Prop. 2005/06:106

Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den

Göran Persson

Laila Freivalds

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner anslutningsfördraget av den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget. Anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 2007, förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument då har deponerats. Enligt fördraget finns en möjlighet att under vissa förutsättningar genom rådsbeslut skjuta upp en eller båda staternas anslutning till den 1 januari 2008, varvid också ikraftträdandet av fördraget skjuts upp.

Ett tillträde till anslutningsfördraget föranleder en ändring av lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I propositionen läggs fram förslag till en sådan lagändring. Lagändringen förslås träda i kraft den 1 januari 2007.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och

Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget (avsnitt 6.1),

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med

anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Hänvisningar till S1

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna

4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier

5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

6. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga

8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

9. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt 10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

1

Senaste lydelse 2003:1208.

11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 13. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 14. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 15. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 18. Fördraget den 16 april 2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

19. Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

19. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1–18.

20. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1–19.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

3. Ärendet och dess beredning

Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande 25 medlemsstaterna i EU och de två nya medlemsstaterna Bulgarien och Rumänien.

I juli 2004 inleddes arbetet med att utforma den juridiska texten till anslutningsfördraget. Undertecknandet skedde den 25 april 2005 efter kommissionens formella yttrande och Europaparlamentets samtycke. För att avtalet skall bli gällande krävs att det ratificeras av EU:s medlemsstater och de nya medlemsstaterna. Anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Även om samtliga ratifikationsinstrument har deponerats får rådet emellertid under vissa förutsättningar besluta att den planerade tidpunkten för en eller båda staternas anslutning senareläggs med ett år till den 1 januari 2008.

Vid inträdet i unionen antar de nya medlemsstaterna EU:s regelverk i sin helhet, med de övergångslösningar och tekniska anpassningar som har överenskommits under förhandlingarna. Dessa återspeglas i fördraget.

Innebörden av anslutningsfördraget och behovet av lagändringar har redovisats i departementspromemorian Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (Ds 2005:37). Promemorians lagförslag finns som bilaga 1 till propositionen. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (Dnr UD2005/55166/ERS). En lista över de i propositionen förekommande förkortningarna finns i bilaga 3.

Anslutningsfördrag med anslutningsakt finns som bilaga 4. Slutakten finns som bilaga 5.

4. Tillkomsten av anslutningsfördraget

4.1. Ett enat Europa som lever i fred

Åren 1989–1990 föll det kommunistiska samhällssystemet ihop i Central- och Östeuropa och en reformvåg svepte över länderna. Inom sex år efter Berlinmurens fall hade tio nationer i Centraleuropa lämnat in sina ansökningar om medlemskap i EU, däribland Bulgarien och Rumänien. Dessa länder, samt Cypern och Malta som ansökte om medlemskap år 1990, blev de länder som skulle ingå i unionens femte utvidgningsprocess. Ansökarländerna såg EU-medlemskapet som en garanti för fred och som ett sätt att demokratisera och modernisera sina samhällen och öka sin välfärd i samverkan med övriga Europa. För de tidigare kommunistländerna var dock den säkerhetspolitiska vinsten med medlemskap den starkaste drivkraften. Även de ekonomiska motiven för att ansöka om medlemskap var starka liksom det förhållandet att ett medlemskap i EU skulle bli beviset på att man åter var en del av det demokratiska Europa.

EU av i dag ser utvidgningen som en möjlighet att uppnå målet om ett enat Europa som lever i fred. Utvidgningen innebär ökad säkerhet för alla i Europa. Medlemskap i EU gör krig mellan medlemsstaterna otänkbart. Om länderna samarbetar intensivt och är politiskt och ekonomiskt sammansvetsade kommer eventuella konflikter att lösas i samförstånd och inte med våld.

Utvidgningen ger också medlemsstaterna möjlighet att angripa gemensamma problem, som gränsöverskridande miljöförstöring och organiserad brottslighet, mer effektivt. Dessutom får företag möjlighet att utvecklas på nya marknader med gemensamma spelregler. Större ekonomisk aktivitet och ökad konkurrens leder till bättre utbud för konsumenterna. Dessa faktorer bör på sikt leda till en högre tillväxt och därmed ökat välstånd för både gamla och nya medlemsstater.

Visserligen kommer unionens utgifter att öka något som en följd av utvidgningen, men dessa kostnader är begränsade i relation till de politiska, ekonomiska och andra vinster som utvidgningen innebär.

Vid fyra tillfällen tidigare har EU utvidgats med nya medlemsstater. Därtill innebar återföreningen av Tyskland att EU utvidgades geografiskt och befolkningsmässigt. Första gången nya länder anslöt sig till EU var år 1973 och det gällde då Storbritannien, Danmark och Irland. Härefter följde Grekland år 1981, Spanien och Portugal år 1986 samt Sverige, Finland och Österrike år 1995. Den 1 maj 2004 välkomnades tio nya medlemmar in i unionen som del av denna femte utvidgning. Bulgarien och Rumänien som är integrerade i samma utvidgningsprocess blir medlemmar den 1 januari 2007 under förutsättning att de är redo att träda in i unionen. Även Turkiet, Kroatien och Makedonien är kandidatländer och med Turkiet och Kroatien har förhandlingar inletts. Även om EU har fått viss vana av medlemskapsförhandlingar skiljer sig förhandlingarna under den femte utvidgningen, dvs. de tio senaste anslutna medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien, från de tidigare fallen. För det första är det betydligt fler länder som har förhandlat med EU än vid något tidigare utvidgningstillfälle. För det andra är de blivande medlemsstaterna i Centraleuropa mindre ekonomiskt utvecklade än de tidigare anslutande länderna. Till detta kommer att EU:s gemensamma regelverk är mer omfattande i dag än vid de fyra tidigare utvidgningstillfällena.

4.2. Köpenhamnskriterierna

Förutom själva omvälvningen i Centraleuropa kan det Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 ses som startpunkten för EU:s utvidgning österut. Vid mötet i Köpenhamn fastslogs villkoren för EU-medlemskap. Kriterierna är av politisk, ekonomisk respektive administrativ karaktär. De politiska kriterierna innebär att ett kandidatland, för att bli medlem, skall uppvisa stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. De ekonomiska kriterierna innebär att landet skall vara en fungerande marknadsekonomi samt ha förmåga att hantera den konkurrens och de marknadskrafter som uppträder på unionens inre marknad. De administrativa kriterierna innebär att landet skall ha

förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till stor del är beroende av ländernas administrativa förmåga och nivån på deras rättsväsende. Kriterierna skall vara uppfyllda vid tidpunkten för inträdet.

4.3. Förberedelser för medlemskap

Rumänien var det första landet i Öst- och Centraleuropa att etablera officiella relationer med Europeiska gemenskaperna (EG). Ett avtal att inkludera Rumänien i EG:s generella preferenssystem undertecknades år 1974 och ett avtal om industriprodukter undertecknades år 1980. Ett handels- och samarbetsavtal undertecknades år 1991 och ett associeringsavtal (s.k. Europaavtal) trädde i kraft i februari 1995. Bulgariens Europaavtal undertecknades år 1993 och även det trädde i kraft i februari 1995. Europaavtalen, som ingicks med kandidatländerna i Centraleuropa, fungerar som en övergångslösning fram till ett eventuellt medlemskap i EU. Avtalen syftar till att skapa ett ramverk för den politiska dialogen samt att integrera kandidatländerna i den inre marknaden och förbereda ett framtida medlemskap inom alla områden som omfattas av EU:s regelverk. Efterlevnaden av avtalen följs upp i olika kommittéer, där även ländernas framsteg vad gäller anpassning till EU:s regelverk behandlas.

Rumänien ansökte om medlemskap i juni 1995 och Bulgarien i december samma år. Frågan om de båda länderna kunde anses uppfylla de politiska köpenhamnskriterierna hamnade tidigt i fokus. Redan i kommissionens första bedömning av dessa ansökningar pekade kommissionen dock på att båda länderna var på god väg att uppfylla dessa kriterier. I kommissionens översynsrapporter som lades fram år 1998 bedömdes både Bulgarien och Rumänien uppfylla de politiska köpenhamnskriterierna samtidigt som kommissionen pekade på ett flertal områden som varje land behövde förbättra. Bulgarien behövde förbättra arbetet vad gällde korruptionsbekämpningen, reformer av rättsväsendet, statsstöd och den inre marknaden samt området för rättsliga och inrikes frågor. För Rumäniens del ansåg kommissionen att fortsatta ansträngningar krävdes vad gällde korruptionsbekämpning, domstolsväsendet och skyddet för medborgerliga rättigheter. Vid stats- och regeringschefsmötet i Helsingfors i december 1999 bedömdes att Bulgarien och Rumänien gjort stora framsteg i uppfyllandet av de politiska köpenhamnskriterierna. Man beslöt därför att anslutningsförhandlingarna skulle inledas med Bulgarien och Rumänien tillsammans med Slovakien, Lettland, Litauen och Malta. Anslutningsförhandlingarna påbörjades i februari 2000.

Vid toppmötet i Laeken i december 2001 ansåg stats- och regeringscheferna att till skillnad från övriga kandidatländer skulle varken Bulgarien eller Rumänien hinna avsluta anslutningsförhandlingarna under år 2002. Vid toppmötet i Köpenhamn i december 2002 antogs målsättningen att välkomna Bulgarien och Rumänien in i unionen den 1 januari 2007 under förutsättning att länderna är redo. Detta mål bekräftades åter vid toppmötet i Thessaloniki i juni 2003.

Stats- och regeringscheferna uttryckte även sitt stöd för ländernas ambitioner att avsluta förhandlingarna under år 2004.

Föremålet för förhandlingarna har varit EU:s regelverk. Regelverket delades upp i 31 olika områden, s.k. förhandlingskapitel. Då EU:s medlemsstater enats om en gemensam ståndpunkt har förhandlingarna inletts genom att förhandlingskapitlet öppnats. När överenskommelse nåtts mellan EU och ett kandidatland har kapitlet kunnat stängas i förhållande till detta land. När det gäller Bulgarien stängdes alla utestående kapitel i juni 2004. Beträffande Rumänien stängdes alla utestående kapitel i december 2004. Anslutningsförhandlingarna med Bulgarien och Rumänien kunde avslutas vid en anslutningskonferens på ministernivå som hölls i anslutning till ett möte i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) i december 2004. Europeiska rådet välkomnade i december 2004 att länderna stängt alla utestående kapitel och avslutat anslutningsförhandlingarna. Stats- och regeringscheferna ansåg att länderna kommer att kunna uppfylla alla skyldigheter som följer av ett medlemskap vid den planerade tidpunkten för anslutningen, förutsatt att de fortsätter sina ansträngningar i detta syfte och fullföljer alla nödvändiga reformer och åtaganden på regelverkets alla områden. Vad avsåg Bulgarien framhöll stats- och regeringscheferna att EU noga skulle övervaka förberedelser och framsteg, bland annat det faktiska genomförandet av åtaganden på alla områden och särskilt på området för rättsliga och inrikes frågor. Vad avsåg Rumänien skulle EU noga övervaka förberedelser och framsteg, och det faktiska genomförandet av åtaganden särskilt inom områdena för rättsliga och inrikes frågor, konkurrens och miljö. Stats- och regeringscheferna satte upp målet att underteckna anslutningsfördraget vid mötet i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i april 2005 förutsatt att Europaparlamentet gett sitt samtycke.

Vid Europaparlamentets session den 13 april 2005 gav parlamentet sitt samtycke till Bulgariens och Rumäniens anslutning. Vid mötet i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 25 april 2005 kunde således det gemensamma anslutningsfördraget undertecknas.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 2005/06:106: Avsnitt 5.3, 7.25

4.4. Förmedlemskapsstrategi med anslutningspartnerskap

Ett åtagande från EU:s sida att aktivt medverka till att förbereda kandidatländerna för medlemskap fastställdes 1993–1994. Den förmedlemskapsstrategi som utvecklades bestod av förstärkt samarbete i enlighet med Europaavtalen och en formaliserad dialog på olika policyområden. Dessutom lades ökad tonvikt på medlemskapsförberedelser i EU:s biståndsprogram och en handbok, s.k. vitbok, utarbetades för att underlätta anpassningen till den inre marknaden.

På förslag av kommissionen antogs år 1997 en förstärkt förmedlemskapsstrategi. Strategin innefattar bl.a. en ny finansiell ram för perioden 2000–2006.

Den nya förmedlemskapsstrategin består av Europaavtalen, en ram för samverkan med varje kandidatland, s.k. anslutningspartnerskap samt förmedlemskapsstöd. Förmedlemskapsstödet består i sin tur av tre program som bl.a. omfattar stöd till ekonomiska och institutionella reformer i

kandidatländerna. Medlen används för institutionsbyggande insatser och tillhörande investeringar i infrastruktur. Dessutom ingår stödinsatser för infrastrukturprojekt på miljö- och transportområdet samt stöd till landsbygdsutveckling som syftar till att främja införlivandet av EU:s regelverk på jordbruksområdet.

Sammanfattningsvis kan sägas att den förstärkta förmedlemskapsstrategin koncentreras på dels att stärka den institutionella och administrativa kapaciteten i kandidatländerna, dels en anpassning av ländernas näringsliv till EU:s krav och normer samt utvecklandet av infrastrukturen.

4.5. Hur förhandlingsarbetet varit upplagt

Bulgarien och Rumänien är del av den femte utvidgningsprocessen och anslutningsförhandlingarna har därmed följt samma process som för de tio senaste medlemsstaterna. Efter det att ett land lämnat in sin ansökan om medlemskap är det kommissionen som gör en första bedömning. Utgångspunkten för bedömningen är de s.k. köpenhamnskriterierna. Om kommissionen bedömer att kandidatlandet har förmågan att uppfylla dessa grundläggande kriterier för medlemskap, kan den föreslå att förhandlingar inleds.

Förhandlingarna om anslutning till EU har ägt rum i regeringskonferenser mellan medlemsstaterna och Bulgarien respektive Rumänien. Kommissionen har fortlöpande utarbetat förslag till EU:s gemensamma ståndpunkter.

Då EU:s medlemsstater enats om en gemensam ståndpunkt har förhandlingarna inletts genom att förhandlingskapitlet öppnats. När överenskommelse nåtts mellan EU och kandidatlandet har kapitlet kunnat stängas provisoriskt. Att kapitlen stängts enbart provisoriskt beror på att förhandlingsöverenskommelsen inte anses slutgiltig förrän alla kapitel förhandlats färdigt.

Grundläggande svenska ståndpunkter (s.k. baspositioner) togs på ett tidigt stadium fram inom Regeringskansliet. Dessa utarbetades i samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer och uppdaterades allteftersom förhandlingarna fortskred. Riksdagens EU-nämnd och utskott har löpande hållits underrättade om förhandlingsarbetet.

Det praktiska förarbetet till förhandlingarna har skötts av kommissionen. Varje generaldirektorat har haft i uppdrag att inom sitt politikområde följa kandidatländernas ansträngningar för att anpassa regelsystem och administration till EU:s krav. Vid genomgångar (s.k. screenings) mellan tjänstemän från kommissionen och tjänstemän från ministerier och myndigheter i Bulgarien respektive Rumänien har kommissionen försökt att få en uppfattning om i vilken utsträckning dessa länders regelverk och administration ligger i linje med EU:s krav och, om så inte är fallet, informerat dem om vilka krav som ställs. Kommissionen har även försökt göra en uppskattning av möjligheterna för dessa länder att till en preliminär anslutningsdag genomföra en tillfredsställande anpassning. Kommissionen har dessutom försökt att bilda sig en uppfattning om hur Bulgariens och Rumäniens regelverk praktiskt fungerar när införlivandet av regelverket på ett visst område väl

har skett. En fråga som kommissionen bl.a. ställt sig är om dessa kandidatländer har fungerande behöriga myndigheter som kan verkställa EU:s regelverk. Det är framför allt under den senare delen av utvidgningsprocessen som kommissionen har genomfört denna typ av kontroll, s.k. monitoring. Detta övervakningsarbete kommer att fortsätta och intensifieras fram till Bulgariens och Rumäniens anslutning. Ovan nämnda information har sedan legat till grund för ställningstagandet om ett förhandlingskapitel skall stängas provisoriskt eller om det skall förbli öppet. För att samordna hela denna process har vid kommissionen funnits ett särskilt generaldirektorat för utvidgningsfrågor.

5. Anslutningsfördragets uppbyggnad

5.1. Inledning

Anslutningsfördraget mellan EU samt Bulgarien och Rumänien är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som anslutningsfördragen vid de tidigare utvidgningarna, och särskilt den utvidgning som skedde den 1 maj 2004 då Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien blev medlemmar. I likhet med det senaste anslutningsfördraget består det nu aktuella anslutningsfördraget av två dokument, ett kort fördrag (nedan kallat fördraget) och en omfattande anslutningsakt. Det finns emellertid även ett anslutningsprotokoll. Detta blir tillämpligt om det vid tiden för de nya medlemsstaternas anslutning är så att fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (konstitutionen) redan trätt i kraft. Anslutningsakten blir däremot tillämplig om konstitutionen inte är i kraft den 1 januari 2007.

Vid tidpunkten för författandet av denna proposition är den politiska situationen sådan att konstitutionens framtid är mycket osäker och det är högst osannolikt att den kommer att ha trätt i kraft den 1 januari 2007, varför anslutningsakten är det instrument som kommer att bli tillämpligt. Till anslutningsakten har fogats nio bilagor. Dessa innehåller tekniska anpassningar, övergångsbestämmelser och undantag för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde.

5.2. Fördraget

Enligt artikel 1.1 i fördraget blir Bulgarien och Rumänien medlemmar i Europeiska unionen och parter till de fördrag som ligger till grund för unionen. Med hänsyn till osäkerheten kring ikraftträdandet av konstitutionen innehåller fördraget två alternativa modeller. Artikel 1.2– 1.4 behandlar den situationen att konstitutionen har trätt i kraft. Då blir de nya medlemsstaterna parter till konstitutionen och Euratomfördraget. Villkoren och de närmare bestämmelserna för anslutning i den situationen anges i anslutningsprotokollet.

Artikel 2.1 och 2.2 i fördraget behandlar den situationen att konstitutionen inte har trätt i kraft dagen för anslutningen. Då blir

Bulgarien och Rumänien parter till de fördrag som ligger till grund för unionen enligt den lydelse de har efter ändringar och tillägg. De villkor för anslutning och de anpassningar i unionens grundläggande fördrag som anslutningen medför i det läget anges i anslutningsakten.

Enligt artikel 2.3 skall anslutningsprotokollet ersätta anslutningsakten om konstitutionen träder i kraft efter anslutningen. Protokollet skall ersätta akten den dag då konstitutionen träder i kraft. Bestämmelserna i anslutningsprotokollet anses inte skapa någon ny rättsverkan av fördraget utan bevarar de rättsverkningar som redan införts genom artikel 2.2.

Enligt artikel 4.2 träder anslutningsfördraget i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om en av de nya medlemsstaterna uteblir, ansluts den andra staten till unionen på den bestämda dagen. Både Bulgarien och Rumänien har emellertid deponerat sina ratifikationsinstrument hos den italienska regeringen den 27 maj 2005. Även om samtliga nödvändiga ratifikationsinstrument har deponerats senast den 31 december 2006 skall fördraget träda i kraft först den 1 januari 2008, om rådet fattar ett beslut gällande en eller båda de anslutande staterna enligt artikel 39 i anslutningsprotokollet respektive anslutningsakten. Ett sådant beslut kan fattas om det finns en allvarlig risk för att någon av dessa stater uppenbarligen är oförberedd att uppfylla kraven för medlemskap på ett antal viktiga områden. Dessutom kan denna artikel användas i förhållande till Rumänien, om vissa åtaganden som landet gjort vid förhandlingarna inte uppfylls.

5.3. Anslutningsakten

Anslutningsakten med anslutningsvillkoren och anpassningarna av grundfördragen innehåller fem olika delar.

Den första delen av anslutningsakten (artiklarna 1–8) anger vissa allmänna principer. I korthet har artiklarna följande innehåll. I artikel 1 definieras vissa uttryck. Artikel 2 anger att från dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter, som har antagits av institutionerna före anslutningen, vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i fördragen och i anslutningsakten. Artikel 3 anger att de nya medlemsstaterna genom anslutningsakten ansluter sig till de beslut och avtal som företrädarna för de nuvarande medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträde i rådet. De förbinder sig att från dagen för ett enhälligt beslut av rådet efter anpassningar ansluta sig till förtecknade konventioner och protokoll som de nuvarande medlemsstaterna har ingått. Artikel 4 handlar om Schengenregelverkets tillämpning. Artikel 5 anger att var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med anslutningen som medlemsstat med undantag enligt artikel 122 i EGfördraget. Artikel 6 anger att de avtal och konventioner som gemenskapen har ingått med exempelvis tredjeland eller internationella organisationer skall vara bindande för de nya medlemsstaterna. Artiklarna 7 och 8 innehåller vissa bestämmelser om förhållandet mellan

rättsakter som har antagits av institutionerna och övergångsbestämmelserna i anslutningsakten.

Anslutningsaktens andra del (artiklarna 9–18) rör anpassningar av de institutionella bestämmelserna i fördragen. Här finns bl.a. bestämmelser om det antal företrädare i Europaparlamentet som de nya medlemsstaterna har rätt att utse, hur rösterna skall vägas i rådet då beslut skall fattas med kvalificerad majoritet, antalet domare i EG-domstolen och förstainstansrätten, fördelningen av platser mellan medlemsstaterna i ett antal kommittéer samt bestämmelser rörande den Europeiska centralbanken.

Den tredje delen av anslutningsakten (artiklarna 19–22) upptar hänvisningar till de mycket omfattande bilagorna III–V som redovisar samtliga de rättsakter vilka har behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde.

I den fjärde delen av anslutningsakten (artiklarna 23–42) återfinns de tillfälliga bestämmelser som har blivit resultatet av förhandlingarna i en särskild konferens mellan EU och kandidatländerna (se avsnitt 4.3). De tillfälliga bestämmelserna upptar fyra avdelningar. Avdelning I, Övergångsbestämmelser, Avdelning II, Institutionella bestämmelser, Avdelning III, Finansiella bestämmelser och Avdelning IV, Andra bestämmelser. Avdelning I hänvisar till bilagorna VI och VII som närmare beskriver de övergångslösningar som har överenskommits. Under avdelning II återfinns institutionella bestämmelser som rör antalet ledamöter i Europaparlamentet för de nya medlemsstaterna och hur de skall utses. Avdelning III reglerar hur mycket de nya medlemsstaterna skall betala till Europeiska investeringsbanken och kol- och stålforskningsfonden. Vidare finns det föreskrifter för att upprätta regler för genomförande efter anslutningen av de tre förmedlemskapsprogrammen Phare (institutionsbyggande i bred bemärkelse för att stärka och utveckla den administrativa kapaciteten att övervaka gemenskapslagstiftningens efterlevnad på vissa utpekade områden), ISPA (anpassning till strukturfonderna, avser transport och miljö), samt SAPARD (anpassning till den gemensamma jordbrukspolitiken). I avsnittet behandlas även Bulgariens förpliktelser att år 2006 definitivt stänga de sista enheterna vid kärnkraftverket Kozloduj med ekonomiskt stöd från gemenskapen efterföljande år. Därefter följer åtaganden från gemenskapen i form av tillfälligt finansiellt stöd till Bulgarien och Rumänien i form av bl.a. inrättandet av en likviditets- och Schengenfacilitet. Under Avdelning IV återfinns de fyra olika skyddsklausulerna.

Den femte delen av anslutningsakten (artiklarna 43–61) innehåller genomförandebestämmelser och omfattar tre avdelningar. Avdelning I rör upprättande av institutioner och organ och anger att Europaparlamentet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen, att varje stat som ansluter sig skall ha rätt att ha en av sina medborgare som ledamot i kommissionen, att två domare i EG-domstolen och förstainstansrätten skall utses samt att revisionsrätten skall utvidgas med ytterligare två ledamöter. Vidare skall ett antal kommittéer utökas med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning. Avdelning II handlar om tillämpningen av institutionernas rättsakter och innehåller bl.a. en bestämmelse som anger att efter anslutningen skall direktiv enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel

161 i Euratomfördraget anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Avdelning III innehåller slutbestämmelser som anger att Italiens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av de gällande fördragen till de nya medlemsstaterna.

Hänvisningar till S5-3

6. Sveriges tillträde till anslutningsfördraget

6.1. Varför Sverige bör tillträda det nya fördraget

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till detta fördrag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot att Sverige ratificerar anslutningsfördraget. Bland remissinstanserna märks Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Högskoleverket, Skolverket, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TVverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige.

Skälen för regeringens förslag: Att återknyta banden mellan de europeiska staterna måste anses vara en av de mest centrala uppgifterna i europeisk politik. Det gemensamma målet inom unionen, att säkra freden och säkerheten i Europa och att skapa garantier för fortsatt demokrati i de europeiska staterna, har skapat en stark vilja i stater, som ännu inte deltar i samarbetet, att ansluta sig till den politiska, ekonomiska och kulturella gemenskap som svetsar samman medlemsstaterna i unionen.

Ända sedan Sverige blev medlem i EU år 1995 har regeringen varit pådrivande i utvidgningsprocessen. Sverige förespråkade tidigt att alla länder som uppfyllt de politiska kriterierna skulle få möjlighet att inleda förhandlingar. Förhandlingarna skulle sedan föras enligt den s.k. differentieringsprincipen som innebär att varje land bedöms på basis av sina egna framsteg och att länderna därför kan gå fram i olika takt.

Nicefördragets antagande i februari 2001 innebar ett grundläggande framsteg för de av Sverige starkt prioriterade strävandena att genomföra en utvidgning av EU. Genom det fördraget genomfördes de institutionella förändringar som var nödvändiga för att EU-samarbetet skulle fungera i en utvidgad union.

Utvidgningsförhandlingarna hade högsta prioritet under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Ett genombrott i förhandlingarna

uppnåddes genom att de första uppgörelserna mellan EU och olika länder kunde träffas på flera politiskt svåra områden såsom miljö, arbetskraftens fria rörlighet och förvärv av jordbruksmark. Europeiska rådet kunde i Göteborg i juni 2001 bekräfta att tidtabellen för förhandlingarna hade förverkligats och i vissa fall överträffats under vårt ordförandeskap.

Det ankommer på riksdagen att godkänna det nya fördraget. Enligt regeringens uppfattning finns, som framgår av det ovan anförda, goda skäl för att Sverige bör tillträda fördraget. Det kan i detta sammanhang också tilläggas att det genom hela utvidgningsprocessen funnits en bred politisk enighet om en positiv inställning till en utvidgad union. Remissinstanserna har också tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot att Sverige ratificerar fördraget. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till detta fördrag.

Ett tillträde till anslutningsfördraget föranleder en ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Hänvisningar till S6-1

  • Prop. 2005/06:106: Avsnitt 1

6.2. Lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Regeringens förslag: Anslutningsfördraget införs i förteckningen över de grundläggande fördragen m.m. i anslutningslagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot lagförslaget. Sålunda har t.ex. Sveriges Riksbank, SWEDAC, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Tullverket, Insättningsgarantinämnden, Centrala studiestödsnämnden, Ungdomsstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konkurrensverket, NUTEK, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Uppsala universitet, Högskolan i Kalmar, Stockholms Handelskammare, Företagarna och Sveriges kommuner och landsting tillstyrkt lagändringen.

Skälen för regeringens förslag: I Sverige tillämpas principen att ett internationellt avtal som Sverige har tillträtt inte omedelbart blir en del av den svenska rätten, utan måste införlivas med svensk rätt för att bli gällande inför svenska domstolar och andra myndigheter. Med hänsyn härtill krävdes någon form av nationell lagstiftning för att 1994 års anslutningsfördrag, genom vilket Sverige blev medlem i EU, skulle kunna införlivas med svensk rätt (prop. 1994/95:19, del 1 s. 500). Övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning till EU har därför

tagits in i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, den s.k. anslutningslagen.

I anslutningslagen föreskrivs att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. gäller här i landet med den verkan som följer av fördragen (2 §). Vidare föreskrivs i 3 § i anslutningslagen att gemenskapernas beslut gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av bl.a. de fördrag som anges i 4 §. I 3 § kommer således överlåtelse av beslutanderätt till gemenskaperna till uttryck. I 4 § räknas de fördrag och andra instrument upp som avses i 2 och 3 §§. Sveriges tillträde till såväl Amsterdamfördraget som Nicefördraget föranledde ändringar i 4 § anslutningslagen på så sätt att dessa fördrag lades till förteckningen i 4 §.

Sveriges anslutning till det nu aktuella anslutningsfördraget kräver följaktligen också en ändring i 4 § anslutningslagen. Paragrafen bör ändras på det sättet att anslutningsfördraget läggs till förteckningen i denna paragraf. Detta innebär att anslutningsfördraget införlivas med den svenska nationella rätten och blir gällande här i landet med den verkan som följer av fördraget. Anslutningsfördraget förutsätter inte någon överlåtelse av beslutanderätt.

Enligt artikel 4.2 i fördraget träder detta i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om ett kandidatland uteblir, ansluts den andra staten till unionen på den bestämda dagen. Både Bulgarien och Rumänien har emellertid deponerat sina ratifikationsinstrument hos den italienska regeringen den 27 maj 2005. Även om samtliga nödvändiga ratifikationsinstrument har deponerats senast den 31 december 2006 kan anslutningen skjutas upp till den 1 januari 2008, om rådet fattar ett beslut gällande en eller båda de anslutande staterna enligt artikel 39 i anslutningsprotokollet respektive anslutningsakten (se avsnitt 7.30).

Mot denna bakgrund bör den nu föreslagna ändringen av anslutningslagen träda i kraft den 1 januari 2007.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Konsekvenser för EU:s budget

Regeringens bedömning: Utgifterna i EU:s budget för perioden 2007– 2009 med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU uppskattas till 15 miljarder EUR. Sveriges nettobidrag till EU beräknas dock inte öka.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Anslutningsfördragen för Bulgarien och Rumänien har beaktats och respekterats i Europeiska rådets beslut i december 2005 avseende det finansiella perspektivet för år 2007–2013. Utgifterna i EU:s budget med anledning av anslutningsfördragen för perioden 2007–2009 uppskattas uppgå till 15 miljarder EUR (uppskattningsvis 135 miljarder SEK). Resultatet av förhandlingarna om det finansiella perspektivet uppskattas inte innebära någon nämnvärd ökning av den svenska avgiften till EU jämfört med föregående period. Trots att unionen utvidgas till 27 medlemsstater beräknas alltså inte vårt nettobidrag öka under perioden 2007–2013.

7. Politikområdena

Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande medlemsstaterna och Bulgarien och Rumänien. Resultatet av anslutningsförhandlingarna reflekteras i fördraget i form av övergångslösningar och tekniska anpassningar till EU:s regelverk. Efter en redogörelse för fördragets allmänna delar nedan följer en närmare beskrivning av fördragets innehåll med utgångspunkt i de 31 förhandlingskapitlen. Dessa kapitel motsvarar i stora drag det som brukar benämnas EU:s politikområden.

7.1. Fri rörlighet för varor

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket utan undantag eller övergångsregler med tillämpning från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Kommerskollegium, vars uppgift är att värna om de fyra friheterna på den inre marknaden, välkomnar att processen fortskrider mot en ännu större och bredare marknad. Kemikalieinspektionen pekar på de höga krav som ställs på både nuvarande och blivande medlemsstater och myndigheter i dessa stater för att den fria rörligheten av varor skall fungera.

Bakgrund: Den fria rörligheten för varor utgör en av hörnstenarna för den inre marknaden. För att den fria rörligheten skall fungera krävs ett gemensamt regelverk som säkerställer att varor m.m. kan cirkulera över gränserna inom unionen. Lagstiftningen på detta område består i hög grad av harmoniserad gemensam lagstiftning, det s.k. harmoniserade området. Lagstiftningen har tillkommit för att tillgodose legitima skyddsintressen, t.ex. människors liv och hälsa respektive miljö. Den gemensamma lagstiftningen täcker vitt skilda områden. Det finns bestämmelser på livsmedelsområdet som syftar till att skydda konsumenternas hälsa och underlätta handeln med livsmedel inom unionen. Det finns också bestämmelser om offentlig upphandling som syftar till att undanröja hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och för den fria rörligheten för varor.

Det finns emellertid också sektorer där harmoniserad gemensam lagstiftning saknas, det s.k. icke harmoniserade området. Inom detta område gäller principen om ömsesidigt erkännande. Ömsesidigt erkännande är en grundläggande princip som innebär att produkter som uppfyller lagkrav i en medlemsstat, vilka inte är identiska med kraven i mottagarlandet men som uppfyller en likvärdig skyddsnivå, skall få tillträde till marknaden i den andra medlemsstaten. Det finns dock ett antal specifika undantag från denna grundläggande princip som kommer till uttryck i artikel 30 i EG-fördraget. Det rör sig om situationer där avsteg kan motiveras av hänsyn till exempelvis allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet.

Den harmoniserade varulagstiftningen innehåller bl.a. regler om horisontella strukturer såsom procedurer för bedömning av överensstämmelse, standardisering och marknadskontroll vilka är

nödvändiga för tillämpningen av produktdirektiv som är utformade enligt den s.k. nya metoden. Den nya metoden innebär att gemensamma direktiv innehåller de väsentliga säkerhetskrav som ställs på produkten. De tekniska kraven för produkten specificeras i harmoniserade standarder som utvecklas under direktiven av de europeiska standardiseringsorganen. En produkt som har tillverkats i enlighet med en sådan standard förutsätts uppfylla direktivets väsentliga säkerhetskrav. Dessa direktiv innehåller även regler om att produkter som uppfyller uppställda krav skall CE-märkas. Direktiven om fritidsbåtar, telekomutrustning och maskiner är exempel på direktiv enligt den nya metoden.

Äldre produktdirektiv, t.ex. avseende motorfordon och livsmedel, följer däremot den s.k. gamla metoden. Direktiv enligt den gamla metoden uttrycker som regel krav på produkten i form av detaljerade tekniska specifikationer istället för i generellt uttryckta väsentliga säkerhetskrav.

För att undvika att tekniska handelshinder uppstår på den inre marknaden skall medlemsstaterna anmäla nationella tekniska regler avseende varor respektive informationssamhällets tjänster till kommissionen för en remissomgång bland medlemsstaterna. Proceduren följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Enligt proceduren kan införandet av nya regler skjutas upp om kommissionen eller en medlemsstat anser att regelförslaget är handelshindrande.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket utan undantag eller övergångsregler med tillämpning från anslutningsdagen.

Utvidgningen av unionen med ytterligare två länder innebär en utökning av den inre marknaden. Varor skall därmed fritt kunna cirkulera över gränserna. Arbetet med att undanröja handelshinder och upprätthålla den fria varurörligheten kommer dock även fortsättningsvis att ställa stora krav på medlemsstaterna. När det gäller varuområdet tillämpas i hög grad administrativt samarbete mellan de ansvariga tillsynsmyndigheterna. Det är därför mycket viktigt att det i de anslutande medlemsstaterna finns tillräckliga och kompetenta resurser för förvaltning och tillämpning av de gemensamma regelverken på produktområdet.

7.2. Fri rörlighet för personer

7.2.1. Fri rörlighet för arbetstagare

Sammanfattning: I förhållande till arbetstagare från Bulgarien och Rumänien har de nuvarande medlemsstaterna möjlighet att, under sju år från deras anslutning, begränsa tillträdet till sin arbetsmarknad genom att tillämpa nationell lagstiftning och bilaterala avtal i stället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU.

Remissinstanserna: Migrationsverket anför att det inte finns anledning för Sverige att begränsa tillträdet till arbetsmarknaden genom att tillämpa nationell lagstiftning eller bilaterala avtal istället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Övergångsbestämmelserna bedöms inte påverka det aktuella invandringsmönstret. LO har en negativ syn på generella övergångsregler. Den föga omfattande förändringen av arbetskraftsinvandringen talar för att inte heller denna gång ha övergångsregler.

Bakgrund: Inom ramen för regelverket om fri rörlighet för personer utgör reglerna om fri rörlighet för arbetstagare ett nyckelområde. De grundläggande bestämmelserna på detta område, som innebär att en unionsmedborgare skall kunna ta arbete i en medlemsstat och behandlas på lika villkor som medlemsstatens egna medborgare, finns i artiklarna 39–41 i EG-fördraget. Dessutom finns en rätt för personer att flytta till en annan medlemsstat för att etablera sig som företagare (artikel 43 i EGfördraget) eller för att tillhandahålla tjänster (artikel 49 i EG-fördraget).

Härutöver finns en omfattande sekundärrättslig reglering, bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen och rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer.

Reglerna innebär i korthet att en EU-medborgare har samma rätt att söka arbete, ta anställning eller driva rörelse i en annan medlemsstat som landets egna medborgare. Syftet är att öppna den europeiska arbetsmarknaden för alla arbetstagare inom EU och därigenom bidra till det övergripande målet om fred och välstånd samt att komplettera utvecklingen av den inre marknaden för varor, tjänster och kapital. Rätten till tillträde till andra medlemsstaters nationella arbetsmarknader innebär också rätt till social, ekonomisk och kulturell integration i värdlandet för de migrerande arbetstagarna och deras familjer. Rätten till fri rörlighet för arbetstagare kompletteras och stöds av regelverket om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Likabehandlingsprincipen måste alltså iakttas för denna personkrets i enlighet med regelverket och EG-domstolens praxis.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier upphäver artiklarna 10 och 11 i förordning (EEG) 1612/68. Vidare upphävs ytterligare nio direktiv, däribland direktiv 68/360/EEG. Det nya direktivet skall vara genomfört i nationell rätt senast den 30 april 2006. Syftet med direktivet är att kodifiera EG-domstolens praxis och att samla regelverket för arbetstagare, egenföretagare, studenter och ickeekonomiskt aktiva i en enda rättsakt. Därigenom förenklas och stärks rätten att fritt röra och uppehålla sig för alla unionsmedborgare.

Direktivet syftar vidare till att det skall bli enklare för unionsmedborgare att utnyttja rätten till fri rörlighet, att möjligheterna att begränsa rätten till vistelse skall regleras tydligare samt att rörlighet och bosättning för unionsmedborgares familjemedlemmar, oavsett

medborgarskap, skall underlättas avsevärt. Grundprincipen är att unionsmedborgarna skall kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna på ungefär samma villkor som när medlemsstaters medborgare flyttar och byter bostad eller arbetsplats i de egna länderna.

En särskild utredare har haft regeringens uppdrag att ge förslag till hur direktivet skall genomföras i Sverige. Utredaren överlämnade betänkandet Unionsmedborgares rörlighet inom EU (SOU 2005:49) den 1 juni 2005. Utredningen föreslår att det i stället för uppehållstillstånd införs ett registreringsförfarande som Migrationsverket skall ansvara för. Verket skall tillhandahålla registreringsbevis till de unionsmedborgare som kommer hit och så kallade uppehållskort till familjemedlemmar som kommer från tredje land. Handlingarna är endast bevis för att registrering eller anmälan har skett till Migrationsverket och att förutsättningarna för uppehållsrätt enligt direktivet är uppfyllda, men utgör inte en förutsättning för rätten att vistas i Sverige.

Regeringen beslutade den 2 februari 2006 att överlämna propositionen Genomförande av EG-direktiven om unionsmedborgares rörlighet inom EU och om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (prop. 2005/06:77) till riksdagen.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen med beaktande av följande övergångsbestämmelser. Dessa övergångsbestämmelser är desamma som gällde vid EU:s utvidgning den 1 maj 2004.

De nuvarande medlemsstaterna har rätt att begränsa tillträdet till sin arbetsmarknad genom att tillämpa nationell lagstiftning och bilaterala avtal i stället för EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Österrike och Tyskland får även rätt att i viss utsträckning begränsa den fria rörligheten för tjänster. Det rör sig här om en möjlighet att införa restriktioner gällande vissa känsliga servicesektorer, vilka huvudsakligen är bygg- och städsektorerna.

De två första åren efter anslutningen kommer de nuvarande medlemsstaternas nationella lagstiftning att gälla i stället för det EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet. Dessa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, kan innebära full tillgång till arbetsmarknaden. Arbetstagare från de nya medlemsstaterna får emellertid inte ges sämre villkor än de som, vid tiden för undertecknandet av anslutningsfördraget, gäller enligt nationella bestämmelser eller bilaterala överenskommelser.

Före utgången av tvåårsperioden efter anslutningen skall rådet se över hur övergångsbestämmelserna fungerar, med utgångspunkt i en rapport från kommissionen.

Senast vid slutet av tvåårsperioden efter anslutningen skall de nuvarande medlemsstaterna anmäla till kommissionen om de kommer att fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser. Om ingen anmälan sker innebär det att medlemsstaten framöver skall tillämpa EU:s regelverk.

Efter fem år skall i princip övergångsbestämmelserna upphöra att gälla. Om en medlemsstat har eller förutser allvarliga störningar på sin arbetsmarknad kan dock övergångsbestämmelserna, efter att kommissionen har underrättats, behållas i sju år.

Efter sju år får det inte förekomma några nationella bestämmelser som inskränker den fria rörligheten för arbetstagare från nya medlemsstater i förhållande till EU:s regelverk.

Medlemsstater som väljer att tillämpa det EU:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet i förhållande till medborgare från nya medlemsstater har efter de två första åren möjlighet att tillämpa en s.k. skyddsklausul. Klausulen får åberopas om staten “genomgår eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningen inom en viss region eller ett visst yrke”. De nya medlemsstaterna har rätt att tillämpa undantagsbestämmelser av motsvarande slag gentemot en medlemsstat som tillämpar sådana gentemot dem. I förhållande till varandra har de nya medlemsstaterna rätt att använda sig av denna skyddsklausul.

I likhet med vad som gällde vid EU:s utvidgning den 1 maj 2004 ger övergångsarrangemangen stor frihet åt de enskilda medlemsstaterna att bestämma om EU:s regelverk om fri rörlighet för arbetstagare skall gälla under en övergångsperiod.

7.2.2. Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat gällande regelverk på området för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och kommer att anta nya lagar som träder i kraft vid anslutningen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: För att bestämmelserna om fri rörlighet för personer skall omfatta även yrken som är reglerade i det mottagande landet krävs att medlemsstaterna erkänner varandras yrkeskvalifikationer. Dessa kvalifikationer definieras i regel genom krav på särskilda examens- eller kompetensbevis. Med stöd av artiklarna 47 och 52 i EG-fördraget har rådet antagit ett stort antal direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av sådana examens- och kompetensbevis.

Direktiven utgörs dels av sektorsdirektiv, som omfattar vissa yrken, dels av två mer generella direktiv, som omfattar alla övriga yrken.

Sektorsdirektiven innebär att medlemsstaterna har harmoniserat sin lagstiftning på respektive yrkesområde samt antagit gemensamma regler för utbildningarnas omfattning och, i några fall, för deras närmare uppläggning. Dessa direktiv omfattar följande yrkesgrupper: läkare, tandläkare, sjuksköterskor i allmän hälso- och sjukvård, farmaceuter (apotekare), barnmorskor, veterinärer och arkitekter. För läkare finns förutom regler för samordningen av grundutbildningen också gemensamma regler för allmänpraktiserande läkare samt för vissa specialister.

Vidare finns ett direktiv som reglerar tillträde till ett stort antal verksamheter inom handel, hantverksyrken och vissa tjänsteområden (Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer). Detta direktiv reglerar de

krav, som en medlemsstat har rätt att ställa när det gäller tillträde till ovan nämnda yrkesverksamheter i form av kvalifikationer som förvärvats genom yrkeserfarenhet i en annan medlemsstat. Vidare kan krav ställas på allmän kommersiell kunskap, krav på vandel och konkursfrihet.

Slutligen finns också två mer generella direktiv, som omfattar alla övriga yrken som är reglerade (rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier och rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG). Syftet med direktiven är att möjliggöra för en medborgare i en medlemsstat att utöva ett i en annan medlemsstat reglerat yrke. Detta skall enligt direktiven medges under förutsättning att personen i fråga har rätt att utöva samma eller motsvarande yrke i sitt hemland. Advokatyrket omfattas av dessa generella direktiv när det gäller rätten att bli fullt erkänd som advokat i enlighet med värdlandets lagar. Därutöver finns ytterligare två direktiv för advokater. Det ena gäller friheten att tillhandahålla tjänster och det andra är ett s.k. etableringsdirektiv som ger rätt att etablera sig som advokat i ett annat medlemsland under sitt hemlands titel på samma villkor som värdlandets egna advokater.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat gällande regelverk på området och kommer att anta nya lagar som träder i kraft vid anslutningen. De nya medlemsstaterna har också varit tvungna att anpassa de utbildningar som omfattas av sektorsdirektiven till de gällande direktiven. I många fall har omfattande förändringar varit nödvändiga. Samtliga nya utbildningar har ännu inte kommit igång och därmed dröjer det flera år innan personer med de nya utbildningarna, som helt uppfyller direktivens krav, kommer ut på arbetsmarknaden.

Genom att ytterligare två länder ansluts till unionen tillförsäkras dessa medborgare rätten att få sina yrkeskvalifikationer erkända i Sverige på samma villkor som övriga EU-medborgare, liksom svenska medborgare ges motsvarande rättigheter i de nya medlemsstaterna. Flera medlemsstater har tvingats genomföra radikala förändringar av vissa utbildningar, som omfattas av de särskilda s.k. sektorsdirektiven, eftersom de inte har uppfyllt de minimikrav som uppställts i direktiven. Sverige godkänner för närvarande inte många av de äldre yrkeskvalifikationerna utan kräver mer eller mindre omfattande kompletteringsutbildningar. Genom utvidgningen blir Sverige skyldigt att godkänna personer med äldre utbildningar, främst inom hälso- och sjukvårdssektorn, som har viss angiven yrkeserfarenhet.

7.2.3. Samordning av trygghetssystem

Sammanfattning: EU:s regelverk när det gäller samordningen av medlemsstaternas sociala trygghetssystem kommer att gälla i Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att erfarenheterna av den senaste utvidgningen med tio nya medlemsstater leder till

bedömningen att Bulgariens och Rumäniens anslutning inte kan medföra några särskilda konsekvenser för socialförsäkringen.

Bakgrund: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen innehåller regler som samordnar medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Reglerna gäller för personer som omfattas eller har omfattats av en eller flera medlemsstaters sociala trygghetssystem. Reglerna innebär bl.a. att man inte skall gå miste om förmåner eller rättigheter som tidigare har tjänats in i ett annat medlemsland. Förordningen ger också dessa personer rätt till likabehandling med landets egna medborgare i fråga om social trygghet. Förordningen syftar inte till att harmonisera medlemsstaternas system för social trygghet. Rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser, ger tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i ett medlemsland rätt till likabehandling med EU-medborgare i förhållande till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från och med anslutningsdagen. Stora krav ställs därmed på de nya medlemsstaterna att stärka de administrativa förutsättningarna för samordning i enlighet med förordningen (EEG) nr 1408/71.

7.3. Etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster

Sammanfattning: Såväl Bulgarien som Rumänien har fått övergångsperioder när det gäller att uppfylla miniminivån 20 000 EUR i investerarskyddsdirektivet, Bulgarien t.o.m. den 31 december 2009 och Rumänien t.o.m. den 31 december 2011.

Remissinstanserna: Finansinspektionen påpekar att den övergångsperiod som Bulgarien och Rumänien har fått i fråga om miniminivån på deras investerarskydd kan föranleda att Finansinspektionen måste informera svenska konsumenter om denna begränsning i investerarskyddet när det gäller vissa värdepapperstjänster från företag i de nya medlemsstaterna.

Bakgrund: Den fria rörligheten för tjänster grundas på artikel 49 i EGfördraget. Den sekundärrättslagstiftning som finns på området rör främst finansiella tjänster.

På bankområdet har en rad direktiv antagits för att genomföra den inre marknaden för banktjänster. Direktiven innehåller gemensamma bestämmelser om etablering av verksamhet och drivande av gränsöverskridande verksamhet inom EU samt grundläggande regler om tillsynen av kreditinstitut. Det finns även gemensamma regler om startkapital för drivande av denna typ av verksamhet och om kapitaltäckning för såväl kreditrisker som marknadsrisker. Vidare finns regler för att förhindra att ett kreditinstitut tar på sig alltför stora

engagemang mot en kund. Med undantag för reglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker har de gemensamma reglerna sammanförts i ett direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet).

Särskilda redovisningsregler för kreditinstitut finns i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut. Det finns också ett direktiv om garanti av insättningar, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet), enligt vilket det skall finnas insättarskydd upp till en viss miniminivå (20 000 EUR) i alla medlemsstater.

Vad gäller försäkringsområdet antogs under 1970-talet inom liv- och skadeförsäkringsområdet direktiv som innebar en minimiharmonisering av reglerna om auktorisation och övriga krav som skall gälla för etablering i medlemsstaterna. Dessa direktiv följdes under slutet av 1980talet och början av 1990-talet av direktiv som innehåller regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gränsöverskridande verksamhet). Slutligen antogs under 1990-talet direktiv vars målsättning var att genomföra en inre marknad på försäkringsområdet. Direktiven syftade till att genomföra principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Dessa direktiv har kompletterats och ändrats vid flera tillfällen. De direktiv som avser livförsäkring har numera sammanförts till ett enda direktiv. Det finns också regler om redovisning i försäkringsföretag och om tillsyn av försäkringsgrupper.

När det gäller försäkringsförmedlare finns gemensamma regler som innebär att en försäkringsförmedlare som är registrerad i en medlemsstat får etablera sig och driva gränsöverskridande verksamhet i andra medlemsstater.

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut införs en gemensam reglering av sådana institut som inrättats utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepension.

På trafikförsäkringsområdet finns för närvarande fem direktiv (i direktiven används benämningen motorfordonsförsäkring). I de tre första direktiven regleras skyldigheten att ha försäkring för motordrivna fordon samt ges närmare bestämmelser om försäkringens omfattning. Det fjärde direktivet, som genomförts i svensk rätt genom lagstiftning som trätt i kraft i januari 2003, innehåller särskilda bestämmelser som syftar till att göra det enklare att få ersättning från en trafikförsäkring för en skada som inträffat i ett annat land än det där den skadelidande är bosatt. Ett femte direktiv antogs den 18 april 2005.

För att förverkliga den inre marknaden på värdepappersområdet antogs år 1993 ett direktiv om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Direktivet, som omfattade värdepappersföretag, ersattes förra året av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG, vilket utöver värdepappersföretagen reglerar även marknadsplatserna. För värdepappersföretagen gäller även det tidigare i samband med bankområdet nämnda direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut.

På värdepappersområdet finns även gemensamma regler om upprättande, granskning och spridning av prospekt vid upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad eller vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten.

När det gäller skyddet för en investerares tillgångar i investeringsverksamhet finns Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskyddsdirektivet). Direktivet syftar till att skapa ett skydd för investerares tillgångar om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag går i konkurs eller på annat liknande sätt sätts ur stånd att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Investerarskyddet skall uppgå till minst 20 000 EUR.

Slutligen finns gemensamma regler om bl.a. investeringsfondverksamhet, finansiella säkerheter och marknadsmissbruk.

Förhandlingsresultat: Såväl Bulgarien som Rumänien har fått övergångsperioder när det gäller att uppfylla miniminivån 20 000 EUR i investerarskyddsdirektivet, Bulgarien t.o.m. den 31 december 2009 och Rumänien t.o.m. den 31 december 2011.

7.4. Fri rörlighet för kapital

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har beviljats en övergångsperiod på sju år under vilka övriga EU-medborgare eller juridiska personer inte har rätt att köpa jordbruksfastigheter i dessa länder. Avseende fritidsfastigheter har de båda länderna beviljats en övergångsperiod med motsvarande restriktioner i fem år från anslutningsdagen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Fri rörlighet för kapital är en av de fyra friheterna i EGfördraget och utgör en viktig del av den inre marknadens funktion. Den fria rörligheten för kapital omfattar dels kapital- och betalningsöverföringar, dels transaktioner avseende tillgångar såsom fastigheter, företag och portföljinvesteringar. Dessutom ingår bestämmelser om betalningssystem och penningtvätt.

Fri rörlighet för kapital regleras i artiklarna 56–60 i EG-fördraget. Enligt artikel 56 i EG-fördraget skall alla restriktioner för kapitalrörelser eller för betalningar mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeland vara förbjudna. Förbudet mot begränsningar för kapitalrörelser innebär dock inte att länderna inte kan ha olika kontroller av kapitalrörelser, till exempel för att förhindra lagbrott.

Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i kapitlet med ett par undantag. Vid förhandlingarna i samband med den förra utvidgningen tillämpades en grundläggande princip om att de tio nya medlemsstaterna skulle ges möjlighet att under en övergångsperiod behålla sina nationella regler för

fastighetsförvärv. Detsamma har gällt vid förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien. Principen för övergångsregler har varit densamma, nämligen att en övergångsperiod på sju år bör vara möjlig för förvärv av jordbruksfastigheter och fem år för förvärv av fritidsfastigheter.

Bulgarien och Rumänien har följaktligen beviljats en övergångsperiod på sju år under vilka övriga EU-medborgare eller juridiska personer inte har rätt att köpa jordbruksfastigheter (omfattar jordbruks-, skogsbruks- och skogsmark) i dessa länder. Avseende fritidsfastigheter har de båda länderna beviljats en övergångsperiod med motsvarande restriktioner i fem år från anslutningsdagen.

När det gäller förvärv av fast egendom kan konstateras att Sverige i sin förhandling om ett EU-medlemskap fick en övergångsperiod på fem år för utländska förvärv av fritidsfastigheter.

För Sveriges vidkommande är bedömningen att övergångsperioderna i huvudsak berör privatpersoner och att inga negativa konsekvenser på detta område uppkommer.

7.5. Bolagsrätt

Sammanfattning: Förhandlingarna på detta område har rört skyddet för immateriella rättigheter och resulterat i en särskild bestämmelse om parallellimport av läkemedel samt vissa tekniska anpassningar av vissa rådsförordningar.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Det gemensamma regelverket under detta kapitel omfattar associationsrätt, redovisningsrätt och revision samt immaterialrätt. Hit hör även frågor om tillämplig lag för avtalsförpliktelser samt frågor om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. De två sistnämnda frågorna har tidigare reglerats av två konventioner, nämligen Romkonventionen om domstols behörighet och Brysselkonventionen om avtalsförpliktelser. Numera har bestämmelserna i dessa konventioner inkorporerats i EU:s regelverk. Regelverket på området består av ett stort antal direktiv och flera förordningar.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med beaktande av vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

I förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien har skyddet för immateriella rättigheter diskuterats. Diskussionerna har resulterat i en särskild bestämmelse om parallellimport av läkemedel samt vissa tekniska anpassningar i fyra förordningar (rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel).

Flera läkemedel som idag har patentskydd i någon nuvarande medlemsstat har inte och kan inte få ett motsvarande skydd i Bulgarien

och Rumänien. För att patenthavare inte skall lida förluster på grund av detta har i anslutningsfördraget införts en regel som innebär att den som fick patentskydd för ett läkemedel vid en tidpunkt då det inte var möjligt att få motsvarande skydd i någon av de nya medlemsstaterna, skall ha rätt att motsätta sig parallellimport från detta land. Det innebär en rätt att motsätta sig att ett läkemedel, som förts ut på marknaden i en sådan stat av patenthavaren (eller med dennes samtycke), importeras till och marknadsförs i en medlemsstat där patentskyddet gäller. Regeln kallas ”den specifika mekanismen”.

Genom förordning (EEG) nr 1768/92 infördes ett särskilt tilläggsskydd för patent på läkemedel. Förordningen innebär i princip att den som har ett läkemedelspatent kan få upp till fem års extra skyddstid för produkten sedan patenttiden löpt ut. En ansökan om tilläggsskydd måste som regel göras inom sex månader från den dag då produkten fick sitt marknadsgodkännande. Ansökningstiden för tilläggsskydd kommer således att ha löpt ut för flera läkemedel när den aktuella förordningen börjar gälla i Bulgarien och Rumänien. Det har därför införts en möjlighet för patenthavaren att under en övergångsperiod kunna ansöka om tilläggsskydd i de nya medlemsstaterna, även efter den ordinarie ansökningstidens utgång.

Motsvarande regler om tilläggskydd finns för patent på växtskyddsmedel.

Problemet på varumärkesområdet har rört frågan om hur eventuella konflikter mellan gemenskapsvarumärken och nationella varumärken skall hanteras. Den lösning som har uppnåtts innebär att skyddet för gemenskapsvarumärken utsträcks till de nya medlemsstaterna vid anslutningen. Detta innebär att innehavaren av ett nationellt varumärke i en av de nya medlemsstaterna inte kan få ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklarat på grund av förväxlingsrisk men att innehavaren under sådant förhållande har möjlighet att utverka ett förbud mot användning av gemenskapsvarumärket i den nya medlemsstaten. Motsvarande lösning har införts även beträffande gemenskapsformgivningar och nationella formgivningar.

7.6. Konkurrenspolitik

Sammanfattning: Rumänien har begärt övergångslösningar för vissa skattebestämmelser där syftet är att underlätta regional utjämning. Därutöver gäller särskilda övergångsbestämmelser för omstruktureringen av Rumäniens stålindustri.

Remissinstanserna: LO pekar på den risk som ligger i att Rumänien har fått regionalt investeringsstöd och strukturstöd. En kombination av skattebefrielse och investeringsstöd från strukturfonderna leder till omstruktureringar till orter som troligen inte har de ekonomiska förutsättningarna för den verksamheten.

Bakgrund: EU:s regelverk om konkurrens rör frågor om konkurrensbegränsande avtal mellan företag och missbruk av dominerande ställning (artiklarna 81–82 i EG-fördraget), statligt stöd till näringslivet (artiklarna 87–88 i EG-fördraget), offentliga företag och

företag med särskilda rättigheter (artikel 86 i EG-fördraget) samt statliga monopol av kommersiell karaktär (artikel 31 i EG-fördraget). Omfattande sekundärrättsliga bestämmelser finns på konkurrens- respektive statsstödsområdena.

De nya medlemsstaterna har ställts inför uppgiften att anpassa den nationella lagstiftningen i berörda delar, bygga upp tillräcklig administrativ kapacitet och säkerställa att regelverket också tillämpas på ett trovärdigt sätt.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket inom konkurrensområdet från dagen för anslutning. Rumänien har dock medgivits följande övergångslösningar.

Till och med den 31 december 2011 kan Rumänien behålla vissa undantagsbestämmelser enligt lag om frihandelsområden för företag, förutsatt att berörda företag har tecknat handelskontrakt med berörda områdesförvaltningar före den 1 juli 2002. Undantagsbestämmelserna utgör statsstöd och kan tillämpas såsom regionalt investeringsstöd där maximal stödnivå inte får överstiga 50 procent av berättigande kostnader. I den mån det är fråga om små eller medelstora företag kan stödnivån vara upp till 65 procent. För företag som bedriver verksamhet inom motorfordonsindustrin gäller en lägre stödnivå, max 30 procent av stödberättigande kostnader.

Den andra övergångslösningen för Rumänien avser möjligheten att fortsätta tillämpningen av undantagsbestämmelser från bolagsbeskattning i samband med nya investeringar i vissa regionalt eftersatta områden. Stödberättigade företag är sådana som erhållit s.k. investeringscertifikat före den 1 juli 2003. Bestämmelserna kan tillämpas som längst till den 31 december 2008 i tre av de eftersatta områdena, till den 31 december 2009 i 22 av de eftersatta områden samt till den 31 december 2010 i tre av de eftersatta områdena. De maximala stödnivåerna för stora företag, små och medelstora företag samt företag inom motorfordonssektorn överensstämmer med dem som angivits ovan enligt undantagsbestämmelserna för företag i frihandelsområden.

Rumänien ges möjlighet att genomföra ett omstruktureringsprogram för stålindustrin. Övergångsbestämmelserna fastställer ramar för statsstöd som beviljats och utbetalats under perioden 1993–2004 och fastställer villkor för stödets fördelning mellan berörda stålföretag. Villkor anges därutöver för anpassningen av produktionskapaciteten m.m. Omstruktureringsarbetet skall vara helt genomfört till den 31 december 2008.

7.7. Jordbruk

Jordbrukspolitiken är ett av EU:s mest omfattande politikområden och regelverket är mycket stort och detaljerat. Det gör att kapitlet omfattar en rad övergångslösningar som kommer att tillämpas på området. Generellt följer övergångsbestämmelserna de som förhandlades fram vid EU:s senaste utvidgning med tio nya medlemsstater.

Den gemensamma jordbrukspolitiken kan, bortsett från vissa horisontella frågor, indelas i två delar. En del utgörs av de marknadsreglerande mekanismerna, I den delen ingår det omfattande

stödsystemet till jordbruket som utgör en central del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den andra delen utgörs av frågor som rör bl.a. säkra livsmedel, veterinära frågor och djurskyddsregler. Därutöver finns program för miljö- och landsbygdsutveckling samt regler om växtskydd och utsäde.

Med hänsyn till det omfattande regelverket beskrivs nedan endast de mest centrala områdena och kortfattade redogörelser lämnas för de viktigaste övergångslösningarna.

7.7.1. Horisontella frågor

Sammanfattning: Ett förenklat system för identifiering av jordbruksskiften och djur kommer att erbjudas Bulgarien och Rumänien under som längst fem år från anslutningen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Ett integrerat kontroll- och administrationssystem (IAKS) infördes år 1992. Systemet är datoriserat och innefattar identifiering av jordbruksskiften, system för identifiering av djur, stödansökningar samt ett integrerat kontrollsystem. Kontroll av stödmottagare sker såväl administrativt som fysiskt. Avvikelser medför sanktioner i form av minskat stöd till stödmottagaren.

EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd är enligt artikel 36 i EGfördraget tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet har beslutat detta. Rådet har dock fattat sådana beslut för merparten av alla jordbruksprodukter.

Förhandlingsresultatet: Det krävs en omfattande administrativ kapacitet för att införa IAKS. Bulgarien och Rumänien kommer därför, i likhet med de tio senaste medlemsstaterna, att inledningsvis erbjudas möjligheten till ett förenklat system (SAPS). Det förenklade systemet går ut på att stöden under de tre första åren får betalas ut som schablonbelopp per hektar jordbruksmark. Systemet kommer att kunna förlängas ytterligare ett år i taget i maximalt två år för att sedan övergå till gårdsstödssystemet som regleras i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001. Skulle IAKS inte ha genomförts efter fem år kan detta innebära sanktioner mot medlemslandet som medför att den gradvisa ökningen av stöd från gemenskapen avstannar.

När det gäller statliga stöd kommer för Bulgarien och Rumänien, liksom vid den senaste utvidgningen, en generell övergångsregel att gälla för stöd som existerar redan vid anslutningen, s.k. befintliga stöd. Inom fyra månader efter anslutningen skall de nya medlemsstaterna anmäla alla existerande stöd till kommissionen. De stöd som har anmälts kommer sedan att betraktas som befintliga stöd enligt artikel 88.1 i EGfördraget under en treårsperiod. Senast när denna period löper ut skall

stöden ha anpassats till vad som gäller enligt kommissionens riktlinjer för statliga stöd.

7.7.2. Marknadsreglerande mekanismer

Sammanfattning: Under förhandlingarna fastställdes kvoter och referenskvantiteter utifrån hur mycket Bulgarien och Rumänien producerade under åren 1998–2002. Dessa ligger till grund för EUstöden i de nya medlemsstaterna. När det gäller direktstöden kommer det att ske en gradvis infasning med början på 25 procent av den nivå som gäller i de nuvarande medlemsstaterna.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund

Kännetecknade för den gemensamma jordbrukspolitiken är ett flertal s.k. marknadsordningar som reglerar viktiga aspekter av produktion, prissättning och stöd för olika kategorier av jordbruksprodukter. Direktstöd är numera den helt dominerande stödformen inom EU:s jordbrukspolitik och svarar också för de största utgifterna.

Gårdsstödssystemet

Det enskilt största direktstödet från och med år 2005 är gårdsstödet. Gårdsstödet ersätter de direktstöd som jordbrukarna fick tidigare som kompensation för låga världsmarknadspriser vid produktion av vissa jordbruksprodukter. I gårdsstödet har produktionskravet tagits bort som bidragsvillkor. Jordbrukarna får istället motsvarande kompensation under villkor att de följer tillämplig lagstiftning på området och uppfyller kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

Gårdsstödsreformen skall vara genomförd senast år 2007 av samtliga medlemsstater. Det framtida gårdsstödet kan antingen baseras helt på historisk produktion under referensperioden 2000–2002, alternativt baseras på hur mycket jordbruksmark jordbrukaren innehar det första tillämpningsåret (år 2005, 2006 eller 2007) eller vara en kombination av de två alternativen. Det finns dessutom möjlighet att bibehålla vissa delar av de produktionskopplade direktstöden.

Spannmål

EU:s interventionssystem syftar till att garantera odlarna en viss lägsta prisnivå. EU är skyldigt att köpa upp spannmålen under förutsättning att varan håller vissa kvalitets- och kvantitetskrav. Vid sidan av interventionssystemet på marknaden tillämpas även importskydd i form av tullar och importkvoter för att upprätthålla balansen på marknaden. För att avsätta överskottsproduktion finns möjlighet att exportera spannmål till tredjeland direkt från handeln med hjälp av exportbidrag. Systemet är beroende av WTO-avtalets regler för handel med spannmål och spannmålsprodukter.

Socker

All sockerproduktion är kvoterad inom EU. Varje år fastställs priser som utgör grunden för olika stöd inom marknadsordningen. Marknadsordningen är delvis självfinansierad genom att odlare och industri betalar in produktionsavgifter. Gränsskyddet för EU består av fasta tullar och eventuella tilläggsavgifter samt olika importkvoter som är tullbefriade eller har nedsatt tullsats. EU exporterar årligen socker på världsmarknaden genom ett system med exportbidrag, vilket krävs eftersom EU-priset är ca tre gånger högre än världsmarknadspriset för socker.

Frukt och grönsaker

Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker innefattar regler om kvalitetsnormer, stöd till bransch- och producentorganisationer, intervention samt regler för import och export, såsom tullar och exportbidrag. Marknadsordningarna för bearbetade produkter av frukter och grönsaker innefattar stöd för bearbetning av tomater, persikor, päron, katrinplommon, fikon och citrusfrukt, arealstöd för produktion av druvor för russinframställning samt regler för import och export.

Fiberväxter

Från och med år 2005 ingår även spånadslin och hampa i det nya enhetliga jordbruksstödet med frikopplat respektive produktionskopplat stöd. För spånadslin och hampa krävs kontrakt med en beredare som anger att linet eller hampan ska beredas till fibrer för att produktionen ska vara stödberättigad.

Vin

Marknadsordningen för vin innefattar regler om import, export, plantering av vinstockar, omstruktureringar av vinodlingar, lagring, destillationsåtgärder, märkning, följedokument, slutanvändning av EUsubventionerade produkter, skördeuttag samt även produktions- och lagerdeklarationer.

Tobak

Tobaksstödet skall frikopplas gradvis under en övergångsperiod på fyra år med början år 2006. Under denna övergångsperiod kan medlemsstaterna besluta att behålla en viss andel som kopplat stöd. Från år 2010 skall tobaksstödet helt frikopplas från produktionen. Hälften av stödet skall då vara överfört till systemet med samlat gårdsstöd och den andra hälften till omstruktureringsprogram inom ramen för politiken för landsbygdsutvecklingen.

Mjölk och mjölkprodukter

Inom marknadsordningen för mjölk och mjölkprodukter finns en rad marknadsmekanismer i form av gränsskydd, exportbidrag, intervention, privat lagring och konsumtionsfrämjande stöd. Från år 2005 har ett direktstöd införts som kompensation för sänkta interventionspriser. Produktionen begränsas av ett kvotsystem och varje medlemsstat är tilldelad en viss nationell kvot, som i sin tur är fördelad på de enskilda producenterna. Kvoten delas dessutom upp i kvot för mjölk som säljs till mejerier (leveranskvot) och i kvot för mjölk som säljs direkt till slutkonsument (direktförsäljningskvot). Överträds kvoten måste en tilläggsavgift betalas. Direktstödet baseras på den mängd mjölkkvot som finns tillgänglig på respektive gård vid ett visst datum.

Kött

EU:s marknadsreglering inom köttsektorn innefattar gränsskydd, exportbidrag och stöd för privat lagring. De direktstöd som tidigare har utbetalats i form av djurbidrag ingår numera i det nya systemet för gårdsstöd. Det finns dock möjlighet för medlemsstaterna att koppla en viss andel till produktionen även fortsättningsvis. Marknadsordningen innehåller även handelsnormer för fjäderfäkött och för ägg. Handelsnormerna reglerar bl.a. klassificering av kött och ägg efter kvalitet och vikt, förpackning, lagring, transport, presentation och märkning.

Förhandlingsresultatet

Nedan beskrivs några av de övergångsbestämmelser som knutits till ovan beskrivna marknadsordningar.

Referensperioder

För varje medlemsland bestäms vid inträdet i EU parametrar för tillämpningen av marknadsordningarna. De viktigaste är de kvoter som begränsar vilken produktion som är stödberättigad enligt regelverket. Eftersom EU:s system för direktstöd väsentligen bygger på principen att kompensera för tidigare genomförda prissänkningar är det också viktigt att bestämma s.k. referensnivåer för produktionen. Detta har gentemot de nya medlemsstaterna skett genom att en historisk referensperiod valts som utgångspunkt. För Bulgarien och Rumänien har de flesta kvoter och basarealer fastställts utifrån treåriga historiska referensperioder där tillförlitlig statistik finns tillgänglig för åren 1998–2002.

Direktstöd

Liksom för de tio senaste medlemsstaterna kommer direktstöden att fasas in gradvis under en 10-årsperiod, dvs. 25 procent av den nivå som gäller i de nuvarande EU-länderna år 2007, 30 procent år 2008, 35 procent år 2009, 40 procent år 2010, och därefter en ökning med 10 procentenheter

per år fram till år 2016 då de nya medlemsstaterna skall få samma stöd som de nuvarande EU-länderna.

Bulgarien och Rumänien kommer under infasningsperioden att kunna använda nationella medel, och under perioden 2007–2009 även en viss andel av de medel som är avsedda för landsbygdsutveckling, för att komplettera direktstöden.

Gårdsstödsystemet

Eftersom EU-15 senast år 2007 skall ha infört det nya gårdsstödssystemet som beslutades i 2003 års reform gäller att Bulgarien och Rumänien från början införlivar det nya systemet, med obligatorisk tillämpning av den regionaliserade modellen. Under de första 3 åren med det förenklade systemet (SAPS) kommer inte tvärvillkoren att tillämpas. Liksom för de tio senaste medlemsstaterna kommer inte heller modulering eller den s.k. finansiella disciplinen att tillämpas innan länderna är fullt infasade.

Socker

Bulgarien kommer att ha möjlighet att överföra sin produktionskvot för socker till den totala produktionskvoten för isoglukos under år 2006.

Vin

Bulgarien och Rumänien har fått möjlighet att utöka andelen nyplanteringsrätter med 1,5 procent från anslutningsdagen. Rumänien har även beviljats en övergångsperiod på 8 år för utfasning av odling av vinhybrider som inte är tillåtna i EU.

Mjölk och mjölkprodukter

Med anledning av den småskaliga strukturen och betydande andelen gårdskonsumtion av mjölk har Bulgarien och Rumänien beviljats ett undantag från principen för tilldelning av mjölkkvot genom att en omstruktureringsreserv har beviljats utöver baskvoten. Reserven kommer vid en översyn år 2009 att kunna omvandlas till baskvot om länderna kan visa att direktförsäljningen av mjölk på gårdarna har minskat till fördel för leveranser till mejeri.

Bulgarien har även beviljats ett femårigt undantag från EU:s regler för fetthalt i konsumtionsmjölk fram till den 30 april 2009. Under denna tid får mjölken enbart konsumeras på de respektive inhemska marknaderna eller exporteras till tredjeland.

7.7.3. Livsmedelsfrågor

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har beviljats övergångsregler när det gäller uppfyllandet av hygienreglerna för bl.a. mejerier och anläggningar som producerar färskt kött. Produkter från de anläggningar som omfattas av undantagen får endast säljas på den inhemska marknaden.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Livsmedelsområdet (alla typer av livsmedel, både vegetabiliska och av animaliskt ursprung) är i stort sett harmoniserat inom EU. Det innebär att ingen enskild medlemsstat kan ha vare sig strängare eller mer liberala regler än de andra. Syftet med livsmedelslagstiftningen är att skydda konsumenternas hälsa samt att underlätta handeln genom gemensamma bestämmelser inom hela EU.

Förhandlingsresultatet: Liksom flertalet av de tio senaste medlemsstaterna har Bulgarien och Rumänien beviljats undantag från hygienreglerna för ett antal mjölkproduktanläggningar och mejerier samt ett antal anläggningar som producerar färskt kött fram till den 31 december 2009. Produkter från de anläggningar som omfattas av undantagen får endast säljas på den nationella marknaden i respektive land och måste märkas i särskild ordning.

Övergångslösningarna för livsmedelshygien och kontroll kommer att innebära att de nya medlemsstater som omfattas av undantagen endast får sälja berörda livsmedel på sin inhemska marknad. Övergångsbestämmelserna torde inte få någon särskild effekt för svenska konsumenter eller producenter. Svenska företags tillgång till de nya medlemsstaternas marknader påverkas inte av undantagen.

7.7.4. Veterinära frågor och djurskydd

Sammanfattning: Vad gäller animaliskt avfall skall Bulgarien senast vid utgången av år 2005 ha upphört med sedvänjan att gräva ner högriskavfall, ett förfarande som inte tillåts inom EU.

Remissinstanserna: Statens Veterinärmedicinska anstalt anför att Bulgarien och Rumänien behöver gemenskapens stöd vad gäller smittskydd och livsmedelssäkerhet. Ett exempel är övervakning och kontroll av epizootin fågelinfluensa.

Bakgrund: EU:s regelverk inom det veterinära området, dit även foderfrågor räknas, innehåller regler som syftar till att säkerställa folk- och djurhälsa. Regelverket innefattar bl.a. bestämmelser om kontroll i samband med rörligheten av djur och varor på den inre marknaden och kontroll vid import av dessa från tredjeland, åtgärder mot djursjukdomar, såväl de som smittar från djur till djur och de som smittar från djur till människa, oftast via livsmedel, samt bestämmelser om hantering av

animaliska biprodukter. Animaliska biprodukter utgörs bl.a. av specificerat riskmaterial, dvs. de delar av nötkreatur som kan sprida BSE.

EU:s bestämmelser om djurskydd består bl.a. av minimiregler avseende utrymmen för djurhållning och krav vid transporter. I förhandlingarna har betonats vikten av att Bulgarien och Rumänien vid anslutningsdagen till fullo efterlever regelverket för djurskydd. Detta är viktigt för att behålla konsumenternas förtroende för produktionen av livsmedel av animaliskt ursprung. Dessutom kan olika efterlevnadsgrader i de nya medlemsstaterna medföra ojämlika konkurrensvillkor och därmed störa den inre marknadens funktion.

Förhandlingsresultatet: Varken Bulgarien eller Rumänien har beviljats några övergångslösningar inom den veterinära lagstiftningen eller för foder- och djurskyddsbestämmelser. Vad gäller animaliskt avfall skall Bulgarien senast vid utgången av år 2005 ha upphört med sedvänjan att gräva ner högriskavfall, ett förfarande som inte tillåts inom EU.

7.7.5. Landsbygdsutveckling

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien erbjuds ett antal temporära åtgärder inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen. De temporära åtgärderna syftar till att underlätta för de nya medlemsstaterna att uppnå sina mål för landsbygdsutvecklingen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: EU:s förordning om stöd för landsbygdsutveckling utgör ett ramverk för respektive medlemslands landsbygdsutvecklingsprogram och syftar till en hållbar utveckling av landsbygden med anknytning till jordbruket och dess omställning. Insatserna skall komplettera andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att bidra till att uppnå målen i artikel 33 i EG-fördraget. Den nuvarande förordningen, rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, ändrad bl.a. genom rådets förordning (EG) nr 1783/2003 av den 29 september 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden, löper fram till och med år 2006. Beslut har ännu inte fattats om den nya förordningen som ska gälla under perioden 2007–2013, varför åtgärder och utformning kan komma att revideras.

Samtliga åtgärder för utveckling av landsbygden kräver nationell medfinansiering. Landsbygdsåtgärderna finansieras i nuvarande program både från Jordbruksfondens garantisektion och från utvecklingssektionen, men föreslås i den nya förordningen från år 2007 att ligga under en gemensam landsbygdsutvecklingsfond.

Förhandlingsresultatet: På grund av jordbrukets och landsbygdens specifika behov i de blivande medlemsstaterna har dessa fått ett antal temporära åtgärder som ska syfta till att underlätta för Bulgarien och Rumänien att åstadkomma en struktur- och miljöanpassning av jordbrukssektorn. Liknande lösning gäller för de tio senaste

medlemsstaterna för perioden 2004–2006. Exempel på åtgärder är särskilda omstruktureringsstöd och stöd för att uppnå EU-standard för livsmedelssäkerhet, djurhållning och miljö.

Bulgarien kommer även att ha möjlighet att erbjuda stöd för tidig pension för mjölkproducenter i åldrarna 55–70 år.

För att underlätta genomförandet av EU:s regelverk och lösa prioriterade problem för en hållbar anpassning av jordbrukssektorn och landsbygden, har Bulgarien och Rumänien liksom de tio senaste medlemsstaterna erbjudits s.k. differentierade anslag, vilket innebär en förlängd tid mellan åtagande och utbetalning. Proceduren är densamma som för strukturfonderna och föreslås gälla för landsbygdsförordningen under perioden 2007–2013.

Medfinansieringsgraden från EU för landbygdsåtgärder skall vara maximalt 80 procent med undantag för miljö- och djurhållningsåtgärder där gränsen är 85 procent.

Bulgarien och Rumänien tillåts även använda medel avsedda för landsbygdsutveckling till att komplettera direktstöden. Den sammanlagda överföringen får inte överstiga 20 procent av medlen tilldelade från Jordbruksfondens garantisektion för landsbygdsutveckling under åren 2007, 2008 och 2009. Alternativt kan överföringen fördelas till 25 procent år 2007, 20 procent år 2008 och 15 procent år 2009.

Övergångsbestämmelserna för Bulgarien och Rumänien innebär inga särskilda konsekvenser för Sverige. För de nya medlemsstaterna främjar landsbygdsåtgärderna strukturutvecklingen och miljön i lantbruket och ger ökade möjligheter till effektivisering av jordbrukssektorn, vilket på sikt kan öka ländernas konkurrenskraft.

7.7.6. Växtskydd och utsäde

Sammanfattning: EU:s regelverk syftar till att förhindra spridning av farliga skadegörare i handel och i produktion av växter inom gemenskapen. Rumänien har fått övergångsperioder avseende växtskydd.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Inom ramen för den inre marknaden finns ett regelverk som syftar till att förhindra spridning av farliga skadegörare i handel och produktion av växter inom gemenskapen. Regelverket omfattar bestämmelser om vilka skadegörare som skall anses farliga samt regler om bekämpningsåtgärder.

Allt utsäde som saluförs inom gemenskapen skall genomgå en officiell kvalitetskontroll, en s.k. certifiering. I direktiven, som utgör regelverket på detta område, anges vidare bl.a. vilka kvalitetskrav som skall vara uppfyllda. Direktiven riktar sig mot specifika grödor som potatis, lantbruksväxter, köksväxter m.m. Ett särskilt direktiv ger medlemsstaterna rätt att ha strängare krav med avseende på förekomst av flyghavre.

Förhandlingsresultatet: På växtskyddsområdet (växtskyddsmedel) har Rumänien fått en övergångsperiod för fyra aktiva substanser som används i växtskyddsmedel fram till och med den 31 december 2009 och för en icke-aktiv substans till och med den 31 december 2008.

7.8. Fiske

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Fiskeriverket ansluter sig till den bedömning som gjorts i departementspromemorian.

Bakgrund

I likhet med den gemensamma jordbrukspolitiken är den gemensamma fiskeripolitiken fullt utvecklad. Regelverket består av förordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att tillförsäkra ett utnyttjande av akvatiska levande resurser under hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden. Den gemensamma marknaden för fiske omfattar också fiskeprodukter fram t.o.m. det första bearbetningsledet.

Den gemensamma fiskeripolitiken består av följande delar: resurspolitik, strukturpolitik, marknadspolitik, bestämmelser om kontroll i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket samt externa relationer.

Resurspolitiken

Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken anger de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken och berör bl.a. fiskets resursfrågor. Politiken gäller inom medlemsstaternas territorier, i EU:s fiskevatten och för EU:s fartyg i andra länders vatten. Målet är att skydda och bevara naturresurserna och att se till att dessa nyttjas långsiktigt på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt. Här skall hänsyn tas till sektorns socioekonomiska förhållanden, producenternas och konsumenternas behov samt följderna för det marina ekosystemet.

Förordningen anger ramarna för tillträde till och förvaltning av resursen, kontroll av fiskeaktiviteterna samt vilka medel och förfaranden som krävs. En förutsättning för det gemensamma systemets tillämpning är de föreskrivna nationella systemen för fiskelicenser, vilka skall omfatta EU:s fiskefartyg.

Strukturpolitiken

Strukturpolitiken inom fiskerinäringen avser hela unionen och därmed omfattas hela EU av strukturstöd till fiskerinäringen, vari beredningsindustri och vattenbruk inkluderas. Syftet med åtgärderna är att främja de övergripande målen för den gemensamma fiskeripolitiken om att säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Avgörande för detta är att omstrukturera sektorn och anpassa fiskeflottan och dess verksamhet till tillgängliga fiskresurser. Åtgärderna skall även främja en konkurrenskraftig näring genom moderniseringar.

Marknadspolitiken

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter syftar till att inom EU införa en gemensam marknad för fiskeriprodukter. För att uppnå detta måste tullhinder och alla andra åtgärder som skulle kunna hindra fri rörlighet för fiskeriprodukter avvecklas. Vidare måste gemensamma regler för marknaden för fisk fastställas. Ett annat syfte med marknadspolitiken är att undvika stora prisvariationer, vilket främst åstadkommes genom att producentorganisationerna återtar fisk från marknaden av sådana kvantiteter som inte uppnår vissa minimipriser.

Under år 2005 genomför kommissionen en utvärdering av marknadsordningen. Kommissionen avser vidare att under innevarande år att genomföra möten med olika intressenter samt studier om försörjningssituationen samt producentorganisationernas roll.

Kontroll

För att den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna genomföras effektivt ställs också krav på en fungerande kontroll som omfattar åtgärderna inom resurs-, struktur- och marknadspolitiken. Ansvaret för kontrollen ligger i första hand hos respektive medlemsstat men samarbete och samverkan mellan medlemsstaterna är väsentliga för en likartad tillämpning av regelverket inom EU.

Ett gemensamt EU-organ för fiskerikontroll skall inrättas den 1 januari 2006. Organet skall stå för operativ samordning av medlemsstaternas gränsöverskridande fiskerikontroll och även bistå medlemsstaterna med utbildningsaktiviteter samt ge kommissionen tekniskt stöd vid behov.

Externa relationer

Det internationella samarbetet på fiskets område har ofta politisk betydelse även utanför fiskeripolitiken. I arbetet diskuteras fiskerifrågor som inkluderar aspekter av internationell rätt, internationell handel, nationell suveränitet, budgetåtaganden samt internationellt utvecklingssamarbete. EU:s externa relationer på fiskets område omfattar multilateralt samarbete (bl.a. inom ramen för FAO och OECD), regionalt samarbete samt bilateralt samarbete med tredjeland. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen och några övergångsbestämmelser är därmed inte aktuella.

Bulgarien och Rumänien fångar tillsammans mindre än 10 000 ton skarpsill i Svarta havet varje år som i huvudsak används för mänsklig konsumtion. Vattenbruket är mer omfattande; den sammanlagda årsproduktionen överstiger 10 000 ton och de viktigaste arterna är karp och regnbåge. Någon konkurrenssituation gentemot svenskt fiske eller vattenbruk beräknas inte uppkomma.

Den sammanlagda befolkningen i Bulgarien och Rumänien är mer än 30 miljoner invånare vilket vid en ekonomisk tillväxt kan betyda att en viktig marknad för svenska fiskeriprodukter kan uppstå.

Förutsättningarna är, förutom ekonomisk tillväxt, att marknaden aktivt bearbetas och om detta görs bör svenska företag ha goda möjligheter.

7.9. Transportpolitik

Sammanfattning: Vid anslutningen kommer Bulgarien och Rumänien att få fullt marknadstillträde till internationella transporter. Vad gäller cabotage vid vägtransporter skall de nya medlemsstaterna få gradvis tillträde till denna marknad. Bulgarien och Rumänien har fått en övergångsperiod i fråga om bl.a. EU:s regler om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen.

Remissinstanserna: LO välkomnar övergångsreglerna på detta område. Eftersom Bulgarien fått en övergångsperiod på tre år för olika behörighetskrav och på företagskapital är det inte acceptabelt att tillåta internationell trafik med bulgariska transportörer ens under övergångsperioden.

Bakgrund: Artiklarna 70–80 i EG-fördraget föreskriver att unionen skall ha en gemensam transportpolitik. Transportområdet omfattas av fri rörlighet för tjänster inom ramen för den inre marknaden. Den gemensamma transportpolitiken syftar till att avskaffa nationella handelshinder och regleringar som hindrar fri rörlighet för transporttjänster. Transportområdets rättsakter består huvudsakligen av sekundärlagstiftning i form av ett hundratal förordningar, direktiv och beslut. Med de båda nya medlemsstaterna har enighet uppnåtts om ett antal övergångsbestämmelser vilka uteslutande berör vägtransportområdet.

Bestämmelserna för vägtransporter kan delas in i två delar, nämligen bestämmelser för marknadstillträde och bestämmelser som syftar till att skapa lika konkurrensvillkor.

Till bestämmelserna för marknadstillträde hör rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss. Förordningen innefattar tillstånd för internationell linjetrafik, pendeltrafik utan logi och vissa typer av tillfällig trafik. Hit hör också rådets förordning (EEG) 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier, som reglerar när en åkare kan utföra transporter inom EU utan särskilt tillstånd. Cabotagetransporter (rätt att utföra inrikes trafik i ett land med ett fordon registrerat i ett annat land) får enligt rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade bedrivas fritt inom unionens gränser. Det innebär att kvoteringar eller dylikt inte längre får existera för transporter mellan medlemsstaterna.

Till bestämmelserna med syfte att skapa lika konkurrensvillkor hör bl.a. gemensamma regler för kör- och vilotider, gemensamma minimiregler om kraven för att få yrkestillstånd samt uttaget av fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter. Under de senaste åren har

beslutats en rad direktiv som syftar till att förbättra yrkesförarnas sociala villkor och trafiksäkerheten (det sociala paketet). Reglerna rör bl.a. säkerhetsbälten, förartillstånd, fordonskonstruktion för större trafiksäkerhet samt gränsvärden för miljöpåverkande utsläpp.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för några övergångslösningar. Vid anslutningen till EU skall de nya medlemsstaterna få fullt marknadstillträde för internationella transporter (förordning (EEG) nr 881/92). Bulgarien och Rumänien skall dock endast få gradvis tillträde till den del av cabotagemarknaden som rör vägtransporter. Utifrån en begäran från EU har övergångsbestämmelser beslutats som innebär ett ömsesidigt förbud mot tillgången till de nationella transportmarknaderna under en treårsperiod. Detta innebär att varken EU:s åkare eller kandidatländernas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Medlemsstaterna, såväl de nuvarande som de blivande, har möjlighet att förlänga övergångsperioden med upp till fem år. Under övergångsperioden kan medlemsstaterna bilateralt utväxla cabotagetillstånd med Bulgarien och Rumänien genom bilaterala avtal.

Bulgarien och Rumänien har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2013 för införlivandet av rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom EU. Övergångsbestämmelserna innebär att vissa tunga fordon inte får trafikera icke uppgraderade sträckor av det bulgariska och rumänska vägnätet. Övergångsbestämmelsen har dock kopplats till en rad villkor för både Bulgarien och Rumänien. Enligt dessa villkor skall länderna uppgradera delar av sina vägnät enligt en överenskommen tidtabell. Fordon som uppfyller kraven i ovan nämnda direktiv skall obehindrat få använda sig av de huvudsakliga transitvägarna. Icke uppgraderade delar av det sekundära vägnätet skall, där det är tekniskt möjligt, få användas för lastning och lossning under hela övergångsperioden.

Bulgarien har under en period t.o.m. den 31 december 2010 fått undantag från bestämmelser beträffande de miniminivåer för kapital och reserver som företag skall förfoga över enligt rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter. Det kapital och de reserver som transportföretagen skall förfoga över skall under övergångsperioden successivt nå upp till de miniminivåer som fastställts enligt direktivet.

Rumänien har fått övergångsbestämmelser avseende de minimiskattesatser som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. Undantaget innebär att lägre skatter kan tas ut för tunga fordon än de miniminivåer som gäller inom övriga EU. Övergångsperioden gäller t.o.m. den 31 december 2010 och avser fordon som används uteslutande för inrikes transporter. Under

perioden skall skattesatserna gradvis höjas till den nivå som föreskrivs i direktivet.

De nya medlemsstaternas inträde i EU innebär att en del bilaterala avtal inom vägtransportområdet inte gäller i de delar de står i konflikt med EU:s bestämmelser. Kvoteringar eller dylikt kommer inte längre att finnas vid transporter mellan Sverige och de kommande medlemsstaterna. Övergångsbestämmelserna om cabotage är ömsesidiga och innebär att varken svenska åkare eller de nya medlemsstaternas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Sverige har inte tagit ställning i frågan om att bilateralt utväxla cabotagetillstånd under övergångsperioden. Några övriga konsekvenser av betydelse kan inte förutses.

Luftfartsstyrelsen påpekar att Bulgarien och Rumänien kommer att vara medlemmar av EU:s inre luftfartsmarknad från och med anslutningsdagen. Före årsskiftet slutfördes förhandlingar om att bilda ett gemensamt europeiskt luftfartsområde (ECAA mellan EU, Norge och Island å ena sidan och å andra sidan Bulgarien, Rumänien samt den västra Balkanregionen (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Serbien och Montenegro samt Kosovo/UNMIK). För Bulgariens och Rumäniens del innebär tidpunkten då ECAA-avtalet träder i kraft en direkt och fullvärdig anslutning till den Europeiska unionen och dess inre luftmarknad. Innan detta sker kommer kommissionen under 2006 att genomföra inspektion av de nya medlemsstaternas säkerhetsmässiga förutsättningar att fullt ut integreras i EU:s luftfartsmarknad. Luftfartsstyrelsen understryker betydelsen av att kommissionen på detta sätt före anslutningen till EU verifierar de nya medlemsstaternas genomförande av säkerhetskrav för att anpassa deras lagstiftning och tillämpningsföreskrifter i förhållande till på området utarbetade standarder och grundläggande krav.

7.10. Beskattning

Det gemensamma regelverket på detta område omfattar framför allt indirekt beskattning, nämligen mervärdesskatten och punktskatterna. I detta kapitel ingår även företagsbeskattning samt administrativt samarbete på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater.

Genom anslutningen av Bulgarien och Rumänien kommer det antal skatteregimer som förekommer inom EU att öka. Mot detta skall dock ställas att EU:s regelverk nu kommer att utökas till att omfatta ytterligare två nya stater vilket ger större möjligheter att samarbeta för avskaffandet av skadlig skattekonkurrens. Det ger även större möjligheter att allmänt sett undvika skatterelaterade störningar i handelsutbytet, bl.a. genom utökandet av ränte- och royaltydirektivet. Även formaliseringen inom EU av det administrativa samarbetet på skatteområdet bör medföra effektivitetsvinster i samarbetet med de blivande medlemsstaterna.

På områdena mervärdesskatt och punktskatter har både Bulgarien och Rumänien fått undantag från EU:s regelverk på en eller flera punkter. Undantagen kan i viss mån komma att påverka den inre marknaden och de fyra friheterna. Svenska företag kan härigenom få det svårare med

marknadstillträde, även om denna påverkan måste förmodas bli av ringa omfattning.

7.10.1. Mervärdesskatt

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts rätt att under en övergångsperiod tillämpa reducerade skattesatser i större omfattning än vad EU:s regelverk tillåter. De nya medlemsstaterna har medgetts rätt att undanta internationella passagerartransporter från mervärdesbeskattning samt ett ökat utrymme att undanta små och medelstora företag från mervärdesbeskattning.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att övergångsreglerna på mervärdesskatteområdet i stort inte kommer att få någon signifikant betydelse för svenskt vidkommande. LO pekar på betydelsen av att upprätthålla pressen på de nya medlemsstaterna så att övergångsperioderna inom skatteområdet inte behöver förlängas. Den nedre gränsen för mervärdesskatteskyldighet är enligt EU:s regelverk 5000 EUR. Bulgariens och Rumäniens undantag på 25 600 respektive 35 000 EUR verkar oskäligt. Eftersom en genomsnittlig omsättning för ett bolag i dessa länder är långt under nivån i andra medlemsstater borde en nivå som är acceptabel i andra medlemsstater vara acceptabel även i de nya medlemsstaterna.

Bakgrund: Ett gemensamt mervärdesskattesystem med en långtgående harmonisering av skattebasen har utvecklats inom EG sedan 1970-talet. Regleringen finns numera huvudsakligen intagen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund. Systemet syftar till att underlätta handeln inom EU och utgör också en del av grunden för beräkningen av medlemsstaternas avgift till EU.

Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden infördes år 1993 bestämmelser som i viss mån även harmoniserar skattesatserna. Länderna tillåts genom dessa regler att förutom en normalskattesats om minst 15 procent även ha högst två reducerade skattesatser på vissa uppräknade varor och tjänster.

Huvudregeln inom mervärdesskattesystemet är att allt tillhandahållande av varor och tjänster av skattskyldiga personer skall beskattas om det inte uttryckligen finns ett undantag från beskattning. Ett undantag innebär att den skattskyldige personen inte skall lägga mervärdesskatt på tillhandahållandet. I gengäld har denne inte rätt att dra av ingående skatt.

Vissa av de nuvarande medlemsstaterna har fått rätt att tillämpa s.k. nollskattesatser. Det innebär att tillhandahållandet inte skall beskattas men till skillnad från vad som gäller för undantagen får den skattskyldige dra av ingående skatt.

Förutom undantag för vissa särskilt uppräknade tillhandahållanden har också medlemsstaterna enligt sjätte direktivet rätt att helt undanta små och medelstora företag från tillämpningsområdet för beskattning om deras omsättning inte överstiger 5 000 EUR.

Förhandlingsresultatet

Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i direktiv 77/388/EEG från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden, vilka beskrivs nedan.

Undantag för internationella passagerartransporter

Bulgarien och Rumänien har fått permanent undantag för att få behålla befrielse från mervärdesskatt med avdragsrätt vad avser internationell transport av passagerare fram till dess att artikel 28.4 i direktiv 77/388/EEG uppfyllts eller så länge som samma undantag gäller i någon annan medlemsstat beroende på vilket datum som inträffar först.

Undantag för små och medelstora företag

Bulgarien och Rumänien har medgivits en möjlighet att tillämpa en högre omsättningsgräns än vad som anges i direktivet som gräns för rätten att undanta små och medelstora företag från momsregistrering och beskattning. För Bulgariens del gäller möjligheten små och medelstora företag vars årliga omsättning är lägre än 25 600 EUR och för Rumänien gäller tröskelvärdet 35 000 EUR.

7.10.2. Punktskatter

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatten på cigaretter. Vidare har de nya medlemsstaterna getts möjlighet att tillämpa nedsatta punktskattesatser på alkohol i vidare omfattning än vad EU:s regelverk tillåter. Undantag har också beviljats för punktskatter på energi och elektricitet.

Remissinstanserna: Skatteverket kommenterar att övergångsreglerna avseende alkoholskatter och tobaksskatter understigande minimiskattesatserna kan komma att leda till en större privatinförsel av alkoholhaltiga drycker och tobaksprodukter från Bulgarien och Rumänien. Den illegala handeln mellan punkskatteskyldiga kan komma att öka vilket måste beaktas i samband med riskhanteringen inom punktskattekontrollen.

Bakgrund: Inom EU finns harmoniserade förfaranderegler för punktskatter på alkoholvaror, tobaksvaror samt energiprodukter och elektricitet. Reglerna gör det möjligt att flytta varor mellan registrerade skattskyldiga utan att skatten förfaller till betalning (den s.k. suspensionsordningen). Reglerna finns i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. Syftet med suspensionsordningen är att främja fria varurörelser mellan medlemsstaterna.

Förutom förfarandereglerna på detta område finns direktiv som anger det skattepliktiga området samt direktiv som anger minimipunktskattesatser. Enligt rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober

1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter skall medlemsstaterna tillämpa en minimipunktskatt på cigaretter (punktskatt exklusive mervärdesskatt) som skall vara minst 57 procent av detaljhandelspriset (inklusive samtliga skatter) och som skall vara minst 60 EUR per 1 000 cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Från och med den 1 juli 2006 skall beloppet vara 64 EUR.

Enligt rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. De nedsatta skattesatserna får inte sättas lägre än till 50 procent av den nationella standardsatsen.

Enligt rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet skall medlemsstaterna ta ut minimipunktskatter på energiprodukter (dvs. bensin, dieselbrännolja, tjock eldningsolja, fotogen, gasol, naturgas samt kol och koks) och elektricitet.

Förhandlingsresultatet

Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

Minimiskatt på cigaretter

Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder t.o.m. den 31 december 2009 för att uppfylla minimipunktskatten på cigaretter förutsatt att de under dessa perioder successivt anpassar skattesatserna till minimipunktskattesatsen. Under övergångsperioderna får medlemsstaterna efter att ha meddelat kommissionen, så länge det ovannämnda undantaget gäller, behålla samma kvantitativa restriktioner som gäller för import från tredjeländer för cigaretter som förs in på deras territorier från Bulgarien eller Rumänien utan ytterligare punktskatteuttag. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet får utföra nödvändiga kontroller, förutsatt att dessa kontroller inte hindrar en väl fungerande inre marknad.

Alkoholskatt

Som ovan nämnts får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. Bulgarien och Rumänien har fått möjlighet att tillämpa detta undantag även på destillerier som producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år under förutsättning att det rör sig om alkohol framställd av frukt från fruktodlares hushåll avsedd endast för deras personliga bruk. Den mängd alkohol som nedsatt skattesats kan tillämpas för i dessa fall är dock begränsad. För Bulgariens del rör det sig om 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll och år. För Rumäniens del är gränsen 50 liter. Kommissionen skall se över

Rumäniens ordning år 2015 och rapportera eventuella ändringar till rådet.

Skatt på energi och elektricitet

Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder fram till den 1 januari 2011 för att uppfylla minimipunktskatten 359 EUR per 1 000 liter blyfri bensin som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan blyfri bensin får inte vara lägre än 323 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

Bulgarien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för att uppfylla minimipunktskatten 302 EUR per 1 000 liter och till den 1 januari 2013 för att uppfylla minimipunktskatten 330 EUR per 1 000 liter, allt för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan dieselbrännolja och fotogen får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

Rumänien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2013 för att uppfylla minimipunktskatten 330 EUR per 1 000 liter för dieselbrännolja som används som drivmedel. Den effektiva skattesatsen för sådan dieselbrännolja får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008 och 302 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2011.

Bulgarien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatterna för kol och koks som används för uppvärmning (0,15 EUR per gigajoule (GJ) för yrkesmässig användning och 0,3 EUR per GJ för ickeyrkesmässig användning), fram till den 1 januari 2010 för kol och koks som används för fjärrvärme och till den 1 januari 2009 för kol och koks som används för andra ändamål än fjärrvärme. De effektiva nationella skattesatserna för kol och koks får inte vara lägre än 50 procent av minimipunktskatterna från och med den 1 januari 2007.

Rumänien har fått en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för uppfylla minimipunktskatten 0,3 EUR per GJ bruttovärmevärde för naturgas som används för privata uppvärmningsändamål.

Rumänien har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatten 15 EUR per 1 000 kg för tung eldningsolja, fram till den 1 januari 2010 för tung eldningsolja som används för fjärrvärme och till den 1 januari 2009 för tung eldningsolja som används för andra ändamål. De effektiva nationella skattesatserna för tung eldningsolja får inte vara lägre än 13 EUR per 1 000 kg från och med den 1 januari 2007.

Bulgarien och Rumänien har fått övergångsperioder fram till den 1 januari 2010 för att uppfylla minimipunktskatterna på elektricitet (0,5 EUR per MWh för yrkesmässig användning och 1,0 EUR per MWh för icke yrkesmässig användning). De effektiva nationella skattesatserna för elektricitet får inte vara lägre än 50 procent av minimipunktskatterna från och med den 1 januari 2007.

Hänvisningar till S7-10-2

  • Prop. 2005/06:106: Avsnitt 7.10.4

7.10.3. Företagsbeskattning

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångstider för vissa regler i ränte- och royaltydirektivet. Bulgarien och Rumänien har förbundit sig att följa EU:s uppförandekod för företagsbeskattning.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Bulgarien och Rumänien har förbundit sig att följa EU:s uppförandekod för företagsbeskattning och att inte införa nya skatteregler som kan vara skadliga samt vid behov avskaffa eller ändra nuvarande regler. I anslutningsförhandlingarna har de fall av statligt stöd som ges i form av skattebefrielse eller skattelättnader till särskilda företag, branscher eller regioner behandlats enligt konkurrensreglerna.

Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (ränte- och royaltydirektivet) syftar till att underlätta verksamheten på den inre marknaden genom att undanröja källskatter på räntor och royalties som betalas mellan närstående företag i olika medlemsstater. Om ett bolag i en medlemsstat betalar en ränte- eller royaltybetalning till ett närstående bolag i en annan medlemsstat skall den förstnämnda staten inte beskatta betalningen. Reglerna omfattar bara vissa särskilt angivna företagsformer som är uppräknade i en bilaga till direktivet.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångstider för tillämpningen av artikel 1 i ränte- och royaltydirektivet. Bulgarien tillåts att inte tillämpa bestämmelserna till och med den 31 december 2014. Rumäniens undantag gäller till och med den 31 december 2010. För båda staterna gäller att till och med den 31 december 2010 får skattesatsen inte överstiga 10 procent, och för Bulgariens del därefter inte 5 procent de följande åren till och med den 31 december 2014.

7.10.4. Administrativt samarbete på skatteområdet

Sammanfattning: EU:s bestämmelser om administrativt samarbete skall kunna tillämpas i de nya medlemsstaterna vid inträdet. Vissa tekniska anpassningar görs i rättsakterna.

Remissinstanserna: Skatteverket yttrar att det ökade administrativa samarbetet inom skatteområdet avseende informationsutbyte, delgivning av handlingar och ömsesidigt bistånd med indrivning är positivt men kan komma att ställa större krav på verket i form av ökade resurser för att verket skall kunna uppfylla dess internationella åtaganden.

Bakgrund: Det administrativa samarbetet på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater omfattar de tre samarbetsformerna informationsutbyte, delgivning av handlingar och ömsesidigt bistånd med indrivning.

Bestämmelser om informationsutbyte för beskattningsändamål finns i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier, i rådets förordning (EG)

nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 och i rådets förordning (EG) nr 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter. Direktivets bestämmelser gäller i huvudsak utbyte av information på begäran, medan de båda förordningarna föreskriver ett visst automatiskt informationsutbyte. På mervärdesskattens område rör det sig om ett omfattande utbyte som sker genom att data från nationella databaser tillhandahålls via ett gemensamt kommunikationsnät. I var och en av de tre rättsakterna finns också bestämmelser om delgivning av handlingar.

Ömsesidigt bistånd med indrivning regleras i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Direktivet var ursprungligen tillämpligt bara på tull och jordbruksavgifter men tillämpningsområdet har utvidgats till mervärdesskatt, punktskatter på tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljeprodukter samt även skatt på inkomst, förmögenhet och försäkringspremier. Förutom bistånd med indrivning av dessa slags fordringar (inklusive säkringsåtgärder) regleras i direktivet även inhämtande av information om den betalningsskyldige och delgivning av handlingar (på indrivningsstadiet).

Vissa bestämmelser av administrativ natur finns även i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. De särskilda bestämmelserna på detta område är föranledda av den s.k. suspensionsordningen (se avsnitt 7.10.2). I direktivet föreskrivs att de risker som suspensionsordningen innebär skall täckas av en säkerhet som avsändaren är skyldig att ställa. Vidare regleras bl.a. det s.k. ledsagardokument som skall åtfölja varorna vid förflyttning.

EU:s bestämmelser om administrativt samarbete skall kunna tillämpas i Bulgarien och Rumänien vid inträdet. Vissa tekniska anpassningar görs i rättsakterna.

Hänvisningar till S7-10-4

7.11. Ekonomiska och monetära unionen (EMU)

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat målet att införa den gemensamma valutan euron. De nya medlemsstaterna kommer från dagen för anslutningen att delta i EMU som medlemsstater med undantag, vilket innebär att länderna inte genast kommer att införa euron.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Kapitlet omfattar regelverket för den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

För Bulgarien och Rumänien finns inga särskilda övergångsregler för regelverket om EMU på samma sätt som det inte finns sådana regler för de tio medlemsstater som blev medlemmar i EU den 1 maj 2004. Båda länderna har accepterat målet att införa den gemensamma valutan euron redan från anslutningsdagen.

Bulgarien och Rumänien kommer från anslutningsdagen att delta i EMU som ”medlemsstat med undantag”. Det innebär att länderna inte

genast deltar i valutaunionen och därmed inte heller genast inför den gemensamma valutan euron. Före anslutningsdagen kan de inte heller delta i växelkurssamarbetet ERM II.

Från den dagen de är medlemmar omfattas de dock av en stor del av regelverket för den ekonomiska politiken. Det innebär att länderna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse enligt artikel 99 i EG-fördraget samt att de omfattas av reglerna för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och av stabilitets- och tillväxtpakten. Länder utanför euroområdet kan dock inte bli föremål för sanktioner inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

Kraven på den nationella lagstiftningen inom området innebär också att båda länderna skall säkerställa att deras lagstiftning är förenlig med EG-fördraget och stadgan för det Europeiska centralbankssystemet.

Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.12. Statistik

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket utan övergångsbestämmelser eller undantag.

Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån anför att regelverket inom området är i snabb utveckling. Bulgariens och Rumäniens statistiksystem kommer därför att behöva omfattande stöd även framgent. Anslutningen kommer att innebära kostnadsökningar för SCB i Intrastatsystemet.

Bakgrund: På många områden är tillförlitlig statistik nödvändig för arbetet inom EU. Statistiken har en central roll för beslut om EU:s budget och dess fördelning samt bedömning av hur medlemsstaterna klarar sina åtaganden när det gäller inflation och offentliga finanser. Detta visar sig bl.a. i en omfattande reglering av ekonomisk statistik och jordbruksstatistik. Statistiken spelar också en allt viktigare roll som underlag för att följa och utvärdera hur medlemsstaterna uppnår uppställda politiska mål. Här kan t.ex. nämnas sysselsättnings- och miljömål.

Förhandlingsresultatet: Det huvudsakliga problemet när det gäller Bulgariens och Rumäniens antagande av regelverket på statistikområdet har inte varit att länderna skulle acceptera det, utan snarare huruvida de kontinuerligt kan producera korrekta och harmoniserade uppgifter. Den administrativa kapacitet ett land har, t.ex. hur den offentliga verksamheten fungerar och de möjligheter man har att rekrytera kvalificerad personal, spelar stor roll för kvaliteten på statistiken. Särskilt viktigt är det att den statistik som används för olika beslut är tillförlitlig och kan tas fram i tid samt att statistiken är trovärdig. Detta har också understrukits i de rapporter som tagits fram under förhandlingarna. Ett omfattande stödarbete pågår för att bistå de nya medlemsstaterna.

Både Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket och har inga övergångslösningar eller undantag. Här bör samtidigt understrykas att regelverket på statistikområdet är i snabb utveckling och det förutsätts att de nya medlemsstaterna även skall införliva de nya rättsakterna.

Utvidgningen förväntas inte medföra några särskilda konsekvenser för Sveriges del.

7.13. Socialpolitik och sysselsättning

7.13.1. Arbetsrätt

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på arbetsrättens område från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: LO påtalar följande. Med tanke på svårigheterna att organisera sig i fria organisationer enligt västeuropeisk modell är det förvånande att läsa att inga som helst övergångsregler eller uttalanden om fortsatta reformer finns angivna för arbetsrätt, hälsa och säkerhet i arbetslivet eller den sociala dialogen.

Bakgrund: Allmänna arbetsrättsliga områden såsom arbetstid, informationsskyldighet för arbetsgivare om rådande avtalsvillkor samt regler för deltids- och visstidsanställningar har reglerats genom s.k. minimidirektiv (varmed avses att det är tillåtet att ha för arbetstagarna mer förmånliga regler). Även andra skyddsregler för arbetstagare finns i bl.a. insolvensdirektivet, som syftar till att ge arbetstagaren ekonomiskt skydd vid arbetsgivarens insolvens samt direktivet om kollektiva uppsägningar, som ålägger arbetsgivaren att informera och samråda med arbetstagarna inför uppsägningar av viss omfattning. Inom området för arbetstagarinflytande har en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i EU skapats. Detaljerade regler har utformats för information och samråd i europabolag och europeiska kooperativa föreningar. Därutöver har regler om inrättande av europeiska företagsråd för information och samråd med arbetstagare i multinationella företag införts. Slutligen finns på detta område dels två direktiv som syftar till att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, dels flera direktiv som syftar till att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män.

Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångslösningar tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen.

7.13.2. Hälsa och säkerhet i arbetslivet

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket om hälsa och säkerhet i arbetslivet från och med anslutningsdagen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: EU:s regler som behandlar hälsa och säkerhet i arbetslivet består i huvudsak av ett ramdirektiv med anslutande särdirektiv. Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet

(ramdirektivet) innehåller grundbestämmelser om organisationen av verksamheten för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och om arbetsgivarens och arbetstagarens ansvar. Ramdirektivet kompletteras med särdirektiv för olika grupper av arbetstagare, för vissa typer av arbetsplatser och för vissa ämnen. För att främja forskning och utveckling för förbättring av levnads- och arbetsvillkor bildades Dublininstitutet år 1975. Vid sidan av detta finns sedan år 1994 även den Europeiska arbetsmiljöbyrån med säte i Bilbao, vars huvudsakliga uppgifter är att samla in och förmedla teknisk, ekonomisk och vetenskaplig information om arbetsmiljö och att främja och stödja utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna. Vidare har genomförandekommittén, Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor, inrättats för att bistå kommissionen vid förberedelse och genomförande av aktiviteter på arbetsmiljöområdet. Den skall bl.a. lämna synpunkter på planerade gemensamma bestämmelser. Kraven på hälsa och säkerhet i arbetslivet får även betydelse för harmonisering av lagstiftningen på produktområdet. Grundläggande säkerhetskrav för produkter som avses släppas ut på marknaden inom EU har upprättats. Harmoniserade standarder som anger tekniska specifikationer för olika typer av produkter tas fram av de europeiska standardiseringsorganen.

Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångsregler tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen.

7.13.3. Sociala dialogen

Sammanfattning: För att Bulgarien och Rumänien skall kunna delta i den sociala dialogen på EU-nivå krävs strukturerade organisationer och väletablerad praxis. Ingen av de nya medlemsstaterna har framfört önskemål om övergångsperioder eller avsteg från nu gällande regelverk.

Remissinstanserna: Arbetslivsinstitutet betonar vikten av att främja insatser för att stödja de nya medlemsstaternas ansträngningar att etablera förutsättningar för och vidmakthållandet av en väl fungerande social dialog. LO anser att erfarenheterna från de tidigare statsstyrda fack- och arbetsgivarorganisationerna sitter kvar djupt i dessa länder. Svårigheterna att organisera sig i fria organisationer enligt västerländsk modell är därför stora. Därför behövs både ekonomiskt och organisatoriskt stöd till båda parter på arbetsmarknaden, även efter medlemskapets inträde. Inom det fackliga området påpekas i samband därmed särskilt vikten av att skapa en effektiv social dialog och av de arbetsrättsliga direktiven, t.ex. utstationeringsdirektiven.

Bakgrund: Den rätt till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, som finns i samtliga medlemsstater, har varit grundläggande för tillskapandet av den europeiska sociala modellen, i vilken dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en av hörnstenarna. Enligt artiklarna 136–140 i EG-fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna främja den sociala dialogen. Det har ansetts viktigt att de nya medlemsstaterna har väl fungerande relationer mellan parterna på sina arbetsmarknader eftersom detta utgör en förutsättning för deltagande i den sociala

dialogen på europeisk nivå. Kommissionen skall, i överensstämmelse med artikel 138 i EG-fördraget, sträva efter att utveckla dialogen på europeisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare så att denna, om parterna så önskar, kan leda till avtalsbundna relationer. Vidare betonas i den nya avdelningen i EG-fördraget om sysselsättning (Avdelning VIII) den centrala ställning som arbetsmarknadens parter har inom ramen för den samordnade strategin för sysselsättning. UNICE, vari bl.a. Svenskt Näringsliv ingår, företräder de privata arbetsgivarna och CEEP de offentliga arbetsgivarna i dessa avtalsförhandlingar på europanivå. Arbetstagarna företräds på denna nivå av organisationen EFS. Den sociala dialogen har bidragit till vissa framsteg på det sociala området. Tre övergripande avtal har genomförts genom direktiv. Det första är rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, vilket var det första direktiv om genomförande av ett ramavtal som arbetsmarknadens parter undertecknat på EU-nivå. Detta följdes av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS och av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP. Den sociala dialogen har också lett till avtal på sektorsnivå om bl.a. arbetstid vid sjöfart och civil luftfart som genomförts genom rådsdirektiv och till s.k. frivilliga avtal om distansarbete och stress i arbetslivet, som arbetsmarknadens parter själva ansvarar för att genomföra på nationell nivå. Kommissionen har även en fortlöpande dialog med arbetsmarknadens parter där företrädare för både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar på EU-nivå deltar.

Förhandlingsresultatet: På den sociala dialogens område har varken Bulgarien eller Rumänien framfört önskemål om övergångsperioder eller avsteg från det nu gällande regelverket.

7.13.4. Tobaksdirektivet

Sammanfattning: Under en övergångsperiod fram till den 1 januari 2011 har Bulgarien medgetts undantag från bestämmelser om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter som tillverkas och saluförs. Under en viss övergångsperiod får cigaretter med hög tjärhalt som tillverkats i Bulgarien inte heller exporteras till tredjeländer.

Remissinstanserna: Statens folkhälsoinstitut framhåller att även om undantaget från tobaksdirektivet, som övergångsvis föreslås, i princip avgränsas till tobakskonsumenter i Bulgarien, bidrar det till att den jämförelsevis höga dödligheten bland män riskerar att bestå. Enligt WHO är det förväntade antalet levnadsår med hälsa för en bulgar vid födseln mellan 61,6–63,3 år. Motsvarande uppgift för svenska män är 71,2–72,5 år. Övergångsreglerna kommer således inte att bidra till att denna skillnad minskar.

Bakgrund: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror syftar bland annat till att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra

författningar om den högsta tillåtna halten av tjära, nikotin och kolmonoxid i cigaretter, de varningstexter och andra uppgifter som skall finnas på styckförpackningar med tobaksvaror samt vissa åtgärder avseende ingredienser i och beskrivning av tobaksvaror, med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå.

Förhandlingsresultatet: Med avvikelse från artikel 3 i direktiv 2001/37/EG skall direktivets bestämmelse om den högsta tillåtna halten av tjära i cigaretter som tillverkas och saluförs inte börja tillämpas i Bulgarien förrän den 1 januari 2011. Under övergångsperioden får cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 10 mg per cigarett inte saluföras i andra medlemsstater. Cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 13 mg per cigarett får inte exporteras till tredjeländer; detta gränsvärde skall sänkas till 12 mg från och med den 1 januari 2008 och till 11 mg från och med den 1 januari 2010. Slutligen skall Bulgarien förse kommissionen med regelbundet uppdaterad information om tidsplanen och de åtgärder som vidtas för att se till att direktivet följs.

Beslutet får inga direkta följder för Sverige eftersom undantaget endast avser Bulgarien.

7.14. Energi

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har medgetts övergångsregler från kraven på oljelagring enligt EU:s regelverk. Bulgarien har åtagit sig att stänga de två kvarvarande reaktorerna i kärnkraftverket Kozloduj senast år 2006.

Remissinstanserna: Statens energimyndighet anför att de övergångslösningar för energidelen som avtalats inte kan förväntas få några direkta konsekvenser för svensk del.

Bakgrund: Det nuvarande EG-fördraget har inte något specifikt avsnitt som behandlar energi. De gemensamma åtgärder som finns på energiområdet har framförallt utvecklats inom ramen för den inre marknaden eller försörjningstrygghet och som en del av EU:s miljöpolitik.

Ett viktigt redskap för EU att uppnå energimålen är att förverkliga den inre energimarknaden. Detta är viktigt för att ha stabila energiflöden till rimliga priser, för att öka konkurrenskraften hos den europeiska industrin och för att kunna möta utmaningar i form av t.ex. de miljökrav som åtagandena inom ramen för FN:s klimatkonvention innebär.

EU:s regelverk på energiområdet innehåller bland annat en successiv avreglering av el- och gasmarknaderna, regler för el- och gastransitering samt en ganska omfattande rapporteringsskyldighet när det gäller investeringar och priser. Där finns också bestämmelser om försörjningstrygghet, villkor för utvinning av olja och gas, utbyggnad av transeuropeiska energinät, energieffektivitet, förnybara energikällor samt nyskapande energitekniker. Dessutom innehåller EU:s regelverk energidelen av ramprogrammet för forskning och utveckling samt det särskilda ramprogrammet för energi, som omfattar bl.a. samarbete kring energieffektivitet och alternativa energikällor.

Kärnenergiområdet regleras av Euratomfördraget vars syfte är att gynna fredlig användning av kärnenergi. Den sekundärrätt som finns reglerar bl.a. kärnbränsleförsörjning, kärnämneskontroll samt hälsoskydd, dvs. strålskydd m.m. Vad som dock inte finns är reglering på kärnsäkerhetsområdet. EU-sidan valde dock att i samband med förhandlingarna på energiområdet inkludera dessa frågor i utvidgningsprocessen. EU:s position var att målet om en hög kärnsäkerhet skulle beaktas i utvidgningsprocessen samt att kärnkraftsreaktorer som inte bedöms kunna uppgraderas till en acceptabel säkerhetsnivå skulle stängas.

Förhandlingsresultatet: Förhandlingarna har lett fram till att både Bulgarien och Rumänien accepterat EU:s regelverk för energiområdet. För båda länderna gäller att de endast begärt övergångslösningar vad gäller reglerna för upprätthållande av beredskapslager av olja.

Inom kärnkraftsområdet har Bulgarien i linje med sina åtaganden definitivt stängt reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket i Kozloduj år 2003. Vidare har Bulgarien åtagit sig att stänga reaktorerna 3 och 4 vid samma kärnkraftverk senast år 2006. Gemenskapen har å sin sida åtagit sig att under perioden 2007–2009 stödja Bulgarien finansiellt för avvecklingen av reaktorerna 1–4 vid kärnkraftverket i Kozloduj med 210 miljoner EUR.

Både Bulgarien och Rumänien har för energidelen begärt och fått undantag endast avseende uppfyllande av krav på oljelagring enligt rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter, reviderat genom rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter. För Bulgarien innebär detta undantag att man har fram till den 31 december 2012 på sig för uppbyggnad av beredskapslager av olja motsvarande 90 dagars förbrukning. Motsvarande datum för Rumänien är den 31 december 2011. För varje land har dessutom en tidtabell med årliga mål lagts fast.

De övergångslösningar som avtalats kan inte förväntas få några direkta konsekvenser för svensk del.

7.15. Industripolitik och åtgärder för att främja små och medelstora företag

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har under förhandlingarna presenterat sin industripolitik inklusive strategier för omstrukturering av näringslivet. Förhandlingarna har kunnat slutföras utan övergångslösningar.

Remissinstanserna: Stockholms handelskammare delar helt ambitionen att utvidga EU. Däremot är det inte helt givet vid vilket datum Bulgarien och Rumänien skall inträda i unionen. Det är viktigt att de inte inträder förrän de har politisk, juridisk och administrativ förmåga att hantera medlemskapets krav på ett tillfredsställande sätt.

Bakgrund

Gemenskapen och medlemsstaterna skall enligt artikel 157 i EGfördraget säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för näringslivets konkurrenskraft. För detta ändamål inriktas insatserna inom industripolitiken på frågor som bl.a. rör näringslivets anpassning till strukturförändringar. Arbetet sker främst i form av utbyte av erfarenheter och annat, icke rättsligt bindande, samarbete. EU:s industripolitik omfattar i första hand horisontella frågor, men inriktas delvis även på åtgärder i enskilda branscher.

Små och medelstora företag

Åtgärder för att främja småföretagens konkurrenskraft ligger i stor utsträckning på medlemsstaterna. Det gemensamma regelverket omfattar enbart meddelanden och rekommendationer. EU:s småföretagspolitik utgörs i huvudsak av ett program för företag och företagaranda som särskilt riktar sig till små och medelstora företag. Programmet finansierar olika projekt och initiativ för att stimulera entreprenörskap främst genom utbyte av erfarenheter och jämförande studier. Bulgarien och Rumänien deltar sedan tidigare i detta program. Förhandlingsresultatet: Båda de nya medlemsstaterna har under förhandlingarna presenterat sin industripolitik inklusive strategier för omstruktureringar av näringslivet. Dessa strategier har varit föremål för bedömning av hur väl respektive land kan säkerställa att det finns förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Särskilt har omstruktureringar och privatiseringar beaktats.

Förhandlingarna har kunnat slutföras utan övergångslösningar på något av dessa områden. De nya medlemsstaterna har accepterat att tillämpa regelverket från och med anslutningsdagen och några övergångslösningar finns således inte. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.16. Vetenskap och forskning

Sammanfattning: Några överenskommelser om övergångslösningar i fråga om vetenskap och forskning har inte träffats med Bulgarien och Rumänien. Sverige kommer även fortsättningsvis att kunna samarbeta med de nya medlemsstaterna inom forsknings- och utvecklingsområdet.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Regelverket behandlar främst två områden: dels EU:s program för forskning och teknisk utveckling, dels forskningssamarbete med tredjeland. De nya medlemsstaterna deltar redan i EU:s program för forskning och utveckling.

Inga övergångslösningar har överenskommits och Bulgarien och Rumänien har åtagit sig att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. För svensk del innebär detta att Sverige även fortsättningsvis kan samarbeta med de nya medlemsstaterna inom forsknings- och utvecklingsområdet.

7.17. Utbildning

Sammanfattning: Utbildningssystemens innehåll och organisation är uteslutande medlemsstaternas ansvar. Bulgarien och Rumänien kommer dock att omfattas av det utbildningssamarbete som sker inom ramen för särskilt uppsatta program.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Enligt artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget skall gemenskapen dels främja det samarbete mellan medlemsstaterna som bidrar till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet, dels genomföra en yrkesutbildningspolitik som stödjer och kompletterar medlemsstaternas egna insatser. Utbildningssystemens innehåll och organisation är dock enligt EG-fördraget uteslutande medlemsstaternas ansvar och det finns ingen strävan hos vare sig EU:s institutioner eller medlemsstater att ge gemenskapen befogenheter i det avseendet. Däremot kan utbildningssystemen mer eller mindre direkt beröras av exempelvis regelverket avseende den fria rörligheten för personer. Det gäller särskilt rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervisning av barn till migrerande arbetstagare. Direktivet innebär att medlemsstaterna skall ge medföljande skolpliktiga barn till arbetstagare från en annan medlemsstat gratis undervisning i värdlandets och hemlandets språk.

Förhandlingsresultatet

Inga övergångslösningar har aktualiserats och de nya medlemsstaterna har förbundit sig att tillämpa regelverket på utbildningsområdet från den dag de inträder i unionen. Den fria rörligheten för personer innebär att migrerande arbetstagare, egenföretagare och deras familjemedlemmar skall behandlas på lika villkor som svenska medborgare. Det kan följaktligen inte uteslutas att utvidgningen kan komma att få ekonomiska konsekvenser för bl.a. studiestödet.

Utbildningsprogram och institutioner

Utbildningssamarbetet mellan medlemsstaterna sker i första hand inom ramen för programmen Sokrates, som omfattar alla utbildningsnivåer, och Leonardo da Vinci, som avser yrkesutbildning och kompetensutveckling. Programmen ger stöd till gränsöverskridande utvecklingsprojekt samt rörlighet och utbyten för studerande, lärare m.fl. De startade år 1995 och är nu inne i den andra etappen, som genomförs under åren 2000–2006. Vid sidan av programmen genomförs också pilotprojekt och annan verksamhet av mera tillfällig natur. Till gemenskapens uppdrag på utbildningsområdet hör att främja samarbetet med tredjeland. Sokrates och Leonardo da Vinci med anknutna verksamheter medger deltagande av kandidatländerna. Bulgarien och Rumänien har deltagit fullt ut i programsamarbetet sedan år 2001.

Till stöd för utbildningssamarbetet finns EU:s institutioner Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen i Grekland (Thessaloniki) och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen i Italien (Turin).

7.18. Telekommunikationer, informationsteknologi och post

Regelverket inom detta område utgörs av bestämmelser som syftar till att avreglera telekommunikationsmarknaderna och postmarknaden.

7.18.1. Telekommunikationer och informationsteknologi

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen med undantag för att Bulgarien har getts möjlighet att skjuta upp introduktionen av nummerportabilitet till senast den 1 januari 2009.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Liberaliseringen av telekommunikationsmarknaderna i EU påbörjades år 1988 och kan anses fullbordad år 1998, så när som på några undantag av övergångskaraktär. Det övergripande målet var att främja konkurrensen på den inre marknaden och att stimulera investeringar i en miljö präglad av snabb teknisk utveckling. Telekommunikationssektorn utgör idag ett högtillväxtområde inom den europeiska ekonomin och en viktig stimulans av ekonomin som helhet. Sedan år 1999 har ett omfattande arbete pågått inom EU med att formulera ett nytt regelpaket för elektroniska kommunikationer i syfte att modernisera och anpassa reglerna på området. Avsikten har varit att anpassa regleringen till en mer konkurrensutsatt marknad och att ta hänsyn till den pågående konvergensen, dvs. sammansmältningen av tele, data och rundradio. Det nya regelverket innebär att alla typer av infrastruktur (telenät, datanät, rundradionät m.fl.) regleras på samma sätt. Regelverket syftar till att vara teknikneutralt. Det nya regelverket antogs och trädde i kraft under våren 2002.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen med undantag för att Bulgarien har getts möjlighet att skjuta upp introduktionen av nummerportabilitet till senast den 1 januari 2009. För att klara tillämpningen av regelverket från anslutningsdagen kommer det att vara nödvändigt för dem att genomföra ganska omfattande ändringar i sina nationella lagstiftningar. Bulgarien och Rumänien har gjort betydande framsteg de senaste åren med att anta och tillämpa EU:s telekommunikationsregler så som de var före ändringarna år 2002. Genomförandet av det nya regelverket kräver dock att samtliga intressekonflikter avlägsnas genom en tydlig åtskillnad mellan ansvar för reglering och operativa intressen, något som endast är delvis genomfört i dessa länder. Detta inbegriper skapandet av en oberoende regleringsmyndighet och en åtskillnad mellan lagstiftande organ och ägarintressen.

Genom det nya regelverket som trädde i kraft år 2002 skapas goda förutsättningar för att säkerställa att regelverket på telekommunikationsområdet tillämpas på samma sätt i de olika medlemsstaterna. Spelreglerna för näringslivet kommer att se likadana ut i alla medlemsstater, vilket kommer att göra det lättare för aktörerna att agera

och konkurrera i de olika länderna. Genom att de nya medlemsstaterna ansluter sig till denna reglering kommer deras telemarknader att vara öppna för konkurrens på samma vis som i övriga EU. Detta torde innebära utökade möjligheter för svenska operatörer att kunna agera på dessa marknader.

7.18.2. Post

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket inom postsektorn från anslutningsdagen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Politiken för en gradvis liberalisering av postmarknaden började ta form i början av 1990-talet med en omfattande debatt kring ett inledande diskussionsdokument från Europeiska kommissionen som publicerades år 1992. Vid denna tid varierade posttjänsterna mellan medlemsstaterna. Tjänsterna kännetecknades av att de främst levererades av förlustbringande monopol i den offentliga sektorn, som tillhandahöll standardtjänster av vitt skiftande kvalitet och effektivitet.

För att nå målen för bättre kvalitet och en inre marknad för posttjänster infördes en begränsad harmonisering av posttjänsterna genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (postdirektivet). I det regelverk som fastställdes ingår en definition av ett minimiutbud av samhällsomfattande posttjänster, ett maximalt område för monopoltjänster, ett villkor för tillhandahållande av ickemonopoliserade tjänster och tillgång till nätet, taxeprinciper, insyn i räkenskaperna, krav på tjänsternas kvalitet och harmonisering av tekniska standarder. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen, har gränsen för monopoltjänster successivt sänkts för att år 2006 endast kvarstå för brev som väger högst 50 gram. Inom EU är det ännu bara Sverige och Finland som har gått längre än vad postdirektivet föreskriver och fullt ut avskaffat monopolet på posttjänster. Förenade kungariket kommer från och med år 2006 att ha en postmarknad helt öppen för konkurrens och detsamma gäller Nederländerna från och med år 2007.

Förhandlingsresultatet: Både Bulgarien och Rumänien har accepterat att utan övergångsregler tillämpa regelverket i detta avsnitt från anslutningsdagen.

Alltsedan den svenska postmarknaden öppnades för konkurrens har det inte funnits några hinder mot att utländska företag etablerar sig på marknaden. Det har däremot funnits hinder för de svenska operatörerna, främst Posten AB, att etablera sig på de utländska marknaderna för brevtjänster. Det finns därför i princip endast positiva effekter av att de nya medlemsstaterna anpassar sin lagstiftning till den europeiska när det gäller postområdet. I och för sig innebär den europeiska liberaliseringen inte att några dramatiska brevvolymer blir tillgängliga för den som etablerar sig på en annan marknad än hemmamarknaden. Cirka 80

procent av alla brev i Sverige väger, enligt uppgift från Post- och telestyrelsen, under 20 gram. Troligtvis ser marknadsbilden liknande ut i övriga Europa. En sänkning av det tillåtna monopolområdet ner till 50 gram år 2006 innebär därför inte någon väsentlig möjlighet för postoperatörer att ta marknadsandelar på andra marknader än hemmamarknaden.

7.19. Kultur och audiovisuella frågor

Sammanfattning: Förhandlingarna har främst rört införlivandet av ett direktiv om den fria rörligheten för TV-sändningar inom unionen. Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Enligt Radio- och TV-verkets uppfattning är det positivt att båda de nya medlemsstaterna har accepterat att tillämpa TVdirektivet från anslutningsdagen.

Förhandlingsresultatet: EU:s regelverk när det gäller kultur- och audiovisuella frågor omfattar främst TV-direktivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997). Direktivet utgör det rättsliga ramverket för den fria rörligheten för televisionssändningsverksamheter inom unionen. Direktivet omfattar bl.a. regler för sändningsverksamhet, programkvoter, reklam, listor över viktiga evenemang, skydd av minderåriga, m.m. Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen.

När det gäller EU:s program på kultur- respektive medieområdet deltar både Bulgarien och Rumänien i Kultur 2000-programmet. Endast Bulgarien deltar i dagsläget i Media Plus och Media Training, men Rumänien förväntas vara färdigt för inträde senast i samband med anslutningen.

Utvidgningen innebär inte några särskilda konsekvenser för svensk del på detta område.

7.20. Regionalpolitik och samordning av instrument i strukturpolitiken

Sammanfattning: Under förutsättning att förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv har avslutats kommer det nya regelverket att gälla för Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Enligt artikel 158 i EG-fördraget skall gemenskapen särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan olika regioners utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna och öarna, inbegripet landsbygdsområdena.

Regelverket på detta område består för närvarande i första hand av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Det omfattar perioden 2000–2006. Förhandlingar om nästa finansiella perspektiv pågår och avser perioden 2007–2013. Fram till medlemskapet får Bulgarien och Rumänien olika former av EU-stöd genom de s.k. strukturpolitiska föranslutningsinstrumenten.

Förhandlingsresultatet

Struktur- och sammanhållningsfonderna

Under förutsättning att förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv har avslutats kommer det nya regelverket att gälla för Bulgarien och Rumänien från anslutningsdagen.

För perioden 2007–2009 har för Bulgarien och Rumänien avsatts 2,3 respektive ca 6 miljarder EUR. För perioden 2010–2013 sker tilldelning enligt samma modell som för övriga medlemsstater enligt det regelverk som kommer att beslutas i samband med det nya finansiella perspektivet. Båda de nya medlemsstaterna kommer att få del av sammanhållningsfondsmedlen som finansierar miljö- och infrastrukturinvesteringar. Samtliga regioner hamnar också under det nya konvergensmålet, som innebär stöd för att främja svagt utvecklade regioner.

Viss tveksamhet har rått om de båda nya medlemsstaterna kommer att ha tillräcklig administrativ kapacitet för att tillämpa regelverket i alla dess delar. Båda länderna har dock accepterat regelverket utan krav på övergångslösningar och har åtagit sig att vidta en rad åtgärder så att de från anslutningsdagen skall kunna tillämpa det fullt ut.

Att Bulgarien och Rumänien blir medlemmar i unionen har inga konsekvenser för regional- och strukturpolitiken i Sverige. De båda ländernas låga levnadsnivå kommer emellertid att göra dem till stora mottagare av strukturfondsstöd, vilket belastar EU-budgeten och därmed i förlängningen den svenska EU-avgiften. Resultatet av förhandlingarna om det finansiella perspektivet för 2007–2013 uppskattas inte innebära någon nämnvärd ökning av den svenska avgiften till EU jämfört med föregående period.

7.21. Miljö

Sammanfattning: För både Bulgarien och Rumänien har ett flertal övergångslösningar överenskommits avseende regelverket på miljöområdet. Det gäller bland annat hantering av avloppsvatten, avfallsfrågor och frågor som påverkar luftkvalitet och utsläpp.

Remissinstanserna: Naturvårdsverket anför att Bulgariens och Rumäniens miljöarbete kommer att snabbas på avsevärt jämfört med vad annars hade varit fallet. Härigenom minskar de gränsöverskridande föroreningarna i betydande omfattning. Det bidrar till att den regionala och globala spridningen av luftföroreningar och stabila toxiska ämnen minskar till gagn även för Sverige. Kemikalieinspektionen påpekar, mot

bakgrund av sina erfarenheter med staterna från förra utvidgningen, att Bulgariens och Rumäniens anslutning inte kommer att vara problemfri och utan konsekvenser för medlemsstaterna. Med tanke på de nya medlemsstaternas egen utveckling och de traditionella handelsförbindelserna med forna sovjetstater med mindre utvecklad kemikaliekontroll riskeras ett utflöde på den gemensamma marknaden av otillfredsställande kontrollerade kemikalier med ursprung i dessa länder eller i tredjeland. Det är angeläget för kommissionen och medlemsstaterna att under förberedelsefasen inför anslutningen ännu mer konsekvent och målmedvetet uppmärksamma dessa frågeställningar.

Bakgrund: EU:s regelverk på miljöområdet är mycket omfattande regelverk och innehåller över 200 rättsakter. Därutöver är gemenskapen part till många internationella överenskommelser. På EU-nivå har också antagits övergripande program på miljöområdet, främst det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

EU:s lagstiftning omfattar följande områden

·Allmänna bestämmelser och program ·Föroreningar ·Strålskydd och radioaktivt avfall ·Vattenskydd och vattenhushållning ·Övervakning av luftföroreningar ·Förebyggande av buller ·Kemikalier, industriella risker och bioteknik ·Fysisk planering, miljön och naturresurserna ·Hushållning och rationellt utnyttjande av mark och vatten, miljön och naturresurserna ·Bevarande av vilda djur och växter ·Avfallshantering och ren teknik ·Internationellt samarbete

Förhandlingsresultatet

Bulgarien och Rumänien har åtagit sig att genomföra hela EU:s regelverk på miljöområdet. Med hänsyn till stora miljöproblem i länderna och de stora investeringar och personalförstärkningar som krävs för anpassning har länderna begärt övergångstider för en rad direktiv på miljöområdet. Efter förhandlingar har överenskommelse träffats om övergångstider för ett antal direktiv och förordningar som beskrivs i följande avsnitt. Dessa övergångstider bedöms ha begränsade gränsöverskridande effekter och inte påverka konkurrensen på något betydande sätt. Övergångstiderna har förenats med målsättningar och planer för genomförande som kommer att följas upp. I övrigt gäller anpassning från tillträdesdagen. Detta ställer stora krav på länderna när det gäller lagstiftning och andra författningsändringar, åtgärder och tillräcklig personal för planering, tillståndsgivning och övervakning samt omfattande investeringar i infrastruktur och teknik. Särskilt för Rumänien kommer det att krävas en stor omställning.

Luftkvalitet

Bulgarien och Rumänien har beviljats en övergångsperiod under vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer inte skall tillämpas fullt ut. Kraven för befintliga lagringsanläggningar vid depåer, lastning och lossning av befintliga transportbehållare vid depåer, befintliga transportbehållare vid depåer och påfyllning av befintliga lagringsanläggningar vid bensinstationer skall inte tillämpas i Bulgarien förrän efter den 31 december 2007 när det gäller vissa anläggningar och fordon. För andra löper övergångsperioden ut den 31 december 2009. Rumänien har likartade övergångsbestämmelser på detta område.

Bulgarien har beviljats en övergångsperiod under vilken kraven i rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG inte skall gälla fullt ut. Övergångsperioden gäller t.o.m. den 31 december 2011.

Avfallshantering

Bulgarien och Rumänien har beviljats vissa undantag från rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen. De bulgariska respektive de rumänska myndigheterna får till och med den 31 december 2009 respektive den 31 december 2011 framföra invändningar mot transporter till länderna för återvinning av visst avfall.

Bulgarien och Rumänien har beviljats vissa undantag, som sträcker sig längst t.o.m. den 31 december 2014 för Bulgarien och t.o.m. den 31 december 2012 för Rumänien, från Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall och däri ställda krav på att uppnå vissa mål för bl.a. återvinning och materialutnyttjande. Till övergångslösningarna är kopplade olika delmål.

Bulgarien och Rumänien har vidare beviljats vissa undantag från rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Bulgariens övergångslösning avser att kraven för flytande, frätande och oxiderande avfall samt kraven på att hindra att ytvatten tränger in i det deponerade avfallet inte skall tillämpas på 14 befintliga anläggningar förrän den 1 januari 2015. För Rumäniens del är övergångsperioderna av varierande längd vad gäller från vilket datum landet måste börja uppfylla kraven i direktivet och avser 28 anläggningar. Till övergångslösningarna är kopplade vissa delmål. För 101 kommunala deponier i Rumänien finns övergångslösningar för lakvatten m.m. och krav på hur mängden deponerat avfall skall minska.

Bulgarien och Rumänien har slutligen medgivits övergångsbestämmelser i fråga om Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller

innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE). Länderna skall uppnå olika kvoter senast den 31 december 2008.

Vattenkvalitet

Länderna har medgivits en övergångsperiod – som längst till år 2018 för Rumänien och år 2014 för Bulgarien – under vilken de inte behöver tillämpa alla bestämmelser i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Kraven i direktivet skall först uppnås i de större städerna, därefter i de mindre städerna. Rumänien har därutöver fått övergångslösningar beträffande rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. Under övergångsperioden tillåts högre värden för olika ämnen i vattnet än vad som angetts i direktivet.

Rumänien har medgivits en rad undantag från regler och krav om gränsvärden för utsläpp i vatten som föreskrivs i rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp, rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralkaliindustrin, rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan samt rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG. Rumänien har i dessa delar medgetts en övergångsperiod till utgången av år 2009.

Föroreningskontroll och riskhantering inom industrin

I rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) uppställs krav på att industrianläggningar m.m. skall ha miljötillstånd för verksamhet som motsvarar direktivets krav senast år 2007. Bulgarien har fått en övergångslösning avseende direktivet. Övergångsregler gäller för cirka 40 anläggningar i Bulgarien – längst t.o.m. den 31 december 2011 – vad gäller villkor avseende utsläppsgränsvärden m.m. Övergångslösningar har medgetts för 195 anläggningar i Rumänien, som längst t.o.m. den 31 december 2015.

De nya medlemsstaterna har problem med att uppfylla villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (LCP), särskilt vad gäller utsläpp av svaveldioxid och kväveoxid. Övergångstider har därför beviljats på området. För Rumänien handlar det om ett stort antal anläggningar och en del av dessa har fått en tidsfrist fram t.o.m. den 31 december 2013. För Bulgariens del sträcker övergångstiden sig som mest till utgången av år 2014.

Rumänien har medgetts övergångslösningar längst till utgången av år 2008 vad gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall och däri ställda krav på utsläppsgränsvärden och krav för mätningar.

Konsekvenser för Sverige

Allmänt sett kan sägas att utvidgningen, trots det stora antalet övergångsbestämmelser, kommer att leda till en snabbare omvandling av de nya medlemsstaternas miljöarbete än vad som annars skulle ha varit fallet. Därigenom kommer också de gränsöverskridande utsläppen att minska vilket är betydelsefullt, även om Sverige geografiskt sett inte ligger nära Bulgarien och Rumänien.

7.22. Konsument- och hälsoskyddsfrågor

Sammanfattning: Varken Bulgarien och Rumänien har begärt några övergångslösningar utan har accepterat att tillämpa regelverket för konsument- och hälsoskyddsfrågor från anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Statens folkhälsoinstitut uppmärksammar det generellt sämre hälsoläget bland de tio senaste medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien, jämfört med tidigare EU-15. Det är på sikt inte hållbart, vare sig humanitärt eller ekonomiskt, att dessa skillnader består. Därför är det viktigt att med långsiktiga och systematiska satsningar förbättra hälsoläget i de aktuella medlemsstaterna. Inom ramen för EU kan detta ske genom ett samarbete som syftar till att utveckla folkhälsopolitiken och genom att utveckla hälsokonsekvensbedömningar av unionens egen politik.

Bakgrund: Gemenskapen skall enligt artikel 153 i EG-fördraget bidra till att en hög skyddsnivå uppnås för konsumenterna. Uppgiften är att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt att främja konsumentupplysning och konsumenternas rätt att organisera sig. Konsumenternas intressen skall beaktas inom gemenskapens övriga verksamhet. Åtgärderna kan bestå av lagstiftning om harmoniserade regler för den inre marknaden eller åtgärder för att komplettera medlemsstaternas nationella politik. Det existerande regelverket handlar bl.a. om produktsäkerhet och produktansvar, vilseledande marknadsföring, paketresor, oskäliga avtalsvillkor, prisinformation, konsumentkrediter, garantier samt distansförsäljning. Kommissionen antog år 2002 en ny strategi som skall gälla för perioden 2002–2006. Strategin har som mål en hög gemensam nivå för konsumentpolitiken, en effektiv tillsyn av konsumenternas rättigheter samt att konsumentorganisationerna skall delta i den politiska processen i EU.

För att underlätta för konsumenterna att handla på den inre marknaden finns nätverket ECC (European Consumer Centers Network). Genom kontoren i nätverken erbjuds konsumenter information och rådgivning samt hjälp vid gränsöverskridande tvister. Ett närmare samarbete har inletts inom EU när det gäller kontrollen av att produkterna på marknaden är säkra. Vidare har ett samarbete mellan nationella myndigheter nyligen inletts när det gäller tillsynen av att lagstiftningen om konsumenternas ekonomiska intressen verkligen efterlevs.

Förhandlingsresultatet: Varken Bulgarien och Rumänien har begärt några övergångslösningar utan har accepterat att tillämpa regelverket

från anslutningsdagen. Några särskilda konsekvenser för Sverige på området är inte att förvänta.

7.23. Rättsliga och inrikes frågor

Sammanfattning: En föranslutningspakt mot organiserad brottslighet tillskapades 1998. Avtal har träffats med de nya medlemsstaterna om att stärka samarbetet när det gäller bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet. I anslutningsfördraget finns en skyddsklausul när det gäller ömsesidigt erkännande, på både straffrättens och civilrättens område, som kan användas om det skulle visa sig att det finns allvarliga brister inom dessa områden. Upphävandet av de inre gränskontrollerna i förhållande till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut kommer att ske först efter ett enhälligt beslut i rådet.

Remissinstanserna: Integrationsverket vill särskilt trycka på behovet av fortsatt reformarbete samt efterlevnad av detta vad gäller migrations- och asylområdet. Även om Bulgarien och Rumänien har goda ambitioner och har gjort mycket inom området råder det ingen tvekan om att mycket återstår att göra. Verket framhåller behovet av en utbyggd och efterlevd diskrimineringslagstiftning. Särskilt romernas situation i länderna är mycket eftersatt. Migrationsverket instämmer i att det är viktigt att länderna fortsätter reformarbetet för att anpassa sin nationella lagstiftning och tillämpning på dessa områden till EU:s regelverk. Riksantikvarieämbetet understryker vikten av att motverka korruption och att verka för ett hållbart samhälle. Illegal handel med kulturföremål måste förhindras. Det är därför angeläget med lagstiftning inom kulturmiljöområdet och en reglering av utförselfrågor. Även Domstolsverket understryker vikten av att de nya medlemsstaterna fullföljer utlovade reformer inom dessa politikområden.

Bakgrund

De politikområden som regleras i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor är Schengenregelverket, viseringspolitik, gränskontroll, migration och asyl, gränsöverskridande handel med droger, penningtvätt, organiserad brottslighet, polis- och tullsamarbete, rättsligt samarbete, dataskydd och ömsesidigt erkännande av domar m.m., vilka syftar till att utveckla unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Instrumenten i regelverket vad gäller rättsliga och inrikes frågor ligger inom ramen för samarbetet i första respektive tredje pelaren. Beslut inom det asyl- och migrationspolitiska området fattas i stor utsträckning med kvalificerad majoritet. Det är i princip endast beslut som rör laglig invandring som beslutas med enhällighet.

Administrativ kapacitet och gemensamt synsätt

Kapitlet för rättsliga och inrikes frågor omfattar områden av stor vikt. Under tiden före anslutningen har medlemsstaterna särskilt följt hur

Bulgarien och Rumänien stärkt sin förmåga att tillämpa det regelverk som kapitlet omfattar. Inom de berörda områdena är det nödvändigt att kandidatländernas administrativa kapacitet har nått en godtagbar standard vid tidpunkten för inträdet i unionen. Vad beträffar kampen mot organiserad brottslighet slöts i maj 1998 en föranslutningspakt mot organiserad brottslighet mellan unionens medlemsstater och kandidatländerna. Syftet var att utveckla ett gemensamt synsätt när det gäller bekämpningen av organiserad brottslighet. Pakten består av ett tiotal principer som alla speglar olika delar av EU:s regelverk, t.ex. gemensam policy mot korruption, inrättande av centrala nationella organ såsom kriminalunderrättelseenheter och inrättande av särskilda finansunderrättelseenheter. För att genomföra pakten och för att utvärdera kandidatländernas anpassning till paktens principer bildades en arbetsgrupp. Gruppen har dock inte sammanträtt under senare år.

Polisväsendet och övriga delar av rättsväsendet

Det är utomordentligt viktigt att de nya medlemsstaternas polisväsende liksom övriga delar av rättsväsendet är oberoende, pålitligt och effektivt. Förhandlingar mellan kandidatländerna och Europol har resulterat i avtal för att stärka samarbetet när det gäller bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet. Genom dessa avtal regleras bl.a. möjligheten att utväxla personuppgifter. En förutsättning för att avtal skall kunna ingås är att kandidatlandet i fråga har lagar och ett administrativt tillvägagångssätt som tillgodoser skyddet av personuppgifter. Även Eurojust har möjlighet att ingå samarbetsavtal med tredjeland. Sådana avtal får särskilt innehålla bestämmelser om formerna för utstationering av tjänstemän och om utbyte av personuppgifter.

Ömsesidigt erkännande av domar och beslut

Frågan om förtroendet stater emellan för varandras rättsväsenden är central vid tillämpning av instrument som rör ömsesidigt erkännande av domar och beslut. En följd av detta är att man valt att infoga skyddsklausuler i anslutningsfördraget när det gäller ömsesidigt erkännande, på både straffrättens och civilrättens område. Skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor kan användas om det skulle visa sig att det finns allvarliga brister i införlivandet, genomförandet eller tillämpningen av instrument som rör ömsesidigt erkännande inom straffrätten eller civilrätten eller om det finns en överhängande risk för sådana brister. Om en sådan situation skulle uppkomma kan kommissionen inom de första tre åren efter anslutningen av de nya medlemsstaterna, på motiverad begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och efter att ha samrått med medlemsstaterna, besluta om särskilda villkor för tillämpningen av instrumentet. Ett sådant villkor kan t.ex. vara att tillämpningen tillfälligt upphävs i förhållandet mellan en ny medlemsstat och övriga medlemsstater.

Schengen och gränskontroll

En av de synligaste delarna i regelverket är Schengenreglerna, som bl.a. innebär att personkontrollen tas bort mellan de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Förenade kungariket, Irland och de nyare medlemsstater som ännu inte godkänts av rådet i särskild ordning tillämpar inte regelverket fullt ut. De nya medlemsstaternas inträde i unionen kommer således inte heller att innebära ett omedelbart avskaffande av personkontroller i förhållande till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Beslut om att avskaffa dessa kontroller fattas i särskild ordning och med enhällighet av rådet. Detta kommer att ske någon gång efter de nya medlemsstaternas inträde i unionen och skall föregås av noggranna utvärderingar av de nya medlemsstaternas rättsliga och praktiska beredskap att tillämpa Schengenreglerna. Varje kandidatland lämnar en handlingsplan för genomförande av Schengenregelverket vilken bl.a. skall innehålla en trovärdig tidsplan. Genom detta instrument kan de nya medlemsstaterna visa sina framsteg på området.

Viseringspolitik

De nya medlemsstaterna behöver anpassa sin viseringspolitik till EU:s regelverk och bygga upp en tillräcklig administrativ kapacitet redan före anslutningen för att kunna tillämpa regelverket vid anslutningen. Det gäller bl.a. anpassning till förordningen om vilka länders medborgare som måste ha visering vid inresa i medlemsstaterna och vilka som är befriade från detta krav.

Migration och asyl

Det är av stor vikt att de nya medlemsstaterna fortsätter reformarbetet för att anpassa sin nationella lagstiftning och tillämpning till EU:s regelverk på detta område. Det gäller t.ex. regelverket kring asylprövning både i första instans och i överinstans, mottagande av asylsökande, regler för invandring och familjeåterförening, tredjelandsmedborgares rättigheter samt arbetstagares och studenters rättigheter. Förhandlingsresultatet: Förhandlingarna i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor har inte, som i vissa andra kapitel, komplicerats av begärda övergångslösningar och undantag. Bulgarien och Rumänien har accepterat regelverket och förutom vad som ovan redovisats om skyddsklausulen på straffrättens och civilrättens område finns inga övergångslösningar eller undantag.

En konsekvens av utvidgningen är att Bulgarien och Rumänien kommer att delta i de olika samarbeten som pågår. Såväl Europol- och Eurojustsamarbetet som samarbetet på myndighetsnivå berörs. De särskilda Schengenlösningarna kommer för Sveriges del att innebära fortsatt personkontroll mot de två nya medlemsstaterna även efter deras anslutning, fram till dess att rådet har fattat beslut om att kontrollerna skall upphävas.

Riksåklagaren anför att den organiserade gränsöverskridande brottsligheten idag utgör ett påtagligt hot mot samhället inte bara i den Europeiska unionen. Det är utomordentligt angeläget att kraftfulla insatser görs för att bekämpa denna allvarliga brottslighet. Ömsesidigt erkännande av domar och beslut inom de nuvarande medlemsstaterna i unionen har visat sig vara effektivt och praktiskt. En grundförutsättning är emellertid förtroende staterna emellan. I promemorian redovisas att man valt att, på straffrättens och civilrättens område, infoga skyddsklausuler i anslutningsfördraget med de nya medlemsstaterna när det gäller ömsesidigt erkännande. Klausulerna är huvudsakligen av politisk natur och har inget värde i den praktiska åklagarverksamheten. För en åklagare kan det kännas angeläget att i ett aktuellt fall ha möjlighet att inte tillämpa instrumentet i de fall förtroendet allvarligt brister. I ett sådant fall är en skyddsklausul som kan leda till att kommissionen slutligen beslutar om särskilda villkor för tillämpningen av instrumentet knappast till hjälp. De nya medlemsstaternas anslutning innebär deltagande i samarbeten som Europol och Eurojust, vilket är mycket positivt.

Hänvisningar till S7-23

  • Prop. 2005/06:106: Avsnitt 7.30

7.24. Tullunion

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Tullunionskapitlet inkluderar gemenskapens tullkodex, den kombinerade nomenklaturen (tulltaxan) inklusive handelspreferenser, tullkvoter och tullsuspensioner. Hit hör också annan tullrelaterad lagstiftning som t.ex. regler om varumärkesförfalskning och piratkopiering.

Tulladministrationerna i de nya medlemsstaterna måste redan från anslutningsdagen kunna hantera kontrollen vid gränsen, som delvis även bildar den nya yttre unionsgränsen. Kontrollerna måste genomföras på ett smidigt sätt så att medborgarnas säkerhets- och skyddsintressen bevakas samtidigt som handeln främjas. Den inre marknaden och en smidig handel bygger på en väl fungerande tullunion. Detta förutsätter att EU:s tullagstiftning införlivas i de nya medlemsstaternas lagstiftning senast vid anslutningen.

Förhandlingarna om tullunionskapitlet har framför allt koncentrerats på de nya medlemsstaternas antagande av EU:s befintliga lagstiftning. Vid förhandlingarna har särskilt framhållits att de nya medlemsstaterna måste reformera och förstärka tullmyndigheternas tjänster, installera väl fungerande IT-system, vidta åtgärder mot ekonomisk och organiserad brottslighet samt bekämpa bedrägerier och korruption. De nya medlemsstaterna skall löpande fram till anslutningsdagen fortsätta att informera om arbetet med att utveckla tillräcklig kapacitet inom sina tulladministrationer.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Inga övergångsregler har alltså överenskommits. Som en följd av

utvidgningen kommer gränskontrollen mellan de nuvarande medlemsstaterna och de två nya medlemsstaterna att minska.

7.25. Yttre förbindelser

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat lagstiftningen på detta område och de har också nått en god nivå av anpassning.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund

För att den inre marknaden och tullunionen skall fungera är det nödvändigt med ett gemensamt system av import- och exportregler och att gemenskapen kan agera enhetligt i förhållande till länder utanför EU. Genom artikel 133 i EG-fördraget har medlemsstaterna därför gett gemenskapen mandat att förhandla och besluta för deras räkning på detta område. Den gemensamma handelspolitiken är av särskild politisk betydelse inte minst mot bakgrund av gemenskapens ställning som den största handelspartnern i världen.

Den yttre handelspolitiken omfattar gemenskapens handelsavtal med tredjeland och internationella organisationer liksom samarbetsöverenskommelser. Huvudkomponenterna är den gemensamma handelspolitiken och biståndspolitiken.

Handelspolitiken

Den gemensamma handelspolitiken härrör till stor del från internationella avtal under WTO. Den grundläggande basen är den gemensamma tulltaxan vid handel med tredjeland. Förutom de gemensamma export- och importreglerna omfattar även den gemensamma handelspolitiken regler om antidumpning och andra skyddsåtgärder som t.ex. åtgärder mot subventionerad import eller illegal handel. Andra komponenter är kvantitativa restriktioner och utrikespolitiskt relaterade handelsförbud (embargon och sanktioner). Gemenskapen har också slutit ett antal handelsavtal med tredjeland. Några av dessa täcker alla aspekter i en handelsrelation, andra endast särskilda produkter eller grupper av produkter. Avtalens förmånlighet kan också variera. Under t.ex. det allmänna preferenssystemet beviljas u-länderna tullförmåner vid export till EU.

Biståndspolitiken

Gemenskapen bidrar också till biståndspolitiken genom att komplettera medlemsstaternas åtgärder. Gemenskapen ger vidare genom handelspolitiskt bistånd assistans direkt till tredjeländer genom att bygga upp handelsrelationer som skall reformera sociala och ekonomiska strukturer och minska fattigdomen. Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat lagstiftningen på detta område och de har också nått en god nivå av

anpassning. De nya medlemsstaterna är redan i dag starkt knutna till EU genom associeringsavtalen (se avsnitt 4.3) och har därför ett nära samarbete med EU i internationella organisationer som t.ex. WTO. När utvidgningen är genomförd kommer kommissionen att tala och förhandla även för de nya medlemsstaternas räkning i WTO.

Hänvisningar till S7-25

7.26. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

Sammanfattning: Några övergångslösningar har inte aktualiserats. Bulgarien och Rumänien har ställt sig bakom det aktuella regelverket och de principer som finns inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) inom den andra pelaren regleras inte av rättsakterna direktiv och förordningar vilka återfinns inom andra samarbetsområden. Inom GUSP används gemensamma ståndpunkter, gemensamma strategier, gemensamma åtgärder, deklarationer och uttalanden antagna av rådet eller Europeiska rådet. Arbetet inom GUSP sker i princip på mellanstatlig grund. Mot bakgrund av detta har det inom GUSP inte varit aktuellt för de nya medlemsstaterna att införa något europeiskt regelverk i den nationella lagstiftningen. Gemensamma ställningstaganden inom GUSP är dock förpliktande för medlemsstaterna vid deras egna ställningstaganden och handlande. Medlemsstaterna skall vidare samordna sitt agerande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser.

Förhandlingsresultatet: Några övergångslösningar på detta område har inte aktualiserats och både Bulgarien och Rumänien har ställt sig bakom det aktuella regelverket och de principer som finns inom GUSP.

7.27. Finansiell kontroll

Sammanfattning: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa EU:s regelverk rörande finansiell kontroll från och med anslutningsdagen.

Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket framhåller, utifrån de erfarenheter som verket vunnit via s.k. twinningsamarbete med nya medlemsstater, att medverkandet till att bygga upp institutioner i kandidatländer som svarar för ekonomistyrning, internrevision och intern kontroll är ett omfattande arbete som kräver insatser både i form av tid och pengar. Det är viktigt att regeringen skapar möjligheter för myndigheterna att fullt ut medverka i detta arbete, både i form av förberedelser på hemmaplan och genomförande i de nya medlemsstaterna.

Bakgrund: En viktig förutsättning för en effektiv finansiell kontroll är närvaron av en god institutionell uppbyggnad på vilken kontrollkrav kan appliceras. Med detta avses bl.a. tydliga ansvarsförhållanden, etablerade beredningsrutiner inom förvaltningen, åtskillnad mellan genomförande-

ansvar och kontrollansvar samt en oberoende revision. Detta regleras inte i den primära gemenskapsrätten utan styrs främst av sektorsregelverken som ställer specifika minimikrav på både organisation och kontrollrutiner, t.ex. reglerna för jordbruks- och strukturstöd samt uppbärandet av tullavgifter. Därtill kommer internationellt accepterade principer om vad som anses vara god sed på området. En god finansiell kontroll säkerställer att de gemensamma medlen administreras, används och kontrolleras rätt, säkert och effektivt. Sektorsregelverken ställer däremot specifika minimikrav på både organisation och kontrollrutiner, t.ex. reglerna för jordbruks- och strukturfondsstöd samt uppbärande av tullavgifter.

Förhandlingsresultatet: Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Det finns inga undantagslösningar på området. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.28. Finansiella och budgetmässiga frågor

Sammanfattning: Bulgarien ges ekonomiskt stöd för att främja landets insatser för nedläggning av, samt för att hantera konsekvenserna av stängningen och nedläggningen av, reaktorerna vid kärnkraftverket Kozloduj. Bulgarien och Rumänien ges bidrag så att de kan utveckla och stärka sin administrativa och rättsliga förmåga att genomföra EU:s regelverk och praxis och kontrollera att den efterlevs samt främja inbördes utbyte av goda rutiner. De nya medlemsstaterna får stöd att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna samt bidrag till att förbättra likviditetsflödet i den nationella budgeten. Anslutningsfördragen för Bulgarien och Rumänien har beaktats och respekterats i Europeiska rådets beslut avseende det finansiella perspektivet 2007–13 i december 2005 (DOC 15915/05) CADREFIN 268.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Regelverket täcker de bestämmelser som rör EU:s budget, inklusive systemet för gemenskapernas egna medel. Den rättsliga grunden för finansiella och budgetmässiga frågor finns i artiklarna 268– 280 i EG-fördraget. Regelverket på området utgörs dessutom av förordningar och beslut.

Förhandlingsresultatet

Bulgarien och Rumänien har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

Kärnkraftverket Kozloduj

Under perioden 2007–2009 skall gemenskapen ge Bulgarien ekonomiskt stöd för att främja landets insatser för nedläggning av, samt för att

hantera konsekvenserna av stängningen och nedläggningen av, enheterna 1–4 vid kärnkraftverket Kozloduj. Under perioden 2007–2009 skall stödet uppgå till 210 miljoner EUR (i 2004 års priser) i åtagandebemyndiganden, som skall fördelas på lika stora årliga åtaganden om 70 miljoner EUR (i 2004 års priser).

Institutionsuppbyggande

Under det första året efter anslutningen skall unionen lämna tillfälligt finansiellt stöd till Bulgarien och Rumänien så att de kan utveckla och stärka sin administrativa och rättsliga förmåga att genomföra EU:s regelverk och praxis och kontrollera att den efterlevs samt främja inbördes utbyte av goda rutiner. Detta stöd skall användas för att finansiera institutionsuppbyggande projekt och begränsade småskaliga investeringar i samband med dessa, genom åtgärder som inte kan finansieras genom strukturfonderna eller landsbygdsutvecklingsfonderna. Åtagandebemyndigandena för övergångsmekanismen (i 2004 års priser) för Bulgarien och Rumänien skall vara 82 miljoner EUR under det första året efter anslutningen för att tillgodose nationella och övergripande prioriteringar. Anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

Likviditets- och Schengenfacilitet

En likviditets- och Schengenfacilitet inrättas som ett tillfälligt instrument för att, mellan dagen för anslutningen och utgången av år 2009, bistå Bulgarien och Rumänien med att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna samt bidra till att förbättra likviditetsflödet i den nationella budgeten. För perioden 2007–2009 skall följande belopp (i 2004 års priser) göras tillgängliga för Bulgarien och Rumänien i form av schablonbeloppsbetalningar ur den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten.

(miljoner EUR)

2007 2008 2009

Bulgarien 121,8 59,1 58,6 Rumänien 297,2 131,8 130,8

Minst 50 procent av anslaget till vartdera landet, enligt den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten skall användas för att bistå Bulgarien och Rumänien när det gäller ländernas skyldighet att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna.

7.29. Institutionerna

Sammanfattning: Företrädare för Bulgarien och Rumänien får omedelbart och fullt tillträde till EU:s institutioner i och med anslutningen. I ett EU med 27 medlemsstater kommer Europaparlamentet att ha 736 ledamöter.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Förhandlingsresultatet: Vid den regeringskonferens som ledde fram till Nicefördraget år 2001 gjordes en grundlig översyn av institutionerna och den institutionella grunden för utvidgningen lades fast för ett scenario med tolv nya medlemsstater. Närmare redogörelser för Nicefördraget samt anpassningarna genom anslutningsfördraget och anslutningsakten för 2004 års utvidgning av unionen med de tio senaste medlemsstaterna, finns i regeringens proposition rörande Nicefördraget (prop. 2001/02:8) samt i regeringens proposition angående Europeiska unionens utvidgning år 2004 (prop. 2003/04:25).

Enligt anslutningsfördraget kommer Bulgarien och Rumänien att få 17 respektive 33 företrädare i Europaparlamentet samtidigt som taket för antalet ledamöter i parlamentet lyfts från 732 till 736 med verkan från och med början av mandatperioden 2009–2014. En konsekvens för svensk del är att vi får 18 istället för 19 företrädare i parlamentet. Vidare kommer enligt anslutningsfördraget det totala antalet röster i rådet att höjas från 321 till 345 röster och tröskeln för beslut med kvalificerad majoritet kommer att höjas från 232 till 255 röster. Bulgarien respektive Rumänien får 10 respektive 14 röster. Sverige behåller sin relativa röstvikt (10 röster).

När unionen består av 27 medlemsstater skall enligt Nicefördraget antalet ledamöter i kommissionen vara lägre än antalet medlemsstater. Detta sker när den första kommissionen tillträder efter den 27:e medlemsstatens inträde. Rådet skall då enhälligt besluta om antalet ledamöter. Ledamöterna skall utses på grundval av en jämlik rotation där alla medlemsstater, oavsett storlek, behandlas lika. Rådet beslutar enhälligt om hur denna rotation skall se ut.

De institutionella anpassningarna som krävs om det konstitutionella fördraget skulle vara i kraft vid anslutningen regleras i ett protokoll som är fogat till anslutningsfördraget. De institutionella konsekvenserna av ett ikraftträdande av det konstitutionella fördraget finns närmare beskrivna i promemorian Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (Ds 2004:52).

7.30. Övrigt

Sammanfattning: Anslutningsakten innehåller fyra skyddsklausuler: en generell ekonomisk skyddsklausul, en specifik skyddsklausul för den inre marknaden, en specifik klausul rörande rättsliga och inrikes frågor samt en uppskjutandeklausul. Föreskrifter i anslutningsfördraget finns för att upprätta regler för genomförande av de tre förmedlemskapsprogrammen.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Förhandlingsresultatet

I detta kapitel har samlats ett antal frågor som vid förhandlingarna inte på ett naturligt sätt kunde passas in under de övriga förhandlingskapitlen. Nedan beskrivs vissa centrala frågor.

Skyddsklausulerna

I anslutningsfördraget finns fyra olika skyddsklausuler: en generell ekonomisk skyddsklausul, en specifik skyddsklausul för den inre marknaden, en specifik klausul rörande rättsliga och inrikes frågor samt en uppskjutandeklausul. Nytt jämfört med anslutningsfördraget för de tio senaste medlemsstaterna är uppskjutandeklausulen.

Den allmänna skyddsklausulen gäller för det fall att det inom tre år efter anslutningen skulle uppstå allvarliga svårigheter som kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område. I ett sådant fall får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen. Under samma förutsättningar får även de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse bägge eller någon av de nya medlemsstaterna.

Skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion ger kommissionen möjlighet att inom tre år efter anslutningen vidta åtgärder om en ny medlemsstat inte har lyckats genomföra de åtaganden som landet gjort inom ramen för anslutningsförhandlingarna på detta område.

Det finns en skyddsklausul som bl.a. rör ömsesidigt erkännande inom det straffrättsliga och civilrättsliga området (mer om detta under avsnitt 7.23). Kommissionen har här i huvudsak tilldelats samma befogenheter som när det gäller skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion.

Slutligen finns en uppskjutandeklausul som möjliggör för rådet, efter rekommendation av kommissionen, att enhälligt besluta att den planerade tidpunkten för anslutning senareläggs med ett år till den 1 januari 2008. Sådant beslut får fattas om det finns en allvarlig risk för att någon av dessa stater uppenbarligen är oförberedd att uppfylla kraven för medlemskap på ett antal viktiga områden. Vidare får rådet med kvalificerad majoritet på grundval av en rekommendation från kommissionen fatta beslut att aktivera denna klausul med avseende på

Rumänien, om allvarliga brister har konstaterats när det gäller Rumäniens uppfyllande av något eller några av de åtaganden och krav som utgjort en förutsättning för stängning av kapitlena konkurrens samt rättsliga och inrikes frågor.

Förmedlemskapsstöd

Föreskrifter i anslutningsfördraget finns för att upprätta regler för genomförande av de tre förmedlemskapsprogrammen Phare (institutionsbyggande i bred bemärkelse för att stärka och utveckla den administrativa kapaciteten att övervaka gemenskapslagstiftningens efterlevnad på vissa utpekade områden), ISPA (anpassning till strukturfonderna, avser transport och miljö), samt SAPARD (anpassning till den gemensamma jordbrukspolitiken) efter anslutningen.

Övergångsstöd

En artikel i anslutningsfördraget kommer att utgöra rättslig grund för övergångsstöd till Bulgarien och Rumänien i syfte att utveckla och förstärka den administrativa och juridiska kapaciteten att övervaka efterlevnaden av EU:s lagstiftning, samt att utveckla utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsstater. Detta stöd kommer att uppgå till 82 miljoner EUR och skall finansiera institutionsbyggande projekt samt mindre investeringar med anslutning till projekten.

Arrangemang under interimsperioden

Under denna kapitelrubrik anges hur informations- och samrådsförfarandet mellan EU och de nya medlemsstaterna skall gå till vad gäller regelverk som tillkommer mellan förhandlingsavslut och anslutningen. Vidare anges här att länderna efter undertecknandet av anslutningsfördraget får observatörsstatus i samtliga möten med rådet och dess förberedande organ.

Hänvisningar till S7-30

  • Prop. 2005/06:106: Avsnitt 6.2

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006

Närvarande: Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 2005/06:106 Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.

Promemorians förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

2

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna

4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier

5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

6. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga

8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

9. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt

2

Senaste lydelse SFS 2003:1208.

10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland

12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen

13. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986

14. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen

15. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen

16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget

17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

18. Fördraget den 16 april 2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

19. Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

19. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1–18.

20. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra instrument som anges i 1–19.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Förteckning över remissinstanser

Remissyttrande har avgetts av Sveriges Riksbank, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, SWEDAC, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Insättningsgarantinämnden, Statistiska centralbyrån, Högskoleverket, Skolverket, Centrala studiestödsnämnden, Ungdomsstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Radio- och TV-verket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftsinspektion, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombudsmannen, Konkurrensverket, NUTEK, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Uppsala universitet, Högskolan i Kalmar, Stockholms Handelskammare, Företagarna, Sveriges kommuner och landsting, LO, TCO, SACO, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Röda Korset.

Följande har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig: Sveriges lantbruksuniversitet, Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Sveriges Fiskares Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Konsumenter i Samverkan, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer.

Förteckning över förkortningar

Amsterdamfördraget Amsterdamfördraget den

2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

Anslutningsfördraget Fördraget den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

anslutningslagen lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

EG-fördraget Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska gemenskapen

EMU ekonomiska och monetära

unionen

enhetsakten Europeiska enhetsakten

den 17 och 28 februari 1986

EU Europeiska unionen

EU:s första pelare Europeiska gemenskapen (delvis överstatligt samarbete)

EU:s andra pelare Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (mellanstatligt samarbete)

EU:s tredje pelare Polisiärt och straffrättsligt samarbete (mellanstatligt samarbete)

Euratomfördraget Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

euro

EUR

benämningen på den gemensamma valutan

euro

Eurojust Europeiska enheten för

rättsligt samarbete

GUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

kommissionen Europeiska gemenskapernas kommission

konstitutionen Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

Nicefördraget Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

rådet Europeiska unionens råd

unionsfördraget Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen

WTO Världshandelsorganisationen

Prop. 2005/06:106 Bilaga 4 DEL 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Fördrag mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen……………………………………………………... 1

Akt om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen....................................................................................................... 21

Del ett: Principer .................................................................................................................... 23

Del två: Anpassning av fördragen ........................................................................................... 35

Avdelning I: Institutionella bestämmelser........................................................... 35 Avdelning II: Andra anpassningar ........................................................................ 50

Del tre: Permanenta bestämmelser ......................................................................................... 52

Avdelning I: Anpassning av institutionernas rättsakter....................................... 52 Avdelning II: Andra bestämmelser ....................................................................... 53

Del fyra: Tillfälliga bestämmelser ............................................................................................ 54

Avdelning I: Övergångsbestämmelser................................................................. 54 Avdelning II: Institutionella bestämmelser........................................................... 55

Avdelning III: Finansiella bestämmelser ............................................................... 57 Avdelning IV: Andra bestämmelser ....................................................................... 73

Del fem: Genomförandebestämmelser för denna akt ............................................................... 80

Avdelning I: Upprättande av institutioner och organ .......................................... 80 Avdelning II: Tillämpning av institutionernas rättsakter...................................... 85 Avdelning III: Slutbestämmelser ........................................................................... 89

Bilagor

Bilaga I: Förteckning över konventioner och protokoll som Bulgarien

och Rumänien tillträder vid anslutningen (enligt artikel 3.3 i anslutningsakten) ....................................................................................................... 91

Bilaga II: Förteckning över bestämmelser i Schengenregelverket, som

det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i de rättsakter som grundas på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta, vilka skall vara bindande och tillämpliga i de nya medlemsstaterna från och med anslutningen (enligt artikel 4.1 i anslutningsakten)................................................... 98

Bilaga III: Förteckning enligt artikel 19 i anslutningsakten: anpassning

av institutionernas rättsakter.................................................................................... 116

1. Bolagsrätt........................................................................................................ 116

Industriell äganderätt............................................................................. 116 I. Gemenskapsvarumärke ................................................................ 116 II. Tilläggsskydd ............................................................................... 118 III. Gemenskapsformgivning ............................................................. 122

2. Jordbruk.......................................................................................................... 123 3. Transportpolitik .............................................................................................. 179 4. Beskattning ..................................................................................................... 182

Bilaga IV: Förteckning enligt artikel 20 i anslutningsakten: ytterligare

anpassningar av institutionernas rättsakter .............................................................. 187

Jordbruk A. Jordbrukslagstiftning ...................................................................................... 187 B. Veterinärlagstiftning och fytosanitär lagstiftning........................................... 194

Bilaga V: Förteckning enligt artikel 21 i anslutningsakten: andra

permanenta bestämmelser ....................................................................................... 195

1. Bolagsrätt........................................................................................................ 195 2. Konkurrenspolitik........................................................................................... 196 3. Jordbruk.......................................................................................................... 202 4. Tullunion ........................................................................................................ 205

Tillägg till bilaga V ................................................................................................. 220

Bilaga VI: Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten:

övergångsbestämmelser för Bulgarien............................................................................................................ 221

1. Fri rörlighet för personer ................................................................................ 221

2. Frihet att tillhandahålla tjänster ...................................................................... 232 3. Fri rörlighet för kapital ................................................................................... 233 4. Jordbruk.......................................................................................................... 235 A. Jordbrukslagstiftning ............................................................................. 235

B. Veterinärlagstiftning och fytosanitär lagstiftning ................................. 236

5. Transportpolitik .............................................................................................. 241 6. Beskattning ..................................................................................................... 250

7. Socialpolitik och sysselsättning...................................................................... 256 8. Energi ............................................................................................................. 257

9. Telekommunikation och informationsteknik ................................................. 258 10. Miljö ............................................................................................................... 258 A. Luftkvalitet ............................................................................................ 258

B. Avfallshantering .................................................................................... 262 C. Vattenkvalitet ........................................................................................ 272 D. Förorenings- och riskhantering inom industrin ..................................... 273

Tillägg till bilaga VI ................................................................................................ 280

Bilaga VII: Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten:

övergångsbestämmelser för Rumänien ........................................................................................................... 298

1. Fri rörlighet för personer ................................................................................ 298

2. Frihet att tillhandahålla tjänster ...................................................................... 309 3. Fri rörlighet för kapital ................................................................................... 310 4. Konkurrenspolitik........................................................................................... 312 A. Skattestöd .............................................................................................. 312

B. Omstrukturering av stålsektorn ............................................................. 318

5. Jordbruk

A. Jordbrukslagstiftning ............................................................................. 330 B. Veterinärlagstiftning och fytosanitär lagstiftning ................................. 331

I. Veterinärlagstiftning..................................................................... 331 II. Fytosanitär lagstiftning................................................................. 334

6. Transportpolitik .............................................................................................. 335 7. Beskattning ..................................................................................................... 344 8. Energi ............................................................................................................. 349 9. Miljö ............................................................................................................... 350 A. Luftkvalitet ............................................................................................ 350

B. Avfallshantering .................................................................................... 353 C. Vattenkvalitet ........................................................................................ 369 D. Förorenings- och riskhantering inom industrin ..................................... 378

Tillägg A till bilaga VII ........................................................................................... 404 Tillägg B till bilaga VII ........................................................................................... 412

Bilaga VIII: Landsbygdsutveckling (enligt artikel 34 i anslutningsakten)................................ 417

Bilaga IX: Särskilda åtaganden som gjorts och krav som godtagits av

Rumänien vid avslutandet av anslutningsförhandlingarna den 14 december 2004 (enligt artikel 39 i anslutningsakten) ........................................ 429

Slutakt I. Slutaktens text ......................................................................................................... 435

II. Förklaringar ............................................................................................................. 445

A. Gemensamma förklaringar av de nuvarande

medlemsstaterna ............................................................................................. 445

1. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Bulgarien.......................................................................... 445

2. Gemensam förklaring om trindsädesslag: Bulgarien ............................................................................................... 446

3. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Rumänien ......................................................................... 446

4. Gemensam förklaring om landsbygdsutveckling: Bulgarien och Rumänien ....................................................................... 447

B. Gemensam förklaring av de nuvarande medlemsstaterna och kommissionen................................................................................................. 448

5. Gemensam förklaring om Bulgariens and Rumäniens förberedelser inför anslutningen......................................... 448

C. Gemensam förklaring av olika nuvarande medlemsstater ............................. 449

6. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike om fri rörlighet för arbetstagare: Bulgarien och Rumänien............................................................................................... 449

D. Förklaring av Bulgarien.................................................................................. 450

7. Förklaring av Bulgarien om användning av det kyrilliska alfabetet i Europeiska unionen .............................................. 450

III. Skriftväxling mellan Europeiska unionen och Bulgarien och

Rumänien om ett informations- och samrådsförfarande angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder som skall antas under tiden fram till anslutningen.......................................................... 451

FÖRDRAG

MELLAN

KONUNGARIKET BELGIEN, REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND, REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKE, IRLAND,

REPUBLIKEN ITALIEN, REPUBLIKEN CYPERN, REPUBLIKEN LETTLAND, REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERN, REPUBLIKEN MALTA, KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, REPUBLIKEN POLEN, REPUBLIKEN PORTUGAL, REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN, REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND

(EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER)

OCH

REPUBLIKEN BULGARIEN OCH RUMÄNIEN

OM REPUBLIKEN BULGARIENS

OCH RUMÄNIENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT,

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT,

IRLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT,

REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT,

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT,

MALTAS PRESIDENT,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT,

REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT,

RUMÄNIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

KONUNGARIKET SVERIGES REGERING,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

SOM GEMENSAMT ÖNSKAR fullfölja förverkligandet av Europeiska unionens mål,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att fortsätta att utveckla en allt fastare sammanslutning mellan Europas folk på den grund som redan är lagd,

SOM BEAKTAR att artikel I-58 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, liksom artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, ger europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i unionen,

SOM BEAKTAR att Republiken Bulgarien och Rumänien har ansökt om medlemskap i unionen,

SOM BEAKTAR att rådet, efter att ha hört kommissionen och inhämtat Europaparlamentets samtycke, uttalat sig för att dessa stater skall bli medlemmar,

SOM BEAKTAR att, vid undertecknandet av detta fördrag, fördraget om upprättande av en konstitution för Europa hade undertecknats men ännu inte ratificerats av unionens alla medlemsstater och att Republiken Bulgarien och Rumänien kommer att ansluta sig till Europeiska unionen såsom den är konstituerad den 1 januari 2007,

HAR ENATS OM villkoren och de närmare bestämmelserna för anslutning och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett:

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,

Karel DE GUCHT Utrikesminister

Didier DONFUT Statssekreterare åt utrikesministern, med ansvar för Europafrågor

REPUBLIKEN BULGARIEN,

Georgi PARVANOV President

Simeon SAXE-COBURG Premiärminister

Solomon PASSY Utrikesminister

Meglena KUNEVA Minister för Europafrågor

REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT,

Vladimír MÜLLER Biträdande minister för EU-frågor

Jan KOHOUT Ambassadör, Republiken Tjeckiens ständige representant vid Europeiska unionen

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,

Friis Arne PETERSEN Ständig statssekreterare

Claus GRUBE Ambassadör, Konungariket Danmarks ständige representant vid Europeiska unionen

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,

Hans Martin BURY Biträdande minister med ansvar för Europafrågor

Wilhelm SCHÖNFELDER Ambassadör, Förbundsrepubliken Tysklands ständige representant vid Europeiska unionen

REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT,

Urmas PAET Utrikesminister

Väino REINART Ambassadör, Republiken Estlands ständige representant vid Europeiska unionen

REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT,

Yannis VALINAKIS Biträdande utrikesminister

Vassilis KASKARELIS Ambassadör, Hellenska republikens ständiga representant vid Europeiska unionen

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,

Miguel Angel MORATINOS CUYAUBÉ Utrikes- och samarbetsminister

Alberto NAVARRO GONZÁLEZ Statssekreterare för Europeiska unionen

REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT,

Claudie HAIGNERÉ Biträdande minister åt utrikesministern, med ansvar för Europafrågor

Pierre SELLAL Ambassadör, Republiken Frankrikes ständige representant vid Europeiska unionen

IRLANDS PRESIDENT,

Dermot AHERN Utrikesminister

Noel TREACY Biträdande minister med särskilt ansvar för Europafrågor

REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT,

Roberto ANTONIONE Statssekreterare för utrikesfrågor

Rocco Antonio CANGELOSI Ambassadör, Republiken Italiens ständige representant vid Europeiska unionen

REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT,

George IACOVOU Utrikesminister

Nicholas EMILIOU Ambassadör, Republiken Cyperns ständige representant vid Europeiska unionen

REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT,

Artis PABRIKS Utrikesminister

Eduards STIPRAIS Ambassadör, Republiken Lettlands ständige representant vid Europeiska unionen

REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT,

Antanas VALIONIS Utrikesminister

Albinas JANUSKA Biträdande statssekreterare vid utrikesministeriet

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,

Jean-Claude JUNCKER Premiärminister, ministre d'Etat och finansminister

Jean ASSELBORN Vice premiärminister samt utrikes- och invandringsminister

REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT,

Ferenc SOMOGYI Utrikesminister

Etele BARÁTH Minister utan portfölj, med ansvar för Europafrågor

MALTAS PRESIDENT,

Michael FRENDO Utrikesminister

Richard CACHIA CARUANA Ambassadör, Maltas ständige representant vid Europeiska unionen

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

B.R. BOT Utrikesminister

Atzo NICOLAÏ Minister för Europafrågor

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT,

Hubert GORBACH Vicekansler

Ursula PLASSNIK Förbundsutrikesminister

REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT,

Adam Daniel ROTFELD Utrikesminister

Jarosław PIETRAS Statssekreterare för Europafrågor

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT,

Diogo PINTO DE FREITAS DO AMARAL Vice premiärminister och utrikesminister

Fernando Manuel de MENDONÇA D'OLIVEIRA NEVES Statssekreterare för Europafrågor

RUMÄNIENS PRESIDENT,

Traian BĂSESCU Rumäniens president

Călin POPESCU–TĂRICEANU Rumäniens premiärminister

Mihai-Răzvan UNGUREANU Utrikesminister

Leonard ORBAN Chefsförhandlare med Europeiska unionen

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT,

Božo CERAR Statssekreterare vid utrikesministeriet

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT,

Eduard KUKAN Utrikesminister

József BERÉNYI Statssekreterare vid utrikesministeriet

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

Eikka KOSONEN Ambassadör, Republiken Finlands ständige representant vid Europeiska unionen

KONUNGARIKET SVERIGES REGERING,

Laila FREIVALDS Utrikesminister

Sven-Olof PETERSSON Ambassadör, Konungariket Sveriges ständige representant vid Europeiska unionen

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

Sir John GRANT KCMG Ambassadör, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands ständige representant vid Europeiska unionen

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

1. Republiken Bulgarien och Rumänien blir härmed medlemmar i Europeiska unionen.

2. Republiken Bulgarien och Rumänien blir parter i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, enligt den lydelse de har efter ändringar och tillägg.

3. Villkoren och de närmare bestämmelserna för anslutning anges i det protokoll som är fogat till detta fördrag. Bestämmelserna i protokollet skall utgöra en integrerad del av detta fördrag.

4. Protokollet, med bilagor och tillägg, skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och bestämmelserna i protokollet skall utgöra en integrerad del av dessa fördrag.

ARTIKEL 2

1. Om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inte har trätt i kraft dagen för anslutningen, blir Republiken Bulgarien och Rumänien parter i de fördrag som ligger till grund för unionen, enligt den lydelse de har efter ändringar och tillägg.

I så fall skall artikel 1.2–1.4 gälla från och med dagen för ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

2. De villkor för anslutning och de anpassningar i unionens grundläggande fördrag som anslutningen medför, vilka gäller från och med dagen för anslutningen till och med dagen för ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, anges i den akt som är fogad till detta fördrag. Bestämmelserna i akten skall utgöra en integrerad del av detta fördrag.

3. Om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa träder i kraft efter anslutningen skall det protokoll som avses i artikel 1.3 ersätta den akt som avses i artikel 2.2 dagen för ikraftträdandet av fördraget. I så fall skall bestämmelserna i protokollet inte anses skapa någon ny rättsverkan utan bevara, enligt villkoren i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och protokollet, de rättsverkningar som redan har införts genom bestämmelserna i den akt som avses i artikel 2.2.

Akter som antagits före ikraftträdandet av det protokoll som avses i artikel 1.3 på grundval av detta fördrag eller den akt som avses i punkt 2 skall fortsätta att gälla och deras rättsverkningar skall bevaras till dess att dessa akter ändras eller upphävs.

ARTIKEL 3

Bestämmelserna om rättigheter och skyldigheter för medlemsstaterna samt uppgifter och befogenheter för unionens institutioner, i de fördrag i vilka Republiken Bulgarien och Rumänien blir parter, skall tillämpas på detta fördrag.

ARTIKEL 4

1. Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italiens regering senast den 31 december 2006.

2. Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 2007 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen.

Om någon av de stater som anges i artikel 1.1 inte deponerar sitt ratifikationsinstrument i rätt tid skall detta fördrag träda i kraft för den andra staten som har deponerat sitt instrument. I så fall skall rådet med enhällighet omedelbart besluta om de nödvändiga anpassningarna av detta fördrag, av artiklarna 10, 11.2, 12, 21.1, 22, 31, 34 och 46, punkt 2.1 b, 2.2 och 2.3 i bilaga III samt avsnitt B i bilaga IV i det protokoll som avses i artikel 1.3 och, i förekommande fall, av artiklarna 9

  • 14.3, 15, 24.1, 31, 34, 46 och 47, punkt 2.1 b, 2.2 och 2.3 i bilaga III samt avsnitt B i bilaga IV i den akt som avses i artikel 2.2. Rådet kan också genom enhälligt beslut upphäva eller anpassa sådana bestämmelser i protokollet och dess bilagor och tillägg samt, i förekommande fall, i akten och dess bilagor och tillägg, som uttryckligen hänvisar till en stat som inte har deponerat sitt ratifikationsinstrument.

Utan hinder av deponeringen av alla nödvändiga ratifikationsinstrument i enlighet med punkt 1, träder detta fördrag i kraft den 1 januari 2008 om rådet fattar ett beslut om båda de anslutande staterna enligt artikel 39 i det protokoll som avses i artikel 1.3, eller enligt artikel 39 i den akt som avses i artikel 2.2 före ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Om ett sådant beslut fattas för endast en av de anslutande staterna träder detta fördrag i kraft för den staten den 1 januari 2008.

3. Utan hinder av punkt 2 får unionens institutioner före anslutningen anta de åtgärder som avses i artiklarna 3.6, 6.2 andra stycket, 6.4 andra stycket, 6.7 andra och tredje styckena, 6.8 andra stycket, 6.9 tredje stycket, 17, 19, 27.1, 27.4, 28.4, 28.5, 29, 30.3, 31.4, 32.5, 34.3, 34.4, 37, 38, 39.4, 41, 42, 55, 56, 57 och bilagorna IV

  • i det protokoll som avses i artikel 1.3. Sådana åtgärder skall antas enligt motsvarande bestämmelser i artiklarna 3.6, 6.2 andra stycket, 6.4 andra stycket, 6.7 andra och tredje styckena, 6.8 andra stycket, 6.9 tredje stycket, 20, 22, 27.1, 27.4, 28.4, 28.5, 29, 30.3, 31.4, 32.5, 34.3, 34.4, 37, 38, 39.4, 41, 42, 55, 56, 57 och bilagorna IV
  • i den akt som avses i artikel 2.2, före ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Dessa åtgärder skall träda i kraft endast om detta fördrag träder i kraft och då samtidigt med fördraget.

ARTIKEL 5

Den bulgariska och den rumänska texten till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa skall fogas till det här fördraget. Dessa texter skall vara giltiga på samma villkor som de danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska texterna till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Italiens regering skall till Bulgariens och Rumäniens regeringar överlämna en bestyrkt kopia av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa på alla de språk som anges i första stycket.

ARTIKEL 6

Detta fördrag, som har upprättats i ett enda original på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka samtliga texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italiens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de andra signatärstaternas regeringar.

AKT

OM VILLKOREN FÖR

REPUBLIKEN BULGARIENS OCH RUMÄNIENS

ANSLUTNING OCH OM ANPASSNING AV DE FÖRDRAG SOM LIGGER TILL GRUND FÖR EUROPEISKA UNIONEN

I överensstämmelse med artikel 2 i anslutningsfördraget skall denna akt tillämpas om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inte är i kraft den 1 januari 2007 fram till dagen för ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

DEL ETT

PRINCIPER

ARTIKEL 1

I denna akt avses med

– grundläggande fördrag:

a) Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) med de tillägg och ändringar som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trätt i kraft före anslutningen,

b) Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) med de tillägg och ändringar som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trätt i kraft före anslutningen,

– nuvarande medlemsstater: Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien,

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

– unionen: den europeiska union som upprättats genom EU-fördraget,

– gemenskapen: den ena av eller båda de gemenskaper som anges i första strecksatsen, allt efter omständigheterna,

– nya medlemsstater: Republiken Bulgarien och Rumänien,

– institutioner: de institutioner som upprättats genom de grundläggande fördragen.

ARTIKEL 2

Från och med dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna och Europeiska centralbanken före anslutningen vara bindande för Bulgarien och Rumänien och skall tillämpas i dessa stater på de villkor som anges i de fördragen och i denna akt.

ARTIKEL 3

1. Bulgarien och Rumänien ansluter sig till de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet.

2. Bulgarien och Rumänien skall ha samma ställning som de nuvarande medlemsstaterna när det gäller förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter av Europeiska rådet eller av rådet samt förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter som medlemsstaterna efter gemensam överenskommelse har antagit i frågor om gemenskapen eller unionen; de kommer följaktligen att beakta de principer och riktlinjer som kommer till uttryck i dessa förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter och kommer att göra vad som behövs för att säkerställa genomförandet.

3. Bulgarien och Rumänien ansluter sig till de konventioner och protokoll som finns förtecknade i bilaga I. Dessa konventioner och protokoll skall träda i kraft gentemot Bulgarien och Rumänien den dag som rådet fastställer i de beslut som avses i punkt 4.

4. Rådet skall genom enhälligt beslut på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet göra alla anpassningar som krävs på grund av anslutning till de konventioner och protokoll som avses i punkt 3 och skall offentliggöra den anpassade texten i Europeiska unionens officiella tidning.

5. Bulgarien och Rumänien åtar sig avseende de konventioner och protokoll som avses i punkt 3 att införa administrativa eller andra arrangemang som motsvarar dem som de nuvarande medlemsstaterna eller rådet har antagit vid dagen för anslutningen, och att underlätta praktiskt samarbete mellan medlemsstaternas institutioner och organisationer.

6. Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen komplettera bilaga I med de konventioner, avtal och protokoll som undertecknats före dagen för anslutningen.

ARTIKEL 4

1. Bestämmelserna i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar genom det protokoll som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat "Schengenprotokollet"), och i de rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, enligt förteckningen i bilaga II, samt i eventuella ytterligare sådana rättsakter som antagits före anslutningen, skall vara bindande för och tillämpas i Bulgarien och Rumänien från och med dagen för anslutningen.

2. De bestämmelser i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, vilka inte avses i punkt 1 skall visserligen vara bindande för Bulgarien och Rumänien från och med dagen för anslutningen men skall inte tillämpas i respektive stat förrän efter beslut av rådet när det i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden har kontrollerats att de nödvändiga villkoren för tillämpning av samtliga delar av regelverket är uppfyllda i den staten.

Rådet skall fatta sitt beslut, efter att ha hört Europaparlamentet, med enhällighet bland de medlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater för vilka tillämpningen av de bestämmelser som avses i denna punkt redan har inletts och företrädaren för regeringen i den medlemsstat för vilken tillämpningen av bestämmelserna skall inledas. De rådsmedlemmar som företräder regeringarna i Irland och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall delta i sådana beslut i den mån de hänför sig till de bestämmelser i Schengenregelverket och i rättsakter som grundas på detta eller som på annat sätt har samband med detta i vilka dessa medlemsstater deltar.

ARTIKEL 5

Bulgarien och Rumänien skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med dagen för anslutningen som medlemsstater med undantag i enlighet med artikel 122 i EG-fördraget.

ARTIKEL 6

1. Sådana avtal eller konventioner som ingåtts eller provisoriskt tillämpas av gemenskapen, eller avtal eller konventioner enligt artikel 24 eller artikel 38 i EU-fördraget, med en eller flera tredje stater, med en internationell organisation eller med en medborgare i tredje stat, skall vara bindande för Bulgarien och Rumänien på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och denna akt.

2. Bulgarien och Rumänien förbinder sig att på de villkor som anges i denna akt ansluta sig till de avtal eller konventioner som ingåtts eller undertecknats av de nuvarande medlemsstaterna och gemenskapen tillsammans.

Bulgariens och Rumäniens anslutning till de avtal eller konventioner som ingåtts eller undertecknats av gemenskapen och de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med särskilda tredjeländer eller internationella organisationer skall godkännas genom att protokoll till sådana avtal eller konventioner ingås mellan rådet, genom enhälligt beslut på medlemsstaternas vägnar, och det eller de tredje länderna eller den internationella organisationen i fråga. Kommissionen skall på medlemsstaternas vägnar förhandla fram dessa protokoll på grundval av förhandlingsdirektiv som enhälligt godkänts av rådet, och i samråd med en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna. Den skall lägga fram ett utkast till protokollen för rådet, så att de kan ingås.

Detta förfarande skall inte påverka utövandet av gemenskapens egen behörighet eller beröra fördelningen av befogenheter mellan gemenskapen och medlemsstaterna när det gäller ingående av sådana avtal i framtiden eller eventuella andra ändringar som inte har samband med anslutningen.

3. När Bulgarien och Rumänien ansluter sig till de avtal och konventioner som avses i punkt 2 skall de få samma rättigheter och skyldigheter enligt dessa avtal och konventioner som de nuvarande medlemsstaterna.

4. Från och med dagen för anslutningen, och i avvaktan på ikraftträdandet av de nödvändiga protokoll som avses i punkt 2 skall ingås, skall Bulgarien och Rumänien tillämpa bestämmelserna i de avtal eller konventioner som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna och gemenskapen tillsammans före anslutningen, med undantag för avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer. Denna skyldighet gäller också för de avtal eller konventioner som unionen och de nuvarande medlemsstaterna har enats om att tillämpa provisoriskt.

I avvaktan på ikraftträdandet av de protokoll som avses i punkt 2 skall gemenskapen och medlemsstaterna, när så befinns lämpligt tillsammans, inom ramen för sin respektive behörighet, vidta lämpliga åtgärder.

5. Bulgarien och Rumänien ansluter sig till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

1

, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000.

6. Bulgarien och Rumänien förbinder sig att på de villkor som anges i denna akt ansluta sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

2

i enlighet med artikel 128 i det

avtalet.

7. Från och med dagen för anslutningen skall Bulgarien och Rumänien tillämpa de bilaterala textilavtal och textilöverenskommelser som gemenskapen har ingått med tredjeländer.

De kvantitativa restriktioner som gemenskapen tillämpar på import av textil- och beklädnadsvaror skall anpassas för att ta hänsyn till Bulgariens och Rumäniens anslutning till gemenskapen. Gemenskapen kan i detta syfte före anslutningen förhandla fram ändringar i de bilaterala avtal och överenskommelser som avses ovan med de berörda tredjeländerna.

Om ändringarna i de bilaterala textilavtalen och textilöverenskommelserna inte har trätt i kraft vid anslutningen skall gemenskapen göra de nödvändiga anpassningarna av sina bestämmelser om import av textil- och beklädnadsvaror från tredjeländer för att ta hänsyn till Bulgariens och Rumäniens anslutning.

1

EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

2

EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

8. De kvantitativa restriktioner som gemenskapen tillämpar på import av stål och stålprodukter skall anpassas på grundval av Bulgariens och Rumäniens import under de senaste åren av stålprodukter med ursprung i de berörda leverantörsländerna.

I detta syfte skall de nödvändiga ändringarna i de bilaterala stålavtal och stålöverenskommelser som gemenskapen ingått med tredjeländer förhandlas fram före anslutningen.

Om ändringarna av de bilaterala avtalen och överenskommelserna inte har trätt i kraft vid anslutningen skall bestämmelserna i första stycket gälla.

9. Fiskeavtal som Bulgarien och Rumänien före anslutningen har ingått med tredjeländer skall förvaltas av gemenskapen.

De rättigheter och skyldigheter som Bulgarien och Rumänien har genom dessa avtal skall inte påverkas under den period då bestämmelserna i dessa avtal provisoriskt bibehålls.

Så snart som möjligt och under alla omständigheter innan de avtal som avses i första stycket har löpt ut skall lämpliga beslut om fortsättning av fiskeverksamheten enligt dessa avtal antas i varje enskilt fall av rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, varvid det även skall vara möjligt att förlänga vissa avtal med högst ett år.

10. Med verkan från och med dagen för anslutningen skall Bulgarien och Rumänien frånträda alla frihandelsavtal med tredjeländer, inklusive Centraleuropeiska frihandelsavtalet.

I den mån avtal mellan Bulgarien, Rumänien eller båda staterna å ena sidan och ett eller flera tredjeländer å andra sidan inte är förenliga med de skyldigheter som följer av denna akt skall Bulgarien och Rumänien vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja de oförenligheter som konstaterats. Om Bulgarien eller Rumänien har svårigheter med att anpassa ett avtal som ingåtts med ett eller flera tredjeländer före anslutningen skall landet enligt villkoren i det avtalet frånträda det.

11. Bulgarien och Rumänien ansluter sig på de villkor som anges i denna akt till de interna överenskommelser som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna för att genomföra de avtal eller konventioner som avses i punkterna 2, 5 och 6.

12. Bulgarien och Rumänien skall när så behövs vidta lämpliga åtgärder för att deras ställning i förhållande till internationella organisationer och sådana internationella avtal där också gemenskapen eller andra medlemsstater är parter skall anpassas till de rättigheter och skyldigheter som följer av anslutningen till unionen.

I synnerhet skall de vid anslutningen eller så snart som möjligt därefter frånträda sådana internationella fiskeavtal och utträda ur sådana fiskeorganisationer som även gemenskapen är part i, om inte deras medlemskap har samband med något annat än fiske.

ARTIKEL 7

1. Om inget annat föreskrivs i denna akt får inte bestämmelserna i denna tillfälligt sättas ur kraft, ändras eller upphävas på annat sätt än genom det förfarande som anges i de grundläggande fördragen och som gör det möjligt att ändra de fördragen.

2. De rättsakter som har antagits av institutionerna och som omfattas av övergångsbestämmelser i denna akt skall behålla sin rättsliga status; i synnerhet skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter gälla även i fortsättningen.

3. De bestämmelser i denna akt vars syfte eller verkan är att rättsakter antagna av institutionerna skall upphävas eller ändras, utom då det gäller en övergångsåtgärd, skall ha samma rättsliga status som de på detta sätt upphävda eller ändrade bestämmelserna och skall vara underkastade samma regler som dessa.

ARTIKEL 8

De grundläggande fördragen och de rättsakter som antagits av institutionerna skall, som en övergångsåtgärd, tillämpas med de avvikelser som föreskrivs i denna akt.

DEL TVÅ

ANPASSNING AV FÖRDRAGEN

AVDELNING I

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 9

1. Artikel 189 andra stycket i EG-fördraget och artikel 107 andra stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Antalet ledamöter i Europaparlamentet får inte överstiga 736."

2. Med verkan från och med början av perioden 2009–2014 skall artikel 190.2 första stycket i EG-fördraget och artikel 108.2 första stycket i Euratomfördraget ersättas med följande:

"2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien 22 Bulgarien 17 Tjeckien 22 Danmark 13 Tyskland 99 Estland 6 Grekland 22 Spanien 50 Frankrike 72 Irland 12 Italien 72 Cypern 6 Lettland 8

Litauen 12 Luxemburg 6 Ungern 22 Malta 5 Nederländerna 25 Österrike 17 Polen 50 Portugal 22 Rumänien 33 Slovenien 7 Slovakien 13 Finland 13 Sverige 18 Förenade kungariket 72."

ARTIKEL 10

1. Artikel 205.2 i EG-fördraget och artikel 118.2 i Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster viktas på följande sätt:

Belgien 12 Bulgarien 10 Tjeckien 12 Danmark 7 Tyskland 29 Estland 4 Grekland 12 Spanien 27 Frankrike 29

Irland 7 Italien 29 Cypern 4 Lettland 4 Litauen 7 Luxemburg 4 Ungern 12 Malta 3 Nederländerna 13 Österrike 10 Polen 27 Portugal 12 Rumänien 14 Slovenien 4 Slovakien 7 Finland 7 Sverige 10 Förenade kungariket

29

Rådets beslut skall fattas med minst 255 röster från majoriteten av medlemsstaterna när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen.

I andra fall skall rådets beslut fattas med minst 255 röster från minst två tredjedelar av medlemsstaterna."

2. Artikel 23.2 tredje stycket i EU-fördraget skall ersättas med följande:

"Rådsmedlemmarnas röster skall viktas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 255 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna. När rådet skall fatta ett beslut med kvalificerad majoritet får en rådsmedlem begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt, skall beslutet inte antas."

3. Artikel 34.3 i EU-fördraget skall ersättas med följande:

"3. När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster viktas enligt artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 255 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna skall krävas för beslut. När rådet skall fatta ett beslut med kvalificerad majoritet får en rådsmedlem begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt, skall beslutet inte antas."

ARTIKEL 11

1. Artikel 9 första stycket i det protokoll om domstolens stadga som fogas till EU-fördraget, EG-fördraget och Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Den nytillsättning av en del av domartjänsterna som skall äga rum vart tredje år skall avse omväxlande fjorton och tretton domare."

2. Artikel 48 i det protokoll om domstolens stadga som fogas till EU-fördraget, EG-fördraget och Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Artikel 48

Förstainstansrätten skall ha tjugosju domare."

ARTIKEL 12

Artikel 258 andra stycket i EG-fördraget och artikel 166 andra stycket i Euratomfördraget om sammansättningen av Ekonomiska och sociala kommittén skall ersättas med följande:

"Antalet ledamöter i kommittén skall vara följande:

Belgien 12 Bulgarien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9

Luxemburg 6 Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12 Polen 21 Portugal 12 Rumänien 15 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24"

ARTIKEL 13

Artikel 263 tredje stycket i EG-fördraget om sammansättningen av Regionkommittén skall ersättas med följande:

"Antalet ledamöter i kommittén skall vara följande:

Belgien 12 Bulgarien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9 Luxemburg 6

Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12 Polen 21 Portugal 12 Rumänien 15 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24"

ARTIKEL 14

Protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, som fogas till EG-fördraget, skall ändras på följande sätt:

1. I artikel 3 skall följande införas mellan uppgifterna för Belgien och Tjeckien:

"– Bulgarien."

Följande skall införas mellan uppgifterna för Portugal och Slovenien:

"– Rumänien."

2. Artikel 4.1 första stycket skall ändras på följande sätt:

a) Den inledande meningen skall ersättas med följande:

"1. Banken skall ha ett kapital på 164 795 737 000 EUR, som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp

*

:"

__________________ * De uppgifter som anges för Bulgarien och Rumänien är preliminära och baseras på uppgifter för 2003 som offentliggjorts av Eurostat.

b) Följande skall införas mellan uppgifterna för Irland och Slovakien:

"Rumänien 846 000 000".

c) Följande skall införas mellan uppgifterna för Slovenien och Litauen:

"Bulgarien 296 000 000".

3. Artikel 11.2 första, andra och tredje styckena skall ersättas med följande:

"2. Styrelsen skall bestå av 28 ledamöter och 18 suppleanter.

Ledamöterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år; varje medlemsstat skall nominera en ledamot. Kommissionen skall också nominera en ledamot.

Suppleanterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande:

– Två suppleanter skall nomineras av Tyskland.

– Två suppleanter skall nomineras av Frankrike.

– Två suppleanter skall nomineras av Italien.

– Två suppleanter skall nomineras av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

– En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Spanien och Portugal.

– En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna.

– Två suppleanter skall nomineras i samförstånd mellan Danmark, Grekland, Irland och Rumänien.

– Två suppleanter skall nomineras i samförstånd mellan Estland, Lettland, Litauen, Österrike, Finland och Sverige.

– Tre suppleanter skall nomineras i samförstånd mellan Bulgarien, Tjeckien, Cypern, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

– En suppleant skall nomineras av kommissionen.".

ARTIKEL 15

Artikel 134.2 första stycket i Euratomfördraget, om sammansättningen av Vetenskapliga och tekniska kommittén, skall ersättas med följande:

"2. Kommittén skall ha 41 ledamöter som rådet utser efter att ha hört kommissionen."

AVDELNING II

ANDRA ANPASSNINGAR

ARTIKEL 16

I artikel 57.1 i EG-fördraget skall sista meningen ersättas med följande:

"I fråga om restriktioner som är i kraft enligt nationell lagstiftning i Bulgarien, Estland och Ungern skall det relevanta datumet vara den 31 december 1999."

ARTIKEL 17

Artikel 299.1 i EG-fördraget skall ersättas med följande:

"1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland."

ARTIKEL 18

1. Artikel 314 andra stycket i EG-fördraget skall ersättas med följande:

"Till följd av anslutningsfördragen är även de bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, grekiska, iriska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska och ungerska texterna giltiga."

2. Artikel 225 andra stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Till följd av anslutningsfördragen är även de bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, grekiska, iriska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska och ungerska texterna giltiga."

3. Artikel 53 andra stycket i EU-fördraget skall ersättas med följande:

"Till följd av anslutningsfördragen är även de bulgariska, estniska, finska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, rumänska, slovakiska, slovenska, svenska, tjeckiska och ungerska texterna giltiga."

DEL TRE

PERMANENTA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

ANPASSNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER

ARTIKEL 19

De rättsakter som förtecknas i bilaga III till denna akt skall anpassas på det sätt som anges i den bilagan.

ARTIKEL 20

Sådan anpassning som vid anslutningen behöver göras i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV till denna akt skall utarbetas enligt riktlinjerna i den bilagan.

AVDELNING II

ANDRA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 21

De åtgärder som förtecknas i bilaga V till denna akt skall tillämpas enligt de villkor som anges i den bilagan.

ARTIKEL 22

På förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet enhälligt besluta om de anpassningar av bestämmelserna i denna akt om den gemensamma jordbrukspolitiken som ändringar i gemenskapslagstiftningen kan motivera.

DEL FYRA

TILLFÄLLIGA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ARTIKEL 23

De åtgärder som förtecknas i bilagorna VI och VII till denna akt skall tillämpas på Bulgarien och Rumänien enligt de villkor som anges i de bilagorna.

AVDELNING II

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 24

1. Med avvikelse från det högsta antal ledamöter i Europaparlamentet som fastställs i artikel 189 andra stycket i EG-fördraget och i artikel 107 andra stycket i Euratomfördraget, skall antalet ledamöter i Europaparlamentet ökas, för att beakta Bulgariens och Rumäniens anslutning, med följande antal ledamöter från dessa länder för tiden från och med anslutningen fram till början av Europaparlamentets mandatperiod 2009–2014:

Bulgarien 18 Rumänien 35.

2. Före den 31 december 2007 skall Bulgarien och Rumänien, i enlighet med bestämmelserna i akten om allmänna direkta val av ledamöter i Europaparlamentet, för sina folk hålla allmänna direkta val av det antal ledamöter som anges i punkt 1

3

.

3. Om valen hålls efter dagen för anslutningen skall, med avvikelse från artikel 190.1 i EG-fördraget och artikel 108.1 i Euratomfördraget, de ledamöter i Europaparlamentet som företräder folken i Bulgarien och Rumänien under perioden från och med anslutningen fram till vart och ett av de val som avses i punkt 2 utses inom parlamenten i dessa stater på det sätt som var och en av dessa stater själv bestämmer.

3

EGT L 278, 8.10.1976, s. 5. Akten senast ändrad genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).

AVDELNING III

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 25

1. Från dagen för anslutningen skall Bulgarien och Rumänien betala in följande belopp, som motsvarar deras andel av det inbetalade kapitalet för det tecknade kapitalet enligt artikel 4 i Europeiska investeringsbankens stadga

4

.

Bulgarien 14 800 000 EUR Rumänien 42 300 000 EUR

Dessa belopp skall betalas i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning den 31 maj 2007, 31 maj 2008, 31 maj 2009, 30 november 2009, 31 maj 2010, 30 november 2010, 31 maj 2011 och 30 november 2011.

4

De angivna sifferuppgifterna är preliminära och grundar sig på de uppgifter för 2003 som offentliggjorts av Eurostat.

2. Bulgarien och Rumänien skall, i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning på de dagar som avses i punkt 1, bidra till reserver och avsättningar som har karaktär av reserver samt till de överföringar till reserver och avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen i slutet av månaden före anslutningen, enligt uppgifterna i bankens balansräkning, med belopp motsvarande följande procentandelar av reserverna och avsättningarna

5

:

Bulgarien 0,181 % Rumänien 0,517 %

3. Det kapital och de inbetalningar som föreskrivs i punkterna 1 och 2 skall inbetalas kontant i euro av Bulgarien och Rumänien, om inte bankens råd enhälligt beslutar om ett undantag.

5

De angivna sifferuppgifterna är preliminära och grundar sig på de uppgifter för 2003 som offentliggjorts av Eurostat.

ARTIKEL 26

1. Bulgarien och Rumänien skall betala följande belopp till den kol- och stålforskningsfond som avses i beslut 2002/234/EKSG av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 27 februari 2002 om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden

6

:

(miljoner EUR, löpande priser)

Bulgarien 11,95 Rumänien 29,88

2. Bidragen till Kol- och stålforskningsfonden skall betalas i fyra delar, med början 2009, alltid den första arbetsdagen i årets första månad, enligt följande:

2009: 15 % 2010: 20 % 2011: 30 % 2012: 35 %.

6

EGT L 79, 22.3.2002, s. 42.

ARTIKEL 27

1. Från och med dagen för anslutningen skall upphandling, tecknande av kontrakt och utbetalningar av föranslutningsstöd enligt Phareprogrammet

7

, Phares program för

gränsöverskridande samarbete

8

och stöd enligt den övergångsmekanism som avses i artikel 31

förvaltas av genomförandeorgan i Bulgarien och Rumänien.

Kommissionen skall genom ett beslut avstå från sin förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt efter ett ackrediteringsförfarande som genomförts av kommissionen och en positiv bedömning enligt systemet för utvidgat decentraliserat genomförande (EDIS), i enlighet med de kriterier och villkor som fastställs i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1266/1999 av den 21 juni 1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin och om ändring av förordning (EEG) nr 3906/89

samt i artikel 164 i

budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget

10

.

Om detta kommissionsbeslut om att avstå från förhandskontroll inte har fattats före anslutningen skall inga kontrakt som undertecknas mellan dagen för anslutningen och den dag då kommissionen fattar sitt beslut berättiga till föranslutningsstöd.

7

Rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa (EGT L 375, 23.12.1989, s. 11). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 769/2004 (EUT L 123, 27.4.2004, s. 1).

8

Kommissionens förordning (EG) nr 2760/98 av den 18 december 1998 om genomförande av ett program för gränsöverskridande samarbete inom ramen för Phareprogrammet (EGT L 345, 19.12.1998, s. 49). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1822/2003 (EUT L 267, 17.10.2003, s. 9).

9

EGT L 161, 26.6.1999, s. 68.

10

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).

I välgrundade undantagsfall får kommissionen dock, om kommissionens beslut om att avstå från förhandskontroll försenas till efter dagen för anslutningen av skäl som inte kan tillskrivas myndigheterna i Bulgarien eller Rumänien, anse att villkoren för föranslutningsstöd är uppfyllda när det gäller kontrakt som undertecknas mellan dagen för anslutningen och dagen för kommissionens beslut, och tillåta fortsatt genomförande av föranslutningsstödet under en begränsad period, med förbehåll för kommissionens förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt.

2. Finansiella åtaganden som ingåtts före anslutningen enligt de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1 samt de som ingåtts enligt den övergångsmekanism som avses i artikel 31 efter anslutningen, inklusive ingående och registrering av därpå följande enskilda rättsliga åtaganden och utbetalningar efter anslutningen, skall även fortsättningsvis styras av reglerna och föreskrifterna i de finansiella föranslutningsinstrumenten och belasta motsvarande budgetkapitel tills de berörda programmen och projekten har avslutas. Trots detta skall offentlig upphandling som inleds efter anslutningen genomföras i enlighet med de relevanta gemenskapsdirektiven.

3. Programplanering för det föranslutningsstöd som avses i punkt 1 skall genomföras för sista gången under det sista året före anslutningen. Kontrakt för åtgärder enligt dessa program måste tecknas inom de följande två åren. Inga förlängningar av perioden för tecknande av kontrakt skall beviljas. I välgrundade undantagsfall kan begränsad förlängning av varaktigheten beviljas i fråga om fullgörande av kontrakt.

Utan hinder av detta får föranslutningsfonder tas i anspråk under de två första åren efter anslutningen för att täcka administrativa kostnader enligt punkt 4. För kostnader som gäller revision och utvärdering får föranslutningsfonder tas i anspråk upp till fem år efter anslutningen.

4. För att garantera den erforderliga utfasningen av de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1 och ISPA-programmet

11

får kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för

att säkerställa att den nödvändiga stadgeenliga personalstyrkan bibehålls i Bulgarien och Rumänien under högst 19 månader efter anslutningen. Under denna period skall tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda som utplacerats på tjänster i Bulgarien och Rumänien före anslutningen och som måste vara kvar i tjänst i dessa stater efter dagen för anslutningen, som ett undantag åtnjuta samma finansiella och materiella villkor som de som tillämpades av kommissionen före anslutningen, i enlighet med de tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68

12

. De administrativa utgifterna, inklusive löner för annan erforderlig personal, skall finansieras genom rubriken "Utfasning av föranslutningsstöd för nya medlemsstater" eller motsvarande under lämpligt politikområde i Europeiska gemenskapernas allmänna budget som avser utvidgningen.

11

Rådets förordning (EG) nr 1267/1999 av den 21 juni 1999 om upprättande av ett strukturpolitiskt föranslutningsinstrument (EUT L 161, 26.6.1999, s. 73). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 769/2004 (EUT L 123, 27.4.2004, s. 1).

12

EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 (EUT L 124, 27.4.2004, s. 1).

ARTIKEL 28

1. Åtgärder som vid tidpunkten för anslutningen har omfattats av beslut om stöd enligt förordning (EG) nr 1267/1999 om upprättande av ett strukturpolitiskt föranslutningsinstrument och vars genomförande inte har slutförts vid detta datum skall anses ha godkänts av kommissionen enligt rådets förordning (EG) nr 1164/94 av den 16 maj 1994 om inrättandet av en sammanhållningsfond

13

. Belopp som ännu inte har anslagits för genomförandet av sådana åtgärder skall anslås enligt den förordning om sammanhållningsfonden som är i kraft vid anslutningen och skall hänföras till det kapitel som motsvarar den förordningen enligt Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Om inte annat sägs i punkterna 2–5 skall bestämmelserna för genomförandet av åtgärder som godkänts enligt den senare förordningen tillämpas på de åtgärderna.

13

EGT L 130, 25.5.1994. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

2. Varje anbudsförfarande i samband med en åtgärd som avses i punkt 1 för vilket det vid anslutningen redan har offentliggjorts en anbudsinfordran i Europeiska unionens officiella tidning skall genomföras i enlighet med de regler som fastställs i denna anbudsinfordran. Bestämmelserna i artikel 165 i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget skall dock inte tillämpas. Varje upphandlingsförfarande som gäller en åtgärd som avses i punkt 1 och för vilket ingen anbudsinfordran ännu har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning skall överensstämma med bestämmelserna i fördragen, med de instrument som har antagits enligt dessa och med gemenskapens politik, bland annat med politiken för miljöskydd, transport, transeuropeiska nät, konkurrens och offentlig upphandling.

3. Utbetalningar som görs av kommissionen enligt en åtgärd som avses i punkt 1 skall överföras till det tidigaste öppna åtagandet, i första hand enligt förordning (EG) nr 1267/1999 och därefter enligt den förordning om sammanhållningsfonden som då är i kraft.

4. För de åtgärder som avses i punkt 1 skall reglerna för fördelning av stöd enligt förordning (EG) nr 1267/1999 fortsätta att gälla, utom i välgrundade fall som kommissionen skall besluta om på begäran av den berörda medlemsstaten.

5. Kommissionen får i välgrundade undantagsfall besluta att tillåta särskilda undantag från de regler som gäller enligt den förordning om sammanhållningsfonden som är i kraft vid anslutningen, för de åtgärder som avses i punkt 1.

ARTIKEL 29

Om betalningsperioden för fleråriga åtaganden enligt programmet Sapard

14

, för beskogning av

jordbruksmark, stöd till upprättande av producentgrupper eller miljöåtgärder inom jordbruket, går utöver det tillåtna slutdatumet för utbetalningar enligt Sapard skall utestående åtaganden täckas av programmet för landsbygdsutveckling 2007–2013. Om det behövs särskilda övergångsåtgärder i detta hänseende skall dessa antas i enlighet med förfarandet i artikel 50.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna

15

.

14

Rådets förordning (EG) nr 1268/1999 av den 21 juni 1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden (EGT L 161, 26.6.1999, s. 87). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2008/2004 (EUT L 349, 25.11.2004, s. 12).

15

EGT L 161, 26.6.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

ARTIKEL 30

1. Bulgarien, som – i linje med sina åtaganden – före 2003 definitivt stängde enheterna 1 och 2 vid kärnkraftverket Kozloduj i syfte att därefter lägga ned dem, förpliktar sig att år 2006 definitivt stänga enheterna 3 och 4 vid detta kärnkraftverk och att senare lägga ned dessa enheter.

2. Under perioden 2007–2009 skall gemenskapen ge Bulgarien ekonomiskt stöd för att främja landets insatser för nedläggning samt för att hantera konsekvenserna av stängningen och nedläggningen av enheterna 1–4 vid kärnkraftverket Kozloduj.

Stödet skall bland annat täcka åtgärder för att främja nedläggningen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj, åtgärder för miljöuppgradering i linje med regelverket, åtgärder för modernisering av de konventionella energiproduktions-, energiöverförings- och energidistributionssektorerna i Bulgarien, åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, öka användningen av förnybara energikällor samt förbättra energiförsörjningstryggheten.

Under perioden 2007–2009 skall stödet uppgå till 210 miljoner EUR (i 2004 års priser) i åtagandebemyndiganden, som skall fördelas på lika stora årliga åtaganden om 70 miljoner EUR (i 2004 års priser).

Stödet kan helt eller delvis lämnas som ett gemenskapsbidrag till den internationella stödfonden för nedläggningen av Kozloduj, som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

3. Kommissionen kan anta genomförandebestämmelser för det stöd som avses i punkt 2. Bestämmelserna skall antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter

16

. För detta ändamål skall kommissionen biträdas av en kommitté. Artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG skall tillämpas. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara sex veckor. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

ARTIKEL 31

1. Under det första året efter anslutningen skall unionen lämna tillfälligt finansiellt stöd, nedan kallat "övergångsmekanismen", till Bulgarien och Rumänien så att de kan utveckla och stärka sin administrativa och rättsliga förmåga att genomföra gemenskapslagstiftningen och kontrollera att den efterlevs samt främja inbördes utbyte av goda rutiner. Detta stöd skall användas för att finansiera institutionsuppbyggande projekt och begränsade småskaliga investeringar i samband med dessa.

16

EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

2. Stödet skall inriktas på det fortsatta behovet av att förstärka den institutionella kapaciteten på vissa områden genom åtgärder som inte kan finansieras genom strukturfonderna eller landsbygdsutvecklingsfonderna.

3. När det gäller projekt för partnersamverkan mellan offentliga förvaltningar som syftar till institutionsuppbyggnad skall förfarandet med inbjudan att lämna förslag genom det nätverk av kontaktpunkter som finns i medlemsstaterna tillämpas även i fortsättningen i enlighet med ramavtalen med medlemsstaterna om föranslutningsstöd.

Åtagandebemyndigandena för övergångsmekanismen, i 2004 års priser, för Bulgarien och Rumänien skall vara 82 miljoner EUR under det första året efter anslutningen, för att tillgodose nationella och övergripande prioriteringar. Anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

4. Beslut om att bevilja stöd genom övergångsmekanismen skall fattas och genomföras i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 3906/89 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa.

ARTIKEL 32

1. Härmed inrättas en likviditets- och Schengenfacilitet som ett tillfälligt instrument för att mellan dagen för anslutningen och utgången av 2009 bistå Bulgarien och Rumänien med att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna samt bidra till att förbättra likviditetsflödet i den nationella budgeten.

2. För perioden 2007–2009 skall följande belopp (i 2004 års priser) göras tillgängliga för Bulgarien och Rumänien i form av schablonbeloppsbetalningar ur den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten.

(miljoner EUR, i 2004 års priser)

2007 2008 2009

Bulgarien 121,8 59,1 58,6 Rumänien 297,2 131,8 130,8

3. Minst 50 % av anslaget till vardera landet enligt den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten skall användas för att bistå Bulgarien och Rumänien när det gäller ländernas skyldighet att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna.

4. En tolftedel av varje årligt belopp skall utbetalas till Bulgarien och Rumänien den första vardagen i varje månad motsvarande år. Schablonbeloppsbetalningarna skall utnyttjas inom tre år efter den första utbetalningen. Bulgarien och Rumänien skall senast sex månader efter utgången av denna treårsperiod lägga fram en utförlig rapport om det slutliga genomförandet av schablonbeloppsbetalningarna enligt Schengendelen av den tillfälliga likviditets- och Schengenfaciliteten, med en motivering av utgifterna. Alla medel som inte utnyttjats eller som använts till ändamål som inte kan motiveras skall återkrävas av kommissionen.

5. Kommissionen får anta sådana tekniska föreskrifter som är nödvändiga för den tillfälliga likviditets- och Schengenfacilitetens funktion.

ARTIKEL 33

1. Utan att det föregriper framtida politiska beslut skall de totala åtagandebemyndiganden för strukturåtgärder som görs tillgängliga för Bulgarien och Rumänien under treårsperioden 2007–2009 uppgå till följande:

(miljoner EUR, i 2004 års priser)

2007 2008 2009

Bulgarien 539 759 1 002 Rumänien 1 399 1 972 2 603

2. Under de tre åren 2007–2009 skall omfattningen och arten av åtgärder inom ramen för dessa fasta landsanslag fastställas på grundval av de då tillämpliga bestämmelserna om utgifter för strukturåtgärder.

ARTIKEL 34

1. Utöver de förordningar om landsbygdsutveckling som gäller vid anslutningen skall bestämmelserna i avsnitten I–III i bilaga VIII tillämpas på Bulgarien och Rumänien för perioden 2007–2009 och de särskilda finansiella bestämmelserna i avsnitt IV i bilaga VIII tillämpas på Bulgarien och Rumänien under hela programperioden 2007–2013.

2. Utan att det föregriper framtida politiska beslut skall åtagandebemyndigandena för landsbygdsutveckling från garantisektionen vid EUGFJ för Bulgarien och Rumänien under treårsperioden 2007–2009 uppgå till 3 041 miljoner EUR (i 2004 års priser).

3. Tillämpningsföreskrifter för bestämmelserna i bilaga VIII skall vid behov antas i enlighet med förfarandet i artikel 50.2 i förordning (EG) nr 1260/1999.

4. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vid behov företa nödvändiga anpassningar av bestämmelserna i bilaga VIII för att säkerställa överensstämmelse med förordningarna om landsbygdsutveckling.

ARTIKEL 35

De belopp som anges i artiklarna 30, 31, 32, 33 och 34 skall justeras av kommissionen varje år i enlighet med prisutvecklingen som en del av den årliga tekniska justeringen av budgetplanen.

AVDELNING IV

ANDRA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 36

1. Om det inom tre år efter anslutningen skulle uppstå svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som kan allvarligt försämra ekonomin inom ett visst område, får Bulgarien och Rumänien ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen och anpassa sektorn i fråga till ekonomin på den inre marknaden.

Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse Bulgarien eller Rumänien eller båda dessa stater.

2. Efter begäran av den berörda staten skall kommissionen snabbehandla frågan, besluta om de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga och ange under vilka förutsättningar och hur de skall genomföras.

Vid allvarliga ekonomiska svårigheter och på uttrycklig begäran av den berörda medlemsstaten skall kommissionen fatta sitt beslut inom fem arbetsdagar från det att den fick begäran tillsammans med relevanta uppgifter om bakgrunden. De åtgärder som på detta sätt beslutas skall gälla med omedelbar verkan, skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och skall inte innefatta några gränskontroller.

3. Åtgärder enligt punkt 2 kan innebära avvikelser från bestämmelserna i EG-fördraget och denna akt, i den mån och så länge det är strikt nödvändigt för att uppnå de mål som avses i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som stör den inre marknadens funktion så litet som möjligt.

ARTIKEL 37

Om Bulgarien eller Rumänien inte har lyckats genomföra åtaganden som gjorts inom ramen för anslutningsförhandlingarna och därigenom orsakar en allvarlig störning i den inre marknadens funktion, inbegripet åtaganden inom all sektorspolitik som avser ekonomisk verksamhet med gränsöverskridande verkan, eller om det föreligger en överhängande risk för en sådan störning, kan kommissionen, inom tre år efter anslutningen, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ vidta lämpliga åtgärder.

Åtgärderna skall vara proportionella och i första hand väljas så att de stör den inre marknadens funktion så litet som möjligt, i förekommande fall med tillämpning av befintliga sektoriella skyddsmekanismer. Sådana skyddsåtgärder får inte åberopas som ett medel för godtycklig diskriminering eller dolda restriktioner av handeln mellan medlemsstater. Skyddsklausulen kan åberopas redan före anslutningen på grundval av övervakningens resultat och de åtgärder som antas skall träda i kraft från och med dagen för anslutningen om inte något senare datum föreskrivs. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när det relevanta åtagandet har genomförts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge som de relevanta åtagandena inte har uppfyllts. Med hänsyn till den berörda nya medlemsstatens framsteg med att uppfylla sina åtaganden kan kommissionen anpassa åtgärderna på lämpligt sätt. Kommissionen skall i god tid underrätta rådet innan den återkallar skyddsåtgärder och skall vederbörligen beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 38

Om det i Bulgarien eller Rumänien finns allvarliga brister eller överhängande risk för sådana brister i införlivandet, genomförandet eller tillämpningen av rambeslut eller andra relevanta åtaganden, samarbetsinstrument och beslut som avser ömsesidigt erkännande på det straffrättsliga området enligt avdelning VI i EU-fördraget eller av direktiv och förordningar som avser ömsesidigt erkännande på det civilrättsliga området enligt avdelning IV i EG-fördraget, får kommissionen, inom tre år efter anslutningen, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ och efter samråd med medlemsstaterna, vidta lämpliga åtgärder och ange under vilka förutsättningar och hur dessa åtgärder skall genomföras.

Dessa åtgärder får bestå i ett tillfälligt upphävande av tillämpningen av relevanta bestämmelser och beslut i förbindelserna mellan Bulgarien eller Rumänien och en eller flera andra medlemsstater, utan att det påverkar ett fortsatt nära rättsligt samarbete. Skyddsklausulen kan åberopas redan före anslutningen på grundval av övervakningens resultat och de åtgärder som antas skall träda i kraft från och med dagen för anslutningen om inte något senare datum föreskrivs. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när bristerna har avhjälpts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge dessa brister kvarstår. Med hänsyn till den berörda nya medlemsstatens framsteg med att avhjälpa de brister som fastställts kan kommissionen anpassa åtgärderna på lämpligt sätt efter samråd med medlemsstaterna. Kommissionen skall i god tid underrätta rådet innan den återkallar skyddsåtgärder och skall vederbörligen beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 39

1. Om det på grundval av kommissionens kontinuerliga övervakning av Bulgariens och Rumäniens åtaganden i samband med anslutningsförhandlingarna och i synnerhet kommissionens övervakningsrapporter finns klara bevis för att läget i förberedelserna för antagande och genomförande av regelverket i Bulgarien eller Rumänien är sådant att det finns en allvarlig risk för att någon av dessa stater är uppenbarligen oförberedd att uppfylla kraven för medlemskap vid tidpunkten för anslutning den 1 januari 2007 på ett antal viktiga områden, får rådet, på grundval av en rekommendation från kommissionen, enhälligt besluta att den planerade tidpunkten för den statens anslutning senareläggs med ett år till den 1 januari 2008.

2. Trots vad som föreskrivs i punkt 1 får rådet med kvalificerad majoritet på grundval av en rekommendation från kommissionen fatta beslut enligt punkt 1 med avseende på Rumänien, om allvarliga brister har konstaterats när det gäller Rumäniens uppfyllande av något eller några av de åtaganden och krav som är förtecknade i avsnitt I i bilaga IX.

3. Trots vad som föreskrivs i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37 får rådet med kvalificerad majoritet på grundval av en rekommendation från kommissionen och efter en utförlig bedömning hösten 2005 av de framsteg som Rumänien har gjort på området konkurrenspolitik fatta beslut enligt punkt 1 med avseende på Rumänien om allvarliga brister har konstaterats när det gäller Rumäniens uppfyllande av sina åtaganden enligt Europaavtalet

eller av något eller några av de åtaganden och krav som är förtecknade i avsnitt II i bilaga IX.

4. Om ett beslut fattas enligt punkt 1, 2 eller 3 skall rådet med kvalificerad majoritet besluta om att omedelbart göra sådana anpassningar av denna akt, med bilagor och tillägg, som är nödvändiga på grund av beslutet om senareläggandet.

ARTIKEL 40

För att den inre marknaden skall fungera obehindrat får tillämpningen av Bulgariens och Rumäniens nationella regler under de övergångsperioder som anges i bilagorna VI och VII inte leda till gränskontroller mellan medlemsstater.

17

Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan (EGT L 357, 31.12.1994, s. 2).

ARTIKEL 41

Om det krävs övergångsbestämmelser för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i Bulgarien och Rumänien till den som följer av tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken enligt villkoren i denna akt, skall sådana bestämmelser antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 25.2 i rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål

eller, i förekommande fall, i motsvarande artiklar i de andra förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader eller det relevanta förfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. De övergångsbestämmelser som avses i denna artikel får antas inom tre år efter anslutningen, och tillämpningen skall begränsas till denna period. Rådet får dock förlänga perioden genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.

Övergångsbestämmelser som avser tillämpningen av sådana rättsakter avseende den gemensamma jordbrukspolitiken som inte anges i denna akt, och som krävs på grund av anslutningen, skall före anslutningen antas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen eller, om de avser rättsakter som ursprungligen antagits av kommissionen, av kommissionen i enlighet med det förfarande som krävs för antagande av rättsakterna i fråga.

18

EUT L 270, 21.10.2003, s. 78.

ARTIKEL 42

Om det krävs övergångsbestämmelser för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i Bulgarien och Rumänien till den som följer av tillämpningen av gemenskapens veterinära och fytosanitära bestämmelser och bestämmelser om livsmedelssäkerhet, skall sådana bestämmelser antas av kommissionen i enlighet med det relevanta förfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. Dessa bestämmelser skall antas inom tre år efter anslutningen, och tillämpningen skall begränsas till denna period.

DEL FEM

GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER FÖR DENNA AKT

AVDELNING I

UPPRÄTTANDE AV INSTITUTIONER OCH ORGAN

ARTIKEL 43

Europaparlamentet skall besluta om de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.

ARTIKEL 44

Rådet skall besluta om de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.

ARTIKEL 45

En medborgare från varje ny medlemsstat skall utses till kommissionen från och med dagen för anslutningen. De nya ledamöterna i kommissionen skall utses av rådet med kvalificerad majoritet och i samförstånd med kommissionens ordförande, efter det att Europaparlamentet har hörts.

Mandattiden för de kommissionsledamöter som utses på detta sätt skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommissionen har vid anslutningen.

ARTIKEL 46

1. Två domare i domstolen och två domare i förstainstansrätten skall utses.

2. Ämbetstiden för en av de domare i domstolen som utses enligt punkt 1 skall gå ut den 6 oktober 2009. Vilken domare som detta skall gälla avgörs genom lottning. Ämbetstiden för den andre domaren skall gå ut den 6 oktober 2012.

Ämbetstiden för en av de domare i förstainstansrätten som utses enligt punkt 1 skall gå ut den 31 augusti 2007. Vilken domare som detta skall gälla avgörs genom lottning. Ämbetstiden för den andre domaren skall gå ut den 31 augusti 2010.

3. Domstolen skall besluta de ändringar i sina rättegångsregler som behövs på grund av anslutningen.

Förstainstansrätten skall i samförstånd med domstolen besluta de ändringar i sina rättegångsregler som behövs på grund av anslutningen.

De ändrade rättegångsreglerna skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.

4. Om någon av domstolarna eller någon av deras avdelningar har inlett ett muntligt förfarande i ett mål men inte avgjort målet före dagen för anslutningen, skall domstolen eller avdelningen i fråga avgöra målet i den sammansättning som den hade före anslutningen och tillämpa de rättegångsregler som gällde dagen före anslutningen.

ARTIKEL 47

Revisionsrätten skall utvidgas med ytterligare två ledamöter som skall utses för sex år.

ARTIKEL 48

Ekonomiska och sociala kommittén skall utvidgas genom att 27 ledamöter utses som företräder de olika ekonomiska och sociala grupperingarna i det organiserade civila samhället i Bulgarien och Rumänien. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid anslutningen.

ARTIKEL 49

Regionkommittén skall utvidgas genom att 27 ledamöter utses som företräder regionala och lokala organ i Bulgarien och Rumänien och som valts till ett regionalt eller lokalt organ eller som är politiskt ansvariga inför en vald församling. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid anslutningen.

ARTIKEL 50

De anpassningar av de grundläggande fördragens regler för kommittéer och av arbetsordningar för kommittéer som behövs på grund av anslutningen skall göras så snart som möjligt efter anslutningen.

ARTIKEL 51

1. Nya ledamöter i de genom fördragen eller genom en av institutionernas rättsakter inrättade kommittéerna, arbetsgrupperna eller andra organen skall utses enligt de villkor och förfaranden som fastställts för utseende av ledamöter i dessa kommittéer, arbetsgrupper eller andra organ. Mandattiden för de nya ledamöterna skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som organet har vid anslutningen.

2. I de genom fördragen eller genom en av institutionernas rättsakter inrättade kommittéer eller arbetsgrupper där antalet ledamöter har fastställts oberoende av antalet medlemsstater skall alla platser nybesättas vid anslutningen, om inte mandattiden för de nuvarande ledamöterna går ut inom ett år efter anslutningen.

AVDELNING II

TILLÄMPNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER

ARTIKEL 52

Efter anslutningen skall direktiv och beslut enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget anses vara riktade till Bulgarien och Rumänien, om dessa direktiv och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Med undantag för sådana direktiv och beslut som träder i kraft på det sätt som anges i artikel 254.1 och 254.2 i EG-fördraget skall direktiven och besluten anses ha anmälts till Bulgarien och Rumänien vid anslutningen.

ARTIKEL 53

1. Bulgarien och Rumänien skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från och med dagen för anslutningen följa bestämmelser i direktiv och beslut enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget, om inte någon annan tidpunkt anges i denna akt. De skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder senast vid anslutningen eller, i förekommande fall, senast vid den tidpunkt som anges i denna akt.

2. Om de ändringar av direktiv enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget som införs genom denna akt nödvändiggör en ändring av lagar och andra författningar i de nuvarande medlemsstaterna, skall de nuvarande medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från och med dagen för anslutningen följa de ändrade direktiven, om inte någon annan tidpunkt anges i denna akt. De skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder senast vid anslutningen eller senast vid den senare tidpunkt som anges i denna akt.

ARTIKEL 54

Inom tre månader från anslutningen skall Bulgarien och Rumänien i enlighet med artikel 33 i Euratomfördraget underrätta kommissionen om de bestämmelser i lagar och andra författningar som inom deras territorier skall skydda arbetstagare och allmänheten mot fara som orsakas av joniserande strålning.

ARTIKEL 55

Efter en väl underbyggd begäran från Bulgarien eller Rumänien till kommissionen senast dagen för anslutningen får rådet på förslag från kommissionen eller, om den ursprungliga rättsakten antagits av kommissionen, kommissionen vidta åtgärder som innebär tidsbegränsade undantag från rättsakter som institutionerna antagit mellan den 1 oktober 2004 och dagen för anslutningen. Åtgärderna skall antas enligt de omröstningsregler som gäller för antagandet av den rättsakt från vilken ett tidsbegränsat undantag begärs. Om sådana undantag antas efter anslutningen får de vara tillämpliga från och med dagen för anslutningen.

ARTIKEL 56

Om det med anledning av anslutningen krävs anpassningar av institutionernas rättsakter antagna före anslutningen och dessa anpassningar inte finns med i denna akt eller dess bilagor skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen, eller kommissionen, om den ursprungliga rättsakten antogs av kommissionen, anta de nödvändiga rättsakterna i detta syfte. Om dessa anpassningar antas efter anslutningen får de vara tillämpliga från och med dagen för anslutningen.

ARTIKEL 57

Om inte något annat fastställs skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta de åtgärder som behövs för att genomföra bestämmelserna i denna akt.

ARTIKEL 58

Texterna som upprättats av rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken på bulgariska och rumänska till de rättsakter som institutionerna och Europeiska centralbanken har antagit före anslutningen skall vara giltiga från och med dagen för anslutningen på samma villkor som texterna på de nuvarande officiella språken. De skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, om texterna på de nuvarande språken har offentliggjorts där.

AVDELNING III

SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL 59

Bilagorna I–IX och tilläggen till dessa skall utgöra en integrerad del av denna akt.

ARTIKEL 60

Italiens regering skall till Bulgariens och Rumäniens regeringar överlämna en bestyrkt kopia på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa, inklusive Fördraget om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning, Fördraget om Republiken Greklands anslutning, Fördraget om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning, Fördraget om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning samt Fördraget om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning.

Texterna till dessa fördrag på bulgariska och rumänska skall bifogas denna akt. Dessa texter skall vara giltiga på samma villkor som de fördragstexter på de nuvarande språken som anges i första stycket.

ARTIKEL 61

En bestyrkt kopia av de internationella avtal som generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd förvarar i sitt arkiv skall av generalsekreteraren överlämnas till Bulgariens och Rumäniens regeringar.

BILAGA I

Förteckning över konventioner och protokoll

som Bulgarien och Rumänien tillträder vid anslutningen

(enligt artikel 3.3 i anslutningsakten)

1. Konventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 9.10.1980, s. 1)

– Konventionen av den 10 april 1984 om Hellenska republikens tillträde till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 146, 31.5.1984, s. 1)

– Första protokollet av den 19 december 1988 om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 48, 20.2.1989, s. 1)

– Andra protokollet av den 19 december 1988 om att ge Europeiska gemenskapernas domstol viss behörighet att tolka konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 48, 20.2.1989, s. 17)

– Konventionen av den 18 maj 1992 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 333, 18.11.1992, s. 1)

– Konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, samt till det första och det andra protokollet angående domstolens tolkning av den konventionen (EGT C 15, 15.1.1997, s. 10)

2. Konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (EGT L 225, 20.8.1990, s. 10)

– Konventionen av den 21 december 1995 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (EGT C 26, 31.1.1996, s. 1)

– Protokollet av den 25 maj 1999 om ändring av konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (EGT C 202, 16.7.1999, s. 1)

3. Konventionen av den 26 juli 1995, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 316, 27.11.1995, s. 49)

– Protokollet av den 27 september 1996, som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 313, 23.10.1996, s. 2)

– Protokollet av den 29 november 1996, upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 151, 20.5.1997, s. 2)

– Andra protokollet av den 19 juni 1997, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 12)

4. Konventionen av den 26 juli 1995, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (EGT C 316, 27.11.1995, s. 2)

– Protokollet av den 24 juli 1996, på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (EGT C 299, 9.10.1996, s. 2)

– Protokollet av den 19 juni 1997 om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän, utarbetat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 41.3 i Europolkonventionen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 2)

– Protokollet av den 30 november 2000, utarbetat på grundval av artikel 43.1 i konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen), om ändring av artikel 2 och av bilagan till konventionen (EGT C 358, 13.12.2000, s. 2)

– Protokollet av den 28 november 2002 om ändring av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och protokollet om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän (EGT C 312, 16.12.2002, s. 2)

– Protokollet av den 27 november 2003, utarbetat på grundval av artikel 43.1 i konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen), om ändring av konventionen (EUT C 2, 6.1.2004, s. 3)

5. Konventionen av den 26 juli 1995, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om användning av informationsteknologi för tulländamål (EGT C 316, 27.11.1995, s. 34)

– Protokollet av den 29 november 1996, upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål (EGT C 151, 20.5.1997, s. 16)

– Protokollet av den 12 mars 1999, utarbetat på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om tillämpningsområdet för tvätt av avkastning i konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål och om införande av uppgift om transportmedlets registreringsnummer i konventionen (EGT C 91, 31.3.1999, s. 2)

– Protokollet av den 8 maj 2003, upprättat enligt artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ändring, när det gäller inrättande av ett register för identifiering av tullutredningar, av konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål (EUT C 139, 13.6.2003, s. 2)

6. Konventionen av den 26 maj 1997, utarbetad på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen, om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i (EGT C 195, 25.6.1997, s. 2)

7. Konventionen av den 18 december 1997, upprättad på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2)

8. Konventionen av den 17 juni 1998 om kördiskvalifikationer, upprättad på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen (EGT C 216, 10.7.1998, s. 2)

9. Konventionen av den 29 maj 2000, upprättad av rådet i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 3)

– Protokollet av den 16 oktober 2001, upprättat av rådet i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 326, 21.11.2001, s. 2)

_______________

BILAGA II

Förteckning över bestämmelser i Schengenregelverket,

som det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i de rättsakter

som grundas på Schengenregelverket eller som på annat sätt har

samband med detta, vilka skall vara bindande och tillämpliga i

de nya medlemsstaterna från och med anslutningen

(enligt artikel 4.1 i anslutningsakten)

1. Avtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Tyskland och Frankrike om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna av den 14 juni 1985

.

2. Följande bestämmelser i konventionen som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, med tillhörande slutakt och gemensamma förklaringar

, ändrad

genom vissa av de rättsakter som förtecknas i punkt 8:

19

EGT L 239, 22.9.2000, s. 13.

20

EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 871/2004 (EUT L 162, 30.4.2004, s. 29).

Artikel 1, i den mån den hänför sig till bestämmelserna i denna punkt, artiklarna 3–7, med undantag för artikel 5.1 d, artikel 13, artiklarna 26 och 27, artikel 39, artiklarna 44–59, artiklarna 61–63, artiklarna 65–69, artiklarna 71–73, artiklarna 75 och 76, artikel 82, artikel 91, artiklarna 126–130, i den mån de hänför sig till bestämmelserna i denna punkt, och artikel 136. Gemensamma förklaringarna 1 och 3 i slutakten.

3. Följande bestämmelser i avtalen om anslutning till konventionen som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, deras slutakter och tillhörande gemensamma förklaringar, ändrade genom vissa av de rättsakter som förtecknas i punkt 8:

a) Avtalet om Italiens anslutning, som undertecknades den 27 november 1990: – Artikel 4

– Gemensam förklaring 1 i del II i slutakten

b) Avtalet om Spaniens anslutning, som undertecknades den 25 juni 1991:

– Artikel 4 – Gemensam förklaring 1 i del II i slutakten – Förklaring 2 i del III i slutakten

c) Avtalet om Portugals anslutning, som undertecknades den 25 juni 1991:

– Artiklarna 4, 5 och 6 – Gemensam förklaring 1 i del II i slutakten

d) Avtalet om Greklands anslutning, som undertecknades den 6 november 1992: – Artiklarna 3, 4 och 5 – Gemensam förklaring 1 i del II i slutakten – Förklaring 2 i del III i slutakten

e) Avtalet om Österrikes anslutning, som undertecknades den 28 april 1995: – Artikel 4 – Gemensam förklaring 1 i del II i slutakten

f) Avtalet om Danmarks anslutning, som undertecknades den 19 december 1996: – Artiklarna 4, 5.2 och 6 – Gemensamma förklaringarna 1 och 3 i del II i slutakten

g) Avtalet om Finlands anslutning, som undertecknades den 19 december 1996: – Artiklarna 4 och 5 – Gemensamma förklaringarna 1 och 3 i del II i slutakten – Förklaring från Finlands regering om Åland i del III i slutakten

h) Avtalet om Sveriges anslutning, som undertecknades den 19 december 1996: – Artiklarna 4 och 5 – Gemensamma förklaringarna 1 och 3 i del II i slutakten

4. Följande avtal som ingåtts av rådet enligt artikel 6 i Schengenprotokollet:

– Avtalet av den 18 maj 1999 mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, inbegripet bilagorna, slutakten, förklaringarna och skriftväxlingarna som bifogats detta

21

, som godkänts genom rådets beslut 1999/439/EG

.

– Avtalet av den 30 juni 1999 mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om fastställande av rättigheter och skyldigheter mellan Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å ena sidan, och Republiken Island och Konungariket Norge, å andra sidan, på de områden av Schengenregelverket som är tillämpliga på dessa stater

23

, som godkänts genom rådets beslut 2000/29/EG

.

– Avtalet som undertecknades den 25 oktober 2004 av Europeiska unionens råd och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket

25

.

21

EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

22

EGT L 176, 10.7.1999, s. 35.

23

EGT L 15, 20.1.2000, s. 2.

24

EGT L 15, 20.1.2000, s. 1.

25

Så länge detta avtal ännu inte har ingåtts, i den utsträckning det tillämpas provisoriskt.

5. Bestämmelserna i följande beslut av Verkställande kommittén som inrättades genom konventionen som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, ändrade genom vissa av de rättsakter som förtecknas i punkt 8:

SCH/Com-ex (93) 10: Verkställande kommitténs beslut av den 14 december 1993 om ministrarnas och statssekreterarnas förklaringar

SCH/Com-ex (93) 14: Verkställande kommitténs beslut av den 14 december 1993 om förbättring av det praktiska rättsliga samarbetet för att bekämpa narkotikahandel

SCH/Com-ex (94) 16 rev: Verkställande kommitténs beslut av den 21 november 1994 om anskaffande av gemensamma in- och utresestämplar

SCH/Com-ex (94) 28 rev: Verkställande kommitténs beslut av den 22 december 1994 om intyg enligt artikel 75 för transport av narkotika och psykotropa ämnen

SCH/Com-ex (94) 29 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 22 december 1994 om ikraftsättande av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 19 juni 1990

SCH/Com-ex (95) 21: Verkställande kommitténs beslut av den 20 december 1995 om snabbt utbyte mellan Schengenstaterna av statistiska och konkreta uppgifter om eventuella störningar vid de yttre gränserna

SCH/Com-ex (98) 1 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 21 april 1998 om verksamhetsrapporten från expertgruppen, i den mån det hänför sig till bestämmelserna i punkt 2

SCH/Com-ex (98) 26 def: Verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för utvärdering och genomförande av Schengenkonventionen

SCH/Com-ex (98) 35 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om vidarebefordran av den gemensamma handboken till kandidatländerna

SCH/Com-ex (98) 37 def 2: Verkställande kommitténs beslut av den 27 oktober 1998 om vidtagande av åtgärder för att bekämpa olaglig invandring, i den mån det hänför sig till bestämmelserna i punkt 2

SCH/Com-ex (98) 51 rev 3: Verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 om gränsöverskridande polissamarbete för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar

SCH/Com-ex (98) 52: Verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 om handboken om gränsöverskridande polissamarbete, i den mån det hänför sig till bestämmelserna i punkt 2

SCH/Com-ex (98) 57: Verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 om införande av ett enhetligt formulär för inbjudan eller åtagandeförklaring

SCH/Com-ex (98) 59 rev: Verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 om samordnade insatser av dokumentrådgivare

SCH/Com-ex (99) 1 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om narkotikasituationen

SCH/Com-ex (99) 6: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om Schengenregelverket när det gäller telekommunikationer

SCH/Com-ex (99) 7 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om kontaktpersoner

SCH/Com-ex (99) 8 rev 2: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om allmänna principer för ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer

SCH/Com-ex (99) 10: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om olaglig handel med vapen

SCH/Com-ex (99) 13: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om de slutliga versionerna av den gemensamma handboken och de gemensamma konsulära anvisningarna:

– Bilagorna 1–3, 7, 8 och 15 till de gemensamma konsulära anvisningarna – Den gemensamma handboken, i den mån den hänför sig till bestämmelserna i punkt 2, inbegripet bilagorna 1, 5, 5a, 6, 10 och 13

SCH/Com-ex (99) 18: Verkställande kommitténs beslut av den 28 april 1999 om förbättring av polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar

6. Följande förklaringar av Verkställande kommittén som inrättades genom konventionen som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, i den mån de hänför sig till bestämmelserna i punkt 2:

SCH/Com-ex (96) decl 6 rev 2: Verkställande kommitténs förklaring av den 26 juni 1996 om utlämning

SCH/Com-ex (97) decl 13 rev 2:Verkställande kommitténs förklaring av den 9 februari 1998 om bortförande av minderåriga

7. Följande beslut av Centralgruppen som inrättades genom konventionen som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, i den mån de hänför sig till bestämmelserna i punkt 2:

SCH/C (98) 117: Centralgruppens beslut av den 27 oktober 1998 om vidtagande av åtgärder för att bekämpa olaglig invandring

SCH/C (99) 25: Centralgruppens beslut av den 22 mars 1999 om allmänna principer för ersättning till uppgiftslämnare och infiltratörer

8. Följande rättsakter som grundas på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta:

Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 164, 14.7.1995, s. 1)

Rådets beslut 1999/307/EG av den 1 maj 1999 om fastställande av närmare föreskrifter för Schengensekretariatets införlivande med rådets generalsekretariat (EGT L 119, 7.5.1999, s. 49)

Rådets beslut 1999/435/EG av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att besluta om den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 1)

Rådets beslut 1999/436/EG av den 20 maj 1999 om fastställande, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, av rättslig grund för samtliga bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 17)

Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31)

Rådets beslut 1999/848/EG av den 13 december 1999 om fullt ikraftträdande av Schengenregelverket i Grekland (EGT L 327, 21.12.1999, s. 58)

Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43)

Rådets beslut 2000/586/RIF av den 28 september 2000 om inrättande av ett förfarande för ändring av artikel 40.4 och 40.5, artikel 41.7 och artikel 65.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 248, 3.10.2000, s. 1)

Rådets beslut 2000/751/EG av den 30 november 2000 om hävande av klassificeringen av vissa delar av den gemensamma handbok som antagits av Verkställande kommittén, inrättad genom konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 303, 2.12.2000, s. 29)

Rådets beslut 2000/777/EG av den 1 december 2000 om tillämpningen av Schengenregelverket i Danmark, Finland och Sverige samt i Island och Norge (EGT L 309, 9.10.2000, s. 24)

Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 789/2001 av den 24 april 2001 om att förbehålla rådet genomförandebefogenheter avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för behandlingen av ansökningar om visering (EGT L 116, 26.4.2001, s. 2)

Rådets förordning (EG) nr 790/2001 av den 24 april 2001 om att förbehålla rådet genomförandebefogenheterna avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för genomförandet av gränskontroller och övervakning (EGT L 116, 26.4.2001, s. 5)

Rådets beslut 2001/329/EG av den 24 april 2001 om uppdatering av del VI och bilagorna 3, 6 och 13 i de gemensamma konsulära anvisningarna samt av bilagorna 5a, 6a och 8 i den gemensamma handboken (EGT L 116, 26.4.2001, s. 32), i den mån det hänför sig till bilaga 3 till de gemensamma konsulära anvisningarna och bilaga 5a till den gemensamma handboken

Rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 45)

Rådets beslut 2001/886/RIF av den 6 december 2001 om utvecklingen av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EGT L 328, 13.12.2001, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 2414/2001 av den 7 december 2001 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 327, 12.12.2001, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 2424/2001 av den 6 december 2001 om utvecklingen av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EGT L 328, 13.12.2001, s. 4)

Rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet (EGT L 53, 23.2.2002, s. 4)

Rådets förordning (EG) nr 334/2002 av den 18 februari 2002 om ändring av förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 53, 23.2.2002, s. 7)

Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20)

Rådets beslut 2002/352/EG av den 25 april 2002 om översyn av den gemensamma handboken (EGT L 123, 9.5.2002, s. 47)

Rådets beslut 2002/353/EG av den 25 april 2002 om hävande av klassificeringen av del II av den gemensamma handbok som antagits av Verkställande kommittén, inrättad genom konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 123, 9.5.2002, s. 49)

Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1)

Rådets beslut 2002/587/EG av den 12 juli 2002 om översyn av den gemensamma handboken (EGT L 187, 16.7.2002, s. 50)

Rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 1)

Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17)

Rådets beslut 2003/170/RIF av den 27 februari 2003 om gemensamt utnyttjande av sambandsmän som är utsända av medlemsstaternas brottsbekämpande organ (EUT L 67, 12.3.2003, s. 27)

Rådets förordning (EG) nr 453/2003 av den 6 mars 2003 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 69, 13.3.2003, s. 10)

Rådets beslut 2003/725/RIF av den 2 oktober 2003 om ändring av bestämmelserna i artikel 40.1 och 40.7 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EUT L 260, 11.10.2003, s. 37)

Rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg (EUT L 321, 6.12.2003, s. 26)

Rådets förordning (EG) nr 377/2004 av den 19 februari 2004 om inrättande av ett nätverk av sambandsmän för invandring (EUT L 64, 2.3.2004, s. 1)

Rådets beslut 2004/466/EG av den 29 april 2004 om ändring av den gemensamma handboken för att införa åtgärder för riktade gränskontroller av minderåriga med medföljande vuxen (EUT L 157, 30.4.2004, s. 136)

Rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (EUT L 261, 6.8.2004, s. 24)

Rådets beslut 2004/573/EG av den 29 april 2004 om organisation av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande (EUT L 261, 6.8.2004, s. 28)

Rådets beslut 2004/574/EG av den 29 april 2004 om ändring av den gemensamma handboken (EUT L 261, 6.8.2004, s. 36)

Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5)

Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 2133/2004 av den 13 december 2004 om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av bestämmelserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken (EUT L 369, 16.12.2004, s. 5)

Rådets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (EUT L 385, 29.12.2004, s. 1).

__________________

BILAGA III

Förteckning enligt artikel 19 i anslutningsakten:

anpassningar av institutionernas rättsakter

1. BOLAGSRÄTT

INDUSTRIELL ÄGANDERÄTT

I. GEMENSKAPSVARUMÄRKE

31994 R 0040: Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 14.1.1994, s. 1), ändrad genom

– 31994 R 3288: Rådets förordning (EG) nr 3288/94 av den 22.12.1994 (EGT L 349, 31.12.1994, s. 83), – 32003 R 0807: Rådets förordning (EG) nr 807/2003 av den 14.4.2003 (EGT L 122, 16.5.2003, s. 36),

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32003 R 1653: Rådets förordning (EG) nr 1653/2003 av den 18.6.2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 36), – 32003 R 1992: Rådets förordning (EG) nr 1992/2003 av den 27.10.2003 (EUT L 296, 14.11.2003, s. 1), – 32004 R 0422: Rådets förordning (EG) nr 422/2004 av den 19.2.2004 (EUT L 70, 9.3.2004, s. 1).

Artikel 159a.1 skall ersättas med följande:

"1. Från och med dagen för anslutningen av Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien Slovenien och Slovakien (nedan kallad(e) "ny(a) medlemsstat(er)") skall gemenskapsvarumärken som registrerats eller ansökts om enligt denna förordning före anslutningsdagen utsträckas till de medlemsstaternas territorium så att de har samma verkan i hela gemenskapen."

II. TILLÄGGSSKYDD

1. 31992 R 1768: Rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel (EGT L 182, 2.7.1992, s. 1), ändrad genom

– 11994 N: Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) Följande skall läggas till i artikel 19a:

"k) Tilläggsskydd i Bulgarien skall kunna meddelas för varje läkemedel som skyddas

av ett gällande grundpatent och vars första godkännande att saluföras som läkemedel lämnats efter den 1 januari 2000, under förutsättning att ansökan om tilläggsskydd inlämnades inom sex månader från anslutningsdagen.

l) Tilläggsskydd i Rumänien skall kunna meddelas för varje läkemedel som skyddas

av ett gällande grundpatent och vars första godkännande att saluföras som läkemedel lämnats efter den 1 januari 2000. I sådana fall där den period som avses i artikel 7.1 har löpt ut skall möjligheten att ansöka om tilläggsskydd lämnas öppen under en sexmånadersperiod som inleds senast vid anslutningen."

b) Artikel 20.2 skall ersättas med följande:

"2. Denna förordning skall tillämpas på tilläggsskydd som lämnats i enlighet med den

nationella lagstiftningen i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien före anslutningsdagen."

2. 31996 R 1610: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel (EGT L 198, 8.8.1996, s. 30), ändrad genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) Följande skall läggas till i artikel 19a:

"k) Tilläggsskydd i Bulgarien skall kunna meddelas för varje växtskyddsmedel som

skyddas av ett gällande grundpatent och vars första godkännande att saluföras som växtskyddsmedel lämnats efter den 1 januari 2000, under förutsättning att ansökan om tilläggsskydd inlämnades inom sex månader från anslutningsdagen.

l) Tilläggsskydd i Rumänien skall kunna meddelas för varje växtskyddsmedel som skyddas av ett gällande grundpatent och vars första godkännande att saluföras som växtskyddsmedel lämnats efter den 1 januari 2000. I sådana fall där den period som avses i artikel 7.1 har löpt ut skall möjligheten att ansöka om tilläggsskydd lämnas öppen under en sexmånadersperiod som inleds senast vid anslutningen."

b) Artikel 20.2 skall ersättas med följande:

"2. Denna förordning skall tillämpas på tilläggsskydd som lämnats i enlighet med den

nationella lagstiftningen i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien före anslutningsdagen."

III. GEMENSKAPSFORMGIVNING

32002 R 0006: Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 5.1.2002, s. 1), ändrad genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

Artikel 110a.1 skall ersättas med följande

"1. Från och med Bulgariens, Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Rumäniens, Sloveniens och Slovakiens (nedan kallade "ny(a) medlemsstat(er)") anslutning skall en gemenskapsformgivning som skyddas eller för vilken ansökan har lämnats in enligt denna förordning före anslutningsdagen utvidgas till att också omfatta dessa medlemsstaters territorium så att den har samma rättsverkan i hela gemenskapen."

2. JORDBRUK

1. 31989 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT L 160, 12.6.1989, s. 1), ändrad genom

– 31992 R 3280: Rådets förordning (EEG) nr 3280/92 av den 9.11.1992 (EGT L 327, 13.11.1992, s. 3), – 31994 R 3378: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 3378/94 av den 22.12.1994 (EGT L 366, 31.12.1994, s. 1), – 11994 N: Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33),

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

a) I artikel 1.4 i skall följande läggas till:

"5. Benämningen fruktsprit får ersättas med beteckningen Pălincă endast för den

spritdryck som framställs i Rumänien."

b) I bilaga II skall följande geografiska beteckningar läggas till:

– I punkt 4: "Vinars Târnave", "Vinars Vaslui", "Vinars Murfatlar", "Vinars Vrancea", "Vinars Segarcea"

– I punkt 6: "Сунгурларска гроздова ракия / Гроздова ракия от Сунгурларе / Sungurlarska grozdova rakija / Grozdova rakija från Sungurlare", "Сливенска перла (Сливенска гроздова ракия / Гроздова ракия от Сливен) / Slivenska perla (Slivenska grozdova rakija / Grozdova rakija från Sliven)", "Стралджанска мускатова ракия / Мускатова ракия от Стралджа / Straldzjanska muskatova rakija / Muskatova rakija från Straldzja", "Поморийска гроздова ракия / Гроздова ракия от Поморие / Pomorijska grozdova rakija / Grozdova rakija från Pomorie", "Русенска бисерна гроздова ракия / Бисерна гроздова ракия от Русе / Rusenska biserna grozdova rakija / Biserna grozdova rakija från Ruse", "Бургаска мускатова ракия / Мускатова ракия от Бургас / Burgaska muskatova rakija / Muskatova rakija från Burgas", "Добруджанска мускатова ракия / Мускатова ракия от Добруджа / Dobrudzjanska muskatova rakija / Muskatova rakija från Dobrudzja", "Сухиндолска гроздова ракия / Гроздова ракия от Сухиндол / Suchindolska grozdova rakija / Grozdova rakija från Suchindol", "Карловска гроздова ракия / Гроздова pакия от Карлово / Karlovska grozdova rakija / Grozdova rakija från Karlovo"

– I punkt 7: "Троянска сливова ракия / Сливова ракия от Троян / Trojanska slivova rakija / Slivova rakija från Trojan", "Силистренска кайсиева ракия / Кайсиева ракия от Силистра / Silistrenska kajsieva rakija / Kajsieva rakija från Silistra", "Тервелска кайсиева ракия / Кайсиева ракия от Тервел / Tervelska kajsieva rakija / Kajsieva rakija från Tervel", "Ловешка сливова ракия / Сливова ракия от Ловеч / Lovesjka slivova rakija / Slivova rakija från Lovetj", "Ţuică Zetea de Medieşu Aurit", "Ţuică de Valea Milcovului", "Ţuică de Buzău", "Ţuică de Argeş", "Ţuică de Zalău", "Ţuică ardelenească de Bistriţa", "Horincă de Maramureş", "Horincă de Cămârzan", "Horincă de Seini", "Horincă de Chioar", "Horincă de Lăpuş", "Turţ de Oaş", "Turţ de Maramureş".

2. 31991 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT L 149, 14.6.1991, s. 1), ändrad genom

– 31992 R 3279: Rådets förordning (EEG) nr 3279/92 av den 9.11.1992 (EGT L 327, 13.11.1992, s. 1),

– 11994 N: Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21), – 31994 R 3378: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 3378/94 av den 22.12.1994 (EGT L 366, 31.12.1994, s. 1), – 31996 R 2061: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2061/96 av den 8.10.1996 (EGT L 277, 30.10.1996, s. 1), – 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EGT L 284, 31.10.2003, s. 1).

I artikel 2.3 skall följande led införas efter led h:

"i) Pelin: en aromatiserad vinbaserad dryck som framställs av vitt eller rött vin, druvmustkoncentrat, druvsaft (eller betsocker) och en särskild tinktur av örter, med en alkoholhalt på minst 8,5 volymprocent, en sockerhalt uttryckt som invertsocker på 45

  • gram per liter och en total syrahalt på minst 3 gram per liter uttryckt i vinsyra."

Led i skall betecknas j.

3. 31992 R 2075: Rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 215, 30.7.1992, s. 70), ändrad genom

– 11994 N: Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21), – 31994 R 3290: Rådets förordning (EG) nr 3290/94 av den 22.12.1994 (EGT L 349, 31.12.1994, s. 105), – 31995 R 0711: Rådets förordning (EG) nr 711/95 av den 27.3.1995 (EGT L 73, 1.4.1995, s. 13), – 31996 R 0415: Rådets förordning (EG) nr 415/96 av den 4.3.1996 (EGT L 59, 8.3.1996, s. 3), – 31996 R 2444: Rådets förordning (EG) nr 2444/96 av den 17.12.1996 (EGT L 333, 21.12.1996, s. 4), – 31997 R 2595: Rådets förordning (EG) nr 2595/97 av den 18.12.1997 (EGT L 351, 23.12.1997, s. 11), – 31998 R 1636: Rådets förordning (EG) nr 1636/98 av den 20.7.1998 (EGT L 210, 28.7.1998, s. 23),

– 31999 R 0660: Rådets förordning (EG) nr 660/1999 av den 22.3.1999 (EGT L 83, 27.3.1999, s. 10), – 32000 R 1336: Rådets förordning (EG) nr 1336/2000 av den 19.6.2000 (EGT L 154, 27.6.2000, s. 2), – 32002 R 0546: Rådets förordning (EG) nr 546/2002 av den 25.3.2002 (EGT L 84, 28.3.2002, s. 4), – 32003 R 0806: Rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14.4.2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1), – 32003 R 2319: Rådets förordning (EG) nr 2319/2003 av den 17.12.2003 (EUT L 345, 31.12.2003, s. 17), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) I punkt V. "Suncured" i bilagan skall följande läggas till:

"Molotova Ghimpaţi Bărăgan"

b) I punkt VI. "Basmas" i bilagan skall följande läggas till:

"Djebel Nevrokop Dupnitsa Melnik Ustina Harmanli

Krumovgrad Iztochen Balkan Topolovgrad Svilengrad Srednogorska yaka"

c) I punkt VIII. "Klassisk Kaba Koulak" i bilagan skall följande läggas till:

"Severna Bulgaria Tekne".

4. 31996 R 2201: Rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (EGT L 297, 21.11.1996, s. 29), ändrad genom

– 31997 R 2199: Rådets förordning (EG) nr 2199/97 av den 30.10.1997 (EGT L 303, 6.11.1997, s. 1), – 31999 R 2701: Rådets förordning (EG) nr 2701/1999 av den 14.12.1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 5), – 32000 R 2699: Rådets förordning (EG) nr 2699/2000 av den 4.12.2000 (EGT L 311, 12.12.2000, s. 9), – 32001 R 1239: Rådets förordning (EG) nr 1239/2001 av den 19.6.2001 (EGT L 171, 26.6.2001, s. 1), – 32002 R 0453: Kommissionens förordning (EG) nr 453/2002 av den 13.3.2002 (EGT L 72, 14.3.2002, s. 9), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32004 R 0386: Kommissionens förordning (EG) nr 386/2004 av den 1.3.2004 (EUT L 64, 2.3.2004, s. 25).

Bilaga III skall ersättas med följande:

"BILAGA III

Bearbetningströsklar enligt artikel 5

Färska råvaror

(nettovikt i ton)

Tomater Persikor Päron

Gemenskapströsklar 8 860 061 560 428 105 659

Bulgarien 156 343 17 843 e.t. Tjeckien 12 000 1 287 11 Grekland 1 211 241 300 000 5 155 Spanien 1 238 606 180 794 35 199 Frankrike 401 608 15 685 17 703 Italien 4 350 000 42 309 45 708 Cypern 7 944 6 e.t.

Lettland e.t. e.t. e.t. Ungern 130 790 1 616 1 031 Malta 27 000 e.t. e.t. Nederländerna e.t. e.t. 243 Österrike e.t. e.t. 9 Polen 194 639 e.t. e.t. Portugal 1 050 000 218 600 Rumänien 50 390 523 e.t.

Nationella trösklar

Slovakien 29 500 147 e.t.

e.t. = ej tillämpligt

"

5. 31998 R 2848: Kommissionens förordning (EG) nr 2848/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 2075/92 när det gäller stödordningen, produktionskvoterna och det särskilda stöd som skall beviljas till producentsammanslutningar inom sektorn för råtobak (EGT L 358, 31.12.1998, s. 17), ändrad genom

– 31999 R 0510: Kommissionens förordning (EG) nr 510/1999 av den 8.3.1999 (EGT L 60, 9.3.1999, s. 54), – 31999 R 0731: Kommissionens förordning (EG) nr 731/1999 av den 7.4.1999 (EGT L 93, 8.4.1999, s. 20), – 31999 R 1373: Kommissionens förordning (EG) nr 1373/1999 av den 25.6.1999 (EGT L 162, 26.6.1999, s. 47), – 31999 R 2162: Kommissionens förordning (EG) nr 2162/1999 av den 12.10.1999 (EGT L 265, 13.10.1999, s. 13), – 31999 R 2637: Kommissionens förordning (EG) nr 2637/1999 av den 14.12.1999 (EGT L 323, 15.12.1999, s. 8),

– 32000 R 0531: Kommissionens förordning (EG) nr 531/2000 av den 10.3.2000 (EGT L 64, 11.3.2000, s. 13), – 32000 R 0909: Kommissionens förordning (EG) nr 909/2000 av den 2.5.2000 (EGT L 105, 3.5.2000, s. 18), – 32000 R 1249: Kommissionens förordning (EG) nr 1249/2000 av den 15.6.2000 (EGT L 142, 16.6.2000, s. 3), – 32001 R 0385: Kommissionens förordning (EG) nr 385/2001 av den 26.2.2001 (EGT L 57, 27.2.2001, s. 18), – 32001 R 1441: Kommissionens förordning (EG) nr 1441/2001 av den 16.7.2001 (EGT L 193, 17.7.2001, s. 5), – 32002 R 0486: Kommissionens förordning (EG) nr 486/2002 av den 18.3.2002 (EGT L 76, 19.3.2002, s. 9), – 32002 R 1005: Kommissionens förordning (EG) nr 1005/2002 av den 12.6.2002 (EGT L 153 13.6.2002, s. 3), – 32002 R 1501: Kommissionens förordning (EG) nr 1501/2002 av den 22.8.2002 (EGT L 227, 23.8.2002, s. 16), – 32002 R 1983: Kommissionens förordning (EG) nr 1983/2002 av den 7.11.2002 (EGT L 306, 8.11.2002, s. 8), – 32004 R 1809: Kommissionens förordning (EG) nr 1809/2004 av den 18.10.2004 (EUT L 318, 19.10.2004, s. 18).

Bilaga I skall ersättas med följande:

"BILAGA I

PROCENTANDEL FÖR GARANTITRÖSKELN PER MEDLEMSSTAT ELLER

SPECIFIKA REGIONER FÖR ERKÄNNANDE AV

PRODUCENTSAMMANSLUTNINGAR

Medlemsstater eller specifika regioner där producentsammanslutningarna är etablerade Procent

Tyskland, Spanien (utom Kastilien-León, Navarra och området Campezo i Baskien), Frankrike (utom Nord-Pas-de-Calais och Picardie), Italien, Portugal (utom Azorerna), Belgien, Österrike, Rumänien

2 %

Grekland (utom Ipiros), Azorerna (Portugal), Nord-Pas-de-Calais och Picardie (Frankrike), Bulgarien (utom kommunerna Banite, Zlatograd, Madan och Dospat i Dzjebelområdet samt kommunerna Veliki Preslav, Varbitsa, Sjumen, Smjadovо, Varna, Dalgopol, General Tоsjevо, Dobritj, Kavarna, Krusjari, Sjabla och Antonovo i Nordbulgarien)

1 %

Kastilien-León (Spanien), Navarra (Spanien), området Campezo i Baskien (Spanien), Ipiros (Grekland), kommunerna Banite, Zlatograd, Madan och Dospat i Dzjebelområdet samt kommunerna Veliki Preslav, Varbitsa, Sjumen, Smjadovо, Varna, Dalgopol, General Tоsjevо, Dobritj, Kavarna, Krusjari, Sjabla och Antonovo i Nordbulgarien (Bulgarien)

0,3 %

"

6. 31999 R 1493: Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, 14.7.1999, s. 1), ändrad genom

– 32000 R 1622: Kommissionens förordning (EG) nr 1622/2000 av den 24.7.2000 (EGT L 194, 31.7.2000, s. 1), – 32000 R 2826: Rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19.12.2000 (EGT L 328, 23.12.2000, s. 2), – 32001 R 2585: Rådets förordning (EG) nr 2585/2001 av den 19.12.2001 (EGT L 345, 29.12.2001, s. 10), – 32003 R 0806: Rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14.4.2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1),

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32003 R 1795: Kommissionens förordning (EG) nr 1795/2003 av den 13.10.2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

a) I artikel 6 skall följande läggas till:

"5. Bulgarien och Rumänien skall tilldelas nyskapade planteringsrätter för produktion av kvalitetsviner fso på upp till 1,5 % av det totala vinodlingsområdet, som uppgår till 2302,5 hektar för Bulgarien och 2830,5 hektar för Rumänien vid anslutningen. Dessa rätter skall föras till en nationell reserv för vilken artikel 5 skall gälla."

b) I bilaga III (Vinodlingszoner) skall följande läggas till i punkt 2:

"g) i Rumänien: området Podişul Transilvaniei."

c) I bilaga III (Vinodlingszoner) skall sista meningen i punkt 3 ersättas med följande:

"d) i Slovakien, Tokajområdet, e) i Rumänien, vinarealer som inte är uppräknade i punkt 2 g eller 5 f."

d) I bilaga III (Vinodlingszoner) skall följande läggas till i punkt 5:

"e) I Bulgarien: vinarealer i följande regioner: Dunavska Ravnina (Дунавска

равнина), Tjernomorski Rajon (Черноморски район), Rozova Dolina (Розова долина).

f) I Rumänien: vinarealer i följande regioner: Dealurile Buzăului, Dealu Mare, Severinului and Plaiurile Drâncei, Colinele Dobrogei, Terasele Dunării,

vinodlingsområdet i den södra delen av landet, inklusive sandområden och andra gynnsamma områden."

e) I bilaga III (Vinodlingszoner) skall följande läggas till i punkt 6:

"I Bulgarien omfattar vinodlingszon C III a de vinarealer som inte är uppräknade i punkt 5 e."

f) I bilaga V, del D.3, skall följande läggas till:

"och Rumänien."

7. 32000 R 1673: Rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion (EGT L 193, 29.7.2000, s. 16), ändrad genom

– 32002 R 0651: Kommissionens förordning (EG) nr 651/2002 av den 16.4.2002 (EGT L 101, 17.4.2002, s. 3), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32003 R 1782: Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1), – 32004 R 0393: Rådets förordning (EG) nr 393/2004 av den 24.2.2004 (EUT L 65, 3.3.2004, s. 4).

a) Artikel 3.1 skall ersättas med följande:

"1. För långa linfibrer fastställs en garanterad maximikvantitet på 80 878 ton per regleringsår som skall fördelas mellan alla medlemsstater i form av garanterade nationella kvantiteter. Kvantiteten skall fördelas på följande sätt:

– 13 800 ton för Belgien, – 13 ton för Bulgarien, – 1 923 ton för Tjeckien, – 300 ton för Tyskland, – 30 ton för Estland, – 50 ton för Spanien, – 55 800 ton för Frankrike, – 360 ton för Lettland, – 2 263 ton för Litauen,

– 4 800 ton för Nederländerna, – 150 ton för Österrike, – 924 ton för Polen, – 50 ton för Portugal, – 42 ton för Rumänien, – 73 ton för Slovakien, – 200 ton för Finland, – 50 ton för Sverige, – 50 ton för Förenade kungariket."

b) I artikel 3.2 skall det inledande stycket och led a ersättas med följande:

"2. För stödberättigande korta linfibrer och hampfibrer fastställs en garanterad maximikvantitet på 147 265 ton per regleringsår. Denna kvantitet skall fördelas i form av

a) garanterade nationella kvantiteter för följande medlemsstater:

– 10 350 ton för Belgien, – 48 ton för Bulgarien, – 2 866 ton för Tjeckien, – 12 800 ton för Tyskland, – 42 ton för Estland, – 20 000 ton för Spanien, – 61 350 ton för Frankrike, – 1 313 ton för Lettland,

– 3 463 ton för Litauen, – 2 061 ton för Ungern, – 5 550 ton för Nederländerna, – 2 500 ton för Österrike, – 462 ton för Polen, – 1 750 ton för Portugal, – 921 ton för Rumänien, – 189 ton för Slovakien, – 2 250 ton för Finland, – 2 250 ton för Sverige, – 12 100 ton för Förenade kungariket.

Den garanterade nationella kvantitet som fastställs för Ungern gäller dock enbart hampfibrer."

8. 32003 R 1782: Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1), ändrad genom

– 32004 R 0021: Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17.12.2003 (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8), – 32004 R 0583: Rådets förordning (EG) nr 583/2004 av den 22.3.2004 (EUT L 91, 30.3.2004, s. 1), – 32004 D 0281: Rådets beslut 2004/281/EG av den 22.3.2004 (EUT L 93, 30.3.2004, s. 1), – 32004 R 0864: Rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29.4.2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 48).

a) Artikel 2 g skall ersättas med följande:

"g) nya medlemsstater: Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern,

Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien."

b) I artikel 5.2 skall följande läggas till i slutet av första stycket:

"Bulgarien and Rumänien skall dock se till att mark som var permanent betesmark den 1 maj 2007 bibehålls som permanent betesmark."

c) I artikel 54.2 skall följande läggas till i slutet av första stycket:

"För Bulgarien and Rumänien skall tidpunkten för ansökningar om arealstöd emellertid vara den 30 juni 2005."

d) Följande skall läggas till i artikel 71g:

"9. För Bulgarien och Rumänien a) skall den treårsperiod som avses i punkt 2 vara 2002–2004, b) skall det år som avses i punkt 3 a vara 2004, c) skall i punkt 4 första stycket hänvisningen till 2004 och/eller 2005 förstås som en hänvisning till 2005 och/eller 2006 och hänvisningarna till 2004 som hänvisningar till 2005."

e) Följande skall läggas till i artikel 71h:

"För Bulgarien och Rumänien skall dock hänvisningen till den 30 juni 2003 förstås som en hänvisning till den 30 juni 2005."

f) Artikel 74.1 skall ersättas med följande:

"1. Stödet skall beviljas för nationella basarealer i de traditionella produktionszoner som förtecknas i bilaga X.

Basarealerna skall vara följande:

Bulgarien 21 800 ha Grekland 617 000 ha Spanien 594 000 ha Frankrike 208 000 ha Italien 1 646 000 ha Cypern 6 183 ha Ungern 2 500 ha Österrike 7 000 ha Portugal 118 000 ha "

g) Artikel 78.1 skall ersättas med följande:

"1. Den maximala garantiareal för vilken stöd får beviljas skall vara 1 648 000 ha."

h) Artikel 80.2 skall ersättas med följande:

"2. Stödet skall uppgå till följande belopp enligt avkastningen i de berörda medlemsstaterna:

Regleringsåret 2004/2005

och vid tillämpning av

artikel 71 (EUR/ha)

Regleringsåret 2005/2006 och framåt

(EUR/ha)

Bulgarien – 345,225 Grekland 1 323,96 561,00 Spanien 1 123,95 476,25 Frankrike: – Moderlandets territorium – Franska Guyana

971,73 1 329,27

411,75 563,25

Italien 1 069,08 453,00 Ungern 548,70 232,50 Portugal 1 070,85 453,75 Rumänien – 126,075

"

i) Artikel 81 skall ersättas med följande:

"Artikel 81

Arealer

En nationell basareal för varje producentmedlemsstat fastställs härmed. För Frankrike fastställs dock två basarealer. Basarealerna skall vara följande:

Bulgarien 4 166 ha Grekland 20 333 ha Spanien 104 973 ha Frankrike: – Moderlandets territorium – Franska Guyana

19 050 ha

4 190 ha

Italien 219 588 ha Ungern 3 222 ha Portugal 24 667 ha Rumänien 500 ha

En medlemsstat får dela upp sin eller sina basarealer i delbasarealer enligt objektiva kriterier."

j) Artikel 84 skall ersättas med följande:

"Artikel 84

Arealer

1. En medlemsstat skall bevilja gemenskapsstöd upp till ett tak som beräknas genom att antalet hektar i dess nationella garantiareal (NGA), som fastställs i punkt 3, multipliceras med genomsnittsbeloppet 120,75 EUR.

2. Den maximala garantiareal för vilken stöd får beviljas skall vara 829 229 ha.

3. Den maximala garantiareal som avses i punkt 2 skall delas upp i följande nationella garantiarealer

:

Nationella garantiarealer (NGA)

Belgien 100 ha Bulgarien 11 984 ha Tyskland 1 500 ha Grekland 41 100 ha Spanien 568 200 ha Frankrike 17 300 ha Italien 130 100 ha Cypern 5 100 ha Luxemburg 100 ha Ungern 2 900 ha Nederländerna 100 ha Österrike 100 ha Polen 4 200 ha Portugal 41 300 ha Rumänien 1 645 ha Slovenien 300 ha Slovakien 3 100 ha Förenade kungariket

100 ha

4. En medlemsstat får dela upp sin NGA i delarealer enligt objektiva kriterier, särskilt på regional nivå eller i förhållande till produktionen."

k) I artikel 95.4 skall följande stycken läggas till

"För Bulgarien och Rumänien skall de totala kvantiteter som avses i första stycket anges i tabell f i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1788/2003 och ses över i enlighet med artikel 6.1 sjätte stycket i rådets förordning (EG) nr 1788/2003.

För Bulgarien och Rumänien skall den tolvmånadersperiod som avses i första stycket vara tolvmånadersperioden 2006/2007."

l) I artikel 103 skall följande läggas till i andra stycket:

"För Bulgarien och Rumänien skall dock villkoret för tillämpning av denna punkt vara att systemet för enhetlig arealersättning tillämpas 2007 samt att det berörda landet har valt att tillämpa artikel 66."

m) Artikel 105.1 skall ersättas med följande:

"1. Ett tillägg till arealstödet på – 291 EUR/ha för regleringsåret 2005/2006, – 285 EUR/ha för regleringsåret 2006/2007 och framåt, skall betalas för de arealer som odlas med durumvete i de traditionella produktionsområden som förtecknas i bilaga X, inom följande gränser:

(hektar)

Bulgarien 21 800

Grekland 617 000

Spanien 594 000

Frankrike 208 000

Italien 1 646 000

Cypern 6 183

Ungern 2 500

Österrike 7 000

Portugal 118 000

"

n) I artikel 108 skall följande läggas till i andra stycket:

"För Bulgarien och Rumänien får dock ansökningar om ersättning inte göras med avseende på mark som den 30 juni 2005 utnyttjades för permanent bete, fleråriga grödor eller som var skogbevuxen eller utnyttjades för andra ändamål än jordbruk."

o) Artikel 110c.1 skall ersättas med följande:

"1. En nationell basareal fastställs härmed för – Bulgarien: 10 237 ha – Grekland: 370 000 ha – Spanien: 70 000 ha – Portugal: 360 ha."

p) Artikel 110c.2 skall ersättas med följande:

"2. Stödbeloppet per stödberättigande hektar skall vara – i Bulgarien: 263 EUR – i Grekland: 594 EUR för 300 000 hektar och 342,85 EUR för resterande 70 000 hektar

– i Spanien: 1 039 EUR – i Portugal: 556 EUR."

q) Artikel 116.4 skall ersättas med följande:

"4. Följande tak skall gälla:

Medlemsstat Rättigheter (x 1 000)

Belgien 70 Bulgarien 2 058,483 Tjeckien 66,733 Danmark 104 Tyskland 2 432 Estland 48 Grekland 11 023 Spanien 19 580 Frankrike 7 842 Irland 4 956 Italien 9 575 Cypern 472,401 Lettland 18,437 Litauen 17,304 Luxemburg 4 Ungern 1 146

Malta 8,485 Nederländerna 930 Österrike 206 Polen 335,88 Portugal 2 690 Rumänien 5 880,620 Slovenien 84,909 Slovakien 305,756 Finland 80 Sverige 180 Förenade kungariket 19 492 Totalt 89 607,008

"

r) Artikel 123.8 skall ersättas med följande:

"8. Följande regionala tak skall gälla:

Belgien 235 149 Bulgarien 90 343 Tjeckien 244 349 Danmark 277 110 Tyskland 1 782 700 Estland 18 800 Grekland 143 134 Spanien 713 999

*

Frankrike 1 754 732

**

Irland 1 077 458 Italien 598 746 Cypern 12 000 Lettland 70 200 Litauen 150 000 Luxemburg 18 962 Ungern 94 620

Malta 3 201 Nederländerna 157 932 Österrike 373 400 Polen 926 000 Portugal 175 075

***

Rumänien 452 000 Slovenien 92 276 Slovakien 78 348 Finland 250 000 Sverige 250 000 Förenade kungariket 1 419 811

****

*

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1454/2001.

**

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1452/2001.

***

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1453/2001.

****

Detta tak skall tillfälligt ökas med 100 000 djur till 1 519 811 till dess att levande djur som är yngre än sex månader får exporteras."

s) Artikel 126.5 skall ersättas med följande:

"5. Följande nationella tak skall gälla:

Belgien 394 253 Bulgarien 16 019 Tjeckien 90 300 Danmark 112 932 Tyskland 639 535 Estland 13 416 Grekland 138 005 Spanien* 1 441 539 Frankrike** 3 779 866 Irland 1 102 620 Italien 621 611 Cypern 500 Lettland 19 368 Litauen 47 232 Luxemburg 18 537 Ungern 117 000

Malta 454 Nederländerna 63 236 Österrike 375 000 Polen 325 581 Portugal*** 416 539 Rumänien 150 000 Slovenien 86 384 Slovakien 28 080 Finland 55 000 Sverige 155 000 Förenade kungariket 1 699 511

*

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1454/2001.

**

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1452/2001.

***

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 1453/2001."

t) I artikel 130.3 skall andra stycket ersättas med följande:

"För de nya medlemsstaterna skall de nationella taken vara de som framgår av följande tabell.

Tjurar, stutar, kor och kvigor

Kalvar som är äldre än 1 månad

och yngre än 8 månader och som har en slaktvikt på upp till 185 kg

Bulgarien 22 191 101 542 Tjeckien 483 382 27 380 Estland 107 813 30 000 Cypern 21 000 – Lettland 124 320 53 280 Litauen 367 484 244 200 Ungern 141 559 94 439 Malta 6 002 17 Polen 1 815 430 839 518 Rumänien 1 148 000 85 000 Slovenien 161 137 35 852 Slovakien 204 062 62 841

"

u) I artikel 143a skall följande stycke läggas till:

"I Bulgarien och Rumänien skall dock direktstöd införas i enlighet med följande tabell för höjningar, uttryckta i procent av den gällande nivån för sådant stöd i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004: – 25 % 2007, – 30 % 2008, – 35 % 2009, – 40 % 2010, – 50 % 2011, – 60 % 2012, – 70 % 2013, – 80 % 2014, – 90 % 2015, – 100 % från och med 2016."

v) I artikel 143b.4 skall följande stycke läggas till:

"För Bulgarien och Rumänien skall dock jordbruksarealen enligt systemet för enhetlig arealersättning vara den del av landets utnyttjade jordbruksareal som befinner sig i god jordbrukshävd, oavsett om den är uppodlad eller ej, vid behov justerad i enlighet med objektiva kriterier som Bulgarien eller Rumänien skall fastställa efter kommissionens godkännande."

w) Artikel 143b.9 skall ersättas med följande:

"9. Systemet för enhetlig arealersättning skall kunna utnyttjas av en ny medlemsstat under en tillämpningsperiod fram till utgången av 2006, med möjlighet till förlängning två gånger med ett år på begäran av den nya medlemsstaten. För Bulgarien och Rumänien skall dock systemet för enhetlig arealersättning kunna utnyttjas under en tillämpningsperiod fram till utgången av 2009, med möjlighet till förlängning två gånger med ett år på landets begäran. Om inte annat sägs i punkt 11 får en ny medlemsstat besluta att avbryta tillämpningen av systemet vid utgången av tillämpningsperiodens första eller andra år i syfte att börja tillämpa systemet med samlat gårdsstöd. En ny medlemsstat skall senast den 1 augusti det sista tillämpningsåret underrätta kommissionen om sin avsikt att avbryta tillämpningen."

x) I artikel 143b.11 skall följande stycke läggas till:

"För Bulgarien och Rumänien skall de procentsatser som anges i artikel 143a andra stycket tillämpas fram till utgången av den femåriga tillämpningsperioden för systemet för enhetlig arealersättning (dvs. 2011). Om tillämpningen av systemet för enhetlig arealersättning förlängs utöver det datumet i enlighet med ett beslut som fattas enligt led b, skall den procentsats för år 2011 som anges i artikel 143a andra stycket gälla fram till utgången av det sista år då systemet för enhetlig arealersättning tillämpas."

y) Artikel 143c.2 skall ersättas med följande:

"2. De nya medlemsstaterna skall, med kommissionens tillstånd, ha möjlighet att komplettera direktstöd upp till

a) när det gäller allt direktstöd, 55 % av nivån för direktstöd i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004 under 2004, 60 % under 2005 och 65 % under 2006 samt från och med 2007 upp till 30 procentenheter över den tillämpliga nivå som anges i artikel 143a för det relevanta året. För Bulgarien och Rumänien skall följande gälla: 55 % av nivån för direktstöd i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004 under 2007, 60 % under 2008 och 65 % under 2009 samt från och med 2010 upp till 30 procentenheter över den tillämpliga nivå som anges i artikel 143a andra stycket för det relevanta året. När det gäller sektorn för potatisstärkelse får emellertid Tjeckien komplettera direktstödet upp till 100 % av den tillämpliga nivån i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004. För de direkta betalningar som avses i kapitel 7 i avdelning IV i denna förordning skall dock följande högsta procentsatser gälla: 85 % 2004, 90 % 2005, 95 % 2006 och 100 % från och med 2007. För Bulgarien och Rumänien skall följande högsta procentsatser gälla: 85 % 2007, 90 % 2008, 95 % 2009 och 100 % från och med 2010,

eller

b) i) när det gäller allt direktstöd utom systemet med samlat gårdsstöd, den sammanlagda

nivån för direktstöd som jordbrukaren skulle ha varit berättigad till, för varje enskild produkt, i den nya medlemsstaten under kalenderåret 2003 enligt ett GJP-liknande nationellt system, ökat med 10 procentenheter. För Litauen skall referensåret emellertid vara kalenderåret 2002. För Bulgarien och Rumänien skall referensåret vara kalenderåret 2006. För Slovenien skall ökningen vara 10 procentenheter 2004, 15 procentenheter 2005, 20 procentenheter 2006 och 25 procentenheter från och med 2007,

ii) när det gäller systemet med samlat gårdsstöd skall det totala belopp av

kompletterande nationellt direktstöd som en ny medlemsstat kan bevilja för ett visst år vara begränsat till ett specifikt rambelopp. Detta rambelopp skall vara lika med skillnaden mellan

  • det totala beloppet av GJP-liknande nationellt direktstöd som skulle vara tillgängligt i den berörda nya medlemsstaten för kalenderåret 2003 eller, för Litauen, för kalenderåret 2002, i vartdera fallet ökat med 10 procentenheter. För Bulgarien och Rumänien skall dock referensåret vara kalenderåret 2006. För Slovenien skall ökningen vara 10 procentenheter 2004, 15 procentenheter 2005, 20 procentenheter 2006 och 25 procentenheter från och med 2007,

och

  • den berörda nya medlemsstatens nationella tak enligt förteckningen i bilaga VIIIa, vid behov anpassat i enlighet med artiklarna 64.2 och 70.2.

Vid beräkningen av det totala belopp som avses i första strecksatsen skall nationellt direktstöd och/eller delar därav som motsvarar direktstöd i gemenskapen och/eller delar därav som beaktades vid beräkningen av det faktiska taket för den berörda nya medlemsstaten i enlighet med artiklarna 64.2 och 70.2 samt artikel 71c inbegripas.

En ny medlemsstat får välja att tillämpa antingen alternativ a eller alternativ b för varje direktstöd som berörs.

Det sammanlagda direkta stöd som en jordbrukare kan beviljas i de nya medlemsstaterna efter anslutningen enligt det relevanta direktstödsystemet, inklusive allt kompletterande nationellt direktstöd, får inte överstiga nivån för det direkta stöd som jordbrukaren skulle ha varit berättigad till enligt det motsvarande direktstödsystem som vid samma tid tillämpas i medlemsstaterna i gemenskapen i dess sammansättning den 30 april 2004."

z) Artikel 154a.2 skall ersättas med följande:

"2. De åtgärder som avses i punkt 1 får antas under en period som börjar den 1 maj 2004 och löper ut den 30 juni 2009, och de får inte gälla längre än till det datumet. För Bulgarien och Rumänien skall dock perioden börja den 1 januari 2007 och löpa ut den 31 december 2011. Rådet får med kvalificerad majoritet på kommissionens förslag förlänga dessa perioder."

aa) I bilaga III skall följande fotnoter införas:

till rubriken till punkt A:

"* För Bulgarien och Rumänien bör hänvisningen till 2005 tolkas som en hänvisning till det första året som systemet med samlat gårdsstöd tillämpas."

till rubriken till punkt B:

"* För Bulgarien och Rumänien bör hänvisningen till 2006 tolkas som en hänvisning till det andra året som systemet med samlat gårdsstöd tillämpas."

och till rubriken till punkt C:

"* För Bulgarien och Rumänien bör hänvisningen till 2007 tolkas som en hänvisning till det tredje året som systemet med samlat gårdsstöd tillämpas."

ab) Bilaga VIIIa skall ersättas med följande:

"BILAGA VIIIa

Nationella tak som avses i artikel 71c

Taken har beräknats med hänsyn till den tabell för höjningar som anges i artikel 143a och behöver alltså inte minskas.

(

miljoner EUR)

Kalender

år

Bulgarien Tjeckien Estland Cypern Lettland Litauen Ungern Malta Polen Rumänien Slovenien Slovakien

2005 – 228,8 23,4 8,9 33,9 92,0 350,8 0,67 724,6 – 35,8 97,7 2006 – 266,7 27,3 12,5 39,6 107,3 420,2 0,83 881,7 – 41,9 115,4 2007 200,3 343,6 40,4 16,3 55,6 146,9 508,3 1,64 1 140,8 440,0 56,1 146,6 2008 240,4 429,2 50,5 20,4 69,5 183,6 634,9 2,05 1 425,9 527,9 70,1 183,2 2009 281,0 514,9 60,5 24,5 83,4 220,3 761,6 2,46 1 711,0 618,1 84,1 219,7 2010 321,2 600,5 70,6 28,6 97,3 257,0 888,2 2,87 1 996,1 706,4 98,1 256,2 2011 401,4 686,2 80,7 32,7 111,2 293,7 1 014,9 3,28 2 281,1 883,0 112,1 292,8 2012 481,7 771,8 90,8 36,8 125,1 330,4 1 141,5 3,69 2 566,2 1 059,6 126,1 329,3 2013 562,0 857,5 100,9 40,9 139,0 367,1 1 268,2 4,10 2 851,3 1 236,2 140,2 365,9

2014

642,3 857,5 100,9 40,9 139,0 367,1 1 268,2 4,10 2 851,3 1 412,8 140,2 365,9

2015

722,6 857,5 100,9 40,9 139,0 367,1 1 268,2 4,10 2 851,3 1 589,4 140,2 365,9

de följande

åren

802,9 857,5 100,9 40,9 139,0 367,1 1 268,2 4,10 2 851,3 1 766,0 140,2 365,9

"

ac) I bilaga X skall följande läggas till:

"BULGARIEN Starozagorski Chaskovski Slivenski Jambolski Burgaski Dobritjki Plovdivski"

ad) Bilaga XIb skall ersättas med följande:

"BILAGA XIb

Nationella basarealer för jordbruksgrödor och referensavkastningar i de nya

medlemsstaterna enligt artiklarna 101 och 103

Basareal (ha) Referens-

avkastning

(ton/ha)

Bulgarien 2 625 258 2,90 Tjeckien 2 253 598 4,20 Estland 362 827 2,40 Cypern 79 004 2,30 Lettland 443 580 2,50 Litauen 1 146 633 2,70 Ungern 3 487 792 4,73 Malta 4 565 2,02 Polen 9 454 671 3,00 Rumänien 7 012 666 2,65 Slovenien 125 171 5,27 Slovakien 1 003 453 4,06

"

9. 32003 R 1788: Rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EUT L 270, 21.10.2003, s. 123), ändrad genom

– 32004 D 0281: Rådets beslut 2004/281/EG av den 22.3.2004 (EUT L 93, 30.3.2004, s. 1).

a) I artikel 1.4 skall följande stycke läggas till:

"För Bulgarien och Rumänien skall en särskild omstruktureringsreserv fastställas enligt tabell g i bilaga I. Denna reserv skall frisläppas från och med den 1 april 2009 i en omfattning som motsvarar minskningen av egenkonsumtionen av mjölk och mjölkprodukter i vart och ett av dessa länder sedan 2002. Beslut om frisläppandet av reserven och om dess fördelning på leverans- och direktförsäljningskvoterna skall fattas av kommissionen enligt förfarandet i artikel 23.2 på grundval av en bedömning av en rapport som Bulgarien och Rumänien skall lägga fram för kommissionen senast den 31 december 2008. I denna rapport skall det finnas uppgifter om resultat och trender i den faktiska omstruktureringsprocessen inom landets mejerisektor, särskilt omställningen från produktion för egenkonsumtion till produktion för marknaden."

b) Artikel 1.5 skall ersättas med följande:

"5. För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien skall de nationella referenskvantiteterna omfatta all komjölk eller mjölkekvivalenter som levereras till en uppköpare eller säljs direkt, enligt definitionen i artikel 5 i denna förordning, oavsett om den produceras eller saluförs enligt en övergångsbestämmelse som är tillämplig i dessa länder."

c) I artikel 1 skall följande punkt läggas till:

"6. För Bulgarien och Rumänien skall avgiften tillämpas från och med den 1 april 2007."

d) I artikel 6.1 skall andra och tredje styckena ersättas med följande:

"För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien fastställs grunden för de nämnda individuella referenskvantiteterna i tabell f i bilaga I.

För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien skall tolvmånadersperioden för fastställandet av de individuella referenskvantiteterna inledas den 1 april 2001 för Ungern, den 1 april 2002 för Litauen och Malta, den 1 april 2003 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland och Slovakien, den 1 april 2004 för Polen och Slovenien och den 1 april 2006 för Bulgarien och Rumänien."

e) I artikel 6.1 skall följande stycke läggas till:

"För Bulgarien och Rumänien skall fördelningen av den totala kvantiteten mellan leveranser och direktförsäljning enligt tabell f i bilaga I ses över med utgångspunkt i faktiska uppgifter för leveranser och direktförsäljning under 2006 och vid behov justeras av kommissionen enligt förfarandet i artikel 23.2."

f) I artikel 9.2 skall andra stycket ersättas med följande:

"För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien skall den referensfetthalt som avses i punkt 1 vara densamma som den referensfetthalt för dessa kvantiteter som tilldelats producenter följande dagar: den 31 mars 2002 för Ungern, den 31 mars 2003 för Litauen, den 31 mars 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland och Slovakien, den 31 mars 2005 för Polen och Slovenien samt den 31 mars 2007 för Bulgarien och Rumänien."

g) I artikel 9.5 skall följande stycke läggas till:

"För Rumänien skall den referensfetthalt som anges i bilaga II ses över med utgångspunkt i uppgifterna för hela året 2004 och vid behov justeras av kommissionen enligt förfarandet i artikel 23.2."

h) I bilaga I skall tabellerna d, e, f och g ersättas med följande:

"d) Perioden 2007/2008

Medlemsstat Kvantiteter, ton

Belgien Bulgarien Tjeckien Danmark Tyskland Estland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Cypern Lettland Litauen Luxemburg Ungern Malta Nederländerna Österrike Polen Portugal Rumänien Slovenien Slovakien Finland Sverige Förenade kungariket

3 343 535,000

979 000,000

2 682 143,000 4 499 900,000

28 143 464,000

624 483,000 820 513,000

6 116 950,000

24 478 156,000

5 395 764,000

10 530 060,000

145 200,000 695 395,000

1 646 939,000

271 739,000

1 947 280,000

48 698,000 11 185 440,000

2 776 895,000 8 964 017,000 1 939 187,000 3 057 000,000

560 424,000

1 013 316,000 2 431 047,324 3 336 030,000

14 755 647,000

e) Perioderna 2008/2009 till 2014/2015

Medlemsstat Kvantiteter, ton

Belgien Bulgarien Tjeckien Danmark Tyskland Estland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Cypern Lettland

3 360 087,000

979 000,000

2 682 143,000 4 522 176,000

28 282 788,000

624 483,000 820 513,000

6 116 950,000

24 599 335,000

5 395 764,000

10 530 060,000

145 200,000 695 395,000

Litauen Luxemburg Ungern Malta Nederländerna Österrike Polen Portugal Rumänien Slovenien Slovakien Finland Sverige Förenade kungariket

1 646 939,000

273 084,000

1 947 280,000

48 698,000 11 240 814,000

2 790 642,000 8 964 017,000 1 948 550,000 3 057 000,000

560 424,000

1 013 316,000 2 443 069,324 3 352 545,000

14 828 597,000

f) Referenskvantiteter för leveranser och direktförsäljning enligt artikel 6.1 andra stycket

Medlemsstat

Referenskvantiteter för

leveranser, ton

Referenskvantiteter

för direktförsäljning,

ton

Bulgarien Tjeckien Estland Cypern Lettland Litauen Ungern Malta

722 000

2 613 239

537 188 141 337 468 943

1 256 440 1 782 650

48 698

257 000

68 904 87 365

3 863 226 452 390 499 164 630

Polen Rumänien Slovenien Slovakien

8 500 000 1 093 000

467 063 990 810

464 017

1 964 000

93 361 22 506

g) Kvantiteter i den särskilda omstruktureringsreserven enligt artikel 1.4

Medlemsstat

Kvantiteter i den särskilda omstruktureringsreserven, ton

Bulgarien Tjeckien Estland Lettland Litauen Ungern Polen Rumänien Slovenien Slovakien

39 180 55 788 21 885 33 253 57 900 42 780

416 126 188 400

16 214 27 472

"

i) I bilaga II skall tabellen ersättas med följande:

"REFERENSFETTHALT

Medlemsstat Referensfetthalt (g/kg)

Belgien Bulgarien Tjeckien Danmark Tyskland Estland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Cypern Lettland Litauen Luxemburg Ungern Nederländerna Österrike Polen Portugal Rumänien Slovenien Slovakien Finland Sverige Förenade kungariket

36,91 39,10 42,10 43,68 40,11 43,10 36,10 36,37 39,48 35,81 36,88 34,60 40,70 39,90 39,17 38,50 42,36 40,30 39,00 37,30 35,93 41,30 37,10 43,40 43,40 39,70

"

3. TRANSPORTPOLITIK

31996 L 0026: Rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter (EGT L 124, 23.5.1996, s. 1), ändrat genom

– 31998 L 0076: Rådets direktiv 98/76/EG av den 1.10.1998 (EGT L 277, 14.10.1998, s. 17), – 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32004 L 0066: Rådets direktiv 2004/66/EG av den 26.4.2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

a) Följande punkter skall läggas till i artikel 10:

"11. Med avvikelse från punkt 3 skall de intyg som före Bulgariens anslutning har utfärdats till vägtransportörer anses vara likvärdiga med intyg som utfärdats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv endast om de har utfärdats till

– vägtransportörer på området för internationella gods- och persontransporter enligt förordning 11 av den 31 oktober 2002 om internationella gods- och persontransporter på väg (statens officiella tidning nr 108 av den 19 november 2002), sedan den 19 november 2002,

– vägtransportörer på området för nationella gods- och persontransporter enligt förordning 33 av den 3 november 1999 om offentliga gods- och persontransporter på Bulgariens territorium, ändrad den 30 oktober 2002 (statens officiella tidning nr 108 av den 19 november 2002), sedan den 19 november 2002.

12. Med avvikelse från punkt 3 skall de intyg som före Rumäniens anslutning har utfärdats till vägtransportörer anses vara likvärdiga med intyg som utfärdats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv endast om de har utfärdats till transportörer på området för internationella och nationella gods- och persontransporter på väg enligt transportministerns beslut nr 761 av den 21 december 1999 om utnämning, utbildning och yrkesmässig certifiering av personer som stadigvarande och faktiskt utövar verksamhet som vägtransportör, sedan den 28 januari 2000."

b) I artikel 10b skall andra stycket ersättas med följande:

"De intyg om yrkesmässig kompetens som avses i artikel 10.4

  • får utfärdas på nytt av de berörda medlemsstaterna i enlighet med modellen för examensbevis i bilaga Ia."

4. BESKATTNING

1. 31977 L 0388: Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s. 1), ändrat genom

– 11979 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT L 291, 19.11.1979, s. 95), – 31980 L 0368: Rådets direktiv 80/368/EEG av den 26.3.1980 (EGT L 90, 3.4.1980, s. 41), – 31984 L 0386: Rådets direktiv 84/386/EEG av den 31.7.1984 (EGT L 208, 3.8.1984, s. 58), – 11985 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT L 302, 15.11.1985, s. 167), – 31989 L 0465: Rådets direktiv 89/465/EEG av den 18.7.1989 (EGT L 226, 3.8.1989, s. 21), – 31991 L 0680: Rådets direktiv 91/680/EEG av den 16.12.1991 (EGT L 376, 31.12.1991, s. 1), – 31992 L 0077: Rådets direktiv 92/77/EEG av den 19.10.1992 (EGT L 316, 31.10.1992, s. 1), – 31992 L 0111: Rådets direktiv 92/111/EEG av den 14.12.1992 (EGT L 384, 30.12.1992, s. 47), – 31994 L 0004: Rådets direktiv 94/4/EG av den 14.2.1994 (EGT L 60, 3.3.1994, s. 14),

– 31994 L 0005: Rådets direktiv 94/5/EG av den 14.2.1994 (EGT L 60, 3.3.1994, s. 16), – 31994 L 0076: Rådets direktiv 94/76/EG av den 22.12.1994 (EGT L 365, 31.12.1994, s. 53), – 31995 L 0007: Rådets direktiv 95/7/EG av den 10.4.1995 (EGT L 102, 5.5.1995, s. 18), – 31996 L 0042: Rådets direktiv 96/42/EG av den 25.6.1996 (EGT L 170, 9.7.1996, s. 34), – 31996 L 0095: Rådets direktiv 96/95/EG av den 20.12.1996 (EGT L 338, 28.12.1996, s. 89), – 31998 L 0080: Rådets direktiv 98/80/EG av den 12.10.1998 (EGT L 281, 17.10.1998, s. 31), – 31999 L 0049: Rådets direktiv 1999/49/EG av den 25.5.1999 (EGT L 139, 2.6.1999, s. 27), – 31999 L 0059: Rådets direktiv 1999/59/EG av den 17.6.1999 (EGT L 162, 26.6.1999, s. 63), – 31999 L 0085: Rådets direktiv 1999/85/EG av den 22.10.1999 (EGT L 277, 28.10.1999, s. 34), – 32000 L 0017: Rådets direktiv 2000/17/EG av den 30.3.2000 (EGT L 84, 5.4.2000, s. 24), – 32000 L 0065: Rådets direktiv 2000/65/EG av den 17.10.2000 (EGT L 269, 21.10.2000, s. 44), – 32001 L 0004: Rådets direktiv 2001/4/EG av den 19.1.2001 (EGT L 22, 24.1.2001, s. 17), – 32001 L 0115: Rådets direktiv 2001/115/EG av den 20.12.2001 (EGT L 15, 17.1.2002, s. 24), – 32002 L 0038: Rådets direktiv 2002/38/EG av den 7.5.2002 (EGT L 128, 15.5.2002, s. 41), – 32002 L 0093: Rådets direktiv 2002/93/EG av den 3.12.2002 (EGT L 331, 7.12.2002, s. 27),

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33), – 32003 L 0092: Rådets direktiv 2003/92/EG av den 7.10.2003 (EUT L 260, 11.10.2003, s. 8), – 32004 L 0007: Rådets direktiv 2004/7/EG av den 20.1.2004 (EUT L 27, 30.1.2004, s. 44), – 32004 L 0015: Rådets direktiv 2004/15/EG av den 10.2.2004 (EUT L 52, 21.2.2004, s. 61), – 32004 L 0066: Rådets direktiv 2004/66/EG av den 26.4.2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

I artikel 24a skall följande införas före strecksatsen "– I Tjeckien: 35 000 euro":

"– I Bulgarien: 25 600 EUR"

Följande skall införas efter strecksatsen "

  • I Polen: 10 000 euro":

"– I Rumänien: 35 000 EUR"

2. 31992 L 0083: Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21), ändrat genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) Artikel 22.6 skall ersättas med följande:

"6. Bulgarien och Tjeckien får tillämpa en nedsatt punktskattesats, på minst 50 % av den nationella standardsatsen för punktskatt på etylalkohol, på etylalkohol framställd av destillerier vid fruktodlingar som årligen framställer mer än 10 hektoliter etylalkohol av frukt från fruktodlarnas egna hushåll. Tillämpningen av den nedsatta satsen skall begränsas till 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år, avsedd endast för deras personliga bruk."

b) Artikel 22.7 skall ersättas med följande:

"7. Rumänien, Slovakien och Ungern får tillämpa en nedsatt punktskattesats, på minst 50 % av den nationella standardsatsen för punktskatt på etylalkohol, på etylalkohol framställd av destillerier vid fruktodlingar som årligen framställer mer än 10 hektoliter etylalkohol av frukt från fruktodlarnas egna hushåll. Tillämpningen av den nedsatta satsen skall begränsas till 50 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år, avsedd endast för deras personliga bruk. Kommissionen kommer att se över denna ordning år 2015 och rapportera eventuella ändringar till rådet."

___________________

BILAGA IV

Förteckning enligt artikel 20 i anslutningsakten: ytterligare anpassningar av institutionernas rättsakter

JORDBRUK

A. JORDBRUKSLAGSTIFTNING

1. Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning II, Jordbruk

Rådet skall, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, ändra förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för socker på ett sådant sätt att hänsyn tas till Bulgariens och Rumäniens anslutning, och därvid anpassa socker- och isoglukoskvoterna samt de maximala leveransbehoven för import av råsocker enligt nedanstående tabell, som får anpassas på samma sätt som kvoterna för de nuvarande medlemsstaterna, för att garantera överensstämmelse med principerna och målen för den då gällande gemensamma organisationen av marknaden för socker.

Avtalade kvantiteter

(i ton)

Bulgarien Rumänien

Baskvantitet för socker

(1)

4 752 109 164

varav: A

4 320 99 240

B

432 9 924

Maximala leveransbehov (uttryckt i vitsocker) för import av råsocker

198 748 329 636

Baskvantitet för isoglukos

(2)

56 063 9 981

varav: A

56 063 9 790

B

0 191

(1) I ton vitsocker.

(2) I ton torrsubstans.

Om Bulgarien år 2006 begär det skall ovan nämnda A- och B-baskvantiteter för socker överföras till Bulgariens A- respektive B-baskvantiteter för isoglukos.

2. 31998 R 2848: Kommissionens förordning (EG) nr 2848/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 2075/92 när det gäller stödordningen, produktionskvoterna och det särskilda stöd som skall beviljas till producentsammanslutningar inom sektorn för råtobak (EGT L 358, 31.12.1998, s. 17), ändrad genom

– 31999 R 0510: Kommissionens förordning (EG) nr 510/1999 av den 8.3.1999 (EGT L 60, 9.3.1999, s. 54), – 31999 R 0731: Kommissionens förordning (EG) nr 731/1999 av den 7.4.1999 (EGT L 93, 8.4.1999, s. 20), – 31999 R 1373: Kommissionens förordning (EG) nr 1373/1999 av den 25.6.1999 (EGT L 162, 26.6.1999, s. 47), – 31999 R 2162: Kommissionens förordning (EG) nr 2162/1999 av den 12.10.1999 (EGT L 265, 13.10.1999, s. 13), – 31999 R 2637: Kommissionens förordning (EG) nr 2637/1999 av den 14.12.1999 (EGT L 323, 15.12.1999, s. 8), – 32000 R 0531: Kommissionens förordning (EG) nr 531/2000 av den 10.3.2000 (EGT L 64, 11.3.2000, s. 13),

– 32000 R 0909: Kommissionens förordning (EG) nr 909/2000 av den 2.5.2000 (EGT L 105, 3.5.2000, s. 18), – 32000 R 1249: Kommissionens förordning (EG) nr 1249/2000 av den 15.6.2000 (EGT L 142, 16.6.2000, s. 3), – 32001 R 0385: Kommissionens förordning (EG) nr 385/2001 av den 26.2.2001 (EGT L 57, 27.2.2001, s. 18), – 32001 R 1441: Kommissionens förordning (EG) nr 1441/2001 av den 16.7.2001 (EGT L 193, 17.7.2001, s. 5), – 32002 R 0486: Kommissionens förordning (EG) nr 486/2002 av den 18.3.2002 (EGT L 76, 19.3.2002, s. 9), – 32002 R 1005: Kommissionens förordning (EG) nr 1005/2002 av den 12.6.2002 (EGT L 153, 13.6.2002, s. 3), – 32002 R 1501: Kommissionens förordning (EG) nr 1501/2002 av den 22.8.2002 (EGT L 227, 23.8.2002, s. 16),

  • 32002 R 1983: Kommissionens förordning (EG) nr 1983/2002 av den 7.11.2002 (EGT L 306, 8.11.2002, s. 8),
  • 32004 R 1809: Kommissionens förordning (EG) nr 1809/2004 av den 18.10.2004 (EUT L 318, 19.10.2004, s. 18).

När så är lämpligt och med användning av förfarandet i artikel 23 i rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak

26

, skall kommissionen senast vid anslutningen anta de nödvändiga

ändringarna av gemenskapsförteckningen över godkända produktionsområden enligt bilaga II till förordning (EG) nr 2848/98, för att beakta Bulgariens och Rumäniens anslutning, särskilt i syfte att införa de angivna bulgariska och rumänska tobaksproduktionsområdena i den förteckningen.

26

EGT L 215, 30.7.1992, s. 70.

3. 32003 R 1782: Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1), ändrad genom

– 32004 R 0021: Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17.12.2003 (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8), – 32004 R 0583: Rådets förordning (EG) nr 583/2004 av den 22.3.2004 (EUT L 91, 30.3.2004, s. 1), – 32004 D 0281: Rådets beslut 2004/281/EG av den 22.3.2004 (EUT L 93, 30.3.2004, s. 1), – 32004 R 0864: Rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29.4.2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 48).

a) Rådet skall, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta de nödvändiga bestämmelserna beträffande Bulgariens och Rumäniens införlivande av tobaksstödet med de stödsystem som fastställs i avdelning III kapitel 6 och i avdelning IVa i förordning (EG) nr 1782/2003.

i) Dessa bestämmelser kommer att innefatta en ändring i bilaga XIa "Tak för stöd till utsäde

i de nya medlemsstaterna enligt artikel 99.3" i förordning (EG) nr 1782/2003, ändrad genom förordning (EG) nr 583/2004, på följande sätt:

"BILAGA XIa

Tak för stöd till utsäde i de nya medlemsstaterna enligt artikel 99.3

(miljoner EUR)

Kalender

-år

Bulgarien Tjeckien Estland Cypern Lettland Litauen Ungern Malta Polen Rumänien

Slovenien

Slovakien

2005 -0,87 0,04 0,03 0,10 0,10 0,78 0,03 0,56 - 0,08 0,04

2006 -1,02 0,04 0,03 0,12 0,12 0,90 0,03 0,65 - 0,10 0,04

2007 0,11 1,17 0,05 0,04 0,14 0,14 1,03 0,04 0,74 0,19 0,11 0,05

2008 0,13 1,46 0,06 0,05 0,17 0,17 1,29 0,05 0,93 0,23 0,14 0,06

2009 0,15 1,75 0,07 0,06 0,21 0,21 1,55 0,06 1,11 0,26 0,17 0,07

2010 0,17 2,04 0,08 0,07 0,24 0,24 1,81 0,07 1,30 0,30 0,19 0,08

2011 0,22 2,33 0,10 0,08 0,28 0,28 2,07 0,08 1,48 0,38 0,22 0,09

2012 0,26 2,62 0,11 0,09 0,31 0,31 2,33 0,09 1,67 0,45 0,25 0,11

2013 0,30 2,91 0,12 0,10 0,35 0,35 2,59 0,10 1,85 0,53 0,28 0,12

2014 0,34 2,91 0,12 0,10 0,35 0,35 2,59 0,10 1,85 0,60 0,28 0,12

2015 0,39 2,91 0,12 0,10 0,35 0,35 2,59 0,10 1,85 0,68 0,28 0,12

2016 0,43 2,91 0,12 0,10 0,35 0,35 2,59 0,10 1,85 0,75 0,28 0,12

de följande åren

0,43 2,91 0,12 0,10 0,35 0,35 2,59 0,10 1,85 0,75 0,28 0,12

"

ii) Tilldelningen av maximala nationella kvantiteter utsäde för vilka stöd utbetalas är följande:

Godkänd tilldelning av maximala nationella kvantiteter utsäde för vilka stöd utbetalas

(i ton)

Bulgarien Rumänien Risutsäde (

Oryza sativa L.)

883,2

Annat utsäde än risutsäde

936

2 294

b) Rådet skall, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta de nödvändiga bestämmelserna beträffande Bulgariens och Rumäniens införlivande av tobaksstödet med de stödsystem som fastställs i avdelning III kapitel 6 och i avdelning IVa i förordning (EG) nr 1782/2003.

Följande fördelning av nationella garantitrösklar för tobak har godkänts:

Godkänd fördelning av nationella garantitrösklar för tobak

(i ton)

Bulgarien Rumänien Totalt: 47 137 12 312 I Flue-cured 9 023 4 647 II Light air-cured 3 208 2 370 V Sun-cured 5 295 VI Basmas 31 106 VIII Kaba Koulak 3 800

B. VETERINÄRLAGSTIFTNING OCH FYTOSANITÄR LAGSTIFTNING

31999 L 0105: Rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial (EGT L 11, 15.1.2000, s. 17).

När så är lämpligt och med användning av förfarandet i artikel 26.3 i direktiv 1999/105/EG skall kommissionen anpassa bilaga I till det direktivet med avseende på skogsväxtarterna Pinus peuce Griseb., Fagus orientalis Lipsky, Quercus frainetto Ten. och Tilia tomentosa Moench.

___________________

BILAGA V

Förteckning enligt artikel 21 i anslutningsakten:

andra permanenta bestämmelser

1. BOLAGSRÄTT

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning I, Fri rörlighet för varor

SPECIFIK MEKANISM

När det gäller Bulgarien eller Rumänien får innehavaren, eller dennes förmånstagare, av ett patent eller tilläggsskydd för en farmaceutisk produkt, för vilken ansökan om sådant skydd lämnades in i en medlemsstat vid en tidpunkt då ett sådant skydd inte kunde erhållas i en av de ovannämnda nya medlemsstaterna för produkten, åberopa de rättigheter som ges genom detta patent eller tilläggsskydd för att förhindra import och marknadsföring av produkten i den eller de medlemsstater där produkten i fråga har patentskydd eller tilläggsskydd, även om produkten för första gången fördes ut på marknaden i den nya medlemsstaten av honom själv eller med hans samtycke.

Varje person som avser att importera eller marknadsföra en farmaceutisk produkt som avses i föregående stycke i en medlemsstat där produkten har patentskydd eller tilläggsskydd skall i ansökan angående importen visa för de behöriga myndigheterna att innehavaren av ett sådant skydd eller dennes förmånstagare har underrättats en månad i förväg.

2. KONKURRENSPOLITIK

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning VI kapitel 1, Konkurrensregler

1. Följande stödordningar och individuellt stöd som införts i en ny medlemsstat före dagen för anslutningen och fortfarande tillämpas efter denna dag skall vid anslutningen betraktas som befintligt stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget:

a) Stödåtgärder som införts före den 10 december 1994.

b) Stödåtgärder som förtecknas i tillägget till denna bilaga.

c) Stödåtgärder som före anslutningen utvärderats av den nya medlemsstatens myndighet för övervakning av statligt stöd och befunnits vara förenliga med regelverket och som kommissionen inte har gjort några invändningar emot på grundval av allvarliga tvivel om åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden, i enlighet med förfarandet i punkt 2.

Samtliga vid anslutningen ännu tillämpliga åtgärder som utgör statligt stöd och som inte uppfyller villkoren ovan skall vid tillämpningen av artikel 88.3 i EG-fördraget anses vara nytt stöd vid anslutningen.

Bestämmelserna ovan gäller inte stöd till transportsektorn, inte heller åtgärder som hänger samman med produktion, bearbetning och saluföring av de produkter som finns förtecknade i bilaga I till EG-fördraget, med undantag av fiskeriprodukter och produkter som framställts av dessa.

Bestämmelserna ovan skall inte heller påverka tillämpningen av de övergångsåtgärder i fråga om konkurrenspolitik som anges i anslutningsakten och de åtgärder som fastställs i bilaga VII kapitel 4 avsnitt B till anslutningsakten.

2. Om en ny medlemsstat önskar att kommissionen skall granska en stödåtgärd enligt det förfarande som beskrivs i punkt 1 c skall den regelbundet förse kommissionen med

a) en förteckning över befintliga stödåtgärder som har utvärderats av den nationella myndigheten för övervakning av statligt stöd och som denna myndighet har ansett vara förenliga med regelverket, och

b) all annan information som är väsentlig för bedömningen av huruvida den stödåtgärd som skall granskas är förenlig med regelverket,

enligt den konkreta utformning av denna rapportering som tillhandahålls av kommissionen.

Om kommissionen inte motsätter sig den befintliga stödåtgärden på grundval av allvarliga tvivel om åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden inom tre månader efter att ha erhållit uttömmande information om åtgärden eller efter att ha erhållit ett uttalande från den nya medlemsstaten i vilket medlemsstaten underrättar kommissionen om att den anser att den information som lämnats är uttömmande eftersom begärd ytterligare information inte är tillgänglig eller redan har lämnats, skall kommissionen anses ha avstått från att göra några invändningar.

Alla stödåtgärder som före anslutningen har lagts fram för kommissionen enligt förfarandet i punkt 1 c skall omfattas av ovannämnda förfarande, oberoende av att den berörda nya medlemsstaten redan har blivit medlem i unionen under undersökningsperioden.

3. Ett beslut av kommissionen om att motsätta sig en åtgärd enligt punkt 1 c skall anses som ett beslut att inleda det formella undersökningsförfarandet enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget

27

.

Om ett sådant beslut fattas före anslutningen skall beslutet träda i kraft först på dagen för anslutningen.

27

EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

4. Utan att det påverkar de förfaranden avseende befintligt stöd som anges i artikel 88 i EG-fördraget, skall stödordningar och individuellt stöd som beviljas inom transportsektorn, som införts i en ny medlemsstat före dagen för anslutningen och som fortfarande gäller efter denna dag betraktas som befintligt stöd enligt artikel 88.1 i EGfördraget på följande villkor:

– Stödåtgärderna skall meddelas kommissionen inom fyra månader efter anslutningen. Meddelandet skall innehålla information om den rättsliga grunden för varje åtgärd. Befintliga stödåtgärder och planer på att bevilja eller ändra stöd som har meddelats kommissionen före anslutningen skall anses ha meddelats på dagen för anslutningen.

Dessa stödåtgärder skall anses som "befintligt" stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget fram till utgången av det tredje året efter anslutningen.

De nya medlemsstaterna skall vid behov ändra dessa stödåtgärder så att de senast vid utgången av det tredje året efter anslutningen överensstämmer med de riktlinjer som tillämpas av kommissionen. Efter den tidpunkten skall allt stöd som befinns vara oförenligt med dessa riktlinjer betraktas som nytt stöd.

5. När det gäller Rumänien skall punkt 1 c endast tillämpas på stödåtgärder som har utvärderats av den rumänska övervakningsmyndigheten för statligt stöd efter en tidpunkt som fastställs när kommissionen på grundval av kontinuerlig övervakning av de åtaganden Rumänien gjort i samband med anslutningsförhandlingarna beslutar att Rumäniens genomförande av bestämmelserna om statligt stöd under föranslutningsperioden har nått en tillfredsställande nivå. En tillfredsställande nivå skall anses vara uppnådd först när Rumänien har visat att landet konsekvent tillämpar en fullständig och ordentlig kontroll av statligt stöd i samband med alla stödåtgärder som beviljas i Rumänien, inklusive antagande och genomförande av fullständigt och korrekt motiverade beslut av den rumänska övervakningsmyndigheten för statligt stöd, med en noggrann utvärdering av arten av statligt stöd i samband med varje åtgärd och en korrekt tillämpning av kriterierna för förenlighet.

Kommissionen får, på grundval av allvarliga tvivel om åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden, motsätta sig stödåtgärder som har beviljats under föranslutningsperioden mellan den 1 september 2004 och den dag som fastställs i ovan nämnda kommissionsbeslut att genomförandet av bestämmelserna har nått en tillfredsställande nivå. Ett sådant beslut av kommissionen att motsätta sig en åtgärd skall anses som ett beslut att inleda det formella undersökningsförfarandet enligt förordning (EG) nr 659/1999. Om ett sådant beslut fattas före anslutningen skall beslutet träda i kraft först på dagen för anslutningen.

Om kommissionen antar ett negativt beslut efter inledande av det formella undersökningsförfarandet skall den besluta att Rumänien skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkligen återkräva stödet från mottagaren. Det stöd som skall återkrävas skall inbegripa ränta enligt en lämplig räntesats som skall fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 794/2004

28

och skall betalas från och med samma dag.

28

Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).

3. JORDBRUK

a) Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning II, Jordbruk

1. Offentliga lager som vid anslutningen innehas av de nya medlemsstaterna och som är ett resultat av deras politik för marknadsstöd skall tas över av gemenskapen till det värde som följer av tillämpningen av artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser för finansiering av interventioner genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)

.

Dessa lager skall tas över endast under förutsättning att offentlig intervention tillämpas i gemenskapen för de berörda produkterna och att lagren uppfyller kraven för gemenskapens intervention.

2. Alla lager, såväl privata som offentliga, i fri omsättning inom de nya medlemsstaternas territorium vid anslutningen utöver den mängd som kan betraktas som ett normalt övergångslager skall avvecklas på de nya medlemsstaternas bekostnad.

29

EGT L 216, 5.8.1978, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1259/96, (EGT L 163, 2.7.1996, s. 10).

Begreppet normalt övergångslager skall fastställas för varje produkt på grundval av specifika kriterier och mål för varje gemensam organisation av marknaden.

3. De lager som avses i punkt 1 skall räknas av från den mängd som överskrider ett normalt övergångslager.

4. Kommissionen skall genomföra och tillämpa de arrangemang som skisseras ovan i enlighet med förfarandet i artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

30

eller, i förekommande

fall, i enlighet med förfarandet i artikel 42.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 30 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker

eller i

motsvarande artiklar i övriga förordningar om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader eller det relevanta kommittéförfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen.

30

EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

31

EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 16).

b) Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning VI kapitel 1, Konkurrensregler

Utan att det påverkar de förfaranden avseende befintligt stöd som anges i artikel 88 i EGfördraget skall stödsystem och individuellt stöd som beviljas för verksamhet med anknytning till produktion, bearbetning eller försäljning av produkter som tas upp i bilaga I till EGfördraget med undantag av fiskeriprodukter och därav framställda produkter, som införts i en ny medlemsstat före anslutningen och som fortfarande gäller efter detta datum, betraktas som befintligt stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget på följande villkor:

– Stödåtgärderna skall meddelas till kommissionen inom fyra månader efter anslutningen. Meddelandet skall innehålla information om den rättsliga grunden för varje åtgärd. Befintliga stödåtgärder och planer på att bevilja eller ändra stöd som har meddelats till kommissionen före anslutningen skall anses ha meddelats på anslutningsdagen. Kommissionen skall offentliggöra en förteckning över sådant stöd.

Dessa stödåtgärder skall anses som "befintligt" stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget fram till utgången av det tredje året efter anslutningen.

De nya medlemsstaterna skall vid behov ändra dessa stödåtgärder så att de senast vid utgången av det tredje året efter anslutningen överensstämmer med de riktlinjer som tillämpas av kommissionen. Efter denna tidpunkt skall allt stöd som befinns vara oförenligt med dessa riktlinjer betraktas som nytt stöd.

4. TULLUNION

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tredje delen avdelning I, Fri rörlighet för varor, kapitel 1, Tullunionen

31992 R 2913: Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1), senast ändrad genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

31993 R 2454: Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1), senast ändrad genom

– 32003 R 2286: Kommissionens förordning (EG) nr 2286/2003 av den 18.12.2003 (EUT L 343, 31.12.2003, s. 1).

Förordning (EEG) nr 2913/92 och förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:

BEVIS PÅ GEMENSKAPSSTATUS (HANDEL INOM DEN UTVIDGADE GEMENSKAPEN)

1. Trots artikel 20 i förordning (EEG) nr 2913/92 skall varor som vid anslutningen är i tillfällig förvaring eller som omfattas av någon av de tullbehandlingar och tullförfaranden som avses i artikel 4.15 b och 4.16 b

  • i den förordningen i den utvidgade gemenskapen, eller som är under transport inom den utvidgade gemenskapen efter att ha varit föremål för exportformaliteter, vara befriade från tullar och andra tullåtgärder när de har deklarerats för övergång till fri omsättning inom den utvidgade gemenskapen under förutsättning att något av följande uppvisas:

a) Bevis på förmånsursprung, som utfärdats eller upprättats före dagen för anslutningen i enlighet med ett av de Europaavtal som förtecknas nedan eller motsvarande preferensavtal som de nya medlemsstaterna ingått sinsemellan och som innehåller ett förbud mot restitution av, eller befrielse från, tullar på icke-ursprungsmaterial som använts i tillverkningen av de produkter för vilka ett ursprungsintyg utfärdats eller upprättats (regel om förbud mot restitution av eller befrielse från tullar (no-drawback-rule)).

Europaavtalen:

– 21994 A 1231 (24) Bulgarien: Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bulgarien, å andra sidan

  • Protokoll nr 4 om definitionen av begreppet

"ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete

32

.

  • 21994 A 1231 (20) Rumänien: Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan
  • Protokoll nr 4 om definitionen av begreppet

"ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete

33

.

b) Ett bevis på gemenskapsstatus enligt artikel 314c i förordning (EEG) nr 2454/93.

c) En ATA-carnet som utfärdats före dagen för anslutningen i en nuvarande medlemsstat eller i en ny medlemsstat.

32

EGT L 358, 31.12.1994, s. 3. Protokollet senast ändrat genom beslut nr 1/2003 av associeringsrådet EU

  • av den 4.6.2003 (EUT L 191, 30.7.2003, s. 1).

33

EGT L 357, 31.12.1994, s. 2. Protokollet senast ändrat genom beslut nr 2/2003 av associeringsrådet EU

  • av den 25.9.2003 (ännu inte offentliggjort i EUT).

2. Vid utfärdande av de bevis som avses i punkt 1 b skall, med hänvisning till situationen vid anslutningen och utöver bestämmelserna i artikel 4.7 i förordning (EEG) nr 2913/92, med "gemenskapsvaror" avses varor

  • som helt och hållet har erhållits inom någon av de nya medlemsstaternas territorium på villkor som är identiska med villkoren i artikel 23 i förordning (EEG) nr 2913/92 och som inte inbegriper varor som importerats från andra länder eller territorier, eller
  • som importerats från andra länder eller territorier än det berörda landet, och som övergått till fri omsättning i det landet, eller
  • som erhållits eller producerats i det berörda landet, antingen endast utifrån de varor som avses i andra strecksatsen i denna punkt eller utifrån de varor som avses i första och andra strecksatserna i denna punkt.

3. För kontroll av de bevis som avses i punkt 1 a skall bestämmelserna om definitionen av begreppet "ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete i enlighet med respektive Europaavtal eller motsvarande preferensavtal som de nya medlemsstaterna ingått sinsemellan gälla. Begäran om senare kontroll av dessa bevis skall godtas av de behöriga tullmyndigheterna i de nuvarande medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna under tre år efter det att det berörda ursprungsintyget utfärdades och kontrollen får utföras av dessa myndigheter inom tre år efter godtagandet av ursprungsintyget till stöd för deklarationen om övergång till fri omsättning.

BEVIS PÅ FÖRMÅNSURSPRUNG (HANDEL MED TREDJELÄNDER, INKLUSIVE TURKIET, INOM RAMEN FÖR PREFERENSAVTAL OM JORDBRUKS-, KOL- OCH STÅLPRODUKTER)

4. Utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som härrör från den gemensamma handelspolitiken skall ursprungsintyg som utfärdats eller upprättats på ett korrekt sätt av tredjeländer inom ramen för preferensavtal som de nya medlemsstaterna har ingått med dessa länder eller som utfärdats eller upprättats inom ramen för de nya medlemsstaternas unilaterala nationella lagstiftning godkännas i respektive nya medlemsstater under förutsättning att

a) sådan ursprungsstatus medför förmånsbehandling i tullhänseende på grundval av de bestämmelser om förmånstull som ingår i de avtal eller överenskommelser som gemenskapen har ingått med, eller antagit angående, dessa tredjeländer eller grupper av länder, i enlighet med artikel 20.3 d och 20.3 e i förordning (EEG) nr 2913/92,

b) ursprungsintyget och transportdokumenten utfärdades eller upprättades senast dagen före anslutningen, och

c) ursprungsintyget lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

När varor deklarerades för övergång till fri omsättning i en ny medlemsstat före dagen för anslutningen kan ett ursprungsintyg som utfärdats eller upprättats i efterhand, enligt ett preferensavtal eller en förmånsordning som var i kraft i den nya medlemsstaten vid dagen för övergång till fri omsättning, också godtas i den berörda nya medlemsstaten under förutsättning att det lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

5. Bulgarien och Rumänien får behålla de tillstånd genom vilka status som "godkänd exportör" har beviljats inom ramen för avtal med tredjeländer, under förutsättning att

a) en sådan bestämmelse även ingår i de avtal som dessa tredjeländer har ingått med gemenskapen före anslutningen, och

b) de godkända exportörerna tillämpar de ursprungsregler som föreskrivs i dessa avtal.

Dessa tillstånd skall av de nya medlemsstaterna senast ett år efter anslutningen ersättas med nya tillstånd utfärdade i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

6. För kontroll av de bevis som avses i punkt 4 skall bestämmelserna om definitionen av begreppet "ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete i de tillämpliga avtalen eller överenskommelserna gälla. Begäran om senare kontroll av dessa bevis skall godtas av de behöriga tullmyndigheterna i de nuvarande medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna under tre år efter det att det berörda ursprungsintyget utfärdades och kontrollen får utföras av dessa myndigheter inom tre år efter godtagandet av ursprungsintyget till stöd för deklarationen om övergång till fri omsättning.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som härrör från den gemensamma handelspolitiken skall ursprungsintyg som utfärdats i efterhand av tredjeländer inom ramen för preferensavtal som gemenskapen har ingått med dessa länder godtas i de nya medlemsstaterna för övergång till fri omsättning av varor som på dagen för anslutningen befinner sig antingen under transport eller i tillfällig förvaring i ett tullager eller en frizon i ett av dessa tredjeländer eller i den nya medlemsstaten, under förutsättning att den nya medlemsstat i vilken övergången till fri omsättning äger rum inte hade något gällande handelsavtal med tredjelandet för de berörda produkterna när transportdokumenten utfärdades, och under förutsättning att

a) sådan ursprungsstatus medför förmånsbehandling i tullhänseende på grundval av de bestämmelser om förmånstull som ingår i de avtal eller överenskommelser som gemenskapen har ingått med, eller antagit angående, dessa tredjeländer eller grupper av länder, i enlighet med artikel 20.3 d och 20.3 e i förordning (EEG) nr 2913/92,

b) transportdokumenten utfärdades senast dagen före anslutningen, och

c) ursprungsintyget som utfärdats i efterhand lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

8. För kontroll av de bevis som avses i punkt 7 skall bestämmelserna om definitionen av begreppet "ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete i de tillämpliga avtalen eller överenskommelserna gälla.

BEVIS PÅ STATUS I ENLIGHET MED BESTÄMMELSERNA OM FRI OMSÄTTNING FÖR INDUSTRIPRODUKTER INOM TULLUNIONEN MELLAN EG OCH TURKIET

9. Ursprungsbevis som utfärdats på ett korrekt sätt av antingen Turkiet eller en ny medlemsstat, inom ramen för avtal om förmånshandel som tillämpas mellan dem och som tillåter en ursprungskumulation med gemenskapen på grundval av identiska ursprungsregler och förbud mot restitution eller tillfälligt upphävande av tullar på de berörda varorna, skall godtas i respektive länder som ett bevis på status i enlighet med de bestämmelser om fri omsättning för industriprodukter som fastställs i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG

  • Turkiet

, under

förutsättning att

a) ursprungsintyget och transportdokumenten utfärdades senast dagen före anslutningen, och

b) ursprungsintyget lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

34

Beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG

  • av den 22.12.1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (EGT L 35, 13.2.1996, s. 1). Beslutet senast ändrat genom beslut nr 2/99 av associeringsrådet EG
  • (EGT L 72, 18.3.1999, s. 36).

Om varor har deklarerats för övergång till fri omsättning före dagen för anslutningen i antingen Turkiet eller en ny medlemsstat, inom ramen för avtal om förmånshandel som nämns ovan, kan ett ursprungsintyg som utfärdats i efterhand i enlighet med dessa avtal också godtas, under förutsättning att det lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

10. För kontroll av de bevis som avses i punkt 9 skall bestämmelserna om definitionen av begreppet "ursprungsprodukter" och metoder för administrativt samarbete i de tillämpliga preferensavtalen gälla. Begäran om senare kontroll av dessa bevis skall godtas av de behöriga tullmyndigheterna i de nuvarande medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna under tre år efter det att det berörda ursprungsintyget utfärdades och kontrollen får utföras av dessa myndigheter inom tre år efter godtagandet av ursprungsintyget till stöd för deklarationen om övergång till fri omsättning.

11. Utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som härrör från den gemensamma handelspolitiken skall ett varucertifikat A.TR, som utfärdats i enlighet med de bestämmelser om fri omsättning för industriprodukter som fastställs i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG

  • godtas i de nya medlemsstaterna för övergång till fri omsättning för varor som på dagen för anslutningen befinner sig antingen under transport, efter att ha varit föremål för exportformaliteter i gemenskapen eller Turkiet, eller i tillfällig förvaring eller omfattas av ett tullförfarande som avses i artikel 4.16 b
  • i förordning (EEG) nr 2913/92 i Turkiet eller den nya medlemsstaten, under förutsättning att

a) inget ursprungsintyg som avses i punkt 9 lämnas för de berörda varorna,

b) varorna uppfyller villkoren för tillämpningen av bestämmelserna om fri omsättning för industriprodukter,

c) transportdokumenten utfärdades senast dagen före anslutningen, och

d) varucertifikatet A.TR lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

12. För kontroll av de varucertifikat A.TR som avses i punkt 11 skall bestämmelserna om utfärdande av varucertifikat A.TR och metoder för administrativt samarbete enligt beslut nr 1/2001 av tullsamarbetskommittén EG

  • Turkiet

35

gälla.

TULLFÖRFARANDEN

13. Tillfällig förvaring och tullförfaranden enligt artikel 4.16 b

  • i förordning (EEG) nr 2913/92 som har inletts före anslutningen skall avslutas i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

35

Beslut nr 1/2001 av tullsamarbetskommittén EG

  • av den 28.3.2001 om ändring av beslut nr 1/96 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet (EGT L 98, 7.4.2001, s. 31). Beslutet senast ändrat genom beslut nr 1/2003 av tullsamarbetskommittén EG
  • (EUT L 28, 4.2.2003,

s. 51).

När avslutandet ger upphov till en tullskuld skall den importtull som skall betalas uppgå till det belopp som gäller vid den tidpunkt då tullskulden uppkom, i enlighet med Gemensamma tulltaxan, och det belopp som betalas skall betraktas som gemenskapens egna medel.

14. De förfaranden för lagring i tullager som fastställs i artiklarna 84

  • och 98−113 i

förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 496

  • i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • När tullskuldens belopp fastställs på grundval av de importerade varornas art, tullvärdet och mängden av importerade varor vid den tidpunkt då deklarationen om deras placering i tullager godkändes och denna deklaration godkändes före anslutningen, skall dessa faktorer vara de som följer av den lagstiftning som gällde i den berörda nya medlemsstaten före anslutningen.

15. De förfaranden för aktiv förädling som fastställs i artiklarna 84

  • och 114−129 i

förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 496

  • och 536−550 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • När tullskuldens belopp fastställs på grundval av de importerade varornas art, deras klassificering enligt tulltaxan, mängd, tullvärde och ursprung vid den tidpunkt då de hänfördes till förfarandet och när deklarationen om deras hänförande till förfarandet godkändes före anslutningen, skall dessa faktorer vara de som följer av den lagstiftning som gällde i den berörda nya medlemsstaten före anslutningen.
  • För att bevara likvärdigheten mellan tillståndshavare som är etablerade i de nuvarande medlemsstaterna och tillståndshavare i de nya medlemsstaterna skall, när förfarandets avslutande ger upphov till en tullskuld, kompensationsränta betalas på den importtull som förfaller till betalning enligt gemenskapslagstiftningen från och med dagen för anslutningen.
  • Om deklarationen om aktiv förädling godkändes enligt ett restitutionssystem skall restitutionen göras i enlighet med gemenskapslagstiftningen, av och på bekostnad av den nya medlemsstat där den tullskuld för vilken restitution begärs uppkom före dagen för anslutningen.

16. De förfaranden för temporär import som fastställs i artiklarna 84

  • och 137−144

i förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 496

  • och 553−584 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • När tullskuldens belopp fastställs på grundval av de importerade varornas art, deras klassificering enligt tulltaxan, mängd, tullvärde och ursprung vid den tidpunkt då de hänfördes till förfarandet och när deklarationen om deras hänförande till förfarandet godkändes före anslutningen, skall dessa faktorer vara de som följer av den lagstiftning som gällde i den berörda nya medlemsstaten före anslutningen.
  • För att bevara likvärdigheten mellan tillståndshavare som är etablerade i de nuvarande medlemsstaterna och tillståndshavare i de nya medlemsstaterna skall, när förfarandets avslutande ger upphov till en tullskuld, kompensationsränta betalas på den importtull som förfaller till betalning enligt gemenskapslagstiftningen från och med dagen för anslutningen.

17. De förfaranden för passiv förädling som fastställs i artiklarna 84

  • och 145−160 i

förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 496

  • och 585−592 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • Artikel 591.2 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall på motsvarande sätt tillämpas på temporärt exporterade varor som före dagen för anslutningen temporärt har exporterats från de nya medlemsstaterna.

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

18. Tillstånd som före dagen för anslutningen har beviljats för användning av de tullförfaranden som avses i artikel 4.16 d, e och g i förordning (EEG) nr 2913/92 skall vara giltiga till utgången av deras giltighetstid, dock högst ett år efter anslutningen.

19. De förfaranden vid uppkomst av en tullskuld, bokföring och uppbörd i efterhand som fastställs i artiklarna 201

  • i förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 859−876a i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • Uppbörd skall ske i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Om tullskulden uppkom före dagen för anslutningen skall uppbörden dock ombesörjas på de villkor som gäller i den berörda nya medlemsstaten, av och till förmån för denna medlemsstat.

20. De förfaranden för återbetalning och eftergift av tullar som fastställs i artiklarna 235

  • i förordning (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 877−912 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas på de nya medlemsstaterna om inte annat följer av följande särskilda bestämmelser:
  • Återbetalning och eftergift av tullar skall ske i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

Om de tullar för vilka återbetalning eller eftergift begärs avser en tullskuld som uppkom före dagen för anslutningen, skall återbetalning och eftergift dock ombesörjas på de villkor som gällde i den berörda nya medlemsstaten före anslutningen, av och på bekostnad av denna medlemsstat.

Tillägg till bilaga V

Förteckning över befintliga stödåtgärder

som avses i punkt 1 b i den befintliga stödmekanismen

i kapitel 2 i bilaga V

Anmärkning: De stödåtgärder som förtecknas i detta tillägg är endast att betrakta som befintligt stöd för tillämpningen av den befintliga stödmekanismen i kapitel 2 i bilaga V i den mån de hör till tillämpningsområdet för dess första punkt.

Nr Varaktighet

M

S

N

r

Yr

Titel (original) Datum för

godkännande av den

nationella myndigheten för övervakning av statligt

stöd

B G

1 2004 Предоговаряне на задълженията към държавата, възникнали по реда на Закона за уреждане на необслужваните кредити, договорени до 31.12.1990 г. със "Силома" АД, гр.Силистра, чрез удължаване на срока на изплащане на главницата за срок от 15 години

29.7.2004 2004–2018

B G

2 2004 Средства за компенсиране от държавния бюджет на доказания от "Български пощи" ЕАД дефицит от изпълнението на универсалната пощенска услуга

18.11.2004 31.12.2010

B G

3 2004 Целево финансиране на дейността на Българската телеграфна агенция- направление "Информационно обслужване"

16.12.2003 31.12.2010

_________________

BILAGA VI

Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten:

övergångsbestämmelser för Bulgarien

1. FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

31968 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 19.10.1968, s. 2), senast ändrad genom

– 32004 L 0038: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29.4.2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

31996 L 0071: Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

32004 L 0038: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

1. Artikel 39 och artikel 49 första stycket i EG-fördraget skall, när det gäller fri rörlighet för arbetstagare och frihet att tillhandahålla tjänster som inbegriper tillfällig rörlighet för arbetstagare enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 96/71/EG mellan Bulgarien å ena sidan och var och en av de nuvarande medlemsstaterna å andra sidan, tillämpas fullt ut endast om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i punkterna 2–14.

2. Med avvikelse från artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 och fram till utgången av tvåårsperioden efter anslutningen kommer de nuvarande medlemsstaterna att tillämpa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, som reglerar tillträdet till deras arbetsmarknader för bulgariska medborgare. De nuvarande medlemsstaterna kan fortsätta att tillämpa sådana bestämmelser fram till slutet av femårsperioden efter anslutningen.

Bulgariska medborgare som lagligen arbetar i en nuvarande medlemsstat vid tidpunkten för anslutningen och som haft tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad under en oavbruten period på minst 12 månader kommer att få tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad men inte till arbetsmarknaden i andra medlemsstater som tillämpar nationella bestämmelser.

Bulgariska medborgare som efter anslutningen har haft tillträde till arbetsmarknaden i en nuvarande medlemsstat under en oavbruten period på minst 12 månader skall också ha samma rättigheter.

De bulgariska medborgare som avses i andra och tredje styckena ovan skall inte längre ha de rättigheter som anges i dessa stycken om de frivilligt lämnar arbetsmarknaden i den nuvarande medlemsstaten i fråga.

Bulgariska medborgare som lagligen arbetar i en nuvarande medlemsstat vid tidpunkten för anslutningen, eller under en period när nationella bestämmelser tillämpas, och som haft tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad under en period på mindre än 12 månader skall inte ha dessa rättigheter.

3. Före utgången av tvåårsperioden efter anslutningen skall rådet se över hur de övergångsbestämmelser som fastställs i punkt 2 fungerar, med utgångspunkt i en rapport från kommissionen.

När denna översyn är klar, och senast vid slutet av tvåårsperioden efter anslutningen, skall de nuvarande medlemsstaterna underrätta kommissionen om de kommer att fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, eller om de därefter kommer att tillämpa artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68. I avsaknad av en sådan underrättelse skall artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillämpas.

4. På begäran av Bulgarien kan ytterligare en översyn göras. Det förfarande som avses i punkt 3 skall gälla och skall vara slutfört inom sex månader efter det att begäran från Bulgarien har mottagits.

5. En medlemsstat som bibehåller nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, vid slutet av den femårsperiod som anges i punkt 2 får vid allvarliga störningar på dess arbetsmarknad eller hot om sådana störningar och efter att ha underrättat kommissionen fortsätta att tillämpa dessa bestämmelser fram till slutet av sjuårsperioden efter anslutningen. I avsaknad av en sådan underrättelse skall artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillämpas.

6. Under en sjuårsperiod efter Bulgariens anslutning kommer de medlemsstater där artiklarna 1

  • i förordning (EEG) nr 1612/68 i enlighet med punkt 3, 4 eller 5 tillämpas med avseende på bulgariska medborgare, och som utfärdar arbetstillstånd till bulgariska medborgare i övervakningssyfte under denna period, att göra detta automatiskt.

7. De medlemsstater där artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 i enlighet med punkt 3, 4 eller 5 tillämpas med avseende på bulgariska medborgare, kan tillgripa de förfaranden som anges i följande stycken fram till slutet av sjuårsperioden efter anslutningen.

När en medlemsstat som avses i första stycket genomgår eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningen inom en viss region eller ett visst yrke, skall denna medlemsstat underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta samt lämna dem alla relevanta uppgifter. På grundval av denna information kan medlemsstaten begära att kommissionen fastslår att tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 helt eller delvis upphävs för att återställa den normala situationen i regionen eller yrket. Kommissionen skall besluta om detta upphävande och om dess varaktighet och räckvidd senast två veckor efter att ha mottagit en sådan begäran och skall underrätta rådet om ett sådant beslut. Varje medlemsstat får inom två veckor efter kommissionens beslut begära att rådet annullerar eller ändrar beslutet. Rådet skall fatta sitt beslut inom två veckor efter en sådan begäran, med kvalificerad majoritet.

En medlemsstat som avses i första stycket får i trängande och exceptionella fall tillfälligt upphäva tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68, vilket skall följas av ett meddelande i efterhand till kommissionen med en motivering.

8. Så länge tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 är tillfälligt upphävd i enlighet med punkterna 2–5 och 7 ovan, skall artikel 23 i direktiv 2004/38/EG tillämpas i Bulgarien med avseende på medborgare i de nuvarande medlemsstaterna, och i de nuvarande medlemsstaterna med avseende på bulgariska medborgare, på följande villkor, när det gäller arbetstagares familjemedlemmars rätt att ta anställning:

  • Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller beroende av dem för sin försörjning, som är lagligen bosatta tillsammans med arbetstagaren på en medlemsstats territorium vid tidpunkten för anslutningen, skall vid anslutningen ha omedelbar tillgång till medlemsstatens arbetsmarknad. Detta gäller inte för familjemedlemmar till en arbetstagare som får lagligt tillträde till medlemsstatens arbetsmarknad under en period på mindre än 12 månader.

– Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller beroende av dem för sin försörjning, som är lagligen bosatta tillsammans med arbetstagaren på en medlemsstats territorium från ett senare datum än tidpunkten för anslutningen, men under den period då de ovan fastställda övergångsbestämmelserna tillämpas, skall ha tillgång till den berörda medlemsstatens arbetsmarknad så snart de har varit bosatta i den berörda medlemsstaten i minst arton månader, dock senast från och med det tredje året efter anslutningen.

Dessa bestämmelser skall inte påverka gynnsammare bestämmelser, vare sig dessa är nationella eller är en följd av bilaterala överenskommelser.

9. I den mån vissa bestämmelser i direktiv 2004/38/EG som övertar bestämmelser från direktiv 68/360/EEG

36

inte går att skilja från bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1612/68

vars tillämpning fördröjs i enlighet med punkterna 2–5 samt 7 och 8 får Bulgarien och de nuvarande medlemsstaterna avvika från de bestämmelserna i den mån det behövs för tillämpningen av punkterna 2

  • samt 7 och 8.

10. Närhelst nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, tillämpas av de nuvarande medlemsstaterna i enlighet med de ovan fastställda övergångsbestämmelserna, får Bulgarien bibehålla likvärdiga bestämmelser med avseende på medborgare i den eller de aktuella medlemsstaterna.

36

Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 19.10.1968, s. 13). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33) och upphävt med verkan från den 30 april 2006 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

11. Om tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillfälligt upphävs av någon av de nuvarande medlemsstaterna kan Bulgarien tillgripa de förfaranden som fastställs i punkt 7 med avseende på Rumänien. Under varje sådan period skall arbetstillstånd utfärdade av Bulgarien i övervakningssyfte till medborgare i Rumänien utfärdas automatiskt.

12. Varje nuvarande medlemsstat som tillämpar nationella bestämmelser i enlighet med punkterna 2–5 samt 7–9 får i enlighet med nationell lagstiftning införa fri rörlighet i högre grad än vad som gäller vid anslutningen, inklusive fullständigt tillträde till arbetsmarknaden. Från och med det tredje året efter anslutningen kan varje nuvarande medlemsstat som tillämpar nationella bestämmelser när som helst besluta att tillämpa artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 i stället. Varje sådant beslut skall meddelas kommissionen.

13. För att hantera allvarliga störningar eller risk för sådana i känsliga tjänstesektorer på sina arbetsmarknader, som i vissa regioner skulle kunna uppstå genom tillhandahållande av tjänster över gränserna, enligt artikel 1 i direktiv 96/71/EG, får Tyskland och Österrike, så länge de genom de ovan fastställda övergångsbestämmelserna tillämpar nationella bestämmelser eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser avseende bulgariska arbetstagares fria rörlighet, efter att ha underrättat kommissionen göra avsteg från artikel 49 första stycket i EGfördraget i syfte att, i samband med tillhandahållande av tjänster av företag som är etablerade i Bulgarien, begränsa tillfällig rörlighet för arbetstagare vars rätt att arbeta i Tyskland och Österrike omfattas av nationella bestämmelser.

Förteckningen över tjänstesektorer som får omfattas av detta undantag är följande:

– I Tyskland:

Sektor NACE

*

-kod, om inte annat anges

Byggverksamhet, inbegripet närstående branscher

45.1–4 Verksamhet som förtecknas i bilagan till direktiv 96/71/EG

Rengöring och sotning 74.70 Rengöring och sotning Andra tjänster 74.87 Endast verksamhet som inredningsarkitekt

– I Österrike:

Sektor NACE

*

-kod, om inte annat anges

Service till växtodling 01.41 Stenvarutillverkning 26.7 Tillverkning av metallstommar och delar därav

28.11

Byggverksamhet, inbegripet närstående branscher

45.1–4 Verksamhet som förtecknas i bilagan till direktiv 96/71/EG

Säkerhetstjänst 74.60 Rengöring och sotning 74.70 Vård i hemmet 85.14 Omsorg och sociala tjänster i öppenvård

85.32

*

NACE: se 31990 R 3037: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1). Förordningen senast ändrad genom 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

I den mån Tyskland eller Österrike gör avsteg från artikel 49 första stycket i EG-fördraget i enlighet med föregående stycken får Bulgarien efter att ha underrättat kommissionen införa likvärdiga bestämmelser.

Tillämpningen av denna punkt får inte leda till villkor för arbetstagares tillfälliga rörlighet inom ramen för tillhandahållande av tjänster över gränserna mellan Tyskland eller Österrike och Bulgarien som är mer restriktiva än de som gäller vid undertecknandet av anslutningsfördraget.

14. Tillämpningen av punkterna 2–5 och 7–12 får inte leda till villkor för bulgariska medborgares tillträde till de nuvarande medlemsstaternas arbetsmarknader som är mer restriktiva än de som gäller vid undertecknandet av anslutningsfördraget.

Utan hinder av tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1–13 skall de nuvarande medlemsstaterna, under varje period när nationella bestämmelser eller sådana bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser tillämpas, förtursbehandla arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna i förhållande till arbetstagare som är medborgare i tredjeländer i fråga om tillträde till sina arbetsmarknader.

Migrerande bulgariska arbetstagare och deras familjer som lagligen är bosatta och arbetar i en annan medlemsstat eller migrerande arbetstagare från andra medlemsstater och deras familjer som lagligen är bosatta och arbetar i Bulgarien får inte behandlas mer restriktivt än de som kommer från tredjeländer och som är bosatta och arbetar i den aktuella medlemsstaten respektive i Bulgarien. Vidare får, som en tillämpning av principen om gemenskapspreferens, migrerande arbetstagare från tredjeländer som är bosatta och arbetar i Bulgarien inte åtnjuta en mer gynnsam behandling än bulgariska medborgare.

2. FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

31997 L 0009: Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

Med avvikelse från artikel 4.1 i direktiv 97/9/EG skall miniminivån för ersättning inte gälla i Bulgarien till och med den 31 december 2009. Bulgarien skall se till att dess system för ersättning till investerare ger ett skydd på minst 12 000 EUR från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2007 och minst 15 000 EUR från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2009.

Under övergångsperioden kommer de övriga medlemsstaterna fortfarande att ha rätt att hindra filialer till bulgariska värdepappersföretag som är etablerade på deras territorium från att bedriva verksamhet, om inte och till dess att sådana filialer har anslutit sig till ett officiellt erkänt system för ersättning till investerare i den berörda medlemsstaten för att täcka skillnaden mellan den bulgariska ersättningsnivån och den miniminivå som anges i artikel 4.1 i direktiv 97/9/EG.

3. FRI RÖRLIGHET FÖR KAPITAL

Fördraget om Europeiska unionen,

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

1. Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen får Bulgarien under fem år från dagen för anslutningen behålla de begränsningar som fastställs i landets vid undertecknandet av anslutningsfördraget gällande lagstiftning om förvärv av mark för fritidsbostäder av medborgare i medlemsstaterna eller de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) vilka inte är bosatta i Bulgarien och av juridiska personer som bildats i överensstämmelse med en annan medlemsstats eller EES-stats lagstiftning.

Medlemsstaternas medborgare och medborgare i de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vilka är lagligen bosatta i Bulgarien skall inte omfattas av bestämmelserna i föregående stycke eller några andra regler eller förfaranden än dem som gäller för bulgariska medborgare.

2. Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen får Bulgarien under sju år från dagen för anslutningen behålla de begränsningar som fastställs i landets vid undertecknandet av anslutningsfördraget gällande lagstiftning om förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark av medborgare i en annan medlemsstat, av medborgare i de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och av juridiska personer som bildats i överensstämmelse med en annan medlemsstats eller EES-stats lagstiftning. En medborgare i en medlemsstat får i samband med förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark under inga förhållanden behandlas mindre gynnsamt än vid tidpunkten för undertecknandet av anslutningsfördraget eller behandlas mer restriktivt än en medborgare i ett tredjeland.

Jordbrukare som är egenföretagare och medborgare i en annan medlemsstat och som vill etablera sig och bosätta sig i Bulgarien skall inte omfattas av bestämmelserna i föregående stycke och inte heller av några andra förfaranden än dem som gäller för bulgariska medborgare.

En allmän översyn av dessa övergångsbestämmelser skall genomföras under det tredje året efter dagen för anslutningen. Kommissionen skall i detta syfte lägga fram en rapport för rådet. Rådet kan enhälligt på förslag från kommissionen besluta att förkorta eller upphäva den övergångsperiod som avses i första stycket.

4. JORDBRUK

A. JORDBRUKSLAGSTIFTNING

31997 R 2597: Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk (EGT L 351, 23.12.1997, s. 13), senast ändrad genom

– 31999 R 1602: Rådets förordning (EG) nr 1602/1999 av den 19.7.1999 (EGT L 189, 22.7.1999, s. 43).

Med avvikelse från artikel 3.1 b och 3.1 c i förordning (EG) nr 2597/97 skall kraven på fetthalt inte tillämpas på konsumtionsmjölk som produceras i Bulgarien till och med den 30 april 2009, så att mjölk med en fetthalt på 3 % (m/m) får marknadsföras som helmjölk, och mjölk med en fetthalt på 2 % (m/m) får marknadsföras som mellanmjölk. Konsumtionsmjölk som inte uppfyller kraven på fetthalt får endast marknadsföras i Bulgarien eller exporteras till tredjeländer.

B. VETERINÄRLAGSTIFTNING OCH FYTOSANITÄR LAGSTIFNING

32004 R 0853: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

a) De mjölkbearbetningsanläggningar som förtecknas i kapitlen I och II i tillägget, till denna bilaga får till och med den 31 december 2009 ta emot leveranser av obehandlad mjölk som inte uppfyller kraven i eller inte har behandlats i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 853/2004, bilaga III, avsnitt IX, kapitel I, delarna II och III, förutsatt att de jordbruksföretag från vilka mjölken levereras ingår i en förteckning som de bulgariska myndigheterna har upprättat för detta ändamål.

b) Så länge de anläggningar som avses i led a ovan omfattas av bestämmelserna i det ledet skall produkter med ursprung i dessa anläggningar endast släppas ut på den inhemska marknaden eller användas för ytterligare bearbetning i anläggningar i Bulgarien som också omfattas av bestämmelserna i led a, oberoende av datum för saluföringen. Dessa produkter måste vara försedda med ett annat identifieringsmärke än det som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EG) nr 853/2004.

c) De anläggningar som förtecknas i kapitel II i tillägget till denna bilaga får till och med den 31 december 2009 behandla mjölk som uppfyller EU-kraven och mjölk som inte gör det i separata produktionslinjer. I detta sammanhang menas med mjölk som inte uppfyller EU-kraven sådan mjölk som avses i led a. Sådana anläggningar måste i full utsträckning uppfylla EU-kraven för anläggningar, även genomförandet av principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) (som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004

),

och måste visa att de har förmåga att i full utsträckning uppfylla följande villkor, även att bestämma de aktuella produktionslinjerna:

– Vidta alla åtgärder som krävs för en korrekt efterlevnad av interna förfaranden för separation av mjölk, från uppsamlingen till det slutliga produktionsskedet, med uppsamlingsrutter, separat lagring och behandling av mjölk som uppfyller EUkraven och mjölk som inte gör det, särskild förpackning och märkning av produkter som är baserade på mjölk som inte uppfyller kraven samt separat lagring av sådana produkter.

– Fastställa ett förfarande som garanterar spårbarhet av råvaror, med nödvändiga skriftliga bevis på förflyttning och redovisning av produkter, samt hur råvaror som uppfyller kraven och råvaror som inte gör det skall kunna hanteras inom de kategorier av produkter som framställs.

37

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).

– Värmebehandla all obehandlad mjölk vid en temperatur på minst 71,7 ºC under 15 sekunder.

– Vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att identifieringsmärkena inte används bedrägligt.

De bulgariska myndigheterna skall

– se till att driftsledaren eller chefen på varje berörd anläggning vidtar alla åtgärder som krävs för en korrekt efterlevnad av interna förfaranden för separation av mjölk,

– genomföra provningar och oanmälda kontroller beträffande efterlevnaden av kravet på separation av mjölk, och

– genomföra provningar i godkända laboratorier på alla obehandlade och färdiga produkter för att kontrollera om de uppfyller kraven i förordning (EG) nr 853/2004, bilaga III, avsnitt IX, kapitel II, även de mikrobiologiska kriterierna för mjölkbaserade produkter.

Mjölk och/eller mjölkbaserade produkter från separata produktionslinjer som bearbetar obehandlad mjölk som inte uppfyller EU-kraven i EU-godkända mjölkbearbetningsanläggningar får endast släppas ut på marknaden på de villkor som fastställs i led b. Produkter som baseras på obehandlad mjölk som uppfyller EU:s krav och som bearbetas på en separat produktionslinje i en anläggning som finns förtecknad i kapitel II i tillägget till denna bilaga får saluföras som produkter som uppfyller kraven så länge som alla villkor rörande åtskiljande av produktionslinjer bibehålls.

d) Mjölk och mjölkprodukter som producerats i enlighet med de bestämmelser som avses i led c skall endast beviljas stöd enligt kapitlen II och III i avdelning I, med undantag av artikel 11 i denna, och avdelning II i förordning (EG) nr 1255/1999

om de är försedda med det ovala identifieringsmärke som avses i avsnitt I i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 853/2004.

e) Bulgarien skall sörja för gradvis överensstämmelse med de krav som avses i led a och skall lämna årliga rapporter till kommissionen om de framsteg som gjorts med uppgraderingen av mjölkgårdarna och systemet för uppsamling av mjölk. Bulgarien skall sörja för att dessa krav är helt uppfyllda senast den 31 december 2009.

38

Rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 160, 26.6.1999, s. 48). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 186/2004 (EUT L 29, 3.2.2004, s. 6).

f) Kommissionen får, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58 i

förordning (EG) nr 178/2002

39

, uppdatera tillägget till denna bilaga före

anslutningen och till och med den 31 december 2009, och får i detta sammanhang lägga till eller stryka enskilda anläggningar, mot bakgrund av de framsteg som gjorts med att korrigera befintliga brister samt resultaten av övervakningsprocessen.

Detaljerade tillämpningsföreskrifter för att garantera att den ovannämnda övergångsordningen fungerar smidigt får antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002.

39

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

5. TRANSPORTPOLITIK

1. 31993 R 3118: Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (EGT L 279, 12.11.1993, s. 1), senast ändrad genom

– 32002 R 0484: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 484/2002 av den 1.3.2002 (EGT L 76, 19.3.2002, s. 1).

a) Med avvikelse från artikel 1 i förordning (EEG) nr 3118/93 och fram till utgången av det tredje året efter anslutningen skall transportföretag som är etablerade i Bulgarien vara uteslutna från utförande av inrikes godstransporter på väg i de övriga medlemsstaterna, och transportföretag som är etablerade i de övriga medlemsstaterna skall vara uteslutna från utförande av inrikes godstransporter på väg i Bulgarien.

b) Före utgången av det tredje året efter anslutningen skall medlemsstaterna meddela kommissionen om de avser att förlänga denna period med högst två år eller om de i fortsättningen kommer att tillämpa artikel 1 i förordningen fullt ut. Lämnas inget sådant meddelande skall artikel 1 i förordningen tillämpas. Endast transportföretag som är etablerade i de medlemsstater där artikel 1 i förordningen tillämpas får utföra inrikes godstransporter i de övriga medlemsstater där artikel 1 i förordningen också tillämpas.

c) De medlemsstater där artikel 1 i förordningen tillämpas enligt b ovan får använda sig av det förfarande som anges nedan fram till utgången av det femte året efter anslutningen.

När en medlemsstat som avses i ovanstående stycke har allvarliga störningar på sin nationella marknad eller delar av denna som beror på eller förvärras av cabotage, t.ex. ett utbud som i hög grad överstiger efterfrågan eller ett hot mot den ekonomiska stabiliteten eller fortlevnaden för ett betydande antal företag som utför godstransporter på väg, skall medlemsstaten underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta och lämna dem alla relevanta upplysningar. På grundval av denna information får medlemsstaten begära att kommissionen helt eller delvis upphäver tillämpningen av artikel 1 i förordningen för att återställa den normala situationen.

Kommissionen skall undersöka situationen på grundval av de uppgifter som lämnats av den berörda medlemsstaten och skall inom en månad efter mottagandet av begäran besluta huruvida det är nödvändigt att vidta skyddsåtgärder. Det förfarande som anges i artikel 7.3 andra, tredje och fjärde styckena samt i artikel 7.4, 7.5 och 7.6 i förordningen skall tillämpas.

En medlemsstat som avses i första stycket ovan får i trängande och exceptionella fall upphäva tillämpningen av artikel 1 i förordningen, vilket skall följas av ett meddelande i efterhand till kommissionen, med en motivering.

d) Så länge artikel 1 i förordningen inte tillämpas enligt a och b ovan får medlemsstaterna reglera tillträdet till sina inrikes godstransporter på väg genom att successivt utbyta cabotagetillstånd på grundval av bilaterala överenskommelser. Detta kan inbegripa möjligheten till fullständig liberalisering.

e) Tillämpningen av a–c ovan får inte leda till att tillträdet till inrikes godstransporter på väg

ytterligare begränsas i förhållande till den situation som rådde vid anslutningsfördragets undertecknande.

2. 31996 L 0026: Rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter (EGT L 124, 23.5.1996, s. 1), senast ändrat genom

– 32004 L 0066: Rådets direktiv 2004/66/EG av den 26.4.2004 (EGT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Till och med den 31 december 2010 skall artikel 3.3 c i direktiv 96/26/EG inte tillämpas i Bulgarien för transportföretag som uteslutande utför inrikes gods- och persontransporter på väg.

Det kapital och de reserver som dessa företag förfogar över skall successivt nå upp till de miniminivåer som fastställs i den artikeln enligt följande tidsplan:

– Senast den 1 januari 2007 skall företaget förfoga över kapital och reserver till ett värde av minst 5 850 EUR för det första fordonet och minst 3 250 EUR för varje ytterligare fordon.

– Senast den 1 januari 2008 skall företaget förfoga över kapital och reserver till ett värde av minst 6 750 EUR för det första fordonet och minst 3 750 EUR för varje ytterligare fordon.

– Senast den 1 januari 2009 skall företaget förfoga över kapital och reserver till ett värde av minst 7 650 EUR för det första fordonet och minst 4 250 EUR för varje ytterligare fordon.

– Senast den 1 januari 2010 skall företaget förfoga över kapital och reserver till ett värde av minst 8 550 EUR för det första fordonet och minst 4 750 EUR för varje ytterligare fordon.

3. 31996 L 0053: Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59), senast ändrat genom

– 32002 L 0007: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/7/EG av den 18.2.2002 (EGT L 67, 9.3.2002, s. 47).

Med avvikelse från artikel 3.1 i direktiv 96/53/EG får fordon som inte överskrider gränsvärdena för kategorierna 3.2.1, 3.4.1, 3.4.2 och 3.5.1 i bilaga I till det direktivet använda icke uppgraderade delar av det bulgariska vägnätet till och med den 31 december 2013 endast om de inte heller överskrider de bulgariska gränsvärdena för axeltryck.

Från och med anslutningen får inga begränsningar åläggas fordon som uppfyller kraven i direktiv 96/53/EG när det gäller användningen av de viktigaste genomfartsvägar som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet

.

Bulgarien skall följa tidsplanen i tabellerna nedan för uppgraderingen av sitt huvudvägnät. Vid alla investeringar i infrastruktur där medel ur gemenskapens budget används skall det säkerställas att huvudvägarna byggs eller uppgraderas så att de bär ett axeltryck på 11,5 ton.

Medan uppgraderingen slutförs skall det bulgariska vägnätet, inklusive nätet enligt bilaga I till beslut nr 1692/96/EG, successivt öppnas för fordon i internationell trafik som inte överskrider gränsvärdena i direktivet. När det är tekniskt möjligt skall det vara tillåtet att använda de icke uppgraderade delarna av det sekundära vägnätet för lastning och lossning under hela övergångsperioden.

Från och med anslutningen får fordon i internationell trafik som har luftfjädring och som inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG inte omfattas av några tillfälliga tilläggsavgifter på hela det bulgariska vägnätet.

Tillfälliga tilläggsavgifter för fordon i internationell trafik som saknar luftfjädring men inte överskrider gränsvärdena i direktivet när fordonen använder de icke uppgraderade delarna av vägnätet skall tas ut på ett icke-diskriminerande sätt. Avgiftssystemet skall vara tydligt, och betalningen av dessa avgifter får varken medföra någon oskälig administrativ belastning eller försening för användaren eller leda till systematisk kontroll av gränsvärden för axeltryck vid gränsen. Tillämpningen av gränsvärden för axeltryck skall vara icke-diskriminerande på hela territoriet och även gälla fordon registrerade i Bulgarien.

40

EGT L 228, 9.9.1996, s. 1. Beslutet senast ändrat genom beslut nr 884/2004/EG (EUT L 167, 30.4.2004, s. 1).

Program för uppgradering av vägar (km)

Tabell 1

Nr VÄG AVSNITT

LÄNGD /KM

ÖPPEN FÖR TRAFIK

ÅTGÄRD

1 2 3

4 5 6

1 I-5/E-85/ GABROVO – SJIPKA

18

2014 NYBYGGE

2 I-5/E-85/ KARDZJALI – PODKOVA (MAKAZA)

18

2008 NYBYGGE

DELSUMMA

36

3 I-6

SOFIA

  • PIRDOP

56 2009 RESTAURERING

4 I-7 SILISTRA – SJUMEN

88 2011 RESTAURERING

5 I-7 PRESLAV – E-773

48

2010 OMBYGGNAD

DELSUMMA

136

6 І-9 /Е-87/ RUMÄNSKA GRÄNSEN – BALTJIK

60

2009 RESTAURERING

7 II-12 VIDIN – GRÄNSEN MOT SERBIEN OCH MONTENEGRO

26 2008 OMBYGGNAD

8 II-14 VIDIN – KULA – GRÄNSEN MOT SERBIEN OCH MONTENEGRO

42 2009 OMBYGGNAD

9 II-18 SOFIA RINGLED – NORRA BÅGEN

24

2014 NYBYGGE

10 II-19 SIMITLI – GOTSE DELTJEV – GREKISKA GRÄNSEN

91 2008 RESTAURERING

11 II-29 DOBRITJ – VARNA

21

2010 RESTAURERING

12 II-35 LOVETJ – KARNARE

28

2011 OMBYGGNAD

13 II-53 SLIVEN – JAMBOL

25

2010 RESTAURERING

14 II-55 GURKOVO – NOVA ZAGORA

26

2010 RESTAURERING

15 II-55 NOVA ZAGORA – SVILENGRAD

81

2012 RESTAURERING

DELSUMMA

107

16 II-57 STARA ZAGORA – RADNEVO

42

2010 RESTAURERING

17 II-62 KJUSTENDIL – DUPNITSA

26 2011 OMBYGGNAD

18 II-63 PERNIK – GRÄNSEN MOT SERBIEN OCH MONTENEGRO

20 2010 OMBYGGNAD

19 II-73 SJUMEN – KARNOBAT

44

2012 OMBYGGNAD

20 II-73 SJUMEN – KARNOBAT

19

2011 OMBYGGNAD

DELSUMMA

63

21 II-78 RADNEVO – TOPOLOVGRAD

40 2013 RESTAURERING

22 II-86 ASENOVGRAD – SMOLJAN

72

2014 OMBYGGNAD

23 II-98 BURGAS – MALKO TARNOVO

64

2014 OMBYGGNAD

24 III-197 GOTSE DELTJEV – SMOLJAN

87

2013 OMBYGGNAD

25 III-198 GOTSE DELTJEV – GRÄNSEN MOT F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

95 2013 OMBYGGNAD

26 III-534 ELENA – NOVA ZAGORA

52

2012 OMBYGGNAD

27 III-534 NOVA ZAGORA – SIMEONOVGRAD

53

2014 OMBYGGNAD

DELSUMMA

105

28 III-601 KJUSTENDIL – GRÄNSEN MOT F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

27 2011 NYBYGGE

29 III-622 KJUSTENDIL – GRÄNSEN MOT F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

31 2013 NYBYGGE

30 III-865 SMOLJAN – MADAN

15 2011 OMBYGGNAD

31 III-867 SMOLJAN – KARDZJALI

69 2014 OMBYGGNAD

32 III-868 SMOLJAN – KRINGFARTSLEDEN

40 2012 NYBYGGE

33 IV-410068 SIMITLI – GRÄNSEN MOT F.D.

JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

28 2009 NYBYGGE

34 PLOVDIV – KRINGFARTSLEDEN

4

2014 NYBYGGE

A1 MOTORVÄGEN "TRAKIA" – STARA ZAGORA

  • KARNOBAT

35

DEL 2

33 2010 NYBYGGE

36

DEL 3

37 2011 NYBYGGE

37

DEL 4

48 2014 NYBYGGE

DELSUMMA

118

TOTALT

1 598

Tabell 2

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

ÅTGÄRD RESTAURERING 91 116 114 88 81 40 0 OMBYGGNAD 26 42 68 88 96 182 258 NYBYGGE 18 28 33 64 40 31 94 135 186 215 240 217 253 352 1 598 km

6. BESKATTNING

1. 31977 L 0388: Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s. 1), senast ändrat genom

– 32004 L 0066: Rådets direktiv 2004/66/EG av den 26.4.2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Vid tillämpning av artikel 28.3 b i direktiv 77/388/EEG får Bulgarien behålla ett undantag från mervärdesskatt på internationella passagerartransporter, enligt punkt 17 i bilaga F till direktivet, till dess att villkoret i artikel 28.4 i direktivet är uppfyllt, dock inte längre än samma undantag tillämpas av någon av de nuvarande medlemsstaterna.

2. 31992 L 0079: Rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter (EGT L 316, 31.10.1992, s. 8), senast ändrat genom

– 32003 L 0117: Rådets direktiv 2003/117/EG av den 5.12.2003 (EUT L 333, 20.12.2003, s. 49).

För cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin får Bulgarien, med avvikelse från artikel 2.1 i direktiv 92/79/EEG, till och med den 31 december 2009 skjuta upp tillämpningen av den sammanlagda minimipunktskatten på detaljhandelspriset (inklusive alla skatter), förutsatt att Bulgarien under denna period successivt anpassar sina punktskattesatser till den sammanlagda minimipunktskatt som föreskrivs i direktivet.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

41

får medlemsstaterna efter att ha meddelat

kommissionen, så länge det ovannämnda undantaget gäller, behålla samma kvantitativa restriktioner som gäller för import från tredjeländer, för cigaretter som förs in på deras territorier från Bulgarien utan ytterligare punktskatteuttag. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet får utföra nödvändiga kontroller, förutsatt att dessa kontroller inte hindrar en väl fungerande inre marknad.

3. 32003 L 0049: Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49), senast ändrat genom

  • 32004 L 0076: Rådets direktiv 2004/76/EG av den 29.4.2004 (EUT L 157, 30.4.2004, s. 106).

41

EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

Bulgarien skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 i direktiv 2003/49/EG till och med den 31 december 2014. Under denna övergångsperiod får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör ett närstående bolag i en medlemsstat inte överstiga 10 % till och med den 31 december 2010 och 5 % de följande åren till och med den 31 december 2014.

4. 32003 L 0096: Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51), senast ändrat genom

  • 32004 L 0075: Rådets direktiv 2004/75/EG av den 29.4.2004 (EUT L 157, 30.4.2004, s.

100).

a) Med avvikelse från artikel 7 i direktiv 2003/96/EG får Bulgarien tillämpa följande övergångsperioder:

  • Fram till den 1 januari 2011 för att anpassa den nationella skattenivån för blyfri bensin som används som drivmedel till miniminivån på 359 EUR per 1 000 liter. Den effektiva skattesatsen för blyfri bensin som används som drivmedel får inte vara lägre än 323 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.
  • Fram till den 1 januari 2010 för att anpassa den nationella skattenivån för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel till miniminivån på 302 EUR per 1 000 liter och till den 1 januari 2013 för att uppnå miniminivån på 330 EUR per 1 000 liter. Den effektiva skattesatsen för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

b) Med avvikelse från artikel 9 i direktiv 2003/96/EG får Bulgarien tillämpa följande övergångsperioder:

  • Fram till den 1 januari 2010 för att anpassa den nationella skattenivån för kol och koks som används för fjärrvärme till minimiskattenivåerna enligt tabell C i bilaga I.
  • Fram till den 1 januari 2009 för att anpassa den nationella skattenivån för kol och koks som används för andra ändamål än fjärrvärme till minimiskattenivåerna enligt tabell C i bilaga I.

De effektiva skattesatserna för de berörda energiprodukterna får inte vara lägre än 50 % av den tillämpliga minimisatsen i gemenskapen från och med den 1 januari 2007.

c) Med avvikelse från artikel 10 i direktiv 2003/96/EG får Bulgarien tillämpa en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för att anpassa de nationella skattenivåerna för el till de minimiskattenivåer som anges i tabell C i bilaga I. De effektiva skattesatserna för el får inte vara lägre än 50 % av den tillämpliga minimisatsen i gemenskapen från och med den 1 januari 2007.

7. SOCIALPOLITIK OCH SYSSELSÄTTNING

32001 L 0037: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26).

Med avvikelse från artikel 3 i direktiv 2001/37/EG skall datumet för tillämpning av den högsta tillåtna halten av tjära i cigaretter som tillverkas och saluförs på Bulgariens territorium vara den 1 januari 2011. Under övergångsperioden

– får cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 10 mg per cigarett inte saluföras i andra medlemsstater,

– får cigaretter tillverkade i Bulgarien med en tjärhalt som överstiger 13 mg per cigarett inte exporteras till tredjeländer; detta gränsvärde skall sänkas till 12 mg från och med den 1 januari 2008 och till 11 mg från och med den 1 januari 2010,

– skall Bulgarien förse kommissionen med regelbundet uppdaterad information om tidsplanen och de åtgärder som vidtas för att se till att direktivet följs.

8. ENERGI

31968 L 0414: Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, 23.12.1968, s. 14), senast ändrat genom

– 31998 L 0093: Rådets direktiv 98/93/EG av den 14.12.1998 (EGT L 358, 31.12.1998, s. 100).

Med avvikelse från artikel 1.1 i direktiv 68/414/EEG skall miniminivån för lager av petroleumprodukter inte gälla i Bulgarien fram till den 31 december 2012. Bulgarien skall se till att miniminivån för dess lager av petroleumprodukter för varje typ av petroleumprodukter, enligt förteckningen i artikel 2, motsvarar minst följande antal dagars genomsnittlig, daglig inhemsk förbrukning enligt definitionen i artikel 1.1:

– 30 dagar senast den 1 januari 2007, – 40 dagar senast den 31 december 2007, – 50 dagar senast den 31 december 2008, – 60 dagar senast den 31 december 2009, – 70 dagar senast den 31 december 2010, – 80 dagar senast den 31 december 2011, – 90 dagar senast den 31 december 2012.

9. TELEKOMMUNIKATION OCH INFORMATIONSTEKNIK

32002 L 0022: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51).

Med avvikelse från artikel 30.1 i direktiv 2002/22/EG får Bulgarien uppskjuta införandet av nummerportabilitet senast till den 1 januari 2009.

10. MILJÖ

A. LUFTKVALITET

1. 31994 L 0063: Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer (EGT L 365, 31.12.1994, s. 24), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av

den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

a) Med avvikelse från artikel 3 och bilaga I till direktiv 94/63/EG skall kraven för befintliga lagringsanläggningar vid depåer inte tillämpas i Bulgarien

– till och med den 31 december 2007 på lagringsanläggningar vid 6 depåer med en volymomsättning på mer än 25 000 ton/år men högst 50 000 ton/år,

– till och med den 31 december 2009 på lagringsanläggningar vid 19 depåer med en volymomsättning på högst 25 000 ton/år.

b) Med avvikelse från artikel 4 och bilaga II till direktiv 94/63/EG skall kraven för lastning och lossning av befintliga transportbehållare vid depåer inte tillämpas i Bulgarien

– till och med den 31 december 2007 på 12 depåer med en volymomsättning på mer än 25 000 ton/år men högst 150 000 ton/år,

– till och med den 31 december 2009 på 29 depåer med en volymomsättning på högst 25 000 ton/år.

c) Med avvikelse från artikel 5 i direktiv 94/63/EG skall kraven för befintliga transportbehållare vid depåer inte tillämpas i Bulgarien

– till och med den 31 december 2007 på 50 tankbilar,

– till och med den 31 december 2009 på ytterligare 466 tankbilar.

d) Med avvikelse från artikel 6 och bilaga III till direktiv 94/63/EG skall kraven för påfyllning av befintliga lagringsanläggningar vid bensinstationer inte tillämpas i Bulgarien

– till och med den 31 december 2007 på 355 bensinstationer med en volymomsättning på mer än 500 m

3

/år men högst 1 000 m

3

/år,

– till och med den 31 december 2009 på 653 bensinstationer med en volymomsättning på högst 500 m

3

/år.

2. 31999 L 0063: Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG (EGT L 121, 11.5.1999, s. 13), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av

den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

a) Med avvikelse från artikel 3.1 i direktiv 1999/32/EG skall kraven på svavelhalt i tung eldningsolja inte tillämpas i Bulgarien till och med den 31 december 2011 för lokal användning. Under denna övergångsperiod får svavelhalten inte överstiga 3,00 viktprocent.

b) Med avvikelse från artikel 4.1 i direktiv 1999/32/EG skall kraven på svavelhalt i dieselbrännolja inte tillämpas i Bulgarien till och med den 31 december 2009 för lokal användning. Under denna övergångsperiod får svavelhalten inte överstiga 0,20 viktprocent.

B. AVFALLSHANTERING

1. 31993 R 0259: Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, 6.2.1993, s. 1), senast ändrad genom

– 32001 R 2557: Kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 av den 28.12.2001

(EGT L 349, 31.12.2001, s. 1).

a) Till och med den 31 december 2014 skall alla transporter till Bulgarien av avfall för återvinning som förtecknas i bilaga II till förordning (EEG) nr 259/93 anmälas till de behöriga myndigheterna och behandlas i enlighet med artiklarna 6, 7 och 8 i förordningen.

b) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 får de bulgariska behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2009 framföra invändningar mot transporter till Bulgarien för återvinning av följande avfall som förtecknas i bilaga III, i överensstämmelse med de skäl till invändningar som anges i artikel 4.3 i förordningen. Sådana transporter skall omfattas av artikel 10 i förordningen.

AA. METALLHALTIGT AVFALL

– AA 090 Avfall och rester av arsenik – AA 100 Avfall och rester av kvicksilver – AA 130 Vätskor från metallbetning

AB. AVFALL INNEHÅLLANDE HUVUDSAKLIGEN OORGANISKA

BESTÅNDSDELAR SOM KAN INNEHÅLLA METALL OCH ORGANISKA MATERIAL

AC. AVFALL INNEHÅLLANDE HUVUDSAKLIGEN ORGANISKA

BESTÅNDSDELAR SOM KAN INNEHÅLLA METALL OCH OORGANISKA MATERIAL

– AC 040 Slam från blyhaltig bensin – AC 050 Värmeöverföringsolja – AC 060 Hydraulolja – AC 070 Bromsvätska – AC 080 Frostskyddsvätska – AC 110 Fenoler, fenolföreningar, inbegripet klorfenol i form av vätska eller slam – AC 120 Polyklorerade naftalener – AC 150 Klorfluorkarboner – AC 160 Haloner

– AC 190 Ludd m.m. – lätt fraktion från fragmentering av bilar – AC 200 Organiska fosforföreningar – AC 230 Halogenerade eller ej halogenerade icke vattenhaltiga destillationsrester från återvinning av organiska lösningsmedel – AC 240 Avfall från framställning av alifatiska halogenerade kolväten (såsom klormetaner, dikloretan, vinylklorid, vinylidenklorid, allylklorid och epiklorhydrin) – AC 260 Flytande svingödsel, exkrementer

AD. AVFALL SOM KAN INNEHÅLLA ANTINGEN OORGANISKA ELLER

ORGANISKA BESTÅNDSDELAR

– AD 010 Avfall från framställning och beredning av farmaceutiska produkter

Avfall som innehåller, består av eller är förorenat med något av följande ämnen:

  • AD 040 – Oorganiska cyanider, utom ädelmetallhaltiga rester i fast form innehållande spår av oorganiska cyanider
  • AD 050 – Organiska cyanider

– AD 060 Spillolja och spillvatten, blandningar av kolväten och vatten, emulsioner

– AD 070 Avfall från framställning, tillredning och användning av bläck, färgämnen, pigment, färger, lacker och fernissa – AD 150 Naturligt förekommande organiska ämnen använda som filtermaterial (t.ex. biofilter) – AD 160 Kommunalt avfall, hushållsavfall

Denna period får utsträckas längst till och med den 31 december 2012 enligt det förfarande som fastställs i artikel 18 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall

42

, ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG

43

.

42

EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

43

EGT L 78, 26.3.1991, s. 32.

c) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 får de bulgariska behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2009 framföra invändningar mot transporter till Bulgarien av avfall för återvinning som förtecknas i bilaga IV till förordningen och transporter av avfall för återvinning som inte förtecknas i bilagorna till förordningen i överensstämmelse med de skäl till invändningar som anges i artikel 4.3 i förordningen.

d) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 skall de bulgariska behöriga myndigheterna motsätta sig transporter av avfall för återvinning som förtecknas i bilagorna II, III och IV till förordningen och transporter av avfall för återvinning som inte förtecknas i dessa bilagor och som är destinerat till en anläggning som omfattas av ett tillfälligt undantag från vissa bestämmelser i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar

eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar

45

under den tid som det tillfälliga undantaget tillämpas på

destinationsanläggningen.

44

EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

45

EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

2. 31994 L 0062: Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10), senast ändrat genom

– 32004 L 0012: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG av den 11.2.2004 (EUT L 47, 18.2.2004, s. 26).

a) Med avvikelse från artikel 6.1 a i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå den totala graden för återvinning eller förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning senast den 31 december 2011 i enlighet med följande delmål:

– 35 viktprocent senast den 31 december 2006, 39 viktprocent 2007, 42 viktprocent 2008, 46 viktprocent 2009 och 48 viktprocent 2010.

b) Med avvikelse från artikel 6.1 b i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå den totala graden för återvinning eller förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning senast den 31 december 2014 i enlighet med följande delmål:

– 50 viktprocent 2011, 53 viktprocent 2012 och 56 viktprocent 2013.

c) Med avvikelse från artikel 6.1 c i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå materialutnyttjandemålet för plast senast den 31 december 2009 i enlighet med följande delmål:

– 8 viktprocent senast den 31 december 2006, 12 viktprocent 2007 och 14,5 viktprocent 2008.

d) Med avvikelse från artikel 6.1 d i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå det totala materialutnyttjandemålet senast den 31 december 2014 i enlighet med följande delmål:

– 34 viktprocent senast den 31 december 2006, 38 viktprocent 2007, 42 viktprocent 2008, 45 viktprocent 2009, 47 viktprocent 2010, 49 viktprocent 2011, 52 viktprocent 2012 och 54,9 viktprocent 2013.

e) Med avvikelse från artikel 6.1 e i i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå materialutnyttjandemålet för glas senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 26 viktprocent senast den 31 december 2006, 33 viktprocent 2007, 40 viktprocent 2008, 46 viktprocent 2009, 51 viktprocent 2010, 55 viktprocent 2011 och 59,6 viktprocent 2012.

f) Med avvikelse från artikel 6.1 e iv i direktiv 94/62/EG skall Bulgarien uppnå materialutnyttjandemålet för plast, vilket omfattar endast material som materialutnyttjas tillbaka till plast, senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 17 viktprocent 2009, 19 viktprocent 2010, 20 viktprocent 2011 och 22 viktprocent 2012.

3. 31999 L 0031: Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av

den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artikel 5.3 a och 5.3 b samt punkt 2 andra strecksatsen i bilaga I till direktiv 1999/31/EG och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 c ii i direktivet och rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall

46

, skall kraven för flytande, frätande

och oxiderande avfall samt kraven på att hindra att ytvatten tränger in i det deponerade avfallet inte tillämpas på följande 14 befintliga anläggningar till och med den 31 december 2014:

46

EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet ändrat genom direktiv 91/156/EEG, och senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

1. "Polimeri" slaggdeponi, Varna, Devnja; 2. "Solvay Sodi", "Deven" och "Agropolichim" kombinerad ask-slaggdeponi, Varna, Devnja i kommunen Varna; 3. TPP "Varna" askdeponi, Varna, Beloslav;

4. "Sviloza" askdeponi, Veliko Tarnovo, Svishtov; 5. TPP vid "Zaharni zavodi" askdeponi, Veliko Tarnovo, Gorna Orjachovitsa;

6. "Vidachim v likvidatsya" askdeponi, Vidin, Vidin; 7. "Toplofikatsia-Ruse" TPP "Ruse-East askdeponi, Ruse, Ruse; 8. TPP "Republika", "COF-Pernik" och "Kremikovtsi-Rudodobiv" askdeponi, Pernik, Pernik; 9. "Toplofikatsia Pernik" och "Solidus"-Pernik askdeponi, Pernik, Pernik; 10. TPP "Bobov dol" askdeponi, Kjustendil, Bobov dol; 11. "Brikel" askdeponi, Stara Zagora, Galabovo; 12. "Toplofikatsia Sliven" askdeponi, Sliven, Sliven; 13. TPP "Maritsa 3" askdeponi, Chaskovo, Dimitrovgrad; 14. TPP "Maritsa 3" askdeponi, Chaskovo, Dimitrovgrad.

Bulgarien skall sörja för en successiv minskning av det avfall som deponeras i dessa 14 befintliga deponier som inte uppfyller bestämmelserna, i enlighet med följande årliga maximimängder:

  • Senast den 31 december 2006: 3 020 000 ton.
  • Senast den 31 december 2007: 3 010 000 ton.
  • Senast den 31 december 2008: 2 990 000 ton.
  • Senast den 31 december 2009: 1 978 000 ton.
  • Senast den 31 december 2010: 1 940 000 ton.
  • Senast den 31 december 2011: 1 929 000 ton.
  • Senast den 31 december 2012: 1 919 000 ton.
  • Senast den 31 december 2013: 1 159 000 ton.
  • Senast den 31 december 2014: 1 039 000 ton.

4. 32002 L 0096: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (EUT L 37, 13.2.2003, s. 24), ändrat genom

– 32003 L 0108: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/108/EG av den 8.12.2003

(EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).

Med avvikelse från artiklarna 5.5 och 7.2 i direktiv 2002/96/EG skall Bulgarien uppnå kvoten av separat insamlat WEEE från privathushåll på i genomsnitt 4 kg per invånare och år, återvinningskvoten samt återanvändningskvoten och materialåtervinningskvoten för komponenter, material och ämnen senast den 31 december 2008.

C. VATTENKVALITET

31991 L 0271: Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40), senast ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av

den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artiklarna 3 och 4 samt artikel 5.2 i direktiv 91/271/EEG skall kraven för ledningsnät och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse inte tillämpas fullt ut i Bulgarien till och med den 31 december 2014, i enlighet med följande delmål:

  • I tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter skall överensstämmelse med direktivet ha

uppnåtts senast den 31 december 2010.

D. FÖRORENINGS- OCH RISKHANTERING INOM INDUSTRIN

1. 31996 L 0061: Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26), senast ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av

den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artikel 5.1 i direktiv 96/61/EG skall kraven för beviljande av tillstånd för befintliga anläggningar inte tillämpas i Bulgarien på följande anläggningar fram till det datum som anges för varje anläggning, när det gäller skyldigheten att driva dessa anläggningar i enlighet med de utsläppsgränsvärden, likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder som bygger på bästa tillgängliga teknik som avses i artikel 9.3 och 9.4:

Till och med den 31 december 2008: – "Jambolen" – Jambol (verksamhet 4.1 h) – "Verila" – Ravno Pole (verksamhet 4.1) – "Lakprom" – Svetovrachane (verksamhet 4.1 b) – "Orgachim" – Ruse (verksamhet 4.1 j) – "Neochim" – Dimitrovgrad (verksamhet 4.1 b)

Till och med den 31 december 2009: – "Elisejna" gara Elisejna (verksamhet 2.5 a)

Till och med den 31 december 2011: – TPP "Ruse-East" – Ruse (verksamhet 1.1) – TPP "Varna" – Varna (verksamhet 1.1) – TPP "Bobov dol" – Sofia (verksamhet 1.1) – TPP vid "Lukoil Neftochim" – Burgas (verksamhet 1.1) – "Lukoil Neftochim" – Burgas (verksamhet 1.2) – "Kremikovtsi" – Sofia (verksamhet 2.2) – "Radomir-Metali" – Radomir (verksamhet 2.3 b) – "Solidus" – Pernik (verksamhet 2.4) – "Berg Montana fitingi" – Montana (verksamhet 2.4) – "Energoremont" – Kresna (verksamhet 2.4) – "Chugunoleene" – Ichtiman (verksamhet 2.4) – "Alkomet" – Sjumen (verksamhet 2.5 b) – "Start" – Dobritj (verksamhet 2.5 b) – "Alukom" – Pleven (verksamhet 2.5 b) – "Energiya" – Targovisjte (verksamhet 2.5 b) – "Uspeh" – Lukovit (verksamhet 3.5)

– "Keramika" – Burgas (verksamhet 3.5) – "Strojkeramika" – Mezdra (verksamhet 3.5) – "Straldzja keramika" – Straldzja (verksamhet 3.5) – "Balkankeramiks" – Novi Iskar (verksamhet 3.5) – "Shamot" – Elin Pelin (verksamhet 3.5) – Ceramics plant – Dragovisjtitsa (verksamhet 3.5) – "Fayans" – Kaspichan (verksamhet 3.5) – "Solvay Sodi" – Devnja (verksamhet 4.2 d) – "Polimeri" – Devnja (verksamhet 4.2 c) – "Agropolichim" – Devnja (verksamhet 4.3) – "Neochim" – Dimitrovgrad (verksamhet 4.3) – "Agriya" – Plovdiv (verksamhet 4.4) – "Balkanpharma" – Razgrad (verksamhet 4.5) – "Biovet" – Pesjtera (verksamhet 4.5) – "Catchup-frukt" – Ajtos (verksamhet 6.4 b) – "Bulgarikum" – Burgas (verksamhet 6.4 c) – "Serdika 90" – Dobritj (verksamhet 6.4 c) – "Ekarisaj" – Varna (verksamhet 6.5) – "Ekarisaj-Bert" – Burgas (verksamhet 6.5)

Fullständigt samordnade tillstånd skall utfärdas för dessa anläggningar före den 30 oktober 2007, med bindande tidsplaner för varje anläggning för att uppnå full överensstämmelse. Dessa tillstånd skall säkerställa att de allmänna principerna för verksamhetsutövares grundläggande skyldigheter enligt artikel 3 i direktivet följs senast den 30 oktober 2007.

2. 32001 L 0080: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1), ändrat genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilagorna III, IV och VII till direktiv 2001/80/EG skall utsläppsgränsvärdena för svaveldioxid och stoft inte tillämpas i Bulgarien på följande anläggningar fram till det datum som anges för varje enhet vid anläggningen:

– TPP "Varna":

– Enhet 1 till och med den 31 december 2009 – Enhet 2 till och med den 31 december 2010 – Enhet 3 till och med den 31 december 2011 – Enhet 4 till och med den 31 december 2012 – Enhet 5 till och med den 31 december 2013 – Enhet 6 till och med den 31 december 2014

– TPP "Bobov dol":

– Enhet 2 till och med den 31 december 2011 – Enhet 3 till och med den 31 december 2014

– TPP "Ruse-East":

– Enheterna 3 och 4 till och med den 31 december 2009 – Enheterna 1 och 2 till och med den 31 december 2011

– TPP vid "Lukoil Neftochim" Burgas:

– Enheterna 2, 7, 8, 9, 10 och 11 till och med den 31 december 2011.

Under denna övergångsperiod får utsläppen av svaveldioxid och stoft från alla förbränningsanläggningar enligt direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

– Senast 2008: 179 700 ton SO

2

/år; 8 900 ton stoft/år.

– Senast 2012: 103 000 ton SO

2

/år; 6 000 ton stoft/år.

b) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilaga VI till direktiv 2001/80/EG skall gränsvärdena för utsläpp av kväveoxid inte tillämpas i Bulgarien till och med den 31 december 2011 för enheterna 2, 7, 8, 9, 10 och 11 i förbränningsanläggningen TPP vid "Lukoil Neftochim" Burgas.

Under denna övergångsperiod får utsläppen av kväveoxid från alla förbränningsanläggningar enligt direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

– Senast 2008: 42 900 ton/år. – Senast 2012: 33 300 ton/år.

c) Senast den 1 januari 2011 skall Bulgarien förelägga kommissionen en uppdaterad plan, med en investeringsplan, för stegvis anpassning av återstående anläggningar som inte uppfyller kraven, med klart definierade etapper för tillämpning av regelverket. Dessa planer skall säkerställa ytterligare utsläppsminskningar till en nivå som ligger betydligt under de mellanliggande mål som anges i leden a och b ovan, särskilt för utsläpp under perioden 2012

  • Om kommissionen, särskilt med beaktande av miljöeffekterna och behovet av att minska snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden till följd av övergångsåtgärderna, anser att dessa planer inte räcker för att uppnå dessa mål, skall den underrätta Bulgarien. Inom tre månader därefter skall Bulgarien meddela vilka åtgärder landet har vidtagit för att uppnå målen. Om kommissionen därefter i samråd med medlemsstaterna anser att dessa åtgärder inte räcker för att uppnå målen, skall den inleda ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget.

Tillägg till BILAGA VI

KAPITEL I

Förteckning över anläggningar som bearbetar mjölk som inte uppfyller kraven,

enligt kapitel 4 avsnitt B led a i bilaga VI

Nr Vet. nr Anläggningens namn och adress Plats för de berörda

lokalerna

Blagoevgradregionen – nr 1

1 BG 0112004 "Matand" EOOD gr. Pernik ul. "Lenin" 111

s. Eleshnitsa

Burgasregionen – nr 2

2 BG 0212013 ET "Marsi-Mincho Bakalov" gr. Burgas j.k. "Vazrajdane" bl. 1

Burgas j.k. "Pobeda" ul. "Baykal" 9

3 BG 0212027 DZZD "Mlechen svyat" gr. Burgas j.k. "Izgrev" ul. "Malchika" 3

s. Debelt

ul. "Indje voyvoda" 5

obl. Burgaska

4 BG 0212028 "Vester" OOD gr. Burgas ul. "Fotinov" 36

s. Sigmen

5 BG 0212047 "Complektstroy" EOOD gr. Burgas ul. "Aleksandar Stamboliiski" 17

s. Veselie

Vidinregionen – nr 5

6 BG 0512025 "El Bi Bulgarikum" EAD gr. Vidin

gr. Vidin Yujna promishlena zona

Vratsaregionen – nr 6

7 BG 0612010 "Hadjiiski i familiya" EOOD

s. Gradeshnitsa

s. Gradeshnitsa

8 BG 0612027 "Mlechen ray 99" EOOD gr. Vratsa j.k. "Dabnika" bl. 48 ap. 3

gr. Vratsa j.k. Bistrets Stopanski dvor

9 BG 0612035 ET "Nivego" s. Chiren

s. Chiren

Gabrovoregionen – nr 7

10 BG 0712001 "Ben Invest" OOD s. Kostenkovtsi obsht. Gabrovo

s. Kostenkovtsi obsht. Gabrovo

11 BG 0712002 "Shipka 97" AD gr. Gabrovo ul. "V. Levski" 2

gr. Gabrovo ul. "V. Levski" 2

12 BG 0712003 "Elvi" OOD s. Velkovtsi obsht. Gabrovo

s. Velkovtsi obsht. Gabrovo

13 BG 0712008 "Milkieks" OOD

gr. Sevlievo

j.k. "d-r Atanas Moskov"

gr. Sevlievo j.k. "Atanas Moskov"

Dobritjregionen – nr 8

14 BG 0812002 "AVITA" OOD

gr. Sofia ul. "20-ti April" 6

s. Tsarichino

15 BG 0812008 "Roles 2000" OOD gr. Varna ul. "Tsar Ivan Shishman" 13

s. Kardam

16 BG 0812019 "Filipopolis" OOD gr. Plovdiv ul. "Hristo Danov" 2

s. Jeglartsi

17 BG 0812029 "AKURAT – MLECHNA PROMISHLENOST" OOD gr. Sofia ul. "Baba Vida 2"

gr. Dobrich j.k. "Riltsi"

18 BG 0812030 "FAMA" AD

gr. Varna ul. "Evlogi Georgiev" 23

gr. Dobrich bul. "Dobrudja" 2

Kardzjaliregionen – nr 9

19 BG 0912004 ET "Rado" s. Byal izvor

s. Byal izvor

obsht. Ardino

Kjustendilregionen – nr 10

20 BG 1012012 "Galkom" OOD gr. Dupnitsa

gr. Dupnitsa ul. "Venelin" 57

21 BG 1012008 ET "Nikolay Kolev" s. Konyavo

s. Konyavo

Lovetjregionen – nr 11

22 BG 1112001 "Prima Lakta" Ltd. gr. Lovech ul. "Troyansko shose" 1

gr. Lovech ul. "Troyansko shose"

23 BG 1112004 "Mlekoprodukt" OOD gr. Lovech

s. Goran

24 BG 1112008 "Plod" AD gr. Apriltsi

gr. Apriltsi

25 BG 1112012 "Stilos" OOD gr. Dupnitsa ul. "Batenberg" 64

s. Lesidren

Pazardzjikregionen – nr 13

26 BG 1312011 "Eko-F" EAD gr. Sofia ul. "Stara planina" 34

s. Karabunar

27 BG 1312015 "Mevgal Bulgaria" EOOD gr. Velingrad

gr. Velingrad j.k. "Industrialen"

28 BG 1312022 ET "Palmite-Vesela Popova" gr. Plovdiv ul. "Koprivkite" 23

gr. Strelcha ul. "Osvobojdenie" 17

Plevenregionen – nr 15

29 BG 1512003 "Mandra 1" EOOD s. Obnova

s. Tranchovitsa

30 BG 1512006 "Mandra" OOD s. Obnova

s. Obnova

31 BG 1512008 ET "Viola" gr. Koynare

gr. Koynare ul. "Hristo Botev" 16

32 BG 1512010 ET "Militsa Lazarova - 90" gr. Slavyanovo

gr. Slavyanovo ul. "Asen Zlatarev" 2

Plovdivregionen – nr 16

33 BG 1612009 ET "D.Madjarov" gr. Plovdiv

gr. Stamboliiski-mandra

34 BG 1612013 ET "Polidey - EI" gr. Karlovo

s. Domlyan

35 BG 1612017 "Snep" OOD gr. Rakovski

gr. Rakovski ul. "F.Stanislavov" 57

36 BG 1612020 ET "Bor -Chvor" s. Dalbok izvor

s. Dalbok izvor

37 BG 1612023 "Vanela" OOD gr. Plovdiv bul. "Bulgaria" 170

s. Tsarimir

38 BG 1612024 SD "Kostovi - EMK" gr. Saedinenie

gr. Saedinenie

39 BG 1612039 "Topolovo-Agrokomers" OOD gr. Sofia z.k. Dianabad, bl.20

s. Topolovo Stopanski dvor

40 BG 1612040 "Mlechni produkti" OOD gr. Plovdiv

s. Manole

Razgradregionen – nr 17

41 BG 1712002 ET "Rosver" gr. Tsar Kaloyan ul. "Ivan Vazov" 4

gr. Tsar Kaloyan ul. "Sofia" 41

42 BG 1712010 "Bulagrotreyd" OOD gr. Ruse ul. "Elin Pelin" 15A

s. Juper

43 BG 1712020 ET "Prelest-Sevim Ahmed" s. Podayva ul. "Struma" 12

s. Lavino Stopanski dvor

44 BG 1712042 ET "Madar" s. Madrevo ul. "Han Kubrat" 65

s. Terter Stopanski dvor

Ruseregionen – nr 18

45 BG 1812002 "Laktis-Byala" AD gr. Byala

gr. Byala ul. "Stefan Stambolov" 75

46 BG 1812005 ET "DAV" gr. Ruse ul. "6-ti Septemvri" 43

gr. Vetovo

47 BG 1812022 ZKPU "Tetovo" s. Tetovo

s. Tetovo ul. "Tsar Osvoboditel" 5

48 BG 1812011 ET "Georgi Bojinov-Gogo" s. Nikolovo

s. Nikolovo

Silistraregionen – nr 19

49 BG 1912004 ET "Merone-Hristo Kunev" gr. Silistra bul. "Makedonia" 150

gr. Alfatar

50 BG 1912013 "JOSI" OOD gr. Sofia ul. "Hadji Dimitar" 142 vh.A

s. Chernolik

51 BG 1912024 "Buldeks" OOD

gr. Silistra ul. "D.Donchev" 6

s. Belitsa

Slivenregionen – nr 20

52 BG 2012007 "Delta lakt" OOD gr. Stara Zagora ul. "Tsar Kaloyan" 20

s. Stoil Voyvoda

53 BG 2012020 "Yotovi" OOD gr. Sliven j.k. Rechitsa ul. "Kosharite" 12

gr. Sliven j.k. Rechitsa

54 BG 2012022 "Bratya Zafirovi" OOD gr. Sliven ul. "Treti mart" 7

gr. Sliven Industrialna zona Zapad

55 BG 2012030 "Agroprodukt" OOD gr. Sliven ul. "Oreshak" 24

s. Dragodanovo

56 BG 2012036 "Minchevi" OOD

s. Korten obl. Sliven

s. Korten obl. Sliven

Smoljanregionen – nr 21

57 BG 2112001 "Belev" EOOD gr. Smolyan

gr. Smolyan ul. "Trakiya" 15

58 BG 2112021 "Rossi" EOOD gr. Dospat

gr. Dospat

59 BG 2112018 ET "Rosen Atanasov-Komers" s. Kutela

s. Kutela

60 BG 2112023 ET "Iliyan Isakov" s. Trigrad

s. Trigrad obsht. Devin

Sofia stadsregion – nr 22

61 BG 2212001 "Danon – Serdika" AD gr. Sofia ul. "Ohridsko ezero" 3

ul. "Ohridsko ezero" 3

62 BG 2212002 "Formalat" EOOD

s. G.Lozen ul. "Saedinenie" 132

s. G. Lozen ul. "Saedinenie" 132

63 BG 2212009 "Serdika-94" OOD j.k. Jeleznitsa

j.k. Jeleznitsa

64 BG 2212022 "Megle - MJ" OOD ul. "Probuda" 14

ul. "Probuda" 12-14

65 BG 2212023 "EL BI BULGARIKUM" EAD gr. Sofia ul. "Saborna" 9

ul. "Malashevska" 12A

Sofia distriktsregion – nr 23

66 BG 2312013 ET "Dobrev" s. Dragushinovo

s. Dragushinovo

67 BG 2312016 AD "Bovis" s. Trudovets

s. Trudovets

68 BG 2312026 "Dyado Liben" OOD gr. Sofia ul. "Hubcha" 2

gr. Koprivshtitsa bul. "H.Nencho Palaveev" 137

69 BG 2312033 "Balkan Spetsial" OOD gr. Sofia

s. Gorna Malina

70 BG 2312002 ET "Danim" gr. Elin Pelin

gr. Elin Pelin bul. "Vitosha" 18A

Stara Zagora-regionen – nr 24

71 BG 2412019 "Dekada" OOD

gr. Stara Zagora bul. "Ruski" 41 et.3 ap.9

s. Elhovo

72 BG 2412023 Agricultural Institute gr. Stara Zagora

gr. Stara Zagora

73 BG 2412033 "Gospodinovi" OOD gr. Stara Zagora pl. "Beroe" 1 ap.21

s. Julievo

Targovisjteregionen – nr 25

74 BG 2512004 "PIP Trade" OOD gr. Sofia ul. "Baba Vida" 2

s. Davidovo

75 BG 2512006 "Hadad" OOD s. Makariopolsko

s. Makariopolsko

76 BG 2512016 "Milktreyd-BG" OOD gr. Sofia obsht. "Studentska" 58-A-115

s. Saedinenie obl. Targovishte

77 BG 2512017 "YU E S - Komers" OOD gr. Opaka

s. Golyamo Gradishte ul. "Rakovski" 2

Jambolregionen – nr 28

78 BG 2812002 "Arachievi" OOD gr. Elhovo ul. "Bakalov" 19

s. Kirilovo

79 BG 2812003 "Balgarski jogurt" OOD s. Ravda

s. Veselinovo Kompleks "Ekaterina"

80 BG 2812025 "Sakarela" OOD

gr. Jambol ul. "Hr. Botev" 24-B-15

gr. Jambol ul. "Preslav" 269

KAPITEL II

Förteckning över anläggningar som bearbetar både mjölk och som uppfyller kraven

och mjölk som inte gör det,

enligt kapitel 4 avsnitt B leden a och c i bilaga VI

Nr Vet. nr Anläggningens namn och adress Plats för de berörda lokalerna

Veliko Tarnovo-regionen – nr 4

1 BG 0412002 "Sofbiolayf-BG" OOD gr. Svishtov

gr. Svishtov ul. "33-ti svishtovski polk." 67

2 BG 0412009 "Milki-luks" OOD gr. Plovdiv

s. Byala Cherkva

3 BG 0412010 "Bi Si Si Handel" OOD gr. Elena

gr. Elena ul. "Treti mart" 19

Vratsaregionen – nr 6

4 BG 0612012 ET "Zorov -97" gr. Vratsa j.k. Kulata ul. "Palkovitsa" 7

Vrachanski balkan, mestnost "Parshevitsa"

Dobritjregionen – nr 8

5 BG 0812009 "Serdika - 90" AD gr. Dobrich

gr. Dobrich ul. "25 septemvri" 100

Lovetjregionen – nr 11

6 BG 1112006 "Kondov Ekoproduktsiya" OOD

gr. Sofia

s. Staro selo

Plovdivregionen – nr 16

7 BG 1612001 "OMK"

gr. Sofia

gr. Plovdiv bul. "Dunav" 3

8 BG 1612002 "Shipka 99" OOD gr. Parvomay

gr. Parvomay

9 BG 1612037 "Filipopolis-RK" OOD

gr. Plovdiv

gr. Plovdiv j.k. "Proslav" ul. "Prosveta" 2A

10 BG 1612041 "Elit-95" EOOD s. Dalbok izvor

s. Dalbok izvor

Ruseregionen – nr 18

11 BG 1812003 "Sirma Prista" AD gr. Ruse

gr. Ruse bul. "3-ti mart" 1

Slivenregionen – nr 20

12 BG 2012006 "Mlechen pat" AD gr. Sofia ul. "Vasil Levski" 109

gr. Nova Zagora j.k. Industrialen

13 BG 2012009 "Vangard" OOD

gr. Sliven ul. "Al. Stamboliiski" 1

s. Jelyo voyvoda obl. Sliven

14 BG 2012019 "Hemus milk komers" OOD gr. Sliven ul. "Neofit Rilski" 3a

gr. Sliven Industrialna zona Zapad j.k. 10

15 BG 2012042 "Tirbul" EAD gr. Sliven

"Tirbul" EAD gr. Sliven

Stara Zagora-regionen – nr 24

16 BG 2412005 "Markeli" AD

gr. Stara Zagora

ul. "Sv.Kn.Boris" 67 et.3 ap.6

gr. Kazanlak j.k. Industrialen

Targovisjteregionen – nr 25

17 BG 2512001 "Mladost -2002" OOD gr. Targovishte

gr. Targovishte bul. "29-ti yanuari" 7

18 BG 2512020 "Mizia-Milk" OOD gr. Targovishte ul. "Rodopi" 5

gr. Targovishte Industrialna zona

Chaskovoregionen – nr 26

19 BG 2612047 "Balgarsko sirene" OOD gr. Harmanli ul. "Gotse Delchev" 1

gr. Haskovo bul. "Saedinenie" 94

Jambolregionen – nr 28

20 BG 2812022 "Karil i Tanya" OOD gr. Jambol

gr. Jambol ul. "Graf Ignatiev" 189

___________________

BILAGA VII

Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten:

Övergångsbestämmelser för Rumänien

1. FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

31968 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 19.10.1968, s. 2), senast ändrad genom

– 32004 L 0038: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29.4.2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

31996 L 0071: Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

32004 L 0038: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

1. Artikel 39 och artikel 49 första stycket i EG-fördraget skall, när det gäller fri rörlighet för arbetstagare och frihet att tillhandahålla tjänster som inbegriper tillfällig rörlighet för arbetstagare enligt definitionen i artikel1 i direktiv 96/71/EG mellan Rumänien å ena sidan och var och en av de nuvarande medlemsstaterna å andra sidan, tillämpas fullt ut endast om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i punkterna 2–14.

2. Med avvikelse från artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 och fram till utgången av tvåårsperioden efter anslutningen kommer de nuvarande medlemsstaterna att tillämpa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, som reglerar tillträdet till deras arbetsmarknader för rumänska medborgare. De nuvarande medlemsstaterna kan fortsätta att tillämpa sådana bestämmelser fram till slutet av femårsperioden efter anslutningen.

Rumänska medborgare som lagligen arbetar i en nuvarande medlemsstat vid tidpunkten för anslutningen och som haft tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad under en oavbruten period på minst 12 månader kommer att få tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad men inte till arbetsmarknaden i andra medlemsstater som tillämpar nationella bestämmelser.

Rumänska medborgare som efter anslutningen har haft tillträde till arbetsmarknaden i en nuvarande medlemsstat under en oavbruten period på minst 12 månader skall också ha samma rättigheter.

De rumänska medborgare som avses i andra och tredje styckena ovan skall inte längre ha de rättigheter som anges i dessa stycken om de frivilligt lämnar arbetsmarknaden i den nuvarande medlemsstaten i fråga.

Rumänska medborgare som lagligen arbetar i en nuvarande medlemsstat vid tidpunkten för anslutningen, eller under en period när nationella bestämmelser tillämpas, och som haft tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad under en period på mindre än 12 månader skall inte ha dessa rättigheter.

3. Före utgången av tvåårsperioden efter anslutningen skall rådet se över hur de övergångsbestämmelser som fastställs i punkt 2 fungerar, med utgångspunkt i en rapport från kommissionen.

När denna översyn är klar, och senast vid slutet av tvåårsperioden efter anslutningen, skall de nuvarande medlemsstaterna underrätta kommissionen om de kommer att fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, eller om de därefter kommer att tillämpa artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68. I avsaknad av en sådan underrättelse skall artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillämpas.

4. På begäran av Rumänien kan ytterligare en översyn göras. Det förfarande som avses i punkt 3 skall gälla och skall vara slutfört inom sex månader efter det att begäran från Rumänien har mottagits.

5. En medlemsstat som bibehåller nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, vid slutet av den femårsperiod som anges i punkt 2 får vid allvarliga störningar på dess arbetsmarknad eller hot om sådana störningar och efter att ha underrättat kommissionen fortsätta att tillämpa dessa bestämmelser fram till slutet av sjuårsperioden efter anslutningen. I avsaknad av en sådan underrättelse skall artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillämpas.

6. Under en sjuårsperiod efter Rumäniens anslutning kommer de medlemsstater där artiklarna 1

  • i förordning (EEG) nr 1612/68 i enlighet med punkt 3, 4 eller 5 tillämpas med avseende på rumänska medborgare, och som utfärdar arbetstillstånd till rumänska medborgare i övervakningssyfte under denna period, att göra detta automatiskt.

7. De medlemsstater där artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 i enlighet med punkt 3, 4 eller 5 tillämpas med avseende på rumänska medborgare, kan tillgripa de förfaranden som anges i följande stycken fram till slutet av sjuårsperioden efter anslutningen.

När en medlemsstat som avses i första stycket genomgår eller förutser störningar på sin arbetsmarknad som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningen inom en viss region eller ett visst yrke, skall denna medlemsstat underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta samt lämna dem alla relevanta uppgifter. På grundval av denna information kan medlemsstaten begära att kommissionen fastslår att tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 helt eller delvis upphävs för att återställa den normala situationen i regionen eller yrket. Kommissionen skall besluta om detta upphävande och om dess varaktighet och räckvidd senast två veckor efter att ha mottagit en sådan begäran och skall underrätta rådet om ett sådant beslut. Varje medlemsstat får inom två veckor efter kommissionens beslut begära att rådet annullerar eller ändrar beslutet. Rådet skall fatta sitt beslut inom två veckor efter en sådan begäran, med kvalificerad majoritet.

En medlemsstat som avses i första stycket får i trängande och exceptionella fall tillfälligt upphäva tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68, vilket skall följas av ett meddelande i efterhand till kommissionen med en motivering.

8. Så länge tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 är tillfälligt upphävd i enlighet med punkterna 2–5 och 7 ovan, skall artikel 23 i direktiv 2004/38/EG tillämpas i Rumänien med avseende på medborgare i de nuvarande medlemsstaterna, och i de nuvarande medlemsstaterna med avseende på rumänska medborgare, på följande villkor, när det gäller arbetstagares familjemedlemmars rätt att ta anställning:

  • Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller beroende av dem för sin försörjning, som är lagligen bosatta tillsammans med arbetstagaren på en medlemsstats territorium vid tidpunkten för anslutningen, skall vid anslutningen ha omedelbar tillgång till medlemsstatens arbetsmarknad. Detta gäller inte för familjemedlemmar till en arbetstagare som får lagligt tillträde till medlemsstatens arbetsmarknad under en period på mindre än 12 månader.

– Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder eller beroende av dem för sin försörjning, som är lagligen bosatta tillsammans med arbetstagaren på en medlemsstats territorium från ett senare datum än tidpunkten för anslutningen, men under den period då de ovan fastställda övergångsbestämmelserna tillämpas, skall ha tillgång till den berörda medlemsstatens arbetsmarknad så snart de har varit bosatta i den berörda medlemsstaten i minst arton månader, dock senast från och med det tredje året efter anslutningen.

Dessa bestämmelser skall inte påverka gynnsammare bestämmelser, vare sig dessa är nationella eller är en följd av bilaterala överenskommelser.

9. I den mån vissa bestämmelser i direktiv 2004/38/EG, som övertar bestämmelser från direktiv 68/360/EEG

47

, inte går att skilja från bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1612/68

vars tillämpning fördröjs i enlighet med punkterna 2–5 samt 7 och 8 får Rumänien och de nuvarande medlemsstaterna avvika från de bestämmelserna i den mån det behövs för tillämpningen av punkterna 2

  • samt 7 och 8.

10. Närhelst nationella bestämmelser, eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser, tillämpas av de nuvarande medlemsstaterna i enlighet med de ovan fastställda övergångsbestämmelserna, får Rumänien bibehålla likvärdiga bestämmelser med avseende på medborgare i den eller de aktuella medlemsstaterna.

47

Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 19.10.1968, s. 13). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33) och upphävt med verkan från den 30 april 2006 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

11. Om tillämpningen av artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 tillfälligt upphävs av någon av de nuvarande medlemsstaterna kan Rumänien tillgripa de förfaranden som fastställs i punkt 7 med avseende på Bulgarien. Under varje sådan period skall arbetstillstånd utfärdade av Rumänien i övervakningssyfte till medborgare i Bulgarien utfärdas automatiskt.

12. Varje nuvarande medlemsstat som tillämpar nationella bestämmelser i enlighet med punkterna 2–5 samt 7–9 får i enlighet med nationell lagstiftning införa fri rörlighet i högre grad än vad som gäller vid anslutningen, inklusive fullständigt tillträde till arbetsmarknaden. Från och med det tredje året efter anslutningen kan varje nuvarande medlemsstat som tillämpar nationella bestämmelser när som helst besluta att tillämpa artiklarna 1–6 i förordning (EEG) nr 1612/68 i stället. Varje sådant beslut skall meddelas kommissionen.

13. För att hantera allvarliga störningar eller risk för sådana i känsliga tjänstesektorer på sina arbetsmarknader, som i vissa regioner skulle kunna uppstå genom tillhandahållande av tjänster över gränserna, enligt artikel 1 i direktiv 96/71/EG, får Tyskland och Österrike, så länge de genom de ovan fastställda övergångsbestämmelserna tillämpar nationella bestämmelser eller bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser avseende rumänska arbetstagares fria rörlighet, efter att ha underrättat kommissionen göra avsteg från artikel 49 första stycket i EGfördraget i syfte att, i samband med tillhandahållande av tjänster av firma som är etablerade i Rumänien, begränsa tillfällig rörlighet för arbetstagare vars rätt att arbeta i Tyskland och Österrike omfattas av nationella bestämmelser.

Förteckningen över tjänstesektorer som får omfattas av detta undantag är följande:

– I Tyskland:

Sektor NACE*-kod, om inte annat anges Byggverksamhet, inbegripet närstående branscher

45.1–4 Verksamhet som förtecknas i bilagan till direktiv 96/71/EG

Rengöring och sotning 74.70 Rengöring och sotning Andra tjänster 74.87 Endast verksamhet som inredningsarkitekt

– I Österrike:

Sektor NACE*-kod, om inte annat anges

Service till växtodling 01.41 Stenvarutillverkning 26.7 Tillverkning av metallstommar och delar därav

28.11

Byggverksamhet, inbegripet närstående branscher

45.1–4 Verksamhet som förtecknas i bilagan till direktiv 96/71/EG

Säkerhetstjänst 74.60 Rengöring och sotning 74.70 Vård i hemmet 85.14 Omsorg och sociala tjänster i öppenvård

85.32

_______________ * NACE: se 31990 R 3037: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1). Förordningen senast ändrad genom 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

I den mån Tyskland eller Österrike gör avsteg från artikel 49 första stycket i EG-fördraget i enlighet med föregående stycken får Rumänien efter att ha underrättat kommissionen införa likvärdiga bestämmelser.

Tillämpningen av denna punkt får inte leda till villkor för arbetstagares tillfälliga rörlighet inom ramen för tillhandahållande av tjänster över gränserna mellan Tyskland eller Österrike och Rumänien som är mer restriktiva än de som gäller vid undertecknandet av anslutningsfördraget.

14. Tillämpningen av punkterna 2–5 och 7–12 får inte leda till villkor för rumänska medborgares tillträde till de nuvarande medlemsstaternas arbetsmarknader som är mer restriktiva än de som gäller vid undertecknandet av anslutningsfördraget.

Utan hinder av tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1–13 skall de nuvarande medlemsstaterna, under varje period när nationella bestämmelser eller sådana bestämmelser som följer av bilaterala överenskommelser tillämpas, förtursbehandla arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna i förhållande till arbetstagare som är medborgare i tredjeländer i fråga om tillträde till sina arbetsmarknader.

Migrerande rumänska arbetstagare och deras familjer som lagligen är bosatta och arbetar i en annan medlemsstat eller migrerande arbetstagare från andra medlemsstater och deras familjer som lagligen är bosatta och arbetar i Rumänien får inte behandlas mer restriktivt än de som kommer från tredjeländer och som är bosatta och arbetar i den aktuella medlemsstaten respektive i Rumänien. Vidare får, som en tillämpning av principen om gemenskapspreferens, migrerande arbetstagare från tredjeländer som är bosatta och arbetar i Rumänien inte åtnjuta en mer gynnsam behandling än rumänska medborgare.

2. FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

31997 L 0009: Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

Med avvikelse från artikel 4.1 i direktiv 97/9/EG skall miniminivån för ersättning inte gälla i Rumänien till och med den 31 december 2011. Rumänien skall se till att dess system för ersättning till investerare ger ett skydd på minst 4 500 EUR från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2007, minst 7 000 EUR från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2008, minst 9 000 EUR från och med den 1 januari 2009 till och med den 31 december 2009, minst 11 000 EUR från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010 och minst 15 000 EUR från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 december 2011.

Under övergångsperioden kommer de övriga medlemsstaterna fortfarande att ha rätt att hindra filialer till rumänska värdepappersföretag som är etablerade på deras territorium från att bedriva verksamhet, om inte och till dess att sådana filialer har anslutit sig till ett officiellt erkänt system för ersättning till investerare i den berörda medlemsstaten för att täcka skillnaden mellan den rumänska ersättningsnivån och den miniminivå som anges i artikel 4.1 i direktiv 97/9/EG.

3. FRI RÖRLIGHET FÖR KAPITAL

Fördraget om Europeiska unionen,

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

1. Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen får Rumänien under fem år från dagen för anslutningen behålla de begränsningar som fastställs i landets vid undertecknandet av anslutningsfördraget gällande lagstiftning om förvärv av mark för fritidsbostäder av medborgare i medlemsstaterna eller de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) vilka inte är bosatta i Rumänien och av bolag som bildats i överensstämmelse med en annan medlemsstats eller en EES-stats lagstiftning och som varken är etablerade eller har en filial eller ett representationskontor på Rumäniens territorium.

Medlemsstaternas medborgare och medborgare i de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vilka är lagligen bosatta i Rumänien skall inte omfattas av bestämmelserna i föregående stycke eller några andra regler eller förfaranden än dem som gäller för rumänska medborgare.

2. Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen får Rumänien under sju år från dagen för anslutningen behålla de begränsningar som fastställs i landets vid undertecknandet av anslutningsfördraget gällande lagstiftning om förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark av medlemsstaternas medborgare, av medborgare i stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och av bolag som bildats i överensstämmelse med en annan medlemsstats eller en EESstats lagstiftning och som varken är etablerade eller registrerade i Rumänien. En medborgare i en medlemsstat får i samband med förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark under inga förhållanden behandlas mindre gynnsamt än vid tidpunkten för undertecknandet av anslutningsfördraget eller behandlas mer restriktivt än en medborgare i ett tredjeland.

Jordbrukare som är egenföretagare och medborgare i en annan medlemsstat och som vill etablera sig och bosätta sig i Rumänien skall inte omfattas av bestämmelserna i föregående stycke och inte heller av några andra förfaranden än dem som gäller för rumänska medborgare.

En allmän översyn av dessa övergångsbestämmelser skall genomföras under det tredje året efter dagen för anslutningen. Kommissionen skall i detta syfte lägga fram en rapport för rådet. Rådet kan enhälligt på förslag från kommissionen besluta att förkorta eller upphäva den övergångsperiod som avses i första stycket.

4. KONKURRENSPOLITIK

A. SKATTESTÖD

1. Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, avdelning VI kapitel 1, Konkurrensregler

a) Trots bestämmelserna i artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget får Rumänien för företag som erhöll det permanenta investerarcertifikatet i eftersatta områden före den 1 juli 2003 fortsätta att bevilja befrielse från bolagsskatt på grundval av regeringens provisoriska förordning nr 24/1998 om eftersatta områden, i dess ändrade form,

– för 3 eftersatta områden (Brad, Valea Jiului, Bălan) till och med den 31 december 2008,

– för 22 eftersatta områden (Comăneşi, Bucovina, Altân Tepe, Filipeşti, Ceptura, Albeni, Schela, Motru Rovinari, Rusca Montană, Bocşa, Moldova Nouă-Anina, Baraolt, Apuseni, Ştei-Nucet, Borod Şuncuiuş-Dobreşti-Vadu Crişului, Popeşti-Derna-Aleşd, Ip, Hida-Surduc- Jibou-Bălan, Şărmăşag-Chiejd-Bobota, Baia Mare, Borşa Vişeu, Rodna) till och med den 31 december 2009,

– för 3 eftersatta områden (Cugir, Zimnicea, Copşa Mică) till och med den 31 december 2010,

på följande villkor:

– Det statliga stödet beviljas för regionala investeringar enligt följande:

– Nettointensiteten för sådant regionalstöd får inte överskrida 50 % i nettobidragsekvivalenter. Detta tak får höjas för små och medelstora företag med 15 procentenheter, förutsatt att det totala nettostödet inte överskrider 75 %.

– Om företaget verkar inom motorfordonssektorn

48

får det totala stödet inte

överskrida ett maximibelopp på 30 % av de stödberättigande investeringskostnaderna.

– Perioden för att beräkna det stöd som skall inbegripas under ovan nämnda tak skall inledas den 2 januari 2003. Allt stöd som begärts och mottagits på grundval av vinster före detta datum skall uteslutas ur beräkningen.

48

Enligt bilaga C till kommissionens meddelande – Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (EGT C 70, 19.3.2002, s. 8). Meddelandet senast ändrat och offentliggjort i EUT C 263, 1.11.2003, s. 3.

– Vid beräkningen av det totala stödet skall hänsyn tas till allt stöd som beviljats stödmottagaren i förhållande till de stödberättigande kostnaderna, inklusive stöd som beviljats enligt andra system och oberoende av om stödet beviljats från lokala, regionala eller nationella källor eller från gemenskapen.

– De stödberättigande kostnaderna skall fastställas på grundval av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål

49

.

– De stödberättigande kostnader som får beaktas är de som uppstått mellan den 2 oktober 1998 (dvs. datumet för ikraftträdandet av systemet enligt regeringens provisoriska förordning nr 24/1998 om eftersatta områden) och den 15 september 2004.

b) Rumänien skall lämna följande till kommissionen:

– Två månader efter anslutningen, information om uppfyllandet av ovanstående villkor.

49

EGT C 74, 10.3.1998, s. 9. Riktlinjerna senast ändrade och offentliggjorda i EGT C 258, 9.9.2000, s. 5.

– Senast vid utgången av december 2010, information om stödmottagarnas faktiska stödberättigande investeringskostnader enligt regeringens ändrade provisoriska förordning nr 24/1998 om eftersatta områden och om de totala stödbeloppen som mottagarna erhållit.

– Halvårsrapporter om kontrollen av det stöd som ges mottagarna inom motorfordonssektorn.

2. Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, avdelning VI kapitel 1,

Konkurrensregler

a) Trots bestämmelserna i artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget får Rumänien för företag som

undertecknade handelskontrakt med frihandelsområdenas förvaltningar före den 1 juli

2002 fortsätta att bevilja avgiftsbefrielse på grundval av lag nr 84/1992 om

frihandelsområden, i dess ändrade form, till och med den 31 december 2011 på följande

villkor:

– Det statliga stödet beviljas för regionala investeringar:

– Nettointensiteten för sådant regionalstöd får inte överskrida 50 % i

nettobidragsekvivalenter. Detta tak får höjas för små och medelstora företag

med 15 procentenheter, förutsatt att det totala nettostödet inte överskrider

75 %.

– Om företaget verkar inom motorfordonssektorn

50

får det totala stödet inte

överskrida ett maximibelopp på 30 % av de stödberättigande

investeringskostnaderna.

– Perioden för att beräkna det stöd som skall inbegripas under ovan nämnda tak

skall inledas den 2 januari 2003. Allt stöd som begärts och mottagits på

grundval av vinster före detta datum skall uteslutas ur beräkningen.

– Vid beräkningen av det totala stödet skall hänsyn tas till allt stöd som beviljats

stödmottagaren i förhållande till de stödberättigande kostnaderna, inklusive

stöd som beviljats enligt andra system och oberoende av om stödet beviljats

från lokala, regionala eller nationella källor eller från gemenskapen.

– De stödberättigande kostnaderna skall fastställas på grundval av riktlinjerna för

statligt stöd för regionala ändamål

51

.

50

Enligt bilaga C till kommissionens meddelande – Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (EGT C 70, 19.3.2002, s. 8). Meddelandet senast ändrat och offentliggjort i EUT C 263, 1.11.2003, s. 3.

51

EGT C 74, 10.3.1998, s. 9. Riktlinjerna senast ändrade och offentliggjorda i EGT C 258, 9.9.2000, s. 5.

– De stödberättigande kostnader som får beaktas skall vara de som uppstod

mellan den 30 juli 1992 (dvs. datumet för ikraftträdandet av systemet enligt lag

nr 84/1992 om frihandelsområden) och den 1 november 2004.

b) Rumänien skall lämna följande till kommissionen:

– Två månader efter anslutningen, information om uppfyllandet av ovanstående villkor.

– Senast vid utgången av december 2011, information om stödmottagarnas faktiska stödberättigande investeringskostnader enligt lag nr 84/1992 om frihandelsområden, i dess ändrade form, och om de totala stödbeloppen som mottagarna erhållit.

– Halvårsrapporter om kontrollen av det stöd som ges mottagarna inom motorfordonssektorn.

B. OMSTRUKTURERING AV STÅLSEKTORN

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, avdelning VI kapitel 1, Konkurrensregler

1. Trots artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget skall det statliga stöd som Rumänien beviljat bestämda delar av den rumänska stålindustrin för omstrukturering från 1993 till 2004 anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att

– den period som föreskrivs i artikel 9.4 i protokoll 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan

52

, har förlängts till och med

den 31 december 2005,

– de villkor som anges i det nationella omstruktureringsprogrammet och de enskilda verksamhetsplanerna, på grundval av vilka ovannämnda protokoll förlängts, uppfylls under hela perioden 2002

52

EGT L 357, 31.12.1994, s. 2. Avtalet senast ändrat genom beslut nr 2/2003 av associeringsrådet EU

  • av den 25.9.2003 (ännu inte offentliggjort i EUT).

– villkoren i dessa bestämmelser och i tillägg A är uppfyllda,

– inget statligt stöd, oavsett form, beviljas eller utbetalas till de stålverk som omfattas av det nationella omstruktureringsprogrammet från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2008, omstruktureringsperiodens slut, och

– inget statligt stöd för omstrukturering beviljas eller utbetalas till den rumänska stålsektorn efter den 31 december 2004. För tillämpningen av dessa bestämmelser och tillägg A

avses med statligt stöd för omstrukturering alla åtgärder i fråga om stålföretag som innebär statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget och som inte kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden enligt de normala gemenskapsreglerna.

2. Endast de företag som förtecknas i del I i tillägg A (nedan kallade "stödmottagande företag") skall vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den rumänska stålindustrin.

3. Omstruktureringen av den rumänska stålsektorn, som den beskrivs i de stödmottagande företagens enskilda verksamhetsplaner och i det nationella omstruktureringsprogrammet, samt i linje med villkoren i dessa bestämmelser och i tillägg A, skall vara avslutad senast den 31 december 2008 (nedan kallat "omstruktureringsperiodens slut").

4. Ett stödmottagande företag får inte

a) vid sammanslagning med ett företag som inte förtecknas i del I i tillägg A, överlåta

åtnjutandet av det stöd som beviljats det stödmottagande företaget,

b) ta över tillgångar från ett företag som inte förtecknas i del I i tillägg A och överlåta

åtnjutandet av det stöd som beviljats det under perioden fram till och med den 31 december 2008.

5. Varje eventuell senare ändring när det gäller ägandet av något av de stödmottagande företagen skall ske med respekt för de villkor och principer om bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskning som fastställs i dessa bestämmelser och i tillägg A.

6. Företag som inte förtecknas som "stödmottagande företag" i del I i tillägg A skall inte erhålla något statligt stöd för omstrukturering eller något annat stöd som anses vara oförenligt med gemenskapens regler för statligt stöd och skall i detta sammanhang inte underkastas något krav på kapacitetsminskning. Kapacitetsminskningar inom dessa företag skall inte räknas in i minimiminskningen.

7. Det totala bruttobeloppet för statligt stöd för omstrukturering som skall godkännas för de stödmottagande företagen skall fastställas på grundval av motiveringarna för varje enskild stödåtgärd i det slutliga nationella omstruktureringsprogrammet och de slutliga enskilda verksamhetsplaner som skall godkännas av de rumänska myndigheterna, med förbehåll för den slutliga kontrollen av att de kriterier som avses i artikel 9.4 i protokoll 2 till Europaavtalet är uppfyllda samt rådets godkännande. Det totala bruttobeloppet för statligt stöd för omstrukturering som beviljats och utbetalats under perioden 1993

  • får under inga omständigheter överstiga 49 985 miljarder ROL. Inom detta totala tak skall följande undertak eller högsta belopp gälla för statligt stöd som beviljats och utbetalats till varje stödmottagande företag under perioden 1993

Ispat Sidex Galaţi 30 598 miljarder ROL Siderurgica Hunedoara 9 975 miljarder ROL CS Reşiţa 4 707 miljarder ROL IS Câmpia Turzii 2 234 miljarder ROL COS Târgovişte 2 399 miljarder ROL Donasid (Siderca) Călăraşi 72 miljarder ROL

Det statliga stödet skall leda till bärkraft under normala marknadsförhållanden för de stödmottagande företagen vid omstruktureringsperiodens slut. Beloppet och intensiteten för sådant stöd skall vara strikt begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att återställa sådan bärkraft. Bärkraften skall fastställas med beaktande av de riktmärken som beskrivs i del III i tillägg A.

Inget ytterligare statligt stöd får beviljas av Rumänien för omstrukturering av den rumänska stålindustrin.

8. De totala nettokapacitetsminskningar som skall uppnås av de stödmottagande företagen för färdiga produkter under tiden 1993–2008 skall vara minst 2,05 miljoner ton.

Dessa kapacitetsminskningar skall mätas på grundval av definitiva nedläggningar av berörda varmvalsverk genom fysisk destruktion som innebär att de ej kan tas i bruk på nytt. Konkursförklaring av ett stödmottagande företag skall inte räknas som kapacitetsminskning

.

Nettokapacitetsminskningen på minst 2,05 miljoner ton och datumen för såväl produktionens upphörande som de definitiva nedläggningarna av de berörda anläggningarna skall uppnås enligt den tidsplan som återges i del II i tillägg A.

53

Kapacitetsminskningarna skall vara stadigvarande enligt definitionen i kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG (EGT L 286, 16.10.1991, s. 20).

9. De enskilda verksamhetsplanerna skall skriftligen godkännas av de stödmottagande företagen. De skall genomföras med följande särskilda innehåll:

a) För Ispat Sidex Galaţi:

i) Genomförande av ett investeringsprogram för att modernisera anläggningen,

förbättra avkastningen, minska kostnaderna (särskilt energiförbrukningen) och förbättra kvaliteten.

ii) Skifte till marknadssegment för platta stålprodukter med högre mervärde.

iii) Förbättrad operativ effektivitet och organisationsstyrning.

iv) Slutförd finansiell omstrukturering av företaget.

v) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

b) För Siderurgica Hunedoara:

i) Modernisering av anläggningen för att uppnå de planerade försäljningsmålen.

ii) Förbättrad operativ effektivitet och organisationsstyrning.

iii) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

c) För IS Câmpia Turzii:

i) Ökad tillverkning av produkter med högre mervärde och av förädlade produkter.

ii) Genomförande av investeringsprogrammet för att höja produktionskvaliteten.

iii) Förbättrad operativ effektivitet och organisationsstyrning.

iv) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

d) För CS Reşiţa:

i) Specialisering på halvfabrikat för att försörja den lokala rörsektorn.

ii) Stängning av ineffektiva enheter.

iii) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

e) För COS Târgovişte:

i) Ökad andel produkter med högre mervärde.

ii) Genomförande av ett investeringsprogram för att uppnå kostnadsminskningar, högre

effektivitet och förbättrad kvalitet.

iii) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

f) För Donasid Călăraşi:

i) Genomförande av investeringsprogrammet för att modernisera anläggningen.

ii) Ökad andel halvfabrikat.

iii) Genomförande av nödvändiga investeringar för att följa miljölagstiftningen.

10. Alla senare ändringar i det nationella omstruktureringsprogrammet och de enskilda verksamhetsplanerna måste godkännas av kommissionen och i förekommande fall av rådet.

11. Omstruktureringen skall genomföras med full insyn och på grundval av sunda marknadsekonomiska principer.

12. Kommissionen och rådet skall noga övervaka hur omstruktureringsprogrammet och de enskilda verksamhetsplanerna genomförs samt att villkoren i dessa bestämmelser och i tillägg A uppfylls före och efter anslutningen fram till 2009. Kommissionen skall särskilt övervaka att de viktigaste åtagandena och bestämmelserna i punkterna 7 och 8 om statligt stöd, bärkraft och kapacitetsminskningar uppfylls, särskilt med användning av omstruktureringsriktmärkena i punkt 9 och del III i tillägg A. För detta ändamål skall kommissionen rapportera till rådet.

13. Övervakningen skall inbegripa en oberoende utvärdering som skall genomföras årligen från 2005 till och med 2009.

14. Rumänien skall samarbeta fullt ut inom ramen för alla övervakningsbestämmelser. Särskilt gäller följande:

– Rumänien skall lägga fram halvårsrapporter för kommissionen senast den 15 mars och den 15 september varje år, såvida inte kommissionen beslutar annorlunda. Den första rapporten skall läggas fram den 15 mars 2005 och den sista den 15 mars 2009.

– Rapporterna skall innehålla all information som behövs för att övervaka omstruktureringsprocessen, kapacitetsminskningen och kapacitetsutnyttjandet och skall ge tillräckliga finansiella uppgifter för att möjliggöra en bedömning av huruvida villkoren och kraven i dessa bestämmelser och i tillägg A har uppfyllts. Rapporterna skall minst innehålla den information som anges i del IV i tillägg A, som kommissionen förbehåller sig rätten att ändra i linje med de erfarenheter den gör under övervakningen. Utöver de enskilda verksamhetsrapporterna för de stödmottagande företagen skall det även utarbetas en rapport om den övergripande situationen inom den rumänska stålsektorn, med den senaste makroekonomiska utvecklingen.

– Rumänien skall kräva att de stödmottagande företagen lämnar alla relevanta uppgifter som under andra omständigheter skulle kunna betraktas som konfidentiella. När kommissionen rapporterar till rådet skall den se till att konfidentiell information om de enskilda företagen inte avslöjas.

15. En rådgivande kommitté bestående av företrädare för de rumänska myndigheterna och för kommissionen skall sammanträda på halvårsbasis. Möten i denna rådgivande kommitté kan också hållas på ad hoc-basis om kommissionen så finner nödvändigt.

16. Om kommissionen på grundval av övervakningen finner att det förekommit väsentliga avvikelser från prognoserna om den makroekonomiska utvecklingen, de stödmottagande företagens finansiella situation eller bedömningen av bärkraften kan den kräva att Rumänien vidtar lämpliga åtgärder för att förstärka eller ändra omstruktureringsåtgärderna för de berörda stödmottagande företagen.

17. Om övervakningen visar

a) att något eller några villkor i dessa bestämmelser eller i tillägg A inte har uppfyllts, eller

b) att något eller några av Rumäniens åtaganden i samband med förlängningen av den period under vilken Rumänien undantagsvis får bevilja statligt stöd för omstruktureringen av landets stålindustri enligt Europaavtalet inte har uppfyllts, eller

c) att Rumänien under omstruktureringsperioden har beviljat ytterligare, oförenligt statligt stöd till stödmottagande företag eller till något stålföretag,

skall kommissionen vidta lämpliga åtgärder som innebär att de berörda företagen måste betala tillbaka stödbelopp som står i strid med villkoren i dessa bestämmelser och i tillägg A. Vid behov skall de skyddsklausuler som anges i artikel 37 i akten eller artikel 39 i akten tillämpas.

5. JORDBRUK

A. JORDBRUKSLAGSTIFTNING

31999 R 1493: Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma

organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, 14.7.1999, s. 1), senast ändrad genom

– 32003 R 1795: Kommissionens förordning (EG) nr 1795/2003 av den 13.10.2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

Med avvikelse från artikel 19.1

  • i förordning (EG) nr 1493/1999 får Rumänien erkänna återplanteringsrätter som erhållits genom röjning av hybridsorter som inte får ingå i klassificeringen av vinsorter och som odlas på en areal av 30 000 hektar. Dessa återplanteringsrätter får utnyttjas endast till och med den 31 december 2014 och uteslutande för odling av Vitis vinifera.

Omstrukturering och omställning av dessa vinodlingar skall inte berättiga till gemenskapsstöd i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1493/1999. Nationellt statligt stöd får dock beviljas för de kostnader som förorsakas av omstruktureringen och omställningen. Detta stöd får inte överstiga 75 % av samtliga kostnader per vinodling.

B. VETERINÄRLAGSTIFTNING OCH FYTOSANITÄR LAGSTIFTNING

I. VETERINÄRLAGSTIFTNING

32004 R 0852: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).

32004 R 0853: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

a) De strukturella krav som fastställs i förordning (EG) nr 852/2004, bilaga II, kapitel II och i förordning (EG) nr 853/2004, bilaga III, avsnitt I, kapitlen II och III, avsnitt II, kapitlen II och III, och avsnitt V, kapitel I, skall inte tillämpas på anläggningar i Rumänien som förtecknas i tillägg B till denna bilaga till och med den 31 december 2009, med förbehåll för de villkor som fastställs nedan.

b) Så länge de anläggningar som avses i led a ovan omfattas av bestämmelserna i det ledet skall produkter med ursprung i dessa anläggningar endast släppas ut på den inhemska marknaden eller användas för ytterligare bearbetning i anläggningar i Rumänien som också omfattas av bestämmelserna i led a, oberoende av datum för saluföringen. Dessa produkter måste vara försedda med ett annat sundhets- eller identifieringsmärke än det som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EG) nr 853/2004.

Föregående stycke gäller också alla produkter med ursprung i integrerade anläggningar för kött, där en del av anläggningen omfattas av bestämmelserna i led a.

c) De mjölkbearbetningsanläggningar som förtecknas i tillägg B till denna bilaga får till och med den 31 december 2009 ta emot leveranser av obehandlad mjölk som inte uppfyller kraven i eller inte har behandlats i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 853/2004, bilaga III, avsnitt IX, kapitel I, delarna II och III, förutsatt att de jordbruksföretag från vilka mjölken levereras ingår i en förteckning som de rumänska myndigheterna har upprättat för detta ändamål. Rumänien skall lämna årliga rapporter till kommissionen om de framsteg som gjorts med uppgraderingen av dessa mjölkgårdar och systemet för uppsamling av mjölk.

d) Rumänien skall sörja för gradvis överensstämmelse med de strukturella kraven i led a. Före anslutningen skall Rumänien till kommissionen överlämna en uppgraderingsplan som godkänts av den behöriga nationella veterinärmyndigheten för var och en av de anläggningar som omfattas av den åtgärd som fastställs genom led a och förtecknas i tillägg B. Planen skall innefatta en förteckning över brister avseende de krav som avses i led a och planerat datum för korrigering av dessa. Rumänien skall lämna årliga rapporter till kommissionen om framstegen vid var och en av anläggningarna. Rumänien skall se till att endast de anläggningar som helt uppfyller kraven senast den 31 december 2009 får fortsätta i drift.

e) Kommissionen får, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58 i

förordning (EG) nr 178/2002

54

, uppdatera tillägg B till denna bilaga före anslutningen och

till och med den 31 december 2009, och får i detta sammanhang lägga till eller stryka enskilda anläggningar, mot bakgrund av de framsteg som gjorts med att korrigera befintliga brister samt resultaten av övervakningsprocessen.

Detaljerade tillämpningsföreskrifter för att garantera att den ovannämnda övergångsordningen fungerar smidigt får antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002.

54

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

II. FYTOSANITÄR LAGSTIFTNING

31991 L 0414: Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1), senast ändrat genom

– 32004 L 0099: Kommissionens direktiv 2004/99/EG av den 1.10.2004 (EUT L 309, 6.10.2004, s. 6).

Med avvikelse från artikel 13.1 i direktiv 91/414/EEG får Rumänien förlänga tidsfristerna för tillhandahållande av de uppgifter som avses i bilagorna II och III till direktiv 91/414/EEG när det gäller växtskyddsmedel som för närvarande är tillåtna i Rumänien och som saluförs uteslutande på rumänskt territorium och innehåller kopparföreningar (sulfat, oxiklorid eller hydroxid), svavel, acetoklor, dimetoat och 2, 4-D, förutsatt att dessa ingredienser vid den tidpunkten är förtecknade i bilaga I till det direktivet. De ovannämnda tidsfristerna får förlängas till och med senast den 31 december 2009, utom för 2, 4-D där tidsfristen får förlängas till och med senast den 31 december 2008. De ovannämnda bestämmelserna skall endast tillämpas på företag som faktiskt inledde arbetet med att ta fram eller skaffa sig nödvändiga uppgifter före den 1 januari 2005.

6. TRANSPORTPOLITIK

1. 31993 R 3118: Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (EGT L 279, 12.11.1993, s. 1), senast ändrad genom

– 32002 R 0484: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 484/2002 av den 1.3.2002 (EGT L 76, 19.3.2002, s. 1).

a) Med avvikelse från artikel 1 i förordning (EEG) nr 3118/93 och fram till utgången av det tredje året efter anslutningen skall transportföretag som är etablerade i Rumänien vara uteslutna från utförande av inrikes godstransporter på väg i de övriga medlemsstaterna, och transportföretag som är etablerade i de övriga medlemsstaterna skall vara uteslutna från utförande av inrikes godstransporter på väg i Rumänien.

b) Före utgången av det tredje året efter anslutningen skall medlemsstaterna meddela kommissionen om de avser att förlänga denna period med högst två år eller om de i fortsättningen kommer att tillämpa artikel 1 i förordningen fullt ut. Lämnas inget sådant meddelande skall artikel 1 i förordningen tillämpas. Endast transportföretag som är etablerade i de medlemsstater där artikel 1 i förordningen tillämpas får utföra inrikes godstransporter i de övriga medlemsstater där artikel 1 i förordningen också tillämpas.

c) De medlemsstater där artikel 1 i förordningen tillämpas enligt b ovan får använda sig av det förfarande som anges nedan fram till utgången av det femte året efter anslutningen.

När en medlemsstat som avses i ovanstående stycke har allvarliga störningar på sin nationella marknad eller delar av denna som beror på eller förvärras av cabotage, t.ex. ett utbud som i hög grad överstiger efterfrågan eller ett hot mot den ekonomiska stabiliteten eller fortlevnaden för ett betydande antal företag som utför godstransporter på väg, skall medlemsstaten underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta och lämna dem alla relevanta upplysningar. På grundval av denna information får medlemsstaten begära att kommissionen helt eller delvis upphäver tillämpningen av artikel 1 i förordningen för att återställa den normala situationen.

Kommissionen skall undersöka situationen på grundval av de uppgifter som lämnats av den berörda medlemsstaten och skall inom en månad efter mottagandet av begäran besluta huruvida det är nödvändigt att vidta skyddsåtgärder. Det förfarande som anges i artikel 7.3 andra, tredje och fjärde styckena samt i artikel 7.4, 7.5 och 7.6 i förordningen skall tillämpas.

En medlemsstat som avses i första stycket ovan får i trängande och exceptionella fall upphäva tillämpningen av artikel 1 i förordningen, vilket skall följas av ett meddelande i efterhand till kommissionen, med en motivering.

d) Så länge artikel 1 i förordningen inte tillämpas enligt a och b ovan får medlemsstaterna reglera tillträdet till sina inrikes godstransporter på väg genom att successivt utbyta cabotagetillstånd på grundval av bilaterala överenskommelser. Detta kan inbegripa möjligheten till fullständig liberalisering.

e) Tillämpningen av a–c ovan får inte leda till att tillträdet till inrikes godstransporter på väg

ytterligare begränsas i förhållande till den situation som rådde vid anslutningsfördragets undertecknande.

2. 31996 L 0053: Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59), senast ändrat genom

– 32002 L 0007: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/7/EG av den 18.2.2002 (EGT L 67, 9.3.2002, s. 47).

Med avvikelse från artikel 3.1 i direktiv 96/53/EG får fordon som inte överskrider gränsvärdena för kategorierna 3.2.1, 3.4.1, 3.4.2 och 3.5.1 i bilaga I till det direktivet använda icke uppgraderade delar av det rumänska vägnätet till och med den 31 december 2013 endast om de inte heller överskrider de rumänska gränsvärdena för axeltryck.

Från och med anslutningen får inga begränsningar åläggas fordon som uppfyller kraven i direktiv 96/53/EG när det gäller användningen av de viktigaste genomfartsvägar som anges i bilaga 5 till transportavtalet mellan EG och Rumänien

55

och bilaga I till Europaparlamentets och

rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet

56

genomfartsvägarna förtecknas nedan:

1. Alba Iulia – Turda – Zalău – Satu Mare – Halmeu (väg E 81) 2. Zalău – Oradea – Borş (vägarna 1 H and E 60) 3. Mărăşeşti – Bacău – Suceava – Siret (väg E 85) 4. Tişiţa – Tecuci – Huşi – Albiţa (väg E 581) 5. Simeria – Haţeg – Rovinari – Craiova – Calafat (väg E 79) 6. Lugoj – Caransebeş – Drobeta–Turnu Severin – Filiaşi – Craiova (väg E 70) 7. Craiova – Alexandria – Bucureşti (väg 6) 8. Drobeta Turnu Severin – Calafat (väg 56 A) 9. Bucureşti – Buzău (vägarna E 60/E 85) 10. Bucureşti – Giurgiu (vägarna E 70/E 85) 11. Braşov – Sibiu (väg E 68) 12. Timişoara – Stamora Moraviţa

55

Avtalet om vägtransitering mellan Europeiska gemenskapen och Rumänien för godstransporter av den 28 juni 2001 (EGT L 142, 31.5.2002, s. 75).

56

EGT L 228, 9.9.1996, s. 1. Beslutet senast ändrat genom beslut nr 884/2004/EG (EUT L 167, 30.4.2004, s. 1).

Rumänien skall följa tidsplanen i tabellen nedan för uppgradering av landets sekundära vägnät enligt kartan nedan. Vid alla investeringar i infrastruktur där medel ur gemenskapens budget används skall det säkerställas att huvudvägarna byggs eller uppgraderas så att de bär ett axeltryck på 11,5 ton.

Medan uppgraderingen slutförs skall det rumänska sekundära vägnätet successivt öppnas för fordon i internationell trafik som inte överskrider gränsvärdena i direktivet. När det är tekniskt möjligt skall det vara tillåtet att använda de icke uppgraderade delarna av det sekundära vägnätet för lastning och lossning under hela övergångsperioden.

Från och med anslutningen får fordon i internationell trafik som inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG omfattas av tillfälliga tilläggsavgifter på rumänska sekundära vägnätet endast om de överskrider de nationella gränsvärdena för axeltryck. Dessa fordon skall inte omfattas av sådana tillfälliga tilläggsavgifter på det rumänska sekundära vägnätet på grund av att de överskrider de nationella gränsvärdena för fordons dimensioner eller totalvikt. Dessutom skall avgifterna för fordon i internationell trafik som inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG och som är utrustade med luftfjädring vara minst 25 % lägre.

Tillfälliga tilläggsavgifter för fordon i internationell trafik som inte överskrider gränsvärdena i direktivet när dessa använder icke-uppgraderade delar av det sekundära vägnätet skall tas ut på ett icke-diskriminerande sätt. Avgiftssystemet skall vara tydligt, och betalningen av dessa avgifter får varken medföra någon oskälig administrativ belastning eller försening för användaren eller leda till systematisk kontroll av gränsvärde för axeltryck vid gränsen. Tillämpningen av gränsvärden för axeltryck skall vara icke-diskriminerande på hela territoriet och även gälla fordon registrerade i Rumänien.

Avgifterna för fordon som saknar luftfjädring men inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG får inte överstiga den avgiftsnivå som anges i tabellen nedan (2002 års siffror). Avgifterna för fordon som har luftfjädring och som inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG skall vara minst 25 % lägre.

Högsta avgiftsnivå (2002 års siffror) för fordon som saknar luftfjädring men inte överskrider

gränsvärdena i direktiv 96/53/EG

Fastställt singelaxeltryck i ett fordon

(från

  • till)

Tilläggsavgift för användning av en kilometer

icke uppgraderad väg (med en högsta

lastbärande kapacitet på 10 ton per axel) i euro

(2002 års siffror)

från 10 ton per axel till 10,5 ton per axel 0,11 från 10,5 ton per axel till 11 ton per axel 0,30 från 11 ton per axel till 11,5 ton per axel 0,44

Tidsplan för uppgradering av det sekundära vägnät som successivt kommer att öppnas för

fordon som inte överskrider gränsvärdena i direktiv 96/53/EG

Period 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

TOTALT

Km där arbete utförs

1

3 031 2 825 1 656 1 671 1 518 1 529 1 554

Km som tas i bruk

2

960 1 674 528 624 504 543 471

Arbete sammanräknat (i km)

3 916 5 590 6 118 6 742 7 246 7 789 8 260 8 260

1

Km där arbete utförs = vägavsnitt där arbete utförs under referensåret. Arbetet kan inledas under referensåret eller ha inletts under tidigare år.

2

Km som tas i bruk = vägavsnitt där arbete avslutas eller som tas i bruk under referensåret.

342

Urziceni

ILIA

E79

TUSNAD

CAREI

Nusfalau

MARGHITA

Virfurile

NUCET

HUNEDOARA

Sarmisegetuza

BAILE HERCULANE

BAIA DE ARAMA

Carasova

58

ORAVITA

MOLDOVA NOUA

Bozovici

Pojejana

57A

Socol

E70

Naidas

57

Gradinari

57

57B

Topleta

ORSOVA

57

Berzeasca

56B

E771

E70

Iablanita

57B

ANINA

67D

6

76

Dragesti

Les

NADLAC

Biled

Carpinis

SINNICOLAU

59B

59C

MARE

JIMBOLIA

Lovrin

6

Cenad

E68

7

E68

Capruta

LIPOVA

69

58B

MORAVITA

DETA

E70

Voiteg

59

Berzovia

BOCSA

TIMISOARA

E671

59A

Ortisoara

Vinga

E70

LUGOJ

CARANSEBES

OTELU ROSU

E7

0

58

Saceni

RESITA

6

58A

68

E673

Savirsin

Faget

68A

Cosava

7

Inana

SALONTA

CHISINEU-CRIS

79A

ARAD

E671

Nadab

Turnu

Paulis

79A

VARSAND

79

E671

79A

INEU

Gurahont

E79

VASCAU

76

E79

Copaceni

Pocola

BEIUS

E60

BORS

Sacueni

Baile Felix

Biharia

ORADEA

1

19

ALESD E60

1H

de Bacau

Supiacu

19B

Valea lui Mihai

19

1F

Cataloi

Ianca

BUZAU

Vernesti

VALENII

Schitu

Domnesti

lui Neag

22D

73C

67A

E79

PLOIESTI

DE MUNTE

OTOPENI

Adunatii-

Copaceni

Calugareni

41

64

OCNELE

Dobroteasa

Babeni

MARI

DRAGASANI

CARACAL

Brincoveni

BALS

E79

56

CALAFAT

Rast

Maglavit

Cetate

56A

E79

55A

Dabuleni

Bechet

54A

55

Rodovan

CRAIOVA

6

Leu

Bumbesti-

Scoarta

Pesteana-Jiu

MOTRU

E79

Brosteni

TURNU SEVERIN

VINJU MARE

67A

Simian

6

Floresti

DROBETA

67

STREHAIA

FILIASI

66

Runcu

Pieptani

67D

67

67

TIRGU JIU

ROVINARI

Jiu

66

Balcesti

Tintareni

E70

65C

Hurezani

67B

Ganeasa

Giulesti

HOREZU

Maldaresti

Gradistea

TIRGU CARBUNESTI

Cimpu Mare

67B

Bengesti

Polovraci

NOVACI

GOVORA

65C

64

BAILE

67

64

Clejani

DE VEDE

TURNU MAGURELE

ROSIORII

52

54

CORABIA

E70

Stoenesti

54

Daneasa

65A

6

65A

GIURGIU

Smirdioasa

ZIMNICEA

51

51A

E85

E70

5C

Ghimpati

ALEXANDRIA

Draganesti Vlasca

6

E70

5B

Daia

E85

5

6

61

Dragomiresti

72A

Cerbu

Vedea

67B

Ungheni

SLATINA

65

E574

COSTESTI

Redea

65A

E70

CURTEA

DE ARGES

E81

7C

RIMNICU

VILCEA

Budau

73C

PITESTI

73

7

E574

Golesti

E60

Bildana

Cringasi

Crevedia Mare

TITU

GAESTI

7

A1

BUFTEA

1

TIRGOVISTE

I.L.Caragiale

72

71

FIENI

1A

72

CIMPINA

1

A2

21

3

Vlad Tepes

Cuza

Budesti

OLTENITA

Greaca

4

Minastirea

3B

CALARASI

Ostrov

Voda

31

Baneasa

Corvin

3

Cilibia

Pogoanele

2A

Fundulea

E85

Branesti

Pasarea

E60

2

3

Gara

Lehliu

Lehliu

URZICENI

E60

Malu

Costesti

MIZIL

1D

Albesti

1B

E85

2C

2B

3A

SLOBOZIA

Drajna

TANDAREI

21

Dragalina

Stefan Voda

3A

Amara

2C

FETESTI

Facaeni

3B

Insuratei

Grivita

FAUREI

GIURGENI

21A

E577

2B

21

22C

CONSTANTA

EFORIE NORD

NEPTUN

JUPITER

MANGALIA

COSTINESTI

EFORIE SUD

Vama Veche

E87

E675

Ovidiu

Cobadin

Amzacea

Negru voda

38

Pietreni

Basarabi

E87

VENUS

SATURN

Agigea

39

BABADAG

Capul Midia

NAVODARI

Mihai

Scraiu

CERNAVODA

Kogalniceanu

Mihail

2A

E60

22

22B

E87

Viteazu

22D

Horia

Nalbant

Ciucurova

Rohman

22A

Topolog

Cerna

E87

Caugagia

22D

22

22A

Cimpului

Varful

Cracaoani

Praxia

Tarcau

Ghimes-Faget

MIERCUREA CIUC

COMANESTI

INTORSATURA

BUZAULUI

Ungureni

Maneciu-

E85

29A

15

E576

BORSEC

Deda

Zimbar

VESTEM

BUCURESTI

TIRNAVENI

MEDIAS

Blajel

Axente Sever

COPSA MICA

15

Criscior

14B

74

SEBES

7A

PETROSANI

Pui

HATEG

URICANI

Cimpu

Cirnesti

E79

66

66

66A

SIMERIA

CALAN

68B

DEVA

76

Soimus

ORASTIE

ZLATNA

7

Talmaciu

Obirsia Lotrului

Voineasa

BREZOI

7A

Malaia

7

E81

E81

Sugag

57C

E68

1/7

SIBIU

14

ALBA IULIA

Buru

Albac

BRAD

74

Buces

Arieseni

CIMPENI

Bucium

ABRUD

Lupsa

75

HUEDIN

1

1G

1F

CIMPIA TURZII

TURDA

BLAJ

Teius

1

14B

AIUD

Miraslau

E81

14A

Iernut

E60

CLUJ NAPOCA

Apahida

E60

Rascruci

Dimbu

Camarasu

16

Hoghiz

RUPEA

Sercaia

73A

Bilea Lac

Poienari

7C

CIMPULUNG

Rucar

E574

Voila

Cirtisoara

1

Avrig

E68

FAGARAS

Sinca

Veche

1

10

BRASOV

PREDEAL

SINAIA

COMARNIC

Moroeni

71

E60

RISNOV

Bran

73A

73

1A

Cheia

SACELE

GHEORGHE

SFINTU

E68

CODLEA

13

E574

Reci

Chichis

Prejmer

11

SECUIESC

12

TIRGU

13A

TOPLITA

ODORHEIU

SECUIESC

Corund

13A

MURES

Praid

SIGHISOARA

Singeorgiu

DUMBRAVENI

13

14

Balauseri

E6

0

Lupeni

TIRGU

REGHIN

16

15

15A

15

SOVATA

BAILE TUSNAD

VLAHITA

Sinmartin

Cozmeni

11B

Sindominic

GHEORGHIENI

Joseni

13B

12

12

Ditrau

12A

BICAZ

Lacu Rosu

12C

VISEU DE SUS

Romuli

MARMATIEI

Petea

Livada

SIGHETU

E81

E58

1C

OAS

Somcul Mare

Surduc

Sinmihaiu Almasului

Sarmasag

Romanasi

E8

1

ZALAU

SIMLEU

SILVANIEI

1F

Tihau

JIBOU

1H

1H

Supuru de jos

SATU MARE

Ardud

E81

19A

Dorolf

E671

Satulung

E671

1C

Seini

1C

Vama

17C

GHERLA

17

1C

DEJ

Gilgau

E58

Rastoci

E576

17

Cosbuc

17D

Feresti

BAIA SPRIE

BAIA MARE

18

Mara

Sacel

18

E81/E58

1C

HALMEU

Mare

Tarna

19

Sapinta

de Sus

Vicovu

RADAUTI

DORNEI

VATRA

E57

6

Iacobeni

Rodna

Prundu Birgaului

SINGEORZ-BAI

17C

BISTRITA

NASAUD

E5

8

17

Borsa

Moisei

17D

18

Cirlibaba

Chiril

Brosteni

17B

Borca

15B

Poiana

Largului

15

MOLDOVENESC

CIMPULUNG

GURA HUMORULUI

Moldovitei

Vatra

Vama

Sucevita

17A

E5

8

Ilisesti

17

Marginea2

SIRET

E85

Ralos

29C

E581

ROMAN

15D

26

HUSI

Falciu

Oancea

Foltesti

Smirdan

Tulucesti

E581

Bretcu

FOCSANI

MARASESTI

2D

Nehoiu

Cislau

Ciuta

Siriu

RIMNICU SARAT

10

2D

Lepsa

Vidra

25

Independenta

Balta Alba

22

2

Sendreni

Sarat

BRAILA

Traian

Lacu

Movila

Miresii

2B

GALATI

Gara Berheci

TECUCI

E85

24

Hanu Conachi

BACAU

Secuieni

15D

2GScorteni

Sanduleni

TIRGU

OCNA

Oituz

11

SLANIC

MOLDOVA

12B

Darmanesti

MOINESTI

11A

ONESTI

E574

E85

PIATRA NEAMT

BUHUSI

15

Sirbi

BIRLAD

ADJUD

Podu Turcu

11A

24A

26

Murgeni

Zorleni

E581

VASLUI

Vulturesti

15D

Dragomiresti

2F

NEGRESTI

24B

Crasna

ALBITA

24B

ISACCEA

Garvan

MACIN

22

2B

E87

24A

E583/E58

Stanca

29B

E583

Stefanesti

TIRGU FRUMOS

Nicolae Balcescu

Miclauseni

PASCANI

Sabaoani

TIRGU

NEAMT

Dobreni

15C

15C

Motoc

Strunga

28

Ruginoasa

28A

BOTOSANI

SUCEAVA

FALTICENI

29C

29

Rutani

E58

HIRLAU

28B

29D

SCULENI

Vinatori

BUCIUM

IASI

28

Podu Iloaiei

E58

24

28

Prut

Radauti

DARABANI

George Enescu

DOROHOI

29A

Manoleasa

SAVENI

Ungureni

29

TULCEA

HIRSOVA

SERBIA SI

MUNTENEGRU

N

N

A

A

T

T

I

I

O

O

N

N

A

A

L

L

R

R

O

O

A

A

D

D

S

S

R

R

E

E

H

H

A

A

B

B

I

I

L

L

I

I

T

T

A

A

T

T

I

I

O

O

N

N

-

-

P

P

R

R

O

O

J

J

E

E

C

C

T

T

S

S

T

T

O

O

B

B

E

E

C

C

O

O

M

M

P

P

L

L

E

E

T

T

E

E

D

D

B

B

Y

Y

2

2

0

0

1

1

3

3

MTCT

AND

Stages I-XIII

Length = 8 260 km

Value = 6 489.3 Mil Euro

3. 31999 L 0062: Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42), senast ändrat genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

Med avvikelse från artikel 6.1 i direktiv 1999/62/EG skall till och med den 31 december 2010 de minimiskattesatser som fastställs i bilaga I till direktivet inte tillämpas i Rumänien på fordon som används uteslutande för inrikes transporter.

Under denna period skall de skattesatser som tillämpas av Rumänien på sådana fordon gradvis nå upp till de minimiskattesatser som fastställs i bilaga I till direktivet, i enlighet med följande tidsplan:

– Senast den 1 januari 2007 skall de skattesatser som tillämpas av Rumänien vara minst 60 % av de minimiskattesatser som fastställs i bilaga I till direktivet.

– Senast den 1 januari 2009 skall de skattesatser som tillämpas av Rumänien vara minst 80 % av de minimiskattesatser som fastställs i bilaga I till direktivet.

7. BESKATTNING

1. 31977 L 0388: Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s. 1), senast ändrat genom

– 32004 L 0066: Rådets direktiv 2004/66/EG av den 26.4.2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Vid tillämpning av artikel 28.3 b i direktiv 77/388/EEG får Rumänien behålla ett undantag från mervärdesskatt på internationella passagerartransporter, enligt punkt 17 i bilaga F till direktivet, till dess att villkoret i artikel 28.4 i direktivet är uppfyllt, dock inte längre än samma undantag tillämpas av någon av de nuvarande medlemsstaterna.

2. 31992 L 0079: Rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter (EGT L 316, 31.10.1992, s. 8), senast ändrat genom

– 32003 L 0117: Rådets direktiv 2003/117/EG av den 5.12.2003 (EUT L 333, 20.12.2003, s. 49).

För cigaretter i den mest efterfrågade prisklassen får Rumänien, med avvikelse från artikel 2.1 i direktiv 92/79/EEG, till och med den 31 december 2009 skjuta upp tillämpningen av den sammanlagda minimipunktskatten på detaljhandelspriset (inklusive alla skatter), förutsatt att Rumänien under denna period successivt anpassar sina punktskattesatser till den sammanlagda minimipunktskatt som föreskrivs i direktivet.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor

57

får medlemsstaterna efter att ha meddelat

kommissionen, så länge det ovannämnda undantaget gäller, behålla samma kvantitativa restriktioner som gäller för import från tredjeländer, för cigaretter som förs in på deras territorier från Rumänien utan ytterligare punktskatteuttag. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet får utföra nödvändiga kontroller, förutsatt att dessa kontroller inte hindrar en väl fungerande inre marknad.

57

EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

3. 32003 L 0049: Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49), senast ändrat genom

– 32004 L 0076: Rådets direktiv 2004/76/EG av den 29.4.2004 (EUT L 157, 30.4.2004, s. 106).

Rumänien skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 i direktiv 2003/49/EG till och med den 31 december 2010. Under denna övergångsperiod får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 %.

4. 32003 L 0096: Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51), senast ändrat genom

– 32004 L 0075: Rådets direktiv 2004/75/EG av den 29.4.2004 (EUT L 157, 30.4.2004, s. 100).

a) Med avvikelse från artikel 7 i direktiv 2003/96/EG får Rumänien tillämpa följande övergångsperioder:

– Fram till den 1 januari 2011 för att anpassa den nationella skattenivån för blyfri bensin som används som drivmedel till miniminivån på 359 EUR per 1 000 liter. Den effektiva skattesatsen för blyfri bensin som används som drivmedel får inte vara lägre än 323 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

– Fram till den 1 januari 2013 för att anpassa den nationella skattenivån för dieselbrännolja som används som drivmedel till miniminivån på 330 EUR per 1 000 liter. Den effektiva skattesatsen för dieselbrännolja som används som drivmedel får inte vara lägre än 274 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008 och 302 EUR per 1 000 liter från och med den 1 januari 2011.

b) Med avvikelse från artikel 9 i direktiv 2003/96/EG får Rumänien tillämpa följande övergångsperioder:

– Fram till den 1 januari 2010 för att anpassa den nationella skattenivån för naturgas som används för privata uppvärmningsändamål till minimiskattenivån enligt tabell C i bilaga I.

– Fram till den 1 januari 2010 för att anpassa den nationella skattenivån för tung eldningsolja som används för fjärrvärme till minimiskattenivåerna enligt tabell C i bilaga I.

– Fram till den 1 januari 2009 för att anpassa de nationella skattenivåerna för tung eldningsolja som används för andra ändamål än fjärrvärme till minimiskattenivåerna enligt tabell C i bilaga I.

Den effektiva skattesatsen för de berörda tunga eldningsoljeprodukterna får inte vara lägre än 13 EUR per 1 000 kg från och med den 1 januari 2007.

c) Med avvikelse från artikel 10 i direktiv 2003/96/EG får Rumänien tillämpa en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för att anpassa den nationella skattenivån för elektricitet till de minimiskattenivåer som anges i tabell C i bilaga I. De effektiva skattesatserna för elektricitet skall vara minst 50 % av den tillämpliga minimisatsen i gemenskapen från och med den 1 januari 2007.

8. ENERGI

31968 L 0414: Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, 23.12.1968, s. 14), senast ändrat genom

– 31998 L 0093: Rådets direktiv 98/93/EG av den 14.12.1998 (EGT L 358, 31.12.1998, s. 100).

Med avvikelse från artikel 1.1 i direktiv 68/414/EEG skall miniminivån för lager av petroleumprodukter inte gälla i Rumänien fram till den 31 december 2011. Rumänien skall se till att miniminivån för dess lager av petroleumprodukter för varje typ av petroleumprodukter, enligt förteckningen i artikel 2, motsvarar minst följande antal dagars genomsnittlig, daglig inhemsk förbrukning enligt definitionen i artikel 1.1:

– 68,75 dagar senast den 1 januari 2007, – 73 dagar senast den 31 december 2007, – 77,25 dagar senast den 31 december 2008, – 81,5 dagar senast den 31 december 2009, – 85,45 dagar senast den 31 december 2010, – 90 dagar senast den 31 december 2011.

9. MILJÖ

A. LUFTKVALITET

31994 L 0063: Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer (EGT L 365, 31.12.1994, s. 24), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

1. Med avvikelse från artikel 3 och bilaga I till direktiv 94/63/EG skall kraven för befintliga lagringsanläggningar vid depåer inte tillämpas i Rumänien

– till och med den 31 december 2007 på 115 lagringsanläggningar vid 12 depåer och till och med den 31 december 2008 på 4 lagringsanläggningar vid 1 depå med en volymomsättning på mer än 25 000 ton/år men högst 50 000 ton/år,

– till och med den 31 december 2007 på 138 lagringsanläggningar vid 13 depåer, till och med den 31 december 2008 på 57 lagringsanläggningar vid 10 depåer och till och med den 31 december 2009 på 526 lagringsanläggningar vid 63 depåer med en volymomsättning på högst 25 000 ton/år.

2. Med avvikelse från artikel 4 och bilaga II till direktiv 94/63/EG skall kraven för lastning och lossning av befintliga transportbehållare vid depåer inte tillämpas i Rumänien

– till och med den 31 december 2007 på 36 lastnings- och lossningsanläggningar vid 12 depåer med en volymomsättning på mer än 25 000 ton/år men högst 150 000 ton/år,

– till och med den 31 december 2007 på 82 lastnings- och lossningsanläggningar vid 18 depåer, till och med den 31 december 2008 på 14 lastnings- och lossningsanläggningar vid 11 depåer och till och med den 31 december 2009 på 114 lastnings- och lossningsanläggningar vid 58 depåer med en volymomsättning på högst 25 000 ton/år.

3. Med avvikelse från artikel 5 i direktiv 94/63/EG skall kraven för befintliga transportbehållare vid depåer inte tillämpas i Rumänien

– till och med den 31 december 2007 på 31 tankbilar,

– till och med den 31 december 2008 på ytterligare 101 tankbilar,

– till och med den 31 december 2009 på ytterligare 432 tankbilar.

4. Med avvikelse från artikel 6 och bilaga III till direktiv 94/63/EG skall kraven för påfyllning av befintliga lagringsanläggningar vid bensinstationer inte tillämpas i Rumänien

– till och med den 31 december 2007 på 116 bensinstationer, till och med den 31 december 2008 på ytterligare 19 bensinstationer och till och med den 31 december 2009 på ytterligare 106 bensinstationer med en volymomsättning på mer än 1 000 m

3

/år,

– till och med den 31 december 2007 på 49 bensinstationer, till och med den 31 december 2008 på ytterligare 11 bensinstationer och till och med den 31 december 2009 på ytterligare 85 bensinstationer med en volymomsättning på mer än 500 m

3

/år men högst 1 000 m

3

/år,

– till och med den 31 december 2007 på 23 bensinstationer, till och med den 31 december 2008 på ytterligare 14 bensinstationer och till och med den 31 december 2009 på ytterligare 188 bensinstationer med en volymomsättning på högst 500 m

3

/år.

B. AVFALLSHANTERING

1. 31993 R 0259: Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, 6.2.1993, s. 1), senast ändrad genom

– 32001 R 2557: Kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 av den 28.12.2001 (EGT L 349, 31.12.2001, s. 1).

a) Till och med den 31 december 2015 skall alla transporter till Rumänien av avfall för återvinning som förtecknas i bilaga II till förordning (EEG) nr 259/93 anmälas till de behöriga myndigheterna och behandlas i enlighet med artiklarna 6, 7 och 8 i förordningen.

b) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 får de rumänska behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2011 framföra invändningar mot transporter till Rumänien för återvinning av följande avfall som förtecknas i bilaga III, i överensstämmelse med de skäl till invändningar som anges i artikel 4.3 i förordningen. Sådana transporter skall omfattas av artikel 10 i förordningen.

AA. METALLHALTIGT AVFALL

AB. AVFALL INNEHÅLLANDE HUVUDSAKLIGEN OORGANISKA

BESTÅNDSDELAR SOM KAN INNEHÅLLA METALL OCH ORGANISKA MATERIAL

AC. AVFALL INNEHÅLLANDE HUVUDSAKLIGEN ORGANISKA

BESTÅNDSDELAR SOM KAN INNEHÅLLA METALL OCH OORGANISKA MATERIAL

– AC 040 Slam från blyhaltig bensin – AC 050 Värmeöverföringsolja – AC 060 Hydraulolja – AC 070 Bromsvätska – AC 080 Frostskyddsvätska – AC 090 Avfall från produktion, tillredning och användning av hartser, latex, mjukgörare, lim och bindemedel – AC 100 Nitrocellulosa – AC 110 Fenoler, fenolföreningar, inbegripet klorfenol i form av vätska eller slam – AC 120 Polyklorerade naftalener – AC 140 Trietylaminkatalysator för härdning av gjutsand – AC 150 Klorfluorkarboner – AC 160 Haloner – AC 190 Ludd m.m. – lätt fraktion från fragmentering av bilar – AC 200 Organiska fosforföreningar – AC 210 Icke halogenerade lösningsmedel

– AC 220 Halogenerade lösningsmedel – AC 230 Halogenerade eller ej halogenerade icke vattenhaltiga destillationsrester från återvinning av organiska lösningsmedel – AC 240 Avfall från framställning av alifatiska halogenerade kolväten (såsom klormetaner, dikloretan, vinylklorid, vinylidenklorid, allylklorid och epiklorhydrin) – AC 260 Flytande svingödsel, exkrementer – AC 270 Avloppsslam

AD. AVFALL SOM KAN INNEHÅLLA ANTINGEN OORGANISKA ELLER

ORGANISKA BESTÅNDSDELAR

– AD 010 Avfall från framställning och beredning av farmaceutiska

produkter

– AD 020 Avfall från framställning, tillredning och användning av biocider

och fytofarmaceutiska produkter

– AD 030 Avfall från tillverkning, sammansättning och användning av

träimpregneringsmedel

Avfall som innehåller, består av eller är förorenat med något av

följande ämnen:

i fast form innehållande spår av oorganiska cyanider

– AD 080 Avfall av explosiv karaktär, när detta inte är föremål för annan

specifik lagstiftning

– AD 110 Sura lösningar

– AD 120 Jonbytarhartser

– AD 130 Engångskameror med batterier

– AD 140 Avfall från utrustning för rening av industriella utsläpp av

luftföreningar, som inte anges eller inbegrips någon annanstans

– AD 150 Naturligt förekommande organiska ämnen använda som

filtermaterial (t.ex. biofilter)

– AD 160 Kommunalt avfall, hushållsavfall

– AD 170 Förbrukat aktivt kol med farliga egenskaper som är en följd av att

det använts inom den oorganiska eller organiska kemiska industrin,

inom läkemedelsindustrin, vid rening av avloppsvatten, vid rening

av gaser eller luft eller inom liknande användningsområden.

Denna period får utsträckas längst till och med den 31 december 2015 enligt det

förfarande som fastställs i artikel 18 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om

avfall

58

, ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG

59

.

58

EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

59

EGT L 78, 26.3.1991, s. 32.

c) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 får de rumänska behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2011 framföra invändningar mot transporter till Rumänien av avfall för återvinning som förtecknas i bilaga IV till förordningen och transporter av avfall för återvinning som inte förtecknas i bilagorna till förordningen i överensstämmelse med de skäl till invändningar som anges i artikel 4.3 i förordningen. Denna period får utsträckas längst till och med den 31 december 2015 enligt det förfarande som fastställs i artikel 18 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall

60

, ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG

61

.

d) Med avvikelse från artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 259/93 skall de rumänska behöriga myndigheterna motsätta sig transporter av avfall för återvinning som förtecknas i bilagorna II, III och IV till förordningen och transporter av avfall för återvinning som inte förtecknas i dessa bilagor och som är destinerat till en anläggning som omfattas av ett tillfälligt undantag från vissa bestämmelser i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar

,

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall

63

eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av

den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar

64

under den tid som det tillfälliga undantaget tillämpas på

destinationsanläggningen.

60

EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

61

EGT L 78, 26.3.1991, s. 32.

62

EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

63

EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.

64

EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

2. 31994 L 0062: Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10), senast ändrat genom

– 32004 L 0012: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG av den 11.2.2004 (EUT L 47, 18.2.2004, s. 26).

a) Med avvikelse från artikel 6.1 a i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå den totala graden för återvinning eller förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning senast den 31 december 2011 i enlighet med följande delmål:

– 32 viktprocent senast den 31 december 2006, 34 viktprocent 2007, 40 viktprocent 2008, 45 viktprocent 2009 och 48 viktprocent 2010.

b) Med avvikelse från artikel 6.1 b i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå den totala graden för återvinning eller förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 53 viktprocent 2011 och 57 viktprocent 2012.

c) Med avvikelse från artikel 6.1 c i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå materialutnyttjandemålet för plast senast den 31 december 2011 i enlighet med följande delmål:

– 8 viktprocent senast den 31 december 2006, 10 viktprocent 2007, 11 viktprocent 2008, 12 viktprocent 2009 och 14 viktprocent 2010.

d) Med avvikelse från artikel 6.1 d i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå det totala materialutnyttjandemålet senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 26 viktprocent senast den 31 december 2006, 28 viktprocent 2007, 33 viktprocent 2008, 38 viktprocent 2009, 42 viktprocent 2010, 46 viktprocent 2011 och 50 viktprocent 2012.

e) Med avvikelse från artikel 6.1 e i i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå materialutnyttjandemålet för glas senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 21 viktprocent senast den 31 december 2006, 22 viktprocent 2007, 32 viktprocent 2008, 38 viktprocent 2009, 44 viktprocent 2010, 48 viktprocent 2011 och 54 viktprocent 2012.

f) Med avvikelse från artikel 6.1 e iv i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå materialutnyttjandemålet för plast, vilket omfattar endast material som materialutnyttjas tillbaka till plast, senast den 31 december 2013 i enlighet med följande delmål:

– 16 viktprocent 2011 och 18 viktprocent 2012.

g) Med avvikelse från artikel 6.1 e v i direktiv 94/62/EG skall Rumänien uppnå materialutnyttjandemålet för trä senast den 31 december 2011 i enlighet med följande delmål:

– 4 viktprocent senast den 31 december 2006, 5 viktprocent 2007, 7 viktprocent 2008, 9 viktprocent 2009 and 12 viktprocent 2010.

3. 31999 L 0031: Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

a) Med avvikelse från artikel 14 c och punkterna 2, 3, 4 och 6 i bilaga I till direktiv 1999/31/EG och utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall

65

och rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om

farligt avfall

66

skall kraven rörande vattenkontroll och lakvattenhantering, skydd av mark

och vatten, gaskontroll och stabilitet inte tillämpas på 101 befintliga kommunala deponier i Rumänien förrän den 16 juli 2017.

Rumänien skall sörja för en successiv minskning av det avfall som deponeras i dessa 101 befintliga kommunala deponier i enlighet med följande årliga maximimängder:

Senast den 31 december 2006: 3 470 000 ton. Senast den 31 december 2007: 3 240 000 ton. Senast den 31 december 2008: 2 920 000 ton. Senast den 31 december 2009: 2 920 000 ton. Senast den 31 december 2010: 2 900 000 ton. Senast den 31 december 2011: 2 740 000 ton. Senast den 31 december 2012: 2 460 000 ton. Senast den 31 december 2013: 2 200 000 ton. Senast den 31 december 2014: 1 580 000 ton. Senast den 31 december 2015: 1 420 000 ton. Senast den 31 december 2016: 1 210 000 ton.

65

EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet ändrat genom direktiv 91/156/EEG och senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

66

EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet senast ändrat genom direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28).

b) Med avvikelse från artikel 5.3 a och 5.3.b samt punkt 2 andra strecksatsen i bilaga I till direktiv 1999/31/EG och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 c ii i det direktivet och direktiv 75/442/EEG, skall kraven för flytande, frätande och oxiderande avfall samt kraven på att hindra att ytvatten tränger in i det deponerade avfallet inte tillämpas i Rumänien på följande 23 befintliga anläggningar till och med det datum som anges för varje anläggning:

Till och med den 31 december 2007: 1. S.C. BEGA UPSOM Ocna Mureş, Ocna Mureş, Alba county

Till och med den 31 december 2008: 2. S.C. TERMOELECTRICA SA – SE Doiceşti, Doiceşti, Dâmboviţa county 3. S.C. COMPLEXUL ENERGETIC ROVINARI SA, Cicani-Beterega, Gorj county 4. RAAN Drobeta-Turnu Severin – Sucursala ROMAG – TERMO, Drobeta-Turnu Severin, Mehedinţi county

Till och med den 31 december 2009:

5. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA – SE Craiova, Valea Mănăstirii, Dolj county 6. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA – SE Işalniţa, Işalniţa II, Dolj county 7. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA – SE Işalniţa, Işalniţa I, Dolj county

8. S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA – SE Paroşeni, Căprişoara, Hunedoara county 9. S.C. TERMICA SA Suceava, Suceava, Suceava county

Till och med den 31 december 2010: 10. S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA, Bejan, Hunedoara county 11. S.C. ALUM Tulcea, Tulcea, Tulcea county

Till och med den 31 december 2011: 12. S.C. UZINA TERMOELECTRIC Ă GIURGIU SA, Giurgiu, Giurgiu county

Till och med den 31 december 2012: 13. CET Bac ău, Furnicari – Bacău, Bacău 14. S.C. COMPLEXUL ENERGETIC TURCENI, Valea Ceplea, Gorj county 15. S.C. COMPLEXUL ENERGETIC TURCENI, Valea Ceplea, Gorj county 16. S.C. UZINELE SODICE Govora, Govora, Vâlcea county 17. S.C. CET Govora SA, Govora, Vâlcea county

Till och med den 31 december 2013: 18. S.C. CET Arad, Arad, Arad county 19. S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA, Sântaul Mic, Bihor county 20. S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA, Sântaul Mic, Bihor county 21. S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA, Sântaul Mic, Bihor county 22. CET II Iaşi, Holboca, Iaşi county 23. S.C. Uzina Electric ă Zalău, Hereclean – Panic, Sălaj county

Rumänien skall sörja för en successiv minskning av det flytande avfall som deponeras i dessa 23 befintliga deponier som inte uppfyller bestämmelserna, i enlighet med följande årliga maximimängder:

– Senast den 31 december 2006: 11 286 000 ton. – Senast den 31 december 2007: 11 286 000 ton. – Senast den 31 december 2008: 11 120 000 ton. – Senast den 31 december 2009: 7 753 000 ton. – Senast den 31 december 2010: 4 803 000 ton. – Senast den 31 december 2011: 3 492 000 ton. – Senast den 31 december 2012: 3 478 000 ton. – Senast den 31 december 2013: 520 000 ton.

c) Med avvikelse från artikel 5.3 a och 5.3.b samt punkt 2 andra strecksatsen i bilaga I till direktiv 1999/31/EG och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 c ii i det direktivet och direktiv 75/442/EEG, skall kraven för flytande, frätande och oxiderande avfall när det gäller att hindra att ytvatten tränger in i det deponerade avfallet inte tillämpas i Rumänien på följande 5 befintliga avfallsdammar till och med det datum som anges för varje avfallsdamm:

Till och med den 31 december 2009:

1. B ĂITA Ştei, Fânaţe, Bihor county

Till och med den 31 december 2010: 2. TRANSGOLD Baia Mare, Aurul-Recea, Maramureş county 3. MINBUCOVINA Vatra Dornei, Ostra-Valea Straja, Suceava county

Till och med den 31 december 2011: 4. CUPRUMIN Abrud, Valea Şesei, Alba county 5. CUPRUMIN Abrud, Valea Ştefancei, Alba county.

Rumänien skall sörja för en successiv minskning av det flytande avfall som deponeras i dessa 5 befintliga avfallsdammar som inte uppfyller bestämmelserna, i enlighet med följande årliga maximimängder:

– Senast den 31 december 2006: 6 370 000 ton. – Senast den 31 december 2007: 5 920 000 ton (varav 2 100 000 ton farligt avfall och 3 820 000 ton icke-farligt avfall). – Senast den 31 december 2008: 4 720 000 ton (varav 2 100 000 ton farligt avfall och 2 620 000 ton icke-farligt avfall). – Senast den 31 december 2009: 4 720 000 ton (varav 2 100 000 ton farligt avfall och 2 620 000 ton icke-farligt avfall). – Senast den 31 december 2010: 4 640 000 ton (varav 2 100 000 ton farligt avfall och 2 540 000 ton icke-farligt avfall). – Senast den 31 december 2011: 2 470 000 ton (allt icke-farligt).

d) Med avvikelse från artikel 2 g andra strecksatsen i direktiv 1999/31/EG och utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 75/442/EEG och direktiv 91/689/EEG skall en permanent deponiplats som används för tillfällig lagring av farligt avfall som har genererats inom Rumänien inte betraktas som en deponi i Rumänien till och med den 31 december 2009.

Rumänien skall senast den 30 juni varje år, med början den 30 juni 2007, lämna en rapport till kommissionen om det successiva genomförandet av direktivet och om hur delmålen uppfylls.

4. 32002 L 0096: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (EUT L 37, 13.2.2003, s. 24), ändrat genom

– 32003 L 0108: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/108/EG av den 8.12.2003 (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).

Med avvikelse från artiklarna 5.5 och 7.2 i direktiv 2002/96/EG skall Rumänien uppnå kvoten av separat insamlat WEEE från privathushåll på i genomsnitt 4 kg per invånare och år, återvinningskvoten samt återanvändningskvoten och materialåtervinningskvoten för komponenter, material och ämnen senast den 31 december 2008.

C. VATTENKVALITET

1. 31983 L 0513: Rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT L 291, 24.10.1983, s. 1), ändrat genom

– 31991 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23.12.1991 (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48).

31984 L 0156: Rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än klor-alkaliindustrin (EGT L 74, 17.3.1984, s. 49), ändrat genom

– 31991 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23.12.1991 (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48).

Med avvikelse från artikel 3 och bilaga I till direktiv 83/513/EEG och artikel 3 och bilaga I till direktiv 84/156/EEG skall gränsvärdena för utsläpp av kadmium och kvicksilver i de vatten som avses i artikel 1 i rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö

67

inte tillämpas i Rumänien till och

med den 31 december 2009 på följande industrianläggningar:

67

EGT L 129, 18.5.1976, s. 23. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

ARIE ŞMIN SA Baia de Arieş-Valea Sărtaş- Baia de Arieş – Alba county ARIE ŞMIN SA Baia de Arieş- ape de mină- Baia de Arieş – Alba county EM TUR Ţ – Turţ – Satu Mare county SM BAIA BORŞA- evacuare ape de mină Gura Băii –Borşa – Maramureş county SM BAIA BORŞA- evacuare ape de mină Burloaia – Borşa – Maramureş county SM BAIA BORŞA-evacuare Colbu-Toroioaga – Borşa – Maramureş county EM BAIA SPRIE – Baia Sprie – Maramureş county EM CAVNIC – Cavnic – Maramureş county EM BĂIUŢ – Băiuţ – Maramureş county S.C. Romplumb SA BAIA MARE-evacuare în canal de transport – Baia Mare – Maramureş

county

SUCURSALA MINIERĂ BAIA MARE-flotaţie centrală – Baia Mare – Maramureş county SM BAIA BORŞA- evacuare ape flotaţie – Borşa – Maramureş county Romarm Tohan Zărneşti – Zărneşti – Braşov county S.C. Viromet SA Victoria – Victoria – Braşov county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 1 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 2 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 3 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 4 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 5 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 6 – Slatina – Olt county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 7 – Slatina – Olt county S.C. GECSAT Târnăveni – Târnăveni – Mureş county

SGDP BAIA BORŞA – Borşa – Maramureş county SPGC SEINI – Seini – Maramureş county S.C. VITAL BAIA MARE-evacuare staţie – Baia Mare – Maramureş county S.C. IMI SA BAIA MARE-evacuare staţie mina Ilba – Baia Mare – Maramureş county S.C. WEST CONSTRUCT MINA SOCEA – Valea Socea – Maramureş county

2. 31984 L 0491: Rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT L 274, 17.10.1984, s. 11), ändrat genom

– 31991 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23.12.1991 (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48).

Med avvikelse från artikel 3 och bilaga I till direktiv 84/491/EEG skall gränsvärdena för utsläpp av lindan i de vatten som avses i artikel 1 i rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö

inte tillämpas i

Rumänien till och med den 31 december 2009 på följande industrianläggningar:

S.C. Sinteza SA Oradea – Oradea – Bihor county S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea – Râmnicu Vâlcea – Vâlcea county S.C. CHIMCOMPLEX SA Borzeşti – Borzeşti – Bacău county

68

EGT L 129, 18.5.1976, s. 23. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

3. 31986 L 0280: Rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT L 181, 4.7.1986, s. 16), senast ändrat genom

– 31991 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23.12.1991 (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48).

Med avvikelse från artikel 3 och bilaga II till direktiv 86/280/EEG skall gränsvärdena för utsläpp av hexaklorbensen, hexaklorbutadien, 1,2 – dikloretan (EDC), trikloretylen (TRI) och triklorbensen (TCB) i de vatten som avses i artikel 1 i rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö

inte

tillämpas i Rumänien till och med den 31 december 2009 på följande industrianläggningar:

S.C. NUTRISAM SATU MARE- Ferma MOFTIN– Satu Mare – Satu Mare county S.C. MARLIN SA ULMENI – Ulmeni – Maramureş county S.C. PROMET – Satu Mare – Maramureş county ARDUDANA ARDUD – Ardud – Maramureş county SM BAIA BORŞA- evacuare ape de mină Gura Băii – Borşa – Maramureş county SM BAIA BORŞA-evacuare Colbu-Toroioaga – Borşa – Maramureş county ERS CUG CLUJ – evacuare 3 –Cluj -Napoca – Cluj county

69

EGT L 129, 18.5.1976, s. 23. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

S.C. AM ĂTURA CLUJ – 6 evacuări directe – Cluj-Napoca – Cluj county SUCURSALA MINIERĂ BAIA MARE-flotaţie centrală – Baia Mare – Maramureş county S.C. OLTCHIM SA – Râmnicu Vâlcea – Vâlcea county S.C. CHIMCOMPLEX SA Borzeşti-M 1 – Borzeşti – Bacău county S.C. Electrocarbon SA Slatina – R 2 – Slatina – Olt county S.C. TERAPIA CLUJ – evacuare staţie 3 + staţie 2 – Cluj-Napoca – Cluj county S.C. PHOENIX ROM ĂNIA CAREI – Carei – Satu Mare county S.C. SILVANIA ZALĂU – Zalău – Sălaj county SNP PETROM SA – ARPECHIM Piteşti – Piteşti – Argeş county S.C. TEHNOFRIG CLUJ – evacuare 1 – Cluj-Napoca – Cluj county RBG ELCOND ZALĂU – Zalău – Sălaj county S.C. MUCART CLUJ – Cluj-Napoca – Cluj county S.C. CELHART DONARIS SA Brăila – Brăila – Brăila county STRATUS MOB SA Blaj – Blaj – Alba county

4. 31991 L 0271: Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40), senast ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artiklarna 3 och 4 samt artikel 5.2 i direktiv 91/271/EEG skall kraven för ledningsnät och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse inte tillämpas fullt ut i Rumänien till och med den 31 december 2018, i enlighet med följande delmål:

– I tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter skall överensstämmelse med artikel 3 i direktivet ha uppnåtts senast den 31 december 2013.

– I tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter skall överensstämmelse med artikel 5.2 i direktivet ha uppnåtts senast den 31 december 2015.

Rumänien skall sörja för en gradvis ökning av tillhandahållandet av ledningsnät enligt artikel 3 i överensstämmelse med följande minimikvoter av de sammanlagda personekvivalenterna:

– 61 % senast den 31 december 2010, – 69 % senast den 31 december 2013, – 80 % senast den 31 december 2015.

Rumänien skall sörja för en gradvis ökning av tillhandahållandet av rening av avloppsvatten enligt artikel 4 och artikel 5.2 i överensstämmelse med följande minimikvoter av de sammanlagda personekvivalenterna:

– 51 % senast den 31 december 2010, – 61 % senast den 31 december 2013, – 77 % senast den 31 december 2015.

5. 31998 L 0083: Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32), ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artikel 5.2 och artikel 8 samt delarna B och C i bilaga I till direktiv 98/83/EG skall de värden som fastställts för följande parametrar inte tillämpas fullt ut i Rumänien på de villkor som anges nedan:

– Till och med den 31 december 2010 för oxiderbarhet i tätorter med mindre än 10 000 invånare.

– Till och med den 31 december 2010 för oxiderbarhet och turbiditet i tätorter med mellan 10 000 och 100 000 invånare.

– Till och med den 31 december 2010 för oxiderbarhet, ammonium, aluminium, bekämpningsmedel, järn och mangan i tätorter med mer än 100 000 invånare.

– Till och med den 31 december 2015 för ammonium, nitrater, turbiditet, aluminium, järn, bly, kadmium och bekämpningsmedel i tätorter med mindre än 10 000 invånare.

– Till och med den 31 december 2015 för ammonium, nitrater, aluminium, järn, bly, kadmium, bekämpningsmedel och mangan i tätorter med mellan 10 000 och 100 000 invånare.

Rumänien skall säkerställa efterlevnad av kraven i direktivet i enlighet med de delmål som anges i tabellen nedan:

Orter där kraven skall vara uppfyllda senast den 31 december 2006

Ansluten

befolkning

Totalt antal orter

Oxiderbarhet

%

Ammonium

%

Nitrater

%

Turbiditet

%

Aluminium

%

Järn

%

Kadmium,

bly

%

Bekämp- ningsmedel

%

Mangan

%

<10 000 1 774

98,4

99 95,3 99,3 99,7 99,2 99,9 99,9 100

10 000 – 100 000

111 73 59,5 93,7 87 83,8 78,4 98,2 93,4 96,4

100 001 – 200 000

14 85,7 92,9 100 100 92,9 100 100 78,6 92,9

>200 000

9

77,8 100 100 100 88,9 88,9 100 88,9 88,9

TOTALT 1 908

96,7 96,7 95,2 98,64 98,64 97,9 99,8 99,4 99,7

Orter där kraven skall vara uppfyllda före slutet av 2010

Ansluten

befolkning

Totalt antal orter

Oxiderbarhet

%

Ammonium

%

Nitrater

%

Turbiditet

%

Aluminium

%

Järn

%

Kadmium,

bly

%

Bekämp- ningsmedel

%

Mangan

%

<10 000 1 774

100 99,5 97,7 99,7 99,7 99,3 99,9 99,9 100

10 000 – 100 000

111 100 80,2 97,3 100 94,6 90 98,2 96,4 96,4

100 001 – 200 000

14 100 100 100 100 100 100 100 100 100

>200 000

9

100 100 100 100 100 100 100 100 100

TOTALT 1 908

100 98,32 97,7 99,7 99,4 98,7 99,8 99,7 99,7

Detta undantag gäller inte för dricksvatten avsett för livsmedelsbearbetning.

D. FÖRORENINGS- OCH RISKHANTERING INOM INDUSTRIN

1. 31996 L 0061: Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26), senast ändrat genom

– 32003 R 1882: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29.9.2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

Med avvikelse från artikel 5.1 i direktiv 96/61/EG skall kraven för beviljande av tillstånd för befintliga anläggningar inte tillämpas i Rumänien på följande anläggningar fram till det datum som anges för varje anläggning, när det gäller skyldigheten att driva dessa anläggningar i enlighet med de utsläppsgränsvärden, likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder som bygger på bästa tillgängliga teknik som avses i artikel 9.3 och 9.4:

Till och med den 31 december 2008: 1. S.C. CARBID FOX SA Târnăveni (huvudverksamhet 4.2) 2. S.C. AVICOLA SA Ferma Gârleni-Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 3. S.C. EXPERT 2001 IMPEX SRL Bistriţa-Năsăud (huvudverksamhet 6.6)

Till och med den 31 december 2009:

4. S.C. UCM Reşiţa-Caraş-Severin (huvudverksamhet 2.2) 5. S.C. SICERAM SA Mureş (huvudverksamhet 3.5) 6. S.C. BEGA UPSOM SA Alba (huvudverksamhet 4.2) 7. S.C. CELROM SA Mehedinţi (huvudverksamhet 6.1) 8. S.C. COMCEH SA Călăraşi-Călăraşi (huvudverksamhet 6.1 b) 9. S.C. ECOPAPER SA Zărneşti-Braşov (huvudverksamhet 6.1 b) 10. S.C. RIFIL SA Neamţ (huvudverksamhet 6.2) 11. S.C. AVICOLA SA Ferma Războieni-Iaşi (huvudverksamhet 6.6 a) 12. S.C. AVIMAR SA Maramureş (huvudverksamhet 6.6 a) 13. S.C. AVICOLA SA Iaşi-Ferma Leţcani–Iaşi (huvudverksamhet 6.6 a) 14. COMBINATUL AGROINDUSTRIAL Curtici-Arad (huvudverksamhet 6.6 b) 15. S.C. AVICOLA SA Slobozia Ferma Bora-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 16. S.C. SUINTEST Oarja SA– Argeş (huvudverksamhet 6.6 b, c) 17. S.C. AVICOLA SA Slobozia-Ferma Andrăşeşti-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 18. S.C. AVICOLA SA Slobozia-Ferma Perieţi-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 19. S.C. AVICOLA SA Slobozia-Ferma Gheorghe Doja-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a)

Till och med den 31 december 2010: 20. S.C. ROMPLUMB SA Maramureş (huvudverksamhet 2.5) 21. S.C. ROMRADIATOARE SA Braşov (huvudverksamhet 2.5 b) 22. S.C. ELECTROMONTAJ SA Bucureşti (huvudverksamhet 2.6) 23. HOLCIM (Romania) –Ciment Câmpulung Argeş (huvudverksamhet 3.1) 24. S.C. ETERMED SA Medgidia –Constanţa (huvudverksamhet 3.2) 25. S.C. CONGIPS SA (Azbest) Bihor (huvudverksamhet 3.2) 26. S.C. HELIOS SA Aştileu-Bihor (huvudverksamhet 3.5) 27. S.C. SOFERT SA Bacău (huvudverksamhet 4.3, 4.2 b) 28. S.C. CHIMOPAR SA Bucureşti (huvudverksamhet 4.1) 29. S.C. ANTIBIOTICE SA Iaşi (huvudverksamhet 4.5) 30. S.C. ROMPETROL PETROCHEMICALS SRL Constanţa (huvudverksamhet 4.1) 31. S.C. LETEA SA Bacău (huvudverksamhet 6.1 a) 32. S.C. ZAH ĂR Corabia SA-Olt (huvudverksamhet 6.4 b) 33. S.C. TARGO SRL Timiş (huvudverksamhet 6.4) 34. S.C. SUINPROD Roman-Neamţ (huvudverksamhet 6.6 b) 35. S.C. LUCA SUINPROD SA Codlea -Braşov (huvudverksamhet 6.6 b) 36. S.C. AVICOLA Costeşti Argeş-Argeş (huvudverksamhet 6.6 b) 37. S.C. AVICOLA SA Platou Avicol Brad-Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 38. S.C. AT GRUP PROD IMPEX SRL Olt (huvudverksamhet 6.6 a)

39. S.C. AVICOLA SA Ferma Gherăieşti–Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 40. S.C. CARNIPROD SRL Tulcea –Tulcea (huvudverksamhet 6.6 b) 41. S.C. PIGCOM SA Satu Nou-Tulcea (huvudverksamhet 6.6 b) 42. S.C. AGROPROD IANCU SRL Urziceni-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 b) 43. S.C. CRUCIANI IMPEX SRL Deduleşti-Brăila (huvudverksamhet 6.6) 44. S.C. AGROFLIP Bon ţida Cluj (huvudverksamhet 6.6 b, c) 45. S.C. AVICOLA SA Slobozia Ferma Amara– Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 46. S.C. ISOVOLTA GROUP SA Bucureşti (huvudverksamhet 6.7) 47. S.C. SAMOBIL SA Satu Mare (huvudverksamhet 6.7) 48. S.C. ELECTROCARBON SA Slatina-Olt (huvudverksamhet (6.8) 49. S.C. TRANSGOLD SA Baia Mare-Maramureş (huvudverksamhet 2.5)

Till och med den 31 december 2011: 50. S.C. ORGANE DE ASAMBLARE SA Braşov (huvudverksamhet 2.6) 51. HEIDELBERG CEMENT – Fieni Cement Dâmboviţa (huvudverksamhet 3.1) 52. CARMEUSE România SA Argeş (huvudverksamhet 3.1) 53. S.C. RESIAL SA Alba (huvudverksamhet 3.5) 54. SOCIETATEA NATIONALĂ A PETROLULUI PETROM SA Sucursala Craiova,

Combinatul Doljchim-Dolj (huvudverksamhet 4.2, 4.1)

55. S.C. USG SA Vâlcea (huvudverksamhet 4.2 d) 56. S.C. ULTEX SA Ţăndărei-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.4 b) 57. S.C. CARMOLIMP SRL Viştea de Sus – Sibiu (huvudverksamhet 6.6 b) 58. S.C. AVICOLA Buftea – Ilfov (huvudverksamhet 6.6 a) 59. S.C. AVICOLA SA Ferma Hemeiuş-Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 60. S.C. SUINPROD SA Zimnicea – Ferma Zimnicea-Teleorman (huvudverksamhet 6.6 b) 61. S.C. SUINPROD SA Bilciureşti – Dâmboviţa (huvudverksamhet 6.6) 62. S.C. COMPLEXUL DE PORCI Brăila SA Baldovineşti -Brăila (huvudverksamhet 6.6 b) 63. S.C. COMPLEXUL DE PORCI Brăila SA Tichileşti-Brăila (huvudverksamhet 6.6 b) 64. S.C. AT GRUP PROD IMPEX SRL – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 a) 65. S.C. KING HAUSE ROM Cornetu SRL Filiala Mavrodin – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 a) 66. S.C. AVIKAF PROD IMPEX SRL Teleorman (huvudverksamhet 6.6 a) 67. S.C. SUINPROD SA Zimnicea – Ferma Dracea – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 b)

68. S.C. ROMCIP Salcia – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 b) 69. S.C. AVIPUTNA SA Goleşti – Vrancea (huvudverksamhet 6.6 a) 70. S.C. NUTRICOM SA Olteniţa – Călăraşi (huvudverksamhet 6.6 b) 71. S.C. PIGALEX SA Alexandria – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 b) 72. S.C. PIC ROMÂNIA SRL Vasilaţi – Călăraşi (huvudverksamhet 6.6 c) 73. S.C. SUINTEST SA Fierbinţi -Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 b) 74. S.C. AGRIVAS SRL Vaslui (huvudverksamhet 6.6 a) 75. S.C. AVICOLA Buftea SA Punct de lucru Turnu Măgurele – Teleorman (huvudverksamhet 6.6 a) 76. S.C. C+C SA Reşiţa (huvudverksamhet 6.6 b)

Till och med den 31 december 2012: 77. SNP PETROM SA Sucursala ARPECHIM Piteşti-Argeş (verksamheter 1.2, 4.1) 78. S.C. ROMPETROL Rafinare SA Constanţa (verksamhet 1.2) 79. COMBINATUL DE OŢELURI SPECIALE Târgovişte-Dâmboviţa

(huvudverksamhet 2.2, 2.3)

80. S.C. COMBINATUL DE UTILAJ GREU SA Cluj (huvudverksamhet 2.2, 2.3 b) 81. S.C. IAIFO Zalău-Sălaj (huvudverksamhet 2.3 b, 2.4) 82. S.C. ALTUR SA Olt (huvudverksamhet 2.5) 83. CNCAF MINVEST SA DEVA Filiala DEVAMIN SA Deva, Exploatarea minieră Deva-Hunedoara (huvudverksamhet 2.5)

84. S.C. MONDIAL SA Lugoj-Timiş (huvudverksamhet 3.5) 85. S.C. MACOFIL SA Târgu Jiu-Gorj (huvudverksamhet 3.5) 86. S.C. CERAMICA SA Iaşi (huvudverksamhet 3.5) 87. S.C. FIBREXNYLON SA Neamţ (huvudverksamhet 4.1 b, d; 4.2 b; 4.3) 88. S.C. CHIMCOMPLEX SA Borzeşti –Bacău (huvudverksamhet 4.1 a, b, c, d, f; 4.2 b, c, d; 4.4) 89. S.C. PEHART SA Petreşti- Alba (huvudverksamhet 6.1 b) 90. S.C. TABACO-CAMPOFRIO SA Tulcea (huvudverksamhet 6.4 a) 91. S.C. AVICOLA SA Slobozia Ferma Ion Ghica-Ialomiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 92. S.C. AVICOLA SA Platou Avicol Aviasan -Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 93. S.C. ITAL TRUST Racoviţă SA– Sibiu (huvudverksamhet 6.6 b) 94. S.C. COMTIM GROUP SRL Ferma Parţa-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b) 95. S.C. COMTIM GROUP SRL Ferma Pădureni-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b) 96. S.C. COMTIM GROUP SRL Ferma Peciu Nou-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b) 97. S.C. COMTIM GROUP SRL Ferma Periam-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b) 98. S.C. COMTIM GROUP SRL Ferma Ciacova-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b) 99. S.C. AVICOLA LUMINA SA – Constanţa (huvudverksamhet 6.6 a)

Till och med den 31 december 2013: 100. S.C. UNIO SA Satu Mare (huvudverksamhet 2.3 b) 101. S.C. ARTROM SA Slatina – Olt (huvudverksamhet 2.3 b, 2.6) 102. S.C. IAR SA Braşov (huvudverksamhet 2.6) 103. S.C. ARIO SA Bistriţa Năsăud (huvudverksamhet 2.4) 104. S.C. LAFARGE ROMCIM SA Medgidia – Constanţa (huvudverksamhet 3.1) 105. S.C. CARS SA Târnăveni – Mureş (huvudverksamhet 3.5) 106. S.C. CASIROM SA Cluj (huvudverksamhet 3.5) 107. S.C. TURNU SA Turnu Măgurele – Teleorman (huvudverksamhet 4.3, 4.2 b) 108. S.C. COMBINATUL DE ÎNGRĂŞĂMINTE CHIMICE SA Năvodari – Constanţa

(huvudverksamhet 4.3)

109. S.C. AMBRO Suceava SA – Suceava (huvudverksamhet 6.1 a, b) 110. S.C. ROMSUIN TEST Periş SA – Ilfov (huvudverksamhet 6.6 a) 111. S.C. NUTRICOD Codlea Sucursala Sfântu Gheorghe – Covasna (huvudverksamhet 6.6 b) 112. S.C. HADITON GRUP SRL Argeş (huvudverksamhet 6.6 a)

Till och med den 31 december 2014: 113. S.C. PETROM SA Rafinăria PETROBRAZI – Prahova (verksamhet 1.2) 114. S.C. RAFIN ĂRIA ASTRA ROMÂNĂ SA Ploieşti – Prahova (verksamhet 1.2) 115. S.C. ROMPETROL Rafinăria VEGA – Prahova (verksamhet 1.2) 116. S.C. PETROTEL LUKOIL SA – Prahova (verksamhet 1.2) 117. S.C. ISPAT SIDEX SA Galaţi (huvudverksamhet 2.2, 2.3) 118. S.C. SIDERURGICA SA Hunedoara (huvudverksamhet 2.2, 2.3) 119. S.C. KVAERNER IMGB SA Bucureşti (huvudverksamhet 2.4) 120. S.C. SOMETRA SA Copşa Mică – Sibiu (huvudverksamhet 2.5 a, 2.5 b, 2.1, 2.4) 121. S.C. FERAL SRL Tulcea (huvudverksamhet 2.5 a) 122. S.C. METALURGICA SA Aiud – Alba (huvudverksamhet 2.4, 2.3 b) 123. S.C. NEFERAL SA Ilfov (huvudverksamhet 2.5 b) 124. S.C. INDUSTRIA SÂRMEI SA Câmpia Turzii-Cluj (huvudverksamhet 2.2, 2.3, 2.6) 125. S.C. METALURGICA SA Vlăhiţa -Harghita (huvudverksamhet 2.5 b) 126. S.C. UPETROM 1 Mai SA Prahova (huvudverksamhet 2.2) 127. S.C. LAMINORUL SA Brăila (huvudverksamhet 2.3) 128. S.C. AVERSA SA Bucureşti (huvudverksamhet 2.4) 129. S.C. FORMA SA Botoşani (huvudverksamhet 2.3) 130. S.C. ISPAT TEPRO SA Iaşi (huvudverksamhet 2.3 c) 131. S.C. URBIS Armături Sanitare SA-Bucureşti (huvudverksamhet 2.6)

132. S.C. BALANŢA SA Sibiu (huvudverksamhet 2.6) 133. S.C. COMMET SA Galaţi (huvudverksamhet 2.6) 134. CNACF MINVEST SA Deva Filiala "DEVAMIN" Exploatarea minieră Veţel Hunedoara (huvudverksamhet 2.5) 135. S.C. MOLDOMIN SA Moldova Nou ă-Caraş-Severin (huvudverksamhet 2.5) 136. S.C. FIROS SA Bucureşti (huvudverksamhet 3.3) 137. S.C. SINTER-REF SA Azuga-Prahova (huvudverksamhet 3.5) 138. S.C. PRESCOM Braşov SA-Braşov (huvudverksamhet 3.1) 139. S.C. MELANA IV SA Neamţ (verksamhet 4.1) 140. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea-Vâlcea (huvudverksamhet 4.1, 4.2, 4.3) 141. S.C. AMONIL SA Slobozia –Ialomiţa (huvudverksamhet 4.3, 4.2) 142. CAROM SA Bacău (huvudverksamhet 4.1 a, b, i) 143. AZOCHIM SA Săvineşti-Neamţ (huvudverksamhet 4.2) 144. S.C. UZINA DE PRODUSE SPECIALE Făgăraş SA Braşov (huvudverksamhet 4.6) 145. S.C. SINTEZA SA Oradea- Bihor (huvudverksamhet 4.1 g; 4.2 d, e; 4.4) 146. S.C. CHIMPROD SA Bihor (huvudverksamhet 4.1 b, 4.5) 147. S.C. AZUR SA Timişoara-Timiş (huvudverksamhet 4.1) 148. S.C. PUROLITE SA Victoria –Braşov (huvudverksamhet 4.1 d, h) 149. S.C. CELHART DONARIS SA Brăila (huvudverksamhet 6.1) 150. S.C. VRANCART SA Adjud-Vrancea (huvudverksamhet 6.1 b)

151. S.C. PIM SA Sibiu (huvudverksamhet 6.3) 152. S.C. DANUBIANA Roman SA Neamţ (huvudverksamhet 6.4 b) 153. S.C. ZAHĂRUL Românesc SA Ţăndărei –Ialomiţa (huvudverksamhet 6.4 b) 154. S.C. VASCAR SA Vaslui (huvudverksamhet 6.4 a) 155. S.C. MULTIVITA SA Negru Voda – Constanţa (huvudverksamhet 6.5) 156. S.C. SUINPROD SA Prahova (huvudverksamhet 6.6 a) 157. S.C. AVICOLA SA Ferma Şerbăneşti-Bacău (huvudverksamhet 6.6 a) 158. S.C. AVICOLA BUCUREŞTI SA Punct de lucru CSHD Mihăileşti (huvudverksamhet 6.6 a) 159. S.C. SUINPROD SA Bumbeşti Jiu -Gorj (huvudverksamhet 6.6 a) 160. S.C. SIBAVIS SA Sibiu –Sibiu (huvudverksamhet 6.6 a) 161. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea Ferma 1 Frănceşti -Vâlcea (huvudverksamhet 6.6 a) 162. S.C. AVIA AGROBANAT SRL Bocşa –Reşiţa (huvudverksamhet 6.6 a) 163. S.C. AVICOLA Găieşti SA – Dâmboviţa (huvudverksamhet 6.6 a) 164. S.C. VENTURELLI PROD SRL Sibiu (huvudverksamhet 6.6 b) 165. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea Ferma Budeşti – Vâlcea (huvudverksamhet 6.6 a) 166. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea Ferma Băbeni Mihăieşti-Vâlcea (huvudverksamhet 6.6 a) 167. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea Ferma 2 Frănceşti -Vâlcea (huvudverksamhet 6.6 a) 168. S.C. OLTCHIM SA Râmnicu Vâlcea Ferma Băbeni-Vâlcea (huvudverksamhet 6.6 a) 169. S.C. AVICOLA Bucureşti SA Sucursala Cluj-Sălişte-Cluj (huvudverksamhet 6.6 a) 170. S.C. AVICOLA Bucureşti SA Sucursala CSHD Codlea-Braşov

171. S.C. Cereal Prod SA – Galaţi (huvudverksamhet 6.6 a) 172. S.C. AVICOLA Mangalia SA Constanţa (huvudverksamhet 6.6 a) 173. S.C. AVICOLA SA Constanţa-Constanţa (huvudverksamhet 6.6 a) 174. S.C. AVICOLA BUCUREŞTI SA Punct de lucru Butimanu-Dâmboviţa (huvudverksamhet 6.6 a) 175. S.C. EUROPIG SA Poiana Mărului – Braşov (huvudverksamhet 6.6 b) 176. S.C. SUINPROD SA Leţ – Covasna (huvudverksamhet 6.6 b) 177. S.C. AVICOLA Şiviţa SA Galaţi (huvudverksamhet 6.6 a) 178. S.C. COLLINI SRL Bocşa –Reşiţa (huvudverksamhet 6.6 b) 179. S.C. AGROSAS SRL Timişoara-Timiş (huvudverksamhet 6.6 b, c) 180. S.C. FLAVOIA SRL Platforma Hereclean- Sălaj (huvudverksamhet 6.6 a) 181. S.C. ELSID SA Titu – Dâmboviţa (huvudverksamhet 6.8)

Till och med den 31 december 2015: 182. S.C. RAFINĂRIA STEAUA ROMÂNĂ SA Câmpina – Prahova (verksamhet 1.2) 183. S.C. TRACTORUL UTB SA Braşov (huvudverksamhet 2.3 b, 2.4, 2.6, 6.7) 184. S.C. ISPAT Petrotub SA Neamţ (huvudverksamhet 2.3, 6.7) 185. S.C. ARO SA Argeş (huvudverksamhet 2.3 b, 2.6) 186. S.C. STIMET SA Sighişoara –Mureş (huvudverksamhet 3.3) 187. S.C. BEGA REAL SA Pleşa – Prahova (huvudverksamhet 3.5) 188. S.C. AZOMUREŞ SA Târgu Mureş-Mureş (huvudverksamhet 4.2, 4.3)

189. S.C. COLOROM SA Codlea-Braşov (huvudverksamhet 4.1 j) 190. S.C. SOMEŞ SA Dej – Cluj (huvudverksamhet 6.1 a, b) 191. S.C. OMNIMPEX Hârtia SA Buşteni- Prahova (huvudverksamhet 6.1 b) 192. S.C. PERGODUR Internaţional SA Neamţ (huvudverksamhet 6.1 b) 193. S.C. PROTAN SA -Popeşti Leordeni-Ilfov (huvudverksamhet 6.5) 194. S.C. PROTAN SA Bucureşti Sucursala Codlea-Braşov (huvudverksamhet 6.5) 195. S.C. PROTAN SA-Cluj (huvudverksamhet 6.5)

Fullständigt samordnade tillstånd skall utfärdas för dessa anläggningar före den 30 oktober 2007, med bindande tidsplaner för varje anläggning för att uppnå full överensstämmelse. Dessa tillstånd skall säkerställa att de allmänna principerna för verksamhetsutövares grundläggande skyldigheter enligt artikel 3 i direktivet följs senast den 30 oktober 2007.

2. 32000 L 0076: Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (EGT L 332, 28.12.2000, s. 91).

Med avvikelse från artikel 6, artikel 7.1 och artikel 11 i direktiv 2000/76/EG skall utsläppsgränsvärdena och kraven för mätningar inte tillämpas till och med den 31 december 2007 på 52 förbränningsanläggningar för medicinskt avfall och till och med den 31 december 2008 på 58 förbränningsanläggningar för medicinskt avfall i Rumänien.

Rumänien skall rapportera till kommissionen före slutet av första kvartalet varje år, från och med den 30 mars 2007, om nedläggning av anläggningar för värmebehandling av farligt avfall som inte uppfyller kraven samt den mängd medicinskt avfall som behandlats under det föregående året.

3. 32001 L 0080: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1), ändrat genom

– 12003 T: Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

a) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilagorna III och IV i direktiv 2001/80/EG skall utsläppsgränsvärdena för svaveldioxid inte tillämpas i Rumänien på följande anläggningar före det datum som anges för varje anläggning:

Till och med den 31 december 2008: S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 1, 4 kraftpannor x 264 MWth

Till och med den 31 december 2009: S.C. TERMOELECTRICA SE DOICEŞTI No. 1, 1 ångpanna x 470 MWth

Till och med den 31 december 2010: S.C. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA S.E. CRAIOVA II – No. 1, 2 pannor x 396,5 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC TURCENI SA No. 2, 2 kraftpannor x 789 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC TURCENI SA No. 3, 2 kraftpannor x 789 MWth S.C. TERMOELECTRICA SE PAROŞENI No. 2, 1 ångpanna Benson x 467 MWth + 1 varmvattenpanna x 120 MWth RAAN, BRANCH ROMAG TERMO No. 2, 3 pannor x 330 MWth S.C. COLTERM SA No. 7, 1 varmvattenpanna x 116 MWth

Till och med den 31 december 2011: CET ARAD No. 2, 2 industriella ångpannor x 80 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA S.E. CRAIOVA II – No. 2, 2 CAF x 116 MWth + 2 x CR 68 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC ROVINARI SA No. 2, 2 ångpannor x 879 MWth TERMOELECTRICA GIURGIU No. 1, 3 energiångpannor x 285 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 2, 4 kraftpannor x 264 MWth

S.C. PETROTEL-LUKOIL SA No. 1, 2 DAV3 + HPM 1 x 45 MWth + 14,7 MWth + 11,4 MWth S.C. PETROTEL-LUKOIL SA No. 2, 3 tekniska ångpannor x 105,5 MWth S.C. C.E.T. GOVORA No. 3, 1 panna x 285 MWth

Till och med den 31 december 2012: CET BACĂU No. 1, 1 ångpanna x 343 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI Vest No. 1, 2 ångpannor x 458 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA S.E. IŞALNIŢA, 4 pannor x 473 MWth

Till och med den 31 december 2013: CET ARAD No. 1, 1 ångpanna x 403 MWth S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA No. 2, 2 gruppångpannor x 300 MWth + 269 MWth S.C. TERMOELECTRICA SA, SUCURSALA ELECTROCENTRALE BRĂILA, 6 ångpannor x 264 MWth S.C. CET BRAŞOV SA No. 1, 2 pannor x 337 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SUD No. 1, 4 ångpannor x 287 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SUD No. 2, 2 ångpannor x 458 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI PROGRESUL No. 1, 4 ångpannor x 287 MWth

S.C. COMPLEXUL ENERGETIC ROVINARI SA No. 1, 2 ångpannor x 878 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 3, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. C.E.T. IAŞI II, 2 ångpannor x 305 MWth S.C. UZINA ELECTRICĂ ZALĂU No. 1, 4 industriella ångpannor x 85,4 MWth S.C. TERMICA S.A SUCEAVA No. 1, 2 pannor x 296 MWth S.C. COLTERM SA No. 5, 1 varmvattenpanna x 116,3 MWth S.C. COLTERM SA No. 6, 3 ångpannor x 81,4 MWth S.C. C.E.T. GOVORA No. 2, 2 pannor x 285 MWth

Under denna övergångsperiod får svaveldioxidutsläppen från samtliga förbränningsanläggningar i enlighet med direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

2

/år,

2

/år,

2

/år,

2

/år.

b) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilaga VI till direktiv 2001/80/EG skall gränsvärdena för utsläpp av kväveoxid inte tillämpas i Rumänien på följande anläggningar fram till det datum som anges för varje anläggning:

Till och med den 31 december 2008: ARPECHIM PITEŞTI No. 2, 1 panna BW x 81 MWth ARPECHIM PITEŞTI No. 3, 4 pannor x 81 MWth PRODITERM BISTRIŢA, 2 varmvattenpannor x 116 MWth + 2 ångpannor x 69 MWth S.C. CET BRAŞOV SA No. 1, 2 pannor x 337 MWth REGIA AUTONOMĂ DE TERMOFICARE CLUJ, 2 varmvattenpannor x 116 MWth TERMOELECTRICA GIURGIU No. 1, 3 energiångpannor x 285 MWth TERMOELECTRICA GIURGIU No. 2, 2 industriella ångpannor x 72 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 1, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. COLTERM SA No. 2, 1 varmvattenpanna x 58,1 MWth

Till och med den 31 december 2009: CET ARAD No. 1, 1 CR ångpanna x 403 MWth CET ENERGOTERM SA REŞIŢA No. 2, 1 varmvattenpanna x 58 MWth S.C. TERMICA TÂRGOVIŞTE, 1 varmvattenpanna x 58,15 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA S.E. CRAIOVA II – No. 1, 2 pannor x 396,5 MWth S.C. CET IAŞI I No. 2, 2 ångpannor x 283 MWth S.C. UZINA ELECTRICĂ ZALĂU No. 3, 1 ångpanna x 72,3 MWth

Till och med den 31 december 2010: S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA S.A No 1, 2 gruppångpannor x 127 MWth + 269 MWth S.C. C.E.T SA No. 2 Brăila, 2 pannor x 110 MWth CET ENERGOTERM SA REŞIŢA No. 1, 2 pannor x 45,94 MWth S.C. UZINA TERMOELECTRICĂ MIDIA No. 2, 1 panna x 73 MWth S.C. UZINA TERMOELECTRICĂ MIDIA No. 3, 1 panna x 73 MWth S.C. UZINA TERMOELECTRICĂ MIDIA No. 4, 1 panna x 73 MWth S.C. TERMOELECTRICA SE DOICEŞTI No. 1, 1 Benson ångpanna x 470 MWth S.C. ELECTROCENTRALE GALAŢI No. 3, 3 kraftpannor x 293 MWth S.C. TERMOELECTRICA SE PAROŞENI No. 2, 1 ångpanna x 467 MWth + 1 varmvattenpanna x 120 MWth

S.C. CET IAŞI I No. 1, 3 ångpannor x 94 MWth S.C. TERMICA SA SUCEAVA No. 1, 2 pannor x 296 MWth S.C. TURNU SA TURNU MĂGURELE No. 1, 1 varmvattenpanna x 58 MWth S.C. TURNU SA TURNU MĂGURELE No. 2, 1 varmvattenpanna x 58 MWth S.C. ENET SA No. 1, 3 pannor x 18,5 MWth S.C. ENET SA No. 2, 1 varmvattenpanna x 58 MWth

Till och med den 31 december 2011: CET ARAD No. 2, 2 industriella ångpannor x +1 panna x 80 MWth S.C. TERMON SA ONEŞTI, 3 pannor x 380 MWth S.C. CET SA No. 1 BRĂILA, 2 pannor x 110 MWth S.C. TERMICA SA No. 1 BOTOŞANI, 3 varmvattenpannor x 116 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SUD No. 12, 2 varmvattenpannor x 116 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SUD No. 16, 1 varmvattenpanna x 116 MWth CET ENERGOTERM SA REŞIŢA No. 4, 1 varmvattenpanna x 58 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE PALAS No. 1, 1 varmvattenpanna x 116 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC CRAIOVA SE IŞALNIŢA, 4 pannor x 473 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 2, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C.CET IAŞI I No. 3, 4 varmvattenpannor x 116 MWth RAAN, BRANCH ROMAG TERMO No. 1, 3 pannor x 330 MWth

RAAN, BRANCH ROMAG TERMO No. 2, 3 pannor x 330 MWth S.C. ROMPETROL SA BUCUREŞTI VEGA PLOIEŞTI, 3 tekniska ångpannor x 24,75 MWth S.C. PETROTEL-LUKOIL SA No. 1, 2 DAV3 + HPM 1 x 45 MWth + 14,7 MWth + 11,4 MWth S.C. PETROTEL-LUKOIL SA No. 2, 3 tekniska ångpannor x 105,5 MWth S.C. UZINA ELECTRICĂ ZALĂU No. 1, 4 industriella ångpannor x 85,4 MWth S.C. COLTERM SA No. 4, 1 varmvattenpanna x 116,1 MWth S.C. C.E.T. GOVORA No. 3, 1 panna x 285 MWth

Till och med den 31 december 2012: CET ENERGOTERM SA REŞIŢA No. 3, 1 varmvattenpanna x 116 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE PALAS No. 2, 1 varmvattenpanna x 116 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE MUREŞ No. 5, 4 ångpannor x 277 MWth S.C. COLTERM SA No. 6, 3 ångpannor x 81,4 MWth

Till och med den 31 december 2013: S.C. TERMOELECTRICA SA, SUCURSALA ELECTROCENTRALE BRĂILA, 6 ångpannor x 264 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SUD No. 14, 1 varmvattenpanna x 116 MWth

S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE PALAS No. 3, 1 varmvattenpanna x 116 MWth S.C. ELECTROCENTRALE GALAŢI No. 2, 2 kraftpannor x 293 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 3, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE MUREŞ No. 1, 1 ångpanna x 277 MWth S.C. ELCEN BUCUREŞTI SE MUREŞ No. 4, 1 ångpanna x 277 MWth S.C. COLTERM SA No. 5, 1 varmvattenpanna x 116,3 MWth S.C. COLTERM SA No. 7, 2 varmvattenpannor x 116,3 MWth S.C. C.E.T. GOVORA No. 2, 2 pannor x 285 MWth S.C. ENET SA VRANCEA No. 3, 1 varmvattenpanna x 116,3 MWth

Under denna övergångsperiod får kväveoxidutsläppen från samtliga förbränningsanläggningar i enlighet med direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

c) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilaga VII till direktiv 2001/80/EG skall gränsvärdena för utsläpp av stoft inte tillämpas i Rumänien på följande anläggningar före det datum som anges för varje anläggning:

Till och med den 31 december 2008: S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 1, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. C.E.T. IAŞI II, 2 ångpannor x 305 MWth

Till och med den 31 december 2009: CET BACĂU No. 1, 1 ångpanna x 345 MWth S.C. TERMOELECTRICA GIURGIU No. 1, 3 ångpannor x 285 MWth S.C. COLTERM SA No. 6, 3 ångpannor x 81,4 MWth

Till och med den 31 december 2010: CET ARAD No. 1, 1 ångpanna x 403 MWth S.C. CET BRAŞOV SA No. 1, 2 pannor x 337 MWth S.C. TERMOELECTRICA DOICEŞTI No. 1, 1 Benson ångpanna x 470 MWth S.C. COMPLEX ENERGETIC TURCENI SA No. 2, 2 kraftpannor x 789 MWth S.C. TERMICA SA SUCEAVA No. 1, 2 pannor x 296 MWth S.C. CET GOVORA SA No. 3, 1 panna x 285 MWth

Till och med den 31 december 2011: S.C. COMPLEX ENERGETIC CRAIOVA SE CRAIOVA II-No. 2, 2 CAF x 116 MWth + 2 CR x 68 MWth S.C. COMPLEX ENERGETIC ROVINARI SA No. 2, 2 ångpannor x 879 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 2, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. PETROTEL LUKOIL SA No. 1, DAV3 + HPM 1 x 45 MWth + 14,7 MWth + 11,4 MWth S.C. PETROTEL LUKOIL SA No. 2, 3 tekniska ångpannor x 105,5 MWth S.C. ALUM SA TULCEA No. 1, 3 pannor x 84,8 MWth +1 x 72,6 MWth S.C. CET GOVORA SA No. 2, 2 pannor x 285 MWth

Till och med den 31 december 2013: S.C. COMPLEX ENERGETIC Rovinari SA No. 1, 2 ångpannor x 878 MWth S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 3, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. UZINA ELECTRICĂ ZALĂU No. 1, 4 ångpannor x 85,4 MWth S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA No. 2, 2 gruppångpannor x 300 MWth + 1 x 269 MWth

Under denna övergångsperiod får utsläppen av stoft från samtliga förbränningsanläggningar i enlighet med direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

d) Med avvikelse från artikel 4.3 och del A i bilaga VI till direktiv 2001/80/EG skall de gränsvärden för utsläpp av kväveoxid som från och med den 1 januari 2016 skall gälla för anläggningar med en installerad tillförd effekt på mer än 500 MWth inte tillämpas fram till och med den 31 december 2017 på följande anläggningar i Rumänien:

S.C. ELECTROCENTRALE ORADEA SA No. 2, 2 gruppångpannor x 300 MWth + 1 ångpanna x 269 MWth, S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 2, 4 kraftpannor x 264 MWth S.C. COMPLEXUL ENERGETIC ROVINARI SA No. 2, 2 ångpannor x 879 MWth, S.C. COMPLEXUL ENERGETIC TURCENI SA No. 3, 2 kraftpannor x 789 MWth, S.C. ELECTROCENTRALE DEVA SA No. 1, 4 kraftpannor x 264 MWth, S.C. TERMICA SA SUCEAVA, No. 1, 2 pannor x 296 MWth.

Under denna övergångsperiod får utsläpp av kväveoxid från samtliga förbränningsanläggningar i enlighet med direktiv 2001/80/EG inte överstiga följande mellanliggande tak:

e) Senast den 1 januari 2011 skall Rumänien förelägga kommissionen en uppdaterad plan, med en investeringsplan, för successiv anpassning av återstående anläggningar som inte uppfyller kraven, med tydligt angivna etapper för tillämpning av regelverket. Dessa planer skall åstadkomma en ytterligare minskning av utsläppen till en nivå som ligger betydligt under de mellanliggande målen i leden a–d ovan, särskilt för utsläpp under 2012. Om kommissionen, med tanke särskilt på miljökonsekvenserna och behovet att minska snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden till följd av övergångsåtgärderna, anser att dessa planer inte är tillräckliga för att nå dessa mål skall den underrätta Rumänien. Inom de följande tre månaderna skall Rumänien meddela vilka åtgärder landet har vidtagit för att uppnå målen. Om kommissionen därefter, i samråd med medlemsstaterna, anser att dessa åtgärder inte är tillräckliga för att uppnå målen, skall den inleda ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget.

Tillägg A till BILAGA VII

Omstrukturering av den rumänska stålindustrin

(enligt bilaga VII kapitel 4 avdelning B)

DEL I

FÖRETAG SOM TAR EMOT STATLIGT STÖD ENLIGT RUMÄNIENS

OMSTRUKTURERINGSPROGRAM FÖR STÅLINDUSTRIN

– Ispat Sidex Galaţi

– Siderurgica Hunedoara

– COS Târgovişte

– CS Reşiţa

– IS Câmpia Turzii

– Donasid (Siderca) Călăraşi

DEL II

TIDSPLAN OCH BESKRIVNING AV KAPACITETSFÖRÄNDRINGAR

Anläggning Kapacitets-

förändring

(ton)

Tidpunkt för produktionen s upphörande

Tidpunkt för

stadigvarande

nedläggning

Siderurgica Hunedoara

Valstråd nr 1 - 400 000 1995 1997

Valstråd nr 3 - 280 000 1998 2000 Medelgrova profiler - 480 000 Första kvartalet

2008

Andra kvartalet 2008

IS Câmpia Turzii

Valstråd nr 1 - 80 000 1995 1996

CS Reşiţa Tunna profiler - 80 000 2000 2001

Rälshjul - 40 000 1999 2000 Grova profiler - 220 000 Fjärde kvartalet

2007

Andra kvartalet 2008

Medelgrova profiler och specialprofiler

- 120 000 Fjärde kvartalet

2006

Fjärde kvartalet 2007

Donasid (Siderca) Călăraşi

Medelgrova profiler - 350 000 1997 1999

Kapacitetsförändring netto

- 2 050 000

70

Kapacitetsminskningarna skall vara stadigvarande enligt definitionen i kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG av den 15 oktober 1991 (EGT L 286, 16.10.1991, s. 20).

DEL III

OMSTRUKTURERINGSRIKTMÄRKEN

1. Bärkraft

Med beaktande av de särskilda redovisningsregler som tillämpas av kommissionen skall varje stödmottagande företag senast den 31 december 2008 uppvisa en lägsta årlig bruttorörelsemarginal på 10 % för icke-integrerade stålföretag och 13,5 % för integrerade stålverk och en lägsta avkastning på 1,5 % på eget kapital. Detta skall kontrolleras genom en oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2005 och 2009, i enlighet med kapitel 4 avsnitt B punkt 13 i bilaga VII.

2. Produktivitet

En total produktivitet jämförbar med EU:s stålindustri skall gradvis ha uppnåtts senast den 31 december 2008. Detta skall kontrolleras genom en oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2005 och 2009, i enlighet med kapitel 4 avsnitt B punkt 13 i bilaga VII.

3. Kostnadsminskningar

Särskild vikt skall fästas vid kostnadsminskningar som en av huvudförutsättningarna för bärkraften. Dessa skall genomföras fullt ut i enlighet med de stödmottagande företagens verksamhetsplaner.

DEL IV

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER INFORMATIONSKRAV

1. Produktion och marknadseffekter

– Månatlig produktion av råstål, halvfabrikat och färdiga produkter per kategori och per produktsortiment.

– Sålda produkter, med volymer, priser och marknader, uppdelning enligt produktsortiment.

2. Investeringar

– Detaljerade uppgifter om genomförda investeringar.

– Datum för slutförandet.

– Kostnaderna för investeringarna, finansieringskällorna och beloppet för eventuellt stöd i samband med detta.

– Tidpunkten för eventuell utbetalning av stöd.

3. Minskning av arbetskraften

– Antal förlorade arbetstillfällen och tidpunkten för dessa.

– Utveckling av sysselsättningen vid de stödmottagande företagen (åtskillnad mellan

direkt och indirekt sysselsättning).

– Utveckling av sysselsättningen inom den nationella stålsektorn.

4. Kapacitet (för hela stålsektorn i Rumänien)

– Datum eller beräknat datum för upphörande av produktionskapacitet, uttryckt i MPP som skall stängas (MPP är den maximala årsproduktion som kan uppnås under normala arbetsförhållanden), och en beskrivning av dessa.

– Datum (eller beräknat datum) för avvecklingen, enligt definitionen i kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG om information som stålföretag skall lämna om sina investeringar

71

, av den berörda anläggningen och detaljerade uppgifter om

avvecklingen.

– Datum (eller beräknat datum) för införande av ny kapacitet och en beskrivning av denna.

– Utveckling i total kapacitet i Rumänien när det gäller råstål och färdiga produkter per kategori.

5. Kostnad

– Uppdelning av kostnaderna och deras respektive utveckling i det förflutna och i framtiden, särskilt när det gäller inbesparing av kostnader för arbetskraften, energiförbrukning, inbesparing av råmaterialkostnader, minskning av kostnaderna för tillbehör och externa tjänster.

71

EGT L 286, 16.10.1991, s. 20.

6. Finansiella prestanda

– Utvecklingen av utvalda finansiella nyckeltal för att säkerställa att det görs framsteg i riktning mot bärkraft (de finansiella resultaten och nyckeltalen måste anges på ett sådant sätt att jämförelser med företagets finansiella omstruktureringsplan möjliggörs och måste inbegripa kommissionens test av bärkraft).

– Uppgifter om betalda skatter och pålagor, bl.a. information om eventuella avvikelser från normalt tillämpliga skatte- och tullbestämmelser.

– Nivån på de finansiella kostnaderna.

– Detaljerade uppgifter om och tidpunkter för utbetalning av stöd som redan beviljats enligt bestämmelserna i akten.

– Villkor och förutsättningar för eventuella nya lån (oberoende av källa).

7. Startande av ett nytt företag eller nya anläggningar med utvidgning av kapaciteten

– Identiteten på varje deltagare inom den privata och den offentliga sektorn.

– Källorna till deras finansiering för startandet av det nya företaget eller de nya anläggningarna.

– Villkoren för de privata och de offentliga andelsägarnas deltagande.

– Förvaltningsstrukturen för det nya företaget.

8. Ändringar i ägarförhållandena.

Tillägg B till BILAGA VII

Förteckning över anläggningar för kött, fjäderfäkött, mjölk och mjölkprodukter

enligt kapitel 5 avsnitt B underavsnitt I i bilaga VII

Anläggningar för kött

Nr Vet. nr Anläggningens namn Plats för resp. lokal

1 5806/2000 Comb Agroind Curtici Str. Revoluţiei, nr.33, Curtici, jud. Arad 2 5065/2000 S.C. RB Prod S.R.L. Str. Constituţiei, Arad, jud. Arad 3 101/2000 S.C. Cominca S.A. Str. Octavian Goga, nr. 4, Oradea, jud. Bihor 4 102/1999 S.C. Prodaliment S.A. Str. Republicii, nr. 101, Salonta, jud. Bihor 5 115/1996 S.C. Ferm Com Prod S.R.L. Căldărăşti, jud. Buzău 6 1446/2002 S.C. Izocon MC S.A. Cuza Vodă, jud. Călăraşi 7 19/2002 S.C. Carnob S.R.L. Str. Lebedelor, nr. 1, Lumina, jud. Constanţa 8 154/1999 S.C. Casalco S.A. Str. Jókai Mór, nr. 9–11, Sf. Gheorghe, jud. Covasna 9 312/1999 S.C. Olas Prod S.R.L. Str. N. Romanescu, nr. 28, Craiova, jud. Dolj

10 58/2001 S.C. Elan Trident S.R.L. Str. Rákóczi, Miercurea Ciuc, jud. Harghita 11 143/1999 S.C. Lorialba Prest S.R.L. Str. Crişul Alb, nr. 1, Brad, jud. Hunedoara 12 4585/2002 S.C. Agro Prod Com Dosa

S.R.L.

Str. Principală, nr. 79, Chibed, jud. Mureş

13 2585/2000 S.C. Cazadela S.R.L. Str. Oltului, nr. 34, Reghin, jud. Mureş 14 4048/2000 S.C. Coniflor S.R.L. Str. Petru Maior, Gurghiu, jud. Mureş 15 422/1999 S.C. Prodprosper S.R.L. Str. Dumbravei, nr. 18, Dumbrava Roşie, jud. Neamţ 16 549/1999 S.C. Tce 3 Brazi S.R.L. Zăneşti, jud. Neamţ 17 24/2000 S.C. Spar S.R.L. Str. Gării, nr. 10, Potcoava, jud. Olt 18 2076/2002 S.C. Simona S.R.L. Str. Popa Şapcă, nr. 105, Balş, jud. Olt 19 86/2002 S.C. Universal S.R.L. Crişeni, jud. Sălaj 20 5661/2002 S.C. Harald S.R.L. Str. Mânăstirea Humorului, nr. 76A, jud. Suceava 21 6066/2002 S.C. Raitar S.R.L. Cornu Luncii, jud. Suceava 22 5819/2002 S.C. Mara Alex S.R.L. Milişăuţi, jud. Suceava 23 93/2003 S.C. Mara Prod Com S.R.L. Str. Abatorului, nr. 1 bis, Alexandria, jud. Teleorman 24 1/2000 S.C. Diana S.R.L. Bujoreni, jud. Vâlcea 25 6/1999 S.C. Diana Prod S.R.L. Vlădeşti, jud. Vâlcea

Anläggningar för fjäderfäkött

Nr Vet. nr Anläggningens namn Plats för resp. lokal

1 2951/2000 S.C. Agronutrisco Impex S.R.L.

Str. Abatorului, nr. 2A, Mihăileşti, jud. Giurgiu

2 3896/2002 S.C. Oprea Avicom S.R.L. Str. Dealul Viilor, nr. 5, Crăieşti, jud. Mureş

Anläggningar för mjölk och mjölkprodukter

Nr Vet. Nr Anläggningens namn Plats för resp. lokal

1 999/2000 S.C. Alba Lact S.A. Str. Muncii, nr. 4, Alba Iulia, jud. Alba 2 5158/8.11.2002 S.C. Biolact Bihor S.R.L. Paleu, jud. Bihor 3 2100/8.11.2001 S.C. Bendearcris S.R.L. Miceştii de Câmpie, nr. 202A, jud. Bistriţa-Năsăud 4 2145/5.3.2002 S.C. Lech Lacto S.R.L. Lechinţa, nr. 387, jud. Bistriţa-Năsăud 5 395/18.6.2001 S.C. Lacto Solomonescu S.R.L. Miron Costin, Vlăsineşti, jud.

Botoşani

6 115/1.2.2002 S.C. Comintex S.R.L. Darabani Darabani, jud. Botoşani 7 A343827/

30.8.2002

S.C. Prodlacta S.A. Str. Gării, nr. 403, Homorod, jud. Braşov

8 258/10.4.2000 S.C. Binco Lact S.R.L. Săcele, jud. Constanţa 9 12203/25.9.200

3

S.C. Lacto Genimico S.R.L. Str. Căşăriei nr. 2A, Hârşova, jud. Constanţa

10 2721/28.8.2001 S.C. Industrializarea Laptelui

S.A.

B-dul Independenţei, nr. 23, Târgovişte, jud. Dâmboviţa

11 4136/10.6.2002 S.C. Galmopan S.A. B-dul G. Coşbuc, nr. 257, Galaţi, jud. Galaţi 12 5/7.5.1999 S.C. Sandralact S.R.L. Şos. Bucureşti-Giurgiu, km. 23, jud. Giurgiu 13 213/1996 S.C. Paulact S.R.L. Str. Principală, nr. 28, Sânpaul, jud. Harghita 14 625/21.11.1996 S.C. Lactis S.R.L. Str. Beclean, nr. 31, Odorheiu Secuiesc, jud. Harghita 15 913/17.3.2000 S.C. Lactex – Reghin S.R.L. Jabeniţa, nr. 33, jud. Mureş 16 207/21.4.1999 S.C. Midatod S.R.L. Ibăneşti, nr. 273, jud. Mureş 17 391/23.4.1999 S.C. Kubo Ice Cream Company S.R.L.

Str. Dumbravei, nr. 5, Piatra Neamţ, jud. Neamţ

18 1055/10.7.2000 S.C. Oltina S.A. Str. A. I. Cuza, nr. 152, Slatina, jud. Olt 19 282/1999 S.C. Calion S.R.L. Str. Gheorghe Doja, nr. 39, Jibou, jud. Sălaj

20 1562/27.12.199

9 5750/23.5.2002

S.C. Bucovina S.A. Suceava Str.Humorului, nr.4, Suceava, jud. Suceava

21 1085/26.5.1999 S.C. Bucovina S.A. Falticeni Str. Izvor, nr.5, Falticeni, jud. Suceava 22 5614/20.4.2002 S.C. Coza Rux S.R.L. Str. Burdujeni, nr.11 A, Suceava, jud. Suceava 23 1659/27.3.2003 S.C. Ecolact S.R.L. Milisauti, jud. Suceava 24 1205/5.10.1999 S.C. Pro Putna S.R.L. Putna, jud. Suceava 25 5325/13.2.2002 S.C. Cetina Prod Lact S.R.L. Neagra Sarului, Saru Dornei, jud. Suceava 26 5245/6.11.2001 S.C. Simultan S.R.L. Ortisoara, jud. Timis 27 2459/21.8.2002 S.C. Zan S.R.L. Str. Celulozei, nr. 5, Zarnesti, jud. Brasov

________________

BILAGA VIII

Landsbygdsutveckling

(enligt artikel 34 i anslutningsakten)

AVSNITT I: TILLFÄLLIGA TILLÄGGSÅTGÄRDER FÖR LANDSBYGDSUTVECKLING FÖR BULGARIEN OCH RUMÄNIEN

A. Stöd till delvis självförsörjande jordbruk som genomgår omstrukturering

1. Stöd till delvis självförsörjande jordbruk som genomgår omstrukturering skall bidra till följande mål:

a) Hjälpa till att mildra landsbygdens övergångsproblem när Bulgariens och Rumäniens jordbrukssektor och landsbygdsekonomi utsätts för konkurrenstrycket från den inre marknaden.

b) Underlätta och stimulera omstruktureringen av ännu inte lönsamma jordbruk.

I denna bilaga avses med "delvis självförsörjande jordbruk" sådana gårdar som i huvudsak producerar för egen konsumtion, men som även saluför en del av sin produktion.

2. För att få del av stödet måste jordbrukaren lägga fram en företagsplan som

a) visar att jordbruket kommer att bli lönsamt,

b) innehåller en förteckning över de investeringar som krävs,

c) beskriver särskilda milstolpar och mål.

3. Efter tre år skall överensstämmelsen med den företagsplan som avses i punkt 2 granskas. Om delmålen enligt planen inte har uppnåtts vid treårsöversynen, skall inget ytterligare stöd beviljas, men det blir inget krav på att med anledning av detta återbetala medel som redan erhållits.

4. Stödet skall utbetalas årligen i form av schablonmässigt stöd upp till det maximibelopp som anges i avsnitt I G och under en period på högst fem år.

B. Producentgrupper

1. Ett schablonmässigt stöd skall beviljas för att underlätta upprättande och administrativ drift av sådana producentgrupper som syftar till

a) att för de producenter som är medlemmar i sådana grupper anpassa produktionen till marknadens krav,

b) att gemensamt släppa ut varor på marknaden, inklusive förberedelser för försäljning, centralisering av försäljningen och leveranser till grossister, och

c) att införa gemensamma regler för information om produktionen, särskilt beträffande skörd och tillgänglighet.

2. Stödet skall beviljas endast till producentgrupper som formellt har erkänts av de behöriga myndigheterna i Bulgarien eller Rumänien mellan tidpunkten för anslutningen och den 31 december 2009 på grundval av antingen nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning.

3. Stödet skall utbetalas årligen under de första fem åren efter dagen för erkännandet av producentgruppen. Det skall beräknas på grundval av gruppens årliga saluförda produktion och får inte överstiga

a) 5 %, 5 %, 4 %, 3 % och 2 % av värdet av den produktion upp till 1 000 000 EUR som saluförs under första, andra, tredje, fjärde respektive femte året, och

b) 2,5%, 2,5%, 2,0%, 1,5% och 1,5% av värdet av den produktion som överskrider 1 000 000 EUR som saluförs under första, andra, tredje, fjärde respektive femte året.

Stödet får under inga omständigheter överskrida de maximibelopp som fastställs i avsnitt I G.

C. Åtgärder av typen Leader+

1. Stöd kan beviljas till åtgärder som avser förvärvande av färdigheter i syfte att förbereda landsbygdssamhällen för att kunna utforma och genomföra lokala strategier för landsbygdsutveckling.

Dessa åtgärder får innefatta särskilt följande:

a) Tekniskt stöd till studier av lokalområdet, och en diagnos av territoriet där de önskemål befolkningen framfört beaktas.

b) Information till och utbildning av befolkningen för att uppmuntra ett aktivt deltagande i utvecklingsprocessen.

c) Uppbyggande av representativa lokala utvecklingspartnerskap.

d) Utarbetande av integrerade utvecklingsstrategier.

e) Finansiering av forskning och utarbetande av stödansökningar.

2. Stöd kan beviljas till införandet av integrerade strategier av pilotkaraktär för utveckling av landsbygdsområden som utarbetats av lokala aktionsgrupper i enlighet med de principer som fastställs i punkterna 12, 14 och 36 i kommissionens meddelande till medlemsstaterna av den 14 april 2000 om fastställande av riktlinjer för gemenskapsinitiativet för landsbygdens utveckling (Leader+)

. Detta stöd skall begränsas till regioner där det redan finns en tillräcklig administrativ kapacitet och erfarenhet av arbetssätt av typen lokal landsbygdsutveckling.

3. De lokala aktionsgrupper som avses i punkt 2 kan vara berättigade att delta i åtgärder för samarbete mellan områden och transnationellt samarbete i enlighet med principerna i punkterna 15–18 i det meddelande från kommissionen som avses i punkt 2.

4. Bulgarien och Rumänien och de lokala aktionsgrupperna skall beredas tillgång till det observationsorgan för landsbygdsområden som föreskrivs i punkt 23 i det meddelande från kommissionen som avses i punkt 2.

D. Rådgivningstjänster avseende jordbruket

Stöd skall beviljas till tillhandahållande av rådgivningstjänster avseende jordbruket.

72

EGT C 139, 18.5.2000, s. 5.

E. Komplettering av direktstöd

1. Stöd får beviljas jordbrukare som är berättigade till kompletterande nationellt direktstöd eller annat stöd enligt artikel 143c i förordning (EG) nr 1782/2003

.

2. Det stöd som beviljas en jordbrukare för åren 2007, 2008, 2009 får inte överskrida skillnaden mellan

a) den nivå för direktstöd som är tillämplig i Bulgarien eller Rumänien för respektive år i enlighet med artikel 143a i förordning (EG) nr 1782/2003, och

b) 40 % av den nivå för direktstöd som är tillämplig i gemenskapen enligt dess sammansättning den 30 april 2004 för respektive år.

3. Gemenskapens bidrag till stöd som beviljas enligt detta underavsnitt E i Bulgarien eller Rumänien för vart och ett av åren 2007, 2008 och 2009 får inte överskrida 20 % av dess respektive årliga tilldelning. Bulgarien eller Rumänien får dock besluta att ersätta denna årliga sats på 20 % med följande satser: 25 % för 2007, 20 % för 2008 och 15 % för 2009.

73

Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1), förordningen anpassad genom rådets beslut 2004/281/EG (EUT L 93, 30.3.2004, s. 1), och förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 864/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 48).

4. Stöd som beviljas en jordbrukare enligt detta underavsnitt E skall räknas som kompletterande nationellt direktstöd eller annat stöd, beroende på vilket som är tillämpligt, inom ramen för de maximinivåer som fastställs i artikel 143c.2a i förordning (EG) nr 1782/2003.

F. Tekniskt bistånd

1. Stöd kan beviljas till förberedande åtgärder, övervaknings-, utvärderings- och kontrollåtgärder som krävs för genomförande av programdokumenten för landsbygdsutveckling.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 skall innefatta särskilt

a) studier,

b) tekniska stödåtgärder samt erfarenhets- och informationsutbyte riktat till partner, förmånstagare och den stora allmänheten,

c) installation, drift och samtrafik avseende datoriserade system för förvaltning, övervakning och utvärdering,

d) förbättrade utvärderingsmetoder och utbyte av information om bästa praxis på

detta område.

G. Tabell över belopp för de tillfälliga tilläggsåtgärderna för landsbygdsutveckling för Bulgarien och Rumänien

Åtgärd EUR

Delvis självförsörjande jordbruk 1 000 per jordbruk/per år Producentgrupper 100 000

100 000 80 000 60 000 50 000

under första året under andra året under tredje året under fjärde året under femte året

AVSNITT II: SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR INVESTERINGSSTÖD TILL BULGARIEN OCH RUMÄNIEN

1. Investeringsstöd till jordbruksföretag enligt de förordningar om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen skall beviljas jordbruksföretag som kan visas bli lönsamma vid slutet av förverkligandet av investeringen.

2. Totalbeloppet för stöd till investeringar i jordbruksföretag, uttryckt i procent av den stödberättigande investeringsvolymen, skall begränsas till högst 50 %, i mindre gynnade områden högst 60 %, eller de procentandelar som fastställs i den relevanta förordningen om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen, om dessa är högre. Om investeringar görs av unga jordbrukare, enligt definition i den relevanta förordningen om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen, får dessa procentsatser uppgå till högst 55 %, i mindre gynnade områden högst 65 %, eller de procentandelar som fastställs i den relevanta förordningen om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen, om dessa är högre.

3. Stöd till investeringar för att förbättra bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter enligt den relevanta förordningen om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen skall beviljas företag som har beviljats en övergångsperiod efter anslutningen för att uppfylla miniminormerna när det gäller miljö, hygien och djurens välbefinnande. I så fall måste företaget uppfylla alla relevanta normer vid slutet av den specificerade övergångsperioden, dock senast vid slutet av investeringsperioden.

AVSNITT III: SÄRSKILD BESTÄMMELSE FÖR STÖD TILL FÖRTIDSPENSIONERING TILL BULGARIEN

1. Jordbrukare i Bulgarien som har tilldelats mjölkkvoter skall vara berättigade till systemet för förtidspensionering under förutsättning att de inte har fyllt 70 år vid tiden för överlåtelsen.

2. Stödbeloppet skall vara avhängigt av de maximibelopp som är fastställda i den relevanta förordningen om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen och skall beräknas i förhållande till mjölkkvotens storlek och den totala jordbruksverksamheten i företaget.

3. Mjölkkvoter som har tilldelats någon som överlåter ett jordbruk skall återföras till den nationella mjölkkvotsreserven utan någon ytterligare kompensationsbetalning.

AVSNITT IV: SÄRSKILDA FINANSIELLA BESTÄMMELSER FÖR BULGARIEN OCH RUMÄNIEN 2007–2013

1. För programperioden 2007–2013 skall gemenskapsstöd som beviljas i Bulgarien och Rumänien för alla åtgärder som avser landsbygdsutveckling genomföras enligt principerna i artiklarna 31 och 32 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna.

74

2. I mål 1-områden får gemenskapens finansiella bidrag uppgå till antingen 85 % för åtgärder för miljövänligt jordbruk och djurens välbefinnande och 80 % för andra åtgärder, eller de procentandelar som fastställs i de förordningar om landsbygdsutveckling som är i kraft vid anslutningen, om dessa är högre.

_______________

74

EGT L 161, 26.6.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 33).

BILAGA IX

Särskilda åtaganden som gjorts och krav som godtagits av Rumänien

vid avslutandet av anslutningsförhandlingarna

den 14 december 2004

(enligt artikel 39 i anslutningsakten)

I. I samband med artikel 39.2

1. Att utan ytterligare dröjsmål genomföra handlingsplanen för Schengen som offentliggjordes i M.Of., p. I, nr. 129 bis/10.II.2005, såsom den ändrats i överensstämmelse med regelverket och med beaktande av de överenskomna tidsfristerna.

2. Att, i syfte att säkerställa en hög nivå för kontrollen och övervakningen av unionens framtida yttre gränser, avsevärt påskynda insatserna för att modernisera utrustningen och infrastrukturen vid de gröna och de blå gränserna samt vid gränsövergångsställena, och att ytterligare förstärka kapaciteten att genomföra operativa riskanalyser. Detta måste återspeglas i en enda flerårig investeringsplan som skall läggas fram senast i mars 2005 och som skall göra det möjligt för unionen att årligen mäta framstegen till dess att det beslut som avses i artikel 4.2 i akten har fattats när det gäller Rumänien. Rumänien måste dessutom avsevärt påskynda sina planer att rekrytera 4 438 poliser och tjänstemän vid gränspolisen och särskilt se till att man redan vid anslutningen har uppnått en bemanningsnivå som ligger så nära 100 % som möjligt vid gränserna till Ukraina och Moldavien och längs Svartahavskusten. Rumänien måste även vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt bekämpa olaglig invandring, inbegripet att förstärka samarbetet med tredjeländer.

3. Att utarbeta och genomföra en uppdaterad och integrerad handlingsplan och strategi för reformering av rättsväsendet, med de viktigaste åtgärderna för att genomföra lagen om rättsväsendets organisation, lagen om domarnas ställning och lagen om Högsta rättsrådet, vilka trädde i kraft den 30 september 2004. Båda dokumenten måste i en uppdaterad version överlämnas till unionen senast i mars 2005. Det måste säkerställas lämpliga finansiella och mänskliga resurser för att genomföra handlingsplanen, och den måste genomföras utan ytterligare dröjsmål och i enlighet med fastställda tidsramar. Rumänien måste också senast i mars 2005 visa att det nya systemet för slumpmässig tilldelning av mål till fullo har tagits i bruk.

4. Att avsevärt påskynda kampen mot korruption, särskilt korruption på hög nivå, genom att säkerställa en strikt tillämpning av den befintliga lagstiftningen mot korruption och faktiskt oberoende för den nationella åklagarmyndigheten för korruptionsfrågor (NAPO) samt att från och med november 2005 årligen lägga fram övertygande resultat av NAPO:s åtgärder mot korruption på hög nivå. NAPO måste utrustas med personal, finansiella medel, utbildningsresurser och utrustning i sådan utsträckning att den kan fullgöra sin ytterst viktiga uppgift.

5. Att genomföra en oberoende granskning av den nuvarande nationella antikorruptionsstrategins resultat och verkningar; att omvandla slutsatserna och rekommendationerna från denna granskning till en ny flerårig antikorruptionsstrategi i form av ett enda övergripande dokument som skall läggas fram senast i mars 2005 och åtföljas av en handlingsplan med klart fastställda riktvärden och resultat som skall uppnås samt tillräckliga budgetmedel. Genomförandet av strategin och handlingsplanen måste ses över av ett befintligt, klart definierat och oberoende organ. Strategin måste inbegripa ett åtagande att före slutet av 2005 se över det utdragna straffrättsliga förfarandet för att säkerställa att korruptionsfall behandlas på ett snabbt och öppet sätt för att garantera lämpliga påföljder med avskräckande effekt. Slutligen måste strategin innehålla åtgärder för att före slutet av 2005 avsevärt minska det antal organ som har behörighet att hindra eller utreda korruptionsfall, så att överlappning av ansvar kan undvikas.

6. Att senast i mars 2005 säkerställa en tydlig rättslig ram för uppgifterna för gendarmeriet respektive polisen och samarbetet mellan dem, inbegripet i förekommande fall genomförandelagstiftning, samt att utveckla och genomföra en klar rekryteringsplan senast i mitten av 2005 för de båda institutionerna i syfte att göra avsevärda framsteg med att besätta de 7000 vakanserna inom polisen och de 18 000 vakanserna i gendarmeriet senast vid anslutningen.

7. Att utveckla och genomföra en enhetlig flerårig strategi mot brottslighet med konkreta åtgärder för att häva Rumäniens ställning som ursprungs-, transit- och bestämmelseland för offer för människohandel samt att från och med mars 2005 årligen lägga fram tillförlitlig statistik över hur denna form av brottslighet motverkas.

II. I samband med artikel 39.3

8. Att säkerställa att konkurrensrådet effektivt kontrollerar allt potentiellt statligt stöd, även statligt stöd genom uppskov av betalningar till den statliga budgeten av skatteskulder och sociala avgifter eller uppskov med skulder i samband med energiförsörjning.

9. Att utan dröjsmål stärka upprätthållandet av regelverket avseende statligt stöd och att därefter säkerställa ett tillfredsställande upprätthållande av regelverket både för karteller och för statligt stöd.

10. Att senast i mitten av december 2004 förelägga kommissionen ett reviderat stålomstruktureringsprogram (med det nationella omstruktureringsprogrammet och de enskilda verksamhetsplanerna) i linje med de krav som anges i protokoll 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan

75

och med de villkor som anges i kapitel 4 avsnitt B i bilaga VII till akten.

75

EGT L 357, 31.12.1994, s. 2. Avtalet senast ändrat genom beslut nr 2/2003 av associeringsrådet EU

Att till fullo uppfylla åtagandet att inte bevilja eller utbetala något statligt stöd till de stålverk som omfattas av den nationella omstruktureringsplanen från den 1 januari 2005 till den 31 december 2008 och att till fullo respektera de belopp för statligt stöd och de villkor avseende kapacitetsminskningar som skall beslutas i samband med protokoll 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan.

11. Att även i fortsättningen anslå lämpliga finansiella medel och tillräckliga mänskliga resurser med de rätta kvalifikationerna åt konkurrensrådet.

_____________

SLUTAKT

I. SLUTAKTENS TEXT

1. De befullmäktigade ombuden för

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT,

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT,

IRLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT,

REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT,

REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT,

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT,

MALTAS PRESIDENT,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT,

REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT,

RUMÄNIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

KONUNGARIKET SVERIGES REGERING,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

församlade i Luxemburg den tjugofemte april tjugohundrafem för undertecknande av fördraget mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen,

har konstaterat att följande texter har utarbetats och antagits i konferensen mellan Europeiska unionens medlemsstater och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen:

I. Fördrag mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat "anslutningsfördraget").

II. Texterna på bulgariska och rumänska till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

III. Protokoll om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och

Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat "anslutningsprotokollet").

IV. De texter som anges nedan och som fogas till anslutningsprotokollet:

A. Bilaga I: Förteckning över konventioner och protokoll som Bulgarien och Rumänien tillträder vid anslutningen (enligt artikel 3.3 i protokollet)

Bilaga II: Förteckning över bestämmelser i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i de rättsakter som grundas på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta, vilka skall vara bindande och tillämpliga i de nya medlemsstaterna från och med anslutningen (enligt artikel 4.1 i protokollet)

Bilaga III: Förteckning enligt artikel 16 i protokollet: anpassningar av institutionernas rättsakter

Bilaga IV: Förteckning enligt artikel 17 i protokollet: ytterligare anpassningar av institutionernas rättsakter

Bilaga V: Förteckning enligt artikel 18 i protokollet: andra permanenta bestämmelser

Bilaga VI: Förteckning enligt artikel 20 i protokollet: övergångsbestämmelser för Bulgarien

Bilaga VII: Förteckning enligt artikel 20 i protokollet:

övergångsbestämmelser för Rumänien

Bilaga VIII: Landsbygdsutveckling (enligt artikel 34 i protokollet)

Bilaga IX: Särskilda åtaganden som gjorts och krav som godtagits av Rumänien vid avslutandet av anslutningsförhandlingarna den 14 december 2004 (enligt artikel 39 i protokollet)

B. Texterna på rumänska och bulgariska till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller kompletterar detta.

V. Akt om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen (nedan kallad "anslutningsakten").

VI. De texter som anges nedan och som fogas till anslutningsakten:

A. Bilaga I: Förteckning över konventioner och protokoll som Bulgarien och Rumänien tillträder vid anslutningen (enligt artikel 3.3 i anslutningsakten)

Bilaga II: Förteckning över bestämmelser i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i de rättsakter som grundas på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta, vilka skall vara bindande och tillämpliga i de nya medlemsstaterna från och med anslutningen (enligt artikel 4.1 i anslutningsakten)

Bilaga III: Förteckning enligt artikel 19 i anslutningsakten: anpassningar av institutionernas rättsakter

Bilaga IV: Förteckning enligt artikel 20 i anslutningsakten: ytterligare anpassningar av institutionernas rättsakter

Bilaga V: Förteckning enligt artikel 21 i anslutningsakten: andra permanenta bestämmelser

Bilaga VI: Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten: övergångsbestämmelser för Bulgarien

Bilaga VII: Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten:

övergångsbestämmelser för Rumänien

Bilaga VIII: Landsbygdsutveckling (enligt artikel 34 i anslutningsakten)

Bilaga IX: Särskilda åtaganden som gjorts och krav som godtagits av Rumänien vid avslutandet av anslutningsförhandlingarna den 14 december 2004 (enligt artikel 39 i anslutningsakten)

B. Texterna på bulgariska och rumänska till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa, inklusive fördraget om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning, fördraget om Republiken Greklands anslutning, fördraget om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning, fördraget om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning samt fördraget om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning.

2. De höga fördragsslutande parterna har nått en politisk överenskommelse om en serie anpassningar av institutionernas rättsakter som krävs på grund av anslutningen och uppmanar rådet och kommissionen att anta dessa anpassningar före anslutningen i enlighet med artikel 56 i anslutningsprotokollet eller artikel 56 i anslutningsakten, enligt artikel 4.3 i anslutningsfördraget, vid behov kompletterade och aktualiserade så att hänsyn tas till unionsrättens utveckling.

3. De höga fördragsslutande parterna åtar sig att till kommissionen och till varandra lämna all information som behövs för tillämpningen av anslutningsprotokollet eller anslutningsakten. Denna information skall ges i så god tid före anslutningsdagen att anslutningsprotokollet eller anslutningsakten kan tillämpas fullt ut från och med anslutningsdagen, särskilt när det gäller den inre marknadens funktion. Anmälan i god tid enligt artikel 53 i anslutningsprotokollet eller artikel 53 i anslutningsakten om de åtgärder som antagits av Bulgarien och Rumänien är härvidlag av största vikt. Kommissionen får informera Republiken Bulgarien och Rumänien om när den anser det lämpligt att ta emot eller översända särskild information. De fördragsslutande parterna har hittills, fram till dagen för undertecknandet, mottagit en förteckning över informationsskyldigheterna på veterinärområdet.

4. De befullmäktigade ombuden har noterat följande förklaringar som fogas till denna slutakt:

A. Gemensamma förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna

1. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Bulgarien

2. Gemensam förklaring om trindsädesslag: Bulgarien

3. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Rumänien

4. Gemensam förklaring om landsbygdsutveckling: Bulgarien och Rumänien

B. Gemensam förklaring av de nuvarande medlemsstaterna och kommissionen

5. Gemensam förklaring om Bulgariens and Rumäniens förberedelser inför anslutningen

C. Gemensam förklaring av olika nuvarande medlemsstater

6. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike om fri rörlighet för arbetstagare: Bulgarien och Rumänien

D. Förklaring av Bulgarien

7. Förklaring av Bulgarien om användning av det kyrilliska alfabetet i Europeiska unionen

5. De befullmäktigade ombuden har noterat skriftväxlingen mellan Europeiska unionen och Bulgarien och Rumänien om ett informations- och samrådsförfarande angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder som skall antas under tiden fram till anslutningen, vilken skriftväxling bifogas denna slutakt.

II. FÖRKLARINGAR

A. GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR AV DE NUVARANDE MEDLEMSSTATERNA

1. GEMENSAM FÖRKLARING OM FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE: BULGARIEN

Europeiska unionen betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge bulgariska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör bulgariska medborgares anställningsmöjligheter inom Europeiska unionen förbättras avsevärt vid Bulgariens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

2. GEMENSAM FÖRKLARING OM TRINDSÄDESSLAG: BULGARIEN

Med avseende på trindsädesslag har en areal på 18 047 ha använts för beräkningen av Bulgariens nationella tak i bilaga VIIIa till förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1).

3. GEMENSAM FÖRKLARING OM FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE: RUMÄNIEN

Europeiska unionen betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge rumänska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör rumänska medborgares anställningsmöjligheter inom Europeiska unionen förbättras avsevärt vid Rumäniens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

4. GEMENSAM FÖRKLARING OM LANDSBYGDSUTVECKLING: BULGARIEN OCH RUMÄNIEN

När det gäller åtagandebemyndigandena för landsbygdsutveckling från garantisektionen vid EUGFJ för Bulgarien och Rumänien under treårsperioden 2007–2009 enligt artikel 34.2 i anslutningsprotokollet och artikel 34.2 i anslutningsakten, noterar unionen att följande anslag kan förväntas:

(miljoner EUR, 2004 års priser)

2007 2008 2009 2007–2009

Bulgarien 183 244 306 733 Rumänien 577 770 961 2 308

Totalt 760 1 014 1 267 3 041

Bulgariens och Rumäniens anslag för landsbygdsutveckling efter treårsperioden 2007–2009 kommer att grundas på befintliga bestämmelser eller bestämmelser till följd av eventuella reformer av politiken under denna tid.

B. GEMENSAM FÖRKLARING

AV DE NUVARANDE MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN

5. GEMENSAM FÖRKLARING OM BULGARIENS OCH RUMÄNIENS FÖRBEREDELSER INFÖR ANSLUTNINGEN

Europeiska unionen kommer att fortsätta att noga övervaka Bulgariens och Rumäniens förberedelser och framsteg, bland annat det faktiska genomförandet av åtaganden på regelverkets alla områden.

Europeiska unionen erinrar om ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 16

Rumänien kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt förberedelserna på områdena rättsliga och inrikes frågor, konkurrens och miljö, och i fråga om Bulgarien kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt området rättsliga och inrikes frågor. Kommissionen kommer även fortsättningsvis att lägga fram årliga rapporter om Bulgariens och Rumäniens framsteg på vägen mot anslutning tillsammans med rekommendationer om så är lämpligt. Europeiska unionen erinrar om att åtgärder för att bemöta allvarliga problem som kan uppstå antingen före anslutningen eller under de tre första åren efter anslutningen föreskrivs i skyddsklausuler.

C. GEMENSAM FÖRKLARING

AV OLIKA NUVARANDE MEDLEMSSTATER

6. GEMENSAM FÖRKLARING AV TYSKLAND OCH ÖSTERRIKE OM FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE: BULGARIEN OCH RUMÄNIEN

Tyskland och Österrike tolkar, i samförstånd med kommissionen, lydelsen i punkt 13 i övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare enligt direktiv 96/71/EG i bilagorna VI och VII till både anslutningsprotokollet och anslutningsakten som att "vissa regioner" i förekommande fall även kan omfatta hela det nationella territoriet.

D. FÖRKLARING AV BULGARIEN

7. FÖRKLARING AV BULGARIEN OM ANVÄNDNING AV DET KYRILLISKA ALFABETET I EUROPEISKA UNIONEN

Genom att bulgariska erkänns som ett giltigt språk i fördragen samt ett officiellt språk och ett arbetsspråk i Europeiska unionens institutioner, kommer det kyrilliska alfabetet att bli ett av de tre alfabet som officiellt används i Europeiska unionen. Denna väsentliga del av Europas kulturarv innebär ett särskilt bulgariskt bidrag till unionens språkliga och kulturella mångfald.

________________________

III. SKRIFTVÄXLING

Skriftväxling

mellan Europeiska unionen

och Bulgarien och Rumänien

om ett informations- och samrådsförfarande

angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder

som skall antas under tiden fram till anslutningen

Skrivelse nr 1

Jag återkommer till en fråga som togs upp i samband med anslutningsförhandlingarna, nämligen frågan om ett informations- och samrådsförfarande angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder som skall antas under tiden fram till Ert lands anslutning till Europeiska unionen.

Jag bekräftar härmed att Europeiska unionen kan godta ett sådant förfarande på de villkor som anges i bilagan till denna skrivelse. Detta förfarande kan tillämpas från och med den 1 oktober 2004.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Er regering godtar innehållet i denna skrivelse.

Högaktningsfullt

Skrivelse nr 2

Jag bekräftar mottagandet av Er skrivelse med följande lydelse:

"Jag återkommer till en fråga som togs upp i samband med anslutningsförhandlingarna, nämligen frågan om ett informations- och samrådsförfarande angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder som skall antas under tiden fram till Ert lands anslutning till Europeiska unionen.

Jag bekräftar härmed att Europeiska unionen kan godta ett sådant förfarande på de villkor som anges i bilagan till denna skrivelse. Detta förfarande kan tillämpas från och med den 1 oktober 2004.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Er regering godtar innehållet i denna skrivelse."

Jag bekräftar härmed att min regering godtar innehållet i denna skrivelse.

Högaktningsfullt

BILAGA

Informations- och samrådsförfarande

angående antagandet av vissa beslut och andra åtgärder

som skall antas under tiden fram till anslutningen

I.

1. För att säkerställa att Bulgarien och Rumänien, nedan kallade "de anslutande staterna", i tillräcklig utsträckning hålls informerade, skall de underrättas om varje förslag, meddelande, rekommendation eller initiativ som kan leda till beslut av Europeiska unionens institutioner eller organ, efter det att förslaget, meddelandet, rekommendationen eller initiativet har överlämnats till rådet.

2. Samråd skall hållas efter en motiverad begäran från en anslutande stat, i vilken denna stat tydligt skall ange sina intressen som framtida medlem av unionen samt sina synpunkter.

3. Administrativa beslut skall i princip inte ge upphov till samråd.

4. Samråd skall hållas inom en interimskommitté bestående av företrädare för unionen och för de anslutande staterna. Samrådet kan även ske genom utväxling av meddelanden på elektronisk väg, särskilt när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, om inte en anslutande stat lämnar en motiverad invändning mot detta.

5. Unionens ledamöter i interimskommittén skall vara ledamöterna i Ständiga representanternas kommitté eller personer som utsetts av dem för detta ändamål. När så är lämpligt får ledamöterna vara ledamöterna i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik. Kommissionen skall uppmanas att vara företrädd vid dessa överläggningar.

6. Interimskommittén skall biträdas av förhandlingskonferensens sekretariat, som skall fortsätta sin verksamhet för detta ändamål.

7. Samråd skall normalt hållas så snart det under den beredning som sker på unionsnivå för rådets antagande av beslut eller gemensamma ståndpunkter har utarbetats gemensamma inställningar som möjliggör ett meningsfullt samråd.

8. Om allvarliga svårigheter kvarstår efter samrådet kan frågan på begäran från en anslutande stat tas upp på ministernivå.

9. Ovanstående bestämmelser skall i tillämpliga delar också gälla för beslut som fattas av Europeiska investeringsbankens råd.

10. Det förfarande som fastställs i ovanstående punkter skall också gälla för alla beslut som de anslutande staterna fattar och som kan komma att påverka de förpliktelser som följer av deras ställning som framtida medlemmar av unionen.

II.

11. Unionen och Bulgarien och Rumänien skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att deras anslutning till de avtal och konventioner som avses i artiklarna 3.3, 6.2 och 6.6 i protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen och i artiklarna 3.3, 6.2 och 6.6 i akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning så nära som möjligt, och på de villkor som anges i det protokollet, sammanfaller med anslutningsfördragets ikraftträdande.

12. Om avtalen eller konventionerna mellan medlemsstaterna endast existerar i form av utkast och troligen inte kan undertecknas under tiden fram till anslutningen, kommer de anslutande staterna att uppmanas att, efter undertecknandet av anslutningsfördraget och i enlighet med lämpliga förfaranden och i positiv anda, delta vid utarbetandet av dessa utkast på ett sådant sätt att ingåendet underlättas.

13. Vid förhandlingar med motparter om de protokoll som avses i artikel 6.2 andra stycket i protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen och i artikel 6.2 andra stycket i akten och villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning, skall företrädare för de anslutande staterna delta i överläggningarna som observatörer, tillsammans med företrädarna för de nuvarande medlemsstaterna.

14. Vissa icke-preferensavtal som ingåtts av gemenskapen och som förblir i kraft efter dagen för anslutningen kan komma att anpassas eller justeras så att hänsyn tas till unionens utvidgning. Förhandlingarna om dessa anpassningar eller justeringar kommer att skötas av gemenskapen i samverkan med företrädare för de anslutande staterna, i enlighet med förfarandet i föregående punkt.

III.

15. Institutionerna skall i vederbörlig ordning upprätta de texter som avses i artiklarna 58 och 60 i protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen och i artiklarna 58 och 60 i akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning. I detta syfte skall Bulgariens och Rumäniens regeringar i god tid förelägga institutionerna översättningar av dessa texter.

________________