Prop. 1996/97:147
Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 3 april 1997
Göran Persson
Pierre Schori
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har instämt i regeringens bedömning att Statens invandrarverk skall ta över ansvaret från polismyndigheterna för personer som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas. I denna proposition lämnas förslag till de författningsändringar som anses nödvändiga för att genomföra den förändringen. Det föreslås att Statens invandrarverk i lag ges huvudansvaret för behandlingen av de utlänningar som hålls i förvar och för de särskilt anordnade förvarslokalerna. För att Invandrarverket skall kunna genomföra uppdraget krävs det att verket får använda vissa tvångsmedel. Utgångspunkten har varit att tvångsmedlen skall vara så få som möjligt men ändå tillräckliga för ändamålet med förvarsverksamheten och för att upprätthålla säkerheten i förvarslokalerna. Lagförslaget innehåller även bestämmelser som understryker att utlänningar som hålls i förvar skall bemötas humant och med respekt samt att de skall ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och utomhusvistelse under förvarstiden. De förvarstagna får rätt till viss ersättning enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och tillgång till samma hälso och sjukvård som asylsökande. Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna föras in i utlänningslagen och träda i kraft den 1 oktober 1997.
Sammanfattning av promemorian Förvar enligt
Riksdagen har instämt i regeringens bedömning att Statens invandrarverk skall ta över ansvaret från polismyndigheterna för personer som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas. I detta lagstiftningsärende lämnas förslag till de författningsändringar som anses nödvändiga för att genomföra den förändringen. Det föreslås att Statens invandrarverk i lag ges huvudansvaret för utlänningar som hålls i förvar och för de för ändamålet särskilt anordnade förvarslokalerna. För att Invandrarverket skall kunna genomföra uppdraget krävs att verket får använda vissa tvångsmedel. Utgångspunkten har varit att tvångsmedlen skall vara så få som möjligt men ändå tillräckliga för ändamålet med förvarsverksamheten och för att upprätthålla säkerheten i förvarslokalerna. Som förebilder till förslaget om tvångsmedel har använts bland annat lagstiftning om vård av unga och missbrukare. Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna föras in i utlänningslagen och träda i kraft den 1 oktober 1997.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529 )1
dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 6 kap. 16 26 §§,
dels att det närmast före 6 kap. 16 och 20 §§ skall införas nya rubriker
av följande lydelse.
6 kap
Ansvaret för utlänningar som i hålls i förvar
16 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utlänningar som hålls i förvar enligt denna lag skall vistas i lokaler som har ordnats särskilt för dem (förvarslokaler). Statens invandrarverk har ansvaret för förvarslokalerna och för de utlänningar som vistas där. Om det finns särskilda skäl får utlänningar hållas i förvar på annat sätt.
17 §
Utlänningar som hålls i förvar skall bemötas med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med deras situation.
1 Lagen omtryckt 1994:515.
18 §
För de utlänningar som hålls i förvar och som Statens invandrar verk har ansvar för gäller bestäm melserna i 1926 §§.
I annat fall gäller lagen ( 1976:371 ) och förordningen ( 1976:376 ) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga delar i fråga om behandlingen av utlänningar som hålls i förvar. Kriminalvårdsstyrelsen eller, om utlänningen är intagen i en polisarrest som inte är anordnad i anslutning till häkte, polismyndigheten skall därutöver bevilja utlänningen de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordning och säkerhet inom anstalten, häktet eller polisarresten.
19 §
Utlänningar som hålls i förvar skall i skälig omfattning ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus. Den som vill utöva sin religion skall ges tillfälle till det i den utsträckning det är möjligt.
Bilaga 2
Särskilda befogenheter
20 §
Utlänningar som hålls i förvar får hindras att lämna förvarslokalen och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med att hålla dem i förvar skall upprätt hållas eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.
En utlänning som hålls i förvar får tillfälligt förses med handfängsel för att hindras från att uppträda våldsamt om andra medel visar sig vara otillräckliga och det är absolut nödvändigt för utlän ningens egen eller annans säkerhet till liv och hälsa.
21 §
En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i förvar om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller annan. Kan utlänningen inte hållas avskild i en förvarslokal får han eller hon placeras i kriminalvårdsanstalt, polisarrest eller allmänt häkte
Beslut om att hålla någon avskild fattas av den som förestår lokalen. Beslutet skall upphävas så snart det kan antas att det inte längre finns skäl för åtgärden. En person som hålls avskild för att han eller hon utgör en fara för sig själv skall undersökas av läkare så snart det kan ske.
Bilaga 2
22 §
Utlänningar som hålls i förvar får inte utan tillstånd av den som förestår förvarslokalen inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt avsedda för att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. De får inte heller inneha något annat som kan skada dem eller någon annan eller vara till men för ordningen inom lokalen.
23 §
Om det anses nödvändigt, får utlänningar som hålls i förvar, kroppsvisiteras för kontroll av att de inte bär på sig något som inte är tillåtet att inneha enligt 22 §. Detta gäller också om det under vistelsen i lokalen uppkommer misstanke att sådan egendom skall påträffas hos de som hålls i förvar.
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Kvinnor får inte kroppsvisiteras av och i närvaro av andra än kvinnor, läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks, får den dock genomföras och bevittnas av en man.
Bilaga 2
24 §
Utlänningar som hålls i förvar får ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen i den omfattning det lämp ligen kan ske. Om det behövs med hänsyn till säkerheten får ett besök övervakas.
25 §
En försändelse till en utlänning som hålls i förvar får undersökas om det finns misstanke att den innehåller sådan egendom som avses i 22 §. Försändelsen skall undersökas i adressatens närvaro och får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller andra skriftliga handlingar.
26 §
Påträffas inom en förvarslokal eller i samband med kroppsvisitation eller kontroll av försändelse egendom som en utlänning som hålls i förvar inte får inneha enligt 22 § får egendomen tas omhand.
Kan det antas att utlänningen genom att inneha eller mottaga egendomen gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare skall egendomen överlämnas till polisen.
I annat fall skall egendomen tas omhand för utlänningens räkning.
Bilaga 2
7 kap
7 §2
Beslut av en polismyndighet, av Statens invandrarverk eller av Utlänningsnämnden om förvar får av utlänningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av en polismyndighet, av Statens invandrarverk eller av Utlänningsnämnden om förvar och
beslut av den som förestår en lokal enligt 6 kap 21§ om avskiljande får
av utlänningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut om förvar får överklagas utan samband med ärendet i övrigt och utan begränsning till viss tid.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att föredra ärendet enligt denna lag, prövar Regeringsrätten på framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
2 Senaste lydelse 1995:74.
Bilaga 2
Förteckning över remissinstanser
Nedanstående 19 instanser har bjudits in till en utfrågning rörande promemorian Förvar enligt utlänningslagen. Instanser inom parantes har valt att inte yttra sig över promemorian.
1. Riksdagens ombudsmän
2. (Justitiekanslern)
3. (Kammarrätten i Jönköping)
4. Länsrätten i Stockholm
5. Kriminalvårdsstyrelsen
6. Rikspolisstyrelsen
7. Statens invandrarverk
8. Utlänningsnämnden
9. Statens institutionsstyrelse 10. Sveriges advokatsamfund 11. Svenska Röda Korset 12. Rädda barnens riksförbund 13. Sveriges kristna råd 14. (Amnesty International, Svenska sektionen) 15.Svenska Flyktingrådet 16. Caritas 17. Flyktingruppernas och Asylkommittérnas Riksråd (FARR) 18. (Islamiska Rådet i Sverige) 19. Sveriges Muslimska Råd.
Bilaga 3
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (1989:529 )1skall införas sexton nya paragrafer, 6 kap. 16 30 §§ och 7 kap. 7 a § samt närmast före 6 kap. 16 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
Polishandräckning
16 §
På begäran av den som fattat beslut enligt 9 § skall polismyndigheten lämna biträde för att genomföra beslutet.
Om Statens invandrarverk begär det skall polismyndigheten även lämna biträde för att ombesörja förflyttning av en utlänning som hålls i förvar.
Behandlingen av utlänningar
som hålls i förvar
hålls i förvar
17 §
Utlänningar som hålls i förvar skall behandlas humant och deras värdighet skall respekteras.
18 §
Utlänningar som hålls i förvar enligt denna lag skall vistas i lokaler som har ordnats särskilt för dem (förvarslokaler). Statens invandrarverk har ansvaret för
1 Lagen omtryckt 1994:515.
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förvarslokalerna och för behandlingen av de utlänningar som vistas där.
Invandrarverket får besluta att en utlänning som hålls i förvar skall placeras i kriminalvårds anstalt, häkte eller polisarrest, om
1. utlänningen har utvisats på grund av brott enligt 4 kap. 7 §,
2. utlänningen hålls avskild enligt 21 § och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal, eller
3. det annars finns synnerliga skäl.
Ett barn under 18 år som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
19 §
För de utlänningar som skall vistas i förvarslokal enligt 18 § första stycket gäller bestämmel serna i 20–30 §§.
För utlänningar som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 18 § andra stycket gäller i stället lagen ( 1976:371 ) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga delar. Sådana utlänningar skall därutöver beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom anstalten, häktet eller arresten.
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Utlänningar som hålls i förvar får hindras att lämna förvars lokalen och i övrigt underkastas den begränsning av rörelse friheten som krävs för att ändamålet med att hålla dem i förvar skall upprätthållas eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.
Verksamhet som rör förvar skall utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga intrång i den enskildes integritet och rättigheter utan att ändamålen enligt första stycket går förlorade.
21 §
En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
Beslut om att hålla någon avskild fattas av Statens invandrarverk. Beslutet skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje dag.
En utlänning som hålls avskild därför att utlänningen utgör en fara för sig själv skall undersökas av läkare så snart det kan ske.
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
Utlänningar som hålls i förvar skall ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus.
23 §
Utlänningar som hålls i förvar skall ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen.
Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär det.
24 §
En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen.
25 §
Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i förvar bär på sig något som utlänningen inte får inneha enligt 24 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64) , får utlänningen kroppsvisiteras för kontroll av detta.
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.
Kvinnor får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks, får den dock genomföras och bevittnas av en man.
26 §
En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en försändelse utan föregående undersökning, om det finns skälig misstanke att försändelsen innehåller sådan egendom som inte får innehas enligt 24 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64) .
Om utlänningen inte medger att försändelsen öppnas i hans eller hennes närvaro skall försändelsen tas om hand för utlänningens räkning men den får inte öppnas.
En undersökning får inte inte avse det skriftliga innehållet i brev eller andra skriftliga handlingar. Försändelser från offentliga biträden, advokater, internationella organ som har behörighet
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att ta emot klagomål från enskilda eller från Förenta nationernas flyktingkommissarie får aldrig undersökas.
27 §
Påträffas inom en förvarslokal eller hos en utlänning som hålls i förvar egendom som inte får innehas enligt 24 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64) , får egendomen tas om hand.
Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot egendom enligt första stycket gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, skall egendomen skyndsamt överlämnas till polisen.
I annat fall skall egendomen tas om hand för utlänningens räkning.
28 §
Egendom som har tagits om hand enligt 26 § andra stycket eller 27 § tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när förvarsbeslutet har upphävts.
29 §
En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan dagersättning och särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen ( 1994:137 ) om mottagande av asylsökande m.fl.
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till hälso och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om uppehållstillstånd enligt 3 kap. 2 eller 3 §§ även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.
Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under förvarstiden, skall utlänningen ges tillfälle till sådan vård.
Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där utlänningen vårdas skall se till att Statens invandrarverk eller den som förestår förvarslokalen genast underrättas, om utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset.
7 kap.
7 a §
Statens invandrarverks beslut i särskilda fall enligt 6 kap. 18 och 20–30 §§ får av utlänningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
Bilaga 4
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 19970321
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet KarlIngvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 13 mars 1997 (Utrikesdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingela Fridström.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
6 kap. 16 §
För närvarande gäller enligt 5 kap. 11 § utlänningsförordningen (1989:547) att polismyndigheten verkställer ett beslut om att en utlänning skall tas i förvar. I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs enligt remissförslaget att polismyndighet på begäran av den som har fattat beslut enligt 9 § dvs. såvitt här är i fråga beslut om förvar skall lämna biträde för att genomföra beslutet. Den föreslagna föreskriften väcker frågan vilken myndighet som i fortsättningen skall ha ansvaret för att ett beslut om förvar befordras till verkställighet. Även om det inte uttryckligen sägs i remissen måste tanken förutsättas vara att denna uppgift skall ankomma på Statens invandrarverk, som enligt remissen skall ta över ansvaret från polismyndigheterna såväl för de personer som tas i förvar som för de lokaler där dessa vistas. Det måste t.ex. vara en uppgift för Invandrarverket att bestämma i vilken förvarslokal utlänningen skall vistas även när beslutet om förvar har fattats av Utlänningsnämnden eller ett statsråd. Det ansvar för Invandrarverket som sålunda måste antas vara förutsatt är av så grundläggande betydelse i förhållande till de i remissen föreslagna bestämmelserna att en uttrycklig föreskrift i ämnet bör tas in i förevarande kapitel.
Av det anförda följer att Invandrarverket alltid, och således inte endast när det är verket som har fattat förvarsbeslutet, bör ha behörighet att begära biträde av polismyndigheten för att befordra ett förvarsbeslut till verkställighet. Detta bör gälla även i ett fall då t.ex. utlänningen avvikit sedan förvarsbeslutet har börjat verkställas; det skall i ett sådant fall inte behöva ankomma på exempelvis Utlänningsnämnden, om det är denna som fattat förvarsbeslutet, att vid behov begära polisens biträde. Ofta kan emellertid situationen tänkas vara den, när beslut om förvar fattas av en
annan myndighet än Invandrarverket, att beslutsmyndigheten bedömer verkställigheten som så brådskande att biträde av polisen bör kunna begäras redan i anslutning till att beslutet meddelas. Vidare står det klart att polismyndigheten utan särskild begäran bör kunna biträda vid verkställigheten av ett beslut som polismyndigheten själv har meddelat enligt 9 §.
Med hänsyn till den systematik som tillämpats i utlänningslagen bör en föreskrift om ansvaret för verkställigheten av ett förvarsbeslut och föreskrifter om polisbiträde meddelas i två olika paragrafer med skilda rubriker, vilka med vissa redaktionella ändringar i övrigt förslagsvis kan ges följande lydelse:
Verkställighet av beslut om förvar
16 §
“Statens invandrarverk svarar för att ett beslut om förvar verkställs.”
17 §
Biträde av polisen
“På begäran av Statens invandrarverk eller den myndighet som annars har fattat ett beslut om förvar skall polismyndigheten lämna biträde för att genomföra beslutet.
Om Statens invandrarverk begär det, skall polismyndigheten även lämna biträde för att ombesörja förflyttning av en utlänning som hålls i förvar."
20 § Paragrafen behandlar begränsningar i en förvarstagen utlännings rörelsefrihet. Sådan begränsning får göras bl.a. om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen. Samma skäl möjliggör avskiljande enligt bestämmelserna i förslaget till 21 §. Ett ytterligare skäl för avskiljande är enligt den paragrafen att utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Enligt Lagrådets mening finns det en viss risk för att 20 § skulle kunna tolkas så att den, vid en jämförelse med utformningen av 21 §, inte ger möjlighet att begränsa utlänningens rörelsefrihet, om denne utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra utan att den faran äventyrar ordningen och säkerheten i lokalen. Lagrådet anser att för undvikande av en sådan tolkning, som inte torde vara avsedd, 20 och 21 §§ i detta avseende bör utformas på samma sätt.
Med hänsyn till det anförda och med vissa redaktionella ändringar i övrigt föreslår Lagrådet att 20 § ges följande lydelse:
"En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna förvarslokalen och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med förvar tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen
Bilaga 5
och säkerheten i lokalen. Begränsning av rörelsefriheten får också ske, om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
Verksamhet som rör förvar skall utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga intrång i den enskildes integritet och rättigheter."
23 §
Enligt gällande reglering är det polismyndighet som verkställer beslut om förvar och det är polismyndigheterna som driver de förvarslokaler som finns. I fråga om besök hos utlänningar som tagits i förvar gäller bestämmelser i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. När Statens invandrarverk nu föreslås överta ansvaret för förvarsverksamheten och driften av särskilda förvarslokaler som inte utgörs av häkteslokaler eller liknande, förordas i remissen att en allmänt hållen bestämmelse införs i förevarande paragraf om att möjlighet skall ges för den som förvaras vid sådana lokaler att ta emot besök. Vidare föreslås regler om möjlighet att under vissa förutsättningar anordna övervakning av besök. Beslut av Invandrarverket i särskilda fall i dessa hänseenden får enligt den föreslagna nya 7 kap. 7 a § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av utlänningen.
Lagrådet vill erinra om att en särskild lag, lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, nyligen har införts med hänsyn till de krav som Europakonventionen ställer. Lagen har tillkommit för att undvika att besöksrestriktioner på vårdområdet tillämpas i strid mot konventionens artikel 8 om rätt till respekt för familjeliv och mot artikel 6 om rätt till domstolsprövning i frågor om civila rättigheter (jfr prop. 1995/96:196). I lagen ges bestämmelser om under vilka förutsättningar allmänna besökstider samt, i särskilda fall, utvidgade besökstider och restriktioner mot besök får beslutas. Vidare regleras möjligheterna att överklaga beslut hos allmän förvaltningsdomstol. Utgångspunkten är därvid att, förutom den tvångsvårdade, i vissa fall den som vill avlägga besök hos denne skall kunna få t.ex. en fråga om besöksrestriktioner prövad av domstol.
Med beaktande av att lagstiftning sålunda ansetts påkallad på vårdområdet är det enligt Lagrådets mening nödvändigt att närmare överväga behovet av en motsvarande kompletterande reglering av de tillämnade besöksreglerna i utlänningslagen. Frågan är inte berörd i lagrådsremissen. Det är emellertid, som Lagrådet ser saken, svårt att utan vidare frånkänna de argument som lett fram till den nya besöksregleringen på vårdområdet bärkraft även i förevarande sammanhang.
Av det anförda följer att det möter vissa svårigheter för Lagrådet att på föreliggande underlag ta ställning till hur en kompletterande reglering skall utformas för förvarsinstitutets del. Av lagrådsremissens allmänna motivering kan utläsas att begränsning i möjligheterna till besök vid de särskilda förvarslokalerna är avsedd att gälla enbart för att undvika att hinder i praktiken uppstår för förvarsverksamhetens sätt att fungera. Med denna utgångspunkt skulle det eventuellt kunna anses tillräckligt om
Bilaga 5
besöksregleringen i paragrafens första stycke kompletterades förslagsvis enligt följande:
"Om det inte i ett särskilt fall möter hinder med hänsyn till förvarsverksamhetens bedrivande, skall en utlänning som hålls i förvar ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen."
7 kap. 7 a §
Under hänvisning till vad Lagrådet anfört vid 6 kap. 23 § och för att i vissa fall göra det möjligt för den som vägrats att besöka en förvarstagen att få beslutet prövat i domstol, finner Lagrådet att den nya överklaganderegleringen bör jämkas på så sätt att orden "av utlänningen" utgår.
Bilaga 5
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrŠde den 3 april 1997
NŠrvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing
Fšredragande: statsrådet Schori
Regeringen beslutar proposition 1996/97:147 Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser