om import av och partihandel med starköl

dn

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 juni 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bengt Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inför EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt närmande till EG föreslås ändringar av gällande regler för import av och partihandel med starköl så att utländska tillverkare av starköl ges tillträde till den svenska

marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna.

I propositionen behandlas ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. För

att även utländska tillverkare som inte avser att etablera partihandel i

Sverige skall få tillträde till den svenska marknaden föreslås att den som enligt LHD har tillstånd att servera starköl även får rätt att importera starköl till den egna serveringsverksamheten.

De myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer bör uppmärksamt följa utvecklingen med tanke på risken att marknadsföringen av starköl ökar eller att andra alkoholpolitiska olägenheter uppstår i och med att fler aktörer kommer in på den svenska marknaden.

1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 253

Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om

handel med drycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 8!

Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,

införas till landet endast av partihandelsbolaget. Spritdrycker, vin och starköl får Spritdrycker och vin får inte tas

inte tas om hand på sätt som avses om hand på sätt som avses i 8 8 i 8 § första stycket tullagen första stycket tullagen (1987:1065) (1987:1065) av annan än Pparti- av annan än partihandelsbolaget.

handelsbolaget. Sådana varor får Sådana varor får av annan än

av annan än bolaget ej förvaras på bolaget inte förvaras på annat

annat tullager än sådant som har tullager än sådant som har inrätinrättats för förvaring av proviant tats för förvaring av proviant

m.m. I övrigt gäller lagen m.m. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förva- (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel- ring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. reglerade varor, m.m.

Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

18 8

Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. ,

2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse,

3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av

regeringen, 4, i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas

av regeringen,

5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmel-

ser,

6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit

efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av

regeringen,

/ Senaste lydelse 1987:1194.

” Senaste lydelse 1987:1194.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-

nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering

av passagerare under tågets färd inom landet.

Starköl får införas till landet av

tillverkaren eller den som har

tillstånd att servera varan.

238 Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export

och till partihandelsbolaget. Den som har tillstånd att till- Den som har tillstånd att till-

verka starköl får sälja sådan vara verka starköl samt utländsk tillver-

för export, till partihandelsbo- kare som avses i 18 § tredje styck-

laget, till detaljhandelsbolaget och et får sälja starköl för export, till

till annan tillverkare av starköl partihandelsbolaget, till detaljhan-

samt till den som har rätt att ser- delsbolaget och till annan tillvera starköl. verkare av starköl samt till den

som har rätt att servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra

stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna

lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.

49 §

Tillståndshavare är skyldig att Tillståndshavare är skyldig att hos detaljhandelsbolaget köpa alla hos detaljhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt ut- spritdrycker och allt vin som ländskt starköl som behövs för behövs för rörelsen. rörelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

? Senaste lydelse 1980:290.

1" Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 253

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,

Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin,

Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet B. Westerberg

Froposition om import av och partihandel med starköl

I Inledning

I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bil. 4 s. 27, konstateras att EES-avtalet inte innebär förändringar av den

svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohoHagstiftningen behöva genomföras som en anpassning till EG:s regelsystem. En alkoholpolitisk kommission har fått i uppdrag att se Över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt.

Vidare sägs i propositionen att de svenska alkoholmonopolen inte kan karakteriseras som diskriminerande i Romfördragets mening. Det finns dock en formell olikhet vad gäller restaurangernas inköp av svenskt respektive utländskt starköl. Det är angeläget att försäljningen av starköl

till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. När det gäller

försäljning av starköl till restauranger föreligger den formella olikheten, att svenska bryggerier har rätt att sälja starköl direkt till sådana restauranger som har rätt att servera starköl, medan restaurangerna köper utländskt starköl från Systembolaget AB som i sin tur köper det utländ-

ska starkölet från V&S Vin & Sprit AB.

I bet. 1992/93:EU1 uttalade EES-utskottet bl.a. att utskottet i likhet

med regeringen och socialutskottet anser att alkoholmonopolen inte är

diskriminerande i Romfördragets mening. Enligt utskottet är det dock av

vikt att monopolföretagen drivs under sådana former att någon diskrimi-

nering inte förekommer.

Mot denna bakgrund har inom Socialdepartementet utarbetats prome-

morian Starkölsförsäljning till restauranger. I promemorian redovisas två olika förslag som möjliggör för utländska tillverkare av starköl att få tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska

ländska tillverkare av starköl. En sådan ordning förutsätter att tillverkaren även ges rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet.

Det ena förslaget innebär att det i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) införs ytterligare ett generellt undantag från import- och partihandelsmonopolet så att utländska tillverkare av starköl får föra in starkölet i landet samt rätt till partihandel och därigenom också rätt att sälja direkt till restauranger.

Det andra förslaget innebär att ett särskilt tillståndssystem för att be-

driva partihandel med starköl införs. Ett sådant tillståndssystem skulle

stå vid sidan av tillverkningsrätten och omfatta i princip alla intressenter

som bedöms vara lämpade att bedriva sådan partihandel, inklusive

svenska och utländska tillverkare av starköl.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas de alternativa

lagförslag som lämnats i promemorian.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till proto-

kollet i detta ärende som bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i ärendet hos Socialdepartementet (dnr. S93/1067/1F0O).

Regeringen beslutade den 19 maj 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker. Det till Lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har den 28 maj 1993 beslutat lämna förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Efter lagrådsgranskningen har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till det remitterade lagförslaget. Vidare har senast tillgängliga uppgifter angående alkoholförsäljning tillförts under avsnitt 2.5.

2¶Bakgrund

2.1¶Riksdagen och alkoholpolitiken

Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken slogs fast av riksdagen år

1977 (prop. 1976/77:108, bet. 1976/77:SkU40, rskr. 1976/77:231).

Riksdagens beslut innebär bl.a. att samhället måste vidta åtgärder på en

mängd områden i syfte att minska alkoholkonsumtionen och därmed

alkoholskadorna. Riksdagen har därefter vid olika tillfällen uttalat sitt

stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik bl.a. i bet. 1990/91:SoU23

Vissa folkhälsofrågor.

I sistnämnda utskottsbetänkande upprepade utskottet med hänvisning till sin tidigare uttalade ståndpunkt (1990/91:SoU4y) att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Riksdagen beslutade att ge regeringen

denna uppfattning tillkänna (rskr. 1990/91:376). Även i bet. 1991/92:SoU15

upprepades denna ståndpunkt.

Riksdagen har således vid flera tillfällen slagit fast att målsättningen för den svenska alkoholpolitiken skall vara att sänka den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom minska alkoholskadorna och att detta skall ske genom att grundelementen i den svenska alkoholpolitiken bibehålls. Det europeiska integrationsarbetet får från svensk sida inte bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

2.2¶Alkoholhandelsutredningen

Alkoholhandelsutredningen som tillkallades i juni 1984 för att göra en

översyn av vissa regler inom alkohollagstiftningen redovisade i mars 1986 i en särskild promemoria, Partihandel med starköl (Ds S 1986:4),

förslag till ändringar av reglerna om partihandel med starköl.

Alkoholhandelsutredningen föreslog att reglerna om rätt att bedriva partihandel med starköl skulle utvidgas så att partihandelsrätten skildes från tillverkningsrätten. Utredningen föreslog ett system med särskilda

tillstånd för partihandel med starköl. Enligt förslaget skulle sådana till-

stånd beviljas restriktivt och bara ges åt den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter kunde antas vara lämpad att bedriva sådan handel.

Utredningens förslag resulterade emellertid inte i några lagändringar.

2.3¶Andra alkoholpolitiska utredningar

Regeringen beslutade den 19 december 1991 att en alkoholpolitisk kommission (S 1991:17) skulle tillkallas med uppgift bl.a. att formulera en

strategi för att uppfylla målet att minska den totala alkoholkonsumtionen för att begränsa alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissio-

med hänsyn till EG:s regelverk eller av andra skäl, skall kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning.

Kommissionen skall vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för EG-integrationen.

Kommissionen väntas avsluta sitt arbete före utgången av år 1993. Med tanke på det pågående integrationsarbetet kommer kommissionen

att behandla frågorna som rör EG-integrationen med förtur.

Regeringen bemyndigade den 27 maj 1992 chefen för Socialdeparte-

mentet att tillkalla en särskild utredare för att göra en analys av bl.a.

förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) överförs till kommu-

nerna (S 1992:09). Utredningen har den 7 april 1993 överlämnat be-

tänkandet Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården (SOU 1993:31). Utredningen föreslår att kommunen skall ta över

ansvaret för prövning av frågor om tillstånd till detalj- och partihandel

med öl klass II samt alla typer av tillstånd till servering av alkoholdryck-

tillsyn enligt LHD samt ansvaret för återkallelse m.m. av meddelade tillstånd. Länsstyrelsernas tillsyn får därmed ett delvis ändrat innehåll

och kan mera inriktas på stöd till kommunerna och övervakning av deras

ärendehandläggning.

2.4¶Gällande ordning

Starköl får enligt 9 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD), inte tillverkas utan särskilt tillstånd. Tillverkare av starköl får

enligt 13 8 samma lag förfoga över av honom tillverkad dryck för försäljning endast enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD). Socialstyrelsen är enligt 23 § LTD tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Försäljningen av alkoholdrycker regleras i lagen om handel med drycker. Handeln med spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga monopolbolag, V&S Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget. Vin & Sprit svarar för export,

import och partihandel. Systembolaget har hand om detaljförsäljningen inkl. försäljning till restaurangerna av drycker för servering. Inhemskt

tillverkat starköl utgör emellertid ett undantag. Enligt LHD får den som

har tillstånd att tillverka starköl exportera, sälja till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den

som har rätt att servera starköl (23 §).

Rätten för tillverkare av starköl att sälja till den som har serveringstillstånd infördes i samband med 1977 års alkohollagstiftning. Den ord-

ningen som tidigare gällde innebar att bryggerierna levererade direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget. Detta ansågs vara en onödig administrativ omgång.

Enligt 22 § LHD har Systembolaget vid sidan av svenska bryggare rätt

att i parti sälja starköl till den som har erhållit tillstånd att servera starköl.

Starköl får, med vissa undantag, införas till landet endast av parti-

handelsbolaget. Vin & Sprit har alltså i princip monopol på import av

starköl (17 och 18 §§ LHD). Systembolaget har monopol på detaljhan-

delsförsäljningen av importerat starköl. Den som har tillstånd att servera

starköl är enligt 49 § samma lag skyldig att hos detaljhandelsbolaget köpa allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.

2.5¶Försäljning och konsumtion av starköl

Den totala försäljningen av alkoholdrycker minskade med ca 22 «Zz mellan åren 1976 och 1984. Därefter ökade försäljningen fram till år 1989. De följande åren har kurvan vänt och den totala försäljningen visar nu på en minskad konsumtion. Av den totala alkoholförsäljningen år 1992 på 6,33 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre utgjorde

starkölsförsäljningen 1,22 liter.

Under de senaste decennierna har svenskarnas konsumtionsmönster

långsiktigt förändrats, så till vida att det skett en omfördelning av kon-

sumtionen från spritdrycker till svagare alkoholdrycker, bl.a. starköl. Starkölets andel av den totala alkoholförsäljningen har ökat från 3 70 i mitten av 1970-talet till 19 2 år 1992. Även försäljningen av öl klass II har förändrats på motsvarande sätt och utgjorde år 1992 2170 av den

totala alkoholförsäljningen. Det var i samband med att mellanölet introducerades på den svenska marknaden under åren 1965-1977 som ölför-

säljningens andel av den totala alkoholförsäljningen ökade kraftigt. Den

totala ölkonsumtionen är dock, trots den relativa ökningen, mindre i dag

än i början av 1970-talet. Starkölsförsäljningen har emellertid stadigt

ökat. Ökningen har de senaste tio åren varit sammanlagt ca 60 4.

TABELL Försäljning av starköl i liter ren alkohol per år och invånare 15 år och däröver samt starkölets andel av den totala försäljningen av alkoholdrycker och restaurangförsäljningens andel, åren 1975-1992.

Alkoholdryckernas tillgänglighet har ökat under det senaste årtiondet, särskilt på utskänkningssidan. Antalet serveringsställen med tillstånd att servera sprit, vin eller starköl till allmänheten har ökat från ca 4 100 år

1982 till ca 8 300 år 1992. Utvecklingen har inneburit att restaurangernas andel av den totala försäljningen av alkohol mer än fördubblats under de senaste tio åren och år 1992 utgjorde 13,7 2 av den totala försäljningen. Ökningen av restaurangernas starkölsförsäljning har varit

särskilt markant. Mellan åren 1982 och 1992 ökade deras försäljning av

starköl med ca 194 Z. Restaurangernas andel av den totala starköls-

försäljningen har ökat från 23,5 7 år 1980 till 41,4 2 år 1992.

Svensktillverkat starköl dominerar försäljningen i såväl detaljhandeln som i restauranger. År 1991 utgjorde importerat starköl 14,2 76 av den

totala starkölsförsäljningen i detaljhandeln och endast 2,9 70 av försälj-

ningen vid restauranger.

Försäljningen i detaljhandeln av svenskt respektive importerat starköl, 1 000-tal liter.

TABELL

Försäljningen vid restauranger av svenskt respektive importerat starköl, 1 000-tal liter.

De svenska bryggeriernas distribution sker i huvudsak direkt till kunderna från tillverkningsställena eller från lokala lager (s.k. depåer). I viss

utsträckning utnyttjas också lokala distributörer (ombud). Det kan t.ex.

vara fråga om läskedryckstillverkare, som önskar erbjuda sina kunder ett

bredare sortiment än vad den egna produktionen tillåter och även om-

fatta bl.a. starköl. Dessa lokala distributörer driver en från bryggerierna fristående partihandel, bl.a. i form av ett från bryggeriet juridiskt sett fristående dotterbolag. En sådan distributionsform är formellt sett inte tillåten enligt LHD. Försäljningen av starköl i parti får, som tidigare nämnts, bedrivas endast av den som innehar tillverkningstillstånd, dvs. ett bryggeri. För att dessa distributions- och försäljningsformer skall stå i överensstämmelse med bestämmelserna i LHD har bryggerierna tecknat avtal om deltidsanställning för sina ombud. Omfattningen av deltiden motsvarar då starkölsförsäljningens andel av ombudets totala omsättning av bryggeriets produkter.

2.6¶Bryggerinäringens utveckling

Bryggerinäringen har genomgått en kraftig omstrukturering under hela 1900-talet. Produktionen har i stort sett stadigt ökat men koncentrerats till ett mindre antal tillverkare. Som framgår av följande tabell har de över tvåhundra produktionsställen som fanns i början av 1900-talet reducerats till för närvarande sju bryggeriföretag som tillverkar öl vid elva produktionsställen. Starkölsmarknaden domineras av AB Pripps Bryggerier, Spendrups Bryggeri AB och Bryggeri AB Falken, som delar på cirka 90 Z av den svenska starkölsmarknaden. Utöver dessa tillverkas starköl av AB Åbro Bryggeri, Appeltofftska Bryggeri AB, Banco Bryggerier AB och Sofiero-Kiviks Bryggeri AB.

Bryggeriernas tillverkning av maltdrycker (svagdricka ej inräknat),

åren 1900-1992.

2.7¶Bryggerinäringens inflytande inom restaurangbranschen

Genom den lagändring som genomfördes år 1977, och som innebar att svenska tillverkare av starköl fick sälja starköl direkt till restaurangerna, underlättades bryggeriernas marknadsföring av sina produkter. Produkterna kunde lanseras först i restaurangledet och därefter, som en följd av kundernas efterfrågan, i systembutikerna.

Denna aktiva marknadsföring har inte motverkats eller hindrats av gällande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, som bl.a. innehåller reklamförbud beträffande starköl.

Den tätare kontakten mellan bryggeribranschen och restauratörerna har lett till att bryggerierna i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Bryggerierna har t.ex. använt sig av speciella rabattsystem, marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och borgensåtaganden riktade till restauranger. Detta ökade ekonomiska engagemang i restaurangnäringen från bryggeriernas sida är betänkligt utifrån näringspolitiska aspekter och står i strid med en viktig princip i svensk alkoholpolitik, nämligen att tillverknings- och serveringsleden förutsätts hållas strängt åtskilda i fråga om drift och ansvar.

Lämpligheten av bryggeriernas engagemang kan alltså ifrågasättas utifrån såväl näringspolitiska som alkoholpolitiska synpunkter. Syftet är otvivelaktigt att öka försäljningen av det egna bryggeriets produkter, i första hand ölet. Det ekonomiska engagemanget kan ses som en investering från bryggeriernas sida, som det är nödvändigt att få avkastning på. Vid förlustrisker kan det vara frestande att bortse från eller underskatta de sociala olägenheter som kan uppkomma med anledning av en ökad konsumtion av öl och starköl.

Under medverkan av Näringsfrihetsombudsmannen har Svenska Bryggareföreningens medlemmar ingått en överenskommelse om regler för försäljning av bryggeriföretagens produkter till restauranger. Avtalet inskränker s.k. exklusivitetsklausuler och vissa former av marknadsföringsbidrag samt förbjuder direkt finansiellt understöd. Avtalet gäller

från och med den 1 januari 1989, med årsvis förlängning, fram till dess

att någon av parterna säger upp avtalet.

För kontrollen av avtalets efterlevnad inrättades Bryggareföreningens Granskningsnämnd som består av en representant från Industriförbundet, ordföranden i Bryggareföreningen samt en auktoriserad revisor. Nämn-

den har att efter granskning av anmälda ärenden påpeka överträdelser. Nämnden har även möjlighet att i vissa fall utdöma ett vite om minst

50 000 kronor. .

Granskningsnämnden har i sin senaste rapport, den 23 juni 1992, redovisat erfarenheterna från treårsperioden 1989-1991.

Av granskningsnämndens rapport framgår att man under de två första

åren påtalade åtskilliga avtalsbrott men avstod från att utnyttja möjligheten att utdöma vite. Under andra halvåret 1991 har nämnden emeller-

tid i tre fall utdömt viten om vardera 50 000 kronor. Vidare framgår av rapporten att kontrollverksamheten bidragit till att eliminera ensamrättsavtal. Vidare har enligt granskningsnämnden en betydande sanering skett vad gäller lån, borgen och förskottsrabatter — allteftersom gamla avtal från tiden före år 1989 löpt ut. Förekomsten av sådana ekonomiska förmåner har minskat kraftigt och förutsättningar för ökad konkurrens inom branschen har förbättras.

IT USA finns sedan mer än 50 år tillbaka bestämmelser enligt vilka det

är förbjudet för producenter och leverantörer av sprit, vin och öl att

finansiera detaljhandlare (inbegripet restauranger) i syfte att uppnå en-

samrätt för försäljning av sina produkter. Det är således förbjudet för

leverantör av sprit, vin och öl att förvärva eller inneha något ekonomiskt intresse i detaljhandlarens eller restauratörens egendom eller att hyra, sälja eller eljest förse denne med tillbehör, inventarier, varor, pengar, tjänster eller annat av värde, ge detaljhandlaren kredit på osedvanligt

lång tid etc. Enligt dessa regler, som återfinns i lagstiftningen i nästan

samtliga delstater, är överträdelse av finansieringsförbudet straffbart.

I Danmarks alkohollagstiftning finns vissa bestämmelser som berör

bryggeribranschens inflytande i restaurangverksamhet. Enligt dessa får utskänkningstillstånd till bolag meddelas endast om det i bolagsordningen intagits bestämmelser om att aktier inte får utställas eller överlåtas till någon som framställer eller försäljer dryckesvaror, att alla aktier skall vara ställda till viss man och att det för överlåtelse krävs samtycke av styrelsen. Vidare föreskrivs att innehavare av utskänkningstillstånd och

föreståndare för utskänkningsrörelse inte utan medgivande från handelsministern får ta emot lån från någon som framställer eller försäljer

dryckesvaror. Motsvarande gäller gåvor av inte obetydligt värde, avsed-

da att användas i tillståndshavarens verksamhet. Det är inte heller tillåtet

att åta sig förpliktelser, för vilkas uppfyllande det ställs säkerhet av någon som framställer eller försäljer dryckesvaror.

I andra europeiska länder är förhållandena ofta annorlunda. Det är

mycket vanligt att bryggerierna äger utskänkningsställen eller på annat sätt har ekonomiska intressen i verksamheten.

1"" Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 253

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag till ny konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Den nya lagen (SFS 1993:20) träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen är utformad efter förebild från såväl Romfördragets som EES-avtalets konkurrens-

regler. De nya reglerna innebär att principiella förbud ställs upp mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska

marknaden.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete innebär en övergripande rättslig reglering som träffar alla varierande former av konkurrensbegränsande samarbete. Förbudet avser såväl avtal mellan företag i samma led (horisontella avtal) som avtal mellan exempelvis tillver-

kare och deras återförsäljare (vertikala avtal).

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning riktar sig mot åtgärder som företag med dominerande ställning vidtar mot andra företag.

Ett exempel är påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljningspriser.

Det kan t.ex. gälla s.k. underprissättning i syfte att slå ut svagare konkurrenter som inte har förmåga att hålla sådana priser under någon längre tid. Andra exempel på missbruk är diskrimineringsåtgärder, leveransvägran och kopplingsförbehåll.

Konkurrensverket kan dock enligt 8 § konkurrenslagen i det särskilda fallet besluta om undantag från konkurrensbegränsande samarbete under vissa förutsättningar. S.k. gruppundantag kan komma i fråga under vissa

förutsättningar enligt bl.a. förordningen (1993:73) om gruppundantag

enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för exklusiva inköpsavtal. Genom förordningen görs, med undantag av vissa artiklar som berör ölleveransavtal, kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 tillämplig för svenskt vidkommande. Avtal om ölleveranser kommer alltså inte att

särbehandlas i den svenska rätten.

3¶Överväganden och förslag

3.1¶Allmänna synpunkter

En av grundprinciperna för svensk alkoholpolitik är att det privata vinstintresset i handeln med alkoholdrycker skall begränsas. Import, export och partihandel med starkare alkoholdrycker i form av spritdrycker, vin

och starköl, skall i princip förbehållas statliga monopolföretag. Av prak-

tiska skäl har dock undantag gjorts för i Sverige tillverkat starköl.

Bryggerier som har tillstånd enligt LTD att tillverka starköl får sälja

sådant öl för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.

I utlandet tillverkat starköl får endast föras in i landet av V&S Vin &

Sprit AB, som i sin tur säljer det till Systembolaget AB. Den som har

tillstånd att servera starköl är skyldig att köpa det utländska ölet från

bryggerier således inte direkt tillgång till den marknad som bl.a. restaurangnäringen utgör. Min bedömning är att dessa regler innebär att utländska tillverkare diskrimineras i förhållande till svenska.

Inför EES-avtalet och ett svenskt närmande till EG är det nödvändigt att diskriminerande inslag i lagstiftningen avskaffas. Jag ser två möjliga vägar för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare av starköl. Å ena sidan kan den ordningen införas att all försäljning av starköl sker via Systembolaget, dvs. även svensktillverkat starköl. Å andra sidan kan den krets som ges rätt att bedriva partihandel med starköl vidgas till att även omfatta utländska tillverkare.

Jag vill i detta sammanhang också något kommentera den ordning som gällde före år 1977, då svenska bryggerier fick rätt att bedriva partihandel med starköl. Den innebar att handeln visserligen formellt gick via Systembolaget men att alla försäljningskontakter och leveranser sköttes direkt av bryggerierna själva. Systembolagets roll inskränktes således i praktiken till fakturering och debitering av redan gjorda överenskommelser. Denna ordning avskaffades därför att den bedömdes som omständlig, orationell och byråkratisk. Dessa argument måste anses giltiga även i dag.

Vidare bidrar som tidigare nämnts direktkontakterna mellan svenska bryggerier och restauratörer till att ge de svenska tillverkarna en gynnad ställning framför de utländska. Om det system som gällde före år 1977 skulle återinföras krävs det för att likställighet skall uppnås mellan svenska och utländska tillverkare att Systembolaget ges inte bara den formella utan också den faktiska kontrollen över all handel med starköl. Bolaget behöver i så fall bygga upp en distributionsverksamhet som omfattar allt starköl, dvs. såväl fat- och bulkdistribution som mindre förpackningar (burkar och flaskor). Att nu införa en sådan ordning är enligt min mening inte lämpligt.

Utgångspunkt för regleringen av handeln med starköl bör därför vara att restauranger med tillstånd att servera starköl ges rätt att inköpa varan direkt av tillverkaren, oberoende av om varan tillverkas i Sverige eller i något annat land, För att utländska tillverkare av starköl skall få tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna måste i så fall kretsen partihandlare vidgas till att även omfatta utländska tillverkare av starköl. En sådan ordning förutsätter att tillverkaren även ges rätt att föra in starköl i landet. Därmed kan även ett utländskt bryggeri lagerhålla varan i särskilda lager eller depåer, på motsvarande sätt som de svenska bryggerierna gör. De kan då även hantera returförpackningar och kan således även sälja på fat och bulk.

Mitt förslag: Lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) ändras så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in

eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med stark-

öl. Den som enligt LHD har erhållit tillstånd att servera starköl

får även rätt att importera starköl till den egna serveringsverksamheten.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås två alternativa mo-

deller för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare av starköl.

Dels redovisas (alternativ A) förslag om att det i lagen om handel med drycker (LHD) införs ett ytterligare generellt undantag från import- och partihandelsmonopolet så att utländska tillverkare av starköl får föra in

starkölet i landet och rätt att sälja direkt till restaurangerna. Den som

enligt LHD har tillstånd att servera starköl föreslås även få rätt att im-

portera starköl till den egna serveringsverksamheten. Dels redovisas (alternativ B) förslag om att ett särskilt tillståndssystem

för partihandel med starköl införs. Ett sådant tillståndssystem skulle stå

vid sidan av tillverkningsrätten och omfatta i princip alla intressenter

som bedöms vara lämpade att bedriva sådan partihandel, inklusive svenska och utländska tillverkare av starköl. Med partihandelstillståndet

följer rätt att föra in starköl i landet. Länsstyrelsen svarar för tillstånds-

prövningen och tillsynen över verksamheten. Den som enligt LHD har

tillstånd att servera starköl får rätt att köpa sådant öl även från den som

enligt samma lag har tillstånd att bedriva partihandel med starköl.

Remissinstanserna: Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar har 17 tillstyrkt något av förslagen i promemorian. Alternativ A förordas av åtta remissinstanser, fem tillstyrker båda förslagen och alternativ B förordas av fyra instanser.

Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Göteborgs kommun

tillstyrker alternativ A. Sundsvalls kommun, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotelloch Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas

Alkoholhandläggare tillstyrker alternativ B.

Generaltullstyrelsen, Kommerskollegium, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Örebro län och Grossistförbundet Svensk Handel anser att båda alternativen är acceptabla.

Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholpolitiska kommissionen, Stockholms stad, Systembolaget AB, V&S Vin & Sprit AB och Svenska Bryggareföreningen avstyrker båda förslagen och förordar att Alkoholkommissionens förslag och EG-förhandlingarna skall avvaktas.

Östersunds kommun, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Ungdomens Nykterhetsförbund och Kristna Socialdemokraterna (Broderskapsrörel-

sen) avstyrker båda förslagen och anser att en återgång bör ske till den ordning som gällde före år 1977. Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN) avstyrker båda förslagen.

Rikspolisstyrelsen, Länsrätten i Stockholms län och Göteborgs kommun anför som huvudskäl för alternativ A att en sådan konstruktion är enkel och obyråkratisk.

Kammarrätten i Stockholm har som nämnts förordat alternativ A och i fråga om detta alternativ anfört bl.a. följande. Genom förslaget kommer de diskriminerande inslagen i LHD att avskaffas på ett enkelt sätt. Förslaget innebär också att antalet nya aktörer blir tämligen begränsat, eftersom endast tillverkaren själv ges rätt att bedriva partihandel. Vad gäller restaurangernas rätt att importera starköl framhålls i promemorian bl.a. att en lämplighetsprövning sker redan i samband med prövningen av serveringstillstånd och att den som erhållit serveringstillstånd väl uppfyller de krav som bör ställas på den som får rätt att importera starköl till den egna verksamheten. Domstolen instämmer i denna bedömning

och vill för egen del anföra att missbruk av rätten att importera starköl

bör kunna läggas till grund för återkallelse av serveringstillståndet. Beträffande utländska tillverkare saknas möjligheter att ingripa om dessa inte iakttar lagens föreskrifter. Den svagheten är emellertid enligt domstolens mening inte av sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras. I promemorian redovisas för övrigt åtgärder som kan vidtas om alkoholpolitiska olägenheter uppstår.

Alternativ B förordas som nämnts av Sundsvalls kommun, Hotell- och

Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsens Alkohol-

handläggare, som bedömer att detta alternativ ger bättre möjligheter till kontroll och tillsyn.

Motiven för de 12 remissinstanser som avstyrker de båda förslagen i promemorian är i huvudsak alkoholpolitiska. Folkhälsoinstitutet anser att förslagen som behandlas i promemorian "innebär båda långtgående av-

steg från de principer som ligger till grund för vår alkoholpolitik. Båda innebär inte bara att monopolet på import av starköl bryts utan också att

rätten att importera starköl sprids ut på ett stort antal händer. Båda för-

slagen innebär vidare, om de genomförs, att det privata vinstintresset får en markant förstärkt ställning på den svenska alkoholmarknaden. Det skulle i sin tur innebära påtagliga risker såväl från folkhälsosynpunkt som från näringspolitiska synpunkter, något som också understryks i promemorian."

Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholpolitiska kommissionen, Stockholms stad, Systembolaget AB och Vin & Sprit AB anför dessutom att det är olämpligt att genomföra en uppluckring av det statliga monopolet på alkoholsidan innan förhandlingarna om Sveriges medlemskap i

EG är slutförda samt innan den Alkoholpolitiska kommissionen utrett

och tagit ställning i frågan. Några av dem anser att eventuella framtida justeringar av de alkoholpolitiska lagarna bör genomföras i ett sammanhang för att undvika sociala problem. Systembolaget anser att det är

tillräckligt från EG:s synpunkt att statsmakterna uttalar "att nuvarande

lagstiftning skall tillämpas på ett icke diskriminerande sätt. — —- — Det

som fordras är att Systembolaget åtar sig att, genom Vin & Sprit, ta hem de märken av utländskt starköl som restaurangerna vill köpa, att de utländska bryggerierna ges samma möjligheter som de svenska att ge rabatter till restauranger, och att distributionen genom Systembolaget

och Vin & Sprit sköts rationellt, så att den inte kan anses innebära diskriminerande fördyring."

Några av de remissinstanser som är negativa till båda förslagen i promemorian förordar i stället den ordning som gällde före år 1977, med Systembolaget som ensam ansvarig för all försäljning av starköl.

Skälen för mitt förslag: I valet mellan de olika alternativ som redovisas i promemorian har jag i likhet med flertalet av de remissinstanser som är positiva till en förändring stannat för förslaget att generellt i LHD medge alla tillverkare av starköl, dvs. även utländska sådana,

undantag från import- och partihandelsmonopolet (Alternativ A). Ett

sådant alternativ är enkelt och obyråkratiskt till sin konstruktion, vilket också framhållits av ett antal remissinstanser.

Förslaget att införa ett särskilt tillståndssystem för partihandel med

starköl (alternativ B) innebär visserligen att en lämplighetsprövning görs av den som ansöker om tillstånd. Det uppstår dock svårigheter att ange rättvisa kriterier för en tillståndsprövning som begränsar kretsen tillståndshavare. Rätten att bedriva partihandel med starköl skulle vidare komma att omfatta såväl tillverkare av starköl som grossistföretag och andra distributörer inom dagligvaruhandeln. Jag ser vissa svårigheter för tillsynsmyndigheterna att bevaka verksamheter utifrån alkoholpolitiska aspekter på det sätt som ett sådant system förutsätter.

För att utländska tillverkare av starköl skall få tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som svenska tillverkare bör således 18 och 23 §§ LHD ändras så att samtliga tillverkare omfattas av undantag från import- och partihandelsmonopolet.

I 13 § LTD föreskrivs att tillverkare av alkoholdrycker får förfoga över de tillverkade dryckerna för försäljning endast enligt LHD. Denna sammankoppling av tillverkningsrätt och partihandelsrätt medför vissa

problem när det gäller möjligheten att ingripa mot utländska tillverkare

som inte iakttar LHD:s föreskrifter. Enligt LTD skall tillståndsmyndigheten återkalla tillverkningstillstånd om verksamheten inte bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser. Tillståndsmyndigheten kan med

hänsyn till särskilda förhållanden i stället för att återkalla tillståndet

meddela varning. I de fall en svensk tillverkare av starköl missbrukar rätten att sälja starköl i parti kan sanktionen omfatta även tillverkningsrätten. Därtill kan den som t.ex. säljer starköl till annan än den som han har rätt att sälja till bestraffas enligt LHD. En utländsk tillverkare omfattas inte av motsvarande sanktionssystem. En person som är anställd

vid tillverkarens partihandel kan visserligen bestraffas om han anskaffar eller bedriver olaglig försäljning av alkoholdrycker. Partihandelsrätten

för den utländska tillverkaren kan dock inte inskränkas, eftersom den inte är beroende av tillstånd av svenska myndigheter.

I likhet med Kammarrätten i Stockholm anser jag emellertid med hänsyn till de åtgärder som ändå kan vidtas enligt vad jag nyss har anfört

att nämnda skillnader inte har sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras.

Ytterligare en fråga som kan uppkomma är huruvida import- och partihandelsrätten bör omfatta även fristående dotterbolag till bryggerier. De

utländska bryggerier som vill etablera partihandel i Sverige kan ha in-

tresse av att bilda sådana separata dotterbolag. Dessa företagsformer förekommer även inom svensk bryggerinäring. Att genom undantag i LHD vidga import- och partihandelsrätten till att omfatta även fristående dotterbolag till bryggerier ter sig dock knappast lämpligt med hänsyn till svårigheterna att definiera och avgränsa vad som skall avses med dotterbolag till ett utländskt bryggeri. I praktiken skulle dessutom svårigheter uppstå, främst för tullmyndigheterna, att bedöma om den som i ett visst fall vill föra in en vara är att betrakta som dotterbolag knutet till utländskt bryggeriföretag. Övervägande skäl talar därför för att den generella partihandelsrätten begränsas till det företag som tillverkar starkölet.

Utländska tillverkare som inte avser att etablera partihandel i Sverige bör också få möjlighet att direkt utan mellanled försälja starköl till

svenska restauranger. Det kan ske genom att den som fått serverings-

tillstånd ges rätt att själv köpa in och importera starköl från de utländska tillverkarna. En sådan utvidgning av rätten att köpa in starköl från ut-

ländska bryggerier innebär visserligen att ett relativt stort antal intres-

senter får möjlighet att importera starköl. Det prövningsförfarande som sker redan i samband med prövningen av serveringstillstånd innebär emellertid en lämplighetsprövning utifrån alkoholpolitiska bedömningsgrunder. Den som fått serveringstillstånd har redan enligt nuvarande bestämmelser rätt att köpa svenskt starköl direkt av bryggerierna och utländskt via Systembolaget. Det finns därmed ingen saklig grund för att

direktinköp av utländskt starköl bör kräva en särskild prövning. Den

lämplighetsprövning som görs vid ansökan om serveringstillstånd enligt LHD uppfyller väl de krav som bör ställas för rätt att importera starköl avsett för den egna verksamheten. Därtill kommer att sådana restauranger som serverar bl.a. starköl står under tillsyn av såväl länsstyrelsen som polisen och socialtjänsten. Om verksamheten missköts så att alkoholpolitiska olägenheter uppstår kan serveringstillståndet dras in och

därmed följer förlust av importrätten.

I och med att fler aktörer kommer in på den svenska starkölsmarknaden uppstår en risk att marknadsföringen av starköl inom restaurangnäringen ökar. Som tidigare nämnts är restaurangerna viktiga för tillverkningsindustrins marknadsföring av produkterna. Jag anser därför att

de myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer upp-

märksamt måste följa utvecklingen. Om alkoholpolitiska olägenheter uppstår, som inte kan åtgärdas inom ramen för tillsyns- och sanktionsbestämmelserna, bör bestämmelser som ytterligare begränsar reklam och marknadsföring av alkoholdrycker samt regler som begränsar tillverk-

ningsindustrins ekonomiska intressen i och annat inflytande över restau-

rangbranschen övervägas.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med

drycker.

5¶Specialmotivering

17 8

I propositionen föreslås bl.a. att partihandelsbolagets ensamrätt till import av starköl upphävs. I konsekvens med detta bör andra stycket i

förevarande paragraf ändras så att den som har rätt till import av starköl

också får rätt till s.k. hemtagning och förvaring på tullager.

188 Förevarande paragraf innehåller undantag från huvudregeln i 17 8 om

att spritdrycker, vin och starköl får importeras endast av partihandelsbolaget. Tillverkare av starköl liksom den som har tillstånd att servera starköl föreslås få rätt att importera ölet. En regel av denna innebörd har införts i ett nytt, tredje stycke, i paragrafen.

Avsikten är inte att utvidga starkölsimporten i vidare mån än att likställighet uppnås beträffande tillgängligheten till den svenska marknaden. Utländska tillverkare ges genom förslaget endast möjlighet att föra

in eget tillverkat starköl i landet samtidigt som innehavare av serveringstillstånd får rätt att föra in utländskt starköl för serveringen.

Servering av alkoholdrycker får i princip ske endast om tillstånd har meddelats. I 37 § första stycket anges att tillstånd kan avse servering till

allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod, servering i slutet sällskap årligen eller under viss tidsperiod samt servering vid

enstaka tillfälle eller under viss tidsperiod. Vid tillståndsprövningen skall enligt 40 § första stycket särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall enligt paragrafens

andra stycke särskild hänsyn tas till sökandens lämplighet med avseende

på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Tillstånd till servering kan enligt 37 § första stycket ges även för ett

enstaka tillfälle eller för en enstaka tidsperiod. Med hänsyn till att även i dessa fall en prövning görs av bl.a. behovet av serveringen och sökandens lämplighet och till att import av starköl i samband med tillfälliga

serveringstillstånd knappast torde bli av någon nämnvärd omfattning saknas anledning att i detta sammanhang göra någon åtskillnad mellan olika typer av tillståndshavare. Självfallet bör dock tillståndsfrågan vara klar innan införsel får ske.

Enligt 9 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. får vin, starköl eller öl inte tillverkas utan tillstånd om det inte gäller tillverkning

1 hemmet för eget behov. Någon inskränkning i fråga om kravet på att

avsedd. Beträffande utländska tillverkare av starköl kan något krav på tillstånd för tillverkning inte uppställas i svensk lag utan detta får bedömas med hänsyn till den lagstiftning som gäller i respektive land.

Den generella rätten till import av starköl begränsas till det företag som tillverkar ölet. Som närmare har utvecklats i det föregående (avsnitt 3.2) avses inte att rätten till import och partihandel skall utvidgas till att

även omfatta fristående dotterbolag till bryggerier. Skälet till detta är

bl.a. svårigheten att definiera och avgränsa vad som skall avses med dotterbolag till ett utländskt bryggeriföretag.

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafens tredje stycke i för-

hållande till lagrådsremissens förslag.

23 §

Enligt förslaget skall utländska tillverkare av starköl likställas med svenska när det gäller rätten att sälja sådant öl. Lydelsen av paragrafens

andra stycke har ändrats i enlighet härmed. Liksom när det gäller import kan i svensk lag inte uppställas något krav på att utländska tillverkare

skall ha tillstånd att tillverka starköl för att sådan försäljning skall få ske. I fråga om svenska tillverkares rätt till försäljning av starköl förut-

sätts även fortsättningsvis att de har tillstånd att tillverka sådant öl. Det kan också i detta sammanhang påpekas att någon ändring av bestämmelsen i 24 § tredje stycket om att vid partihandel med alkoholdrycker endast får anlitas anställd personal inte är avsedd.

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafens andra stycke i för-

hållande till lagrådsremissens förslag.

49 § Enligt den föreslagna lydelsen av 23 § andra stycket får tillverkare av

starköl sälja sådan vara bl.a. till den som har serveringstillstånd. I konsekvens härmed bör förevarande paragraf ändras.

Ändringen medför samtidigt att partihandelsbolaget kan sälja utländskt starköl direkt till den som har serveringstillstånd.

Ikraftträdande Lagförslaget är som framgår av den allmänna motiveringen föranlett av behovet av en anpassning av de svenska reglerna om starkölsförsäljning till de krav på likabehandling som följer av EES-avtalet. Med hänsyn till att det inte kan förutses när avtalet kommer att träda i kraft bör regeringen få möjlighet att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet av det i

propositionen framlagda lagförslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Ärendet kan behandlas först under nästa riksmöte.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-

ganden har lagt fram.

Promemorians lagförslag

Bilaga 1

Alternativ A

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om

handel med drycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 8!

Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,

införas till landet endast av partihandelsbolaget.

Spritdrycker, vin och starköl får Spritdrycker och vin får inte tas

inte tas om hand på sätt som avses om hand på sätt som avses i 8 §

1 8 § första stycket tullagen första stycket tullagen (1987:1065)

(1987:1065) av annan än parti- av annan än partihandelsbolaget. handelsbolaget. Sådana varor får Sådana varor får av annan än

av annan än bolaget ej förvaras på bolaget ej förvaras på annat annat tullager än sådant som har tullager än sådant som har inrätinrättats för förvaring av proviant tats för förvaring av proviant m.m. I övrigt gäller lagen m.m. I Övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, för- (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel- varing och förstöring av införsel-

reglerade varor, m.m. reglerade varor, m.m.

Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

188 Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

1. av den som har rätt till tulifrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. ,

2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse,

3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för

cget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller

dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

S. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

! Senaste lydelse 1987:1194.

” Senaste lydelse 1987:1194.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga I

6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga

bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering av passagerare under tågets färd inom landet.

Starköl får införas till landet av

den som har rätt att servera eller

som tillverkar sådan vara.

23 §

Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export

och till partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att till- Tillverkare av starköl får sälja

verka starköl får sälja sådan vara sådan vara för export, till parti-

för export, till partihandels- handelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget bolaget och till annan tillverkare och till annan tillverkare av stark- av starköl samt till den som har

öl samt till den som har rätt att rätt att servera starköl.

servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra

stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.

49 §

Tillståndshavare är skyldig att Tillståndshavare är skyldig att hos detaljhandelsbolaget köpa alla hos detaljhandelsbolaget köpa alla

spritdrycker, allt vin och allt ut- spritdrycker och allt vin som

ländskt starköl som behövs för behövs för rörelsen.

rörelsen.

Denna lag träder i kraft den xx XXX 199x.

3 Senaste lydelse 1980:290.

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:293) om handel med drycker

dels att 17, 18, 20, 23, 49, 57 och 63 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

178!

Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 8,

införas till landet endast av partihandelsbolaget.

Spritdrycker, vin och starköl får Spritdrycker och vin får inte tas inte tas om hand på sätt som avses om hand på sätt som avses i 8 § 1 8 § första stycket tullagen första stycket tullagen (1987:1065)

(1987:1065) av annan än parti- av annan än partihandelsbolaget. handelsbolaget. Sådana varor får Sådana varor får av annan än

av annan än bolaget ej förvaras på bolaget ej förvaras på annat annat tullager än sådant som har tullager än sådant som har inrätinrättats för förvaring av proviant tats för förvaring av proviant m.m. I övrigt gäller lagen m.m. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, för- (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel- varing och förstöring av införselreglerade varor, m.m. reglerade varor, m.m.

Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

18 §& Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. ,

2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse,

3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

! Senaste lydelse 1987:1194. " Senaste lydelse 1987:1194.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 1

6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom

testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga

bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-

nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering av passagerare under tågets färd inom landet. Starköl får införas till landet av

den som har tillstånd att bedriva

partihandel med starköl.

208

Partihandel med spritdrycker, Partihandel med spritdrycker, vin och starköl får, med de i 22 vin och starköl får, med de i 22, och 23 §§ angivna undantagen, 23 och 23a §§ angivna undan-

bedrivas endast av partihandels- tagen, bedrivas endast av partibolaget. handelsbolaget.

238 Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har

tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att tillverka starköl får sälja sådan vara

för export, till partihandels-

bolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra

stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får För konkursbo eller dödsbo får

utan hinder av bestämmelserna i utan hinder av bestämmelserna i

denna lag spritdrycker, vin och denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detalj- starköl säljas till parti- eller detalj-

handelsbolaget samt starköl och öl handelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan säljas till tillverkare av sådan

dryck enligt de föreskrifter som dryck eller till den som har rätt meddelas av regeringen eller, efter att bedriva partihandel med sådana regeringens bestämmande, Social- varor. Regeringen eller, efter

styrelsen. Motsvarande gäller även regeringens bestämmande, Sociali andra fall om särskilda om- styrelsen får meddela föreskrifter ständigheter annars visas om sådan försäljning. Motsvaranföreligga. de gäller även i andra fall om

särskilda omständigheter annars

visas föreligga.

? Senaste lydelse 1980:290.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 1

23a § Tillstånd till partihandel med starköl kan meddelas den som med hänsyn till sin verksamhet och övriga omständigheter får antas vara lämplig att bedriva sådan verksamhet.

Tillstånd får endast meddelas för försäljning till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan

innehavare av partihandelstillstånd

för starköl och till den som har

rätt att servera starköl samt för export. Tillstånd får förenas med de föreskrifter som behövs.

Tillstånd enligt första stycket gäller tills vidare.

49 §

Tillståndshavare är skyldig att Tillståndshavare är skyldig att

hos detaljhandelsbolaget köpa alla hos detaljhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt ut- spritdrycker och allt vin som beländskt starköl som behövs för hövs för rörelsen. Starköl får bara rörelsen. köpas hos bolaget eller hos den

som har tillstånd att bedriva parti-

handel med starköl.

57 § Tillstånd till parti- och detaljhandel med öl meddelas av länsstyrelsen i

det län där försäljningsstället är beläget.

Tillstånd till partihandel med Starköl enligt 23a & meddelas av

länsstyrelsen i det län där den som

vill bedriva verksamheten har sitt

driftställe eller, beträffande före-

tag, där företaget har sitt säte.

Har företaget inte säte inom landet

meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

63 §'

Har den som fått tillstånd till Har den som fått tillstånd till

detaljhandel med öl eller till ser- detaljhandel med öl, partihandel vering av alkoholdrycker avlidit, med starköl eller till servering av

försatts i konkurs eller fått för- alkoholdrycker avlidit, försatts i

valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra- konkurs eller fått förvaltare enligt balken med uppdrag som omfattar 11 kap. 7 § föräldrabalken med

rörelsen och vill dödsboet, kon- uppdrag som omfattar rörelsen

kursboet eller förvaltaren fortsätta och vill dödsboet, konkursboet

rörelsen, skall anmälan göras till eller förvaltaren fortsätta rörelsen, tillståndsmyndigheten med uppgift skall anmälan göras till tillstånds-

7 Senaste lydelse 1988:1285.

Bilaga 1

om föreståndare. Anmälan skall myndigheten med uppgift om ha inkommit senast två månader föreståndare. Anmälan skall ha efter dödsfallet respektive ed- inkommit senast två månader efter gångssammanträdet eller beslutet dödsfallet respektive edgångsom förvaltare. Har anmälan inte sammanträdet eller beslutet om inkommit inom föreskriven tid, förvaltare. Har anmälan inte in-

upphör tillståndet att gälla den dag kommit inom föreskriven tid,

anmälningstiden utgick. upphör tillståndet att gälla den dag

anmälningstiden utgick.

Denna lag träder i kraft den xx XXX 199x.

promemorian Starkölsförsäljning till restauranger Bilaga 2

I. Förteckning över instanser som yttrat sig

Av de remissinstanser som uppmanats eller erbjudits att inkomma med synpunkter på promemorian har följande inkommit med synpunkter: Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Kommerskollegium, Alkoholpolitiska kommissionen, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i

Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Örebro län, Läns-

styrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Stockholms stad, Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Östersunds kommun, Systembolaget AB, V&S Vin & Sprit AB, Svenska Bryggareföre-

ningen, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell- och Restauranganställdas Förbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Föreningen

Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN) och Ungdomens Nykterhetsförbund.

Därutöver har inkommit yttrande från Kristna Socialdemokraterna - Broderskapsrörelsen.

II. Sammanfattning av promemorians alternativa förslag

I promemorian, som remissbehandlats, redovisas två alternativa förslag

för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare av starköl.

Alternativ A Lagen om handel med drycker (LHD) ändras så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. Den som enligt LHD har tillstånd att servera starköl får även rätt att importera starköl till den egna restaurangverksamheten.

Alternativ B Ett särskilt tillståndssystem för partihandel med starköl införs som om-

fattar såväl svenska som utländska tillverkare av starköl samt andra

intressenter som efter ansökan anses lämpade att bedriva sådan verksam-

het. Med partihandelstillståndet följer rätt att föra in starköl i landet.

Länsstyrelserna svarar för tillståndsprövningen och tillsynen över verksamheten. Den som enligt LHD har tillstånd att servera starköl får rätt

att köpa sådant öl även från den som enligt samma lag har tillstånd att

bedriva partihandel med starköl.

Bilaga 2

Tillstyrker något av förslagen Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar tillstyrker 17 något av förslagen.

Alternativ A förordas av 8 remissinstanser; Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Göteborgs kommun.

Rikspolisstyrelsen, Länsrätten i Stockholms län och Göteborgs kommun anför som huvudskäl till alternativ A att en sådan konstruktion är enkel och obyråkratisk. Länsstyrelsen i Stockholms län vill dock varna för att båda alternativen kan inge vissa betänkligheter ur alkoholpolitisk sypunkt i och med att tillgängligheten till starköl ökar och anser att det torde krävas ökad tillsyn inom området. Även Konsumentverket understryker behovet av ökad tillsyn i sitt remissvar.

Konkurrensverket ställer sig positivt till Socialdepartementets förslag som syftar till att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare av starköl. Enligt Konkurrensverket bör detta praktiskt ske med så litet inslag av reglering som möjligt. Konkurrensverket anser att utifrån promemorian framstår, från konkurrenssynpunkt, alternativ A vara att föredra.

Vad gäller frågan om sanktioner mot utländska tillverkare som kan tänkas missköta partihandeln anser Länsstyrelsen i Stockholms län att den frågan bör utredas vidare. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholms län intar en motsatt ståndpunkt så tillvida att de anser att detta inte har sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras. Kammarrätten anför: ”Beträffande utländska tillverkare saknas möjligheter att ingripa om dessa inte iakttar lagens föreskrifter. Den svagheten är emellertid enligt domstolens mening inte av sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras. I promemorian redovisas för övrigt åtgärder som kan vidtas om alkoholpolitiska olägenheter uppstår".

Alternativ B förordas av 4 remissinstanser; Sundsvalls kommun, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell- och Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare.

Av dessa uttrycker Sundsvalls kommun, Hotell- och Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare oro över att tillgängligheten till och marknadsföringen av starköl troligtvis kommer att öka och att det finns risk att alkoholpolitiska olägenheter uppstår. Sundsvalls kommun anför att "större starkölssortement, enklare distribution och ökat vinstintresse kommer med stor sannolikhet att få negativa alkoholpolitiska konsekvenser." Alternativ B bedöms ge bättre möjligheter till kontroll och tillsyn. Sundsvalls kommun anser att enligt "den ordning som nu gäller har det varit svårt att få lokal kännedom om t.ex. starkölsförsäljningen. Socialtjänsten har i sitt yttrande över förslaget påtalat att bryggerier levererar drycker per tankbil direkt till restaurangerna. Socialtjänsten har därmed haft begränsade möjligheter att

möjligheter i detta avseende." Bilaga 2

Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare framhåller att kretsen partihandlare bör avgränsas på ett mer precist sätt än vad utredningen gjort. Föreningen förordar en begränsning av alternativ B på så sätt att endast "tillverkare och av tillverkare ägda distributionsbolag skall få

komma ifråga för partihandelstillstånd”. Vidare anser föreningen att någon form av lämplighetsprövning också bör finnas.

Kammarrätten i Stockholm anför vissa farhågor beträffande alternativ B så till vida att "detta alternativ ger inte i sig någon begränsning av an-

talet aktörer på partihandelssidan och det kan förväntas medföra, i vart fall i ett inledningsskede, ett relativt omfattande arbete för tillstånds-

myndigheten." Kammarrätten anser vidare att det "kan inte uteslutas att intresset för att erhålla tillstånd till partihandel blir stort."

Båda förslagen tillstyrkes av 5 remissinstanser; Generaltullstyrelsen,

Kommerskollegium, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Örebro län och Grossist- förbundet Svensk Handel. Kammarrätten i Jönköping och Länsrätten i Örebro län befarar att alternativ B kan medföra ökade kostnader.

Avstyrker förslagen

Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar avstyrker 12 de för-

slag som redovisas i promemorian. Av dessa anser 7 stycken att den nuvarande ordningen bör behållas tills vidare. Socialstyrelsen, Folkhälksoinstitutet, Alkoholpolitiska kommis-

sionen, Stockholms stad, Systembolaget AB och V&S Vin & Sprit AB anför att det är olämpligt att genomföra en uppluckring av det statliga monopolet på alkoholsidan innan förhandlingarna om medlemskap i EG

är slutförda samt innan den Alkoholpolitiska kommissionen utrett och

tagit ställning i frågan.

Folkhälsoinstitutet anser att förslagen som behandlas i promemorian "innebär båda långtgående avsteg från de principer som ligger till grund för vår alkoholpolitik. Båda innebär inte bara att monopolet på import av starköl bryts utan också att rätten att importera starköl sprids ut på ett stort antal händer. Båda förslagen innebär vidare, om de genomförs, att det privata vinstintresset får en markant förstärkt ställning på den svenska alkoholmarknaden. Det skulle i sin tur innebära påtagliga risker såväl från folkhälsosynpunkt som från näringspolitiska synpunkter, något som också understryks i promemorian."

Alkoholpolitiska kommissionen anser att det inte går "att avvisa möjligheten att kommissionens överväganden om regeländringar kan komma

att beröra frågor om monopolen.” Kommissionen framhåller vidare att "det är önskvärt att de förslag som genomförs tillsammans utgör en helhet och ett sammanhållet lagkomplex. Först då kan riskerna med

dellösningar motverkas. Allmänt sett finns risk för förluster i följsamhet

till de grundläggande principer som kommer att läggas fast i politisk ordning. Förluster i rättssäkerhet och effektivitet tillhör också riskerna.

tuellt bygga på gemensamma lösningar i fråga om t.ex. organisation Bilaga 2

eller offentlig kontroll.”

Systembolaget anser att det är möjligt att även fortsättningsvis hävda att nuvarande lagstiftning skall tillämpas på ett icke diskriminerande sätt.

Bolaget anför bl.a. "Det som fordras är att Systembolaget åtar sig att,

genom Vin & Sprit, ta hem de märken av utländskt starköl som restaurangerna vill köpa, att de utländska bryggerierna ges samma möjligheter som de svenska att ge rabatter till restauranger, och att distributionen genom Systembolaget och Vin & Sprit sköts rationellt, så att den inte kan anses innebära diskriminerande fördyring." Folkhälsoinstitutet anför liknande argument.

Vin & Sprit "föreslår att resultatet av kommissionens arbete avvaktas

samt att bolaget, med bibehållande av importmonopolet, ges rätt till

direktdistribution av utländskt starköl till restauranger."

Stockholms stad anser att frågan bör avgöras när den alkoholpolitiska kommissionen redovisat vilka övriga förändringar i den svenska alkoholpolitiken som ett närmande till EG kräver och att de möjligheter som redan finns att främja konkurrensen måste tas till vara. Vidare anförs bl.a. att det finns skäl att behandla samtliga förändringar i ett sammanhang så att sociala problem kan minimeras samtidigt som onödig byråkrati kan undvikas. Därför bör frågan om starkölsförsäljningen till res-

tauranger slutligt avgöras först när kommissionens redovisning är känd.

Svenska Bryggareföreningen anser att "anpassningen av distributionssystemen inte bör ske samtidigt som den nödvändiga och av marknadsskäl framtvingade prissänkningen på alkoholdrycker." Föreningen anser vidare att om det nuvarande systemet måste överges bör "alternativ B, som erbjuder de bästa möjligheterna att upprätthålla den nuvarande

affärsmässiga och alkoholpolitiska standarden på verksamheten väljas.”

Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Systembolaget anser att en

andrahandslösning är att överväga att återgå till den ordning som gällde

före år 1977, då Systembolaget formellt ansvarade för all starkölsförsälj-

ning, dvs. även svenskt starköl. Slutligen anser dessa tre remissinstanser

att om importmonopolet tvingas överges bör antalet privata importörer

begränsas till vad som ofrånkomligen är nödvändigt, t.ex. att enbart

omfatta tillverkare av starköl, såväl svenska som utländska.

Ytterligare 5 remissinstanser avvisar de förslag som redovisas i promemorian; Östersunds kommun, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Ungdomens Nykterhetsförbund, Kristna Socialdemokraterna — Broderskapsrörelsen samt Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN). Som huvudskäl redovisas alkoholpolitiska motiv.

De förstnämnda organisationerna förordar i stället den ordning som gällde före år 1977, med Systembolaget som ensam ansvarig för all

försäljning av starköl.

Nykterhetsrörelsens Landsförbund anser att förslaget "utgör ett allvarligt hot mot 1977 års alkoholpolitiska beslut. Utredningen beaktar ej det av riksdag och regering antagna WHO-målet, som fått ökad internatio-

redningen inte har beaktat "möjligheten att Systembolaget skall kunna Bilaga 2

handlägga ärendet i anslutning till att bryggeriet får koncession för

marknadsföring och distribution av varan. Med dagens data- och nät-

verksteknik borde det administrativt vara enkelt att åstadkomma detta förfarande."

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om

handel med drycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 8!

Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 8,

införas till landet endast av partihandelsbolaget.

Spritdrycker, vin och starköl får Spritdrycker och vin får inte tas

inte tas om hand på sätt som avses om hand på sätt som avses i 8 § i 8 § första stycket tullagen första stycket tullagen (1987:1065) (1987:1065) av annan än parti- av annan än partihandelsbolaget. handelsbolaget. Sådana varor får Sådana varor får av annan än av annan än bolaget ej förvaras på bolaget inte förvaras på annat annat tullager än sådant som har tullager än sådant som har inrätinrättats för förvaring av proviant tats för förvaring av proviant m.m. I övrigt gäller lagen m.m. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, för- (1973:980) om transport, för-

varing och förstöring av införsel- varing och förstöring av införselreglerade varor, m.m. reglerade varor, m.m.

Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

18 8

Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. ,

2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse,

3. av resande celler av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av

regeringen,

4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes

eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas

av regeringen,

5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit

efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av

regeringen,

I Senaste lydelse 1987:1194. ” Senaste lydelse 1987:1194.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga

bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering av passagerare under tågets färd inom landet.

Starköl får införas till landet av

den som tillverkar eller som har

fått tillstånd att servera varan.

238 Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att till- Tillverkare av starköl får sälja verka starköl får sälja sådan vara sådan vara för export, till parti-

för export, till partihandels- handelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget bolaget och till annan tillverkare och till annan tillverkare av stark- av starköl samt till den som har öl samt till den som har rätt att rätt att servera starköl. servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.

49 8

Tillståndshavare är skyldig att Tillståndshavare är skyldig att

hos detaljhandelsbolaget köpa alla hos detaljhandelsbolaget köpa alla

spritdrycker, allt vin och allt ut- spritdrycker och allt vin som ländskt starköl som behövs för behövs för rörelsen. rörelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

? Senaste lydelse 1980:290.

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-05-28

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet Bengt Westerberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid Stenkula.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

PrOpOSitiONeN ...oosesesrerererese rs ser rr rs rr sa

gotab 413940, Stockholm 1993