelser först efter någon
tid framgår av VPC:s register. Det föreligger också svårigheter för upp-
giftslämnarna att i tid få kännedom om samtliga aktievärden. VPC ifrågasätter vidare om inte uppgiftsskyldigheten kan begränsas till att gälla
enbart fysiska personer och dödsbon.
Enligt vad jag inhämtat bör det vara möjligt för VPC och andra aktieför-
valtare att på den tid som återstår till 1987 års taxering se över rutinerna så
att kvaliteten på uppgifterna om akticinnehavet vid årets slut avsevärt förbättras. I sammanhanget bör också uppmärksammas att uppgifterna
inte skall läggas till grund för taxeringen utan endast tjäna som ett kontrollunderlag. Det är därför inte nödvändigt att kontrolluppgifterna upptar
värdet av aktieinnehavet. Kontrolluppgifter från VPC och svenska förvaltare om aktieinnehavet utgör enligt min mening cen förutsättning för att de skattskyldiga skall slippa specificera aktieinnehavet i förmögenhetsredovisningen. Med hänsyn till det anförda anser jag att uppgiftsskyldigheten
skall utvidgas till att omfatta aktieinnehavet och att denna uppgift endast skall gälla fysiska personer.
Förslaget medför en ändring i 37§ I mom. 4a TL.
4.2.3¶Folkpension m.m.
Mitt förslag: Den som betalat ut folkpension skall lämna kontrolluppgift
även om folkpension inte utgår tillsammans med tilläggspension.
Den som är skyldig att avlämna kontrolluppgift till skattemyndighe-
terna skall i vissa fall också till den skattskyldige översända uppgift med
de upplysningar som finns i kontrolluppgiften.
Kommitténs förslag: Kommittén tar inte upp dessa frågor.
Remissinstanserna: Synpunkter saknas.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall kontrolluppgift normalt lämnas i fråga om den som åtnjutit pension. Undantag har dock gjorts beträffande folkpension som inte utbetalas tillsammans med tilläggspension enligt Jagen (1962: 381) om allmän försäkring. För att folkpensionärer i
sådana fall skall kunna omfattas av den förenklade deklarationsredovis-
ningen är det en förutsättning att kontrolluppgift lämnas. Jag föreslår därför att det nämnda undantaget från kontrolluppgiftsskyldigheten tas bort. Detta föranleder en ändring i 37§ I mom. I TL.
För att kontrolluppgifterna skall kunna ligga till grund för det förenklade deklarationsförfarandet är det nödvändigt att den skattskyldige tillsänds en
uppgift i de fall sådan skall sändas till skattemyndigheterna. Denna skyldighet finns f.n. i normalfallet, men saknas i fråga om vissa slag av
kontrolluppgifter. En sådan skyldighet bör nu införas i de fall då den
skattskyldige kan tänkas ha möjlighet att lämna förenklad deklaration.
Däremot finns det inte någon anledning att införa denna skyldighet i fråga om kontrolluppgifter som endast gäller sådana kategorier skattskyldiga som inte får lämna förenklad deklaration, 1. ex. jordbrukare. Förslaget förutsätter en komplettering av 37§ 5 mom. TL.
I det här sammanhanget tar jag också upp en sak angående kontrolluppgifter enligt 39§ TL. dvs. uppgifter som skall avges efter anmaning. De kontrolluppgifter som skall lämnas enligt punkterna 3, 5. 6 och 8 i första momentet i paragrafen skall avse i anmaningarna namngivna skattskyldiga. Det har upplysts mig att användningen av ordet skattskyldig i de här bestämmelserna på några håll har uppfattats som att kontroluppgifter inte fär inkrävas beträffande handelsbolag. Detta hänger samman med att ett handelsbolag inte är skattskyldigt i den meningen att det taxeras eller påförs skatt för sina inkomster. Dessa hänförs i stället till bolagets delägare. Enligt min mening bör de uppkomna tveksamheterna föranleda justeringar i de nämnda punkterna så att det blir klart att kontroluppgifter får
inhämtas också från handelsbolag och liknande associationer.
4.2.4¶Räntetillägg
Mitt förslag: Nuvarande regler om uppgiftsskyldigheten för förmån av räntefria eHer lågförräntade lån behålls i avvaktan på överväganden angående reglerna om räntetillägg.
Kommitténs förslag: Uppgiftsskyldigheten föreslås omfatta räntetilläggets värde i kronor.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser påpekar att en angelägen förenk-
lingsätgärd är att uppgiftsskyldigheten begränsas i fråga om räntetilläggen.
Skälen för mitt förslag: Räntetillägg för räntefria lån infördes som ett led i den reform av inkomstbeskattningen som tillämpades första gången vid
1984 års taxering. Räntetillägg skall göras bl.a. när den skattskyldige har fått ett räntefritt eller lågförräntat lån från sin arbetsgivare. Syftet är att
åstadkomma samma beskattningsresultat som om den anställde hade fått högre lön och betalat en marknadsmässig ränta. Räntetillägget skall mot-
svara skillnaden mellan betalad ränta och sedvanlig ränta. Den nuvarande uppgiftsskyldigheten för denna förmån har begränsats till att avse förmånens förekomst och vissa uppgifter till ledning för beräkningen och kon-
trollen av denna.
RSV har erhållit regeringens uppdrag att göra en översyn av reglerna om räntetillägg. I en delrapport den 15 oktober 1984 har RSV lagt fram förslag om vissa omedelbara åtgärder i fråga om räntetilläggen.
På grundval av delrapporten har frigränsen för förmån av sådant lån från
arbetsgivare höjts från 100 kr. till 2000 kr. RSV har nyligen avlämnat sin slutredovisning av översynen av reglerna om räntetillägg. Denna redovisning remissbehandlas f.n. I avvaktan härpå
bör övervägandena rörande uppgiftsskyldigheten anstå.
4.3 Besluts- och underrättelseförfarandet 4.3.1 Beslut om taxering
Mitt förslag: Beslut om taxering får meddelas utan att den skattskyldige
upplyses om innehållet i de kontrolluppgifter som taxeringsmyndighe-
terna fått del av. Vid taxeringen skall tillses att den skattskyldige
medges vissa schablonavdrag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas i allmänhet utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Taxeringsbesluten skall i viss utsträckning grundas på de kontrolluppgifter som myndigheterna fått från arbetsgivare m.fl. Detta förutsätter i praktiken att beslut om taxering får meddelas utan att skattemyndigheterna dessförinnan underrättar den skattskyldige om dessa
uppgifter.
Denna ordning avviker från förvaltningslagens (1971: 290) regler om en
myndighets skyldighet att före ett ärendes avgörande underrätta den som
ärendet rör om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv
(158).
Den förordade ordningen där man underlåter att före beslutet underrätta den skattskyldige bör därför författningsregleras. Detta bör ske genom att en bestämmelse därom tas in i en ny paragraf. 66 b§, i TL:s avsnitt om taxeringsnämndernas verksamhet m. m. |
Jag har nyss föreslagit att den skattskyldige inte skall behöva framställa
nägot yrkande i fråga om vissa avdrag. Detta gäller schablonavdraget
under inkomst av tjänst (33§ 2 mom. KL), det s.k. sparavdraget (398 3 mom. KL), det-s.k. procentavdraget (45§ KL), avdraget för underskott i förvärvskälla (46§ I mom. första stycket KL) och avdraget för nedsatt skatteförmäga för folkpensionärer (50§ 2 mom. fjärde stycket KL). Dessa avdrag kan medges på grundval av upplysningar om de skattskyldigas förhållanden som taxeringsmyndigheterna får genom självdeklarationerna och kontroluppgifterna. I det nya systemet kommer nämligen ADB-stödet att vara så utformat att det kan ges garantier för att den skattskyldige
tillgodoförs avdragen utan yrkande. Redan i dag försöker man så längt
möjligt se till att den skattskyldige inte går miste om ett avdrag bara för att det inte tagits upp i självdeklarationen. Det kan dock hävdas att avsakna-
den av yrkande innebär att taxeringsnämnden inte ovillkorligen måste medge avdraget så snart förutsättningarna för det är uppfyllda. Enligt min
mening bör man därför införa en regel i TL som klargör att nämnden. i den mån den skattskyldige har rätt därtill, skall medge de nämnda avdragen.
Regeln bör gälla i fråga om såväl den förenklade som den allmänna själv-
deklarationen. Bestämmelsen bör tas in i en ny 66 a § i TL.
En deklarationsskyldig får avge en förenklad självdeklaration under de förutsättningar som gäller enligt 24§ 2 och 3 mom. TL. Om den deklarationsskyldige lämnar en sådan självdeklaration trots att de föreskrivna förutsättningarna inte är uppfyllda bör det normala förfarandet vara att han anmaänas att avge en allmän självdeklaration. I vissa situationer framstår
det emellertid som mindre tilltalande att infordra en allmän självdeklara-
tion. Jag tänker då bl. a. på det fallet att den skattskyldige i den förenklade deklarationen upplyst om att hans make varit bosatt här endast en kortare tid under beskattningsåret till följd varav den s.k. hemmamakereduk-
tionen som han är berättigad till skall utgå med reducerat belopp. I dessa
och liknande situationer bör den förenklade självdeklarationen kunna skil-
jas ut från det automatiserade förfarandet och bli föremål för särskilda
rutiner vid taxeringsarbetet. En sådan ordning bör i regel kunna tillämpas också när den skattskyldige lämnar en förenklad deklaration med ofullständiga uppgifter. För att cn sådan ordning skall kunna tillämpas bör det
föreskrivas att taxering får beslutas även om förutsättningarna enligt 248 inte är uppfyllda. Bestämmelserna bör utformas så att det blir möjligt att ta
hänsyn till omständigheterna 1 det speciella fallet. Jag anser dock att man bör införa den begränsningen att en förenklad självdeklaration inte får godtas om den skattskyldige skulle lämna uppgift om jordbruksfastighet,
konventionellt beskattad annan fastighet eller rörelse. Bestämmelserna
bör tas in i den föreslagna 66 b§ som ett andra stycke.
I det följande skall jag för överblickens skull redovisa ett par frågor
angående beslutsredovisningen som enligt min mening bör regleras i förordning och som således inte förutsätter riksdagsbeslut.
Den förenklade självdeklarationen är som framgått av det föregående
inte i sig ett tillräckligt beslutsunderlag för taxeringsnämnden. För att nämnden, i de flesta fall företrädd av ordföranden ensam, skall beredas möjlighet att pröva taxeringarna måste den tillföras de ytterligare uppgifter som är av betydelse för en riktig taxering. Detta kan ske genom att det upprättas en särskild förteckning, som kan kallas taxeringsbeslutsförteckning, där de erforderliga, kompletterande uppgifterna anges.
För att det skall framgå att ett taxeringsbeslut föreligger beträffande en viss deklaration som är upptagen i en taxeringsbeslutsförteckning bör nämndens ordförande underteckna förteckningen. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att han inte skall behöva signera varje deklaration eller
varje post i förteckningen. Likaså delar jag uppfattningen att förteckningen
bör kunna galtras ut efter det att skattelängden har skrivits under.
En taxeringsbeslutsförteckning bör i fråga om vissa förenklade deklarationer ersättas med en taxeringsavi enligt 168 4 mom. TL. En sådan bör upprättas för skattskyldig om det vid granskningen av hans deklaration konstateras eller förmodas finnas felaktigheter. Avin bör innehålla de uppgifter som behövs för taxeringsbeslut. Det formella beslutet beträffan-
de en sådan deklaration bör fattas genom att nämndens ordförande sig-
nerar taxeringsavin.
Regleringen av taxeringsbeslutsförteckningen bör enligt min mening göras i taxeringsförordningen (1957: 513), TaxF.
Följs inte den förenklade självdeklarationen vid taxeringen bör — i likhet med vad som gäller f. n. enligt 698 I mom. TL — deklarationen förses med
uppgift om avvikelsen och skälen därför. Det bör då vara tillräckligt att ange det eller de belopp som ändras. Någon fullständig uträkning av taxerade inkomster behöver alltså inte företas. En sådan uträkning behöver enligt min mening inte heller göras i den underrättelse som med anledning av avvikelsen skall sändas till den skattskyldige. Lagrummet (69§ I mom. TL) anger inte heller att så måste ske.
I det förenklade deklarationssystemet Kommer de uppgifter som legat till grund för taxeringarna att vara lagrade i skatteregistret. Registret är aktivt
under taxeringsperioden vilket innebär att t.ex. ändrade taxeringsbeslut leder till ett ändrat registerinnehåll. Efter taxeringsperioden låses innehål-
let, varefter utskrift sker av bl.a. stomme till skattelängd och skattsedlar
på slutlig skatt. I samband med nästkommande års taxering byts registerin-
nehållet ut för varje skattskyldig i takt med att uppgifter för den nya taxeringen registreras. Härefter är det alltså inte längre möjligt att från skatteregistret hämta upplysningar om det föregående ärets taxering. Även
efter utgången av taxeringsperioden finns det emellertid i vissa fall, t. ex. i
samband med besvär och någon gång vid utredning vid kommande års
taxeringar, behov av ett komplett taxeringsunderlag för en skattskyldig, ett
underlag som i huvudsak motsvarar vad den fullständiga självdeklarationen ger. För att tillgodose detta krav på ett rationellt och säkert sätt bör man som kommittén föreslår kunna lägga in den behövliga informationen i
ett särskilt register, där uppgifterna rörande en viss skattskyldig snabbt kan göras tillgängliga. Med hjälp av ett sådant register blir det enkelt att konstatera bl. a. vilka kontrolluppgifter som legat till grund för taxeringar-
na.
Med hänsyn till att det i praktiken mera sällan torde uppkomma behov av denna fylliga information bör uppgifterna kunna föras över frän skatteregistret till ett system med mikro-fiche. Uppgifterna bör överföras till mikro-ficheregistret sedan informationen i skatteregistret är fastlagd efter avslutad taxeringsperiod, dvs. med det innehåll som registret har vid utskrift av skattelängdsstommar och skattsedlar.
Registret bör benämnas taxeringsuppgiftsregistret och innehålla de uppgifter som skall införas i skattelängden och det underlag från kontrolluppgifter m.m. som har använts vid taxeringen. Registret bör upprättas och förvaras hos lokala skattemyndigheten. Av säkerhetsskäl bör en kopia framställas och förvaras hos länsstyrelsen.
Enligt min mening är det inte påkallat att föreskrifterna om registret meddelas genom lag. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att erforderliga bestämmelser därom tas in i TaxF. Det bör sedan ankomma på RSV att närmare anvisa hur registret tekniskt skall läggas upp.
Vad gäller skattelängden bör den förenklade deklarationen föranleda att det i längden markeras att taxeringen åsatts med ledning av en sådan deklaration. Markeringen bör bl. a. underlätta eftersökningen av underlaget för taxeringen. Kommittén har föreslagit att 68§ TL kompletteras i det här avseendet. För egen del finner jag inget behov av någon föreskrift i lag om detta. |
4.3.2¶Taxeringsm2ddelande till de skattskyldiga
Mitt förslag: En skattskyldig som avgett en förenklad självdeklaration skall före utgången av juni månad taxeringsåret få ett särskilt meddelande om taäxeringen. Meddelandet skall upplysa om vad som legat till grund för taxeringen i den mån detta inte framgår av självdeklarationen. Är det motiverat av särskilda skäl får det särskilda meddelandet sändas efter utgången av juni. Meddelandet skall utfärdas av den lokala skattemyndigheten.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Enligt kommittén skall meddelandet dock alltid utfärdas före utgången av juni under
taxeringsåret.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i allt väsentligt.
Skälen för mitt förslag: Genom att taxeringsbeslut skall få meddelas med ledning av kontrolluppgifter som inte redovisas i den förenklade självdeklarationen och denna inte heller i fråga om vissa avdrag innehåller en fullständig redovisning kan den skattskyldige inte med säkerhet veta vad som legat till grund för beslutet om hans taxering. Självfallet måste information ges så att den skattskyldige kan bedöma riktigheten av taxeringen och i förekommande fall påtala felaktigheter. Informationsbehovet bör tillgodoses genom att den skattskyldige så snart som möjligt efter nämndens beslut upplyses om de faktorer som varit avgörande för taxeringen.
Upplysningarna bör ges i ett särskilt informationsblad. Enligt min me-
ning bör detta benämnas taxeringsmeddelande. Den benämningen torde
inte lika lätt som kommitténs förslagna term taxeringsbesked leda tankarna till att det skulle vara fråga om ett slutgiltigt avgörande av taxeringen. Denna kan ju — vilket den skattskyldige också bör upplysas om — omprövas under hela taxeringsperioden.
Taxeringsmeddelandet bör först och främst innehålla uppgifter som har inhämtats från tredje man genom kontrolluppgifter. Vidare bör i det anges medgivna avdrag, framför allt avdrag som har medgetts utan yrkande därom. Av stor vikt är också att meddelandet innehåller en sammanställning av taxeringarna. Enligt min mening bör det i flertalet fall även innehålla vissa preliminära uppgifter om skattedebiteringen eftersom sådana i allmänhet finns tillgängliga I ADB-systemet redan i samband med att det blir aktucllt att utfärda det särskilda taxeringsmeddelandet. Många remissinstanser, bl.a. RSV, har f.ö. uttryckt önskemål om detta. Informationsbladet bör alltså i regel innebålla vissa uppgifter om skattens storlek trots
att det i samband med dess utfärdande inte är definitivt klart vad den
slutliga skatten kommer att fastställas till. I en del fall bör emellertid
sådana uppgifter utelämnas. Skatteuppgifter bör sålunda inte lämnas om
den skattskyldige beskattas som gift och den andra makens taxering ännu
inte är beslutad, t. ex. därför att han lämnat en fullständig självdeklaration. Det är nämligen då ovisst huruvida skatten skall beräknas med tillämpning
av någon av de särskilda reglerna om äkta makars beskattning.
Kommittén har som ett skäl mot den här angivna ordningen åberopat att
de skattskyldiga torde få svårt att inse varför en uträknad skatt inte skulle
kunna regleras omgående. Det finns också risk att uppgifterna i det särskil-
da meddelandet leder till att många skattskyldiga som enligt meddelandet kommer att bli berättigade till återbetalning av överskjutande skatt ansöker om återbetalning långt innan slutskattsedeln sänds ut. Detta kan emel-
lertid som RSV påpekar till stor del undvikas genom att det i taxeringsmeddelandet anges att uppgifterna är preliminära och att överskjutande skatt
återbetalas först i samband med utsändandet av slutskattsedeln.
Vid utformningen av informationsbladet bör man som antytts ta fasta på
den möjlighet ull fyllig information som ges. Bladet bör därför innehälla en närmast fullständig bild av den skattskyldiges beskattningssituation och alltså också ge vissa upplysningar som framgår redan av den förenklade
självdeklarationen. Följande uppgifter bör ingå.
Den skattskyldiges namn, adress, personnummer och mantalsskriv-
ningsförhållanden, civilstånd, hemmavarande barn och, om samtaxering sker med annan person, personnummer för denne, en specifikation av intäkter av tjänst enligt kontrolluppgifter, där det för varje utbetalare anges namn, utbetalt belopp samt belopp för preliminär
skatt,
medgivna avdrag, inkomst alternativt underskott i fråga om varje inkomstslag, en sammanställning av taxeringarna samt
erlagd preliminär skatt, beräknad slutlig skatt och beräknad överskjutande eller kvarstående skatt.
I taxeringsmeddelandet bör också anges om avvikelse skett från uppgif-
terna i självdeklarationen. Detta bör gälla också fall av avvikelse som har
lett till lägre taxering och grundats på sådan uppenbar felräkning eller
felaktighet som enligt 69§ I mom. andra stycket TL befriar skattemyndigheten från den annars gällande skyldigheten att särskilt underrätta om att avvikelse har skett.
Det särskilda meddelandet bör vidare ge information om vad den skatt-
skyldige bör göra om det innehåller någon felaktighet, nämligen kontakta
den lokala skattemyndigheten som är den instans som har tillgång till materialet rörande den skattskyldige. Då det i första hand är lokala skattemyndigheten som bör ha hand om kontakterna med de skattskyldiga bör den även formellt utfärda informationsbladet.
Taxeringsmeddelandena bör om möjligt distribueras så att alla berörda skattskyldiga tillställs dem vid ungefärligen samma tidpunkt. Denna bör
bestämmas så att det blir god tid för både deklaranten och skattemyndighe-
ten att under taxeringsperioden åtgärda fel som uppmärksammas genom
det särskilda meddelandet. Kommittén har räknat med att samtliga förenk-
lade deklarationer är färdigbehandlade i juni taxeringsåret och att det också är möjligt att distribuera taxeringsmeddelandet före utgången av juni. Detta har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.
Jag delar uppfattningen att taxeringsmeddelandena bör utfärdas i juni. För att detta skall bli möjligt i fråga om praktiskt taget alla förenklade deklarationer torde vissa uppgifter om taxeringen. nämligen om avdrag för nedsatt skatteförmåga, behöva utelämnas i en del fall. Taxeringsmeddelandet bör därför i dessa fall ange endast den skattskyldiges taxerade inkomst
och de faktorer som påverkat denna. Enligt min mening medför emellertid inte ens en sådan begränsning att man kan utgå från att samtliga deklaratio-
ner genomgått erforderlig behandling inom den tid som stär till buds för att
informationen skall kunna lämnas ut före juni månads utgång. Det kan
nämligen uppkomma fall där deklarationen föranleder skriftväxling som drar ut på tiden. Vidare är att märka att jag till skillnad mot kommittén förordar att den förenklade deklarationen skall få användas även i det fall
att den skattskyldige deklarerar sent under taxeringsperioden.
Bestämmelserna om det särskilda meddelandet bör därför medge att
detta får utfärdas efter juni månads utgång. om det är påkallat av särskilda
skäl.
Det huvudsakliga syftet med taxeringsmeddelandet - att tidigt underrätta den skattskyldige om vilka uppgifter som förutom dem i självdeklarationen
har legat eller kommer att ligga till grund för taxeringen - bör komma till
uttryck i bestämmelser som ges lagform. Sådana bestämmelser kan förslagsvis tas in i en ny 708 i TL. Jag anser däremot det lämpligare att i föreskrifter av lägre valör reglera vad jag därutöver har förordat i fråga om informationsbladets innehåll. Mitt förslag till lydelse av den nya 70§ har
utformats i enlighet med detta.
Det bör ankomma på RSV att fastställa lämpligt formulär till taxeringsmeddelande.
Till sist vill jag med anledning av kommitténs uttalande om taxeringsmeddelandet från sekretessynpunkt anföra följande. Uppgifterna i meddelandet torde vara sekretesskyddade enligt 9 kap. 1§ sekretesslagen (1980: 100) till den del de inte är att hänföra till taxeringsnämndens beslut om taxering. Till ett sådant beslut hör enligt min uppfattning vad som enligt 68§ TL skall antecknas i skattelängden, vilket bl. a. innebär att en uppgift om den framräknade inkomsten av en viss förvärvskälla är offentlig men
att en uppgift om intäkterna eller avdragen i förvärvskällan är sekretessbelagd. Innehållet i kontrolluppgifterna är av samma skäl också sekretes-
skyddat.
4.4 Rättelse av felaktiga taxeringsbeslut
Mitt förslag: Besvär i särskild ordning skall få anföras av både den skattskyldige och av det allmänna om taxeringen blivit oriktig på grund av att en obligatorisk kontrolluppgift , som avser inkomst av tjänst eller
kapital, varit felaktig eller inte avlämnats. För det allmännas besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel krävs att den undandragna skatten inte är ringa.
Kommitténs förslag: Samma som mitt förslag bortsett från att besvärsrätten skall omfatta alla fall då obligatorisk kontrolluppgift skall lämnas.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Skälen för mitt förslag: I normalfallet kommer taxcringen att bestämmas
med ledning av kontrolluppgifter från arbetsgivare, kreditinstitut m. fl. Det kommer alltså inte att ske någon avstämning mellan kontrolluppgifter och deklarerade uppgifter som vid den fullständiga deklarationen. Större delen av uppkomna felaktigheter torde kunna åtgärdas genom omprövning av taxeringsnämnden inom taxeringsperioden eller genom att taxeringsintendenten (TD och den skattskyldige anför ordinarie besvär i länsrätten.
Ibland kan det dock uppkomma behov av att rätta till ett felaktigt taxeringsbeslut efter den ordinarie besvärstidens utgång. Enligt gällande
rätt kan den skattskyldige i vissa fall få anföra besvär i särskild ordning, s.k. extraordinära besvär, inom fem år efter taxeringsåret. En övertaxe-
ring på grund av ett uppenbart förbiseende och vissa andra misstag av skattemyndigheten medför alltid en sådan extraordinär besvärsrätt. Har den skattskyldige övertaxerats på grund av att för hög inkomst angetts i kontrolluppgiften kan extraordinär besvärsrätt enligt nuvarande regler föreligga endast under vissa förutsättningar. Det krävs att den skattskyldige kan åberopa material som är nytt för skattemyndigheten, att taxeringen på grund av att detta material saknats blivit väsentligt för hög samt att det är ursäktligt att materialet inte lagts fram tidigare. Den skattskyldiges möjlig-
het att, efter den ordinarie besvärstidens utgång, få nedsättning av taxe-
ringarna i kontrolluppgiftsfallen är mer begränsad än det allmännas möjlig-
het att höja genom eftertaxering. Jag finner detta otillfredsställande, speciellt i de fall den felaktiga taxeringen orsakats av annan än den skattskyldige. t.ex. av en arbetsgivare som inte på ett tillfredsställande sätt fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Enligt min mening bör därför den skattskyldige ges
en utökad rätt att få sin taxering rättad om den blivit oriktig på grund av att kontrolluppgifter enligt 37§ TEL. som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktiga. Den extraordinära besvärsrätten bör i nämnda fall inte som f. n. vara beroende av att de nyss angivna speciella förutsättningarna är uppfyllda. Någon anledning att låta besvärsrätten även omfatta de fall då kontrolluppgiften avser inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet finner jag inte föreligga, eftersom uppgiften i dessa fall inte direkt läggs till grund för taxering och i regel inte heller kan stämmas av mot deklarationen.
Enligt nuvarande ordning kan TI anföra extraordinära besvär om den skattskyldige på grund av ett uppenbart förbiseende av skattemyndigheten
taxerats för lågt. För att i andra fall få till stånd taxeringshöjningar i
efterhand är TI hänvisad till eftertaxeringsinstitutet. Som förutsättning för eftertaxering gäller att skatt skall ha påförts med för lågt belopp på grund av att den skattskyldige har lämnat ett oriktigt meddelande till ledning för taxeringen.
I det nya systemet med förenklad självdeklaration kommer emellertid frågan om vad som är oriktig uppgift, och därmed möjligheten att eftertax-
era, i ett annat läge. Om den som är uppgiftsskyldig enligt 37§& TL skickar
en riktig kontrolluppgift till den skattskyldige, men ingen kontrolluppgift
alls eller en uppgift på för lågt belopp till skattemyndigheten. har den skattskyldige inte lämnat någon oriktig uppgift om han försäkrar att hans inkomster överensstämmer med de kontrolluppgifter han fätt. Eftertaxe-
ring kan således inte ske. Med den förenklade självdeklarationen finns det
därför en risk för att en arbetsgivare och en arbetstagare kommer överens
om att gå till väga på angivet sätt för att arbetstagaren inte skall kunna
eftertaxeras. Även om det inte finns någon sådån överenskommelse kommer det ibland att vara svårt att i efterhand klarlägga vilket innehåll den
skattskyldiges kontrolluppgifter har haft vid deklarationstillfället. Möjlig-
heten att rätta en undertaxering efter den ordinarie besvärstidens utgång är
således mindre i det förenklade deklarationssystemet än när fullständig
deklaration används, om skattemyndigheten och den skattskyldige inte har fått samma information från den uppgiftsskyldige. För att bl. a. förhindra att arbetsgivare och arbetstagare ingår sådana överenskommelser som jag här beskrivit bör TI ges möjlighet att anföra besvär i särskild ordning till den skattskyldiges nackdel om obligatorisk kontrolluppgift saknats eller
varit felaktig. Sådan rättelse av undertaxering bör alltså kunna ske utan
något krav på att den skattskyldige skall ha lämnat en oriktig uppgift. I likhet med vad jag har föreslagit beträffande den skattskyldiges rätt att anföra besvär i särskild ordning bör TI: s utökade besvärsrätt endast gälla sådan obligatorisk kontrolluppgift som avser inkomst av tjänst eller kapital.
Som jag tidigare nämnt kan TI enligt nuvarande ordning anföra besvär i
särskild ordning endast om taxeringen blivit oriktig på grund av uppenbart
förbiseende och då oavsett belopp. Mitt förslag att TI skall få anföra extraordinära besvär till den skattskyldiges nackdel om en obligatorisk kontrolluppgift inte lämnats eller varit felaktig ersätter eftertaxeringsinsti-
tutet i vissa fall. Enligt min mening bör det därför vara ett villkor för TI: s rätt att anföra besvär 1 särskild ordning i dessa fall att den skatt som
undandragits inte är ringa. Motsvarande krav gäller nämligen för TI vid
ansökan om eftertaxering. Av bl. a. processekonomiska skäl anser jag att
beloppsgränsen för TI: s rätt att anföra besvär i särskild ordning till den skattskyldiges nackdel också bör gälla när talan grundas på ett uppenbart
förbiseende av skattemyndigheten. Även rättssäkerhetsskäl talar för att lagakraftvunna taxeringar inte skall kunna rivas upp för att få obetydliga
höjningar till stånd. Den föreslagna regeln om TI:s extraordinära besvärsrätt bör i princip
alltid tillämpas när en felaktig eller saknad kontrolluppgift orsakat undertaxering även om förutsättningar i och för sig föreligger för eftertaxering. I vissa fall kan det dock vara mest ändamålsenligt att eftertaxera. Så kan
t.ex. vara fallet om undertaxeringen föranletts av oriktiga uppgifter av den
skattskyldige i fråga om såväl inkomster där skyldighet att utfärda obliga-
torisk kontrolluppgift förelegat som t.ex. ett avdragsyrkande, och tuxceringen för det beskattningsår det gäller tidigare prövats av länsrätten. Om
möjigheten inte fanns att eftertaxera i detta fall skulle konsekvensen bli att talan måste föras i två instanser. De extraordinära besvären skall behandlas av kammarrätten, medan ansökan om eftertaxering skall tas upp av
länsrätten. Mot bakgrund härav anser jag att det inte bör införas någon bestämmelse som utesluter möjligheten till eftertaxering så snart extraordinär besvärsrätt ull den skattskyldiges nackdel föreligger.
De ändringar som jag har föreslagit i detta avsnitt skall tillämpas oavsett om allmän eller förenklad deklaration används av den skattskyldige. Jag vill också slutligen betona att mina förslag endast är tillfälliga lösningar fram till dess att en mer genomgripande reform av taxeringsförfarandet kan ske på grundval av skatteförenklingskommitténs kommande förslag.
Mitt förslag föranleder ändring i 100 § och 1018 I mom. TL.
4.5 Straffrättsliga sanktioner
Mitt förslag: Den skattskyldige skall kunna dömas för skattebedrägeri om han och den som är skyldig att lämna en obligatorisk kontrolluppgift
(arbetsgivare m.fl.) kommer överens om att kontrolluppgift skall läm-
nas endast till den skattskyldige och inte till skattemyndigheten eller att
uppgift skall lämnas dit men innehålla ett för lågt belopp. Straffskalan i 1208 taxeringslagen för den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter uppgiftsskyldigheten utvidgas till att omfatta utöver böter även fängelse i högst sex månader.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i huvudsak av remissinstanserna.
Några remissinstanser är dock negativa till förslaget och pekar bl. a. på svårigheten ätt styrka att en överenskommelse föreligger.
Skälen för mitt förslag: De nuvarande straffrättsliga bestämmelserna är I stort sett tillräckliga även i fråga om den förenklade deklarationen. I det förenklade deklarationssystemet lämnar den skattskyldige visserligen inte några uppgifter om inkomster för vilka obligatoriska kontrolluppgifter skall lämnas. Men intygar den skattskyldige att grunduppgifterna är riktiga fastän han är meaveten om att detta inte överensstämmer med de faktiska förhållandena har han lämnat en oriktig uppgift och ansvar för aktivt skattebedrägeri kan komma i fråga. En underlåtenhet att lämna deklaration — allmän eller förenklad — kan medföra ansvar för passivt skattebedrägeri. Om den skattskyldige varit grovt oaktsam kan han dömas till ansvar för vårdslös skatteuppgift. 8 Riksdagen 1984!/85.1 suml. Nr 180
Det finns emellertid en situation som inte täcks på ett tillfredsställande sätt av de nuvarande straffsanktionerna. Om den skattskyldige och den uppgiftsskyldige träffar cen sådan överenskommelse som jag redogjort för i föregående avsnitt kan den skattskyldige inte dömas för skattebedrägeri, eftersom hans inkomster överensstämmer med de kontrolluppgifter han
faktiskt fått. Jag förutsätter då att försäkran på den förenklade deklara-
tionsblanketten bara innebär att man försäkrar att inkomsterna överensstämmer med kontrolluppgifterna. En möjlighet att förhindra nämnda illo-
jala förfarande skulle möjligen kunna vara att lydelsen i den försäkran som
den skattskyldige har att avge på deklarationsblanketten utformas så att denna straffrättsligt omfattar även en sådan situation att överenskommelse skett om att undandra skatt. Jag har emellertid funnit att den bästa lösningen är att i stället införa en uttrycklig bestämmelse om straffpåföljd i skattebrottslagen, där man jämställer förfarandet med skattebedrägeri. Jag är medveten om att det många gånger kan bli besvärligt att styrka överenskommeisen mellan den skattskyldige och den uppgiftsskyldige. Jag kan emellertid inte dela de farhågor några remissinstanser har att bestämmelsen på grund av bevissvårigheter i praktiken kommer att bli verkningslös. Deras förslag om att den skattskyldige skall bifoga kopia på kontrolluppgifter till den förenklade deklarationen kan jag inte heller biträda. Behandlingen av dessa kontrolluppgifter skulle bli mycket resurskrävande för skattemyndigheterna. Att på detta sätt öka registrerings- och avstämningsrutinerna strider mot den strävan som finns att försöka frigöra resurser för att kunna inrikta sig på en fördjupad granskning av de svårkontrollerade
deklarationerna.
När det sedan gäller den uppgiftsskyldiges åsidosättande av kontrolluppgiftsplikten kan förfarandet enligt gällande ordning bedömas enligt flera regler i skattebrottslagen eller enligt 1208 TL. I sistnämnda paragraf stadgas böter för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 37§ TL. Ansvar inträder oavsett om något brottsresultat inträder i det enskilda fallet. Ringa fall medför inte ansvar. Ansvar inträder inte heller om gärningen är belagd med straff i
skattebrottslagen. Åsidosättande av kontrolluppgiftsskyldigheten kan vi-
dare enligt reglerna i skattebrottslagen bedömas som aktivt skattebedrägeri, vårdslös skatteuppgift eller som oredlig resp. vårdslös uppbördsredovisning.
Med det högre krav på tillförlitliga kontrolluppgifter som måste gälla i ett
system med förenklad deklaration anser jag att straffsanktionerna bör skärpas något för arbetsgivare, eller annan uppgiftsskyldig, som åsidosätter sin kontrolluppgiftsskyldighet. Kommittén har föreslagit att man genomför den av brottsförebyggande rådet (BRÅ) i PM 1983:6 föreslagna bestämmelsen i 8§ skattebrottslagen, att den som åsidosätter skyldighet att avlämna riktig kontrolluppgift dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Jag är emellertid inte beredd att nu, innan BRÅ: s promemoria är
färdigberedd, införa en straffbestämmelse i skattebrottslagen som direkt reglerar straffansvar för åsidosättande av uppgiftsplikten. I stället föreslår
jag att den straffbestämmelse beträffande kontrolluppgiftsskyldighet som
redan finns I 1208 taxeringslagen skärps så att straffskalan utvidgas till att
omfatta böter och fängelse i högst sex mänader i stället för endast böter.
Genom straffskärpningen understryks vikten av att korrekta kontrolluppgifter lämnas. Även om det i och för sig endast är kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 37§ TL som motiverar denna straffskärpning finner jag ingen
anledning att undanta kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 388 TL, som
också regleras i straffbestämmelsen, från en utvidgning av straffskalan. Latituden anser jag vara tillräcklig för såväl uppsåtliga som grovt oakt-
samma gärningar. Sätts gränsen vid fängelse sex månader vinns också den processekonomiska fördelen att åklagaren har möjlighet att utfärda straf-
föreläggande. Enligt min mening är det väsentligt att den uppgiftpliktige
avhålls från att åsidosätta sin skyldighet och den föreslagna straffsanktioneringen kan här väntas fylla en preventiv funktion.
4.6 Administrativa sanktioner
Mitt förslag: Skattetillägg skall inte utgå vid rättelse av oriktig uppgift i
fråga om inkomst av tjänst eller kapital om rättelsen har gjorts eller
hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 378 taxeringslagen som varit tillgänglig för taxeringsnämnden före taxeringsperio-
dens utgång.
Kommitténs förstag: Skattetillägg skall inte utgå om rättelse sker av uppgift som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 37 § TL.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna.
Några remissinstanser anser dock att förslaget bör övervägas ytterligare. En remissinstans ifrågasätter om befrielsen från skattetillägg bör gälla i
fråga om samtliga inkomstslag. Flera remissinstanser betonar vikten av att det snarast införs regler om avgiftssanktioner för försumliga arbetsgivare.
Skälen för mitt förslag: Som villkor för att skattetillägg skall påföras gäller att den skattskyldige i ett skriftligt meddelande, avlämnat till ledning för sin taxering, har lämnat uppgift som befinnes vara oriktig. Enligt nuvarande regler skall skattetillägg beräknas efter 20 2, i stället för som i normalfallet 40 Zz, då den oriktiga uppgiften har rättats eller kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxeringen. När det är fråga om bl. a. kontrolluppgifter enligt 378 förutsätts dock att dessa vant tillgängliga för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Skattetilläggsutredningen har i ett betänkande (SOL 1982: 54), som är under beredning i finansdepartementet, föreslagit att skattetillägget skall
vara 10 Zi de fall den skattskyldige har angett utbetalarens namn och den oriktiga uppgiften rättats med ledning av obligatorisk kontrolluppgift.
Det finns som jag nyss päpekat vissa felrisker i det förenklade deklara-
tionssystemet. En taxering kan bli felaktig utan att vare sig den skattskyldige eller den som lämnat kontrolluppgift försummat sig. I det nya syste-
met kan den situationen uppkomma att den skattskyldige fått en korrekt
kontrolluppgift och intygat att den är rätt, men av någon anledning har uppgiften kommit på avvägar till eller hos skattemyndigheten, som alltså
blivit utan kontrolluppgift. Taxeringen kommer då att bli för låg. Detta
kommer att framgå av taxeringsmeddelandet och skattsedeln. Om felet
upptäcks beror på den skattskyldiges noggrannhet när han granskar detta
material. Den skattskyldige har i detta fall inte slarvat vid deklarationstillfället utan hans underlåtenhet hänför sig till taxeringsmeddelandet, om han inte meddelar skattemyndigheten att han blivit för lågt taxerad. Enligt min mening bör sådana felaktigheter inte omfattas av en formell underrättelseplikt för den skattskyldige, eftersom det medför komplikationer bl.a. i form av krav på delgivning.
Detta innebär att man inte heller kan införa några bestämmelser om skattetillägg vid underlåtenhet från den skattskyldiges sida att i förevarande fall underrätta om felaktigheten. Eftersom den skattskyldige i dessa fall inte lämnat någon oriktig uppgift krävs vidare inte någon föreskrift om att skattetillägg inte utgår vid rättelse av uppgift som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 37§ TL. En sådan föreskrift skulle f.ö. - om den inte
försägs med undantag - få inte önskvärda konsekvenser. Jag tänker härvid
särskilt på det fall i vilket det visar sig att den skattskyldige avlämnar en förenklad självdeklaration utan att lämna tilläggsuppgift för sådan inkomst om vilken han inte erhållit föreskrivet meddelande enligt 37§ 5 mom. TL
och för vilken inte heller skattemyndigheten fått kontrolluppgift enligt 37 § TL. I ett sådant fall innebär den skattskyldiges oriktiga uppgift en sådan
risk för undertaxering att skattetillägg bör utgå enligt nu gällande regler.
Jag vill däremot föreslå en undantagsbestämmelse för de fall dä en skattskyldig lämnat en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital som rättats till eller hade kunnat rättas till med ledning av en kontrolluppgift enligt 37§ TL som varit tillgänglig för taxeringsnämnden
före taxeringsperiodens utgång. F.n. gäller enligt 116 a§ TL att skatte-
tillägg i sådana fall utgår efter 20 26. Enligt mitt förslag skall i stället gälla att något skattetillägg inte alls utgår. Den av mig föreslagna bestämmelsen,
som skall inbegripa alla deklaranter oavsett vilken typ av deklaration som
används, har tagits in i 116f§ TL.
Någon administrativ sanktionsregel gentemot arbetsgivare som inte fullgör sin kontroHuppgiftsskyldighet finns f.n. inte. Eftersom kontrolluppgiftslämnandet har en mycket stor betydelse i det förenklade systemet anser jag i likhet med flera remissinstanser att man bör överväga åtgärder som innebär att arbetsgivarens ansvar utvidgas och administrativa sank-
tioner införs för försumliga arbetsgivare som ett komplement till straffansvaret. Denna fråga får emellertid tas upp i ett senare sammanhang i
samband med ställntngstaganden till BRÅ: s nyss nämnda PM och skatte-
tilläggsutredningens förslag. Jag är således inte beredd att nu föreslå avgiftssanktioner för försumliga arbetsgivare.
4.7 Deklarationsanstånd m. m.
Mitt förslag: Möjligheten att efter ansökan bevilja anstånd med att
lämna deklaration skall finnas också i systemet med förenklad självdeklaration. En anmaning att lämna självdeklaration skall kunna efterkom-
mas genom en förenklad deklaration. En skattskyldig som i rätt tid
lämnar en förenklad självdeklaration skall inte påföras förseningsavgift även om han inte uppfyller förutsättningarna för en sådan deklaration.
Förseningsavgift skall däremot påföras om han inte följer en anmaning
att avge allmän självdeklaration. I sådant fall skall avgiften bestämmas till dubbelt belopp.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller anstånd. En självdeklaration som lämnas efter anmaning får inte vara en förenklad
deklaration. Frågan om förseningsavgift tas inte upp.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Även en skattskyldig som uppfyller villkoren för att lämna en förenklad självdeklaration kan på grund av särskilda omständigheter vara hindrad att lämna deklaration senast den 15 februari under taxeringsåret. Möjligheten att efter ansökan bevilja anstånd med att lämna
självdeklaration bör därför vara öppen också i det förenklade systemet. Detta innebär att en del förenklade självdeklarationer kan komma att lämnas efter det att hanteringen av de deklarationer som lämnats inom ordinarie tid i huvudsak är klar. Frågan är då hur sent under taxeringsperioden man kan hantera en förenklad självdeklaration utan alltför stora
praktiska olägenheter. På den frågan har jag av RSV fått beskedet att sent
inkomna deklarationer kan komma att förorsaka visst merarbete, dock inte i den utsträckningen att det behövs en regel om senaste tidpunkt då en
förenklad deklaration måste ha lämnats. Vad jag här sagt om deklarationsanstånd bör ligga till grund också för
bedömningen av vilka regler som i fråga om den förenklade självdeklarationen bör gälla beträffande skattemyndigheternas möjlighet att anmana en
skattskyldig att lämna självdeklaration. Enligt 36 § första stycket TL får en
deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration inte har kommit in inom föreskriven tid, anmanas att avge självdeklaration. I motsats till kommit-
tén anser jag sålunda att en sådan anmaning i och för sig bör få fullgöras
genom en förenklad deklaration. Om vidare en deklarationsskyldig har lämnat en förenklad deklaration utan att uppfylla förutsättningarna för en
sådan, måste han få anmanas att komma in med en allmän självdeklaration. Jag föreslår att 36§ TL justeras i enlighet med detta.
Mitt förslag får också följdverkningar i fråga om bestämmelserna om förseningsavgift i 116g§ TL. Enligt dessa skall den skattskyldige påföras förseningsavgift bl. a. om han inte i rätt tid har avlämnat självdeklaration som skall avges utan anmaning. Denna regel bör gälla endast om den skattskyldige inte alls har kommit in med någon självdeklaration vid den tidpunkt då deklaration senast skulle ha lämnats. Avgift bör alltså inte påföras om den skattskyldige har lämnat en förenklad självdeklaration men
deklarationsskyldigheten bara får fullgöras genom en allmän sådan. Om
han i ett sådant fall anmanas att avge allmän självdeklaration men inte efterkommer anmaningen, bör däremot förseningsavgift påföras. Avgiften bör då — i likhet med vad som f.n. gäller i andra fall där en anmaning att avge deklaration inte följs — bestämmas till dubbelt belopp, s.k. dubbel förseningsavgift. Vad jag här sagt bör komma till uttryck i nämnda paragraf.
När det gäller anmaningar att avge självdeklaration uttalar kommittén att det inte torde vara nödvändigt att en anmaning undertecknas av en tjänsteman. Jag är för egen del av motsatt uppfattning. För att en anmaning skall få avsedd rättsverkan torde det nämligen krävas att anmaningen förses med underskrift som visar att anmaningen utfärdats av behörig tjänsteman.
4.8 Sambandet med uttaget av preliminär skatt
Mitt förslag: Skattetabellerna för preliminär A-skatt skall grundas på
förutsättningen att den skattskyldige erhåller avdrag i inkomstslaget
tjänst med 1500 kr, dock högst 5 26 av intäkten. I fråga om inkomst som inte ger rätt till schablonavdrag skall skatteavdraget bestämmas med hänsyn till detta.
Kommitténs förslag: Kommittén tar inte upp denna fråga.
Remissinstanserna: RSV anser att skattetabellerna skall bestämmas med
hänsyn till schablonavdragcet.
Skälen för mitt förslag: Skattetabellerna för preliminär A-skatt fastställs
f.n. med hänsyn bara till ett enda avdrag vid taxeringen, nämligen grundavdrag. Det nuvarande schablonavdraget på 1000 kr. beaktas således inte. Genom höjningen av schablonavdraget kommer flertaler skattskyldiga med
inkomst av tjänst att medges avdrag vid taxeringen med lägst 3000 kr. Avdraget är så pass stort att det enligt min mening åtminstone delvis bör beaktas redan vid uttaget av preliminär skatt. På grund bl. a. av att skatte-
tabellerna inte beaktar de övriga inkomster, 1. ex. räntor eller utdelningar eller sidoimkomster av annat slag, som den skattskyldige kan ha, bör schablonavdraget enligt min mening inte återverka fullt ut. Skattetabellerna bör därför grundas också på ett omkostnadsavdrag om 1500 kr.. dock högst 552 av intäkten. Detta föranleder ändring i 48 I mom. UBL.
Eftersom folkpension eller annan inkomst som inte anses som anställ-
ningsinkomst inte ger rätt till schablonavdrag, skulle en ordning där den preliminära skatten för inkomsten utgick strikt efter de ändrade skatteta-
bellerna i regel medföra ett underuttag av preliminär skatt med följd att kvarstående skatt skulle uppkomma. Detta skulle inträffa för bl. a. många
folkpensionärer. För att undvika sådana underuttag bör den preliminära
skatten i dessa fall bestämmas utan hänsyn till schablonavdraget. Jag föreslår att detta kommer till uttryck i en ny 12§, vilket även föranleder en jämkning i 38 2 mom. I UBL.
4.9¶Övriga frågor
4.9.1 Inledning
Jag skall avslutningsvis redovisa mina synpunkter i en del frågor som har
betydelse i sammanhanget, men där jag f.n. inte är beredd att lägga fram något förslag eller där riksdagens ställningstagande av andra skäl inte är påkallat. Det gäller bl. a. frågan om reglerna om antecknings- och upplysningsskyldighet bör ändras med anledning av den förenklade självdeklarationen. Vidare gäller det granskningsrutinerna.
4.9.2 Antecknings- och upplysningsskyldighet
Införandet av den förenklade självdeklarationen bör som kommittén har
föreslagit inte föranleda någon ändring av de nuvarande skyldigheterna att
föra anteckningar m. m.. att avlämna självdeklaration eller att lämna upplysningar till ledning för egen taxering.
Den som på föreskrivet sätt fullgör sin deklarationsskyldighet genom att
lämna en förenklad självdeklaration skall sålunda liksom annars vara skyldig att på sätt som anges i 20§ TL genom anteckningar sörja för att
underlag finns för deklarationsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.
1318 I mom. TL erinras om att den deklarationsskyldige bör, utöver vad
deklarationsformuläret föranleder, lämna alla de upplysningar som kan vara av betydelse för att åsätta en riktig taxering. Bestämmelsen har tillkommit i såväl de skattskyldigas som skattemyndigheternas intresse. Skattskyldiga som med beaktande av bestämmelsen lämnar kompletteran-
de upplysningar kan därigenom t. ex. förebygga att ett yrkat avdrag vägras på grund av att omständigheterna kring yrkandet inte är klarlagda. Bestäm-
melsen bör gälla också den krets som får lämna en förenklad självdeklara-
tion utan att därför beta dem möjligheten att lämna upplysningarna i den förenklade dekiarationen. Som jag tidigare sagt kan det dock vara lämpligt alt i sådana fall använda den allmänna självdeklarationen.
Reformen bör inte heller leda till någon inskränkning av den i 31§ 2
mom. TL imförda skyldigheten att efter anmaning bl.a. lämna begärda upplysningar rörande den egna taxeringen.
4.9.3 Granskningsrutiner
Den förenklade självdeklarationen synes öppna möjligheter till en helt
ny ordning på förfarandeområdet. Detta gäller i fråga om såväl formerna
för deklarationsgranskning och taxeringsbeslut som beskattningsförfarandet i övrigt. Det finns emellertid inte anledning att i det här sammanhanget överväga den grundläggande regleringen i dessa frågor, eftersom kommittén torde komma att föreslå genomgripande förändringar i taxeringsförfarandet i ett kommande betänkande. Det nya deklarationssystemet förutsätter dock vissa avsteg från de nuvarande reglerna.
I det nya systemet kan deklarationskontrollen i stor utsträckning utföras med hjälp av ADB. Kommittén har i sitt betänkande skisserat hur ADBstödet bör utnyttjas och hur den manuella granskningen bör gå till. Kontrollen bör enligt kommittén i stort ansluta till de rutiner som f.n. finns i fråga om s.k. E-deklarationer, dvs. deklarationer av enklare slag som blir föremål för en manuell genomgång innan de registreras i skatteregistret. Den manuella genomgången av en sådan deklaration avser i första hand att se till att deklarationen är undertecknad och att säkerställa att de lämnade uppgifterna kan registreras.
De granskningsrutiner som kommittén har förordat bör i huvudsak kunna godtas. Systemet är uppbyggt så att det inte finns behov av mer än en
översiktlig manuell genomgång. Den huvudsakliga kontrollen bör alltså
kunna utföras genom maskinella bearbetningar. Jag vill emellertid inte
uttala mig närmare om hur granskningsrutinerna bör vara utformade. En-
ligt min mening bör det ankomma på RSV att utarbeta lämpliga rutiner för de förenklade självdeklarationerna och då dessutom ta ställning till om och
1 vilken mån rutinerna för de fullständiga deklarationerna behöver ses över. Valet av rutiner påverkas f.ö. av att jag på vissa punkter lämnat förslag som avviker från kommitténs.
5 Genomförande och effekter
5.1 Ikraftträdande
Som framgått av vad jag tidigare anfört anser jag det angeläget att det
förenklade dekiarationsförfarandet tillämpas så snart det är praktiskt möj-
ligt. Förslagen som gäller den förenklade deklarationen innehäller ett stort antal delförslag i fråga om såväl de materiella beskattningsreglerna som de bestämmelser som styr förfarandet. E1t genomförande tidigare än fr. o. m. 1986 års inkomster och därmed 1987 års taxering är därför inte möjligt.
I full utsträckning kan dock inte förslagen genomföras ens till 1987 års taxering. Uppgiftsskyldigheten såvitt gäller ränteinkomster kan som tidi-
gare nämnts inte få en tillfredsställande täckning förrän till 1989 ärs taxe-
ring. Banker och andra kreditinstitut torde nämligen inte kunna lämna uppgifter av sådan kvalitet och omfattning att de omedelbart kan läggas till grund för beskattning. Det behövs viss tid för kreditinstituten och skattemyndigheterna att utforma rutiner och vinna erfarenheter av hanteringen av den stora mängden kontrolluppgifter.
Den föreslagna bestämmelsen om att skattetillägg i regel inte skall på-
föras om rättelsen av deklarationen avser uppgift beträffande inkomst av
tjänst eller kapital som omfattas av den obligatoriska kontroHluppgiftsskyl-
digheten bör av principiella skäl träda i kraft omedelbart såvitt gäller
uppgift om inkomst av tjänst. Bestämmelsen bör alltså tillämpas redan vid
1985 års taxering. Den nya regeln bör dock inte tillämpas i fråga om tidigare års taxeringar och alltså inte verka retroaktivt på sådana fall som
inte slutligt har prövats vid ikraftträdandet. Denna ståndpunkt som främst
grundas på rättvisehänsyn stämmer överens med den som intogs både 1977
och 1978 vid de lindringar i fråga om skattetilläggen som då infördes. När det gäller rättelser som avser inkomst av kapital föreligger enligt min mening däremot inte skäl för befrielse från skattetillägg redan nu, eftersom kontrolluppgifterna i dessa fall inte läggs direkt till grund för taxeringen. Så kommer enligt mitt förslag att ske först fr. o. m. 1989 års taxering, varför
jag föreslår att den nya bestämmelsen i 116 f§ TL om befrielse från
skattetillägg tillämpas i fråga om oriktiga uppgifter avseende inkomst av kapital första gången vid 1989 års taxering.
5.2 Administrativa konsekvenser
De föreslagna förenklingarna av de materiella reglerna. av deklarationsredovisningen och av förfarandet i övrigt undanröjer ett mycket stort antal av de vanligaste anledningarna till att fel görs i självdeklarationerna. BI. a. kommer merparten av de nuvarande felen i fråga om överföringar, summeringar och sammanställningar att försvinna. Bara sådana fel föranledde vid 1981 års taxering ca 750000 åtgärder av skattemyndigheterna beträf-
fande fysiska personer. Även det mera rutinbetonade hanteringsarbetet
kommer att underlättas. Den manuella granskningen behöver normalt inte sträcka sig längre än att se till att blanketten är ifylld med registreringsbara uppgifter och underskriven. Dessutom är antalet uppgifter som mäste registreras betydligt mindre än i den allmänna stälvdeklarationen. Till detta
kommer att det sällan torde finnas anledning att i samband med granskningen företa en särskild kontroll med utgångspunkt i de uppgifter som
lämnats i den förenklade självdeklarationen.
Förslagen är på det hela taget ägnade att leda till betydande rationaliseringseffekter. Resursbesparingarna bör enligt min mening i första hand
utnyttjas för att förverkliga riksdagens beslut i samband med den s.k.
RS-reformen att avveckla fritidsgranskningen av självdeklarationer. Kostnaderna för denna, som vid 1983 års taxering uppgick till ca 35 milj. kr.. bör kunna minskas redan vid 1987 års taxering. Det är dock för tidigt att med bestämdhet säga när fritudsgranskningen kan vara belt avvecklad.
Jag anser att RSV bör få i uppdrag att närmare utreda de administrativa effekterna för skatteförvaltningen till följd av de föreslagna förändringar-
na. I uppdraget bör ingå att lämna förslag till i vilken takt fritidsgranskning-
en av självdeklarationer skall avvecklas. Vidare bör RSV belysa hur rationaliseringsvinsterna skulle kunna användas. Reformen bör nämligen också kunna resultera i en styrning av resurserna mot de svärkontrollerade deklarationerna och en fördjupad granskning av dessa. Det bör vara möjligt att lägga större tyngd på dessa deklarationer redan innan fritidsgransk-
ningen är helt avvecklad. Jag vill dock framhålla att det i vart fall på kort
sikt av praktiska skäl kan vara svårt att föra över resurser från ett område till ett annat där det föreligger krav på utbildning och erfarenhet. Jag avser att under våren återkomma till regeringen med förslag till utformningen av uppdraget till RSV.
Vad jag här sagt om kontrollen innebär inte att de förenklade självdeklarationerna uteslutande bör kontrolleras inom ramen för de maskinella avstämningar som systemet är byggt kring. ADB-stödet bör användas
också för att göra rimlighetskontroller, t.ex. i fråga om skuldräntor i
förhållande till skuldernas storlek. Därutöver kan det finnas behov av att stickprovsvis granska de olika slagen av avdragsyrkanden, t. ex. yrkanden
i fråga Om pensionsförsäkringspremier och underhällsbidrag till icke hem-
mavarande barn. Kontrollen bör emellertid i första hand riktas mot arbets-
givare m.fl. som lämnar kontrolluppgifter. I det nya systemet skall ju taxeringen till stor del ske med ledning av kontrolluppgifter vilket ställer höga krav på att uppgiftslämnarna i alla delar fullgör sina skyldigheter. Frågan om efter vilka linjer kontrollarbetet skall organiseras övervägs
f.n. på olika håll. Inom finansdepartementet bereds ett betänkande från kommissionen mot ekonomisk brottslighet, (SOU 1983:75-76) Företagens
uppgiftslämnande för beskattningsändamål. Detta innehåller bl.a. förslag om att kontrollen skall baseras på standardiserade räkenskapsutdrag. Vi-
dare behandlar en särskild utredare (B 1982:06) - i samarbete med skatte-
förenklingskommittén - frågan om vilka principer som bör gälla för fördel-
ningen av deklarationsmaterialet och kontrollresurserna mellan regional och lokal nivå. En annan särskild utredare (Fi 1984:03) har fått i uppdrag
att göra en översyn av skatteförvaltningens organisation och styrfunk-
tioner. I detta uppdrag ingär att bedöma skatteförvaltningen från organisatoriska utgångspunkter i syfte att få till stånd effektivare former för styrning och samordning av verksamheten på hela skatteområdet. Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast den I juli 1985. Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår finns det inte skäl att nu lägga fram något förslag
om den närmare utformningen av kontrollen.
5.3 Kostnadseffekter Materiella beskattningsregler
Mina förslag till ändringar av de materiella beskattningsreglerna påverkar det allmännas skatteintäkter i både höjande och sänkande riktning. Det rör sig dock med ett par undantag om ganska små förändringar. Det ena undantaget gäller avdragen under inkomst av tjänst. Det föreslagna schab-
Jonavdraget om 3000 kr. i förening med borttagandet av avdragsbegräns-
ningen för arbetsreseavdraget medför ett skattebortfall i storleksordningen
3200 milj. kr. räknat på förhållandena vid 1985 års taxering. Förslagen skall emellertid träda i kraft först två år senare och då torde skattebortfallet bli något mindre beroende främst på att kostnaderna för användandet av
allmänna kommunikationsmedel kan väntas öka och därigenom reducera värdet av schablonavdraget. Det andra undantaget gäller sparavdraget som
medför ett skattebortfall på ca 750 milj. kr. En summering av de övriga ändringsförslagen på den materiella sidan
pekar mot ett tillskott på ca 150 milj. kr. Det slopade 100-kronorsavdraget inom inkomstslaget tjänst beräknas ge det allmänna en inkomstförstärkning om ca 30 milj. kr. Ändringen rörande avdraget för förvaltningskostnader ger ett tillskott på ca 125 milj. kr. I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet uppskattas skattebortfallet på grund av införandet av
ett avdrag för korttidsaktier om 1000 kr. till ungefär 25 milj. kr. Den andra
ändringen inom inkomstslaget som innebär att det hittillsvarande avdraget
för äldre aktier sätts till 2000 kr. för varje skattskyldig beräknas däremot
ge ett skattetillskott om 15-25 milj. kr.
Förfaranderegler
Ett av de viktigaste ändringsförslagen beträffande förfarandereglerna är den utvidgade uppgiftsskyldigheten för kreditinstituten vad gäller inlå-
ningsräntor. Effekterna på skatteintäkterna av detta förslag kan inte med säkerhet fastställas. I RSV:s betänkande från november 1980 Kontroll av räntor uppskattades inkomstökningen till 400 milj. kr. årligen i 1980 års
kostnads- och ränteläge. Därefter genomförda kontrollaktioner pekar mot att inkomstförstärkningen kommer att bli större. Det samlade resultatet påverkas ytterligare om de indirekta effekterna på avdrag för nedsatt
skatteförmåga och bostudsstöd medräknas.
Den ökade uppgiftsskyldigheten medför emellertid kostnader för upp-
giftslämnarna och skattemyndigheterna.
För skattemyndigheternas del beräknades kostnaderna 1980 till ca tl
milj. kr i engångskostnader och ca 7 milj. kr. i årliga driftkostnader. Mitt
förslag om uppgiftsskyldighet är delvis annorlunda utformat. Bl.a skall uppgifter lämnas i fråga om alla personnummersatta konton fr.o.m. 1989 års taxering. Den totala volymen av uppgifter som skattemyndigheterna skall hantera blir därför högre. Det tidigare nämnda uppdraget till RSV bör även omfatta en studie av förslagets effekter i detta avseende,
Uppegiftslämnarnas kostnader är svårare att uppskatta, eftersom bl.a.
förutsättningarna för uppgiftslämnandet varierar kraftigt mellan olika kre-
ditinstitut.
I betänkandet Kontroll av räntor beräknades bankernas engångskostnader bli betydligt högre än skattemyndigheternas, nämligen 139 milj. kr. Stora kostnader skulle falla på arbetet att komplettera konton som saknade personnummer med sådana nummer. Det är då att märka att en stor del av dessa konton numera har försetts med personnummer. Enligt redovisningen i betänkandet uppskattades även driftkostnaderna till högre belopp för
kreditinstituten, nämligen till 33 milj. kr.
För skatteförvaltningen torde de övriga förslagen på förfarandesidan i
stort vara kostnadsneutrala.
Till sist vill jag nämna att genomförandet av ett förenklat deklarationssystem kräver omfattande insatser inom RSV för detaljutredning, systemarbete för ADB, utbildning och information. Jag vill särskilt betona att stor vikt bör läggas vid informationen till allmänheten om den förenklade deklarationen.
6¶Indexregleringen
Genom lagstiftning hösten 1977 (prop. 1977/78:49, SkU 14, rskr 48, SFS 1977: 1070 och 1071) infördes en automatisk indexuppräkning av skiktgrän-
serna Ii statsskatteskalan med verkan fr. o. m. 1979 års inkomster (1980 års taxering). Reglerna innebär att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp med hänsyn till inflationstakten mellan augusti månad andra året före inkomståret och augusti månad året närmast före inkomståret. Automatisk uppräkning har tillämpats endast i fråga om 1979, 1980 och 1982 års
inkomster, medan uppräkningen för övriga år fastställts genom särskilda beslut av riksdagen. Tekniskt sett är indexregleringen utformad så att skiktgränserna i skatteskalan uttrycks som ett visst antal basenheter. Bas-
Prop. 1984/85: 180 | [ES tin
enheten, som ursprungligen var 5000 kr., är för 1985 års inkomster 7 800
kr.
En automatisk indexreglering måste med nödvändighet grundas på pris-
stegringar under en tidsperiod som ligger inte obetydligt före det aktuella inkomståret. Därigenom försvåras möjligheterna att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik. eftersom historiska prisstegringar byggs in i skatteskalan. Från fördelningspolitiska utgångspunkter har ett automatiskt ver-
kande system också stora brister. Sålunda har det under åren med stigande
priser och sjunkande reallöner förstärkt inkomstskillnaderna. Jag föreslår därför att den automatiska indexregleringen avskaffas. Detta hindrar inte att — som jag tidigare sagt — skatteskalan för åren efter 1986 anpassas till
förändringar i löner och priser. För detta ändamål bör skatteskalan alltjämt
vara uppbyggd på basenheten, eftersom denna utgör ett smidigt instrument för en sådan anpassning.
Mitt förslag innebär att lagen (1977: 1071) om basenhet upphävs. Basen-
hetens belopp förs in i ett nytt 108 2 mom. i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Vidare krävs följdändringar i 10§ I mom. sistnämnda lag och 3§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall avseende hänvisningar till lagen om basenhet. |
7 - Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 3. lag om ändring I uppbördslagen (1953: 272),
po . lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring I skattebrottslagen (1971:69),
6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,
7. lag om upphävande av lagen (1977: 1071) om basenhet, 8. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
9. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.
Det vid 4 angivna förslaget har upprättats I samråd med chefen för socialdepartementet.
Lagrådets yttrande har inte inhämtats beträffande dels 378 I mom. I eg i förslaget till lag om ändring i taxeringslagen, dels 3§ 2 mom., 4§ I mom. och 12§ i förslaget till lag om ändring i uppbördslagen och dels de vid 7—9 angivna lagförslagen. På grund av dessa förslags enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
8 Författningskommentarer
Allmänt
Införandet av bestämmelser som medger att skattskyldiga får fullgöra
sin deklarationsskyldighet genom att lämna en förenklad självdeklaration och som föreskriver att taxeringen med ledning av en sådan deklaration skall verkställas enligt en ny ordning rör grunderna för taxeringsförfaran-
det i sådan mån att åtminstone de centrala bestämmelserna måste ges
lagform.
Den naturliga placeringen av de nya bestämmelserna är i TL vilket innebär att reglerna om deklarationsskyldighet, uppgiftsplikt och taxeringsförfarande hålls samman. Kommittén har emellertid ansett att en
reglering i en särskild lag är att föredra, eftersom ett inarbetande i TL
skulle medföra bl. a. att de nuvarande reglerna skulle bli mer svårövers-
kådliga och att bestämmelserna i TEL skulle behöva ändras ett flertal gånger
i takt med att det förenklade systemet byggs ut till att omfatta fler företeelser och fler skattskyldiga.
Kommittén har fog för sin ståndpunkt så till vida att alla ändringar som
medför att bestämmelserna i en lag byggs ut gör regelverket svårare att överblicka. Så omfattande kompletteringar av TEL kommer mina förslag dock inte att innebära att tillgängligheten av de nuvarande bestämmelserna nämnvärt kommer att försvåras. Vidare ligger det en avgörande fördel i en
samlad reglering i TL, där man ändå måste söka svaret på vissa frågor som har samband med den förenklade självdeklarationen. Hit hör t. ex. frågan
huruvida deklarationsskyldighet föreligger, ettersom en särskild lag om det förenklade deklarationsförfarandet inte gärna kan innehålla en uttömmande reglering.
I TL bör man sålunda som också tidigare framgått ta in de bestämmelser som skall reglera grunderna 1 det nya förfarandet.
Det nya. enklare sättet att fullgöra deklarationsskyldigheten bör lagtekniskt uttryckas så att fysiska personer under vissa angivna förutsättningar
får avge en förenklad självdeklaration. Denna bör alltså jämställas med den nuvarande fullständiga deklarationen som hittills haft benämningen allmän självdeklaration. Den termen har emellertid utmönstrats i samband med
den nyligen beslutade lagstiftningen om slopad kommunal beskattning av
juridiska personer (prop. 1984/85:70, SKkU 23, rskr 110, SFS
1984: 1060-1089). Detta hänger samman med att den hittillsvarande andra
formen av självdeklaration, den särskilda självdeklarationen, helt har spe-
lat ut sin roll genom den nämnda lagstiftningen och den likaledes nyligen beslutade reformen om slopande av särskild självdeklaration för fysiska personer. m.m. (prop. 1983/84:193, SkU 48, rskr 361, SFS 1984: 360-363). Mitt förslag i det här ärendet föranleder att begreppet allmän självdeklara-
tion bör återinföras.
I förhållande till de av lagrådet granskade lagförslagen har justeringar av
främst redaktionell art gjorts i vissa av förslagen.
Förslaget till Jag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
198 I första stycket anges att ränta enligt 69§ I mom. UBL (ö-skatteränta) inte skall räknas som skattepliktig intäkt. Nya bestämmelser om beräkning
av sådan ränta finns i 698 I mom. UBL.
I paragrafen har också gjorts två redaktionella ändringar. Förordningen
(1977:392) om ståtskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer
upphävdes år 1981. Reglerna om kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg avskaffades år 1982. I enlighet härmed har dessa bestämmelser utmönstrats ur paragrafen.
3383 I mom.
I mommentets nuvarande lydelse anges att skattskyldig som för sin utbild-
ning eller eljest i och för tjänsten skuldsatt sig får dra av ränta på skulden i
inkomstslaget tjänst. Denna bestämmelse upphävs och i stället föreskrivs i
lagrummet att ränta på sådan skuld får dras av enligt bestämmelserna i 39 § I mom., dvs. i inkomstslaget kapital.
338 2 mom.
I momentets första stycke föreskrivs att ett schablonavdrag om 3 000 kr. skall avräknas från anställningsinkomster. Avdraget får dock inte överstiga 1072 av intäkterna. Den nuvarande hänvisningen till punkt 4 av anvisningarna — vilken innebär att kostnader för resor till och-från arbetet
faller utanför schablonavdraget — slopas eftersom schablonavdraget i fort-
sättningen omfattar kostnader för arbetsresor. Kostnader för resor till och
från arbetsplatsen kan medges enligt två alternativ. Det ena innebär att kostnaderna tillsammans med andra kostnader i tjänsten inryms i schablonavdraget. Det andra alternativet innebär att den skattskyldige medges avdrag för de verkliga kostnaderna om dessa överstiger 3 000 kr. I schablonavdraget ingår inte avdrag för ökade levnadskostnader och kostnader i samband med tjänsteresa. Avdraget om 100 kr. för skattskyldiga som haft annan intäkt av tjänst än anställningsinkomst slopas.
Scablonavdraget ensamt eller tillsammans med avdrag för faktiska kost-
nader får inte medföra underskott i förvärvskällan tjänst. På förslag av
lagrådet har denna begränsning av rätten till schablonavdrag skett genom ett tillägg till det nuvarande första stycket. Det nuvarande tredje stycket
bör då utgå.
35§ 3 mom.
Den föreslagna ändringen I första stycket innebär att ett avdrag om 1000
kr. införs vid försäljning av aktier m.m. som innehafts av den skattskyldige mindre än två år. Avdraget medges individuellt, dvs. det får inte delas
upp mellan makar. Ändringen i andra stycket innebär att även avdraget för
tvåårsaktier individualiseras och att det bestäms till 2000 kr. Belopps-
gränser för skyldigheten att redovisa aktieförsäljningar anges i en ny 25d§8
i TL.
39 & I mom.
Ändringen i första stycket föranleds av ändringen i 33§ I mom. andra stycket varigenom avdrag för räntor i inkomstslaget tjänst flyttas till inkomstslaget kapital.
I momentet införs ett nytt andra stycke som innebär att fysisk person medges avdrag för förvaltningskostnader endast för den del som överstiger
1000 kr. under beskattningsäret.
398 3 mom.
Det extra avdraget höjs från 800 kr. till 1600 kr. samtidigt som det
individualiseras. Möjligheten för makar att gemensamt få extra avdrag genom att ena maken kan utnyttja den andre makens outnyttjade avdrag slopas. Med anledning av bestämmelsen om begränsad avdragsrätt för förvaltningskostnader ändras uttrycket ”avsedd” till avdragsgill”.
46§ 2 mom.
Ändringen innebär att avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn får medges utan att den skattskyldige bifogar intyg e.d. om bidraget.
Anvisningarna till 33§ punkt 4
Det nuvarande fjärde stycket som innehåller regler som begränsar rätten till avdrag för kostnader för arbetsresor upphävs. Det innebär att avdrag för resekostnader till och från arbetet i fortsättningen kan göras även för de första 1000 kronorna.
till 508 punkt 2
Ändringen i första stycket innebär att bedömningen huruvida den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension skall göras
med hänsyn tll faktiskt utbetalt belopp. Vid bedömningen skall man sålun-
da inte längre särskilt beakta det fallet att pension har utgått under bara en del av året. I bestämmelserna klargörs nu också vad som skall menas med att inkomsten till icke obetydlig del utgjorts av folkpension.
Ändringen i tredje stycket föranleds av att schablonavdraget om 100 kr. enligt 338 2 mom. andra stycket KL avskaffas.
Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
2§2 mom. I det nya sjätte stycket i momentet ges en definition av begreppet
sumtaxering som används I de nya 24 och 2888.
245 I mom. Bestämmelsen anger att det finns två slag av självdeklaration. Beteckningen allmän självdeklaration, som avskaffades i samband med den nyligen genomförda reformen om slopande av den kommunala beskattningen av juridiska personer, återinförs för den självdeklaration som f.n. är ensumt förekommande.
2 mom. I momentet anges vissa av förutsättningarna för att deklarationsskyldigheten skall få fullgöras genom en förenklad självdeklaration. Ytterligare
förutsättningar finns i paragrafens tredje moment. Bestämmelserna har
utformats så att den skattskyldige får använda en allmän självdeklaration även när han uppfyller förutsättningarna beträffande en förenklad deklaration. De i förevarande moment angivna villkoren tar sikte på vilka intäkter och kostnader som den skattskyldige har att redovisa. Bestämmelserna knyter därmed an till 258 som anger vad en deklarationsskyldig normalt skall ta upp i sin självdeklaration. Föreskrifterna innebär att en nödvändig förutsättning för att en person skall få lämna en förenklad självdeklaration är att han endast haft sådana deklarationspliktiga intäkter eller yrkar
sådana avdrag som nämns I de olika punkterna i momentet. Förutsättning-
arpa rör bara inkomsttaxeringen.
Av punkt I framgår att annan fastighet får redovisas endast då fråga är
om fastighet som skall beskattas enligt den s.k. schablonmetoden enligt
248 2 mom. KL. Den skattskyldige får ha haft högst två sådana fastigheter och innehavet måste avse hela beskattningsåret. Vidare mäste taxeringsvärde ha åsatts för beskattningsåret.
Enligt punkt 2 finns bara den begränsningen i fråga om intäkt som är att hänföra till inkomstslaget tlänst alt den skull ha utgått i pengar. Intäkten får
alltså inte avse exempelvis förmån av helt eller delvis fri bil eller någon
annan icke kontant förmån. I övnigt får alla intäkter att hänföra till tjänst
redovisas. Däremot får den skattskyldige inte yrka avdrag med belopp som
överstiger det föreslagna schablonavdraget enligt 33§ 2 mom. första stycket KL om 3000 kr. Schablonavdraget kommer att medges utan att den skattskyldige behöver framställa något vrkande. Av punkt 3 framgår att intäkter som skall hänföras till förvärvskällan 9 Riksdagen 198485. 1 saml. Nr 180
inkomst av kapital får bestå av dels vissa slag av sådana ränte- och
utdelningsintäkter som avses i 38§ I mom. första stycket KL, dels sådan förmån av bostad eler annat som tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag som anges i punkt 2 andra stycket i
anvisningarna till 38§ KL. Förmånen av bostad eHer annat får redovisas i
en förenklad deklaration även om den har förvärvats under beskattnings-
äret. Däremot får den inte ha avyttrats. Det fär inte heller vara fråga om
upplåtelse som avses i punkt 2 tredje stycket i anvisningarna till 38§ KL. Kostnadsavdrag får bara göras för skuldränta.
I punkt 4 behandlas de allmänna avdrag som får tas upp. Avdrag får vrkas endast för underhåll av icke hemmavarande barn (46 8 2 mom. första stycket 4 KL) och för avgift för pensionsförsäkring som ägs av den skatt-
skyldige själv och som inte är en tjänstepensionsförsäkring (468 2 mom.
första stycket 6 KL).
Enligt punkt 5 får avdrag även yrkas för väsentligen nedsatt skatteför-
måga på grund av sjukdom m. m.
Av uppräkningen i punkterna följer att vissa inkomstslag inte får redovisas i en förenklad självdeklaration. Detta gäller inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och tillfällig förvärvsverksamhet och vidare av annan fastighet såvitt gäller konventionellt beskattad fastighet enligt 248 I mom. KL. Genom begränsningen av möjligheterna till avdragsyrkanden måste den som vill ha avdrag för t. ex. förvaltningskostnader lämna allmän självdeklaration. Begränsningen innebär dock inte att den skattskyldige skall gå miste om vissa schablonartade avdrag, bl.a. schablonavdrag från anställningsinkomster om 3 000 kr. och extra avdrag under inkomst av kapital om 1600 kr. Dessa avdrag, som alla omnämns i den föreslagna 66 a 8 TL, skall i förekommande fall tillgodoföras utan yrkande därom och behöver sålunda inte tas upp i den förenklade självdeklarationen.
3 mom.
I momentet anges de deklarationsskyldiga som undantas från möjligheterna att lämna förenklad självdeklaration även om deras inkomstförhäl-
landen är sådana att förutsättningarna i 2 mom. är uppfyllda.
Med samtaxering i punkt 1 avses att den skattskyldige skall taxeras
enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, jämför förslaget till ny
lydelse av 2§ 2 mom. TL. Punkt 2 rör bl.a. den som uppburit inkomst av
anställning i utlandet. Bestämmelsen avser att undanta dem beträffande
vilka det kan bli fråga om beskattning både här och utomlands. Undanta-
gen enligt punkterna 4 och 5 betingas av kontrollskäl. Med företagsledare i
fåmansföretag, närstående till företagsledare och delägare i fåmansföretag avses detsamma som i 358 la mom. sjunde—nionde styckena KL. Av
punkt 6 följer att den som skall redovisa räntetillägg för bl. a. räntefria lån inte får lämna förenklad självdeklaration.
258
Ändringen innebär att begreppet allmän självdeklaration återinförs.
25d§
Paragrafen innehäller bestämmelser om att vissa uppgifter inte behöver
tas upp i en självdeklaration. Bestämmelsen innebär att redovisning av
aktieförsäljningar m.m. får underlåtas om bruttoförsäljningssumman under beskattningsäret uppgår till ett visst högsta belopp. För korttidsaktier är beloppet högst 1000 kr. och för aktier som innehafts två är eller längre är beloppet högst 6600. Det senare beloppet har bestämts med utgängs-
punkt i schablonmetoden för beräkning av anskaffningsvärdet enligt anvis-
ningspunkt 2b ull 368 KL.
288 Paragrafen anger vad den förenklade självdeklarationen skalt innehålla och har utformats med 258 som förebild. På grund av bl. a. avgränsningar-
na i 248 2 och 3 mom. behöver denna paragraf inte ta upp sådana förhållanden som anges i 25 § men som inte aktualiseras i fråga om den som lämnar
en förenklad självdeklaration.
Av bestämmelserna framgår att den skattskyldige inte behöver lämna någon särskild redovisning av tjänsteinkomster om arbetsgivaren eller motsvarande har fullgjort sin skyldighet gentemot den skattskyldige att
lämna meddelande om inkomsterna. Detta beror på att taxeringen skall grundas på kontrolluppgifterna. Om den skattskyldige inte har erhållit ett
korrekt meddelande från arbetsgivaren måste han däremot lämna uppgifter
om de rätta förhållandena. Detta skall han också göra i fråga om inkomster
beträffande vilka det inte föreligger nägon skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgifter.
Under motsvarande förutsättningar behöver uppgifter inte heller lämnas om intäkter att hänföra till inkomst av kapital. Vad gäller dessa skall
emellertid kontrolluppgifterna ligga till grund för taxeringen först fr. o. m. 1989 ärs taxering. I övergångsbestämmelserna föreskrivs därför att den skattskyldige vid 1987 och 1988 års taxeringar skall lämna fullständig
redovisning om kapitalintäkterna. Bestämmelsen i punkt 5 skall alltså tillämpas fullt ut först fr.o.m. 1989 års taxering.
Enligt punkt & behöver den skattskyldige redovisa sin förmögenhet endast om förmögenhetstillgångarna uppgår till minst 90000 kronor. Skall han samtaxeras gäller en gräns om 180000 kronor för det sammanlagda värdet av hans och hans makes förmögenhetstullgångar. Har den skattskyldige hemmavarande barn under 18 år som har en till statlig inkomstskatt beräknad beskattningsbar inkomst om minst 6000 kr. skall han redovisa
sin förmögenhet om hans egna och barnets förmögenhetstillgångar uppgår
till sammanlagt minst 180000 kr.
Prop. 1984/85: 180 a [RA
Även om redovisningsskyldigheten är begränsad måste deklarationsblanketten utformas så att de skilda förutsättningarna återges och att det klart framgår att den skattskyldige genom att underteckna deklarationen
lämnar en försäkran som avser bl. a. de meddelanden rörande kontrollupp-
gifter som han fått.
368 Ändringen syftar till att klargöra att en deklarationsskyldig, som lämnat förenklad självdeklaration trots att han inte uppfyller förutsättningarna därför. får anmanas att komma in med allmän självdeklaration.
37 § I mom.
Genom slopandet av undantaget för kontroluppgiftsskyldighet i tfräga om folkpension behöver den skattskyldige inte lämna uppgifter om uppburen pension 1 den förenklade självdeklarationen.
Ändringen i undantagsbestämmelsen i g i punkt I har behandlats utförligt I avsnitt 4.1.1. Den innebär en utvidgning av möjligheterna att slippa redovisa ersättningar för resekostnader i kontrolluppgifter. Genom bestämmelserna i 258 första stycket 3 och 28§ första stycket 4, vilka hänvisar till denna undantagsbestämmelse, behöver ifrågavarande ersättningar inte heller redovisas av den skattskyldige i deklarationen.
Genom ett tullägg i punkt 4a föreskrivs en skyldighet att ange aktieinne-
havet för fysiska personer vid årets utgäng.
37 § 2 mom.
I momentets elfte stycke föreskrivs att kontrolluppgift enligt vissa uppräknade punkter i första momentet skall lämnas på fastställt formulär. På förslag av lagrådet har ytterligare punkter tagits med i uppräkningen.
378 5 mom.
Förslaget innebär en utökad skyldighet för uppgiftslämnaren att ullställa även den skattskyldige ett meddelande med motsvarande innehåll som det som finns i kontrolluppgiften. Genom ändringen föreskrivs en skyldighet att lämna även den skattskyldige upplysning om bl.a. aktieutdelning och aktieinnehav.
37§ 8 mom.
Momentet innehåller bestämmelser om den obligatoriska uppgiftsskyldigheten i fråga om ränteintäkter.
I momentet har föreskrivits vilka som är uppgiftsskyldiga. Uppgiftsskyldigheten har utformats så att den träffar samtliga som frän allmänheten yrkesmässigt tar emot eller förvaltar pengar med individuell räntegottskrivning. Inlåning av pengar mot ränta skall ingå som ett led i en yrkesmässig verksamhet. Vid en bedömning av yrkesmässigheten får hänsyn tas
Prop. 1984/85: 180 1 a ve
till såväl borgenärernas antal som storleken av de belopp som förekommer i verksamheten. Även den som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir
räntebärande omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det innebär att även an-
nan penningförvaltande verksamhet än inläning träffas av uppgiftslämnan-
det. Uppgiftsskyldiga blir I huvudsak samtliga banker. postgirot. fondkommissionsbolag, finansbolag, finansieringsföretag och försäkringsbolag.
Även riksgäldskontoret omfattas av uppgiftsskyldigheten.
För att uppgiftsskyldigheten även skall omfatta verksamhet som inte kan betecknas som yrkesmässig penningförvaltning anges att den som ger ut
skuldförbindelse för den allmänna marknaden är uppgiftsskyldig. Härigenom kan företag som ger ut obligationer eller reverser bli uppgiftsskyldiga.
Uppgiftslämnandet aktualiseras dock i dessa fall endast i de fall företaget direkt till borgenären betalar ut ränta.
Uppgiftsskyldighet gäller också för VPC. Hos VPC finns bl. a. förlagsbevis, konvertibla förlagsbevis, konvertuibla skuldebrev samt bankobligationer registrerade. Den verksamhet som innebär att VPC betalar ut eller
gottskriver ränta för sådana skuldförbindelser träffas säledes av uppgifts-
skyldigheten.
Uppgiftsskyldighet gäller även för föreningar som mottar pengar för förräntning. Förräntning av medlemmars kapitalbehållning på s.k. medlemskonton i t.ex. konsumtionsföreningar på vilka återbäringsmedel samlas upp och förräntas omfattas således av uppgiftsskyldigheten. Uppgifter
skall också lämnas på andra insättningar som medlemmar gör på olika
typer av sparkonton. Även inlåning från medlemmar mot revers omfattas
av uppgiftsskyldigheten. Förräntning av medlemmars insatskapital i för-
eningen omfattas däremot inte. Medlemsinsatserna är i första hand en nödvändig förutsättning för medlemskapet och föreningen bör inte vara
uppgiftsskyldig för den eventuella ränta som belöper på medlemsinsatserna.
Verksamhet som innebär att ränta tillgodoförs i samband med normala
affärsförhållanden lämnas utanför uppgiftsskyldigheten. Uppgiftsskyldig-
heten omfattar t.ex. inte sådan verksamhet som innebär att fasta leverantörskrediter lämnas, även om lånen löper med ränta. Verksamhet som den uppgiftsskyldige bedriver men som inte kan betecknas som inlåning, penningförvaltning eller motsvarande omfattas inte av uppgiftsskyldigheten. Det gäller t.ex. inkassouppdrag som bankerna åtar sig att utföra för kunders räkning avseende bl.a. ränta på köpekontrakt. Detta följer av undantagsbestämmelsen i punkt a.
Uppgiftsskyldigheten skall avse den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller utbetalat till borgenären. Förslaget innebär säledes en skyldighet för uppgiftslämnaren att sammanställa uppgifter från den skattskyldiges olika konton eller fordringar.
Med utbetalning avses i lagrummet att någon direkt till borgenären betalar ut ränta. Om en bank löser in en kupong som hänför sig till en
räntebärande obligation skall banken lämna uppgift om utbetald ränta. Förhållandet är detsamma I fråga om ränta på t.ex. skattkammarväxlar. skattkammarväxelcertifikat och kapitalmarknadsreverser.
I fräga om sparobligationer innebär förslaget att riksgäldskontoret under löptiden skall lämna uppgift beträffande gouskriven ränta och fordringens
storlek. När obligationen däremot löses in hos en bank blir banken upp-
giftsskyldig för utbetald ränta.
Uppgift om fordringens storlek behöver bara lämnas i de fall borgenären
har en fordran direkt på den uppgiftsskyldige. Det gäller t. ex. i fråga om vanliga banktillgodohavanden. Däremot kan det vara svårt eller ibland
omöjligt för banken att med säkerhet känna till borgenärens sammanlagda fordran när det gäller t.ex. räntebärande obligationer. Uppgift om ford-
ringens storlek skall således inte lämnas i de fall den uppgiftsskyldige inte
själv är gäldenär.
Bank skall lämna kontrolluppgift för varje kund som banken gottskrivit eller utbetalat ränta till. Förfarandet genomförs 1 två steg. Vid 1987 och
1988 års taxeringar skall kontrolluppgift lämnas endast om räntan för året
sammanlagt uppgått till minst 500 kr. Fr.o.m. 1989 ärs taxering slopas räntegränsen helt. De räntor som avses är ränta på konto. obligationer och andra skuldförbindelser för den allmänna marknaden samt ränta som banken gottskriver och utbetalar vid förmedling av lån. Däremot ingår, som nämnts, inte ränta som banken gottskriver eller utbetalar på grund av inkassouppdrag.
Kontrolluppgiften skall ange under året gottskriven eller utbetald sammanlagd ränta samt kundens fordran på banken vid årets slut. Om kunden innehar ett konto tillsammans med en eller flera andra kontohavare skall på kontot belöpande ränta och kapital fördelas lika mellan kontohavarna. Har kontohavarna meddelat banken att fördelning sker efter annan grund skall dock denna tillämpas vid kontrolluppgifternas upprättande.
På kontrolluppgiften skall anges borgenärens namn och adress samt person- eller organisationsnummer. Som har framgätt av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.1) har kreditinstituten att aktivt verka för att kontrolluppgifterna skall kunna förses med borgenärens personnummer.
Jag vill utöver vad som anförts i lagrådsremissen nämna att undantaget
från skyldigheten att ange sådant nummer avser bara sådana fall där
borgenären inte har något personnummer celler det annars förelegat något faktiskt hinder att få fram uppgiften. t. ex. att man trots efterforskning inte kunnat få reda på numret. I sådana fall skall om möjligt födelsetiden
redovisas.
Hänsyn behöver inte tas till ränta och fordran på konto, om detta saknar person- eller organisationsnummer och öppnats före den 1 januari 1985 samt räntan inte uppgår till 1000 kr. Innehas kontot av flera kontohavare
skall hänsyn till kontot bara tas om minst en av kontohavarna gottskrivits
1000 kr. elier mer. För kontohavare med lägre ränta skall denna medräknas endast om kontohavarens sammanlagda räntor uppgår till minst 500 kr.
Prop. 1984/85: 180 1 'D 'n
Vid 1989 års taxering sänks räntegränsen på ej nummersatta konton till 100 kr. Det innebär att om kontot innehas av flera kontohavare skall hänsyn tas till kontot bara om minst en av kontohavarna gottskrivits 100
kr. eller mer. För kontohavare med lägre ränta skall uppgift i sådant fall alltid lämnas eftersom räntegränsen slopats. Förmedling av bankernas notariatlån sker ofta mellan två kunder i banken. Långivaren erhåller t.ex. ett pantbrev som säkerhet för sin utlåning. Ofta lämnar dock den förmedlande banken garanti som säkerhet för
lånet. I dessa fall tar banken i sin tur en säkerhet av låntagaren. Banken brukar i de flesta fall förvalta säkerheterna och bevaka att lånen betalas enligt avtalen. I de fall då banken endast förmedlar kontakten mellan
långivaren och låntagaren, s.k. förmedlingslån, saknar banken kontroll
över betalningarna. Uppgiftsskyldighet för förmedlingsverksamhet föreligger endast i de fall banken gottskrivit eller utbetalat ränta. Vad här sagts gäller inte bara bankernas notariatlåneverksamhet utan också annan sådan yrkesmässig verksamhet.
Vissa räntetagare har undantagits från uppgiftslämnandet. Bank och hypoteksinstitut skall inte lämna uppgift om lån hos varandra. Det innebär att den som i rörelsen får använda ordet bank undantas. Lands- och stadshypoteksföreningar samt Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
undantas också. Uppgift skall således inte lämnas i de fall då dessa företag
är borgenärer. Likaså undantas försäkringsanstalternas utläning. Även aktiebolag och föreningar som tilldelats organisationsnummer undantas.
Genom att uppgift skall lämnas till tedning vid inkomst- och förmögen-
hetstaxering kommer uppgift inte att behöva lämnas för den som inte är
skattskyldig i Sverige. I enlighet härmed skall uppgift inte heller lämnas för vissa rättssubjekt, t. ex. stat och kommun.
39§ I mom.
I de punkter i momentet där det anges att kontrolluppgiften skall avse viss skattskyldig har beteckningen skattskyldig ersatts med ordet person eller, såvitt avser punkt 5, gäldenär. Justeringen syftar till att klargöra att kontrolluppgift får infordras även beträffande t. ex. handelsbolag.
43 § 2 mom.
Förslaget innebär att tredje och fjärde styckena i momentet upphävs. Detta följer av att regler för uppgiftsskyldigheten för ränteutbetalningar föreslås i 37§ 8 mom.
66a§
Paragrafen föranleds av att de angivna avdragen inte skall tas upp i den förenklade självdeklarationen. Genom bestämmelsen markeras att taxeringsmyndigheterna särskilt skall uppmärksamma avdragen. Sker inte detta bör man anse att det är fråga om s.k. misstagstaxering, vilken den
skattskyldige kan överklaga i särskild ordning enligt bestämmelsen i 1008 första stycket 5.
Bestämmelsen gäller i fråga om säväl den förenklade som den allmänna självdeklarationen.
66h§
Genom bestämmelsen i första stycket ges taxeringsmyndigheterna rätt att i fråga om en förenklad självdeklaration besluta om taxering på grundval av uppgifter som den skattskyldige inte har lämnat eller annars fätt ta
ställning till. Bestämmelsen avviker därmed från den i 158 första stycket
förvaltningslagen (1971: 290) föreskrivna skyldigheten om att part före ett ärendes avgörande skall underrättas om det som tillförts ärendet genom
annan än honom själv och beredas tillfälle att yttra sig över det.
Bestämmelserna i andra stycket öppnar möjlighet för taxeringsmyndigheterna att godta en lämnad förenklad självdeklaration även om den skattskyldige genom den egentligen inte fullgjort sin deklarationsskyldighet.
70§
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om det särskilda meddelande som skall ullställas en skattskyldig som taxeras på grundval av en förenklad självdeklaration.
Ett taxeringsmeddelande skall inte utfärdas om den skattskyldige inte kommer att taxeras med ledning av en lämnad förenklad självdeklaration därför att han inte uppfyller förutsättningarna för en sådan. Däremot skall ett meddelande utfärdas även i fråga om skattskyldig vars taxeringar icke
är beslutade, om det kan antas att taxeringarna kommer att grundas på en
förenklad deklaration. Så kan vara fallet exempelvis när den skattskyldiges taxeringar icke är definitiva på grund av att han samtaxeras och maken lämnat en fullständig självdeklaration som ännu inte är färdigbehandlad. Genom bestämmelsen i första stycket sista ledet ges regeringen möjlighet
att föranstalta om att taxeringsmeddelandet också ger upplysningar om medgivna avdrag, preliminära debiteringsuppgifter m.m.
Meddelandet skall normalt sändas till den skattskyldige före juni månads utgång oberoende av om han då har taxerats eller inte. Föreskriften i sista stycket sista meningen avser främst fall där den förenklade självdeklara-
tionen har kommit in så sent att den annars gällande tidsfristen inte räcker till.
1008 Enligt nuvarande regler kan extraordinär besvärsrätt föreligga enligt grunderna i 1008 första stycket 6 och andra stycket om en skattskyldig har övertaxerats på grund av att för hög inkomst angetts i kontrolluppgift. Extraordinär besvärsrätt föreligger emellertid enligt punkten 6 endast om
den skattskyldige uppfyller väsentlighetskriteriet enligt denna punkt och
de i andra stycket angivna ursäktlighets- och nyhetskriterierna.
Ett ullägg införs nu i första stycket 5 som ger den skattskyldige utvidgad möjlighet att anföra besvär 1 särskild ordning om hans taxering blivit oriktig på grund av att kontrolluppgift enligt 378, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Genom att tillägget införs i
punkten 5 blir den extraordinära besvärsrätten oberoende av de kriterier
som anges I punkten 6 och i andra stycket.
Förslaget beträffande första stycket 6 innebär endast en redaktionell ändring i anledning av förslaget i 5. Andra kontrolluppgifter än sådana som avses I 378 beträffande inkomst av tjänst eller kapital påverkas således inte.
1015 I mom.
I lagrummet regleras taxeringsintendentens (TI: s) rätt att anföra extraordinära besvär.
Genom hänvisningen till 1008 första stycket 5 framgår att TI har möjlighet att anföra besvär till den skattskyldiges nackdel om taxeringen blivit felaktig på grund av att kontrolluppgift enligt 37§, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Lagrummet har i anledning av förslaget i 1008 5 omarbetats i redaktionellt hänseende.
I paragrafen införs också en bestämmelse att Tl inte får anföra besvär till den skattskyidiges nackdel om den skatt som inte påtörts är att anse som ringa. Ändringen innebär en beloppsmässig begränsning av besvärsrätten motsvarande den som finns om eftertaxering i 1148.
I princip skall den föreslagna regeln tillämpas så snart undertuxeringen föranletts av en felaktig eller saknad obligatorisk kontrolluppgift oavsett vilken typ av deklaration som lämnats och även om eftertaxeringsgrunderna är för handen. Någon ändring har dock inte gjorts i 1148 som utesluter en tillämpning av eftertaxeringsinstitutet så snart extraordinär besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel föreligger. Det kan nämligen,
vilket också framhållits i den allmänna motiveringen, 1 vissa fall vara
lämpligast att tillämpa 114 8. Bestämmelserna kan alltså i viss mån komma
att överlappa varandra.
Hefs
Paragrafen innehåller regler om undantag från påföring av skattetillägg.
I första stycket införs nu en bestämmelse som innebär atv skattetillägg inte skall påföras vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 378 som var tillgänglig för taxeringsnåmnden före
taxeringsperiodens utgång. Förslaget har sin utgångspunkt i av risken för
att den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt är obetydlig i dessa fall.
Undantagsregeln gäller alltså inte obligatoriska kontrolluppgifter som avser inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet. Vidare skall uppgiften ha kommit taxeringsnämnden till handa före taxeringspe-
riodens slut för att kunna beaktas vid tillämpning av denna bestämmelse. Generellt gäller att om taxeringsnämnden inte rättat felaktigheten trots att kontrolluppgiften har varit tillgänglig är bestämmelsen ändå ullämplig.
l[l6g258
Jämkningen i första stycket avser att markera att förseningsavgift inte skall påföras, om den skattskyldige i rätt tid lämnar en förenklad självdeklaration även om deklarationsskyldigheten skall fullgöras genom en allmän självdeklaration.
Genom den nya lydelsen av andra stycket klargörs att dubbel förseningsavgift skall påföras. om den skattskyldige inte följer en anmaning att lämna allmän självdeklaration när han är skyldig att lämna en sådan.
Första stycket i lagrummet innehåller en straffbestämmelse för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra kontrolluppgiftsskyldighet enligt 37 och 385858.
Genom en ändring i första stycket skärps strafflatituden till böter eller fängelse i högst sex månader i stället för bara böter.
Andra stycket 5 har efter påpekande därom av lagrådet jämkats avseen-
de en hänvisning till 43 § 2 mom.
Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 45 I mom.
Ändringen medför att den preliminära A-skatt som den skattskyldige skall betala enligt skattetabell kommer att beräknas som om han kommer att medges ett avdrag för intäkternas förvärvande med I 500 kr. dock högst 54 av intäkten.
128 Genom ändringen i 4§ kommer skattetabellerna att ange för låga belopp för preliminär skatt i fråga om inkomster som inte ger den skattskyldige rätt till schablonavdrag enligt 33§ 2 mom. KL. Bestämmelsen i förevaran-
de paragraf syftar till att preliminär skatt för sådana inkomster skall tas ut
utan hänsynstagande till schablonavdraget.
Av hänvisningen till lagrummet i KL följer att det skall vara fråga om annan intäkt av tjänst än sådan som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning. Beträffande dessa inkomster skall en förhöjning ske av skatteavdraget i förhållande till vad skattetabellerna anger så att den preliminära skatten utgår med belopp som bättre motsvarar vad den slutliga skatten kan antas bli. Det förutsätts all regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar verkställighetsföreskrifter om detta.
328 Ändringarna i första stycket föranleds av utt bestämmelserna om ö-skat-
teränta ändras I 698 UBL. Förslaget innebär att ränta på ullkommande skutt (respitränta) skall motsvara det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av december aret före det är för vilket rånta skall beräknas med tillägg av tre procentenheter.
698 I mom.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att räntebeloppen sammanlagt inte får överstiga 100000 kr. slopas med hänsyn till förslagen
om ändrad ränteberäkning I tredje och fjärde stycket. Dessa innebär att Ö-skatteränta på överskjutande skatt som uppgår till högst 20000 kr. skall beräknas enligt halva den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före tuxeringsåret. På den del som överstiger 20000 kr. beräknas ränta enligt en
fjärdedel av räntesatsen. Räntesatserna föreslås bli bestämda med högst en
decimal. varvid avrundning skall ske uppåt.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
48 Förslaget innebär att man vid beräkning av inkomst av anställning skall göra avdrag för kostnader som arbetstagaren har haft i tjänsten, i den mån kostnaderna minskade med den kostnadsersättning som arbetsgivaren betalat den anställde överstiger 3000 kr. Avdrag vid PGI-beräkningen kommer inte att göras om den skattskyldige nöjer sig med det till 3 000 kr. höjda schablonavdraget enligt 33§ 2 mom. första stycket KL. Detta innebär att kostnadsavdrag inte behöver göras i de fall den skattskyldige lämnar en förenklad deklaration. PGI bestäms då ull samma belopp som bruttosumman av anställningsinkomster som berättigar till PGI.
Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
2§
I paragrafen regleras när ansvar för skattebedrägeri kan komma i fråga.
I ett nytt tredje stycke införs en bestämmelse som innebär att en skattskyldig kan dömas för skattebedrägeri om han och den som är uppgiftsskyldig enligt 37 § taxeringslagen kommer överens om att kontrolluppgift endast skall lämnas till den skattskyldige men inte ull skattemyndigheten eller att uppgiften till skattemyndigheten skall innehälta ett för lågt belopp. Förutsättningen för att den skattskyldige skall kunna dömas för skattebedrägeri för en sådan överenskommelse bör vara att han i en förenklad självdeklaration har intygat att hans tjänsteinkomster överensstämmer
med det meddelande han har fått och att han med anledning av den felaktiga eller ej avlämnade kontrolluppgiften påtörts skatt med för lågt belopp. 1 subjektivt hänseende krävs att den skattskyldige har direkt
uppsåt. dvs. att hans avsikt är att undandra sin inkomst från beskattning.
Brottet är fullbordat I och med att skättemyndigheten har fattat beslut om
påföring av skatt eller underlåtit att fatta ett sådant beslut på grund av att
uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett oriktigt sätt.
Risken för att en dylik överenskommelse kommer att träffas uppstär
endast när förenklad deklaration används och bestämmelsen gäller således
endast när deklaranten har lämnat en sådan deklaration.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
AUL innehåller i 8 § bestämmelser om att bl.a. den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa en- eller tvåfamiljsfastighet i vissa fall skall lämna uppgifter i deklarationen om uppdrag beträffande fastigheten. Bestämmelsen jämkas så att uppgiftsskyldigheten också gäller den som lämnar förenklad självdeklaration.
Övriga lagförslag
Vad gäller övriga förslag hänvisas ull avsnitt 6.
9 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
I. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2 . lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
2 . lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
RR . lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, un . lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69), 6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyl-
dighet beträffande vissa uppdragsersättningar,
7. låg om upphävande av lagen (1977: 1071) om basenhet,
8. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
9. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa
fall.
10 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredruganden har lagt fram.
Bilaga I
Sammanfattning av betänkandet Förenklad självdeklara-
tion (SOU 1984: 21)
I detta delbetänkande lägger vi fram förslag om ändringar i de materiella
bestämmelserna på inkomstbeskattningens område 1 syfte att förenkla
deklarationsförfarandet för det stora flertalet enskilda skattskyldiga och
skapa förutsättningar för en reform av taxeringsförfarandet. Vårt förslag omfattar främst löntagare och pensionärer och bedöms kunna möjliggöra att 4-4,5 milj. skattskyldiga lämnar en starkt förenklad självdeklaration.
Systemet bygger på att arbetsgivarna — liksom f.n. - lämnar kontrolluppgifter på utbetalade löner och utgående skattepliktiga förmåner. Vidare utgår systemet från att banker och andra kreditinstitut lämnar kontrolluppgift på räntor, som insättare goöttskrivits under inkomståret, samt att kontrolluppgifter från VPC m.fl. om aktieutdelning också kommer att ingå i systemet.
Grunduppgifter och tilläggsuppgifter
Den grundläggande tanken bakom förslaget är att de skattskyldiga som använder den förenklade deklarationen inte skall behöva uppge sådant som skattemyndigheterna får kännedom om genom kontrolluppgifterna eller kan
inhämta genom att använda tillgängliga register, t.ex. fastighetsregistret. Förstnämnda uppgifter benämns i förslaget grunduppgifter. Vid sidan härav
kan den skattskyldige i viss utsträckning lämna tilläggsuppgifter i den förenklade deklarationen.
Den förenklade självdeklarationen skall i första hand omfatta inkomstsla-
gen tjänst, kapital och småhusfastighet (villa eller fritidshus). Den skattskyvldige kan i normalfallet försäkra att hans inkomster av anställning eller
uppdrag och hans ersättning från försäkrings- eller arbetslöshetskassa samt
pension eller livränta överensstämmer med de kontrolluppgifter han fått. Han behöver i så fall inte redovisa inkomsterna i deklarationen utan
bekräftar grunduppgifternas rikughet genom att skriva under deklaratio-
nen.
Har den skattskyldige haft inkomst av tjänst som inte ingår i grunduppgifterna, t.ex. därför att kontrolluppgift inte skall lämnas eller den skattskyldige inte har fått kontrolluppgift. redovisar han sädana inkomster som tilläggsupppifter.
I det fullt utbyggda systemet ingår bland grunduppgifterna kreditinstitutens och VPC:s kontrolluppgifter på inkomst av kapital i förm av ränta på bankmedel och utdelning på aktier. Vi räknar med att sa kan ske fr.o.m. 1988
års taxering. I avvaktan på att ett system för detta uppgiftslämnande byggs upp skall dessa kapitalintåkter redovisas som tilläggsuppgifter i 1986 och 1987 års deklarationer. Om intäkterna uppgår till högst 1000 kr. och avdragen därifrån inte överstiger intäkterna behöver närmare uppgifter inte lämnas. Har den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inte uppgatt till 50 000 kr. vid inkomstårets utgång behöver han inte heller redovisa förmögenheten närmare. : Skattepliktig förmögenhet som uppgar till 50000 kr. eller mer kan redovisas som tilläpgsuppgift. Om den skattepliktiga förmogenheten uppgår till 400 000 kr. får den förenklade deklarationen inte användas även om övriga förutsättningar är uppfyllda. I så fall måste den skattskyldige lämna en fullständig deklaration. I den förenklade deklarationen kan ingå en villafastighet. I så fall förtrycks fastighetens officiella beteckning. taxeringsvärde m.fl. uppgifter genom skattemyndigheternas försorg. Vidare beräknas intäkt, garantibelopp, extra avdrag och nettointäkt med utgångspunkt i att den skattskyldige ägt villan hela beskattningsäret. Den som köpt eller sålt en fastighet under året måste använda fullständig deklaration. Uppgift om skuldräntor och om tomträttsavgäld. som betalats under året. och om skulden vid ärets utgång lämnar den skattskyldige som tilläggsuppgifter. Smärre aktievinster skall kunna rymmas i systemet med förenklad deklaration.
Schablonavdrag m.m.
För den som lämnar förenklad självdeklaration avräknas automatiskt från anställningsinkomster ett schablonavdrag om 2 000 kr. i den man inkomsterna förslår. Avdraget får dock inte överstiga 10 fc av intäkterna. Schablonavdraget som innebär en höjning av det nuvarande avdraget med 1.000 kr., skall omfatta även den avdragsgilla delen av kostnader för resor till och från arbetet. Den nuvarande bestämmelsen att sådana kostnader fär dras av endast i den mån de överstiger 1000 kr. behålls. I schablonavdraget ingår inte kostnader i samband med tjänsteresor. Dessa kostnader blir avdragsgilla som hittills. Den som vill ha avdrag för sådana kostnader måste lämna en fullständig deklaration. Det nu gållande 100-kronorsavdraget från inkomst av tjänst för den som har andra inkomster än arbetsinkomster. t.ex. pensionärer, slopas. Bestämmelserna för att beräkna pensionsgrundande inkomst har anpassats till våra förslag beträffande avdrag från inkomst av tjänst. I stället för det nuvarande s.k. sparavdraget om 800 kr. under inkomst av kapital föreslås ett individuahiserat avdrag om 1000 kr. Detta innebär att avdraget medges varje skattskyldig fysisk person för sig utan möjlighet att flytta över det helt eHer delvis till make eller annan sumbeskattad person. Avdraget skall i likhet med det nuvarande inte vara underskottsgrundande. Vi föreslår vidare att avdrag för forvaltningskostnader från kapitalinkomster inte medges upp till ett belopp av I 000 kr. Kostnader därutöver blir
avdragsgilla på samma sätt som f.n. men måste redovisas i en fullständig deklaration. Ränta på överskjutande skatt blir skattefri och utgar med reducerad procentsats.
Vad beträffar inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet införs ett avdrag om 1000 kr. för varje skattskyldig för vinst vid försäljning av aktier som innehafts mindre än två är. Det nuvarande avdraget för s.k. äldre aktier, 3.000 kr., som är detsamma för ensamstående och för makar gemensamt, omvandlas till ett individuellt avdrag om 2000 kr. Avsikten är att en skattskyldig, som äger aktier och som i övrigt uppfyller förutsättningarna för att få använda den förenklade deklarationen, inte skall behöva lämna en fullständig deklaration fastän han gjort smärre försäljningar av aktier, teckningsrätter e.d.
Allmänna avdrag m.m.
I fråga om de allmänna avdragen erinrar vi om att förslag från andra kommittéer nyligen lagts fram om att ersätta förvärvsavdraget och avdraget för underhåll av inte hemmavarande barn med stöd i annan form. Vi understryker den stora vinst detta skulle innebära från skatteförenklingssynpunkt och räknar i vårt förslag med att dessa avdrag slopas. Detsamma gäller skattereduktionen för s.k. hemmamake och ensamstående med barn.
Det enda allmänna avdrag som får yrkas i den förenklade deklarationen är avgifter för pensionsförsäkring. Det görs som tilläggsuppgift.
Avdrag för nedsatt skatteförmäga för folkpensionärer medges i stort enligt samma metod som gäller f.n. Motsvarande avdrag för sjukdomskostnader slopas däremot och ersätts med stöd i annan form.
Vara förslag till ändrade matenella bestämmelser omfattar givetvis även dem som lämnar fullständiga deklarationer.
Deklarationsblanketter och taxeringsbesked
Vi har tagit fram en tvåsidig blankett för den förenklade självdeklarationen. Den skattskyldige skall på första sidan bekräfta grunduppgifternas och ev. tilläggsuppgifters riktighet genom sin underskrift på heder och samvete. Särskilt utrymme finns på båda sidorna för tilläggsuppgifter. Särskilda yrkanden eller uppgifter av annat slag än föreskrivna tilläggsuppgifter kan inte tas med i blanketten. Den som vill lämna fler uppgifter ån som ryms på den förenklade deklarationen får i stället fylla i en fullständig deklaration.
Vi föreslär inga principiella ändringar i den fullständiga deklarationen. Såväl den fullständiga som den förenklade dekltarationsblanketten skall även fortsättningsvis skickas ut till de skattskyldiga med namn. adress m.fl. uppufter förtryckta. Vi föreslår emellertid valfrihet för den som fatt en blankett för förenklad deklaration att i stället använda den fullständiga om han så önskar.
Inga principiella ändringar föreslås beträffande skyldigheten att deklarera.
Den som använder den förenklade blanketten kommer att under juni taxeringsäret få ett meddelande (taxeringsbesked). Av taxeringsbeskedet
framgår bl.a. vilka kontrolluppgifter taxeringen grundas på. Syftet är att upplysa de skattskyldiga om vad som legat till grund för taxeringen och att möjliggöra omprövning under taxeringsperioden. Taxeringsbeskedet skall innehålla en specifikation av de olika intäktsposterna och utfärdas endast vid 1986 och 1987 års taxeringar. Vid 1988 års taxering är avsikten att ersätta taxeringsbeskedet med en tidigareläggning av skattsedelsutskriften och avräkningen av preliminär skatt. Våra överväganden i den delen redovisas 1 ett kommande betänkande.
Kontrolluppgifter
Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet utökas något. De skall i kontrolluppgifterna ange inte bara förekomsten av en förmån utan också värdera den i de fall det rör sig om fri bostad, fri lunch, fri bil m.m. Liksom i dag används i första hand personnummer som identifieringsbegrepp i kontrolluppgifterna. Det formulär, som tagits fram av en arbetsgrupp inom den s.k. EKOkommissionen, kommer att underlätta uppgiftslämnandet.
Som förut antytts anser vi det lämpligt att genomföra kreditinstitutens uppgiftsskyldighet för räntor och skattemyndigheternas användning av dessa kontrolluppgifter i två steg. Fr.o.m. 1986 års taxering skall kontrolluppgift utfärdas om räntebeloppet uppgår till minst S00 kr. eller kapitalbehållningen är minst 5000 kr. Systemet blir då testat och uppdaterat bl.a. för att säkerställa korrekta personnummer i kontrolluppgifterna. Fr.o.m. 1988 ärs taxering utfärdas kontrolluppgift om räntebeloppet uppgår till minst 100 kr. eller kapitalbehållningen är minst 1 000 kr. Uppgifterna skall då tjäna till ledning för taxeringen.
Taxering och kontroll
I normalfallet kommer taxeringen att bestämmas med ledning av kontrolluppgifter från arbetsgivare, kreditinstitut m.fl. och skattemyndigheternas registeruppgifter. Taxeringen grundas vidare på de tilläggsuppgifter den skattskyldige lämnar i den förenklade deklarationen. Samtliga uppgifter registreras med hjälp av ADB. Uppgifterna sammanställs maskinellt och taxeringen sker med hjälp av datamaskin. Samtidigt beräknas den pensionsgrundande inkomsten. Slutgiltigt besked om taxeringen lamnas i skattsedel på slutlig skatt.
I den förenklade deklarationen förekommer siffersammanställningar endast i fråga om tilläggsuppgifter.
Skattekontrollen i det förenklade deklarationssystemet begränsas 1 huvudsak till ADB-tester.
I avvaktan på vära förslag till förändrat taxeringsförfarande. som vi avser att lägga fram i ett betänkande omkring årsskiftet 1984/85, skall de formella taxeringsbesluten liksom f.n. fattas av TN.
Besvärsrätt
Extraordinär besvärsrätt skall föreligga såväl för de skattskyldiga som det allmänna om en taxering blivit felaktig på grund av att en kontrolluppgift
enligt 37 & TEL har saknats eller varit oriktig. För sådana felaktigheter skall inte skattetillägg påföras. I fråga om den skattskyldiges straffansvar för felaktiga uppgifter enligt skattebrottslagen föreslår vi en ändring endast för det fall att en anställd och en arbetsgivare träffat överenskommelse i syfte att omintetgöra en beskattning enligt det förenklade deklarationssystemet. Inga ändringar föreslås beträffande ansvaret för skattens betalning.
Det förenklade deklarationssystemet leder till att skattekontrollen till stor del kan flyttas över från de skattskyldiga till kontrolluppgiftslämnarna. För att understryka vikten .av att korrekta kontrolluppgifter lämnas bör straffsanktionerna skärpas något. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter kontrolluppgiftsskyldigheten bör kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Genomförande och kostnader
Det förenklade deklarationssystemet bör genomföras i ett första steg fr.o.m. 1986 års taxering. Fr.o.m. 1988 års taxering byggs systemet ut till att omfatta även ränteintäkter från banker och andra kreditinstitut samt utdelning på börsnoterade aktier. Redan från början kan systemet omfatta 3,5-—4.,0 milj. skattskyldiga.
Ändringarna av de materiella beskattningsreglerna beräknas sammantagna medföra ett skattebortfall i storleksordningen 1 miljard kr. årligen. Å andra sidan resulterar det förenklade deklarationssystemet i administrativa besparingar på olika sätt. Våra förslag innebär även vissa förenklingar beträffande de fullständiga deklarationerna. Sammantaget skapar förslagen förutsättningar för att slutgiltigt gå över till en ordning där all deklarationsgranskning sker av tjänstemän. Att helt slopa den s.k. fritidsgranskningen beräknas medföra en besparing av ca 35 milj. kr. Bland andra besparingar bör nämnas de minskade hanteringskostnaderna och den starkt reducerade registreringsvolymen. Att beräkna dessa besparingar i kronor är dock knappast möjligt.
På sikt möjliggör det förenklade deklarationssystemet att granskningsresurserna i successivt ökande grad kan koncentreras på de svårkontrollerade deklarationerna.
10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
Bilaga 2
Lagförslagen i betänkandet SOU 1984: 21
1¶Förslag till Lag om förenklad självdeklaration
Härigenom föreskrivs följande.
1§ I denna lag ges bestämmelser om förenklad självdeklaration vid inkomstoch förmögenhetstaxering enligt taxeringslagen (1956:623) och om taxering då en sådan deklaration har lämnats.
28 Om inte annat framgår av denna lag gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar. När i denna lag uttryck används som förekommer i kommunalskattelagen (1928:370) eller i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt har de samma innebörd som i dessa lagar. Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar också gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen. Huruvida någon är att anse som bosatt här i riket, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.
38 Fysisk person som har varit bosatt i riket under hela beskattningsåret får, om inte annat följer av 4 §, lämna en förenklad självdeklaration enligt denna lag, om han endast skall lämna uppgift om intäkt, tillägg, kostnad eller förmögenhet som nedan sägs, nämligen 1) intäkter inom inkomstslaget tjänst, under förutsättning att inga andra avdrag yrkas för intäkternas förvärvande än sådant avdrag som medges utan särskild utredning enligt 33 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), 2) intäkter eller kostnader inom inkomstslaget kapital som utgörs av ränta på obligationer eller på utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel, utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar, intäkt av bostad eller annan förmån av fastighet som tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap under förutsättning att sådan bostad eller förmån dels har tillkommit medlemmen eller delägaren under hela beskattningsåret, dels ej mot vederlag har varit av medlemmen eller delägaren upplåten till annan under
beskattningsäret,
gäldränta som skall hänföras till inkomstslaget kapital enligt 39 § 1 mom. första stycket kommunalskattelagen,
3) intäkter eller kostnader inom inkomstslaget annan fastighet beträffande en under hela beskattningsåret innehavd fastighet för vilken intäkten skall beräknas enligt bestämmelserna i 24 & 2 mom. första stycket kommunalskattelagen och för vilken taxeringsvärde har blivit bestämt för beskattningsåret,
4) avgift för pensionsförsäkring som ägs av honom själv och som inte är en tjänstepensionsförsäkring,
5) garantibelopp, som skall tas upp som skattepliktig inkomst,
6) en vid beskattningsårets utgång skattepliktig förmögenhet eller en tillsammans med make, föräldrar eller barn gemensamt beräknad skattepliktig förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt (1947:577) om högst 400 000 kronor, eller
7) sådant tillägg som anges i 10 § 6 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, under förutsättning att uppgift om tillägget lämnats på kontrolluppgift i enlighet med bestämmelserna i 37§ 2 mom. tionde stycket taxeringslagen (1956:623).
48 Vad i 3 § sagts gäller inte
1) den som är företagsledare i fåmansföretag, är närstående till sådan person eller är delägare i fåmansföretag,
2) den vars make är skyldig att lämna uppgift beträffande förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas på annat sätt än enligt 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), eller rörelse,
3) den som är skyldig att i sin självdeklaration lämna uppgift enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, eller
4) den som, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, vill meddela upplysningar till ledning för egen taxering.
5§& Förenklad självdeklaration skall innehålla:
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun och hemvist i kommunen samt personnummer,
2) uppgifter som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall taxeras som gift eller ogift skattskyldig,
3) de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till förvärvskälla inom inkomstslagen annan fastighet, tjänst eller kapital; och skall därvid i fråga om annan fastighet särskilt anges dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,
4) avgift för pensionsförsäkring, som den skattskyldige yrkar avdrag för vid taxeringen,
5) garantibelopp samt
6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret.
Förenklad självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som
erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dä skattskyldig skall taxeras för barns förmögenhet skall uppgift även lämnas om sädan förmögenhet.
6 & Förenklad självdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Uppgifter om intäkt, tillägg, kostnad eller förmögenhet lämnas som grunduppgift eler tilläggsuppgift. Grunduppgift lämnas om 1) intäkt eller tillägg för vilken den skattskyldige erhållit kontrolluppgift som upprättats i enlighet med bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623), 2) skattepliktig förmögenhet om den vid slutet av beskattningsåret inte uppgår till 50 000 kronor. Övriga uppgifter om intäkt, kostnad eller förmögenhet lämnas som tilläggsuppgift.
7& När en förenklad självdeklaration har lämnats enligt denna lag sker taxering på följande sätt. Taxering av intäkt, tillägg eller tillgång som lämnats som grunduppgift sker med ledning av kontrolluppgift som lämnats enligt bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623). Taxering av intäkt, kostnad eller skattepliktig förmögenhet som lämnats som tilläggsuppgift sker med ledning av sådan uppgift. Vid taxeringen medges sådana avdrag som tillkommer skattskyldig utan särskild utredning.
88 Är avlämnad förenklad självdeklaration inte så upprättad, som i denna lag föreskrivs, får den skattskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med ny, på behörigt sätt upprättad förenklad självdeklaration. Om vid utredning framkommer att taxering inte kan ske med ledning av en lämnad förenklad självdeklaration, får anmaning innehålla föreläggande för den skattskyldige att i stället lämna en allmän eller en särskild självdeklaration. Vid anmaning enligt denna lag gäller bestämmelserna i 51-55 §§ taxeringslagen (1956:623).
98 Taxeringar som har beslutats med ledning av en förenklad självdeklaration skall tas upp i ett särskilt register (taxeringsuppgiftsregister). I registret skall för varje skattskyldig anges särskilt dels de uppgifter som enligt 68 § taxeringslagen (1956:623) skall antecknas i skattelängd, dels de ytterligare uppgifter som har tjänat till ledning vid taxeringarna. Taxeringsuppgiftsregister enligt första stycket skall upprättas av den lokala skattemyndighet som har att ta upp beslutade taxeringar i skattelängd enligt 68 § taxeringslagen. Sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång skall registret förstöras.
108 För skattskyldig vars taxeringar har beslutats med ledning av en förenklad självdeklaration skall utfärdas ett särskilt meddelande (tuxeringsbesked) med information om de uppgifter som har tjänat till ledning vid taxeringarna.
Taxeringsbesked utfärdas av den lokala skattemyndighet som har att ta upp beslutade taxeringar i skattelängd enligt 68§ taxeringslagen (1956:623).
Taxeringsbesked skall tillställas den skattskyldige före utgången av juni under taxeringsåret.
118 De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. I fråga Om uppgifter som avses i 37§ 1 mom. 4b taxeringslagen (1956:623) tillämpas bestämmelsen i 6 § tredje stycket 1) första gången vid 1988 års taxering. Vid 1986 och 1987 års taxeringar lämnas ifrågavarande uppgifter som tilläggsuppgifter i den förenklade självdeklarationen.
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 46 & 3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 19 8, 33 § 1 och 2 mom., 35 & 3 mom., 39 § 1 och 3 mom. , 46 § 2 mom. , 50 &2 mom. , 52 §1 mom. , punkt 1 av anvisningarna till 19 §, punkt 4 av anvisningarna till 33 §& samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse
19 8!
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 8 3-4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380)
! Senaste lydelse 1983:1043.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom. , så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del'ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för
dag;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom. , byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit orn den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 8 icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;
studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetshämnd med bidrag av statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma Jag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses I förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl.;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg;
intäkter av försäljning av vilt väx- intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den ande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt- del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, ningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande driver eller utgör lön eller liknande förmån. förmån;
ränta enligt 69§ 1 mom. upp-
Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 8.
33 §
I mom.” Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma
"Senaste lydelse 1975:1347.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt 132 §3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;
kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.
Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.
2 mom.” Skattskyldig, som haft 2 mom. Skattskyldig, som: haft intäkt av tjänst i form av kontant lön — intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som = eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) enligt 11 kap. 23 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall som inkomst av anställning. skall utöver kostnader som avses i punk- = utöver kostnader som avses i punkterna 3 och 4 av anvisningarna anses = terna 3 och 4 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av ha haft utgifter till ett belopp av minst 1000 kronor. Avdraget får minst 2000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procent av dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till närmast högre = intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor. hundratal kronor.
Skattskyldig, som haft intäkt av Avdrag för kostnader för resor till tjänst, i annat fall än som avses i — och från arbetsplatsen medges på sätt första stycket, skall anses ha haft närmare angives i punkt 4 av anvisutgifter som avses i I mom. till ett ningarna. belopp av minst 100 kronor.
Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inte heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycken skulle komma att överstiga summan av intäkterna.
35 §
3 mom." — Realisationsvinst = på 3 mom. Realisationsvinst — på >Senaste lydelse 1982:421. "Senaste lydelse 1983:1043.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
grund av avyttring av aktie, grund av avyttring av aktic, andel i aktiefond, delbe- andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätt till vis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekono- aktie eller andel i ekonomisk förening eller i han- misk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet delsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två innehaft egendomen mindre än två år. För vissa aktier och andelar år. Från sammanlugda beloppet av tillämpas bestämmelserna i skattepliktig realisationsvinst under 3a mom. ett beskattningsår, minskat med
avdragsgill del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i
detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta
avdrag med 1 000 kronor. För vissa
aktier och andelar tillämpas bestäm-
melserna 1 3 a mom.
Avyttrar skattskyldig egendom Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent av vinsten eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda be- skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisations- loppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett vinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med av- beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring dragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åtnju- detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 3 000 kronor. Har den ta avdrag med 2 000 kronor. skattskyldige under beskattningsåret I intet fall får skattskyldig åtnjuta varit gift och levt tillsammans med sin avdrag enligt första eller andra styckmake, får sådant avdrag åtnjutas för et med högre belopp än som svarår dem båda gemensamt med 3000 mot sammanlagda beloppet av kronor. I intet fall får dock skattskyl- skattepliktig realisationsvinst dig åtnjuta avdrag med högre belopp minskat med avdragsgill del av förän som svarar mot sammanlagda lust som där nämns. beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.
Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som angesi2 § första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.
Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i detta moment.
Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall — där ej annat följer av nionde stycket — beskattning av realisationsvinst inte äga rum, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I fall som nu avses skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad av det övertagande företaget vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det överlätande företaget. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttring av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.
Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i 24§ 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men cj alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler. som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.
Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag,
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
handelsbolag eller ekonomisk förening. vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.
Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt eller genom förmedling av annan — ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycket uppkom får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.
Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eHer avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
39 5
I mom.” Från bruttointäkt som I mom. Från bruttointäkt som avses i 38§ I mom. får avdrag avses i 388 1 mom. får avdrag göras för förvaltningskostnad samt göras för förvaltningskostnad samt för gäldränta, som inte skall dras av för gäldränta, som inte skall dras av enligt bestämmelserna i 22. 25, 29, enligt bestämmelserna 1 22, 25, 29 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av denna och 36 §§ samt i 2 mom. av denna paragraf. paragraf.
Senaste lydelse 1979:612.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För fysisk person medges avdrag
för förvaltningskostnader bara för
den del av kostnaderna som översti-
ger I 000 kronor under beskattnings-
året.
3 mom." Fysisk person, som haft 3 mom. Fysisk person, som har intäkt varom i 38 § I mom. förmäles, intäkt som nämns 138 3 1 mom. , får äger, där bruttointäkten överstiger om bruttointäkten överstiger samsammanlagda beloppet av de i manlagda beloppet av de enligt 1 mom. avsedda kostnaderna, utö- 1 mom. avdragsgilla kostnaderna, ver avdrag för dessa kostnader årnju- utöver avdrag för dessa kostnader ta extra avdrag med 800 kronor. Har medges extra avdrag med I 000 kroden skattskyldige under beskatutnings- nor. Skattskyldig får dock inte medåret varit gift och levt tillsammans ges avdrag enligt detta moment med med andra maken, må nu avsett högre belopp än som svarar mot avdrag för dem båda gemensamt skillnaden mellan bruttointäkten åtnjutas med I 600 kronor. I intet fall och summan av de enligt 1 mom. må dock skattskyldig åtnjuta extra avdragsgilla kostnaderna. avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i I mom. avsedda kostnaderna.
46 §
2 mom.” I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:
1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;
3) utgår enligt SFS 1982:421. 3) utgår enligt SFS 1982:421. 4) för belopp som den skattskyldi-
ge enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;
5) utgår enligt SFS 1976:460. 5) utgår enligt SFS 1976:460.
"Senaste lydelse 1975:312. "Senaste lydelse 1982:421.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsäret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.
Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyvidig under beskattningsåret varit skyldig att betala ningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt. medges avdrag för sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pen- periodiskt understöd och avgift för sionsförsäkring och underkållsbi- pensionsförsäkring, som anges i fördrag, som anges i första stycket 4) sta stycket 6), endast i den mån och 6), endast i den mån hänsyn inte hänsyn inte tagits till understödet tagits till understödet, avgiften eller eller avgiften vid beräkningen av underhållsbidraget vid beräkningen sjömansskatt. av sjömansskatt.
Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.
Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hanför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag etter ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A- inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1§ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.
Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna I föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning. får avdrag medges högst med belopp. beräknat som för inkomst
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som — själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.
Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som anges i fjärde stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag. som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 mom." Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft Å-inkomst enligt 9§ 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samiliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till
under beskattningsåret uppburen
kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1§ 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.
Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft Ainkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänförlig till inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § beskattas för makes arbetsinsats.
Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.
Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift
tSenaste lydelse 1976:1094.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller från- . skild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och t fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2.000 kronor. Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endust av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke Överstiga om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000 kronor; och i övriga fall: I 000 kronor. Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.
50 §
2 mom.” För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmå- Har skattskyldigs skatteförmåga ga under beskattningsäret hava varit under beskattningsåret varit väsentväsentligen nedsatt till följd av lång- ligen nedsatt till följd av ålderdom,
”Senaste lydelse 1979:169.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
varig sjukdom, olvckshändelse, äl- underhåll av andra närstående än derdom, underhåll av andra närstå- barn, för vilka den skattskyldige ägt ende än barn, för vilka den skattskyl- tillgodonjuta allmänt barnbidrag, dige ägt tillgodonjuta allmänt barn- eller annan därmed jämförlig ombidrag, eller annan därmed jämför- ständighet, må efter taxeringsnämnlig omständighet, må efter taxerings- dens eller. om besvär anförts eller nämndens eller, om besvär anförts ock särskild framställning därom eller ock särskild framställning där- gjorts senast den 30 juni året näst om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, länsrättens beefter taxeringsåret, länsrättens be- prövande den skattskyldiges taxprövande den skattskyldiges tax- erade inkomst minskas, förutom erade inkomst minskas. förutom med kommunalt grundavdrag. med med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterytterligare ett efter omständigheter- na avpassat belopp, dock högst na avpassat belopp, dock högst 10.000 kronor. Har skattskyldig på 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag. nedsatt skatteförmäåga. skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas som avses I detta stycke, minskas med det belopp. varmed jämkning med det belopp, varmed jämkning medpgivits. medgivits.
Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är - om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Vad i andra stycket sägs angående tid och ordning för särskild framställning om avdrag samt angående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag eniigt tredje och fjärde styckena.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts. beskattningsbar inkomst.
För ideell förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 48 § 1 mom.. utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag.
in 28
I mom." Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, som 146 § 1 och 2 mom. medgives. helt eller
Senaste lydelse 1981:999. 11 Riksdagen 198485. 1 saml. Nr 180
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delvis ej kunnat utnyttjas ä den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas ä den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist. dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 §, avräknas å förstnämnda makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner. Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag. Avdrag. som 150 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedomes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50 & 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som där angives. Avdrag enligt 50 & 2 mom. fjärde Avdrag enligt 50 & 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen till andra för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. I fråga om jämk- makens inkomst eller förmögenhet. I ning av avdraget enligt bestämmel- fråga om jämkning av avdraget serna i punkt 2 femte stycket av enligt bestämmelserna i punkt 2 anvisningarna till 50 § skall för var- femte stycket av anvisningarna till dera maken beaktas värdet av hälf- 50 §& skall för vardera maken beaktas ten av makarnas sammanlagda värdet av hälften av makarnas samskattepliktiga förmögenhet. Vid manlagda skattepliktiga förmögenjämkning som nu sagts skall vidare het. Vid jämkning som nu sagts skall bortses från sådan förmögenhet, vidare bortses från sådan förmögensom enligt 8 § lagen (1947:577) om het, som enligt 8 § lagen (1947:577) statlig förmögenhetsskatt skall räk- om statlig förmögenhetsskatt skall nas in i den skattskyldiges skatteplik- räknas in i den skattskyldiges skattetiga förmögenhet. pliktiga förmögenhet. Anvisningar till 19 §
1.!! Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e.d. utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o.d.). Ersättning till föjd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser I denna lag.
NSenaste lydelse 1983:311.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada. utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid — i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp. som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.
Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav. som utgör skattepliktig intäkt enligt 328 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.
Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäktingskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt 1 följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som utgår enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon.
Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.
Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond tull fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning. Enligt 46 § 2 mom. första stycket Till skattepliktig inkomst skall inte 4) föreligger viss rätt till avdrag för hänföras underhållsbidrag till icke bidrag till barns underhåll. Sådant hemmavarande barn intill dess barnunderhållsbidrag skall icke hänföras et fyllt 18 år eller, om barnet genomtill skattepliktig inkomst. går grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, intill dess det fyllt 21 är. till 33 §
4." Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall. För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last. Avdrag för kostnader för resor till Avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara och från arbetsplatsen medges bara för den del av kostnaderna som för den del av kostnaderna som överstiger 1000 kronor under be- överstiger 1000 kronor under beskattningsåret. skattningsåret. De kostnader som överstiger 1000 kronor behandlas från avdragssynpunkt såsom ingående i de övriga utgifter den skattskyl- Senaste lydelse 1983:1051.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dige kan ha haft och för vilka avdrag
medges enligt 2 mom.
till 50 §
2. Vid bedömningen av om skatt- 2. Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetvdlig skyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension Folkpension skall anses utgöra icke under ett beskatningsår utgått med obetydlig del av den skattskyldiges ett ringa belopp, t.ex. till följd av att inkomst om den uppgått till minst folkpensionen icke åtnjutits under 3 000 kronor eller minst en femtedel hela året, utgör icke hinder mot att av den sammanräknade inkomsten. medgiva den skattskyldige avdrag. Som folkpension behandlas även Avgörande för bedömningen i detta tilläggspension i den mån den enligt fall är huruvida folkpensionen, om lagen om pensionstillskott föranlett den utgått i full utsträckning, utgjort avräkning av pensionstillskott. en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.
Avdraget skall i första hand Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om inkomst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger den- statlig inkomstskatt. Överstiger den-
na inkomst inte visst högsta belopp, na inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige inte behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre statligt beskatt- skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. ningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp mot- Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyl- svarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret inte dig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott, samt åtnjutit av- pensionstillskott. För gift skattskvldrag endast med 100 kronor enligt dig, som uppburit folkpension med 33 § 2 mom. andra stycket. För gift belopp som tillkommer gift vars skattskyldig, som uppburit folkpen- make uppbär folkpension, beräknas
BSenaste lydelse 1983:970.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse
sion med belopp som tillkommer gift det högsta inkomstbeloppet med vars make uppbär folkpension, be- utgångspunkt från en pension utgöräknas det högsta inkomstbeloppet rande 78,5 procent av basbeloppet. med utgångspunkt från en pension För övriga skattskyldiga beräknas utgörande 78,5 procent av basbelop- det med utgångspunkt från en penpet. För övriga skattskyldiga beräk- sion utgörande 96 procent av basbenas det med utgångspunkt från en loppet. Sistnämnda = beräkningspension utgörande 96 procent av grund gäller också om gift skattskylbasbeloppet. Sistnämnda = beräk- dig under viss del av beskattningsningsgrund gäller också om gift året uppburit folkpension med beskattskyldig under viss del av lopp som tillkommer gift vars make beskattningsäret uppburit folkpen- uppbär folkpension, och under återston med belopp som tillkommer gift stoden av året uppburit folkpension vars make uppbär folkpension, och med belopp som tillkommer gift vars under återstoden av året uppburit make saknar folkpension. folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.
Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.
Det avdrag som beräknas med Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt tax- hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av erade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger skattepliktig förmögenhet överstiger 90 000 kronor. Om förmögenhets- 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor, värdet överstiger 150 000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, skall avdrag inte medges. Om i som avses I 24 § 2 mom., samt sådan förmögenhet ingår fastighet, som bostadsbyggnad med tillhörande avses i 24§ 2 mom. och som utgör tomt på jordbruksfastighet, som den skattskyldiges bostad, eller sådan används som bostad av den skattskyl- bostadsbyggnad med tillhörande dige, skall inräknas i förmögenhets- tomt på jordbruksfastighet, som värdet med belopp som motsvarar används som bostad av den skattskyl- 1/10 av skillnaden mellan fastighetens dige, jämkas avdraget om värdet av respektive bostadsbyggnadens och den skattskyldiges skattepliktiga förtomtens taxeringsvärde året före tax- mögenhet överstiger 250 000 kronor. eringsåret och lånat kapital, som Överstiger förmögenhetsvärdet i sånedlagis i fastigheten respektive i dant fall 400 000 kronor skall avdrag bostadsbyggnaden och tomten i den inte medges. mån skillnaden inte överstiger 250 000 kronor. År skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
överstiger 250 000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.
Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.
Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52§ 1 mom. sista stycket.
Denna lag träder i kraft den
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt (1947:576)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt! att 4§ 2 mom. skall upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
2 mom." Vad i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den
tRubriken ändrad genom 1974:770. ?Senaste lydelse 1960:173.
4 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)!
dels att 14 §, 24 § I mom., 25§, 37 & 1. 2 och 5 mom., 43 § I mom., 68 §, 72 a §, 100 8, 101 & 1 mom. och 116 f § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att 1 lagen skall införas en ny paragraf, 25 d §. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 8
Skattechefen skall bevaka det Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likfor- verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och miga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgransk- ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid tax- ningen och annan kontroll vid taxeringen. Han skall även ansvara för eringen. Han bestämmer inför varje art taxeringarna granskas i erforder- års taxering i samråd med riksskattelig omfattning, varvid särskilt skall verket kontrollens omfattning och uppmärksammas ojämnheter mellan inriktning. olika taxeringsdistrikt.
Skattechefen får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.
Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.
24 §
I mom. Självdeklaration är dels I mom. Självdeklaration är allallmän självdeklaration, män självdeklaration, dels särskild självdeklara- särskild självdeklaration tion. och förenklad självdekla-
ration enligt lagen (1984:000) om
förenklad självdeklaration.
Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt. uppgift
"Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. "Scnaste lydelse 1978:316. "Senaste lydelse 1983:444,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång. dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingätt däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som 3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskäl- — äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock art ersättning, som enligt Ia. dock med undantag för uppgift bestämmelserna i 37§ I mom. I. g) — som avses i 25 d §. icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp. dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.
6) betoppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp. vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun,
8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget,
9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetillägget.
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter. som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).
Har skattskvldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
2 tan då
I självdeklaration behöver uppgift
inte lämnas om
I) ersättning som enligt bestäm-
melserna i 37§ I mom. I. 2) inte
behöver upptagas i kontrolluppgift.
2) avyttring av aktier och andels-
rätter som avses i 35 § 3 mom. första
Stycket kommunalskattelagen
(1928:370) om försäljningsvärdet
uppgår till högst 1 000 kronor eller
3) avyttring av aktier och andels-
rätter som avses i 35 § 3 mom. andra
stycket kommunalskattelagen om
försäljningsvärdet uppgår till högst
7 000 kronor.
Nuvarande lydelse
37 §
I mon. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrap, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (k ontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
4a. Den som utbetalt utdel- Den som är berättigad att lyfta Den utbetalda utdelningning ä aktie i svenskt aktiebolag, utdelning för egen del vid en. på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagsla- — utdelningstillfället. gen (1975:1385) eller lagen (1970:596) om förenklad aktichantering är tillämplig, liksom bank, som avses i I 8 aktiefondslagen (1974:931), vilken utbetalt utdelning å andel i svensk aktiefond för vilken register föres enligt 31 § sistnämnda lag samt den som utbetalt utdelning från
"Senaste lydelse 1983:1076.
utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktucbolags försorg.
Föreslagen lydelse
I mom. Til ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering samt tegistrering av preliminär A-skatt. som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmanning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
4a. Den som utbetalt utdel- Den som är berättigad att lyfta Den utbetalda utdelningen ning å aktie i svenskt aktiebolag, utdelning för egen det vid utdelt- och värdet av aktieinnehavet på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagsla- ningstillfället. vid beskattningsårets utgång. gen (1975:1385) eller lagen Den för vars räkning bank eller (1970:596) om förenklad aktie- fondkommissionär i egenskap av hantering är tillämplig, liksom förvaltare lyft utdelningen. bank, som avses i 1 § aktiefondslagen (1974:931), vilken utbetalt utdelning å andel i svensk aktiefond för vilken register föres enligt 31 § sistnämnda lag samt den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.
Bunk eller fondkommissionär, som är auktoriserad förvaltare av aktier enligt lagen om förenklad aktuehantering.
4b. Den som yrkesmässigt Fysisk person som insatt eller Gottskriven eller förmedlad mottagit penningmedel som inlå- på annat sätt utlånat penningme- sammanlagd ränta samt borning eller på annat sätt yrkesmäs- del. genärs sammanlagda fordran sigt ombesörjt att penningmedel vid årets utgång under förutblivit räntebärande och som gott- sättning att räntan uppgår till skrivit eller förmedlat ränta. minst 100 kronor för hela året
eller att fordran uppgår till
minst 1 000 kronor.
Undantag:
a) ränta på konto varöver
bevis lämnas enligt 6 § lagen
(1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer eller som
avses i lagen (1983:890) om
allemanssparande,
Föreslagen lydelse
b) ränta och behållning på
konto, som öppnats före 1984
års utgång, under förutsätt-
ning att personnummer inte
kan anges och att räntan
understiger 100 kronor eller
fordran understiger I 000 kro-
nor.
4 c. Den som yrkesmässigt mot- Juridisk person som insatt eller Gottskriven eller förmedlad tagit penningmedel som inlåning på annat sätt utlånat penningme- sammanlagd ränta samt boreller på annat sätt vrkesmässigt del. genärs sammanlagda fordran ombesörjt att penningmedel blivit vid årets utgång under föruträntebärande och som gottskrivit sättning att räntan uppgår till eller förmedlat ränta. minst 500 kronor för hela året
eller att fordran uppgår till
minst 5 000 kronor.
Undantag: ränta och behåll-
ning på konto. som öppnats
före 1984 års utgång, under
förutsänning att organisa-
tionsnummer inte kan anges
och att räntan understiger 100
kronor eller fordran understi-
ger I 000 kronor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom.” Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i I mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar). förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar
Senaste lydelse 1983:444.
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning raknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det. behöver arbetsgivaren, istället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos tiksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.
Av kontrolluppgift enligt I mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sugts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyidighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnunimer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnhummer enligt 53 § 1 mom. upphbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnumrmer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.
Kontrolluppgift. som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst. skall innehålla
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt.
fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall. den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
I kontrolluppgift skall lämnas I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats uppgift om lån som har lämnats räntefritt, eller mot ränta understi- räntefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, tll arbets- gande sedvanlig ränta, till arbets-
elier uppdragstagare, om det sam- eller uppdragstagare, om det sam-
manlagda värdet av förmåner av manlagda värdet av förmåner av
detta slag uppgår till mer än 100 detta slag uppgår till mer än 100
kronor. Uppgiften skall avse lånebe- kronor. Uppgiften skall avse lånebeloppet och erlagd ränta. loppet, erlagd ränta och det sam-
manlagda värdet av förmånen.
Kontrollupppgift enligt I mom. Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1-3, 3 b-3 f eller 8 skall punkterna 1-3, 3b-3f, 4b eller 8 avfattas på blankett enligt fastställt skall avfattas på blankett enligt fast-
formulär. Särskild uppgiftshandling ställt formulär. Särskild uppgifts-
skall lämnas för varje person. handling skall lämnas för varje per-
son. Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från
bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej
föras.
5 mom." Den som har att avlämna 5 mom. Den som har att avlämna
kontrolluppgift enligt I mom. punk- kontroliuppgift enligt I mom. punk-
terna 1, 2, 3 b-3f, 7 eller 9 skall terna 1, 2.3 b-3 f. 4 b, 7 eller 9 skall
senast den 31 januari under tax- senast den 31 januari under tax-
eringsåret till inkomsttagaren Över- eringsåret till inkomsttagaren över-
sända uppgift med de upplysningar sända uppgift med de upplysningar
som lämnas i kontrolluppgiften. som lämnas i kontrolluppgiften.
43 §
I mom.” Envar, som har utbekommit utdelning på aktier i svenskt
aktiebolag, på vilket 3 kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering icke är tillämplig, så ock envar, som
här i riket har utbekommit a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för
vilken register ej förs enligt 31 § aktiefondstlagen (1974:931), eller, om den
icke har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Akuebolag (värdepapperscentralen). från utländsk juridisk person eller
b) ränta, vilken har erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto och icke har betalts ut genom värdepapperscentralen, på obligation. förlagsbevis eller
annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning, är skyldig att till ledning för egen är skyldig att till ledning för egen
"Senaste lydelse 1983:318. "Senaste lydelse 1983:385.
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse taxering vid mottagandet av utdel- tåxering vid mottagandet av utdelningen eller räntan avge särskild ningen eller räntan avge särskild uppgift härom. Lyfts beloppet för uppgift härom. Lyfts beloppet för annans räkning, och överlämnas cj annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven veder- därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället börlig uppgift, skall uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, avges av den, som lyfter beloppet. och därvid uppges namn och hemvist såvidainte uppgiftsskyldighet föreligpå den. för vars räkning beloppet ger enligt 37 § I mom. punkt 4a. lyfts. Utbekommer någon utdelning Därvid skall uppges namn och hemeller ränta mot kupong, som han har vist på den, för vars räkning belopförvärvat utan det värdepapper pet lyfts. Utbekommer nägon utdelkupongen tillhör, skall också uppges ning eller ränta mot kupong. som namn och hemvist på den, från han har förvärvat utan det värdepapvilken kupongen har förvärvats. per kupongen tillhör. skall också
uppges namn och hemvist på den,
. från vilken kupongen har förvärvats.
Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker.
Den som begär registrering hos värdepapperscentralen av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i första stycket b) skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvist på den, för vilkens räkning utdelningen eller räntan skall lyftas. Ändras förhållande om vilket sådan uppgift har lämnats, skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligen till värdepapperscentralen. Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier enligt lagen om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från värdepapperscentralen. Sädan anmodan får ej göras senare än fem år efter utbetalningen av räntan.
68 är
AV taxeringsnämnd beslutade 1taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.
I skattelängden antecknas särskilt
delsi avseende på statliv inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 11 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanraknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 8 lagen (1958:295) om sjömansskatt
"Senaste lydelse 1983:1091.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt, dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst, . dels beslut i övrigt, som avser dets beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion (1928:370), enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272), dels beslut, som avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer, dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, dels uppgift om underlag, varpå skogsväårdsavgift skall beräknas, dels uppgift om underlag, varpå hyreshusavgift skall beräknas, dels vinstdelningsunderlag. dels skattepliktig och beskatt- dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt ningsbar förmögenhet. om skatt skall utgå enligt 118 lagen skall utgå enligt 118 lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. skatt, dels uppgift om taxeringarna beslutats med ledning av förenklad självdeklaration enligt lagen (1984:000) eller annan självdeklaration. Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6 000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer. Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.
Na
Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom.
"Senaste lydelse 1983:444,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.
Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,
2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde,
3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). beräkning av avdrag enligt 45 § första stycket kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen.,
4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,
5) uppenbar felaktighet i fråga om 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avdrag enligt —46§ debitering elter avräkning enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 mom. kommunalskattelagen av 4§ 2 mom. lagen (1947:576) om allmänt avdrag, statlig inkomstskatt eller avräkning enligt 46 §4 mom. kommunalskattelagen av allmänt avdrag,
6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,
7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,
8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,
9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9 §3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av tjänst, till den del denna utgörs av periodiskt understöd celler därmed jämförlig periodisk intäkt, har betecknats som A-inkomst,
11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 & 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.
Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får ocksä, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av
1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eler ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt 12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som han inte har haft,
2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,
3) att tåaxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna.
Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.
Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, vttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta cj är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 8 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.
100 §'?
Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,
1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur.
2) om han taxerats för inkomst eller förmöpenhet, för vilken han icke är skattskyldig,
3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,
4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eler eljest taxerats å orätt ort,
5) om hans taxering, blivit oriktig 5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, eller annat uppenbart förbiseende
eller på grund av att kontrolluppgift
enligt 37 § saknats eller varit felaktig,
6) om han, till följd av underlåten- 6) om han, till följd av underlåtenhet att aåvgiva deklaration eller het att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan felaktighet i deklaration eHeri annan uppgift från honom eller i kontroll- uppgift från honom eller i annan uppgift eller i handling som legat till kontrolluppgift än som avses i 5)
"Senaste lydelse 1982:1100.
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
grund för sådan deklaration eller eller i handling som legat till grund uppgift, taxerats till väsentligt högre för sådan deklaration eller uppgift, belopp än som svarar mot hans taxerats till väsentligt högre belopp inkomst eller förmögenhet, än som Svarar mot hans inkomst eller
förmögenhet,
7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen,
8) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatt som han är berättigad till.
I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eher beviset till vinnande av riktig taxering.
Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem är efter taxeringsåret.
101 §
I mom." Taxecringsintendent må 1 mom. Taxeringsintendent må inom tid, som angives i 100 §, i där inom tid, som angives i 100 §, i där avsedda fall anföra besvär till den avsedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid skattskyldiges förmån samt i de vid 5) i första stycket av samma paragraf 5) i första stycket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra omförrmälda fallen jämväl anföra besvär med yrkande om ändring i besvär med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nack- taxering till den skattskyldiges nackdel. del. Besvär tll den skatskyldiges
nackdel må dock ej anföras om den
skatt som inte påförts är att anse som
ringa.
116 f §'
Skattetillägg utgår ej i samband Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller miss- med rättelse av felräkning eller missskrivning, som uppenbart framgår skrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. meddelande från den skattskyldige.
Detsamma gäller om rättelse sker av
uppgiftsom omfattas av uppgifisskyl-
digheten enligt 37 §.
Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.
"Senaste lydelse 1958:299. Senaste lydelse 1978:196.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Har skattskyldig friviligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.
Denna lag träder i kraft den
Vid 1986 och 1987 års taxeringar skall i stället för beloppen 100 kronor respektive 1 000 kronor i bestämmelserna 1 37§ 1 mom. 4b samt undantagsbestämmelserna i 4 b och 4 c gälla beloppen 500 kronor respektive 5 000 kronor.
5¶Förslag till Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971:69) att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.
För skattebedrägeri dömes även
den som med uppsåt att skatt skall
påföras med för lågt belopp träffar
överenskommelse med arbetsgivaren
eller annan, som är skyldig att lämna
kontrolluppgift enligt 37 § taxerings-
lagen (1956:623), att denne skall
åsidosätta nämnda uppgiftsskyldig-
het och lämnar självdeklaration
enligt lagen (1984:000) om förenklad
självdeklaration och därigenom för-
anleder att skatt påföres med för lågt
belopp.
Denna lag träder i kraft den
6¶Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)! dels att 2 § 4 mom. och 4 § 2 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 2 mom., 4 § 1 och 4 mom., 5 och 6 §§, 15 §, 24 § 1 mom., 32 83, 39 § 2 mom., 40 § I mom., 45 § I mom., 46 § 2 mom. och 69 § I mom. samt anvisningarna till 45 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom.” I denna lag förstås med
slutlig skatt: skatt som har slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestäm- återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt melserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt 28 lagen enligt 28 lagen (1978:423) om (1978:423) om skattelättnader för skattelättnader för vissa sparformer vissa sparformer och 3§ lagen och 3 § lagen (1982:1193) om skatte- (1982:1193) om skattereduktion för reduktion för fackföreningsavgift; fackföreningsavgift;
preliminär skatt:i3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt;
kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;
kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 §; anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 § I mom.; restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.; skattereduktion: nedsätt-
ning av skatt enligt 4 mom.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;
uppbördsmån a d: mars. maj, juli, september, november och januari;
gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;
"Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. Senaste lydelse 1982:1196.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.
4 mom." Skattereduktion åtnjutes
av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad — inkomst = enligt — lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6 000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 6 000 kronor och den taxerade inkomsten.
Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 6 000 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Är de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skatiskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här iriket under någon delav beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3 000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 3 000 kronor Senaste lydelse 1979:1159.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
och den taxerade inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna I första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period vm trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomsiskatt, skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt taxeringslagen (1956:623).
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.
48 I mom.” För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges 1 tabellen,
art den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,
att skattskyldig som avses i2 mom.
Senaste lydelse 1979:1159.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första stycket 2 och 4 erhåller skattereduktion, att den skattskyldige vid taxering att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller andra för inkomsten inte erhåller andra avdrag än grundavdrag och, såvitt avdrag än grundavdrag. gäller skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 3 och 4, förvärvsavdrag. 2 mom." I skattetabellerna skall i särskilda kolumner tas upp skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen 1) ogift inkomsttagare, som inte avses under 4, och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minst 3 000 kronor, 2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomst understigande 3 000 kronor, 3) gift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag, 4) ogift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag. Ogift inkomsttagare, som är berättigad till skattereduktion men inte till förvärvsavdrag skall jämställas med inkomsttagare som avses under 2. 4 mom.” 1 skattetabellerna skall 4 mom. 1 skattetabellerna skall också tas in en särskild kolumn, vari också tas in en särskild kolumn, vari anges det belopp varmed preliminär anges det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomst A-skatt skall beräknas på inkomst för dag av sådan anställning som är för dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. avsedd vara kortare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skall För samtliga skattetabeller skall samma belopp anges i den särskilda samma belopp anges i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av kolumnen. Skattebeloppen skall bearbetstagarens civilstånd och annan i räknas på grundval av beräknelig 2mom. angiven omständighet. genomsnittlig sysselsättning under Skattebeloppen skall beräknas på året och med ledning av för riket grundval av beräknelig genomsnitt- genomsnittlig skattesats till kommulig sysselsättning under året och med nal inkomstskatt föregående år. I
"Senaste lydelse 1979:1159. "Senaste lydelse 1979:1159.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ledning av för riket genomsnittlig övrigt skall vad ovan i denna paraskattesats till kommunal inkomst- graf sägs i tillämpliga delar gälla vid skatt föregående år. I övrigt skall skattebeloppens beräkning. vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning.
5§
Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar skattskyldig, beträffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsmedel, vilken för skattekrona och skatteöre är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår isistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår Öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4§ 4 mom.
Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.
Skall under inkomståret preliminär Å-skatt enligt tabell börja utgå för skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 35 § sista stycket översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 §2 mom. avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.
Vid tillämpning av andra och tredje styckena här ovan skall iakttagas, att frågan om skattskyldig haft hem-
Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse
mavarande barn eller icke bedömes med utgångspunkt från vad som på grund av kommunalskattelagens bestämmelser i sådant hänseende kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret.
Preliminär A-skatt enligt skatteta- Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då bell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med det belopp inkomst uppbäres, med det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig som i vederbörlig tabell angives för kolumn angives för det inkomstbe- det inkomstbelopp och den tidspelopp och den tidsperiod, varom fråga riod, varom fråga är. är.
Beträffande inkomst av anställning varom i 4 § 4 mom. förmäles skall, därest vid ett tillfälle inkomst uppbäres som intjänats under flera dagar, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av skattetabellens kolumn för dagsinkomst.
Är anställningen annan än sådan, varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla att, därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i skattetabellen upptagen, först uträknas huru mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbäres vid anställning varom nu är fråga inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mer än en gång i veckan. Därvid skola de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
15 §
Vid preliminär taxering skola beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet beräknas i enlighet med bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen samt lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, till förhållandena vid den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Vid tillämpning av första och andra styckena här ovan skall iakttagas, att frågan om skattskyldig haft hemmavarande barn eller icke bedömes med utgångspunkt från vad som på grund av kommunalskattelagens bestämmelser i sådant hänseende kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst — efter inkomståret.
I mom. I fråga om preliminär I mom. I fråga om preliminär A-skatt skall bestämmas den skatte- A-skatt skall bestämmas art skattetatabell och kolumn i tabellen, som bell enligt 5 § skall tillämpas, eller, i jämlikt 4§ 2 mom. och 5§ skola förekommande fall, den särskilda tillämpas, eller, i förekommande beräkningsgrund = efter = vilken fall, den särskilda beräkningsgrund skatten skall utgå enligt den lokala efter vilken skatten skall utgå enligt skattemyndighetens beslut. den lokala skattemyndighetens beslut.
325 På tillkommande skatt skall skatt- På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respiträn- skyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger ta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta femtio kronor påförs inte. Ränta för utgår för visst kalenderår efter den visst kalenderår beräknas med ledräntesats som vid den årliga debite- ning av den räntesats som motsvarar ringen det året gäller vid beräkning det av riksbanken fastställda diskonav Öö- skatteränta med tillägg av tre to som gäller vid utgången av decemprocentenheter. Vid beräkning av ber året före det år då den årliga ränta för tid som infaller efter debiteringen sker med tillägg av tre utgången av det år då skatten debi- procentenheter. Vid beräkning av teras tillämpas dock den räntesats ränta för tid som infaller efter som gäller för debiteringsåret. utgången av det år då skatten debi-
teras tillämpas dock den räntesats
som gäller för debiterimgsåret.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta;
att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 8 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den
”Senaste lydelse 1983:977.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse månad, då beloppet utbetalts; att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med den första uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta. 39 § 2 mom. Under januari månad 2 mom. Under januari månad och, då särskilda förhållanden därtill och, då särskilda förhållanden därtill föranleda, jämväl under februari föranleda, jämväl under februari månad må skatteavdrag för gäldan- månad må skatteavdrag för gäldande av preliminär A-skatt, beräknad de av preliminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den kolumn däri, som tabell, som senast tillämpats under senast tillämpats under nästföregå- nästföregående inkomstår. ende inkomstår.
408 I mom. Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, skall överlämna skattsedel å sådan skatt till arbetsgivaren omedelbart efter det han mottagit den. Annan arbetstagare skall snarast för arbetsgivaren uppvisa skattsedel ä preliminär B-skatt. påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av lokal skattemyndighet, att han icke har att erlägga preliminär A-skatt. Fullgör icke arbetstagare sin skyldighet enligt första stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras enligt skattetabellen för den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas, efter följande grunder, nämligen 1) i fråga om inkomst som avses I 4 § 4 mom.: ett belopp, motsvarande avdrag enligt skattetabellen för sådan inkomst jämte tio procent av nämnda avdrag; 2) i fråga om inkomst som avses i 2) i fråga om inkomst som avses i 7§ första stycket: ett belopp, mot- 7§ första stycket: ett belopp, motsvarande avdrag för månadslön svarande avdrag för månadslön enligt den i 4 § 2 mom. första stycket enligt skattetabellen jämte tio provid I) avsedda kolumnen i skatteta- cent av nämnda avdrag; bellen jämte tio procent av nämnda avdrag; 3) i fråga om inkomst SOm avses i 3) i fråga om inkomst som avses I 7 § andra stycket: ett belopp, motsva- 7§ andra stycket: avdrag enligt de rande avdrag för sådan inkomst grunder som riksskatteverket fastbeträffande skattskyldig, som avses i ställt med stöd av nämnda lagrum 4§ 2 mom. första stvcket vid I). Jämte tio procent av nämnda avdrag;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse jämte tio procent av nämnda avdrag;
4) i övriga fall: ett belopp, motsva- 4)i övriga fall: ett belopp, motsvarande avdrag enligt den i 4 & 2 mom. rande avdrag enligt den i 4 § I mom. första stycket vid 1) avsedda kolum- omnämnda skattetabellen jämte tio nen i skattetabellen jämte tio pro- procent av nämnda avdrag. cent av nämnda avdrag.
Åtnjuter arbetstagaren, förutom kontant inkomst, naturaförmån som avses i 8 § första stycket, skall skatteavdraget enligt andra stycket beräknas även på naturaförmånens värde för den tid lönen avser.
Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket vid 1)-4) skall utgöra minst en krona för daglön, fem kronor för veckolön. tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön samt tjugo kronor för månadslön.
I mom.? Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i följande fall. nämligen
1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och enligt underrättelse från länsstyrelsen sådan ändring har skett i den skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debitering under året efter inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, såvitt gäller sumbandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;
3) då skattskyldig gör sannolikt 1) då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt. att den preli- framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i minära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostna- inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande der i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från anledning kommer att avvika från motsvarande sluthga skatt; motsvarande slutliga skatt:
4) då skattskyldig visar eller myn- 2) då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om digheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga att den skattskyldiges skatteförmåga
"Senaste lydelse 1979:489.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse här blivit väsentligt nedsatt av anled- har blivit väsentligt nedsatt av anledning, som anges i 50 § 2 mom. kom- ning, som anges i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Jämk- munalskattelagen (1928:370). Jämkning av skal, som anges i tredje ning, av skäl, som anges i tredje stycket nämnda moment, skall dock stycket nämnda moment, skall dock inte ske, om den skattskyldige skal inte ske, om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt och såle- betala preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 §2 mom. är des bestämmelserna i 41 §2 mom. är tillämpliga; eller tillämpliga; eller
5) då genom ändring i inkomstför- 3) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl änd- hållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad. rad skatteform synes påkallad.
I fall, som avses i första stycket I fall, som avses i första stycket under 3). bör såvitt angår preliminär under I), bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning vidtagas bara då A-skatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär på grund av jämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i Jämkning av preliminär B-skatt I nyss angivna fall bör göras bara då nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med påräknelig taxerad inkomst med
minst en femtedel över- eller under- minst en femtedel över- eller under-
stiger den tidigare antagna inkoms- stiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2 000 kr. ten, dock med minst 2 000 kr.
Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.
Får lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskrivandet av skattsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.
Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, Om detta inte uppenbarligen är obehövligt.
Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den prelinunära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad äret efter inkomståret.
46 8
2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär beslutet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats. skall utgöras med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel utvisar. skall därjämte utfärdas ny skattsedel upptagande den ändrade skatten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sker jämkning av preliminär Sker jämkning av preliminär skatt, vilken beräknas enligt skatte- skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av anledning som i 45§ tabell, skall i beslutet därom angi- I mom. under 1) eller 2) sägs, skall i vas, att skatten skall beräknas t.ex. fo beslutet angivas vilken kolumn i viss del av inkomsten eller to tabellen som skall tillämpas vid inkomsten minskad med visst belopp skattens beräkning. Vidtages jämk- eller ock att skatten skall utgå med ning av sådan preliminär skatt av viss procent av inkomsten. annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas. att skatten skall beräknas t.ex. å viss del av inkomsten — eller å inkomsten minskad med visst belopp eller ock att skatten skall utgå med viss procent av inkomsten.
Vid jämkning av preliminär skatt. vilken utgår efter i 7 § omförmäld procentsats, skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten skall utgå.
Sker jämkning av preliminär B-skatt, skall skatten beräknas på enahanda sätt som i 13, 15 och 25 §8 angives beträffande påföring av sådan skatt efter preliminär taxering.
69 §
1 mom.” Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.
Ränta utgår för en beräknad tid av Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27.8 2 mom. 3, betalats som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader. skatt utgå för en tid av sex månader. Räntebeloppen får sammanlagt inte Öretalsom uppkommer vid räntebeöverstiga 100 000 kronor. Öretal räkningen bortfaller. som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Ränta beräknas enligt den ränte- Ränta beräknas med ledning av sats som motsvarar det av riksban- den räntesats som motsvarar det av ken fastställda diskonto som gäller riksbanken fastställda diskonto som vid utgången av december året före gäller vid utgången av december året taxeringsåret. före taxeringsåret enligt följande.
Ränta på överskjutande skatt som
SSenaste lydelse 1983:977.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse uppgår till högst 20 000 kronor beräknas enligt halva den räntesats som nu nämnts. På överskjutande skatt som överstiger 20 000 kronor beräknas ränta enligt en fjärdel av räntesatsen. Ifrågavarande räntesatser bestäms till procenttal med högst en decimal, varvid avrundningen sker uppåt. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta. Anvisningar
till 45 §
1. Har skatuskyldig. som skall erlägga preliminär A- skatt, enligt underrättelse från länsstyrelsen ändrat civilstånd under förra delen av inkomståret, skall lokal skattemyndighet utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som må betingas av ändringen. Lokal skattemyndighet äger jäm- 1. Lokal skattemyndighet äger väl utan särskild anmälan från den utan särskild anmälan från den skattskattskyldige upptaga fråga om skyldige upptaga fråga om jämkning jämkning av preliminär skatt i övriga av preliminär skatt i övriga i 45 § i 45 § omförmälda fall. Vid höjning omförmälda fall. Vid höjning av av preliminär skatt utan skattskyl- preliminär skatt utan skattskyldigs digs medgivande bör iakttagas för- medgivande bör iakttagas försiktigsiktighet, så att för hög sådan skatt het, så att för hög sådan skatt icke icke uttages. uttages. 2. För att ernå bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och erlagd preliminärskatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell eller av preliminär B-skatt mot preliminär A-skatt beräknad enligt särskild av lokal skattemyndighet angiven grund. Jämför vidare 3 § och anvisningarna till samma paragraf. 3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla dig måste prestera för att erhålla jämkning, är icke lika i de i 45 § jämkning, är icke lika i de i 458 1 mom. under 2)-4) omnämnda fal- 1 mom. I) och 2) omnämnda fallen. len. Begäres jämkning jämlikt 2): Begäres jämkning enligt 1) i nämnda nämnda moment på grund av sådan moment behöver den skattskyldige ändring i makes inkomst, som påver- endast göra sannolikt, att de ifrågakar den skattskyldiges skattereduk- varande förhållandena kommer att tion, eller jämlikt samma moment 3), vara för handen. I övriga fall har han ' behöver vederbörande endast göra däremot att styrka, att de berörda sannolikt, att de ifrågavarande för- omständigheterna verkligen förelig-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hållandena komma att vara för han- = ga. den. I övriga fall har han däremot att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.
4. (Punkten har upphört att gälla den 31 december 1979, enligt lag 1979:489. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när fråga är om preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skatt vid den årliga debiteringen år 1980 eller tidigare.)
5. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats. erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära skatt. som skall erläggas efter beslutet om jämkning, i motsvarande mån reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma — sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort beloppatt, trots det den skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra.
Uppegår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt. som kan beräknas komma att utgå, dock till minst etthundra kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är t.ex. om nedsatt skatteförmåga eller om ett särskilt stört skattebelopp — kan myndigheten, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, medgiva att det för mycket erlagda beloppet återbetalas till den skattskyldige.
Denna lag träder i kraft den
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen om skattereduktion för fackföreningsavgift (1982:1193)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om skattereduktion för Skattereduktion för fackföreningsfuckföreningsavgift ullämpas 28 — uvgijt sker endast i fråga om statlig 4 mom. femte och sjätte styckena — inkomstskatt, kommunal inkomstuppbördslagen (1953:272). Skattere- skatt, skogsvårdsavgift och skattetillduktion för fackföreningsavgift skall lägg enligt taxeringslagen 13 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 180
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tillgodoräknas den skattskyldige före (1956:623). skattereduktion enligt 2§ 4 mom. Bestämmelserna om skatteredukuppbördslagen. tion enligt första stycket iakttages vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A- skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 128 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.
Denna lag träder i kraft den
8 Förslag till Lag om ändring i lagen om sjömansskatt (1958:295)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt! att 12§ I mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I mom.” Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott å egen eller makes förvärvskälla. b) utbetalning av periodiskt understöd, c) avgift för sådan pensionsförsäk- c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första ring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6) kommunalskattelagen stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370), (1928:370) eller d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller e) nedsatt skatteförmåga d) nedsatt skatteförmåga
!Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. "Senaste lydelse 1982:420.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.
Jämkning i fall som avses vid a)-d) Jämkning i fall som avses vid a), b) må dock endast medgivas, om den och c) må dock endast medgivas, om till sjömansskatt beskattningsbara den till sjömansskatt beskattningsinkomsten därigenom nedsättes med bara inkomsten därigenom nedsätminst 600 kronor. I fall som avses vid tes med minst 600 kronor. I fall som a) skall minskning av inkomsten inte avses vid a) skall minskning av ske vid bestämmande av skatt enligt inkomsten inte ske vid bestämmantabell FT eller NT. de av skatt enligt tabell FT eller NT.
Denna lag träder 1 kraft den
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen om begränsning av skatt i vissa fall
(1970:172)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall! att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 Spärrbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.
Är' den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomst- till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § skattereduktion som avses 12 § lagen 4 mom. uppbördslagen (1953:272), (1978:423) om skattelättnader för 2§ lagen (1978:423) om skattelätt- vissa sparformer eller 3§ lagen nader för vissa sparformer eller 3 8 (1982:1193) om skattereduktion för lagen (1982:1193) om skattereduk- fackföreningsavgift eller genom avtion för fackföreningsavgift eller räkning av utländsk skatt enligt sär-
I Rubriken ändrad genom 1974:772. "Senaste lydelse 1982:1198.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genom avräkning av utländsk skatt skilda föreskrifter, skall skattebeenligt särskilda föreskrifter, skall lopp enligt första stycket beräknas skattebelopp enligt första stycket som om skattereduktion eller avräkberäknas som om skattereduktion ning av skatt inte hade skett. eller avräkning av skatt inte hade skett.
Denna lag träder i kraft den
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring!” att 4 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande. Värdet av naturaförmån i form av kost, bostad eller bil till arbetstagare, som avses i 1§ första stycket lagen om sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket föreskriver. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad nyss sagts skall jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket. Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna minskade med mån kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning översti- erhållen kostnadsersättning överstiga ettusen kronor. ga tvåtusen kronor. Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen om statlig
Rubriken ändrad genom 1976:1015. "Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse 1979:651.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsäret. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.
Denna lag träder i kraft den
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna (SOU 1984:21)
Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration avgetus av riksgäldskontoret, justitiekanslern, riksåklagaren, datainspektionen, riksförsäkringsverket, postverket, bankinspektionen, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, Göta hovrätt, kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, länsrätten i Göteborgs och Bohus län. länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län, Centralorganisationen SACO/SR. Folksam. Finansbolagens förening, Fögderichefsföreningen, Föreningen Sveriges skattechefer, Föreningen Sveriges taxeringsdirektörer, Företagens uppgiftslämnardelegation, HSB:s riksförbund. Konungariket Sverige Stadshypotekskassa, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaför-
bund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Tjänstemännens cen-
tralorganisation och Värdepapperscentralen.
Postverket har åberopat en inom Postgirot upprättad promemoria. LRF
har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande.
SAF och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande som avgets från Näringslivets skattedelegation.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren i Göteborgs
åklagardistrikt, länsåklagaremyndigheterna i Blekinge län och Kronobergs län samt Kristianstads län. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Stockholms, Huddinge och
Lidingö fögderier. Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat ett ytt-
rande från den lokala skattemyndigheten i Eskilstuna fögderi. Länsstyrel-
sen i Malmöhus län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndighe-
terna I Malmö. Helsingborgs och Eslövs fögderier samt från Skånes Handelskammare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Uddevalla fögderier. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Skövde och Falköpings fögderier. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Karlstads och Säffle fögderier. Länsstyrelsen + Västernorrlands län har bifogat vttranden från de lokala skattemyndigheterna i Härnösands, Kramfors, Sundsvalls och Örnsköldsviks fögderier. Länsstyrelsen i Norrbottens
län har bifogat ett yttrande från den lokala skattemyndigheten i Luleå fögderi. LO har bifogat yttranden från Svenska Byggnadsarbetareförbun-
det och Svenska Kommunalarbetareförbundet.
Lokala skattemyndigheterna i Danderyds, Handens. Jakobsbergs, Nac-
ka, Norrtälje, Täby, Sollentuna. Solna och Södertälje fögderier har inkommit med ett gemensamt yttrande. Yttranden har också inkommit från
Statistiska centralbyrån, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation och Svenska Målareförbundet.
Bilaga 4
De av lagrådet granskade
lagförslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att 198, 33§ I och 2 mom., 35 § 3 mom., 395 I och 3 mom., 468 2 mom., punkt 4 äv anvisningarna till 33§ samt punkt 2 av anvisningarna till 50§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
198!
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses 1358 3-4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premicobligationer, som uppgår till högst 100
kronor:
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tllfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eHer olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjö-
män om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller
högre belopp för är. ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32§ I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäk-
ring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte-
pliktig natur:
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;
! Senaste lydelse 1984: 498.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring:
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på Jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 248 I mom.. byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel-
se,
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 208 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp:
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;
studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbi-
drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regering-
en eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag:
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4§ samma lag som utgör ersättning
för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade:
bostadsbidrag som avses i för- bostadsbidrag som avses i för-
ordningen (1976:263) om statliga ordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, för- — bostadsbidrag till barnfamiljer eller ordningen (1976: 262) om statskom- = förordningen (1976: 262) om statsmunala bostadsbidrag eller förord- - kommunala bostadsbidrag: ningen (1977:392) om statskom-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl. sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse. till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg; intäkter av försäljning av vilt intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt- del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kro- ningsår inte Överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hän- nor, såvida intäkterna inte kan hänföras tull rörelse som den skattskyl- föras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller lik- dige driver eller utgör lön eller lik-
nande förmån. nande förmån;
ränta enligt 69§ I mom. uppbördslagen (1953:272). Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 218. (Se vidare anvisningarna.)
33§
I mom.” Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 328 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så och avgifter som den skattskyldi-
ge i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring; hyra eller annan kostnad för tjänste- etler arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift; kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;
kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
? Senaste lydelse 1975: 1347.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige för sin ut- Rätt till avdrag för ränta på skuld bildning eller eljest i och för tjäns- som den skattskyldige ädragit sig ten ådragit sig gäld. må ock ränta å för sin utbildning eller annars i och
sådan gäld avdragas. för tjänsten föreligger enligt 329§ I
MOM.
2 mom." Skattskyldig, som haft 2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, lön eller sådan annan ersättning. som enligt Ii kap. 2§ lagen som enligt 11 kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställ- skall anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som ning, skall utöver kostnader som
avses I punkterna 3 och 4 av anvis- avses i punkt 3 av anvisningarna
ningarna anses ha haft utgifter till anses ha haft utgifter till ett belopp ett belopp av minst 7000 kronor. av minst 3000 kronor. Avdraget får Avdraget får dock inte överstiga dock inte överstiga tio procent av fem procent av intäkten avrundat intäkten avrundat till närmast högre till närmast högre hundratal kronor. hundratal kronor.
Skattskyldig, som haft intäkt av
tjänst, i annat fall än som avses i
första stycket, skall anses ha haft utgifter som avses i I mom. till ett belopp av minst 100 kronor.
Vad i första och andra styckena Vad i första stycket sägs skall
sägs skall inte gälla, om summan av inte gälla, om summan av utgifterna
utgifterna uppgår till eller över- uppgår till eller överstiger summan stiger summan av intäkterna, och av intäkterna, och inte heller i den
inte heller i den mån avdraget ge- mån avdraget genom tillämpning av nom tillämpning av nämnda stycken nämnda stycko skulle komma att
skulle komma att överstiga sum- Överstiga summan av intäkterna. man av intäkterna.
35§
3 mom. Realisationsvinst på 3 mom. Realisationsvinst på
grund av avyttring av aktie, an- grund av avyttring av aktie, andel Ii aktiefond, delbevis del it aktiefond. delbevis eller teckningsrätt till ak- eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk tie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbo- förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är lag eller annan rättighet som är
jämförlig med här avsedd andelsrätt jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet skatteplik- eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft tig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år. För egendomen mindre än två år. Från vissa aktier och andelar tillämpas sammanlagda beloppet av skatte-
bestämmelserna I 3 a mom. pliktig realisationsvinst enligt detta
stycke under ett beskattningsår,
minskat med avdragsgill förlust vid
3 Senaste lydelse 1982:421. > Senaste lydelse 1984: 1060.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avyltring samma år av egendom
som avses I detta stycke, får den
skattskyldige göra avdrag med
1000 kronor. Avdraget får dock
inte överstiga vad som svarar mot
sammanlagda beloppet av skatte-
pliktig realisationsvinst enligt detta
stycke, minskat med förlust som
nyss nämnas. För vissa aktier och
andelar tillämpas bestämmelserna i
3a mom.
Avyttrar skattskyldig egendom Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som som avses I detta moment och som den skattskyldige innehaft två år el- den skattskyldige innehaft två år el-
ler mera, är 40 procent av vinsten ler mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisa- beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under tionsvinst enligt detta stycke under
ett beskattningsår, minskat med av- ett beskattningsår, minskat med av-
dragsgill del av förlust vid avyttring dragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses I samma är av cgendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åt- detta stycke, får den skattskyldige
njuta avdrag med 3 000 kronor. Har göra avdrag med 2000 kronor. Av-
den skattskyldige under beskatt- draget får dock inte överstiga vad ningsåret varit gift och levt tillsam- som svarar möt sammanlagda be-
mans med sin make, får sådant av- loppet av skattepliktig realisations-
drag åtnjutus för dem båda gemen- vinst enligt detta stycke, minskat
samt med 3000 kronor. I intet fall med avdragsgill del av förlust som får dock skattskyldig åtnjuta av- nyss nämnts.
drag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.
Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om
detta senast den dag avyttringen sker.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 23 första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst, är oavsett tidpunkten för förvärvet -
endast 40 procent av vinsten skattepliktig.
Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses I detta moment.
Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av
någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eler föreningen. beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller
andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda alt
skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisa-
tionsförlust beräknas högre än enligt reglerna I detta moment. Bestämmel-
serna i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avvitring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte stycket av anvisningarna tll 38§, om avyttringen avser
endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss
åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning
av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.
Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlätits på den skattskyldige eller annan. skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhäller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av
bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom
två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan,
överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige
eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då
skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsär. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller
ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat
syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.
Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag. vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fämansbolag. vari aktie - direkt eller genom
förmedling av annan - ägs eller inom två år efter avyttringen vid något
tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eler honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyl-
dige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat
aktien. anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag. som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fämansbolagen. Hur överlåtelse av aktie i det förvärvande botaget eller i bolag. som förvärvat större delen av tillgångarna i nägot av fåmansbolagen. ägt rum efter utgången av det beskattningsär då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till akvue eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl. kan regeringen eller myndighet. som regeringen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.
Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller mor-
make celler avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av
nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
39§
I mom." Från bruttointäkt som 1 mom. Från bruttointäkt som
avses i 388 I mom. får avdrag avses i 388 I mom. får avdrag göras för förvaltningskostnad samt göras för förvaltningskostnad, för för gäldränra, som inte skall dras ränta som avses i 33§ I mom. and-
av enligt bestämmelserna i 22, 25, rä stycket samt för ränta, som inte 29, . 33 och 3688 samt i 2 mom. av skall dras av enligt bestämmelserna
denna paragraf. i 22,25, 29 eller 36 8§ eller i 2 mom.
av denna paragraf.
Fysisk person får göra avdrag för
förvaltningskostnader endast till
den del dessa överstiger 1000 kro-
nor under beskattningsåret.
3 mom.” Fysisk person. som haft 3 mom. Fysisk person, som haft
intäkt varom i 388 1 mom. för- intäkt som anges i 38§ I mom., har mäles, äger, där bruttointäkten rätt till extra avdrag med 1600 kroöverstiger sammanlagda beloppet nor om bruttointäkten överstiger av de i I mom. avsedda kostna- sammanlagda beloppet av de enligt derna, utöver avdrag för dessa I mom. avdragsgilla kostnaderna. kostnader åtnjuta extra avdrag med Avdraget får dock inte överstiga 800 kronor. Har den skattskyldige vad som svarar mot skillnaden melunder beskattningsåret varit gift lan bruttointäkten och summan av och levt tillsuapvnans med andra de enligt | mom. avdragsgilla kost-
maken, må nu avsett avdrag för naderna. dem båda gemensamt åtnjutas med
1600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag
med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan bruttointäk-
ten och summan av de i I mom.
avsedda kostnaderna.
2 mom.” I hemortskommunen får skattskyldig. som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret. dessutom göra avdrag:
1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte fär dras av från inkomsten av särskild förvärvskäla. i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som
inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla:
5 Senaste lydelse 1979: 612, " Senaste lydelse 1975: 312. ” Senaste lydelse 1982: 421.
Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse
4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyl-
dige enligt vid självdeklarationen dige under beskattningsåret har befogat intyg eller annat skriftligt be- talat för eller tillgodoräknats som vis under beskattningsåret har beta- underhåll av icke hemmavarande
lat för eller tillgodoräknats som un- barn intill dess barnet fyllt 18 år
derhåll av icke hemmavarande barn eller intill dess det fyllt 21 år om det intill dess barnet fyllt 18 år eller genomgår grundskola, gymnasieintill dess det fyllt 21 är om det ge- skola eller därmed jämförlig grund-
nomgår grundskola. gymnasieskola utbildning, dock högst med 3000 eller därmed jämförlig grundutbild- kronor för varje barn: ning, dock högst med 3000 kronor för varje barn:
6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsaret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför-
säkring och underhållsbidrag. som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidra-
get vid beräkningen av sjömansskatt.
Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-
ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på
nämnda tid.
Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I
fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige hel saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2c femte stycket av anvisningarna till 298, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst
25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå
till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-in-
komst enligt föregående mening överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke fär avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet
basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfas-
tighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger
samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som
skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst äret närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 98 3
mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.
Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följunde gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som I huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfasughet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan skatiskyldig erhållit särskild ersättning i
samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses I de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av unvisningarna till 298. Har skattskyldig. som — själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget Får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket. skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas tll den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter ull avdrag för avgift som avses I första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje är som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettoimtäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksaumhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas I tillämpliga delar bestämmelserna 1 detta
stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får
talan inte föras.
Har skattskyklig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna I fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsäret. Sådant avdrag medges dock inte med
belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som anges i fjärde stycket. .
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses I första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor. som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna para-
graf. Kan avdrag för avgift som avses t första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten. i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjus vid
taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast
vid tuxering för sjätte beskattningsåret etter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
ull 33§
4." Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad tull avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt
avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tiänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader. som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.
Avdrag för kostnader för resor
till och från arbetsplatsen medges
bara för den del av kostnaderna-
som överstiger 1000 kronor under beskattningsåret.
till 50§
2.” Vid bedömningen av om 2. Vid bedömningen av om skattskattskyldigs inkomst tll icke obe- skyldigs inkomst till icke obetydlig
tydlig del utgjorts av folkpension del utgjorts av folkpension iakt-
iakttages följande. Som folkpension tages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vård- räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att bidrag. Folkpension skall anses ut-
folkpension under ett beskattnings- göra en icke obetydlig del av den
år utgått med ett ringa belopp. skattskyldiges inkomst om den upp-
t.ex. till följd av att folkpensionen gått till minst 6000 kronor eller icke ätnjutits under hela året, utgör minst en femtedel av den sammaun-
icke hinder mot att medgiva den räknade inkomsten. Som folkpenskattskyldige avdrag. Avgörande sion behandlas även tilläggspension för bedömningen i detta fall är hu- i den mån den enligt lagen ruvida folkpensionen, om den ut- (1969:205) om pensionstillskott för-
X Senaste lydelse 1983: 1051. ? Senaste lydelse 1983: 970. 14 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gått i full utsträckning, utgjort en anlett avräkning av pensionstillicke obetydlig del av inkomsten. skott. Som :folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.
Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om komst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inte visst högsta be- denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till lopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skatt- vad som behövs för att dön skattskyldige inte skall påföras högre skyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än statligt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Detta högsta inkomst- 7500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst belopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskatt- för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst ningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2§ än ålderspension enligt 6 kap. 28 första stycket lagen (1962:381) om första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstill- allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2§ lagen om pensions- skott enligt 28 lagen om pensionstillskott samt årnjutit avdrag en- tillskott. För gift skattskyldig, som dast med 100 kronor enligt 33§ 2 uppburit folkpension med belopp mom. andra stycket. För gift skatt- som tillkommer gift vars make uppskyldig, som uppburit folkpension bär folkpension, beräknas det högsmed belopp som tillkommer gift ta inkomstbeloppet med utgångsvars make uppbär folkpension, be- punkt från en pension utgörande räknas det högsta inkomstbeloppet 78,5 procent av basbeloppet. För med utgångspunkt från en pension övriga skattskyldiga beräknas det utgörande 78,5 procent av basbe- med utgångspunkt från en pension loppet. För övriga skattskyldiga be- utgörande 96 procent av basbelopräknas det med utgångspunkt från pet. Sistnämnda beräkningsgrund en pension utgörande 96 procent av gäller också om gift skattskyldig basbeloppet. Sistnämnda beräk- under viss del av beskattningsåret ningsgrund gäller också om gift uppburit folkpension med belopp skattskyldig under viss del av be- som tillkommer gift vars make uppskattningsåret uppburit folkpension bär folkpension, och under återstomed belopp som tillkommer gift den av året uppburit folkpension vars make uppbär folkpension, och med belopp som tillkommer gift under återstoden av året uppburit vars make saknar folkpension. folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.
Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större,
med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt
av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.
Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor. skall avdrag
inte medges. Fastighet, som avses I 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbygg-
nad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad
av den skattskyldige. skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapi-
tal, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som över-
stiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner
i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgängarna i förvärvskäl-
lan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans
make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.
Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när sär-
skilda omständigheter föranleda det.
Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52§ I mom. sista stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången
vid 1987 års taxering.
Prop. 1984/85: 180 12 -— [0
2¶Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)! dels att 28 2 mom., 25 och 3688, 37§ 1 och 5 mom., 398 I mom., 438 2 mom., 1008, 1015 1 mom. samt 116f, ll16g och 12088 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 24, 25 d och 288§. 37 § 8
mom. samt 66a, 66b och 70 §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
2 mom.” Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun hava i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen
(1928: 370).
Vidare skola vid taxering enligt denna lag bestämmelserna i 48 andra stycket kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning. Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter
de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.
Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.
Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65§ sista stycket kommunalskattela-
gen.
Med att en skattskyldig samtaxe-
ras förstås I denna lag att den
skattskyldige taxeras med tillämpning av 52§ I mom. kommunalskattelagen och 11§ I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
24 8
I mom. Självdeklaration är allmän självdeklaration eller förenk-
lad självdeklaration. Förenklad
självdeklaration får avlämnas av Asisk person under de förutsätt-
ningar som anges i2 mom.
2 m om. Fysisk person får, om inte annat följer av 3 mom., av-
lämna förenklad självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast I Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. ? Senaste lydelse 1974: 773. 3 Förutvarande 248 upphävd genom 1984: 1081.
Prop. 1984/85: 180 ta -— 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I. inkomst av annan fastighet be-
träffande högst två fastigheter som den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 24§ 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,
2. inkomst av tjänst samt intäk-
ten utgått i pengar och annat av-
drag än som avses I 33§ 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten,
3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkus endast för ränta och intäkten utgörs av
a) ränta,
b) utdelning på svenska aktier
och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar eller
c) sådan förmån av fastighet som skall tas upp som skattepliktig intäkt enligt punkt 2 andra stycket av
anvisningarna till 38§ kommunalskattelagen och förmånen inte har överlåtits under beskattningsåret,
4. allmänt avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn eller
för avgift för pensionsförsäkring eller
5. sådant avdrag för nedsatt
skatteförmåga som avses i 50§ 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.
3 mom. Förenklad självdeklaration får inte avlämnas, om
1. den skattskyldige eller den
med vilken den skattskyldige skall
samtaxeras inte varit bosatt här i riket under hela bekattningsåret,
2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning i utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret där ägt skattepliktig förmögenhet,
3. den skattskyldige under be-
skattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. den skattskyldige är företugs-
ledare i fåmansföretag. närstående
till sådan person eller delägare i
fåmansföretag.
5. den skattskyldige skall sam-
taxeras med person som är skyldig
att lämna uppgift om inkomst av
rörelse eller jordbruksfastighet el-
ler av annan fastighet, för vilken
intäkten skall beräknas enligt 24§
I mom. - kommunalskattelagen
(1928:370) eller
6. den skattskyldige skall redovi-
så sådant räntetillägg som avses i
108 6 mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
258"
Självdeklaration skall uppta: Allmän självdeklaration skall uppta
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk per-
son det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skatiskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings-
året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i
vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dets beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels
ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattnings-
året eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37§ I mom. I. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej Hellerbehöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,
5) den skattskyldige tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp,
+ Senaste lydelse 1984: 1081.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annät därmed jämförligt förhållande med företaget,
9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetillägget.
Självdeklaration skall därjämte Allmän — självdeklaration skall innehålla de uppgifter, som för sär- därjämte innehålla de uppgifter, skilda fall föreskrivs 1 denna lag el- som för särskilda fall föreskrivs i ler som erfordras för beräkning av denna lag eller som erfordras för pensionsgrundande inkomst enligt beräkning av pensionsgrundande lagen om allmän försäkring eller för inkomst enhgt lagen (1962:381) om
beräkning av skogsvårdsavgift en- allmän försäkring eHer för beräk-
ligt lagen (1946:324) om skogs- ning av skogsvårdsavgift enligt lavårdsavgift eller fastighetsskatt en- gen (1946:324) om skogsvärdsavligt lagen (1984: 1052) om statlig fas- gift eller fastighetsskatt enligt lagen tighetsskatt. (1984: 1052) om statlig fastighets-
skatt.
Ha makar. som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 98 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i ttllämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).
Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl upp-
giva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet. över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
25d§
I självdeklaration behöver upp-
gift inte lämnas beträffande
I) avvyttring av egendom som
avses i 35§ 3 mom. första stycket
kommunaulskaielagen (1928:370),
om det sammanlagda försäljnings-
värdet under beskattningsåret upp-
gått till högst 1000 kronor eller
2) avyttring som avses i 35§ 3
mom. andra stycket kommunal-
skattelagen, om det sammanlagda
försäljningsvärdet under beskatt-
ningsåret uppgått till högst 6600
kronor.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
285"
Förenklad självdeklaration skall
uppta
1) den skattskyldiges namn, per-
sonnummer, postadress och hem-
ortskommun,
2) de uppgifter som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige skall samtaxeras eller inte,
3) de intäkter och avdrag som är att hänföra tll inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde
för beskattningsåret,
4) de intäkter som är att hänföra till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37§ 5 mom., med undantag av ersättning som enligt bestämmelsen i 37§ I mom. lg inte behöver tas upp i kontrolluppgift,
5) de intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått medde-
lande om enligt 37§ Smom. samt
de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,
6) garantibelopp,
7) de avdrag som den skattskyldi-
ge yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50§ 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370),
8) den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid utgången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar upp-
gick till minst 90000 kronor eller,
om beskattningsbar förmögenhet skall fastställas gemensamt för den
skattskyldige och hans make eller
barn enligt bestämmelserna i 12§ 1
mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, de gemensam-
ma skattepliktiga förmögenhetstill-
gångarna uppgick till minst 180 000 kronor,
" Förutvarande 28 § upphävd genom 1984: 1081.
Prop. 1984/85: 180 bo — 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9) de uppgifter som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller fastighets-
skatt enligt lägen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt.
Skall den skattskyldige taxeras
Jör barns eller annans förmögen-
het, skall uppgift lämnas också om
sådan förmögenhet enligt första
stycket 8 som om förmögenheten
tillhörde den skattskyldige.
36 se
Deklarationsskyldig, från vilken Den som inte har fullgjort sin
självdeklaration icke har inkommit deklarationsskyldighet i rätt vid får
inom föreskriven tid, får anmanas anmanas att avge självdeklaration. att avge självdeklaration.
Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad. som i denna lag föreskrivs, får den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande
uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med
ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.
378 Nuvarande lydelse
I mom.” Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
1. a) Statlig och kommunal Den som hos den upp- Avlöning. arvode, annan myndighet, giftsskyldige innehaft anställ- ersättning eller förmån, oav-
b) aktiebolag, ekonomisk ning eller uppdrag eller utfört sett huruvida denna utgått förening, fond, stiftelse och tillfälligt arbete eller som av kontant eller såsom natura-
annan juridisk person än den uppgiftsskyldige åtnjutit förmån samt oavsett om dendödsbo, pension, livränta eller perio- samma utgör ersättning för
co) fysisk person och diskt utgående ersättning, kostnader, som mottagaren
dödsbo, som bedrivit rörelse ävensom den som åtnjutit haft att bestrida. Har motta-
eller jordbruk, däri inbegri- förmån från personalstiftelse garen haft att erlägga veder-
pet skogsbruk, i fråga om eller annan stiftelse. lag för åtnjuten naturaförförmåner, som utgått från så- män, skall uppgift om förmå-
dan förvärvskälla, samt om nen och vederlaget lämnas.
förmåner som utgått från så- Avser livränta skadestånd till
dan förvärvskälla, samt följd av personskada skall
" Senaste lydelse 1979: 490. 7 Senaste lydelse 1984: 841.
dr fysisk person och angivas om livräntan utgör dödsbo, som innehaft annan skattepliktig intäkt.
fastighet. i fråga om förmåner som utgätt från sådan Undantag: förvärvskälla. a) folkpension, när till-
läggspension enligt lagen om
allmän försäkring icke åt-
njutes,
b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete.
om det som mottagaren sam-
manlagt åtnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året,
4 a. Den som utbetalt ut- Den som är berättigad att Den utbetalda utdelningdelning å akue i svenskt ak- lyfta utdelning för egen del en. tiebolag, på vid vilket 3 kap. vid utdelningstillfället.
88 aktiebolagslagen
(1975:1385) eller = lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering är tillämplig, lik-
som bank, som avses i I $ ak-
tiefondslagen (1974:931), vil-
ken utbetalt utdelning då an-
del i svensk aktiefond för vilken register föres enligt 318 sistnämnda lag samt den som
utbetalt utdelning från ut-
ländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolags försorg.
Föreslagen Iydelse
I mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteav-
drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrollupp-
gifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
1. a) Statlig och kommunal Den som hos den upp- Avlöning, arvode, annan myndighet, giftsskyldige innehaft anställ- ersättning eller förmån, oav-
b) aktiebolag, ekonomisk ning eller uppdrag eller utfört sett huruvida denna utgått
förening, fond, stiftelse och tilfälligt arbete eller som av kontant eller såsom naturaannan juridisk person än den uppgiftsskyldige åtnjutit förmån samt oavsett om dendödsbo, pension, livärnta eller perio- samma utgör ersättning för
c) fysisk person och diskt utgående ersättning, kostnader, som mottagaren dödsbo, som bedrivit rörelse ävensom den som ätnjutit haft att bestrida. Har mottaeller jordbruk, däri inbegripit förmån från personalstiftelse garen haft att erlägga veder-
skogsbruk, i fråga om förmå- eller annan stftelse. lag för åtnjuten naturaförmån ner, som utgått från sådan skall uppgift om förmånen
förvärvskälla. samt och = vederlaget — lämnas.
d) fysisk person och Avser livränta skadeständ till
dödsbo, som innehaft annan följd av personskada skall
fastighet, i fråga om förmå- angivas om livräntan utgör ner som utgått från sådan skattepliktig intäkt.
förvärvskälla.
Undantag:
b) ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren sam-
manlagt ätnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela
året,
4 a. Den som utbetalt ut- Den som är berättigad att Den utbetalda utdelningen delning på aktie i svenskt ak- lyfta utdelning för egen del sam för fvsisk person också ticbolag. på vilket 3 kap. 8§ vid utdelningsullfältet. akticinnehavet vid årets utaktiebolagslagen (1975: 1385) gång. eller lägen (1970: 596) om för-
enklad aktiehantering är til-
lämplig, liksom bank, som
avses I 1§ aktiefondslagen
(1974:93D). vilken utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register
förs enligt 318 sistnämnda lag samt den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk
person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
5 mom." Den som har att av- 5 mom. Den som har att avlämna lämna kontrolluppgift enligt I mom. kontrolluppgift enligt I mom. punkpunkterna I, 2, 3 b-3/f, 7 eller 9 terna 1, 2.3, 3b-2h, 4a, 7.8 eller
skall senast den 31 januari under 9 skall senast den 31] januari under taxeringsåret till inkomsttagaren taxeringsåret till inkomsttagaren
översända uppgift med de upplys- översända meddelande med de
ningar som lämnas i kontrolluppgif- upplysningar som lämnas i kontroll-
ten. uppgiften.
Föreslagen lydelse
& mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varje år utan anmaning avlämnas kontrolluppgift för det föregående ka-
lenderåret enligt följande uppställning.
3 Senaste lydelse 1983: 318.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
1. Den som yrkesmässigt Den som gottskrivits ränta Ränta som den uppgiftsbedrivit inlåning eller på an- eller till vilken ränta utbeta- skyldige sammanlagt gottnat sätt yrkesmässigt ombe- lats (borgenär). skrivit eller utbetalat till sörjt att pengar blivit ränte- borgenären samt dennes bärande. Undantag: sammanlagda fordran på
2. Den som gett ut skuld- Bank. hypoteksinstitut, den — uppgiftsskyldige vid förbindelse för den allmänna försäkringsanstalt, akticbo- årets utgång. marknaden. lag och förening som tillde-
3. Värdepapperscentralen lats organisationsnummer. Undantag: VPC Aktiebolag. av Ränta som gottskrivits el-
4. Förening som från med- ler utbetalats av uppgiftslemmar mottagit pengar för skyldig som avses i punkt I, 2 förräntning. eller 4 men inte hänför sig till
sådan verksamhet som avses
i dessa punkter.
b) Ränta som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt
3§ lagen (1978:423) om skat-
telättnader för vissa spar-
former eller lagen (1983:891)
om skattelättnader för alle-
manssparande.
c) Ränta och fordran på
konto, som inte är knutet till
person- eller organisations-
nummer och som öppnats
före den I januari 1985, om
räntan inte för kontohavaren
eller, om det finns flera kon-
tohavare. för någon av dem
uppgår till 100 kronor. I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kun person- eller organisaätionsnummer inte anges för en borgenär
skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller om borgenären är en
juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran.
Innehas ett konto av mer än en kontohavare skall ränta och fordran fördelas lika mellan kontohavarna om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.
Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt detta moment.
398 Nuvarande lydelse
I mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregäende kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse 3. Bankaktiebolag, spar- Namngiven skattskyldig. Gottgjord ränta ävensom
bank eller annan penningin- beloppet av den skattskyldirättning. ges innestående medel vid
viss angiven tidpunkt.
5. Fysisk eller juridisk per- Namnegiven skuttskyldig. Ränteinkomst från den son, som haft fordran. skattskyldige ävensom beloppet av den skattskyldiges skuld vid viss angiven tidpunkt. 6. Försäkringsanstalt eller Namngiven skattskyldig. Arten av uppgiven anstalt understödsförening. försäkring, beloppet av pre-
mic eller annan avgift. tid då
sädan mottagits. utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av åtnjutna förmåner i övrigt, som icke enligt annan föreskrift uppgivits.
8. Den som bedrivit för- Namngiven skattskyldig. Ersättning eller vederlag
medlingsförverksamhet eller som förmedlats eller varom därmed jämförlig verksam- uppgift eljest finnes tillgänghet. om uppgift icke skolat lig.
lämnas utan anmaning.
Föreslagen Ivdelse I mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för näst-
föregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
3. Bankakuebolag, spar- Namnegiven person. Gottgjord ränta och belopbank eller annan penningin- pet av innestående medel vid rättning. viss angiven tidpunkt.
5. Fysisk eller juridisk per- Namngiven gäldenär. Ränteinkomst från gäl-
son, som haft fordran. denär och beloppet av gäl-
denärens skuld vid viss angiven tidpunkt.
6. Försäkringsanstalt eller Namngiven person. Arten av uppgiven försäkunderstödsförening. ring. beloppet av premie eller
annan avgift, tid då sådan
mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och
arten av åtnjutna förmåner i Övrigt, som icke enligt annan föreskrift uppgivits.
8. Den som bedrivit för- Namngiven person. Ersättning eller vederlag medlingsverksamhet = eller som förmedlats eller varom därmed jämförlig verksam- uppgift eljest finnes tillgänghet, om uppgift icke skolat lig. lämnas utan anmaning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom.” Med uppgifter, som har avgivits enligt I mom. och rör utdelning
på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond. skall förfaras enligt
Övriga enligt I mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning. skall för
varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som har mottagit
uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnade av kontrolluppgifter, som avses i 37§ I mom. punkterna 1-4. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning här-
om.
Enligt I mom. avgivna uppgifter, som avser ränta, skall avlämnas i den omfattning och ordning som föreskrivs av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Har avlämnade uppgifter icke inom
fem år infordrats får de förstöras.
Värdepapperscentralen skall lämna uppgift angående utbetalning av ränta på sådan förskrivning, som anges i I mom. första stycket b), i den omfattning och ordning som föreskrivs av regering-
en eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppgift angående så-
dan utbetalning skall bevaras av värdepapperscentralen under fem
år.
66a§ Vid inkomsttaxeringen skall särskilt iakttas att den skattskyldige
medges de avdrag som han har rätt
till enligt 33§ 2 mom., 39§ 3 mom.,
45§ första stycket, 46§ I mom.
första stycket och 50§ 2 mom. fjär-
de stycket kommunalskattelagen
(1928:370).
? Senaste lydelse 1979: 490.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
66 b§
Taxering får beslutas på grundval av en förenklad självdeklaration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och beretts tillfälle att yttra sig över
1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga
om förutsättningarna för sådan skattereduktion som enligt 2§ 4
mom. uppbördslagen (1953:272) får åtnjutas av ogift skattskyldig eller
2. kontrolluppgift som den lokala skattemyndigheten fått enligt 37§ och som avser inkomst av tjänst eller kapital.
Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får taxering beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24§ 2 mom. för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäk-
ten skall beräknas enligt 24§
I mom. kommunalskattelagen
(1928:370).
20 § 10
För skattskyldig vars taxeringar
har beslutats eller kan antas bli beslutade på grundval av en förenklad självdeklaration skall utfärdas ett särskilt meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om det underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterligare upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Taxeringsmeddelandet skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som skall införa taxeringarna i skattelängd.
!) Förutvarande 70 8 upphävd genom 1978: 316.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Taxeringsmeddelandet skall sän-
das tll den skattskyldige före ut-
gången av juni under taxeringsåret.
År det påkallat av särskilda skäl får
taxeringsmeddelandet sändas efter
denna tidpunkt.
1008!
Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,
1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur.
2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,
3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,
4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort,
5) om hans taxering blivit oriktig 5) om hans taxering blivit oriktig
på grund av felräkning, misskriv- på grund av felräkning, misskriv-
ning eller annat uppenbart förbi- ning eller annat uppenbart förbiseende, seende eller på grund av att kon-
6) om han, till följd av underlå- trolluppgift enligt 37§, som avser tenhet att avgiva deklaration eller inkomst av tjänst eller kapital, sakannan uppgift eller på grund av fel- nats eller varit felaktig. aktighet i deklaration eller i annan 6) om han, till följd av underlä-
uppgift från honom eller i kontroll- tenhet att avgiva deklaration eller
uppgift eller i handling som legat till annan uppgift eller på grund av felgrund för sådan deklaration eller aktighet i deklaration eller i annan uppgift, taxerats till väsentligt hög- uppgift från honom eller i annan re belopp än som svarar mot hans kontrolluppgift än som avses i 5 elinkomst eller förmögenhet. ler i handling som legat till grund
för sådan deklaration eller uppgift,
taxerats till väsentligt högre belopp
än som svarar mot hans inkomst
eller förmögenhet,
7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranle-
da väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen,
8) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatt som han är berättigad
till.
I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke
i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av
riktig taxering.
Besvär som avses I denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsäret.
!! Senaste lydelse 1982: 1100.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
1018 I mom. Taxeringsintendent må I mom. Taxeringsintendent får inom tid. som angives 1 1008, i där inom tid, som anges 1 1008, i där avsedda fall anföra besvär till den avsedda fall anföra besvär till den
skattskyldiges förmån samt i det skattskyldiges förmån samt i de vid vid 5) i första stycket av samma 5 1 första stycket av samma para-
paragral omförmälda fallet jämväl graf angivna fallen även anföra beanföra besvär med yrkande om svär med yrkande om ändring i taxändring i taxering till den skattskyl- ering till den skattskyldiges nackdiges nackdel. del. Besvär till den skatiskyldiges
nackdel får dock ej anföras om den
skatt som inte påförts är att anse
som ringa.
Uefa Skattetillägg utgår ej i samband Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller med rättelse av felräkning eller misskrivning som uppenbart fram- misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skrift- gär av deklaration eller annat skrift-
ligt meddelande från den skattskyl- ligt meddelande från den skattskyldige. dige. Detsamma gäller vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om in-
komst av tjänst eller kapital, om
rättelsen har gjorts eller hade kun-
nat göras med ledning av kontroll-
uppgift enligt 37§ som varit till-
gänglig för taxeringsnämnden före
tuxeringsperiodens utgång.
Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller upp-
gift i sak.
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.
1162 82
Har skattskyldig underlåtit att Har skattskyldig. som utan anavlämna självdeklaration, som maning skall avge självdeklaration, skall avgivas utan anmaning, eller inte kommit in med självdeklara-
avlämnas sådan deklaration först tion inom föreskriven tid, påförs
efter utgången uv den i34§ I mom. honom särskild avgft (förseeller med stöd av 348 2 mom. före- ningsavgift). Sådan avgift på-
skrivna tiden, påförs honom sär- förs annan skattskyldig än aktiebo-
skild avgift (förseningsav- lag med en procent av den högsta
gift). Sådan avgift påförs annan beskattningsbara inkomsten vid
skattskyldig än aktiebolag med en taxeringen av den skattskyldige för procent av den högsta beskatt- inkomst I kommunen. samt med tre ningsbara inkomsten vid taxeringen tiondels procent av den vid taxeav den skattskyldige för inkomst i ringen fastställda skattepliktiga för-
!: Senaste lydelse 1978: 196. !3 Senaste lydelse 1978: 196. 15 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 180
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse
kommunen, samt med tre tiondels mögenheten i den mån den över-
procent av den vid taxeringen fast- stiger skattefritt belopp som tillställda skattepliktiga förmögenhe- kommer den skattskyldige vid förten i den mån den överstiger skatte- mögenhetsbeskattningen, dock fritt belopp som tillkommer den med högst 300 kronor för en skattskattskyldige vid förmögenhetsbe- skyldig vid en och samma tuxering. skattningen, dock med högst 300 Aktiebolag påförs förseningsavgift kronor för en skattskyldig vid en enligt detta stycke med 500 kronor. och samma taxering. Aktiebolag
påförs förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor. Har skattskyldig trots anmaning Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom icke avgivit självdeklaration inom
föreskriven tid, bestäms förse- föreskriven tid, bestäms förse-
ningsavgiften till två gånger det be- ningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första lopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor stycket, dock lägst till 100 kronor
för annan skattskyldig än aktiebo- för annan skattskyldig än aktiebolag. lag. .
Detsamma gäller, om den skatt-
skyldige har att fullgöra sin dekla-
rätionsskyldighet genom att av-
lämna en allmän självdeklaration
och han inte efterkommit en an-
maning att avge sådan deklaration
inom den tid som föreskrivs i an-
maningen.
Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.
1208!
Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att full- grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 388 göra skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes till böter. skall dömas ull böter eller fängelse i högst sex månader.
Till böter, högst femhundra kronor, dömes 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 308 1 mom. eller 34§ 3 mom. att
avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som
avses 133§, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning, 3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande. som i
408 sägs,
! Senaste lydelse 1975: 264.
4) den som ej fullgör i 42§ eller 42 a§ I mom, föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,
5) den som ej fullgör i 43§ 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt
6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44§ att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.
I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.
I. Den nya lydelsen av 116f§ träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 1985.
2, Den nya lydelsen av H6f§ tillämpas första gången vid 1985 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gängen vid 1989 års taxering sävitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av kapital. Övriga bestämmelser — utom såvitt avser 39& I mom. — tillämpas första gången i fråga om 1987 års taxering.
3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.
a) I stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall upptas i den förenklade självdeklarationen, skall alla intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital upptas.
b) Kontrolluppgift enligt 37§ 8 mom. behöver lämnas endast om den sammanlagda ränta som gottskrivits eller utbetalats till borgenären uppgår till minst 500 kronor. Vidare gäller i stället för beloppet 100 kronor enligt undantagsbestämmelsen i samma moment första stycket c beloppet 1000 kronor.
c) Vad som i 66b§ första stycket 2 sägs om kontrolluppgift som avser inkomst av kapital skall inte tillämpas.
3 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs att 32§ och 698 I1mom. uppbördslagen
(1953: 272) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
328 På tillkommande skatt skall På tillkommande skatt skall
skattskyldig betala ränta (respit- skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som under-
stiger femtio kronor päförs inte. stiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår ef- Ränta utgär för visst kalenderår ef-
ter den räntesats som vid den årliga ter den räntesats som motsvarar debiteringen det året gäller vid be- det av riksbanken fastställda disräkning av ö-skatteränta med til- konto vid utgången av året före det lägg av tre procentenheter. Vid be- år för vilket ränta skall beräknas räkning av ränta för tid som infaller med tillägg av tre procentenheter.
efter utgången av det år då skatten Vid beräkning av ränta för tid som
debiteras ullämpas dock den ränte- infaller efter utgången av det år då sals som gäller för debiteringsäret skatten debiteras tillämpas dock
den räntesats som gäller för debi-
teringsåret.
Vid beräkning av respitränta gäller.
att i den ullkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta
och anståndsränta: att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret,
dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt. som återbetalts
enligt 68§ 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalis; att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, til och med
den första uppbördsmånaden. dock ej i något fall för längre tid än två år. samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna tag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.
698 I mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så
hår skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta)
tbugen omtryckt 1972: 75.
Senast lydelse av lagens rubrik 1974:771. ” Senaste lydelse 1983: 977. > Senaste lydelse 1983:977.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberåkningen gäller bestämmelserna i 27§ 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.
Ränta utgär för en beräknad tid Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär av tolv månader. Har preliminär skatt. Som avses i 27§ 2 mom. 3, skatt, som avses I 278 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året ef- betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 ter inkomstäret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex sadan skatt utgå för en tid av sex månader. Räntebeloppen får sam- månader. Öretal som uppkommer manlagt inte överstiga 100000 kro- vid ränteberäkningen bortfaller. nor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Ränta beräknas enligt den ränte- Ränta beräknas på den del av sats som motsvarar det av riksban- överskjutande belopp som inte ken fastställda diskonto som gäller överstiger 20000 kronor enligt en vid utgången av december året före räntesats som motsvarar halva det taxeringsåret. av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av året
före taxeringsåret och på övrig del
enligt en räntesats som motsvarar
fjärdedelen av diskontot.
Räntesatserna bestäms till pro-
centtal med högst en decimal, som
i förekommande fall avrundas upp-
åt.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.
Denna lag träder i kraft den I januari 1986 och tillämpas första gången i fråga om ränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1986.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959: 551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Värdet av naturaförmåän i form av kost, bostad eller bil till arbetstagare, som skall betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.
Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för = ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft
att betrida i innehavd anställning, i = att betrida i innehavd anställning. i
den mån kostnaderna, minskade den mån kostnaderna. minskade med erhållen kostnadsersättning, med erhållen kostnadsersättning, Överstiger ettusen kronor. överstiger tretusen kronor.
Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angäende be-
räkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av
rörelse.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1985 eller tidigare år.
! Lagen omtryckt 1976: 1015.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. ” Senaste lydelse 1984: 672.
Prop. 1984/85: 180 [55] ET
5 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)
Härigenom föreskrivs att 28 skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
28 Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med
för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.
För skattebedråäågerti skall också
den dömas som med uppsåt utt
skatt skall påföras med för lågt be-
lopp överenskommer med sin ar-
betsgivare eller annan uppgiftsskyl-
dig, ätt denne skall underlåta att
fullgöra sin uppgiftsskyldighet en-
ligt 37§ taxeringslagen (1956:623)
och som därigenom föranleder utt
skatt på grundval av förenklad
självdeklaration påförs honom med
för lägt belopp.
Denna lag träder i kraft den I juli 1985.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
Härigenom föreskrivs att 8§ lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp-
giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan an-
givna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Den som i sin allmänna självdek- Den som i sin självdeklaration laration skall redovisa fastighet, för skall redovisa fastighet, för vilken vilken intäkten skall beräknas scha- intäkten skall beräknas schablonblonmässigt enligt 24§ 2mom. mässigt enligt 248 2mom. komkommunalskattelagen (1928:370), munalskattelagen (1928: 370), aktie aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsaktiebolag eller andel i i bostadsförening skall för varje bostadsförening skall för varje uppuppdragstagare, ull vilken under dragstagare, till vilken under be-
beskattningsåret ersättning betalats skattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4§ 1-3 beträffan- för uppdrag enligt 4§ 1-3 beträffan-
de fastigheten eller bostadslägenhet de fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i som hör till aktien eller andelen. i deklarationen lämna uppgift om deklarationen lämna uppgift om
1. namn och postadress samt i 1. namn och postadress samt i
förekommande fall registrerings- förekommande fall registrerings-
nummer till mervärdeskatt: nummer till mervärdeskatt;
2. ersättningens storlek. 2. ersättningens storlek.
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1 000 kronor.
I ersättningen skall inte räknas in vad som utgör betalning för material
och dylikt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
! Senaste lydelse 1983: 856.
Prop. 1984/85: 180 [AN wu ”3å
Bilaga 5
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1985-03-19
Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Björne, justitierådet
Gregow.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1985 har
regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrädets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 2370), 2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst enligt lagen (3962: 381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69),
6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
7. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per-
Erik Nistér, kammarrättsfiskalen Nils Dexe och kammarrättsfiskalen Åsa Sydén.
Regeringen har sedermera genom beslut den 18 mars 1985 återkallat sin begäran om lagrådets yttrande såvitt gäller 46 § och 56 & I och 2 mom. i förslaget till lag om ändring i taxeringslagen samt förslaget till lag om ändring i Jagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
De remitterade förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
33 §2 mom. Momentet innehåller bestämmelser om det s.k. schablonavdraget från
intäkter av tjänst. I momentets första stycke föreskrivs att skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller annan sådan ersättning, som enligt 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses
som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punkt 3 av anvisningarna (till 33 §) anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 3 000
kr. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten, avrundat till närmast högre hundratal kr. I andra stycket (motsvarande nuvarande tredje stycket) anges att vad som sägs i första stycket inte skall gälla, om
summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inte heller i den mån avdraget genom tillämpning av nyssnämnda stycke skulle komma att överstiga summan av intäkterna.
Bestämmelserna i andra stycket syftar ull att hindra att schablonavdraget ensamt eller tillsammans med avdrag för faktiska kostnader i förvärvs-
källan föranleder underskott i inkomstslaget tjänst. Deras innebörd synes
emellertid vara oklar, beroende på att andra stycket innefattar en äldre lydelse som anknyter till en tidigare form av schablonavdrag än den nu
aktuella. Lagrådet föreslår att den äsyftade begränsningen av rätten till
schablonavdrag sker genom ett tillägg till första styckets andra mening. Denna kan förslagsvis ges följande lydelse: ”Avdraget ----- kronor, och ej heller ensamt eller tillsammans med kostnader som avses i punkt 3 av anvisningarna överstiga intäkten.” Momentets andra stycke i det remitte-
rade förslaget bör då utgå.
Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen 37 55 mom.
Momentet innehåller en föreskrift om att den som har att avlämna kontrolluppgift enligt I mom. punkterna 1—3, 3b-3h, 4a eller 7—9 skall sända meddelande till inkomsttagaren i visst hänseende. Den föreslagna ändringen avser de punkter i 1 mom. till vilka skyldigheten att sända meddelande hänför sig.
En ändring av motsvarande innebörd bör göras i 2 mom. elfte stycket som inte upptagits i det remitterade förslaget.
120 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för den som underlåter att fullgöra vissa skyldigheter enligt lagen. Ändring avses enligt remissen ske endast i det första av paragrafens tre stycken. Förslaget om ändring 143 § 2
mom. bör emellertid föranleda en jämkning också i förevarande paragrafs
andra stycke vid 5.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
4.5 Straffrättsliga sanktiOfief osoooossssssssserse rss rss ers r rea 113
4.6 Administrativa sanktionef oooooooeosse rss s issn esse sta 115
4.7¶Deklarationsanstånd M.M. sossoroossssesssssss ss ss senorna 117
4.8 Sambandet med uttaget av preliminär skall ..occ0000s0 vv. 118
4.9¶ÖVIiga frågOr ooososossrerrerrerrrre rss sees ss rese ess n nns 119
4.9.1 Inledfilng oooooooerrerererrrerrerrerrrrrr ere ert ret 119
4.9.2 Antecknings- och upplysningsskyldighet —...oo0o0o0o.0... 119
4.9.3 Granskningsrutin€f oososssssssresrssrsssre ses ss ess sa 120 5 Genomförande och effekter ssosoossssssssesesessssesssr rss rara 121
5.1 Ikraftträdande socooooososooe sees rr rss ssse rss ss ses sera 12
5.2 Administrativa KONnsekveNser odosossoseeeereserrrrs ser era 121
5.3 Kostnadseffekter oossssoeresseeserrerressrsrrs sees rr roa 123 6 Indexregleringef oosoosssssresseereer rer erer ser ee rr rr sr ess 124
7 Upprättade lagförsläg —oossssssererrsrrrererer rer rer sr rr r ere 125
8 FörfattningskOmmMmenlarel dosssseoesrrrrrrersrss rss s reser era 126