lagen.nu
Prop. 1992/93:143

om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden

Typ
Proposition
Datum
1992-11-19
Källa
www.riksdagen.se

Regeringens proposition SN 1992/93:143 ET

om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från | 2Y den internationella oljeskadefonden

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp 1 bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 november 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Reidunn Laurén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden har vissa artiklar i den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen) införlivats med svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16 oktober 1978. Vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen - internationella oljeskadefonden.

Ändringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.

Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra ändringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1992 har vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av ersättning från fonden till fartygsägare.

I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 4 oktober 1993.

1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 143

Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden till följd av ändringar av den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja skall ha följande lydelse.

Artiklarna 1 - 13 av den internationella konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja

International Con- Convention inter- Internationell vention on the nationale portant konvention om Establishment of création d'un upprättandet av en an = International fonds international internationell fond Fund for Com- d'indemnisation för ersättning av pensation for Oil pour les dommages skada orsakad av Pollution Damage dus å la pollution förorening genom

par les hydro- olja

carbures

(Supplementary to (destinée å comp- (utgörande = tillägg the — International léter la Convention till 1969 års inter- Convention on Civil internationale de nationella konven- Liability for Oil 1969 sur la respon- tion om ansvarighet Pollution Damage, sabilité civile pour för skada = föror- 1969) les dommages dus å sakad av förorening

la pollution par Iles genom olja) hydrocarbures)

Compensation and Indemnisation — et Ersättning och indemnification prise en charge = gottgörelse

financiére

Article 5 Article 5 Artikel 5

3. The Fund may Le Fonds peut étre 3. Fonden kan be exonerated whol- exonéré, en tout ou befrias helt eller ly or partially from en partie, des obli- delvis från sina its obligations under gations qui lui förpliktelser mot paragraph 1 = to- incombent envers Ile ägaren och dennes wards the owner propriétaire et son garant enligt första

I Senaste lydelse 1992:151

1" Riksdagen 1992193. I saml. Nr 143

and his guarantor if garant au titre des stycket, om fonden the Fund proves paragraphes 1 et 2 visar att på grund that as a result of du préåsent article, av fel eller försumthe actual fault or s'il prouve que, par melse av ägaren privity of the ow- la faute personelle själv: ner: du propriétaire:

(a) the ship from a) le navire dont (a) det fartyg från which the = oil proviennent les vilket den olja som causing the pol- hydrocarbures qui orsakade «skadan lution damage es- ont causé le dom- genom = förorening caped did not mage par pollution härrörde icke uppcomply with the n'a pas observé les fylide föreskrifterna requirements = laid prescriptions i down in: formulées dans: (i) the International i) Ila Convention (i) 1973 års inter- Convention for the internationale de nationella konven- Prevention of Pol- 1973 pour la pré- tion till förlution from Ships, vention de ia pol- hindrande av för- 1973, as modified lution par les orening från fartyg by the Protocol of navires, telle que i den lydelse kon- 1978 relating modifiée par Ile ventionen har erthereto, and as Protocole de 1978 y hållit genom 1978 amended by Re- relatif et par les års protokoll = till solutions Résolutions konventionen och MEPC.14(20) and MEPC.14(20) et de ändringar som MEPC. 47(31) MEPC.47(31) har = antagits av adopted by the adoptée le 7 Internationella Marine Environ- septembre 1984 et sjöfartsorganisatioment Protection le 4 juillet 1991 re- nens kommitté för Committee of the spectivement par le skyddet av den International Comité de la pro- marina miljön ge- Maritime tection du milieu nom resolutionerna Organization on 7 marin de 1'Organi- MEPC. 14(20) och September 1984 and sation maritime MEPC.47(31) den 4 July 1991, respec- internationale; ou 7 september 1984 tively ; or respektive den 4 juli

1991, eller

(ii)

Denna lag träder i kraft den 4 oktober 1993.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 november 1992.

Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Laurén, Friggebo, Johansson, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Laurén

Proposition om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden

I Inledning

I slutet av 1960-talet började man uppmärksamma behovet av särskilda regler om ersättning för skador som orsakats genom oljeutsläpp från fartyg. Ett internationellt samarbete inleddes i syfte att skapa en tillfredsställande reglering av rätten till ersättning för sådana skador. Samarbetet resulterade i två internationella konventioner, den år 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarighetskonventionen) och den år 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen).

Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt ansvar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg. Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarighet till ett belopp motsvarande 133 särskilda dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. En SDR motsvarar för närvarande ungefär 8 kr. Den svenska lagstiftning som grundas på ansvarighetskonventionen finns i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om att den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt

skydd. Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till Prop. 1992/93:143

ansvarighetskonventionen. Genom fondkonventionen upprättades en internationell fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersättning för oljeskador i de fall då den ersättning som erhålls enligt ansvarighetskonventionen är otillräcklig.

Enligt 1 § första stycket lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden gäller bestämmelserna i artiklarna 1 - 13 i fondkonventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19 november 1976 antaget ändringsprotokoll som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som i övrigt föreskrivs i lagen. I 1 § andra stycket sägs att konventionen i angivna delar har den lydelse som en till lagen fogad bilaga utvisar. De bestämmelser i konventionen som härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i Sverige innehåller regler av civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a. bestämmelserna om fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets ägare eller försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju 1973:4 s. 114).

Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33). Fondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra sådana ändringar. I det följande avser jag att ta upp en ändring som fondens församling beslutat om vid sitt femtonde möte den 6 - 9 oktober 1992.

2 — Förslag

Mitt förslag: En i fondkonventionen i oktober 1992 gjord ändring av vilka internationella sjösäkerhetsföreskrifter som måste vara uppfyllda för att fartygets ägare, eller dennes försäkringsgivare, skall ha rätt till ersättning av oljeskadefonden skall införlivas med svensk rätt.

Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen är ett

av ändamålen med oljeskadefonden att befria fartygsägarna från en del av de ekonomiska förpliktelser som de ålagts genom ansvarighetskonventionen. En fartygsägare som på grund av bestämmelserna i ansvarighetskonventionen får utge ersättning för en oljeskada skall alltså kunna återfå en del av detta belopp från fonden. Fartygsägarens rätt till ersättning från fonden för utbetalt skadestånd är beroende av att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har ställts upp för att säkerställa att konventioner rörande bl.a. säkerheten till sjöss efterlevs.

Enligt artikel 5.3 (a) i fondkonventionen kan fonden befrias helt eller delvis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg eller dennes försäkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel

eller försummelse av ägaren själv fartyget i fråga inte uppfyllde Prop. 1992/93:143 förskrifterna i fyra konventioner som räknas upp i artikeln och olyckan eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte uppfyllts.

De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:

(i) 1954 års internationella konvention till förhindrande av havs-

vattnets förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse,

(ii) 1960 års internationella konvention för betryggande av

säkerheten för människoliv till sjöss,

(iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention,

(iv) 1960 års internationella sjövägsregler.

För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således fartygens ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskrifterna i de nämnda internationella konventionerna. Detta bidrar till att minska risken för olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för fondkonventionens upprättande hade Sverige tillträtt samtliga de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionerna (se Ds Ju 1973:4 s. 39).

Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention, som är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som nämns i artikel 5.3, träder i kraft får fondens församling minst sex månader i förväg fastställa en dag då den nya konventionen skall ersätta detta instrument eller del av detta såvitt avser tillämpningen av artikel 5.3. Sådana beslut kräver enligt artikel 33.1 (b) i fondkonventionen tre fjärdedels majoritet.

Vid det åttonde mötet med oljeskadefondens församling beslutade denna att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar i de i artikel 5.3 nämnda konventionerna och detta även om dessa ändringar antagits efter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit amendment procedure).

Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel 5.4 innehåller artikel 5.3 numera följande uppräkning av internationella instrument:

(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolutionen MEPC. 14(20) den 7 September 1984, (ii) 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års protokoll till 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och de

ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorgani-

sationens sjösäkerhetskommitté genom resolutionerna MSC.1

(XLV) och MSC. 6(48) och MSC. 13(57) den 20 november 1981

respektive den 17 juni 1983 respektive den 11 april 1989, och

med ändring genom resolution 1 antagen den 9 november 1988

vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års internationella

konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till

sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokom-

munikation, (iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller (iv) 1972 års internationella sjövägsregler.

Med anledning av vissa av de nu nämnda besluten i fondens församling om ändringar i artikel 5.3 har regeringen vid olika tillfällen beslutat att ge ändringarna till känna genom särskilda tillkännagivanden i Svensk författningssamling (se SFS 1979:550, 1980:613, 1982:69, 1984:176 och 1986:797). Samtliga ändringar som beslutats av fondens församling har införlivats med svensk rätt (jfr prop. 1990/91:196, 1991/92:LU4, rskr. 16 och prop. 1991/92:77, LU19, rskr. 130).

Den 4 juli 1991 antogs genom resolution MEPC.47(31) vissa ändringar i 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg. Ändringarna - som beslutades av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön företogs i enlighet med ett förenklat ändringsförfarande som är föreskrivet i konventionen. Ändringarna träder i kraft den 4 april 1993 och blir då gällande även för Sverige. Resolutionen i fråga finns tillgänglig hos Utrikesdepartementet, traktatenheten.

Ändringarna innebär bl.a. att nya regler införs om att det ombord på fartyg skall finnas beredskapsplaner för fall av oljeförorening från fartyget. Ändringarna är av betydelse för att förhindra förorening genom oljeskador.

Vid det femtonde mötet med oljeskadefondens församling den 6 - 9 oktober 1992 beslutades att denna senaste ändring av 1973 års konvention skulle tas med i uppräkningen över instrument i artikel 5.3 i fondkonventionen. Ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst sex månader i förväg (jfr artikel 5.4 fondkonventionen). Församlingen beslutade i detta fall att ändringen i fondkonventionen skall träda i kraft den 4 oktober 1993. Den berörda punkten i artikeln fick följande

lydelse (ändringen kursiverad):

(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av

förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit

genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar

som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens

kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolu-

tionerna MEPC. 14(20) och MEPC- 47(31) den 7 september 1984 Prop. 1992/93:143

respektive den 4 juli 1991.

Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt att de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionerna kunde bytas ut mot konventioner med motsvarande innehåll. Det måste också sägas vara ett allmänt svenskt intresse att fartygsägarna följer föreskrifterna i de nämnda sjösäkerhetskonventionerna. Sveriges Redareförening har inte haft några erinringar mot att den ifrågavarande ändringen i fondkonventionen görs (se Justitiedepartementet dnr 92-3000). Sverige är folkrättsligt bundet av ändringen. Den bör därför införlivas med svensk rätt.

Bestämmelserna i artikel 5 rör ekonomiska förhållanden mellan fartygsägarna och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En ändring av artikeln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (se 8 kap. 2 § regeringsformen).

3 = Ikraftträdande

Den ändring av artikel 5.3 som beslutats av oljeskadefondens församling år 1992 träder i kraft den 4 oktober 1993. Ändringen av lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden bör träda i kraft samtidigt.

4 — Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden.

Förslaget är sådant att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 - Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.