Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller ett förslag till ändring i skollagen (2010:800). Förslaget innebär att det förtydligas att en elev har rätt att fullfölja introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun. Rätten att fullfölja utbildningen avser såväl det påbörjade introduktionsprogrammet som ett annat introduktionsprogram.

Lagen om ändring i skollagen föreslås träda i kraft den 1 november 2017.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 15 § skollagen (2010:800) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

15 §

En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen, enligt 7 § första stycket, som gällde när utbildningen inleddes.

En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen som gällde när utbildningen inleddes eller på ett annat introduktionsprogram enligt huvudmannens utbildningsplan.

En elev som flyttar till en annan kommun har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat introduktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram hos den nya hemkommunen enligt den nya kommunala huvudmannens utbildningsplan. Under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§ har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola enligt den huvudmannens utbildningsplan.

Om eleven har medgett att planen ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen.

Om en elev har medgett att huvudmannens utbildningsplan ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen.

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studieuppehåll på högst ett år för studier utomlands.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2017.

• Sida 5
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade den 1 mars 2015 en särskild utredare att analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning och därmed få de kunskaper som behövs såväl i arbetslivet som för fortsatta studier (dir. 2015:31). Utredningen, som antog namnet Gymnasieutredningen, lämnade den 31 oktober 2016 betänkandet En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja en gymnasieutbildning (SOU 2016:77). I denna proposition behandlas utredningens förslag om en elevs rätt att fullfölja ett introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun. Utredningens förslag behandlas inte i den del det avser hur denna rätt förhåller sig till elevens individuella studieplan eller hur länge rätten ska gälla från det att utbildningen påbörjades. En sammanfattning av utredningens förslag i relevant del finns i bilaga 1 och utredningens författningsförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena i relevant avseende finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2016/04660/GV).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 april 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga

5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.1 och i författningskommentaren.

4. Rätten att fullfölja introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun behöver tydliggöras

Antalet elever på introduktionsprogrammen har ökat som ett resultat av att många har sökt asyl i Sverige

Under 2015 sökte, enligt Migrationsverket, ca 163 000 människor asyl i Sverige, varav fler än 35 000 ensamkommande barn. Av de asylsökande var omkring 40 000 barn och unga i åldersgruppen 13–18 år. Enligt utredningen motsvarar antalet ungdomar i åldersgruppen 16–18 år som kom 2015 en ökning med nästan 8 procent av denna åldersgrupp i Sverige.

De flesta nyanlända som kommer till Sverige i gymnasieåldern påbörjar sin gymnasieutbildning på ett introduktionsprogram. Introduktionsprogrammet språkintroduktion vänder sig till nyanlända ungdomar som behöver en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket. På språkintroduktion kan eleverna läsa ämnen som ger dem behörighet till ett nationellt gymnasieprogram eller möjlighet att gå vidare till en annan utbildning. Programmet är enligt promemorian Elever i gymnasieskolan läsåret 2016/17 (Skolverket 2017) det fjärde största i gymnasieskolan och

• Sida 6
•  Original

hade läsåret 2016/17 ca 35 900 elever. Från introduktionsprogrammen kan elever gå vidare till ett nationellt program, ett annat introduktionsprogram, andra studier eller etablera sig på arbetsmarknaden.

Det råder osäkerhet om en elev har rätt att fullfölja ett introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun

Asylsökande har rätt till utbildning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan endast om de har påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. Om en asylsökande har påbörjat sin gymnasieutbildning innan han eller hon har fyllt 18 år, har han eller hon rätt att gå kvar på utbildningen även efter 18 års ålder. I utredningens samråd har det framförts att det finns otydligheter angående rätten att fullfölja utbildningen när eleven flyttar till en annan kommun. För asylsökande ungdomar som har hunnit fylla 18 år kan det leda till att de ställs utanför gymnasieskolan.

5. Nuvarande bestämmelser

5.1. Vilka åldersgränser finns för rätten att påbörja utbildning i gymnasieskolan?

Ungdomar får som huvudregel påbörja gymnasieutbildning upp till 20 års ålder

I skollagen finns det för varje skolform inom skolväsendet bestämmelser om vilka som har rätt till utbildning inom skolformen. Enligt skollagen ska gymnasieskolan vara öppen endast för ungdomar som har avslutat sin grundskoleutbildning eller motsvarande och som påbörjar sin gymnasieutbildning under tiden fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år (15 kap. 5 § skollagen [2010:800]).

Bestämmelserna i skollagen om gymnasieskolan gäller enbart för ungdomar som är bosatta i landet, vilket enligt skollagen innebär att man ska vara folkbokförd i Sverige. Så är t.ex. fallet med ungdomar som har beviljats ett permanent uppehållstillstånd eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller i minst ett år. Vid tillämpningen av skollagen ska även vissa som inte är folkbokförda här anses vara bosatta i landet, t.ex. asylsökande (29 kap. 2 § andra stycket 1 och 2 skollagen och folkbokföringslagen [1991:481]).

Hemkommunen ansvarar för att barnen ges skolgång och att ungdomar erbjuds plats vid en kommunal skolenhet. Med en persons hemkommun avses den kommun där han eller hon är folkbokförd. För den som är bosatt i Sverige utan att vara folkbokförd avses med hemkommun den kommun som personen stadigvarande vistas i eller, om personen saknar stadigvarande vistelseort, den kommun som han eller hon för tillfället uppehåller sig i (29 kap. 6 § skollagen).

• Sida 7
•  Original

Asylsökande får endast påbörja en gymnasieutbildning innan de fyller 18 år

Särskilda bestämmelser gäller för asylsökandes rätt till gymnasieutbildning. Asylsökande har rätt till utbildning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan endast om de har påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. Även barn som vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, s.k. gömda barn, och vissa andra grupper, har rätt till gymnasieutbildning endast om de påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. Om ett asylsökande barn har påbörjat sin gymnasieutbildning innan barnet fyllt 18 år har han eller hon rätt att gå kvar på utbildningen även efter 18 års ålder. Detta gäller studier på såväl nationella program som på introduktionsprogram. Om en asylsökande elev har hunnit fylla 18 år när han eller hon uppnår behörighet till ett nationellt program har eleven däremot inte rätt att påbörja ett sådant program. Av skollagen framgår också att asylsökande inte har rätt till utbildning i kommunal vuxenutbildning (komvux) på grundläggande nivå, gymnasial nivå eller svenska för invandrare, eller till särskild utbildning för vuxna (särvux) (20 kap. 3 § och 29 kap. 3 §skollagen).

Asylsökande barn ska erbjudas plats i gymnasieskolan så snart det är lämpligt med hänsyn till deras personliga förhållanden (12 kap. 14 § gymnasieförordningen [2010:2039]). Det bör dock ske senast en månad efter ankomsten. Enligt propositionen Asylsökande barns skolgång (prop. 2000/01:115) är en månad en rimlig tid såväl med tanke på det enskilda barnets behov som på kommunens möjligheter att ta emot barnet. Den kommun där barnet vistas bör ansvara för att utbildningen kommer till stånd.

Kommunerna ersätts av staten för kostnaderna för utbildningen för asylsökande barn och unga. Ersättningen betalas ut i form av en schablon och ska finansiera utbildning för bl.a. asylsökande barn och unga som, under de förutsättningar som anges ovan, ska anses som bosatta här och som därför har rätt till utbildning i gymnasieskola eller gymnasiesärskola (förordningen [2017:193] om statlig ersättning för asylsökande m.fl., 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 och 29 kap. 3 § skollagen).

Åldersgränsen för rätten till utbildning för asylsökande och övriga aktuella grupper har satts med utgångspunkt i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (FN:s barnkonvention) enligt vilken personer definieras som barn upp till och med 18 års ålder.

I praktiken innebär regleringen bl.a. att om en asylsökande elev har hunnit påbörja ett introduktionsprogram före 18 års ålder har denne rätt att slutföra sin utbildning efter att han eller hon har fyllt 18 år. Om en nyanländ elev efter 18 års ålder har uppnått behörighet till ett nationellt program har han eller hon rätt att påbörja programmet i gymnasieskolan endast om han eller hon har fått uppehållstillstånd, och därmed ska vara folkbokförd i Sverige, och om han eller hon påbörjar sin gymnasieutbildning under tiden fram till och med det första kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år. En nyanländ elev som har fått uppehållstillstånd kan efter det första kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år påbörja studier på gymnasial nivå inom ramen för komvux eller särvux.

• Sida 8
•  Original

5.2. Närmare om nationella program och introduktionsprogram

Utbildningen i gymnasieskolan består av 18 nationella program och 5 introduktionsprogram. De nationella programmen är antingen yrkesprogram eller högskoleförberedande program. För att bli antagen till ett nationellt program krävs behörighet i form av godkända grundskolebetyg. Vilka ämnen det krävs godkända betyg i skiljer sig åt mellan de olika programmen. För ungdomar som inte är behöriga till ett nationellt program finns det introduktionsprogram som ska leda till fortsatta studier eller till arbete. Det finns krav på behörighet i form av godkända betyg i vissa ämnen även till vissa av introduktionsprogrammen (15 kap. 7 §, 16 kap.29–34 §§ och 17 kap.2 och 8–12 §§skollagen).

Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i hemkommunen erbjuds introduktionsprogrammen preparandutbildning, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion. En kommun eller ett landsting som anordnar ett yrkesprogram får även anordna ett programinriktat individuellt val som är inriktat mot ett yrkesprogram (17 kap.16 och 17 §§skollagen). Introduktionsprogrammet språkintroduktion står öppet för nyanlända ungdomar som inte har de godkända betyg som krävs för yrkesprogram och som behöver en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket för att kunna gå vidare i gymnasieskolan eller till en annan utbildning (17 kap. 3 § skollagen).

Utbildningen på introduktionsprogrammen följer inte en lika tydlig struktur som utbildningen på de nationella programmen. Medan de nationella programmen följer nationella styrdokument fastställda i förordningar av regeringen eller föreskrifter av Statens skolverk ska introduktionsprogrammen i stället följa en utbildningsplan som beslutas av huvudmannen. För varje elev ska det också upprättas en individuell studieplan (17 kap.7 och 16 §§skollagen).

Enligt propositionen Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/10:165 s. 455) bör utbildningens syfte, längd och huvudsakliga innehåll framgå av utbildningsplanen. Denna plan, i kombination med elevens individuella studieplan, som ska innehålla de ämnen och kurser som eleven ska studera samt eventuella åtgärdsprogram, ska ge utbildningen den stadga och samtidigt den flexibilitet som är nödvändig.

5.3. Vilken rätt har en elev att fullfölja en påbörjad utbildning i gymnasieskolan?

Elever på nationella program har rätt att fullfölja utbildningen även om de flyttar till en annan kommun

Det är hemkommunen som ska ansvara för att alla behöriga ungdomar i kommunen erbjuds utbildning på nationella program. Erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av sådana program och nationella inriktningar (16 kap. 42 § skollagen). En elev som har påbörjat en utbildning på ett nationellt program har rätt att fullfölja sin utbildning på det påbörjade programmet hos huvudmannen eller, om huvudmannen är offentlig, inom

• Sida 9
•  Original

samverkansområdet på det påbörjade programmet eller den aktuella inriktningen eller varianten. Detta gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden (16 kap. 37 § skollagen).

En elev i en skola med offentlig huvudman som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning. Om den nya hemkommunen inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen. En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om kommunen inte erbjuder den aktuella utbildningen har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende (16 kap.41 och 49 §§skollagen).

Rätten att fullfölja utbildningen på introduktionsprogram

Enligt 17 kap. 15 § skollagen har en elev som har påbörjat ett introduktionsprogram rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den utbildningsplan som gällde när utbildningen inleddes. Om eleven har medgett att planen ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen. Rätten att fullfölja programmet gäller även efter ett studieuppehåll på högst ett år för studier utomlands. Det framgår inte av paragrafen vad som gäller om eleven flyttar till en annan kommun.

5.4. Nya möjligheter till uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå har föreslagits

Lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) trädde i kraft den 20 juli 2016 och ska gälla i högst tre år. Huvudregeln enligt den tillfälliga lagen är att de som beviljas uppehållstillstånd i Sverige beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Den som kan försörja sig genom arbete eller näringsverksamhet kan beviljas ett permanent uppehållstillstånd när det tidsbegränsade tillståndet löper ut. För den som är under 25 år krävs att han eller hon har fullföljt en gymnasieutbildning eller motsvarande för att permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas, detta för att motverka att ungdomar börjar arbeta i stället för att gå i skolan. Det är ur integrationssynpunkt av stort värde att unga nyanlända genomgår utbildning på gymnasial nivå. En fullföljd gymnasieutbildning är i många fall en förutsättning för nyanländas etablering på arbetsmarknaden i samhället i övrigt. Det finns alltså starka skäl för att uppmuntra till sådan utbildning.

• Sida 10
•  Original

Riksdagen har den 3 maj 2017 beslutat i enlighet med regeringens förslag i propositionen Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå (prop. 2016/17:133, bet. 2016/17:SfU19, rskr. 2016/17:239). Riksdagens beslut omfattar dels en lag om ändring i lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, dels en ny lag om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå. Lagarna syftar till att uppmuntra nyanlända ungdomar att studera på gymnasial nivå. Bestämmelserna innebär bl.a. att det införs en möjlighet för ungdomar att få längre uppehållstillstånd eller ett nytt uppehållstillstånd om den unge bedriver studier, bl.a. på introduktionsprogram. Kompletteringarna i den tillfälliga lagen kommer att träda i kraft den 1 juni 2017 och den nya lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå kommer att träda i kraft den 20 juli 2019.

I propositionen anförs att det inte går att garantera att asylsökande ungdomar som fyller 18 år alltid kommer att ha möjlighet att bo kvar i den kommun där de har påbörjat sina gymnasiestudier. Ett skäl är att det inte finns anläggningsboenden i alla kommuner. Som framgått av avsnitt 4 har utredningen konstaterat att det finns otydligheter hur skollagen ska tolkas i fråga om elevers rätt att fullfölja ett introduktionsprogram vid flytt till en annan kommun. Utredningen har därför lämnat ett förslag till förtydligande av lagtexten. Som regeringen har aviserat i nämnda proposition (s. 40) återkommer nu regeringen till riksdagen med anledning av utredningens förslag.

6. Alla unga behöver en gymnasieutbildning

6.1. Rätten att fullfölja introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun ska förtydligas

Regeringens förslag: En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen som gällde när utbildningen inleddes eller på ett annat introduktionsprogram enligt huvudmannens utbildningsplan. En elev som flyttar till en annan kommun har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat introduktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram hos den nya hemkommunen enligt den nya kommunala huvudmannens utbildningsplan. Under vissa förutsättningar har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola enligt den huvudmannens utbildningsplan. Om en elev har medgett att huvudmannens utbildningsplan ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen. Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studieuppehåll på högst ett år för studier utomlands.

• Sida 11
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dessutom ändringar som gäller den individuella studieplanen och att rätten att fullfölja utbildningen ska gälla i tre år från det att utbildningen påbörjades. Det framgår inte av den föreslagna lagtexten att rätten att fullfölja utbildningen även innebär att eleven kan fullfölja utbildningen på ett annat introduktionsprogram. Det framgår inte heller av lagtexten att det vid flytt till en annan kommun är den nya huvudmannens utbildningsplan som ska gälla för den fortsatta utbildningen eller att eleven under vissa förutsättningar har rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget, däribland Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Migrationsverket och Stenungsunds kommun.

Migrationsverket anser att förslaget är särskilt angeläget för ensamkommande asylsökande barn.

Skolväsendets överklagandenämnd framför att det bör framgå av lagstiftningen om rätten att fullfölja utbildningen ska vara knuten till det program som eleven har påbörjat eller om eleven även ska kunna fullfölja utbildningen på ett annat introduktionsprogram.

Helsingborgs kommun anser att rätten att erbjudas utbildning på ett introduktionsprogram efter en flytt är klarställd redan i nuvarande lagstiftning. Uppsala universitet ställer sig tveksamt till att införa bestämmelser som endast syftar till att påminna om det som redan gäller.

Helsingborgs och Höganäs kommuner och SKL pekar på svårigheter att erbjuda exakt samma innehåll i utbildningen i den nya kommunen. SKL framför också att det är viktigt att den mottagande kommunen ersätts av staten i de fall eleven som flyttar är asylsökande.

Varbergs kommun anför att de tillstyrker förslaget om rätt till utbildning efter flytt till en annan kommun men med reservationen att det då måste finnas plats i den nya kommunen.

Skälen för regeringens förslag

I utredningens samråd har det framkommit att det finns otydligheter när det gäller rätten att fullfölja utbildningen, när eleven flyttar till en annan kommun. För asylsökande elever som har fyllt 18 år är en osäkerhet om hur gällande rätt ska tolkas särskilt problematisk då de inte har rätt att påbörja en gymnasieutbildning efter att de har fyllt 18 år.

Studier på introduktionsprogram är nödvändiga för att nyanlända ungdomar ska lära sig svenska och få möjlighet att bli behöriga till ett nationellt program. En gymnasieutbildning är avgörande för att varaktigt kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringens mål är att alla unga ska gå en gymnasieutbildning. För att uppmuntra nyanlända unga att studera i gymnasieskolan har bl.a. bestämmelser kring uppehållstillstånd knutits till gymnasiestudier och en fullföljd gymnasieutbildning. De nyligen beslutade kompletteringarna av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige innehåller därför bestämmelser om att unga under vissa förutsättningar ska ha möjlighet att få uppehållstillstånd om de bl.a. läser ett introduktionsprogram.

• Sida 12
•  Original

Skollagens bestämmelser om rätten att fullfölja ett introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun är otydliga

I skollagen framgår det tydligt att elever som har påbörjat ett nationellt program har rätt att fullfölja programmet om de flyttar till en annan kommun. Rätten gäller hos den nya hemkommunen förutsatt att utbildningen erbjuds där, och annars hos en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildning. När det är fråga om elevers rätt att fullfölja ett introduktionsprogram efter en flytt till en annan kommun har utredningen belyst att det finns en otydlighet i skollagen. Utredningen har därför föreslagit att det ska förtydligas i lagtexten att det finns en rätt att fullfölja sin utbildning på introduktionsprogram även efter en flytt till en annan kommun. Helsingborgs kommun anför dock i sitt remissyttrande att lagstiftningen redan i dag är tydlig i fråga om att elever ska erbjudas utbildning på introduktionsprogram även vid flytt, och Uppsala universitet ställer sig tveksamt till att införa bestämmelser som endast syftar till att påminna om det som redan gäller. Regeringen noterar vidare att Statens skolverk enligt myndighetens webbplats numera gör bedömningen att asylsökande elever som fyllt 18 år har rätt att få fortsätta på introduktionsprogram i gymnasieskolan även efter att de flyttat till en annan kommun. Bedömningen omfattar även andra elevgruppers rätt att få fortsätta sin utbildning på introduktionsprogram efter en flytt till en annan kommun.

Varbergs kommun tillstyrker förslaget om rätt till fortsatt utbildning efter flytt till en annan kommun men gör reservationen att det då måste finnas plats i den nya kommunen. Regeringen gör samma bedömning som utredningen, dvs. att rätten att få utbildning på introduktionsprogram efter flytt till en annan kommun redan i dag framgår av skollagens allmänna bestämmelser om gymnasieskolan. Av skollagen framgår att gymnasieskolan ska vara öppen för ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år och att sådana ungdomar är behöriga till introduktionsprogram så länge de inte har gått igenom en utbildning på ett nationellt program eller en likvärdig utbildning (15 kap. 5 och 6 §§). Vidare framgår att hemkommunen är skyldig att erbjuda alla introduktionsprogram utom programinriktat individuellt val (17 kap. 16 och 17 §§). En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram i sin hemkommun och flyttar till en annan kommun har således rätt att få utbildning på ett introduktionsprogram hos den nya hemkommunen. När det gäller bestämmelserna om rätten att fullfölja sin utbildning skiljer sig dock bestämmelserna (17 kap. 15 §) från bestämmelserna om de nationella programmen (16 kap. 37–41, 49 och 49 a §§) på så vis att det i sistnämnda bestämmelser uttryckligen anges att en elev har rätt att fullfölja programmet efter flytt till en annan kommun. Någon motsvarande skrivning finns inte i 17 kap. 15 §. Denna skillnad måste ses mot bakgrund av att kommunens skyldighet när det gäller nationella program är att erbjuda ett allsidigt urval av sådana program och nationella inriktningar (16 kap 42 §). Det innebär att olika kommuner kan göra olika urval och därmed erbjuda sinsemellan olika utbildningar. En elev som påbörjar ett nationellt program i en kommun och flyttar till en annan kommun kan således hamna i situationen att programmet inte erbjuds i den nya kommunen. När det gäller nationella program har det därför fun-

• Sida 13
•  Original

nits ett praktiskt behov av att införa bestämmelser om en rätt för en elev att fullfölja ett påbörjat nationellt program efter en flytt till en annan kommun. Som tidigare nämnts innebär denna rätt att fullfölja utbildningen hos den nya kommunen, om utbildningen finns där, och annars att efter eget val fullfölja utbildningen i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen. Motsvarande praktiska behov att införa bestämmelser om en rätt att fullfölja introduktionsprogram vid flytt till annan kommun har hittills inte funnits när det gäller introduktionsprogram, eftersom alla kommuner är skyldiga att erbjuda sådana program. Då det har framkommit i utredningens samråd att det finns otydligheter angående rätten att fullfölja ett introduktionsprogram när eleven flyttar till en annan kommun får dock ett sådant praktiskt behov numera anses finnas. Att en elev som bor kvar i den kommun där eleven har påbörjat sin utbildning på ett introduktionsprogram före sin 18-års dag har rätt att fortsätta den utbildningen efter sin 18-årsdag, medan en elev som har påbörjat samma program, men som måste flytta till en annan kommun efter sin 18-årsdag, inte skulle ha rätt att fortsätta sin utbildning i den nya kommunen är enligt regeringens uppfattning inte en rimlig ordning. Regeringen anser därför att det av rättssäkerhetsskäl är viktigt att lagtexten förtydligas. Regeringen delar således utredningens bedömning att bestämmelsen i 17 kap. 15 § bör förtydligas så att det klart framgår att en elev som efter att ha påbörjat utbildning på ett introduktionsprogram i en kommun flyttar till en annan kommun har rätt att fullfölja sin utbildning.

Lagrådet anför att det förtydligande som föreslås i lagrådsremissen har begränsats till att gälla en rätt att fullfölja sin utbildning hos gymnasieskolor med offentlig huvudman. Det har enligt Lagrådet inte redovisats några skäl för att utesluta fristående gymnasieskolor från regleringen.

Lagrådet anser att frågan bör övervägas i den fortsatta beredningen.

Utredningen anför att rätten att fullfölja ett introduktionsprogram bara gäller hos den nya kommunala huvudmannen och inte hos en enskild huvudman i den nya kommunen. Utredningen motiverar detta med att det följer av att det bara är kommuner som är skyldiga att erbjuda introduktionsprogram. Regeringen anser att rätten att fullfölja introduktionsprogram i första hand gäller hos den nya hemkommunen på den av utredningen nämnda grunden. En enskild huvudman för en fristående gymnasieskola som anordnar ett nationellt program får i och för sig också anordna introduktionsprogram (17 kap. 28 § skollagen) men har ingen absolut skyldighet att ta emot elever till introduktionsprogrammen. Huvudmannen är bara skyldig att ta emot en elev till språkintroduktion, yrkesintroduktion och individuellt alternativ om huvudmannen och elevens hemkommun har kommit överens om det bidrag som kommunen ska betala för utbildningen. När det gäller programinriktat individuellt val är huvudmannen skyldig att ta emot så många elever som har rätt till den sökta utbildningen och som det finns platser för. Detta gäller dock inte en elev i behov av särskilt stöd, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven i form av tilläggsbelopp (17 kap. 29 och 30 §§). Vad som gäller för mottagande av en elev i preparandutbildning hos en huvudman för en fristående gymnasieskola regleras inte i nämnda paragrafer. Det följer dock av 15 kap. 33 § och 17 kap. 4 § att en fristående skola överhuvudtaget inte är skyldig att ta emot en elev till

• Sida 14
•  Original

preparandutbildning. Det sagda innebär att en rätt att fullfölja ett introduktionsprogram bör gälla även hos huvudmannen för en fristående gymnasieskola under de förutsättningar som anges i 17 kap. 29 och 30 §§. Regeringen anser att detta bör förtydligas i lagtexten.

Vad innebär rätten att fullfölja en utbildning på introduktionsprogram?

Ett introduktionsprogram är, till skillnad från ett nationellt program, i normalfallet endast ett led i en elevs gymnasieutbildning. Preparandutbildningen syftar till att elever som fullföljt årskurs 9 i grundskolan utan att ha uppnått behörighet till ett visst nationellt program ska uppnå sådan behörighet. Programinriktat individuellt val syftar till att elever ska få en utbildning som är inriktad mot ett nationellt yrkesprogram och att de så snart som möjligt ska kunna antas till det programmet. Yrkesintroduktion syftar till att elever ska få en yrkesinriktad utbildning som underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller som leder till studier på ett yrkesprogram. Individuellt alternativ syftar till att elever ska gå vidare till yrkesintroduktion, annan fortsatt utbildning eller till arbetsmarknaden. Slutligen syftar det introduktionsprogram som asylsökande normalt börjar, språkintroduktion, till att ge nyanlända ungdomar en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket, vilken möjliggör för dem att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning. När det gäller elever på detta program visar Skolverkets officiella statistik att 20 procent av de elever som påbörjade programmet 2012 hade övergått till ett annat introduktionsprogram efter två år.

Då ett introduktionsprogram normalt endast är ett led i en gymnasieutbildning och då en elev kan börja på ett introduktionsprogram för att sedan fortsatta på ett annat introduktionsprogram i syfte att t.ex. uppnå behörighet till ett nationellt program, bör rätten att fullfölja utbildning på introduktionsprogram inte endast avse en rätt att fullfölja ett visst introduktionsprogram utan den bör även innefatta en rätt att därefter gå ett annat introduktionsprogram. Detta bör gälla såväl hos huvudmannen där eleven påbörjar sin utbildning som hos en ny hemkommun. Skolväsendets överklagandenämnd pekar på att det i utredningens betänkande inte framgår av lagtexten utan bara av författningskommentaren att eleven ska ha rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade eller på ett annat introduktionsprogram. Regeringen delar överklagandenämndens uppfattning att detta bör framgå av lagtexten.

SKL menar att utredningens författningsförslag på ett tydligare sätt behöver klargöra att elevens rätt att fullfölja utbildningen efter att ha flyttat ska kopplas till förutsättningarna i den nya hemkommunen. Den befintliga rätten att fullfölja ett påbörjat introduktionsprogram hos huvudmannen avser en rätt att fullfölja utbildningen enligt den ursprungliga utbildningsplanen. Om eleven har medgett att planen ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen (17 kap. 15 § andra stycket). Av den av utredningen föreslagna lagtexten kan man få intrycket av att utbildningen ska följa den ursprungliga huvudmannens utbildningsplan även efter en flytt till en ny kommun. En utbildningsplan ska dock enligt skollagen beslutas av huvudmannen (17 kap. 7 § första stycket). Om en elev ska fullgöra sin utbildning hos en ny huvudman bör således den fortsatta utbildningen följa utbildningsplanen hos den nya

• Sida 15
•  Original

huvudmannen. Detta framgår också av författningskommentaren i utredningens betänkande. Regeringen anser dock att detta även bör framgå av lagtexten. Helsingborgs och Höganäs kommuner och SKL anför att det finns svårigheter att erbjuda exakt samma innehåll i utbildningen i den nya kommunen. Det finns ingen skyldighet för huvudmannen att erbjuda exakt samma innehåll i utbildningen i den nya hemkommunen, men regeringen utgår från att den utbildning som anordnas i den nya hemkommunen så långt som möjligt motsvarar den utbildning som eleven påbörjade i sin tidigare hemkommun.

Regeringen är medveten om att de föreslagna förtydligandena innebär att formuleringen ”fullfölja sin utbildning” används i en något annorlunda betydelse när det gäller introduktionsprogram än när det gäller nationella program. De senare programmen är utbildningar för vilka styrdokumenten är fastslagna på förordningsnivå och i föreskrifter meddelade av Skolverket, och en rätt att fullfölja ett sådant program innebär därför en rätt att fullfölja en utbildning för vilken nationella styrdokument gäller. Som framgått ovan kommer en elev som flyttar till en annan kommun att fullfölja sin utbildning enligt den av den nya huvudmannen beslutade utbildningsplanen. Även när utbildningen fullföljs på ett annat introduktionsprogram kommer utbildningen att fullföljas enligt en annan utbildningsplan. Då systemet är uppbyggt för att vissa introduktionsprogram ska kunna följas av andra introduktionsprogram fram till dess att eleven t.ex. uppnår behörighet till ett nationellt program, anser dock regeringen att det med hänsyn till introduktionsprogrammens speciella karaktär är befogat att använda formuleringen ”fullfölja sin utbildning” även när det gäller introduktionsprogram.

Utredningen har i betänkandet redogjort för gällande rätt när det gäller hur länge en elev har rätt att läsa på ett introduktionsprogram eller fullfölja sin utbildning på ett sådant program. Utredningen har föreslagit ett förtydligande i lagtexten även i denna del. Utredningen har även lämnat ett förslag som innebär att rätten att fullfölja introduktionsprogram inte bara knyts till utbildningsplanen utan också till den individuella studieplanen. Regeringen behandlar inte dessa förslag i denna proposition utan har för avsikt att återkomma till dessa frågor i samband med att andra förslag som lämnats i betänkandet behandlas.

SKL framför att det är viktigt att den statliga ersättningen till kommuner som erbjuder asylsökande elever utbildning följer med eleven till den nya kommunen. Enligt förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (2017:193) är det den kommun som ger en elev undervisning som får ersättning för detta. Om det är en huvudman för en fristående gymnasieskola som har tagit emot en elev ersätts kommunen för det bidrag som kommunen lämnar till den enskilde huvudmannen.

• Sida 16
•  Original

6.2. Behovet av ämneslärare kommer att öka

Regeringens bedömning: Det pågår en översyn av ämneslärarutbildningen som kan leda till sådana ändringar i högskoleförordningen (1993:100) som avviker från de bedömningar som har legat till grund för den nuvarande regleringen av utbildningen.

Antalet elever i den svenska skolan ökar. Under de kommande åren kommer ökningen att fortsätta. Detta beror både på en växande ung befolkning till följd av en hög nativitet och på att Sverige har tagit emot många barn och ungdomar från utlandet under senare år. Lärarbehovet kommer därför att öka de närmaste åren. Samtidigt råder lärarbrist. Totalt beräknas, enligt budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1), att 40 000 lärare kommer att saknas 2019. Särskilt kännbar är bristen på ämneslärare. Läsåret 2015/16 saknade, enligt Skolverket, 24 procent av grundskolans lärare i årskurs 7–9 och 23 procent av gymnasielärarna en pedagogisk högskoleexamen.

Regeringen har under den innevarande mandatperioden vidtagit åtgärder för att motverka lärarbristen och stärka läraryrkets attraktivitet. Bland annat har regeringen inlett en stor utbyggnad av lärar- och förskollärarutbildningarna. Regeringen har också tagit initiativ till en nationell samling för läraryrket med målet att skapa förutsättningar för att attrahera fler till läraryrket samt behålla och utveckla en högkvalitativ lärarkår. En del av den nationella samlingen är det s.k. Lärarlönelyftet, som ger skolhuvudmän möjlighet till statsbidrag för att höja lönen för bl.a. särskilt kvalificerade lärare utöver vad som följer av den ordinarie lönerevisionen.

I september 2016 tillsattes vidare, inom ramen för den nationella samlingen, utredningen Bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner (dir. 2016:76) som bl.a. syftar till att ge bättre förutsättningar för lärare, förskollärare och rektorer att utföra sina uppdrag. Utredaren ska bl.a. se över och vid behov lämna förslag på justeringar av legitimations- och behörighetsreglerna, se över karriärvägsreformen och föreslå åtgärder för att minska lärares, rektorers och förskolechefers administrativa arbetsbörda. Uppdraget ska delredovisas den 1 juni 2017 och slutredovisas den 1 december 2017.

För att icke-legitimerade lärare ska få sin legitimation har satsningen Vidareutbildning av lärare (VAL) förlängts. Det finns även en möjlighet för personer som vill bli ämneslärare och redan har ämneskunskaper motsvarande de krav som ställs för ett eller flera av skolans undervisningsämnen att läsa en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) om 90 högskolepoäng för att få ämneslärarexamen. Regeringen har också under 2016 infört en ny särskild KPU för personer med forskarexamen.

Sedan 2007 pågår satsningen Utländska lärares vidareutbildning (ULV). Syftet med satsningen är att ge personer med en utländsk lärarexamen möjlighet till kompletterande utbildning och på så sätt tillvarata deras kompetens och ge dem ökade möjligheter till anställning i svensk skola eller förskola. För att möta ett ökande söktryck utökades under 2015 de särskilda medel som finns avsatta för utbildningen.

• Sida 17
•  Original

Regeringen har även gett Skolverket i uppdrag att genomföra en lärarkampanj som syftar till att attrahera ungdomar och unga vuxna till lärar- och förskolläraryrkena.

Söktrycket till ämneslärarutbildningen är dock för lågt. Det gäller främst ämneslärarutbildningens inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9, men även inriktningen mot arbete i gymnasieskolan.

Ämneslärarutbildningen regleras i högskoleförordningen och baseras på de bedömningar som regeringen gjorde i propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning (prop. 2009/10:89). Mot bakgrund av den stora bristen på ämneslärare och det låga söktrycket är det angeläget att vidta åtgärder för att göra ämneslärarutbildningen mer attraktiv. Det har därför inletts ett arbete inom Regeringskansliet med att se över ämneslärarutbildningen. I det sammanhanget avser regeringen att vid behov göra ändringar i de bestämmelser i högskoleförordningen som reglerar utbildningen.

7. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringen i skollagen ska träda i kraft den 1 november 2017.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2018.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget till ikraftträdande.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att de nyligen beslutade ändringarna i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige träder i kraft den 1 juni 2017 är det angeläget att den i denna proposition föreslagna lagändringen träder i kraft så snart som möjligt därefter. Det föreslås att ändringen i skollagen ska träda i kraft den 1 november 2017. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

8. Konsekvenser av förslaget

Förslaget medför positiva konsekvenser för elever i gymnasieskolan

Syftet med de ändringar i skollagen som föreslås i denna proposition är att en elevs rätt att fullfölja en utbildning på introduktionsprogram ska tydliggöras i lagtexten. Propositionens förslag innebär således en ökad rättssäkerhet för enskilda individer. Eftersom en gymnasieutbildning kan vara avgörande för etablering på arbetsmarknaden är möjligheten att fullfölja en utbildning på ett introduktionsprogram av stor vikt. Propositio-

• Sida 18
•  Original

nens förslag gäller alla elever på introduktionsprogram, men får särskilt stor betydelse för asylsökande unga eftersom de inte får påbörja en gymnasieutbildning efter att ha fyllt 18 år. Förslaget i denna proposition säkerställer således möjligheterna för berörda elever att fullfölja sina studier i gymnasieskolan. För den som är under 25 år är en fullföljd gymnasieutbildning eller motsvarande en förutsättning för att permanent uppehållstillstånd vid försörjning ska kunna beviljas enligt lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Förslaget medför inga ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Förslaget bedöms inte medföra ökade kostnader för kommunsektorn. Några remissinstanser, däribland Statens skolverk, Göteborgs och Höganäs kommuner, Region Värmland och Sveriges Kommuner och Landsting, anser att vissa av utredningens förslag kommer att bidra till ökade kostnader för kommunerna, och att kommunerna därför ska kompenseras enligt den kommunala finansieringsprincipen, men kommenterar inte specifikt det förslag som behandlas i denna proposition. Regeringen anser att den kommunala finansieringsprincipen inte aktualiseras med anledning av den del av förslaget som behandlas i denna proposition, då kommunerna redan i dag har ansvar för att erbjuda utbildning på introduktionsprogram och då asylsökande ungdomar har rätt till utbildning i gymnasieskolan om de har påbörjat den innan de fyller 18 år.

Förslaget i propositionen kommer inte att medföra att fler ungdomar påbörjar en gymnasieutbildning, utan syftar till att tydliggöra elevers rätt att fullfölja studier på introduktionsprogram även om de flyttar till en annan kommun. Eftersom skollagens bestämmelser redan i dag ger de asylsökande ungdomarna över 18 år rätt att fullfölja en utbildning på introduktionsprogram så länge de bor kvar i samma kommun kommer inte fler ungdomar att gå på introduktionsprogram. Så länge ungdomarna är asylsökande finansieras vidare deras gymnasieutbildning av staten. Ersättning till kommuner för att erbjuda utbildning för asylsökande elever sker genom den s.k. skolschablonen. Schablonen för kommunens mottagande av nyanlända höjdes med 50 procent den 1 januari 2016.

Regeringen gör sammanfattningsvis bedömningen att kommunernas åtagande och kostnader inte kommer att öka.

Förslaget medför inga konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

Av 14 kap. 3 § regeringsformen framgår att en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Bestämmelsen ger uttryck för en proportionalitetsprincip när det gäller inskränkningar i den kommunala självstyrelsen.

I denna proposition föreslår regeringen ett förtydligande av elevers rätt att fullfölja utbildningen på ett introduktionsprogram. Denna rätt kan redan i dag anses följa av de allmänna bestämmelserna i skollagen. Förslaget innebär därför ingen inskränkning av den kommunala självstyrelsen.

• Sida 19
•  Original

Förslaget medför inte ekonomiska konsekvenser för staten

Staten ansvarar för att ersätta kommunerna för kostnader för gymnasieutbildning till asylsökande. Asylsökande ungdomar har i dag rätt att påbörja en gymnasieutbildning innan de fyller 18 år, och att fullfölja den så länge de bor kvar i samma kommun. Förslaget i propositionen syftar till att tydliggöra ungdomars rätt att fullfölja ett introduktionsprogram även om de flyttar till en annan kommun. Statens kostnader för att ersätta kommunerna för gymnasieutbildning kommer därför inte att öka.

Förslaget medför inte några ekonomiska konsekvenser för enskilda huvudmän

Förslaget om att förtydliga elevers rätt att fullfölja ett introduktionsprogram gäller i första hand hos hemkommunen. Det är bara om huvudmannen för en fristående skola väljer att anordna språkintroduktion, yrkesintroduktion eller individuellt alternativ, och huvudmannen och elevens hemkommun har kommit överens om det bidrag som kommunen ska betala till huvudmannen för utbildningen, som en enskild huvudman är skyldig att ta emot en elev vid ett sådant program. Om en huvudman för en fristående skola väljer att anordna programinriktat individuellt val är huvudmannen skyldig att ta emot en elev, såvida inte eleven har behov av särskilt stöd och hemkommunen har beslutat att inte betala tilläggsbelopp. Om en enskild huvudman är skyldig att ta emot en elev till programinriktat individuellt val är hemkommunen skyldig att lämna bidrag för eleven till huvudmannen enligt 17 kap. 35 § skollagen. Då enskilda huvudmän således ersätts av hemkommunen för elever som går introduktionsprogram kommer förslaget inte att medföra några ekonomiska konsekvenser för sådana huvudmän.

Förslaget medför positiva konsekvenser för de integrationspolitiska målen och jämställdheten

Förslaget kan bidra till bättre integration genom att det säkerställer nyanlända elevers rätt att fullfölja introduktionsprogram även efter flytt till en annan kommun. Förslaget kan således öka deras möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället.

Förslaget kan också bidra till bättre jämställdhet. Totalt gick drygt 40 600 elever i årskurs 1 på något av de fem introduktionsprogrammen hösten 2016 och av dem var 72 procent män och 28 procent kvinnor. Av de drygt 27 700 eleverna som gick på språkintroduktion – och som främst berörs av de bestämmelser som föreslås i denna proposition – var 73 procent män och 27 procent kvinnor. Skolverkets statistik över andelen nybörjarelever på språkintroduktion hösten 2015 som efter ett år bytt till ett annat program visar även att övergången är något högre för män jämfört med kvinnor (26 procent jämfört med 24 procent). Eftersom en majoritet av eleverna som går på introduktionsprogram är män kan ett förtydligande om rätten att fullfölja ett introduktionsprogram bidra till att fler män går vidare till ett nationellt program, till en annan utbildning eller till att de etablerar sig på arbetsmarknaden.

Förslaget berör inte Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

Förslaget rör inte frågor som är reglerade i EU-rätten.

• Sida 20
•  Original

9. Författningskommentar

17 kap.

15 § En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen som gällde när utbildningen inleddes eller på ett annat introduktionsprogram enligt huvudmannens utbildningsplan.

En elev som flyttar till en annan kommun har rätt att fullfölja utbildningen på ett påbörjat introduktionsprogram eller på ett annat introduktionsprogram hos den nya hemkommunen enligt den nya kommunala huvudmannens utbildningsplan. Under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§ har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola enligt den huvudmannens utbildningsplan.

Om en elev har medgett att huvudmannens utbildningsplan ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen.

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studieuppehåll på högst ett år för studier utomlands.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att fullfölja utbildningen på ett introduktionsprogram.

Första stycket första meningen är ändrad genom att den tidigare paragrafhänvisningen är struken. Ingen ändring i sak är avsedd. Vidare klargörs att en elev har rätt att fullfölja sin utbildning hos huvudmannen såväl på det påbörjade introduktionsprogrammet som på ett annat introduktionsprogram.

Genom det andra stycket, som är nytt, klargörs att en elev också har rätt att fullfölja en påbörjad utbildning om eleven flyttar till en annan kommun. Även här gäller rätten att fullfölja utbildningen såväl på det påbörjade introduktionsprogrammet som på ett annat introduktionsprogram. Denna rätt gäller i första hand hos den nya hemkommunen. Detta med anledning av att det bara är hemkommunen som ansvarar för att erbjuda alla behöriga ungdomar introduktionsprogram. En elev har dock, under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§, rätt att fullfölja utbildningen hos en enskild huvudman i kommunen. Det innebär att en huvudman för en fristående gymnasieskola som anordnar språkintroduktion, yrkesintroduktion eller individuellt alternativ är skyldig att ta emot en elev till utbildningen, om huvudmannen och elevens hemkommun har kommit överens om det bidrag som kommunen ska betala för utbildningen. När det gäller programinriktat individuellt val är huvudmannen skyldig att ta emot så många elever som har rätt till den sökta utbildningen och som det finns platser för. Detta gäller dock inte en elev i behov av särskilt stöd, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven i form av tilläggsbelopp. Rätten att fullfölja ett introduktionsprogram hos en enskild huvudman avser dock inte preparandutbildningen, då det följer av 15 kap. 33 § och 17 kap. 4 § att en fristående skola överhuvudtaget inte är skyldig att ta emot en elev till preparandutbildning. Av lagtexten framgår också att det är utbildningsplanen hos den nya huvudmannen som gäller för den fortsatta utbildningen.

Ändringarna i tredje stycket är konsekvensändringar med anledning av ändringarna i första och andra styckena.

• Sida 21
•  Original

Bestämmelserna i första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

• Sida 22
•  Original