Prop. 1986/87:121
om lag om fritidsbåtsregister, m.m.
Regeringens proposition 1986/87: 121
om lag om fritidsbåtsregister, m. m.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars l987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
UlfLönnqvisl
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram ett förslag till en lag om fritidsbåtsregister. Enligt förslaget skall båtar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Dessutom skall båtar, som drivs med motor vars effekt överstiger 10 kilowatt, registreras. Regist- ret skall föras med hjälp av automatisk databehandling och skall finansi- eras genom cn årlig avgift för varje registrerad båt.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljanuari 1988.
&
883334] lä
Propositionens lagförslag
1. Förslag till Lag om fritidsbåtsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 & Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 5 andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand- ling.
2 & Fritidsbåtsregistrct har till ändamål att ge underlag för 1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss, 2. planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag för 1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård, 2. utredningar rörande skatter. tullar och indrivning.
3å Polismyndighet, tullmyndighet, riksskatteverket, länsskat'temyn- dighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåt- komst till fritidsbåtsregistret.
4 & Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtagande- rätt.
Bestämmelserna i denna lag om ägare av en båt gäller också den som äger andel i en båt.
Registrering och anteckning av förvärv m. m.
5 5 Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (1979: 377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om
[. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller
2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger tio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.
Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.
Första och andra styckena gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.
6 5 Även en annan svensk båt än en sådan som avses i 5 & får på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den registreras.
7 & Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara registrerad. skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registre- ring inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikt inträdde.
IQ
8 & Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länssty- relse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv. bodel- ning eller testamente skall tiden räknas frän arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas. vid testamen- te, från det detta kom att stå fast och i annat fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.
Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrel- se.
9 & Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.
Avregistrering
10 9" En båt skall avregistreras om den
1. förolyckats. huggits upp eller förstörts.
2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret.
3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader.
4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,
5. har registrerats enligt lagen (1979:?»77) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m..
6. i annat fall än som sägs i 1—5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 5.
7. är registrerad enligt 6 & och anmäls för avregistrering.
11 5 Om en båt skall avregistreras enligt 10 & 1—6 är ägaren skyldig att utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre- ring.
Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 ä 1— 6. får länsstyrelsen självmant avregistrera båten.
Registeravgift
12 & Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en årlig registeravgift.
Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.
13 5 Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala registeravgift.
14 & Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.
155. Den som har påförts registeravgift enligt 14 & får begära beslut om avgift. Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den
dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagnings- dagen.
16 &" Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.
17 & Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 % döms till böter.
18 & Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 & och 11 5 första stycket döms till böter, högst ettusen kronor.
Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 5 första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.
19 & 1 fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan- derätt kan en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.
20 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket fåri det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel- serna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.
21 & En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver- kets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 & meddelas av regeringen. Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 % eller överklagas ett sådant beslut till domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.
1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. 1 stället för den i 7 & angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall 'ske senast. den 1 april 1988.
3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret. skall genom Sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.
4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångs- bestämmelscrna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den införas i fritidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligt denna lag.
2. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891 :35 s. 1)
Härigenom föreskrivs att 2 fi sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25'
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas
båt.
Över svenska skepp föres- ett skeppsregister. Over båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i lä- gen (1979: 377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sveri— ge jöres ett skeppsbyggnadsregis- ter.
Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestäm- mer (registermyndigheten). Regis- termyndigheten förestås av en in- skrivningsdomare. Denne skall va- ra lagfaren. Efter regeringens för- ordnandejiiu registren föras med an- vändning av automatisk databe- handling.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över båtar förs ett båtregister enligt bestämmelser i la- gen (1979: 377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och elrfrirr'dsbåtsrcgister enligt be- stämmelser i lagen (1987.'00) om frilidsbålsregis/er. Över skepp un- der byggnad i Sverige förs ett skeppsbyggnadsregister.
Skeppsregisrret. hårregisrrer och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet, som regeringen be- stämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnandefår registren föras med användning av automatisk databe- handling.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
* Senaste lydelse 1979z378.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (l979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
dels att 5 .5 skall upphöra att gälla, dels att 1. 4. 7—9 åå och övergångsbestämmelserna till lagen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i ?. & sjö- lagen (1891135 s. 1).
Båtregisterärenden är ärenden om
Föreslagen lydelse
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 2ä andra stycket sjölagen (1891135 s. 1).
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret. som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.
45
] båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkes- mässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.
] båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkes- mässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmän- heten och vars skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret. om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv pas- sagerare.
Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.
Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.
Båt skall avregistreras, om den
1. förolyckats, huggits upp eller förstörts.
2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringshar,
3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.
4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistre- ring.
Båt skall avregistreras, om den
1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,
2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre skall vara införd i båtregistret.
3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.
Nuvarande lydelse
Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.
Skall båt avregistreras enligt 7 9" I—3 är ägaren skyldig att inom en månad hos registermyndigheten an- mäla båten för avregistrering. Upp- hör registrerad båt genom överlå- telse att vara registreringsbar. sva- rar förutvarande ägaren jämte för- värvaren för att båten anmäls för avregistrering. Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till böter. högst femhundra kronor.
Föreligger sådana omständighe- ter att båt skall avregistreras enligt 7 5 1—3. får registermyndigheten självmant låta avregistrera båten.
Föreslagen lydelse
Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.
Skall båt avregistreras är ägaren skyldig att inom en månad hos re- gistermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Skall en båt på grund av överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar förutva- rande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.
Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till böter. högst ettusen kronor.
Föreligger sådana omständighe- ter att båt skall avregistreras får re- gistermyndigheten självmant låta avregistrera båten.
Denna lag' träder i kraft den ljuli 1979. Genom lagen upphävs båtregis- treringslagen (1975:604).
Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt. skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för regist- rering av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 5 andra stycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.
Båt som har upptagits i skeppsre- gistret enligt punkt 5 övergångsbe- stämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Av- förs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift, skall den införas i båtregistret. om den är registre— ringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.
Båt som har upptagits i skeppsre- gistret enligt punkt 5 övergångsbe- stämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Av- förs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift. skall den införas i båtregistret, om den är registre- ringspliktig enligt denna lag.
Denna lag: träder i kraft den ljanuari 1988.
1979:377. l987: 00. l 2
4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn
Härigenom föreskrivs att 6 & lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
I fråga om fartyg som är införda i skepps- eller båtregistret enligt 2 & sjölagen (189l:35 5.1) eller i mot- svarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 1443" tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.
Föreslagen lydelse
65
I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret. båtregistret eller fritidsbåtsregistret enligt 2 å andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 145 tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
J ordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
Närvarande: statsministern Carlsson,ordförande, och statsråden Sigurd- sen, Gustafsson. Leijon, Peterson. S. Andersson, Bodström. Göransson, Gradin. Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Lönnqvist
Proposition om lag om fritidsbåtsregister, m. m.
2.1. Båtliv och organisationer
Sverige har ca 14300 km fastlandskust. Till vissa delar av denna kust hör en omfattande och vidsträckt skärgård, där enbart Stockholms skärgård innehåller ca 25000 öar med ca 3800 km östrand. Landet har vidare ca 100000 större eller mindre sjöar och ca 60000 km rinnande vattendrag av vilka en betydande del är farbara med båt. Sverige har således unika förutsättningar för ett rikt och differentierat båtliv.
Begreppet båtliv är betydligt vidare än begreppet fritidsbåtstraftk. Tra- fikmomentet i sig utgör en viktig men tidsmässigt begränsad del av det totala båtlivet. Betydligt mera omfattande är den del av tiden då fritidsbå- ten används som fritidsbostad. som baspunkt för naturvistelse. utflykter och olika former av rörligt friluftsliv eller som hjälpmedel vid fiske. Härtill kommer vidare de långa perioder när båten är stadigvarande förtöjd i hemmahamnen eller upplagd under vinterhalvåret, vilka perioder också rymmer inslag av verksamhet och rekreation.
Det har gjorts inventeringar av det svenska fritidsbåtsbeståndet. Enligt 1971 års fritidsbåtsundersökning, som gjordes på uppdrag av fritidsbåt- utredningen, fanns det då ungefär 500000 fritidsbåtar i landet. Undersök- ningen visade att roddbåtar var den vanligaste typen av fritidsbåt. Nästan lika vanlig var den öppna båten med en motor på mindre än 10 hästkrafter. Tillsammans svarade dessa två båttyper för mer än tre fjärdedelar av hela båtbeståndet. Enligt utredningen torde ungefär 70000 båtar vara lämpliga
för övernattning. Det beräknades vidare finnas ungefär 65000 motorbåtar utrustade med starkare motor än 10 hästkrafter.
Våren 1984 utfördes på begäran av Svenska Båtunionen, Sweboat och Svenska Seglarförbundet en undersökning rörande fritidsbåtsbeståndet. Enligt undersökningen hade båtbeståndet sedan år 1971 fördubblats och antalet fritidsbåtar uppgick nu till ungefär 1,1 miljon. Av dessa beräknades ungefär 170000 vara användbara för övernattning. Enligt utredningen fanns det därutöver ungefär 155000 motorbåtar utrustade med starkare motor än 10 hästkrafter.
Båtlivet har på många håll tidigt föranlett bildande av lokala och centrala organisationer.
På riksplanet finns idag bl. a. Svenska Seglarförbundet (bildat år 1905). Svenska Kryssarklubben (bildad år 1923) och Svenska Båtunionen (tidiga- re Sverigcs Motorbåtsunion. bildad år 1928). vilka tillsammans bildat Sjö- sportens Samarbetsdclcgation (SSD), som gemensamt remissorgan och samarbetsforum.
Svenska Seglarförbundet utgörs av 22 distriktsseglarförbund med 550 klubbar eller. sällskap med sammanlagt 140000 medlemmar. Svenska Kryssarklubben omfattar på riksplanet 28000 direktanslutna medlemmar. Svenska Båtunionen är en sammanslutning av 22 regionala båtförbund med 600 klubbar och 112000 medlemmar. Organisationen arbetar som en samlad union för anslutna klubbar och förbund. Målsättningen är att cen- tralt, regionalt och lokalt främja båtlivets gemensamma intressen.
De olika riksorganisationernas verksamhet spänner i princip över hela det svenska båtlivet. Säkerhets-, trygghets- och utbildningsfrågor samt tekniska frågor utgör i större eller mindre utsträckning inslag i samtliga förbunds arbete. Därtill kommer tävlingsfrågor — särskilt för Svenska Kanotförbundet. Svenska Kanotseglarförbundet. Svenska Racerbåtför- bundet, Svenska Roddförbundet, Svenska Seglarförbundet och Svenska Vattenskidförbundet.
För de lokala båtklubbarna utgör ofta hamn- och uppläggningsfrågorna de dominerande arbetsuppgifterna.
2.2. Betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv — Samhället och fritidsbåtarna
Fritidsbåtutredningen redovisade en rad förslag i frågor som hör samman med den växande fritidsbåtstrafiken. De statliga och kommunala insatser- na för fritidsbåtarna kartlades och en bedömning av servicebehovet gjordes. Utredningen skulle — i syfte att förbättra möjligheterna att identi- fiera och övervaka fritidsbåtar — enligt sina direktiv ävenutreda frågan om obligatorisk registrering av vissa fritidsbåtar och lägga fram förslag till utformning av ett fritidsbåtsregister.
Utredningen redovisade från samhällssynpunkt positiva aspekter på båt- livet och även de problem — främst avseende säkerhet. miljö och ekonomi — sombåtlivet medför eller kan komma att medföra vid en fortsatt utveck- ling. Utredningen visade också att båtlivet utgör en av våra mest utbredda
och populära fritidssysselsättningar med stark karaktär av familjeaktivitet och stor spridning bland alla medborgar- och åldersgrupper.
Utredningen konstaterade bl. a. att en registrering av fritidsbåtar skulle ge det erforderliga planeringsunderlaget för byggande av småbåtshamnar. Registreringen och den därmed sammanhängande numreringen av vissa fritidsbåtar skulle vidare underlätta spaning efter t.ex. saknade båtar. möjliggöra uppföljning av en frivillig förarutbildning och öppna en möjlig- het till direktinformation till båtägarna i t.ex. sjösäkerhets- och sjötrafik- frågor.
Utredningen föreslog registrering av alla motordrivna båtar och segelbå- tar inom svenskt sjöterritorium om båtarnas ägare hade hemvist i Sverige eller båten hade hemmahamn i riket. Antalet registreringspliktiga båtar uppskattades till ca 360000. Vissa detaljfrågor avseende båtregistrets ut- formning m.m. borde enligt utredningen överlämnas till en särskild arbets- grupp—
Drygt 60 remissinstanser yttrade sig över fritidsbåtutredningens betän- kande. Flcrtalet remissinstanser tillstyrkte i princip en registrering, men de flesta framförde erinringar mot utredningens förslag.
2.3. Betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 — Registerfrågan
Utredningen om registrering av fritidsbåtar redovisade sammanfattnings- vis tre registreringsalternativ och förordade ett. Enligt detta erfordrades inte något register över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregi ster för avgiftsavisering, om båtavgift skulle erläggas.
Mot bakgrund av sitt förordade registerlösa alternativ föreslog utred- ningen vissa kompletterande åtgärder beträffande planering och identif- ering av båtar. Bl.a. föreslogs att en riksomfattande statistisk undersök- ning av hela beståndet skulle genomföras med lämplig tidsintervall.
Utredningens betänkande gavs en bred remiss. Ett mindre antal remiss- instanser tillstyrkte i huvudsak en uppläggning enligt det förslag som utredningen lagt fram. Flertalet remissinstanser avstyrkte dock förslaget och förordade en mera omfattande registrering.
2.4. Trafiksäkerhetsverkets förslag till ett register för båtar
Hänvisningar till S2-4
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 3.2.1
Sammanfattningsvis föreslår trafiksäkerhetsverket ett registreringssystem för båtar analogt med det befintliga bilregistret. TSV föreslår att registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling (ADB) och omfatta alla sjösatta motor- och segelbåtar vars skrov har en största längd av 5 meter eller mera eller drivs med motor som är starkare än 13 kilowatt vilket motsvarar ca 18 hästkrafter. Både fritidsbåtar och yrkesmässigt använda båtar skall således ingå i registret.
Registret skall enligt förslaget inte omfatta båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer. Båtar som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall inte heller regi-
streras. Vidare skall registrerade båtar tilldelas en särskild identifierings- beteckning som skall anbringas på skrovets båda sidor.
Registret skall finansieras genom en årlig avgift för varje registrerad båt. Registret skall innehålla vissa persondata om ägaren och vissa uppgifter om båten. Uppläggningen av registret föreslås ske uteslutande med hjälp av båtägarens egna uppgifter.
Som central registermyndighet föreslås TSV. bl.a. eftersom befintligt bil- och körkortsregister avses utnyttjas. Länsstyrelserna föreslås som regionala registermyndigheter.
Kostnaden för att upprätta registret beräknas till drygt 12 milj. kr. i 1984 års prisnivå. De årliga driftskostnaderna beräknas till drygt 7,6 milj. kr. i 1984 års prisnivå. Om de avgiftsskyldiga båtägarna betalar hela kostnaden för registeruppläggningen blir avgiften ca 30 kr. per båt. Till detta kommer driftskostnader per båt med ca 20 kr. Den som äger en registreringspliktig båt skulle således få betala ca 50 kr. det första året och följande är ca 20 kr. Periodisering av uppläggningskostnaden under en femårsperiod medför en årlig kostnad de första fem åren om ca 25 kr. per är.
2.5 Gällande bestämmelser om registrering av båtar
Enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall vissa båtar införas i båtregistret om de används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Registreringsplikten omfattar alla svenska båtar som har en största längd av minst 6meter. Även mindre passagerarbåtar skall registreras om de är konstruerade för att föra fler än tolv passagerare. Registreringsplikten gäller även utländsk båt som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Lagen innehåller även en bestämmelse om frivillig registrering. Enligt denna regel får en icke registreringspliktig svensk båt föras in i registret om dess skrov har en största längd av minst 6meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning. dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest finns särskilda skäl att den registreras.
Enligt lagen gäller vidare att en båt skall avregistreras om den ]. förolyckats. huggits upp eller förstörts,
2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,
3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader, eller
4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering. I september 1986 upptog båtregistret ca 5600 båtar, varav ca 4200 fiskebåtar. Av de återstående ca 1400 båtarna är ca 800 frivilligt registrera- de fritidsbåtar.
Syftet med båtregistreringen är. i första hand, att tillgodose ett offentli- grättsligt behov av att registrera de båtar som står under samhällets tillsyn. Till skillnad från registreringen av skepp har båtregistreringen inte någon privaträttslig betydelse.
Båtregistret förs för hela landet av sjöfartsregistret. som är en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt. Registret förs med hjälp av ADB.
Sverige har utomordentliga naturliga förutsättningar för ett stort och vari- erande båtliv. Fritidsbåten öppnar eller vidgar möjligheterna till en rad aktiviteter med stor attraktionskraft såsom naturupplevelser, bad, fiske, dagsutflykter, weekend- och långturer och tävlingsverksamhet av olika slag. intresset för båtar och båtliv har tidigt vuxit fram i Sverige. I takt med den allmänna välståndsutvecklingen har också antalet båtar och utövare av båtliv ökat snabbt. Antalet fritidsbåtar i vårt land beräknas ha fördubblats under de senaste femton åren. ] dag beräknas över två miljoner människor spridda över hela landet utöva båtliv i någon form.
Med den utveckling som varit måste båtlivet nu ses som en betydelsefull rekreationsform och fritidssysselsättning i vårt land. Båtlivet är till stor del en rekreationsform för hela familjen och engagerar människor ur alla åldrar och samhällsgrupper. Skötseln av båten och medverkan i föreningsverk- samhet är för många människor en av de viktigaste fritids- och hobbyverk- samheterna. Det är också en aktivitet som i stor utsträckning intresserar och engagerar barn och ungdomar. Sammantaget fyller därför båtlivet enligt min uppfattning en viktig social funktion.
Också från turistsynpunkt är båtlivets utveckling av intresse. Enligt vissa uppskattningar uppgår det totala antalet bäddnätter under en båt- säsong till ca 10 miljoner. Därtill kommer dagsutflykter av mycket stor omfattning. För bl. a. många kustkommuner är därför båtlivet en sernester- form som är av ökande turistisk betydelse. För den enskilde kan båtsemes- tern ha ett attraktionsvärde genom att den är en semesterform som i många fall är relativt billig. Ett ökat båtsemestrande i Sverige — såväl genom att svenskar väljer denna semesterform i stället för en utlandsresa som genom att utländska båtturister lockas till svenska farvatten — har också betydel- se för turistbalansen och därmed för handelsbalansen.
Jag har här kortfattat berört några av de värden båtlivet har från allmän synpunkt. För många enskilda människor ligger båtlivets värde till stor del i möjligheten till nära kontakt med naturen. till ostördhet och till en känsla av frihet. Vår rikedom på sjöar. vattendrag och kustvatten gör att dessa värden i stor utsträckning kan bibehållas trots båtlivets expansion.
Samtidigt är det ofrånkomligt att båtlivet i många områden, särskilt de attraktiva kust- och skärgårdsområdena och områden nära storstäder. fått en annan karaktär än tidigare. Den tekniska utvecklingen när det gäller båtar och utrustning har ändrat förutsättningarna för båtlivet. Det kraftigt ökande båtantalet gör det nödvändigt för dem som vistas i båtar att i ökad utsträckning anpassa sig och ta hänsyn till varandra, till den bofasta befolkningen samt till behovet av skydd av natur och miljö.
Båtlivets snabba utveckling ställer krav såväl på dess utövare som på
M
samhället. Från samhällets sida har också gjorts successivt ökade insatser för att främja båtlivet. Genom insatser för bl.a. provning av båtar och utrustning, förbättrad utprickning, utbildning och information, väderprog- noser samt sjöräddning har säkerheten till sjöss kunnat öka trots den kraftigt ökade fritidsbåtstrafiken. Genom insatser för naturvård. friluftsliv och renhållning har attraktiva områden för båtlivet kunnat bibehållas och utvecklas och nedskräpningen minskat.
Jag ser det som angeläget att båtlivet kan fortsätta att utvecklas. Allt flera människor bör få möjligheter att ta del av de värden i form av friluftsliv och naturupplevelser som båtlivet erbjuder. Detta innebär emel- lertid ytterligare ökade krav såväl på utövare som på samhället. För att en fortsatt positiv utveckling skall kunna underlättas behövs bl. a. förbättrade möjligheter till tillsyn och service samt till överblick över båtlivets utveck- ling som underlag för planering i olika avseenden. I detta sammanhang är frågan om registrering av vissa fritidsbåtar av central vikt. Som framgått av min tidigare redogörelse har denna fråga utretts och diskuterats under en lång tid. Jag ser det som angeläget att frågan nu tas upp till avgörande.
3.2. Förslag till ett fritidsbåtsregister
Mitt förslag: Ett fritidsbåtsregister inrättas. Registret, som skall föras med hjälp av ADB, Skall ha till huvudsakligt ändamål att tjäna som underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret skall också kunna användas vid planering som avser turism, friluftsliv och naturvård samt för utredning rörande skatter, tullar och indrivning. Register- frågorna skall i sina huvuddrag regleras i en ny lag om fritidsbåtsre- gister.
TSV:s förslag: Sc redogörelsen i avsnitt 2.4. Remissinstanserna: Allmänt sett är remissopinionen splittrad. Bland re- missvaren finns synpunkter på både behovet av ett båtregister och TSV:s förslag i sak.
Beträffande de instanser som har uttalat sig i sak rörande TSV:s förslag kan sammanfattningsvis sägas att de flesta är i huvudsak positiva. Den kritik som förs fram gäller enskildheter i förslaget. Bland de i huvudsak positiva remissinstanserna kan nämnas rikspolisstyrelsen, generaltullsty- relsen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket. statens naturvårdsverk. en majoritet av länsstyrelserna samt landstingsförbundet.
Bland de remissinstanser som avvisar förslaget eller är övervägande negativa kan nämnas sjöfartsregistret. sjöfartsverket, datainspektionen. liskeristyrelsen, sjösäkerhetsrådet, flera länsstyrelser samt Sjösportens Samarbetsdelegation. Kritiken gäller dels registersystemets uppläggning i stort. dels enskilda bestämmelser i lagförslaget. Fiskeristyrelsens invänd- ningar gällcr förslaget att registrera fiskebåtar tillsammans med fritidsbå— tar.
Skälen för mitt förslag: Liksom fritidsbåtutredningen finner jag att det finns åtskilliga skäl för att inrätta ett register för fritidsbåtar. Framför allt anserjag att ett register skulle kunna vara till stor nytta för de myndigheter som är verksamma i kontrollen av ordningen och säkerheten till sjöss. Ett register kan underlätta för kustbevakningen, sjöpolisen m.fl. att identifiera båtar som framförs eller nyttjas på otillåtet sätt samt underlätta spaning efter försvunna eller stulna båtar. Även ägaren till en observerad båt kan identifieras genom ett register. Registret kan vidare användas i samband med fisketillsyn.
Det finns utöver kontrollen av ordningen och säkerheten till sjöss många andra verksamhetsområden i vilka ett fritidsbåtsregister med stor fördel skulle kunna användas.
Fritidsbåtutredningen konstaterade att behovet av statistiskt material rörande fritidsbåtar är stort. Det är enligt utredningen viktigt att sådant material kontinuerligt förnyas så att utvecklingen av båtbeståndet. — vad avser omfattning. struktur och lokalisering -— väl kan följas. Det statistiska materialet kan tjäna som planeringsunderlag i frågor som rör tratlik med fritidsbåtar. Registret kan vidare användas i planeringen av hamnbyggna- tioner och annan samhällelig båtservice. Utredningens synpunkter äger enligt min mening alltjämt giltighet. Tillgång till statistiska uppgifter är således värdefull som planeringsunderlag för åtgärder inom flera viktiga områden. Bl.a. kan nämnas åtgärder som avser säkerhet och trafik samt turism, friluftsliv (inkl. fritidsfiske) och miljö- och naturvård. Genom en registrering av fritidsbåtar kan det statistiska materialet erhållas på ett enkelt och rationellt sätt.
Enligt den nyligen beslutade lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn får ett fartyg i allmän hamn flyttas av hamninnehavaren, om fartyget hindrar hamnens behöriga nyttjande eller varaktigt ligger på ett sätt som strider mot gällande föreskrifter. Lagen kan även tillämpas på fritidsbåtar. Enligt lagen är båtens ägare skyldig att ersätta kostnaderna för flyttningen. I fråga om fartyg som är införda i nuvarande skepps- eller båtregister skall den som är antecknad i registret anses som ägare. När det gäller fritidsbåtar medför gällande ordning att det i varje särskilt fall måste utredas vem som är ägare. Ett fritidsbåtsregister skulle underlätta tillämp- ningen av bestämmelserna om betalningsansvar.
l framtiden kan säkerhets- och naturvårdsskäl komma att aktualisera behovet av speciella bestämmelser avseende hastighet m.m. för vissa båt- och motortyper eller för vissa regioner. Ett fritidsbåtsregister bör göra det möjligt att ur denna aspekt överblicka fritidsbåtsbeståndet och dess sam- mansättning samt att begränsa eventuella bestämmelser till att gälla enbart de båtar och regioner där sådana bestämmelser erfordras. Ett fritidsbåtsre- gister bör även medge direkt informationskontakt med berörda båtägare i en sådan situation.
Ansvarsförsäkring är inte obligatorisk för fritidsbåtar. Frågan har flera gånger behandlats i riksdagen med anledning av väckta motioner. ] LU 1985/86126 s. 13 har sålunda lagutskottet anfört att det i hög grad är angeläget att den som skadas vid en sjöolycka kan få fullgod ersättning och att detta med någorlunda säkerhet endast kan garanteras om samtliga
båtförare har en ansvarsförsäkring. Innan frågan om en obligatorisk an- svarsförsäkring övervägs måste dock enligt utskottet registreringsfrågan lösas.
Som riksdagen har anfört torde en förutsättning för en obligatorisk ansvarsförsäkring vara att registreringsfrågan har lösts på ett tillfredsstäl- landc sätt. 1 enlighet med vad riksdagen vidare uttalat har frågan om ansvarsförsäkring därför vilat i avbidan på att förevarande lagstiftnings- ärende skall slutföras. Försäkringsfrågan kommer fortsatt att övervägas inom regeringskansliet. Det kan även finnas anledning att ta upp frågan inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet.
Som tidigare nämnts är båtlivet en av våra mest utbredda och populära fritidssysselsättningar. För att underlätta och effektivisera planering och insatser är det värdefullt att genom enkäter inhämta information från båtägarna om vanor, önskemål m. m. Ett register borde göra det möjligt att nå båtägarna i detta syfte. Registret kan även användas för att nå enskilda båtägare med information om bl. a. aktuell lagstiftning. sjösäkerhetsfrågor och naturvårdsinformation.
Uttjänta fritidsbåtar som övergivits vid stränderna eller sänkts på grunt vatten har i många fall utgjort ett miljöproblem. Genom att trä fram till mitten av 1960-talet varit det dominerande skrovmaterialet har dock bå- tarna i regel inom relativt kort tid förintats eller utan större olägenhet kunnat brännas eller på annat sätt förstöras eller användas. Genom plas- tens genombrott har emellertid situationen förändrats. Även de tidigast tillverkade plastbåtarna torde i betydande omfattning ännu vara i bruk. men förr eller senare kommer självfallet den tidpunkt då även en plastbåt betraktas som uttjänt och färdig att skrotas. Problemet uppstår då hur destrtrktionen skall ske. Återanvändning av materialet förekommer inte och att bränna upp skrovet skapar miljöproblem i form av luftföroreningar. För närvarande saknas i de flesta fall möjlighet att spåra ägaren till en övergiven båt. Ett båtregister bör kunna ge god information om avgången av uttjänta båtar. Samhället får härigenom bättre möjligheter att kontrolle- ra och styra hanteringen av uttjänta båtar.
Under senare år har tull och polis kunnat konstatera en ökning av i landet insmugglade fritidsbåtar. Härigenom har statskassan undandragits skatt och tullavgifter. Ett fritidsbåtsregister skulle kunna få stor betydelse för kontrollen av denna införsel.
Det svenska fritidsbåtsbeståndet representerar ett betydande värde. Det är inte otroligt att en del fritidsbåtar undandras förmögenhctsbeskattning. Båtar kan även tjäna som investeringsobjekt för Obeskattade inkomster. En registrering av fritidsbåtarna skulle därför kunna möjliggöra en mera verksam inkomst- och förmögenhetsskattekontroll. Vidare skulle krono- fogdemyndigheternas indrivningsverksamhet kunna göras effektivare.
Med stöd av det anförda anserjag att det nu finns skäl för att inrätta ett fritidsbåtsregister. Registret bör föras med hjälp av ADB. chistrets hu- vudsakliga ändamål skall vara att tjäna som underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss samt för planering av trafiken med fritidsbå- tar. Det är dessa centrala användningsområdcn som skall vara bestämman- de för införande och lagring av uppgifter i registret. dvs. för själva register- föringen.
De grundläggande bestämmelserna om fritidsbåtsregistret bör tas in i en ny lag, lag om fritidsbåtsregister.
Av min redogörelse rörande behovet av ett fritidsbåtsregister framgår att uppgifterna i ett register kan ha stor betydelse inom många andra områden än de som jag angett som registrets huvudsakliga användningsområden. Främst syftar jag på det vidare planeringsarbete beträffande fritidsbåtar som bör utföras utöver planeringen av fritidsbåtstrafik i inskränkt mening. Detta vidare arbete bör enligt min mening omfatta frågor om turism, friluftsliv ("inkl. fritidsfiske) och naturvård. Tillgång till fritidsbåtsregistret torde vara mycket värdefull i ett sådant planeringsarbete. Registret bör vidare. som jag nyss berört. kunna användas i utredningar rörande skatter och tullar samt i samband med indrivningsverksamhet.
1 lagen om fritidsbåtsregister bör slås fast att registret får användas i nu berörda verksamheter.
Det bör i detta sammanhang framhållas att uppgifterna i ett fritidsbåtsre- gister i enlighet med offentlighetsprincipen är tillgängliga för var och en. med de inskränkningar som följer av sekretesslagen (1980: 100). Min be— skrivning av registrets användningsområden är således inte fullständig.
Jag går härefter in på vilket innehåll registret huvudsakligen bör ha. Med hänsyn till registrets ändamål bör till att bötja med uppgifter om båtens ägare finnas registrerade. Beträffande båten bör följande uppgifter ingå i registret: båtens namn, båtslag. fabrikat och typ. tillverkningsnummer. skrovets yttre mätt och färg, byggnadsår, byggnadsmaterial. motoreffekt samt förvärvsdatum. För att båten skall kunna identifieras måste också en identitetsbeteckning registreras. Det bör ankomma på regeringen att när- mare föreskriva vilka uppgifter som skall registreras.
Mot de för samhället och den enskilde positiva effekterna av en registre- ring skall ställas de besvär och obehag samt kostnader en registrering kan komma att vålla båtägare.
De uppgifter som är tänkta att ingå i registret kan enligt min mening knappast anses på ett otillbörligt sätt kränka den personliga integriteten. Det torde inte heller för de allra flesta båtägare medföra något besvär att lämna uppgifterna. Efter den första registreringen inskränks dessutom båtägares medverkan till en skyldighet att anmäla eventuella förändringar av de registrerade uppgifterna.
Vad härefter gäller kostnaderna för registreringen anserjag att dessa inte kommer att bli särskilt betungande i förhållande till de fördelar ett register kan medföra. En närmare redogörelse rörande kostnaderna för registre- ringen lämnas i avsnitt 3.2.5.
3.2.2 Registeransvar m. m.
Mitt förslag: Registreringen av fritidsbåtar skall ske efter mönster i bil- och körkortsregistersystemet. Sjöfartsverket skall vara central registermyndighet och länsstyrelserna regionala registermyndig- heter. '
TSV:s förslag: Registreringen av fritidsbåtar skall ske med utnyttjande av nuvarande organisation för bil- och körkortsregistreringen. TSV skall vara central registermyndighet och länsstyrelserna regionala registermyn— digheter.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget. Datainspektionen har dock ifrågasatt förslagets förenlighet med datalagen (l973z289). Inspektionen påpekar bl. a. att datalagen bygger på den förutsättningen att ett personregister som förs med stöd av ADB skall vara ett hjälpmedel i den registeransvariges verksamhet. 1 förslaget finns inget underlag för att TSV skulle bedriva en verksamhet i vilket fritidsbåtsregistret kan användas som hjälpmedel. Da- tainspektionen menar därför att TSV inte kan vara registeransvarigt på det sätt datalagen förutsätter. Datainspektionen anser med hänsyn härtill att frågan om ändamål och registeransvar bör övervägas ytterligare.
Skälen för mitt förslag: Regis/emmvariga myndigheter
Enligt l & datalagen är den registeransvarig för vars verksamhet ett per- sonregister förs, om han förfogar över registret. I den av TSV föreslagna ordningen är TSV registeransvarigt. TSV skall dessutom förfoga över registret. Enligt datainspektionen kan emellertid inte TSV enligt datalagen fungera som registeransvan'g, eftersom registret inte skall föras för TSV:s räkning.
Jag har övervägt frågan om någon annan myndighet lämpligen bör anför- tros uppgiften att vara central registermyndighet. Jag har därvid, efter samråd särskilt med chefen för kommunikationsdepartementet. funnit att sjöfartsverket bör vara registeransvarigt av främst följande skäl. Den cen- trala myndighet som har de mest omfattande kontakterna med och därmed kunskaperna om fritidsbåtsfrågor är sjöfartsverket. I dess verksamhet ingår en rad uppgifter som rör fritidsbåtar. Som exempel kan nämnas att sjöfartsverket — svarar för fyrbelysning och utmärkning av farleder, däribland även
särskilda fritidsbåtsleder. — svarar för sjöräddningstjänst. som till helt övervägande del betjänar fritidsbåtarna.
— har initierat och bekostat säkerhetshöjande åtgärder med sikte främst på fritidsbåtarna. t.ex. väderprognoser, — handhar den frivilliga säkerhetsmässiga typprovningen av fritidsbåtar, — utger sjökort och båtsportkort samt olika nautiska publikationer. — har tillsammans med båtorganisationerna utvecklat och förenklat frå- gorna rörande utbildning av fritidsbåtsförare genom Nämnden för båt- livsutbildning. Mot den här bakgrunden och med beaktande av hur registerändamålet har utformats ter det sig naturligt att sjöfartsverket blir huvudansvarigt för fritidsbåtsregistret.
Registret bör enligt min mening byggas upp på samma sätt som bilregis- tret. Registrering av motordrivna fordon. släpfordon och terrängsläp sker i
ett för landet gemensamt bilregister. Registret förs genom ADB av TSV som central registreringsmyndighet. Länsstyrelserna fungerar som regio- nala registreringsmyndigheter. Genom de senare tillgodoses bilägarnas behov av service i registerfrågor.
En motsvarande modell för fritidsbåtsregistreringcn skulle innebära att sjöfartsverket är central registermyndighet. Länsstyrelserna blir regionala registermyndigheter. Liksom i bilregistersystemet är det länsstyrelserna som skall handlägga registerärendena och ha den egentliga kontakten med de registreringspliktiga. Det är betydelsefullt att båtägarnas behov av service i registerfrågor kan tillgodoses genom den regionala organisatio- nen.
Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall förfoga över hela fritidsbåtsre- gistret. Dessa myndigheter blir gemensamt ansvariga för registret.
TS V :s datasystem för hilregistrel utnyttjas"
För bilregistreringen finns ett väl fungerande kommunikationssystem och ett etablerat samarbete mellan TSV och länsstyrelserna. Organisationen är utbyggd och det finns ett effektivt system för bearbetning, kommunikation och lagring av data samt för produktionen och distributionen av utskrifter m.m.
Fritidsbåtsregistret bör enligt min mening byggas tipp med utnyttjande av existerande datasystem. På så sätt har man möjlighet att hålla kostna- derna nere. Av stor betydelse är även att ett system väljs som har goda utvecklingsmöjligheter. Framtida behov av andra uppgifter av vikt för t. ex. samhällets planering bör nämligen. utan att registreringsutformning- en skall behöva ändras, kunna tillföras registret.
Genom ett särskilt avtal mellan sjöfartsverket och TSV bör TSV:s datakapacitet kunna utnyttjas. Genom avtalet bör TSV ges uppdraget att tillhandahålla datakapacitet och ombesörja registrering och avgiftsupp- börd. Detta avtal bör även omfatta kostnads- och ansvarsfördelning mellan sjöfartsverket och TSV.
Termina/åtkomst till registret
Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall. enligt vad jag tidigare har föresla- git, som ansvariga registermyndigheter ha förfoganderätt till hela fritids- båtsregistret. Härav följer att myndigheterna också bör ha terminalåt- komst till registret. Som nämnts skall fritidsbåtsregistret bl. a. ha till ända- mål att ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss. Polis- myndigheterna är verksamma inom dessa områden. Också de bör därför ha terminalåtkomst till registret.
Jag har också framhållit att ett fritidsbåtsregister rutinmässigt bör kunna användas för utredningar rörande skatter. tullar och indrivning. Det är därför lämpligt att också ge tullmyndighet, riksskatteverket, länsskatte- myndighet. lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet möjlighet att få terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.
Möjligheten till terminalåtkomst för de myndigheter jag nu angett inne-
bär att de kan få direkt tillgång till registrerade uppgifter. Terminalåtkoms- ten medför naturligtvis inte rätt att förändra registrets innehåll. Sådan rätt har endast de myndigheter som förfogar över registret. dvs. sjöfartsverket och länsstyrelserna.
1 avsnitt 3.2.1 har jag nämnt att uppgifterna i fritidsbåtsregistret bör kunna användas i planeringsarbetct rörande turism och friluftsliv inkl. fritidsliske. Sveriges turistråd har huvudansvaret för frågor om turism och rekreation. Enligt min mening borde turistrådet ha stor nytta av det statis- tiska underlag som ett fritidsbåtsregister ger möjligheter till. Som jag tidigare nämnt bör ett fritidsbåtsregister även kunna användas som under- lag för planering på naturvårdens och fiskevårdens områden. Statens na- turvårdsverk och liskeristyrelsen är ansvariga myndigheter inom nämnda områden. För att tillgodose dessa myndigheters och turistrådets behov av uppgifter från fritidsbåtsregistret föreslogjag i lagrådsremissen att de skul- le ges möjlighet till terminalåtkomst till registret.
Datainspektionen har i sitt yttrande enligt ?.a & datalagen anfört att syftet med terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret i flertalet fall är att möjliggöra övervakning och kontroll. Inspektionen har inte kunnat finna att terminalåtkomst är påkallad för naturvårdsverket, Sveriges turistråd eller fiskeristyrelsen. Enligt datainspektionen skulle registret i nämnda fall vara av värde främst för planeringsändamål. Detta syfte bör enligt inspek- tionen tillgodoses i annan ordning.
Lagrådet har förklarat sig dela datainspektionens uppfattning angående terminalåtkomst för statens naturvårdsverk, Sveriges turistråd och fiskeri- styrelsen.
Som jag tidigare framhållit kommer naturvårdsverket. Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen främst ha nytta av fritidsbåtsregistret för planeringsän- damål. Jag kan därför biträda datainspektionens och lagrådets bedömning att deras behov av uppgifter bör kunna tillgodoses i annan ordning än genom terminalåtkomst till registret. Genom att vända sig till sjöfartsver- ket bör naturvårdsverket och liskeristyrelsen och Sveriges turistråd kunna få delav de uppgifter eller de statistiska sammanställningar de önskar. Det bör ingå i Sjöfartsverkets uppgifter som registeransvarig att tillhandahålla de nämnda myndigheterna och rådet de uppgifter och sammanställningar som krävs för planeringen.
En eller två båtregister?
Mitt förslag: Registrering av båtar skall ske i två register. Medan fritidsbåtar skall registreras i det föreslagna nya registret skall lik- som hittills båtar som används för yrkesmässig sjöfart registreras i det särskilda båtregistret som ingår i sjöfartsregistret.
TSV:s förslag: Fritidsbåtar och yrkesmässigt använda båtar skall regi- streras i ett och samma register.
Remissinstanserna: TSV:s förslag i denna del har fått ett blandat motta- gande. Bland de instanser som är negativa kan nämnas sjöfartsverket, liskeristyrelsen och Sjösportens Samarbetsdelegation. Det har bl.a. påpe- kats att registreringen av yrkesmässigt använda båtar fyller en annan funktion än en registrering av fritidsbåtar. Registreringen vid sjöfansregis- tret avser tillsynskrävande båtar och det är naturligt att behålla denna registrering. Fiskeristyrelsen har påpekat att registreringen av fiskefartyg skulle bli mycket splittrad om TSV:s förslag genomförs. I stället för två register vid en myndighet (skepps— och båtregistret vid sjöfartsregistret) skulle man få 24 nya registermyndigheter utöver sjöfartsregistret.
De remissinstanser som är positiva till TSV:s förslag nämner särskilt att det skulle vara rationellt att behandla alla båtar i ett register.
Skälen för mitt förslag: Man kan inte bortse från att ett enda båtregister skulle erbjuda flera fördelar. Den främsta är att det skulle vara rationellt att registrera fartyg av samma slag i ett register. Enligt min mening finns det emellertid åtskilligt som talar för att man behåller det särskilda registret för yrkesmässigt använda båtar.
Fartyg inom yrkessjöfarten står under sjöfartsinspcktionens tillsyn. Den nuvarande registreringen av yrkesmässigt använda fartyg sker främst för att erbjuda underlag för tillsynen. Registreringen görs i två register och administreras av en myndighet, sjöfartsregistret. Gällande ordning är väl beprövad och rutinerna är inarbetade. Som framgår av vad jag tidigare har anfört. se avsnitt 3.2.1. har registreringen av fritidsbåtari huvudsak andra ändamål. Det måste också tas i beaktande att de yrkesmässigt använda båtarna till sin typ regelmässigt avviker från fritidsbåtarna. Den övervä- gande delen av de yrkesmässigt använda båtarna —— ca 4200 av 5600 — är fiskebåtar. Dessa är oftast byggda i ett fåtal exemplar av varje typ och de har kvalificerad utrustning. Fritidsbåtar byggs ofta i större serier. Fiskebä— tarna avviker vidare från fritidsbåtarna så till vida att de har ett särskilt identilieringssystem genom distriktsbcteckningar som är baserade på kom- muner.
En organisation enligt TSV:s förslag medför att 24 regionala och en central myndighet skulle handha registreringen av yrkesmässigt använda båtar. Dessutom skulle yrkesmässigt använda skepp registreras av ytterli- gare en myndighet. sjöfartsregistret. Enligt min mening skulle en sådan ordning leda till onödig splittring av registreringsverksamhcten. Särskilt beträffande fiskefartyg skulle splittringen bli påtaglig eftersom fiskeskep- pen alltjämt skulle registreras av sjöfartsregistret medan fiskebåtarna skul- le delas upp på 24 länsstyrelser. Mot bakgrund av det anförda bör registre- ringen av yrkesmässigt använda fartyg koncentreras så mycket som möj- ligt.
En annan omständighet som talar mot TSV:s modell är att registrering av båtbyggnadsförskott skall ske hos Stockholms tingsrätt. dvs. samma domstol som för sjöfartsregistret. Enligt lagen (197516051 om registrering av båtbyggnadsförskott kan den som har beställt en båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren förskott av pengar eller byggnadsämnen låta ta in avtal i protokollet hos Stockholms tingsrätt. På det sättet vinner beställaren förmånsrätt i byggnadsämnen och vad som för hans räkning tillverkats med förskottet i den händelse tillverkaren kommer på obestånd.
IK) IJ ]
I valet mellan ett system med ett enda båtregister och den av mig förordade ordningen vill jag slutligen nämna en praktisk fråga av viss betydelse. I nuvarande båtregister finns ca 5600 båtar registrerade varav ca 4800 är yrkesmässigt använda båtar. En övergång till ett enda båtregis- ter skulle alltså kräva att ca 4 800 båtar omregistreras i ett nytt register med de praktiska konsekvenser det kan medföra. Om det nuvarande systemet för registrering av yrkesmässigt använda båtar behålls. kommer endast ca 800 båtar att föras över till det nya systemet.
chistrets omfattning vad gäller båtstorlek nt. m.
Mitt förslag: Varje svensk fritidsbåt som vanligen är förlagd i Sveri- ge skall rcgistreras i fritidsbåtsregistret om båten har en största längd av minst 5 meter och drivs med tnotor eller segel eller om båten drivs med motor vars effekt överstiger 10 kilowatt. Under samma förutsättningar skall även utländsk fritidsbåt vars ägare är bosatt i Sverige registreras.
TSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag vad gäller avgränsningen mot de mindre båtarna. som inte skall omfattas av registre- ringsplikt. Registreringsskyldighet skall inte gälla båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländskajuridiska personer och inte heller båtar som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig rörande 'l'Sst förslag till gränsdragning mot mindre. icke registreringspliktiga båtar. Statens naturvårdsverk har t.ex. påpekat att endast ca hälften av landets fritidsbåtar kommer att ingå i registret och att det ur naturvårdsver- kets synvinkel är önskvärt att registrera åtminstone alla båtar som fram- drivs på annat sätt än genom handkraft. Sjösäkerhetsrådet och Sjösportens Samarbetsdelegation har påpekat bl.a. att förslaget kan medföra risk för konstruktion av s.k. paragralbåtar. dvs. höga och korta båtar med motor- styrka under den föreslagna gränsen. Man pekar vidare på att förslaget inte kommer att omfatta de mest olycksdrabbade båtarna i kategorin under 5 meter.
Skälen för mitt förslag: Mitt förslag rörande registrets omfattning bör ses mot bakgrund av vad jag anfört beträffande registreringens ändamål.
Syftet med registreringen är som nämnts främst att ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret skall vidare bl. a. kunna användas som underlag för planering som avser turism, friluftsliv ochnaturvård. För att uppfylla syftet med registreringen är det enligt min mening tillräckligt att låta registrering- en avse båtar som används på svenskt sjöterritorium. En vidare omfattning av registreringen torde möta praktiska och rättsliga problem med tanke på den registreringsplikt som kan råda i andra länder. Man bör också beakta svårigheten att kontrollera att registreringsplikten efterlevs i utlandet.
Även med hänsyn till att det övervägande antalet båtar som skall ingå i registret uteslutande används här i landet förefaller det naturligt att begrän- sa registreringsplikten till båtar som är förlagda i Sverige. När det gäller svenska båtar bör ägarens hemvist sakna betydelse. Med svensk båt avser jag detsamma som i l % sjölagen. nämligen att båten till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Så snart en sådan båt vanligen är förlagd i Sverige skall den registreras i fritidsbåtsregistret. När det gäller utländska båtar harjag funnit det lämpligt att i viss mån begränsa registreringsplikten. En sådan båt bör endast registreras om dess ägare är bosatt i Sverige. Motiven till denna bestämmelse redovisar jag senare i avsnittet rörande samordningen med registreringen av yrkesmässigt an- vända båtar.
Vad härefter gäller registreringens begränsning till båtar av en viss minsta storlek m.m. villjag anföra följande.
Båtar för fritidsändamål finns av alla storlekar — från de minsta roddbå- tar. som används inom ett begränsat område. till båtar som närmar sig kategorien skepp och som lämpar sig för långa förflyttningar. Fritidsbåtar- na utgör även en mycket heterogen grupp vad gäller framdrivningssättet. Inom gruppen återfinns allt från handdrivna båtar till mycket snabba motorbåtar. Några av syftena med registreringen. t. ex. statistikinsamling. skulle vinna på en så vidsträckt registreringsplikt som möjligt. När det gäller andra syften. t.ex. sjöräddning och förmögenhetskontroll. har en alltför omfattande registreringsplikt mindre betydelse. Enligt min mening bör av praktiska skäl registreringen begränsas till båtar av en viss minsta storlek.
När man fastställer gränsen för registreringsplikt bör följande omstän- digheter beaktas. Registren'ngsplikten måste utformas så entydigt som möjligt. Den enskilde båtägaren skall själv utan större svårighet kunna avgöra om en båt är registreringspliktig eller ej. Registreringsplikten bör därför inte bestämmas genom formler som kräver mer eller mindre avance- rade mätningar av båten. Rent praktiskt måste även beaktas att endast sådana båtar tas med som kan förses med tydliga identifieringsymboler.
Dessa utgångspunkter tillsammans med vad som angetts rörande regis- treringens ändamål har föranlett mig att föreslå att registreringen i princip skall omfatta alla sjösatta motor- och segelbåtar vars skrov har en största längd av 5 meter eller mera.
Med längdregeln torde de flesta båtar nås som är övernattningsbara eller som är byggda och utrustade för att kunna användas för längre förflyttning- ar. Enligt min mening är det angeläget att sådana båtar omfattas av regis- treringen.
I längdintervallet närmast under 5 meter ryms ett stort antal båtar som med hänsyn till ändamålen med registreringen borde vara registrerade. Härmed avserjag sådana båtar som kan framföras med relativt hög hastig- het. Tillgänglig statistik visar att det finns åtskilliga båtar som är kortare än 5 meter men som är utrustade med förhållandevis starka motorer. Dessa båtar kan således framföras med relativt hög hastighet och i de flesta fall även användas för längre förflyttningar. Utöver båtens längd behövs där- för ett ytterligare urvalskriterium, nämligen båtens motorstyrka. Av prak-
tiska skäl bör gränsen för minsta motorstyrka sättas ganska högt. Jag föreslår en propelleraxeleffekt om 10 kilowatt. vilket motsvarar ungefär 14 hästkrafter. som en lämplig gräns.
Den föreslagna avgränsningen mot mindre båtar torde innebära att unge- fär 400000 båtar av det nuvarande båtbeståndet blir registreringspliktiga.
Enligt gällande bestämmelser om båtregistrering kompletteras reglerna om registreringsplikt av en regel rörande rätt till registrering. Annan svensk båt än sådan som omfattas av plikten att registreras enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. får under vissa förutsätt— ningar föras in i registret. Bestämmelserna tillkom bl.a. för att ge båtägare möjlighet att erhålla nationalitctshandling för sin båt. En sådan handling kan vara betydelsefull vid resa utomlands. Ett annat skäl för rätt till frivillig registrering som åberopades vid bestämmelsens tillkomst (prop. 1975168, 5. 42) var att televerket som villkor för att tilldela anropssignal för radiostation på båt kan kräva att båten är registrerad så att verket i registret kan följa båtens eventuella omsättning.
Motiven för en frivillig registrering har alltjämt aktualitet. Under samma förutsättningar som hittills bör därför icke registreringspliktiga båtar kunna registreras. Sådan frivillig registrering bör av praktiska-skäl endast ske i ett av båtregistren. Enligt min mening är det lämpligt att bestämmelsen förs in i den nya lagen om fritidsbåtsregister. Registreringen kan däremot avse såväl fritidsbåtar som yrkesmässigt använda båtar.
Samordning med registreringen av yrkesmässigt använda båtar
Enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall. som nämnts i avsnitt 2.5. varje svensk båt registreras som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogse- ring eller bärgning. till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Registreringsplikten gäller båtar vars skrov har en största längd av minst 6 meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i registret om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Registreringsskyldighet gäller även utländsk båt. som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Som jag tidigare nämnt skall yrkesmässigt använda båtar även i fortsättningen registreras i det särskilda båtregistret för yrkesmässig sjöfart. Andra båtar skall registreras i fritidsbåtsregistret om övriga förutsättningar är uppfyllda.
Genom denna gränsdragning i förhållande till yrkesmässigt använda båtar uppnås att i stort sett endast fritidsbåtar registreras i det nya regist- ret. Utöver fritidsbåtarna skulle emellertid med en sådan ordning vissa yrkesmässigt använda båtar bli registreringspliktiga enligt den nya lagen. Jag syftar härvid på båtar som är kortare än 6 meter men längre än 5 meter samt på båtar som används för fiske eller annan fångst i insjövatten. Fritidsbåtsregistret bör som jag tidigare berört i möjligaste mån endast omfatta fritidsbåtar. De båda registerlagarna bör därför enligt min mening samordnas på följande sätt. Liksom i registret för yrkesmässigt använda båtar bör i fritidsbåtsregistret endast sådana utländska båtar vars ägare är bosatta i Sverige registreras. Såväl utländska fritidsbåtar som utländska
yrkesmässigt använda båtar vars ägare är bosatta utomlands faller därmed utanför fritidsbåtsregistret. Vidare bör en gemensam nedre gräns för regis- treringsplikt gälla. Man kan härvid antingen sänka gränsen i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. eller höja gränsen för registreringsplikt i fritidsbåtsregistret. Det senare alternativet skulle med- föra att ett stort antal fritidsbåtar inte blir registrerade i fritidsbåtsregistret. Jag anser därför att gränsen för registreringsplikt i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. bör sänkas till 5 meter. För att uppnå den eftersträvade samordningen mellan lagarna bör vidare registrerings- plikten för yrkesmässigt använda frskebåtar utvidgas till att omfatta även sådana som används i insjövatten. Med den nu valda lösningen kommer fritidsbåtsregistret att så gott som uteslutande omfatta fritidsbåtar.
Vissa typer av båtar kan varken sägas vara yrkesmässigt använda båtar eller egentliga fritidsbåtar. Ett exempel är de bruksbåtar som skärgårdsbe- folkningen använder för privata persontransporter. Med den valda regle- ringen skall sådana båtar registreras i fritidsbåtsregistret.
Hänvisningar till S3-2-3
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 5.1
Mitt förslag: Båtarna skall registreras under en särskild registerbc- teckning. bestående av bokstäver och siffror. Närmare föreskrifter härom skall meddelas av regeringen.
TSV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor. Några anser att enhetliga identifieringsbeteckningar bör framställas cen- tralt och att båtägarna själva bör anbringa dessa. Andra remissinstanser. som förordar TSV:s förslag. menar att man bör undvika onödiga kostnader och eftersträva mindre byråkrati.
Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 8 & sjölagen jämfört med förordningen (l975z929) med vissa bestämmelser om fartygs identifi- ering att registrerade skepp och båtar skall ha en igenkänningssignal. Registerbeteckningen skall såvitt möjligt överensstämma med igenkän- ningssignalen som väljs ur vissa för Sverige internationellt reserverade bokstavskombinationer bestående av en fyrställig bokstavsgrupp för skepp. För båtar skall igenkänningssignalen bestå av en treställig bok- stavsgrupp eller siffer— och bokstavsgrupp åtföljd av fyra siffror av vilken den första skall vara siffran 2 eller högre. Genom samråd mellan sjöfartsre- gistret och televerket säkerställs att igenkänningssignalen överensstämmer med den anropssignal som fartygets radiostation tilldelats av televerket.
Systemet med gemensam igenkänningssignal, anropssignal och register- beteckning har betydelse för yrkessjöfarten och yrkesfisket. Fördelarna med systemet sammanhänger med att fartyg som används för yrkesmässig sjöfart regelmässigt är utrustade med en radioanläggning. Bland fritidsbå- tarna råder inte samma förhållande. För närvarande har ca 2 000 fritidsbå- tar tilldelats anropssignal enligt det nyss nämnda internationella systemet.
Även om allt fler båtägare utrustar sina båtar med radio. torde det för det stora flertalet båtägare vara utan intresse om ett system med gemensamma anropssignaler och registerbeteekningar används. I detta sammanhang bör även nämnas att det internationella systemet för anropssignaler är under omarbetning och att ett nytt system troligen kommer att införas under 1990-talet.
Mot bakgrund av det sagda föreslårjag att de registrerade fritidsbåtarna tilldelas en särskild registerbeteekning enligt ett annat system än det som används för den yrkesmässiga sjöfanen. Registerbeteckningen bör bestå av en kombination av bokstäver och siffror. Med stöd av 8 & andra stycket sjölagen kan regeringen i administrativ ordning närmare föreskriva vilken kombination som skall väljas. Med exempelvis tre bokstäver åtföljda av två siffror erhålls ea 900000 kombinationer vilket torde vara tillräckligt för en överskådlig tid.
Märkning av båtar kan ske med skyltar eller motsvarande som tillhanda- hålls av en myndighet på sätt som sker beträffande motorfordon. Alterna- tivt kan märkningen överlåtas till båtägarna som då kan måla. fästa själv- häftande tecken eller på annat sätt tydligt märka båtarna. Närmare före- skrifter härom får meddelas av regeringen.
3.2.5 Kostnader för registreringen m. m.
Mitt förslag: Kostnaderna för registreringen skall bäras av båtägarna genom en särskild årlig avgift.
TSV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att erin- ra mot principen att båtägarna skall bära kostnaderna för registreringen.
Skälen för mitt förslag: Enligt bilregisterkungörelsen (19721599) bidrar fordonsägarna till kostnaderna för registreringen genom att erlägga dels skyltavgift när fordonet registreras. dels en i princip årlig registerhållnings— avgift. Samma finansieringsprineip bör enligt min mening tillämpas beträf- fande fritidsbåtarna.
Kostnaderna för ett fritidsbåtsregister kan grovt indelas i initialkost- nader samt årliga driftskostnader. Till den första kategorin hör i huvudsak kostnader av engångskaraktär. Den totala kostnaden för uppläggning av registret uppskattades år l984 av TSV till drygt 12 milj. kr. Driftskostna- derna beräknades till drygt 7,6 milj. kr. per år.
Enligt TSV:s förslag har den genomsnittliga avgiftsnivån satts till 25 kr. per båt i [984 års prisnivå vid ett beräknat antal av 425000 båtar. Beräk- ningarna bygger dels på att samtliga båtar blir registrerade vid första registreringstillfället, dels på en periodisering av initialkostnaderna under en period av fem år. Avgiften för registrering skulle komma att sjunka med 8 kr. på det sjätte året om man bortser från förändringar i kostnadsnivån. Om registreringen av olika skäl — t. ex. att informationen om registrering- en inte skulle komma att nå samtliga registreringspliktiga — inte blir
fullständig blir kostnaden per båt högre än 25 kr. Dessutom råder viss osäkerhet om båtantalet verkligen uppgår till 425000. Om antalet är ett annat påverkas självfallet nivån på registeravgiften. Detta kan också inträf- fa vid en senare tidpunkt om t. ex. förändringar skulle ske av sammansätt— ningen av det nuvarande båtbeståndet.
Kostnaderna för registreringen är svåra att på förhand exakt beräkna. Enligt min uppfattning bör man i huvudsak kunna utgå från TSV:s beräk- ningar. Ett flertal länsstyrelser har dock ställt krav på ytterligare resurser avseende såväl arbetskraft som teknisk utrustning. Detta gäller också sjöfartsverket för verkets nya uppgift som huvudansvarig för registret. Sjöfartsverket bör som registeransvan'g myndighet genom avtal med TSV närmare precisera de resurser som krävs för såväl uppläggningen av regist- ret som den löpande driften. TSV bör också inför avtalet precisera särkost- naderna för bil- och båtregistren. De av TSV redovisade kostnadsberäk- ningarna. drygt l2 milj. kr. för registrets uppläggning resp. drygt 7.6 milj. kr. årliga driftskostnader i l984 års prisläge, torde inte drastiskt förändras av de ytterligare resursanspråken eller anpassningen till l988 års prisnivå. Däremot kan en inledningsvis svag anslutning till registret eller felbedöm— ningar i antalet registreringspliktiga båtar mer påtagligt förändra register- avgiften. Det bör ankomma på sjöfartsverket att på grundval av uppgifter från TSV och länsstyrelserna årligen redovisa alla kostnader för registre- ringen.
Efter samråd med cheferna för kommunikations-. finans- och civildepar- tementen föreslår jag att en årlig avgift tas ut för varje registrerad båt. Avgiften bör beslutas av regeringen. Avgiften skall täcka kostnaderna för registeruppläggning, drift, underhåll och administration av fritidsbåtsregis- tret. Avgiftens storlek avvägs mot samtliga kostnader för registret. Vid fastställandet av avgiftsbeloppet måste bl. a. beaktas de nämnda osäkerhe- terna om antalet registreringsobjekt. Som ett exempel skulle ett registre- ringsbortfall av 50000 båtar innebära ca 3 milj. kr. lägre kostnadstäckning. Förutsatt att registreringen i huvudsak får den omfattning som TSV har beräknat torde registeravgiften. efter kostnadsanpassning till aktuell kost- nadsnivå. inte överstiga 30 kr. per båt. Detta skulle vid 425000 båtar innebära avgifter om knappt 13 milj. kr. årligen till att täcka samtliga kostnader för registreringen.
Budget- och anslagsfrågor
Den nya lagen föreslås trädai kraft den ljanuari 1988. Genom en särskild övergångsbestämmelse, som jag återkommer till i specialmotiveringen, föreslås att nuvarande båtbestånd skall registreras senast den 1 april 1988.
Avgiftsuppbörd föreslås ske genom Sjöfartsverkets försorg med början under första delen av år 1988. Avgifter flyter därvid in huvudsakligen under månaderna mars och april i samband med registreringen av det nuvarande båtbeståndet. Avgifterna tas till uppbörd i statens verksamhet genom direkt avisering av båtägaren för täckande av kostnaderna för registrering- en. Avgiftsuppbörden disponeras därvid inte av registermyndigheterna annat än genom rekvisition på grundval av verifierade kostnader.
Intäkterna genom avgifter bör därför redovisas över en ny inkomsttitel i statsbudgeten. Medel förs till sjöfartsverket för täckande av verkets kost— nader samt de avtalade kostnaderna vid TSV.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslårjag vidare att sjöfartsverket tillåts disponera en rörlig kredit av l2 milj. kr. i riksgälds- kontoret under en tvåårsperiod för de resursbehov som uppkommer i ett inledningsskede av registreringen. Den rörliga krediten bör vara tillgänglig redan under budgetåret 1987/88. Som jag redovisat torde avgifter för regis- treringen börja flyta in under första tertialet år 1988. Kostnaderna för uppbyggnaden av registret kommer därför inledningsvis och under budget- året 1987/88 i stor utsträckning att finansieras med hjälp av den rörliga kredit sjöfartsverket föreslås disponera. Först under kalenderåret 1989 torde mer exakt kunskap föreligga om registreringens omfattning samt intäkterna och kostnaderna.
Länsstyrelsernas kostnader för registreringen föreslår jag efter samråd med chefen för civildepartementet bli täckta genom ordinarie anslag över statsbudgeten. Länsstyrelsernas löpande kostnader sedan registret efter en uppbyggnadsperiod är i drift får prövas årligen och redovisas till sjöfarts- verket. Såväl kostnaderna för registeruppbyggnad som de årliga löpande resursbehoven skall finansieras genom medel redovisade under den före- slagna inkomsttiteln på statsbudgeten.
Med den föreslagna ordningen blir det möjligt att fortlöpande för varje budgetår bestämma vilka kostnader som belastar registreringen av fritids- båtar. På detta sätt kan en korrekt avpassad avgift tas ut av ägarna till de registrerade fritidsbåtarna.
3.3. Följdändringar i annan lagstiftning
Den föreslagna nya lagen om fritidsbåtsregister medför följdändringar i sjölagen (l89l:35 s. l"). lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. samt lagen (l986:37l) om flyttning av fartyg i allmän hamn.
Följdändringarna behandlas i specialmotivcringen, se avsnitt 5.2. 5.3 och 5.4.
Hänvisningar till S3-3
På grund av det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats för- slag till
1. lag om fritidsbåtsregister.
2. lag om ändring i sjölagen (189135 s. 1).
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes— mässig sjöfart m.m..
4. lag om ändring i lagen (1986137llom flyttning av fartyg i allmän hamn. Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för justitie— departementet och förslaget under 4 i samråd med chefen för kommunika- tionsdepartementet.
enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret. skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.
4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångs- bestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen(1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den införas i fritidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligt denna lag.
Enligt 5 å andra stycket i den nya lagen inträder registreringsplikt då en båt första gången sjösätts. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna tar sikte på sådana båtar som redan är eller varit sjösatta vid ikraftträdandet. Till denna grupp hör alla de båtar som tidigare varit sjösatta men som förvaras på land vid ikraftträdandet.
Lagrådet har beträffande punkt 2 påpekat att bestämmelsen leder till att även båtar som har tagits ur bruk kommer att omfattas av registreringsplik- ten. Detta kan i en del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irrita- tion hos enskilda båtägare. Med hänsyn till registrets syfte enligt 2 åå synes det också enligt lagrådet vara fel att registrera andra båtar än sådana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen att registrerings- plikten beträffande en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen.
Enligt min mening är det. för att syftet med registret skall uppnås, väsentligt att det nuvarande båtbeståndet så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande blir registrerat i fritidsbåtsregistret. Vid den tidpunkt då lagen träder i kraft är de flesta båtar upplagda på land för vinterförvaring. Även om registreringsplikten i princip bör inträda då lagen träder i kraft för båtar som då redan är sjösatta eller som varit sjösatta är det enligt min uppfattning tillräckligt om det befintliga båtbeståndet hinner registreras före sjösättningen våren 1988. De föreslagna övergångsbestämmelserna ger därför en tidsfrist till den 1 april 1988 för registrering av dessa båtar. Denna övergångstid bör också underlätta registermyndigheternas arbete. Reglerna kommer visserligen att innebära att registreringsskyldighet in- träder också för ett begränsat antal båtar där det kan råda oklarhet om de kommer att användas igen. Ägarna till dessa båtar kan självfallet uppleva registreringsskyldigheten som onödig. De förhållandevis måttliga olägen- heterna för vissa båtägare uppvägs dock enligt min mening av fördelarna med en regel som underlättar registreringen av det nuvarande båtbestån- det. Till skillnad från lagrådet anser jag således att övergångsbestämmel- sen i punkt 2 bör utformas i enlighet med det remitterade förslaget.
Genom den nya lagen införs ett registreringssystem som innebär att endast båtar som är registreringspliktiga enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall registreras i det båtregister som förs av sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Möjligheten att frivilligt registrera båtar i båtregistret upphör. Punkt 3 i övergångsbestämmelserna avser sådana båtar som skall registreras enligt den nya lagen och som redan är registrerade i sjöfartsregistret på begäran av båtägarna. För att underlätta övergången till den nya registreringsordningen föreskrivs att
sjöfartsverket skall ombesörja överföringen till fritidsbåtsregistret. Ägarna av de aktuella båtarna behöver således inte anmäla båtarna till det nya registret.
Punkt 4 i övergångsbestämmelserna avser de fritidsbåtar som är inteck— nade enligt äldre bestämmelser. Dessa båtar skall enligt nämnda över- gångsbestämmelser till ändringen i sjölagen vara registrerade i skeppsre- gistret så länge de besväras av inteckning.
5.2. Förslaget till ändring i sjölagen (1891135 5.1)
Ändringen i 2 & sjölagen är av redaktionellt slag föranledd av att ett särskilt fritidsbåtsregister införs. Jag vill påpeka att det nuvarande bemyndigandet i 8 få andra stycket för regeringen att meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning också kommer att gälla båtar som registrerats i det nya fritidsbåtsregistret.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 3.3
5.3. Förslaget till ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.
Ändringen innebär att 5 % upphävs samt att lydelsen ändras av 1.4, 7—9 åå samt fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till lagen.
Ändringen av 1 5 är av redaktionell karaktär. Enligt 45 i dess nuvarande lydelse skall yrkesmässigt använda båtar vars största längd överstiger 6 meter registreras. I fråga om båtar som används till fiske eller annan fångst gäller registreringsplikt endast sådana båtar som används i saltsjön. Ändringen innebär dels att båtar vars största längd överstiger 5 meter i fortsättningen skall registreras och dels att också båtar som används till fiske eller annan fångst i insjövatten skall registre- ras. Enligt 5 så har under vissa förutsättningar frivillig registrering kunnat ske i båtregistret. Som anförts i anslutning till 6 & lagen om fritidsbåtsregister skall frivillig registrering i framtiden ske endast i fritidsbåtsregistret under samma förutsättningar som hittills.
På förslag av lagrådet har vissa redaktionella ändringar gjorts i 7 ä, 8 & andra stycket och 9 &. Ändringarna är främst föranledda av att 5 % upp- hävs.
Ändringen i 85 tredje stycket är föranledd av prop. 1980/81:38 om ändring i brottsbalken. m.m. (bötesstraffen). I propositionen (s. 16) uttalas att maximum för penningböter inom specialstraffrätten regelmässigt bör justeras till att omfatta högst 1000 kronors böter samt att frågan bör beaktas i samband med att ändringar görs i de aktuella författningarna av andra skäl.
Fjärde stycket i övergångsbestämmelserna har sin motsvarighet i punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen om fritidsbåtsregister. Bestämmel- sen avser således de båtar som är intecknade enligt äldre bestämmelser. Med hänsyn till att frivillig registrering inte längre skall kunna ske i regist- ret för yrkesmässigt använda båtar har övergångsbestämmelsen ändrats. Om en tidigare intecknad båt avförs ur skeppsregistret skall enligt den nya
lydelsen frivillig registrering inte kunna ske i registret för yrkesmässigt använda båtar.
Ändringarna i förevarande lag innebär som nämnts en viss utvidgning av registreringsplikten. En båt som på grund av ändringarna skall registreras och som används yrkesmässigt vid lagens ikraftträdande den ] januari 1988 skall till följd av regeln i 6 5 första stycket samma lag anmälas för registre- ring senast den I februari l988. En båt som blir registreringspliktig — dvs. används yrkesmässigt — efter ikraftträdandet skall enligt 6 äförsta stycket anmälas för registrering inom en månad från det båten blev registrerings- pliktig.
I anslutning till 8 & lagen om fritidsbåtsregister harjag anfört att paragra- fen på förslag av lagrådet har utformats med förebild i 51 & bilregisterkun- görelsen (l9721599). Enligt min mening finns det inte anledning att. som lagrådet ifrågasatt. göra motsvarande ändring i 6.6 andra stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 1
5.4. Förslaget till ändring i lagen (l986z37l) om flyttning av fartyg i allmän hamn
Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall den som är antecknad i skeppsregistret resp. nuvarande båtregister anses som ägare av fartyget. Ändringen innebär att bestämmelsen (6 &) kompletteras med en hänvisning även till fritidsbåtsregistret. Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall således även den som är antecknad i fritidsbåtsregistret anses som ägare.
3. Utan hinder av ikraftträdandet skall en båt som inte är registrerings- pliktig enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., registreras enligt denna lag om anmälan därom görs efter utgången av augusti månad 1985. I fråga om sådana båtar skall bestämmelserna i denna lag, utom såvitt avser5 &, 8—13 åå och 15 &. tillämpas från denna tidpunkt.
4. Båtar som vid ikraftträdandet är införda i det båtregister som förs av sjöfartsregistret och som är registreringspliktiga enligt 4 & skall genom registreringsmyndighetens försorg föras in i det båtregister som sägs i denna lag.
5. Avförs båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 över- gångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891 :35 s. 1) skall den föras in i båtregistret om den är registreringspliktig enligt denna lag.
6. Regeringen meddelar de ytterligare övergångsbestämmelser som be- hövs.
Bilaga .?
Remissammanställning — trafiksäkerhetsverkets (TSV) rapport den 4 oktober 1984 Förslag till utformning av ett register för båtar.
Efter remiss har yttranden kommit in från domstolsverket (DV), rikspolis- styrelsen. Stockholms tingsrätt, datainspektionen. sjöfartsverket. general- tullstyrelsen. sjösäkerhetsrådet, försäkringsinspektionen. riksskatteverket (RSV), fiskeristyrelsen. statens "naturvårdsverk, statskontoret, riksrevi- sionsverket. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala, Södermanlands, Ös- tergötlands. Jönköpings, Kronobergs. Kalmar, Gotlands. Blekinge, Kris- tianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs. Skara- borgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs, Västernorrlands. Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, lands— tingsförbundet, Sjösportens samarbetsdelegation (SSD) samt Båtsak (sam- arbetsorgan för de kommunala fritidsbåtshamnföreningarna i Göteborg). Dessutom har yttranden kommit in från Sweboat. Bengt Örne, SVenska kanotseglarförbundet, Västra Mälarens båtförbund. Kristianstads kom- mun. Sveriges fiskares riksförbund. Svenska racerbåtförbundet. Bohus- läns skärgårdsråd samt Svenska insjöfiskarnas centralförbund.
Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttrande från Kalmar läns båtför- bund. Länsstyrelsen i Kristianstads län har bifogat yttrande från Båstads kommun. Sjösportens samarbetsdelegation har bifogat yttranden från Bot- tenvikens, Västerbottens, Västernorrlands. Dalarnas, Gästriklands. Värmlands. Roslagens, Saltsjön-Mälarens, Lidingö, Östergötlands. Östra Vänerns. Vänern väst Dalslands kanals, Kalmar läns, Skånes och Blekinge båtförbund. Värmlands bergslags båtsportförbund. Kungl. motorbåtsklub- ben, Smålands, Skånes, Hälsinglands och Norrbottens seglarförbund, Limhamns Yacht Club, SXK:s Uppsalakrets. SXK:s Skellefteåkrets, SXK:s Stockholmskrets, SXK:s Sörmlandskrets och professor Hugo Ti- berg.
2.1 Rikspolisstyrelsen: En registrering av fritidsbåtar medför otvivelaktigt vissa fördelar ur polisiär synpunkt. Polisens möjligheter att verka effektivt vid bl. a. sjötrafikövervakning, sjöräddning, spaning efter stulna och för- svunna båtar samt identifiering av omhändertagna båtar och liknande skulle avsevärt förbättras.
2.2 Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): Någon utredning har inte pre- senterats som visar att en allmän båtregistrering är nödvändig för att uppnå de mål direktiven eller TSV:s skrivning i lagförslagets 2 & förutsätter som
önskvärda. Dessa mål kan kanske nås på ett enklare och för båtägarna och samhället mindre betungande sätt.
Sjöfartsregistret har existerat i snart nio år. Det har varit svårt att hos allmänheten få förståelse för den ändring som innebar att sjöfartsverket och de lokala tullmyndigheterna inte längre hade hand om registreringen. När sjöfartsregistret nu äntligen börjar tränga in i fartygsägarnas medve- tande skulle tillkomsten av ännu ett register säkerligen skapa osäkerhet och förvirring hos den berörda allmänheten.
2.3 Datainspektionen: Ett personregister skall inrättas och föras för att t. ex. en myndighet skall bedriva en viss verksamhet med stöd av ADB. Datalagen (19731289) bygger också på den förutsättningen att ADB skall vara ett hjälpmedel i den registeransvariges verksamhet. I rapporten finns inget underlag för att TSV skulle bedriva en verksam- het i vilken ifrågavarande personregister skulle användas som hjälpmedel. I rapporten föreslås att TSV skall vara registeransvarigt. De nuvarande bil- och körkortsregistren inrättades innan datalagen utfärdades. Det kan konstateras att det varit svårt att tillämpa datalagen på den redan etablera- de verksamheten. Skälet härtill är bl.a. att TSV tilldelats ett registeransvar vilket inte överensstämmer med det verkliga förhållandet. I stället borde TSV endast vara en servicebyrå åt framför allt länsstyrelserna och länssty- relserna borde vara registeransvariga. Systemuppbyggnaden med avseen- de på aktuella personregister hos TSV motsvarar inte regleringen i de författningar som rör bil- och körkortsregistreringen. Datainspektionen har vid flera tillfällen funnit det omöjligt för TSV att fullgöra sitt åtagande som registeransvarig enligt datalagen när felaktig information uppstått på grund av andra myndigheters verksamhet (länssty- relsen. polisen m.fl.). I olika sammanhang har ansvaret mellan länsstyrelsen och TSV diskute- rats. Datainspektionen har valt att i den uppkomna situationen avvakta när det gäller frågan om en eventuell förändring av nuvarande reglering på bil- och körkortsområdet. Systemuppbyggnaden hos TSV är redan nu mycket komplex. Vid en eventuell omorganisation bör datalagens krav på klara ansvarsgränser tillgodoses. Nu aktuellt förslag om båtregister innebär en utbyggnad och fortsatt låsning av en systemuppkonstruktion som redan är betänklig. Huvudanvändarna av det tilltänkta båtregistret synes bli skattemyndig- heterna och kronofogdemyndigheterna. Enligt datainspektionens mening kan TSV inte vara registeransvarigt på det sätt datalagen förutsätter. Frågan om ändamål och registeransvar bör övervägas med hänsyn härtill. Detta bör beaktas vid ställningstagande till upprättandet av ett cv. båtre- gister.
2.4 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket har i tidigare remissyttranden avseende fritidsbåtsutredningens betänkanden SOU l974:95 och SOU 1977:25 utta- lat sig negativt orn tanken på införandet av ett båtregister, som innefattar fritidsbåtar. Skälet till denna inställning har varit att det inte förebragts skäl som varit starka nog att motivera införandet av ett register. l rege-
Prop.]986/871121
ringsbeslutet, varigenom trafiksäkerhetsverket gavs i uppdrag att utarbeta det nu redovisade förslaget, angavs bl.a. vilka ändamål registret skall ha. Av dessa ligger planering avseende säkerhets— och trafikåtgärder samt möjliggörande av identifiering t.ex. i samband med sjöräddning inom verkets ansvarsområde. Sjöfartsverket anser dock att båtregistret. såsom förslaget utformats. inte tillgodoser de angivna ändamålen i sådan ut- sträckning att de motiverar vare sig kostnaderna eller arbetsinsatserna för uppbyggande och bibehållande av ett båtregister.
2.5 Generaltullstyrelsen: — - — Generaltullstyrelsen har tidigare i yttrande över fritidsbåtutredningens betänkande (SOU l974:95) Båtliv. samhället och fritidsbåtarna ansett det från övervakningssynpunkt angeläget att nå- gon form av registrering av fritidsbåtar införs och att en på avstånd väl synlig registreringsbeteckning anbringas på båten. För att det nu angivna syftet med en båtregistrering, nämligen att en ändamålsenlig tullkontroll skall möjliggöras. måste emellertid vissa grundläggande krav på registret ställas. Det viktigaste kravet är att en båt som inföns till landet skall vara förtullad för att få vara införd i båtregistret. Detta är enligt styrelsens mening en självklarhet särskilt mot bakgrund av att för båt införd i registret skall på begäran kunna utfärdas svenskt nationalitetsbevis.
2.6 Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget.
2.7 Riksskatteverket: — — — ett införande av ett båtregister enligt TSVs modell är till nytta för såväl indrivningsverksamheten som skattekontrol- len. Ur dessa synpunkter är det dock en brist att den föreslagna registerut- formningen inte gör det möjligt att ta in uppgifter om båtarnas försäkrings- värden.
2.8 Statens naturvårdsverk: Enligt förslaget kommer uppskattningsvis 425000 båtar att ingå i registret med de kriterier som föreslås. I Sverige finns uppskattningsvis 1.1 miljoner båtar varför inte ens hälften kommer att ingå i registret. Från de synpunkter naturvårdsverket har att beakta kan ett register vara till nytta i tre fall, dels vid planering av hamnar. renhåll- ningsanordningar m. m., dels vid övervakning av olika miljöskyddsregler och dels vid sjöräddningsinsatser. För att ett register därvid skall fylla sin uppgift bör det omfatta så många båtar som möjligt och enligt verkets uppfattning åtminstone alla båtar som framdrivs på annat sätt än genom handkraft.
2.9 Statskontoret: Statskontoret har inget att invända mot utredningens förslag vad gäller organisation. registeruppläggning. registerkostnadcr och registerhållningsavgifter. Enligt Statskontorets uppfattning är det i stort möjligt att införa och driva ett register enligt förslaget.
2.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Vad gäller frågan om syftet med förslaget har länsstyrelserna för närvarande knappast några planeringsuppgifter där ett båtregister skulle vara användbart som statistikunderlag. Länsstyrel—
serna handlägger visserligen vissa ärenden enligt sjötrafikft'irordningen där en bättre kunskap om båtbeståndet i ett område skulle kunna vara till nytta. Det är då en nackdel att större delen av båtbeståndet inte föreslås komma med i registret. Då en registrering bland annat bidrar till minskad anonymitet på sjön bör emellertid efterlevnaden av föreskrifterna i viss mån öka. Länsstyrelsen anser att det, mot bakgrund av den begränsade nytta som man kan förvänta sig av ett båtregister, inte föreligger något behov därav för länsstyrelsens del.
2.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen godtar förslagets tekniska utformning.
2.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen finner att de ändamål för ett båtregister som angivits i regeringens direktiv till trafiksäkerhetsverket. är av sådan angelägenhetsgrad att de utgör tillräcklig motivering för inrät- tande av ett sådant register. Länsstyrelsen har därför i princip ingen erinran mot den föreslagna lagen om registrering av båtar.
2.13 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen anser att ett båtregis- ter skttlle vara av stort värde för samhället.
2.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — —- — Trafiksäkerhctsverkets rap- port synes vara väl genomtänkt och länsstyrelsen vill i huvudsak ansluta sig till förslagen däri.
2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsens yttrande avser endast utlån-inningen av bestämmelserna och länsstyrelsen har intet att invända mot traliksäkerhetsverkets förslag härom.
2.16 Landstingsförbundet: Ett rätt upplagt båtregister. framför allt vad avser fritidsbåtar. kan ge värdefullt statistiskt underlag att användas vid planering av turism, miljö- och naturskydd samt sjösäkerhetsåtgärder. Dessutom kan en registrering också underlätta identifiering av båtar t. ex. i samband med sjöräddning.
2.17 Sjösportens samarbetsdelegation: SSD har tidigare till regeringen ut- tryckt att en sådan båtregistrering som beställts i direktiven inte motiveras av något verkligt påvisat behov. Det nu framförda förslaget bekräftar denna uppfattning.
Det första av direktivens tre motiv för registrering är att man vill ha statistiskt underlag för planering av båtlivet. SSD anser inte att ett register begränsat till delar av båtlivet fyller det ändamålet. Det föreslagna registret omfattar mindre än hälften av landets båtar och utesluter bl.a de mest olycksdrabbade, nämligen mindre öppna småbåtar och kanoter.
Det andra motivet för registrering skulle närmast vara behovet för kust- bevakning, sjöpolis och försäkringsväsendet av identifiering. Även här vill
SSD framhålla att förslaget omfattar bara en mindre del av båtbeståndet. och därtill båtar som är lätta att identifiera.
Det tredje motivet är ett påstått behov av fiskal kontroll. Det rör sig om införsel-. inkomst- och förmögenhetskontroll och om indrivning av ford- ringar. SSD finner att ett register. i synnerhet sådant som det föreslagna. lämnar så uppenbara möjligheter till kringgående att det inte kan tillgodose det avsedda syftet.
SSD har inhämtat synpunkter från distrikts- och klubborganisationer. Svaren tar enhälligt avstånd från förslaget.
3.1 Domstolsverket: DV delar traliksäkerhetsverkets bedömning att båtre- gistret bör omfatta även de båtar som idag registreras på grund av yrkes- mässig användning enligt lagen (1979:377).
Sveriges Skeppslista är en publikation som ges ut av DV med stöd av 8 & fartygsregisterförordningen (1975z927) i en upplaga av cirka 900 ex./år. Listan upptar såväl skepp som båtar införda i fartygsregister. Båtarna utgör cirka 5/8 av innehållet i skeppslistan. Om skeppslistan även fortsätt— ningsvis skall ha samma omfattning, måste uppgifterna om båtar i yrkes- mässig sjöfart vara urskiljbara i det nu föreslagna båtregistret, till exempel genom sökbar bokstavskod. Man bör också ta ställning till om skeppslistan även framgent skall uppta båtar och vem som i så fall skall svara för den fortsatta utgivningen av skeppslistan. 3.2 Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): — — — De direktiv TSV erhållit innefattar bl. a uppdraget att överväga avgränsningen mot den registrering som sker i skepps- och båtregistren vid Stockholms tingsrätt. TSV har nu föreslagit ett övertagande för verkets del av all båtregistrering. Som tings- rätten ser detär TSVs ståndpunkt konsekvent. Eftersom båtregistrering — i vart fall för närvarande — endast är en offentligrättslig åtgärd är den egentligen inte en domstolsuppgift och att lägga all nu föreslagen båtregis- trering på sjöfartsregistret får anses uteslutet även av administrativa skäl.
Om lagstiftningen nu helt har avstått från tanken på att ge båtregistrering en sakrättslig innebörd finns intet att invända mot TSVs förslag ur strikt juridisk synvinkel. En annan avgränsning emellan registren skulle sanno- likt vara svårare att genomföra och skulle kunna föra med sig dubbelregis- treringar i vissa fall. När det gäller avgränsningen gentemot skeppsregis- tret synes självklart att detta även fortsättningsvis bör handhas av sjöfarts- registret. En. kanske mindre. komplikation föreligger dock: Det finns ett antal tf. n. 105) båtar. som är intecknade enligt äldre bestämmelser och som därför är införda i skeppsregistret. (Av dessa båtar är 59 fritidsbåtar, 27 fiskebåtar och 19 yrkesmässigt använda båtar i övrigt.) TSVs förslag
innebär att dessa båtar skall ligga kvar i skeppsregistret. men att. om en sådan båt blir inteckningsfri. den skall införas i det föreslagna båtregistret. Mot detta förslag finns inget att invända juridiskt sett. Men för överva- kande myndigheter och andra intresserade kan det bli svårt att förstå varför dessa båtar — de med distriktsbeteekning försedda fiskebåtarna undantagna - inte har sådan märkning som TSV föreslagit. (Ett likartat problem uppstår i gränsområdet mellan mindre skepp och större båt.) Tilläggas bör kanske att inte endast skeppen utan även de intecknade båtarna har försetts med nationalitetscertifikat.
Det stora antalet båtar mellan 5—6 meter är av ringa kapitalvärde. varför skäl att registrera dem inte föreligger.
3.3 Sjöfartsverket: — — — När det gäller registreringsplikten är denna san- nolikt inte helt genomtänkt. Förslaget innebär jämfört med 1 & sjölagen att utomlands bosatta svenskar kan tvingas registrera den båt de ha".r utom- lands i det svenska båtregistret. Det kan knappast vara någon mening att registrera dessa båtar. särskilt med tanke på att de dessutom kanske måste registreras i ett utländskt register också. Däremot kan det mot bakgrund av de i uppdraget angivna ändamålen finnas själ att låta i landet inte bosatta utlänningar som stadigvarande har båtar här i landet registrera dem här. Det förefaller sjöfartsverket felaktigt att placera föreskrifterna orn regis- treringSplikt i en förordning. Sådana bestämmelser bör ges i lag.
3.4 Generaltullstyrelsen: — — — Det är inte ovanligt att personer bosatta i Sverige äger båtar som huvudsakligen förvaras och används utomlands. Det är heller inte ovanligt att en person bosatt utomlands äger en båt som förvaras och brukas uteslutande i svenska vatten. Det är enligt styrelsens mening angeläget att registreringspliktens omfattning klargörs i sådana och liknande fall. Om registreringsplikten knyts ihop med kravet på förtullning och undantaget från registreringsplikt knyts till innehav med temporär tttllfrihet torde klarare avgränsning av registreringsplikten kunna åstad— kommas.
3.5 Sjösäkerhetsrådet: Sjösäkerhetsrådet har granskat det i rapporten fram- förda förslaget ur strikt sjösäkerhetssynpunkt och härvid kommit. till att förslaget kan medföra risk för konstruktion av "paragrafbåtar", det vill säga höga och korta båtar med motorstyrkor under 13 kW. för att undgå registrering. Båtari kategorin under fem meter är idag de mest olycksdrab- bade och kommer enligt förslaget ej att omfattas av registreringsplikt. En sådan utveckling står i strid med sjösäkerhetsrådets strävan att höja sjö- säkerheten för fritidsbåtarna.
3.6 Riksskatteverket: — — — RSV har från sina utgångspunkter inget att erinra mot att även båtari yrkesmässig sjöfart ingår i registret och att även motorstyrkan utgör en variabel som påverkar registreringsplikten. — — —— TSVs förslag bygger på att alla båtägare förser sina registrerade båtar med korrekt registerbeteekning. Att registerbeteekningen är korrekt och fortfa-
rande aktuell kan konstateras endast efter registerkontroll och fysisk kon- troll. Mot bakgrund av de erfarenheter som finns från det tidigare bilregis- tersystemet, då var och en kunde köpa bokstäver. siffror m.m. och göra registreringsskylten själv, vill RSV ifrågasätta om inte utformningen och tillhandahållandet av registreringsbcteckningar bör ställas under statlig kontroll. Av registreringsbeteckningarna bör framgå registreringsnummcr samt grunddata för båten.
3.7 Fiskeristyrelsen: — — — Styrelsens synpunkter på förslaget är begränsat till båtar som användes för yrkesmässigt fiske.
Fiskebåtar är ofta byggda i ett fåtal exemplar av varje typ, de har en kvalificerad utrustning som varierar beroende på var man fiskar osv. En modern fiskebåt kan idag kosta över en miljon kronor, vanligen ligger priset för en 10— 12 meters båt mellan 500000—1 miljon kr. Fiskebåtarna skall. till skillnad från fritidsbåtarna. också förses med distriktsbeteekning, vilket sker genom tingsrättens försorg. Beroende bl.a. på att fiskarens redskap är märkt med båtens distriktsbeteekning är han också mån om att få behålla samma beteckning även vid båtbyte. För detta ändamål kan fiskaren reservera distriktsbeteekning i samband med avregistrering av den gamla båten.
Tingsrätten reserverar även distriktsbeteekning som fartygsägaren vill ha ensamrätt till.
1 förslaget till registrering hävdar trafiksäkerhetsverket att det skall gå smidigt att överföra båtarna från tingsrättens register (även de som drivs yrkesmässigt) till landets länsstyrelser. Jämförelser göres med bilregistret och den hantering som dessa ärenden är föremål för.
Fiskeristyrelsen är inte beredd att tillstyrka en överföring av fiskebåtar- na till det föreslagna båtregistret av bl.a. följande skäl. 1 det nya registret räknar trafiksäkerhetsverket med ca 425000 båtar. När jämförelse göres med bilar bör erinras om att dessa är tillverkade i mycket stora serier med alla data om bilarna väl dokumenterade av biltillverkarna. Båtar. i synner- het fiskebåtar, är ofta unika eller tillverkade i begränsade serier, vilket kräver betydligt mera komplicerade uppgifter för beskrivning av typ och data. Personalen på tingsrätten har genom åren byggt upp ett stort kunnan- de. Vid sjukdom, semester osv. finns ändå kunnig personal kvar att hand- lägga inkomna ärenden. Bedömningsfrågor blir mera enhetligt behandlade. På länsstyrelserna kommer sammanlagt att behövas 15 årsarbetskrafter för driften av registret enligt förslaget. Styrelsen menar att länsstyrelserna kommer att behöva en lång inkörningsperiod för inlärning av rutiner. Därefter kommer ett fåtal personer på varje register att kunna något om båtregistrering. Vid semester, sjukdom m.m. blir det orutinerad personal som handlägger inkommande ärenden, sannolikt med fördröjning av hand- läggningen. Möjligheterna till felaktiga beslut ökar.
Den nuvarande distriktsbeteekningen är baserad på kommuner, som exempel kan nämnas GG-distriktet. huvudsakligen i Göteborgs och Bohus län men som också omfattar Kungsbacka kommun i Hallands län. För länsstyrelsens register i Hallands, respektive Göteborgs och Bohuslän kan
detta ställa till problem. likaså för sökanden. Ytterligare aspekter som är unika för fiskebåtar. är att dessa erhåller yrkesfiskelicens, vilken tingsrät- ten kan använda i sitt beslutsunderlag för om en båt skall få distriktsbe- teckning eller inte.
Nästan alla fiskebåtar har radiotelefon i någon form och är tilldelade igenkänningssignal. lika med r'egistcrbeteckningen. som användes vid kommunikation med kustradiostationer bl.a. Det får inte finnas skuggan av tvivel om vad som är rätt signal när fiskebåtar. ofta långt ute till havs. kan behöva kontakt med kustradiostationerna. Utredarna hävdar att en anropssignal för radio kan tilldelas oberoende av igenkänningssignal.
En annan aspekt. som inte utredningen berör. är licenser för fiskebåtari utländsk zon. Som exempel kan nämnas gotländska fiskebåtar, vilka fiskar i sovjetisk och polsk zon (laxfiskarc). Fiskeristyrelsen anmäler dessa må- nadsvis till respektive land med uppgift om registerbeteekning, signal, längd. hkr m.m. Fiskeristyrelsen anser att risken för missförstånd av olika slag ökar avsevärt vid kommunicering med andra stater om fiskebåtarna blandas in bland 425 000 fritidsbåtar. hanterade av 24 länsstyrelser.
3.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Trafiksäkerhetsverket har ålagts att överväga avgränsningen mot det båtregister som för närvarande förs vid Stockholms tingsrätt och som avser båtar för yrkesmässig sjöfart. Verket har löst frågan genom att föreslå att alla registreringspliktiga båtar skall registreras i endast ett register. Eftersom i stort sett samma uppgifter avses ingå i det nu föreslagna registret som redan finns i registret för yrkesmässig sjöfart. finner länsstyrelsen verkets lösning väl avvägd och tillstyrker densamma.
3.10 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Om ändamålet med registret — - — helt skall kunna tillgodoses anser länsstyrelsen att även båtar som tillhör staten skall ingå i registret. Ett eventuellt båtregister med föreslaget inne- håll måste anses värdcfullt för civila och militära myndigheter som ingår i försvarsorganisationen. Även polis- och tullmyndigheter får, ur sjörädd- ningssynpunkt och i spaningssyfte, anses ha ett större behov av ett så fullständigt register som möjligt. Självfallet skulle härvid båtar som uteslu- tande tillhör försvarsmakten vara undantagna.
3.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: TSV har i sitt förslag avvikit från i uppdraget givna direktiv och föreslagit att även yrkesmässigt använda båtar skall införas i båtregistret. Det kan enligt länsstyrelsens mening inte anses motiverat att dessa båtar skall införas i ytterligare ett register endast av det skälet att alla båtar bör- vara samlade i ett båtregister. Den distrikts- registrering som fiskebåtar har är delvis knuten till båtägaren. Nämnas bör att även redskapen är uppmärkta med båtens nummer. Förekomsten av dubbla nummer är ägnat att medföra komplikationer. Hur detta skall lösas har inte uppmärksammats av TSV.
3.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Fiskefartygen är i dag registrerade i sjöfartsregistret. ] samband med registreringen tilldelar sjö- fartsregistrct fartygen igenkänningssignal och distriktsbeteekning.
I rapporten har föreslagits att fiskebåtar skall brytas ut ur sjöfartsregis- tret. Båtarna skall i stället finnas registrerade i det av TSV förda båtregis- tret. — — — Länsstyrelsen är något tveksam till den konstruktionen men tillstyrker ändå med den förhoppningen att det fortsättningsvis på ett bättre sätt än nu går att definiera vad som krävs för att en båt skall få antecknas som fiskebåt. — — — Förslaget innebär att fiskeskepp respektive fiskebåtar kommer att föras i separata register av två olika myndigheter. Företrädare för samma yrkeskår kommer således att ha fartygen registre- rade i olika register liksom att en person kan komma att få båtar i olika register. Denna konstruktion kan synas något märklig bland annat därför att det endast blir fartygets storlek och inte dcss yrkesmässiga användning som blir avgörande för vilket register fartyget skall tillhöra.
Till nackdelarna kan också läggas dels att båtarna vid ett eventuellt överförande till nytt register måste byta registerbeteekning och dels att två register över distriktsbeteckningar måste föras. nämligen ett hos Stock- holms tingsrätt och ctt hos TSV.
En fördel från registersynpunkt med att ha båtar i ett register och skepp i ett annat är att det underlättar anmälningsförfarandet då båtar övergår från att vara fiskebåt till fritidsbåt eller tvärtom. Anmälan kan då göras till det register i vilket båten redan finns införd.
Eftersom det i praktiken blir länsstyrelse. som kommer att pröva om båt skall antecknas som fiskebåt. anser länsstyrelsen det angeläget att det närmare preciseras vad som skall utgöra underlaget för ifrågavarande anteckning.
3.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: — — — Som TSV framhållit är det angeläget att inte bara båtar vars skrov är fem meter eller längre registre- ras. utan även alla motorbåtar med stor motorstyrka oavsett längd. En lämplig motorstyrka har enligt förslaget ansetts vara 13 kw eller drygt 18 hästkrafter. Av utombordsmotorer finns det på marknaden endast något enstaka fabrikat med denna motorstyrka. Den vanligaste i denna storleks- klass är antingen 15 eller 20 hästkrafter. Man kan inte helt utesluta att motorer, som egentligen är starkare. kan komma att anpassas och salu- föras som "starka" 18 hästkrafter och på så sätt falla utanför registrerings- plikten. Resultatet blir då. att det fortfarande kommer att finnas oregistre- rade mycket små båtar med kraftiga motorer som kan framföras med relativt hög hastighet. Det finns därför skäl att sänka gränsen till att omfatta motorer starkare än 15 hästkrafter. En sådan gräns skulle bättre förhindra en oönskad utveckling.
3.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — - Länsstyrelsen anser att det många gånger kan bli svårt att avgöra om båtmotorns effekt överstiger 18 hästkrafter eller ej. För kontrollen och efterlevnaden av lagen kan det ifrågasättas om detta kriterium inte bör utgå speciellt som uppgiften om effekt inte ingår ide uppgifter om båten som skall registreras. Jfr vidare avregistreringsgrunden i 7 & 4 p där det ej klan framgår om en minskning av motoreffekten kan innebära en avregistreringsgrund.
3.15 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Avgränsningen av registret liksom båtarnas identifiering enligt förslaget anser länsstyrelsen acceptabel. Skall ett båtregister tillskapas bör det ske med utnyttjande av nuvarande ADB- organisation för bil- och körkortsregistrering.
3.16 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Eftersom registret skall ha till syfte att ge underlag för viss samhällsplanering och att underlätta identifiering av båtar vill länsstyrelsen dock ifrågasätta om inte alla båtar, som brukas i Sverige, bör vara registrerade även om de ägs av utlänningar, som inte är fast bosatta i Sverige.
3.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — Trafiksäkerhetsverkets förslag anger båtens sjösättning som kriterium för registreringspliktens inträde. Trafiksäkerhetsverket har närmare redogjort för vad som skall avses med begreppet sjösättning och har därvid föreslagit att en provtur som sker i avsikt att ta upp båten omedelbart inte skall medföra registreringsplikt. Exemplet ger utrymme för skilda uppfattningar om en båtfärd skall anses som provtur eller ej. Värdet på en båt som en del i en förmögenhet torde inte vara beroende . av huruvida båten är sjösatt eller ej. Länsstyrelsen föreslår att en båt skall anses registreringspliktig från den tidpunkt när äganderätten till den övergår från tillverkare/återförsäljare till fysisk ellerjuridisk person vars huvudsakliga avsikt med förvärvet är att begagna båten för fritidsändamål.
3.18 Sjösportens samarbetsdelegation: — — — Enligt direktiven skall regist- ret ha till syfte att ge statistik och möjliggöra identifiering och kontroll av båtar. Det uppdras åt TSV att utreda om båtlängden 5 m och egenskapen att ha segel eller motor som drivkraft kan vara lämpliga avgränsningskri- ten'er för att nå dessa syften. TSV svarar i rapporten endast att inga avgörande skäl talar mot femmetersgränsen. Verket anger däremot tre egna kriterier som skulle leda mot de uppställda syftena, nämligen att de registrerade båtarna bör vara övernattningsbara, byggda/utrustade för längre jörjlylmingar och/eller snabba. Det Sägs ej vari lämplighet för längre förflyttningar skulle yppa sig, men man menar att stor motorstyrka skulle vara ett moment i den riktningen.
Varför just de nämnda faktorerna skulle vara avgörande för att nå de givna syftena utvecklas ej i rapporten, och det förefaller som om både — — — större precision borde ha erfordrats och att de valda kriterierna inte är de i alla avseenden mest relevanta. Det är tydligt att någon systematisk studie av båtbeståndet inte har gjorts.
Även om det hade kunnat sägas att de av TSV uppställda kriterierna varit lämpliga för de syften registret skulle fylla enligt utredningsuppdra- get, tycks den slutligen gjorda gränsdragningen -— motor- och segelbåtar över fem meter och kortare motorbåtar över 18 hkr -— vara gjord på måfå. och den tillgodoser varken på ett adekvat sätt de av TSV självt ställda kriterierna eller de i direktiven angivna syftena.
Beträffande längdgrånsen måste först konstateras att varje sådan gräns
är ägnad att driva fram ”'paragrafbi'itar”. Det går att bygga beboeliga båtar under fem meter, men de blir för kona. breda och höga för sjösäkerhetens krav. Amerikanska regler har visat sig leda till en farlig utveckling på motorbåtssidan av sådana skäl.
Valet av just fem meter är vidare ogynnsamt därför att det avviker från nu gällande sexmetersgräns för registrering i båtregister. Det arbete som nedlagts för att finna och avgränsa yrkesbåtar ner till den längden kan sålunda inte undvara en komplettering. Detta hade väl kunnat accepteras om femmetersgränsen framstått som särskilt ägnad att både utpeka de båtar som uppfyller de angivna syftena eller TSV:s kriterier och samtidigt utesluta båtar som inte gör det. Gränsen kan inte anses välvald från sådana utgångspunkter. Inte heller verkar gränsen 18 hkr att vara grundad på några ingående överväganden om vad som kan tänkas främja de uppställda syftena.
Om man först ser till de valda gränsernas positiva täckningsområde, är det nog troligt att man lyckats få med båtar som uppfyller verkets egna kriterier övernattningsbarhet, föiflyttningsbenägenhet och snabbhet. De i utredningsuppdraget nämnda syftena skulle däremot kräva ett vidare täckningsområde: för det angivna syftet statistikinsamling borde alla båtar ingå. vilket bara visar att registrering inte är rätt metod. Inte heller identi- fieringssyftet uppfylls, eftersom bl.a. många stöldbegärliga båtar torde falla utanför förslagets registrering.
Svårigheterna att med en enkel gräns tillgodose alla de i direktiven angivna syftena och samtidigt få med de båtar som måste registreras av andra skäl sätts på sin spets då man samtidigt skall beakta registrerings- gränsens begränsande funktion. ty en adekvat gräns bör ocksåi rimlig grad utesluta sådant som inte har i registret att göra. 1 det avseendet slår förslaget helt fel. Vad beträffar femmetersgränsen kan konstateras att en mängd båtar kommer med som inte fyller något angivet registreringssyftc. Hit hör bl. a. flera roddbåtar som kan förses med motor. segeljollar som är rena idrottsredskap, såsom Flying Dutchman och 505, och t.o.m. åtskilli- ga kanoter som kan förses med segel. Samtidigt framstår 18 hkr-gränsen som gn'pen ur luften. TSV anger självt att med den avses att undvika registreringsplikt för båtar som används inom ett begränsat område — det kan förmodas att man tänkt exempelvis på båtar för fiske eller passbåtar till sommarställen. Men när man väljer motorstyrkan som begränsningskri- terium. är det ett misstag att tro att man träffar förfiyttningsbcnägenheten. Små snabba båtar används som passbåtar, men de har normalt inte den sjövärdighet och bekvämlighet som erfordras för långfärder. Om man skall välja en gräns, bör man anknyta till något mer påtagligt.
I italiana/irers- och Iukaliseringshänseende tycks av direktiven framgå att registret endast skall omfatta båtar som hör hemma i Sverige. Förslaget har ingen sådan begränsning. och de angivelser som finns är över huvud taget egendomliga. både till form och innehåll.
I sak innebär förslaget att svenskars båtar utomlands faller under regis-
treringsplikten och täcks av anslutande regler om märkning m.m. På samma sätt kommer här boende utlänningars båtar som är baserade utom- lands att täckas av registrerings/märkningsplikt. Hur man skall förfara när båtarna är underkastade registreringsplikt i värdlandet har inte klargjorts. Inte heller har man gjort undantag i märkningsplikten för det fall att värdlandet kräver märkning av där baserade båtar. Är det meningen att båtarna skall ha dubbel märkning, och hur skall den svenska märkningen ske i förhållande till den lokala?
Förslaget innebär å andra sidan ingen registreringsplikt för utlänning som bor utomlands men har båt här. eller för utländskjuridisk person över huvud taget. Detta gäller även om båten används i yrkesverksamhet här i landet och sålunda är registreringspliktig här enligt nu gällande regler.
Båtar som är tillbehör till andra fartyg har observerats bara i fråga om fiskefartyg. och där endast i fråga om märkningen. i förslaget till identifie- ringsförordning. Det gäller livbåtar och barkasser, och en del hjälpbåtar till fiske. Enligt nuvarande regler kan sådana båtar inte införas i båtregistret. och en sådan regel är nödvändig även för ett allmänt båtregister.
Med de gjorda avgränsningarna kan det hända att en del båtar som behöver nationalitetsbevis för utländsk resa inte kan få sådant. eftersom utfärdandet av sådant bevis enligt både gällande regler och de föreslagna är knutet till registrering. Det är tänkvärt att båtar som tranporteras utom- lands, eventuellt på trailer, men som varken har föreskriven längd eller motorstyrka nog för att vara registreringspliktiga kan behöva sådant bevis för att kunna fritt användas i utlandet. Reglerna om registreringsplikt bör därför kompletteras med regler om rcgistreringsrält. Sådana bestämmelser fordrar dock en delvis annan reglering än vad som föreskrivits för regis- treringsplikt. bl. a. i fråga om avregistrering.
TSV kan inte anses lämpat att som enda myndighet handha all båtregis- trering i landet. Om TSV skall åläggas registreringen enligt de nya pn'nci- perna. bör båtregistreringen vid sjöfartsregistret ändå behållas. medan däremot sjöfartsregistret kunde tänkas såsom enda myndighet för båtregis- trering enligt det nya systemet. Den bedömningen grundar sig främst på följande omständigheter.
Sjöfartsregistret (båt- och skeppsregistren) fyller ett annat syfte än det nu föreslagna registret. och ett syfte som TSV ej väl kan fylla. Det avser registrering av tillsynskrävande båtar. och båtregistret är sålunda liksom skeppsregistret ett komplement till sjöfartsverket. Att upplösa detta för- hållande beträffandc båtar skulle leda till onödig splittring och till behov att upprätthålla kompetens och kommunikation på två ställen. Sjöfartsregis- tret avser vidare registrering på grund av folkrättsligt åtagande. där regis- trets utvecklade förbindelser med främmande registreringsmyndigheter får särskild betydelse. Av intresse för nöjesbåtsägarna är särskilt att sjöfarts- registret redan är känt utomlands som den myndighet vilken utställer nationalitetsbevis som flera länder kräver, och ett stort antal båtar har frivilligt registrerats vid sjöfartsregistret av den anledningen.
4.1 Sjöfartsverket: — - — Förslaget innebär att sjöfartsregistret skall tillde- la fiskeskepp registerbeteekning medan båtregistret skall tilldela fiskebåtar sådan beteckning. Det är i rapporten inte sagt något om hur det nödvändiga samarbetet för att undvika förvirring avseende dessa fartygsbetcckningar skall tillgå.
4.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förslaget att båtägarna själva skall få utmärka båtarna med tilldelad identifieringsbeteckning avstyrks. Läns- styrelsen anser att identifieringsbeteckningarna skall vara enkla men lik- formiga. Får båtägarna själva utmärka båtarna kommer ett stort antal typer av märkning att förekomma. Tydligheten kommer inte att vara avgörande vid utmärkningen. Detta medför svårigheter för de övervakande myndig- heterna i arbetet med bl.a. tillsynen av att registreringsbestämmelserna följs.
Med den teknik som nu finns torde det vara lätt att framställa t.ex. självhäftande identitetsbeteckningar. Vill man ha en synlig kontroll på att båtägaren erlagt registerhålIningsavgift kan identitetsbeteckningar tas fram årligen med skifte av färg som nu sker med fordons kontrollmärken. Den plats på skrovet där identitetsbeteckningarna skall placeras väljs lämpligen av båtägaren.
4.3 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Trafiksäkerhetsverket har i fråga om utmärkning av båtarna föreslagit att denna överlåts åt båtägarna själva, som då får märka båtarna på det sätt de själva finner lämpligt. Alternativet skulle vara att någon myndighet tillhandahåller enhetliga skyltar. Med tanke på de ändamål som ett båtregister skall tillgodose förefaller det rimligt att båtarna förses med enhetliga skyltar. Regeringen har i sina direktiv också förutsatt att kostnaderna för identifieringsanordningar skall ingå bland de kostnader som skall bilda underlag för en registreringsavgift. Länsstyrelsen vill därför förorda alternativet med enhetliga skyltar.
4.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: -— — —- Det alternativ beträf- fande utmärkning. som innebär att båtägarna själva får svara för att regis- terbeteekningen av fastställd storlek och färg sätts på båtarna, anser läns- styrelsen vara det mest tilltalande och tillstyrker därför detsamma.
4.5 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Länsstyrelsen förordar det alter- nativ där båtägarna själva svarar för utmärkningen. Beträffande fiskebåtar framgår det inte klart om identifiering och utmärkning skall ändras om t.ex. användningssättet ändras eller om båten överlåtes till en ny ägare som inte är fiskare.
4.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — Samtliga båtar bör enligt läns- styrelsens mening förses med särskild registerbeteekning. således även fiskebåtar även om dessa enligt särskilda regler måste vara försedda även med en distriktsbeteekning. Att de dessutom bör ha registerbeteekning
följer av att dessa båtar ofta. efter att ha tjänat ut som yrkesbåtar. omvand- las till fritidsbåtar.
Registerbeteckningen bör kunna anförtros båtägarna själva. Dock bör i enhetlighetens intresse i författning eller tillämpningsföreskrifter intagas uppgifter om storlek och typsnitt på de siffror och bokstäver som får komma till användning.
4.7 Sjösportens samarbetsdelegation: — - — l 7 & registreringslagförslaget står att båten skall tilldelas en registerbeteekning. l registreringsförord- ningsförslagcts 6 s' finns bestämmelse om registerbeteekningen. Det fram- går att man överger den hittills använda metoden med gemensam igenkän- ningssignal. anropssignal och registreringskod. vilket förefaller att ha varit ett enkelt och välbetänkt system. Motivet för ändringen är att nummerse- rierna enligt gällande system skulle vara begränsade. Uttalandet förvånar, då det i PM om det sjörättsliga registreringsväsendet Ju 1971:6 på s. 148 sagts att systemet skulle möjliggöra ett så stort antal variationer att inte ens en allmän båtregistrering skulle göra det nödvändigt att ändra systemet. Det förefaller önskvärt med en redovisning av rätta förhållandet.
5.1 Domstolsverket: — — — Riksskatteverket hade föreslagit att ägaren skulle uppge försäkringsbolag och försäkringsvärde i de fall då båten är försäkrad. Sådan uppgift har värde från kontrollsynpunkt. Kontrollen av båtar är enligt ändamålsparagrafen ett viktigt skäl att införa båtregistret. Enligt DV:s mening är TSV:s framlagda skäl för att avfärda förslaget mot den bakgrunden mindre väl genomtänkta.
5.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — I likhet med RSV anser länsstyrelsen att uppgift om försäkringsbolag där båten är försäkrad samt båtens försäkringsvärde skall finnas i båtregistret. Uppgiften om försäk- ringsvärde torde vara till stor nytta för skattemyndigheterna i deras taxe- ringsarbete. Eftersom försäkring inte krävs för båtar kan uppgiften inte vara obligatorisk. Båtägarna bör dock ges möjlighet att lämna sådana
uppgifter samtidigt som kanaler till försäkringsbolagen skapas för rappor- tering av försäkringsuppgifter.
5.3 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Enligt förslaget skall var och en som äger en femtedel eller mera av en registrerad båt antecknas i registret som ägare. De skall alla enligt förslaget till 9 & båtregisterlagen solidariskt ansvara för de avgifter som är knutna till systemet. Enligt länsstyrelsens mening kräver en rationell hantering av rutinerna för uttag av avgifter och restföring att en ägare registreras som ansvarig gentemot registret. En särskild anmälan om detta ansvar bör ske och uppgifterna om eventuella andra ägare bör finnas i en separat transaktion i registret. I förslaget till 3 & båtregisterförordningen anges, att fråga om registre- ring skall prövas av länsstyrelsen i det län där båten har sin hemmakom-
mun om anmälningar rörande samma båt har gjorts till flera länsstyrelser. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det bättre att från början försöka styra anmälningarna till en myndighet genom att i författningen ange vilken länsstyrelse som är registreringsmyndighet för båten. I enlighet med vad som ovan har sagts om registeransvarig ägare föreslår länsstyrelsen att länsstyrelsen i det län där den registeransvarige ägaren har sin hemvist blir registreringsmyndighet.
5.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Då det gäller uppläggningen i stort av förslaget till båtregister förefaller detta väl avvägt. De föreslagna upp- gifterna i registret synes i huvudsak överensstämma bland annat med dem som finns i Svenska Kryssarklubbens båtregister och som har fungerat väl i många år. Det borde dock vara av värde med uppgift om den radiosändar- utrustning. som finns ombord. båtens djupgående och vilken segelfri höjd den fordrar.
5.5 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Av förslaget framgår att den som förvärvat en registrerad båt skall anmäla detta till registret inom viss tid. Även förre ägaren har samma skyldighet. Det senare gäller dock endast om han är antecknad i registret. Länsstyrelsen anser att denna bestämmelse bör utgå då den kan skapa oklarhet i skyldigheten att vara registrerad.
5.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Länsstyrelsen är av den uppfattningen att många båtägare inte känner annan motorstyrka i sina båtar än vad som uttrycks i hästkrafter (hk). Vid anmälan om registrering av båt med motor bör därför motorstyrkan kunna ges uttryckt i hk. Det är inte lämpligt att anmälningsblankettcrna förses med omräkningsfaktor så att båtägarna själva får räkna fram effekten till Kw. Ett sådant förfarande förutsätter att uppgiften måste kollas på länsstyrelsen före registrering. Beräkningen bör göras i systemet i samband med noteringen i registret. Utfärdat registreringsbevis bör innehålla uppgift om såväl hk som Kw.
5.7 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Länsstyrelsen finner det angelä- get att registret inte belastas med onödiga eller alltför många deltaljupp- gifter om båten eller ägaren. Det kan ifrågasättas varför skrovets färg skall anges? Innebär detta att varje ommålning skall anmälas till registret? Vidare kan ifrågasättas varför ägarens hemortsförsamling och hcmlän skall anges när ändå hemmakommun anges. Se vidare 4 & förslag till förordning om registrering av båtar om vad en anmälan skall innefatta jämfört med vad som enligt i bilagan till förordningen föreslås skall införas i båtregis- tret.
5.8 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — I motsats till förslaget anser länssty- relsen i den mån båtarna är försäkrade att uppgift härom bör finnas i registret. Det bör vara av värde för både myndigheter och försäkringsbolag att veta vilket försäkringsbolag som svarar för båten. när sådana uppgifter erfordras. bl. a. i samband med försäkringsbedrägerier.
5.9 länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — Eftersom registret enligt nu föreliggande förslag är avsett att användas uteslutande för statistikändamål och för identifiering och kontroll av båtar synes för fullständighetens skull även statens båtar böra registreras liksom även båtar som ännu inte sjö- satts. — — — På sikt bör även kunna framgå av registret om en båt i förekommande fall förtullats eller ej.
6.1 Domstolsverket: — — — Det förefaller rationellt att för båtregistret ut- nyttja den organisation som finns för bil— och körkortsregistrering. anlägg- ningar. programvara etc. Många person- och adressuppgifter bör också vara gemensamma. Med länsstyrelserna som regional organisation fram- står det som naturligt att TSV utgör central registreringsmyndighet.
6.2 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Insamling av grundmaterial samt dataregistrering av detta kommer. som också konstateras i förslaget.. att bli det mest omfattande inslaget i registeruppläggningen.
Länsstyrelsen vill därför understryka vikten av att registerorganisa- tionen samt utbildningen av bilregisterpersonalen är genomförd i god tid innan uppbyggnaden av registret påbörjas. För att den båtägande allmän- heten skall kunna erhålla kunskap om sina skyldigheter erfordras. förutom den information som framhållits i förslaget, att denna skall kunna ställa frågor till registreringsmyndigheten per telefon. De resurser som länssty- relsen besitter i dag i vad avser telefonupplysning till allmänheten om registrerade fordon, vägtrafikskatt med mera. är klart underdimensionerad och skulle. om den ytterligare belastades med frågor om båtregistrering. hota att totalt bryta samman.
6.3 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Länsstyrelsen finner det naturligt att länsstyrelserna som har erfarenhet som regional myndighet från registre- ring av motorfordon även föreslås handlägga det föreslagna båtregistret. De båtar, som enligt förslaget skall registreras. synes komma att utgöra ett relativt litet antal i förhållande till antalet registrerade motorfordon. Dess- utom torde antalet ägarbyten etc. när det gäller båtar vara betydligt lägre än då det gäller motsvarande antal motorfordon. Ägarbyten då det gäller båtar är dessutom erfarenhetsmässigt koncentrerade till höst och vår. Några arbetsmässiga problem att klara av de nya uppgifterna bör därför inte uppstå.
6.4 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Länsstyrelsen vill påpeka svårigheterna med att få in de uppgifter som skall ingå i ett eventuellt båtregister. Det handlar om drygt 400 000 båtar. Av trafiksäkerhetsverkets utredning framgår att hälften av dessa är åtkomliga på olika sätt genom organisationer. försäkringsbolag. båttidningar m. fl. Den andra hälften. ca 200000. måste nås genom en intensiv central och regional kampanj. Det måste antas att många båtägare inte kommer att svara inom den för
omläggningen avsedda tiden. Det kommer att medföra extra belastning på länsstyrelsen i omläggningsskedet. en belastning som även kommer att märkas i fortsättningen genom ett nytt register.
6.5 Länsstyrelsen i Hallands län: — — —— Föreslagen organisation för båtre- gistret är lämplig. Trafiksäkerhetsverket anger att organisationen och an- läggningarna endast kräver marginell utbyggnad. Länsstyrelsen bedömer att både personal och terminalförstärkning erfordras. Personalförstärk- ningen behövs så fort beslut om båtregistrering fattats. Länsstyrelsens bilregister har redan hård belastning på telefonlinjenätet. För att möta den ökade belastningen fordras en väl utbyggd information till båtägarna. ln- formationen bör gå ut centralt.
7.1 Domstolsverket: — — -— DV kan dock inte. låta bli att uppmärksamma frågan huruvida det är försvarbart att för en kostnad av drygt 12 milj. kr. bygga upp och för en årlig kostnad av drygt 7 milj. kr. driva ett register som enbart har till ändamål att redovisa statistik. att kunna identifiera båtar samt för kontroll. särskilt som det inte anges vem som skall svara för och utföra identifieringen och kontrollen.
7.2 Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): — — — Den kostnadskalkyl som TSV presenterat för verkets egen del förefaller modest. Även om den skulle visa sig hålla streck kan den omöjligen utgöra hela sanningen vad de totala kostnaderna beträffar. Länsstyrelsernas utökade uppgifter skulle kräva viss förstärkning av sakkunnig personal. Kustbevakningens och sjöpolisens insatser måste sannolikt göras större.
Lag om fritidsbåtsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
l ä Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 :$ andra stycket sjölagen (l89lz35 s. 1). Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
2 & Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underlag för
]. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss.
2. planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag för [. planering som avser turism. friluftsliv och naturvård.
2. utredningar rörande skatter. tullar och indrivning. Registret förs av sjöfartsverket som central registermyndighet och av länsstyrelserna som regionala registermyndigheter.
3 5 Sjöfartsverket och länsstyrelserna förfogar över och har terminalåt- komst till fritidsbåtsregistret.
4 & Polismyndighet. tullmyndighet, riksskatteverket. länsskattemyn- dighet. lokal skattemyndighet. kronofogdemyndighet. statens naturvårds- verk. Sveriges turistråd och liskeristyrelsen får ha terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.
5 5 Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtagande- rätt. .
Bestämmelserna om skyldigheter enligt denna lag för ägare av en båt gäller också ägare av en eller flera andelar i en båt.
Registrering och anteckning av förvärv m. m.
6 5 Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om
1. båtens skrov har en största längd av minst fem meter och drivs med segel eller motor eller
2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt överstiger tio kilowatt eller, om båten drivs med flera motorer, den sammanlagda propel- leraxeleffekten överstiger tio kilowatt.
Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.
Första och andra stycket gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.
7 & En båt anses som svensk om den till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svenskjuridisk person.
8 & Även en annan svensk båt än en sådan som avses i 6 sfär på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret. om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den registreras.
9 & Ägaren av en båt skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registrering inom en vecka från det att den blev registreringspliktig. Görs inte en sådan anmälan får båten inte brukas.
10 Q' Den som har förvärvat en registrerad båt. som i förvärvarens hand är registreringspliktig. skall skriftligen till en länsstyrelse inom en vecka från förvärvet anmäla detta för anteckning i fritidsbåtsregistret. Ett dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv från den avlidne. Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv. bodelning eller testamen- te, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrelse. Avser förvärvet en oregistrerad båt skall inom samma tid båten anmälas för registrering. Görs inte en sådan anmälan får båten inte brukas.
11 & lnträder eller ändras ett förhållande som skall redovisas i fritidsbåts- registret och rör förhållandet annat än äganderättsövergång eller avregis- trering, skall ägaren utan dröjsmål anmäla förändringen till en länsstyrelse.
Avregistrering
Lag om ändring i sjölagen(1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrivs att 2 & sjölagen(1891235 5. 1) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 s" Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtarj'öres ett båtregister enligt bestämmelser i lä- gen (1979z377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sveri- ge föres ett skeppsbyggnadsregis- ter.
Skepps- och båtregistret: samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestäm- mer (registermyndigheten). Regis- termyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk databe- handling.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över bätarförs ett båtregister enligt bestämmelser i la- gen (1979z377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart rn. m. och ett frirt'dtbårsregisrer enlig! be- stämmelser i lagen (19:97:00) om fritidsbåm-cgisrer. Över skepp un- der byggnad i Sverige förs ett skeppsbyggnadsregister.
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdömare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande får registren föras med användning av automatisk databe- handling.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
' Senaste lydelse l979:378.
Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
dels att 5 & skall upphöra att gälla. dels att 1. 4.5 och övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 2 s sjö- lagen (1891:35 s. 1).
Båtregisterärenden är ärenden om
Föreslagen lydelse
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 2.5 andra stycket sjölagen(1891235 5. l).
1. registrering eller avregistrering av båt.
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret. som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.
I båtregistret skall införas varje svensk båt. som används yrkes- mässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogsering eller bärgning. till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret. om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.
[ båtregistret skall införas varje svensk båt. som används yrkes- mässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogsering eller bärgning. till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmän- heten och vars skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret. om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv pas- sagerare.
FörSta stycket gäller också utländsk båt. som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.
Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.
Denna lag1 träder i kraft den ljuli 1979. Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (1975:604).
Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt. skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för regist— ren'ng av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4.6 andra stycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.
' 1979: 377.
Prop. 1986/87: 121
Nuvarande lydelse
Båt som har upptagits i skeppsre- gistret enligt punkt 5 övergångsbe- stämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1") skall ej införas i båtregistret. Av- förs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift. skall den införas i båtregistret, om den är registre- ringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig. skall den ändå införas i båtregistret. om ej ägaren har begärt annat.
Föreslagen lydelse
Båt som har upptagits i skeppsre- gistret enligt punkt 5 övergångsbe- stämmelserna till lagen (197321064) om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Av- förs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift. skall den införas i båtregistret. om den är registre- ringspliktig enligt denna lag.
Denna lag2 träderi kraft den ljanuari 1988.
2 1987z00.
Lag om ändring i lagen (1986: 371 )om flyttning av fartyg i allmän hamn
Härigenom föreskrivs att 6 %$ lagen (1986z37ll om flyttning av fartyg i allmän hamn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
I fråga om fartyg som är införda i skepps- eller båtregistret enligt 2 Ö sjölagen (1891:35 s. 1) eller i mot- svarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 145 tredje stycket första meningen sjölagen. anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om årcnaganderätr.
Föreslagen lydelse
65
I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret, båtregistret eller fritidsbåtsregistret enligt 2 5 andra stycket sjölagen(1891 :35 s. 1) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 149" tredje stycket första meningen sjölagen. anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
Prop. 1986/87: 121
1. Inledning
Enligt sjölagen (18.91 :35 s. 1) delas fartyg in i två kategorier. Till den första gruppen, som betecknas skepp, hör fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. I den andra kategorin ingår alla andra fartyg, vilka kallas båtar. I svensk lagstiftning finns vissa bestämmelser om registrering av fartyg. Svenska skepp skall sålunda enligt sjölagen registreras i ett särskilt skeppsregister. Genom registreringen kan skeppen användas som kreditsäkerhet. Registreringen erbjuder vidare underlag för samhällets tillsyn av yrkessjöfarten. Även vissa båtar skall registreras enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Denna registrering i ett båtregister avser huvudsakligen svenska båtar. som används för yrkesmäs- sig sjöfart. Syftet med båtregistret är främst att bokföra yrkesmässigt använda båtar för tillsyn. Nämnda skepps- och båtregister förs av en särskild myndighet, sjöfansregistret. som utgörs av en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt.
Under vissa förutsättningar får även båtar som används för fritidsända- mål registreras i båtregistret. Bestämmelser om en allmän registrerings- plikt beträffande fritidsbåtar saknas emellertid i svensk lagstiftning.
I samband med tillkomsten av sjöfartsförordningen (l962:50) togs frågan om bl. a. en särskild registrering av fritidsbåtar upp. I prop. 1962294 med förslag till sjöfartsförordning uttalade föredragande departementschefen att han inte ansåg behovet vara mera framträdande och att ytterligare erfarenhet av trafiken till sjöss borde avvaktas innan frågan om registrering närmare prövades. Riksdagen följde departementschefens förslag.
Frågan om registrering av fritidsbåtar togs äter upp i fritidsbåtutredning- ens betänkande (SOU l974:95) Båtliv — Samhället och fritidsbåtarna. För att vidare utreda vissa frågor rörande registrering av fritidsbåtar tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementct, efter bemyndigande av re- geringen, en särskild sakkunnig som ijuni 1977 avlämnade betänkandet (SOU l977:25) Båtliv 2 — Registcrfrågan.
Betänkandcna SOU l974:95 och 1977:25 har remissbehandlats. Någon lagstiftning på grundval av utredningarna har inte kommit till stånd.
Den 7 juni 1984 uppdrog regeringen åt trafiksäkerhetsverkct (TSV) att utarbeta ett förslag till införande och utformning av ett särskilt register för fritidsbåtar. TSV skulle enligt uppdraget bl.a. utreda möjligheten och lämpligheten av att låta registret omfatta i första hand alla motor- och segelbåtar med en största längd av 5 meter eller mera och som inte används yrkesmässigt. Med anledning av regeringens uppdrag lämnade TSV den 4 oktober 1984 ett förslag till utformning av ett båtregister. Rapporten har remissbehandlats. Rapportens lagförslag och en sammanfattning av re- missyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga " och 2. Regeringen beslutade den 5 februari 1987 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om fritidsbåtsregister. m.m. De förslag som remittera- des till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Regeringen anmodade samma dag datainspektionen att avge yttrande en- ligt 2a & datalagen (l973z289) över det förslag som remitterats till lagrådet. Lagrådets och datainspektionens yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 resp. bilaga 5.
Jag återkommer till lagrådets och datainspektionens yttranden i den allmänna motiveringen angående terminalåtkomst (avsnitt 3.2.2) och i spccialmotiveringen till förslagen till lag om fritidsbåtsregister (avsnitt 5.1) och lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m.m. (avsnitt 5.3).
Hänvisningar till S1
5. Specialmotivering
5.1. Förslaget till lag om fritidsbåtsregister
Den nya lagen bygger på TSV:s förslag till en lag om registrering av båtar. I enlighet med TSV:s förslag skall således båtar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Enligt TSV:s förslag skall dessutom båtar som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowatt registreras. En motsvarande bestämmelse återfinns i den nya fritidsbåtsregisterlagen. Motoreffekten har dock be- stämts till minst 10 kilowatt. ] enlighet med TSV:s förslag skall registre- ringsplikten inträda då båten första gången sjösätts.
En avgörande skillnad i förhållande till TSV:s förslag är att fritidsbåtsre- gistret inte skall omfatta båtar för yrkesmässig sjöfart. De flesta olikheter mellan lagförslagen sammanhänger med detta förhållande.
Liksom hittills skall båtar som används för yrkesmässig sjöfart registre- ras i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Båtar som inte är registreringspliktiga enligt den lagen skall. om övriga förutsättningar är uppfyllda. registreras i fritidsbåtsregistret. Genom denna gränsdragning kommer i princip endast fritidsbåtar att registreras i det nya registret. Den nya lagen berör inte skeppsregistreringen. Ett skepp som används för fritidsändamål skall såle- des även i framtiden vara registrerat i skeppsregistret.
För att undvika förväxling mellan de båda båtregistren har det nya registret fått benämningen ”fritidsbåtsregister". Namnet är naturligt med tanke på att i stort sett endast fritidsbåtar skall ingå i registret.
Enligt TSV:s förslag skall registreringsplikten inte gälla båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utom- lands eller av utländska juridiska personer. I mitt förslag har lagens til- lämpningsområde vad gäller ägarens nationalitet bestämts på ett annat sätt.
Avsikten är att med registreringsplikt nå de båtar som huvudsakligen används inom svenskt territorialvatten. Enligt lagen skall denna målsätt- ning uppnås genom att man låter registreringsplikten bero på var båten vanligen förvaras. Enligt lagen skall samtliga svenska fritidsbåtar som vanligen är förlagda i Sverige registreras i fritidsbåtsregistret. Svenska ägares hemvist saknar således betydelse för registreringsplikten. När det gäller utländska båtar gäller registreringsplikt om båten vanligen förvaras i Sverige och dess ägare är bosatt i Sverige. Med ägare avses härvid ägare av en eller flera andelar i båten. Lagen omfattar både båtar som ligger i hamnar och båtar som förvaras på land.
I motsats till TSV:s förslag innehåller den nya lagen en bestämmelse om rätt till registrering av båtar som i och för sig inte är registreringspliktiga. Bestämmelsen har utformats efter mönster av lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
På förslag av lagrådet har jag låtit 3. 7 och 22 åå i det remitterade lagförslaget utgå. Paragrafnumreringen i specialmetiveringen blir därför en annan än i det remitterade förslaget.
I samband med att jag behandlar 1—3. 6—9, 12. 16—17 och 19 ss enligt propositionens paragrafnumrering och övergångsbestämmelserna kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter. Utitulnspektiotmns yttrande berörs i anslutning till 1 och 3 åå. De ändringar i det remitterade förslaget som datainspektionens och lagrådets yttranden föranlett framgår av motive- ringen till nämnda paragrafer.
Utöver ändringar föranledda av datainspektionens och lagrådets syn- punkter har en smärre ändring gjorts i 5 & enligt propositionens paragraf- numrering. Ändringen innebär att begreppet '"propelleraxelel'fekt” kom- pletterats med uttrycket "eller motsvarande".
1 övrigt skiljer sig propositionens lagförslag från det remitterade endast genom att vissa Språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
Inledande bes/änuna/ser
] & Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 5 andra stycket sjölagen (1891135 s. 1). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand- ling.
Paragrafens andra mening har formulerats på förslag av datainspektionen och lagrådet.
Med uttrycket båtar avses detsamma som i 2 s" första stycket andra meningen sjölagen (189lz35 5.1).
Omfattningen av registreringsplikten anges i 5 &. Huvudprincipen är att sådana båtar som inte används för yrkesmässig sjöfart skall registreras i fritidsbåtsregistret. Båtar som används yrkesmässigt skall liksom hittills registreras i det båtregister som förs av sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt.
2 & Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underlag för 1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss. ?.. planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag för 1. planering som avser turism. friluftsliv och naturvård, 2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.
3 & Polismyndighet. tullmyndighet, riksskatteverket, länsskattemyn- dighet. lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåt- komst till fritidsbåtsregistret.
Paragraferna. som behandlar fritidsbåtsregistrets ändamål och terminalåt- komst till registret. har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.1).
På förslag av lagrådet och datainspektionen har 2 å andra stycket i det remitterade förslaget formulerats om och flyttats till l & andra meningen. Den ändrade paragrafnumreringen innebär att 3 & motsvarar 4 & i det remitterade förslaget.
4 & Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtagande- rätt.
Bestämmelserna i denna lag om ägare av en båt gäller också den som äger andel i en båt.
Första stycket motsvarar 2 1?" lagen om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m.m.
Enligt 7—9 och 11 åå är en båtägare skyldig att göra anmälningar till fritidsbåtsregistret rörande registrering. överlåtelser. andra förändringar i registrerade uppgifter samt avregistrering. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår att även en ägare av en andel i en båt är skyldig att göra sådana anmälningar till fritidsbåtsregistret. Av detta följer att samtliga delägare till en båt har ägarens skyldigheter gentemot fritidsbåtsregistret. Genom att utnyttja möjligheten enligt 19 & att låta en delägare svara för skyldigheterna kan dock uppgiftslämnandet fullgöras på ett smidigare sätt.
Registrering och anteckning avförvärv rn. m.
5 9” Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om
1. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller
2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffckt eller motsvarande överstiger tio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.
Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.
Första och andra styckena gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.
[ paragrafen anges omfattningen av registreringsplikten samt den tidpttnkt då denna inträder.
Av den allmänna motiveringen framgår att registreringen av fritidsbåtar skall omfatta de båtar som främst används inom svenskt territorialvatten. För att från registreringsplikt utesluta båtar som bara tillfälligt är förlagda i Sverige anges i paragrafen att båten vanligen skall vara förlagd i Sverige. Härmed avses förvaring av båten antingen i en hamn eller på land. Regis- treringsplikt förutsätter således en mera stadigvarande basering i Sverige. För svenska båtar saknar det betydelse om ägaren är bosatt i landet. När det gäller utländska båtar däremot krävs för registreringsplikt att ägaren är bosatt i Sverige. Av 4 & andra stycket följer att en utländsk båt blir registreringspliktig så snart en delägare — oavsett andelens storlek — är bosatt i Sverige. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen. avsnitt 3.2.3. har regeln beträffande utländska båtar tillkommit för att samordna bestämmelserna om fritidsbåtsregistrering med reglerna om re- gistrering av yrkesmässigt använda båtar.
Enligt paragrafen skall endast båtar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Även mindre
motorbåtar som drivs med motor vars effekt överstiger 10 kilowatt skall registreras.
Uttrycket "vars skrov har en största längd av" överensstämmer med sjölagens terminologi ("2 s'). Skrovets största längd brukar ibland i direkt översättning från en engelsk term betecknas som "längd över allt”. Vid beräkning av skrovmått skall hänsyn inte tas till bogspröt och avvisare. Även roder och roderskädda skall lämnas ut räkningen. De torde för övrigt inte höra till skrovet.
Med propelleraxeleffekt förstås effekten på propelleraxeln i en fullt utrustad motor. Effekten 10 kilowatt motsvarar ca 14 hästkrafter. Uttryc- ket "eller motsvarande" syftar på de fall då begreppet propelleraxeleffekt inte är tillämpligt.
Grundläggande för registreringsplikt i fritidsbåtsregistret är att båten inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Som närmare utvecklats i den allmänna motive- ringen bör fritidsbåtsregistret i möjligaste mån endast omfatta fritidsbåtar. Det är mot denna bakgrund som nyss nämnda lag föreslås ändrad vad gäller registreringsplikt. Enligt förslaget. som motiveras i avsnitt 3.2.3, skall båtregisterlagarna samordnas bl.a. på så sätt att gränsen för registre- ring av yrkesmässigt använda båtar sänks från 6 till 5 meter.
I andra stycket anges när registreringsplikt inträder. Enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. är det den faktiska användningen som avgör när båten blir registreringspliktig. En sådan ord- ning är mindre lämplig för fritidsbåtar. Såväl från de övervakande myndig- heternas som den enskilde båtägarens synpunkt torde ett mer påtagligt kriterium än användningen av båten vara den första sjösättningen. Ägaren blir således skyldig att registrera båten så snart den sjösätts om övriga förutsättningar för registrering är uppfyllda. För registreringsplikten sak— nar det betydelse om båten är klar för bruk eller inte.
Regleringen innebär att nya båtar. som uppfyller samtliga krav för regist- rering, blir registreringspliktiga vartefter dc sjösätts. För båtar som då lagen börjar gälla redan är eller varit sjösatta — dvs. nuvarande båtbestånd — inträder registreringsplikt omedelbart vid ikraftträdandet den 1 januari 1988. Av punkt 2 i övergångsbestämmelserna framgår dock att sådana båtar inte behöver registreras förrän senast den 1 april 1988.
Registreringsplikt kan endast upphöra med stöd av någon av avregistre- ringsgrunderna i 10 &. Detta medför bl.a. att en båt som en gång varit sjösatt inte kan avregistreras omedelbart på grund av byte till svagare motor eller till följd av att den inte alls är utrustad med motor längre. I sådana fall kan avregistrering ske tidigast inom ett år.
Den valda konstruktionen innebär vidare att registreringsplikten inte upphör enbart beroende på att båten tas upp på land och inte längre används.
Det andra ledet i andra stycket avser sådana båtar som först efter sjösättningen utrustas på så sätt att de då blir registreringspliktiga i enlighet med första stycket. Detta gäller bl.a. båtar under 5 meter som inte från början är utrustade med motor över 10 kilowatt. Registrering skall i dessa fall ske vid den tidpunkt då båten förses med sådan kompletterande utrust- ning som medför registreringsplikt.
Bestämmelser om fartygs nationalitet finns i sjölagen. Enligt 1 & anses ett fartyg som svenskt om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller efter regeringens bemyndi- gande sjöfartsverket kan vidare medge att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande och vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses som svenskt.
6 5 Även en annan svensk båt än en sådan som avses i 5 & får på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret. om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den registreras.
Paragrafen. som motsvarar 8 % i det remitterade förslaget. behandlar möj- ligheten till frivillig registrering i fritidsbåtsregistret.
Bestämmelsen har motiverats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3).
Frivillig registrering har hittills kunnat ske enligt 5 5 lagen om registre- ring av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Avsikten är att frivillig registre- ring i framtiden endast skall kunna ske enligt förevarande bestämmelse.
Lagrådet har framhållit att det inte av lagtexten eller motiven framgår hur man skall se på situationen då flera äger en båt gemensamt. Paragrafen skall enligt lagrådet läsas i samband med förslagets bestämmelse om avre- gistrering av en frivilligt registrerad båt. Lagrådet utgår från att det inte skall krävas någon äganderättsutredning med behörighetshandlingar m. m. och ställer frågan vad som skall gälla om ägarna inte är eniga.
Som lagrådet påpekar skall det inte krävas någon äganderättsutredning i samband med registrering i fritidsbåtsregistret. Länsstyrelsen har alltså att i princip godta en anmälan om registrering från den som uppger sig vara ägare. Av paragrafen jämförd med 4 & andra stycket följer att den som äger en andel i en båt skall kunna påkalla registrering. Avsikten är således att varje delägare som så önskar skall kunna begära registrering. Registermyn- digheten har inte anledning att efterforska huruvida delägarna är överens om åtgärden. Samma förhållande bör gälla i fråga om avregistrering av en båt som registrerats enligt förevarande paragraf. Registermyndigheten be- höver inte heller då efterforska huruvida enighet råder om att båten skall avregistreras. En förutsättning måste emellertid vara att den ägare som begår avregistrering finns antecknad som ägare i registret.
Den ordning jag nu beskrivit är en följd av att samtliga ägare till en båt enligt mitt förslag jämställs (4 & andra stycket). Enligt min mening torde man inte behöva befara att konstruktionen leder till olägenheter. Jag grun- dar denna ståndpunkt på att frivillig registrering med stor sannolikhet kommer att bli en relativt ovanlig företeelse. Utrymmet för frivillig regist- rering blir nämligen betydligt mindre i framtiden beroende på registrerings- pliktens omfattning. Man torde vidare kunna utgå från att de allra flesta båtägare är överens inbördes i frågor om frivillig registrering av den sam- ägda båten.
7 å Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registre- ring inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikt inträdde.
Paragrafen motsvarar 9 5 i det remitterade förslaget. Lagrådet anför att 9 och 10 55 i det remitterade förslaget avhandlar dels registreringsplikt, dels skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lag- rådet bör dessa ämnen skiljas åt genom att 10 å andra stycket i det remitte- rade förslaget arbetas in i 9 & remissförslaget.
Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att 7 & formuleras i enlighet med lagrådets förslag.
Enligt paragrafen kan anmälan för registrering ske till vilken länsstyrelse som helst i landet.
Med uttrycket ägare skall enligt 4 & förstås även den som förvärvar en andel i en båt. Motsvarande gäller enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. För att förenkla registreringsförfarandet kan enligt 19 & delägarna ange viss person som ansvarig i förhållande till registermyndigheten.
Medan tidsfristen rörande yrkesmässigt använda båtar är en månad har i förevarande bestämmelse tiden satts till en vecka. En veckas tidsfrist torde vara tillräcklig generellt sett. För det nuvarande registreringspliktiga båt- beståndet innebär paragrafen jämförd med punkt 2 i övergångsbestämmel- serna att ägarna till dessa båtar skall göra registeranmälan senast den 1 april 1988.
8 5 Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länssty- relse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv, bodel- ning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas, vid testamen- te, från det detta kom att stå fast och i annat fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.
Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrel- se.
Paragrafen motsvarar 10 & första stycket i det remitterade förslaget.
Paragrafen behandlar förvärv av registrerad båt. En motsvarande be- stämmelse återfinns i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Till skillnad mot vad som gäller beträffande yrkesmässigt använda båtar är enligt paragrafen även den förre ägaren skyldig att anmäla den nye ägarens förvärv.
Av förevarande paragrafjämförd med 4 & följer att samtliga delägare vid samäganderätt är skyldiga att göra anmälan till fritidsbåtsregistret. För att förenkla registreringsförfarandet kan i sådana fall enligt 199" delägarna ange viss person som ansvarig i förhållande till registermyndigheten.
Lagrådet har anfört att bestämmelserna i 10 & första stycket remissför- slaget berör bl.a. successionsrättsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåtarens död. Egendomen blir emellertid un- derkastad särskild förvaltning — dödsboförvaltning — till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingarna. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet, eftersom något skifte då inte
behövs. Motsvarande förhållanden kan uppkomma vid förvärv på grund av testamente. Efterlämnar den avlidne även en make. kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga. Lagrådet påpekar att dessa för de succes- sions- och familjerättsliga förvärven speciella förhållandena har beaktats vid motsvarande reglering i 5.1 & bilregisterkungörelsen (l972z599). Efter huvudregeln — också den föreskriver anmälan inom en vecka från förvär- vet — sägs där att. då äganderätten övergått genom arv. bodelning eller testamente. tiden dock skall räknas från det arvskifte hölls eller bodelning skedde; fOrdras ej arvskifte eller bodelning skall tiden räknas, vid testa- mente. från det detta blev ståndande och i annat fall från det bouppteck- ning efter arvlåtaren avslutades. Enligt lagrådet är det inte helt klart hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall enligt det remitterade förslaget. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som det innebär när vid dödsfallet egendomen övertas till förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen är utformad på samma sätt som enligt 6 & andra stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Det får emellertid enligt lagrådet antas att förvärv av båtar genom arv, bodelning och testamente kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när det rör sig om båtar för vilka 1979 års lag varit i första hand avsedd. Behovet av en klargörande reglering måste därför anses större i fråga om fritidsbå- tar. Enligt lagrådet kan bestämmelsen lämpligen utformas med förebild i 51 äbilregisterkungörelsen.
Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen formuleras i enlighet med lagrådets förslag.
9 & Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.
Enligt 11 å i det remitterade förslaget åläggs ägare av en båt att göra anmälan till fritidsbåtsregistret om andra ändrade förhållanden än ägande- rättsövergång eller avregistrering.
Lagrådet har konstaterat att förslaget inte anger vilka uppgifter som skall införas i fritidsbåtSregistret utan förutsätter att detta skall bestämmas av regeringen i en förordning. Som en följd härav blir enligt lagrådet innebörden av den föreslagna 11 å att regeringen kommer att kunna beslu- ta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap. 3 & regeringsformen bör paragrafen enligt lagrådet därför innehålla ett uttryckligt bemyndigande.
Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört och föreslår att paragrafen utformas i enlighet med lagrådets förslag.
Avregistrering
10 & En båt skall avregistreras om den
]. förolyckats, huggits upp eller förstörts,
2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret.
3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader.
?
4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom tv.; år därefter,
5. har registrerats enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,
6. i annat fall än som sägs i 1—5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 &.
7. är registrerad enligt 6 5 och anmäls för avregistrering.
Avregistreringsgrunderna i punkterna l-—3 överensstämmer huvudsakligen med de som gäller enligt 7 ä punkterna l—3 lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Avregistreringsgrunden i punkt 4 har tillkommit med bilregisterkungö- relsen (l972z599) som förebild.
Avsikten med punkt 5 är att förhindra dubbelregistrering. Avregistreringsgrunderna enligt punkterna l—5 tar sikte på speciella situationer. Bestämmelsen i punkt 6 omfattar ändringar i övrigt som med- för att registreringsplikten skall upphöra. Hit hör de fall som har berörts i anslutning till 5 &. Som exempel kan nämnas att en båt upphör att vara registreringspliktig på grund av byte till en svagare motor eller till följd av att motor inte alls används. Det är uppenbart att ett båtregister inte kan vara uppbyggt på så sätt att sådana förändringar får omedelbar verkan vad gäller registreringsplikt. För att registret skall vara så tillförlitligt som möjligt måste viss tid förflyta innan avregistrering kan ske. Samma regel gäller då avregistrering skall ske enligt punkterna 3 och 4. Avregistrerings- grunderna i punkterna l, 2 och 5 är dock av sådan karaktär att de kan medföra omedelbar avregistrering utan att registrets tillförlitlighet rubbas.
Enligt 6 & kan i vissa fall frivillig registrering ske i fritidsbåtsregistret. Avregistreringsgrunden i punkt 7 tar sikte på sådan registrering.
Som berörts i den allmänna motiveringen kan en båt endast avregistreras med stöd av avregistreringsgrunderna i förevarande paragraf. Den omstän- digheten att en registrerad båt under lång tid inte brukas eller förvaras på land är således inte någon giltig avregistreringsgrund.
11 & Om en båt skall avregistreras enligt 10 & l—6 är ägaren skyldig att utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre- ring.
Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 ä 1— 6. får länsstyrelsen självmant avregistrera båten.
Enligt paragrafen skall anmälan om avregistrering ske skriftligen av ägaren. En sådan anmälan skall göras utan dröjsmål. Registermyndigheten kan, även utan anmälan från ägaren. avregistrera en båt enligt punkterna l—6. Möjligheten att avregistrera trots att anmälan ej har gjorts har införts efter mönster av bilregisterkungörelsen (1972: 599).
Registeravgffl
12 & Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en ärlig registeravgift. Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en
Pl" 0 p.
| 1
n 7
n 0
6 1'87:12l
registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.
[ paragrafen, som motsvaras av 14 å i det remitterade förslaget. behand- las den årliga registeravgift som skall flnansiera registreringen. Den som är antecknad som ägare av en båt då avgiften skall tas ut är enligt andra stycket skyldig att betala avgiften. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga. Genom denna konstruktion kan man en- kelt och objektivt fastställa vem som skall betala avgiften.
] första stycket bemyndigas regeringen att fastställa avgiftens storlek och att meddela närmare föreskrifter om uppbörden av registeravgiften.
l lagrådsremissen föreslogs att det skulle vara förbjudet att bruka en båt för vilken avgiften inte har betalats. Lagrådet har funnit det stötande att en så pass liten förseelse skall kunna leda till en så pass allvarlig påföljd som förbud att bruka båten och har därför föreslagit att förbudsbestämmelsen utgår.
Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag och har därför i förevarande paragraf inte tagit upp någon bestämmelse om brukandeförbud vid utebli- ven betalning.
13 5 Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala registeravgift.
Om en båt frånhänts ägaren genom brott och därefter inte kommer till rätta kan den enligt 10 5 punkt 4 inte avregistreras förrän två år har förflutit. Som anmärkts i anslutning till nämnda stadgande har bestämmelsen till- kommit för att öka registrets tillförlitlighet. Ägaren till den stulna båten bör emellertid inte under tvåårsperioden vara skyldig att betala registeravgift. För att befrias från avgift måste ägaren underrätta en länsstyrelse om att båten frånhänts honom genom brott. Till en sådan anmälan bör bifogas en kopia av gjord polisanmälan.
145 Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.
15 & Den som har påförts registeravgift enligt 14 & får begära beslut om avgift.
Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagnings- dagen.
Ett ADB-baserat register erbjuder möjligheten att med maskinella rutiner snabbt och enkelt påföra avgiften. Något beslut i egentlig mening fattas inte. Den som påförts avgift skall dock ha möjlighet att få frågan prövad genom att han påkallar ett beslut som kan överklagas. Rutinen överens- stämmer delvis med vad som gäller vid påföring av vägtrafikskatt.
Den omständigheten att ett beslut påkallas eller överklagas befriar inte enligt 21 5 från skyldighet att betala avgiften. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna annat.
16 & Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
Paragrafen innehåller en regel om verkställighet som behövs med hänsyn till bestämmelsen i 3 kap. 1 & utsökningsbalken. Åtgärden att påföra avgift enligt 145 skall alltså ses som en exekutionstitel på grund av vilken verkställighet enligt utsökningsbalken får äga rum.
Paragrafen motsvarar 18 å i det remitterade förslaget. Iden bestämmel- sen föreslogs att den betalningsskyldige vid försummelse att erlägga regis- teravgift inom föreskriven tid skall få en betalningsanmaning med en ny tid angiven. Enligt lagrådet är det med hänsyn till det ringa belopp det är fråga om onödigt att lagbinda förfarandet då avgift inte betalats i tid. Man får enligt lagrådet förutsätta att det utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar både de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen får den lydelse som lagrådet föreslår.
Ansvars- och överklagandebestämmelser m.m.
17 5 Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 & döms till böter.
Straffbestämmelsen. som motsvarar 19 å i det remitterade förslaget. avser den som underlåter att anmäla en båt för registrering.
Som jag tidigare angett i anslutning till 12 å och lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen skall det inte vara förbjudet att bruka en båt för vilken avgift inte erlagts. Därmed utgår motsvarande straffbestäm- melse i det remitterade förslaget.
Lagrådet har vidare beträffande ansvarsbestämmelserna i det remittera- de förslaget påtalat att dessa medför dubbla påföljder för underlåtenhet att fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlåtenhet i och för sig straffbelagd. dels medför den ett särskilt straffsanktionerat förbud att bruka båten. Enligt lagrådets mening går dessa förslag för långt och en effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel. Lagrådet anser att den mest verksamma påföljden torde vara förbudet att bruka båten. särskilt om detta i enlighet med förslaget riktar sig inte bara mot ägaren själv utan även mot annan brukare. Lagrådet finner att denna påföljd kan godtas men att den också bör vara tillräcklig. Enligt lagrådet föreligger det knappast något bärande motiv att därutöver som en särskild förseelse straffbelägga underlåtenheten att registrera. Det enda skäl som synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Enligt lagrådet kan detta i praktiken knappast innebära någon större. nackdel. Om erfarenheterna efter någon tid skulle visa att det föreligger ett praktiskt behov av att skärpa påföljdsreglerna. eller om registret längre fram skulle ges en vidare funktion kan frågan enligt lagrådet tas upp till ny prövning. Lagrådet föreslår således att endast brukande av oregistrerad båt skall
vara straffsanktionerat. Det bör samtidigt enligt lagrådet anges i motiven vad som avses med att bruka en båt.
Den främsta anledningen till att jag i det remitterade förslaget valde ett system som straffbelägger såväl underlåtenhet att registrera som brukande av en oregistrerad båt var att därmed ge lagen en effektiv och lättiilämpad sanktionsordning. Jag är emellertid beredd att hålla med lagrådet om att det i vart fall för närvarande kan vara tillräckligt att straffbelägga antingen underlåtenheten att registrera en båt eller brukandet av en oregistrerad båt. Jag delar emellertid inte lagrådets uppfattning att ett påföljdssystem med straff för olovligt brukande bör väljas. En sådan ordning är visserli- gen, som lagrådet påpekar, verksam så till vida att den inte bara riktar sig mot ägaren själv utan även mot annan brukare. Enligt min mening är det dock från bl.a. kontrollsynpunkt lämpligare att i stället endast straffbe- lägga underlåtenhet att fullgöra registreringsplikt. Med detta alternativ behöver det inte råda någon tvekan om vid vilken tidpunkt straffansvar kan inträda. Detta framgår nämligen av vad som i 5 & sägs om registre- ringspliktens inträde.
Mitt förslag innebär således att 20 å i det remitterade förslaget angående straff för brukande av en oregistrerad båt utgår.
18 & Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 åt och 11 5 första stycket döms till böter. högst ettusen kr.
Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 & första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter. är dock den andre fri från ansvar.
Straffbestämmelsen avser anmälan om äganderättsövergång och anmälan om avregistrering.
Andra stycket har en direkt motsvarighet i 90 å andra stycket bilregister- kungörelsen (1972:399).
19 ä I fråga om båt som ägs av bolag. förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan- derätt kan en länsstyrelse på begäran av samfundet. inrättningen eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.
Bestämmelsen. som motsvarar 23 å i det remitterade förslaget. har införts efter mönster av vägtrafiklagstiftningen. Motsvarande regel åtenänns i vägtrafikkungörelsen (19722603), fordonskungörelsen (19721595), bilav- gaskungörelsen (1972:596) och bilregisterkungörelsen (1972:599). 1 förhål- lande till vägtrafiklagstiftningen har det tillägget gjorts. att också vid sam- äganderätt viss person kan utses som ansvarig för ägares skyldighet enligt lagen.
Enligt lagrådet torde bestämmelserna visserligen i de flesta fall leda till en ändamålsenlig ordning, men det finns en risk för att reglerna kan missbrukas och leda till otillfredsställande resultat i enskilda fall, t.ex. beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också enligt lagrådet fråga sig om verkligen betalningsansvaret för registeravgiften bör läggas på
en särskild person. Lagrådet anser det bäst att inte reglera dessa frågor i lagen.
Med tanke på att bestämmelserna i lagen om ägare av en båt även gäller den som äger andel i en båt bör förevarande paragraf bli betydelsefull för att förenkla registreringsförfarandet. Jag har i anslutning till 4, 7 och 8 åå framhållit just denna omständighet. I motsats till lagrådet anser jag att bestämmelsen bör kvarstå. På lagrådets inrådan har jag dock i lagtexten infört ett krav på att länsstyrelsen skall godta den person som anvisas som bärare av ägarens skyldigheter och ansvar. Med den kompletteringen behöver enligt min mening inte några särskilda olägenheter med regeln befaras.
20 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får i det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel- serna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.
Enligt paragrafen ges regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket rätt att meddela undantag från lagens bestämmelser. Undan- tag kan medges antingen i det särskilda fallet eller genom normgivning. Vid tillämpning av bestämmelsen skall fritidsbåtsregistrets ändamål och an- vändningsområden beaktas. Undantag från registreringsskyldighet skulle t. ex. kunna medges då det med hänsyn till båttyp och användningsomräde framstår som olämpligt eller onödigt med registreringsskyldighet. Avsikten är att bestämmelsen endast skall tillämpas i undantagsfall.
21 5 En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver- kets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 & meddelas av regeringen. Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 så eller överklagas ett sådant beslut till domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.
Enligt paragrafen överklagas beslut i särskilda fall av en länsstyrelse och sjöfartsverket till kammarrätt. Rätten att överklaga beslut med stöd av bemyndigande regleras i den förordning som innehåller bemyndigandet.
Av andra stycket framgår att skyldighet att betala registeravgift kvarstår trots att beslut enligt 15 & påkallats eller besvär anförts över sådant beslut. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna att avgiftsskyldigheten tills vidare ej skall gälla.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. I stället för den i 7 & angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den lapril 1988.
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 1
6. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om fritidsbåtsregister.
2. lag om ändring i sjölagen (l89lz35 s. 1),
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m.m.,
4. lag om ändring i lagen (19861371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.
7. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga ] Trafiksäker/tets- verkets lagförslag Förslag till
Lag om registrering av båtar Härigenom föreskrivs följande
1 & Denna lag gäller registrering av båtar i det båtregister som avses i Z & sjölagen (1891 :35 s. 1).
Lagen gäller dock inte båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer eller som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsända- mål och inte för affärsdrift.
2 5 Båtregistret skall användas för statistikändamål och för identifiering och kontroll av båtar. Registret skall föras genom automatisk databehand- ling av myndighet som regeringen bestämmer.
3 % Bestämmelserna i denna lag om en ägare av en båt gäller i fråga om en båt som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtagande- rätt innehavaren.
4 5 ! båtregistret skall införas varje sjösatt båt
l. vars skrov har en största längd av minst fem meter och drivs med segel eller motor, eller
2. som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowatt.
5 & En ägare av en båt skall skriftligen anmäla båten för registrering inom en vecka från det att den blev registreringspliktig.
6 & I samband med registreringen skall båten tilldelas en registerbeteek- ning.
Hänvisningar till S7
- Prop. 1986/87:121: Avsnitt 9
75. En båt avregistreras efter skriftlig anmälan av ägaren
]. om båten förolyckats, huggits upp eller förstörts.
2. om båten på grund av ändrade äganderättsförhållanden inte längre är registreringspliktig,
3. om båten försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader,
4. om båten på grund av ombyggnad inte längre är registreringspliktig enligt denna lag,
5. om båten frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,
6. om båten i annat fall än som sägs i 1—5 sedan minst ett år inte är registreringspliktig.
Får registreringsmyndigheten kännedom om omständighet som avses i första stycket l—5 får myndigheten självmant avregistrera båten.
8 5 För en registrerad båt utgår en registerhållningsavgift. Avgiften utgår för helt kalenderår.
9 & Skyldig att betala registerhållningsavgiften är den som är antecknad i båtregistret som ägare till båten vid ingången av den månad under vilken avgiften skall påföras. Har en båt flera ägare är de solidariskt betalnings» ansvariga.
10 & Registerhållningsavgiften påförs av registreringsmyndigheten ge- nom automatisk databehandling utan att särskilt beslut meddelas.
11 & Anser någon att registerhållningsavgift oriktigt har påförts honom får han inom 30 dagar efter den dag då kravet på avgiften mottogs påkalla beslut om fastställelse av avgiften hos registreringsmyndigheten.
Påkallas ett sådant beslut befriar detta inte den betalningsskyldige från att inom föreskriven tid betala avgiften.
Registreringsmyndigheten får besluta om fastställelse av registerhåll— ningsavgiften utan att något beslut har påkallats, om det föreligger särskil- da skäl.
12 & Betalas inte registerhållningsavgiften inom föreskriven tid skall den betalningsskyldige åläggas att inom viss tid betala avgiften. Följs inte åläggandet skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om avgiftshöj- ning i samband med indrivningen.
13 & För registerhållningsavgiften gäller vad som sägs i uppbördslagen (19531272) om indrivning, avkortning och avskrivning av skatt.
14 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde' lar ytterligare föreskrifter i de avseende som anges i denna lag och före- skrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om uppgifter som behövs för tillämpningen av lagen och om skyldighet att anmäla ändring av sådana uppgifter.
Regeringen fastställer registerhållningsavgiften och meddelar föreskrif- ter om besvär över beslut enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från lagen.
15 Q' Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 5 & döms till böter, högst ettusen kronor. Den som utan lov brukar en annans båt och båten därigenom blir registreringspliktig döms i ägarens ställe enligt första stycket.
1. Denna lag träderi kraft den 1 mars 1986.
8. Registerhållningsavgift
8.1 Domstolsverket: — — — En avgift skall vara vederlag för en tjänst eller vara. som det allmänna tillhandahåller (prop. l973z90 s. 2l9). DV sätter ifråga om den enskilde båtägaren får någonting i utbyte av att hans båt registreras. Ändamålet med registret tyder närmast på att det enbart är allmänna intressen som tillgodoses med registret. Eftersom den enskilde inte får någon motprestation för den registerhållningsavgift som han erläg- ger bör avgiften likställas med skatt. som tillhör det primära lagområdet. Bchörigheten att besluta om avgiftens storlek torde därvid inte kunna delegeras från riksdagen till regeringen.
8.2 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — -— — Eftersom registret inte skall ha till syfte att utgöra underlag för en beskattning av båtar. synes de föreslagna reglerna för ändring av uppgifter i registret och av de på grund därav påförda avgifterna vara onödigt komplicerade med hänsyn till belop- pens ringa storlek. Det måste kunna räcka med ett enkelt rättelsebcslut av
länsstyrelsen och man kan även ifrågasätta om det skulle behövas någon besvärsrätt beträffande ett sådant beslut.
Länsstyrelsen vill även hävda att det måste bli orimligt dyrt och oprak- tiskt att varje år ta ut en avgift om endast 25 kronor. Att vid det första tillfälle, då en båt registreras. samtidigt ta ut hela kostnaden för både registreringen och all framtida registerhållning vore väl mest tilltalande men ett sådant system skulle sannolikt leda till att ägarbyten inte anmäldes och att registret därför inte kunde hållas aktuellt. Enligt länsstyrelsens mening borde man däremot kunna debitera och ta ut avgifter vart tredje eller kanske hellre vart femte år, utan att registrets tillförlitlighet därige- nom allvarligt påverkades.
8.3 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — —- - Länsstyrelsen anser — —— — an påkallande av beslut om fastställelse av registerhållningsavgiften skall ske skriftligen inom 30 dagar efter det att avgiften skulle ha betalats. an påkallande skall ske hos länsstyrelsen i det län där ägaren har sin adress enligt båtregistret. att länsstyrelsen utan att särskilt beslut meddelas skall kunna korrigera en avgift som uppenbart påförts oriktigt. att länsstyrelsen skall ges möjlighet att medge anstånd med inbetalning av registerhållnings- avgift samt att registerhållningsavgifterna skall påföras/debiteras under en tid på året när belastningen på bilregistret är lägre än under vårmånaderna mars—maj.
8.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Enligt länsstyrelsens erfa- renhet vållar tillämpningen av 23 & vägtrafikskattelagen ofta problem när fordonsägaren påkallar beslut av länsstyrelsen om fastställelse av skatten, genom att denne därvid påstår att han mottagit skattekravet först efter den dag den senast skulle ha betalts. Med den utformning förslaget till lag om registrering av båtar fått i ll ä befarar länsstyrelsen därför att samma problem kommer att uppstå vid tillämpningen av båtregisterlagen. Med hänsyn härtill föreslår länsstyrelsen att samma beräkningssätt för påkal- lande av beslut användes här som i 23 ä' första stycket punkt 1 vägtrafik- skattelagen. Förslaget kan ges följande lydelse: "Anser någon att register- hållningsavgift oriktigt har påförts honom. får han inom 30 dagar efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats, påkalla beslut om fastställelse av avgiften hos registreringsmyndigheten.'"
Registerhållningsavgiften påförs av trafiksäkerhetsverket och detta skall ske under mars respektive oktober månad. Med hänsyn till att arbetsbe- lastningen på bilregistret är särskilt stor under vårmånaderna föreslår länsstyrelsen att första perioden för påförande av avgift enligt l4 & försla- get till förordning om registrering av båtar ändras från mars till januari månad.
8.5 Sjösportens samarbetsdelegalion: — — — l registreringslagförslagets 7 Ö pkt 5 står att om registrerad båt frånhänts ägaren genom brott och båten inte anträffas inom två år därefter. skall båten avregistreras. Bestämmel- sen i 9 & om ägaransvar medför att ägaren är skyldig att betala register- hållningsavgift under den tid han sålunda inte har båt men ändå formellt måste stå som dess ägare. Det synes riktigast att han befrias från avgiften.
19 å står att flera ägare som gemensamt har båt blir solidariskt ansvariga för registerhållningsavgiflen. Det framstår i partrederiförhållanden som ett omotiverat avsteg från den gällande regeln om delat ansvar. och regeln bör förses med reservation för det fallet.
I 11 s" registreringslagförslaget stadgas att den som vill klaga på påförd registerhållningsavgift har att påkalla fastställelse av avgiften genom be- slut. Även om avsikten framgår av lagmotiven. måste bestämmelsen framstå som ytterligt dunkel för båtägare i gemen. och syftet — att båtäga- ren skall få ett beslut som kan överklagas — borde klargöras i lagtexten.
9. Författningsreglering
9.1 Rikspolisstyrelsen: -— — — l förslaget till lagens 4 & p 2 sägs att registre- ringsskyldighet föreligger om båten drivs med en motor vars effekt över- stiger 13 kilowatt. Då det inte går att bortse från att en båt kan förses med flera motorer bör i stället anges att registreringsplikt inträder när den sammanlagda motorstyrkan överstiger en viss nivå. Enligt 5. & lagförslaget föreskrivs att en ägare av en båt skall anmäla båten för registrering. Om han underlåter detta kan han straffas. Varken av lagen eller förordningen framgår vem som blir straffansvarig om en båt har flera ägare.
9.2 Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): — — — 1 & 2 st: Hänsyn har inte tagits till den dispensmöjlighet som finns angiven i [ å ?. st sjölagen. Även om det kanske inte är särskilt ofta förekommande att båtar, vilka ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer. står under avgörande svenskt inflytande och därför kan få dispens att anses som svenska och föra svensk flagg. kan denna möjlig- het inte uteslutas. — Hur har man för övrigt tänkt sig att lösa den sannolikt inte ovanliga situationen att en svensk medborgare är bosatt i utlandet och har sin båt där? Skall båten vara registreringspliktig och ha svensk register- beteekning? Och detta även om det främmande landets lag föreskriver registreringsplikt eller registreringsrätt (ev med förbud mot att anbringa beteckning, som kan förväxlas med registerbeteekningen i det landet)? Det förefaller inte som om TSV tagit någon hänsyn till risken för kollision med andra länders lagar.
Det aktuella lagförslaget innehåller varken i sin 4 & eller eljest någon bestämmelse om registreringsrän. En sådan är emellertid av behovet påkallad. inte endast när det gäller icke-kommersiella statsägda båtar utan framför allt för fritids- och fiskebåtar. Även ägare av små fritidsbåtar, t. ex. tävlingsbåtar. kan bli nödsakade att ansöka om nationalitetsbevis och ett sådant förutsätter registrering. Också för fiskebåtarnas del borde — oav- sett hur längdgränsen bestäms — finnas möjlighet till frivillig registrering.
5 &: En tidsfrist på endast en vecka för registrering är erfarenhetsmässigt alldeles för kort. Enligt gällande lag är tiden en månad. — Bestämmelser
mässig sjöfart. Dessa register omfattar fartyg som är utrustade med någon form av kommunikationsanläggning varför uttrycket "hörts av" här kan anses motiverat utifrån den betydelse uttrycket har i normalt språkbruk. Fritidsbåtar saknar vanligtvis radioanläggning och därför möjlighet att "höra av sig". Uttrycket bör ersättas med det mer adekvata "anträffats" vilket också används i 5 p samma paragraf.
11 &: Någon form av tidsgräns för möjligheten att fastställa avgiften enligt 11 å3ze stycket borde finnas — i annat fall kan myndigheten bli tvungen att pröva frågan i sak efter kanske mer än 10 år. I 23 & andra stycket Vägtra- fikskattelagen har motsvarande tidsgräns satts till två år. Denna tidsgräns har i vissa fall visat sig vara väl kort. Jämförelser kan också göras med vad som gäller för fastställelse av skatt enligt lagen (1984: 151.) om punktskatter och prisregleringsavgifter (3 år) och enligt mervärdeskattelagen (19681430) (6 år).
15 s: RSV anser att underlåten anmälan inte bör beläggas med straffi större omfattning än syftet med anmälningsplikten kräver. Detta syfte tillgodoses genom bestämmelsen i första stycket om sanktionsmöjlighet mot försumliga registeranmälare. Bestämmelsen i andra stycket dikteras emellertid inte av detta syfte utan utgör en ytterligare reaktion på ett i och för sig redan straffsanktionerat förfarande. RSV anser inte att denna form av "dubbelbestraffning" är motiverad och föreslår därför att andra stycket utgår.
9.4 Länsstyrelsen i Kronobergs län: — — — 4 &: Enligt förslaget inträder registreringsplikt när båten sjösätts. Av specialmotiveringen framgår att avgränsningsproblem till begreppet sjösättning kan uppstå. Enligt länssty- relsens mening är det enklast att låta dagen för förste ägarens förvärv vara utgångspunkt för att beräkna när registreringsplikt inträder.
7 &: Punkten 6 i paragrafen synes inbjuda till gränsdragningsproblem. Länsstyrelsen föreslår att den utgår. ] stället kan punkten 4 erhålla lydel- sen " — - — på grund av ombyggnad eller ändring inte längre — — —-"
9.5 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Lag om registrering av båtar
4 5 1: "Skrov" bör förtydligas. — — — Ingår exempelvis utanpåliggande roder och bogspröt i skrovet är frågor som bör klaras ut. — —- — Vidare föreslås följande formulering "vars skrov har en längd av fem meter eller
.. mer .
1 1 &: Båtägaren kan enligt denna paragraf påkalla beslut hos registrerings- myndigheten. Enligt 4 5 förordningen om registrering av båtar skall beträf- fande båtar uppgift om båtens hemmakommun uppges. Då det är av avgörande betydelse vilken myndighet som är att anse som registrerings- myndighet och båtar flyttas mellan olika hamnar efterlyser länsstyrelsen en förklaring av vad som avses med "båtens hemmakommun".
13 5: Under avsnitt 7 "Registerhållningsavgift" efterlyser länsstyrelsen en bestämmelse om vilken lägsta beloppsgräns som skall gälla för att ett ärende skall bli föremål för indrivning.
Hänvisningar till S9
Sjö/(Igen
2 &: Eftersom denna paragraf föreslås bli ändrad. vill länsstyrelsen föreslå att första meningen ändras till "Fartyg, vars skrov har en längd av tolv meter eller mer och en bredd av fyra meter eller mer. betecknas skepp”.
9.6 Sjösportens samarbetsdelegation: — — — ] registreringslagförslagets 5 & föreskrivs skyldighet för ägare av en registreringspliktig båt att anmäla båten till registrering. Däremot saknas bestämmelser om förvärvsanmälan. fastän motivuttalandet till paragrafen visar att man trott sig ha föreskrivit detta genom registreringsplikten. Registreringslagen framstår härigenom som ofullständig. och den måste kompletteras på den här punkten av registreringsförordningen. som regeringen skall utfärda.
Bila ga 3 De remitterade Mrs/(Igen
125. En båt skall avregistreras om den
1. förolyckats, huggits upp eller förstörts.
2. ej längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse ej längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret,
3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader.
4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter.
5. skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m..
6. i annat fall än som sägs i l—5 sedan minst ett år inte är registrerings- pliktig.
7. har förts in i registret med stöd av 8 så och den anmäls för avregistre- ring.
13 & Om en båt skall avregistreras enligt 12 5 1—6 är ägaren skyldig att utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre- ring.
Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 12 5 l- 6. får länsstyrelsen självmant avregistrera båten.
Registeravgift
14 & Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en årlig registeravgift.
Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare
när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid. får båten inte brukas.
15 5 Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala registeravgift.
16 & Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.
17 5 Den som har påförts registeravgift enligt 16 & får begära beslut om avgift.
Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats. räknas dock tiden från mottagnings- dagen.
18 & Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid skall den betal- ningsskyldige åläggas att inom viss tid betala avgiften. l fråga om en påförd avgift får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.
19 5 Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 9 & och 10 å andra stycket döms till böter.
20 & Brukas en båt i strid mot 9 5, 10 å andra stycket eller 14 & tredje stycket döms ägaren till böter.
Visar ägaren att han gjort vad på honom ankommer för att hindra att båten brukas är han fri från ansvar.
Första stycket gäller även annan brukare än ägaren. om han kände till eller borde ha känt till att båten inte fick brukas.
21 5 Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 105 första stycket, 11 äeller l3 äförsta stycket döms till böter. högst 1000 kronor.
Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 10 5 första stycket och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.
22 5 I fråga om båt som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo. kOflkUerO, bolag. förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrätt- ning gäller bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare den eller dem som har rätt att företräda boet, samfundet eller inrättningen.
23 ä I fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfttnd eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan- derätt skall en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret ange viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.
24 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får i det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel- serna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.
25 5 En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver- kets beslut om föreskrift enligt 24 & meddelas av regeringen.
Påkallas beslut enligt 17 & eller överklagas ett sådant beslut. befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller ej om annat förordnas av den länsstyrelse som har meddelat beslutet eller av domstol som prövar överklagandet.
]. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. I stället för den i 9 & angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.
3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret. skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.
4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångs- bestämmelserna till lagen (1973110641 om ändring i sjölagen(1891135 5. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den anmälas för registrering i fritidsbåtsregistret. om den är registreringspliktig enligt denna lag.
6 Riksdugcn [986/87. ] saml. Nr IZI
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-25.
Närvarandezjustitierådet Knutsson. f. d.justitierådet Sterzel. regeringsrå- det Tottie.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Lönnqvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om fritidsbåtsregister.
2. lag om ändring i sjölagen(1891 :35 s. 1).
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m.m..
4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Jender.
] anslutning till föredragningcn har lagrådet tagit del av det yttrande enligt 2 a & datalagen som datainspektionen avgett den 23 februari 1987 över förslaget till lag om fritidsbåtsregister.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om fritidsbåtsregister 1—4 5.5
Lagrådet ansluter sig till de förslag som datainspektionen har fört fram rörande dessa paragrafer i sitt ovannämnda yttrande. Det behov av upp- gifter. som liskeristyrelsen. naturvårdsverket och Sveriges turistråd kan ha. bör som datainspektionen anför tillgodoses i annan ordning. I enlighet med det sagda förordar lagrådet att 2 & tredje stycket och 3 & utgår och att 1 och 4 åå — som alltså blir 1 och 3 55 — ges följande lydelser:
”l & Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 5 andra stycket sjölagen(1891:35 s. 1). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand- ling.
3 5 Polismyndighet, tullmyndighet, riksskatteverket. länsskattemyn- dighet. lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåt- komst till fritidsbåtsregistret."
75
l specialmotiveringen sägs att paragrafen överensstämmer med l % sjöla- gen. Den svarar emellertid endast mot första meningen i nämnda lagrum. Avsikten torde vara att även andra meningen skall kunna tillämpas. Under den förutsättningen föreslår lagrådet att 75 utgår; 1 tå sjölagen blir då automatiskt tillämplig.
8.5
Om 3 och 7 115 utgår, blir detta 6 ($ och hänvisningen skall avse 5 &. Det framgår inte av lagtexten eller motiven hur man skall se på situationen då flera äger en båt gemensamt. Paragrafen skall läsas i samband med försla- gets 12 å punkten 7 som handlar om avregistrering i motsvarande fall. Lagrådet utgår från att det inte skall krävas någon äganderättsutredning med behörighetshandlingar etc. Frågan är vad som skall gälla om ägarna inte är eniga. Ett klargörande bör ske, åtminstone i ett motivuttalande.
9 och 10 55
I dessa paragrafer avhandlas dels registreringsplikt. dels skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lagrådets mening bör dessa ämnen skiljas åt genom att andra stycket i förslagets 10 & arbetas in i 9 s.
Bestämmelserna i förslagets 10 & första stycket berör bl. a. successions- rättsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåta- rens död. Egendomen blir emellertid underkastad särskild förvaltning — dödsboförvaltning — till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingar- na. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet. eftersom något skifte då inte behövs. Motsvarande förhållan- den kan uppkomma vid förvärv på grund av testamente. Efterlämnar den avlidne även en make. kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga.
Dessa för de successions- och familjerättsliga förvärven speciella förhål- landen har beaktats vid motsvarande reglering i 51 & bilregisterkungörel- sen (1972z599). Efter huvudregeln — också den föreskriver anmälan inom en vecka från förvärvet — sägs där att. då äganderätten övergått genom arv. bodelning eller testamente. tiden dock skall räknas från det arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning skall tiden räknas. vid testamente, från det detta blev ståndande och i annat fall från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades.
Hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall enligt förevaran- de paragraf är inte helt klart. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som det innebär när vid dödsfallet egendomen övertas till förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen är utformad på samma sätt som enligt 6 5 andra stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Det får emellertid antas att förvärv av båtar genom arv, bodelning och testamente kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när det rör sig om båtar för vilka 1979 års lag varit i första hand avsedd. Behovet av en klargörande reglering måste anses större i nu förevarande samman- 'hang.
Lagrådet. som finner att lagens 10 5 kan utformas med förebild i 51 & bilregisterkungörelsen. föreslår att 9 och 10 && — som med lagrådets för- slag beträffande 3 och 7 åå blir 7 och 8 åå — får följande lydelser:
"7 5 Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara registrerad. skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registre-
Prop.]986/871121
ring inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikt inträdde. Görs inte en sådan anmälan. får båten inte brukas.
8 s' Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att. ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länssty- relse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv. bodel- ning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas. vid testamen— te, från det detta kom att stå fast och i annat fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.
Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv. bodelning eller testamente. är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nya ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrel- se.
115
Lagförslaget anger inte vilka uppgifter som skall införas i fritidsbåtsregist- ret utan förutsätter. att detta skall bestämmas av regeringen i en förord- ning. Som en följd härav blir innebörden av den föreslagna 11 & att rege- ringen kommer att kunna besluta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap. 3 lå regeringsformen bör paragrafen därför innehålla ett uttryckligt bemyndigande. Lagrådet föreslår att stadgandet - som med förslaget beträffande 3 och 7 så blir 9 & — ges följande lydelse:
"9 ($ Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.”
1415
Avgiften kommer enligt vad som sägs i remissen att bli ringa. Av 8 kap. 3 och 7 5.5 regeringsformen följer att höjningar som går utöver självkostna- den för registret måste beslutas genom lag. Mot denna bakgrund kan invändningar riktas mot regeln i tredje stycket. Det ter sig stötande att en så pass liten förseelse skall leda till en så allvarlig påföljd som förbud att bruka båten. ett förbud som dessutom skulle vara särskilt straffbelagt enligt förslagets 20 &. Lagrådet föreslår att tredje stycket utgår.
18ä
Innebörden är att den betalningsskyldige vid försummelse att erlägga regis- teravgift inom föreskriven tid skall få en betalningsanmaning med en ny tid angiven. Med hänsyn till de ringa belopp det är fråga om - lagrådet hänvisar till vad som nyss anförts i anslutning till 14 å — är det onödigt att lagbinda förfarandet då avgift inte betalas i tid. Man får förutsätta att det utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar både de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Lagrådet föreslår att paragrafen — som med dess förslag beträffande 3 och 7 55 blir 16 å — får följande lydelse:
" 16 & Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.”
19 och 20 55
Lagrådcts förslag i det föregående skulle leda till att båda dessa paragrafer endast hänvisar till den grundläggande regeln om registreringsplikt. Även enligt remissen är det väsentliga sanktionerna vid åsidosättande av denna skyldighet.
Bestämmelserna medför dubbla påföljder för underlåtenhet att fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlåtenhet i och för sig straffbe- lagd, dels medför den ett särskilt straffsanktionerat förbud att bruka båten. Enligt lagrådets mening går dessa förslag för långt. En effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel.
Den mest verksamma påföljden torde vara förbudet att bruka båten. särskilt om detta i enlighet med förslaget riktar sig inte bara mot ägaren själv utan även mot annan brukare. Lagrådet finner att denna påföljd kan godtas. Den bör emellertid också vara tillräcklig. Något bärande motiv för att därutöver som en särskild förseelse straffbelägga underlåtenhetcn att registrera föreligger knappast. Det enda skäl som synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Lagrådet kan inte föreställa sig att detta i praktiken skulle innebära någon större nackdel. Det är angeläget att inte driva effektivitetssynpunktcrna för långt. Om erfaren- heterna efter någon tid skulle visa. att det föreligger ett praktiskt behov av att skärpa påföljdsreglerna, eller om registret längre fram skulle ges en vidare funktion än enligt remissens förslag, kan frågan tas upp till ny prövning.
Lagrådet föreslår således att 19 & utgår. Däremot kan 20 & godtas med endast de jämkningar som följer av de tidigare förslagen: paragrafen blir 17 å och hänvisar endast till 7 &. Emellertid måste tilläggas att det bör anges i motiven vad som avses med att bruka en båt. Enligt lagrådets uppfattning måste det krävas att man på något sätt färdas till sjöss med båten. Endast att den läggs i sjön eller att den begagnas förtöjd — eller givetvis än mindre upplagd på land — bör inte kunna inrymmas i ordet bruka i detta sammanhang.
21.5
Dessa bestämmelser avser rena ordningsförseelser. som är fristående från den grundläggande registreringsplikten och som inte kan medföra förbud att bruka båten. Mot dessa regler har lagrådet ingen erinran. Med lagrådets förslag i det föregående blir detta 18 å och hänvisningarna till andra lagrum blir ändrade. Eftersom regeringen med stöd av bemyndigandet i den nya 9 5 kan föreskriva bötesstraff. erfordras i detta sammanhang hänvisningar endast till 8 & och 11 & första stycket.
22 och 23 åå
Dessa paragrafer bör enligt lagrådets mening utgå. Vad som sägs i 22 & följer av sakens natur. Bestämmelserna i 23 & torde visserligen i de flesta fall leda till en ändamålsenlig ordning. men det finns en risk för att reglerna
kan missbrukas och leda till otillfredsställande resultat i enskilda fall. t. ex. beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också fråga sig om verkli- gen betalningsansvaret för avgiften bör läggas på en särskild person. Det synes därför bäst att inte reglera dessa frågor i lagen. [ vart fall måste lagtexten tala om en person som "kan godtas som" bärare av ägarens skyldigheter och ansvar.
Övergångsbestämmelserna
Punkten 2 leder till att även båtar som har tagits ur bruk kommer att omfattas av registreringsplikten. Detta kan i en del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irritation hos enskilda båtägare. Med hänsyn till registrets syfte enligt 2 & synes det också vara fel att registrera andra båtar än sådana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen att registreringsplikten beträffande en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen. En sådan ändring skulle i och för sig medföra ett mindre uppskov med registreringen även av en del båtar som endast är upplagda över vintern. Någon egentlig olägenhet torde dock inte följa av detta; man lär kunna räkna med att flertalet båtägare inte kommer att dröja med registreringen till sjösättningen.
Förevarande punkt skulle enligt lagrådets förslag kunna ges följande lydelse:
"2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt. I stället för den i 7 & angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.
För en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder registrerings- plikt en vecka efter ny sjösättning."
Förslaget till lag om ändring i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.
Om lagrådets förslag till ändrad lydelse av 10 å i det remitterade förslaget till lag om fritidsbåtsregister godtas kan motsvarande ändring i 6 % andra stycket i förevarande lag förtjäna övervägas.
Upphävandet av 5 % bör föranleda vissa följdändringari bestämmelserna om avregistrering. Punkten 4 i 7 % blir överflödig och bör slopas. Punkten 2 bör ges formuleringen "på grund av överlåtelse eller eljest ej längre skall vara införd i båtregistret". l 8 och 9 åå kan orden "enligt 7 & 1—3" utgå, och andra meningen i 8 5 andra stycket kan lämpligen ändras till "Skall en båt på grund av överlåtelse inte längre vara införd i båtregistret. svarar — — —”. I detta sammanhang torde även bötesmaximum i 8 & tredje stycket böra höjas till 1000 kr. (jfr prop. 1980/81:38 s. 16).
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Yttrande enligt 2 a & datalagen över förslag'till fritidsbåtsregister
] det remitterade förslaget har datainspektionens tidigare framförda syn- punkter vad gäller ändamål, registeransvarighet och behovet av lagregle- ring av terminalåtkomsten beaktats.
När det gäller lagtexten anser datainspektionen att 2 & tredje stycket bör utgå eftersom vad som sägs där kan medföra oklarhet beträffande register- ansvarigheten. ] stället bör [ äges följande lydelse.
"l & Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 å andra stycket sjölagen(1891:35 s. 1). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand- ling."
Den nu föreslagna lydelsen innebär att sjöfartsverket jämte länsstyrel- serna blir registeransvariga enligt datalagen. Härav följer att de får förfoga över registret och ha terminalåtkomst till det. Även 3 s' kan därför utgå.
Beträffande rätten till terminalåtkomst för andra myndigheter än de registeransvariga vill datainspektionen säga följande.
Det är ett allmänt intresse att myndigheter på ett rationellt sätt kan fullgöra de uppgifter som har ålagts dem. Sett från den utgångspunkten kan man knappast resa några invändningar mot att myndigheterna i allt större utsträckning ges möjlighet att utnyttja modern teknik i sin verksamhet. En förutsättning måste dock vara att deras tillgång till information om enskilda begränsas till vad som är nödvändigt för att myndigheterna skall kunna utföra sina uppgifter.
1 det remitterade förslaget ges ett stort antal myndigheter rätt till termi- nalåtkomst till fritidsbåtsregistret. I flertalet fall är syftet med terminalåt- komsten att möjliggöra övervakning och kontroll. Om statsmakterna anser att ett register bör upprättas för detta ändamål, är det svårt att av rationella skäl motsätta sig att de myndigheter som ålagts sådana arbetsuppgifter får ha terminalåtkomst ti11 registret. Datainspektionen vill dock framhålla att både ändamålet med registret och den omfattande terminalåtkomst som övervägs av många människor kommer att uppfattas som ett stort steg mot ett övervakningssamhälle. Därvid har det säkerligen stor betydelse att åtgärderna är inriktade mot de registrerades fritidsverksamhet, ett område där det finns större anledning än annars att respektera människors behov av att få vara i fred.
Datainspektionen kan inte finna att terminalåtkomst är påkallad för fiskeristyrelsen, naturvårdsverket eller Sveriges turistråd. För dessa myn- digheter kommer registret att vara av värde främst för planeringsändamål. Detta syfte bör tillgodoses i annan ordning. Om dessa myndigheter ändå
anses böra få terminalåtkomst till registret. bör deras möjligheter att ta del av informationen begränsas till statistikuppgifter.
Om registret inrättas kommer datainspektionen att i samband med att det anmäls meddela de föreskrifter i fråga om behörighetssystern m.m. som behövs.
Yttrandet har beslutats av undertecknad generaldirektör i närvaro av byråchefen Berg och avdelningsdirektören Björklund. föredragande.
Mats Börjesson Mats Björklund
