Prop. 1990/91:116

om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning

Regeringens proposition 1990/91: 116

om en gerne ensam nordisk arbetsmarknad för Prop . . personer med högre utbildning _ 1990/91 116

':: . ,...._ |-""'4

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen . F(")redragan('le vid re geringssammanträdet har varit cheferna för justttle- och utbilL'lningsde partemcnten samt statsrådet W.illström.

Stockholm den 21 februari l99l På regeringens vägnar

Odd Engström Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mel- lan Sverige. Danmark. Finland, Island och Norge om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som har en högre, behörighetsgivandc utbild- ning pa minst tre år.

Regeringen föreslår som en följd av den nordiska ("överenskommelsen att det i rättegångsbalken uppställda kravet på att ledamöter i Sveriges advokat- samfund skall vara svenska medborgare ändras så att med svenskt medbor- garskap jämställs medborgarskap i något av de andra nordiska länderna.

Vidare föreslås i pr(')positionen att den som har blivit auktoriserad som adVokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att — pit de villkor som anges i den nordiska (")verenskommelsen — bli antagen som ledamot av Sveriges ad- vokatsamfund.

l prop(')siti()nen föreslas också att nordiska utbildningar som motsvarar den svenska kantorsexznnen och högskoleexamen pä kyrkomusikerlinjen skall ge behörighet att anställas på en tjänst som kantor eller organist i enlig- het med vad som föreskrivs i lagen (198918) om kyrkomusiken i svenska kyr- kan.

Lagändringarmt föreslås träda i kraft den 1 juli l99l.

Denna pi'opositi'on har utformats och skrivits på 'det nya sätt som första gången aitvändes under riksmötet 1989/90 i propositionen om forskning (propå l989/9tlz90). Den nya utformningen syftar till att vinna erfarenheter för en eventuell övergång till en ändamålsenligare utformning av regeringens förslag m.m. till riksdagen. Bl.a. skall pro- positioner'inéd förslag som har beretts inom flera departement bli iner Iättöverskådliga och lättlästa.

Det regeringen vill att riksdagen 'skall ta ställning till eller åtgärda återfinns under rubriken Ärendet till riksdagen. vilket således motsva- rar den tidigare rubriken Hemställan, . ' ' '

Prop. 1990/91 : 116

Proposition om en gemensam nordisk Prop. arbetsmarknad för personer med högre utbildning ' 1990/911116

]. Inledning

Nordiska ministerrådet har utarbetat ett förslag till (")verenskrnnmelse mel- lande nordiska länderna om en nordisk arbetsmarknad för personer som har en beh(")righetsgivande. högre utbildning på minst tre år. Förslaget. som har remissbehandlats inom de nordiska länderna. behandlades av Nordiska rå- det vid dess 38:e session i Reykjavik år 1990. Nordiska rådet rekommende- rade därvid regeringarna i de nordiska länderna att ingå en överenskom- tnelse i enlighet med förslaget. Överenskommelscn. som undertecknades den 24 oktober 1990. träder i kraft 30 dagar efter (len dag då samtliga nor- diska ländcr har meddelat det danska utrikesministcrict att ('.')verenskommel- sen har godkänts.

Överenskommelsen finns upprättad på svenska. danska. finska. isländska och norska. Alla texter har lika giltighet. Överensk(.)|11melsen och en för- teckning över de remissinstanser som har yttrat sig över Nordiska ministerrå- dets förslag till (")verenskotnmelse. finns fogade till propositionen som bilaga I och bilaga 2.

För att Sverige skall kunna tillträda överenskommelsen måste vissa lag- ändringar göras. bl.a. vad gäller medborgarskap för advokater. 1 det föl- jande lämnas en redogörelse för dels innehållet i överenskommelscn (avsnitt 3). dels de lagändringar som tnåste göras för att Sverige skall leva upp till de krav sotn överenskommelsen ställer (avsnitt 5' och ()).

Ett tttkast till lagrådsremiss har under hösten 1990 remitterats till justitie- kanslern. Stockholms tingsrätt. Svea hovrätt och Sveriges advokatsamftmd. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 90-1577 i justitiede- partementet).

Regeringen beslutade den 25 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen redovisas i l>i- laga 3. Lagrådet har den 30 oktober 1990 lämnat de remitterade förslagen utatt erinran. Lagrådcts yttrande är fogat till propositionen som bilaga 4. l f("')rhållandc till lagrådsremissen har några redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

2 Bakgrund

2.1 Arbetsmarknaden i Sverige och övriga Norden

Redan år 1954 träffade Danmark. Finland. Norge och Sverige en överens- kommelse om en gemensam arbetsmarknad. Övercnskommelsen innebar bl.a. att arbetstillsti'md inte krävs av medborgare i någon av staterna för att arbeta i annat nordiskt land. Syftet var att underlätta r('.')rligheten av arbets- kraft mellan länderna. Överenskommelsen avlägsnade dock inte de hinder

'.!-)

för rörlighet som följer av att det i de olika länderna finns bestämmelser om auktorisation eller andra behörighetskrav för vissa yrkesgrupper liksom det för en del yrken även films krav på visst medborgarskap. Inte heller den ge- nerella (")verenskontmelsen från den () mars 1982 om en gemensam nordisk arbetsmarknad. sotn ersatte överenskommclscn från år 1954. innehöll någon lösning på dessa frågor.

Vid sidan av den nyssnämnda generella överenskommelscn från år 1982 har de nordiska länderna ingått särskilda (")verenskommelser som ger stora personalgrupper inom sjukvården. skolan och veterinärväsendet rätt att un- der vissa förutsättningar utöva sina yrken i de andra nordiska länderna.

Som framhölls i Nordiska ministerrådets ekonomiska handlingsplan 1989 — 92 "Ett starkare Norden" är det emellertid många yrkesgrupper som har genomgått en behörighetsgivandc utbildning men som inte har någon i en överenskommelse säkrad rätt att utöva sitt yrke i andra nordiska länder. Det gäller framför allt sådana yrken för vilka utövandet är beroende av ett särskilt godki'mnandc eller av medborgarskap. Vilka yrken det är varierar något mellan de olika nordiska länderna. Som exempel katt nämnas jurister. revisorer. teologer. (|aghemspedagoger. arkitekter och ingenjörer.

Nordiska Rådet ltar vid upprepade tillfällen gett uttryck för en (önskan om en liberalisering på detta område (jfr rekommendationerna 9/1986/s och 34/19S9/s). En detaljerad genomgång av varje enskild yrkesgrupps utbild- ning i de nordiska länderna och av de krav som skall vara uppfyllda som för- utsättning för yrkesutövning i respektive land samt av de rättsregler. som måste ändras för att öppna en möjlighet till fri yrkesutövning i alla nordiska länder. skttlle emellertid bli mycket tids- och resurskrävande. Nordiska mi- nisterrådet har därför utarbetat ett förslag till en generell överenskommelse om ömsesidigt erkännande av högre. beh(')righetsgivande utbildningar på minst tre år.

Förslaget behandlar enbart de nordiska medborgarnas möjligheter att i de andra nordiska länderna ktttma utöva sitt yrke och vara behöriga att söka tjänster som L'leras utbildning har förberett (lent för. Överenskommelsen tar inte sikte på frågan om ett ömsesidigt akademiskt erkännande av högre ut- bildningar. dvs. nordiska medborgares rätt att få sina utbildningar godkända som en del av eller som grundval för fortsatt utbildning vid högre utbild- ningsinstitutioner eller forskningsinstitut i andra nordiska länder.

Som redan har framgått syftar överenskommelsen till att så långt möjligt undanröja hindren för de personer sont omfattas av (")vcrcnsk(_)nmtclsen att söka arbete och utöva sitt yrke inotn de nordiska länderna. Överenskommel- sen avser inte enbart ömsesidigt erkännandc av utbildningar i detta syfte. Den anger också att krav på medborgarskap. med vissa undantag, inte skall ställas för de yrken och tjänster som överenskommelsen omfattar. och att tidigare verksamhet i annat nordiskt land skall beaktas vid bestämmande av anställningsförmi'mcr. Överenskommclsen itmchållcr också en förpliktelse för länderna att i vidast möjliga omfattning genomft'ira ändringar i sin lag- stiftning i enlighet med de principer som har lagts fast i övcrenskommclscn angående bl.a. utbildning och medborgarskap.

Prop. 1990/91 :1 16

2.2 EG-direktivet om högre utbildningar

Inom de Europeiska gemenskaperna (FG) har man inom loppet av de se- naste 15 — 20 åren utfärdat en rad särskilda direktiv om ömsesidigt erkän- nande av behörighetsgivande examina. ITU-kommissionen och E(is minis- terråd har emellertid i samband med tillskapandet av den inre marknaden framhållit att tillvägagängssättet med speciella direktiv för olika grupper är alltför långsamt. E(is ministerråd har därför antagit ett generellt direktiv om ("')msesidigt erkännande av alla cftergymnasiala beh(")righctsgivandc utbild- ningar på minst tre år. Direktivet. som trädde i kraft den 4 januari 1991. in- går bland de E(i-råttsaktcr — "l'acquis communautaire" — som utgör en del av underlaget för de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett EES-avtal. [ fråga om det nårtnare innehållet i ett sådant avtal kan hänvisas till propositionen (1990/91265) om ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Frågan kommer alltså senare att aktualiseras även i detta sammanhang.

3 Overenskommelsens innehåll

3.1 Allmänt

Överenskommelsen är tillämplig på personer som är medborgare i något av de nordiska länderna och som har genomgått en för ett visst yrke. behörig- hetsgivande. högre utbildning på minst tre år. Överenskommelsen bygger på det f(")rhållandet att de cftergymnasiala utbildningarna i Llc nordiska län- derna är i stort sett likvärdiga. Nordiska medborgare. som har genomgått en utbildning som omfattas av (')verenskommeIsen. skall därför vara behöriga att utöva yrken eller söka sådana tjänster i de andra nordiska länderna för vilka det enligt lag eller annan författning krävs att utövaren ltar genomgått en viss inhemsk utbildning. Som huvudregel skall den omständigheten att sökanden är medborgare i ett annat nordiskt land inte hindra att st.")kanden godkänns som självständig yrkesutövare eller som behörig s('")kande till en tjänst i värdlandet. Undantag görs dock för vissa tjänster inom den offentliga förvaltningen. tjänster inom rättsväsendet, polisen och försvaret samt tjäns- ter som är av betydelse för den nationella säkerheten.

3.2 Utbildning

Av artikel ] framgår att övercnskommclscn är tillämplig på personer som har genomgått en för ett visst yrke behörighetsgivande. högre utbildning som omfattar minst tre års heltidsstudier eller 111(.)tsvarande tid på deltid. Efter- som utbildningsväsendet inte är organiserat på samma sätt i de olika nor- diska länderna innchåller artikeln också en definition av begreppet högre utbildning. Vidare framgår att överenskommclsen inte gäller för yrkesgrup- per som omfattas av tidigare träffade avtal om en gemensam nordisk arbets- marknad.

Enligt första stycket i arrikelZ skall en person. som har en utbildning som omfattas av (")vcrenskommelsen och som i något av de nordiska länderna har

Prop. 1990/91:11()

'.!!

erhållit legitimation. illlklt)l"lSiltlt)l1 eller någon annan liknande form av rätts- ligt godkännande som utövare av ett visst yrke. ha rätt att under de förutsätt- ningar som anges i överenskommclsen bli godkänd som yrkesutövare även i de andra nordiska länderna. Bestämmelsen innebär att den som har blivit auktoriserad som t.ex. advokat i ett annat nordiskt land skall anses uppfylla de kompetcnskrav som normalt gäller för att bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund. Detta gäller även om sökanden har beviljats auk- torisation på grundval av en icke nordisk utbildning.

De avtalsslutande länderna kan dock. när det gäller advokater och reviso- rer (i Danmark även landinspektörer). alltid kräva att sökanden har utövat _vrket i tre år hos en advokat eller revisor som har godkänts av värdlandet. I stället för denna praktiktid kan värdlandet kräva att sökanden genomgår ett lämplighetsprov. Valet. mellan praktiktid och lämpliglietsprtw träffas av värdlandet. Andra yrkesutövare än advokater och revisorer har rätt att — i den lnån värdlandet uppställer krav på viss praktiktid — fullt ut avräkna prak- tikttid som fullgjorts i något av de övriga nordiska länderna. Detta framgår av artikel ().

De fyra första styckena i artikel 2 är utformade med tanke på de fria yrkes- utövarna. Författningsreglerade tjänster behandlas i artikelns femte stycke. Av detta stycke framgår att om de nordiska länderna har ett i lag eller annan författning uppställt krav på att anställning på vissa tjänster f("irutsätter en viss nationell utbildning. som omfattas av ("överenskommelsen. skall dessa tjänster kunna sökas också av dem som har genomgått en motsvarande ut- bildning som till övervägande del har ägt rum i något av de nordiska län— derna.

För vissa utbildningar kan det skilja i utbildningens längd mellan de nor- diska länderna. (_.)m denna skillnad är mer än ett år. kan enligt artikel 7 det land som har den längre utbildningen kräva att sökanden antingen har utövat yrket under en period som är dubbelt så lång som skillnaden i utbildningens längd eller att sökanden genomgår en tilläggsutbildning. eventuellt avslutad med ett kunskapsprov.

Av artikel 3 framgår att de enskilda länderna kan kräva att sökanden har tillfredsstållande kunskaper om lagstiftning och administrativa föreskrifter av särskild betydelse för det yrke det gäller. Det kan gälla såkerhetsft'.')rcskrif— ter. byggluulsnormer eller annat som är av stor betydelse för yrkesutöv-

&

ningen.

3.3 Språkkunskaper

1 artikel 4 behandlas de krav som kan ställas på kunskaper i andra nordiska språk för att sökanden skall godkännas för yrkesutövning. Sverige. Dan- mark och Norge kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i ett av språken svenska. danska eller norska. llär föreligger ingen valmöjlig- het för landet i fråga. Sverige kati alltså inte kräva tillfredsställande kunska- per i just svenska språket utan måste godta en sökande som inte kan någon svenska men som talar tillfredsstållamle danska eller norska. — Finland och Island kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i finska re- spektive isländska.

Prop. 1990/911116

()

De enskilda länderna avgör själva för varje yrkesområde hur mycket som skall krävas för att "tillfredsställande kunskaper" skall anses föreligga. Det står också de enskilda länderna fritt att avgöra hur språkkunskaperna skall dokumenteras.

3.4 Medborgarskap

1 artikel 10 i överenskommelscn behandlas vissa frågor om medborgarskap som villkor för yrkesutövning. Där framgår att ett godkännamle som själv- . ständig yrkesutövare inte kan göras beroende av att sökanden blir medbor- gare i det land där yrkesutt'ivningen avses ske. Anställning på en tjänst. som förutsätter en utbildning som omfattas av övercnskommelsen. kan som regel inte heller göras beroende av att sökanden blir medborgare i det land där anställningen söks. Från denna regel är vissa tjänster umlantagna. Undanta- gen avser överordnade tjänster inom den offentliga förvaltningen. tjänster inom rättsväsendet. åklagarväsendet. exekutionsväsendet, polisen och för- svaret samt de tjänster i övrigt som är av betydelse för den nationella säker- heten. Dessa tjänster kan förbehållas det egna landets medbtu'gare.

3.5 Övrigt

Bestämmelser om ansökningsförfarande och beslutsprocedur finns i artikel 8. En sökande som uppfyller kraven enligt överenskommelsen skall godkän- nas som yrkesutövare eller behörig sökande till en anställning, såvida det inte föreligger några omständigheter beträffande sökanden som kan med- föra återkallelse av godkännandet. Närmare bestämmelser om återkallelse av g(xlkännande finns i artikel 9. Av artikel 8 framgår också att den myndig- het som har att pröva ansökan om godkännande skall fatta ett motiverat be- slut inom fyra månader från det att ansökan har kompletterats med nödvän- diga upplysningar. Beslut som går sökanden emot kan överklagas i enlighet med de nationella regler om överklagande som kan finnas.

Artikel ][ innehåller en bestämmelse om att tidigare anställning i ett annat nordiskt land bör tillgodoräknas vid tjänstetillsättningar. Enligt artikel 12 bör en anställd som har en utbildning från ett annat nordiskt land också vara jämställd med värdlandets egna medborgare när det gäller rätten till lön och pension och andra rättigheter som följer med tjänsten.

Artikel 13 ålägger länderna att såvitt angår de statliga tjänsterna i största möjliga utsträckning genomföra ändringar i sin lagstiftning i överensstä- melse med vad som sägs i artikel 2 femte stycket och artiklarna lll-12. Län- derna bör dessutom medverka till att dessa principer tillämpas även för icke— statliga tjänster. Länderna får dock införa eller upprätthålla bestämmelser om att anställning inom rättsväsendet inklusive exekutionsväsemlet förutsät- ter en tillfredsställamle prövotid på tre år eller ett godkänt lämplighetsprov.

Prop. 1990/91: 1 16

4 Sveriges godkännande av överenskommelsen

Regeringens förslag: Den nordiska överenskornmelsen godkänns av Sverige.

RemissinstansernazSamtliga remissinstanser som har yttrat sig över utkas- tet till överenskommelse tillstyrker ministerrådets förslag.

Skälen för regeringens förslag: Som redan framhållits finns det sedan länge olika överenskommelser mellan de nordiska länderna som syftar till att un- derlätta rörligheten av arbetskraften mellan länderna. Överenskommelsen om en nordisk arbetsmarknad för personer med en högre utbildning är ytter- ligare ett steg i riktningen mot att avskaffa sådana behörighetskrav av natio- nell karaktär sorn numera med den ökande internationaliseringen alltmera har spelat ut sin roll. Den nordiska överenskommelsen ("ix-'erensstämmer i allt väsentligt med [Ki—direktivet om högre utbildningar. Som tidigare har be- rörts (avsnitt 2.2) ingår l:".(i-direktivet i det regelverk som utgör basen för de pägaende förhaodlingarna mellan lil-”l'A-länderna och E(i om ett 15155- avtal.

Skillnaden mellan de nordiska ländernas eftergymnasiala utbildningar är i allmänhet mindre än vad förhi'rllandet är inom EG. lin fri rörlighet för ar- betskraften mellan de nordiska länderna är inte bara i de enskilda arbetsta- garnas Och arbetsgivarnas intresse. utan det är också av väsentlig betydelse för de nordiska ländernas ekonomiska utveckling och som ett led i arbetet att stärka den nordiska gemenskapen. Önskemålet om en gemensam nordisk arbetstmrrknad för personer med likartad utbildning förstärks ytterligare ge- nom det nyssnämnda E(i-direktivet. Det är angeläget att alla nordiska med- borgare med högre utbildningar av minst tre års varaktighet ges möjlighet att utnyttja sin examen fritt inom hela Norden. på motsvarande sätt som deras kolleger inom l'i(_i kan. Mot denna bakgrund bör så långt det är möjligt olika formella hinder för arbetskraftens fria rörlighet undanröjas inom de nor- diska länderna.

5 Medborgarskapskrav för yrkesverksamhet i svensk lagstiftning 5.1 Regeringsformen och lagen om offentlig anställning

Regeringens bedömning: Någon ändring av bestämmelserna i rege- ringsformen eller lagen (197ozotltl) om offentlig anställning behövs inte med anledning av den nordiska överenskomrnclsen.

Gällande ordning: Av 11 kap. 9 & tredje stycket regeringsformen framgår

Prop. 199()/91:116

att endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domartjänst. ämbete som lyder omedelbart under regeringen. tjänst eller uppdrag såsom chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen eller såsom ledamot av sådan riiyndighct eller dess styrelse. tjänst i regerings- kansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt sändebud. Vidare frariigår att även i annat fall endast den som är svensk medborgare får inneha tjänst eller uppdrag. orii tjänsten eller uppdraget tillsätts genom val av riks- dagen sariit att krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha el- ler utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun i övrigt får uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar sorii anges i lag. 1 4 kap. 2 & lagen (197ozötltl) om offentlig anställning sägs följande:

Om svenskt medborgarskapskrav sorii villkor för innehav eller utövande av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Vidare. gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär tjänst eller tjänst sorii åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt före- skriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare får inneha . eller utöva

[. tjänst i regeringskansliet eller trtrikesfi'irvaltningen.

2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad niyndiglietsutövnirig eller handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller mellanfolk- lig orgariisation_

3. statlig tjänst som kan niedft'ira kännedom om förlii'illande. som är av betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt. allmänt eller en- skilt ekonomiskt intresse.

(')ni andra särskilda villkor för iririeliav eller utövande av tjänst än sådana. sorii anges i första stycket eller sorii avser pensionsålder eller viss lägsta lev- nadsålder. gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

Det finns dessutom ett antal förordningar med krav på svenskt medborgar- skap för vissa yrken. Här kati nämnas förordningen (19751608) orii krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster och förord- ningen tl9b'b'17S—l) riied instruktion för exekutionsväseiidet.

Skälen för regeringens bedömning: Tjänster som bl.a. åklagare. polis och doriiare kan länderna enligt övereriskommelsen förbeliålla de egna medbor- garna. Några ändringar av bestämmelserna i regeringsformen eller lagen orii offentlig anställning är därför inte nu påkallade för att Sverige skall kunna leva upp till de krav överenskoriinielsen ställer.

Prop. 199()/91:116

5.2 Mcdborgarskapskravet för advokater, m.m.

Regeringens förslag: Kravet på svenskt medborgarskap för den som vill atttas till ledamot av advokatsamfundet — respektive uppträda som råttegångsttmbud — ändras på det sättet att medborgarskap i Dan— iitark. Finland. lsland eller Norge jäiitställs iited svenskt medborgar- skap. Regeln att en advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om han upphör att vara svensk medborgare ändras i konsekvens här- med.

Vidare skall deit som är ledamot av ett advokatsamfund eller ltar fått någon annan form av auktorisation för att utöva advokatyrket i itågot av de andra nordiska länderna kunna antas som ledamot av det svenska advokatsamfundet på de iöverenskonimelseii angivna villko-

l _ __ _

Gällande ordning:l"ör att kunna bli ledamot av Sveriges advokatsantfund krävs i dag bl.a. att man är svensk ntedborgare och har hemvist i Sverige. Samfundets styrelse får i enskilda fall ltiedge undantag från dessa krav (8 kap. 2 % första och andra styckena RB). Upphör en advokat att vara svensk medborgare eller flyttar han ur riket. är han skyldig att genast träda ur samfundet. såvida inte styrelsen medger att liait får stå kvar som ledamot. Om ett sådant medgivande inte låntnas ocli advokaten inte självmant träder ur saml'uiit'let. skall ltan uteslutas (8 kap. 7 & femte stycket RH").

Förutom de angivna kraven vad gäller medborgarskap och hentvist krävs av blivande advokater att de har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domaråmbete. att de har genoiitgätt för advokatverksam- liet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning, att de har gjort sig kända för redbarliet oclt att de även i övrigt bedöiits lämpliga att utöva advokat— verksamhet. linligt 8 kap. 2 & tredje stycket Rl'l får inte heller deti bli advo- kat som är försatt i konkurs. som har fi'trvaltare enligt 1 ] kap. 7 % föräldra- balken eller som enligt 3 & lagen (19851354) om förbud mot yrkesmässig råd- givning i vissa fall. m.m. är förbjuden att utöva i'ädgiviiingsverksamliet. En— ligt fjärde stycket i saiitiita paragraf får inte heller domare. åklagare eller vissa andra anställda i offentlig tjåiist eller hos annan enskild än advokat an- tas till ledaiitot i samfundet.

De krav som anges i 8 kap. RB återfinns något mer detaljerade i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Beslut oiit ändring av stadgarna fattas av sant— fundets fullmäktige men skall för att bli gällande fastställas av regeringen.

Den som vägras inträde i samfundet eller som utesluts från det kan över- klaga lios högsta domstolen (S kap. 8 s* RB).

'l'idigare förslag: Diskrintineringsutredningen föreslog i betänkandet (l)s A 19841») Om utläitningars rättsliga ställning att kravet på svenskt medbor- garskap för advokater skulle avskaffas för den som vid tiden för ansökningen hade fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Utredningen föreslog inte några ändringar i fråga om övriga atttagningsvillkor. bl.a. kravet på svensk juridisk examen.

Prop. 1990/911ll6

ll)

Flertalet remissinstanser. bl.a. domstolsverket. riksåklagaren och advo- katsamfundet. avstyrkte förslaget att avskaffa kravet på svenskt medborgar- skap för advokater.

I propositionen (HSS/867) om utlänningars rättsliga ställning (s. 25) an- fördes i dcnna fråga följande. "För att bibehålla nicdborgarskapskravet för advokater som huvudregel ta- lar bl.a. den centrala roll soitt advokaterna spelar inom det svenska rättsvä- sendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advo- kater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaf- fas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat. kunna tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.”

Dispensfrågan löstes (len 1 juli l988 genom vissa ändringar i 8 kap. RB. Ändringarna innebar bl.a. att advokatsanifundets styrelse fick rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. l den proposition som låg till grund för lag- ändringen anfördes följande (prop. l()87/88:26 s. 7):

"Med den utvidgning av de internationella kontakterna som skett under se- narc år kan de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist lta nack- delar i vissa fall. En invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla sitt itiedlmrgarskap i ett annat land även om ltaii har skaffat sig en svensk utbildning och avser att vara yrkesverksant här. Det blir vidare allt vanligare att svenska advokater som sysslar med internationell affärsjuridik söker sig utanför det egna landets gränser. Det är då ibland ett önskcntål för de svenska advokaterna att bli antagna som ledamöter av ett utländskt advokat- samfund. något som i sin tur kan aktualisera frågan om ("iiiisesidighet i regel- systemen." '

Enligt uppgift från advokatsamfundet har en enda ansökan om dispens från inedborgarskapskravct kommit in utider de två är som möjligheten till dis- pens har funnits. Möjligheten att begära dispens från kravet på hemvist i Sverige har utnyttjats i tre eller fyra fall och har alla gällt svenskar verk- samma vid advokatkontor utomlands.

Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast Svea hovrätt och Sve- riges advokatsamfund särskilt yttrat sig över effekterna av överenskommel- sen för advokaternas del. Vi återkommer till enskildltcterna i yttrandena i det följande. .

Skälen för regeringens förslag: Den nordiska överenskommelsen har i tre avseenden betydelse för bestämmelserna i 8 kap. RB om vilka som får antas som ledamöter i advokatsamfundet. Överenskommelsen innebär för det första att medborgare i de andra nordiska länderna skall kunna bli ledamöter av samfundet på samma villkor som svenska medborgare. För det andra in- nebär överenskommelsen att en juristexamen från något av de övriga nor- diska länderna jämställs nted en svensk juristexamen. För det tredje skallen nordisk medborgare, som ltar fått auktorisation som advokat i något av de andra nordiska länderna, kunna vinna inträde i Sveriges advokatsamfund utan annan prövning än att han uppfyller vissa krav som kan ställas på ho- nom nted stöd av överenskommelsen. Vilka dessa krav är redovisas längre fram. .

Vad först angår frågan om medborgarskap gäller i dag den huvudregeln

Prop. l99()/91:1l6

ll

att ledamot av Sveriges advokatsamfund skall vara svensk medborgare. Samfundets styrelse kan i enskilda fall medge dispens från denna regel. Kra- vet på svenskt medborgarskap gäller endast för den sorti vill utöva juridisk verksamhet som advokat. dvs. som ledamot av advokatsamfundet och med .

rätt att bruka titeln advokat. Det finns däremot inget krav på svenskt med- borgarskap för den sorti. titait att vara advokat. vill tillltandagå allritänlietcn i rättsliga angelägenheter såsont att lämna råd i juridiska frågor eller att upp- träda som ombud inför-domstolar (dock att det i sistnämnda hänseende för utländska medborgare för närvarande krävs tillstånd av rätten. se l'Z kap. 2 &? andra stycket RB) eller andra myndigheter. dvs. syssla itted det som ad- vokater vanligtvis sysslar riied. inte heller för biträdande jurister på advokat- kontor finns något krav på att de skall vara svenska medborgare. För dessa praktiserande jurister finns inte heller något krav att de skall lta någon sär- skild utbildning eller praktiktid. Någon forrit av godkännande eller legitima- tion finns inte heller. Yrket sorii praktiserant'le jurist står iited andra ord i princip öppet för vent som helst redan i dag.

'l'iteln advokat är däremot förbehållen ledamöter av advokatsamfundet. Rätten att bruka denna titel kan ha ett betydande värde för en praktiserande jurist. Förordriaiide sorti offentlig försvarare ges i princip endast till den som är advokat (21 kap. 5 &? RB). [förordnande sorti biträde enligt rättshjälpsla- gett ( ”NE:-129) ges i princip endast till advokat eller biträdande jurist aristålld pa advokatbyrå. Även i andra sammanhang kan den kvalitetsstämpel som advolwttitelri innebär ha betydelse.

Den nordiska ('n-'erenskon'imelsert ritedför att det i 8 kap. 2 .5 RB upp- ställda kravet på svenskt medborgarskap för den som vill bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsanifund iitåstc ändras. Visserligen kan enligt de nuvarande reglerna dispens beviljas från medborgarskapskravet. Med hänsyn till hur överenskommelsen är utformad bör emellertid medborgare i de övriga nordiska länderna inte vara hänvisade till deitria riiöjligltet. Lag- texten bör i stället utformas så att medborgarskapi Danmark. Finland. ls- laitd eller Norge i detta hänseende är jämställt med medborgarskap i Sve- rige. Sett niot bakgrund av de nuvarande reglerna om dispens kan detta inte sägas utgöra någon ntera genomgripande principiell förändring.

Den som vill bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund skall, förutom vad som tidigare anförts orii medborgarskap och hemvist. lta avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till dontarämbete (8 kap. ! & första stycket 3 RB). -

l kungörelsen (Wo—1:29) angående kunskapsprov för behörighet sorti do- rtiare m.m. föreskrivs att såsom kunskapsprov för behörighet att utöva do- iiiartjz'inst gäller juris kandidatexamen eller juristexamen samt att vad i lag eller författning sägs om Iagl'ai'en eller Iagkumiig avser den sorti ltar avlagt sådan examen. — Även om det inte sägs uttryckligen i kungörelsen avses exa- mina som har avlagts vid ett svenskt universitet.

Den nordiska överenskommelseri förutsätter inte någon ändring av kravet på kunskapsprov som det är utformat i 8 kap. 2 & första stycket RB. Där- emot mäste den nämnda kungörelsen om kunskapsprov för behörighet sorti doniare m.m. ändras så att jui'istexamina från universitet och högskolor i de övriga nordiska länderna jämställs iiied en svensk juris kandidatexamen eller

Prop. . ]990/91 : t 16

12

juristexamen. En sådan ändring är påkallad även för doriiarnas del. (_)m riks- dagen godkänner överenskommelscn. avser vi att senare ta upp frågan orii ändringar i denna del.

De övriga antagningskrav sorti anges i 8 kap. 2 & första stycket 4—6 sariit i tredje och fjärde styckena RB är inte av diskriminerande art. dvs. de är inte svårare att uppfylla för medborgare i de andra nordiska länderna än för svenska medborgare. Som advokatsamfundet ltar framhållit finns det inte heller någon anledning att släppa på dessa krav eftersom de inte riiotverkar det grundläggande syftet med överenskommelsen. nämligen att undanröja nationellt betingade hinder. När det gäller ett av kraven kan det dock finnas skäl att utveckla effekterna av överenskommelsen litet närmare.

Kravet på att den som söker inträde i Sveriges advokatsamftirtd skall lta genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning preciseras i stad- garna för samfundet. ] 3 & sägs att sökanden under minst fem år på tillfreds- ställande sätt skall ha utövat praktisk juridisk verksamhet. varvid ltan under. minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillliandagå allrtiånlteten i rättsliga angelägenheter antingen sorti anställd hos advokat eller på allmän advokatbyrå eller för egen räkning.

l (mike/() i den nordiska överenskommelsen sägs att de avtalsslutande liiit- derna kan . när detär en förutsättning för auktorisation att yrkesutbildningen kompletteras med en tid av praktisk yrkesutövning på en godkänd yrkesut- övares ansvar. kräva att sökanden har genomgått en sådan praktiktid. Har han inte gjort det, eller är den praktiktid som sökanden har genomgått kor- tare än vad soin krävs i värdlandet. kan värdlandet-kräva att sökanden ge— nomgår den praktiktid som fattas på en av värdlandet godkänd yrkesuti'tva- res ansvar. De avtalsslutande länderna kan dessutom. när det gäller advoka- ter och revisorer. alltid kräva att sökanden först utövar yrket i upp till tre år på en av värdlandet godkänd advokats eller revisors ansvar. Värdlandet kan i stället för denna praktiktid kräva att sökanden genomgår ett lämplighets- prov. . lnnebörden av artikel 6 i den nordiska överenskommelsen är att de avtals- slutande länderna alltid kan kräva att st.")kanden. innan han meddelas aukto- risation, har utövat yrket under en så lång period soitt krävs för de egna med- borgarna. Praktiktid som har gertontgåtts i de andra nordiska länderna skall räknas in i denna tid. För advokater och revisorer gäller dock att värdlandet som villkor för godki'innande kan kräva att sökanden först genorngär en praktiktid på ntaximalt tre år hos en advokat eller revisor som godkänts av landet. Detta innebäri praktiken att man kan kräva att det sker i värdlandet. Skälet till dessa krav för just advokater och revisorer är naturligtvis att ut- övandet av dessa yrken kråvcr ingående kunskaper om lagstiftningen i det land där yrket skall utövas.

Överenskommelsen innebär också att den som har auktoriserats sotn ad- vokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att på de i överenskommelsen angivna villkoren bli antagen som ledamot i Sveriges advokatsamfund (arti- kcl 2). Detta innebär att den prövning av sökandens kompetens. som har gjorts i ett annat nordiskt land. i princip skall godtas av Sveriges advokatsam- fund vid dess prövning av inträdesansökan. Detta gäller även för det fall att sökanden har beviljats auktorisation på grundval av ett icke nordisk utbild-

Prop. 1990/91 : 1 16

ning (se punkten 4 i protokollet till överettskomtttclsen'). Även ltär gäller emellertid att det katt krävas att sökanden först tttövar advokatyrket i tre år i Sverige på en godkänd advokats ansvar eller att han genomgår ett lämplig- ltetsprov.

Sveriges advokatsamfund ltar förklarat sig inte lta någon erinran tttot sist- nämnda bestämmelse i förslaget till överenskommelse. Satttfttttdet har dock pekat på att förslaget i denna del inttebär att även vissa icke-nationellt be- tittgade krav som ställs på svenska sökande inte ställs på andra. Sottt exetttpel nämner samfundet att en bolagsjurist skttlle kutttta få bli advokat och detta även om han är anställd av ett svenskt bolag och verksam i Sverige. Samfun- det anser detta inkonsekvent men tttettar att de eventuella nackdelarna av ett sådatt inkonsekvens väger mindre än de fördelar som katt uppnås genom överettskonttttclsen. Santfuttdct säger sig utgå från att prövningen inför auk- torisationen i d -' andra nordiska låttdcrtta borgar för att tillräckligt ltöga krav ltar uppfyllts. även om de i alla avseenden inte avser satttttta förhållanden som i Sverige. t.ex. samfundets särskilda preparandkurs.

Med anledning av samfundets nyss återgivna exetttpcl katt sägas följande. | Sverige får den som är anställd Itos annan enskild ått advokat int'e-atttas till ledamot av samfundet. såvida inte samfundet tttedger undantag. Detta framgår av 8 kap. 2 & sista stycket RB. En advokat som blir anställd ltos att-' ttatt enskild än advokat år. enligt 8 kap. 7 & RB. skyldig att träda ur samfun- det. (jör ltatt inte det. katt hatt uteslutas. Motsvarande bestämntelsc fitttts. ettligt vad vi ltar inhättttat. inte i de andra nordiska länderna. — Artikel 2 i överenskommelsen innebär visserligen att den som ltar blivit auktoriserad sotn advokat i något av de nordiska länderna skall ha rätt att. på de i överens- kottttttelsett fastställda villkoren, få sitt auktorisation godkänd i de övriga nordiska länderna. Av artikel 8 i överenskotttmelsen- framgår att det är sö- -' kattdctt sotn skall styrka att ltatt uppfyller villkoren enligt övercnskotttmelsen och att godkättttattde skall ttteddelas. om det inte föreligger omständigheter som katt medföra återkallande av godkännandet. Återkallande av ett settarc meddelat godkännande kan. enligt vad som fratttgår av artikel 9. ske i enlig- het ttted bestämmelserna i det land där godkännandet skett. Eftersom ett- skild tjänst ltos annan ätt advokat i Sverige utgör grttttd för uteslutning ur samfundet, dvs. återkallelse av auktorisationen som advokat. katt detta vill- kor även göras gällande tttot den som attsökcr om inträde i satttfuttdct på grund 'al av en auktorisation i ett annat nordiskt land. Den situation som samfundet ltar beskrivit i sitt exempel skall alltså inte behöva inträffa.

Svea hovrätt har — ttted anledning av att även sökande ttted utomnordiska _ittristtttbildningar skall kutttta beviljas inträde i Sveriges advokatsamfund - anfört att det inte är tillräckligt att i dessa fall enbart kräva att sökanden först tttövar advokatyrket i tre år på en godkänd advokats ansvar utatt att det bör krävas att sökanden genomgår ett kunskapsprov. Till detta katt sägas föl- jande. l kravet på att sökanden skall lta utövat yrket på ett tillfredsstz'illande sätt ligger naturligtvis att sökanden under praktiktidett skall lta visat sig" be- sitta inte [vara sådana allmänna egenskaper som gott omdöme och lätttpligltet för advokatyrket tttatt även sådana juridiska kunskaper att ltatt på ett betryg- gande sätt katt utföra sitta åtagattdett gentemot dem som vänder sig till Ito- ttottt i olika rättsliga angelägenheter. Kravet att sökanden på ett tillfredsstäl-

Prop. l99()/91:116

14

lande sätt skall lta praktiserat yrket under tre år på en advokats ansvar bör därför utgöra en fullgod garanti för att sökattdett uppfyller högt ställda krav även i kttttskapshänseendc'.

Ett effekt av att beslttt om auktorisation i de andra nordiska länderna skall läggas till grund för advokatsamfuttdets pt't'tvning här i Sverige katt givetvis bli att vissa krav. som ttortttalt ställs på den som ansöker om inträde i samfun- det. inte upprätthålls tttot den sotn redan blivit auktoriserad i något annat ttordiskt land. Emellertid kan-även svenska medborgare ha fått sitt auktori- satiott i något annat nordiskt land. Den eventuella särbeltattdlittg som katt bli en följd av överenskotnmelsett beror alltså inte på sökandens medborgar- skap. De svenska kraven för attktorisatiott av advokater stämmer för övrigt i sak i allt väsentligt överens ttted dem som gäller i de andra nordiska lätt- dennr

Som redan framgått åligger det den som ttted stöd av överenskommelsen ansöker om inträde i advokatsamfundct att visa att ltatt uppfyller villkoren enligt övurenskomtttelsett. Gör ltatt det. skall ltatt beviljas inträde. såvida det inte föreligger någon omständighet som katt föranleda återkallelse av aukto- risationen. Beslut i intri'tdcsfragan skall meddelas ittottt fyra månader från det att ansökningen ltar kompletterats ttted nödvändiga upplysningar. Avgö- randet skall vara tttotiverat. Sökanden skall lta rätt att överklaga avgörandet i enlighet ttted de nationella bestämmelser som katt finnas.

[ detta sammanhang förtjänar framhållas att beslttt om inträde i Sveriges advokatsamluttd alltid fattas av satttfuttdet. Den omständigheten att beslut om '.tuktorisation fattadeav myndigheter eller andra orgatt i de andra nor- diska länderna skall läggas till gruttd för samfundets prövning av inträdesan- sökan innebär inte att denna ttppgift har anförtrotts ett utländskt organ. Be- stämmelsen i lt) kap. 5 & tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av förvaltningsuppgift till andra ätt svenska myndigheter blir därmed inte till- lämplig.

l 8 kap. 7 & femte stycket RB sägs att den sotn upphör att vara svensk tttedborgarc skall utesltttas ur samfundet. om inte styrelsen medger att ltatt får stå kvar. Denna bestämmelse ären konsekvens av att svenskt medborgar- skap som huvudregel krävs för den som vill bli advokat. Det ändrade kravet på medborgarskap för advokater. "som ltar föreslagits. tttedför att detttta gruttd för uteslutning måste ättdras. (irund för uteslutning blir i fortsätt- ningen dett omsti'tndigheten att en advokat upphör att vara medborgare i Sverige eller i ett annat nordiskt land. l-lan katt då uteslutas. såvida inte sty- relsctt ntedgcr att ltatt får 't Reglerna i 8 kap. 2 och 7 åå RB bör därför ändras i enlighet med det sagda.

a kvar som ledamot.

Rällcgtittgxomlmd

] 12 kap. 2 & RB fitttts regler om att endast svenska medborgare får uppträda sont ombud i rättegång. dock med tttöjligltet för rätten att i det enskilda fallet dispensera frått tttedborgarskapskravet. Även dessa regler bör ändras så att medborgare i ett annat nordiskt land i princip jämställs ttted svettska med- borgare.

En fråga som hör uppmi'trksammas i det sammanhanget är vilka krav ntan

Prop. 199t)/91:116

15

katt ställa på ett rättegångsombuds spräkkttttskaper. När möjligheten att dis- pcnscra från kravet pä svenskt medborgarskap infördes i 12 kap. 2 & RB år 1956 framhöll föredragande statsrådet i propositiotten (NJA 11 1956 s. 379) att det måste krävas av den som vill föra attttatts talan att ltatt till fullo katt första svenska språket och att ltatt även tttatt svårighet katt göra sig förstådd vid domstolen satttt att det till följd av detta självklara krav endast undan- tagsvis katt kotttttta i fråga att som otttbttd godta ttågott attttatt ätt en nordbo. Att förltandlittgcn ltälls på svenska är av vikt inte bara av hänsyn till parter— oeh ledamöter av rätten — som itttc behärskar det främmande språket utan även fran den s_vnpunkten att förhandlingen skall vara offentlig (se Fitger . m.fl.. Rättegångsbalken 1. s, 5:11 satttt likelöf/l'tontan. Rättegång 1. sjunde upplagan 1990. s. 151 ). 1 en proposition (197330) ttted förslag till lag om ättdrittg i rättegångsbalken (s. 71) anförde departctttetttscltefett att den på bl.a. offetttlighetsprincipen grttttdade förutsättningen att förhandling vid domstol sker på svenska språket inte bör utgöra hinder tttot att förhör hålls tttatt tolk ttted dansk- eller norskspräkig person. om rättett anser det kunna ske tttatt fara för utredningen (se även Ekelöf/Botttan a. st.).

Enligt den nordiska överettskottttttelsett katt Sverige som villkor föratt till- låta medborgare i andra nordiska länder att utöva sitt yrke här visserligen inte kräva attttat ätt att sökanden ltar tillfredsställattdc kttttskapcr i antingen svenska. dattska eller norska. Men detttta bestättttttelse tar sikte ettbart på sökandens tttöjligheter att få tillträde till ett visst yrke. Det katt inte attses stå i strid ttted hestämtttelsen att sökanden får begrättsa utövandet av yrket i fråga till verksatnhetsområdcn som ltatt beltärskar. För den händelse en tttedborgare i ett annat nordiskt lattd öttskar uppträda som rättegångsontbud vid en svensk domstol katt det därför fortfarande krävas av ltottottt att ltatt katt göra sig förstådd utatt att tolk behöver attlitas. Detta bör beaktas av domstolen redatt i samband med att den förordnat" någon till biträde enligt rättsltji'tlpslagett eller offentlig försvarare. l konsekvens ltärttted är domsto- lett även i fortsättningenoföt'hindrad att ttted stöd av 12 kap. 2 & RB avvisa ett ombud. om det visar sig att spt'aksvårigltetertta är sädatta att förhand- littgett inte katt gettomföras utan tolk på ett t.ex. från offetttligltetssyttputtkt lämpligt sätt.

6 Utbildningskravet för kyrkomusiker

Regeringens förslag: lin examen i ttågot annat ttordiskt lattd, som mot- svarar dett svettska kantot'scxamen, högskoleexamen på kyrkomusi- kerlittjett eller högskoleexamen för tttusiklära're med kyrkomusika- liskt tillval. skall ge behörighet till attställttittg på en tjänst som katttor eller orgattisl. Förslaget gumman-5"genom ändringar i 8 och 9 åå lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.

Prop. 1990/91:116

16

Skälen för regeringens förslag: 1 lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan fitttts bl.a. bestämmelser om behörighet för att attställas på en tjänst som katttor eller organist. Behörig att anställas på en tjänst som organist är således den som ltar avlagt högskoleexamen på kyrkomusikerlin- jen (8 5). Behörig att anställas på en tjänst som katttor är den som ltar avlagt kantorsexanten. den som ltar avlagt ht'tgskoleexantett för tttusiklärare ttted

k 'rkontusikaliskt tillval satttt den som är beltöri ' att anställas som oruanist - ) & =

(9 5). Även om det inte sägs uttryckligen i lagett avses exatttitta avlagda vid svensk högskola.

En sökande som inte uppfyller kraven ettligt 8 eller .9 åå katt beviljas dis- pens från kraven på avlagda exatttitta i enlighet ttted vad som sägs i 11) s. 1 pmpositionen (1987/88: 144) ttted förslag till lagett (s. 27) angavs att dispetts enligt då gällande regler kuttde beviljas någon sotn hade undergått utbild- ning utotttlattds. Enligt propositionett borde en möjlighet till dispens fittttas också fortsättningsvis. Förutsättningat'na enligt den nya lagett för att dispens skall beviljas är att sökanden ttted hänsyn till sitt utbildning och yrkeserfaren- ltet är att anse som jämställd tttcd den som uppfyller villkorctt i 8 eller 9 st". Dispettsprövnittgett ankommer på domkapitlet.

Ett anslutning till den ttordiska överenskontmelsen medför för kyrkomusi- kerttas del att den nordiska tttedborgare sont ltar en utbildning. sotn till över- vägande del ltar ägt rum i ett annat nordiskt land och som i stort tttotsvarar de svenska utbildningartta i fråga. skall vara behörig att attställas på en tjänst som katttor eller organist i den svenska kyrkan. Sökanden bör itttc vara hån- visad till att söka dispens. utatt det bör uttryckligen framgå av lagtexten att även nordiska utbildningar gruttdar ltelt(.'tt'igltet för anställning.

7 Ikraftträdande m.m.

Enligt första punkten i det protokoll. som fogats till överettskonttttelsett. skall parterna sträva efter att de ättdrittgar i parternas ttatiottella lagstiftning, som överenskommelsen föranleder, skall vara genomförda senast den 1 juli 1991. De lagändringar sont tttt ltar förordats bör träda i kraft denna dag. Några särskilda övergångsbcstänttttelser behövs inte.

8 Upprättade lagförslag

1 ettligltet tttcd vad som anförts i det föregående har ittottt justitiedeparte- mentet upprättats förslag till 1. lag om ändring i rättegi'tngsbalken. 2. lag om ättdrittg i lagett (198918) om kyrkomusiken i svenska kyrkatt. Förslaget uttdcr 2 ltar upprättats i satttråd ttted civildepartentetttet.

9 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår dels att riksdagen

Prop. 1990/911116

17

1. godkänner överenskotttntelsen mellan Danmark, Finland, lslattd, Norge och Sverige om en ttordisk arbetsmarknad för personer som ltar ge- nomgått en behörighetsgivande ltögre utbildttittg omfattande minst tre års studier.

dels att riksdagen atttar förslagett till

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.

Prop. 199()/91:116

18

Propositionens lagförslag PrOP-

19.90/911116 '1 Förslag till Propositionens Lag om ändring i rättegångsbalken lagförslag

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7 åå santt 12 kap. 2 & rättegångsbal- ken skall lta följattde lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 2 ål Till ledamot av advokatsantfundet får endast den antas som 1. är svensk tttedborgare, 1. är svensk tttedborgare eller

ntedborgarci Danmark. Finland . ls- land eller Norge,

2. ltar hemvist i Sverige

3. ltar avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för beltörighet till dontarämbete, .

4. ltar genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore- tisk utbildning.

5. ltar gjort sig känd för redbarltet. och

6. även i ("övrigt bedöms lätttplig att utöva advokatverksamhet. Advokatsatttfuttdets styrelse får i enskilda fall tttedge undantag från antag- ningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.

Dan som har blivit att/rtoriserad som advokat i Danmark, Filt/and, Island ('I/cr Norge i enlighet med där gällande lwstiitnmc'lst'r och som där- efter under minst tre år på ('t! tillfreds- ställande sätt har tjänstgjort som bi- trädande jurist på advokatbyrå i Sve- rige skall anses uppfylla krm-'en enligt första stycket 3-—6.

Den som är försatt i konkurs eller som ltar förvaltare enligt 11 kap. 7 & f("tri'tldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till leda- mot sottt enligt 3 5 lagen (1983:354) om förbttd tttot yrkesmässig rådgivning i vissa fall. m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsvcrksanthet.

Lagfaren dontare i eller befattttingsltavare vid alltttän dotttstol eller allntän , åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot: inte heller den som att- ttars är attställd i statetts eller kommuns tjänst eller hos annan enskild ätt ad- vokat. om inte advokatsantfundets styrelse medger ttttdatttag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningsltavare vid allmän advokatbyrå.

7.52

Ett advokat, som i sitt verksantltet uppsåtligen gör orätt eller som annars" förfar oredligt. skall uteslutas ur advokatsantfuttdet. Ar omständigheterna mildrande, får i stället varning tilldelas honont.

' Settastc lydelse 1988:1260. 3 Senaste lydelse 1988: 167.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Åsidosätter en advokat annars sitta plikter som advokat. får varning eller erinran meddelas honom. Är omständigh'eterna synnerligen försvårande. får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas en advokat varning. fär han. om det finns särskilda skäl. även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtontuscn kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö- vas av samfundets styrelse eller. i den mån så bestämts i stadgarna. av annat samfundets organ. llar prövningen av sadana frågor överlämnats till ett sii- dant organ. är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som behövs för prövningen.

inträder beträffande en advokat sädan omständighet att han enligt 2 & tredje eller 'järde stycket inte får antas till ledamot av samfundet. är han skyldig att genast träda ur sam- fundet. ()m han inte gör det. skall styrelsen förordna om hans uteslut- ning. Detsamma gäller. om en advo- kat uppliör att vara svensk medbor- gare eller flyttar ur riket och styrel- sen inte medger att han fär stå kvar som ledamot av samfundet.

lnträder beträffande en advokat sådan omständighet att han enligt 2 & fjärde och femte stycket inte får antas till ledamot av samfundet. är han skyldig att genast träda ur sam- fundet. ('_)m han inte gör det. skall styrelsen förordna om hans uteslut- ning. Detsamma gäller. om en advo- kat inte längre uppfyller tttedborgar- skapskravet enligt.) s* jörsm stycket ] eller flyttar ur riket och styrelsen inte medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet.

1 beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet fär fört'n'dnas att beslutet genast skall verkställas.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 5 första stycket tredje meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är päkallat frän allmän synpunkt.

12 kap. 2 53 Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red- barhet. insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i mä- let.

()mbud skall vara svensk medbor- gare med hemvist inom riket; dock mä även annan brukas säsom om- bud. om rätten med hänsyn till må- lets beskaffcnhct och övriga omstän-

digheter finner det lämpligen kunna ske.

jämställs medlmrgarskap i

Ombud skall vara svensk medbor- gare med hemvist inom riket; dock må även annan brukas såsom om- bud. om rätten med hänsyn till mä- lets beskaffenhet och övriga omstän- digheter finner det lämpligen kunna ske. Med svenskt tried/)m'garskap Dan- mark, Finland, Island eller Norge.

Ej mä den vara ombud. som är underårig eller i konkurstillständ eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 så föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

3 Senaste lydelse 1988: 1260.

Prop. 1990/912116 Propositionens lagförslag

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 5.5 lagen (l989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 % Behörig att anställas pä en tjänst Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt som organist är den som har avlagt högskoleexamen på kyrkomusiker- högskoleexamen på kyrkomusiker- linjen. linjen eller motsvarande examen i Danmark, Finland. Islam! eller Norge. 9 &

Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som har avlagt kantorsexamen. .

2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusika- liskt tillval samt

3. den som är behörig att anställas som organist.

Med examen som avses i första stycket I eller 2 jämställs motsva- rande examen i Danmark. Finland, Island eller Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Prop. l99()/91:116 Propositionens lagförslag

21

ÖVERENSKOMMELSE

mellan Danmark. Finland. Island. Norge och sverige om nordisk arbets- marknad för pcrsoner som genomgått en behörighetsgivande högre utbild- ning omfattande minst tre års studier.

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar.

som den 6 mars 1982 har slutit avtal om en samnordisk arbetsnutrknad som enligt artikel 14 i samarbetsavtalet den 23 mars 1962 mellan Dan- mark, Finland, Island. Norge och Sverige skall eftersträva att bevara och vi- dareutveckla den gemensamma nordiska arbetsmarknaden

som anser att möjligheten till rörelsefrihet mellan de nordiska länderna för personer som har genomgått en för ett visst yrke kompetensgivande högre utbildning (.)mfattande minst tre års studier på heltid skulle gagna den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i dessa' länder

som anser att parternas offentligt reglerade utbildningar för dessa perso- ner är i stort sett likvärdiga, och

som vill eftersträva en tillräcklig utbildningskapacitet för dessa personer hos varje part samt en så likartad utbildning och lagstiftning som möjligt för dessa personer _

som anser att införandet av fri rörlighet mellan de nordiska länderna förut- sätter ömsesidigt godkännande av all för ett visst yrke kompetcnsgivande ttt- bildning

har enats om följande:

'I'illämpitingsområde Artikel 1

Denna överenskommelse skall tillämpas för personer som är medborgare i. ett av de avtalsslutande länderna och som har genomgått en för deras yrkes- utövning eller anställning kompetensgivande högre utbildning omfattande minst tre års heltidsstudier, Överenskommelsen omfattar även personer som har genomgätt en av överenskommelsen omfattande utbildning på tttotsva- rande tid på deltid.

Med högre utbildning avses i denna överenskommelse utbildningar till vilka de normala antagningsvillkoren utgörs av en allmän eller yrkesinriktad gymnasial utbildning.

Med utbildningens längd avses i överenskommelsen den omfattning som är fastställd i bestämmelser för respektive utbildning.

Överenskommelsen gäller inte personer som redan omfattas av — avtalet av den 25 augusti 1981 om godkännande av vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsendet

— avtalet av den 3 mars 1982 om gemensam nordisk arbetsmarkmtd för klasslärare i grundskolan

— avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för äm- neslärare. lärare i praktisk-estetiska ämnen och speciallärare i grundskolan eller

— avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för äm- neslärare och lärare i praktisk—estetiska ämnen i gymnasieskolan (gymnasiet och yrkesläroanstalterna).

Prop. 1990/91 :116 Bilaga 1

N lx)

Bilaga 1

Artikel 2

Den som från en av parterna har erhållit legitimation.auktorisation eller an- nan form av rättsligt godkännande sotn yrkesutövare på grund av en utbild- ning som omfattas av överenskommclsen skall ha rätt att, på i denna över- enskommelse fastställda villkor, få sitt legitimation eller annan form av god- kännande godkänd av de andra parter sotn har bestämmelser om sådant god- kännande.

Med godkännandet följer rätten att använda den med yrkesutövningen förenade titeln.

Med gtxlkännande myndighet avses i överenskommclscn också yrkesför- bund sotn enligt nationell lagstiftning ltar rätt att uppta medlemmar som där- igenom dels får rätt att utöva yrkesmässig verksamhet och använda den titel som är förbehållen förbundets medlemmar, dels underställs förbundets disci- plinnz'imnd.

Yrkesutövare. som har utbildats hos en part som inte har särskilda bestäm- melser om godkännande för det aktuella yrkct. skall ha rätt att få sin utbild- ning godkänd av de parter som kräver sådant godkännande på de villkor som framgår av artikel 5.

Om en part genom lagstiftning eller andra regler har bestämt att anställ- ning på vissa tjänster kräver en inhemsk utbildning som omfattas av denna överenskommelse katt tjänsterna också sökas av den som har genomgått en utbildning som i stort sett motsvarar den föreskrivna och som till övervä- gande del har ägt rum hos en annan part. Sådan sökande skall bedömas som jämbördigmed sökande som har genomgått den utbildning som den aktuella parten har anordnat under förutsättning att de i artikel 4 angivna villkoren på språkkunskaper är uppfyllda.

Allmänna villkor Artikel 3

En part kan som villkor för godkännande kräva att den sökande har tillfreds- ställande kunskap om lagstiftning och administratiVa föreskrifter av särskild betydelse för vederbörandes yrkesutövning hos parten. Sådana krav skall ligga inom gränserna för vad som iir-nödvändigt och tillräckligt för att på ett försvarligt sätt kunna utföra det konkreta yrkesarbetet.

Artikel 4

Danmark. Norge och Sverige kan som villkor för godkännande kräva att den sökande har tillfredsställande kunskaper i danska. norska eller svenska.

Finland och Island kan som villkor för godkännande kräva att den sö- kande har tillfredsställande kunskaper i finska respektive isländska.

Finland kan i stället för kunskaper i finska kräva att den sökande har till- fredsställande kunskaper i svenska när detta krävs i enlighet med finsk lag- stiftning. Under samma fi.")rutsättningar kan Finland kräva att en sökande har tillfredsställande kunskaper i både finska och svenska.

Prop. 1990/91:1 16

Bilaga 1

Särskilt/a villkor Artikel 5

En part kan. när särskilt gmlkännande för yrkesutövning inte krävs av den part där den sökande genomgått sin utbildning. ställa som villkor för erkän- nande att den sökande har utövat yrket i tipp till tre år inom loppet av de senaste tio åren hos den sistnämnda parten.

Har den i första stycket nämnda yrkesutövningen inte ägt rutn kan det krä- vas att den sökande skall ha utövat yrket i upp till tre år på en av den aktuella parten godkänd yrkesutövares ansvar innan godkännande kan meddelas.

Har den sökande blivit godkänd av en tredje part behandlas ansökningen som om den sökande fått godkännande av den part där utbildningen genom- gicks.

Artikel 6

En part kan, när godkännande av yrkesutövning förutsätter att den kompe- tensgi 'ande utbildningen kompletteras med en period av praktiskt yrkesar- bcte på en godkänd yrkesutö rares ansvar, kräva en praktikperiod av tttotsva- rande längd hos den andra parten.

Har den sökande inte genomgått en praktikperiod i enlighet med före- skriften i första stycket eller är praktikperioden kortare än den som krävs av den part där godkännande söks. kan denna part kräva att den bristande praktikperioden fullgörs på en av den aktuella parten godkänd yrkesutöva- res ansvar.

En part kan dock alltid. när ansökan gäller godkännande för utövande av yrke som advokat eller revisor. kräva att den sökande tidigare har utövat yrket i upp till tre år på en av den aktuella parten godkänd advokats eller revisors ansvar eller har genomgått ett av parten anordnat lämplighetsprov. Vidare kan Danmark ställa motsvarande krav på den som söker tjänst som "landinspektor". Parten avgör själv om praktikperiod eller lämplighetsprov skall tillämpas.

Artikel 7

En part kan. för den händelse den sökandes behörighetsgivande utbildning är mer än ett är kortare än den som krävs av denna part, som villkor för godkännande kräva

att den sökande utöver en eventuell praktikperiod, jfr artikel 6, antingen har utövat yrket hos en annan part under en period som kan vara högst dub- belt så lång som skillnaden i utbildningstidens längd hos den part där god- kännande sökes och längden på den utbildning sökanden har genomgått el- ler utövar yrket på en av parten godkänd yrkesutövares ansvar under mot- svarande period

eller

att den sökande genomgår en av parten anordnad kompletteringsutbildning, som eventuellt kan avslutas med kunskapsprov.

Prop. 1990/91 : 1 16

24

Bilaga 1

Ansökning (nn g(ulkr'innamle och lmslurspmcedur Artikel 8

Den sotn söker godkännande under åberopande av denna överenskommelse skall inför den godkännande myndigheten styrka att han uppfyller villkoren i överenskommelsen.

Godkännande skall meddelas sökande som uppfyller ovan nämnda vill- kor, om det inte föreligger omständigheter sotn katt medföra återkallande av godkännandet. jämför artikel 9.

Den godkännande myndigheten skall senast 4 månader efter att de för an- sökans behandling nödvändiga dokumenten och upplysningarna inlämnats fatta ett motiverat beslut. Avslag kan av den sökande överklagas hos högre myndighet i enlighet med partens allmänna regler om överklagande.

Parternas godkännande myndigheter skall lämna varandra alla de upplys- ningar sotn behövs i anledning av gjorda ansökningar om godkännande. De skall även underrätta varandra om godkännande som meddelas med stöd av denna överenskommelse.

Återkallande av g(Ml/(lllllllllllll' m.m. Artikel 9

Har godkännande återkallats av den part. sotn ursprungligen meddelade detsatnttta, kan godkännande som senare meddelats av en annan part också återkallas. 1 övrigt får ett senare meddelat gtxlkännande endast återkallas i enlighet ttted besti'tmmelset'na lios den part sotn meddelat detsamma. dock att hänsyn därvid får tas till hos annan part begånget brott eller ådagalagd oskickligltet eller uppenbar olämplighet vid utövandet av verksamheten.

Blir yrkesutövare. som vunnit godkännande hos flera av parterna, hos nå- gon av dessa föremål för jttdiciell eller disciplinär åtgärd i anledning av sin yrkesverksamhet därstädes eller återkallas för yrkesutövaren utfärdat god- känttande. skall den godkännande myndigheten hos den eller (| > andra par- terna underrättas otn åtgärden eller återkallelsen samt om skälen därför. Så- dan underrättelse skall också ske otn yrkesutövaren fått "vidkännas inskränk- ning i rätten att utöva sitt verksamhet.

Mml/mrgamkap (n'/t (utställning mm arbetstagare m.m. Artikel lt)

(.iodkännande sotn självständig yrkesutövare under åberopande av denna överenskommelse katt inte göras avhängigt av att den sökande har eller er- håller tnedlmrgarskap i det land. i vilket godkännande sökes.

Anställning på en tjänst, sotn förutsätter att en av de utbildningar sotn överenskommelsen omfattar ltar genomgåtts. kan sotn regel inte göras av- hängigt av att den sökande har eller erhåller tttedborgarskap i det land, i vil- kctt tjänsten sökes.

Överordnade tjänster inotn den offentliga förvaltningen och tjänster ittom rätts 'äsendet. åklagarväsendet, exekutit'msväsent'let, polisen och försvaret samt tjänster i övrigt. sotn är av betydelse för den nationella säkerheten, kan dock förbehi'tllas egna medborgare,

Prop. 199(1/9l:116

Artikel 11

Tidigare anställning ittom ett område sotn regleras av denna överenskom- tnelse. bör vid tillsättning av tjänst hos en annan part likställas med motsva- rande tjänstgt'ftring utförd ltos dentta part.

Artikel 12

Den. sotn har fått anställning hos en annan part än den, hos vilken vederbö- rande har genomgått sin utbildning. bör vara likställd med partens egna medborgare vad angår rätten till lön och pension samt övriga med tjänsten förbundna rättigheter. _

Artikel 13

Var och en av partcna skall, i största möjliga utsträckning. genomföra änd- ringar i sin lagstiftning i överensstämmelse med de i artiklarna 2, femte stycket, och 10-12 angivna principerna så vitt angår de statliga tjänsterna, och medverka till att dessa principer tillätnpas också för icke-statliga tjäns- ter. _

lin part kan dock införa eller upprätthålla lagar och andra rättsliga regler enligt vilka anställning sotn domare och åklagare samt anställning på lik- nande tjänster inom rättsväsendet, åklagarvi'tsendet och exekutionsväsendet är avhängigt av en tillfredsställande prövotid. sotn dock inte må överstiga tre år. eller ett godkänt lämplighetsprov. Finland kan ställa motsvarande krav för tjänster som "allmänt rättsbiträde". Parten bestätnmer om prövotid eller lämplighetsprov skall tillämpas.

Övriga bestämmelser Artikel 14

När det gäller anställning av personer, som omfattas av denna överenskom- melse. skall man följa besti'tmmelserna i överenskommelsen och protokollet den 6 mars 1982 om gemettsatn nordisk arbetsmarknad satnt de riktlinjer för nordisk arbetsförmedling som fastställts för dess tillämpning.

De godkännande myndigheterna bör fortlöpande lämna varandra och Nordiska arbetsmarknadstttskottet uppgifter och upplysningar. som är av be- tydelse för bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden för berörda yrkesgrupper.

Artikel 15

Partena skall i samverkan följa tillämpningen av överenskomtnelsett och vidta de ändringar och göra de tillägg i denna vartill utvecklingen kan ge att- ledning. Med hänsyn härtill tillsätter Nordiska Ministerrådet ett rådgivande utskott sotn kan ge förslag till ändringar i och tillägg till ("överenskommelsen. Parternas godkännande myndigheter kan vidare rådgöra med utskottet om tolkningen av överenskommelsen.

Överenskommelsen skall utvärderas senast 5 år efter dess ikraftträdande.

Prop. 1990/91 :] 16 Bilaga ]

..

6

Bilaga 1

Ikraftlrr'idande Artikel 16

Överenskommelsen träder i kraft 30 dagar efter den dag, då samtliga parter har meddelat det danska utrikesministeriet att avtalet har godkänts.

För Färöarnas, Grönlands och Ålands vidkommande träder överenskom- tnelsen i kraft först 30 dagar efter det att Danmarks respektive Finlands rege- ringar har meddelat det danska utrikesministeriet om, att Färöarnas Lands- styre och Grönlands lljemmestyre respektive Ålands Landskapsstyrelse har meddelat, att överenskommelsen skall träda i kraft för Färöarna och Grön- land respektive Äland. '

Färöarna och Grönland kan som villkor för godkännande kräva. att en sökande har tillfredställande kunskap i det färöiska och det grönländska språken. '

Det danska utrikestninisteriet meddelar de övriga parterna om mottagan— det av dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskotnmelsens ikraft- trädandc.

Artikel 17

En part kan säga upp denna överenskommelse genom skriftligt meddelande till det danska utrikesministeriet, som ttnderrättar de övriga parterna om mottagandet av meddelandet och om dess innehåll.

En uppsägning gäller endast den part, som har verkställt den, och den får verkan sex månader efter den dag, då det danska utrikesministeriet mottagit meddelandet om uppsägningen.

Artikel 18

Originaltexten till denna överenskommelse deponeras hos det danska utri- kesministeriet. som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior.

'l'ill bekräftelse härav har befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska, finska. isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma giltighet.

PROTOKOLL

Samtidigt med undertecknandet av överenskommelsen om nordisk arbets- marknad för personer, som har genomgått en behörighetsgivande högre ttt- bildning om minst tre år, har vi underteckmtnde befullmi'tktigade ombud enats om följande protokoll, som skall anses vara en del av ("överenskommel- sen:

'1. Parterna anser att det är viktigt att fortsätta utbyggnaden av den gemen- samma nordiska arbetsmarknaden så att man kan uppnå att ingen nordisk medborgare hindras från att få anställning i ett annat nordiskt land på det område som han är utbildad för.

Parterna vill därför sträva efter att överenskommelsen blir godkänd, och att de ändringar i den nationella lagstiftningen, sotn överenskommel- sen förutsätter, blir genomförda senast den 1 juli 1991.

Prop. 199()/91:116

Bilaga 1

SN)

':'!

Med "överenskommelsen har ställning inte tagits till frågan om ömsesidigt akademiskt erkännamle av högre utbildning, varmed menas nordiska medborgares rätt att få sin hittillsvarande högre utbildning godkänd som en del av en grundutbildning eller som behörighet för forskarutbildning vid en högskolecnhet eller forskningsinstitution i ett annat nordiskt land.

Parterna noterar, att definitionen av högre utbildning i överenskommel- sen artikel 1, andra stycket, får av Danmark tolkas med hänsyn till EG- reglerna på imnsvarande område.

)arterna är eniga om att bestämmelsen i artikel 2, första stycket, också omfattar den, som hos en av parterna har uppnått legitimation, auktorisa- tion eller nägon annan liknande form av godki'tnnande för yrkesverksam- het pä grundval av en icke-nordisk utbildning.

Danmark avser att på grund av ömsesidighet att administrera bestämmel- serna i artikel 3 liberalt.

. Överenskommelsen av den "28 december 1973 med tilli'tggsprotokoll av den 28 juni 1991) mellan Danmark. Finland, Norge och Sverige om sam- ordning av pensionsrättigheterna till följd av statliga pensionsregler till- lämpas vid fastställande av pensionsrättighetcrna i förhållande till artikel 12 för medborgare från de fyra nämnda länderna, som erhåller statlig tjänst i de andra länderna.

Parterna är eniga om att ålägga det i artikel 15 omtalade rådgivande ut- skottet uppgiften att följa utvecklingen av den nationella till'z'tmpningen och tolkningen av överenskmnmelsen och att uppmärksamma om varje part bör utpeka en central myndighet, som skall följa denna utveckling.

Originaltexten till detta protokoll skall deponeras hos det danska utrikesmi- nisteriet. som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior härav.

Till bekräftelse härav har befullmi'tktigade ombuden undertecknat detta

protokoll.

Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma giltighet.

Prop. .1990/9111 16

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Nordiska ministerrådets förslag till överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer med en högre, behörighetsgivande utbildning på minst tre år

Arbetsmarknadstyrelsen, statens invandrarverk, justitiekanslern, kommers- kollegium, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. statens arbetsgivarverk, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), sjöfartsverket, skolöverstyrel- sen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjå'tnstemi'tnncns Cent'ralorganisa- tion (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunför- bundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auk- toriserade Revisorer, (Tentralorganisationen SACO/SR.

Kommerskollegitim har bifogat yttranden från Grossistförbundet Svensk Handel, lndustriförbundet, Stockholms handelskammare och Sydsvenska handelskammaren.

Ul lÄ har bifogat ett yttrande från Ingenjörs- och sjöbefi'tlsskolan.

Prop. 199()/91:116

29

Bilaga 3

Lagrå'dsremissens lagförslag

] Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs 1 fråga om rättegångsbalken dels att 8 kap. 7 & och 12 kap. 2 s" skall ha följande lydelse, dels att det 1 balken skall införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a 5, av följande lydelse.

Niu-'arando lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2 a 5

Vid tillämpningen av 2 5 första stycket skall den som är medborgare i Danmark, Finland, Islam! eller Norge jämställas med en svensk med - borgare.

Den som ltar blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som där- efter under minst tre är på ett tillfreds- ställande sätt har tjänstgjort som bi- trädande jurist på en advokatbyrå i Sverige, skall anses it;)j)j_'itllii kraven enligt 2 5 första stycket 3—6.

7 51

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, får i stället varning tilldelas honom.

Äsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom.

Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han uteslutas ur sam- fundet.

"1'illdelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö- vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat samfundets organ. llar prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så- dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som beltöVs för prt'ivningcn.

lnträder beträffande en advokat sådan omständighet att han enligt 2 ;" tredje eller fjärde stycket inte får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig att genast träda ur sam- fundet. ()m han inte gör det, skall

' Senaste lydelse 19882167.

lnträder beträffande en advokat sådan omständighet att han enligt 2 & tredje eller fjärde stycket inte får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig att genast träda ur sam- fundet. Om han inte gör det, skall

Prop. 199()/91:116

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

styrelsen förordna om hans'uteslut— ning. Detsamma gäller, om en advo- kat upphör att vara svensk medbor- gare eller flyttar ur riket och styrel- sen inte medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet.

Föreslagen lydelse

styrelsen förordna om hans uteslut— ning. Detsamma gällcr, om en advo— kat upphör att vara medborgare i Sverige eller något annat nordiskt land eller flyttar ur riket och styrel- sen inte medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet.

1 beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast skall verkställas.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 5 första stycket tredje meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

12 kap. 2 52 Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red- barliet. insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i må- let.

Ombud skall vara svensk medbor- gare med hemvist inom riket; dock mä även annan brukas såsom om- bud, om rätten med hänsyn till må- lets beskaffenhet och övriga omstän- digheter finner det lämpligen kunna ske.

Ombud skall vara svensk medbor- gare med hemvist inom riket; dock må även annan brukas såsom om- bud. om rätten med hänsyn till må- lets beskaffenhet och övriga omstän- digheter finner det lämpligen kunna ske. Med svenskt medborgarskap jiimställs medborgarskap i Dan- mark, Finland. Island eller Norge.

Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldralmlkcn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2 Senaste lydelse 1988:12()U.

Prop. 199t)/91:1-16

Bilaga 3

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan

l'lärigenom förskrivs att 8 och 9 åå lagen (l989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 5 Behörig att anställas på en tjänst Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt som organist är den som har avlagt högskoleexamen på kyrkomusiker- högskoleexamen på kyrkomusiker- lin jen. linjen eller motsvarande examen i ett annat nordiskt land.

9 & Behörig att anställas på en tjänst som kantor är 1. den som har avlagt kantorsexamen, 2. den som har avlagt högskoleexamen för tttusiklärare med kyrkomusika- liskt tillval samt ' ' 3. den som är behörig att anställas som organist.

Med de i första stycket 1 och 2 an- givna examina jämställs motsva- rande examina i de andra nordiska länderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Prop. 1990/91 : 1 16

Bilaga 4

Lagrådets yttrande

Lagrådet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1990-10-30

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt (). llamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet [lans-Gunnar Solerud.

Enligt protokoll vid regeringssamnntnträde den 25 oktober 1990 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie Broqvist.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1990/91 :l 16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991

NårVarande: statsrådet Engström. ordförande. och statsråden lljelm- Wallén. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Hellström. Johansson. Lindqvist. Lönnqvist. Thalén. Freivalds. Wallström. Lööw. Molin. Sahlin. Larsson. Åsbrink

Statsråden Freivalds, Göransson och Wallström anmäler frågor om en ge- mensam nordisk arlmrs/narkmal för personer med högre utbildning.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om godkännande av en nordisk överenskommelse om en gemensam nordisk ar- betsmarknad för personer med en högre utbildning på minst tre år, m.m. i enlighet med bilagan till detta protokoll. _ | ,

De olika avsnitten i propositionen har utarbetats inom regeringskansliet enligt följande.

Avsnitt ] Justitiedepartementet Avsnitt 2 — 4 Utbildningsdepartementet Avsnitt 5 Justitiedepartementet Avsnitt 6 Civildepartementet

Avsnitt 7 — 9 Justitiedcpartementet

Ur protokollet: Maud Melin

Prop. 1990/91 :] _l 6

34

Innehåll Prop.

Propositionens"huvudsakliga innehåll ......................... 1 1991 1/91 1 1 16 1 inledning ............................................. 3 2 Bakgrund . ................................ - ............ 3 2.1 Arbetsmarknaden i Sverige och övriga Norden ..... '. . . . 3 2.2 [EG-direktivet om högre utbildningar ................. 5 3 Överenskommelsens innehåll ............................ 5 ' 3.1 Allmänt .......................................... ' 5 3.2 Utbildning ........................................ 5 3.3 Språkkunskaper ................................... 6 3.4 Medborgarskap .................................... - 7 3.5 Övrigt ............................................ 7 4 Sveriges godkännande av överenskommelsen .............. 8 5 Medborgarskapskrav för yrkesverksamhet i svensk lagstiftning 8 5.1 Regeringsformen och lagen om offentlig anställning . . . . 8 5.2 Medborgarskapskrzwet för advokater. m.m. ........... 11) 6 Utbildningskravet för kyrkomusiker ...................... 16 7 ' Ikraftträdande m.m ..................................... 17 8 Upprättade lagförslag ................................... 17 9 Ärendet till riksdagen .................................. 17 Propositit.)nens lagförslag .................................... 19 1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ................ 19 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan ............................................. 21 Bilaga 1 Den nordiska överenskommelsen ..................... 22 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ..................... 29 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag .......................... 30 Bilaga 4 Lagrådets yttrande .................................. 33 Utdrag ur regeringsprotokollet den 21 februari 1991 ............. 34

gotab 98088. Stockholm 1991