Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden har vissa artiklar i den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonven- tionen) införlivats med svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16 oktober 1978. Vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen — internationella oljeskadefonden.

Ändringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av Oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.

Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra ändringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1992 har vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av ersättning från fonden till fartygsägare.

I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 4 oktober 1993.

1 Riksdagen 1992/93. ] saml. Nr 143

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973: 1 199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden till följd av ändringar av den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättan- det av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja skall ha följande lydelse.

|»)

• Sida 3
•  Original

Bilagal Prop. 1992/93zl43

Artiklarna l - 13 av den internationella konventionen om upp- rättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad

av förorening genom olja

International Con- vention on the Establishment of an International Fund for Com- pensation for Oil Pollution Damage

(Supplementary to the International ConventiononCivil Liability for Oil Pollution Damage, 1969)

Compensation ana' indemmjication prise en charge gottgörelse financiére Article 5 Article 5 Artikel 5

3. The Fund may be exonerated whol- ly or partially from its obligations under paragraph 1 to- wards the owner

Convention inter— nationale portant creation d'un fonds international d'indemnisation pour les dommages dus a la pollution par les hydro- carbures

(destinée ä comp- léter la Convention internationale de 1969 sur la respon- sabilité civile pour les dommages dus a la pollution par les hydrocarbures)

Indemnisation et

Le Fonds peut étre exonéré, en tout ou en partie, des obli- gations qui lui incombent envers le propriétaire et son

1 Senaste lydelse 1992: 151

1' Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 143

Internationell konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja

(utgörande tillägg till 1969 års inter- nationella konven- tion om ansvarighet för skada föror- sakad av förorening genom olja)

Ersättning och

3. Fonden kan befrias helt eller delvis från sina förpliktelser mot ägaren och dennes garant enligt första

DJ

• Sida 4
•  Original

and his guarantor if the Fund proves that as a result of the actual fault or privity of the ow- ner:

(a) the ship from which the oil causing the pol- lution damage es- caped did not comply with the requirements laid down in: (i) the International Convention for the Prevention of Pol- lution from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978 relating thereto, and as amended by Re- s 0 l u t i o n s MEPC.14(20) and MEPC. 47(31) adopted by the Marine Environ- ment Protection Committee of the International M a r i t i m e Organization on 7 September 1984 and 4July 1991, respec- tively ; or

garant au titre des paragraphes 1 et 2 du présent article, s'il prouve que, par la faute personelle du propriétaire:

a) le navire dont proviennent les hydrocarbures qui ont causé le dom- mage par pollution n'a pas observé les prescriptions formulées dans:

i) la Convention internationale de 1973 pour la pré- vention de la pol- lution par les navires, telle que modifiée par le Protocole de 1978 y relatif et par les R é s 0 l u t i o n s MEPC.14(20) et M E P C . 4 7 ( 3 1 ) adoptée le 7 septembre 1984 et le 4 juillet 1991 re- spectivement par le Comité de la pro- tection du milieu marin de l'Organi- sation maritime internationale; ou

stycket, om fonden visar att på grund av fel eller försum- melse av ägaren själv:

(a) det fartyg från vilket den olja som orsakade skadan genom förorening härrörde icke upp- fyllde föreskrifterna 1

(i) 1973 års inter- nationella konven- tion till för- hindrande av för-' orening från fartyg i den lydelse kon- ventionen har er- hållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisatio- nens kommitté för skyddet av den marina miljön ge- nom resolutionema MEPC.14(20) och MEPC.47(31) den 7 september 1984 respektive den 4 juli 1991, eller

(ii)

• Sida 5
•  Original

(V) V) (V) Prop. 1992/93:143

Denna lag träder i kraft den 4 oktober 1993.

• Sida 6
•  Original

Justitiedepartementet Pmp. 1992/93:143

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 november 1992.

Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Laurén, Friggebo, Johansson, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Laurén

Proposition om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden

1. Inledning

I slutet av 1960-talet började man uppmärksamma behovet av särskilda regler om ersättning för skador som orsakats genom oljeutsläpp från fartyg. Ett internationellt samarbete inleddes i syfte att skapa en tillfredsställande reglering av rätten till ersättning för sådana skador. Samarbetet resulterade i två internationella konventioner, den är 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av föro- rening genom olja (ansvarighetskonventionen) och den är 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fond- konventionen).

Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt ansvar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg. Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarighet till ett belopp motsvarande 133 särskilda dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. En SDR motsvarar för närvarande ungefär 8 kr. Den svenska lagstiftning som grundas på ansvarighetskonventionen finns i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om att den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt

• Sida 7
•  Original

skydd. Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till Prop. 1992/93:143 ansvarighetskonventionen. Genom fondkonventionen upprättades en internationell fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersättning för oljeskador i de fall då den ersättning som erhålls enligt ansvarighets- konventionen är otillräcklig.

Enligt l 5 första stycket lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden gäller bestämmelserna i artiklarna l - 13 i fondkonventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19 november 1976 antaget ändringsprotokoll som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som i övrigt föreskrivs i lagen. I l å andra stycket sägs att konventionen i angivna delar har den lydelse som en till lagen fogad bilaga utvisar. De bestämmelser i konventionen som härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i Sverige innehåller regler av civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a. bestämmelserna om fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets ägare eller försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju l973:4 s. 114).

Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av Oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33). Fondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra sådana ändringar. I det följande avser jag att ta upp en ändring som fondens församling beslutat om vid sitt femtonde möte den 6 - 9 oktober 1992.

2. Förslag

Mitt förslag: En i fondkonventionen i oktober 1992 gjord ändring av vilka internationella sjösäkerhetsföreskrifter som måste vara uppfyllda för att fartygets ägare, eller dennes försäkringsgivare, skall ha rätt till ersättning av oljeskadefonden skall införlivas med svensk rätt.

Skälen för mitt Förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen är ett av ändamålen med oljeskadefonden att befria fartygsägama från en del av de ekonomiska förpliktelser som de ålagts genom ansvarighets- konventionen. En fartygsägare som på grund av bestämmelserna i ansvarighetskonventionen får utge ersättning för en oljeskada skall alltså kunna återfå en del av detta belopp från fonden. Fartygsägarens rätt till ersättning från fonden för utbetalt skadestånd är beroende av att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har ställts upp för att säkerställa att konventioner rörande bl.a. säkerheten till sjöss efterlevs.

Enligt artikel 5.3 (3) i fondkonventionen kan fonden befrias helt eller delvis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg eller dennes försäkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel

• Sida 8
•  Original

eller försummelse av ägaren själv fartyget i fråga inte uppfyllde Prop. 1992/93zl43 förskriftema i fyra konventioner som räknas upp i artikeln och olyckan

eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte

uppfyllts.

De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:

(i) 1954 års internationella konvention till förhindrande av havs- vattnets förorening genom olja i dess är 1962 ändrade lydelse, (ii) 1960 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, (iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, (iv) 1960 års internationella sjövägsregler.

För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således fartygens ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskrifterna i de nämnda internationella konventionerna. Detta bidrar till att minska risken för olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för fond- konventionens upprättande hade Sverige tillträtt samtliga de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema (se Ds Ju 197324 5. 39).

Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention, som är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som nämns i artikel 5.3, träder i kraft får fondens församling minst sex månader i förväg fastställa en dag då den nya konventionen skall ersätta detta instrument eller del av detta såvitt avser tillämpningen av artikel 5.3. Sådana beslut kräver enligt artikel 33.1 (b) i fond- konventionen tre fjärdedels majoritet.

Vid det åttonde mötet med Oljeskadefondens församling beslutade denna att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar i de i artikel 5.3 nämnda konventionerna och detta även om dessa ändringar antagits efter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit amendment procedure).

Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel 5.4 innehåller artikel 5.3 numera följande uppräkning av inter- nationella instrument:

(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolutionen MEPC.14(20) den 7 September 1984, (ii) 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års protokoll till 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och de

• Sida 9
•  Original

ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorgani- sationens sjösäkerhetskommitté genom resolutionema MSC.1 (XLV) och MSC.6(48) och MSC. 13(57) den 20 november 1981 respektive den 17 juni 1983 respektive den 11 april 1989, och med ändring genom resolution 1 antagen den 9 november 1988 vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokom- munikation, (iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller (iv) 1972 års internationella sjövägsregler.

Med anledning av vissa av de nu nämnda besluten i fondens församling om ändringar i artikel 5.3 har regeringen vid olika tillfällen beslutat att ge ändringarna till känna genom särskilda tillkännagivanden i Svensk författningssamling (se SFS 1979:550, 1980:613, 1982169, 1984: 176 och 1986z797). Samtliga ändringar som beslutats av fondens församling har införlivats med svensk rätt (jfr prop. 1990/91:196, 1991/92:LU4, rskr. 16 och prop. 1991/92:77, LU19, rskr. 130).

Den 4 juli 1991 antogs genom resolution MEPC.47(31) vissa ändringar i 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg. Ändringarna - som beslutades av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön - företogs i enlighet med ett förenklat ändringsförfarande som är föreskrivet i konventionen. Ändringarna träder i kraft den 4 april 1993 och blir då gällande även för Sverige. Resolutionen i fråga finns tillgänglig hos Utrikesdepartementet, traktatenheten.

Ändringarna innebär bl.a. att nya regler införs om att det ombord på fartyg skall finnas beredskapsplaner för fall av oljeförorening från fartyget. Ändringarna är av betydelse för att förhindra förorening genom oljeskador.

Vid det femtonde mötet med oljeskadefondens församling den 6 - 9 oktober 1992 beslutades att denna senaste ändring av 1973 års konvention skulle tas med i uppräkningen över instrument i artikel 5.3 i fondkonventionen. Ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst sex månader i förväg (jfr artikel 5.4 fondkonventionen). Församlingen beslutade i detta fall att ändringen i fondkonventionen skall träda i kraft den 4 oktober 1993. Den berörda punkten i artikeln fick följande lydelse (ändringen kursiverad):

(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolu-

• Sida 10
•  Original

tionerna MEPC. l4(20) och MEPC. 47(31) den 7 september 1984 Prop. 1992/93:14?» respektive den 4 juli 1991 .

Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt att de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema kunde bytas ut mot konventioner med motsvarande innehåll. Det måste också sägas vara ett allmänt svenskt intresse att fartygsägama följer föreskrifterna i de nämnda sjösäkerhetskonventionerna. Sveriges Redareförening har inte haft några erinringar mot att den ifrågavarande ändringen i fondkonventionen görs (se J ustitiedepartementet dnr 92-3000). Sverige år folkrättsligt bundet av ändringen. Den bör därför införlivas med svensk rätt.

Bestämmelserna i artikel 5 rör ekonomiska förhållanden mellan fartygsägama och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En ändring av artikeln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (se 8 kap. 2 åregeringsformen).

3. Ikraftträdande

Den ändring av artikel 5.3 som beslutats av oljeskadefondens församling är 1992 träder i kraft den 4 oktober 1993. Andringen av lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden bör träda i kraft samtidigt.

4. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den inter- nationella oljeskadefonden. Förslaget är sådant att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.