1991/92:80

Regeringens skrivelse IE

1991/92:80 SY

om invandrar- och flyktingpolitiken sk

rr.

1991/92:80

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 december 1991.

På regeringens vägnar Carl Bildt

Birgit Friggebo

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas den svenska invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak budgetåret 1990/91. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i det internationella samarbetet.

I Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 80

Skr. 1991/92:80

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask.

Föredragande: statsrådet Friggebo

Skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken

Inledning

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet och statsrådet Svensson anhåller jag att få lämna följande redovisning för invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken att föreläggas riksdagen. Innehållet avser huvudsakligen budgetåret 1990/91. En hel del uppgifter omfattar dock hela kalenderåret 1991. Avsikten är att redovisningen skall kunna användas som underlag och bakgrundsmaterial i anslutning till regeringens budgetproposition för budgetåret 1992/93. .

Med invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.

Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att underlätta invandrares, dvs. även flyktingars, introduktion och integration i det svenska samhället.

Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpolitiska målen jämlikhet. valfrihet och samverkan som antogs av riksdagen år 1975.

År 1986 tog riksdagen ett nytt beslut om den samlade invandrarpolitiken. Då framhölls att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den övriga befolkningen. Målen skall också leda till respekt för den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för etnisk intolerans.

Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska länderna som har fri rörlighet och etableringsrätt. Det s.k. EES-avtalet mellan EG och IEFTA kommer att ge i princip samma behandling av alla medborgare i EES-området som idag gäller för nordiska medborgare.

Invandringen till Sverige har de senaste åren huvudsakligen bestått av [NS

flyktingar och anhöriga till personer som redan bor här. Mottagandet i Skr. 1991/92:80 Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår: — agerande i FN och andra internationella sammanslutningar för att

bidra till att internationella konflikter motverkas och löses och för att

respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls, — ckonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som

bedriver flyktingarbete utanför Sverige, — internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsför-

delning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd, — överföring till Sverige, ofta 1 samarbete med UNHCR. av särskilt

utsatta personer som behöver en säker fristad undan förföljelse, — mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning

som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starka-

re skydd än vad 1951 års Genéveckonvention stadgar, — ett av staten finansierat, kommunalt mottagande för flyktingar och

därmed jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjlighe-

ter att finna sig tillrätta i det svenska samhället. — särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare lika villkor

och möjligheter till integration i Sverige, — stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i

hemlandet eller annat land.

I en särskild bilaga redovisas ett antal uppgifter inhämtade från länder i Europa, Nordamerika och Australien som bl.a. avser antal asylsökande. nyligen genomförda lagändringar inom området m. m. Det bör understrykas att uppgifterna i vissa fall avser icke jämförbara tidsperioder. Även andra redovisade förhållanden kan avse snarlika men icke helt identiska begrepp.

Vid sitt tillträde den 4 oktober 1991 gjorde regeringen följande deklaration angående invandrar- och flyktingpolitiken:

"Sverige skall vara ett öppet land präglad av tolerans och öppenhet. Människor från skilda kulturer och med skilda livsåskådningar skall här kunna leva sida vid sida i god samverkan. Hemspråksundervisningen värnas.

Vi känner tacksamhet för de insatser som gjorts av människor från andra länder för uppbyggnaden och utvecklingen av vårt gemensamma Sverige.

Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda av internationalism och humanitet. Främlingsfientlighet och tendenser till rasism skall bekämpas. Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare vidtas.

Sverige kommer även i fortsättningen att ha en reglerad invandring. Men flyktingpolitiken förändras.

Systemet för flyktingmottagande läggs om i syfte att motverka långa vistelser i flyktingförläggningar. Asylsökande ges rätt att ta tillfälliga arbeten. Rättssäkerheten i flyktingpolitiken stärks. En ny praxis vad gäller behandling av ansökningar om asyl kommer att etableras successivt efter genomgång land för land och efter samråd med de nordiska länderna och

med EGs medlemsstater. Därmed sker en återgång till prövning enligt Skr. 1991/92:80 normala regler”.

De förändringar som aviserats i regeringsdeklarationen kommer att förverkligas successivt. Vad som hittills genomförts redovisas i det följande i resp. sammanhang.

I Sverige och världen

1. Migration i ett globalt perspektiv Fortsatt politisk oro i stora delar av världen, stark folkökning och bestående stora ekonomiska och sociala orättvisor mellan folk och länder talar för fortsatt stor internationell migration. Det är inte omöjligt att även otjänliga miljöförhållanden kan ge många människor ännu en anledning att vilja

söka en utkomst och ctt bättre liv i något annat land än sitt eget. De

faktorer som talar för en stor framtida migration understryks av framväxten av allt bättre kommunikationer — det gäller såväl etermedia, som ger potentiella migranter kunskap ora levnadsvillkoren i andra länder, som de kommunikationer som kan föra dem dit. |

Enligt FNs uppskattningar uppgår jordens befolkning nu (1991) till mellan 5 1/4 och 5 1/2 miljarder människor. Före år 2000 kan siffran vara uppe i 6 miljarder. Befolkningstillväxten sker framförallt i underutvecklade länder. Befolkningarna i de flesta länder i Europa stagnerar. Befolkningen i Europa skulle rent av minska i storlek utan fortsatt invandring.

I Sverige har nativiteten ökat kraftigt de senaste åren. Den ökning av födelsetalen som sålunda ägt rum under 1980-talet verkar nu plana ut. Denna ökning har visserligen lett till att den svenska befolkningens ”åldrande” fördröjts, men sammantaget har det inte betytt mer än att befolkningen ligger på ungefär oförändrad nivå.

Samtidigt som man i de flesta curopceiska länder inser nödvändigheten av en viss invandring för att undvika befolkningsminskning, förs i de flesta av dessa länder en mycket restrixtiv invandringspolitik. Detta är givetvis ett politiskt dilemma. Å ena sidan behövs befolkningstillskott utifrån för att kunna uppfylla målsättningar om ekonomisk tillväxt. Å den andra inser man att detta kanske inte kan genomföras utan mer eller mindre allvarliga sociala störningar och problem ti integrationshänseende. Detta motsatsförhållande kommer att kräva känsliga avvägningar.

Under 1980-talet skapades stora migrationsströmmar av politiskt förtryck och oroligheter, ekonomisk utarmning och naturkatastrofer i utvecklingsländerna. Det finns. om inget sker som snabbt och radikalt verkar i motsatt riktning, anledning att räkna med fortsatt invandringstryck från sådana länder.

Samtidigt har den politiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa och Sovjetunionen aktualiserat möjligheten av betydande flyttningsrörelser inom och från dessa länder eller denna region. Man har kunnat konstatera att den stora ökningen av antalet asvlansökningar i västeuropeiska länder. som ägt rum under senare delen av 1980-talet, till betydande del kommit från personer från länder i Öst- och Centraleuropa. Det kan antas att betydande antal av dessa kan komma att vilja söka sig en ny tillvaro i ett annat land. Detta kan självklart öka invandringstrycket gentemot Västeuropa och den nordamerikanska kontinenten.

Det är uppenbart att lösningen på de grundläggande problem — brist på Skr. 1991/92: 80 framtidstro, ekonomiska, sociala och ekologiska missförhållanden, misstro mot nya politiska makthavare, bestående brister i rättssystemen i de nya demokratierna — vilka driver eller kan driva människor i Öst att utvandra inte kan vara massmigration: Albanien, som ett aktuellt och påtagligt exempel, behöver sin arbetskraft för att utveckla landet. Insikten ökar om att lösningen i stället ligger i intensifierat internationellt samarbete för att angripa och rå på grundproblemen. "Stora skillnader i levnadsvillkor och politisk instabilitet i världen kommer att skapa fortsatta behov och önskemål hos människor att söka sig bort från sina hemländer. När flertalet curopeiska länder för en politik där invandring 1 princip bara tillåts av flyktingar eller personer med nära personlig anknytning till landet, kommer många av dem som drivs till att flytta till vår del av världen att åberopa flyktingskäl, även om de bakomliggande orsakerna huvudsakligen är av annan art. De bakomliggande, grundläggande orsakerna till migrationen kommer att leda till påtvingad flyttning, såvida man inte — i internationell samverkan — kan påverka dessa faktorer i syfte att motverka sådana flyttningsrörelser.

Invandrings-, flykting- och invandrarpolitiken måste sålunda utformas i en anda av internationalism och humanitet, där länder hjälps åt för att skapa långsiktiga lösningar på grundläggande obalanser bakom påtvingad migration och flykt, för att därmed säkra internationellt rättsligt skydd för dem som behöver det och för att främja framväxten av samhällen utan allvarliga etniska motsättningar med lika villkor för alla oavsett ursprung.

2. Vem är flykting? Efter det andra världskriget har det tillkommit ett betydande antal konventioner och andra internationella instrument som är av betydelse för staternas och därmed Sveriges flykting- och immigrationspolitik.

Den viktigaste internationella överenskommelsen av betydelse för flyktingar är 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, den s.k. Gendvekonventionen. Konventionen kompletterades år 1967 med ett protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det s. k. New York-protokollet.

Genévekonventionen innehåller bl.a. en definition av vem som skall anses som flykting och stadgar förbud mot avvisning eller utvisning av flykting till land där han riskerar förföljelse — eter till land där han inte åtnjuter trygghet mot att bli sänd till land där han riskerar förföljelse — samt innehåller bestämmelser om att flykting skall jämställas med medborgare 1 det egna landet när det gäller sociala förmåner m.m. I en bilaga till konventionen lämnas närmare anvisningar för utfärdande av resedokument till flyktingar.

I konventionen och protokollet definieras en flykting som en person som ”i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras. religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd”. Den

flyktingdefinition. som är intagen i UNHCRs stadga, och därmed reglerar Skr. 1991/92:80 mandatet. sammanfaller nära nop helt med den citerade.

Konventionens flyktingdefinition är den enda universellt godtagna. Den tar sikte på personens individuella, subjektiva fruktan att utsättas för förföljelse på grund av vissa objektivt konstaterbara omständigheter. Konventionens flyktingbegrepp täcker dock inte personer som flyr på grund av naturkatastrofer, misär, väpnad konflikt eller allmänt våld. På regional basis har emellertid enighet nåtts om ett vidare flyktingbegrepp.

1969 års OAU-konvention om särskilda aspekter på flyktingproblemen i Afrika omfattar även personer som ”på grund av yttre aggression. ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare, tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på cn annan plats utanför sagda land”.

För Centralamerikas del accepterades ett snarlikt flyktingbegrepp i den deklaration, som berörda regeringar antog i Cartagena år 1984. Det då överenskomna flyktingbegreppet inkluderar också ”personer som har flytt från sitt land därför att deras liv, säkerhet eller frihet hotats av allmänt våld, utländsk aggression, intern konflikt. massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller andra omständigheter som allvarligt stört den allmänna ordningen”.

Såvitt gäller Asien har UNHCRs exekutivkommitté — med stöd av första-asylländer i Sydostasien -- godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första-asylstaterna och att tvångsrepatriering s.k. ”refoulement” inte skall ske. OECD-staterna har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än Genévekonventionens, men åtskilliga OECD-stater har i sina interna lagstiftningar infört bestämmelser om uppehållstillstånd sora i vissa avseenden ställer lägre krav än Genévekonventionen.

Av stor betydelse är att UNHCRs verksamhet — på basis av ett antal resolutioner från FNs generalförsamling — kommit att utvidgas utöver det egentliga mandatet. I många fall av omfattande tvångsförflyttningar har UNHCR bistått med skydd och nödhjälp. Det bör emellertid observeras att flyktingkommissariens mandat formellt inte har utvidgats.

Härtill kommer också ett 60-tal betydelsefulla ”conclusions” som antagits av UNHCRSs exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.

3. Flyktingsituationen i världen Inledning Antalet flyktingar har ökat det gångna året och det finns nu uppskattningsvis 17 miljoner flyktingar i världen. Ungefär ctt lika stort antal människor antas vara på flykt inom sitt lands gränser, s. k. internflyktingar. Många av dem befinner sig i en väl så utsatt situation som egentliga flyktingar eftersom de internationella rättsliga instrumenten inte ger ett adekvat skydd.

Händelserna vid Persiska viken har hårt drabbat redan utsatta befolk- Skr. 1991/92:80 ningsgrupper i en del av världen där antalet flyktingar är stort. Situationen på Afrikas Horn, som redan tidigare varit mycket svår, har i flera avseenden förvärrats under det senaste året, särskilt till följd av händelseutvecklingen i Somalia. Här måste man emellertid uppmärksamma den positiva förändring som skett i Etiopien/Eritrea.

I Europa har inbördeskriget i Jugoslavien tvingat folk på flykt undan striderna. Men det scnaste årets politiska utveckling har samtidigt öppnat nya möjligheter till återvåndring, inte minst 1 Afrika (Angola, Etiopien, Sydafrika).

Asien I Pakistan och Iran finns mer än fem miljoner afghanska flyktingar vilka utgör den största enskilda flyktinggruppen i världen. Samtal förs genom FNs försorg med representanter för de olika stridande grupperna i Afghanistan för att nå en politisk överenskommelse. Denna måste vara klar innan någon större återvandring kan inledas. Detta försvåras också av att tillgängliga transportvägar till stora delar är minerade, Trots allt har ca 200 000 afghaner återvandrat från Pakistan under år 1991.

För att ta itu med problemen med den stora gruppen indokinesiska flyktingar antogs år 1989 den s.k. ”Comprehensive Plan of Action” (CPA) som är en Övergripande plan för att söka lösa dessa flyktingars situation. Bl.a. söker man främja frivillig återvandring för de många asylsökande som efter vederbörlig prövning inte fått flyktingstatus. En nyligen nådd överenskommelse mellan USA och Storbritannien kan inom en snar framtid leda till att flyktingar som inte fått asyl sänds tillbaka i större utsträckning än tidigare. Återvandringen till Vietnam i UNHCRSs regi omfattar år 1991 ca 13000 personer.

I oktober 1991 skrev de stridande parterna i Kambodja under ett fredsavtal i Paris och beslöt då att FN skall utföra sitt största fredsbevarande uppdrag hittills vilket bl.a. skulle möjliggöra återvandring för 350 000 vietnamesiska flyktingar i Thailand. Trots fredsavtalet är situationen i landet fortfarande osäker.

I Laos kan nu trepartsdiskussionerna mellan Laos, Thailand och UNHCR förväntas leda till att ungefär 55 000 flyktingar från Laos återvänder under kommande år.

Mellan åren 1987 och 1990 återvandrade ett stort antal flyktingar från Tamil Nadu i Indien till Sri Lanka men har efter återkomsten ånyo drivits på flykt. antingen över eller inom landets gränser eftersom väpnade konflikter har brutit ut igen i den norra delen av Sri Lanka. Ca 200000 tamiler finns nu kvar i Indien.

Mellersta Östern

I området kring Persiska viken fick världen i år se det största utflödet på kort tid av flyktingar som skett på lång tid. Händelserna fick en allvarlig inverkan på en redan instabil situation i området. Uppskattningsvis två

miljoner irakier har blivit drivna på flykt. Ca 430000 flyktingar befann sig Skr. 1991/92:80 på irakisk-turkiska gränsen i provisoriska tältläger. En kortare tid efter ankomsten valde en betydande det att återvända frivilligt, med undantag för ca 7000 som valt att stanna i ett läger i Turkiet och ca 220000 som fortsättningsvis befinner sig i Iran.

Men alla de flyktingar som återvänt till Irak har inte återgått till ett normalt liv. Uppskattningsvis 500000 är fortfarande flyktingar i sitt eget land och väntar på att kunna återvända till vissa områden. I Khuzestanprovinsen i Iran finns 65000 personer som kan komma att bestämma sig för att återvända till södra Irak inom den närmaste tiden.

Den palestinska flyktingbefolkningen uppgår till ca 2,3 miljoner människor och då räknar man endast dem som står under UNRWASs mandat. Antalet flyktingar här växer. Det finns emellertid många fler Palestinaflyktingar i området än dessa. Många är gästarbetare i olika länder i regionen.

Som en följd av händelserna vid Persiska viken har den palestinska befolkningen i Kuwait, som tidigar2 uppgick till ca 400 000 personer, i stor utsträckning flytt landet och endast ca 80.000 finns kvar. Den kuwaitiska regeringen strävar efter att väsentligt minska antalet utländska medborgare 1 landet. Endast ett fåtal av dem som inte kan återvända till Kuwait kan räkna med stöd från UNRWA. Situationen för de övriga är fortfarande oklar och kan komma i ett läge där mottagande i tredje land kan vara den enda lösningen.

Afrika Även i Afrika har betydande befolkningsomflyttningar och en ökning av antalet flyktingar ägt rum. Detta gäller särskilt i Västafrika och på Afrikas Horn.

Utvecklingen i länderna på Afrikas Horn utmärks av Mengistu-regimens fall i Etiopien och störtandet av regeringen i Somalia. De befolkningsrörelser som ägt rum under året är mestadels en följd av inbördeskrigen som lett till att tiotusentals soldater, f. d. regeringstjänstemän m. fl. har flytt till grannländerna, särskilt till Kenya och mellan länderna på Afrikas Horn. Svår torka, krig och ödeläggelse i Somalia drev iväg mer än 350000 etiopier från flyktinglägren och tillbaka in i det ogästvänliga Ogadenområdet. Dessutom tvingade krigets fasor största delen av de 400000 sudanesiska flyktingarna ut ur deras etiopiska läger in i rysliga omständigheter. Under endast fyra månader, mellan februari och juni 1991, tvingades nära en miljon människor på flykt, de flesta för andra gången.

UNHCR räknar med att den närmaste tiden skall ge möjlighet för återvandrande för drygt en miljon flyktingar på Afrikas Horn. Förslag finns för frivilliga återvandringsprojekt för 430000 av 600.000 somaliska flyktingar 1 Etiopien och projekt för att underlätta återvandringen från Somalia för 357 000 etiopier.

I Västafrika, som tidigare har varit relativt lite utsatt för omfattande flyktingrörelser, tredubblades flyktingbefolkningen och stor inströmning ägde rum från Liberia till Elfenbenskusten (228 000), Guinea (439 000) och Sierra Leone (30 000) som resultat av en långdragen konflikt i landet.

Efter en rad FN-initiativ i Västra Sahara finns nu utsikter för en positiv Skr. 1991/92:80 politisk uppgörelse och en lösning av situationen för dem som flytt till Algeriet och Marocko. En folkomröstning skall anordnas under FNs överinseende och flyktingar återvänder nu för att delta i denna.

Antalet flyktingar från Mocambique till Malawi ökade med mer än 100000 under året. Situationen förvärrades ytterligare av utbredd torka. översvämningar och jordskred.

I september i år undertecknade Sydafrikas regering och UNHCR ett ”memorandum of understanding” som möjliggör för UNHCR att närvara i Sydafrika för att administrera återvändandet av de sydafrikaner som lever i exil i randstaterna och resten av världen. Denna överenskommelse innehåller också en bestämmelse om amnesti. Återvandringen kan komma att omfatta inemot 30 000 flyktingar.

Fredsöverenskommelsen i Angola borgar för att ca 300000 flyktingar kan återvända.

En trepartskommission bestående av representanter för Burundi, Tanzania och UNHCR planerar för att ca 94000 flyktingar skall kunna återvända till Burundi.

Latinamerika I Centralamerika har en rad långvariga flyktingsituationer funnit sin lösning tack vare regionala fredsinitiativ och den s.k. CIREFCA-proccessen som är en överenskommelse mellan Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexico och Nicaragua. Under år 1990 har bl. a. över 35 000 nicaraguaner och 8000 salvadoraner återvänt, främst från Honduras. I Honduras finns nu endast 2096 av den ursprungliga flyktingbefolkningen kvar. Flyktingproblemen kvarstår dock i Guatemala.

Den frivilliga återvandringen till Chile har också ökat avsevärt.

Parallellt med denna positiva utveckling har situationen i Peru resulterat i ett ökat antal asylsökande i omkringliggande länder.

Europa; Nordamerika I Europa har en delvis ny situation uppstått i och med att flera av länderna i Central- och Östeuropa blivit mottagarländer för asylsökande. Sedan inbördeskriget i Jugoslavien bröt ut har flera tiotusental flyktingar anlänt till de omkringliggande länderna, främst Ungern. De snabba förändringarna i Sovjetunionen kan också komma att leda till betydande befolkningsrörelser.

Det starkt ökande antalet asylsökande under 1980-talet har ställt de europeiska länderna inför nya problem. Antalet asylansökningar i Europa och Nordamerika ökade från ca 150000 år 1980, sjönk sedan till under 100000 fram till år 1983 för att de sista två åren snabbt öka till ca 560 000 år 1990. De existerande systemen för tillståndsprövning och mottagande har visat sig vara otillräckliga för att möta denna ökade belastning.

Den andel av de asylsökande som efter prövning bedömts vara flyktingar har minskat successivt. Omkring hälften av de sökande tillåts till slut stanna, huvudsakligen av humanitära skäl efter en mycket lång väntan.

Skr. 1991/92: 80

ASYLSÖKANDE I EUROPA OCH NORDAMERIKA

650000)

585000 | 520000]

455000 | 2Z>P 390000] 325000]

rp 260000] 195000]

130000] AN 85000)

0 ] I ] L i Il I ] I I I I I I I I I I I I 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

ÅR

4, Framtidsprognoser

Förutsägelser om den framtida invandringen till Sverige har nästan alltid

kommit på skam. Det ligger närmast i sakens natur att sådana knappast kan göras med någon större träffsäkerhet. Faktorer, om vilka en viss kunskap måste finnas för att man skall kunna göra prognoser, är: — den demografiska utvecklingen i världen,

— den ekologiska utvecklingen,

— den ekonomiska utvecklingen I världen, — den politiska utvecklingen i världen,

— invandringsländernas benägenhet att ta emot och förmåga att hantera ett starkt invandringstryck.

— invandringsländernas invandr:ngspolitik. Listan visar hur svårt det är att få nödvändig och tillräcklig kunskap till

grund för något så när hållbara prognoser om framtida migration och invandring.

Den demografiska utvecklingen

De europeiska gemenskapernas organisation för statistik (EUROSTAT) har sammanställt följande statistik om befolkningsutvecklingen (miljoner

personer)

De regioner. vars andelar av befolkningen beräknas minska fram till år 2020, är Europa och Kina. Europa uppvisar en mycket måttlig befolkningsökning. Kina däremot minskar sin andel av världens befolkning, trots att landets egen befolkning ökar med nästan 500 miljoner mellan åren 1988 och 2020. Den region vars andel ökar mest är Afrika — befolkningen nästan fyrdubblas under åren 1970 — 2020.

Det finns dock ingenting i dessa siffror som — i sig och enskilt — behöver innebära att befolkningstillväxten leder till sådana förhållanden att människor i de olika regionerna måste lämna dessa. Erfarenheterna genom åren tyder inte på något klart samband mellan befolkningstäthet och benägenhet att flytta utomlands.

Den ekologiska utvecklingen I vilken utsträckning som försämrade miljöbetingelser driver folk från sina hemländer låter sig knappast bedömas. Skövling av stora skogsområden i världen påverkar naturligtvis livsbetingelserna inom dessa regioner, men i vad mån detta kan tänkas leda till omfattande folkomflyttningar mellan länder har inte kunnat belysas närmare.

De enda riktigt tydliga miljökatastrofer som diskuteras i migrationssammanhang är den fortsatta ökenutbredningen på den afrikanska kontinenten, som producerat stora skaror av vad man ibland kallar ekologiska flyktingar. En annan mindre omtalad pågående ekologisk katastrof är försaltningen av stora jordområden i Centralasien, som vissa forskare hävdar kan driva omkring 15 miljoner människor från sina nuvarande områden inom bara 15 år.

På ungefär motsvarande sätt nämns den s.k. växthuscffektens betydelse för höjningen av den allmänna vattennivån och för översvämningar som en tänkbar migrationsdrivande faktor. Både brist på vatten och för mycket vatten kan alltså — liksom en rad andra ckologiska faktorer — komma att bli alltmer betydande omständigheter bakom flykt och migration.

Den ekonomiska utvecklingen Tvärt emot vad många tycks utgå från finns inte något klart samband mellan graden av ekonomisk utveckling och utvandring från en region eller 11

från ett land. Utvandringen från Albanien är ctt tydligt uttryck för en Skr. 1991/92:80 ckonomiskt betingad massflykt, nen det är uppenbart att också andra faktorer — geografisk närhet och kunskapen om förhållandena i angränsande länder — avgjorde att just Italien blev målet för resan för så många. Det finns inga bevis för att de som flyttat från ett land varit de som drabbats hårdast av det ekonomiska läget eller att utvandring i första hand sker från de ekonomiskt hårdast drabbade länderna. .

Paradoxalt nog finns det däremot forskning som pekar på att ekonomisk utveckling — t.ex. genom vår utvecklingshjälp — på kort sikt leder till ökad migration. Internationella studier om sambandet mellan migration och utveckling bedrivs i ökande om fattning, bl.a. inom ILO och UNHCR i samarbete. Flera internationella konferenser på detta tema planeras under år 1992.

Den politiska utvecklingen Politisk förföljelse och bristande respekt för mänskliga rättigheter bidrar till att människor måste lämna sina hemländer. Även om man på många håll i världen under senare år har kunnat konstatera en positiv politisk utveckling, måste vi räkna med att dessa grundorsaker till att människor drivs på flykt kommer att vara mycket påtagliga även framöver.

Att göra regelrätta förutsägelser om effekterna av dessa grundorsaker är givetvis inte möjligt. Däremot borde man kunna förbättra förmågan att bedöma potentiella migrationspolitiska konsekvenser av skilda utrikespolitiska scenarier. Inom regeringskansliet diskuteras sålunda former för en analys i migrationspolitiskt hänseende av skeenden i vår omvärld, som är

mer systematisk än hittills. |

Mottagarlandets immigrationspolitik Det är en allmän erfarenhet att det råder en besvärande diskrepans mellan de västliga ländernas rättsregler för vilka som skall medges bosättning och den faktiska bosättning som sker. Arbetskraftsinvandring från utomnordiska länder har i praktiken inte tillåtits till Sverige. Samtidigt har vi fått betydande tillskott till arbetskraften genom flyktinginvandringen. Immigrationskontrollen har i praktiken utövats i form av en asylprövning och en tillämpning av reglerna för fami:jeanknytning till Sverige. Inom ramen för asylprövningen blir, 1 praktiken, praxis i fråga om vilka som skall medges asyl utöver vad som stipuleras av Genevekonventionen i hög grad avgörande för storleken på invandringen.

Europaintegrationen, via EES-avtalet eller genom att Sverige blir medlem i EG, kan givetvis få viss betydelse för storleken på invandringen hit. I mycket lägre grad har diskuterats om integrationen skulle tänkas leda till utvandring från Sverige av t.cx. välutbildad arbetskraft. Arbetskraftens rörlighet hittills inom EG, liksom för övrigt inom Norden, är förvånansvärt låg — bara någon procent av arbetskraften i nuvarande EG är medborgare i ett annat land än där de arbetar. Detta leder de flesta bedömare

till slutsatsen att Europaintegrationen för Sveriges del inte leder till en Skr. 1991/92:80 särskilt stor arbetskraftsinvandring från berörda länder. .

En annan fråga som måste bedömas, när man diskuterar invandringslandets möjligheter att med rättsmedel kontrollera invandringen, är den beslutsamhet med vilken man verkligen verkställer fattade negativa beslut. I Tyskland fattades under år 1990 drygt 100000 avlägsnandebeslut — under sanima år kunde dock bara drygt 3000 utvisningar verkställas. I Sverige verkställs de allra flesta lagakraftvunna utvisningsbeslut.

Internationell samverkan Under senare år har frågan om internationell samverkan för att på olika sätt bekämpa de grundläggande orsakerna till utvandring diskuterats livligt. Arbetet i internationella fora i detta syfte måste utvecklas och baseras på bättre kunskaper än vad vi i dag har om vad enskildas och gruppers beslut att utvandra verkligen baseras på. Med en ökad sådan kunskap kan man internationellt mer effektivt bidra till utformningen av stödet till potentiella utvandringsländer.

När sådana åtgärder har satts in under någon tid kan man sedan göra bättre prognoser om det framtida migrationstrycket. Viktiga frågor härvidlag blir att ta vara på de utvärderingar som gjorts både i fråga om regionala omflyttningar inom länder och de analyser som sker av det traditionella utvecklingssamarbetet Nord-Syd, som ju faktiskt ytterst syftar till att bl.a. undanröja skälen för utvandring.

II Invandringen till Sverige budgetåret 1990/91

1. Inledning

Flyktingar och personer som får bosätta sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer (anknytningar) är de huvudsakliga kategorierna bland utomnordiska invandrare.

Bland de s.k. anknytningsfallen är det i många fall inte fråga om återförening av tidigare splittrade familjer, utan om nybildade sådana, dvs. personer som gifter sig med (eller börjar sammanbo med) en i Sverige bosatt person som kan vara en infödd svensk eller en som har invandrat tidigare.

Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste åren uppgått till endast ett par hundra personer om året.

2. Invandringens omfattning Enligt preliminära siffror har under år 1991 ca 44 000 utländska medborgare invandrat till Sverige, vilket är cen minskning i jämförelse med de två närmast föregående åren. Utvandringen har i jämförelse med föregående år minskat något och uppgår till ca 15 000 (föregående år 16 000). Utflyttningen har främst bestått av norska och danska medborgare som flyttat tillbaka. Invandringsöverskottet har minskat i förhållande till år 1990.

Utvecklingen under den senaste tioårsperioden framgår av följande Skr. 1991/92: 80 tabell (siffrorna är avrundade och uppgifterna för år 1991 preliminära):

Invandringen av utländska medborgare åren 1981 — 1991 (tusental) År Invandring Utvandring Invandringsöverskott

Totalt Nor- Övriga Totalt Nor- Övriga Totalt Nor- Övriga

diska diska diska 1981 27,4 10.0 17.4 20,8 15.3 5,5 6,6 — 5,3 11.9 1982 25.1 7,3 17.8 19,9 14,5 5.4 5,2 —- 72 12,4 1983 22.3 7,4 14,9 17.4 12.0 54 4,9 — 4,6 9,5 1984 26,0 8.4 17.6 14.6 10,0 4.6 11,4 — 1,6 13.0 1985 27,9 84 19,5 14.0 92 4,9 13,9 — 0.8 14,7 1986 34,0 8,9 25,2 154 87 6.6 18,6 02 18,6 1987 37.1 8.9 28.1 11.6 8.1 3,5 25,5 0.8 24.7 1988 44,5 11,53 33,0 11.8 83 3,5 32,6 3,2 28,4 1989 58,8 18,9 40,0 13.1 9.7 3.4 45,7 9.2 36.5 1990 53.3 15,9 37,4 — 161 12.5 3.6 37,2 3.4 33,8 1991 44,0 = 80 36,0 15,0 12,0 3.0 29,0 — 4,0 33,0 Anm: I tabellen anges antalet under åren invandrade och folkbokförda utländska medborgare. Tabelluppgifterna om enskilt tillresta asvlsökande. avser däremot meddelade uppehällstillstånd. De olika tabellerna är därför inte sinsemellan jämförbara.

In- och utvandringen av finska medborgare år 1991 var något mindre än föregående år. Detta resulterade i en nettoutvandring av ca 900 personer.

Nettoutvandringen av nordbor blev under år 1991 ca 4000 personer.

3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa

Under budgetåret 1990/91 sökte ca 20800 personer asyl (inkl. barn).

Antalet asylsökande har minskat kraftigt jämfört med budgetåret 1989/90

då det uppgick till ca 38700 personer. Minskningen under budgetåret

1990/91 började under november 1990 för att fortsätta under första halv-

året 1991. Därefter har antalet asylsökande på nytt ökat. Under tredje kvartalet är 1991 kom sammanlagt drygt 9000 asylsökande. Tendensen under sista kvartalet är ökande. mea det är helt beroende på förhållandena i Jugoslavien. Därmed skulle det totala antalet asylsökande under första hälften av budgetåret 1991/92 kom ma att uppgå till ca 19 000.

I det följande redovisas de största nationalitetsgrupperna som sökt asyl i

Sverige och som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Uppcehållstillstånden omfattar även flyktingar som överförts till Sverige genom flyktingkvoten. De kan dessutom avse beslut i fråga om asylansökningar som lämnats in tidigare budgetår. Siffrorna är avrundande.

Nationalitet Budgetåret 1989/90 Budpgetåret 1990/91 Skr. 1991/92:80

Asylan-: Uppcehäålls- = Asylan- Uppcehållssökningar tillstånd sökningar tillständ

Statslösa/

Under budgetåret 1990/91 beviljades sammanlagt ca 12830 personer

uppehållstillstånd (konventionsflyktingar, krigsvägrare) enligt 3 kap. 1§

utlänningslagen (1989:529) samt enligt 2 kap 4§ andra punkten (humanitä-

ra skäl). Uppcehållstillstånden fördelar sig enligt följande:

Skäl Bä 1989/90 Bå 1990/91 Konventionsflyktingar

Härtill kommer anhöriga till flyktingar och därmed jämställda personer, vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och som omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som flyktingar. Antalet sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd uppgick budgetåret 1989/90 till 5652 personer och budgetåret 1990/91 ull 5416 personer.

Den utomnordiska invandringen till Sverige under budgetåren 1989/90 och 1990/91 (vuxna och barn) framgår av följande tabell. som även redovisar grunderna för uppehållstillstånden.

(anknytningar) Varav — anknytning till flykting (5652) (5416) — övriga anknytningar (14264) (16575) Arbetsmarknadsskäl 186 0,59 336 1.090 Adoptivbarn 798 2.10 1023 3.0'W,

Totalt 38749 100,00 36180 — 100,0920

4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) Skr. 1991/92: 80 Sedan år 1950 har Sverige genora organiserad överföring tagit cmot flyktingar inom ramen för en särskild flyktingkvot. Fr. o. m. år 1976 till föregående år har flyktingkvoten för varje budgetår fastställts till ca 1250 personer. Fr. o. m. budgetåret 1991/92 höjdes flyktingkvoten från I 250 till 2000 personer. Riksdagen beslöt samtidigt att ytterligare 1250 personer skulle tas emot i Sverige under budgetåret inom ramen för flyktingkvoten.

Kvoten skall användas för överföring, huvudsakligen i samverkan med UNHCR, av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Kvoten är inte begränsad till att användas för flyktingar i ordets formella bemärkelse. Den kan också användas för personer som är förföljda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt land.

En mindre del av kvoten används för personer med funktionsnedsättningar och, under senare år, krigsskadade flyktingar och tortyroffer.

Riktlinjer för kvotens användning ges budgetårsvis av regeringen. För budgetåret 1991/92 angav regeringen att uttagning i första hand bör ske i länder i sydvästra och mellersta Asien, Sydostasien samt Central- och Sydamerika. Därutöver får i enstaka fall flyktingar föras över från övriga . delar av världen. Statens invandrarverk (SIV) har ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige. Själva transporten till Sverige ombesörjs till stor del genom International Organization for Migration (IOM).

Uttagningarna sker i nära samverkan med främst UNHCR. UNHCRs önskemål avseende de svenska insatserna presenteras två gånger årligen för SIV. Från och med år 1989 sarhråder de nordiska regeringarna regelmässigt i policyfrågor inom ramen för den nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.

Under budgetåret 1990/91 omfattade kvotuttagningen sammanlagt drygt 1400 personer, varav nära 1000 genom uttagning på plats i första asyllandet och resten genom s.k. dossieruttagning. Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar från år till år, eftersom uttagningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där vederbörande vistas. Faktiskt överförda flyktingar var drygt I 200 budgetåret 1990/91.

Flyktingkvotens sammansättning under budgetåret 1990/91 Skr. 1991/92:80

Ursprungsland Inresta Beviljade

inresetillständ

LATINAMERIKA 161 177 Chile 5 10

Colombia 24 19 El Salvador 119 125 Honduras 4 = Guatemala 6 19 Peru 6 4

ASIEN 1047 1236

Irak 67 144 Iran 150 212 Vietnam 814 851 Kampuchea 6 6 Libanon 4 11

Afghanistan 1 1

Laos - 2

Palestina 5 8

Sri Lanka - |

AFRIKA 14 19 Etiopien 12 12 Kenya 5 =

Zaire 5 5

Kostnaderna för den organiserade överföringen av flyktingar budgetåret 1990/91 uppgick till 12,6 milj. kr.

5. Invandring av anhöriga Under budgetåret 1990/91 uppgick antalet uppehållstillstånd i Sverige för nära anhöriga till nära 22 000 personer.

Med anhöriginvandring avses här bl.a. make/maka, samboende eller barn under 20 år till en svensk medborgare eller en utlänning med gällande tillstånd, som bor i Sverige (som regel ensamstående förälder och i vissa fall föräldrapar). Tillstånd kan också i vissa fall ges andra nära anhöriga till i Sverige bosatt person.

SIV kan lämna ett behovsprövat bidrag för att anhöriga till flyktingar, som är bosatta i Sverige, skall kunna resa hit för att återförenas. Detta sker med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas är maka/make och ogifta barn under 20 år. Bidrag får även lämnas för andra anhöriga om synnerliga skäl föreligger.

När beslut om bidrag fattats ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyktingar, dvs. genom IOM celler svensk utlandsmyndighet.

Under budgetåret 1990/91 beviljades 280 ansökningar avseende resor för 957 personer. Detta innebär en minskning jämfört med föregående 17

2 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 80

budgetår. De anhöriga kom främst från Vietnam (210), Etiopien (165), Skr. 1991/92:80 Irak (163) och fran (124), Antalet avslagna ansökningar var 392.

Kostnaderna för anhörigresor budgetåret 1990/91 uppgick till 2,6 milj. kr.

6. Arbetskraftsinvandring Permanent uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. Budgetåret 1990/91 gavs 336 sådana tillstånd. Det kan gälla t. ex. nyckelfunktioner inom näringslivet. Även fria yrkesutövare och egna företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller vissa krav.

Dessutom beviljas tillfälliga arbetstillstånd för exempelvis montörer, vikarierande läkare, artister och idrottsmän.

Tillstånd beviljas vanligen av invandrarverket i samråd med arbetsmarknadsverket och efter att ha hört arbetsmarknadens parter. Delegering till utlandsmyndighet förekommer : vissa fall.

Invandrarverket och arbetsmarknadsverket har på uppdrag av regeringen genomfört vissa regelförenklingar. Arbetstillstånd för feriearbetande ungdomar samt andra former för kortvariga arbeten har slagits samman till en tillståndstyp — säsongsarbetstillstånd — som är mer generellt. Samtidigt har invandrarverket delegerat till länsarbetsnämnderna att besluta om dessa tillstånd. Antalet utlänningar som under år 1990 har haft ett tillfälligt arbete i Sverige uppskattas till drygt 30000 personer.

Fr.o.m. sommaren 1990 kan unga medborgare från de baltiska republikerna under begränsad tid få praktisera på den svenska arbetsmarknaden. Avsikten är att ge möjlighet för unga människor, uppväxta i ett slutet samhälle, att få inblick i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Fram till hösten 1991 hade drygt 200 personer prövat den möjligheten.

7. Övrig invandring Den övriga invandringen består huvudsakligen av adoptivbarn, av personer som tidigare varit bosatta här och som återvänder till Sverige samt av personer som har svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som varit bosatt här tidigare tas bl.a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i Sverige resp. utomlands. Svenskfödda som scnare förlorat sitt svenska medborgarskap samt deras barn teviljas regelmässigt tillstånd. Antalet tillstånd uppgick för budgetåret 1990/91 till strax över 1 000.

[HI Invandrarpolitiken (integrationsfrågor)

1. Inledning

Sverige skall enligt riksdagens beslut föra en invandrarpolitik sammanfattad i begreppen jämlikhet. valfrihet och samverkan. För att nå dessa mål

kan särskilda åtgärder behövas till förmån för dem som tillåtits invandra Skr. 1991/92:80 och bosätta sig i Sverige. En viktig sådan särskild åtgärd är att erbjuda undervisning i svenska.

Långsiktig invandrarpolitik är i stora delar detsamma som allmän välfärdspolitik. På vissa avsnitt av denna politik och under vissa utvecklingsskeden kan de generella insatserna behöva förstärkas med kompletterande insatser. Ett exempel härpå finns inom arbetsmarknadspolitiken med särskilda, riktade insatser som gjorts till förmån för invandrare och flykting-' ar.

Skiljelinjen mellan ”flyktingpolitiska” och ”invandrarpolitiska” åtgärder är inte skarp. De som får stanna som flyktingar här får en särskild introduktion, med hänvisning till att den som flytt och inte kan återvända till sitt hemland anses ha ett särskilt behov av stöd i början av sin vistelse här i landet. Därefter är ”flyktingar” också ”invandrare” och omfattas i stort sett av samma samhällsinsatser som normalt gäller för andra invand-' rare och infödda svenskar.

Varje myndighet har inom sitt verksamhetsområde samma ansvar för invandrarna som för den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att vidta nödvändiga säråtgärder. Invandrarverket bevakar och samordnar myndigheternas arbete i denna del.

Denna ansvarsfördelning återspeglas inom regeringskansliet. Invandrar-'

ministern och hennes medarbetare samordnar regeringskansliets arbete, så

att det samlade resultatet står i samklang med de invandrarpolitiska målen som statsmakterna ställt upp. Ansvarct för beredning av sakfrågor åvilar dock respektive departement.

Många frågor med anknytning till invandrarpolitiken behandlas, i enlighet med den gällande arbetsfördelningen, huvudsakligen inom andra politikområden. I det följande redovisas några huvudfrågor som för närvarande är aktuella inom kulturdepartementets och andra departements ansvarsområden.

2. Åtgärder mot etnisk diskriminering m. m. I flera europeiska länder har under året förekommit kraftiga uttryck för fientlighet mot invandrare. Dessa har varit särskilt påtagliga under hösten 1991. Omfattande angrepp, ofta förenade med våld, har förekommit i Tyskland, inledningsvis i de östra delarna men senare också i de västra där bl.a. flyktingförläggningar har attackerats. Även i Sverige har angrepp på flyktingförläggningar gjorts. Under hösten 1991 har också några allvarliga våldsbrott förekommit med anknytning till invandrarfientlighet.

I de högerextremistiska grupper som stärkts och blivit allt högljuddare i några europeiska länder är invandrarfientligheten ett mycket påtagligt inslag. Sådana högerextremistiska grupper har också blivit mer'aktiva i' Sverige. Ett oroande uttryck för detta är att de tycks särskilt attrahera ungdomar.

Det finns också andra tecken på att invandrarfientligheten förefaller ha ökat hos ungdomar. Vid Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet pågår för närvarande ett forskningsprojekt, med ekono-

miskt stöd från regeringen, som visar att andelen ungdomar som är nega- Skr. 1991/92: 80 tiva mot invandringen ökat jämfört med tidigare undersökningar.

Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering, som tillsattes av regeringen våren 1990, lämnade i september 1991 ett delbetänkande (SOU 1991:75) Organiserad rasism med förslag till åtgärder mot rasistiska organisationer. I betänkandet föreslås bl.a. att den som deltar i eller lämnar . stöd åt en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse genom att ligga bakom eller uppmana till brott med inslag av våld, hot eller tvång skall kunna dömas för organiserad rasism. Detsamma skall gälla den som bildar en sådan sammanslutning. Utredningen föreslår också att rasistiska motiv eller rasistiska inslag i brot: skall utgöra en allmän straffskärpningsgrund. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Enligt direktiven skall utredningen även överväga möjligheten att lagstifta mot diskriminering i arbetslivet samt sc över lagen (1986:442) mot etnisk diskriminering.

En av invandrarverkets uppgif:er är att främja goda etniska relationer genom kunskapsutveckling, metodutveckling och erfarenhetsöverföring. Verket ger ut informationsmaterial, anordnar och medverkar i olika former av utbildning i dessa frågor samt ger råd till myndigheter, organisationer m.fl. Verket samarbetar också med andra som arbetar inom området och har möjligheter att ge bidrag till organisationer av olika slag som genom projekt vill främja goda etniska relationer.

Medel för sådana projekt kan också beviljas genom den kommitté som ansvarar för FNs kulturårtiondes genomförande i Sverige. Det mångkulturella samhällets möjligheter och problem är nämligen ett huvudtema för de svenska insatserna för kulturårtiondet.

Inom ramen för kulturårtiondet har verket i samarbete med SIDA utvecklat arbetsmetoder för skolans undervisning i internationella frågor.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har också till uppgift alt motverka etnisk diskriminering genom opinionsbildning och utbildningsinsatser samt genom rådgivning till myndigheter och enskilda. Den förste innehavaren av ämbetet, Peter Nobel, lämnade sin befattning den 1 juli 1991 och som ny diskrimineringsombudsman fr.o.m. den 1 januari 1992 har Frank Orton utsetts.

Rapporten Att främja goda etniska relationer har under år 1991 getts ut av arbetsmarknadsdepartementet. Den omfattar en utvärdering av projekt som fått bidrag genom den tidigare kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet. Kommissionen hade 12 milj. kr. till sitt förfogande. Ffter beslut av regeringen har medel beviljats till ca 200 projekt som hade till syfte att främja goda etniska relationer.

Utvärderingen utfördes i nära samarbete med invandrarverket och omfattade ett I5-tal projekt som studerades relativt noggrant. Huvudmän för projekten var olika organisationer.

Utvärderingen visade att ambitionerna och den goda viljan ofta är stora när det gäller att motverka rasism och främlingsfientlighet men att varken bidragsgivare eller föreningsfunktionärer är medvetna om hur svårt detta är. Alltför många av de utvärderade projekten ledde inte till de resultat som man hade hoppats på. En grundläggande brist var att målet med projekten — att främja goda etniska relationer — var oklart formulerade

både av bidragsgivarna och av dem som sökte bidragen. En annan brist Skr. 1991/92: 80 hos många av projekten var att de inte fick någon fortsättning i organisationens ordinarie verksamhet eller på annat sätt påvisbara effekter.

Enligt utvärderingen har vissa slag av projekt bättre förutsättningar än andra att lyckas. Det är projekt — som präglas av en genomtänkt människo- och samhällssyn grundad på

allas lika värde och där denna inställning kommer till faktiskt uttryck i genomförandet,

— där syftet att främja goda etniska relationer är förenligt med organisa-

tionens allmänna syften och verksamhet, — där invandrarna inte betraktas som speciella utan där de är integrerade

i en verksamhet som också gäller andra, — som präglas av samverkan, alltså att de som berörs av frågorna —

invandrarna själva — har medinflytande i planering och genomförande, — som använder sig av olika former av teater som metod. |

I årets budgetproposition föreslås att särskilda medel ställs till regeringens disposition för insatser mot främlingsfientlighet och för att främja goda etniska relationer. Medlen bör kunna användas för olika ändamål. De områden som i första hand kan komma i fråga för insatser är t.ex. skolan, lärarfortbildningen, kulturen, arbete bland ungdomar och projekt som initieras av ideella organisationer.

3. Arbetsmarknaden Att så snabbt som möjligt få ett arbete och en egen försörjning är ett par av de viktigaste faktorerna för invandrares och flyktingars integration i det svenska samhället.

Arbetsmarknadsverket har ett primärt ansvar för att människor får arbete eller utbildning som leder till ett arbete. En grundläggande princip är att invandrares och flyktingars situation på arbetsmarknaden skall lösas inom ramen för den allmänna arbetsmarknadspolitiken, vid behov kompletterad med särskilda, riktade insatser.

Budgetåret 1990/91 har präglats av ett mycket svårt arbetsmarknadsläge med en för Sveriges del historiskt hög arbetslöshet. Arbetsmarknadsverket förutspår att arbetslösheten kommer att förbli hög inom alla åldersgrupper samt att den kulminerar under budgetåret 1992/93.

Trots de ökade insatserna ökar den relativa arbetslösheten för utomnordiska medborgare snabbare än för svenskar. I genomsnitt för budgetåret 1990/91 var 1,896 av befolkningen i åldern 16—64 år registrerade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Motsvarande tal för utländska och utomnordiska medborgare var 3 resp. 3,7 2.

Arbetsmarknadsverket och invandrarverket har gemensamt tagit initiativ till att utveckla en förbättrad redovisning av arbetskraftsundersökningarna (AKU). Den utvecklade urvalsundersökningen medger redovisning av utlandsfödda, utländska medborgare samt naturaliserade och ger förutsättning att djupare och mera nyanserat analysera arbetslöshet och lågt arbetskraftsdeltagande hos vissa grupper.

Invandrare och flyktingar är en högt prioriterad grupp inom arbetsmark-

nadspolitiken. Såväl mänskliga som sociala och ckonomiska skäl motive- Skr. 1991/92:80 rar detta. För budgetåret 1990/91 har AMS totalt disponerat 130 milj. kr. som särskilda medel för åtgärder för flyktingar och invandrare samt dessutom drygt 40 milj. kr. som särskilda förvaltningsmedel.

Antalet utomnordiska medborgare placerade i arbete eller utbildning ökade från drygt 31000 personer under budgetåret 1989/90 till drygt 36 000 personer under budgetåret 1990/91, dvs. en ökning med ca 5000 . personer.

Den överenskommelse som artetsmarknadsverket, invandrarverket och Svenska kommunförbundet träffade våren 1990 har nu förts ut och förankrats inom respektive verksamheisområde. Överenskommelsen syftar till att förstärka den s.k. arbetslinjen så att flyktingar och invandrare snabbt integreras i det svenska samhället och kommer bort från ett för många långvarigt bidragsberoende. Ett delmål i överenskommelsen är att alla flyktingar som får uppehålls- och arbetstillstånd på förläggningarna får kartläggnings- och vägledningsinsatser av arbetsförmedlare.

Riksdagens beslut om samordnat = flyktingmottagande (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281) och om reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102, UbU27, rskr. 279) trädde i kraft den 1 januari 1991. Effekten är att ett närmare samarbete mellan berörda myndigheter har utvecklats med kommunala introduktionsprogram och individuella handlingsplaner för varje flykting.

Dessa båda reformer har tillsammans med den tidigare nämnda överenskommelsen mellan AMS och SIV åstadkommit en klar effektivisering av insatserna för att förkorta flyktingars väg till arbete.

Akademiskt utbildade invandrare har svårt att få arbete som motsvarar deras utbildningsbakgrund. Orsakerna till detta är många. För att underlätta för dessa invandrare att få sin utbildning eller sina yrkeskunskaper jämförda med en motsvarande svensk utbildning, kan universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) göra en jämförelse och ge ett utlåtande som kan underlätta för svenska arbetsgivare att förstå den sökandes kompetens.

Riksrevisionsverket har av den förra regeringen fått i uppdrag att göra en översyn av UHÄs och andra myndigheters bedömningsverksamhet. En delrapport avseende UHÄSs ekvivaleringsverksamhet har lämnats i oktober 1991. Uppdraget skall slutrecovisas i april 1992. En av UHÄ jämförd examen är, ur den enskildes perspektiv, ett hinder mindre vid försöken att finna lämplig anställning på den svenska arbetsmarknaden.

Antalet kompletterande utbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen för invandrare har utökats under budgetåret. För närvarande finns ca 20 kompletterande kurser med inriktning på teknik, ekonomi, administration etc. Arbetsmarknadsverket bedriver vidare en rad aktiviteter och projekt för att finna metoder att bättre ta till vara den kompetens som finns hos invandrare med god utbildning. Som exempel kan nämnas projekt för särskilda yrkesgrupper (sjuk- och hälsovårdsutbildade. jurister, lärare, socionomer, psykologer och tekniker).

Utvecklingsarbetet med s.k. yrkesprövning för invandrare har fortsatt. Antalet yrkesprövningar under budgetåret 1990/91 uppgick till drygt 200. Likaså har arbetsmarknadsverkets datorbaserade informationssystem ba [5

(den s.k. Kunskapsbanken/invandrarinformation) med uppgift om bl. a. Skr. 1991/92:80 utvandrarländernas utbildningsväsen utvecklats ytterligare.

Frågan om arbete och arbetstillstånd för asylsökande har aktualiserats vid åtskilliga tillfällen under året. Socialförsäkringsutskottet har mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden år 1991 behandlat frågan om arbete för asylsökande i betänkande 1990/91:SfU13. Utskottet anser att man skall undersöka möjlighe- . terna att ge asylsökande ett temporärt arbetstillstånd, om handläggningen av deras ansökan tar alltför lång tid hos invandrarverket.

Den föregående regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1991:86) med uppgift att pröva under vilka förutsättningar och på vilka villkor asylsökande bör få arbeta medan de väntar på beslut om uppehållstillstånd. Utredaren skall bl.a. ta ställning till om vissa asylsökande bör undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd eller om någon form av temporära arbetstillstånd bör införas. Utredningens arbete skall vara slutfört senast den 30 juni 1992.

Frågan om möjlighet för asylsökande att ta arbete på den reguljära arbetsmarknaden har brutits ut ur utredningen. Den kommer i stället att snabbehandlas inom regeringskansliet.

4. Skolfrågor Fr.o.m. den 1 juli 1991 tillämpas ett nytt statsbidragssystem för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Statsbidragen skall inte styra skolans verksamhet. Arbetsgivaransvaret för lärarna övertogs av kommunerna från den I januari 1991. Den statliga styrningen sker genom skollag, förordningar och läroplaner.

I budgetpropositionen 1991 föreslogs vissa besparingar i kostnaderna för hemspråksundervisningen. Enligt riksdagens beslut skall besparingar genomföras av kommunerna inom ramen för de totala kostnaderna för det offentliga skolväsendet. Vidare beslutade riksdagen att hemspråksundervisningen kan läggas till tid utanför skoldagen för att rationella undervisningsgrupper skall kunna bildas. Kommunerna fick också möjlighet att avstå från anordnande av undervisningen om inte grupper om fem clever kan åstadkommas. Principerna för clevers rätt till hemspråksundervisning ligger fast. Inom utbildningsdepartementet har en särskild referensgrupp för invandrarundervisningen tillsatts. Gruppen, som består av representanter för invandrarorganisationer, har till uppgift att under budgetåret 1991/92 följa utvecklingen av invandrarundervisningen främst vad gäller organisation och volym.

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper innebär bl.a. att invandrarungdomar kan erbjudas bättre anpassad utbildning i första hand inom ramen för de individuellt upplagda programmen. Dagens introduktionskurser för invandrare upphör i sin nuvarande form. Gymnasiereformen skall successivt träda i kraft under en fyraårsperiod med början läsåret 1992/93.

5. Svenskundervisning för invandrare (SFTI) Skr. 1991/92:80 Svenskundervisning för invandrare är avsedd för nyanlända vuxna invandrare. Varje kommun är skyldig att se till att SFI erbjuds. SFI är sedan budgetåret 1991/92 en del av det offentliga skolväsendet för vuxna och de grundläggande bestämmelserna finns numera i skollagen. Statsbidrag utgår enligt särskilda bestämmelser i förordningen (1986:207) om grundläggande svenskundervisning för invandrare, för undervisning för nyanlända invandrare. Statsbidrag utgår dock inte för flyktingar m.fl. utlänningar för vilka kommunen i stället får statsbidrag till bl.a. svenskundervisning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

Invandrare, som av någon anledning har hamnat utanför SFI-systemet men behöver grundläggande svenskundervisning, har sedan den 1 juli 1991 rätt till motsvarande utbildning i komvux. Det särskilda statsbidrag som tidigare fanns för SFI för s.k. tidigare invandrare har därmed upphört.

En ny läroplan för grundläggande svenskundervisning för vuxna invandrare fastställdes av regeringen i december 1990 och är publicerad i serien Läroplaner (1991:1).

6. Bostäder och boende En av förutsättningarna för en positiv integration i det svenska samhället är att behovet av ett tryggt och säkert boende blir tillgodosett.

Under budgetåret 1990/91 förbättrades bostadssituationen i flertalet kommuner. Detta, sammantaget med att antalet personer som fått uppehållstillstånd minskat, medförde ett utflyttningen från förläggningar till kommuner kunde påskyndas. I storstadsområdena — där det i regel funnits god tillgång på arbete — och i universitetsstäderna har emellertid bostadsbristen fortfarande varit stor. En stor andel av flyktingarna är dessutom ensamstående och för dom har det ibland varit svårt att hitta bostäder, då tillgången på små lägenheter är begränsad.

Invandrarverket lämnade under budgetåret 1990/91 bidrag med nära 250 milj. kr. för särskilda genomgångsbostäder. Stockholm, Malmö och Göteborg erhöll ca 100 milj. kr. av dessa särskilda bidrag. I det nya systemet för statliga ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet ingår numera de särskilda bidragen i den schablonersättning, som kommunerna erhåller per mottagen flykting. SIV kommer fortfarande att ha kvar en viss möjlighet — om än restriktiv — att ge specialdestinerat stöd till kommuner som måste vidta särskilda kostnadskrävande åtgärder för att få fram fler bostäder till flyktingar.

Utrymmet för riktade åtgärder inom bostadspolitikens ram, för att öka tillgången på bostäder för flyktingar och invandrare, är i övrigt mycket begränsat. Ingen grupp bör få förtur framför andra — det individuella behovet av bostad måste vara avgörande. Kommunerna tar numera genomgående hänsyn till invandringen som en faktor i sina bostadsförsörjningsprogram. Det kan även påpekas att det inom ramen för gällande

regler bl. a. avseende statlig belåning, finns möjligheter för kommunerna Skr. 1991/92:80 att på kort sikt öka tillgången på bostäder.

7. Invandrarbarn och -ungdomar Socialstyrelsen redovisade i april 1991 regeringsuppdraget att följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget hos flyktingbarn och flyktingungdomar I Sverige. I tio detrapporter sammanfattas aktuell kunskap på olika områden. BI. a. belyses förhållandena för flyktingbarn i hälso- och sjukvården samt för flyktingbarn utan föräldrar i Sverige. Andra områden som behandlas är flyktingbarn med funktionshinder, flyktingbarn på sjukhus, flyktingbarn i barnomsorgen, kommuners mottagande av flyktingbarn, frivilliga organisationers arbete samt forskning avseende flyktingbarn.

Styrelsen konstaterar i en sammanfattande rapport att mottagandet av flyktingbarn fungerat förhållandevis väl med hänsyn till de senaste två årens för svenska förhållanden stora flyktinginvandring.

Förbättringar har skett på många håll, men det finns enligt styrelsens mening fortfarande områden med brister. Socialstyrelsen pekar exempelvis på att flyktingmottagandet inte i tillräcklig utsträckning är uppbyggt för att möta barnens behov.

Enligt socialstyrelsens kartläggning förekommer hos nyanlända flyktingbarn både psykosociala och somatiska problem.

Socialstyrelsen framhåller att det finns rapporter om att gällande regler om asylsökande barns rätt till akut sjukvård tolkas godtyckligt. Styrelsen föreslår därför att regeringen tar initiativ till en närmare utredning om cen vidgad rätt till hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, för asylsökande barn. Denna fråga bereds i regeringskansliet.

Socialstyrelsen pekar även på en rad otillfredsställande förhållanden vad gäller de barn och ungdomar som kommer till Sverige utan sina vårdnadshavare. I syfte att förbättra situationen för flyktingbarn utan vårdnadshavare har socialstyrelsen inlett ett samarbete med kommunförbundet och invandrarverket bl.a. för att åstadkomma bättre rutiner för handläggning av ärenden som gäller dessa barn.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att genomföra en samlad och systematisk satsning för att utveckla och förändra individ- och familjeomsorgens förhållningssätt och bemötande av utsatta barn och deras familjer. För budgetåret 1991/92 har 8 milj. kr. anvisats för ändamålet.

Som en del i uppdraget skall styrelsen utforma ett särskilt utbildningsmaterial för familjehem, grupphem och andra hem för vård eller boende som tar cmot flyktingbarn. Materialet skall utformas så att det underlättar ett adekvat bemötande av reaktioner orsakade av traumatiserande upplevelser. Flyktingbarn med traumatisk bakgrund har i dag små möjligheter att erhålla kvalificerad hjälp.

På några platser i landet har viss försöksverksamhet för flyktingbarn med traumatisk bakgrund bedrivits med stöd av utvecklingsmedel från invandrarverket.

Regeringen har den 7 november 1991 ur allmänna arvsfonden beviljat

Rädda barnen 1,5 milj. kr. för första året av ett treårigt projekt, som Skr. 1991/92:80 kommer att erbjuda flyktingbarn psykosocial och psykoterapeutisk behandling.

Socialstyrelsens kartläggning av flyktingbarnens situation har en stor betydelse som underlag för regeringens, landstingens, kommunernas samt olika myndigheters och organisationers fortsatta utvecklingsarbete med flyktingbarnen i fokus.

Invandrarverket bedriver för närvarande ett arbete med att ta fram ett nytt program för barnverksamheten på slussar och förläggningar. Vad gäller ”ensamma flyktingbarn” har verkets arbete lett till snabbare beslut beträffande både förordnande av god man och frågan om uppehållstillstånd. Diskussioner pågår mellan invandrarverket och socialstyrelsen för att avgöra frågan om ansvarsfördelningen mellan slussar/förläggningar och socialtjänsten om ”ensamma flyktingbarn”. Dessutom arbetar såväl Kommunförbundet som Landstingsförbundet aktivt med förslag i rapporten.

Ungdomskommittén som tillsattes hösten 1989 överlämnnade i augusti 1991 sitt slutbetänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturetla Sverige. Enligt kommittén är det inte möjligt att generellt uttala sig om huruvida invandrarungdomar eller andra generationens invandrare missgynnas i det svenska samhället. Den socioekonomiska tillhörigheten kan ha större betydelse än det etniska ursprunget för hur ungdomar klarar sig i det svenska samhället. Kommittén kritiserar den bild som ibland ges av invandrarungdomar som en särskilt problemfylld grupp. I betänkandet betonas att invandrarungdomar med sina erfarenheter, språkkunskaper och kulturella kompetens är en tillgång, som måste tas tillvara på ett bättre sätt än idag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Under en treårsperiod har 30 milj. kr. anslagits för att stimulera ett intensifierat lokalt utvecklingsarbete avseende utsatta ungdomar. Arbetet skall drivas genom särskilda överenskommelser med kommuner, föreningar och andra organisationer. Målgruppen är ungdomar som av olika skäl är föremål för åtgärder från polis eller socialtjänst eller löper stor risk att bli föremål för sådana åtgärder. Insatserna samordnas av en särskild arbetsgrupp och följs redan från starten av en grupp utvärderare. Utvärderingen och cen redovisning av arbetsgruppens arbete skall föreligga .senast i februari 1995.

FNs konvention om barnets rättigheter trädde i kraft under hösten 1990. Sverige har ratificerat konventionen och därigenom åtagit sig en internationell, folkrättslig förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. I konventionen finns bestämmelser om flyktingbarns behandling m.m. En särskild interdepartemental arbetsgrupp inom regeringskansliet följer tillämpningen och genomförandet av konventionen 1 Sverige.

Regeringen har den 5 december 1991 beslutat att från allmänna arvsfonden anvisa 5 milj. kr. per år under en treårsperiod för att bl.a. ge frivilligorganisationer möjlighet att sprida kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige.

8. Äldre invandrare Skr. 1991/92:80

Socialstyrelsen och invandrarverket lämnade i augusti 1991 rapporten En mångkulturell äldreomsorg. I rapporten konstateras, att under 80-talet har ansvariga för äldreomsorg inom kommuner och landsting anmärkningsvärt lite uppmärksammat äldre invandrares situation och behov. Detta gäller även statliga myndigheter under senare år.

Samtidigt ökar antalet äldre invandrare och detta kräver en genomtänkt och insiktsfull planering, anpassad till olika gruppers och individers behov samt lokala förutsättningar och resurser.

Socialstyrelsen och invandrarverket ger i en anslutande skrivelse till rapporten förslag hur förhållandena skall kunna förbättras och redovisar även insatser som planeras.

Svenska kommunförbundet har i oktober 1991 gett ut en skrift, Moderna Pionjärer. Skriften har tillkommit i syfte att ge inspiration och vara ett stöd för kommunerna i deras arbete med uppbyggnaden av en service och vård som också tar hänsyn till äldre invandrare.

9. Invandrarkvinnor Invandrarkvinnors förhållanden kräver särskild uppmärksamhet. Det gäller i synnerhet flyktingkvinnorna. Nästan hälften av de totalt 480000 utländska medborgarna som vid årsskiftet 1990—1991 var folkbokförda som bosatta i Sverige var kvinnor. Drygt 47 20 av nyinvandringen år 1990 var kvinnor.

Det finns ett behov av ökad kunskap om de invandrade kvinnornas förhållanden. Självfallet varierar invandrarkvinnors förhållanden på motsvarande sätt som svenskfödda kvinnors, både vad beträffar t.ex. ålder, utbildningsbakgrund och social tillhörighet. Det finns också stora inbördes skillnader i olika invandrargrupper i fråga om familjemönster, sociala relationer, deltagande i arbetslivet och t. ex. innehållet i kvinnorollen.

Statens invandrarverk har under hösten 1991 fått i uppdrag att med hänsyn till bl.a. ovan redovisade förhållanden belysa hur invandrarkvinnors liv förändras i det nya landet när det gäller arbete, utbildning och familjemönster samt relationer till samhället i övrigt. Verket skall lämna förslag om vad som behöver göras för att stärka invandrarkvinnors ställning på detta område. .

I uppdraget ingår även att närmare undersöka situationen för kvinnor, som efter en kort bekantskap med en i Sverige bosatt man flyttat hit och därefter utsatts för misshandel eller annan kränkande behandling. Särskild uppmärksamhet skall därvid ägnas barnens förhållanden. Också i övrigt bör verket eftersträva ökad kunskap om de svårigheter och det våld som kan drabba utländska kvinnor och föreslå lämpliga medel att förebygga . och bekämpa detta.

Verket bör också överväga hur en könsuppdelad periodisk statistik bör läggas upp för den utomnordiska invandringen.

Verket skall genomföra uppdraget i nära samarbete med berörda myndigheter och organisationer och redovisa resultatet senast den I september 1992.

10. Invandrare och HIV Skr. 1991/92:80 I vissa delar av världen har HIV-smitta funnits under lång tid och har en avsevärd utbredning. Personer sorn kommer till Sverige från dessa områden kan därför vara HIV-smittade utan att själva veta om det. Det gäller både svenska och utländska medborgare. En stor del av de personer som nu rapporteras som smittade utgörs av utländska medborgare.

En särskild arbetsgrupp under AIDS-delegationen med representanter för myndigheter och organisationer har utarbetat ett policydokument rörande HIV och invandring. Dokumentct skall kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet på området.

En grundläggande princip är ce insatser som görs 1 Sverige för att bekämpa HIV/aids skall omfatta alla och utformas efter olika gruppers behov. För personer med utländsk härkomst kan kompletterande insatser behövas. Detta gäller inte minst information och utbildning som måste utformas så att den kan förstås av dem som har bristande kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället. |

Insatserna förutsätter ett väl fungerande system för HIV-testning. En grundläggande princip är att HIV-testning är frivillig. Den hälsoundersökning som erbjuds personer som reser in i Sverige, svenskar eller andra. bör därför innehålla ett erbjudande omr. HIV-test. Beslut om uppehållstillstånd påverkas inte av om sökanden är HIV-smittad.

Arbetsgruppen har inom sig utsett en särskild grupp för att utarbeta ett handlingsprogram för informations- och utbildningsfrågor på området.

11. Stöd till invandrarnas organisationer och trossamfund Nuvarande ordning för stöd till invandrarnas riksorganisationer beslutades av riksdagen år 1986. De grundläggande villkoren finns i förordningen (1986:472), om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer. Ett grundläggande problem de senaste årer. har varit att medelstilldelningen inte alltid kunnat hållas på den nivå som hade behövts för en fullständig tillämpning av förordningen. Detta har inneburit bl.a. att nya riksorganisationcer, som i princip uppfyllt kraven och av invandrarverket föreslagits för statsbidrag inte kunnat komma i fråga för statsbidraget. Inte heller har tidigare statsbidragsberättigade organisationer som ökat sitt medlemstal kunnat få den ökning av statsbidraget som förordningen förutsätter. För bidragsåret 1991/92 tillämpas förerdningen fullt ut. Detta har kunnat ske efter en omfördelning inom anslaget. Totalt har för budgetåret 1990/91 anslagits 12,3 milj. kr. inklusive stöd till vissa samarbetsorgan.

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning av det anslagsfinansierade statliga stödet till föreningslivet och under året redovisat uppdraget till regeringen. I uppdraget ingick att även redovisa förslag om hur en fördjupad prövning av stödet kan göras. Statskontorets rapport (1991:6) bereds för närvarande inem regeringskansliet.

En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har samtidigt gjort en preliminär översyn av systemet med statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer och redovisat några alternativ till nuvarande ordning. Des-

sa frågor och de alternativa modellerna har under våren 1991 diskuterats Skr. 1991/92:80 med invandrarrådet.

Stöd till invandrarnas trossamfund lämnas över statsbudgeten. Frågor om bidrag till samfunden prövas av samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. I nämnden ingår företrädare för de frikyrkliga samfunden och invandrarnas trossamfund. Bidrag kan utgå i form av verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag. Totalt har för budgetåret 1990/91 anslagits 57,7 milj. kr.

12. Återvandring Återvandrande flyktingar kan av invandrarverket få bidrag för resekostnaden samt ett visst kontantbelopp, för närvarande 1500 kr. per person. Under de senaste åren har några hundra personer årligen, främst från Latinamerika, fått sådant bidrag. Under budgetåret 1990/91 var tre fjärdedelar av de personer som återvandrade med resebidrag chilenare. Kostnaden under perioden för 312 personer var 3,4 milj. kr.

Därutöver utgår svenskt stöd över biståndsbudgeten för insatser för återvandrare i Latinamerika.

Demokratins återinförande i Chile har dock inte lett till någon mera omfattande återvandring från Sverige. Erfarenheterna visar också att många av dem som faktiskt återvandrat mött stora problem i det chilenska samhället. Det har bl. a. varit ytterst svårt att få arbete och bostad. Åskilliga återvandrade chilenare har därför återkommit till Sverige eller överväger att göra det. Detta bekräftar vikten av att den som skall återvandra till | sitt ursprungsland noga överväger och planerar återvandringen.

13. Invandrarpolitisk forskning I samband med att det socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) inrättades den 1 juli 1990 förstärktes resurserna till forskningsområdet internationell migration och etniska relationer, vilket är den benämning som rådet valt i stället för den på tlera sätt begränsande och inte alltid lyckade benämningen ”invandrarforskning”. Efter det första budgetårets fördubbling av stödet tillförs ytterligare 1 milj. kr. under innevarande och nästkommande budgetår.

SFR fattade under våren 1991 beslut om att fördela 6.8 milj. kr. till ett femtontal forskningsprojekt, de flesta två- eller fleråriga. Projekten representerar ett brett spektrum av-samhälls- och beteendevetenskapliga frågor. Forskarnas intresse är bl.a. fokuserat på ungdomar, kvinnor, arbetsmarknadsfrågor. brottslighet, livsåskådningsfrågor, främlingsfientlighet. invandrares politiska deltagande och frågor om kulturell mångfald och pluralism.

Rådet har tillsatt fem arbetsgrupper, varav en för området internationell migration och etniska relationer, med uppgift att fånga upp forskningsoch kunskapsbehov och intressera forskare för forskningsområdet. I slutet av år 1991 presenterade beredningsgrupperna med utgångspunkt i detta 29

arbete de program som skall vara underlag för rådets verksamhet på kort Skr. 1991/92:80 och lång sikt.

Även om SFR har ett särskilt ansvar som intitiativtagare och anslagsgivare för forskning om internationell migration och etniska relationer, innebär detta inte att finansiering, av sådan forskning är eller bör vara begränsad till detta forskningsråd. Tvärtom är det angeläget att forskning inom hithörande områden utgör cen självklar och integrerad del av alla anslagsgivares ansvar.

IV Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning

I. Inledning; redovisning av praxis

Invandrarverket har våren 1991 påbörjat arbetet med praxisredovisning i asylärenden genom att publicera en första sammanställning. Därmed har man fullbordat en första etapp av arbetet med att åstadkomma en samlad redogörelse för praxis inom SIVs hela tillståndsverksamhet.

För varje redovisningsområde kommer man att redovisa följande: — en ”allmän del”, som omfattar vad man här betecknar som grundmate-

rialet, dvs. utdrag ur eller hänvisningar till betänkanden, propositioner, utskottsbetänkanden osv.,

— en ”rättslig del”, där prejudicerande avgöranden i lagtolkningsfrågor

redovisas, — en ”länderde!” med avgöranden i enskilda, länderrelaterade ärenden.

Invandrarverket kommer att se över praxisredovisningen med jämna mellanrum, i ett inledande skede tre gånger per år. Inträffar något som på ett avgörande sätt förändrar praxis avseende tillståndssökande från visst land eller viss del av världen, kan redovisningen komma att justeras eller kompletteras även mellan dessa reguljära översyner.

Hittills har redovisats asylpraxis avscende tio länder: Etiopien, Iran, Jugoslavien, Libanon. Rumänien, 'Somalia, Syrien, Turkiet, Irak och Sovjetunionen. Redovisningen kommer successivt att kompletteras i enlighet med vad som tidigare sagts om dess omfattning.

Sammanställningen är i första hand avsedd för det dagliga arbetet på SIVs olika tillståndsbyråer. Den skall där fungera som vägledning för beslutsfattarna och i förekommande fall ge dem anledning till mer ingående studier av de ärenden som här kortfattat redovisas. STVs praxisredovisning kan för övrigt köpas av intresserade. Den tillhandahålls också på allmänna bibliotek.

2. Asylrätten Genévekonventionens bestämmelser om skydd för flyktingar har tagits in i den svenska utlänningslagen. Endast en mindre del av de asylsökande som under senare år beviljats uppchållstillstånd i Sverige har emellertid fått stanna här med stöd av utlänningslagens skyddsbestämmelser för konventionsflyktingar (1390 år 1989, 1790 år 1990, 1290 första halvåret 1991). 30

Enligt regler som infördes i utlänningslagen 1976 och som numera Skr. 1991/92:80 återfinns i gällande utlänningslag (1989:529) har en utlänning rätt till asyl här också om han är krigsvägrare eller om han, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är den sistnämnda gruppen som i Sverige kallas ”de facto-flyktingar”.

Asylrelaterade uppehållstillstånd ges också inom ramen för tillämpningen av en annan bestämmelse i utlänningslagen (2:kap. 482), enligt vilken

uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl bör

tillåtas bosätta sig här. Det rör sig här om s.k. politiskt-humanitära uppehållstillstånd. Det är här inte fråga om någon egentlig skyddsbestämmelse

utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att bevilja

uppehållstillstånd när det är påkallat av humanitära skäl.

Det finns således fyra olika kategorier som kan få uppehållstillstånd på någon form av asylrelaterade skäl, nämligen

I. konventionsflyktingar (3 kap. 1§ I UtlL) 2. krigsvägrare (3 kap. 1§ 2 UtlL) 3. de facto-flyktingar (3 kap. 18 3 UtIL) 4, politiskt-humanitära skäl (2 kap. 4§ 2 UtlL).

Det bör observeras att uppehållstillstånd även kan ges av rent humanitära skäl, som alltså inte är relaterade till asyl.

Tillstånd får vägras en konventionsflykting om det föreligger synnerliga skäl härför, exempelvis vid fall av grov brottslighet eller om hänsynen till rikets säkerhet så kräver. För krigsvägrare och de facto-flyktingar får tillstånd vägras om det föreligger särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vid bedömning av om särskilda skäl att vägra asyl skall anses föreligga får —

till skillnad mot vad som gäller beträffande konventionsflyktingar — hän-

syn tas även till Sveriges mottagningsresurser. | Möjligheten att vägra asyl med hänvisning till att det föreligger särskilda skäl gäller endast beträffande de facto-flyktingar och krigsvägrare. Ett be-

slut om en sådan ordning kommer dock i realiteten även att på motsvarande sätt påverka möjligheterna att få tillstånd av politiskt-humanitära skäl. Möjligheterna att få tillstånd av renodlat humanitära skäl påverkas däremot inte.

Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl

föreligger med hänsyn till mottagningsresurserna kan fattas av regeringen utan riksdagens hörande. Detta har skett vid två tillfällen, första gången år 1976. I december 1989 fattade den dåvarande regeringen beslut i några

enskilda ärenden av innebörd att — utöver konventionsflyktingar — endast de som hade särskilt starkt skyddsbehov i fortsättningen skulle kunna påräkna asyl. Beslutet avsåg inte någon viss grupp utan gällde asylsökande från alla länder. Det är svårt att entydigt mäta vilken effekt inskränkningen i asylbestämmelserna har haft. Klart är emellertid att andelen avslagsbeslut hos SIV har ökat. Denna andel var under år 1989 genomsnittligt 27.596. För år

1990 var den omkring 55940. För första halvåret 1991 redovisas den till runt 58 96. I vilken utsträckning denna minskning beror på skärpt asylprax-

is eller på andra förhållanden går dock inte att avgöra.

Vid halvårsskiftet år 1991 redovisade invandrarverket en nedgång i Skr. 1991/92:80 handläggningstiden för nya asylsökande. Invandrartverket räknade då med att — om inte någon ny stor oförutsedd inströmning av asylsökande skulle ske — vid årsskiftet 1991—1992 komma ned i två å tre månaders genomsnittlig handläggningstid.

Den dåvarande regeringen bedömde genom beslut i augusti 1991 i ett par enskilda ärenden att lång vistelse i Sverige skulle medföra att cen asylsökande kunde beviljas uppehållstillstånd på humanitär grund, såvida inte särskilda skäl i det enskilda tallet talade emot. Sådana skäl kunde vara säkerhetsskäl. brottslighet, vandel i övrigt, dokumentlöshet och/eller annan illojalitet.

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 anfördes alltså att praxis vad gäller behandling av ansökningar om asyl successivt kommer att anpassas till det normala.

Genom beslut den 19 december 1991 har regeringen konstaterat att de förhållanden, som föranledde den dåvarande regeringen att skärpa kriterierna för att få asyl, inte längre föreligger. Regeringen har därför i ett enskilt ärende beviljat asyl till en person, som bedömts vara de facto-flykting, men som inte skulle ha fått stanna här med en så snäv tillämpning av utlänningslagen som gällt under de två senaste åren. Det är den enskildes skyddsbehov som bör underställas en strikt tillämpning av utlänningslagens bestämmelser.

Regeringen har samtidigt uttalat att vistelsetiden i Sverige inte bör tillmätas särskild vikt vid bedömningen av en asylansökan. Vistelsetiden bör i fortsättningen beaktas som en av flera omständigheter som kan — men inte nödvändigtvis måste — leda till att uppehållstillstånd beviljas.

Särskilda hänsyn måste emellertid även fortsättningsvis tas till familjer med barn. Om inte särskilda skäl talar däremot, får en ansökan om uppehållstillstånd beviljas medlemmarna i familj, om det i familjen vid beslutstillfället finns ett barn som fullgjort minst tre terminer i svensk skola, förskola eller liknande, sedan ansökningen gjordes. Ett tillägg till utlänningsförordningen av denna innebörd har nu beslutats.

Slutligen beslöt regeringen om särskilda övergångsvisa bestämmelser för utlänningar, som vid den nämnda förordningens ikraftträdande vistats i Sverige mer än 18 månader efter det att ansökan om uppehållstillstånd gjorts. men som inte fått slutligt besked. I dessa fall får uppcehållstillstånd beviljas, om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller familj. med barn som är sex år eller äldre, som vistats mer än ett år i landet.

3. Dokumentlöshet Det förekommer att många asylsökande kommer hit utan vare sig identitets- eller färdhandlingar. Det hör till flyktingskapets natur att en människa som hals över huvud flyr från fängelse och tortyr eller annan akut förföljelse kan ha mycket svårt att förete giltigt pass eller andra erforderliga identitetshandlingar. I många fall är det emellertid uppenbart att de sökande måste haft sådana när de startade resan. Det gäller särskilt biljetter och andra färdhandlingar.

I de fall, där den asylsökande således vid ankomsten saknar såväl identi- Skr. 1991/92: 80 tets- som färdhandlingar, försvåras utredningen starkt. Handläggningstiderna förlängs och avvisning till ett första asylland omöjliggörs inte sällan.

Det förs inte någon samlad statistik över hur många som är utan dokument när de söker asyl. Det är emellertid klart att av asylsökande från vissa länder så gott som alla saknar både pass- och färdhandlingar.

En undersökning som gjordes år 1990 visar att drygt 5096 av de asylsökande var dokumentlösa år 1987. Motsvarande andel för åren 1988 och 1989 var drygt 7090.

I en särskild arbetsgrupp med anknytning till UNHCR. i vilken ingår representanter för några europeiska länders regeringar och företrädare för olika frivilligorganisationer, pågår arbete med att analysera olika åtgärder för att komma till rätta med dokumentlösheten. En åtgärd som diskuteras är ett samarbete mellan olika länder i fråga om identitetskontroll.

Det förekommer att dokumentlösheten sätts i system. För sådan organiserad verksamhet finns i utlänningslagstiftningen sedan några år en straffbestämmelse som innebär att den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas till böter eller fängelse. Straffmaximum har höjts från ett till två års fängelse.

4. Förvar Den 1 juli 1990 trädde de av riksdagen i maj 1989 vilandeförklarade delarna av utlänningslagen i kraft. Dessa delar rör bestämmelser om kroppsvisitation och förvarstagande av identitets- och/eller utredningsskäl och syftar till att komma tillrätta med den ökande dokumentlösheten.

Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1990/91 redovisat att 540 personer har tagits i förvar av utredningsskäl samt 545 personer av identitetsskäl. Det bör anmärkas att en person som tas i förvar av identitetsskäl därefter kan omfattas av ett beslut om förvar av utredningsskäl.

Intentionerna bakom de nya reglerna i 1989 års utlänningslag har varit att minska utrymmet för förvarstagande av utlänningar under 16 år (prop. 1988/89:86 s. 99).

Förvar av barn får inte ske av identitets- eller utredningsskäl. Barn får endast tas i förvar i samband med att verkställighet av ett avlägsnandebeslut skall ske. Under budgetåret 1990/91 har rikspolisstyrelsen redovisat att 595 utlänningar under 16 år tagits i förvar. Med några enstaka undantag har dessa tagits i förvar tillsammans med sin/sina vårdnadshavare.

Från den 1 juli 1989 till den 1 juli 1991 har följande antal utlänningar under 16 år varit i förvar:

Det bör anmärkas att ett förvarsbeslut som löper över ett månadsskifte redovisas som två beslut i statistiken. ' ww 3 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 80

Ökningen av beslut att ta barn i förvar som skett sedan de nya reglerna Skr. 1991/92:80 trätt i kraft var motivet för den förra regeringen att i februari 1991 ge ett uppdrag till rikspolisstyrelsen att belysa de förändringar som skett beträffande myndigheternas bedömning och hantering avseende förvarstagande av utlänningar under 16 år. Rikspolisstyrelsen överlämnade. sin undersökning i april 1991. . |

Undersökningen, som omfattar oktober månad åren 1988, 1989 och 1990, visar att andelen barn som tagits i förvar i samband med verkställighet mellan åren 1988 och 1989 beräknas ha minskat från knappt 11 till 8,50 samt att andelen beräknats ha ökat till drygt 15946 år 1990. Andelen barn i samband med avlägsnandebeslut har av rikspolisstyrelsen beräknats efter andelen barn bland det totala antalet asylsökande (mellan 26 och 2790 för de tre angivna åren). Enligt rikspolisstyrelsen kan orsaken till den beräknade ökningen år 1990 vara att många avlägsnandebeslut under senare delen av detta år gällde familjer med många barn.

Det förs inte någon fortlöpande statistik över hur många barn som berörs av ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Inom arbetsmarknadsdepartementet har en undersökning gjorts av antalet utlänningar under 16 år som berörts av avlägsnandebeslut under september månad samma år som rikspolisstyrelsens undersökning omfattar. Denna undersökning utvisar att andelen barn bland kosovoalbaner som berörts av ett avlägsnandebeslut uppgick till drygt 70 26 och bland bulgarienturkar till drygt 6096 under år 1990.

Rikspolisstyrelsen har genom ett ytterligare regeringsbeslut den 13 juni 1991 fått i uppdrag att göra en fördjupad undersökning när det gäller förvarstagande av utlänningar under 16 år. Denna undersökning skall omfatta en längre tidsperiod. Upadraget redovisas vid årsskiftet 1991— 1992, varefter erforderliga åtgärder fö, att, i enlighet med lagens intentioner, nedbringa antalet förvarstaganden av barn skyndsamt kommer att beredas.

5. Invandring av anhöriga Svensk praxis för invandring av anhöriga till personer bosatta i Sverige är generös i jämförelse med många andra länders. Make/maka och sammanboende samt ogifta barn under 20 år till personer bosatta här, beviljas regelmässigt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Homosexuella förhållanden jämställs med heterosexuella. Äktenskap med minderåriga liksom månggifte ger däremot inte rätt till bosättning här. |

En ordning med uppskjuten invandringsprövning under i princip två år tillämpas när det gäller nyligen ingångna äktenskap eller samboförhållanden. Om förhållandet upphör före tvåårsperiodens utgång tar man hänsyn till samtliga omständigheter i ärendet när man bedömer om utlänningen ändå skall få stanna. Sådana omständigheter kan exempelvis vara att utlänningen är väl etablerad i arbetslivet, att det finns barn i förhållandet, att utlänningen kan ha råkat i en utpressningsliknande situation eller löper risk att bli socialt utstött vid en avvisning till hemlandet.

Både ensamstående förälder och föräldrapar kan under vissa förutsätt- 34

ningar få bosätta sig hos barn i Sverige. Även andra anhöriga kan under Skr. 1991/92: 80 vissa förutsättningar få bosätta sig här. Det kan gälla t. ex. ”sista länk”, dvs. en person, undantagsvis flera, vars samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige.

Anhöriga till politiska flyktingar bedöms något generösare.

6. Visum Viseringsfrihet infördes den 1 augusti 1990 för medborgare i Tjeckoslovakien och vid årsskiftet 1990—1991 för medborgare i Chile och Namibia. Den I juni 1991 togs motsvarande beslut avseende medborgare i Polen.

Då nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 gjordes uttalanden för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om släktbesök. När det gäller nära anhöriga, och när omständigheterna är mycket ömmande, bör visering ges, om det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. I mindre behjärtansvärda fall bör regeln vara att visering beviljas, om det inte framstår som sannolikt att syftet är annat än det uppgivna. Invandrarverkets styrelse leder utvecklingen av denna praxis. :

De riktlinjer för viseringar som invandrarverkets styrelse beslutade om åren 1987 och 1990 gäller alltjämt och avser bl. a. medborgare i Iran och Bangladesh. Riktlinjerna innebär bl.a. att det är sökanden som skail göra troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inget annat. I riktlinjerna ingår även vissa huvudregler för bedömningen av. viseringsansökningar från iranska medborgare. |

Beslut om förändringar i viseringsreglerna innefattar cen mängd olika avväganden av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som invandrarpolitisk karaktär. I enlighet med den nordiska passkontrollöverenskommelsen strävar också Sverige efter nordisk harmonisering i dessa frågor. |

Bl.a. i syfte att påskynda handläggningstiderna i viseringsärenden har invandrarverket bemyndigat ett stort antal utlandsmyndigheter att själva bevilja visering under vissa förutsättningar. Efter ändringar av vissa bestämmelser i utlänningsförordningen (1989:547) har invandrarverket hösten 1991 bemyndigat 15 svenska utlandsmyndigheter att även avslå viseringsansökningar. Detta gäller bl. a. utlandsmyndigheterna i Addis Abeba, Ankara, Damaskus, Kairo, Moskva, Sofia och Teheran. |

När det gäller viseringar för sydafrikanska medborgare har regeringen i en ny förordning (1991:836) föreskrivit när visering skall beviljas resp. avslås. Förordningen innebär bl.a. att visering skall vägras om besöket avser deltagande i sport- och idrottsevenemang eller sådan affärsverksamhet som det råder förbud mot.

V Asylsökande och flyktingar i Sverige — tillståndsprövning Skr. 1991/92:80 och mottagande

1. Asylprövning m. m. Statens invandrarverks organisation

Asylsökande tas normalt cmot för asylutredning på en utredningssluss, där polisen och invandrarverket samarbetar. Som riktmärke gäller att polisen skall utreda asylansökningarna inom två veckor och att invandrarverket omedelbart därefter skall kunna fatta beslut i klara fall. I ärenden, som inte är så klara att beslut kan fattas omgående, skall invandrarverket normalt kunna fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd. I ärenden som överklagas hos regeringen skall, enligt riktlinjerna beslut normalt kunna fattas inom sex månader från det att asylutredningen påbörjades hos polisen. Polisens utredningansvar kommer fr. o. m. den I juli 1992 att överföras till invandrarverket.

Invandrarverkets organisation är numera beräknad för ca 30 000 asylsökande per år. Invandrarverkets anslag för budgetåret 1990/91 utgick vidare från ca 210000 tillståndsärenden (viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd etc.) och ca 20000 medborgarskapsärenden.

Under budgetåret 1990/91 sökt2 närmare 21000 personer asyl. Antalet tillståndsärenden uppgick under budgetåret 1990/91 till ca 195 000. Antalet medborgarskapsärenden uppgick till ca 23 000. :

Utvecklingen av handläggningstider och ärendebalanser Hos polismyndigheterna fanns vid budgetårets utgång ca I 100 öppna asylärenden, vilket är ca 5400 asvlärenden färre än föregående budgetår. Under hösten 1991 har därefter antalet öppna asylärenden hos polisen åter ökat i takt med det ökade antalet asylsökande och uppgick den I november 1991 till ca 3 000.

Huvuddelen av de asylsökande som kom under första halvåret 1991 fick sitt ärende utrett av polisen inom en månad. I september 1991 var den genomsnittliga utredningstiden ca 1,5 månader.

Antalet inkomna asylärenden till invandrarverket har under budgetåret 1990/91 vida överstigit antalet asylsökande till Sverige. Anledningen till den stora skillnaden är dels eftersläpningen i polisens avarbetning av utredningar. dels ett ökat antal avgjorda grundärenden hos invandrarverket som lett till överklaganden. Ökningen har under perioden januari till juni 1991 varit 6890 jämfört med perioden juli till december 1990. Det stora antalet asylsökande under hösten 1989 ökade ju först trycket på polisens utredningsresurser för att därefter flyttas över på invandrarverket och regeringskansliet.

Som en följd av det ökade antalet inkomna ärenden under hösten 1990 ökade också balansen av öppna ärenden. Den var vid årsskiftet 1990 — 1991 ca 23000, varav 20 600 avsåg första instans.

Invandrarverket erhöll i tilläggsbudgeten för budgetåret 1990/91 en kraftig förstärkning av resurserna för handläggning av asylärenden. Mot 36

bakgrund härav har invandrarverket genom nyanställningar, övertidsin- Skr. 1991/92:80 satser samt effektivisering av rutiner klarat av att avgöra närmare 54 000 asylärenden exkl. statusfrågor. Motsvarande antal för budgetåret 1989/90 var ca 31900 ärenden. .

Den 30 juni 1991 fanns ca 17400 öppna ärenden hos invandrarverket, varav 14600 avsåg första instans. Minskningen av ärendebalansen har fortsatt under hösten 1991. Den 1 november 1991 var antalet öppna asylärenden ca 14200, varav ca 12 300 avsåg första instans. |

Den genomsnittliga handläggningstiden under september 1991 var 191 dagar i grundärenden, 61 dagar i överklagandeärenden och 15 dagar i de fall den som fått utvisningsbeslut inkommer med förnyad ansökan. Målen för handläggningstider klarades i september 1991 i 3490 av de avgjorda grundärenden och 59946 av de överklagandeärenden som invandrarverket tog ställning till.

Vad gäller verkställda avvisningar hade polisen i slutet av september 1991 drygt 3400 avvisningsärenden som inte var verkställda. Av dessa var drygt 2 300 personer efterlysta av polisen. :

För att kunna möta den ökade tillströmningen av överklagandeärenden i regeringskansliet, ett resultat av de ökade avarbetningar i tidigare led i asylprocessen, tillfördes även utlänningsenheten inom arbetsmarknadsdepartementet ökade resurser. Under budgetåret 1990/91 har huvuddelen av de ärenden som förts vidare till regeringen kunnat avgöras inom några månader. Antalet öppna avvisnings-/utvisningsärenden har dock ökat kraftigt sedan budgetårsskiftet med betydligt längre väntetider som följd. - Förstärkningen av resurserna förväntas emellertid motverka detta, särskilt i kombination med inrättandet av utlänningsnämnden den 1 januari 1991.

Överföring av utredningsansvaäret i asylärenden från polisen till invaändrarverket Regeringen uppdrog i maj 1991 åt SIV att i samråd med RPS och berörda polismyndigheter genomföra en överföring av utredningsansvarct i asylärenden från polismyndigheterna till SIV den 1 juli 1992. Uppdraget innefattas inte av någon ändring när det gäller ansvaret för att genomföra en s.k. grundutredning när en utlänning begär asyl. Denna uppgift skall ligga kvar hos polismyndigheterna som liksom hittills också skall svara för gränskontrollen samt delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut.

Genom överföringen av utredningsansvaret får invandrarverket ett samlat ansvar för tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell samordning av handläggningen av asylärenden. Därmed inriktas också polismyndigheternas uppgifter på mer polisiära arbetsuppgifter. Uppdraget att överföra utredningsansvarct i asylärenden omfattar också en överföring av ansvaret för de särskilda förvarslokaler som finns vid utredningsslussarna.

Utlänningshämnden Skr. 1991/92:80 Regeringen har i proposition (1991/92:30) om en särskild nämnd för utlänningsärenden föreslagit att en fristående myndighet, utlänningsnämnden, inrättas för att överpröva vissa utlänningsärenden. Nämnden bör enligt propositionen i princip överta den överprövning enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som idag åvilar regeringen. Särskilt viktiga eller känsliga ärenden skall dock liksom nu överlämnas till regeringen, antingen direkt från invandrarverket eller också från utlänningsnämnden.

Den nya myndigheten skall enligt propositionen starta sin verksamhet den I januari 1992. Riksdagen har beslutat ij enlighet med regeringens förslag (SfU04, rskr. 39).

2. Förläggningsverksamheten Som tidigare har redovisats minskade antalet asylsökande kraftigt under budgetåret 1990/91. Genom att antalet asylsökande minskade samtidigt som antalet beslut i asylärenden ökade under slutet av budgetåret och genom att tillgången på kommunplatser var god kunde antalet inskrivna på förläggning minska. Antalet inskrivna på förläggning minskade under budgetåret 1990/91 med ca 5 600 personer och uppgick vid budgetårets slut till ca 24100 personer varav ca 1600 var inskrivna på sluss. Vid ingången av budgetåret fanns fem slussar varav cen tillfällig samt 51 tillfälliga annex, knutna till de fem slussarna. Den 30 juni 1991 fanns endast fem tillfälliga annex knutna till de fem slussarna. Vid budgetårets början fanns 80 förläggningar och vid utgången fanns 91 stycken.

Kostnaderna för förläggningsverksamheten var under budgetåret 1990/91 ca 3,5 miljarder kr.

Som redovisats tidigare har invandrarverket under budgetåren 1990/91 och 1991/92 fått kraftiga förstärkningar av resurserna för prövning av asylärenden. Genom dessa resursförstärkningar minskas handläggningstiderna och därmed platsbehovet i förläggningssystemet. Fr.o.m. den 18 mars 1991 har förläggningspersonalen fått till uppgift att underrätta de asylsökande om invandrarverkets negativa beslut samt informera om regeringens negativa beslut. SIV har fastställt en avvecklingsplan för förläggningsverksamheten. Platsbehovet påverkas emellertid också i hög grad av antalet nya asylsökande och av antalet asylsökande som får avslag av SIV

och överklagar samt handläggningstiderna i andra instans. |

Under hösten 1991 har såväl antalet asylsökande som väntetiden på regeringsbeslut ökat. Antalet personer som bor på invandrarverkets anläggningar uppgick vid utgången av september månad 1991 till 26 100 personer. |

Mot bakgrund av den här utvecklingen kommer den planerade avvecklingsplanen av förläggningsverksamheten att få ske i ctt långsammare tempo än planerat. Mellan 1 400 och 1 600 anställda inom invandrarverket kommer att beröras av avvecklingen.

Bl.a. har invandrarverket gjort en genomgång av den verksamhet som 38

bedrivs vid förläggningarna. Genomgången har resulterat i ett antal rikt- Skr. 1991/92:80 linjer för verksamheten.

I första hand förutsätts de asylsökande ta ansvar för sitt och sin familjs dagliga liv så långt de praktiska förutsättningarna tillåter, dvs. sköta sin egen matlagning, städning, barnpassning och att själv ta de kontakter med t.ex. sjukvård och samhället i övrigt som kan behövas.

Förläggningen förutsätts erbjuda viss verksamhet i organiserad form: undervisning i svenska, barn- och fritidsverksamhet, studiecirklar eller kurser kring olika ämnen etc. Det eftersträvas också att asylsökande i organiserade former medverkar i drift och förvaltning av förläggningarna.

På många förläggningar finns sedan lång tid tillbaka ett väl utvecklat samarbete med olika organisationer på förläggningsorten — idrottsföreningar och andra intresseorganisationer, ideella föreningar samt kyrkor och religiösa samfund.

I förläggningskommunerna anordnas undervisning för skolpliktiga barn under 16 år, i de flesta fall i s.k. förberedelseklasser. När situationen så tillåter, placeras barnen i reguljära klasser. Invandrarverket har särskilt uppmärksammat de ensamma barnen och utarbetat nya rutiner för att ta emot barnen, utse god man och juridiskt ombud samt för att klara polisutredning och beslut. Barnen skall kunna få besked från verket inom två månader räknat från inresan till Sverige.

Hälsoundersökning erbjuds samtliga asylsökande, så snart som möjligt, när de tas emot på utredningssluss. Uppföljning av de hittills genomförda hälsundersökningarna förbereds. En revidering av Allmänna råd från socialstyrelsen (1988:8), pågår för att få ett väldefinierat innehåll för hälsovård och akutvård.

Frågan om arbete för asylsökande utreds för närvarande med utgångs- : punkt i bl.a. uttalandena 1 socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU13. Utredaren skall utgå från att asylsökande under vistelse på förläggning bör kunna medverka i det praktiska arbetet på förläggningen. Som tidigare nämnts har frågan om möjlighet för asylsökande att ta arbete på den reguljära arbetsmarknaden brutits ut ur uppdraget för snabbehandling i särskild ordning. Utredningens arbete skall, som tidigare nämnts, vara slutfört senast den 30 juni 1992.

3. Det kommunala flyktingmottagandet Skr. 1991/92: 80

Det nuvarande systemet för flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985. |

I nedanstående tabell ges en statistisk överblick över det kommunala mottagandet sedan år 1985.

£(t.o.m. 1991 —09— 30)

Under de första åren omfattade en stor del:av det kommunala mottagandet även asylsökande, vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande behandlades. Riktlinjerna för motzagandet har emellertid ändrats genom riksdagens beslut och fr. o.m. maj 1988 skall normalt endast personer med uppchållstillstånd tas emot i kommunerna.

Flyktingmottagandet bygger på att ctt flertal av Sveriges kommuner medverkar i flyktingmottagandet, så att inte bara de största och traditionella mottagarkommunerna får bära ansvaret. Många flyktingar har dessutom upptäckt att det finns fördelar med att bo i en liten eller medelstor kommun och att behovet av service, tillgång på utbildning och arbete inte bara finns i storstadsområdena. Under budgetåret 1990/91 medverkade sammanlagt 278 kommuner (av 284) i flyktingmottagandet.

Under budgetåret 1990/91 minskade antalet asylsökande som fick tillstånd att stanna i Sverige, vilket naturligtvis också påverkade kommunernas flyktingmottagande. Under budgetåret togs sammanlagt ca 18200 personer emot i kommunerna järnfört med 22800 budgetåret närmast före. Mottagandet beräknas emellertid öka under budgetåret 1991/92.

Invandrarverket har i november 1991 lämnat cen första rapport till regeringen om uppföljningen av statsbidragssystemet för kommunalt flyktingmottagande. Rapporten avser perioden den 1 januari till den 30 september 1991. Av rapporten framkommer bl. a. att summan av alla mottagna i kommunerna uppgår till ca 12 500. Härav har ca 8 700 tagits emot från förläggning. Totalt finns 20132 avtalade kommunplatser år 1991. Vad avser familjetyper för de kommunmottagna återfinns nästan hälften inom kärnfamiljen. Vuxna utan barn utgör drygt 3090 och ensamstående med barn 15926 av de mottagna. Barn utan vårdnadshavare uppgick till ca 130 personer.

Kommunerna får statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. samt för bistånd som lämnas enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl. 40

Nuvarande ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1991 och Skr. 1991/92:80 grundar sig på proposition (1989/90:105, SfU21, rskr. 281) om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna, m. m. I den nämnda propositionen redovisas också ett program för att underlätta för flyktingar att snabbare få en förankring i svenskt arbets- och samhällsliv. Huvudsyftet med förändringen av ersättningssystemet är att stimulera kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna bli självförsörjande.

Kommunerna förutsätts från och med den 1 januari 1991 göra upp individuella planer för flyktingarnas introduktion i det svenska samhället. Planen skall alltid göras i samråd med flyktingen själv och i samverkan med arbetsförmedlingen på orten.

I programmet för aktivt och samordnat flyktingmottagande betonas särskilt, att det behövs en helhetssyn och en samordning mellan olika myndigheter i arbetet med flyktingar. Vidare understryks vikten av att de fackliga organisationerna, arbetsgivarna och frivilligorganisationerna får en mer aktiv roll än hittills.

IE rapporten (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet — frivilliga organisationers roll, som publicerades i februari 1991, redovisas insatser — centralt, regionalt och lokalt — som görs av frivilligorganisationerna inom flyktingmottagandet. Vidare framhålls att samverkan mellan det offentliga och frivilligorganisationerna bör kunna breddas och fördjupas ytterligare, främst under den period som utgör ramen för det samordnade, lokala flyktingmottagandet.

Kostnaderna för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret 1990/91 till ca 2,4 miljarder kr. Det nya systemet för ersättning till kommunerna innebär, att kommunerna får en schabloniserad ersättning för varje mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av flyktingmottagandet. Vid sidan härav lämnas också viss annan ersättning. Den statliga ersättningen består av följande delar: — grundersättning, — schablonersättning, — ersättning för vissa särskilda kostnader. — ersättning för extraordinära kostnader, — ersättning av kostnader för asylsökande, — ersättning för sjukvårdskostnader m. m.

Grundersättning skall utges till alla kommuner som träffat överenskommelse med invandrarverket om mottagande av flyktingar och är oberoende av hur många flyktingar kommunen tar emot. Beloppet motsvarar schablonersättning för tre vuxna flyktingar.

Schablonersättningen skall täcka kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag som tidigare lämnades till kommunerna för flyktingmottagandet. Den skall även inkludera kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervisning för vuxna som omfattas av flyktingmottagandet. För år 1992 är schablonersättningen 135 500 kr. för flyktingar som fyllt 16 år och 83 100 kr. för barn under 16 år. Beloppen skall justeras årligen med hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. 41

Särskilda regler — vilka är avsedda att ge en rättvis ersättning åt såväl Skr. 1991/92:80 den första inflyttningskommunen som den nya — finns för flyktingar som flyttar under introduktionsperioden.

Ersättning för vissa handikappade och äldre flyktingar kan beviljas för ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen, social hemhjälp och färdtjänst. Förutsättningen för ersättning för ekonomisk hjälp är att flyktingen som en följd av handikapp eller hög ålder inte bedöms kunna stå till ' arbetsmarknadens förfogande eller på annat sätt kunna bli självförsörjande. I dessa fall utgår endast ett halvt schablonbelopp till kommunerna.

Ersättning för vissa kostnader för ensamma flyktingbarn beviljas för faktiska kostnader för sådan vård av ensamma flyktingbarn under 18 år, som sker med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den 1 januari 1992 ändras ersättningsreglerna så att kommunerna — om särskilda skäl motiverar det — kan få ersättning för bistånd till flyktingbarn utan vårdnadshavare även om de inte är placerade i familjehem eller på grupphem (prop. 1991/92:25, SfU06, rskr 57).

Ersättning av extraordinära kostnader kan efter prövning i varje enskilt fall lämnas till kommuner som har vissa typer av extraordinära kostnader för flyktingmottagandet.

Den totala ramen för ersättning av extraordinära kostnader under budgetåret 1991/92 omfattar 110 milj. kr. Den tidigare regeringen beslutade i september 1991 att höja ramen från 100 till 110 milj. kr. för att bl.a. kunna bevilja ersättning till kommuner, som fått extraordinära kostnader, på grund av att man under år 1991 endast får ta emot en mindre del av de flyktingar man träffat överenskommelse om med invandrarverket för år 1991. .

Ersättning för kommunala kostnader för asylsökande skall lämnas för kommunernas kostnader för biständ enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl. samt för vissa kostnader för vård av barn och transporter.

Ersättning till sjukvårdshuvudmännen lämnas för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort, som har givits till utlänningar som sökt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är kyrkobokförda i riket. För vissa handikappade flyktingar ersätts även varaktig vård. Vidare lämnas ersättning för hälsoundersökningar av asylsökande och flyktingar. Särskilda bidrag kan också lämnas för vårdinsatser för flyktingar med särskilda behov. 2

Den 1 januari 1991 infördes ett nytt system med lån till hemutrustning för flyktingar. Tidigare erböll flertalet flyktingar socialbidrag; till hemutrustning vid bosättning i en kommun.

Lånen administreras av centrala studiestödsnämnden. Lånen kan beviljas till flyktingar m. fl. som fyllt 18 år, som tas cmot i en kommun från förläggning eller som 1 övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånen är ränte- och amorteringsfria under de första två åren efter utbetalningen. Därefter utgår ränta med en räntesats som fastställs för varje år av regeringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt från lånens storlek. Låntagare med låga inkomster kan få anstånd med återbetalning

eller nedsättning av det belopp som skall betalas. Vid långvarig oförmåga Skr. 1991/92:80 att betala tillbaka lånet skall detta kunna avskrivas. Med de relativt förmånliga villkor som gäller bör det normalt sett inte finnas något behov av socialbidrag till möbler och annat bohag.

Under första halvåret 1991 beviljades lån till ca 6 500 personer/hushåll. Det genomsnittliga beloppet som beviljats i lån är ca 18000 kr. Utbetalda lån uppgick totalt till ca 94 milj. kr. Statens kostnader för låneverksamheten under budgetåret 1990/91 var ca 11,4 milj. kr.

Introduktionsersättning En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet och med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet har under budgetåret 1990/91 sett över förutsättningarna för att införa någon form av introduktionsersättning för flyktingar som deltar i ett introduktionsprogram. Ett förslag till en ny lag som ger kommunerna mölighet att betala ut introduktionsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar och vissa andra utlänningar som följer en introduktionsplan har redovisats i en departementspromemoria (Ds 1991:79).

Departementspromemorian har remitterats. Remisstiden går ut i slutet av februari 1992.

VI Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och Sveriges roll

I. Inledning

Migrations- och flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad internationella fora. Sverige verkar aktivt för att internationellt bidra till varaktiga lösningar på både de problem som orsakar folkomflyttningarna och de konsekvenser som följer därav.

Detta arbete får olika inriktning beroende på karaktär och ansvarsområde för respektive internationellt organ. Inom FNs ram behandlas flykting- . politiska frågor, med avseende på såväl åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA) som insatser för att komma åt grundorsakerna bakom flykten.

Inom FN diskuteras även frågor med anknytning till invandrares sociala och rättsliga situation i invandringsländerna. FNs generalförsamling antog hösten 1990 en konvention om skyddet av rättigheter för alla migrerande arbetare och deras familjer.

Inom OECD är det naturligt nog den ekonomiska politiken i medlemsländerna, arbetskraftsfrågorna etc. som bestämmer infallsvinkeln för det migrationspolitiska arbetet.

Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig dialog kring integration av invandrare i medlemsländerna. Där har.man också under en följd av år arbetat med asylrättsliga spörsmål. Demokratiserings- 43

processen i Öst- och Centraleuropa har under år 1990 satt nya frågor på Skr. 1991/92:80 Europarådets dagordning

I anslutning till en ministerkonferens i januari 1991, 1 regi av Europarådet och på initiativ och inbjudan av Österrikes regering, har samarbete mellan länder i Öst-, Central- och Västeuropa kunnat inledas i flera viktiga avseenden som rör flyttningsrörelserna 1 öst-västlig riktning.

Den västeuropeiska integrationen har även immigrationspolitiska aspekter. Inom ramen för förhandlingarna om ctt s.k. EES-avtal mellan EFTA och EG har Sverige, såsom medlem av EFTA, markerat sitt intresse av att delta i och bidra till det arbete som EG bedriver i syfte att avveckla eller förenkla gränskontrollen för personer. Utvecklingen har här under åren 1990—1991 kommit in i ett avgörande skede, även om detta inte skett som en del av EES-förhandlingarna. EES-avtalet avses innehålla en särskild deklaration om samarbet: med inriktning på förenkling av gräns-

kontrollen för personer inom EES-området. |

Det nordiska samarbetet i migrations- och flyktingpolitiska frågor har även under den nu aktuella perioden varit en mycket betydelsefull plattform för avstämning inför gemensamt eller samordnat nordiskt agerande i internationella sammanhang.

Det internationella arbetet med att söka konstruktiva lösningar på grundläggande migrations- och flyktingpolitiska problem har fortsatt inom ramen för de informella konsultationer mellan numera 16 länder i Västeuropa, Nordamerika och Australien, som bedrivits sedan mitten av 1980talet. Konsultationerna är ett nyttigt forum för utveckling och prövning av långsiktiga migrations- och flyktingpolitiska strategier.

Sverige har kommit att spela en genomgående aktiv roll i praktiskt taget samtliga dessa internationella sammanhang, inte minst när det gällt att betona behovet av att angripa grundorsakerna till flykt och påtvingad migration. Här finns en nära koppling mellan demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lösningar av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik.som förs i berörda länder.

Sverige har vidare aktivt verkat för att göra biståndet till flyktingar mer effektivt. FN-organens administrativa struktur och kapacitet, främst UNHCR och FNs program för livsmedelsbistånd, ses över i syfte att göra dem effektivare. En ökad samordning inom FN-systemet behövs.

Under den nu aktuella perioden har Sverige vidare deltagit aktivt i reformarbetet inom UNHCR. Sverige kom att spela en medlande roll mellan u-länder som önskar ökade resurser för flyktingprogram och en del i-länder som vill förbättra resursanvändningen utan att öka bidragen.

Sveriges finansiella bidrag till d2 internationella flyktingprogrammen är betydande. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR och till UNRWA. De svenska bidragen till FNs livsmedelsprogram (WFP) för flyktingar, är bland de största och mest flexibla.

Även under den nu aktuella perioden har Sverige, bl.a. via SIDAS katastrofmedel, gjort stora insatser till förmån för flyktingar i olika regioner, ofta i nära samarbete med enskilda organisationer.

Vidare utgår svenskt ekonomiskt stöd till internationella organisationer

som Internationella rödakorskommittén och Rödakorsföreningars för- Skr. 1991/92:80 bund, där många av insatserna görs till förmån för flyktingar.

Dessutom utgår bidrag till flyktinginsatser som genomförs av eller i samarbete med svenska enskilda organisationer.

De totala svenska bidragen till flyktingprogram och för internflyktingar under kalenderåret 1991 uppgår till (milj. kr.):

Genom andra FN-organ och

2. Flyktingfrågorna i FNs generalförsamling m. m. UNHCRs verksamhet behandlas varje höst i FNs generalförsamling,. I ett svenskt anförande i november 1991 välkomnade ambassadör Jan Eliasson flyktingkommissariens ansträngningar att finna preventiva lösningar i syfte att komma åt orsakerna till flykt. Det rättsliga skyddet för flyktingar var basen för UNHCRsS arbete. Genévekonventionen täckte emellertid endast en kategori flyktingar. Det var nödvändigt att det internationella samfundet fann breda lösningar på dagens flykting- och migrationsströmmar. Förtroendet för UNHCR hade under året ökat i takt med organisationens förmåga att agera till förmån för flyktingar i flera kritiska lägen. I anförandet behandlades också flyktingproblemen i Afrikas Horn.

Sverige välkomnade gjorda framsteg för att lösa flyktingsituationen i Sydostasien och framhöll vikten av att UNHCR aktivt deltar både i prövningen av asylfallen och vad avser den frivilliga repatrieringen till Vietnam. Ökade ansträngningar från UNHCRs sida att samverka med Världsbanken och UNDP i dessa frågor välkomnades också.

Generalförsamlingen antog en resolution till stöd för UNHCRs verksamhet med bl. a. de nordiska länderna som förslagsställare. Resolutionen bekräftar UNHCRs grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av flyktingar och understryker behovet av gemensamma och internationella insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlösa. Vidare antogs en resolution om uppföljningen av flyktingkonferensen i Centralamerika samt en resolution om flyktingsituationen i Djibouti, Etiopien, Somalia, Sudan, Tchad, Liberia och Malawi.

Generalförsamlingen beslöt också att UNHCRs exekutivkommitté skall utökas från 44 medlemmar till 46. Det ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) uppmanades att välja in Etiopien och Ungern.

Även UNRWASs verksamhet behandlas årligen av gencralförsamlingen. I ett gemensamt nordiskt anförande framhölls betydelsen av UNRWAS verksamhet i de ockuperade områdena och i Libanon. De nordiska länderna lade särskild vikt vid UNRWAS program inom utbildnings- och hälsoområdena samt inom den sociala sektorn. Utbildningsprogrammet gavs mycket gott omdöme, trots att det måste genomföras under svåra omstän- 45

digheter. UNRWAS finansiella situation behövde förbättras och de nordis- Skr. 1991/92:80 ka länderna pläderade för en bredare givarkrets inom det internationella samfundet. De nordiska ländernas politiska och finansiella stöd till UNRWAsS verksamhet kommer at: fortsätta.

3. UNHCR FNs flyktingkommissarie, UNHCR, inrättades år 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världskriget. UNHCRs främsta uppgift är att ge rättsligt skydd åt flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren. UNHCRs huvudkontor finns 1 Genéve. Organisationen har ett 100-tal filialer i världen, bl.a. ett nordiskt kontor i Stockholm. Totalt har organisationen ca 2000 anställda. Arbetet styrs av en exckutivkommitté. Sverige har en aktiv roll inom UNHCR och är efter USA och EG den största bidragsgivaren.

Flyktingproblemen i världen har ökat kraftigt i omfång och komplexitet. De flesta flyktingrörelser sker mellan länder i tredje världen. UNHCR brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem: — frivillig repatriering, — integration i första asyllandet, — Omplacering i tredje land (resettlement).

UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. När så är möjligt organiseras hjälpen så att den underlättar möjligheterna till självförsörjning i asyllandet. Det faktum att antalet flyktingar i världen successivt ökat och fördubblats under de senaste tio åren hänger samman med att få av de ”gamla” flyktingproblemen har kunnat lösas. Dessbättre har repatriering (återvandring) blivit möjlig för en del flyktinggrupper, vilket alltid framhålls som den bäs:a lösningen. Så har skett för flyktingar i Centralamerika och även för en mindre del av de afghanska flyktingarna. Omfattande repatrieringar av sydafrikaner, mocambiquaner, angolaner, etiopier, eritreaner, vietnameser, laotier, kambodjaner m. fl. pågår eller planeras. Detta är hoppingivande. men ställer samtidigt krav på FN och regeringarna att kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter för de återvändande i hemländerna.

Tidigare strävade UNHCR efter att omplacera flyktingar i stor omfattning från t.ex. Östeuropa och Sydostasien till andra delar av världen. Politiken har nu ändrats så att omplacering enbart sker när det kan motiveras utifrån den enskilde flyktingens säkerhetssituation eller då det gäller psykiskt eller fysiskt handikappade.

UNHCR samarbetar med andra FN-organ, regeringar och frivilliga organisationer för att kunna fullgöra sina funktioner. Det ställs allt högre krav på en ökad samordning inom FN. vilket bl. a. inneburit att flyktingars livsmedelsbehov tillgodoses genom FNs livsmedelsprogram. För katastrofinsatser har UNHCR inlett ett samarbete med svenska räddningsverket.

UNHCR drabbades år 1989 av en finansiell kris, som samtidigt var en förtroendekris. Efter ett aktivt internt reformarbete har organisationen förbättrats och krisen övervunnits. Under de senaste årets dramatiska 46"

flyktingproblem i Mellersta Östern och på Afrikas Horn har ländernas för- ' Skr. 1991/92:80 troende för UNHCR och dess nya flyktingkommissarie Sadako Ogata förbättrats. UNHCR har fått en förstärkt finansiering.

Vid exekutivkommitténs möte i oktober 1991 gavs signaler om en utvidgad roll för UNHCR. Skyddsfrågorna ska noga ses över i samarbete med regeringarna, bl.a. för att förbättra skyddet för grupper, som idag inte täcks av Genévekonventionen. Samtidigt finns behov av större aktivitet från FN för att aktivt förebygga flyktingsituationer, bl.a. i Öst- och Centraleuropa. :

4.UNRWA FNs organ för bistånd åt Palestinaflyktingar (UNRWA) kom till år 1949 för att bistå de palestinska flyktingar som blivit hemlösa på grund av det arabisk-israeliska kriget år 1948. UNRWASs högkvarter skall egentligen ligga 1 Beirut, men administrationen är sedan ett antal år, på grund av säkerhetsläget i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhetsområde, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

UNRWA har kommit att få särskild betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn, hälsovård och samhällsservice. Till skillnad från UNHCR har UNRWA inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion genom sin närvaro i länderna.

Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år 1967 då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Golanhöjderna. De höga födelsetalen har därtill gjort att denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick till en halv miljon, idag är mer än fyra gånger så stor. Jordanien har det största antalet palestinska flyktingar, ca 870000. Övriga finns på Västbanken och i Gazaområdet, Libanon och i Syrien. Krisen vid Persiska viken har försämrat palestiniernas situation. Antalet flyktingar har ökat genom att palestinier i Kuwait återvänt till regionen. Flyktingarna har också drabbats ekonomiskt genom bl.a. ökad arbetslöshet. Någon lösning på detta flyktingproblem kan knappast åstadkommas så länge Palestinakonflikten förblir olöst. |

5. FNs livsmedelsprogram (WFP) FNs livsmedelsprogram skapades år 1962 för att förmedla livsmedelsbistånd till utvecklingsprojekt främst i de fattigaste länderna. Ca 50 miljoner människor i tredje världen fick under år 1990 livsmedelsbistånd genom WFP-.'

Genom åren har WFP kommit att få en allt större roll som förmedlare av livsmedelsbistånd till flyktingar. Det har i första hand gällt basföda. Samarbetet mellan WFP och UNHCR har därför kommit att utvecklas betydligt under de senaste åren.

Av världens 17 miljoner Ayktingar får omkring nio miljoner livsmedelsbistånd genom WFP. | 47

Svcrige ger ett omfattande bistånd till WFP. Två tredjedelar av Sveriges Skr. 1991/92: 80 bidrag är bundet till upphandling av livsmedel i Sverige eller tredje världen. Resterande tredjedelen gäller transportkostnader och administration.

6. OECD Under OECDs kommitté för arbetsmarknads- och sociala frågor finns sedan år 1978 en arbetsgrupp för migrationsfrågor, den s.k. Working Party on Migration. Sverige har sedan starten deltagit aktivt i arbetet. Syftet är främst att analysera sambandet mellan migrationen och den ekonomiska utvecklingen i OECD-länderna. Arbetsgruppen har bl.a. initierat ett treårigt forskningsprojekt, som närmare skall studera vilka effekter de senaste årens förändrade folkrörelser har och kan förväntas få för berörda arbetsmarknader och för den sociala utvecklingen i ut- och invandringsländer. Sverige har stött projektet och även vunnit gehör för ett bredare angreppssätt än vad tidigare varit fallet inom OECD. Arbetet har starkt påverkats av den växande insikten om behovet av samordning mellan främst invandringsländerna, för att på sikt påverka bakgrundsorsakerna till utvandring.

Inom OECDSs ram pågår sedan flera år ett viktigt arbete med att i en årlig rapport sammanställa och analysera migrationsdata från medlemsländerna, den s.k. SOPEMI-rapporten. Arbetet sker i en grupp, som består av både forskare och representanter för ländernas regeringar. Den har innevarande år utökats med några länder utanför OECD-kretsen, nämligen Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.

7. Europarådet; Öst/Väst-migration

I september 1991 hölls i Luxemburg i regi av Europarådets migrationskommitté (CDMG) den fjärde europeiska migrationsministerkonferensen. Det fanns hos de deltagande länderna en betydande konsensus i de flesta väsentliga frågor. Det ansågs t.ex. att kortsiktiga åtgärder att kontrollera invandringen måste kombineras med åtgärder för att långsiktigt angripa bakomliggande orsaker. Vidare gav man uttryck för att målet för invandrarpolitiken måste vara integration, inte assimilering, och att aktiva insatser måste sättas in på olika områden för att bistå invandrare och flyktingar i integrationsprocessen.

Inom CDMG har det europeiska samarbetet rörande flyktingars och invandrares integration i invandringsländerna fortsatt. Under året har det s.k. Community Relations-projektet om olika aspekter på etniska relationer slutförts. Projektets erfarenheter har sammanfattats i en särskild rapport Community and ethnic relations in Europe som redovisar strategier för att åstadkomma bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan flyktingar/invandrare och övrig befolkning. Rapporten kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet inom både Europarådet och de olika länderna.

Europarådets expertkommitté för asylrätt och flyktingfrågor (CAHAR) möts i regel två gånger per år. Ett omfattande arbete har utförts för att utforma förslag till en konvention om tillämpning av den s.k. första 48

asyllandsprincipen, vilket bidragit till att lägga rättslig grund för och givit Skr. 1991/92:80

idéer till liknande arbete på annat håll. Komparativa studier av lagstiftning på området. proccdurregler m. m. samt erfarenhetsutbyte är ett vik-

tigt arbetsområde för kommittén, som för närvarande har svenskt ordfö-

randeskap.

Bland annat mot bakgrund av de stora politiska förändringarna 1 Central- och Östeuropa på senare tid och ett väntat migrationstryck på Västeuropa därifrån, sammankallades i Europarådets regi på initiativ av Österri-

ke en ministerkonferens i januari 1991 om migrationsrörelser från Cen-

tral- och Östeuropa.

Vid konferensen antogs en deklaration med rekommendationer om bl. a.

information om immigrationslagstiftning och arbetsmarknadsförhållanden i Västeuropa, möjligheter till avtal om arbetskraftsinvandring och bistånd till Öst för ekonomisk utveckling och stärkande av de mänskliga

rättigheterna.

För uppföljning härav tillsattes en grupp av högre tjänstemän från varje

deltagande land (38 stater) och ett antal internationella organisationer.

Denna grupp här sammanträtt två gånger sedan dess. De ämnen som har

behandlats är personers fria rörlighet och gränskontroll, biståndsfrågor och

informationsutbyte och -försörjning. Det senaste mötet ägde rum i Stock-

holm i slutet av juni 1991. Ett 30-tal länder deltog.

8. EES-avtalet: EG EES-avtalet mellan EG och EFTA färdigförhandlades på politisk nivå i

oktober 1991 och innehåller bl.a. regler för en fri västeuropeisk arbets-

marknad. När avtalet träder i kraft den I januari 1993 kommer således

svenska medborgare att kunna etablera sig i något av de 19 EES-länderna. Frågan om avveckling/förenkling av gränskontrollen för personer behand-

las i EES endast i form av en deklaration där parterna förbinder sig att fortsätta samarbetet för att i framtiden uppnå detta mål. Immigrations-

och gränskontrollfrågorna har alltså inte ingått i EES-tförhandlingarna

eftersom EG-kommissionen har saknat formell kompetens att föra förhandlingar på detta område.

Inom EG har det senaste året ägt rum mellanstatliga konferenser för att revidera Romtraktaten och etablera en politisk. ekonomisk och monetär

union. Många nya samarbetsformer och samarbetsområden har diskuterats. Även inom invandrings- och asvlpolitiken har diskuterats att ge gemenskapen större befogenheter. Vid EGs regeringskonlerens i Maast-

richt i december 1991 enades man härvidlag endast om vissa smärre områden, såsom viseringar för kort tid. samt om en plan för det fortsatta

arbetet.

Inom EG har man arbetat fram cn mellanstatlig konvention om ansvars-

fördelningen avseende behandlingen av asylärenden som antogs i juni

1990. den s.k. Dublinkonventionen. Konventionen kan komma att öpp-

nas för tillträde av länder utanför EG-kretsen. Ett antal länder främst i

Västeuropa (däribland Sverige) har förklarat sig intresserade av att tillträ-

da. 49

4 Riksdagen 1991/92, I saml. Nr SO

Ett utkast till en EG-konvention om den yttre gränskontrollen har fär- Skr. 1991/92:80

digställts, men har hittills inte kunnat antas. Under förhandlingarnas gång

har en lösning arbetats fram för att EG-konventionen och den nordiska passunionen skall kunna existera parallellt. Den innebär att den kontroll, som i praktiken nu kan göras inom ramen för den nordiska passkontrollöverenskommelsen. skall anses uppfylla kontrollkraven enligt EGs konvention. Därmed kommer man att kunna Jikabehandla nordiska medbor-

gare som reser inom EG-området med EG-medborgare som reser inom

Norden.

I praktiken bör nordiska medborgare. när EGs konvention väl blir klar och träder i kraft, sålunda normalt kunna passera interna västeuropeiska gränser utan att behöva visa pass. Däremot kommer man inte att helt kunna avstå från att ha pass med sig på resan — det som skall ge en nordisk medborgare möjligheten till förenklad gränskontroll är ju medborgarskapet i något av de nordiska länderna, och vid eventuell stickprovskontroll behövs passet för att kunna visa i vilket land man är medborgare.

Sverige ansökte i juli 1991 om medlemskap i EG. Ett tillträde anses kunna vara aktuellt tidigast år 1995. Under tiden kommer man från svensk sida att söka ett allt närmare samarbete med EG-kretsen om immigrationsoch gränskontrollfrågor.

9.10OM

International Organization for Migration (IOM) har medlemsländernas uppdrag alt organisera, I skilda syften. överföring av flyktingar och andra migranter mellan länder. Det kan i princip gälla alla personkategorier. Sverige har 1. ex. under lång tid haft ett praktiskt inriktat samarbete med organisationen, avseende transport till Sverige av kvottlyktingar och från Sverige av ätervandrare, Dessa transporter kan tack vare samarbetet med IOM ske till starkt rabauerade priser. Efter att ha innehaft observatörsstatus sedan år 1980 är Sverige fullvärdig medlem sedan den 1 juli 1991.

IOM har under året bl.a. varit engagerad i den mycket omfattande

verksamheten avseende transport av hundratusentals asiatiska gästarbeta-

re undan oroligheterna i.Gulfornrådet före krigshändelserna där. Detta skedde till viss del med hjälp av biståndsmedel från Sverige.

IOM driver över hela världen olika program avseende återvandring för

flyktingar och asvlisökande, återanpassning, social rådgivning m.m. Under de senaste åren har IOM spelat en mer aktiv roll än tidigare i anslutning till diskussionerna om nya strategier för att hantera växande

migrations- och flvktingproblem, IOM bör här på den globala nivån kunna

utgöra ett viktigt komplement till UNHCR. Hösten 1991 beslutades om delvis ny inriktning av IOMs verksamhet och organisation. Sverige kommer att ta aktiv del i organisationens olika verksamheter.

10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa, Skr. 1991/92:80 Nordamerika och Australien

Under året har också Spanien gått med som det 16:e landet i konsultationsprocessen kring frågor rörande asvl-. Aykting- och migrationspolitik i

Västeuropa. Nordamerika och Australien. Gruppen omfattar nu Australien. Belgien. Canada. Danmark. Finland. Frankrike. Italien, Nederländerna. Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien. Sverige, Tyskland, USA och Österrike. UNHCR och IOM deltar som observatörer. Konsultationernas koordinerande sekretariat är administrativt knutet till UNHCR och leds av svensken Jonas Widegren.

Konsultationerna har utvecklats till ett värdefullt forum för dialog mel-

lan länderna samt mellan länderna och UNHCR/IOM kring långsiktiga

flykting- och migrationspolitiska strategier. Under år 1991 har en gemensam syn utvecklats härvidlag. där vikten av förstärkt internationell sam-

verkan — mellan länder och organisationer — för att på både kort och lång

sikt söka påverka grundläggande orsaker bakom flykt och påtvingad mig-

ration betonas starkt. Inom konsultationernas ram anordnas vidare expertseminarier avsedda att bidra till förbättrad och snabbare asylprövning.

Ett plenarmöte inom ramen för konsultationerna hölls i Stockholm i juni 1991. Nästa motsvarande möte kommer troligen att hållas i juni 1992

under kanadensiskt ordförandeskap.

11. Det bilaterala migrationssamarbetet

Det bilaterala samarbetet på migrationsområdet mellan Sverige och Finland bygger på en lång tradition. Riktlinjer för samarbetet antogs år 1986

och ses för närvarande över inom resp. regeringskansli.

Förhållandena för finska invandrare i Sverige berörs i flera olika sam-

manhang, t.ex. finsk-svenska utbildningsrådet och inom den svensk-fins-

ka arbetsgruppen rörande de finskspråkiga invandrarnas situation inom

den svenska hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (SFINKS).

12. Det nordiska samarbetet

Under Nordiska rådets session är 1991 behandlades flera flykting- och

migrationspolitiska frågor. I debatten framfördes förhoppningar och önskemål om att de nordiska regeringarna skulle lägga fram en handlings-

plan för det flyktingpolitiska samarbetet. Vidare besvarades en rad konkreta frågor till regeringssidan från enskilda parlamentariker. Frågorna gällde bl.a. de nordiska ländernas beredskap i situationer av massflykt och

planerna på eventuell harmonisering av asylpolitiken.

Just dessa frågeställningar finns på dagordningen för det arbete som de

nordiska regeringarna bedriver inom den nordiska samrådsgruppen i HIyktingfrågor (NSHF). Under kalenderåret 1991 har Norge haft ordförandeskapet i samrådsgruppen. Den har under året hållt lem ordinarie möten

samt ett särskilt möte om anpassning av nationell utlänningslagstiftning ull EES-avtalet mellan EG och EFTA.

Under året har samrådsgruppen också färdigställt ett arbetsdokument Skr. 1991/92:80 som dels sammanfattar den gemensamma syn på flykting- och migrationspolitiska frågor som vuxit fram under de 5—6 år som samrådsgruppens arbete pågått. dels anger inriktningen av det fortsatta arbetet. Motsvarande information lämnas från regcringssidan över till Nordiska rådet inför dess session våren 1992. Därmed bör rådets önskemål om en nordisk handlingsplan för flyktingpolitiken kunna anses uppfyllt.

Det nordiska utlänningsutsko:tet, som primärt ansvarar för övervakningen av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen tillämpas. har regelbundna samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlänningsmyndigheterna, senast i november 1991. I dessa möten deltar även representanter för berörda departement.

I den nordiska migrationsgruppen (inom ramen för Nordiska ministerrådet) behandlas frågor om samarbete mellan de nordiska länderna om integration av flyktingar och invandrare. Gruppen har tagit initiativ till och driver ett antal olika gemensamma projekt för erfarenhetsutbyte och metodutveckling. |

Bland projekten kan nämnas en nu avslutad seminarieserie för och med invandrarkvinnor, där man särskilt berört invandrarkvinnor i utbildning och i arbetslivet. Två andra projekt på arbetsmarknadsområdet studerar arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar i de nordiska länderna och arbetsplatsens funktion som mötesplats mellan flyktingar/invandrare och värdsamhället. I övrigt kan nämnas projekt rörande invandrar- och flyktingorganisationers kontaktnät och inflytandemöjligheter och om information om flyktingar och flyktingars villkor. Ett migrationsforskarseminarium planeras till år 1993.

Vid sidan härav förekommer omfattande kontakter mellan invandrarverket och motsvarande myndigheter i Danmark, Finland och Norge. 1991 års nordiska seminarium om flyktingars integration hölls på temat ”Strategier för bosättning under 1990-talet”.

13. De internationella frivilligorganisationerna Ett stort antal internationella frivilligorganisationer är aktiva inom såväl flyktingbiståndet som flyktingpolitikens områden.

En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer (ECRE) har tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har diskuterats inom ramen för det nordiska och det curopciska samarbetet samt inom UNHCR.

International Council of Voluntary Agencies (ICTA) är cn sammanslutning av frivilliga organisationer med säte i Geneve. Av de internationella frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas:

Internationella rödakorskommitten (ICRC) är formellt en schweizisk organisation och arbetar efter principerna i Genevekonventionerna (den grupp av avtal som gäller behandlingen av sjuka. sårade, krigsfångar och civilpersoner under krig). ICRCs arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, internflyktingar, efterforskning av sak- An [5]

nade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informations- Skr. 1991/92:80 spridning om Genévekonventionerna och numera också materiellt bistånd till nödlidande. Sverige bidrog år 1991 med sammanlagt 163,5 milj. kr. till ICRCs budget.

Kyrkornas världsråd (WCC) får sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medel för att främja skyddet av de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. WCC samarbetar i första hand med kyrkliga organisationer i Latinamerika.

World University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. WUS stipendieprogram bedrivs i länder i Latinamerika och Södra Afrika.

VII De svenska frivilligorganisationernas roll

1. Inledning

Flera svenska frivilligorganisationer är aktiva inom invandrar-, flyktingoch biståndspolitiken. De mest framträdande av dessa organisationer — Amnesty Internationals svenska sektion, Rädda barnen, Svenska flyktingrådet, Svenska kyrkans församlingsnämnd. Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoråd — deltar som ledamöter i fyktingpolitiska rädet, som är knutet till invandrarministern. Flyktingpolitiska rådet har samlats fyra gånger under budgetåret 1990/91. De nu nämnda organisationernas verksamhet inom politikområdet presemceras i det följande. Underlaget för presentationen kommer från organisationerna själva.

Frivilligorganisationernas roll i flyktingmottagandet belystes särskilt i rapporten (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet — frivilliga organisationers roll. som en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet lämnade i januari 1991. I arbetsgruppen deltog även företrädare för frivilligorganisationer, statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet. Rapporten innehåller dels en omfattande redovisning av frivilliginsatser som görs 1 dag inom flyktingmottagandet. dels en rekommendation om fördjupad och breddad samverkan på det lokala planet och under den introduktionsperiod som utgör ramen för det samordnade lokala Nyktingmottagandet.

Samverkan bör enligt arbetsgruppen utgå från den enskilde flyktingens behov. De arbetsuppgifter som bedömdes kunna vara tänkbara för en fördjupad och breddad samverkan mellan det oftentliga och frivilliga : organisationer är följande: — information och rådgivning, — medmänskliga kontakter/sociala nätverk, — religion, gudstjänst, dop. vigsel m.m. och diakonal omsorg, — kompletterande svenskundervisning/träning, — efterforskning av och återförening av anhöriga, — psykosocialt stöd samt — opinionsbildning och utbildning.

En viktig roll spelar också invandrarnas och flvktingarnas egna organisationer. Det gäller både de organisationer som representerar etablerade (”gamla”) invandrargrupper och de med många flyktingar bland sina

medlemmar. Dessa organisationer gör värdefulla insatser inom ramen för Skr. 1991/92:80

flyktingmottagandet och i vissa fall för att underlätta återvändande till hemlandet.

Invandrarministern har till sitt förfogande ev invandrarräd. som är en samrådsgrupp för invandrarpolitiska frågor och består av ett antal av

invandrarnas riksorganisationer. In vandrarrädet möts vanligen två gånger

per år. Ett större invandrarpolitiskt rådslag anordnas vart tredje år. Det senaste hölls i Göteborg hösten 1990. Vid rädslaget behandlades bl.a.

valfrihets-, jämlikhets- och samverkansmålen.

Invandrarrådslaget har dokumenterats i en rapport från arbetsmarknadsdepartementet i april 1991. |

Irivilligorganisationerna spelar en viktig roll i det internationella flyktingbiståndet. Genom insamlade medel och SIDA-anslag medverkar de i

många av de internationella flyktingprogrammen.

2. Amnesty Internationals svenska sektion Amnesty International (AID. som finansierar sin verksamhet helt med egna medel. motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/avrättas. Mot denna bakgrund distribueras fortlöpande via det svenska sck-

retariatet aktuell dokumentation om situationen beträffande mänskliga

rättigheter till berörda myndigheter, organisationer och advokater m. fl.

I flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1991 till svenska myndigheter med en vädjan om att asylsökande inte skulle avvisas till

länder där risk för förföljelse etc... enligt Als bedömning, inte kunde

uteslutas. Detta arbete skedde i nära samarbete med den asyvlsökandes juridiska ombud. AT har även år 1991, enligt Al för första gången i Sverige, använt en så kallad ”blixt-aktion”, där Amnestymedlemmar över hela världen uppmanats att skriva brev, skicka fax ete.. till svenska myndigheter. Denna aktion sökte förhindra avvisningen av en asylsökande till ett land där förföljelse, enligt Als mening. inte kunde uteslutas. Den berörde har sedermera fått uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl.

AL har också under året publicerat ett fall där en från Sverige verkställd

avvisning, enligt AIs uppfattning, uppenbarligen resulterat i tortyr vid återkomsten till hemlandet. AI rekommenderade här att den svenska regeringen noga skulle uppmärksamma situationen för de mänskliga rättigheterna 1 det aktuella landet sarat att dessutom följa principen om att

”hellre fria än fälla” säsom den uttrycks i UNHCRsS Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status.

Under äret har sektionens flvktingverksamhet påbörjat en decentralisering från central mot regional och Iokal verksamhet. Ett regionalt kontaktnät med 24 ideellt arbetande flyktingombud landet runt får ökat ansvar

vid spridningen av Als landdokumentation samt förfrågningar från juri-

diska ombud, asylsökande etc. Härigenom uppnås effekten att öka Als roll som regional pätryckningsgrupp. Svenska sektionen har för närvarande 49000 medlemmar. Bland sektionens 300 arbetsgrupper har flera valt att arbeta med flyktingfrågor. Centralt arbetar två fivktingsamordnare samt

frivilliga universitetsstuderande bl.a. med att bearbeta och sprida Als Skr. 1991/92:80

landinformation till klart definierade målgrupper.

År 1991 inleddes ett samarbetsprojekt med Rädda barnen och Svenska flyktingrådet i och med öppnandet av en rådgivningsbyrå för invandrare och asylsökande. Frivilliginsatserna vid Asylbyrå Nord (1 anslutning till Carlslunds utredningssluss) samordnades under året via en projektan-

ställd.

3. Rädda barnen Rädda barnen är en folkrörelse som kämpar för barns rättigheter. Det är '

en partipolitiskt och religiöst obunden organisation byggd på frivilligt

individuellt medlemskap.

Barns rättigheter finns fastlagda i en av FN antagen konvention, som

Sverige har ratificerat. De kan sammanfattas som rätten till liv och hälsa.

rätten till utveckling och utbildning samt rätten till egen talan och respekt.

Rädda barnens arbete för barns rättigheter bedrivs genom konkret bi-

stånd till de fattigaste och mest utsatta barnen i tredje världen och genom

opinionsbildning som svftar till att sprida kunskap och driva på reformarbetet för barns rättigheter.

I Sverige arbetar Rädda barnen för flyktingbarn genom att på olika sätt

bilda opinion och sprida kunskap om barnens villkor. Via skrifter och

rapportler samt via utbildningsdagar och seminarier som vänder sig, till olika målgrupper fokuseras och debatteras flyktingbarnens situation i syfte

att ästadkomma förbättringar.

Vidare driver Rädda barnen tillsammans med Amnesty Internationals

svenska sektion och Svenska flyktingrådet en rådgivningsbyrå för asylsö-

kande och Ilyktingar. Byrån ger råd och vägledning till asylsökande och flyktingar och ger information till advokater och juridiska ombud som handlägger asylärenden.

I många av Rädda barnens länstörbund och lokalföreningar arbetar medlemmarna på frivillig basis med flyktingfrågor. Man arbetar med opinionsbildning och med praktiska insatser för flyktingbarn t.ex. att såsom vänfamiljer/kontaktfamiljer ställa upp som god man för ett ensamt flyktingbarn.

Rädda barnen har en omfattande internationell biståndsverksamhet med inriktning på barnens rättigheter. I bl.a. Pakistan och Thailand gäller detta flyktingbarn i samarbete med FN. Rädda barnen har också arbetat

aktivt för kurdiska flyktingar i Irak, Iran och Turkiet, bl.a. genom att

förmedla personal till UNHCR.

4. Svenska flyktingrådet Svenska flyktingrådet (SvFR) har till ändamål bl. a. att verka för en solida-

risk och human flyktingpolitik samt att verka för goda etniska relationer.

SvFR skall öka kunskap om och förståelse för flyktingskapet och de förhållanden som tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer.

lokalavdelningar av sådana samt enskilda. I kommunerna sker flyktingar- un än

betet genom lokala flyktingråd. SvFR arrangerar kurser och seminarier Skr. 1991/92:80

bl.a. i flyktingrätt, familjeåterförening, om kulturmöten samt i opinions-

bildningsfrågor. Särskild vikt läggs vid flyktingbarnens rätt och situation. SvFR ger också råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med

svenska och internationella organisationer. Verksamheten bedrivs i huvudsak genom frivilliga insatser.

5. Svenska kyrkan församlingsnämnd

Svenska kyrkans församlingsnämnd stödjer stiftens flyktingarbete genom utbildningsverksamhet och genom att sprida information i invandrar- och

flyktingfrågor. Församlingsnämnden har också huvudansvaret för utveck-

lingen av Svenska kyrkans policy i flykting- och invandrararbetet. Inom ramen för församlingsnämndens arbete samarbetar Svenska kyrkan med

Svenska frikyrkorådet och rikstäckande frivilligorganisationer och invandrarsamfund.

Svenska kyrkan kommer genom sina ca 2500 församlingar i kontakt med de flesta av invandrarna och flyktingarna till Sverige. I många församlingar bedrivs arbete med att hjälpa till med dessa nya invånares integra-

tion i Sverige. Detta arbete är en del av den ordinarie verksamheten men

åtskilliga församlingar har dessutom anställd personal som kan hjälpa till

med särskilt stöd i asvlprocessen och integreringsarbetet.

Svenska kyrkans stift har utsett ansvariga för invandrar- och flyktingfrågor. Dessa stifltsansvariga stödjer församlingarnas arbete med idéer och

utbildningsinsatser. De samordnar också information till församlingarna

och mellan stiften. Stiften medverkar i samordningen av olika frivilligorganisationers gemensamma arbete t. ex. vid utredningsslussar och förlägg-

ningar.

Genom att delta i opinionsbildning och att fungera som remissinstans vill Svenska kyrkans centralstyrelse arbeta för en positiv och human

grundsyn på flyktingar och invandrare i Sverige.

Internationellt samverkar kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världsråd. Churches Committee for Migrants in Europe och European Churches” Working group on Asylum and Refugees. Kyrkan deltar också i Nordiska Ekumeniska rådets årligen återkommande konsultationer kring flyktingfrågor. |

6. Svenska röda korset Svenska röda korset (SRK) är en självständig ideell förening med 400 000 medlemmar. Ca 1090 av medlemmarna arbetar på sin fritid med hjälpverksamhet i Sverige. SRK har 24 distriktskontor och vid de flesta av dem

finns det tjänstemän som ansvarar för SRKs flyktingverksamhet i distrik-

tet (= länet). På centralstvrelsens sekretariat, som är huvudkontor och samordnar distriktens arbete, finns en särskild enhet för flyktingfrågor med ett 20-tal anställda. Under år 1991 har SRKs policy för flyktinginsatser I Sverige tryckts och spridits i 15000 exemplar.

Det internationella flyktingarbetet görs i första hand genom samarbete

med Internationella rödakorskommittén (ICRC), Internationella röda- Skr. 1991/92:80 korsfederationen, IOM och UNHCR. Stora insatser har under år 1991 gjorts för mocambiquiska flyktingar i Malawi, för offer i konflikten i Liberia, för flyktingar och internflyktingar på Afrikas Horn samt för de stora grupper flyktingar och internflyktingar som uppstått i Gulfkrisens efterspel, framför allt kurder.

SRK bedriver ett omfattande stöd- och rådgivningsarbete till flyktingar och asylsökande. Mer än 3 000 enskilda ärenden rörande asyl eller familjeåterförening registrerades under året inom organisationen. 1 ett 30-tal asylärenden intervenerade SRK till beslutsfattande myndighet med vädjan om att vederbörande borde få stanna i Sverige. Sammanlagt 2 milj. kr. av insamlade medel har använts för att genom bidrag till resekostnader möjliggöra för flyktingar i Sverige att få hit sina nära anhöriga.

Till följd av de väpnade konflikter som brutit ut eller pågått under året har trycket på SRKSs efterforskningsverksamhet ökat. Under år 1991 har, framför allt på grund av Gulfkrisen och konflikten i Somalia, antalet ärenden rörande efterforskning av försvunna anhöriga mer än fördubblats och uppgick år 1991 till ca I 200. Av samma anledning har även antalet familjemeddelanden som utväxlats mellan anhöriga i Sverige och krigsfångar och politiska fångar i olika länder ökat, och uppgick även de till ca 1200 stycken under året.

Lokalt arbete med flyktingar för att underlätta livet i exil, fortsätter att öka i intresse hos lokalföreningar och distrikt. Internationella träffpunkter, vänkontakter och vänfamiljer, opinionsbildning, utflykter och besök på flyktingförläggningar, är exempel på sådan lokal verksamhet.

Ett särskilt opinionsbildningsprojekt genomfördes i Uppsala-distriktet i syfte att utveckla metoder som förstärker ctt positivt bemötande och medmänskligt mottagande av flyktingar i vårt närsamhälle.

SRK har, i samarbete med andra frivilligorganisationer, på nytt aktiverat aktionen JA — rum för medmänsklighet som genomfördes år 1989. Aktionens främsta syfte är att arbeta för att skapa ctt positivt mottagande av flyktingar, motverka främlingsfientlighet och rasism och skapa opinion för en generös flyktingpolitik.

SRKs flyktingförläggningsverksamhet har under året avvecklats och upphörde vid årsskiftet 1990—1991. Genom rapporter och konferenser kommer erfarenheterna från denna verksamhet att leva vidare såväl i Sverige som utomlands.

SRK driver tre rehabiliteringscentra för torterade flyktingar. Dessa finns i Stockholm, Malmö och Skövde. I Stockholm finns en växande grupp frivilliga professionella som på olika sätt kan ge stöd åt torterade människor som ännu inte fått sin status i Sverige reglerad.

7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria kristna samfundens råd (SAM- RÅD) består av clva, från staten fristående, trossamfund. Dessa kyrkors gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och flyktingavdelningen. som teds av ett utskott (INFLU). I 57

5 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 80

INFLU tinns även de ortodoxa och österländska kyrkornas ekumeniska Skr. 1991/92: 80 råd och Romersk-katolska kyrkan representerade samt Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden fördelar statsbidrag till f. n. sammanlagt 36 trossamfund, av vilka ett 25-tal i huvudsak har medlemmar med invandrar- och flyktingbakgrund.

INFLUSs arbete är ett uttryck för SFR/SAMRÅDs ”gemensamma strävan att skapa bästa möjliga villkor för invandrare och flyktingar”. Verksamheten sker genom: — stöd till invandrarnas trossamfund, :

— stöd till SFRs och SAMRÅDS invandrar- och flyktingarbete,

— opinionsbildning och politiskt arbete, — arbete för en human flyktingpolitik.

Lokalt arbetar församlingar och/eller ekumeniska grupper med stöd till asylsökande under väntetiden, med internationella träffpunkter, vänkontakter, lägerverksamhet, studieverksamhet och tolkning av gudstjänster m.m. I vissa kommuner pågår samverkansprojekt i flyktingmottagandet mellan ckumeniska grupper och kommunens funktioner för flyktingmottagande. Ett par församlingar driver grupphem för ensamma flyktingbarn.

De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia, som är frikyrkosamfundens gemensamma organ för biståndsinsatser i tredje världen. Under året genomfördes omfattande flyktingprogram i Centralamerika, Mellanöstern, Asien och Afrika.

Diakonia samverkar med Sociala. missionen, Svenska missionsförbundets sociala verksamhet i Stockholms distrikt, i ett projekt för stöd till frivillig återvandring. främst till Latinamerika.

I samverkan med Churches Committee for Migrants in Europe har SFR och Frikyrkliga studieförbundet vidareutvecklat en arbetsmetod för att motverka främlingsrädsla/-fientlighet och rasism. Studicprogram och utbildningar har genomförts under benämningen Mångfald och Dialog.

JA — rum för medmänsklighet är en aktion som Rädda barnen, Svenska röda korset, Svenska flyktingrädet, Svenska kyrkan och Sveriges frikyrkoråd har återupptagit, för att förstärka de frivilliga insatserna på lokal nivå, skapa ett positivt mottagande av flyktingar och opinion för en generös flyktingpolitik.

VII Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.

IX Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

X Bilagor Skr. 1991/92: 80

1. Flyktingar och asylsökande i andra länder och världsdelar

Redovisningen bygger på uppgifter som inhämtats hösten 1991. huvudsak-

ligen från berörda svenska utlandsmyndigheter. Det måste understrykas att

de statistiska uppgifterna inte allltid är helt jämförbara. Dels skiljer sig

lagstiftning och lagtillämpning åt mellan länderna, dels kan statistiken avse

snarlika men inte helt identiska begrepp. Även mätperioderna kan skilja sig åt. Vissa uppgifter saknas avseende några länder. Uppgifterna 1 det följande avser:

1. Antal asylsökande under tidsperioden och deras ursprungsländer.

2. Antal personer som kommit under tidsperioden och som har fått flyk-

tingstatus enligt 1951 års Genevekonvention. 3. Antal flyktingar under tidsperioden som fått tillstånd att stanna på

andra grunder än Gentvckonventionen.

4. Ungefärligt antal asylärenden där beslut ännu inte fattats (ärendeba-

lans).

5. Eventuella större förändringar i de bestämmelser (motsv.) och den

politik som berör flyktingar/immigranter.

Danmark

1. Under år 1990 kom 5 292 asylsökande fördelade på följande länder:

Palestina

Under år 1991 uppgick t.o. m. oktober månad antalet asylsökande till ca 3 500. Fördelningen på ursprungsland var proportionellt ungefär densamma som under år 1990.

2. Totalt fick under året 700 personer konventionsstatus. Dessutom mot-

togs 747 personer som kvotflyktingar genom UNHCR.

3. Sammanlagt 1242 personer fick uppehållstillstånd som de facto-flyk-

tingar, 169 personer fick uppehållstillstånd av humanitära skäl och 164 personer fick uppehållstillstånd som flyktingar efter efter att ha ansökt på

danska representationer i utlandet. .

Av olika arbetsmarknadsskäl fick 2 790 personer uppcehällstillstånd. Av dessa var 920 personer praktikanter och 720 personer specialister.

4. Den 17 november 1991 fanns 3952 asylsökande inkvarterade i asylcentra och privat i avvaktan på beslut.

5. Förslag om vissa förändringar i utlänningspolitiken behandlas för när- Skr. 1991/92:80 varande i Folketinget. Förslagen tar bl.a. sikte på att snabba upp behandlingen av asylärenden. Beslut kommer sannolikt att fattas under våren 1992.

Norge 1. År 1990 sökte 3 962 personer asyl (1989 var det 4433 personer) fördelade enligt följande:

För år 1991 uppskattas antalet asylsökande bli ca 4 400. Ökningen hänger till övervägande del samman med utvecklingen i Jugoslavien.

2. Underåret erhöll 130 personer flyktingstatus. Flyktingkvoten omfattade 973 personer.

3. Sammanlagt 1473 personer fick stanna på andra grunder än Genevekonventionen.

4. I slutet av år 1991 väntade ca 3000 personer i statliga inrättningar.

5. En ny utlänningslag trädde i kraft den I januari 1991 tillsammans med föreskrifter för lagens tillämpning. Fr.o.m. samma tidpunkt har man lagt om systemen för flyktingmottagande och för finansiering av kommunernas åtgärder för integration av flyktingar och personer med uppcehållstillstånd av humanitära skäl.

Finland 1. Under tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 tog man emot 3 006 asylansökningar. De flesta kom från följande länder:

Från ytterligare 40 länder har kommit enstaka asylsökande. 2. Under tiden den 1 januari 1990 till den 30 juni 1991 fick 36 personer

konventionsstatus. :

3. Av humanitära skäl fick 432 sersoner uppehållstillstånd. Under tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 beviljades 4600 arbetstillstånd av

varierande varaktighet.

4. Antal ärenden i balansen den 30 juni 1991 var 2 570.

5. En ny utlänningslag trädde i kraft den I mars 1991. De viktigaste 60

ändringarna i lagen gäller beviljande av visum, uppehållstillstånd och Skr. 1991/92:80 arbetstillstånd, behandlingen av asylansökningar, besvärsrätt och annat rättsskydd. Reformerna har ökat utlänningarnas rättsskydd genom att det enligt den nya lagen finns besvärsrätt över nästan alla beslut som fattas med stöd av utlänningslagen. Behandlingen av enskilda tillståndsansökningar har nästan helt förts över till lokalt plan och de finska beskickningarna, vilket avses göra behandlingen av tillståndsärenden snabbare och enklare.

Australien 1. Under tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte 13972 personer om asyl. Dessa kom från 100 olika länder och huvudsakligen från följande länder:

2. Sammanlagt 515 ansökningar om flyktingstatus har behandlats under budgetåret. Av dessa har 54 personer fått flyktingstatus enligt Genévekonventionen.

3. Då en asylsökande ansöker om flyktingstatus kan vederbörande också ansöka att få stanna i landet på andra grunder. Skälen kan då t.ex. vara olika typer av familjeanknytning, anknytning av andra skäl, humanitära eller ekonomiska skäl. De olika databassystemen är inte sammankopplade och det är därför omöjligt att få fram de uppgifter vi frågat om.

4. Den 30 juni 1991 väntade 19 804 asylärenden på beslut.

5. I juni år 1990 infördes olika förändringar i regler vad avser flyktingpolitik och -mottagande. Den mest påtagliga förändringen var införandet av ett tillfälligt uppehållstillstånd, även för personer som fått flyktingstatus eller som var i särskilt behov av skydd.

I december år 1990 infördes ett nytt system för bestämmande av flyktingstatus. Särskilt innebar detta ett nytt system för humanitära överväganden för personer som inte beviljats status enligt Genevekonventionen.

Belgien 1. Under år 1990 sökte 12 964 personer politisk asyl i landet, vilket var en ökning med 60946 i förhållande till år 1989. Under år 1991 var antalet sökande fram till den 30 september 11639. Sammanlagt 70 Yo av de sökande år 1989 kom från nedanstående länder.

Bland de asylsökande finns 94 olika länder representerade.

2. Totalt 529 personer fick flykingstatus år 1990. Den statistiska bilden är oklar då eftersläpningen vad gäller avgjorda ärenden för närvarande är mycket stor. |

3. Många asylsökande vars ansökningar ej blivit godkända kvarstannar ändå i landet. De ”tolereras” som myndighetstermen lyder. Enligt uppgitt torde det nu röra sig om 150000 som uppehåller sig i landet utan någon legal status. Överfört till svenska förhållanden skulle man kunna tolka detta så att dessa får stanna av humanitära skäl.

Arbetsmarknadsstatistiken är uppdelad på tre regioner utan några enhetliga nationella regler. Det är därför förenat med svårigheter att få en exakt uppfattning av antalet avgivna arbetstillstånd under år 1990. I Flandern beviljades 9423 arbetstillstånd. Siffran inkluderar praktikanter, montörer och au pair. I Wallonict beviljades 2669 tillstånd. Någon siffra för Bryssel-regionen finns ej ännu för 1990. Enligt uppgift har ingen större ökning skett sedan år 1989 och då var siffran 5 541.

I siffrorna ingår cj EG-medborgare, med undantag av portugiser och spanjorer. Dock ingår ej temporära arbetstillstånd som beviljas asylsökande i avvaktan på beslut.

4, Den I oktober 1991 var eftersläpningen 20181 ärenden. 5. En nv lag trädde i kraft den I oktober 1991.

Lagen åsyftar en snabbare handläggning av inkomna asylärenden. Detta sker dels med en utökning av antalet handläggare, men också genom att tillämpa principen ”2x5946”, I korthet innebär denna princip att asylsökande som kommer från ctt land vars andel asylsökande utgör mer än 594 av totalantalet asylsökande, men vars andel utgör mindre än 596 av det totala antalet personer som erhållit flyktingstatus, måste själv kunna visa att de riskerar allvarliga konsekvenser om de sänds tillbaka. Tidigare var det de belgiska myndigheterna som måste kunna påvisa att den asylsökande cj skulle riskera något vid hemsändning.

Canada Uppgifterna avser huvudsakligen år 1990.

1. Sammanlagt 21469 asylsökande fördelade i stort på följande länder:

Skr. 1991/92:80

Rumänien | 249 Bangladesh 234

Ytterligare 99 länder var representerade med färre antal asylsökande än ovan. Tendensen under år 1991 är att antalet asylsökande ökar i förhållande till år 1990.

2. Under året fick totalt 10 710 personer flyktingstatus.

3. Uppgift saknas.

4. Exakta uppgifter saknas, men balansen torde ligga på närmare 95 000 ärenden.

5. I Canada görs för närvarande en översyn av flyktingpolitiken, men någon lagändring har inte gjorts sedan den 1 juli 1989. Vissa administrativa åtgärder har vidtagits för att bemästra den ökande strömmen av asylsökande.

Frankrike Uppgifterna avser 1990.

1. Totalt 54813 personer ansökte om asyl. De tio största nationalitctsgrupperna framgår enligt följande:

2. Sammanlagt 13486 personer fick flyktingstatus.

3. Uppgift saknas.

4. Den 31 december var antalet icke avgjorda ärenden ca 22000 stycken.

5. Den franska flyktingpolitiken har varit föremål för omfattande debatt under det senaste året. En av frågorna som diskuterats är hur man skall hantera situationen med det stora antal utlänningar som uppehåller sig och arbetar i Frankrike illegalt. En av orsakerna till detta förhållande är att endast ett fåtal utvisningsbeslut verkställs. Man beräknar att åtminstone 100 000 av de utlänningar vars asylansökan avslagits, har stannat kvar i landet.

Grekland Skr. 1991/92:80

Siffrorna avser perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991.

1. Sammanlagt ansökte 3938 personer om asyl under perioden. De mest representerade länderna var:

Ytterligare 26 länder var representerade med färre antal sökande än ovan.

2. Under tiden den 1 januari 1990 till den I juli 1991 fick 223 personer konventionsstatus.

3. Totalt 1 799 personer fick stanna på andra grunder än Genévekonventionen.

4. Handläggningstiden är 6 månader för asylärenden.

5. Ett lagförslag om åtgärder vid illegal invandring debatteras för närvarande i parlamentet. I detta finns bl. a. regler om utvising av personer som vistas illegalt i landet och förslag tull påföljder för arbetsgivare som har utlänningar utan arbetstillstånd i sin tjänst.

Italien Siffrorna avser perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991.

I. Antalet asylsökande under den aktuella perioden uppgick till 6 224. Dessa kommer huvudsakligen från följande länder:

2. Under den aktuella perioden fick 790 personer flyktingstatus. 3. Uppgift saknas. 4. Antalet ännu icke avgjorda ärenden uppgår till ca 3 498 stycken. 5. Den 28 februari 1990 antogs en ny lag med regler för både politisk asyl och uppehållstillstånd för icke-EG-medborgare. Vidare regleras status för illegala invandrare som redan bor i landet.

Nederländerna Skr. 1991/92:80

Siffrorna avser kalenderåret 1990. |

1. Sammanlagt ansökte 21 200 personer om asyl. De tio mest representcrade länderna var:

2. Totalt fick 694 personer flyktingstatus. Därutöver mottogs 734 personer inom ramen för flyktingkvoten.

3. Godkända familjeföreningsfall uppgick till närmare 30000 under året. Dessutom beviljades ca 850 uppehållstillstånd av humanitära skäl — motsvarande siffra för första halvåret år 1991 var ca 400. Under året beviljades 8 900 arbetstillstånd, varav 4000 för en kortare tid än ctt år.

4. Uppgift saknas.

5. För närvarande förbereds ctt förslag i parlamentet med huvudsakligt syfte att effektivisera och snabba upp behandlingen av asylärenden.

Schweiz 1. Under perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte drygt 45 000 personer om asyl. Under perioden dominerade personer från fyra länder:

2. Exakt uppgift saknas. Erfarenhetsmässigt får ca 5 96 asyl som flyktingar enligt Geneveckonventionen.

3. Exakt uppgift saknas. Erfarenhetsmässigt får några 10-tal Wo av de asylsökande stanna av humanitära skäl. Totalt har drygt 12000 personer nu uppehållstillstånd i landet på andra grunder än 1951 års Genévekonvention. :

4. I juni månad 1991 var balansen drygt 53 200 ärenden.

5. Den senaste ändringen av asyllagen, som trädde i kraft i juni år 1990, stipulerar att asylsökande inte får arbeta under de tre första månaderna. Vidare ges möjlighet till direktavvisning av asylsökande, som klart saknar asylliknande skäl, som redan tidigare sökt asyl i Schweiz eller som hemlighåller sin identitet. Härtill kommer möjligheterna till direktavvisning av

asylsökande från länder vilka av regeringen betraktas som ”säkra” dvs. för Skr. 1991/92: 80 närvarande Ungern, Polen, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Indien och Algeriel.

Tjuni 1991 tog regeringen en rad nya beslut ägnade att vtterligare stärka effekten av 1990 års lagändringar. En rapport rörande asyl- och utlänningspolitik har varit föremål för debatt i parlamentet. Rapporten och regeringens förslag godkändes. Nyheterna bestod främst i att arbetsförbudet för asylsökande förlängts från tre till sex månader, varvid förutses att beslut i första instans tas inom tre månader och slutligt beslut i asylärendet föreligger inom sex månader. Vidare skall beslut om avvisning verkställas mer konsekvent, vilket förutsätter att både federala och kantonala myndigheter skärper sin kontroll. Flyktingmyndighetens kapacitet förstärktes ytterligare. Under hösten 1991 har flera asylärenden handlagts än nya ärenden kommit in.

Spanien Siffrorna avser år 1990.

1. Antalet asylsökande var under året 4778, fördelade i stort enligt följande:

Ytterligare 73 länder var representerade med mindre antal än ovan.

2. Totalt 21 personer fick flyktingstatus.

3. Sammanlagt 527 personer fick stanna på andra grunder än Gentvekonventionen.

4. Antalet asylansökningar som väntar på beslut är 2187 stycken.

5. Någon ändring av lagstiftningen rörande invandring och flyktingar har inte gjorts under det senasie året. Däremot görs för närvarande en översyn av tillämpningsregler för asyl- och flyktingfrågor.

I juni 1991 deklarerades att illegala invandrare bosatta i landet före den 15 maj 1991 har möjlighet att reglera sin status. Detta omfattar även personer med aktuell ansökan om asyl- eller flyktingstatus, oberoende om ärendet befinner sig under handläggning eller har avslagits.

Storbritannien Skr. 1991/92:80

I. Antalet asylsökningar under år 1990 var 21980 och för de första sex

månaderna 1991 var antalet 23775. Uppdelat på år och de tio mest förekommande länderna fördelade det sig i huvudsak på följande sätt:

+ Siffrorna avser enbart ”principals” och inte övriga familjemedlemmar varför den totala siffran är ännu högre.

2. Under år 1990 fick 990 personer flyktingstatus. 3. Sammanlagt 2 400 personer fick uppehållstillstånd av humantära skäl.

19900 fick arbetstillstånd för mindre än sex månader. 14 700 fick arbets-

tillstånd för ett år eller mer och 4050 fick tillstånd att stanna permanent

efter fyra års arbete med tillstånd.

4. Ca 50 000 asylansökningar väntade på beslut vid slutet av juni månad

1991.

5. För att klara den stora balansen med ärenden har antalet handläggare av asylärenden utökats till 500 personer och de administrativa rutinerna har setts över.

Tyskland 1. Under perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte 204 691 personer om asyl fördelade i huvudsak enligt följande:

2. Under perioden har 10212 personer beviljats status som politiska

flyktingar.

3. Det finns inga uppgifter på att några personer tillåtits stanna på andra grunder än [951 års Genévekonvention.

4. Den 30 september 1991 fanns hos ”Bundesamt” 206754 ännu ej avslutade ärenden. Regeringen antar att antalet människor som fortfaran-

de väntar på besked från myndigheter eller domstolar uppgår till fler än Skr. 1991/92:80 330 000.

5. Den I januari 1991 trädde en ny utlänningslag i kraft. En rad åtgärder, bl.a. i organisatoriskt hänseende, har vidtagits med syfte att effektivisera och snabba upp handläggningen av asylärenden.

USA Siffrorna nedan avser perioden dén 1 oktober 1989 till den 30 september 1990 (budgetår i USA).

1. Under perioden ansökte 73 637 personer om politisk asyl, fördelade i stort på följande länder:

Ytterligare 112 länder bidrog med färre antal sökande än ovan.

2. Totalt under perioden fick 105 369 flyktingstatus.

3. Maximalt får 54 000 permanenta arbetstillstånd utfärdas varje år. För den aktuella tidsperioden beviljades 53 729 stycken.

4. I slutet av perioden fanns 97 288 ärenden i balansen.

5. Immigrationslagarna förändrades i november 1990. Lagarna som

berör flyktingar har emellertid inte förändrats under den nu aktuella rapporteringsperioden.

Österrike 1. Under år 1990 ansökte 22 789 personer om asyl fördelade i i huvudsak på

följande länder:

För år 1991 rapporterades hittills (januari-september) sammanlagt nära Skr. 1991/92: 80 20000 asylsökande.

2. Under år 1990 fick 1797 personer flyktingstatus. Genomsnittligt får 13—14 90 av de asylsökande flyktingstatus enligt Genévekonventionen.

3. Av arbetskraften, i runda tal 3 milj. personer, var i juli 1991 ca 267000 utlänningar. Uppgift saknas dock på hur många som under perioden fått arbetstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Personer som varken kan bevisa sin identitet eller sitt ursprungsland direktavvisas och sänds tillbaka över gränsen. Ekonomiska flyktingar och personer som kommer från länder som man i allmänhet anser ha demokratiska spelregler blir likaså automatiskt avvisade.

4. I oktober månad var antalet icke avgjorda asylärenden ca 10 500.

5. En ny lag som reglerar asylsökandes uppehälle under väntetiden trädde i kraft i augusti 1991. En ny asyllag, som bl.a. skall bidra till effektivare handläggning av asylärenden, förbereds.

2. Förkortningar Al Amnesty International AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AT Arbetstillstånd CAHAR Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Terri-

toral Asylum, Refugees and Stateless Persons/Europarådets

ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingfrågor CDMG Steering Committee on Migration/Europarådets styrkommit-

té för migrationsfrågor CPA Comprehensive Plan of Action/Övergripande plan inom FN

för lösning av Indokinaflyktingarnas situation DO Ombudsmannen mot ctnisk diskriminering ECOSOC FNs ekonomiska och sociala råd EES Europeiska ekonomiska sfären (avtal 1991 om ekonomiskt

samarbete mellan EG och EFTA) EG De europeiska gemenskaperna ECRE European Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska

konsultationen om flyktingar och andra personer i exil (sam-

manslutning av frivilliga organisationer i Europa) EFTA European Free Trade Association/Europeiska frihandelsför-

bundet ICRC International Committee of the Red Cross/Internationella

rödakorskommittén ICVA International Council of Voluntary Agencies/Internationella

rådet för frivilliga organisationer ILO International Labour Organisation/lInternationella arbetsor-

ganisationen IOM International Organization for Migration/ Internationella

migrationsorganisationen NSHF Nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor OAU Organization of African Unity/Organisationen för afrikansk

enhet

Skr . 1991/92:80

ODP Orderly Departure Programme/Programmet för organiserad

utresa (från Vietnam; i praktiken en del av CPA — se ovan) OECD Organization for Economic Co-operation and Develop-

ment/Organisationen för ckonomiskt samarbete och utveck-

ling RPS Rikspolisstyrelsen SFI Svenskundervisning rör invandrare SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet SIDA Styrelsen för internationell utveckling SIV Statens invandrarverk SvFR Svenska flyktingrådet SRK Svenska röda korset UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UNDP United Nations Development Programme/FNs utvecklings-

program UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/FNs flyk-

tingkommissarie UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refu-

gees in the Near East/FNs hjälporganisation för Palestinaflyk-

tingar UAT Uppehålls- och arbetstillstånd UT Uppehållstillstånd UtlF Utlänningsförordningen UtIL Utlänningslagen WCC World Council of Churches/Kyrkornas världsråd wUuUS World University Service WFP World Food Programme/Internationella livsmedelsprogram-

met

Innehållsförteckning Skr. 1991/92:80

Sid. IMIedniNg sosossseserrresererrerererrsrr ers rer ARR RR KRA RR RR rsA tv I Sverige och världen

Skr. 1991/92:80

VI Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet

och Sveriges roll

I. Inledning sossoosseerseerrserereerrrerre rer re rer reses 43