Prop. 1998/99:13

Avgaser och buller från mobila maskiner

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 oktober 1998

Göran Persson

Kjell Larsson (Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner. I lagen regleras avgasutsläpp samt i vissa fall bullernivåer för mobila maskiner. Den nya lagstiftningen är föranledd av nya EG-regler i det s.k. arbetsmaskinsdirektivet (direktiv 97/68/EG). Den föreslagna lagen är en ramlag och har utformats för att göra det möjligt att införa avgas- och bullerkrav även på andra typer av motorer till mobila maskiner än sådana som omfattas av direktivet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas i lagen att meddela närmare föreskrifter om bl.a. kravnivåer, tillsyn, krav på EG-typgodkännande, märkning samt miljöklassning. Den som tillverkar, importerar och saluför mobila maskiner eller motorer till dessa skall ha ansvaret för att gällande krav är uppfyllda då maskinerna eller motorerna till dessa släpps ut på marknaden. Även den som brukar en mobil maskin skall ha ett ansvar för att kraven är uppfyllda.

I propositionen föreslås även följdändringar i bilavgaslagen, så att tillämpningsområdet för den lagen begränsas till att omfatta motorfordon, dvs. bilar, mopeder och motorcyklar. Den nya lagen och ändringarna i bilavgaslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Den nya lagen skall tillämpas på mobila maskiner som släpps ut på marknaden från och med den tidpunkten.

krav som överensstämmer med nivån i steg 1 och EPA har påbörjat arbetet med ett andra kravsteg.

Närings- och Teknikutvecklingsverket stödjer tanken på att införa utsläppskrav i flera steg, men anser att steg två bör införas tidigare alternativt skärpas. Verket vill på sikt se att kraven som gäller för arbetsmaskiner bör anpassas till vad som gäller för vägfordon.

Vägverket anser att förslaget inte fullt ut ansluter till den bästa tillgängliga teknik som industrin förfogar över. Det gäller särskilt gränsvärdena för kväveoxider och rök (partiklar). Verket anser det därför betänkligt att den kommitté som skall upprättas för anpassning till den tekniska utvecklingen inte får mandat att besluta om gränsvärden. Om dessa beslut skall tas i rådet kommer tidsutdräkten att bli betydande och en anpassning att onödigtvis försenas.

Banverket anser att kraven inte är särskilt långt gående utan bygger på den utveckling av motorerna som ändå skulle ske. De kan därför i sin nuvarande form knappast förväntas bidra till att driva utvecklingen av miljövänligare dieselmotorer framåt. Steg 2 bör därför skärpas.

Naturskyddsföreningen finner att kravnivåerna är för lågt satta.

Tidtabeller för införande

Naturvårdsverket menar att steg 2 i förslaget bör tidigareläggas med åtminstone ett år och gränsvärdet för tillåtet utsläpp av kväveoxider bör skärpas - det finns redan motortillverkare som levererar motorer med utsläpp som är väl i paritet med de föreslagna gränsvärdena i steg 2.

Naturskyddsföreningen anser att införandeperioden, som sträcker sig till år 2005, är oacceptabelt lång.

Provmetoder

EMSA/Volvo Wheel Loaders finner att provmetoden är den samma som anges i IOS standarden 8178 del 1-9. Den kan därför utgå ur direktivet och ersättas med en referens.

Godkännandeprocessen

Vägverket konstaterar att godkännandeordningen ansluter till den som tillämpas i Sverige, vilken verket anser vara effektiv och kostnadsbesparande.

EMSA/Volvo Wheel Loaders poängterar starkt vikten av att USA och EUländerna ömsesidigt erkänner certifieringar för att undvika onödiga kostnader som inte till gagn för miljön.

Skogsindustrierna ser positivt på förslaget att godta självcertifiering av motorerna, vilket minskar kostnaderna för kontroll.

Ekonomiska incitament

Naturvårdsverket anser att användning av ekonomiska styrmedel kan vara en viktig nationell åtgärdsmöjlighet för att påskynda introduktionen av maskiner med bättre utsläppsprestanda - artikel 10 i förslaget begränsar användningen av sådan styrmedel och bör därför utgå.

Arbetslivsinstitutet finner bestämmelsen om användandet av ekonomiska incitament för att uppmuntra ett tidigt införande av avancerad utsläppsteknik strategiskt viktig.

EMSA/Volvo Wheel Loaders framhåller att Miljödepartementet för att stimulera utvecklingen av mer miljövänliga motorer bör påskynda utvecklingen av ekonomiska instrument enligt artikel 10 i direktivförslaget.

Skogsstyrelsen ser artikel 9 om ekonomiska incitament som ett hinder för att införa än strängare krav än de som föreskrivs i direktivet. Detta kan medföra att införandet av bättre teknik fördröjs. Länder som vill införa strängare utsläppsvillkor än vad direktivet föreskriver skall ha möjlighet att göra detta.

Naturskyddsföreningen menar att direktivets bestämmelser om ekonomiska incitament är så utformade att de i praktiken anger ett tak som effektivt hindrar progressiva medlemsländer gynnar införandet av än renare teknik. Bestämmelserna bör utformas så att teknisk utveckling och innovationsanda stimuleras istället för att bromsas.

Övrigt

Naturvårdsverket anser att förlaget bör kompletteras med en artikel som reglerar det fortsatta arbetet inom området - det gäller såväl en tidtabell för kommissionens arbete med ytterligare kravskärpningar för nu aktuella maskiner samt prioriteringar för nya maskingrupper.

Verket finner också att på sikt bör även krav på avgasreningens hållbarhet inarbetas i regelverket - detta är en viktig åtgärd om effekterna av kraven skall kunna säkerställas i praktiken, det vill säga när maskinerna används - behovet ökar med strängare kravnivåer.

Enligt Naturvårdsverket bör avsnitt 3, bilaga 1 avseende motormärkning om möjligt förenklas vad gäller kravet på den kompletterande märkningens hållbarhet etc.

Närings- och Teknikutvecklingsverket konstaterar att den befintliga maskinparken inte berörs, vilket betyder att det kan dröja innan några effekter de av föreslagna åtgärderna märks. Verket anser därför att det bör finnas utrymme att införa styrmedel eller incitament i någon form som

främjar användningen av nya maskiner, exempelvis inom särskilt miljökänsliga områden.

Naturskyddsföreningen menar att det är viktigt att direktivet snarast följs upp av ytterligare strängare krav som kan införas i början av 2000-talet.

Sådana krav bör bygga på att det införs en avancerad teknik för rökgasrening som innebär en långt gående reduktion (>50%) av främst kväveoxid- och partikelutsläpp.

Landsorganisationen avstod från att yttra sig.

Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport "Renare och tystare arbetsmaskiner - del 2

Inledning

I denna rapport redovisas den andra delen av Naturvårdsverkets regeringsuppdrag (M95/2562/7) att utforma förslag till åtgärder för att minska utsläpp av buller och luftföroreningar från arbetsmaskiner. Redovisningen omfattar de delar av uppdraget som direkt berörs av det direktiv med avgaskrav på nya dieselmotorer för arbetsmaskiner som är under slutförhandling inom EU samt av kommissionens förslag till avgaskrav på nya dieselmotorer för jord- och skogsbrukstraktorer. En första delredovisning av uppdraget gavs i rapporten "Renare och tystare arbetsmaskiner -hur då" från den 30 augusti 1996.

Bakgrund

Med dieselmotordrivna arbetsmaskiner avses både arbetsfordon och arbetsredskap. Typiska fordon är traktorer, hjullastare, grävmaskiner och terrängfordon. Typiska redskap är kompressorer och generatoraggregat.

Buller och avgasutsläpp från arbetsmaskiner innebär en negativ påverkan på vår miljö och människors hälsa. Av särskilt stor betydelse är just utsläppen från dieselmotordrivna maskiner som används inom jordoch skogsbruket, industrin samt bygg- och anläggningsbranschen. Detta gäller främst utsläppen av kväveoxider. I dag beräknas omkring 23 %1av de samlade kväveoxidutsläppen härröra från arbetsmaskiner. Bland dessa maskiner är det jordbrukstraktorer, hjullastare, grävmaskiner, grävlastare och skogsbruksmaskiner som beräknas bidra med de största utsläppen. Arbetsmaskinernas andel av utsläppen kan förväntas öka i takt med att åtgärder inom andra sektorer får genomslag. Även utsläpp av partiklar, vissa specifika kolväten samt bullerstörningar från arbetsmaskiner är betydelsefulla från arbetsmiljösynpunkt och i vissa fall även lokal miljösynpunkt .

Kommande direktiv med avgaskrav för motorer till vissa mobila maskiner kommer att reglera utsläppen från ett stort antal typer av nya arbetsmaskiner som till exempel bygg- och entreprenadmaskiner (hjullastare, schakt- och grävmaskiner m.m.), jord- och skogsbruksmaskiner som inte är traktorer, gaffeltruckar, mobila kranar, maskiner för flygplatsstöd m.m. Undantagna är dieselmotorer i jord- och skogsbruks-traktorer och sådana motorer som arbetar med konstant hastighet (pumpar, generatorer) samt alla bensinmotordrivna maskiner. När det gäller dieseldrivna jord- och skogsbrukstraktorer så pågår ett arbete inom kommissionen med att ta fram likvärdiga avgasregler även för nya dieselmotorer som används i sådana fordon. Förslag väntas under året.

1 Enligt ny utsläppsstatistik, se SCB:s statistiska ,meddelande NA 18 SM; 9601, En ny beräkningsmodell för vägtrafik har introducerats. Denna modell ger lägre utsläpp för vägtrafiken varför arbetsmaskinernas utsläppsandel ökar jämfört med beräkningar från tidigare år.

Det nya avgasdirektivet för arbetsmaskiner - liksom det för jord- och skogsbrukstraktorer när så blir aktuellt - måste så snart som möjligt efter slutligt beslut i EU införas i nationell lagstiftning eftersom tidtabelle n2 för kravens ikraftträdande är snäv. Kraven är uppdelade på två kravsteg och kravnivåerna i steg I och II är beroende av motoreffekten. Tidpunkten för kravens införande är också den beroende av motoreffekten. Kraven i steg I skall enligt förslaget gälla för nya typgodkännanden av de flesta motorstorlekar redan från årsskiftet 1998. Vid rådsbehandlingen av direktivet har medlemsländerna tagit på sig att snabbt införliva direktivet i den nationella lagstiftningen eftersom detta är ett angeläget område.

Kravnivåerna i steg I och II beräknas ge följande procentuella utsläppsreduktioner jämfört med en medelmotor av i dag:

Förorening Steg I Steg II

Kväveoxider (NOx) -23% -50 %3Kolväten (HC) -11% -29% Partiklar (PM) -27% -67%

Arbetsmaskinernas livslängd är i många fall lång och det tar lång tid innan de nya kraven får fullt genomslag. En snabbare introduktion av nya maskiner vars motorer åtminstone uppfyller kravnivåerna i steg I är önskvärd. Eftersom det andra kravsteget innebär betydligt större miljövinster i form av lägre utsläpp av kväveoxider och av partiklar så ligger det ett stort värde i att stimulera en tidig anskaffning av maskiner med motorer som klarar detta steg så snart sådana finns på marknaden. Att utvärdera möjligheterna till nationella insatser för att understödja en utveckling av detta slag är en del av det nu aktuella uppdraget.

Avgasdirektivet för motorer till arbetsmaskiner - liksom troligen även kommande förslag för motorer till jord- och skogsbrukstraktorer - följer i stort mallen för de avgasdirektiv som redan tillämpas för tunga vägfordon (lastbilar och bussar). Efter att kraven trätt i kraft får i princip enbart typgodkända motorer placeras på marknaden. Motortillverkaren skall ansöka om ett typgodkännande hos en godkännandemyndighet i ett medlemsland. Ett typgodkännande är sedan giltigt i hela unionen och det kan enbart återkallas av den myndighet som utfärdat det. Skäl för en sådan åtgärd kan vara underkända resultat vid stickprovskontroll av nya produktionsmotorer. En sådan kontroll kan enbart genomföras av den myndighet som utfärdat det aktuella typgodkännandet. Varje medlemsland har dock möjlighet att till denna myndighet framställa en begäran att sådan kontroll skall utföras om medlemslandet påvisat att typgodkända motorer inte överensstämmer med det godkända utförandet.

I direktivet ställs vissa grundläggande hållbarhetskrav på avgasreningen motsvarande de som gäller för vägfordon inom EU. Vid användning av efterbehandlingsutrustning ställs vissa ytterligare krav på hållbarhetsprov och särskild funktionsgaranti gentemot maskinköparen.

När det gäller buller så finns det i dag flera särdirektiv och det s.k. Maskindirektivet i vilka bullernivåer från olika typer av arbetsmaskiner regleras. Dessa krav har införts i Sverige i Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling med stöd av arbetsmiljölagen. För närvarande pågår det dessutom ett arbete inom kommissionen med ett gemensamt ramdirektiv för buller som skall omfatta en rad olika typer av maskiner

2 Enligt rådets gemensamma ståndpunkt från den 20 januari 1997. Tidtabellen kan komma att förskjutas något om det slutgiltiga antagandet av direktivet dröjer.3 Med kravnivå enligt rådets gemensamma ståndpunkt från den 20 januari 1997.

och annan utrustning för utomhusbruk inklusive de maskiner som för närvarande regleras i särdirektiv. Det finns ett utkast till direktivförslag framme som innebär skärpningar av bullerkraven för flertalet maskiner med 2-3 dB. Kraven är tänkta att införas omkring år 2000. Ett färdigt förslag från kommissionen kan tidigast vara att vänta före utgången av 1997.

Förslag

Naturvårdsverket föreslår att:

*

En ny lag införs som omfattar avgasutsläpp m.m. från mobila maskiner. Denna lag ger utrymme för en reglering av avgasutsläppen och i vissa fall även bullernivåerna (båtar och terrängskotrar) för olika typer av mobila maskiner (arbetsfordon, fartyg, spårfordon, flyttbara industriella maskiner och annan utrustning avsedd att röra sig på marken) som är försedda med förbränningsmotorer. Undantagna från lagen är bilar och andra motorfordon (dvs. moped och motorcykel) vilka istället regleras eller föreslås regleras - genom bilavgaslagen samt flygplan som regleras enligt luftfartslagen. Med stöd av den föreslagna lagen kan det nya avgasdirektivet inom EU för dieselmotorer till arbetsmaskiner - samt jord- och skogsbrukstraktorer, när så blir aktuellt - införas i nationell rätt. Lagen föreslås även kunna inkludera av regeringen till EU tidigare anmälda förslag om lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer samt lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar . Den har också anpassats för att göra det möjligt att införa krav även på andra typer av motorer till arbetsmaskiner när sådana kommer. Kommissionen har till exempel aviserat att man avser att ta fram förslag för bensindrivna arbetsmaskiner. Lagförslaget ger också utrymme för att indela maskiner i miljöklasser beroende av maskinens miljöegenskaper. Lagen är en ramlag. EU:s avgasdirektiv för dieselmotordrivna arbetsmaskiner respektive jord-och skogsbrukstraktorer införs i en särskild förordning och i myndighetsföreskrifter. Förslag till en sådan förordning lämnas i rapporten.

*

Naturvårdsverket utses till nationell typgodkännandemyndighet för de kommande avgasdirektiven .Varje medlemsland i EU skall enligt det kommande avgasdirektivet för arbetsmaskiner utse en nationell typgodkännandemyndighet hos vilken motortillverkaren kan ansöka om typgodkännande. Ett godkännande som är beviljat i ett medlemsland är sedan giltigt i hela gemenskapen.

Naturvårdsverket kan påta sig uppgiften att vara svensk typgodkännandemyndighet på detta område eftersom det saknas en gemensam sektorsmyndighet för alla typer av arbetsmaskiner inklusive jord- och skogsbruksmaskiner. Ett ytterligare skäl för denna ordning är att verket redan har den uppgiften när det gäller avgaskraven för vägfordon varför samordningsvinster kan påräknas eftersom ytterligare nationell kompetens inom området inte behöver byggas upp. Lösningen förutsätter att provning och tillsyn kan utföras av en s.k. teknisk tjänst som utses av godkännandemyndigheten. Direktivet medger detta.

*

Tillsynen främst inriktas mot kontroll av tillverkarens produktionsmotorer inom de ramar som ges av direktiven. I övrigt föreslås att tillsynen av att de nya kraven efterlevs inriktas på uppföljning av att nya maskiner som förs ut på marknaden är utrustade med typgodkända motorer. För att underlätta detta arbete vill vi också aktualisera Motorredskapsutredningens förslag (SOU 1974:26) om en allmän registreringsplikt för arbetsfordon. En sådan registrering innebär inte enbart fördelar från tillsynssynpunkt utan ger också möjligheter att bättre utvärdera och beräkna effekten av de nya avgaskraven. Vi föreslår att ett sådant register byggs upp successivt och gäller arbetsfordon som tas i bruk efter ett visst datum, förslagsvis den 1 juli 1998. Förslag till hur en sådan registreringsplikt skulle kunna införas finns i rapporten. Eftersom det för närvarande pågår två utredningar på området - dels en särskild utredning gällande "Översyn av bestämmelserna inom trafikregisterområdet", dir. 1996:117 och dels ett uppdrag till

Vägverket att se över kontrollformerna för de fordon som faller under bestämmelserna i Maskindirektivet - så anser vi det vara lämpligt att förslaget om utökad registreringsplikt vidarebehandlas i dessa sammanhang. Den särskilda utredningen och Vägverkets uppdrag skall båda redovisas i januari 1998.

*

Ett nationellt system med regler för hållbarhetskontroller inte införs i nuläget. Denna möjlighet bör dock hållas öppen till ett senare skede. I syfte att kontrollera typgodkända motorers överensstämmelse med kraven i direktiven inklusive en uppföljning av motorernas hållbarhetsegenskaper så föreslås att ekonomiska resurser tillskapas för att genomföra stickprovsundersökningar av avgasprestandan hos sådana motorer. Resultaten kan i förekommande fall ge underlag till inriktningen på kontroller som andra typgodkännandemyndigheter inom EU har att genomföra samt även ge underlag till EU-arbetet med att vidareutveckla avgaskraven på den här typen av motorer. Undersökningarna föreslås göras inom ramen för ett program för avgasundersökningar liknande det som bedrivs vid

Bilprovningens Motortestcenter enligt ett särskilt avtal med Naturvårdsverket. För att finansiera kontroller på just arbetsmaskiner föreslås att en särskild kontrollavgift tas ut på nya maskiner med EG-typgodkända motorer motsvarande ca 250 till 300 kronor för varje ny maskin som säljs. Uttag av en sådan avgift kan administreras av Naturvårdsverket på samma sätt som den nuvarande kontrollavgiften för bilar.

För att stimulera en introduktion av nya maskiner som åtminstone uppfyller steg I i de nya avgaskraven föreslås följande styrmedel utöver införande av lagkrav.

*

Miljöklassning - Systemet föreslås vara frivilligt och klassningen baseras på de uppgifter som lämnas av tillverkaren i form av en anmälan om miljöklasstillhörighet. Något särskilt myndighetsgodkännande utöver EG- typgodkännandet som visar

att kriterierna för respektive klass är uppfyllda skall inte erfordras. Som miljöklass I föreslår vi skall räknas motorer som uppfyller avgaskraven i steg I och som miljöklass II de motorer som uppfyller avgaskrav enligt steg II. Inom respektive klass införs också beteckningen A respektive B enligt tabellen nedan. IA eller IIA tilldelas motorer där tillverkaren frivilligt lämnar ett särskilt hållbarhetsåtagande som innebär att han accepterar att aktivt deltaga som part i eventuella program för hållbarhetsprovning av motortypen enligt rutiner som motsvarar de som Naturvårdsverket utarbetat som förslag till bestämmelser för motorer till tunga vägfordon (A70-Regulation). Beteckningen IB eller IIB avser motorer som enbart är provade enligt typgodkännandeproceduren. Klassningssystemet föreslås dessutom kompletteras med möjlighet att använda beteckningen "lågbullrande" - samt eventuellt också "mycket lågbullrande" för maskiner som uppfyller för maskintypen beslutade kravskärpningar gällande buller eller av kommissionen föreslagna kommande kravsteg, när sådana finns tillgängliga. Det är motortillverkaren som svarar för klassningen avseende avgaser medan maskintillverkaren svarar för klassningen avseende buller. En miljöklassning av en motortyp/familj med ett angivet typgodkännandenummer är giltigt för alla maskiner som använder sig av denna motortyp.

MILJÖKLASSER FÖR AVGASER (Motorer till arbetsmaskiner)

Miljöklass I Miljöklass II A B A B

EU steg I med hållbarhetsåtagande

EU steg I EU steg II4 EU steg I I4

MILJÖKLASSER FÖR BULLER (Kompletta maskiner ) 5

Miljöklass ”Lågbullrande” Miljöklass ”Mycket lågbullrande”

Jordförflyttningsmaskiner som uppfyller kraven för år 2001 enligt direktiv 86/662/EEG

-

Klassningssystemet kan användas för att informera om att en maskin t.ex. tillhör ”Miljöklass IA lågbullrande enligt kriterier i SFS 1997:XXX för arbetsmaskiner” eller enbart ”Miljöklass lågbullrande enligt kriterier i

SFS 1997:XXX för arbetsmaskiner”.

*

Ekonomiska styrmedel - Miljöklasstillhörighet bör efter hand kunna kopplas till användning av olika typer av ekonomiska styrmedel t.ex. differentierade skatter och avgifter eller förmånligare avskrivningsregler. Bland dessa styrmedel bedömer vi det för närvarande som särskilt intressant med förmånligare avskrivningsregler s.k. grön avskrivning enligt en modell som utvecklats i Holland för att stimulera företag att investera i miljövänligare produkter som t.ex. lågbullrande arbetsmaskiner.

Detta styrmedel behöver dock utvecklas vidare och utvärderas ytterligare förslagsvis med utgångspunkten att rätten till sådan avskrivning skulle kunna omfatta produkter även utanför arbetsmaskinområdet. Statliga bidrag till ekologisk omställning borde även kunna uppmuntra till användning av miljöklassade maskiner. Vi föreslår därför att i de fall investeringsbidrag utgår till bygg- och anläggningsprojekt så skall även merkostnader som orsakats av att arbetsmaskiner med hög miljöprestanda används lägst miljöklass I B - kunna berättiga till bidrag. Bidragsreglerna bör utformas på ett sådant sätt att bidrag kommer den till del som har den faktiska merkostnaden dvs. maskinägaren.

*

Miljökrav vid upphandling av arbetsmaskinstjänster kan vara ett effektivt styrmedel om de utformas så att användningen av miljöklassade maskiner gynnas. I detta sammmanhang bör det gemensamma arbete med upphandlingskrav som bedrivs av

Gatu- och fastighets respektive Trafik- och Gatukontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö framhållas.

4 För motorer i effektintervallet 18

P<37 kW gäller kraven i steg II enbart för inplacering

i miljöklass I.5 Kompletteras när förslag till nya bullerkrav finns som förslag från kommissionen.

*

Information via branschorganisationerna om kommande krav och om införande av andra styrmedel är också ett viktigt styrmedel liksom branschernas egna miljöarbete.

Författningsförslag med kommentarer

Förslag till lag om buller och avgasreningskrav på mobila maskiner

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag syftar till att förebygga att mobila maskiner orsakar skador på eller olägenheter för människors hälsa eller skador på miljön genom utsläpp av avgaser, buller eller andra föroreningar.

Utöver de bullerkrav för mobila maskiner som meddelas med stöd av denna lag finns bestämmelser i fordonskungörelsen (1972:603), terrängtrafikkungörelsen (1972:594) och arbetsmiljölagen (1977:1160).

Kommentar: I denna paragraf anges lagens syfte. Andra stycket innehåller en upplysning om att bullerkrav även finns i fordonskungörelsen (FK), terrängtrafikkungörelsen (TTK) och arbetsmiljölagen. Bullerkrav för traktorer, motorredskap och terrängfordon har meddelats med stöd av FK och TTK och finns i Vägverkets författningssamling. Bullerkrav för arbetsmaskiner, t.ex. jordförflyttningsmaskiner, gräsklippare och generatoraggregat liksom bullerkraven enligt Maskindirektivet finns i

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling.

2 § Med mobila maskiner avses i denna lag fordon, fartyg, spårfordon, flyttbara industriella maskiner och annan utrustning som är avsedd och lämpad för att röra sig på marken och som är försedd med förbränningsmotor. Motorfordon enligt fordonskungörelsen (1972:603) är ej att anses som mobila maskiner enligt denna lag. Detsamma gäller för luftfartyg (flygplan) vilka regleras av luftfartslagen (1957:297).

Kommentar: Med stöd av lagen kan buller och avgasreningskrav successivt fastställas för alla typer av mobila maskiner som anges i paragrafen. Det kan således röra sig om införlivande av EG-direktiv eller nationella krav på icke-harmoniserade områden. Lagen innefattar således föreslagna regleringar av båtmotorer och terrängskotrar. Definitioner och avgränsningar av tillämpningsområden sker i förordning och myndighetsföreskrifter. Exempel på flyttbara industriella maskiner är kompressorer, generator- och svetsaggregat. Avgas- och bullerkrav för luftfartyg (flygplan) regleras i kapitel 3 - Luftvärdighet och miljövärdighet - Luftfartslagen (1957:297).

Buller- och avgasreningskrav, EG-typgodkännande

3 § Mobila maskiner skall vara så konstruerade och utrustade att de uppfyller i lagen eller med stöd av lagen angivna krav.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 2 § 1 st i förslaget till lag om bulleroch avgaskrav på terrängskotrar och 3 § 1 st i förslaget till lag om bulleroch avgaskrav på båtmotorer. Eftersom krav och provmetoder skall vara så utformade att motorn beräknas uppfylla krav vid normal användning skall detta inte anges i lagtexten. I fråga om sådana mobila maskiner som omfattas av EG:s direktiv om vissa förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner föreskrivs krav på EG-typgodkännande.

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. begränsning av buller och utsläpp av avgaser från mobila maskiner och motorer i mobila maskiner,

2. motorers beskaffenhet , utrustning, hållbarhet, funktion och installation,

3. skyldighet att underhålla den utrustning på mobila maskiner som begränsar buller och utsläpp och att använda visst bränsle,

4. kontroll och tillsyn av att mobila maskiner uppfyller kraven på begränsning av buller och utsläpp,

5. krav på EG-typgodkännande samt utfärdande och återkallelse av ett sådant typgodkännande,

6. utseende av godkännandemyndighet och teknisk tjänst.

Kommentar: Paragrafen motsvarar bl.a. 2 § 2 st i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 3 § 2 st i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Med stöd av denna bestämmelse kan dels nationella krav i fråga om t.ex. båtar och terrängskotrar föreskrivas dels kan EG-rättsakter införlivas.

5 § Mobila maskiner får släppas ut på marknaden endast om de uppfyller i lagen eller med stöd av lagen angivna krav.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 3 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 4 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Genom denna bestämmelse införlivas även artikel 8 punkt 2 i direktivet om vissa förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner. Bestämmelser om undantag från kraven regleras lämpligen i respektive förordning för olika slag av mobila maskiner.

6 § I fråga om mobila maskiner som inte omfattas av krav på EGtypgodkännande svarar tillverkaren för att den mobila maskinen uppfyller gällande krav i fråga om buller och avgasrening. Om tillverkaren inte har sitt säte i Sverige, svarar i stället tillverkarens representant i Sverige för att kraven är uppfyllda.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 4 § förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 5 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Dessa förslag innehåller inga krav på myndighetsgodkännande eller krav på att något särskilt organ skall utföra de provningar eller tester som visar att båtmotorer eller terrängskotrar uppfyller ställda krav.

Miljöklassning

7 § Mobila maskiner eller motorer, som det fastställts krav på enligt denna lag kan indelas i olika miljöklasser med hänsyn till en mobil maskins eller motors miljöegenskaper.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter med grunder för indelning i miljöklasser och förfaranden för att hänföra en mobil maskin eller motor till en viss miljöklass. Härvid skall gälla att motorer eller maskiner som uppfyller gällande minimikrav meddelade med stöd av 4 § kan hänföras till den lägsta miljöklassen och att motorer eller maskiner som har väsentligt lägre utsläpp eller i övrigt uppfyller högre krav i fråga om miljöhänsyn placeras i bättre miljöklass.

Kommentar: Enligt parargrafen kan mobila maskiner indelas i miljöklasser. Andra stycket anget grunderna för en sådan indelning.

Miljödeklaration

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för tillverkare av vissa mobila maskiner att i en miljödeklaration redogöra för maskinens miljöegenskaper,

2. vilka uppgifter en sådan miljödeklaration skall innehålla och

3. skyldighet att lämna information vid överlåtelse av sådana maskiner.

Kommentar: Paragrafen ger möjlighet att införa krav på deklaration av miljöegenskaper hos mobila maskiner med bensinmotorer i enlighet med

Naturvårdsverkets förslag i redovisningen av del 1 av uppdraget.

Märkning

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på märkning av mobila maskiner eller motorer.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 7 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Artikel 6 i EGs direktiv om vissa dieselmotordrivna arbetsmaskiner innehåller också krav på märkning.

Tillsyn

10 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn får ske hos ansvarig tillverkare, tillverkarens representant i Sverige och hos den som till Sverige yrkesmässigt inför mobila maskiner. Tillsyn får även ske hos den som yrkesmässigt saluför eller överlåter mobila maskiner. När det gäller installation av båtmotorer får tillsynen även ske hos båttillverkaren.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 6 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 8 § i förslaget till lag om buller- och

avgaskrav på båtmotorer. Med stöd av denna bestämmelse kan även kravet på att endast EG-typgodkända arbetsmaskiner säljs kontrolleras.

11 § Tillsynsmyndigheten får förelägga dem som avses i 10 § andra stycket att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de mobila maskiner, motorer, motordelar och handlingar som behövs för tillsynen eller för att Sverige skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt de EGrättsakter som reglerar krav på utsläpp från mobila maskiner.

Tillsynsmyndigheten får även förelägga dem som avses i 10 § andra stycket att se till att de undersökningar som behövs för tillsynen blir genomförda. Myndigheten har rätt att utföra egna undersökningar eller i stället uppdra åt annan att utföra dessa.

Ett föreläggande får förenas med vite. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de skyldigheter som avses i första stycket.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 7 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 9 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Upplysningsskyldigheten kan även avse sådan information som det åligger Sverige att rapportera enligt EG:s rättsakter.

Med stöd av denna artikel kan sådan produktionskontroll som föreskrivs i artikel 11 i direktivet om dieselmotordrivna arbetsmaskiner ske.

Tillverkarens ansvar

12 § Visar det sig vid tillsyn att de krav som föreskrivits enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter inte uppfylls, skall tillverkaren vidta de åtgärder som behövs för att felen skall avhjälpas.

Visar det sig att ett överskridande av bullerkrav beror på att en inombordsmotor inte är installerad på rätt sätt skall i stället båttillverkaren vidta sådana åtgärder.

Vidtas inte rättelse frivilligt får tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs.

Myndigheten får även förbjuda den som yrkesmässigt saluför eller överlåter mobila maskiner eller motorer att fortsätta med detta. Om tillverkaren inte har sitt säte i Sverige, får föreläggandet eller förbudet i stället avses tillverkaren representant i Sverige.

Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 8 § förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 10 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer. Med stöd av denna bestämmelse kan även

Sverige vidta nödvändiga åtgärder i händelse av bristande överensstämmelse med kraven på typgodkännande i enlighet med artikel 12 i direktivet om dieselmotordrivna arbetsmaskiner.

13 § Tillverkaren eller representanten i Sverige skall genom annonsering i dagspressen eller på annat lämpligt sätt informera berörda konsumenter om sådana fel som kommit fram genom tillsynsförfarandet och som bör åtgärdas.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 9 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 11 § i förslaget till lag om buller- och

avgaskrav på båtmotorer. För EG-typgodkända motorer gäller de ramar för tillsyn som finns angivet i direktivet.

Avgifter m.m.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för ansökan om undantag samt tillsyn och annan kontroll enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Detta gäller även kostnader för undersökningar och provningar som myndigheten utför eller låter utföra.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 10 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 12 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer.

Straffbestämmelser

15 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet yrkesmässigt saluför eller överlåter mobila maskiner som inte uppfyller föreskrivna krav, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 13 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer.

16 § En tillverkare som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kravet på miljödeklaration i 8 §, döms till böter.

Kommentar: Enligt denna paragraf kan den straffas som inte uppfyller kravet på miljödeklaration.

17 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet märker en mobil maskin trots att den inte överensstämmer med de krav som gäller enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, döms till böter.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 14 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer.

18 § Utbyte av brott mot 15, 16 eller 17 §§ skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 15 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer.

Överklagande

19 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Kommentar: Paragrafen motsvarar 11 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och 16 § i förslaget till lag om buller- och avgaskrav på båtmotorer.

Ikraftträdande

Denna lag .....................

Förteckning över remissinstanserna avseende Naturvårdsverkets rapport "Renare och tystare arbetsmaskiner - del 2 "

Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statskontoret, Riksskatteverket, Statens jordbruksverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Skogsstyrelsen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Sveriges provnings- och forskningsinstitut, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Stockholms stad, Svenska kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Entreprenadmaskinleverantörernas samarbetsorgan, Föreningen Skogsindustrierna, Husqvarna AB, Hägglund Vehicle AB, Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinbranschens Riksförbund, Maskinentreprenörerna, Maskinleverantörerna Park och Trädgård, Scania, SIS Miljömärkning, Skogsbrukets Forskningsinstitut, Skogsmaskinföretagarna, Skogsägarnas Riksförbund, Stiga AB, Stora Skog AB, AB Svensk Bilprovning, Svensk Maskinprovning AB, Svenska Fordons Komponent Gruppen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Åkeriförbundet, Villaägarnas Riksförbund, Volvo Wheel Loaders AB. Därutöver har remissvar inkommit från Företagens Uppgiftslämnardelegation.

Remissammanställning över Naturvårdsverkets rapport "Renare och tystare arbetsmaskiner - del 2"

Allmänna synpunkter

Stiga AB tillstyrker förslagen utan ytterligare kommentarer. Länsstyrelsen i Skåne län, Göteborgs kommun, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Skogsbrukets Forskningsinstitut (SkogForsk), Svensk Maskinprovning AB, AB Svensk Bilprovning (ASB) och Villaägarnas Riksförbund instämmer i stort i Naturvårdsverkets förslag. Skogsägarnas Riksförbund och Stora Skog AB instämmer i SkogsForsks remissvar. Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) lämnar ett eget yttrande på vissa delar av remissen, men ansluter sig i övrigt till Maskinentreprenörerna.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig:

Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen och Gröna Bilister.

Övergripande kommentarer

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) anser att lagförslagets kostnadseffektivitet är ringa analyserad. Sammantagna samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser och effekter på miljön är svagt belysta.

Konkurrensverket noterar med tillfredsställelse att Sverige kommer att avvakta med att införa tidigare aviserade nationella åtgärder vad gäller avgas- och bullerkrav för motorer till fritidsbåtar inom EU.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) saknar en analys av om de föreslagna nationella bestämmelserna är förenliga med våra åtaganden som medlemmar av EU och med MRA-avtalen med

Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA.

Landsorganisationen (LO), konstaterar att förslagen i rapporten ger förutsättningar för att skapa såväl en bättre arbetsmiljö som yttre miljö.

Entreprenadmaskinleverantörernas samarbetsorgan (EMSA), anser att förslaget till stora delar är positivt, men är tveksamma till vissa delförslag när det gäller anläggningsmaskiner och gaffeltruckar.

Maskinentreprenörerna ser det som naturligt att det införs miljökrav för arbetsmaskiner. EUs regelverk har en bra uppläggning.

Skogsindustrierna anser att förslagen visar på en övertro på lagstiftning och myndighetskontroll. Arbetet med att minska miljöbelastningen från arbetsmaskinerna hanteras effektivare via miljöledningssystem än via detaljerade regler och ekonomiska styrmedel.

Författningsfrågor

Övergripande

Hovrätten för Övre Norrland har inte någon erinran mot förslagen till en ny lagstiftning, men anser att det bör bli föremål för viss språklig översyn.

Hovrätten föreslår att rekvisitet "får släppas ut på marknaden" ersätts med "yrkesmässigt saluför eller överlåter" så att det blir kongruens mellan rekvisiten i lagförslagets 5 och 15 §§. På samma sätt bör ändring göras i förordningsförslaget. Hovrätten anser vidare att det tydligare bör framgå vilket brottssubjekt som anses med rekvisitet "tillverkarens representant i Sverige" genom att en definition införs i 2 § i den föreslagna förordningen. Beträffande det straffrättsliga ansvaret ifrågasätter hovrätten om det inte bör begränsas till att omfatta gärningar begångna av grov oaktsamhet, alternativt från det straffbara området undanta ringa fall.

Banverket anser att det är oklart om det kommer att formuleras några utsläppskrav för dieselmotorer med över 560 kW effekt och vilka gränsvärden som i miljöklassen "lågbullrande" anges som gränsvärden för spårfordon.

Arbetarskyddsstyrelsen, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Kommunförbundet, LRF och LO stöder det förslag till ny lag om avgasutsläpp och buller från mobila maskiner som Naturvårdsverket föreslår. Den kan få positiva effekter även för arbetsmiljön. Länsstyrelsen i Stockholms län stödjer förslaget att utforma lagen som en ramlag för avgas- och bullerkrav på fritidsbåtar, skotrar och arbetsmaskiner. Målet med framtida lagstiftning bör rimligtvis vara att buller- och avgaskraven på motorer är jämförbara oavsett motorapplikationer.

Malmö kommun påpekar att med den föreslagna lagtekniska lösningen delas reglerna om buller och avgaskrav på arbetsmaskiner upp på flera olika författningar, den föreslagna lagen om buller och avgaskrav på mobila maskiner och förordningen om avgaskrav på förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner, fordonskungörelsen, terrängtrafikkungörelsen och arbetsmiljölagen med därtill hörande författningar samt förslag till lagar om buller- och avgaskrav på terrängskotrar och båtmotorer. Uppdelningen ger ett svåröverskådligt och delvis inkonsekvent regelverk. Författningarna bör föras samman till en lag och en förordning.

Skogsindustrierna finner författningsförslagen komplicerade och detaljerade och att de därför riskerar att snabbt bli omoderna och får en konserverande effekt, samtidigt som de blir dyra att administrera i förhållande till den nytta man uppnår med dem.

Maskinentreprenörerna instämmer i Naturvårdsverkets uppfattning att ändringsförslagen gällande bilregisterkungörelsen, fordonskungörelsen, terrängtrafikkungörelsen och fordonsskattelagen måste avvakta

Vägverkets översynsarbete. Begreppsförklaringen måste anpassas till Vägverkets kommande förslag.

Synpunkter på enskilda bestämmelser

Kammarrätten i Göteborg anser att 3 och 5 §§ i lagförslaget bör kunna sammanföras till följande paragraf: "Mobila maskiner får släppas ut på marknaden endast om de är så konstruerade och utrustade att de uppfyller i lagen eller med stöd av lagen angivna krav." Vidare anser Kammarrätten

att det i lagens 8 § klart bör framgå att det finns ett krav på att miljödeklaration utfärdas eftersom det är kopplat till en straffbestämmelse (jämför sidan 16). På samma sätt förhåller det sig med kravet på märkning i 9 § som är kopplad till straffbestämmelsen i 17 §.

Försvarsmakten anför att försvarsspecifika arbetsmaskiner bör undantas beträffande miljödeklaration och märkning (förslagets 8 och 9 §§) samt särskilda avgifter för ansökan om undantag (14 §) då de utvecklas för andra ändamål än ordinarie arbetsmaskiner. Undantag bör också gälla för olika typer av övriga arbetsmaskiner som ingår i krigsorganisationen. Dessutom motsätter sig Försvarsmakten att lagförslagets 10 § i Naturvårdsverkets delredovisning från 1996-08-30 om undantag vid särskilda skäl är borttagen i slutredovisningens lagförslag.

Riksskatteverket, RSV konstaterar att förslaget till ändring i 8 § bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, innebär att alla motorredskap blir registreringspliktiga. Det finns ingen begränsning nedåt vare sig i fråga om konstruktiv hastighet eller vikt. I förslaget till ändring av 8 §

BRK hänvisas i punkt 4 till punkt 2. Hänvisningen avser punkt 2 i nuvarande lydelse. Den punkten har tagits bort i föreslagen lydelse, som då blir felaktig.

RSV ifrågasätter förslaget till ändring av 9 § BRK som innebära att vissa så kallade områdesfordon skulle bli registreringspliktiga då inte används på de allmänna vägarna. Beträffande förslaget till ändring av 6 § fordonsskattelagen är det tydligare att ange vilka motorredskap som är skattepliktiga. Verket påpekar dessutom att författningsförslaget bör rubriceras "Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen".

Arbetarskyddsstyrelsen pekar på att det på sidan 59 finns en felaktig hänvisning. Aktuell upplaga av Hygieniska gränsvärden är FAS 1996:2.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att 1 och 2 §§ i förslaget till författningstext omformuleras för att klargöra att det med fartyg menas fritidsbåtar och att det därmed är buller- och avgaskrav på båtmotorer som avses att regleras. Första meningen i 1 § bör lyda. "Denna lag syftar till att förebygga att mobila maskiner samt båtmotorer orsakar ...". Ordet "fartyg" bör strykas i 2 § och "båtmotor" bör ges en definition.

Göteborgs kommun framhåller att det behövs tydligare skrivningar i 2 § i den föreslagna lagtexten så att inga missförstånd kan uppstå huruvida fartyg omfattas av lagtexten.

EMSA finner att det är svårt att få grepp om vilka maskinslag som förslaget är tänkt att omfatta. Maskiner kan omfattas av många föreskrifter och direktiv. Vissa maskintyper levereras både i mobil och stationär version. Det är därför viktigt att man i alla sammanhang använder samma beteckningar och definitioner. I framtiden bör därför hänvisning ske till gällande standarder.

ASB anser att det är av största vikt att definitionerna av maskintyp blir mycket tydliga och pekar på brister i förslagen gällande

Bilregisterkungörelsen (1972:599):

· Förslagets 8 § p 4 hänvisar till ett användningssätt som är beskrivet i

nuvarande lydelse, men som är struket i förslaget. · I förslagets 11§ f anges att motornummer skall anges. Det är viktigt att

tydliggöra att det är ett unikt nummer för motorindividen, efter vissa nummer kan ange endast motortyp. · 12§ p 9 har upphört att gälla. · Förslag om konsekvensändringar i bilaga 1 till BRK saknas.

ASB anser att inte att ett allmänt begrepp "nettoeffekt" tydligt anger vilket effektvärde som skall gälla som gränsvärde. En definierad effektmätnorm måste anges.

Svensk Maskinprovning anmärker att motorns effekt vid beräkning av tillåten bullernivå för miljöklassning (avsnitt 2.1.1 Miljöklass lågbullrande) måste specificeras vad gäller enhet (kW eller Hp) och effektnorm och standard som motorn skall provas efter. Bakgrunden är att det skiljer en hel del på effektuppgiften beroende på vilken standard som tillämpas.

Svenska Åkeriförbundet invänder mot 4 §, p 2 och 3 i förslaget till lag om buller och avgaskrav på mobila motorer. Enligt förbundet är det olyckligt om regeringen eller myndigheter ges rätt att föreskriva i detalj vilken typ av motor, bränsle eller vilka serviceåtgärder enskilda företag skall använda. Ansvarig myndighet bör ange buller- och avgaskrav för motorerna, inte motorernas beskaffenhet eller dylikt.

Banverket konstaterar att den nya lagen om avgasutsläpp från mobila maskiner även skall omfatta "spårfordon". I förslaget till direktiv för avgasutsläpp från arbetsfordon undantas "lokomotiv" utan att närmare anges vad som avses med detta. Terminologin är otydlig och behöver preciseras för att undvika oklarheter. Spårfordon eller spårgående/spårbundna fordon är i Banverkets trafiksäkerhetsordning såväl lok, maskiner och vagnar i järnvägstrafik, medan ett "spårgående redskap" körs i maximalt 20 km/h på ett icke trafikerat spårområde.

Verket tolkar det som att "lok", men inte "spårgående maskiner" undantas från bestämmelserna, vilket verket accepterar.

Registreringsplikt

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter lämpligheten av att i lagstifta om registrering eftersom det pågår utredning i frågan. Kammarrätten anser också att det redan i lagen bör anges att Naturvårdsverket får meddela föreskrifter samt utföra tillsyn över efterlevnaden av lagen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget om registreringsplikt för arbetsfordon bör vidarebehandlas i pågående utredningar som tar upp frågan.

LO anser att det finns behov av registreringsplikt för arbetsfordon. Utan en sådan registrering kommer marknadskontrollen bli väldigt tungarbetad.

RSV menar att förslagen till ändringar i bilregisterkungörelsen och fordonsskattelagen inte kan ligga till grund för lagstiftning, utan att det krävs ytterligare utredning bland annat i fråga om vilka principer som skall gälla för registrering av motorredskap. Verket ifrågasätter även om registreringsplikten för motorredskap behöver utvidgas. Förslaget om registreringsplikt bör vidarebehandlas av utredningen om Översyn av bestämmelserna inom trafikregisterområdet och av Vägverket enligt uppdraget att se över kontrollformerna för fordon som faller under bestämmelserna i Maskindirektivet.

RSV anför att registreringsplikten medför kostnader. Dessutom tillkommer kostnader för registreringsbesiktning och eventuellt också för kontrollbesiktning.

RSV anför att en registreringsplikt medför att fordonsägaren blir skyldig att anmäla när ett motorredskap klass II används på ett sådant sätt

att det inte är skattepliktigt. Erfarenheterna från beskattningen av traktorer visar att administrationen ökar och att det blir mycket svårt att kontrollera efterlevnaden av en sådan bestämmelse. Även fordon av alla slag som används inom inhägnade områden behöver anmälas. Något förslag om hur detta skall regleras i BRK finns inte i rapporten. RSV avstyrker att fordonsskattelagen ändras på det sätt som föreslås i rapporten.

Länsstyrelsen i Skåne län anser att registreringsplikt och fordonsskatt skall påföras även de äldre fordonen, eftersom annars drabbas endast nyare fordon av högre kostnader.

Kommunförbundet anser att en allmän registreringsplikt för arbetsfordon kan vara ett hjälpmedel för kommuner som tillämpar miljökrav vid upphandling av maskintjänster. Registreringen ger fördelar såväl från tillsynssynpunkt som möjligheter att bättre utvärdera och beräkna effekten av de nya avgaskraven. Mot bakgrund av kostnaderna för ett sådant system anser förbundet att ett sådant bör utredas ytterligare.

Åkeriförbundet tillstyrker att förslaget om allmän registreringsplikt enbart skall gälla de arbetsfordon som tas i bruk efter det att kungörelsen träder i kraft.

SAF, EMSA, LRF, Skogsindustrierna och

Företagens

Uppgiftslämnardelegation (FUD) motsätter sig att en allmän registreringsplikt införs. EMSA anser att det är fullt tillräckligt med förslaget i Vägverkets promemoria om att mobila maskiner som använder det allmänna vägnätet skall omfattas av registreringsplikt. Skogsindustrierna och SkogForsk anser att om en registrering och kontrollverksamhet införs enligt förslaget bör denna inte administreras av

Naturvårdsverket. Naturligare är att denna uppgift vilar på Swedac, som kan ackreditera provningsorgan.

Maskinentreprenörerna framhåller att om arbetsmaskiner i bruk skall kontrolleras förutsätter detta registrering. Idag har de flesta maskinföretag någon form av egenkontroll, vilket är en förutsättning för att överleva ekonomiskt.

Konkurrensverket menar att förslaget om en allmän registreringsplikt för arbetsfordon kan ifrågasättas från proportionalitetssynpunkt.

Föreskrivande myndighet

Kammarrätten i Göteborg anser att det redan i lagen bör anges att

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter samt utföra tillsyn över efterlevnaden av lagen.

Kommunförbundet har inget att erinra mot att Naturvårdsverket utses till nationell typgodkännandemyndighet för de kommande avgasdirektiven. Arbetsskyddsstyrelsen anser att det är lämpligt att

Naturvårdsverket utses till nationell tillsynsmyndighet även vad gäller det kommande ramdirektivet för yttre buller. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner att såväl Vägverket som Arbetarskyddsstyrelsen kan vara väl så lämpliga som Naturvårdsverket för uppgiften som nationell typgodkännandemyndighet.

Banverket anser att det bör övervägas om den myndighet som avses i 4.1 § i lagförslaget i vissa fall bör vara respektive sektorsmyndighet.

Naturvårdsverket bör vara den myndighet som ansvarar för typgodkännandet medan sektorsmyndigheten bör ha ansvaret för förhållanden som påverkar emissionerna vid driftsituationen. SAF menar

att typgodkännande bör skötas av någon av de inom området redan etablerade myndigheterna.

SWEDAC menar att alla organ som efter bedömning befunnits uppfylla krav i tillämplig standard ur EN 45 000-serien och eventuellt tillkommande krav skall ha rätt att bli anmälda som tekniska kontrollorgan i EG-förordningar. Enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll med tillhörande förordning ankommer det på SWEDAC att bedöma organen. EMSA förutsätter att samordning sker med andra aktuella myndigheter såsom Arbetarskyddsstyrelsen och Vägverket. FUD menar att en myndighet som redan har den tekniska kompetensen att typgodkänna motorer få denna uppgift.

Krav och kontroller

NUTEK anser att de kravnivåer som diskuteras i utredningen inte är speciellt teknikdrivande och att tidsperspektivet är för kortsiktigt.

Emissionsnivåerna och tidsperspektiven för bästa klass bör ansluta till diskussionerna och planerna för tunga fordon inom EU för år 2005 och bortom detta årtal.

Skogsindustrierna menar att avgaskraven bör sättas i relation till utfört arbete. Det vore därför värdefullt om det utvecklades en standardiserad provningsmetod som redovisar bränsleförbrukning och avgasutsläpp per avverkad eller transporterad volym virke. Maskinernas verkningsgrad skulle därigenom kunna bli en viktig parameter vid maskininköp.

Kommunförbundet anför att alternativa bränslen för arbetsmaskiner kan minska miljöpåverkan. Förbundet anser att det därför är viktigt att testoch certifieringsmetoder utvecklas för drift med alternativa bränslen.

Maskinentreprenörerna efterlyser bättre kunskap om effekterna av användningen av biobränslen i arbetsmaskiner.

FUD menar att lagstiftningen om buller och avgaskrav för arbetsmaskiner endast bör omfatta av EU antagna krav. Jord- och skogsbrukstraktorer bör inte omfattas av en ny svensk lag.

Bullerkraven

Socialstyrelsen anser att den föreslagna sänkningen är av marginell betydelse. Den bör i ett första steg vara 5 dB och i ett andra minst 10 dB.

Socialstyrelsen är positiv till att använda beteckningen "lågbullrande" och "mycket lågt bullrande". Socialstyrelsen föreslår att båda beteckningarna införs och att dessa står för 5-9 respektive 10-15 dB minskning av nuvarande medelnivåer. Den exakta bullernivån bör anges för varje arbetsmaskin/fordon.

Stockholms stad bedömer att de angivna gränsvärdena för buller inte kommer att leda till någon större förbättring. Att benämna arbetsmaskiner med en absolut bulleremission om 93 till 104 dB(a) för lågbullrande torde inte vara trovärdigt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de nu redovisade i föreslagen författningstext anger en oacceptabelt låg ambitionsnivå. Dessa bullernivåer ligger långt under nu gällande krav för tunga lastbilar. Eftersom buller- och avgaskrav regleras av EU-direktiv så vore det därför värdefullt att få en nationell ståndpunkt och Sveriges ambitioner i EU-arbetet redovisade. Länsstyrelsen skulle vilja se en analys

av vad det kan innebära om Sverige utnyttjar möjligheten enligt EUs bullerdirektiv att föreskriva om begränsning av användningen av maskinerna i känsliga områden.

ASB anser att bullerkraven till alla delar bör ha internationell förankring.

Befintliga maskiner

Banverket efterlyser åtgärder mot befintliga fordon. Med tanke på den låga omsättningstakten inom exempelvis järnvägssektorn är det ett kraftfullt medel för en sektorsmyndighet att minska sektorns emissioner av buller och avgaser.

Malmö kommun och Kommunförbundet vill att det bör finnas möjlighet att med hjälp av ekonomiska styrmedel ställa krav på den befintliga maskinparken. Eftermontering av katalysator och/eller partikelfilter bör göras då detta är tekniskt möjligt.

EMSA anför att det snabbaste sättet att få bort den äldre maskinparken är att stimulera till nyinvestering. För att en skrotningspremie skall få effekt bör den utgöra minst 10 - 15 % av nyinvesteringspriset. Även LO stödjer tanken på en skrotningspremie. Jordbruksverket bedömer att en skrotningspremie på en rimlig nivå endast får marginell effekt. Verket avstyrker därför införande av skrotningspremier. Maskinentreprenörerna är mycket tveksam till lagstiftning om åtgärder på den befintliga maskinparken. De är inte kostnadseffektiva.

LO förutsätter att förslaget kommer att lösa det problem som det innebär att utklassade fordon förstärks i ramen och sedan används som dumprar eller liknande på industriområden. Dessa fordon omfattas för närvarande inte av någon som helst obligatorisk registreringsplikt eller besiktningskontroll.

Kontroller

Jordbruksverket bedömer att ett system med rutinmässig kontroll av avgas- och bulleremissioner från arbetsmaskiner i bruk är orealistiskt och förordar istället stickprovskontroller.

SWEDAC pekar på att det inte närmare anges vad som avses med tillsyn. Ansvaret för tillsynen måste alltid ligga hos myndigheten, liksom ansvaret för att initiera marknadskontrollen och eventuella sanktioner.

Den föreslagna lagstiftningen innebär omfattande bemyndiganden för de berörda myndigheterna. SWEDAC anser att detta är acceptabelt vid genomförande av EU-lagstiftning men att det är tveksamt i det aktuella fallet eftersom ramlagen kan utvidgas utöver Sveriges förpliktelser enligt EU-medlemsskapet.

SWEDAC tillstyrker förslaget om att särskilda ekonomiska resurser för att genomföra marknadskontroller tillskapas. Detta är en förutsättning för att en effektiv marknadskontroll skall kunna byggas upp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker att kravens efterlevnad inriktas mot att nya dieseldrivna produktionsmotorer överensstämmer med den godkända motortypen. Ett nationellt system med regler för hållbarhetskontroller bör inte införas i nuläget.

Malmö kommun, Göteborgs Kommun, Stockholms stad och Kommunförbundet är av uppfattningen att efterkontroll av emissioner (periodisk kontroll och hållbarhetskontroller) från arbetsmaskiner bör införas då enbart stickprovsundersökningar inte är tillräckliga.

SAF anser att marknadskontrollen och tillsynen bör skötas stickprovsmässigt eftersom företagen har eget intresse att införskaffa och hålla sina maskiner i gott skick av både direkta och indirekta ekonomiska skäl.

EMSA anser att det inte finns någon anledning att misstänka att motortillverkarna skull leverera motorer som inte uppfyller gällande regler. En motor som underhålls på rätt sätt enligt tillverkarens rekommendationer fungerar bra under 8 - 10 000 timmar.

Skogsindusterierna poängterar vikten av att myndigheterna inte begränsar möjligheterna till tillsyn (jämför § 10, sid 13) hos tillverkaren så att man skapar monopolliknande förhållanden med begränsad konkurrens och stigande priser.

LRF tillstyrker förslaget att tillsynen inriktas mot kontroll av tillverkarnas produktionsmotorer inom de ramar som ges av direktiven och att ett nationellt system med regler för hållbarhetskontroller inte införs i nuläget.

SkogForsk bedömer att det inte finns något behov av myndighetskontroll av de egenskaper som behandlas i rapporten, skogsbrukets egenkontroll ger en bättre effekt än ett fåtal stickprovskontroller.

EMSA och FUD är emot svenska bestämmelser om efterkontroll när det gäller anläggningsmaskiner och gaffeltruckar.

Styrmedel

Miljöklassning

Länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län och Arbetarskyddsstyrelsen tillstyrker allmänt att ett miljöklassystem införs. NUTEK, Göteborgs och Malmö kommuner, Kommunförbundet och LRF tillstyrker att ett miljöklassystem införs för arbetsmaskiner, men menar att beteckningarna på miljöklasserna bör överensstämma med systemen för fordon och bränslen, alternativt EUs system. Jordbruksverket bedömer att det räcker med en miljöklass för motordrivna maskiner inom jordbruket.

Den lägre klassen bör kallas för klass II i paritet med systemet för bilar.

SAF, EMSA, Maskinentreprenörerna och Åkeriförbundet anser att

Sverige inte skall ställa särkrav i form av snabbare införande, miljöklassning och registrering. EMSA utesluter inte att ett miljöklassystem för konsumentrelaterade maskiner kan ge positiva effekter.

SIS-Miljömärkning anser det missledande att beteckna maskiner som enbart uppfyller lagbundna krav som miljöklassade. Det ger ett intryck av att maskinerna uppfyller extra bra kriterier, vilket de inte gör. SIS påpekar att beteckningssystemet vänts gentemot systemen för bilar och bränslen.

Ekonomiska styrmedel

RSV tillstyrker förslaget i rapporten att inte utöka skatteplikten för motorredskap.

Jordbruksverket, Länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län, Malmö Kommun, Kommunförbundet, LO, LRF, Maskinentreprenörerna, Åkeriförbundet och EMSA tillstyrker förslaget att vidare studera frågan om ekonomiska styrmedel, särskilt det holländska systemet med så kallad grön avskrivning och utnyttjande av statliga bidrag till ekologisk omställning. Socialstyrelsen och NUTEK förespråkar ett system som främst gynnar förtida införande av maskiner som uppfyller kraven i steg

II.

Stockholms stad bedömer att grön avskrivning torde inte vara ett effektivt styrmedel inom entreprenadbranschen, där småföretagen, ofta enmansföretag, utgör en mycket stor andel. Grön avskrivning och tillämpningen inom entreprenadbranschen bör därför utvecklas vidare.

Staden saknar konkreta förslag om hur statliga investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar utveckling skall tillföras entreprenadbranschen på ett obyråkratiskt sätt. Jordbruksverket bedömer att merkostnaden för att få en motor i den bästa miljöklassen saknar betydelse för den som bestämt sig för att köpa en ny traktor. Detsamma gäller den kartläggningsavgift som föreslås.

LRF menar att investeringsstöd för merkostnaden för arbetsmaskiner med höga miljöprestanda måste göras allmänt tillgängliga och inte begränsas till projekt som erhåller statliga bidrag till "ekologisk omställning".

Maskinentreprenörerna anser att det är nödvändigt att stimulera en förnyelse av maskinparken, men systemet måste vara konkurrensneutralt för att behålla den positiva syn som Maskinentreprenörerna har på miljöarbetet. Det är viktigt att eventuella bidrag tillfaller den som har kostnaden, maskinägaren. Åkeriförbundet anser att det är en effektivare åtgärd att göra miljövänliga alternativen attraktivare ur ekonomisk synvinkel än att försämra de mindre miljövänliga alternativens lönsamhet genom ökade skatter och/eller avgifter.

Skogsindustrierna ser risken att system med ekonomiska styrmedel blir konserverande och dyra att administrera i förhållande till den nytta man uppnår med dem. Ett bättre alternativ är därför att överlåta till marknadens aktörer att via miljöledningssystem, som ISO eller EMAS, hantera dessa frågor. Det är en naturlig utgångspunkt för det praktiska skogsbruket eftersom man genom dessa system kan ta ett helhetsgrepp för att minska miljöpåverkan från skogsmaskinerna. Den är större än det område rapporten avhandlar.

Villaägarnas Riksförbund motsätter sig att ett system med ekonomiska styrmedel införs om det innebär ekonomiska förpliktelse för villaägare som använder äldre trädgårdsmaskiner.

FUD avstyrker förslaget om att koppla styrmedel till en frivillig klassning.

Miljödeklarationer och information

SWEDAC påpekar att lagförslagets 8 § om miljödeklaration är begränsad till skyldighet för tillverkare av vissa mobila maskiner att redovisa maskinens miljöegenskaper. Därmed får utländska tillverkare en fördel

framför svenska tillverkare. Det bör analysera om det är EU-rättsligt korrekt att införa ett krav på miljödeklaration för en importerad maskin.

Kommunförbundet bedömer att information är ett viktigt styrmedel.

Informationsinsatserna till yrkesverksamma och till allmänheten bör öka bland annat för att stimulera privatekonomiska omställningar.

Åkeriförbundet tillstyrker förslaget om att tillverkarna skall redovisa maskinernas miljöpåverkan då det är svårt för åkeriföretagen att få svar på viktig miljöinformation från tillverkarna. Förbundet samarbetar gärna för en vidareutveckling av sådan miljövaruinformation.

Upphandlingskrav

Länsstyrelsen i Jämtlands län stödjer förslag om miljökrav vid upphandling av arbetsmaskintjänster men framhåller att det finns en risk för att en stor del av maskinparken kan slås ut om tillämpningen blir allt för långt gående.

Göteborgs kommun finner att förslaget till miljöklassystem är väl lämpat som grund för att forma metoder för det miljöstyrda upphandlingsarbete som redan börjat tillämpas i Göteborg. Malmö kommun framhåller att de tre storstäderna vid upphandling kommer att ställa miljökrav på befintliga maskiner. Kraven innebär att bland annat eftermontering av katalysator och/eller partikelfilter skall göras då det är tekniskt möjligt.

Kommunförbundet ser positivt på att de tre storstadskommunerna har tagit fram ett förslag till upphandling för arbetsmaskiner och lastbilar som baseras på EU-direktivet. EMSA bedömer att kommunernas upphandlingskrav får negativa effekter för miljön då det öppnar upp för ett oseriöst beteende. Maskinentreprenörerna menar att miljökrav vid upphandling kan vara positivt, men hittills har branschens erfarenheter av detta vara negativt. Åkeriförbundet kritiserar de tre storstädernas system med miljökrav vid upphandling. Samtidigt som de kan försena andra viktiga miljöåtgärder, som miljöledningssystem kan de medföra en kostsam eftermontering av efterbehandlingsutrustning på arbetsmaskiner.

Förbundet förordar istället att tekniska lösningar och åtgärder som reducerar miljöpåverkan skall ingå i bedömningen av anbuden.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om åtgärder mot avgaser och buller från mobila maskiner

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag syftar till att förebygga att mobila maskiner skadar eller orsakar olägenheter för människors hälsa eller för miljön genom utsläpp av avgaser och andra föroreningar samt genom buller.

Med mobila maskiner avses i denna lag traktorer, motorredskap, terrängmotorfordon, spårfordon, flyttbara industriella maskiner och andra anordningar som är konstruerade för att kunna röra sig på marken och som är försedda med förbränningsmotorer. Med mobila maskiner avses dock inte motorfordon.

2 § I fråga om utsläpp av avgaser och andra ämnen från motorfordon samt bullerkrav för mobila maskiner finns särskilda föreskrifter i andra författningar.

Buller- och avgaskrav

3 § Mobila maskiner skall vara så konstruerade och utrustade att de inte avger mer buller eller släpper ut avgaser och andra föroreningar i större mängd än vad som kan godtas från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

4 § I fråga om buller och utsläpp av avgaser från mobila maskiner får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om

1. begränsning av buller samt utsläpp av avgaser och andra föroreningar från mobila maskiner,

2. motorers utrustning, hållbarhet, funktion, installation eller beskaffenhet i övrigt,

3. skyldighet att underhålla utrustning som begränsar buller och utsläpp,

4. skyldighet att använda visst bränsle,

5. tillsyn och annan kontroll,

6. krav på EG-typgodkännande och märkning av motorer samt förfarandet vid utfärdande, ändring och återkallelse av ett EGtypgodkännande, samt

7. indelning i miljöklasser.

Undantag

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om undantag eller i ett enskilt fall besluta om dispens från krav som har meddelats med stöd av lagen om det finns särskilda skäl för det.

Ansvar för att gällande krav uppfylls

6 § Den som tillverkar, importerar eller saluför mobila maskiner eller motorer till dessa ansvarar för att maskinerna eller motorerna uppfyller de krav som föreskrivits med stöd av 4 § 1, 2 och 6 när de släpps ut på marknaden.

Den som brukar en mobil maskin ansvarar för att maskinen uppfyller de krav som föreskrivits med stöd av 4 § 1–4.

Tillsyn

7 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

8 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten får förelägga den som tillverkar, importerar eller saluför mobila maskiner eller motorer till dessa att tillhandahålla de mobila maskiner, motorer och motordelar som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får även i övrigt meddela de förelägganden och förbud som behövs.

Ett föreläggande får förenas med vite.

9 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, hos de som är ansvariga enligt 6 §, och får där utföra undersökningar och provningar.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Information

10 § Tillsynsmyndigheten får besluta att de som är ansvariga enligt 6 § första stycket genom annonsering eller på något annat lämpligt sätt skall informera berörda användare om sådana fel som framkommit och som bör åtgärdas.

Avgifter

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för prövning för EGtypgodkännande och ansökan om undantag samt tillsyn enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Straffbestämmelser

12 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet yrkesmässigt saluför mobila maskiner eller motorer i strid mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 § 1, 2 och 6.

13 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet märker en motor till en mobil maskin trots att den inte uppfyller de krav som har föreskrivits med stöd av 4 § 1 och 2.

14 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet ändrar eller gör ingrepp i utrustning som reglerar avgaser på en mobil maskin på ett sådant sätt att maskinen inte längre uppfyller kraven för det typgodkända utförandet.

Överklagande

15 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

———————— Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 men tillämpas inte på mobila maskiner som släpps ut på marknaden innan dess.

Förslag till lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386)

Härigenom föreskrivs att 13 och 5 samt 10 §§bilavgaslagen (1986:1386) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motorfordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2 §6

Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Motorfordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

3 §7

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning och utsläpp,

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motorfordon samt om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning och utsläpp,

2. skyldigheter att underhålla den utrustning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp,

4. utfärdande av typgodkännande, registrering, ibruktagande och försäljning av fordon och motorer,

5. de utsläppskrav och övriga tekniska villkor som skall gälla för miljöklasserna, och

6. förfarandet vid miljöklassning av fordon.

5 §

En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon att utan ersättning lämna de upplysningar,

En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motorfordon att utan ersättning lämna de upplysningar,

6 Senaste lydelse 1997:1143.7 Senaste lydelse 1997:1143.

tillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

tillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

10 §

Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordrivet fordon, eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motorfordon, eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iakttas att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att fordonen inte uppfyller uppställda krav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-09-22

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 3 september 1998 (Miljödepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över

1. förslag till lag om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner,

2. lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Margaretha Gistorp.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Den föreslagna nya lagen är utformad som en ramlag och har fått en omfattning som går vida utöver vad som enligt det aktuella EG-direktivet behöver regleras. Tanken är att lagen skall fyllas ut genom förordningar och föreskrifter dels i enlighet med detta EG-direktiv, dels med väntade och i framtiden kommande regleringar. Detta kan vara en från många synpunkter praktisk lagstiftningsteknik på ett sådant område som det här är fråga om, men Lagrådet vill ändå peka på en fara med denna metod. EG-direktivet tar enbart sikte på motorer som skall installeras i mobila maskiner (artikel 1). I den föreslagna lagen talas om att såväl maskiner som motorer skall uppfylla vissa krav. Vidare straffbeläggs vissa förfaranden med maskiner och/eller motorer. Det kan visserligen finnas ett utrymme för reglering på områden som inte är harmoniserade eller ett behov av bestämmelser från arbetsmiljösynpunkt (artikel 13). Förordningar och föreskrifter måste emellertid utformas med stor försiktighet så att de inte går utöver EG-direktiv och därmed uppfattas som handelshindrande.

Det kan konstateras att den föreslagna lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner i olika hänseenden avviker från bilavgaslagen. En grundläggande skillnad är att den föreslagna lagen men inte bilavgaslagen innehåller straffbestämmelser. Det kan måhända förklaras med att bilavgaslagen föreskriver civila sanktioner i form av tillverkarens kostnadsansvar gentemot bilägaren. I den nya lagens nu föreslagna avfattning finns inte utrymme för ett sådant kostnadsansvar. Även bestämmelser i ämnen som regleras i båda lagarna avviker emellertid från varandra i lagtekniskt hänseende. Detta gäller också sådana bestämmelser i bilavgaslagen som nu föreslås ändrade. I allmänhet får lydelsen av den nu föreslagna lagen anses vara att föredra - till ett undantag återkommer Lagrådet i det följande. Det kan inte vara Lagrådets sak att gå igenom bilavgaslagen i syfte att bringa den i överensstämmelse med den nya lagen. Lagrådet utgår från att bilavgaslagen vid lämpligt tillfälle - exempelvis i anledning av något nytt EG-direktiv - blir föremål för översyn och harmoniseras med den nya lagen i lagtekniskt hänseende.

Förslaget till lag om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

1 §

Enligt definitionen i andra stycket avses med mobila maskiner "anordningar som är konstruerade för att kunna röra sig på marken" och som är försedda med förbränningsmotorer. Den citerade formuleringen är snävare än direktivets, som anger att maskinerna "skall vara avsedda eller lämpade för att röra sig eller flyttas på marken" (Bilaga I, 1.A). Enligt Lagrådets mening bör direktivets ordalydelse användas. Om så sker behöver inte anges, att de industriella maskinerna skall vara "flyttbara".

Termen "mobil maskin" är ny i svensk rätt. Den definition av begreppet som ges i andra stycket innesluter i och för sig också motorfordon. Avsikten är emellertid inte att dessa skall regleras i lagen. I andra stycket sista meningen anges därför, att termen mobila maskiner inte innefattar motorfordon. En annan möjlighet hade varit att helt enkelt undanta motorfordon från lagens tillämpningsområde. Frågan, vilken innebörd av begreppet som kan anses mest funktionell, bör emellertid ses i ett större terminologiskt sammanhang och Lagrådet avstår därför från någon rekommendation i förevarande sammanhang.

2 §

I paragrafen erinras utom annat om att det finns särskilda föreskrifter i fråga om utsläpp av avgaser och andra ämnen från motorfordon. Eftersom den föreslagna lagen över huvud taget inte behandlar motorfordon finns det inte behov av någon sådan erinran och denna bör därför utgå ur paragrafen.

4 §

Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter bl.a. (punkten 7) om indelning i miljöklasser. Här är alltså fråga om normdelegation. Eftersom indelning i miljöklasser - i motsats till vad som gäller enligt bilavgaslagen - skall vara frivillig finns inte utrymme för några till enskilda riktade normföreskrifter; det finns för övrigt inte några materiella bestämmelser i lagen som antyder vad sådana föreskrifter skulle kunna innehålla. Vad som behövs torde vara administrativa föreskrifter riktade till underordnade myndigheter angående förutsättningar för och organisation av den frivilliga miljöklassindelningen. Punkten 7 bör därför utgå.

I den allmänna motiveringen anges - på tal om att tillverkaren genom protokoll från hållbarhetsprovning av utrustning för efterbehandling av avgaserna skall bevisa att utrustningen kan förväntas fungera på ett riktigt sätt under motorns hela livslängd - att en "motsvarande garanti skall lämnas till kunden." Om en civilrättslig garanti avses med detta yttrande, måste frågan regleras i lag eftersom den rör förhållandet mellan enskilda och inte kan bli föremål för normdelegation.

8 och 9 §§

8 § innehåller långtgående befogenheter för tillsynsmyndigheten. Av författningskommentaren framgår att tillverkare, importörer och de som saluför mobila maskiner och motorer till dessa skall kunna föreläggas att åtgärda motorer som inte uppfyller föreskrivna krav eller förbjudas att släppa ut dem på marknaden. Befogenheterna liknar dem som Marknadsdomstolen har enligt produktsäkerhetslagen. Mönster finns också i 26 kap. 9 § miljöbalken och enligt den bestämmelsen är det tillsynsmyndigheten som

agerar. Tillsynsmyndighetens förelägganden enligt den nu föreslagna bestämmelsen kan enligt 15 § överklagas till allmän förvaltningsdomstol, varför rättsäkerhetens krav är tillgodosedda.

Den nu behandlade möjligheten att meddela förelägganden och förbud har sådan betydelse att den bör skjutas i förgrunden och placeras i en egen paragraf. Sådana förelägganden och förbud kan för övrigt - till skillnad mot vad som sägs i 8 § andra stycket första meningen - riktas även mot brukaren. De bestämmelser som rör upplysningar och undersökningar kan därvid, enligt mönster från bilavgaslagen, föras samman med bestämmelserna om rätt till tillträde och om biträde av polismyndigheten till en paragraf. Den för dessa båda paragrafer gemensamma bestämmelsen om vite bör tas upp i en fristående paragraf.

Lagrådet förordar därför att 8 § ges följande lydelse: "Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas."

De bestämmelser i 8 § som rör upplysningar och undersökningar skiljer sig i flera hänseenden från motsvarande bestämmelser i bilavgaslagen utan att detta synes motiverat. Till en början sägs ingenting om förelägganden att lämna upplysningar och handlingar. Avsikten synes vara att uppmuntra till ett underhandsförfarande, men ett sådant behöver inte lagregleras. Vidare sägs inget om undersökningar genom näringsidkarens försorg. Inte heller föreskrivs som i bilavgaslagen att de åtgärder som är i fråga skall vidtas utan ersättning. Lagrådet förordar att i ett första stycke i 9 § ges följande föreskrifter: "Tillsynsmyndigheten får förelägga den som tillverkar, importerar eller saluför mobila maskiner eller motorer till dessa att utan ersättning till myndigheten lämna de upplysningar och handlingar, tillhandahålla de mobila maskiner, motorer och motordelar och utföra de undersökningar som behövs för tillsynen.

Som andra och tredje stycken i 9 § förs så in bestämmelserna i nuvarande första och andra styckena i paragrafen.

Bestämmelser om vite placeras sedan i en ny 10 §. Även förbud bör kunna meddelas vid vite. Paragrafen bör därför lyda. "Beslut om förelägganden och förbud får förenas med vite."

På grund av det anförda förskjuts numreringen av följande paragrafer.

12 §

Enligt 12 § straffas den som yrkesmässigt saluför mobila maskiner eller motorer till dessa i strid mot föreskrifter om begränsning av buller samt utsläpp av avgaser och andra föroreningar från mobila maskiner (4 § 1), motorers utrustning m.m. (4 § 2) och krav på EG-typgodkännande och märkning av motorer m.m. (4 § 6).

Fråga uppkommer hur straffansvaret bör vara utformat i fråga om maskiner eller motorer, som är EG-typgodkända och märkta i ett annat land - såvitt Lagrådet förstår i ett land som är medlem i EES - för att den svenska regleringen skall överensstämma med principen om varors fria rörlighet och tillämpliga EG-direktiv. Visserligen kommer inte några föreskrifter att utfärdas

med stöd av lagen som inte står i överensstämmelse med EG-direktiv. Maskiner och motorer som avses med straffbestämmelsen kommer därför att vara bristfälliga enligt såväl svenska regler som reglerna i det land där de typgodkänts, eftersom reglerna är harmoniserade. Från den utgångspunkten skulle det inte möta några sakliga betänkligheter mot att straffbelägga saluförandet av dem. Enligt direktivet, artikel 12 punkten 3, skall emellertid bristande överensstämmelser med en typgodkänd motor kontrolleras av den medlemsstat som meddelat typgodkännandet. Det låter sig mot bakgrund härav knappast göras att här i landet straffa den som saluför en i ett annat land typgodkänd motor under påstående att den inte överensstämmer med de svenska kraven. Ett undantag från bestämmelsen bör övervägas för detta fall. Ett tillägg kan göras till paragrafen av följande lydelse: "Det sagda gäller dock inte motorer som är EG-typgodkända i en annan stat."

13 §

Enligt paragrafen straffas den som märker en motor till en mobil maskin trots att den inte uppfyller de krav som har föreskrivits med stöd av 4 § 1 och 2. Med "märker" torde avses sådan märkning som skall göras på varje enhet som tillverkats i enlighet med ett EG-typgodkännande. Att motortypen eller motorfamiljen uppfyller kraven i föreskrifter enligt 4 § 1 och 2 skall ha konstaterats före godkännandet. Vad som därefter är av intresse är huruvida den enskilda motorn överensstämmer med godkännandet. Lagrådet förordar att brottsbeskrivningen utformas på följande sätt: " ... förser en motor till en mobil maskin med märke om att den överensstämmer med ett EGtypgodkännande trots att så inte är fallet."

15 §

Enligt bestämmelsen skall tillsynsmyndighetens beslut kunna överklagas. Tillsynen skall enligt 7 § utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Emellertid kan enligt 5 § regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om undantag eller i ett enskilt fall besluta om dispens från krav som har meddelats med stöd av lagen. Också sådana beslut i enskilda fall bör kunna överklagas. Även om det blir fråga om beslut av samma myndighet som kommer att bli tillsynsmyndighet bör för tydlighetens skull klart anges i förevarande paragraf att beslut enligt 5 § får överklagas.

Förslaget till lag om ändring i bilavgaslagen

Lagrådet lämnar - med erinran om vad som inledningsvis anförts - förslaget utan erinran.

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EGregler

Lag om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

4 §, 5 §, 7 §, 8 §, §12 § 397L0068

Lag om ändring i 3 §

bilavgaslagen (1986:1386)

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon

Föredragande: statsrådet Larsson

Regeringen beslutar proposition 1998/99:13 Avgaser och buller från mobila maskiner.