om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister, m.m.
Prop.
1992/93:102
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Mats Odell
I propositionen föreslås att det statliga fritidsbåtsregistret avvecklas vid ut-gången av år 1992. Därmed upphör registreringsplikten för fritidsbåtar.
Uppgiften att utfärda nationalitetsbevis för fritidsbåtar, som för närva-rande sköts av Sjöfartsverket, överförs till Sjöfartsregistret vid Stockholmstingsrätt.
1¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 102
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Gallring av uppgifter i fritidsbåtsregistret sker i enlighet med arkivlagens
(1990:782) bestämmelser.
Uppgifterna i fritidsbåtsregistret skall överlämnas till arkivmyndighet.
Härigenom föreskrivs att 2 § sjölagen (1891:35 s 1) skall ha följande ly-delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §>
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en störstabredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp förs ettskeppsregister. Över båtar förs ettbåtregister enligt bestämmelser i la-gen (1979:377) om registrering avbåtar för yrkesmässig sjöfart m.m.och ett fritidsbåtsregister enligt be-stämmelseri lagen (1987:773) om fri-tidsbåtsregister. Över skepp underbyggnad i Sverige förs ett skepps-byggnadsregister.
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av denmyndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Register-myndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren.Efter regeringens förordnande får registren föras med användning av auto-matisk databehandling.
Över svenska skepp förs ettskeppsregister. Över båtar förs ettbåtregister enligt bestämmelser i la-gen (1979:377) om registrering avbåtar för yrkesmässig sjöfart m.m.Över skepp under byggnad i Sverigeförs ett skeppsbyggnadsregister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse 1987:776.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtarför yrkesmässig sjöfart m.m.dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,5 §, av följande lydelse, dels att 7-9 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Annan svensk båt än som avses i 4§ får införas i båtregistret, om dessskrov har en största längd av minstfem meter eller om det med hänsyntill båtens typ och användning, desstilldelning av anropssignal för radio-station eller annars finns särskildaskäl att den registreras.
7 §Båt skall avregistreras, om den
1. förolyckats, huggits upp ellerförstörts,
2. på grund av överlåtelse eller el-jest ej längre skall vara införd i båt-registret,
3. försvunnit eller övergivits tillsjöss och sedan ej hörts av under tremånader.
Båt skall avregistreras, om den
1. förolyckats, huggits upp ellerförstörts,
2. på grund av överlåtelse eller eljestej längre skall vara införd i båtregist-ret,
3. försvunnit eller övergivits tillsjöss och sedan ej hörts av under tremånader,
4. ej är registreringspliktig och avägaren anmäls för avregistrering.
8 §2
Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.
Skall båt avregistreras är ägarenskyldig att inom en månad hos regis-termyndigheten anmäla båten föravregistrering. Skall en båt på grundav överlåtelse ej längre vara införd ibåtregistret, svarar förutvarandeägaren jämte förvärvaren för att bå-ten anmäls för avregistrering.
Skall en båt avregistreras enligt 7§ 1-3 är ägaren skyldig att inom enmånad hos registermyndigheten an-mäla båten för avregistrering. Upp-hör en registrerad båt genom överlå-telse att vara registreringsbar, svararförutvarande ägaren jämte förvärva-ren för att båten anmäls för avregi-strering.
Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket
döms till penningböter.
9 Föreligger sådana omständigheteratt båt skall avregistreras får regis-termyndigheten självmant låta avre-gistrera båten.
§3
Föreligger sådana omständigheteratt båt skall avregistreras enligt 7 §1-3, får registermyndigheten själv-mant låta avregistrera båten.
'Senaste lydelse 1987:774
2 Senaste lydelse 1991:309
3 Senaste lydelse 1987:774
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Har nationalitetshandlingar som avses i 1 § andra stycket sjölagen(1891:35 s. 1) utfärdats för en båt enligt förordningen (1987:906) om fritids-båtsregister och har handlingarna inte återställts till Sjöfartsverket skall bå-ten genom registermyndighetens försorg införas i båtregistret.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i all-män hamn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
6 I fråga om fartyg som är införda iskeppsregistret, båtregistret eller fri-tidsbåtsregistret enligt 2 § andrastycket sjölagen (1891:35 s. 1) eller imotsvarande utländskt register skallvid tillämpningen av denna lag densom är antecknad i registret ansessom ägare. Har ett förvärv av skeppskrivits in i skeppsregistret med stödav 14 § tredje stycket första me-ningen sjölagen, anses förvärvarensom ägare. Vad som sägs om ett far-tygs ägare gäller i övrigt innehava-ren i fråga om fartyg som innehas pågrund av förvärv med förbehåll omåtertaganderätt.
Föreslagen lydelse
§'
I fråga om fartyg som är införda iskepps- eller båtregistret enligt 2 §andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1)eller i motsvarande utländskt regis-ter skall vid tillämpningen av dennalag den som är antecknad i registretanses som ägare. Har ett förvärv avskepp skrivits in i skeppsregistretmed stöd av 14 § tredje stycketförsta meningen sjölagen, anses för-värvaren som ägare. Vad som sägsom ett fartygs ägare gäller i övrigt in-nehavaren i fråga om fartyg som in-nehas på grund av förvärv med för-behåll om återtaganderätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
'Senaste lydelse 1987:775
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson,af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-berg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Fritidsbåtsregistret inrättades den 1 januari 1988 då lagen (1987:773) om fri-tidsbåtsregister trädde i kraft (prop. 1986/87:121, bet. 1986/87:KrU22, rskr.1986/87:347). Registret förs av Sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälpav automatisk databehandling. Lagen innebär registreringsplikt för båtarmed en längd över fem meter eller med viss minsta motorstyrka. Registerav-giften är 30 kr per år. Nationalitetsbevis för fritidsbåtar, som kan behövasvid färd utomlands med en fritidsbåt och som tidigare utfärdades av Sjöfarts-registret vid Stockholms tingsrätt, utfärdas numera av Sjöfartsverket inomramen för fritidsbåtsregistret.
Ändamålet med registret är enligt 2 § lagen om fritidsbåtsregister att geunderlag för
- kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,
- planering av trafiken med fritidsbåtar.
Registret får också användas som underlag för
- planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,
- utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.
Enligt lagen får polismyndighet, tullmyndighet, Kustbevakningen, Riks-skatteverket, skattemyndighet och kronofogdemyndighet ha terminalåt-komst till registret. I fritidsbåtsregistret fanns den 8juli 1991 totalt275 668 båtar registrerade, av ett av Statistiska centralbyrån år 1990 uppskat-tat totalt antal registreringspliktiga båtar om 290000, +/- 25000.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 8, s. 89 f) uttaladesatt Sjöfartsverket i sin anslagsframställning inför budgetåret 1991/92 borderedovisa erfarenheterna av fritidsbåtsregistret. En sådan redovisning harverket gjort. Redovisningen finns i en promemoria av den 19 augusti 1991,som bifogats verkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Av prome-morian framgår att Sjöfartsverket har undersökt de grundläggande attity-derna till registret. Verket har vidare skaffat in yttranden från ett antal myn-digheter och intresseorganisationer om deras erfarenheter av fritidsbåtsre-gistret. På grundval av dessa yttranden, verkets egna erfarenheter och annat
material har verket tagit upp ett antal problem och föreslagit flera författ- Prop. 1992/93:102ningsändringar.
Sjöfartsverkets förslag innebär bl.a. följande.
Registreringsplikten föreslås med nu gällande mått- och effektkrav begrän-sad till båtar som används i saltsjön eller i någon av insjöarna Hjälmaren,Mälaren, Vänern och Vättern.
Avregistrering föreslås kunna ske då en båt överlåtits av ägaren och dennye ägaren sedan minst två år inte kunnat identifieras. Förslaget har lagtsfram mot bakgrund av att i ett antal fall den nye ägaren till en överlåten båtinte kunnat spåras och tidigare ägare då inte kunnat avregistreras.
Skyldighet att betala registeravgift skall inte föreligga för den registreradeägaren då en registrerad båts verklige ägare är okänd.
En regel om krav på styrkande av åtkomst för den som vill nyregistrera enbåt är enligt Sjöfartsverkets bedömning för närvarande inte möjlig. Ett för-slag med detta innehåll hade lagts fram av polis och kustbevakning. Verketförklarar dock att det avser att genom kontakter med båtbranschen se omdet går att bygga upp ett system som förhindrar sådant missbruk av båtregist-ret som kan leda till att inte rättsenlig åtkomst av båtar legitimeras.
Sjöfartsverket tar även upp frågan om terminalåtkomst till fritidsbåtsre-gistret för andra än de myndigheter som anges i lagen. Verket gör bedöm-ningen att sådan åtkomst för försäkringsbolag, tillverkare, importörer, hand-lare m.m. inte kan bli aktuell förrän i en situation där en obligatorisk an-svarsförsäkring för båtar föreligger eller krav på registrering av tillverkare,importörer eller handlare införs. Därmed skulle enligt Sjöfartsverkets me-ning en med vad som gäller för bilregistret likvärdig situation föreligga.
Sjöfartsverket redovisar också skäl till att för närvarande inte föreslå reglerom straffansvar för falskskyltning, markering i registret av stulna båtar ochförbud att nyttja en icke registrerad båt.
Sjöfartsverket konstaterar att ett årligt underskott på omkring en miljonkronor föreligger i driftsresultatet och att avsevärda skillnader i kostnaderper transaktion föreligger mellan olika länsstyrelser. Verket menar att un-derskottet inte kan elimineras med nuvarande avgiftsnivå och kostnadsläge.Det föreslås att registeravgiften höjs till 50 kr/år. Vilka åtgärder som kan be-hövas för att minska skillnaderna mellan länsstyrelsernas kostnader får en-ligt Sjöfartsverkets uppfattning utredas vidare.
Sjöfartsverket anser avslutningsvis att möjligheterna att använda ny tek-nik för att undvika manuell registrering vid länsstyrelserna bör utredas. Ver-ket hänvisar här till den utveckling i riktning mot utökad maskinell hanteringav bilregistret som sker vid Trafiksäkerhetsverket.
I propositionen om den ekonomiska politikens inriktning (prop.1991/92:38 s. 43) uttryckte regeringen sin avsikt att som ett led i avreglerings-politiken avskaffa fritidsbåtsregistret. Frågan om avveckling av registret togsockså upp i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7, s.89,bet. 1991/92:TU11 och 24, rskr. 1991/92:186). Därvid uttalades bl.a. att detinte fanns tillräckligt starka skäl att behålla systemet med registrering av fri-tidsbåtar i statlig regi.
Såväl Sjöfartsverkets nu nämnda förslag som frågan om en avveckling avfritidsbåtsregistret har tagits upp i en inom Kommunikationsdepartementet
upprättad promemoria, som remissbehandlats. Promemorian med bilagor Prop. 1992/93:102bör fogas till protokollet som bilaga 1. En förteckning över remissinstan-serna och en sammanfattning av svaren bör fogas till protokollet sombilaga 2.
Beträffande remissutfallet i stort kan följande anmärkas. Då det gäller frå-gan om avskaffande av fritidsbåtsregistret är remissutfallet blandat. Flertaletremissinstanser motsätter sig att registret avskaffas. Några - bl.a. Sjöfarts-verket - tar inte ställning. Båtägarorganisationerna och Båtbranschens Riks-förbund förordar att registret upphör. Vissa av remissinstanserna, såvälbland dem som avstyrker att registret avskaffas som bland dem som är fören avveckling, anser dock att ett frivilligt register kan vara ett alternativ.
Vad gäller de förslag till författningsändringar och avgiftshöjning m.m.som Sjöfartsverket lagt fram, stöds dessa i huvudsak av de remissinstansersom har yttrat sig i den delen.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 102
2¶Allmän motivering
2.1¶Förslag att det obligatoriska fritidsbåtsregistret avvecklas
Mitt förslag: Lagstiftningen om fritidsbåtsregistret upphävs.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har motsatt sig förslaget att av-veckla fritidsbåtsregistret. Denna uppfattning har framförts av Kustbevak-ningen, Statens räddningsverk, Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen,länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län,Trygg-Hansa, Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB ochSvenska stöldskyddsföreningen.
De skäl som framförts för att behålla registret är bl.a. följande. Registretgör det lättare att kontrollera efterlevnaden av ordningsregler och trafikreg-ler. Registret gör det också lättare att i andra sammanhang där det behövsspåra ägaren till en båt. Detta innebär bl.a. att det blir lättare att finna äga-ren till felförtöjda, stulna och förkomna båtar. Från polis och försäkrings-branschen och från stöldskyddsföreningen har också framförts att stöld ochhäleri kan försvåras - särskilt om vissa särskilda märkningsföreskrifter in-förs. Överbefälhavaren har framfört att fritidsbåtsregistret gör det lättare attidentifiera de båtar som är lämpliga för beredskapsändamål.
Riksskatteverket har framhållit att avskaffandet av registret medför ettpåtagligt avbräck för exekutionsväsendet i dess uppgift att hitta utmätnings-bar egendom. Flera länsstyrelser, bl.a. i Göteborgs och Bohus län samt iVärmlands län anser att registret bör behållas. Andra länsstyrelser t.ex. iStockholm och Gotland motsätter sig inte att registret avskaffas. Länsstyrel-sen i Stockholms län framhåller - med hänvisning till vad som framkommitfrån länets polismyndigheter om betydelsen av registret - att någon form avfrivillig registrering synes önskvärd.
Även från Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB ochSvenska Stöldskyddsföreningen har tanken förts fram på ett frivilligt fritids-båtregister om det nuvarande registret avskaffas. Ett sådant register skullekunna föras av ett enskilt rättssubjekt, t.ex. ett organ inom försäkringsbran-schen eller Svenska stöldskyddsföreningen.
Ett antal remissinstanser, bl.a. Sjöfartsverket, har förklarat att man intetar ställning till frågan om fritidsbåtsregistrets fortsatta existens, eftersomman anser detta vara en fråga om ett politiskt ställningstagande. Sjöfartsver-ket har bl.a. uttalat att registret nu får anses uppbyggt.
Fritidsbåtsägarnas organisationer och Båtbranschens Riksförbund har ut-talat sig för att fritidsbåtsregistret upphör i sin nuvarande form. Båtbran-schens Riksförbund har ställt sig positivt till ett frivilligt register i försäk-ringsbolagens regi. Också Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtunionenhar förklarat sig positiva till ett frivilligt register, men anfört att ett sådantregister bör föras av båtorganisationerna själva. Båtorganisationerna harmotsatt sig tanken att kommersiella intressen skulle få ta över nuvaranderegister.
Skälen för mitt förslag: Regeringen har bl.a. i budgetpropositionen (prop.
1991/92:100, bil 7, s. 89 f) givit tillkänna sin avsikt att fritidsbåtsregistret skallupphöra. De argument som framfördes mot registret i samband med dessinrättande har enligt min mening fortfarande giltighet. Det får således ansesvara angeläget att ingrepp från statens sida som berör människors fritids-verksamhet i största möjliga mån undviks. Den nytta som det nuvarande fri-tidsbåtsregistret kan göra står inte i rimlig proportion till det integritetsin-trång som många anser följer av registreringen. Inget av de skäl som förtsfram från de remissinstanser som motsatt sig att registret upphör har sådantyngd att det vid en avvägning mot intresset av att undvika onödig kontrollfrån statsmakternas sida föranleder någon annan bedömning vad gäller fri-tidsbåtsregistrets bestånd.
Det splittrade remissutfallet ger enligt min mening sammantaget vid han-den att något absolut behov av registret inte finns för att tillgodose de all-männa ordnings- och säkerhetssynpunkter av olika slag eller de planerings-ändamål och statistiska ändamål som den nuvarande lagstiftningen i huvud-sak är avsedd att tillgodose. Till detta kommer att den utvärdering Sjöfarts-verket gjort av lagstiftningen visar att det finns ett antal problem vid tillämp-ningen av lagen om fritidsbåtsregister och att det för att lösa dessa problemskulle bli nödvändigt att på vissa punkter införa en mer långtgående regle-ring av uppgiftsskyldighet m.m. än enligt de regler som gäller nu. Sjöfarts-verket har sålunda tagit upp bl.a. frågan om skyldighet att vid ansökan aväganderättsöverföring uppge köparens personnummer och införande avtidsfrist för anmälan av ändrade förhållanden.
Mot bakgrund av den grundsyn som regeringen tidigare låtit komma tilluttryck vad gäller fritidsbåtsregistret finner jag det svårt att acceptera förslagsom är inriktade på en mer långtgående reglering än den som gäller i dag.Fritidsbåtsregistret bör därför upphöra.
Sedan registret upphört bör det överlämnas till arkivmyndighet för beva-rande i enlighet med arkivlagen (1990:782). Detta bör uttryckligen föreskri-vas i lag i samband med upphävandet.
En förutsättning för att ett frivilligt register skall komma till stånd är givet-vis att intresse finns av att föra ett register. Med hänsyn till remissyttrandenaär det tänkbart att något organ med sin bakgrund i försäkringsbranschen el-ler hos båtägarorganisationerna har ett sådant intresse.
För att registerhanteringen skall vara rationell kan det antas att registretmåste föras med hjälp av automatisk databehandling. Det blir då ett person-register i datalagens (1973:289) mening. Förutsättningarna för att inrätta ochföra ett frivilligt register kommer därför att styras av datalagens regler. Frå-gor om registeransvar, registerändamål och övriga förutsättningar för inrät-tande och drift av registret prövas av Datainspektionen i enlighet med vadsom föreskrivs i datalagen.
Eftersom det ur såväl båtägarnas som samhällets perspektiv kan vara avintresse att möjligheterna att inrätta ett frivilligt register tas till vara i anslut-ning till att det statliga registret upphör, anser jag att tänkbara intressentersåsom försäkringsbranschen och båtägarorganisationerna bör informerasom de möjligheter som härvid står till buds. Detta bör lämpligen ankommapå Sjöfartsverket. Under förutsättning att det kan tillåtas enligt datalagen,bör det vara möjligt att från statens sida underlätta inrättandet av ett frivilligt
fritidsbåtsregister genom att i ett inledningsskede ställa registeruppgifter ur Prop. 1992/93:102det upphävda registret till förfogande för den som blir ansvarig för det frivil-liga registret.
2.2¶Förslag att nationalitetshandlingar för fritidsbåtar i framtidenutfärdas av Sjöfartsregistret.
Mitt förslag: Lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmäs-sig sjöfart m.m. ändras så att det blir möjligt att registrera även ickeregistreringspliktiga båtar i det båtregister som förs av Sjöfartsregist-ret vid Stockholms tingsrätt. Nationalitetsbevis enligt 1 § andrastycket sjölagen (1891:35 s.l) kommer till följd härav att kunna utfär-das av Sjöfartsregistret även för fritidsbåtar.
Remissinstanserna: Frågan om vem som skall ställa ut nationalitetsbevisför fritidsbåtar har tagits upp av bl.a. Stockholms tingsrätt. För båtar som ärregistrerade i fritidsbåtsregistret handhas den uppgiften idag av Sjöfartsver-ket. Avvecklas fritidsbåtsregistret bör enligt tingsrättens mening uppgiftenöverlåtas till Sjöfartsregistret. Även Sjöfartsverket förordar en sådan ord-ning. Sjöfartsverket har i detta sammanhang som andrahandsalternativ pe-kat på möjligheten av att nationalitetsbevis för fritidsbåtar utfärdas av Sjö-fartsverket även efter att fritidsbåtsregistret har avskaffats. Detta skulledock enligt verkets mening förutsätta en registrering hos verket av de båtarför vilka bevis utfärdas. Ett tredje alternativ som verket tar upp är att slopamöjligheten att erhålla av myndighet utfärdade nationalitetshandlingar ochhänvisa fritidsbåtsägarna till båtorganisationerna och de internationella cer-tifikat, som dessa kan utfärda enligt förordningen (1978:205) om internatio-nellt certifikat för fritidsfartyg. Verket förordar dock ingetdera alternativeteftersom det förra skulle leda till att registerförande uppgifter delades upp,medan det senare skulle leda till bevis utfärdades som eventuellt inte skullekomma att godtas av alla stater, vilket enligt uppgift från verket har inträffatmed de certifikat som nu utfärdas av båtorganisationerna.
Skälen för mitt förslag: Inom ramen för fritidsbåtsregistret är Sjöfartsver-ket skyldigt att utfärda nationalitetsbevis för en registrerad fritidsbåt. Ett så-dant bevis kan vara betydelsefullt vid resa utomlands. Bestämmelser i dettaämne har utfärdats av regeringen med stöd av 1 § andra stycket sjölagen(1891:35 s. 1). Bestämmelserna finns i förordningen (1987:906) om fritids-båtsregister. Motsvarande bestämmelser för fartyg som är registrerade iskepps- och båtregistren finns i fartygsregisterförordningen (1975:927).
Även före tillkomsten av fritidsbåtsregistret var det möjligt för en fritids-båtsägare att erhålla nationalitetsbevis. Förutsättningen härför var att hanlät registrera båten i båtregistret hos Sjöfartsregistret vid Stockholms tings-rätt. Denna möjlighet till registrering i båtregistret togs bort i samband medatt fritidsbåtsregistret inrättades.
Genom att fritidsbåtsregistret nu avvecklas blir frågan om hanteringen avnationalitetsbevis ånyo aktuell. Som jag nämnt tidigare har olika förfarings-
sätt föreslagits. Utöver möjligheterna att låta uppgiften att upprätta dessahandlingar stanna kvar på Sjöfartsverket eller att överlämna den till Sjöfarts-registret har bl.a. nämnts alternativet att för framtiden nöja sig med de natio-nalitetscertifikat som båtägarorganisationerna får utfärda. Beträffandedessa certifikat har emellertid Sjöfartsverket nämnt att problem ibland före-kommit då det gällt att få dem godtagna som svenska nationalitetshand-lingar.
Jag anser det därför lämpligast att det även i framtiden bör vara möjligtatt kunna erhålla nationalitetsbevis som utfärdas av en statlig myndighet.Detta bör enligt min uppfattning lämpligen ske genom att sådana bevis - ilikhet med vad som gällde innan lagen om fritidsbåtregister infördes - utfär-das av Sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Den lämpligaste lösningenär att en regel som gör det möjligt att registrera även båtar som inte är regi-streringspliktiga införs i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes-mässig sjöfart m.m. Det kan göras genom att den paragraf som upphävdesdå lagstiftningen om fritidsbåtsregister infördes nu återuppplivas. De statligaregistreringsfunktionerna beträffande skepp och båtar blir då, som bl.a. Sjö-fartsverket påpekat, samlade hos en myndighet.
Förhållandet att fritidsbåtsregistret upphör bör inte föranleda att de natio-nalitetsbevis som utfärdats av Sjöfartsverket därigenom blir ogiltiga. Min av-sikt är att i samband med att förordningen om fritidsbåtsregister upphävsföreslå regeringen att utfärda en övergångsbestämmelse innebärande att na-tionalitetsbevis som utfärdats med stöd i den upphävda regleringen skallfortsätta att gälla till dess båten byter ägare. Uppgifterna i fritidsbåtsregistretom en sådan båt bör därför överföras av Sjöfartsverket till Sjöfartsregistretför anteckning i båtregistret.
2.3¶Följdändringar i annan lagstiftning
Upphävandet av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister medför följdänd-ringar i sjölagen (1891:35 s 1), i lagen (1979:377) om registrering av båtarför yrkesmässig sjöfart m.m. samt i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg iallmän hamn.
Ändringarna i 2§ sjölagen och 6 § lagen om flyttning av fartyg i allmänhamn är av redaktionellt slag.
Ändringen i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjö-fart m.m. har jag nyss kommenterat vad gäller återinförandet av möjlighetenatt genom en frivillig registrering i båtregistret kunna erhålla nationalitetsbe-vis även för fritidsbåtar. Övriga ändringar är av formellt slag.
I detta sammanhang finns anledning att fästa uppmärksamheten på att be-stämmelsen om minsta båtlängd för inträde av registreringsskyldighet enligtlagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ändrades år 1987från sex meter till fem meter (SFS 1987:774). Ändringen genomfördes i sam-band med att lagen om fritidsbåtsregister infördes. I den lagen föreskrivs re-gistreringsplikt för båtar vars skrov har en största längd om minst fem meter.Anledningen till ändringen i lagen om registrering av båtar för yrkesmässigsjöfart m.m. var att det ansågs vara av vikt att bestämmelserna i de båda
registerlagarna samordnades. När fritidsbåtsregistret nu upphör bortfaller Prop. 1992/93:102detta skäl för att den minsta skrovlängd som innebär registreringsplikt skallvara fem meter. Det kan därför övervägas om inte den tidigare gränsen påsex meter borde återinföras. Några skäl som talar för en återgång till tidigaregränsdragning har emellertid inte framkommit. Den nuvarande femmeters-gränsen bör därför behållas.
Liksom tidigare kommer bemyndigandet för regeringen i 8 § andra stycketsjölagen att meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning attgälla båtar som registrerats i båtregistret. De fritidsbåtar för vilka nationali-tetsbevis utfärdats av Sjöfartsverket och som överförs till registrering i båtre-gistret kommer därför att tilldelas igenkänningsignal enligt förordningen(1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering.
2.4¶Kostnader vid avvecklingen av fritidsbåtsregistret
Mitt förslag: Kostnaderna för fritidsbåtsregistret under perioden 1juli - 31 december 1992 skall avräknas mot Sjöfartsverkets inleveransavseende verksamhetsåret 1993.
Skälen för mitt förslag: Finansieringen av fritidsbåtsregistret avsågs att be-talas genom registeravgifterna. Av uppläggningskostnaderna kvarstår förnärvarande 9,6 miljoner kr.
Vid starten finansierades kostnaderna för driften av fritidsbåtsregistret viaanslag. Avgiftsintäkterna redovisades under en särskild inkomsttitel på stats-budgeten. Budgetåret 1991/92 skedde en förändring av finansieringsformeni det att ett s.k. tusenkronorsanslag ersatte anslagsfinansieringen. Löpandekostnader skulle täckas av influtna registeravgifter. Eventuellt underskottskulle Sjöfartsverket finansiera genom upplåning i Riksgäldskontoret.
Enligt Sjöfartsverket täcker registeravgifterna för år 1992 kostnaderna fördriften av fritidsbåtsregistret under budgetåret 1991/92. Kostnaderna för pe-rioden juli - december 1992 beräknas uppgå till ca 4,7 miljoner kr. Då ingaavgifter för kalenderåret 1993 kommer in kvarstår dessa kostnader vid av-vecklingen av registret.
De kvarstående uppläggningskostnaderna för fritidsbåtregistret påverkarinte statsbudgeten. De löpande kostnader verket har för fritidsbåtregistretunder år 1992 och som inte kan täckas av avgifter måste regleras i särskildordning. I annat fall skulle underskottet från båtregistret belasta handelssjö-farten. Sjöfartsverket har som tidigare nämnts uppskattat underskottet tillca 4,7 milj.kr. Det har inte varit möjligt att nu ange ett mer exakt belopp.En sådan granskning kommer emellertid att göras. I avvaktan på att ett ex-akt belopp anges anser jag det viktigt att av riksdagen inhämta erforderligagodkännanden för att kunna reglera det uppkommna underskottet. Dettakan lämpligen ske genom att det slutligen fastställda underskottet avräknasmot Sjöfartsverkets inleverans till staten. Det bör ankomma på regeringenatt fastställa avräkningsbeloppets storlek.
14 I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kommunikationsdepartemen-
tet upprättats förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,
2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s 1),
3. lag om ändring i lagen (1989:377) om registrering av båtar för yrkes-mässig sjöfart m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.
Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för Justitiede-partementet.
Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle saknabetydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,
2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar föryrkesmässig sjöfart m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmänhamn,
dels att
5. godkänna att kostnaderna vid avvecklingen av fritidsbåtsregist-ret avräknas mot Sjöfartsverkets överskott för år 1993.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandenlagt fram.
15 Inom regeringskansliet har uppkommit fråga om att avveckla fritidsbåtsre-gistret.
Sjöfartsverket har i enlighet med vad som uttalats i prop. 1990/91:100 bil.8 s. 90 i en promemoria av den 19 augusti 1991 redovisat sina erfarenheterav det fritidsbåtsregister som infördes den 1 januari 1988. Den promemoriantas här med som bilaga. I stark sammanfattning har sjöfartsverket kommitfram till att den årliga registeravgiften om 30 kr. inte har kunnat täcka varesig uppläggningskostnaderna eller kostnaderna för driften av registret. Be-rörda myndigheter såsom polisen, kustbevakningen och sjöräddningscentra-lerna är i huvudsak positiva till registret, medan företrädare för båtbran-schen ställer sig mera tveksamma till ett bevarande av registret. För den hän-delse registret skall bevaras föreligger, enligt verket, behov av att se övergällande regler bl.a. såvitt gäller registreringsplikten för båtar i mindre in-sjöar, förutsättningarna för avregistrering och andra ändringar i registretsamt frågor som har samband med märkningen av berörda båtar.
Ett avskaffande av fritidsbåtsregistret kommer att få konsekvenser avskilda slag. I enlighet därmed bör berörda myndigheter och sammanslut-ningar nu ges tillfälle att lämna synpunkter på frågan.
En speciell fråga som bör belysas är hur båtar för vilka sjöfartsverket ut-färdat nationalitetsbevis skall hanteras vid en avveckling av registret.
En avveckling av fritidsbåtsregistret kommer för länsstyrelsernas del attberöra cirka 18,25 årsarbetskrafter motsvarande ungefär 50 personer. Be-rörda myndigheter bör redovisa hur problem förknippade med detta skallkunna lösas på ett godtagbart sätt.
Av lagstiftningstekniska skäl torde ett upphävande av gällande lagstiftninginte kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 juli 1992. För den händelse lag-regleringen på området kommer att upphävas vid denna tidpunkt uppkom-mer vidare frågor om hur sjöfartsverket och länsstyrelserna skall hanteraärenden under år 1992 rörande nyregistreringar, ändringsregistreringarm.m.
Vidare bör närmare övervägas hur i dag registrerade uppgifter skall hante-ras vid ett eventuellt avskaffande av fritidsbåtsregistret.
Bilaga 1
16 Prop. 1992/93:102
(Bilaga)
I prop 1990/91:100 bil 8 s 89 har föredragande statsrådet förklarat att sjö-fartsverket i sin anslagsframställning bör redovisa erfarenheterna av fritids-båtsregistret.
Regeringen föreslog riksdagen att besluta om inrättande av ett fritidsbåtsre-gister genom prop 1986/87:121.1 propositionen uppskattades antalet båtar,som enligt det framlagda förslaget skulle bli registreringspliktiga, till ca400 000. Denna uppskattning fick betydelse i det att den i praktiken var di-mensionerande bl a för vissa delar av arbetet med uppläggningen av registretoch enligt propositionen skulle också registeravgiftens storlek baseras pådetta antal.
Det framstod efter 1989 som sannolikt att antalet registreringspliktiga bå-tar inte uppgick till det uppskattade. Sjöfartsverket beslutade därför 1990 attlåta statistiska centralbyrån undersöka hur stort antalet var. SCB:s under-sökning gav vid handen att antalet registreringspliktiga båtar uppgår till290000, +/- 25000. Av dessa finns ca 204 000 i saltsjön, ca 50000 i Vänern,Vättern och Mälaren samt ca 36 000 i övriga insjöar. Antalet registrerings-pliktiga båtar har ökat under 1991 men ökningen torde vara marginell.
Den 8 juli 1991 var totalt 275 668 båtar registrerade i fritidsbåtsregistret.Enligt sjöfartsverkets uppfattning måste i praktiken fritidsbåtsregistret nuanses vara upplagt.
Uppläggningen av registret har genomförts utan någon annan allvarligstörning än att uppläggningstiden blev längre än vad man haft anledning atttro. Detta beror förmodligen på två omständigheter, nämligen dels att detfanns ett starkt motstånd mot inrättandet av registret, dels en av praktiskaskäl mycket mjuk attityd från de övervakande myndigheterna under detförsta året; sjöfartsverket understödde polisens och kustbevakningens atti-tyd till hur övervakningen skulle genomföras. - Sjöfartsverket har inte gjortnågon undersökning av det, men det finns anledning att tro att majoritetenav ägarna till registrerade båtar anser att registret aldrig borde ha inrättats.Bilden är emellertid inte entydig. Något motstånd mot registret, som påtag-ligt påverkar arbetet med registret idag, märks inte.
Inför arbetet att redovisa erfarenheterna av fritidsbåtsregistret har sjöfarts-verket hos berörda myndigheter och organisationer begärt att få del av deras
synpunkter på hur registret fungerar och de eventuella ändringar de önskarfå genomförda. De tillfrågade var kustbevakningen, rikspolisstyrelsen, Sjö-sportens Samarbetsdelegation, Svenska Sjö och Båtbranschens Riksför-bund. Dessutom har synpunkter begärts från trafiksäkerhetsverkets registe-ravdelning och den samrådsgrupp som länsstyrelserna har för fritidsbåtsre-gister - fritidsbåtsregisterfrågor. Slutligen har synpunkter inhämtats från sjö-fartsverkets sjöräddningsorganisation. - Av särskilt intresse var att från kust-bevakningens och polisens sida få besked om fritidsbåtsregistret föranlett enökning av båtstölderna och- bedrägerierna, något som stundom hävdats imassmedia.
Rikspolisstyrelsen har som sitt yttrande översänt yttranden från polismyn-digheterna i Täby och Stockholm. Båda polismyndigheterna har konstateratatt fritidsbåtsregistret varit till hjälp i polisarbetet. Registret har således kun-nat användas vid spaning efter stulna eller på annat sätt olovligen åtkomnabåtar, vid spaning efter försvunna personer och båtar, vid eftersökande avpersoner som begått brott, i samband med återlämnande av anträffade över-givna båtar direkt till ägaren samt vid identifiering av båtägare som olovligtnyttjar andras båtplatser eller hamnområde. I övrigt tas från polismyndighe-ternas sida upp frågor som sjöfartsverket kommer att beröra nedan i det av-snitt av promemorian där tänkbara förändringar i föreskrifterna om fritids-båtsregistret behandlas.
Kustbevakningens centrala ledning har förklarat att kustbevakningens erfa-renheter av registret är i stort positiva. Registret har varit värdefullt i kustbe-vakningens övervakande verksamhet i det att eftersökning av stulna och för-komna båtar underlättats liksom eftersökningen av personer och båtar i sam-band med sjöräddningsuppdrag. Registret har också varit positivt vid upp-följningen och utredningen av brott mot sjötrafikbestämmelserna. Kustbe-vakningen har i övrigt haft synpunkter på anbringandet av registreringsbe-teckningar, samordning med det yrkesmässiga båtregistret och på frågor somrör registrering av ägarbyte i fritidsbåtsregistret. Dessa frågor kommer attbehandlas nedan.
Riksförbundet ställer sig tveksamt till ett bevarande av registret eftersom en-ligt förbundets medlemmars erfarenhet båtregistret dels innehåller en hel delfelaktiga uppgifter, dels kommit att användas på ett felaktigt sätt. Förbundetpåpekar att oriktiga uppgifter i registret, som inte nödvändigtvis behövervara medvetet lämnande, ofta gäller årtal då båtar tillverkats eller felaktigamotornummer. Registreringen av de felaktiga uppgifterna i registret tende-rar emellertid att bli betraktade som korrekta och vidarebefordras från säl-jare till köpare, ibland i flera led, vilket medför att köp och försäljningar av
(Bilaga)
båtar ofta sker på felaktiga premisser. Enligt förbundets medlemmars upp-fattning har registret endast medfört begränsad nytta vad gäller identifieringi samband med buskörning och liknande. Enligt förbundet förekommerockså att båtar förses med falska registreringsnummer, dvs utan att båten ärregistrerad. Förbundet påpekar också att branschföretagen borde få möjlig-het till terminalåtkomst. Detta skulle på sikt höja både antalet anmälda bå-tar och förbättra registerkvalitén.
Svenska Sjö är en försäkringsform som drivs av de i SSD ingående båtorgani-sationerna. Gemensamma synpunkter har därför lämnats av SSD.
Enligt SSD:s uppfattning har fritidsbåtsregistret inte lett till att stöldernaav båtar minskat. I den mån en tendens kan utläsas av stöldstatistiken så ärdet snarast så att stölderna ökat såväl till kostnad som frekvens. I början dåregistret infördes utnyttjades registret på otillbörligt sätt i samband med båt-stölder. Detta uppfattas dock inte längre som något problem.
SSD anser avslutningsvis att fritidsbåtsregistret inte fyller något behov settfrån båtlivets synpunkt. SSD förordar att fritidsbåtsregistret avvecklas.
Sjöräddningsledare vid sjöräddningscentralerna i Göteborg, Härnösand ochStockholm har förklarat att fritidsbåtsregistret har varit till mycket stor nyttaför det operativa arbetet vid sjöräddningscentralerna. En stor del av larmentill sjöräddningscentralerna avseende fritidsbåtar kommer från oroliga anhö-riga eller bekanta till fritidsbåtsägare, som inte avhörts eller ankommit enligtavtal. Genom registret kan man i allmänhet spåra den saknade båten och fåfram grundläggande information om denna, information som är nödvändigvid en spaningsinsats. En annan vanlig situation, i vilken båtregistret är tillstor nytta och sparar resurser, är då larm inkommit om drivande, obeman-nade båtar. Frågan uppstår då alltid om båten slitit sig från sin förtöjningeller om en olycka inträffat. Med hjälp av registreringsnumret kan då ägarensnabbt spåras och i bästa fall konstateras befinna sig väl. Allmänt sett trorsjöräddningsledarna att det förhållandet att en båtägare genom registerbe-teckningen kan bli identifierbar via registret kan ha en dämpande inverkanpå hans framfart. - Sjöräddningsledarna anser att det operativa arbetet påsjöräddningscentralerna skulle underlättas och insatser från sjöräddningensparas om kraven på registrering utökades att gälla även båtar kortare änfem meter.
Trafiksäkerhetsverket har haft synpunkter på tidpunkterna för debitering avregisteravgiften och även givit information om ny teknik, som kortfattat re-dovisas under avsnitt 6.
(Bilaga)
19 Sjöfartsverket anser för egen del att uppbyggnaden av fritidsbåtsregistret en-ligt de intentioner, som riksdag och regering givit uttryck för i lagen och för-ordningen om fritidsbåtsregister, i huvudsak gått väl. Registret har nu fun-nits under i stort sett fyra år och erfarenheterna har givit vid handen att detfinns ett antal brister i den reglering, som styr registrets verksamhet, vilketinte med hänsyn till registersystemets omfattning är onaturligt. Vissa avdessa gäller lagen och förordningen om fritidsbåtsregister och dessa kommernedan att behandlas utförligt. I vissa fall ges förslag till föreskriftsändringar.I vissa fall är bristerna hänförliga till sjöfartsverkets verkställighetsföreskrif-ter. Dessa fall kommer att nämnas men inte att diskuteras i detalj.
I lagen om fritidsbåtsregister sägs att varje svensk båt och även vissa ut-ländska båtar, som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registre-ring av båtar för yrkesmässig sjöfart m m och som vanligen är förlagd i Sve-rige skall registreras i fritidsbåtsregistret om båten uppfyller vissa mått. 12 §lagen om fritidsbåtsregistret sägs att registret har till ändamål att ge underlagför kontroll av ordning av säkerhet till sjöss, planering av trafiken med fri-tidsbåtar, annan planering som avser turism m m samt utredningar rörandeskatter, tullar och indrivning.
Enligt sjöfartsverkets uppfattning kan det ifrågasättas om registrerings-plikten skall omfatta alla de båtar, som uppfyller storleks- och effektkraveni 5 §. Enligt sjöfartsverkets uppfattning borde det räcka om registreringspliktförelåg för de båtar, som uppfyller mått- och effektkraven i 5 § och som an-vänds i saltsjön samt insjöarna Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern.Fritidsbåtsregistrets ändamål, sådant det beskrivs i 2 §, är inte sådana atten registreringsplikt för fritidsbåtar i de mindre insjöarna framstår som utanvidare sakligt motiverade. Behovet av trafikkontroll, planering av trafik medfritidsbåtar eller av turism och av utredningar rörande skatter, tullar och in-drivning framstår inte som lika trängande när det gäller fritidsbåtar i demindre insjöarna som när det gäller fritidsbåtar i saltsjön och i de stora in-sjöarna. Sjöfartsverket är väl medvetet om att politiskt beslut om införandetav en obligatorisk ansvarsförsäkring för båtar eller ett politiskt grundat ställ-ningstagande till lika behandling av alla båtar kan påverka den bedömningsjöfartsverket gjort.
I 8 § lagen om fritidsbåtsregister föreskrivs att både förvärvaren och överlå-taren av en registrerad båt är skyldig att inom en vecka från äganderättsöver-gången göra anmälan om denna till en länsstyrelse. Införandet av lagen omfritidsbåtsregister medförde självfallet inte att kraven på anmälan av ägande-rättsövergång till fritidsbåtsregistret omedelbart började iakttas. Köp ochförsäljning av båtar har tidigare kunnat ske helt utan krav på dokumentation
(Bilaga)
och ett antal ägare till registrerade fritidsbåtar har inte tänkt på skyldighetenatt anmäla att de har sålt sina båtar. Detta har fått till följd att ett antal ägan-derättsövergångar har skett där säljaren så småningom upptäckt att hanmåste anmäla äganderättsövergången men han har då glömt bort vem detvar han sålde båten till. I och med att någon ny ägare inte har kunnat anteck-nas i registret och i och med att den registrerade ägaren inte kan uppfyllakravet att anmäla vem den nye ägaren är har den gamle ägaren fått stå kvari registret som registrerad ägare. Detta innebär bl a att denne fortlöpandevarje år debiteras registeravgift.
110 § lagen om fritidsbåtsregister upptas sju grunder för avregistrering aven registrerad fritidsbåt. ”Okänd förvärvare” faller inte in under någon avdessa grunder.
Situationen framstår självfallet för de båtägare, som gjort misstaget attinte lägga en köpares namn på minnet, som i längden ohållbar. Att fortsättaatt debitera en förutvarande ägare en registeravgift kan framstå som löje-väckande.
Det torde ofta vara så att den nye ägaren nyregistrerat den av honom för-värvade båten. Det kan inte alltid förutsättas att man genom sökning i regist-ret kan kontrollera om båten under säljarens registerbeteckning finns regi-strerad under någon ny registerbeteckning; registerkvalitén när det gällerangivande av motornummer och liknande är ännu inte tillfredsställande.
Sjöfartsverket föreslår att till 10 § lagen om fritidsbåtsregister förs en nygrund för avregistrering, nämligen att en båt överlåtits av ägaren och dennye ägaren sedan minst två år inte kunnat identifierats.
Sjöfartsverket återkommer nedan till frågan om hur uttag av registeravgiftfrån den förutvarande ägaren av båten skall kunna undvikas.
Det har framförts förslag att avgiftsskyldig för en viss båt skall vara den ägaresom är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare när avgiften skall tas ut ellerden som borde varit antecknad som ägare. Bakgrunden till förslaget är atten båt kan ha sålts flera månader innan registeravgiften debiteras men någonav parterna kan ha glömt bort eller av annat skäl underlåtit att lämna in regi-streringsanmälan; fel ägare debiteras då. Enligt sjöfartsverkets uppfattningbör dock inte införas en möjlighet för länsstyrelserna att överföra betalnings-ansvaret från den registrerade ägaren till den nye ägare. Ett viktigt skäl förvarför anmälan om ägarbyte bör ges in skulle därmed gå förlorad.
Med anledning av det som ovan sagts om avregistrering bör ett tillägg gö-ras till 13 § lagen om fritidsbåtsregister. Till det fall då skyldighet att betalaregisteravgift inte föreligger, bör fogas att en registrerad båts ägare är okänd.
Ett sätt som fritidsbåtsregistret kunnat utnyttjas för att främja brott är attanmäla en båt för registrering, erhålla ett registreringsbevis, på vilket finnsangivet registerbeteckning och tekniska data för båten, och därefter stjälaen båt, oftast utsedd i verkligheten före registreringen, som motsvarar den
(Bilaga)
registrerade båten. När sedan tjuven skall sälja båten framstår han som ärligoch förtroendeingivande när han visar ett registreringsbevis, som synbarli-gen avser båten som är till salu. Från polisens sida har framförts att nyregi-strering av båtar borde inte få ske om man inte styrker sin åtkomst till båteneller båten registreras av en båtbyggare, importör eller seriös båthandlare. -Kustbevakningen har framfört liknande synpunkter.
Sjöfartsverket delar i sak polisens och kustbevakningens uppfattning attden beskrivna formen av missbruk av registret bör förhindras. Sjöfartsverketkan dock fn inte se någon möjlighet att praktiskt åstadkomma en kontrollav enskilda personers förvärv av båtar, som skall nyregistreras (avser främst”hembyggen” och direktimporterade båtar) eller att införa en skyldighet förbåtbyggare, båthandlare eller båtimportörer att registrera samtliga de båtarde säljer. Det är emellertid uppenbart att båtregistret missbrukas på det sättsom beskrivits ovan. Sjöfartsverket avser därför att genom kontakt medbåtbranschen se om något system, som förhindrar det beskrivna missbruket,kan byggas upp på ett praktiskt och kostnadseffektivt sätt.
I 7 § förordningen om fritidsbåtsregister sägs att i en anmälan från säljarenav en fritidsbåt om övergång av äganderätten till fritidsbåten får denne ut-lämna den nye ägarens person- eller organisationsnummer om detta inte ärkänt. Skälet till att denna föreskrift finns torde vara att det inte är rimligt attkräva av den gamle ägaren att han skall känna till den nye ägarens person-nummer. Denna bestämmelse har orsakat praktiska problem på länsstyrel-serna genom att den nye ägaren inte blir identifierbar. För sjöfartsverketframstår det som något märkligt att om man kräver av en båtägare att hanskall låta registrera sin båt, att han skall anmäla när han säljer sin båt och atthan skall betala en avgift för att finnas i registret, man inte dessutom skullekunna kräva att han tar reda på personnumret eller organisationsnumret påen ny ägare av båten. Om man är beredd att lägga en börda på ägarna avfritidsbåtar bestående i fritidsbåtsregistret torde kravet att ta reda på denyssnämnda numren inte nämnvärt öka denna börda.
Sjöfartsverket föreslår med hänvisning till det som ovan sagts att andrameningen i 7 § förordningen om fritidsbåtsregister stryks.
I 14 § förordningen om fritidsbåtsregister sägs att registeravgift skall påbör-jas under januari för båtar som är registrerade vid ingången av samma må-nad eller under oktober för båtar som är registrerade vid ingången av sammamånad och inte påförts avgift tidigare under året. Föreskriften om debiteringav vissa båtar under oktober månad avser i praktiken endast båtar som regi-strerats mellan ingången av januari månad och oktober samma år.
Enligt sjöfartsverkets uppfattning är föreskriften om debitering under ok-tober månad opraktisk. Det vore bättre om en båtägare kunde debiteras re-gisteravgift i samband med att hans båt nyregistreras. Sjöfartsverket föreslår
(Bilaga)
därför att 14 § första stycket punkt 2 förordningen om fritidsbåtsregister änd-ras.
I 2 § punkt 1 b förordningen om fritidsbåtsregister föreskrivs att en anmälanför registrering i fritidsbåtsregistret skall innehålla ägarens adress. Av 24 §förordningen om fritidsbåtsregister framgår att skattemyndigheterna varjevecka skall underrätta sjöfartsverket om de ändringar i registret över befolk-ningen som har betydelse för fritidsbåtsregistret. Sistnämnda föreskrift inne-bär att folkbokföringsadresser uppdateras i fritidsbåtsregistret kontinuerligt.
Det förekommer att anmälningar om ägarbyte inte innehåller korrektaadressuppgifter och uppgifter om vederbörandes köpares personnummer.Om så är fallet är det omöjligt för registret att identifiera vem köparen egent-ligen är. Med hänsyn till detta bör kravet på att ägarens adress skall uppgeskompletteras på så sätt att det är ägarens folkbokföringsadress, som skalluppges; om antingen denna eller personnumret har uppgivits blir nye ägarenidentifierbar.
I förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifieringföreskrivs i 4 kap 3 § andra meningen att på en i registret för båtar som an-vänds för yrkesmässig sjöfart registrerad båt, för vilken nationalitetsbevishar utfärdats eller som används till uthyrning, skall registerbeteckningenvara anbragt väl synlig på ömse sidor av skrovet. Innan fritidsbåtsregistretskapades föreskrevs att båtar, för vilka nationalitetsbevis utfärdats, skullevara märkta med registerbeteckningen utvändigt. När fritidsbåtsregistrettillkom infördes som ett tillägg att båtar avsedda för uthyrning skulle varamärkta på samma sätt. Bakgrunden till denna ändring var att uthyrningsbå-tar utseendemässigt normalt inte kan skiljas från vanliga fritidsbåtar; för attundvika att sådana båtar stoppades i onödan skulle därför märkningen varaanbragt utvändigt.
Polisen har meddelat att man årligen stoppar ett antal båtar, som inte harnågon registerbeteckning anbragt utvändigt i tron att båten är en inte regi-strerad fritidsbåt. Detta skapar onödigt arbete och onödig irritation.
Den svenska lagstiftningen om registreringen av båtar innebär idag att allabåtar med en längd över fem meter och vissa båtar med en längd under femmeter men med en viss större motoreffekt skall vara registrerade. Enligt sjö-fartsverkets uppfattning finns det ingen anledning varför inte alla båtar skallvara utvändigt märkta med sin registerbeteckning. Sjöfartsverket föreslårdärför att 4 kap 3 § förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om far-tygs identifiering ändras så att andra meningen föreskriver att registerbe-teckningen skall vara anbragt väl synlig på ömse sidor av skrovet på en regi-strerad båt.
(Bilaga)
23 Anmälan av ändrade förhållanden
Enligt lagen om fritidsbåtsregister skall äganderättsövergång anmälas till enlänsstyrelse inom en vecka från det att äganderättsövergången skedde. En-ligt 8 § förordningen om fritidsbåtsregister skall även annat ändrat förhål-lande, som skall redovisas i fritidsbåtsregistret, än äganderättsövergång an-mälas till en länsstyrelse. Denna föreskrift bör kompletteras med en tidsfristinom vilken anmälan skall göras. Tidsfristen bör vara en vecka och anmäl-ningsplikten bör straffsanktioneras. Om detta inte sker är risken att registretbeträffande vissa båtar tämligen snabbt blir inaktuellt och felaktigt.
Övrigt
De övervakande myndigheterna har i övrigt tagit upp vissa frågor, beträf-fande vilka en ändrad reglering önskas. Bland dessa finns t ex frågan omstraffansvar för falskskyltning, markering i registret av att båtar stulits, an-svaret för förande av en oregistrerad båt samt frågan om nyttjandeförbud föroregistrerade båtar. När det gäller frågan om ansvaret för falskskyltning avbåtar konstaterar sjöfartsverket att en sådan åtgärd med en båt oftast vidtasför att dölja ett annat brott, t ex båtstöld eller en underlåtenhet att registrerabåten. I sådana fall torde det vara rimligt att låta falskskyltningen konsume-ras av det brott som är begånget. Sjöfartsverket vill dock i sammanhangetpåpeka att 14 kap 7 § brottsbalken, som kan användas vid en ”ren” falsks-kyltning av en bil inte torde vara tillämplig när det gäller en ”ren” falskskylt-ning av en båt. Skälet härtill är att myndigheterna inte tillhandahåller regi-streringsskyltar för båtar.
I bilregistersammanhang gäller att stulna bilar markeras som stulna i bilre-gistret bl a för att förhindra vidare försäljning av sådana bilar. Sjöfartsverkethar fn kontakter med polisen om att införa ett motsvarande system för fri-tidsbåtsregistret. Det är möjligt att detta är genomförbart utan att lagen ellerförordningen behöver ändras. Om så inte skulle vara fallet återkommer sjö-fartsverket i frågan.
De övervakande myndigheterna har konstaterat att det förekommer attbåtar förs oregistrerade och att den som för båten då förklarar att den ägs aven minderårig som inte är straffmyndig, eller att han själv som ägare dömtsför underlåten registrering.
Det är inget brott i och för sig att föra en oregistrerad båt. Om ägareninte är straffmyndig kan han självfallet inte straffas för att han låter bli attregistrera sin båt. Såvitt sjöfartsverket känner till har frågan om en underlå-tenhet att registrera en registreringspliktig båt är ett perdurerande brott inteprövats. Riksåklagaren har uttalat att enligt hans uppfattning är ett sådantbrott inte perdurerande utan ett nytt brott börjar begås så snart någon dömtsför gången tid. Det är inte känt för sjöfartsverket om frågan har prövats.Sjöfartsverket vill påpeka att båda dessa frågor skulle kunna lösas om manföreskrev förbud mot användning av oregistrerade registreringspliktiga bå-tar. Detta skulle otvivelaktigt underlätta de övervakande myndigheternas ar-bete och vara verksamt för att få registreringen av samtliga fritidsbåtar ge-nomförd. En sådan lagstiftning skulle emellertid vara ingripande och infö-randet av den skulle innehålla element av politiskt ställningstagande.
(Bilaga)
Polisen och kustbevakningen har även i övrigt haft vissa synpunkter somdock närmast tar sikte på sjöfartsverkets verkställighetsföreskrifter till lag-stiftningen till lagen om fritidsbåtsregister. Dessa synpunkter går bl a ut påatt myndigheterna önskar att sjöfartsverkets allmänna råd i vissa frågor skallomvandlas till föreskrifter.
Ett förslag till hur de ändringar, som ovan anförts som önskvärda, kan ge-nomföras lämnas i bilagda förslag till ändring av lagen och förordningen omfritidsbåtsregister.
(Bilaga)
I 3 § lagen om fritidsbåtsregister föreskrivs att polismyndighet, tullmyndig-het, kustbevakning, skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter får haterminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.
Det förekommer att sjöfartsverket får förfrågningar från tjänstemän vidförsäkringsbolag, finansbolag och andra företag om möjligheten att få termi-nalåtkomst till fritidsbåtsregistret på samma sätt som man har det till bilre-gistret. Verket redogör då för lagens föreskrift och med detta låter sig veder-börande oftast nöja. Den frågande ställer dock ibland frågan varför det finnsen skillnad mellan bil- och fritidsbåtsregistret. Svaret, som brukar ges, är attfrån integritetssynpunkt är det självfallet ingen skillnad på att ha tillgång tillregistren men att det med hänsyn till kravet på obligatorisk ansvarsförsäk-ring för bilar, registrering vid källan m m är nödvändigt med åtkomst för envidare krets när det gäller bilregistret.
Sjöfartsverket har velat nämna att frågor om terminalåtkomst förekom-mer. Den dag man inför - om så sker - en obligatorisk ansvarsförsäkringför båtar eller krav på registrering av tillverkare, importörer eller handlarekommer frågan om terminalåtkomst i ett annat läge.
Inledningsvis nämndes att antalet registrerade båtar i början av juli var275 668. Man kan utgå ifrån att antalet registrerade i slutet av 1991 kommeratt uppgå till ca 277 000. Om dessa betalar en registeravgift om 30 kr ger deten intäkt om 8 310000 kr. Betalningsbenägenheten när det gäller fritidsbåts-registeravgifter är i storleksordningen 97 procent, varför intäkten i självaverket kan beräknas till ca 8 050 000 kr.
Registeravgiften uppgår - som ovan sagts - till 30 kr/år. Detta belopp harvarit oförändrat sedan 1988 och verkets önskan om en höjning fr o m budget-året 1991/92 till 50 kr har inte bifallits. Avgifterna skall av verket användasför att täcka dels verkets egna, dels trafiksäkerhetsverkets, dels länsstyrel-sens kostnader. - Trafiksäkerhetsverkets kostnader består av lönekostnadför 1,5 årsarbetskrafter, kostnader för maskintid, efterbehandlingskostna-der, portokostnader mm. Kostnaderna är identifierbara och i praktikenomöjliga att annat än mycket marginellt påverka. De beräknas för budget-året 1991/92 uppgå till 3795000 kr och för 1992/93 till 4023000 kr.
25 Länsstyrelserna beräknar sina kostnader under budgetåret 1991/92 attuppgå till 4724500 kr och 1992/93 till 4 863250 kr.
Sjöfartsverkets egna kostnader för driften av fritidsbåtsregistret kan förbudgetåren 1991/92 och 1992/93 uppskattas till 500000 kr/år. Detta gör attdriftskostnaderna för registret 1991/92 kan beräknas till 9 019 500 kr och för1992/93 till 9386250 kr.Sjöfartsverket konstaterar således att ett upplånings-behov för driften av fritidsbåtsregistret om en miljon kr kan beräknas1991/92. Någon möjlighet att med nuvarande kostnadsläge och registeravgifttäcka tidigare balanserat underskott av verksamheten finns inte.
Sjöfartsverket har som förberedelse inför upprättandet av ett förslag tilldriftstat för fritidsbåtsregistret begärt in uppgifter från länsstyrelserna. Be-gäran framställdes i en skrivelse i vilken också redovisades en jämförelsemellan länsstyrelsernas kostnader utslaget per ADB-transaktion genomfördav resp länsstyrelse. Denna jämförelse visade att den högsta kostnaden fören transaktion var 65,46 kr och den lägsta 2,17 kr; medeltalet var ca 16 kr.
Sjöfartsverket har i oktober 1990 redovisat en liknande jämförelse därlänsstyrelsernas kostnader för fritidsbåtsregisterverksamheten är beräknadeper i länet registrerade båtar. Denna jämförelse gav vid handen att denhögsta kostnaden var 36,21 kr och den lägsta 2,14 kr; medeltalet var 19,88.
Redovisningen av desa jämförelser har inte haft - mer än i några fall -märkbar effekt.
Enligt sjöfartsverkets uppfattning visar jämförelserna att det finns skillna-der i kostnaderna hos länsstyrelserna som inte lätt kan förklaras. Såvitt ver-ket förstår finns emellertid inga möjligheter för verket att själv ”prissätta”länsstyrelsernas insatser utan verket får under kommande år försöka på an-nat sätt få vissa länsstyrelser att minska sina krav.
Det är lämpligt att i detta sammanhang nämna det förhållandet att ny teknikböljat tas i anspråk av trafiksäkerhetsverket. Denna innebär att registreringav uppgifter från handlingar kan ske på maskinell väg. Tekniken skulle såle-des innebära att en manuell registrering av uppgifter hos länsstyrelserna iviss utsträckning skulle kunna undvikas.
Sjöfartsverket avser att utreda denna fråga med trafiksäkerhetsverketoch - om så blir aktuellt - inkomma med förslag till erforderliga författnings-ändringar.
(Bilaga)
26 Prop. 1992/93:102
Bilaga 2
Stockholms tingsrätt (sjöfartsregistret), Överbefälhavaren, Kustbevak-ningen, Statens räddningsverk, Sjöfartsverket, Trafiksäkerhetsverket, Ge-neraltullstyrelsen, Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelserna iStockholms, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Jämtlandslän, Svenska Båtbranschens riksförbund, Trygg-Hansa, Försäkringsbran-schens Service AB, Larmtjänst AB, Svenska Stöldskyddsföreningen,Svenska Kryssarklubben, Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtunio-nen.
Remissinstanserna har i huvudsak avgivit följande synpunkter.
Vad gäller frågan om avskaffande av registret har remissutfallet varit blan-dat. Flertalet remissinstanser har avstyrkt att registret avskaffas. Skälen förden uppfattningen har i huvudsak att göra med de kontroll- och undersök-ningsmöjligheter av olika slag som registret erbjuder. Av dessa skäl har t.ex.Statens räddningsverk, Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrel-serna i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län, Trygg-Hansaoch Försäkringsbranschens Service AB motsatt sig att registret upphävs.Bland annat har från dessa remissinstanser framförts att registret möjliggörkontroll av efterlevnaden av olika ordningsföreskrifter, att stulna båtar kanåterfås och att räddningsoperationer och efterforskning av försvunna perso-ner till sjöss underlättas.
Båtägarorganisationema och Båtbranschens Riksförbund förespråkar attdet obligatoriska registret avvecklas.
Sjöfartsverket anser inte att det finns något absolut behov av registret,även om det får anses vara till viss nytta för Sjöfartsverket (sjöräddning) ochandra myndigheter.
Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB och Svenska stöld-skyddsföreningen kan tänka sig ett frivilligt registeralternativ, om det obliga-toriska registret avskaffas. Även Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtu-nionen anser att det kan finnas skäl för ett frivilligt register. De förklarar sigockså beredda att medverka till att ett frivilligt register, som drivs i båtorga-nisationemas regi, skapas. Registret skulle användas för identifiering av bå-tar vid stöld och i stöldförebyggande syfte, men även vid sjöräddningsarbete.
Stockholms tingsrätt tar i sitt remissvar upp frågan om nationalitetsbevis.Sådana utfärdas nu av Sjöfartsverket för fritidsbåtar. Tingsrätten konstate-rar att behovet av nationalitetshandlingar för vissa fritidsbåtar inte torde haminskat. Om fritidsbåtsregistret avskaffas bör, enligt tingsrätten, möjlighe-ten till frivillig registrering enligt lagen (1979:377) om registrering av båtarför yrkesmässig sjöfart m.m. återinföras i enlighet med vad som gällde företillkomsten av lagen om fritidsbåtsregister. Både tingsrätten och Sjöfartsver-ket anser att de bevis som är utfärdade av verket bör ha fortsatt giltighet så
länge båten inte byter ägare och därvid upphör att vara svensk. Tingsrättenframhåller därvid att en sådan ordning torde förutsätta, att de båtar för vilkaSjöfartsverket utfärdat nationalitetsbevis på lämpligt sätt förs över till dethos rätten förda båtregistret.
De remissinstanser som har kommenterat Sjöfartsverkets förslag till för-fattningsändringar och avgiftshöjning har i huvudsak tillstyrkt dessa.
Bilaga 2
28 Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
1¶Inledning ............................................. 7
2¶Allmän motivering..................................... 10
2.1¶Förslag att det obligatoriska fritidsbåtsregistret avvecklas 10
2.2 Förslag att nationalitetshandlingar för fritidsbåtar i framti-
den utfärdas av Sjöfartsregistret...................... 12
2.3¶Följdändringar i annan lagstiftning................... 13
2.4¶Kostnader vid avvecklingen av fritidsbåtsregistret...... 14
3¶Upprättade lagförslag................................... 15
4¶Hemställan............................................ 15
5 Beslut................................................ 15
Bilaga 1: PM angående fritidsbåtsregistret m.m................ 16
Bilaga 2: Remissammanställning............................. 27
gotab 42164. Stockholm 1992