om beskattningen av traktorer

Regeringens proposition >

1986/87:50 ed

om beskattningen av traktorer

Prop.

1986/87: 50

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 oktober 1986.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den gränsdragning som enligt vägtrafikskattelagstiftningen görs mellan

trafiktraktorer, skatteklass I, och övriga traktorer, skatteklass II, föreslås

ändrad i vissa avseenden. Till klass I skall i princip hänföras samtliga

traktorer som skall användas på väg som inte är enskild. Traktorer som uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växt-

odling eller yrkesmässigt fiske hänförs dock till klass II. Vissa särskilt

angivna transporter på allmän väg skall även annars få ske med traktor klass II. Traktorer med en tjänstevikt om högst 2 000 kg skall hänföras till klass II oavsett användningssättet.

Bilar som byggts om till traktorer, s.k. A-traktorer, skall alltid beskattas i klass I. Övergångsvis skall dock A-traktorer som används bl.a. i jordbruk alltjämt få tillhöra klass II under en treårsperiod. Slutligen föreslås att den särskilda lagstiftningen om nedsättning av

fordonsskatten på trafiktraktorer och släpvagnar med korta körsträckor slopas och att i stället fordonsskatten för släpvagnar halveras och att klass IH traktorer mot tilläggsbetalning tillfälligt skall få användas såsom trafiktraktor.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 50

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973:601)!

dels att 11 och 13 §§ samt bilaga 1 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 a—11 c och 12 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 Traktorer indelas i skattehän- Traktorer indelas i skattehän-

seende i klass I (trafiktraktorer) och seende i klass I (trafiktraktorer) och klass IL. klass II (jordbrukstraktorer).

Traktor hänföres till klass I, om den användes för transport av gods

på sådan allmän väg, gata eller an-

nan allmän plats som är upplåten

för allmän samfärdsel. Detta gäller dock ej om transporterna är begränsade till

1. godsbefordran vid passage över vägen, gatan eller platsen,

2. befordran av gods som är lastat på traktorn,

3. befordran vid färd till eller

från arbetsplats, försäljningsställe eller dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn, eller drivme-

del eller reservdelar för traktorn el-

ler redskapet,

4. befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning, såvitt gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt ej överstiger 15 ton.

Om traktor undantagsvis an-

vändes för transport av annat slag

än som avses under 1—4 medför detta ej att traktorn anses som trafiktraktor.

Annan traktor än trafiktraktor hänföres till klass II.

las

En traktor hänförs, om annat

inte sägs i ll b $, till klass I om den

1. har en tjänstevikt över 2 000

kilogram och används för transport

! Lagen omtryckt 1984:256. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

mr

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse på väg som inte är enskild eller

2. är en till traktor ombyggd bil.

Ivb8

Traktorer som inte skall hänföras till klass I skall hänföras till klass I.

Till klass II hänförs också en traktor enligt I1 a § I om den

I. uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning, såvitt gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt inte överstiger I5 ton, eller

2. används endast för transporter som är begränsade till

a. transport av endast traktorn med förare,

b. godsbefordran vid passage över väg,

c. befordran av gods som är lastat på traktorn,

d. befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som behövs för driften av traktorn eller redskapet, eller för dess förare.

lec$

Ett skattepliktigt motorredskap beskattas som en jordbrukstraktor, om det har en tjänstevikt som inte överstiger 2 000 kilogram och inte är en till motorredskap ombyggd bil, och i annat fall som en trafiktraktor.

12b§

Används en trafiktraktor för att dra påhängsvagnar som inte är registrerade här i riket utgår fordonsskatt för traktorn med två gånger det belopp som anges i bilaga I till denna lag.

+ Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 50

13 §

Medför ändring av fordons beskaffenhet att fordonsskatt skall utgå med högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och med den kalendermånad under vilken registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde.

Medför ändring av fordons användning att fordonsskatt skall utgå med högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och med den kalendermånad under vilken ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken ändringen skedde.

Om en jordbrukstraktor tillfälligt

skall användas på sådant sätt att

den blir att anse som en trafiktrak-

tor, skall tilläggsskatt utgå beräk-

nad efter skillnaden i skattesats en-

ligt bilaga I för trafiktraktorer och

Jordbrukstraktorer. Tilläggsskatten

skall vid varje tillfälle betalas för en

tidsperiod omfattande en halv ka-

lendermånad. För den tid tilläggs-

skatt betalats får traktorn använ-

das som en trafiktraktor.

Nuvarande Ivydelse

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

A Motorcyklar

C Bussar

med bensin eller gasol

D Lastbilar

med bensin eller gasol 2 Annan lastbil 2.1 med anordning

för påhängs-

vagn

” Senaste lydelse 1986:214.

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt hundratal kilo-

gram över den

lägsta vikten i

klassen

2.2 utan anordning

för påhängs-

vagn

E Traktorer och motorredskap

för drift med annat drivmedel än brännolja

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt. kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilo-

gram Över den

lägsta vikten i

klassen

för drift med brännolja

3¶Traktor klass II 0- 2500 150 0 2501— 225 0

F Släpvagnar

1¶Släpvagnar med 0- 1000 150 0 skattevikt högst 1001- 3000 170 21

3000 kilogram

2 Släpvagnar med

skattevikt över 3000 kilogram, som dras av en bensin- eller gasoldriven bil!

axlar 3 Kilometerskattepliktiga släpvagnar och andra släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dras av en bil som inte är bensin- eller gasoldriven

3.1 styraxel för påhängsvagn

med en hjul-

Y Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskattepliktig bil, eller av en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor eller ett registrerat motorredskap tas skatt ut enligt

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor kilogram grund- tilläggsbelopp belopp för varje helt

hundratal kilo-

gram Över den

lägsta vikten i

klassen

3.2 andra släp-

vagnar

4 Släpvagnar med

skattevikt över 3000 kilogram, som dras av en trafiktraktor eller ett regi- Strerat motor-

redskap”

? Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskattepliktig bil, eller av en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3.

Föreslagen lydelse |

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilo-

gram över den

lägsta vikten i

klassen

C Bussar

med bensin

eller gasol

D Lastbilar

med bensin eller gasol [a Annan lastbil 2.1 med anordning

för påhängs-

vagn

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor kilogram

grund- tilläggsbelopp belopp för varje helt

hundratal kilogram över den

lägsta vikten i

klassen

2.2 utan anordning

för påhängs-

vagn

E Traktorer 1 Traktor klass I

än brännolja

brännolja

3 Traktor klass II 0—- 2500 150 0

Vjordbrukstraktor ) 2501—- 225 0

Fordonsskatt Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilo-

gram över den

lägsta vikten i

klassen

F Släpvagnar

I Släpvagnar med 0- 1000 150 0

skattevikt högst 1001—- 3000 170 21 3000 kilogram 2 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dras av en bensin- eller

gasoldriven bil!

axlar 3 Kilometerskattepliktiga släpvagnar och andra släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dras av en bil som inte är bensin- eller gasoldriven 3.1 styraxel för

påhängsvagn

med en hjul-

! Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskattepliktig bil, eller

av en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor eller ett registrerat motorredskap tas skatt ut enligt

12 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 50

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

3.2 andra släpvagnar

4¶Släpvagnar med skattevikt över

3000 kilogram, som dras av en trafiktraktor eller av ett

motorredskap? som

beskattas som en trafiktraktor

> Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskattepliktig bil, eller av en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Till traktorer ombyggda lastbilar som uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske

skall, utan hinder av vad som anges i 11 a §, för tid till utgången av juni

1990 hänföras till klass II. Detta gäller, för traktor som används i skogs-

bruk, under förutsättning att lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton.

3. Vid särskild uppbörd eller återbetalning av skatt som sker i anledning av denna lagändring skall i stället för vad som anges i 29 § andra stycket beloppsgränsen vara 100 kronor.

Lag om upphävande av lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m. skall upphöra att gälla vid utgång-

en av juni 1987.

1. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skatt för tid före den 1 juli 1987.

2. Ansökan om nedsättning av fordonsskatt enligt 3 eller 6 § nämnda lag

skall göras för tiden från ingången av det skatteår som började närmast

före den I juli 1987 till utgången av juni 1987 och skall ha kommit in till länsstyrelsen senast vid utgången av september 1987. Detsamma gäller i fråga om medgivande enligt 4 § samma lag att traktor för det senaste

skatteåret skall hänföras till klass II.

3. Ett medgivande enligt 4 § nämnda lag innebärande att traktor för nästkommande 'skatteår skall hänföras till klass II gäller för det skatteåret om ansökan gjorts före den I juli 1987, även om den avser ett skatteår som avslutas efter den 30 juni 1987.

4. Vid beräkning av nedsättning enligt 3 eller 6 § nämnda lag för kortare tid än helt skatteår föreligger rätt till nedsättning om körsträckan under den

tid som ansökan avser omräknat till helt skatteår uppgår till högst 300

respektive högst 3 000 mil.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1986

Närvarande: Statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om beskattningen av traktorer

1¶Inledning

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05, utredningsman numera rättschefen Leif Lindstam) har lämnat ett delbetänkande, Ds Fi 1985:8, Översyn av vägtrafikbeskattningen, Del 7, Beskattningen av traktorer m.m. Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta

ärende som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning

över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att på grundval av utredningens förslag ta upp frågan om vissa ändringar i beskattningen av traktorer.

2¶Traktorer och traktorbeskattning

Trafiklagstiftningen indelar de motordrivna fordonen i motorfordon (bilar,

motorcyklar och mopeder), traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. Traktorer är fordon som är inrättade huvudsakligen för att dra annat

fordon eller arbetsredskap medan motorredskap är inrättade huvudsakli-

gen som arbetsredskap. För båda fordonstyperna gäller att de skall vara konstruerade för en hastighet av högst 30 km i timmen och endast med svårighet kunna ändras till högre hastighet.

Reglerna om registreringsplikt för motordrivna fordon och deras släpvagnar finns i 8 och 9 §§ bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK.

Traktorer skall vara registrerade om de är försedda med gummihjul eller band, dock inte om de används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller

fabriksområde eller annat dylikt inhägnat område.

Regler om beskattning av traktorer finns i vägtrafikskattelagen (1973:601, omtryckt 1984:256), VSL. Skatt utgår i form av fordonsskatt

för sådana traktorer och släpvagnar till traktorer som skall vara registrerade enligt bestämmelserna i BRK. Släpvagnar som inte skall användas till

trafiktraktorer behöver inte vara registrerade, och beskattas följaktligen

inte.

Traktorer indelas enligt 11 & VSL i skattehänseende i klass I (trafiktraktorer) och klass H. En traktor hänförs till klass I om den används för transport av gods på allmän väg, gata eller annan allmän plats. Detta gäller dock inte om transporterna är begränsade till 1. godsbefordran vid passage över vägen, gatan eller platsen, 2. befordran av gods som är lastat på traktorn, 3. befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller dy-

likt av redskap, som skall drivas med traktorn, eller drivmedel eller

reservdelar för traktorn eller redskapet,

4. befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogs-

bruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsätt-

ning, såvitt gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt inte överstiger 15

ton.

Om traktorn undantagsvis används för transport av annat slag än som avses under 1—4 medför detta inte att traktorn anses som trafiktraktor.

Andra traktorer än trafiktraktorer hänförs till klass 11. Flertalet sådana

traktorer används i lantbruk och skogsbruk.

Fordonsskatten är för klass IU-traktorerna 150 eller 225 kr. per år beroende på tjänstevikten. Skatten för klass I-traktorer är väsentligt högre och

varierar med tjänstevikt och bränsleslag. För exempelvis en klass I-traktor med tjänstevikten 5000 kg och som drivs med brännolja är fordonsskatten

5040 kr. per år. För släpvagnar till trafiktraktorerna varierar fordonsskat-

ten med fordonets totalvikt och axelantal.

Med stöd av särskild lagstiftning, lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m. m., kan fordonsskatten i efter-

hand sättas ned för klass I-traktorer och deras släpvagnar om det visas att

de använts endast för kortare körsträckor på allmän väg. I vissa särskilda fall kan enligt denna lagstiftning också en traktor som annars skulle hänföras till klass I hänföras till klass IT.

För registrerade motorredskap gäller i princip samma beskattningsregler som för klass I-traktorerna.

En mer detaljerad redogörelse för gällande bestämmelser och för den historiska bakgrunden till dessa finns intagen i vägtrafikskatteutredningens betänkande.

3¶Gränsdragning mellan trafiktraktorer och andra

traktorer

Mitt förslag: Traktorerna skall alltjämt hänföras till endera av två

skatteklasser, klass I, trafiktraktorer, eller klass IL, jordbrukstrakto-

rer, I princip skall traktorer, som används för transport på väg som

inte är enskild, anses som trafiktraktorer. Om en traktor uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växt-

odling eller yrkesmässigt fiske skall den dock anses som cen jordbrukstraktor. Om en traktor endast används för vissa särskilt angivna transporter på väg som inte är enskild skall den också kunna beskattas som jordbrukstraktor. Detta gäller transport av endast

traktorn med förare, godsbefordran vid passage över väg, befordran av gods som är lastat på traktorn samt vissa transporter till och från arbetsplats m.m.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Utredningen har

dock föreslagit att ytterligare en särskild skatteklass, klass III, införs för s.k. traktordumprar.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag. Några

remissinstanser har dock uttryckt önskemål om mera långtgående förenk-

lingsåtgärder. En remissinstans förordar att en lastbegränsning införs för traktorer som skall beskattas som jordbrukstraktorer. Förslaget om en

särskild skatteklass för traktordumprar har mött invändningar från

branschhåll, i första hand mot bakgrund av att vissa fordon av denna typ skulle få en kraftigt ökad beskattning. Särskilt markant skulle detta vara för fordon som inte alls används på det allmänna vägnätet.

Skälen för mitt förslag: De nuvarande reglerna för vägtrafikbeskattning

av traktorer infördes år 1970. Dessförinnan var traktorerna skattefria. Beskattningsreglerna innebär i huvudsak att traktorerna efter användningssättet hänförs till en av två skatteklasser, med vitt skilda skattesatser.

Gränsdragningen mellan de två traktorskatteklasserna är oklar och svårtillämpad. Beskattningen bygger på att traktorägarna själva till beskattningsmyndigheten anmäler hur traktorn skall användas. Till skatteklassen I, trafiktraktorer med hög skattesats, skall i princip hänföras alla traktorer som skall användas för transport av gods på allmän väg. Men om en traktor används för befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk m.m. eller för vissa särskilt angivna transporter, får den tillhöra skatteklass II med låg skattesats. Möjligheten att kontrollera att rätt användningssätt anmäls, och traktorn därmed tillhör rätt skatteklass, är liten.

Kontrollproblemen förvärras av att det är tillåtet att undantagsvis använda en klass II-traktor för transport på allmän väg även i andra fall än de som är

särskilt angivna. Med hänsyn till de mycket stora skillnaderna i skatte-

satser mellan de två skatteklasserna är dessa gränsdragningsproblem av väsentlig betydelse för fordonsägare och beskattningsmyndigheter.

Utredningen har gjort vissa statistiska undersökningar över skatteklass- 17

tillhörigheten för traktorer. Av de totalt ca 350000 traktorena är endast ca 6500 anmälda i klass I. De uppgifter utredningen har tagit fram visar dock

bl.a. att det finns ca 35000 traktorer i trafik vars ägare i centrala företags-

registret finns under annan näringskod än jord- och skogsbruk, jakt eller

fiske. Utredningen drar slutsatsen att ett okänt men sannolikt ganska stort

antal traktorer synes vara anmälda i fel skatteklass.

Enligt min mening är det angeläget att få gränsdragningen mellan traktorskatteklasserna utformad så att en enhetlig och korrekt tillämpning av bestämmelserna möjliggörs. Jag anser att de förslag som utredningen har lagt fram därom, och som i huvudsak biträtts av remissinstanserna, bör kunna läggas till grund för lagstiftning.

Traktorer som helt används utanför det allmänna vägnätet bör, om de är

registrerade, liksom hittills tillhöra klass IL. I övrigt bör i princip endast

traktorer som används i lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller

yrkesmässigt fiske kunna hänföras till klass II. Fråga skall då vara om

traktorer som uteslutande används inom dessa näringar. Om en sådan traktor vid något eller några enstaka tillfällen används för en transport som inte har anknytning till jordbruksnäringen etc., bör detta dock inte föranleda att traktorn skall tillhöra klass I. Utredningen har ansett att om en traktor används 1096 av den totala körtiden utom den vanliga näringen, bör detta kunna godtas utan att beskattningen påverkas. Jag delar denna uppfattning.

Därutöver bör liksom hittills en traktor kunna användas på allmän väg för vissa angivna transporter utan att den behöver beskattas enligt klass I.

Det är fall då traktorn inte används för godstransporter. Reglerna bör i

huvudsak kunna utformas på samma sätt som hittills. Däremot bör det inte längre vara möjligt att använda en klass II-traktor, som normalt inte används inom jordbruksnäringen etc., för transporter på allmän väg i andra fall än de uttryckligen angivna. Denna möjlighet att undantagsvis använda samtliga klass Il-traktorer för alla typer av transporter på allmän väg har

nämligen varit en av huvudanledningarna till kontrollproblemen inom den

nuvarande traktorbeskattningen. Mot bakgrund av ett förslag om möjlighet att betala den högre skatten vid tillfällig användning av jordbrukstraktor som trafiktraktor finns enligt min mening inte heller något behov att

behålla undantagsregeln. Jag återkommer till frågan om detta i det föl-

jande.

Ett annat förslag som utredningen diskuterat är att införa en begränsning av den mängd last som får medföras på klass II-traktorer och släpvagnar

som kopplats till dessa. För närvarande finns en viktbegränsning till 15 ton i fråga om traktorer som används för skogsbruk. Enligt min mening saknas skäl att utvidga tillämpningen av denna regel även till traktorer som används inom jordbruket. Utredningen har föreslagit att s.k. traktordumprar skall särbehandlas och hänföras till en särskild skatteklass. Jag anser att frågan bör övervägas ytterligare, och jag är därför inte nu beredd att införa särregler för beskattning av traktordumprarna. Ett ytterligare skäl för detta är att frågan om registrering av olika typer av motorredskap för närvarande övervägs inom regeringskansliet. Övervägandena kan få betydelse även för registreringen 18 av traktordumprar.

De ändringar jag föreslagit i fråga om gränsdragningen mellan klass I- Prop. 1986/87: 50 och klass IH-traktorer blir emellerud tillämpliga även för traktordumprar. Det innebär att antalet dumprar i klass I bör komma att öka.

Lagreglerna föreslås införda i en ny paragraf [1 b 8.

4¶Små traktorer m.m.

Mitt förslag: Traktorer med en tjänstevikt om högst 2000 kg skall hänföras till skatteklass II oavsett användningssättet. Detsamma skall gälla för registrerade motorredskap med en tjänstevikt om

högst 2000 kg.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget. En remissinstans vill dock att gränsen sätts vid 3000 kg.

Skälen för mitt förslag: Av de totalt ca 350000 traktorerna har över

100000 en tjänstevikt om högst 2000 kg. Många av dessa traktorer används bl.a. av trädgårdsnäringen, parkförvaltningar, kyrkogårdsförvaltningar och fastighetsförvaltningar. Huvuddelen av dessa små traktorer tillhör nu klass II, och endast ca 2800 klass I. Utredningen har genom statistiska undersökningar funnit att ett sannolikt ganska stort antal av de små trak-

torerna nu beskattas i fel skatteklass, vilket innebär att för låg skatt tas ut för dem. Även för dessa små traktorer är det ofta svårt att avgöra rätt skatteklasstillhörighet. Med hänsyn till de retativt låga skattebeloppen och det förhällandet att de små traktorerna i förhållandevis liten omfattning

används på allmän väg bör beskattningen kunna schabloniseras. De små traktorerna bör genomgående kunna hänföras till klass II. Jag finner den av utredningen föreslagna gränsen vid en tjänstevikt om 2000 kg väl avvägd.

Den föreslagna regeln bör gälla även för registrerade motorredskap. Regler härom föreslås intagna i två nya paragrafer 11 a och 11 c.

5¶A-traktorer

Mitt förslag: Till traktorer ombyggda bilar, s.k. A-traktorer, skall alltid hänföras till skatteklass IT, oavsett användningssätt och tjänstevikt. A-traktorer som uteslutande eller så gott som uteslutande används inom lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller

yrkesmässigt fiske får dock övergångsvis under en treårsperiod till-

höra skatteklass II.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Utredningen har dock inte föreslagit någon övergångsbestämmelse.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget. Några remissin- 19

stanser anser dock att A-traktorer som används inom jordbruket även i

fortsättningen bör tillhöra klass II.

Skälen för mitt förslag: En lastbil eller annan bil kan relativt enkelt byggas om så att den kan registreras som traktor. Vad som erfordras är i

huvudsak att fordonet ändras så att det blir konstruerat för en högsta

hastighet av 30 km i timmen. Det finns totalt drygt 8000 sådana traktorer som vanligen kallas A-traktorer och i vissa fall, i huvudsak när det gäller till traktor ombyggda personbilar, Epa-traktorer. De används i stor omfatt-

ning till nöjeskörning av personer under 18 år. I det sammanhanget har

A-traktorerna kommit att innebära trafiksäkerhetsproblem. A-traktorerna

används i viss utsträckning även inom jordbruket. Utredningen uppger att

detta endast förekommer i vissa län.

Flertalet A-traktorer beskattas nu enligt klass II. En stor del av dessa fordon, bl.a. de som används för nöjeskörning, borde redan med nuvarande regler rätteligen beskattas som trafiktraktorer. En viss användning inom

jordbruket förekommer dock, vilket framhållits vid remissbehandlingen av

utredningsförslaget. Även de A-traktorer som används inom jordbruket torde dock. till skillnad från andra traktorer, nästan enbart användas för

transporter på väg. Att använda dem utanför vägnätet torde sällan vara

möjligt. Den låga skattesats som gäller för traktorer klass II har inte varit avsedd att tillämpas för denna typ av fordon. Jag anser därför att det är

rimligt att de genomgående beskattas i klass I. En sådan bestämmelse föreslås införd i 11 a 8 punkten 2. Med hänsyn till att vissa jordbruk för närvarande använder A-traktorer

för transporter bör dock en viss anpassningstid ges. Jag anser att det bör

kunna tillåtas att A-traktorer som används i jordbruk m.m. under en

treårig övergångsperiod alltjämt får tillhöra klass II.

Vid remissbehandlingen har påpekats att ett mindre antal A-traktorer nu används för tivolitransporter. Används dessa traktorer på allmän väg skall de emellertid även med gällande lagstiftning beskattas enligt klass I, om fråga inte är om transporter till och från järnvägsstation m.m. av utrustning som normalt inte transporteras på väg, 4 § lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m. Transporter av denna typ torde emellertid inte längre förekomma. Något särskilt un-

dantag för A-traktorer som används av tivoliföretag anser jag därför inte

nu behöver göras. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

kan dock i ett enskilt fall med stöd av 39 § VSL medge att traktor som skall höra till klass I i stället hänförs till klass II.

6 Skatteberäkning, skatteskalor

Mitt förslag: Lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på

traktorer och släpvagnar m.m. slopas. I stället sänks fordonsskatte-

satserna generellt för släpvagnar till trafiktraktorer. För trafiktraktorer som används för att dra utländska påhängsvagnar fördubblas fordonsskattesatserna. Vid tillfällig användning av traktor klass II i

klass I skall ett schabloniserat debiteringsförfarande kunna användas.

ningslagen och de ändrade skatteskalorna. Utredningens förslag om debitering av skatt vid tillfällig användning av klass I-traktor i klass I avviker

dock från mitt på det sättet att skatteberäkningen inte schabloniserats.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen angående nedsättningslagen och skattesatserna. Ett par remissinstanser har ifrågasatt förslaget att höja

fordonsskatten för sådana trafiktraktorer som drar utländska påhängsvag-

nar. Kritik har anförts mot utredningens förslag i fråga om skattedebitering vid ändrad användning av traktorer. Förslaget har i denna del ansetts leda

till en alltför betungande administration.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m. kan Jänsstyrelse efter ansökan

och i efterhand sätta ned och återbetala fordonsskatt för en trafiktraktor

och för släpvagn till en sådan traktor. Förutsättning är bl.a. att fordonen använts endast för en kortare körsträcka på allmän väg. För traktorer som

använts högst 300 mil på allmän väg under ett år kan fordonsskatten sättas ned till hälften. För släpvagnarna kan nedsättning ske till hälften om körsträckan är högst 3000 mil per år, och till 259: om körsträckan är högst 300 mil per år.

Nedsättningsärendena är besvärliga att hantera för länsstyrelserna. De

ställer också krav på fordonsägarna att föra journal över användningen av

deras traktorer och släpvagnar. Utredningen har därför föreslagit att nedsättningsmöjligheten slopas och att i stället skattesatserna för släpvagnar till trafiktraktorerna genomgående halveras. Detta innebär en avsevärd

förenkling för både myndigheterna och fordonsägarna. Jag anser därför att förslaget, som genomgående har tillstyrkts vid remissbehandlingen, bör

genomföras.

Efter ändringar den I januari 1985 i lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, utgår ingen skatt för utländska påhängsvagnar som används i Sverige. Detta gäller även om de

dras av en svensk trafiktraktor. Skatten blir i sådant fall betydligt lägre än

om en lastbil drar påhängsvagnen. Detta kan leda till att trafiktraktorer, närmast då A-traktorer. kan få en ökad användning vid denna typ av transport. För att utjämna skatteskillnaderna bör fordonsskatten för trafiktraktorer som skall användas på detta sätt höjas. Jag finner att den av utredningen föreslagna höjningen därvid är lämpligt avvägd, nämligen en

fördubbling av eljest utgående skatt. Detta bör regleras i en ny 12 b 8.

Med hänsyn till mitt förslag att en klass II-traktor inte längre undantagsvis skall få utföra transporter som normalt bara får utföras med klass

I-traktor, bör det införas möjligheter att enkelt betala en tilläggsskatt för

tillfällig användning i klass I. Jag anser att detta lämpligen kan gå till så att

fordonsägaren får betala in mellanskillnaden för en period omfattande en halv månad, varvid traktorn får användas i enlighet med de regler som

gäller för klass I-traktor under längst denna tidsperiod. En kortare period än en halv månad bör inte väljas, eftersom annars beloppen ofta skulle bli obetydliga. Bestämmelser härom bör föras in i ett nytt tredje stycke till

138.

Mitt förslag: Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1987. Extra debiteringar eller återbetalningar av skatt i samband med ikraftträdandet

bör inte göras om beloppen inte uppgår till 100 kr.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till erforderlig förberedelsetid hos myndigheterna kan ändringarna inte genomföras före den 1 juli 1987. För A-traktorer som används inom jordbruket m. m. bör som jag tidigare

föreslagit en särskild övergångstid medges.

I samband med övergången till de nya reglerna bör antalet extra debiteringar av vägtrafikskatt, och antalet återbetalningar av sådan skatt, begränsas. Jag anser därför att vid övergången skattebelopp under 100 kr.

inte skall betalas in eller återbetalas.

8 Lagrådets hörande

Med hänvisning till att lagstiftningsåtgärderna är av enkel beskaffenhet

anser jag att lagrådets yttrande över lagförslaget inte behöver inhämtas.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

2. lag om upphävande av lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram.

Vägtrafikskatteutredningens sammanfattning av betänkandet Översyn av vägtrafikbeskattningen, Del 7, Beskattningen av traktorer m.m.

Vårt uppdrag är att göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen. I detta sjunde betänkande skall vi redovisa våra överväganden och förslag

beträffande beskattningen av traktorer m. m.

Dagens traktorbeskattning m.m.

För traktorer, motorredskap och deras släpvagnar, som är eller bör vara registrerade och inte är avställda, utgår fordonsskatt. Fordonsskatten ut-

går efter skattevikt, som för traktorer och motorredskap är densamma som

tjänstevikten. För släpvagnar är totalvikten skattevikt.

Traktorer skall vara registrerade om de är försedda med gummihjul eller band, dock inte om de används uteslutande inom inhägnat område.

Traktorer indelas enligt 11 § vägtrafikskattelagen (1973:601), VSL, i skattehänseende i klass I (trafiktraktorer) och klass II. En traktor hänförs

till klass I om den används för transport av gods på allmän väg. Traktorn

får dock hänföras till klass II om transporterna är begränsade till godsbefordran vid passage över väg, befordran av gods som är lastad på traktorn och befordran vid färd till eller från arbetsplats o.dyl. av redskap, som skall drivas med traktorn, eller drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet. Vidare om transporterna avser produkter från eller förnö-

denheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning beträffande skogsprodukter att lasten sam-

manlagt inte överstiger 15 ton. En traktor som undantagsvis används för transport av annat slag än de nämnda får också hänföras till klass II.

Motorredskap skall vara registrerade och därmed betala klass I skatt om de används på sätt som gör att traktor anses som trafiktraktor eller an-

vänds för persontransport på allmän väg i vissa fall.

Släpvagnar skall vara registrerade om de dras av trafiktraktorer eller av motorredskap som brukas på sätt som gör att det skall vara registrerat. Släpvagn som dras av traktor klass II behöver inte vara registrerad, alltså

utgår ingen skatt.

I centrala bilregistret finns det drygt 350000 traktorer varav 6500 är anmälda som trafiktraktorer. Fordonsskatteintäkten från traktorer var för

budgetåret 1984/85 ca 60 milj.kr.

Bakgrund till förslagen

Erfarenheterna från de ca 15 år som traktorbeskattningsbestämmelserna hittills har gällt har visat att reglerna är svåra att tillämpa. Det är i många

fall svårt att avgöra om en traktor skall hänföras till klass I eller H. Det har också visat sig att länsstyrelserna bedömer dessa frågor olika.

Dessutom har det i ett flertal skrivelser till utredningen, bl.a. från

Svenska åkeriförbundet, påståtts att många traktorer, ombyggda lastbilar (s.k. A-traktorer). traktordumprar m. fl. är felaktigt anmälda i klass IT och i stället borde hänföras till skatteklass I. Statistiska centralbyrån har på uppdrag av utredningen tagit fram upp-

gifter om traktorbeståndet den 31 december 1984 uppdelat efter ägarens näringsgrenstillhörighet enligt svensk standard för näringsgrensindelning (1969 års standard) och efter vilken skatteklass traktorerna var anmälda i.

Resultatet visar att det fanns drygt 35000 traktorer i trafik vars ägare fanns i det centrala företagsregistret under en annan näringskod än jordoch skogsbruk, jakt eller fiske. Av dessa traktorer var endast 3425 anmälda i klass I och resterande del i klass II. Dessa siffror innebär att mer än 907z av de traktorer. vars ägare enligt centrala företagsregistret tillhör annan näringskod än jord- och skogsbruk, endast undantagsvis skulle användas för transport av gods på allmän väg. Detta visar enligt utredningens uppfattning att ett okänt men sannolikt ganska stort antal traktorer är anmälda i fel skatteklass.

Gränsdragningen mellan trafiktraktorer och andra traktorer

Svenska åkeriförbundet har i en skrivelse till utredningen hemställt att

tillåtna vägtransporter med traktor klass II skall begränsas till transporter av jordbruksprodukter m.m. för egen räkning på högst 15 ton. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, motsätter sig en sådan begränsning. LRF har lämnat uppgifter till utredningen som visar att det bland jordbrukare i de mellersta och södra delarna av landet förekommer en hel del transporter med laster över 15 ton, framför allt leveranser i samband med skörd av

spannmål. potatis och sockerbetor.

Utredningen anser att en lastbegränsning till 15 ton inte bör införas eftersom den skulle försvåra jordbrukarnas arbete men förmodligen ändå inte leda till ökad sysselsättning för lastbilsåkerierna.

Däremot föreslår utredningen en enklare och klarare gränsdragning mellan klass I och II. Traktorer som uteslutande eller så gott som uteslutande

används för transporter av produkter från eller förnödenheter för lantbruk,

skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske får tillhöra

klass II och då följaktligen även användas för transport efter allmän väg, med lastbegränsning 15 ton för skogsprodukter. Övriga traktorer som används på allmän väg skall tillhöra klass I. Vissa särskilt angivna typer av transporter skall emellertid få göras utan att traktorn blir klass 1. Dels bör enbart traktorn med förare, dvs. utan last, få användas på allmän väg.

Dessutom bör de tre undantag som i dag finns angivna i 11 § andra stycket

1—3 VSL. dvs. godsbefordran vid passage över väg, befordran av gods som är lastat på traktorn samt befordran till och från arbetsplats eller dylikt av redskap m.m. tillåtas även i fortsättningen. Det sistnämnda undantaget föreslås emellertid utvidgas något så att det avser allt sådant gods som

skulle avse förutom drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet även t.ex. transport på släpvagn av en bil som traktorföraren skall använda för hemtransport. Däremot föreslås att det generella undantaget i 11 § tredje stycket VSL, att traktor som undantagsvis används för annan trans-

port än de uppräknade inte skall anses som trafiktraktor, tas bort. Att avgöra vad som är ”undantagsvis” är svårt och det har visat sig att

länsstyrelserna bedömer detta olika. Utredningen anser att alla traktorer som skall utföra andra typer av transporter än de uttryckligen undantagna

skall vara anmälda i klass 1. I stället föreslår vi att den högre skatten tas ut först fr.o.m. den dag som den ändrade användningen gäller, och inte som i dag fr.o.m. den kalendermånad under vilken ändringen skedde. I fortsättningen skall man alltså kunna betala en dagskatt för klass I transporter. Utredningen föreslår också att lagen om nedsättning av fordonsskatt på

traktorer och släpvagnar m.m. (1975:278) slopas. I stället bör skatteskalorna för släpvagnar dragna av klass I-traktorer generellt justeras ner med

509e, eftersom skatten för dessa släpvagnar redan i dag enligt 6 § nämnda

lag får sättas ner till 5092 om det visas att släpvagnen använts för transport

på väg sammanlagt mellan 300—-3000 mil under året. Längre årliga kör-

sträckor än 3000 mil torde ytterst sällan förekomma.

Vi föreslår också att alla traktorer med en skattevikt om högst 2000 kg

skall tillhöra klass II. För transporter av gods på allmän väg torde traktorer

i den storleken användas i mindre utsträckning än stora traktorer. Om alla sådana små traktorer hänförs till klass II undanröjs den osäkerhet som

råder om klasstillhörigheten och det sannolikt stora antalet felaktiga klassi-

ficeringar som föreligger, samtidigt som det blir ett enkelt och enhetligt

system.

Bilar ombyggda till traktorer

I centrala bilregistret finns det ca 8799 traktorer som är ombyggda och ombesiktigade bilar, s.k. A-traktorer och epatraktorer. Av dessa är ca 7000 A-traktorer varav drygt en fjärdedel är anmälda i skatteklass I och resterande i klass II. Ungefär 3574 av A-traktorerna ägs av personer upp

till 18 års ålder.

Utredningen föreslår att alla till traktorer ombyggda bilar skall beskattas enligt klass I, eftersom de i stort sett endast används för körning på allmän

väg och många dessutom endast är ett persontransportmedel. Då blir beskattningen också enhetlig och administrativt enkel.

En dragbil, dvs. en lastbil med anordning för påhängsvagn, som byggs om till traktor och sedan används för att dra utländska påhängsvagnar

hänförs till klass IT men de utländska påhängsvagnarna blir skattefria. Ekipagen används till godstransporter på samma sätt som vanliga dragbilar

men skatten för dem är väsentligt lägre än skatten för lastbilsekipagen. Utredningen föreslår därför att en regel införs som innebär att för en

traktor som drar en utländsk påhängsvagn skall utgå fordonsskatt med två

ningen ungefär i nivå med en vanlig dragbil med samma körsträcka.

Traktordumprar

Traktordumpern består av en enaxlad framdel, som anses som en traktor,

och en bakdel som anses som en släpvagn. Dumprar används till transporter av framför allt grus, jord o. dyl., delvis på allmänna vägar. I genomsnitt

beräknas dumprarna köras till ca en tredjedel på allmän väg eller ca 800 mil per år. Av de ca 2000 dumprar som i dag är registrerade är endast ca en

tredjedel anmälda i klass I. Detta måste enligt utredningens uppfattning innebära att ett stort antal dumprar är anmälda i fel skatteklass. Utredningen föreslår att en definition av traktordumpern införs i bilre-

gisterkungörelsen (1972:599) och att alla dumprar skall tillhöra en särskild skatteklass III. Skatt skall tas ut endast för framdelen, dvs. traktorn, men skatten avpassas så att den inkluderar skatten för släpvagnen. Skattesat-

sen skall vara enhetlig för alla dumprar vars traktordel har en tjänstevikt

över 5000 kg eftersom alla dessa fordons totalvikt överstiger den maximalt

tillåtna på allmän väg. Skatten för dessa föreslås bli 17000 kr. per år vilket

ungefär motsvarar den genomsnittliga skatt som i dag utgår för ett dumper-

ekipage i klass I med en körsträcka på mellan 300—-3 000 mil per år.

Förslagens inverkan på statsverkets skatteintäkter samt ikraftträdandet

Vi bedömer att den enklare och klarare gränsdragning vi föreslår mellan trafiktraktorer och andra traktorer bör leda till att fler traktorer blir an-

mälda i klass I, vilket innebär ökade skatteintäkter. Storleken av denna

skatteintäktsökning är svår att bedöma, men vi beräknar att den kommer

att överstiga den intäktsminskning som förslaget att alla traktorer om högst

2000 kg skall hänföras till klass II medför.

Förslagen beträffande A-traktorer och traktordumprar, bedömer vi ock-

så kommer att innebära en liten skatteintäktsökning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den I oktober 1986.

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över

vägtrafikskatteutredningens betänkande (Ds Fi

1985:8) Oversyn av vägtrafikbeskattningen, del 7, Beskattningen av traktorer m.m.

1¶Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden inkommit från rikspolisstyrelsen (RPS), vägverket, trafiksäkerhetsverket (TSV), transportrådet (TRP), riksskatteverket (RSV), lantbruksstyrelsen (LBS), skogsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Västmanlands län, Bilindustriföreningen, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Leverantörföreningen för lantbruksmaskiner (LELA), Motorbranschens riksförbund (MRF), Schaktentreprenörernas riksförbund (SER), Skogsbrukets motortransportkommitté, AB Svensk bilprovning, Entreprenörföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation, Svenska transportarbetareförbundet, Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges tivoliägareförening.

Mörbylånga betodlarförening och Veterantraktorklubben Norrtelje har inkommit med synpunkter i anledning av betänkandet.

2¶Allmänt om remissutfallet

De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran den allmänna inriktningen av utredningens förslag. Många av remissinstanserna har också vitsordat behovet av en förenkling och ett förtydligande av beskattningsreglerna för traktorer.

En rad synpunkter har dock anförts på de särskilda förslag som utredningen lämnat. Särskilt i fråga om beskattningen av A-traktorer och traktordumprar samt i fråga om gränsdragning mellan jordbrukstraktorer och trafiktraktorer har vissa remissinstanser kritiska synpunkter.

Några remissinstanser kristiserar dock förslagen från mer allmänna utgångspunkter. Statskontoret anser således att en mer genomgripande omläggning av vägtrafikbeskattningen är önskvärd. Omläggningen borde enligt statskontoret innebära att fordonsskatterna och kilometerskatterna slopas och att bränsleskatterna höjs. Frågan borde enligt statskontoret utredas närmare. RRV anser att utredningens förslag att förenkla skattesystemet är positivt, men ifrågasätter om vissa av utredningens förslag uppfyller kraven på enkelhet och kontrollerbarhet. Kammarrätten i Göteborg anser att det hittillsvarande regelverket alltför mycket är präglat av 27

ett rättvisetänkande och att flertalet av utredningens förslag går i hittillsva- Prop. 1986/87: 50 rande tankebanor även om en del av dem utgör klara förbättringar.

3¶Gränsdragning mellan trafiktraktorer och andra traktorer, m.m.

De flesta av remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan erinran

utredningens förslag till gränsdragning mellan klass Tl-traktorer (jordbrukstraktorer), och de transporter som bör få utföras med dessa, och klass I-traktorer (trafiktraktorer).

RSV anför:

Utredningens förstag innebär enligt RSVs mening en klarare gränsdragning

mellan trafiktraktorer och klass II-traktorer än vad den nuvarande lagstift-

ningen ger. bl.a. genom att det generella undantaget som finns i 11 § tredje

stycket vägtrafikskattelagen (1973:601), VSL, försvinner. RSVs uppfattning är att just denna bestämmelse hittills vållat de största tillämpningsproblemen. RSV ser också positivt på att begreppet ”transport av gods på allmän väg” utmönstras ur lagstiftningen. Även detta begrepp har vållat

tllämpningsproblem.

I utredningens förslag sägs att en traktor som uteslutande eller så gott som uteslutande används för transporter av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske får tillhöra klass II. Av specialmotiveringen till 11 b § VSL framgår

att med ”så gott som uteslutande” avses att andra transporter får utföras

endast i ringa omfattning. Enligt utredningens uppfattning bör en användning om högst ca 1026 av det totala utnyttjandet kunna anses som ringa. Uttrycket ”det totala utnyttjandet” är dock något oklart. Om man här avser den totala användningstiden såväl på allmän väg som utanför det

allmänna vägnätet, bör detta klart anges.

Det kan sägas att uttrycket ”så gott som uteslutande” ersätter uttrycket ”undantagsvis”. En viktig skillnad blir dock att så gott som uteslutande” enligt förslaget skall kunna tillämpas endast om traktorn normalt transporterar produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodlig eller yrkesmässigt fiske. Detta förhållande bör väsentligt underlätta behandlingen av ärenden om traktors skatteklass.

Utredningens förslag att traktorer som inte enbart men som "så gott som

uteslutande” används för jordbruksändamål skall beskattas enligt klass II anser RPS och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kunna leda till tillämpningsproblem.

RPS anför:

Från övervakningssynpunkt är det angeläget att gränsdragningen är enty-

dig för vilka transporter som är tillåtna att utföras med traktor klass It. Utredningens förslag att alla traktorer som skall utföra andra typer av transporter än de uttryckligen undantagna skall vara anmälda i klass I

förenklar övervakningen av bestämmelserna. Däremot kommer den före- 28

slagna lydelsen i 11 b § p I vägtrafikskattelagen (1973:601) ”uteslutande eller så gott som uteslutande” medföra att polisen i princip tvingas godta

de uppgifter som föraren lämnar beträffande användningssättet.

Länsstyrelsen anför motsvarande synpunkter på beskattningsmyndighe-

ternas tillämpning av den föreslagna regeln.

Svenska åkeriförbundet anser att utredningens förslag till gränsdragning mellan klass I- och klass II-traktorer inte löser de nuvarande problemen. Förbundet anser i stället att det förslag som förbundet tidigare lämnat, nämligen en lastbegränsning till 15 ton för transporter av jordbruksprodukter med traktor, bör genomföras. Förbundet påpekar dels att de myc-

ket tunga traktortåg som nu tillåts inte beskattas på ett adekvat sätt, dels att en begränsning av vikterna skulle verka trafiksäkerhetsbefrämjande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser dock att en viktgräns vid 15 ton kan vara betänklig ur trafiksäkerhetssynpunkt eftersom antalet transporttillfällen ökar. Länsstyrelsen anser inte heller att det är sannolikt att en viktbegränsning skulle förbättra sysselsättningen inom åkerinäringen. Även TRP anser det osäkert om en viktgräns kan medföra ökade lastbitstransporter inom jordbruket, men påpekar att en sådan överflyttning ändå

kan komma att ske under de närmaste åren på grund av de pågående

strukturförändringarna inom livsmedels- och jordbrukssektorn.

Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation anser att traktorer som används på kyrkogårdar borde beskattas som jordbrukstraktorer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att traktor klass II alltid bör kunna användas på allmän väg för förflyttning av tom släpvagn.

Utredningens förslag att länsstyrelserna i samband med registrering skall kontrollera anmäld skatteklass genom en jämförelse med uppgifter ur mervärdeskatteregistret kritiseras av TSV. TSV anser att rutiner inte bör

införas som fördröjer registreringsarbetet. Kontrollen bör i stället ske

genom tillsyn i efterhand. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i

Ålvsborgs län. Statskontoret anser däremot att åtgärden är den som sanno-

likt skulle kunna ge upphov till de största skatteintäktsökningarna.

Förslaget om dagskatt vid tillfällig användning av klass II-traktorer i klass I mottas positivt av de flesta av remissinstanserna, men utformningen av systemet har rönt invändningar.

RSV anför:

Utredningens förslag om en dagskatt för traktorer kan komma att medföra administrativa problem vid uppbörd och återbetalning av skatt. Utredning-

en har inte behandlat denna fråga och tycks inte heller ha beaktat att

skatten per dag för en klass I-traktor ofta bara är i storleksordningen 6—8 kronor. Tilläggsskatten för några dagars klass I-användning kommer då att understiga 25 kronor, varför den — till följd av bestämmelserna 129 § VSL — inte kommer att debiteras. Det är enligt RSVs mening inte lämpligt att tillskapa en ordning som får sådana konsekvenser. RSV föreslår i stället att

en regel om debitering för visst minsta antal dagar införs. Om en klass H-traktor tillfälligt skall användas i klass I, skall skatt debiteras för detta

minsta antal dagar, även om användningen skulle vara begränsad till någon enda dag. Enligt RSVs mening skulle 15 dagar kunna vara en rimlig tidsperiod. Detta dagantal tillämpas f.ö. redan i VSL beträffande avställningstid för fordon med s.k. dygnsskatt och ett uttagande av avgifter enligt principen ”dock lägst” är relativt vanligt.

Motsvarande synpunkter anförs också av TSV och länsstyrelserna i Upp-

sala län och Älvsborgs län. Enligt TSV kan systemet med ytterligare

utveckling göras enklare genom direktöverföring av uppgifter mellan pos-

tens kassaterminaler och verkets databas. Kammarrätten i Göteborg avstyrker helt förslaget till dagskatt. Kammarrätten anser att systemet blir

svårkontrollerat och att det skulle komma att utnyttjas i mycket begränsad omfattning. Statskontoret och RRV är också negativa mot förslaget med hänvisning till den ökade administrationsbördan.

4¶Skatteklass för små traktorer

Utredningens förslag att samtliga traktorer med en tjänstevikt om högst 2000 kg skall hänföras till klass IT, oavsett användningssättet, har genomgående mottagits positivt av remissinstanserna. LRF anför att av nya traktorer på den svenska marknaden finns endast 1 (av 220 st) som har en

tjänstevikt som understiger 2000 kg. Det blir således ett begränsat antal

äldre traktorer och s.k. trädgårdstraktorer som berörs.

Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation anser dock att gränsen bör sättas vid 3000 kg, och anför att med den i utredningen föreslagna viktgränsen föreligger en uppenbar risk att en rad traktormärken kommer att modifieras för att pressas in under denna gräns. Detta skulle leda till en negativ utveckling av traktorernas prestanda och säkerhetsmarginaler.

5¶Beskattningen av A-traktorer

Utredningens förslag att till traktor ombyggda bilar (s.k. A-traktorer) alltid

skall beskattas I klass I har mottagits positivt av de flesta av remissinstanserna. Remissinstanserna har anfört att A-traktorerna vanligen inte används för jordbruksändamål, utan i stället ofta för nöjeskörning av ungdo-

mar under I8 år.

EBS anför:

Ett mindre antal lantbrukare har inköpt äldre lastbilar som man genom

hastighetsreducering har kunnat registrera som traktorer. Den helt dominerande användningen av dessa fordon är spannmålstransporter någon

eller några månader per år. Utvecklingen på traktor- och lantbruksvagnssidan har varit sådan att motiven för en sådan ombyggnad i stort sett försvunnit. Bromsutrustning, hydraulisk utrustning samt kommunikationsutrustning kan nu göras fullt acceptabla på traktor-vagn kombinationer.

Betänkandets förslag om att man med kort tids varsel skall kunna in-

respektive avregistrera ”"lastbilstraktorer” är enligt lantbruksstyrelsens

mening fullt tillfredsställande för fortsatt användning av befintliga fordon av denna typ.

Några remissinstanser anser att möjligheten att använda A-traktorer inom

jordbruket inte helt bör tas bort. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser

att, eftersom A-traktorer fortfarande används i jordbruket, bör de fortfarande kunna hänföras till klass IH efter särskild prövning av länsstyrelsen.

ERF anför:

Utredningen har konstaterat att det finns ca 8700 traktorer som är ombyggda och ombesiktigade bilar s.k. A-traktorer eller Epatraktorer. Det används antingen som dragbilar t.ex. i lantbruket eller som nöjesfordon

för ungdomar. Skadeutvecklingen för nöjesfordonen är oroande. LRF har

därför förståelse för att åtgärder måste sättas in mot denna kategori vilket

skulle kunna ske genom att dessa traktorer övertöres till skatteklass I. En

sådan åtgärd skulle dock få måttlig effekt på kategorin ”nöjesfordon'"'. då

skattesatsen för klass I-traktorer under 3000 kg är låg. Däremot drabbas jordbrukets A-traktorer hårt, eftersom de är betydligt tyngre. LRF anser

därför att skattetillhörigheten för A-traktorer och Epatraktorer skall bedömas med utgångspunkt från användningssättet. Det bör således vara möj-

ligt att utnyttja dessa som klass II-traktorer även framdeles i jordbruket

enligt föreliggande förslag för klass II-traktorer. Den avsedda effekten på trafiksäkerheten kan erhållas om körkortsåldern för A-traktorer och Epatraktorer höjs till 18 år.

Skogsbrukets motortransportkommitté anför att det finns ett mindre antal egendomar där transportsystemet är uppbyggt med A-traktorer som dragfordon, och föreslår därför att befintliga sådana traktorer under en över-

gångsperiod om fem år skall få användas i klass II. Sveriges tivoliägareförening pekar på motsvarande förhållande vad gäller de 40-50 A-traktorer

som nu används till tivolitransporter. Föreningen föreslår också en övergångsperiod om fem år.

RSV menar att även sådana bilar som byggts om till motorredskap bör beskattas I klass 1.

Kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om det är motiverat att som utredningen föreslår införa en förhöjd

skatt för sådana A-traktorer som används för att dra utländska påhängsvagnar.

6 Beskattningen av traktordumprar

Flera remissinstanser välkomnar förslaget till en särskild skatteklass för

dumprar, bl.a. mot bakgrund av den förenkling av klassificeringsproblemen detta innebär. Sådana synpunkter anförs av TRP, RSV, länsstyrelen i Uppsala län, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska åkeriför-

bundet. Svenska åkeriförbundet konstaterar dock att för dumprar som

används lite på allmän väg innebär utredningens förslag en inte obetydlig

skatteskärpning.

Ett par remissinstanser, Statskontoret och kammarrätten i Göteborg ifrågasätter däremot om särreglerna för dumprarna är till fördel för skatteadministrationen.

Från SER, Entreprenörföreningen, Sveriges Grossistförbund och Industriförbundet anförs kraftig kritik mot utredningens förslag. Remissinstanserna anser att utredningen utgått från felaktiga uppgifter om i vilken

utsträckning traktordumprar används på allmän väg, och att förslagen medför kraftiga fördyringar för branschen.

SER tillstyrker att traktordumprarna placeras in i en ny skatteklass, men anser att föreslagen skattesats är för hög.

SER anför:

Vid en enkät inom SER med svar från 151 företag med 230 traktordumprar

har vi konstaterat; att 5492 av traktordumprar i klass I kör maximalt 300

mil per år på allmän väg, att 1296 av traktordumprar i klass I kör mellan

300 och 3000 mil per år, och resterande 2772 växlar mellan klasserna I och

I.

400 timmar och ca 800 mil på väg per år inte stämmer med våra beräkning-

ar.

Enligt samma enkät anser vi, att 150 timmar och 300 mil per år på väg är mera riktigt. Med utgångspunkt från betänkandets proportionering följer

att en skattesats av 7000 kr. kan belasta traktordumpern.

Entreprenörföreningen avstyrker, med instämmande av Industriförbundet, utredningens förslag och förordar att traktordumprarna beskattas efter samma principer som övriga traktorer. Föreningen anför att över hälften av traktordumprarna används på allmän väg mindre än 150 timmar per år.

Utredningens förslag innebär att alla traktordumprar blir skattepliktiga

oavsett om de används på allmän väg eller inte. Förslaget skiljer sig enligt föreningen därmed från den principiella tanken att vägtrafikbeskattning skall motsvaras och motiveras av fordonets väganvändning. Denna princip genomsyrar för övrigt betänkandet liksom även nuvarande lagstiftning.

Sveriges grossistförbund har som sitt yttrande ingivit en skrivelse från Volvo BM AB. Där anförs bl.a. att det är oklart om dumprar som används utanför vägnätet, men inte inom inhägnat område, är registreringspliktiga. Denna registeringsfråga får skattekonsekvenser:

Anses däremot fordonet registreringspliktigt även vid ovan nämnda transporter utanför det allmänna vägnätet (området kan inte anses som inhägnat område enl 9 § BRK) innebär det, trots att hela transportarbetet sker utanför väg, att skatteuttaget drastiskt ökar till 17000 kr/år mot 225 kr/år tidigare. Detta får till följd att timkostnaden för maskinen måste höjas med omkring 15 kr/tim samt att totalkostnaden per transporterad m? ökar med ungefär 25 öre/m". Dvs ökade anläggningskostnader vid anläggningsarbeten, fastän transporterna sker utanför väg. Man måste fråga sig om kalky-

lets ökade anläggningskostnader?

Ändå allvarligare blir konsekvenserna om dumpern används vid sidan av

väg huvuddelen av året, t.ex. inom inhägnat område och endast under en kortare period utför transporter utanför detta område. Är det då utredning-

ens förslag att man skall betala full skatt dvs. 17000 kr/år för denna korta

period (några veckor eller månader)? Eller skall traktordumprarna i denna

situation kunna åtnjuta möjligheten som trafiktraktorerna erhållit, nämligen dagsskatt, den period då fortdonet är registrerat? Eller innebär klass HI tillhörigheten ett hinder för dagsskatt? Klarläggande krävs.

Förslaget om generell skatt för dumprar verkar inte helt genomtänkt,

eftersom långt ifrån alla s.k. traktordumprar används under sådana förhål-

landen att de är eller bör vara registrerade hela året. Dessutom har utred-

ningen inte beaktat behovet av att kunna använda fordonen dels på väg och dels vid sidan av väg dvs. nedsättning av vägtrafikskatten när fordonet

används helt utanför det allmänna vägnätet, utan att området i lagens mening kan anses som inhägnat område.

7 Övrigt

Utredningens förslag att slopa lagen (1975:278) om nedsättning av fordons-

skatt på traktorer och släpvagnar m.m. har genomgående bemötts positivt.

Svenska transportarbetareförbundet tar i sitt remissvar upp frågan om den nuvarande skattenivån för jordbrukstraktorer, och anser att en uppjustering är tänkbar. Förbundet är tveksamt till om jordbrukstraktorerna skattemässigt svarar för sina samhällsekonomiska kostnader. och anför att traktorerna är ett påtagligt trafiksäkerhetsproblem och vidare att de medför trängselkostnader för den övriga trafiken.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 33