1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och regioners rätt till statlig ersättning för vissa kostnader för asylsökande och vissa andra utlänningar. Förordning (2019:1119).

2 §  Ersättning enligt denna förordning beslutas och betalas ut av Migrationsverket.

3 §  En kommun eller en region har rätt till ersättning för kostnader för utbildning för

1. barn som avses i 1 § första stycket samt 8 § andra och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., utom i fall som avses i tredje stycket, och
2. barn som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716).

Ersättning får betalas ut för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en kommun och som enligt 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och därför har rätt till utbildning enligt den lagen.

Rätt till ersättning enligt första stycket 1 finns inte för barn som bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd, utom i fall då vårdnadshavaren omfattas av 1 § första stycket 2 eller 8 § andra eller tredje stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2022:383).

3 a §  En kommun eller en region har, i mån av tillgång på medel, rätt till ersättning för kostnader för utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan som de erbjuder en person som omfattas av 1 § första stycket 1 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. om personen

1. påbörjat ett introduktionsprogram innan han eller hon fyllt 18 år, och därefter
2. påbörjar det nationella programmet efter att han eller hon fyllt 18 år, dock senast under det första kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år.

Ersättning får betalas ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2019:1119).

4 §  Schablonersättning enligt 3 eller 3 a § betalas ut med

• 65 300 kronor per år för ett barn i förskola enligt 8 kap. 4 § skollagen (2010:800),
• 53 400 kronor per år för en elev i förskoleklass,
• 104 800 kronor per år för en elev i grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola, och
• 119 100 kronor per år för en elev i gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

För ett barn i förskola eller en elev som inte genomgår en utbildning under ett helt år betalas ersättning ut med ett belopp som för varje påbörjad fyraveckorsperiod uppgår till en tiondel av det belopp som anges i första stycket. Förordning (2018:1971).

5 §  Utöver den schablonersättning som ska betalas ut enligt 4 § får, efter särskild prövning, ersättning betalas ut till en kommun eller en region för extra kostnader för ett barn i förskola eller för en elev med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för sådan utbildning. Förordning (2019:1119).

6 §  Det som sägs i 4 och 5 §§ ska även tillämpas när en fristående förskola eller skola har tagit emot sådana barn i förskola eller sådana elever som avses i 3 §, om förskolan eller skolan har rätt till bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 § eller 19 kap. 45 §skollagen (2010:800). Den ersättning som ska betalas ut till kommunen ska motsvara det bidrag som kommunen ska betala ut till den fristående förskolan eller skolan.

7 §  En kommun har rätt till en årlig ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn som Migrationsverket ska anvisa till kommunen enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. i form av en schablonersättning med en fast och en rörlig del.

Den fasta delen av schablonersättningen som ska betalas ut är 500 000 kronor per kommun.

Den rörliga delen av schablonersättningen ska betalas ut för det antal barn som kommunen beräknas ta emot under innevarande kalenderår. Antalet barn ska beräknas på kommunens fastställda andel och det uppskattade nationella behovet under året som framgår av den prognos som fastställs av Migrationsverket i februari varje år. För 2017 ska antalet barn endast beräknas på hälften av det uppskattade årliga nationella behovet som framgår av den prognos som fastställs av Migrationsverket i juli 2017. Ersättningen är 9 450 kronor per barn.

8 §  En kommun har rätt till ersättning för kostnader för mottagande av ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till en kommun enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättningen betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas från och med det datum som anges i beslutet om anvisning. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. För barn som omfattas av 1 § första stycket 2 lagen om mottagande av asylsökande m.fl. betalas ersättning ut från och med det datum som anges i beslutet om anvisning fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt samma lag. Ersättning betalas ut som längst fram till dess att barnet fyller 18 år, om inte annat följer av 10 §.

Schablonersättning ska betalas ut med 1 350 kronor per barn och dygn, förutsatt att boendet anordnas utanför Migrationsverkets anläggningsboende. Förordning (2022:253).

9 §  En kommun har utöver schablonersättningen enligt 8 § rätt till ersättning för kostnader för vård som ges till barn under 18 år med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen.

10 §  För personer som avses i 8 och 9 §§ och som har fyllt 18 men inte 21 år ska ersättning betalas ut för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats innan barnet har fyllt 18 år.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per person och dygn.

11 §  En kommun som är ankomstkommun för ett ensamkommande barn har rätt till ersättning för kostnader för tillfälligt boende (ankomstboende).

Schablonersättning ska betalas ut med 3 000 kronor per barn och dygn i väntan på att Migrationsverket fattar beslut om att anvisa en kommun som ska ordna boende för barnet. Ersättning ska betalas ut fram till det datum som anges i anvisningsbeslutet.

12 §  Utöver det som anges i 7–11 §§ har en kommun rätt till ersättning i form av en schablonersättning som avser kostnader för en utredning enligt 11 kap.1 och 2 §§socialtjänstlagen (2001:453), god man, resor, tolk och andra relaterade kostnader för mottagandet av de barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Schablonersättningen ska betalas ut med 52 000 kronor per barn som omfattas av Migrationsverkets anvisningsbeslut. Ersättningen ska endast betalas ut vid ett tillfälle per barn och kommun.

13 §  Utöver ersättning enligt 3–10 och 12 §§ får Migrationsverket betala ut ersättning till en kommun som har haft betydande extraordinära kostnader för ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

15 §  För andra barn än sådana som avses i 7 § har en kommun rätt till ersättning för kostnader för vård i ett annat hem än barnets eget, om barnet omfattas av 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. För barn som omfattas av 1 § första stycket 2 lagen om mottagande av asylsökande m.fl. betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt samma lag.

Rätten till ersättning gäller till dess att barnet fyller 18 år. Om vården har påbörjats före 18 års ålder gäller dock rätten till ersättning till dess att personen fyller 21 år. Rätten till ersättning efter 18 års ålder är begränsad till sådan vård som ges med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn. Förordning (2022:253).

17 §  För en person som vistas här med stöd av en ansökan eller ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) har en kommun rätt till ersättning för kostnader för det bistånd som har lämnats enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och den vård som har lämnats med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

En region har rätt till ersättning för kostnader för den hälso- och sjukvård som den lämnat till en person som avses i första stycket. Förordning (2019:1119).

18 §  En kommun har rätt till ersättning för det bistånd som den har betalat ut enligt 3 a § andra eller tredje stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2018:1971).

18 a §  En kommun som efter dialog med Migrationsverket anordnar boende med stöd av 3 a § tredje stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har rätt till ersättning för sina kostnader i form av en schablonersättning.

Schablonersättningen ska betalas ut med en fast del om 10 000 kronor per iordningställd plats och med en rörlig del om 300 kronor per dygn som platsen är iordningställd. Den fasta delen avser kostnader för iordningställande och avvecklande av boendeplatser. Den rörliga delen avser driftskostnader samt, i förekommande fall, kostnader för kost och förbrukningsvaror som tillhandahålls inom ramen för boendet. Förordning (2022:383).

19 §  Ersättning för kostnader enligt 3-6, 9-11, 13, 15, 17 och 18 §§ ska efter ansökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser. Om ansökan avser ersättning enligt 3-6 §§, ska den ha kommit in till Migrationsverket senast sex månader efter det kvartal som barnet eller den unge har genomgått utbildning. Förordning (2021:804).

20 §  En ansökan om ersättning enligt 14 § ska ha kommit in till Migrationsverket senast den 31 augusti 2017 för kostnader som beräknas uppstå under 2017 och senast den 31 augusti 2018 för kostnader som beräknas uppstå under 2018.

22 §  Kommuner och regioner är skyldiga att lämna de uppgifter som krävs till Migrationsverket för att deras rätt till ersättning enligt denna förordning ska kunna bedömas. Förordning (2019:1119).

23 §  Ersättning som en kommun eller en region har tagit emot enligt denna förordning får krävas åter helt eller delvis om den betalats ut till följd av att kommunen eller regionen har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mottagaren av ersättningen, är mottagaren återbetalningsskyldig om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2019:1119).

24 §  Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning.

25 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 3 a och 14 §§ får dock inte överklagas. Förordning (2018:913).