Prop. 2020/21:23
Justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 oktober 2020
Stefan Löfven
Per Bolund (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det införs justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto. Förslaget innebär att företag som enligt den s.k. koncernbidragsspärren helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och som enligt avdragsbegränsningen för negativa räntenetton helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. I förhållande till koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton innebär förslaget om justerande bestämmelser ett efterföljande steg.
För vissa situationer föreslås att en samtidig justering ska göras av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och av avdraget för negativt räntenetto. Detta gäller för fall när det ytterligare avdraget för koncernbidragsspärrade underskott hade lett till ett minskat avdragsunderlag för negativt räntenetto och i sin tur ett lägre avdrag för negativt räntenetto, om det ökade underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativa räntenetton.
Förslaget medför ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229). Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
2. Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1
dels att 24 kap. 25 och 26 §§ och 40 kap. 18 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 24 kap. 25 a och 25 b §§ och 40 kap. 19 a–19 d §§, och närmast före 24 kap. 25 a § och 40 kap. 19 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 kap.
25 §2
Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §
ökat med – ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte har begränsats enligt andra bestämmelser i detta kapitel än 24 § eller 24 b kap.,
– årliga värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4 och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§,
– avdrag enligt 19 kap. 7 § och 28 § andra stycket samt 20 kap. 7 §, och – avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §, minskat med – ränteinkomster, – överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, och
– återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto.
Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdragsbegränsningen enligt 24 §
1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2019:1241.
och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Ett investmentföretag ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § och minska underlaget med utdelningar som skulle ha tagits upp även om företaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 32 §, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning. En ekonomisk förening som får göra avdrag för utdelning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för sådan utdelning och minska det med utdelningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning.
Justering av avdrag för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
25 a §
Ett företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska även minska det enligt 24 § första stycket beräknade avdraget för negativt räntenetto. Minskningen ska göras i förhållande till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i 25 b §.
Första stycket gäller bara om företaget
– endast delvis får dra av ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § första stycket, och
– tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott beräknat enligt 40 kap. 18 och 19 §§.
25 b §
Om ett företag ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt 25 a § och öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska avdraget för negativt räntenetto minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen.
Första stycket gäller enbart till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt 25 § andra stycket, beräknat som om
underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Ett företag ska inte minska avdraget för negativt räntenetto enligt första stycket, till den del avdraget begränsas i förhållande till företagets avdragsutrymme enligt 24 § första stycket på grund av vad som anges i 24 § andra stycket andra meningen.
26 §3
Ett företag som enligt 24 § första stycket inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Ett företag som enligt 24 § första stycket eller 25 a § inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Avdrag ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett tidigare uppkommet kvarstående negativt räntenetto ska dras av före ett senare uppkommet sådant.
40 kap.
18 §4
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, gäller första stycket för den återstående delen.
3 Senaste lydelse 2018:1206. 4 Senaste lydelse 2018:1206.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket eller bestämmelsen i 19 a § inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
19 a §
Ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges antingen i 19 b eller 19 c §, om företaget
– enligt 18 § helt eller delvis inte får dra av underskott som kvarstår från tidigare beskattningsår, och
– enligt 24 kap. 24 § helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto.
19 b §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a §, men inte minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får de ökade underskottsavdragen inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
19 c §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a § och minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
Av 24 kap. 25 b § framgår hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade underskottsavdragen.
19 d §
Vid tillämpning av 19 b eller
19 c § ska beskattningsårets överskott beräknas före minskningen av avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a § samt utan hänsyn till avdragen för underskott enligt 19 a § eller till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. I överskottet ska dock koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som följer av 19 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 40 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) i stället för lydelsen enligt lagen (2020:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2020/21:19 Föreslagen lydelse
40 kap.
1 §
I detta kapitel finns – en huvudregel i 2 §, – definitioner i 3–8 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 d §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid konkurs, ackord, skuldsanering, F-skuldsanering och nedskrivning av relevanta kapitalinstrument utanför resolution i 20 och 21 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §,
– bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och – hänvisningar i 24 §.
3. Ärendet och dess beredning
I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor avsnitt 13.17) aviserade regeringen att den under 2020 avser att återkomma med ett förslag om justerande bestämmelser som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto annars redovisar överskott.
Nuvarande regler kan leda till att företag som enligt koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, helt eller delvis inte får dra av underskott som kvarstår från tidigare år och som enligt avdragsbegränsningen för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ IL helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, kan redovisa överskott i näringsverksamheten. Detta trots att företaget har återstående underskott från tidigare år och trots att överskottet inte motsvaras av mottagna koncernbidrag. Svenskt Näringsliv har i en hemställan den 23 april 2019 till Finansdepartementet (Fi2019/01603) uppmärksammat detta. Svenskt Näringsliv anför att denna konsekvens inte är motiverad med hänsyn till syftet med koncernbidragsspärren. FAR har i en hemställan den 26 september 2019 till Finansdepartementet (Fi2019/03289) framställt att en lagändring bör göras utifrån vad Svenskt Näringsliv anfört.
Inom Finansdepartementet har en promemoria utarbetats med förslag om att det ska införas justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2020/01338).
I denna proposition behandlas promemorians förslag. Svenskt Näringsliv har i en skrivelse till Finansdepartementet den 6 maj 2019 (Fi2019/01789) begärt en översyn av tidpunkten för värdeöverföring vid tillämpning av reglerna om koncernbidrag. Skrivelsen behandlas i avsnitt 4.2.2.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 augusti 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.3.4 oc h 4.3.5 och i författningskommentaren.
Hänvisningar till S3
4. Avdragsbegränsningen för negativa räntenetton och koncernbidragsspärren
4.1. Gällande rätt och bakgrund
Den 1 januari 2019 trädde nya skatteregler för företagssektorn i kraft (prop. 2017/18:245, bet. 2017/18:SkU25, rskr. 2017/18:398).
De nya reglerna innebär bl.a. att det infördes en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn i form av en EBITDA-regel. Med det avses en regel som är baserad på resultatmåttet EBITDA (Earnings Before Interest and Tax, Depreciation and Amortization), som visar resultatet före finansiella poster, skatter samt avskrivningar. Enligt EBITDA-regeln får ett företag dra av ett s.k. negativt räntenetto högst med ett belopp som motsvarar 30 procent av ett avdragsunderlag (dvs. avdragsutrymmet). Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln består förutom av EBITDAregeln av en förenklingsregel och av vissa andra bestämmelser om negativa räntenetton. Nedan benämns dessa bestämmelser ”avdragsbegränsningen för negativa räntenetton”. Bestämmelserna finns i 24 kap.21–29 §§inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. I avsnit t 4.1.1 nedan behandlas avdragsbegränsningen för negativa räntenetton närmare.
I anledning av avdragsbegränsningen genomfördes även en ändring av den s.k. koncernbidragsspärren. Koncernbidragsspärren finns i 40 kap. 18 och 19 §§ IL. I avsnit t 4.1.2 nedan behandlas koncernbidragsspärren och vissa andra bestämmelser om avdrag för tidigare års underskott närmare.
4.1.1. Avdragsbegränsningen för negativa räntenetton
Av 16 kap. 1 § IL framgår att ränteutgifter ska dras av som kostnad även om de inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. I 24 kap. IL finns dock begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter. En sådan begränsning är avdragsbegränsningen för negativa räntenetton.
Definitioner av företag och företag i intressegemenskap
Avdragsbegränsningen för negativa räntenetton framgår av 24 kap. 21– 29 §§ IL och gäller för företag. Av 24 kap. 21 § IL framgår vad som avses med företag enligt bestämmelserna. I första stycket anges att som företag avses juridiska personer och svenska handelsbolag. Enligt andra stycket undantas dock vissa svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer från företagsdefinitionen.
Av 24 kap. 22 § IL framgår definitionen på företag i intressegemenskap.
Negativt räntenetto
Av 24 kap. 23 § IL framgår vad som avses med negativt räntenetto och positivt räntenetto. Med negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som ska dras av och ränteinkomster som ska tas upp, om ränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna.
EBITDA-regeln och förenklingsregeln
EBITDA-regeln framgår av 24 kap. 24 § första stycket IL. Med det avses en regel som är baserad på resultatmåttet EBITDA (Earnings Before Interest and Tax, Depreciation and Amortization). Av regeln framgår att ett företag bara får dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget. Detta kallas även för avdragsutrymmet. Hur ett avdragsunderlag beräknas beskrivs närmare nedan.
Förenklingsregeln framgår av 24 § andra stycket IL. Regeln anger att ett negativt räntenetto får dras av upp till fem miljoner kronor. Detta gäller i stället för vad som sägs i EBITDA-regeln. Avdrag enligt förenklingsregeln kan därmed göras utan att ett avdragsunderlag beräknas.
Om företaget ingår i en intressegemenskap med andra företag och förenklingsregeln används av företaget, får de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inom intressegemenskapen inte överstiga fem miljoner kronor.
Kvarstående negativa räntenetton
I 24 kap. 26 § första stycket IL anges vad som utgör s.k. kvarstående negativa räntenetton och förutsättningarna för att dra av sådana. Ett kvarstående negativt räntenetto uppkommer när ett företag enligt EBITDAregeln inte kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet. Återstående del (kvarstående negativt räntenetto) får dras av högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §. Av 26 § andra stycket IL framgår att avdrag för kvarstående negativt räntenetto ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett tidigare uppkommet kvarstående negativt räntenetto ska dras av före ett senare uppkommet sådant.
Avdrag för negativt räntenetto i ett annat företag
Ett företag med ett positivt räntenetto får dra av ett negativt räntenetto som har uppkommit hos ett annat företag med högst ett belopp som motsvarar det positiva räntenettot, dvs. kvittning mellan positiva och negativa räntenetton. Det framgår av 24 kap. 28 § första stycket IL.
Av 24 kap. 29 § IL framgår vissa villkor för sådan avdragsrätt avseende ett annat företags negativa räntenetto. Som förutsättning gäller att de två företagen med avdragsrätt ska kunna lämna koncernbidrag till varandra. Avdraget ska redovisas öppet i inkomstdeklarationen av båda företagen.
Avdragsunderlaget utgår från resultatet av näringsverksamheten
Avdragsutrymmet utgörs av 30 procent av ett avdragsunderlag. Av 24 kap. 25 § IL framgår hur avdragsunderlaget beräknas.
Som utgångspunkt utgörs avdragsunderlaget av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §. Det framgår av 25 § första stycket. Med ”resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §” avses att utgångspunkten i beräkningen av avdragsunderlag är resultatet beräknat som om avdrag får
göras för beskattningsårets negativa räntenetto i sin helhet (prop. 2017/18:245 s. 371).
Därefter anges vilka justeringar som ska göras för utgifter och inkomster som påverkar detta resultat, men som inte ska ingå i avdragsunderlaget. Dessa justeringar framgår av strecksatserna i 25 § första stycket samt av andra och tredje styckena.
Det är det skattemässiga resultatet som utgör utgångspunkten för avdragsunderlaget – oavsett om resultatet är ett underskott eller ett överskott. Av 14 kap. 21 § IL framgår att överskott och underskott beräknas genom att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna.
Justeringar av avdragsunderlaget
Av 24 kap. 25 § första stycket IL framgår att avdragsunderlaget ska öka med avdrag för ränteutgifter respektive minska med ränteinkomster. Avdragsunderlaget ska dock öka enbart med ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte begränsats enligt andra bestämmelser i kapitlet eller 24 b kap. IL.
Hänvisningen till 24 b kap. infördes den 1 januari 2020 och är föranledd av att avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer (tidigare 24 kap. 15 a–15 e §§ IL) ersatts av bestämmelserna i 24 b kap. som innehåller särskilda bestämmelser vid vissa situationer med gränsöverskridande inslag (prop. 2019/20:13, bet. 2019/20:SkU8, rskr. 2019/20:79).
Avdragsunderlaget ska även öka med årliga värdeminskningsavdrag enligt vissa särskilt uppräknade bestämmelser och med vissa andra särskilt uppräknade avdrag. Därutöver ska avdragsunderlaget öka med avdrag för avsättning till periodiseringsfond och minska med återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond. Vidare ska avdragsunderlaget minska med överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer.
I 24 kap. 25 § andra stycket IL anges att om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto. Innebörden av denna bestämmelse är att avdrag för tidigare års underskott ingår i avdragsunderlaget till den del som avdraget görs mot ett överskott i näringsverksamheten när detta överskott beräknas som om företaget gör avdrag för årets negativa räntenetto i sin helhet (prop. 2017/18:245 s. 374).
I 24 kap. 25 § tredje stycket IL finns särskilda regler om avdragsunderlag för investmentföretag och kooperativa föreningar.
4.1.2. Koncernbidragsspärren och vissa andra regler om avdrag för tidigare års underskott
Definitioner
I 40 kap. IL finns de flesta bestämmelserna om avdrag för tidigare års underskott.
I 3 § finns en definition av begreppet företag när begreppet används i kapitlet. Med företag avses svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, svensk stiftelse, svensk ideell förening och utländskt bolag. I 4 § definieras begreppet underskottsföretag. Med underskottsföretag avses ett företag som hade ett underskott det föregående beskattningsåret eller som har ett eget eller övertaget underskott från tidigare år som inte har fått dras av ännu på grund av koncernbidragsspärren eller någon annan tillfällig spärr. Bestämmande inflytande, koncern och moderföretag, när begreppen används i kapitlet, definieras i 5–7 §§.
Huvudregel
Huvudregeln är att underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det föregående beskattningsåret rullas från ett beskattningsår till nästa (40 kap. 2 § IL). Att det anges att det ska vara ett underskott som kvarstår från det föregående beskattningsåret markerar att bestämmelsen inte tillämpas för underskott som dras av samma beskattningsår.
Avdraget ska göras beskattningsåret efter det år då underskottet uppkom, oavsett om det uppkommer ett överskott eller inte för detta år. Om verksamheten ger ett underskott också detta år, ökas underskottet med föregående års underskott.
Storleken på ett underskott fastställs för underskottsåret
Vad som ska bestämmas vid beskattningen följer av den materiella skattelagstiftningen. Av 56 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår utgångspunkten för vad som ska fastställas vid beskattningen. Bestämmelsen innebär att de belopp ska fastställas som är nödvändiga för att bestämma skatter och avgifter för respektive beskattningsår.
Från denna utgångspunkt görs vissa undantag. Till exempel ska underskott av näringsverksamhet prövas och fastställas redan vid beskattningen för underskottsåret. Att så är fallet följer av 14 kap. 21 § IL (se t.ex. även Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden RÅ 1999 ref. 59 och HFD 2014 ref. 22).
Prövningen av om avdrag ska medges sker först vid beskattningen för det beskattningsår som följer efter underskottsåret.
Belopps- och koncernbidragsspärren
Beloppsspärren och koncernbidragsspärren inträder vid ägarförändringar. Beloppsspärren inträder även vid vissa fusioner och fissioner (37 kap. 21– 23 §§ IL). Av 40 kap. 10–14 §§ IL framgår vid vilka ägarförändringar som beloppsspärren respektive koncernbidragsspärren inträder.
Beloppsspärren inträder vid ägarförändringar enligt 10–13 §§. Koncernbidragsspärren inträder vid ägarförändringar enligt 10 och 14 §§. Det innebär att koncernbidragsspärren inträder vid ägarförändringar som innebär att ett företag får det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag eller när ett underskottsföretag, eller ett moderföretag till ett underskottsföretag, får det bestämmande inflytandet över ett annat företag. Spärren inträder dock inte om ägarförändringen bara berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern (10 § tredje stycket och 14 § andra stycket).
Av 40 kap. 15–19 §§ IL framgår innebörden av dessa spärrar. Innebörden av beloppsspärren är att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till den del underskotten överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet eller andelarna. Innebörden av koncernbidragsspärren behandlas närmare nedan.
Hur beloppsspärren och koncernbidragsspärren förhåller sig till varandra framgår av 40 kap. 18 § andra stycket IL. Förhållandet är att om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, så gäller koncernbidragsspärren för den återstående delen.
Motiven till koncernbidragsspärren
Koncernbidragsspärren infördes ursprungligen i 8 § lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet, förkortad LAU. LAU upphävdes genom lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) och koncernbidragsspärren fördes därmed över till 40 kap. 18 och 19 §§ IL.
I inkomstskattelagen fick spärren dock en något annorlunda utformning (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 475). Den ändrade utformningen angavs utgöra ett förtydligande att spärren gäller oavsett om företag fått koncernbidrag eller inte. Motiven till koncernbidragsspärren är dock alltjämt desamma som vid det ursprungliga införandet.
Koncernbidragsspärren innebär inte något hinder för underskottsföretag att ge eller ta emot koncernbidrag, utan reglerar i stället möjligheten för företaget att dra av spärrat underskott mot vissa mottagna koncernbidrag. Av förarbetena till LAU (prop. 1993/94:50 s. 259) framgår att motivet till koncernbidragsspärren är att förhindra att ett underskott kan utnyttjas i nära anslutning till en ägarförändring. Efter utgången av en spärrtid föreligger därför inget hinder mot att kvitta mottaget koncernbidrag mot underskott som uppkommit före det att spärren inträdde (prop. 1993/94:50 s. 267).
Avsikten med koncernbidragsspärren är inte att förhindra att underskottsföretag drar av tidigare års underskott mot eget överskott eller att förhindra att underskott kvittas mot koncernbidrag från företag som redan innan ägarförändringen ingick i samma koncern (prop. 1993/94:50 s. 267).
Närmare om koncernbidragsspärren
I RÅ 2008 ref. 69 uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att koncernbidragsspärren är utformad på så sätt att det i lagtexten anges en beloppsmässig gräns för hur stor del av ett spärrat underskott som får dras av och att denna gräns utgörs av ett på visst sätt beräknat överskott.
Av 40 kap. 18 och 19 §§ IL framgår hur ett sådant överskott ska beräknas och i vilken utsträckning som avdrag för tidigare års underskott får göras om underskotten uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder (s.k. koncernbidragsspärrat underskott).
Vid beräkningen av överskottet ska underskottsföretaget inte räkna med mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. IL (40 kap. 18 § första stycket IL). Av 40 kap. 19 § första meningen IL framgår dock att koncernbidrag från företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget redan före ägarförändringen ska räknas med i överskottet. Från
detta koncernundantag finns i 40 kap. 19 § andra och tredje meningarna IL två undantag. För det första gäller inte koncernundantaget om ett företag som inte tillhörde samma koncern före ägarförändringen genom fusion gått upp i det företag som lämnar bidraget. För det andra ska koncernbidrag inte räknas med till den del det motsvaras av koncernbidrag från något annat företag som inte ingick i samma koncern före ägarförändringen.
Vid beräkningen av överskottet ska underskottsföretaget inte heller räkna med avdragen för underskott, med vilket avses avdrag för spärrat underskott. I förarbetena anges att det är på grund av att det kan finnas underskott från flera tidigare år som pluralformen avdragen används (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 475–476). Underskottsföretaget ska dock räkna med s.k. ospärrade underskott, dvs. underskott som uppkommit under det beskattningsår ägarförändringen skett eller senare och som inte omfattas av begränsningar gällande avdragsrätten.
Beräkningen av överskottet ska vidare göras före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § IL och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL. Denna del av bestämmelsen infördes den 1 januari 2019 och behandlas närmare nedan.
Av förarbetena framgår att spärren – dvs. en beräkning enligt ovan – ska göras oavsett om företaget fått koncernbidrag eller inte (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 475).
Sedan den 1 januari 2019 görs beräkningen utifrån beskattningsårets överskott före avdrag för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto
Införandet av avdragsbegränsningen för negativa räntenetton föranledde en ändring av koncernbidragsspärren. Ändringen genomfördes i 40 kap. 18 § IL.
Förändringen av koncernbidragsspärren innebär att sedan den 1 januari 2019 ska det överskott som beräknas enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL, och som utgör beloppsgränsen för avdrag för koncernbidragsspärrade underskott, beräknas utifrån ”beskattningsårets överskott före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §”. I förarbetena anges att i praktiken innebär ändringen att ett underskottsföretag vid tillämpning av koncernbidragsspärren ska beräkna beskattningsårets överskott som om företaget gör avdrag för innevarande års negativa räntenetto i sin helhet (prop. 2017/18:245 s. 116).
Koncernbidragsspärren är en tillfällig spärr
Att koncernbidragsspärren är en tillfällig spärr framgår av 40 kap. 18 § tredje stycket IL. I första meningen anges att belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. I andra meningen anges att koncernbidragsspärren gäller till och med det femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Fusionsspärren och andra tillfälliga spärrar
I inkomstskattelagen finns även andra tillfälliga spärrar mot att dra av tidigare års underskott, dvs. begränsningar som gäller för viss tid (s.k.
spärrtid). Det gäller den s.k. fusionsspärren i 37 kap. 24 och 25 §§ IL, bestämmelserna i 38 kap. 17 a och 17 b §§ IL som begränsar avdragsrätten för underskott för det köpande företaget vid verksamhetsavyttring och bestämmelserna i 38 a kap. 18 och 19 §§ IL som begränsar avdragsrätten för underskott för det övertagande företaget vid en partiell fission.
En skillnad mellan dessa tillfälliga spärrar, jämfört med koncernbidragsspärren, är att underskott som kvarstår från beskattningsår före det att spärrarna inträder inte alls kan dras av under spärrtiden.
4.1.3. Hemställningar från Svenskt Näringsliv och FAR
Svenskt Näringsliv har i en hemställan (Fi2019/01603) uppmärksammat att ändringen som genomfördes av koncernbidragsspärren den 1 januari 2019 kan leda till negativa skattekonsekvenser för företag som inte kan få fullt avdrag för sitt negativa räntenetto om företaget samtidigt har koncernbidragsspärrade underskott från tidigare år. Reglerna medför i en sådan situation att företaget inte kan utnyttja sitt koncernbidragsspärrade underskott mot den inte avdragsgilla delen av det negativa räntenettot. Dessa företag kan därmed tvingas betala skatt trots att de har underskott från tidigare år.
Svenskt Näringsliv anför vidare följande. Enbart det förhållandet att det sker en sådan ägarförändring som avses i 40 kap. 10 eller 14 §§ IL medför att koncernbidragsspärren inträder. Det innebär att den särskilda beräkningen enligt kapitlets 18 § ska göras, vilken kan begränsa företagets rätt att utnyttja spärrade underskott. Detta gäller oavsett om underskottsföretaget tar emot koncernbidrag eller inte. Det räcker således med att ett underskottsföretag, eller ett moderföretag till underskottsföretaget, får det bestämmande inflytandet över ett annat företag, t.ex. genom att ett nytt dotterföretag bildas, för att koncernbidragsspärren ska inträda. Finns det då i koncernen ett eller flera underskottsföretag, vilket torde vara det normala, aktualiseras de här beskrivna negativa effekterna.
Svenskt Näringsliv anger att spärrens syfte inte är att förhindra att underskottsföretagets egengenererade överskott ska kunna utnyttjas mot ett spärrat underskott, men att den effekten ändå kan uppstå till följd av dess nya lydelse. Det kan således konstateras att koncernbidragsspärren har fått en alltför restriktiv utformning och att en sådan utformning inte är motiverad med hänsyn till spärrens syfte. Det kan i sammanhanget noteras att vid den ändring av koncernbidragsspärren som skedde vid inkomstskattelagens införande påtalades särskilt att spärren påverkar skatten bara om underskottsföretaget har fått koncernbidrag från ett nytt företag i koncernen.
I hemställan lämnas ett förslag om ändring av 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Svenskt Näringsliv menar att förslaget inte undanröjer problemet, men att det utgör en relativt enkel lösning som åtgärdar de mest akuta problemen. Innebörden är att koncernbidragsspärren enbart tillämpas om underskottsföretaget faktiskt tar emot koncernbidrag från ett företag som före en ägarförändring inte ingick i samma koncern som underskottsföretaget.
FAR har i en hemställan (Fi2019/03289) anhållit om att regeringen ska ta fram ett lagförslag utifrån den hemställan som Svenskt Näringsliv
lämnat in. FAR anger att det inte finns hinder mot att förslaget ges retroaktiv effekt.
4.2. Justerande bestämmelser bör införas för företag med koncernbidragsspärrade underskott som inte får fullt avdrag för negativt räntenetto
4.2.1. Behovet av ändrade regler
Regeringens bedömning: En förändring bör genomföras så att koncernbidragsspärren ska fungera enligt sitt syfte när den tillämpas av företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig över bedömningen välkomnar eller uttrycker att de ställer sig positiva till att en förändring genomförs med avsikt att koncernbidragsspärren, när den tillämpas av företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto, ska fungera enligt sitt syfte. Det gäller Skatteverket, Näringslivets skattedelegation, till vars yttrande Svenskt Näringsliv, Företagarna och
Fastighetsägarna ansluter sig, FAR, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.
Skälen för regeringens bedömning
Den 1 januari 2019 trädde nya regler i kraft som bl.a. avser underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott. Enligt 40 kap.18 och 19 §§inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, ska ett underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott beräkna ett på visst sätt beräknat överskott. Detta överskott utgör en beloppsgräns för avdrag för koncernbidragsspärrade underskott. Sedan den 1 januari 2019 ska beräkningen göras utifrån beskattningsårets överskott ”före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §” (se avsnitt 4.1.2 ovan) . I övrigt ska överskottet beräknas på samma sätt som innan lagändringen, dvs. utan hänsyn till avdragen för de spärrade underskotten och till vissa mottagna koncernbidrag.
I förarbetena anges att en nackdel med ändringen är att företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto och som har ett överskott i verksamheten, inte fullt ut kan använda tidigare års underskott mot sådant överskott (prop. 2017/18:245 s. 116). Som Svenskt Näringsliv och FAR tar upp i respektive hemställan (se avs nitt 4.1.3) kan ändringen av koncernbidragsspärren således leda till negativa skattekonsekvenser för företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto om företaget samtidigt har koncernbidragsspärrade underskott.
Det finns skäl att förtydliga hur sådana situationer som beskrivs i förarbetena kan uppstå.
Om ett underskottsföretag har koncernbidragsspärrade underskott får dessa inte dras av med högre belopp än ett på visst sätt beräknat överskott. Detta överskott beräknas på det sätt som framgår av 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Att beräkningen ska göras ”före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 §” innebär i praktiken att överskottet beräknas som om företaget drar av innevarande års negativa räntenetto i sin helhet. Att beräkningen av överskottet ska göras ”före [avdrag för] kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §” innebär i praktiken att överskottet beräknas utan hänsyn till eventuella avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Om underskottsföretaget vid tillämpning av spärren helt eller delvis inte får dra av tidigare års underskott och företaget därefter helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, kan situationen uppstå att företaget redovisar ett överskott som inte motsvaras av koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern som underskottsföretaget före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde.
Exempel på det beskrivna problemet
Det ovan beskrivna problemet kan åskådliggöras med följande exempel.
Ett företag har kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om 200 som omfattas av koncernbidragsspärren, men inte av beloppsspärren. Företaget har inga ränteinkomster och ränteutgifter om 140, vilket innebär ett negativt räntenetto med samma belopp. Företagets inkomster uppgår till 1 000 och utgifterna i övrigt (dvs. exklusive ränteutgifterna) till 800, varav 110 utgör årliga värdeminskningsavdrag. Totala utgifter inklusive ränteutgifter uppgår således till 940. Inget av de företag som företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till har positivt räntenetto och de företag som företaget ingår i intressegemenskap med tillämpar EBITDAregeln. Företaget tar inte emot koncernbidrag, har inte inkomst i form av överskott från handelsbolag, gör inte avdrag för avsättning till periodiseringsfond och återför inte heller sådant avdrag.
I ett första steg beräknas avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Beräkningen görs som om företaget drar av hela det negativa räntenettot om 140. Beskattningsårets överskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL beräknas till 60 (1 000–940), vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras med 60.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln. Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen (1 000-940-60) ökat med ränteutgifterna (+140) och ökat med de årliga värdeminskningsavdragen (+110). Avdragsunderlaget är 250 och avdragsutrymmet 75 (0,3*250). Ej avdragsgillt negativt räntenetto uppgår således till 65 (140-75).
Företaget redovisar överskott om 65 (1 000-940-60+65). Utrullat underskott är 140 (200-60) och kvarstående negativt räntenetto 65 (140-75).
Det finns ett behov av att ändra reglerna
Avsikten med koncernbidragsspärren är inte att förhindra att underskottsföretag drar av tidigare års underskott mot eget överskott eller att förhindra att underskott kvittas mot koncernbidrag från företag som redan innan ägarförändringen ingick i samma koncern (prop. 1993/94:50 s. 267), se
även avsnitt 4.1.2. Som framgår av exemplet ovan kan den ändrade lydelsen av koncernbidragsspärren dock leda till situationer där spärren inte fungerar enligt sitt syfte. Detta beror på att den kan förhindra att underskottsföretag får dra av koncernbidragsspärrade underskott i förhållande till egengenererade överskott.
Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att det är motiverat att ändra reglerna. Samtliga remissinstanser som yttrar sig över denna bedömning instämmer i att en förändring bör göras.
Avsikten med ändringen bör vara att koncernbidragsspärren, när den tillämpas av företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto, ska fungera enligt sitt syfte. I avsnitt 4.2.2 nedan diskuteras vilken metod som är mest lämplig för detta.
I sammanhanget kan det noteras att enligt avdragsbegränsningen för negativa räntenetton kan avdrag för negativt räntenetto göras på tre olika sätt. För det första kan ett företag med positivt räntenetto dra av ett annat företags negativa räntenetto. För det andra och tredje kan ett företag med negativt räntenetto dra av detta enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln. Som framgår av exemplet ovan kan den beskrivna situationen uppstå vid tillämpning av EBITDA-regeln. I avsnitt 4.3.1 beskrivs i vilka av dessa fall som den ovan beskrivna situationen kan uppstå i övrigt.
4.2.2. Hur bör ändringen genomföras?
Regeringens bedömning: Justerande regler bör införas som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig tillstyrker eller uttrycker att de ställer sig positiva till införandet av justerande regler som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott. Det gäller Skatteverket,
Näringslivets skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv, Företagarna och Fastighetsägarna ansluter sig, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. De nämnda remissinstanserna anser samtidigt att förslaget är komplicerat, men det framförs att fördelarna ändå överväger. Som fördelar med förslaget framför t.ex. Skatteverket att koncernbidragsspärren bör kunna tillämpas enligt sitt syfte och att bara de företag som drabbas av det bakomliggande problemet behöver tillämpa de justerande bestämmelserna. Advokatsamfundet framför att det är positivt att förslaget är heltäckande i och med att det även omfattar företag som tar emot koncernbidrag från företag mot vilket en koncernbidragsspärr gäller.
Skatteverket lämnar vissa förslag på ändringar och förtydliganden.
Advokatsamfundet och Fastighetsägarna anser att en höjning av taket i den s.k. förenklingsregeln vore motiverad, i syfte att reducera antalet företag som behöver tillämpa ett komplext regelverk och därmed minska den administrativa bördan för både företag och för Skatteverket. NSD och
SKR anser att en översyn av de nya reglerna för företagssektorn som trädde i kraft den 1 januari 2019 behöver påbörjas redan innevarande år och att översynen bör omfatta bl.a. frågan om att minska komplexiteten i lagstiftningen.
FAR förordar, mot bakgrund av komplexiteten i förslaget, den modell som Svenskt Näringsliv föreslår i sin hemställan. FAR anger att även om det förslaget inte är heltäckande, skulle modellen undanröja problemet för de allra flesta.
Bokföringsnämnden, Ekonomistyrningsverket, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm och Förvaltningsrätten i Uppsala har inga synpunkter på förslagen.
Skälen för regeringens bedömning
Det finns olika tänkbara sätt att ändra reglerna i avsikt att koncernbidragsspärren, när den tillämpas av företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto, ska fungera enligt sitt syfte. Det kan till exempel övervägas att ändra den nuvarande turordningen mellan avdragsbegränsningen för negativa räntenetton och koncernbidragsspärren på ett sådant sätt att koncernbidragsspärren, men inte övriga regler i 40 kap. IL om tidigare års underskott, tillämpas efter avdragsbegränsningen.
Ett annat tänkbart alternativ är, som Svenskt Näringsliv och FAR föreslår i sina respektive hemställningar, att koncernbidragsspärren enbart tillämpas om ett underskottsföretag tar emot koncernbidrag från företag som innan en ägarförändring inte ingick i samma koncern.
Ytterligare ett alternativ är att överväga införandet av justerande bestämmelser som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott.
Ska det beskrivna problemet lösas genom en förändrad turordning?
Som framgår av förarbetena till avdragsbegränsningen för negativa räntenetton och den ändrade lydelsen av koncernbidragsspärren är det nödvändigt med en turordning mellan dessa två regelverk (prop. 2017/18:245 s. 115–117).
I förarbetena övervägdes en alternativ lösning till problemet att båda regelverken utgår från och samtidigt påverkar resultatet av näringsverksamheten (prop. 2017/18:245 s. 116–117). Alternativet var en ordning där koncernbidragsspärren, men inte övriga regler i 40 kap. IL om tidigare års underskott, tillämpas efter avdragsbegränsningen.
Som framgår i nämnda förarbeten skulle ett sådant förslag ha den fördelen att någon förändring av koncernbidragsspärren i sig inte skulle ha behövt göras i anledning av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Vidare anges att nackdelen dock är att en sådan turordning skulle kunna riskera att leda till ett för lågt avdragsunderlag för negativa räntenetton för underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott. Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Regeringen anser därför att något av de övriga alternativen bör övervägas.
Bör koncernbidragsspärren vara beroende av om vissa koncernbidrag tas emot?
Som nämns ovan är ett tänkbart alternativ att ändra reglerna i enlighet med förslaget från Svenskt Näringsliv och FAR, se avsnit t 4.1.3. Enligt detta alternativ skulle koncernbidragsspärren ändras på sådant sätt att spärren enbart tillämpas om underskottsföretaget tar emot koncernbidrag från ett företag som inte ingick i samma koncern innan den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde. Om underskottsföretaget inte tar emot koncernbidrag från ett sådant företag, är innebörden av förslaget att avdrag för tidigare års underskott görs utan någon sådan beräkning som anges i 40 kap. 18 och 19 §§ IL.
Frågan är om en sådan förändring är motiverad utifrån det beskrivna problemet att det kan uppstå situationer där koncernbidragsspärren inte fungerar enligt sitt syfte, för företag med koncernbidragsspärrade underskott som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto.
En nackdel med förslaget – som också Svenskt Näringsliv nämner i sin hemställan – är att förslaget inte helt löser det beskrivna problemet. Anledningen till det är att det beskrivna problemet även kan uppstå om underskottsföretaget tar emot ett koncernbidrag som inte får räknas med i ett sådant överskott som beräknas på visst sätt och som utgör beloppsgränsen för avdrag för koncernbidragsspärrade underskott.
Den särskilda beräkningen enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL kräver bl.a. att underskottsföretaget skiljer mellan spärrat och ospärrat underskott, dvs. att företaget beräknar i vilken utsträckning som ett inrullat underskott är koncernbidragsspärrat. En sådan åtskillnad är nödvändig för att bedöma i vilken utsträckning som tidigare års underskott ska tas med i beräkningen enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL.
Storleken på det koncernbidragsspärrade underskottet kan vidare minska under spärrtiden, i den utsträckning som det får dras av i förhållande till överskott som genererats i den egna verksamheten eller överskott som motsvarats av koncernbidrag från s.k. gamla företag. För att känna till i vilken utsträckning ett inrullat underskott ett visst beskattningsår består av spärrade underskott, krävs därför att den särskilda beräkningen gjorts under de föregående beskattningsåren sedan spärren inträdde – även om koncernbidrag inte mottagits under dessa år.
Den föreslagna ändringen skulle därmed medföra en relativt omfattande förändring av koncernbidragsspärren. Även underskottsföretag vars underskott helt eller delvis är koncernbidragsspärrade men som inte påverkas av det beskrivna problemet, t.ex. för att de inte har negativa räntenetton, skulle påverkas av förändringen. Den föreslagna förändringen skulle även behöva analyseras bl.a. i förhållande till andra spärrar, t.ex. fusionsspärren.
Mot ovanstående bakgrund bedömer regeringen att en sådan förändring av spärren inte skulle vara det mest lämpliga alternativet för att lösa det beskrivna problemet. Av remissinstanserna är det enbart FAR som förordar denna modell.
Bör det införas justerande bestämmelser som möjliggör utökat underskottsavdrag?
En annan möjlighet skulle kunna vara att införa justerande bestämmelser som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar ett överskott. Det vill säga att efter tillämpning av koncernbidragsspärren och efter tillämpning av avdragsbegränsningen för negativa räntenetton, möjliggöra ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott.
I syfte att förenkla beskrivningen av tillämpningen av koncernbidragsspärren respektive avdragsbegränsningen för negativa räntenetton kan det beskrivas som att de två regelverken – i förhållande till varandra – tillämpas i olika ”steg”. I ett första steg beräknas avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och i ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto. I förhållande till dessa två regelverk, kan detta alternativ därför beskrivas som ett ”tredje steg”. Fortsättningsvis i denna proposition kommer de ytterligare avdragen för koncernbidragsspärrade underskott som görs i ett föreslaget ”tredje steg” att kallas ”utökat underskottsavdrag”.
I likhet med bedömningen i promemorian anser regeringen att en fördel med detta alternativ är att det vore i linje med syftena med koncernbidragsspärren. Anledningen är att koncernbidragsspärren inte är avsedd att förhindra underskottsföretag att dra av koncernbidragsspärrade underskott i förhållande till egengenererade överskott eller överskott till den del de motsvaras av koncernbidrag från företag som redan innan ägarförändringen ingick i samma koncern (jfr. prop. 1993/94:50 s. 267 samt avsnitt 4.1.2 oc h 4.2.1) . Om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott i näringsverksamheten, bör underskottsföretaget alltså få dra av det spärrade underskottet i förhållande till detta överskott.
Vidare instämmer regeringen i bedömningen i promemorian att en nackdel med detta alternativ är att det kan framstå som komplicerat och att det tillsammans med koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton kräver att beräkningar behöver göras i flera steg. Samtidigt bör det beaktas att en fördel med att införa bestämmelser som justerar avdragen för koncernbidragsspärrade underskott är att en sådan ändring kan anknyta till hur de befintliga beräkningsreglerna – EBITDAregeln respektive koncernbidragsspärren – fungerar och att förslagen inte kräver några förändringar av dessa.
Med inspiration från det förslag som Svenskt Näringsliv lämnade i sin hemställan, kan ett förslag om bestämmelser som justerar avdragen för koncernbidragsspärrade underskott också skilja mellan underskottsföretag som tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren och underskottsföretag som inte tar emot sådant koncernbidrag. Regeringen anser därför att fördelen är att även företag som tar emot sådana bidrag skulle kunna öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Detta uppnås genom att de justerande bestämmelserna skulle utgöra ett efterföljande steg i förhållande till koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton. De justerande bestämmelserna kan därigenom lösa det beskrivna
problemet även för dessa underskottsföretag. Sveriges advokatsamfund lyfter särskilt fram att det är positivt med en reglering som även omfattar underskottsföretag som tar emot koncernbidrag från företag mot vilket en koncernbidragsspärr gäller. Även andra remissinstanser ser det som positivt med en heltäckande reglering.
Ytterligare en fördel är, enligt regeringens bedömning, att de justerande bestämmelserna enbart behöver tillämpas av de företag som har koncernbidragsspärrade underskott och som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto, dvs. företag som påverkas av det beskrivna problemet. Skatteverket lyfter särskilt fram som en fördel med förslaget att det endast är de företag som berörs av det beskrivna problemet som behöver tillämpa justeringsbestämmelserna. Underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott, men som saknar negativa räntenetton eller får dra av negativa räntenetton i sin helhet, skulle inte påverkas av förslaget. Regeringen bedömer således att en sådan modell är mest träffsäker för att komma till rätta med den ovan beskrivna situationen.
Sammantaget bedömer regeringen därför det som lämpligast att införa justerande regler i form av ett utökat underskottsavdrag, för att åstadkomma att koncernbidragsspärren – när den tillämpas av företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto – ska fungera enligt sitt syfte. En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig instämmer i denna bedömning och tillstyrker införandet av sådana justerande regler.
Skatteverkets synpunkter på den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna behandlas i avsnitt 4.3.
Det ryms inte inom ramen för detta lagstiftningsprojekt att, som bl.a. Advokatsamfundet och Fastighetsägarna framför, höja taket inom förenklingsregeln eller genomföra någon översyn av de nya skattereglerna för företagssektorn.
I en skrivelse till Finansdepartementet den 6 maj 2019 (Fi2019/01789) har Svenskt Näringsliv begärt att regeringen genomför en översyn av tidpunkten för värdeöverföring vid tillämpning av reglerna om koncernbidrag. Svenskt Näringsliv anser att en sådan översyn behövs bl.a. med anledning av de nya reglerna om avdragsrätt för räntor för företagssektorn som trädde i kraft den 1 januari 2019. I avvaktan på en generell översyn av reglerna i 35 kap. IL anser Svenskt Näringsliv att villkoret om värdeöverföring bör ändras på så sätt att ett företag som begär omprövning av en inkomstdeklaration avseende tidigare beskattningsår ska kunna yrka avdrag för koncernbidrag vid omprövningen och att värdeöverföringen då ska göras senast den dag som begäran om omprövning framställs.
Enligt regeringens bedömning skulle en bestämmelse som innebär att en värdeöverföring kan göras under hela den sexåriga omprövningsfristen medföra en ökad komplexitet och bristande överblickbarhet. Regeringen konstaterar vidare att koncernbidrag är ett område där det finns ett samband mellan redovisning och beskattning och att en ändring av reglerna kräver breda överväganden. En analys av om dessa regler bör ändras bör i så fall hanteras inom ramen för en större översyn av skattereglerna för företagssektorn.
4.3. Närmare om tillämpningsområdet och utformningen av de justerande bestämmelserna
4.3.1. När ska de justerande bestämmelserna tillämpas?
Regeringens förslag: Det ska införas justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto för företag som – enligt koncernbidragsspärren helt eller delvis inte får dra av tidigare års underskott, och – enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över förslaget. Skatteverket har dock lämnat vissa synpunkter och förslag vad gäller vissa situationer då företag i en intressegemenskap tillämpar olika regler avseende avdragsbegränsningen för negativa räntenetton. Detta behandlas under avsnitt 4.3.4– 4.3.5.
Skälen för regeringens förslag
Som framgår av avsnit t 4.2.1 kan ett företag som enligt koncernbidragsspärren helt eller delvis inte får dra av tidigare års underskott ändå redovisa ett överskott av näringsverksamheten som inte motsvaras av mottagna koncernbidrag från nya företag i koncernen. Den nya regleringen av koncernbidragsspärren kan därmed leda till situationer där spärren inte fungerar enligt sitt syfte. Detta problem kan uppstå när företaget samtidigt inte får dra av ett negativt räntenetto (helt eller delvis). Mot den bakgrunden ska det införas justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto.
Enligt avdragsbegränsningen för negativa räntenetton kan avdrag för negativt räntenetto dock göras på tre olika sätt. För det första kan ett företag med positivt räntenetto dra av ett annat företags negativa räntenetto. För det andra och tredje kan ett företag med negativt räntenetto dra av detta enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln.
Justerande regler ska omfatta EBITDA-regeln och förenklingsregeln
Den nu gällande bestämmelsen i 40 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) förkortad IL, innebär att ett underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott, ska beräkna det överskott som utgör beloppsgränsen för avdragen för koncernbidragsspärrade underskott på så sätt att överskottet beräknas ”före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §”. I övrigt ska ett sådant överskott beräknas på samma sätt som innan lagändringen den 1 januari 2019. I 24 kap. 24 § IL finns EBITDA-regeln och förenklingsregeln.
Som framgår av avsnit t 4.2.1 kan denna reglering av koncernbidragsspärren innebära att företag som har koncernbidragsspärrade underskott och negativt räntenetto, kan få ett överskott i näringsverksamheten. Detta
trots att företaget har återstående underskott som kvarstår från tidigare år som – sett till syftet med koncernbidragsspärren – borde kunna få dras av i förhållande till detta överskott. Även reglerna om avdrag för kvarstående negativa räntenetton bör ingå i bedömningen av i vilka situationer den beskrivna situationen kan uppstå.
Det finns olika tänkbara situationer där detta skulle kunna bli aktuellt. Som framgår av exemplet i avsnitt 4.2.1 kan den beskrivna situationen exempelvis uppstå när ett negativt räntenetto dras av enligt EBITDAregeln och underskottsföretaget enligt denna avdragsbegränsning inte får fullt avdrag för ett negativt räntenetto på grund av att det negativa räntenettot är större än avdragsutrymmet.
Motsvarande kan även uppstå när ett företag väljer att, i stället för EBITDA-regeln, tillämpa förenklingsregeln och företaget inte får fullt avdrag för ett negativt räntenetto. Förenklingsregeln tillåter avdrag för ett negativt räntenetto upp till fem miljoner kronor utan att företaget beräknar ett avdragsunderlag (24 kap. 24 § andra stycket första meningen IL). Det är således underskottsföretag vars negativa räntenetto överstiger detta belopp – men som ändå väljer att tillämpa förenklingsregeln – som kan påverkas av den nuvarande lydelsen av koncernbidragsspärren på det sätt som beskrivs.
Underskottsföretag som ingår i intressegemenskap med andra företag och som har ett negativt räntenetto som understiger fem miljoner kronor kan också påverkas av det beskrivna problemet. Detta gäller om företaget vid tillämpning av förenklingsregeln inte får fullt avdrag för ett negativt räntenetto på grund av att det samlade negativa räntenettot i intressegemenskapen överstiger samma belopp (24 kap. 24 § andra stycket andra meningen IL). Mot denna bakgrund anser regeringen att de justerande bestämmelserna ska gälla om företaget, förutom att tidigare års underskott helt eller delvis inte får dras av enligt koncernbidragsspärren, helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDA- eller förenklingsregeln.
Justerande regler behövs inte vid kvittning mellan positiva och negativa räntenetton
Avdrag för negativt räntenetto genom kvittning mellan positivt räntenetto och negativt räntenetto regleras i 24 kap. 28 § IL. Det innebär att sådant avdrag genom kvittning ska göras före en eventuell tillämpning av koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 och 19 §§ IL (prop. 2017/18:245 s. 386). Även en minskning av ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 28 § tredje stycket IL ska göras före tillämpningen av koncernbidragsspärren. Ett företag som enligt 24 kap. 28 § andra stycket ska återlägga ett belopp motsvarande det avdrag för negativt räntenetto som ett annat företag drar av mot sitt positiva räntenetto, ska göra denna skattemässiga justering innan tillämpningen av koncernbidragsspärren.
I likhet med bedömningen i promemorian anser regeringen att den beskrivna situationen inte kan uppstå när ett annat företag (genom kvittning) gör avdrag för underskottsföretagets hela negativa räntenetto. Situationen kan inte heller uppstå för ett underskottsföretag med positivt räntenetto och koncernbidragsspärrade underskott, som drar av ett annat företags negativa räntenetto.
Kvarstående negativt räntenetto
En förutsättning för att dra av ett kvarstående negativt räntenetto är att företaget under något av de följande sex beskattningsåren efter det att det kvarstående negativa räntenettot uppkom, har ett avdragsutrymme som helt eller delvis inte används för att dra av det beskattningsårets negativa räntenetto (24 kap. 26 § IL). Det ska således finnas ett ”outnyttjat avdragsutrymme” under något av de följande sex beskattningsåren för att dra av ett kvarstående negativt räntenetto.
Avdrag för kvarstående negativt räntenetto kan bara göras om företaget har ett avdragsutrymme ett senare beskattningsår och företaget antingen inte har ett negativt räntenetto det beskattningsåret eller när avdraget för negativt räntenetto understiger avdragsutrymmet.
Om ett företag, efter att ha fått fullt avdrag för innevarande års negativa räntenetto, mot ett återstående avdragsutrymme drar av kvarstående negativt räntenetto kan situationen inte uppstå för företaget att koncernbidragsspärrade underskott helt eller delvis inte får dras av men att företaget ändå redovisar överskott som inte motsvaras av mottagna koncernbidrag. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av justerande bestämmelser för att lösa det i avsnit t 4.2.1 beskrivna problemet i denna situation.
Lagförslag
Förslaget föranleder att en ny paragraf, 40 kap. 19 a §, införs i inkomstskattelagen samt ändringar i 40 kap.1 och 18 §§inkomstskattelagen.
Hänvisningar till S4-3-1
4.3.2. När behövs det en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott?
Regeringens bedömning: I vissa fall bör de justerande bestämmelserna innebära en samtidig justering av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott i form av ett utökat underskottsavdrag och av avdraget för negativt räntenetto. Justeringen av avdraget för negativt räntenetto bör göras i förhållande till hur det utökade underskottsavdraget skulle ha påverkat avdragsutrymmet, om detta underskottsavdrag skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Det krävs inte någon justering av avdraget för negativt räntenetto om ett utökat underskottsavdrag görs av ett underskottsföretag som drar av ett negativt räntenetto enligt förenklingsregeln.
Det krävs inte heller någon justering av avdraget för negativt räntenetto när ett utökat underskottsavdrag görs av ett underskottsföretag som drar av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln och underskottsföretaget inte tar emot något koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över denna bedömning.
Skälen för regeringens bedömning
Innebörden av de justerande reglerna som föreslås i denna proposition är att möjliggöra för underskottsföretag att göra utökat underskottsavdrag (se avsnitt 4.2.2 oc h 4.3.1), dvs. öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott i förhållande till avdrag för spärrade underskott som får göras enligt koncernbidragsspärren. Detta gäller underskottsföretag som enligt koncernbidragsspärren helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och som helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt förenklingsregeln eller EBITDA-regeln.
Med hänsyn till att avdrag för tidigare års underskott som utgångspunkt minskar avdragsunderlaget för negativt räntenetto behöver det dock även övervägas hur ett utökat underskottsavdrag förhåller sig till avdragsbegränsningen. I detta avseende bör ställning också tas till om det är motiverat med kompletterande bestämmelser för att de justerande bestämmelserna ska vara i linje med avdragsbegränsningen för negativa räntenetton.
Nedan bedöms det därför i vilka situationer som utökat underskottsavdrag (ett tredje steg) skulle ha påverkat avdraget för negativt räntenetto, om ett sådant underskottsavdrag skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. När så är fallet bör bestämmelsen om utökat underskottsavdrag kräva en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto i förhållande till hur det utökade underskottsavdraget skulle ha påverkat avdragsutrymmet.
Förenklingsregeln
Något avdragsunderlag behöver inte beräknas vid avdrag för ett negativt räntenetto enligt förenklingsregeln. Ett sådant avdrag är – till skillnad från avdrag enligt EBITDA-regeln – inte kopplat till resultatet av näringsverksamheten. Avdrag för negativt räntenetto enligt förenklingsregeln påverkas därför inte av avdrag för tidigare års underskott.
Vid ett införande av ett ”tredje steg”, som alltså skulle möjliggöra utökat underskottsavdrag i förhållande till ett eventuellt överskott efter tillämpning av koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton, ska det utökade underskottsavdraget inte kräva någon justering av avdraget för negativt räntenetto om det avdraget görs enligt förenklingsregeln.
EBITDA-regeln
För att avgöra i vilken utsträckning som ett utökat underskottsavdrag – om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto – skulle ha påverkat avdraget för negativt räntenetto när det avdraget gjorts enligt EBITDA-regeln, behöver en jämförelse göras. Jämförelsen ska göras mellan å ena sidan bestämmelsen om att avdragsunderlag i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott (24 kap. 25 § andra stycket IL) och å andra sidan koncernbidragsspärren (40 kap. 18 och 19 §§ IL).
I vilken utsträckning påverkar avdrag för tidigare års underskott avdragsunderlaget för negativt räntenetto?
Avdragsunderlaget för negativt räntenetto utgår från resultatet av näringsverksamheten (24 kap. 25 § första stycket IL). Avdragsunderlaget ska sedan öka med vissa utgifter och minska med vissa inkomster. Detta beskrivs närmare i avsnitt 4.1.1.
Utgångspunkten är att avdragsunderlaget utgörs av skillnaden mellan intäktsposterna och kostnadsposterna. Innebörden av att avdragsunderlaget ska öka med vissa avdrag kan därför sägas vara att ett sådant avdrag inte ingår i avdragsunderlaget.
Avdrag för tidigare års underskott ingår – i likhet med alla andra kostnadsposter – som utgångspunkt i avdragsunderlaget. I vissa fall ska dock avdrag för tidigare års underskott ”tas bort" från underlaget genom att avdragsunderlaget ska öka med sådant avdrag. I vilka fall som avdragsunderlag ska öka med avdrag för tidigare års underskott framgår av 24 kap. 25 § andra stycket IL.
De företag som kan öka avdragsunderlaget med avdrag för tidigare års underskott är företag som har ett underskott av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §. Det vill säga företag som har underskott av näringsverksamheten när detta resultat (underskottet) beräknas som om företaget får göra avdrag för hela sitt negativa räntenetto och som om företaget inte drar av kvarstående negativt räntenetto (prop. 2017/18:245 s. 374).
Ett sådant företag ska öka avdragsunderlaget med avdrag för tidigare års underskott högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott beräknat på samma sätt, dvs. beräknat som om företaget drar av hela sitt negativa räntenetto och som om företaget inte drar av kvarstående negativt räntenetto. Avdragsunderlaget kan dock aldrig öka med mer än underskottsavdraget (se prop. 2017/18:245 s. 111).
Jämförelse mellan bestämmelsen om att avdragsunderlag i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott och koncernbidragsspärren
Bestämmelsen i 24 kap. 25 § andra stycket IL om att avdragsunderlag i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott innebär att avdrag för tidigare års underskott ingår i avdragsunderlaget enbart till den del underskottsavdraget görs i förhållande till ett överskott av näringsverksamheten. Detta gäller när överskottet av näringsverksamheten beräknas som om företaget gör avdrag för årets negativa räntenetto i sin helhet och som om företaget inte drar av kvarstående negativt räntenetto (se prop. 2017/18:245 s. 374). Till den del avdraget för tidigare års underskott inte dras av i förhållande till ett sådant beräknat överskott, ska avdraget ”tas bort” från avdragsunderlaget.
Koncernbidragsspärren enligt dess nuvarande lydelse innebär att avdrag för spärrade underskott enbart får göras till den del som företaget har ett överskott i näringsverksamheten när detta överskott beräknas som om företaget gör avdrag för årets negativa räntenetto i sin helhet och som om företaget inte drar av kvarstående negativt räntenetto. I ett sådant överskott får dock vissa mottagna koncernbidrag inte räknas med.
De två bestämmelserna utgår alltså från samma resultat, dvs. företagets resultat när det beräknas som om företaget drar av hela sitt negativa räntenetto och som om företaget inte drar av kvarstående negativt räntenetto. Det finns dock en skillnad mellan de resultat som de två bestämmelserna utgår från. Denna skillnad avser inkomst i form av mottagna koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern innan den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde. Ett sådant koncernbidrag räknas med i resultatet enligt bestämmelsen om att avdragsunderlaget för negativa räntenetton i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott. Det räknas dock inte med vid beräkningen av ett sådant överskott enligt koncernbidragsspärren som utgör beloppsgränsen för avdragen för de spärrade underskotten.
Av detta följer att någon justering av avdraget för negativt räntenetto inte krävs när ett utökat underskottsavdrag görs av ett underskottsföretag som inte tar emot något koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde. Anledningen till att en justering inte behövs är att ett sådant utökat underskottsavdrag inte skulle ha ingått i avdragsunderlaget. I stället skulle det ha ”tagits bort” från avdragsunderlaget genom en ökning, om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före tillämpningen av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. I denna situation skulle således ett utökat underskottsavdrag (ett tredje steg) inte ha påverkat avdraget för negativt räntenetto, om det skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen. I likhet med bedömningen i promemorian anser regeringen därför att det då inte krävs någon samtidig justering.
I vilka situationer ska ett utökat underskottsavdrag kräva en justering av avdraget för negativt räntenetto?
För ett underskottsföretag som tar emot koncernbidrag från ett företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde, skulle ett utökat underskottsavdrag ha kunnat innebära ett minskat avdragsunderlag för negativt räntenetto om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
För att de justerande bestämmelserna som möjliggör utökat underskottsavdrag ska vara i linje med EBITDA-regeln, anser regeringen att justeringen av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott bör förenas med en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto. Justeringen av avdraget för negativt räntenetto bör ske i förhållande till hur det utökade underskottsavdraget skulle ha påverkat avdragsutrymmet, om detta underskottsavdrag skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det enbart är i en situation som ett utökat underskottsavdrag kräver en justering av avdraget för negativt räntenetto om avdraget görs enligt EBITDA-regeln. Den situationen är när underskottsföretaget tar emot koncernbidrag från ett företag som inte ingick i samma koncern innan den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Det är således aktuellt när ett underskottsföretag tar emot ett koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott beräknat enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. För övriga situationer
krävs inte någon justering av avdraget för negativt räntenetto i förhållande till det utökade underskottsavdraget.
4.3.3. Justering av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott
Regeringens förslag: Om det inte krävs någon justering av avdraget för negativt räntenetto får det utökade underskottsavdraget inte uppgå till ett högre belopp än ett särskilt beräknat överskott.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket framför att det underlättar förståelsen av den föreslagna bestämmelsen att de tillkommande beräkningar som kan behöva göras följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren.
Skälen för regeringens förslag
Enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL, får s.k. koncernbidragsspärrade underskott inte dras av med högre belopp än ett särskilt beräknat överskott. Det framgår vidare av samma bestämmelser att ett sådant överskott bl.a. ska beräknas som om underskottsföretaget får dra av ett negativt räntenetto i sin helhet och som om företaget inte får dra av kvarstående negativt räntenetto.
Av 24 kap. 24 § IL framgår EBITDA-regeln och förenklingsregeln. EBITDA-regeln anger att avdrag för ett negativt räntenetto bara får göras med högst 30 procent av ett avdragsunderlag. Utgångspunkten för beräkningen av ett avdragsunderlag utgörs av resultatet av näringsverksamheten (24 kap. 25 § IL). Förenklingsregeln anger att ett negativt räntenetto i stället får dras av upp till fem miljoner kronor, se avs nitt 4.1.1.
Om underskottsföretaget helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, kan företaget – trots de återstående underskotten – redovisa ett överskott av näringsverksamheten som inte motsvaras av mottagna koncernbidrag. Som framgår av avsnitt 4.2.1 anser regeringen att det därför finns ett behov av ändrade regler.
I avsnitt 4.2.2 gör regeringen vidare bedömningen att justerande regler bör införas som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott (utökat underskottsavdrag) om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för ett negativt räntenetto redovisar överskott. Det utökade underskottsavdraget ska göras efter tillämpning av koncernbidragsspärren och efter tillämpning av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Vidare föreslår regeringen i avsnitt 4.3.1 att de justerande bestämmelserna ska gälla för företag som för det första har koncernbidragsspärrade underskott som helt eller delvis inte får dras av enligt koncernbidragsspärren. För det andra ska företaget helt eller delvis inte få dra av ett negativt räntenetto. Utökat underskottsavdrag ska få göras oavsett om det sker efter tillämpning av förenklingsregeln eller EBITDA-regeln.
Bedömningen görs även att någon justering av avdraget för negativt räntenetto inte krävs när ett utökat underskottsavdrag görs av ett under-
skottsföretag som inte tar emot något koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde. Det krävs inte heller någon justering av avdraget för negativt räntenetto när ett utökat underskottsavdrag görs av ett underskottsföretag som drar av ett negativt räntenetto enligt förenklingsregeln (se avsnitt 4.3.2) .
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det införs en justerande bestämmelse som innebär att utökat underskottsavdrag ska få göras i situationer där det utökade underskottsavdraget inte skulle ha påverkat avdraget för negativt räntenetto.
Regeringen föreslår vidare att det utökade underskottsavdraget ska göras med ett belopp som inte är högre än beskattningsårets överskott beräknat på ett visst sätt. I avsnitt 4.3.5 behandlas frågan hur ett sådant överskott ska beräknas närmare. Som Skatteverket framför utgår den föreslagna bestämmelsen alltså från samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren, vilket underlättar förståelsen och tillämpningen av bestämmelsen.
I nästa avsnitt behandlas situationer där det krävs att avdraget för negativt räntenetto justeras i förhållande till det utökade underskottsavdraget (avsnitt 4.3.4) .
Exempel
Tillämpningen av den nu föreslagna justerande bestämmelsen som innebär ett utökat underskottsavdrag kan åskådliggöras med följande exempel.
Ett företag har kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om 200. I anledning av en ägarförändring är underskottet koncernbidragsspärrat, men omfattas inte av beloppsspärren. Företaget har inga ränteinkomster och har ränteutgifter om 150, vilket innebär ett negativt räntenetto med samma belopp. Företagets inkomster uppgår till 1 000 och utgifterna i övrigt (dvs. exklusive ränteutgifterna) uppgår till 800, varav 60 utgör årliga värdeminskningsavdrag. Totala utgifter inklusive ränteutgifter uppgår således till 950. Inget av företagen som företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till har positivt räntenetto och alla företag som företaget ingår i intressegemenskap med tillämpar EBITDAregeln. Företaget tar inte emot koncernbidrag, har ingen inkomst i form av överskott från handelsbolag, gör inte avdrag för avsättning till periodiseringsfond och återför inte heller sådant avdrag.
I ett första steg beräknas avdrag för tidigare års underskott, enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Beräkningen görs som om företaget får dra av hela sitt negativa räntenetto om 150. Beskattningsårets överskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL beräknas till 50 (1 000–950), vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras med 50.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln. Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen (1 000-950-50) ökat med ränteutgifterna (+150) och ökat med de årliga värdeminskningsavdragen (+60). Avdragsunderlaget är 210 och avdragsutrymmet 63 (0,3*210). Ej avdragsgillt negativt räntenetto uppgår således till 87 (150-63).
Eftersom företaget enbart delvis får dra av koncernbidragsspärrade underskott och enbart delvis får dra av negativt räntenetto, ska de
föreslagna justerande bestämmelserna tillämpas. Företaget ska därför öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Eftersom företaget inte tar emot koncernbidrag krävs ingen justering av avdraget för negativt räntenetto i förhållande till det utökade underskottsavdraget (se avsnitt 4.3.4).
Med den justerande bestämmelsen, skulle företaget i ett tredje steg därför få göra utökat underskottsavdrag med ett belopp som inte är högre än ett särskilt beräknat överskott (se avsnit t 4.3.5). Beräkningen av ett sådant överskott görs på ett sätt som följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren, på så sätt att utgångspunkten utgörs av beskattningsårets överskott och därefter anges vilka justeringar som ska göras av detta överskott. Som framgår av avsnitt 4.3.5 innebär det att beräkningen görs med hänsyn till de avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt koncernbidragsspärren (-50) och med hänsyn till det negativa räntenetto som får dras av enligt avdragsbegränsningen, vilket är 63, varför den del som inte får dras av ska läggas till (+87). Eftersom hela avdragsutrymmet används för att dra av innevarande års negativa räntenetto får företaget inte dra av kvarstående negativt räntenetto, vilket innebär att företaget vid beräkningen inte behöver ta hänsyn till sådant avdrag.
Det beräknade överskottet uppgår då till 87 (1 000-950-50+87) vilket innebär att utökat underskottsavdrag ska göras med 87. Det totala underskottsavdraget blir därmed 137 (50+87).
Företaget skulle därmed redovisa ett nollresultat (1 000-950-137+87). Utrullat underskott är 63 (200-137) och kvarstående negativt räntenetto 87 (150-63).
Om exemplet ändras så att det inrullade underskottet i stället vore ospärrat, men förutsättningarna i övrigt desamma, skulle hela underskottet dras av före tillämpningen av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Utgångspunkten för avdragsunderlaget skulle därmed vara -150, dvs. resultatet i näringsverksamheten före avdragsbegränsningen (1 000-950-200). Eftersom detta beräknade resultat är ett underskott skulle företaget få öka avdragsunderlaget med avdrag för tidigare års underskott enligt 24 kap. 25 § andra stycket IL, dock högst med ett belopp som motsvarar detta underskott. Denna ökning görs därför med +150. Avdragsunderlaget ska även öka med ränteutgifterna (+150) och öka med värdeminskningsavdragen (+60). Avdragsunderlaget skulle därmed vara 210 och avdragsutrymmet 63 (0,3*210). Resultatet skulle därmed vara ett underskott om 63 (1 000-950-200+87). Det kvarstående negativa räntenettot uppgår till 87 (150-63).
I exemplet får företaget dra av negativt räntenetto med samma belopp, oavsett om underskotten är spärrade eller ospärrade.
Vad den föreslagna justerande bestämmelsen åstadkommer är att det utifrån avdragsbegränsningen för negativt räntenetto saknar betydelse om det inrullade underskottet är spärrat eller ospärrat. Detta gäller således utöver att förslaget medför att underskottsföretag med spärrade underskott ska kunna dra av sådana underskott i förhållande till egengenererade överskott.
Lagförslag
Förslaget föranleder att en ny paragraf, 40 kap. 19 b §, införs i inkomstskattelagen.
Hänvisningar till S4-3-3
- Prop. 2020/21:23: Avsnitt 4.3.4, Författningskommentar till 19 b § inkomstskattelagen (1999:1229)
4.3.4. Samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott
Regeringens förslag: Ett företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott ska även minska det beräknade avdraget för negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln. Det gäller dock bara om företaget
– endast delvis får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDAregeln, och
– tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren.
Om det krävs en justering av både avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och avdraget för negativt räntenetto, får skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto inte uppgå till ett högre belopp än det särskilt beräknade överskottet.
Vidare ska avdraget för negativt räntenetto minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen. Det gäller dock enbart till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt bestämmelsen om att avdragsunderlaget i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott, beräknat som om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Ett företag ska inte minska avdraget för negativt räntenetto, till den del avdraget begränsas i förhållande till företagets avdragsutrymme enligt EBITDA-regeln på grund av att ett annat företag inom samma intressegemenskap använder förenklingsregeln.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian lämnades inte något förslag avseende företag som får avdraget för negativt räntenetto begränsat i förhållande till sitt avdragsutrymme, på grund av att ett annat företag inom samma intressegemenskap tillämpar förenklingsregeln.
I promemorian föreslogs även en ändring i
24 kap. 24 § första stycket IL.
Remissinstanserna: Skatteverket framför att en omständighet som medför att förslaget är komplicerat är att de föreslagna bestämmelserna måste beaktas samtidigt, trots att de införs i olika kapitel i inkomstskattelagen. Skatteverket anger samtidigt att inget annat alternativ identifierats och att de justerande bestämmelserna som kräver samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott bedöms komma att tillämpas av endast ett fåtal företag per år.
Skatteverket framför vidare att det bör beaktas att ett företag som tillämpar EBITDA-regeln kan få sitt avdrag begränsat i förhållande till avdragsutrymmet på grund av att ett annat företag inom samma intresse-
gemenskap tillämpar förenklingsregeln. Enligt Skatteverket bör det utökade underskottsavdraget inte leda till en minskning av avdraget för negativt räntenetto, till den del avdraget redan begränsas i förhållande till avdragsutrymmet. Detta gäller även om det sannolikt är i få fall som situationen skulle uppstå och att regeln skulle bli mer svårtillämpad och komplicerad.
Skälen för regeringens förslag
Enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL får s.k. koncernbidragsspärrade underskott inte dras av med högre belopp än ett på visst sätt beräknat överskott. Det framgår vidare av samma bestämmelser att ett sådant överskott bl.a. ska beräknas som om underskottsföretaget får dra av ett negativt räntenetto i sin helhet och som om företaget inte får dra av kvarstående negativt räntenetto.
Av 24 kap. 24 § IL framgår EBITDA-regeln och förenklingsregeln. EBITDA-regeln anger att avdrag för ett negativt räntenetto bara får göras med högst 30 procent av ett avdragsunderlag. Utgångspunkten för beräkningen av avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten (24 kap. 25 § IL). Förenklingsregeln anger att ett negativt räntenetto i stället får dras av upp till fem miljoner kronor (se avs nitt 4.1.1).
Om underskottsföretaget helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, kan företaget – trots de återstående underskotten – redovisa ett överskott av näringsverksamheten som inte motsvaras av mottagna koncernbidrag. Som framgår av avsnitt 4.2.1 anser regeringen att det därför finns ett behov av ändrade regler.
I avsnitt 4.2.2 gör regeringen vidare bedömningen att justerande regler bör införas som möjliggör ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrade underskott (utökat underskottsavdrag) om ett underskottsföretag på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott. Det utökade underskottsavdraget ska göras efter tillämpning av koncernbidragsspärren och efter tillämpning av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Vidare föreslår regeringen i avsnitt 4.3.1 att de justerande bestämmelserna ska gälla för företag som för det första har koncernbidragsspärrade underskott som helt eller delvis inte får dras av enligt koncernbidragsspärren. För det andra ska företaget helt eller delvis inte få dra av ett negativt räntenetto. Utökat underskottsavdrag ska få göras oavsett om det sker efter tillämpning av förenklingsregeln eller EBITDAregeln.
Som framgår av avsnit t 4.3.2 gör regeringen bedömningen att ett utökat underskottsavdrag kräver en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto, om sådant avdrag görs med stöd av EBITDA-regeln och företaget tar emot koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det ska införas justerande bestämmelser för de situationer där det utökade underskottsavdraget skulle ha påverkat avdraget för negativt räntenetto, om ett sådant underskottsavdrag skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. De justerande bestämmelserna som nu föreslås ska vidare kräva samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto.
Regeringen föreslår vidare att bestämmelserna ska tillämpas av underskottsföretag som enligt EBITDA-regeln endast delvis får dra av ett negativt räntenetto och som tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren. De företag som uppfyller dessa två villkor ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och samtidigt minska avdraget för negativt räntenetto.
Något annat lämpligt alternativ än att de föreslagna bestämmelserna införs i två olika kapitel i inkomstskattelagen, 24 kap. och 40 kap., vilket komplicerar tillämpningen, har inte identifierats. Som Skatteverket anför är det dock endast ett fåtal företag per år som kommer att behöva tillämpa bestämmelserna om samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
I lagrådsremissen föreslogs även en ändring i 24 kap. 24 § första stycket IL. Bestämmelsen innehåller den s.k. EBITDA-regeln. Avsikten med den i remissen föreslagna ändringen var att i EBITDA-regeln införa en hänvisning till den nu föreslagna bestämmelsen i samma kapitel som anger när ett företag ska justera avdraget för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott. Lagrådet framför dock att det föreslagna tillägget i bestämmelsen är olämpligt, bl.a. mot bakgrund av att en sådan hänvisning kan tolkas som att den uttömmande reglerar när avvikelser ska ske från EBITDA-regeln. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt. Någon ändring föreslås därför inte av 24 kap. 24 §.
Hur ska det minskade avdraget för negativt räntenetto förhålla sig till det utökade underskottsavdraget?
Den nu föreslagna bestämmelsen kräver en samtidig justering av både avdraget för negativt räntenetto och avdragen för spärrade underskott (utökat underskottsavdrag). Frågan uppstår därför i vilken utsträckning som avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget.
Som framgår av avsnitt 4.3.2 ovan anser regeringen att avdraget för negativt räntenetto bör minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget i den utsträckning som det utökade underskottsavdraget skulle ha lett till ett minskat avdragsutrymme, om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före tillämpningen av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Eftersom avdragsutrymmet utgörs av 30 procent av avdragsunderlaget, ska avdraget för negativt räntenetto som utgångspunkt minska med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget. Det innebär att om det utökade underskottsavdraget uppgår till 100, ska avdraget för negativt räntenetto som utgångspunkt minska med 30. På så sätt minskas avdraget för negativt räntenetto i samma utsträckning som det utökade underskottsavdraget skulle ha minskat avdragsutrymmet (om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto). Utformningen av bestämmelsen i denna del följer därför samma grundtanke som utgångspunkten enligt EBITDA-regeln, dvs. att avdragsutrymmet utgörs av 30 procent av ett särskilt avdragsunderlag (24 kap. 24 § första stycket IL), som i sin tur som utgångspunkt utgörs av resultatet av näringsverksamheten (24 kap. 25 § första stycket IL).
Avdraget för negativt räntenetto ska dock enbart minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget till den del som detta underskottsavdrag skulle ha lett till ett minskat avdragsutrymme, om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. De föreslagna justerande bestämmelserna behöver därför ange vad minskningen av avdraget för negativt räntenetto som mest kan uppgå till. Det nämnda innebär att en beräkning behöver göras i vilken utsträckning underskottsavdragen hade påverkat avdragsunderlaget, om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Till den del som underskottsavdragen skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt bestämmelsen om att avdragsunderlag i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott (24 kap. 25 § andra stycket IL), ska någon minskning av avdraget för negativt räntenetto därför inte göras. Utformningen av denna del av bestämmelsen följer därför samma grundtanke som enligt den särskilda regeln om att avdragsunderlag för negativt räntenetto i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott (24 kap. 25 § andra stycket IL).
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen. Det gäller dock enbart till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt bestämmelsen i 24 kap. 25 § andra stycket IL om att avdragsunderlaget i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott, beräknat som om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Hur ska minskningen och ökningen förhålla sig till det särskilt beräknade överskottet?
För att inte minskningen av avdraget för negativt räntenetto i förhållande till det utökade underskottsavdraget ska skapa ett nytt överskott i näringsverksamheten, krävs att det utökade underskottsavdraget och det minskade avdraget för negativt räntenetto tillsammans motsvarar det särskilt beräknade överskottet. I annat fall, dvs. om det särskilt beräknade överskottet skulle utgöra en beloppsgräns för det utökade underskottsavdraget, skulle företaget på nytt få ett överskott motsvarande det minskade avdraget för negativt räntenetto. Ökningen och minskningen behöver därför tillsammans förhålla sig till det särskilt beräknade överskottet.
Regeringen föreslår därför att skillnaden mellan det ökade underskottsavdraget och det minskade avdraget för negativt räntenetto, inte får uppgå till ett högre belopp än det särskilt beräknade överskottet. Det innebär att om det särskilt beräknade överskottet uppgår till x, ska differensen mellan det utökade underskottsavdraget (y) och det minskade avdraget för negativt räntenetto (z) inte uppgå till ett högre belopp än x enligt formeln y-z≤x. Detta gäller i situationer när det krävs en justering av både avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och avdraget för negativt räntenetto. I avsnitt 4.3.5 behandlas frågan hur ett sådant överskott ska beräknas.
Hur ska beräkningen göras i praktiken?
För att beräkna både det utökade underskottsavdraget och det minskade avdraget för negativt räntenetto, krävs att beräkningen på samma gång tar hänsyn såväl till hur minskningen förhåller sig ökningen som till hur minskningen och ökningen tillsammans förhåller sig till det särskilt beräknade överskottet.
I praktiken innebär bestämmelserna att det särskilt beräknade överskottet först ska beräknas. Som framgår av avsnitt 4.3.5 nedan görs beräkningen med hänsyn till de avdrag som får göras enligt koncernbidragsspärren respektive EBITDA-regeln. Beräkningen görs även med hänsyn till eventuellt avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Det innebär att denna beräkning av överskottet görs utifrån belopp som redan är bestämda vid tillämpningen av de justerande bestämmelserna. Beräkningen av överskottet görs vidare utan hänsyn till de justeringar som ska göras enligt de justerande bestämmelserna, dvs. utan hänsyn till de belopp som ska bestämmas genom justeringsbestämmelserna.
Den föreslagna bestämmelsen ska ange att skillnaden mellan det ökade underskottsavdraget och det minskade avdraget för negativt räntenetto, inte får uppgå till ett högre belopp än detta överskott. Om det antas att det särskilt beräknade överskottet uppgår till 70, så innebär bestämmelsen att skillnaden eller differensen mellan det ökade underskottsavdraget (y) och det minskade avdraget för negativt räntenetto (z) som mest ska uppgå till 70 (y-z≤70).
Därefter kan det beräknas vad det utökade underskottsavdraget som mest kan uppgå till. Om minskningen av avdraget för negativt räntenetto ska göras i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget, ska minskningen göras med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget (z=3y/10). Detta kan uttryckas i följande formel, där y är det utökade underskottsavdraget (y-3y/10=70). Det ger att y=100. Det innebär att det utökade underskottsavdraget som mest kan uppgå till 100. Om det utökade underskottsavdraget uppgår till 100, anger bestämmelsen att avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar av 100, dvs. med 30.
Förhållandet mellan det särskilt beräknade överskottet och det utökade underskottsavdraget är att det utökade underskottsavdraget som utgångspunkt ska uppgå till tio sjundedelar av detta överskott (10/7*70). Som utgångspunkt ska avdraget för negativt räntenetto minska med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget (3/10*100). Det innebär att det även går att uttrycka ett förhållande mellan det särskilt beräknade överskottet och det minskade avdraget för negativt räntenetto, på så sätt att avdraget för negativt räntenetto som utgångspunkt ska minska med tre sjundedelar av det särskilt beräknade överskottet (3/7*70).
För att avgöra om underskottsavdragen ska öka med 100 och avdraget för negativt räntenetto minska med 30, krävs även en beräkning om det utökade underskottsavdraget skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt bestämmelsen om att avdragsunderlag i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott (24 kap. 25 § andra stycket IL).
I praktiken innebär detta en beräkning av resultatet av näringsverksamheten beräknat som om företaget får dra av det negativa räntenettot i sin helhet och beräknat som om det utökade underskottsavdraget om maximalt 100 vore ospärrat.
Om det antas att en sådan beräkning inte skulle resultera i ett underskott, ska avdraget för tidigare års underskott öka med 100 och avdraget för negativt räntenetto minska med 30.
Om det i stället antas att en sådan beräkning skulle resultera i ett underskott kan det konstateras att avdraget för negativt räntenetto inte ska minska i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget. Om det vidare antas att det beräknade underskottet uppgår till 40, ska avdraget för negativt räntenetto minska som mest med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget till den del det uppgår till 60 (100-40), dvs. som mest minska med 18 (3/10*60). Eftersom differensen mellan det ökade underskottsavdraget och det minskade negativa räntenettot som högst kan uppgå till det på visst sätt beräknade överskottet om 70, innebär det att det utökade underskottsavdraget skulle uppgå till 88 (y-18=70).
Närmare om innebörden av bestämmelserna om samtidig justering
De föreslagna bestämmelserna som innebär en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott innebär följande.
De justerande bestämmelserna anger att om ett företag helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln, ska företaget öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
Det är enbart i en situation som de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott kräver en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto, nämligen om företaget drar av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln och tar emot ett sådant koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren.
Som Skatteverket framför innebär detta, eftersom alla de nämnda omständigheterna måste vara för handen, att det enbart är ett fåtal företag per år som bedöms komma att behöva göra en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. I de allra flesta fallen som de justerande bestämmelserna kommer att behöva tillämpas ska alltså enbart en justering av avdragen för de spärrade underskotten göras, vilket är en enklare beräkning som följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren (se avsnitt 4.3.3).
Om en samtidig justering ska göras så krävs att beräkningen tar hänsyn såväl till hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott som till hur de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto tillsammans förhåller sig till det särskilt beräknade överskottet. Utgångspunkten, när beräkningen utgår från båda dessa förhållanden, är att avdragen för koncernbidragsspärrade underskott ska öka med tio sjundedelar av detta överskott samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre sjundedelar av samma överskott.
Avdraget för negativt räntenetto ska dock inte minska i förhållande till de ökade underskottsavdragen till den del de skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag, om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före tillämpningen av EBITDA-regeln. Om avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till enbart en viss del av de ökade avdragen för
koncernbidragsspärrade underskott, bestäms storleken på de ökade underskottsavdragen utifrån att skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto inte får vara högre än det särskilt beräknade överskottet.
Minskningen av avdraget för negativt räntenetto och ökningen av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott ska göras i ett ”tredje steg”, dvs. efter tillämpning av EBITDA-regeln. Därmed påverkar varken de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott eller det minskade avdraget för negativt räntenetto beräkningen av ett avdragsunderlag enligt 24 kap. 25 § IL.
Nedan ges tre exempel på hur förslagen på en samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto och avdragen för koncernbidragsspärrade underskott är tänkt att fungera. Exempel 1 är utformat så att avdraget för negativt räntenetto minskar med tre tiondelar av hela det utökade underskottsavdraget. Vidare är exempel 2 utformat så att avdraget för negativt räntenetto minskar enbart i förhållande till viss del av det utökade underskottsavdraget. Slutligen görs i exempel 3 en jämförelse med hur beskattningen skulle bli om de spärrade underskotten i stället skulle vara ospärrade. Det tredje exemplet är därför utformat så att företaget, trots att det tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott beräknat enligt koncernbidragsspärren, efter tillämpning av de justerande bestämmelserna ändå får dra av de spärrade underskotten i sin helhet.
Exempel 1
Följande exempel är utformat så att avdraget för negativt räntenetto minskar med tre tiondelar av hela det utökade underskottsavdraget.
Ett företag har kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om 200. I anledning av en ägarförändring omfattas underskottet av koncernbidragsspärren, men inte av beloppsspärren. Företaget har inga ränteinkomster och ränteutgifter om 180, vilket innebär ett negativt räntenetto med samma belopp. Företaget tar emot ett koncernbidrag om 160 från ett företag som inte ingick i samma koncern som företaget före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Företagets inkomster i övrigt uppgår till 1 100. Företagets utgifter – exklusive ränteutgifterna – uppgår till 800, varav 190 utgör årliga värdeminskningsavdrag. De totala inkomsterna uppgår således till 1 260 och de totala utgifterna till 980. Inget av företagen som företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till har något positivt räntenetto och alla företag som företaget ingår i intressegemenskap med tillämpar EBITDA-regeln. Företaget har inga inkomster i form av överskott från handelsbolag, gör inte avdrag för avsättning till periodiseringsfond och återför inte heller sådant avdrag.
I ett första steg beräknas avdrag för tidigare års underskott, vilket ska göras enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Beräkningen görs som om företaget får dra av hela sitt negativa räntenetto om 180 och vid beräkningen får det mottagna koncernbidraget inte räknas med. Beskattningsårets överskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL beräknas till 120 (1 260-160-980), vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras med 120.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln. Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten
före avdragsbegränsningen (1 260-980-120) ökat med ränteutgifterna (+180) och ökat med de årliga värdeminskningsavdragen (+190). Avdragsunderlaget blir 530 och avdragsutrymmet 159 (530*0,3). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av EBITDA-regeln, uppgår således till 21 (180-159).
Eftersom företaget enbart delvis får dra av koncernbidragsspärrade underskott och enbart delvis får dra av negativt räntenetto, ska de föreslagna justerande bestämmelserna tillämpas. Företaget ska därför öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
Eftersom företaget tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren och tillämpar EBITDA-regeln, ska den nu föreslagna bestämmelsen tillämpas. Det innebär att företaget i ett tredje steg får göra utökat underskottsavdrag samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget. Som utgångspunkt ska minskningen göras med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget. Tillsammans får skillnaden mellan det utökade underskottsavdraget och minskningen av avdraget för negativt räntenetto inte vara högre än ett särskilt beräknat överskott.
För att genomföra det tredje steget krävs inledningsvis att ett särskilt beräknat överskott bestäms. Beräkningen av ett sådant överskott görs på ett sätt som följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren, på så sätt att utgångspunkten utgörs av beskattningsårets överskott och därefter anges vilka justeringar som ska göras av detta överskott. Som framgår av avsnit t 4.3.5 innebär det att beräkningen görs med hänsyn till de avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt koncernbidragsspärren (-120) och med hänsyn till det negativa räntenetto som får dras av enligt avdragsbegränsningen, vilket är 159, varför den del som inte får dras av ska läggas till (+21). I överskottet ska koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som enligt koncernbidragsspärren, vilket innebär att företaget inte ska räkna med det mottagna koncernbidraget. Eftersom hela avdragsutrymmet används för att dra av innevarande års negativa räntenetto får företaget inte dra av eventuellt kvarstående negativt räntenetto, vilket innebär att företaget vid beräkningen inte behöver ta hänsyn till sådant avdrag. Det särskilt beräknade överskottet blir därför 21 (1 260-160-980-120+21).
I förhållande till detta överskott om 21 ska företaget sedan öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott (utökat underskottsavdrag) samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget, på så sätt att ökningen och minskningen tillsammans motsvarar det nya beräknade överskottet. Detta kan uttryckas i följande formel, där y är det utökade underskottsavdraget (y-3y/10=21), dvs. att det utökade underskottsavdraget uppgår tio sjundedelar av 21. Det ger att y=30. Utökat underskottsavdrag ska därför göras med 30 samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar av 30, dvs. med 9.
Det utökade underskottsavdraget skulle inte ha lett till något ökat avdragsunderlag enligt 24 kap. 25 § andra stycket IL, om underskottet skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Anledningen till det är att underskottsavdraget inte skulle ha resulterat i ett underskott för beskattningsåret även om företaget skulle ha fått dra av sitt
negativa räntenetto i sin helhet (1260-980-120-30). Avdraget för negativt räntenetto ska därför minska i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget. Det totala underskottsavdraget blir därmed 150 (120+30) och det totala avdraget för negativt räntenetto 150 (159-9). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av den justerande bestämmelsen, blir 30 (180-150).
Företaget redovisar ett överskott om 160 (1 260-980-150+30), vilket beloppsmässigt motsvarar det mottagna koncernbidraget på 160 från ett företag som inte ingick i samma koncern som företaget före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Utrullat underskott är 50 (200-150) och kvarstående negativt räntenetto 30 (180-150).
Exempel 2
Detta exempel är utformat så att avdraget för negativt räntenetto enbart ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget till den del som underskottsavdraget skulle ha lett till ett minskat avdragsutrymme, om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Följande exempel beskriver hur en sådan beräkning ska göras.
Ett företag har ett kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om 200. I anledning av en ägarförändring omfattas underskottet av koncernbidragsspärren, men inte av beloppsspärren. Företaget har inga ränteinkomster och ränteutgifter om 210, vilket innebär ett negativt räntenetto med samma belopp. Företaget tar emot ett koncernbidrag om 60 från ett företag som inte ingick i samma koncern som företaget före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Företagets inkomster i övrigt uppgår till 1 100. Företagets utgifter – exklusive ränteutgifterna – uppgår till 800, varav 150 utgör årliga värdeminskningsavdrag. De totala inkomsterna uppgår således till 1 160 och de totala utgifterna till 1 010. Inget av företagen som företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till har positivt räntenetto och alla företag som företaget ingår i intressegemenskap med tillämpar EBITDA-regeln. Företaget har inga inkomster i form av överskott från handelsbolag, gör inte avdrag för avsättning till periodiseringsfond och återför inte heller något sådant avdrag.
I ett första steg beräknas avdrag för tidigare års underskott, enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Beräkningen görs som om företaget får dra av hela sitt negativa räntenetto om 210 och vid beräkningen får det mottagna koncernbidraget inte räknas med. Beskattningsårets överskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL beräknas till 90 (1 160-60-1010) vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras med 90.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln. Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen (1 160-1 010-90) ökat med ränteutgifterna (+210) och ökat med de årliga värdeminskningsavdragen (+150). Avdragsunderlaget blir då 420 och avdragsutrymmet 126 (420*0,3). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av EBITDA-regeln, uppgår således till 84 (210-126).
Eftersom företaget enbart delvis får dra av koncernbidragsspärrade underskott och enbart delvis får dra av negativt räntenetto, ska de
justerande bestämmelserna tillämpas. Företaget ska därför öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
Eftersom företaget tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren och tillämpar EBITDA-regeln, ska den nu föreslagna bestämmelsen tillämpas. Det innebär att företaget i ett tredje steg får göra utökat underskottsavdrag samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget. Som utgångspunkt ska minskningen göras med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget. Skillnaden mellan det utökade underskottsavdraget och minskningen av avdraget för negativt räntenetto får inte vara högre än ett särskilt beräknat överskott (se avsnitt 4.3.5).
För att genomföra det tredje steget krävs inledningsvis att detta överskott bestäms. Beräkningen av ett sådant överskott görs på ett sätt som följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren, på så sätt att utgångspunkten utgörs av beskattningsårets överskott och därefter anges vilka justeringar som ska göras av detta överskott. Som framgår av avsnitt 4.3.5 innebär det att beräkningen görs med hänsyn till de avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt koncernbidragsspärren (-90) och med hänsyn till det negativa räntenetto som får dras av enligt avdragsbegränsningen, vilket är 126, varför den del som inte får dras av ska läggas till (+84). I överskottet ska koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som enligt koncernbidragsspärren, vilket innebär att företaget inte ska räkna med det mottagna koncernbidraget. Eftersom hela avdragsutrymmet används för att dra av innevarande års negativa räntenetto får företaget inte dra av eventuellt kvarstående negativt räntenetto, vilket innebär att företaget vid beräkningen inte behöver ta hänsyn till sådant avdrag. Det särskilt beräknade överskottet blir därför 84 (1 160-60-1 010-90+84).
För det fall avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget används formeln (y-3y/10=84), där y är vad det utökade underskottsavdraget som högst kan uppgå till. Det skulle ge att det utökade underskottsavdraget skulle uppgå till högst 120. Det finns dock enbart återstående underskott om 110 (200-90). Om avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till hela det återstående underskottet, ska minskningen göras med tre tiondelar av 110, dvs. med 33.
Avdraget för negativt räntenetto ska dock inte minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget till den del underskottsavdraget inte skulle ha lett till ett minskat avdragsutrymme, om underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Uttryckt på ett annat sätt innebär det att avdraget för negativt räntenetto inte ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget till den del underskottsavdraget skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt bestämmelsen om att avdragsunderlaget i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott i 24 kap. 25 § andra stycket IL.
Det nämnda innebär att en beräkning även behöver göras för att avgöra i vilken utsträckning som det kvarstående underskottet från tidigare beskattningsår hade lett till ett minskat avdragsunderlag, om det kvarstående underskottet skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Om så hade varit fallet hade företaget redovisat ett
underskott före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto om 50 (1 160-1 010-200). Enligt bestämmelsen om att avdragsunderlaget i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott, hade företaget i så fall fått öka avdragsunderlaget med avdrag för tidigare års underskott motsvarande detta underskott – dvs. öka med 50. Av detta följer att till den del de totala underskottsavdragen överstiger 150 (200-50) så skulle avdragen inte leda till något minskat avdragsunderlag. Det är således enbart till den del som det utökade underskottsavdraget inte överstiger 60 (150-90) som det utökade underskottsavdraget skulle ha lett till ett minskat avdragsunderlag, om det utökade underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Avdraget för negativt räntenetto ska alltså inte minska med mer än tre tiondelar av 60, dvs. minska som mest med 18.
Skillnaden mellan det utökade underskottsavdraget och det minskade avdraget för negativt räntenetto får fortfarande inte uppgå till ett högre belopp än det särskilt beräknade överskottet om 84. Det innebär att utökat underskottsavdrag ska göras med 102 (y-18=84).
Det totala underskottsavdraget blir därmed 192 (90+102) och det totala avdraget för negativt räntenetto blir 108 (126-18). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av den justerande bestämmelsen, blir 102 (210-108).
Företaget redovisar ett överskott om 60 (1 160-1 010-192+102), vilket beloppsmässigt motsvarar mottaget koncernbidrag på 60 från ett företag som inte ingick i samma koncern som företaget före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Utrullat underskott är 8 (200-192) och kvarstående negativt räntenetto 102 (210-108).
Exempel 3
I detta exempel görs en jämförelse med hur beskattningen skulle bli om de spärrade underskotten i stället skulle vara ospärrade. Exemplet är därför utformat så att företaget tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott beräknat enligt koncernbidragsspärren. Företaget får ändå dra av de koncernbidragsspärrade underskotten i sin helhet efter tillämpning av den föreslagna justerande bestämmelsen.
Ett företag har ett kvarstående underskott från tidigare beskattningsår om 120. I anledning av en ägarförändring omfattas underskottet av koncernbidragsspärren, men inte av beloppsspärren. Företaget har inga ränteinkomster och ränteutgifter om 210, vilket innebär ett negativt räntenetto med samma belopp. Företaget tar emot ett koncernbidrag om 70 från ett företag som inte ingick i samma koncern som företaget före den ägarförändring som gjorde att koncernbidragsspärren inträdde. Företagets inkomster i övrigt uppgår till 1 100. Företagets utgifter – exklusive ränteutgifterna – uppgår till 800, varav 140 utgör årliga värdeminskningsavdrag. De totala inkomsterna uppgår således till 1 170 och de totala utgifterna till 1 010. Inget av företagen som företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till har positivt räntenetto och alla företag som företaget ingår i intressegemenskap med tillämpar EBITDA-regeln. Företaget har inga inkomster i form av överskott från handelsbolag, gör inte avdrag för avsättning till periodiseringsfond och återför inte heller något sådant avdrag.
I ett första steg beräknas avdrag för tidigare års underskott, enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Beräkningen görs som om företaget får dra av hela sitt negativa räntenetto om 210 och vid beräkningen får det mottagna koncernbidraget inte räknas med. Beskattningsårets överskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL beräknas till 90 (1 170-70-1 010), vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras med 90.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln. Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsningen (1 170-1 010-90) ökat med ränteutgifterna (+210) och ökat med de årliga värdeminskningsavdragen (+140). Avdragsunderlaget blir då 420 och avdragsutrymmet 126 (420*0,3). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av EBITDA-regeln, uppgår således till 84 (210-126).
Eftersom företaget enbart delvis får dra av koncernbidragsspärrade underskott och enbart delvis får dra av negativt räntenetto, ska de föreslagna justerande bestämmelserna tillämpas. Företaget ska därför öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
Eftersom företaget tar emot koncernbidrag som inte får räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren och tillämpar EBITDA-regeln, ska den nu föreslagna bestämmelsen tillämpas. Det innebär att företaget i ett tredje steg får göra utökat underskottsavdrag samtidigt som avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till det utökade underskottsavdraget. Som utgångspunkt ska minskningen göras med tre tiondelar av det utökade underskottsavdraget. Skillnaden mellan det utökade underskottsavdraget och minskningen av avdraget för negativt räntenetto får inte vara högre än ett särskilt beräknat överskott.
Beräkningen av ett sådant överskott görs på ett sätt som följer samma teknik och grundtanke som enligt koncernbidragsspärren, på så sätt att utgångspunkten utgörs av beskattningsårets överskott och därefter anges vilka justeringar som ska göras av detta överskott. Som framgår av avsnitt 4.3.5 innebär det att beräkningen görs med hänsyn till de avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt koncernbidragsspärren (-90) och med hänsyn till det negativa räntenetto som får dras av enligt avdragsbegränsningen, vilket är 126, varför den del som inte får dras av ska läggas till (+84). I överskottet ska koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som enligt koncernbidragsspärren, vilket innebär att företaget inte ska räkna med det mottagna koncernbidraget. Eftersom hela avdragsutrymmet används för att dra av innevarande års negativa räntenetto får företaget inte dra av eventuellt kvarstående negativt räntenetto, vilket innebär att företaget vid beräkningen inte behöver ta hänsyn till sådant avdrag. Det särskilt beräknade överskottet blir därför 84 (1 170-70-1 010-90+84).
För det fall avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget används formeln (y-3y/10=84), där y är vad det utökade underskottsavdraget som högst kan uppgå till. Det skulle ge att det utökade underskottsavdraget skulle uppgå till högst 120. Det finns dock enbart återstående underskott om 30 (120-90). Om avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till hela det återstående underskottet, ska minskningen göras med tre tiondelar av 30, dvs. med 9.
En beräkning behöver även göras för att avgöra i vilken utsträckning som det kvarstående underskottet från tidigare beskattningsår skulle ha lett till ett minskat avdragsunderlag, om det kvarstående underskottet skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Om så hade varit fallet hade företaget redovisat ett överskott om 40 (1 170-1 010-120) före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Det utökade underskottsavdraget skulle alltså inte ha lett till något ökat avdragsunderlag enligt 24 kap. 25 § andra stycket IL, om det utökade underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen. Avdraget för negativt räntenetto ska därför minska i förhållande till hela det utökade underskottsavdraget. Det totala underskottsavdraget blir därmed 120 (90+30) och det totala avdraget för negativt räntenetto 117 (126-9). Ej avdragsgillt negativt räntenetto, efter tillämpning av den justerande bestämmelsen, blir 93 (210-117).
Företaget redovisar därmed ett överskott om 133 (1 170-1 010-120+93). Kvarstående negativt räntenetto är 93 (210-117).
Om exemplet ändras så att det inrullade underskottet i stället vore ospärrat, men förutsättningarna i övrigt är desamma, skulle hela underskottet dras av före tillämpningen av avdragsbegränsningen för negativt räntenetto. Utgångspunkten för avdragsunderlaget skulle därmed vara ett överskott om 40 (1 170-1 010-120), dvs. resultatet i näringsverksamheten före avdragsbegränsningen. Avdragsunderlaget ska sedan öka med ränteutgifterna (+210) och öka med värdeminskningsavdragen (+140). Avdragsunderlaget skulle därmed vara 390 och avdragsutrymmet 117 (390*0,3).
Resultatet skulle därmed även i en sådan situation vara ett överskott om 133 (1 170-1 010-120+93) och det kvarstående negativa räntenettot skulle uppgå till 93 (210-117).
Vad bör gälla när avdraget för negativt räntenetto redan begränsas i förhållande till företagets avdragsutrymme?
Förutsättningarna för att de justerande bestämmelserna ska gälla är att företaget helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott enligt koncernbidragsspärren och helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln (se avsnitt 4.3.1). För att en samtidig justering ska göras krävs det dessutom att företaget tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren. Det är vidare enbart företag som delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln som omfattas.
Skatteverket anser att det bör beaktas att ett företag som tillämpar
EBITDA-regeln kan få sitt avdrag för negativt räntenetto begränsat i förhållande till sitt avdragsutrymme, på grund av att ett annat företag tillämpar förenklingsregeln. Skatteverket anför att det måste säkerställas att en justering (minskning) inte görs till ett företags nackdel med ett för stort belopp i förhållande till faktiskt avdrag för negativt räntenetto samt att bestämmelsen blir tydlig och kan tillämpas i alla situationer. Avsikten med beräkningen som ska göras enligt den föreslagna 24 kap. 25 b § IL är att en justering av negativt räntenetto endast ska göras till den del det justerade (ökade) avdraget för koncernbidragsspärrat underskott, om det
hade fått göras före avdragsbegränsningen, skulle ha minskat ett beräknat avdragsunderlag och därför minskat avdragsutrymmet och i praktiken det faktiska avdraget för negativt räntenetto. Det bör enligt Skatteverket tydliggöras att en minskning av avdraget för negativt räntenetto bara ska göras i den mån det faktiska avdraget beloppsmässigt är större än avdragsutrymmet minskat med det justerade avdraget. Enligt Skatteverket gäller detta även om det sannolikt är i få fall som situationen skulle uppstå och att regeln skulle bli mer komplicerad.
Regeringen instämmer i Skatteverkets bedömning att det sannolikt rör sig om mycket få fall, men att det bör tydliggöras vad som bör gälla när företag inom samma intressegemenskap använder olika regler för att dra av negativa räntenetton. I så fall får de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inom intressegemenskapen inte överstiga fem miljoner kronor (24 kap. 24 § andra stycket andra meningen IL). Det innebär att ett företag som använder EBITDA-regeln och som exempelvis har ett avdragsutrymme om fem miljoner kronor, inte kan använda hela detta avdragsutrymme om ett annat företag inom samma intressegemenskap använder förenklingsregeln. Om de föreslagna bestämmelserna om samtidig justering anger att företaget ska minska sitt avdrag för negativt räntenetto, bör denna minskning därför inte göras i förhållande till hur avdragsutrymmet skulle ha påverkats, om det utökade underskotts-avdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativt räntenetto.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att till den del ett företag får sitt avdrag för negativt räntenetto begränsat i förhållande till sitt avdragsutrymme på grund av att ett annat företag inom samma intressegemenskap använder förenklingsregeln, så ska företaget inte minska detta avdrag.
Lagförslag
Förslaget föranleder att tre nya paragrafer, 24 kap. 25 a och 25 b §§ och 40 kap. 19 c §, införs i inkomstskattelagen samt en ändring i 24 kap. 26 § inkomstskattelagen.
Hänvisningar till S4-3-4
- Prop. 2020/21:23: Avsnitt 3, 4.3.1, 4.3.3, 5, Författningskommentar till 25 a § inkomstskattelagen (1999:1229), Författningskommentar till 25 b § inkomstskattelagen (1999:1229), Författningskommentar till 26 § inkomstskattelagen (1999:1229), Författningskommentar till 19 c § inkomstskattelagen (1999:1229)
4.3.5. Det utökade underskottsavdraget ska dras av i förhållande till ett särskilt beräknat överskott
Regeringens förslag: Vid tillämpning av de justerande bestämmelserna ska beskattningsårets överskott beräknas utan hänsyn till de justeringar som ska göras enligt de justerande bestämmelserna samt utan hänsyn till mottagna koncernbidrag. I överskottet ska dock koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som följer av koncernbidragsspärren.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs en annan lagteknisk utformning av bestämmelsen.
Vidare föreslogs inte i promemorian hur det särskilt beräknade överskottet skulle förhålla sig till ett avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Remissinstanserna: Skatteverket framför att den omständigheten att situationen kan uppstå där ett företag som enligt EBITDA-regeln helt eller delvis inte får dra av negativt räntenetto ändå får dra av kvarstående
negativt räntenetto, medför att det särskilt beräknade överskottet bör beräknas med hänsyn till sådant avdrag.
Skälen för regeringens förslag
Det utökade underskottsavdraget ska, som framgår av avsnit t 4.3.3 och 4.3.4, g öras i förhållande till ett överskott som beräknas på visst sätt.
Avsikten med de justerande bestämmelserna som föreslås i denna proposition är att möjliggöra utökat underskottsavdrag i vissa situationer så att underskottsföretag med koncernbidragsspärrade underskott ska kunna dra av sådana underskott om företaget på grund av nekat avdrag för negativt räntenetto redovisar överskott. I likhet med koncernbidragsspärren bör således även avdrag för koncernbidragsspärrade underskott enligt de nu föreslagna justerande bestämmelserna (dvs. utökat underskottsavdrag), få dras av i förhållande till ett på visst sätt beräknat överskott. I detta avsnitt behandlas frågan hur detta överskott ska beräknas.
Hur ska det särskilt beräknade överskottet beräknas?
Vid tillämpning av koncernbidragsspärren, avdragsbegränsningen för negativa räntenetton och de nu föreslagna reglerna kommer beräkningar att behöva göras i ett antal steg.
I ett första steg beräknas avdrag för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Storleken på avdragen motsvaras av ett på visst sätt beräknat överskott, där det nu centrala är att överskottet beräknas som om företaget får dra av ett negativt räntenetto i sin helhet, trots att EBITDA-regeln eller förenklingsregeln kan begränsa detta avdrag, och att överskottet beräknas utan hänsyn till eventuellt avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
I ett andra steg beräknas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln eller förenklingsregeln i 24 kap. 24 § IL. Även avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL görs efter tillämpning av koncernbidragsspärren. Om företaget helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto kan företaget redovisa ett överskott i näringsverksamheten – trots att företaget har kvarstående underskott från tidigare beskattningsår och överskottet inte motsvaras av mottagna koncernbidrag.
De föreslagna justerande bestämmelserna kan således beskrivas som ett ”tredje steg” i förhållande till koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton. Ytterligare avdrag för koncernbidragsspärrat underskott, dvs. utökat underskottsavdrag, ska således göras i förhållande till det nya beräknade överskottet.
I lagrådsremissen föreslogs att utgångspunkten för beräkningen av ett sådant särskilt beräknat överskott skulle vara den beräkning som framgår av koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 och 19 §§ IL. Därefter angavs i den i remissen föreslagna bestämmelsen hur beräkningen skulle skilja sig i tre avseenden jämfört med koncernbidragsspärren. Lagrådet föreslår dock en annan utformning av bestämmelsen. Den av Lagrådet föreslagna utformningen tar i stället sin utgångspunkt i beskattningsårets överskott, dvs. det skattemässiga resultatet för företaget. Därefter anges i den av Lagrådet föreslagna bestämmelsen vilka justeringar som ska göras av detta överskott.
Regeringen instämmer med Lagrådet att en sådan utformning får anses tydligare och enklare, vilket i sin tur minskar risken för missuppfattningar om hur beräkningen ska göras. Den föreslagna utformningen innebär dock ingen ändring i sak i förhållande till lagrådsremissens förslag och det kan konstateras att den föreslagna utformningen följer samma teknik och grundtanke som ligger till grund även för koncernbidragsspärren. Regeringen följer därför Lagrådets förslag.
Nedan redogörs för den närmare utformningen av bestämmelsen.
I överskottet ska koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som enligt koncernbidragsspärren
I det särskilt beräknade överskottet ska koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som enligt koncernbidragsspärren. Anledningen till detta är att det är nödvändigt att säkerställa att det utökade underskottsavdraget inte görs till den del överskottet motsvaras av mottagna koncernbidrag från företag som inte ingick i samma koncern före den ägarförändring som gjorde att spärren inträdde. Skatteverket framför bl.a. att förståelsen av de föreslagna reglerna underlättas av att beräkningarna följer samma teknik och grundtanke som ligger till grund för koncernbidragsspärren.
Vid beräkningen ska hänsyn inte tas till ökade avdrag för spärrade underskott enligt de justerande bestämmelserna
Vid tillämpning av koncernbidragsspärren, beräknas det på visst sätt beräknade överskottet utan hänsyn till avdragen för de spärrade underskotten (se avsnitt 4.1.2) .
Eftersom det överskott som ska beräknas enligt de justerande bestämmelserna ska avse det eventuella överskott företaget har efter tillämpning av koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton, ska dock denna beräkning ta hänsyn till sådana underskottsavdrag. Någon särskild justering av överskottet ska således inte göras i förhållande till underskottsavdrag som får göras enligt koncernbidragsspärren. Däremot behöver överskottet justeras i förhållande till det utökade underskottsavdrag som ska göras enligt de justerande bestämmelserna.
Regeringen föreslår därför, enligt Lagrådets förslag, att överskottet ska beräknas utan hänsyn till avdragen för underskott enligt de justerande bestämmelserna.
Beräkningen ska utgå från det avdrag för negativt räntenetto som får göras enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln
Vid tillämpning av koncernbidragsspärren, beräknas det på visst sätt beräknade överskottet som om företaget får dra av negativt räntenetto i sin helhet (se avsnit t 4.1.2).
Eftersom det överskott som ska beräknas enligt de justerande bestämmelserna ska avse det eventuella överskott företaget har efter tillämpning av koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton, ska dock denna beräkning utgå från det faktiska avdraget för negativt räntenetto som får göras enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln. Någon särskild justering av överskottet ska således inte göras i förhållande till EBITDA-regeln eller förenklingsregeln. Däremot
behöver överskottet justeras i förhållande till en eventuell minskning av avdraget för negativt räntenetto som ska göras enligt de justerande bestämmelserna.
Regeringen föreslår därför, enligt Lagrådets förslag, att överskottet ska beräknas före minskningen av avdraget för negativt räntenetto enligt de justerande bestämmelserna.
Vid beräkningen ska hänsyn tas till avdrag för kvarstående negativt räntenetto
I promemorian angavs inte hur det särskilt beräknade överskottet skulle förhålla sig till ett eventuellt avdrag som görs för kvarstående negativt räntenetto. Av avsnitt 4.1.1 framgår vad som gäller för avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL. Vidare framgår av avs nitt 4.1.2 att vid tillämpning av koncernbidragsspärren, beräknas det på visst sätt beräknade överskottet utan hänsyn till eventuella avdrag som görs för kvarstående negativa räntenetton.
Skatteverket anser dock att hänsyn ska tas till ett eventuellt avdrag för kvarstående negativt räntenetto när överskottet enligt de justerande bestämmelserna beräknas. Enligt Skatteverket talar både systematiska skäl och syftet bakom koncernbidragsspärren för detta, även om det sannolikt är i få fall som situationen skulle uppstå. Skatteverket anför bl.a. följande.
Ett sådant tillägg skulle inte göra bestämmelsen mer komplicerad, eftersom beräkningarna bör vara kända för företaget. Det skulle säkerställa att reglerna inte leder till att avdrag för koncernbidragsspärrade underskott kan göras med större belopp än vid tillämpning av koncernbidragsspärren innan 40 kap. 18 § IL ändrades, då samtliga skattepliktiga intäkter och avdragsgilla kostnader förutom avdragen för underskott och koncernbidrag som inte får räknas med fortsatt kommer att beaktas (jfr. prop. 2017/18:245 s. 116). Samtidigt säkerställs att avsikten med de justerande bestämmelserna uppfylls då ett justerat (ökat) avdrag för koncernbidragsspärrade underskott medges med ett tillräckligt stort belopp för att kompensera det skattemässiga överskott som faktiskt uppstår på grund av att ett negativt räntenetto helt eller delvis inte får dras av till den del inkomstökningen inte kompenseras genom ett avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Regeringen instämmer med Skatteverket att det är av värde att det klargörs hur det särskilda överskottet ska förhålla sig till ett eventuellt avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Regeringen instämmer vidare med Skatteverket att det särskilt beräknade överskottet ska beräknas med hänsyn till eventuellt avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Med den av Lagrådet föreslagna utformningen av bestämmelsen, som regeringen följer, innebär det att någon särskild justering av överskottet inte ska göras i förhållande till avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Lagförslag
Förslaget föranleder att en ny paragraf, 40 kap. 19 d §, införs i inkomstskattelagen.
Hänvisningar till S4-3-5
- Prop. 2020/21:23: Avsnitt 4.3.3, 4.3.4, Författningskommentar till 19 d § inkomstskattelagen (1999:1229)
4.3.6. Inga ändringar krävs avseende andra tillfälliga spärrar
Regeringens bedömning: Varken avdragsbegränsningen för negativa räntenetton eller de justerande bestämmelserna föranleder ändringar avseende de tillfälliga spärrarna för avdrag för underskott i näringsverksamhet som finns i bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner, om verksamhetsavyttring eller om partiella fissioner.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Förutom koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 och 19 §§ IL finns det i lagen andra tillfälliga spärrar mot att dra av underskott i näringsverksamheten från tidigare år. Det gäller den s.k. fusionsspärren i 37 kap. 24 och 25 §§ IL, bestämmelserna i 38 kap. 17 a och 17 b §§ IL som begränsar avdragsrätten för underskott för det köpande företaget vid verksamhetsavyttring och bestämmelserna i 38 a kap. 18 och 19 §§ IL som begränsar avdragsrätten för underskott för det övertagande företaget vid partiell fission. Eftersom dessa spärrar uppvisar vissa likheter med koncernbidragsspärren finns det skäl att ta ställning till om avdragsbegränsningen för negativa räntenetton eller de justerande bestämmelserna även föranleder förändringar av dessa begränsningar.
Av avsnit t 4.1.2 ovan framgår att en skillnad mellan dessa tillfälliga spärrar, jämfört med koncernbidragsspärren, är att underskott som kvarstår från beskattningsår före det att dessa spärrar inträder och som omfattas av dessa begränsningar inte alls kan dras av under spärrtiden. Till skillnad från koncernbidragsspärren görs det enligt dessa begränsningar ingen beräkning som utgår från resultatet av näringsverksamheten. Underskott som omfattas av dessa spärrar dras alltså inte av under spärrtiden, och påverkar därför inte avdragsunderlaget för negativa räntenetton under spärrtiden. Att sådana underskott ändå fastställs vid beskattningen och ingår i det utrullade underskottet (se Skatteverkets ställningstagande 2017-10-02, dnr 202 392964-17/111) förändrar inte denna bedömning. Regeringen anser därför inte att avdragsbegränsningen för negativa räntenetton bör föranleda någon ändring av övriga tillfälliga begränsningar mot att dra av tidigare års underskott. Inte heller föranleder förslagen om justerande bestämmelser några förändringar av övriga tillfälliga spärrar.
5. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringen ska träda i kraft den 1 januari 2021 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ett antal av de remissinstanser som yttrar sig anser att de nya bestämmelserna borde få tillämpas även för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018 eller efter den 31 december 2019. Det gäller Näringslivets skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt
Näringsliv, Företagarna och Fastighetsägarna ansluter sig, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Sveriges advokatsamfund och FAR. NSD och SKR anser att de nya bestämmelserna borde gälla retroaktivt om den skattskyldige begär det. Som skäl för inställningen framförs bl.a. att regeringen inte skyndsamt åtgärdat det bakomliggande problemet.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det hade varit angeläget att närmare analysera huruvida de nya bestämmelserna ska tillämpas retroaktivt.
Skälen för regeringens förslag: Vad gäller förslaget om justerande bestämmelser för företag med koncernbidragsspärrade underskott som inte får fullt avdrag för negativt räntenetto (se avsnitt 4.3) anger FAR i sin hemställan att det inte finns hinder mot att de nya bestämmelserna får tillämpas även retroaktivt.
I promemorian gjordes dock bedömningen är att det inte är lämpligt att tillämpa de nya bestämmelserna retroaktivt. Flera remissinstanser kritiserar denna bedömning. Det gäller Näringslivets skattedelegation, till vars yttrande Svenskt Näringsliv, Företagarna och Fastighetsägarna ansluter sig, SKR, Sveriges advokatsamfund och FAR. De nämnda remissinstanserna anser att förslaget i stället borde få tillämpas för beskattningsår som inleds antingen efter den 31 december 2018 eller efter den 31 december 2019. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det vore angeläget med en närmare analys huruvida de nya bestämmelserna ska tillämpas retroaktivt. Mot bakgrund av vad dessa remissinstanser framför anser regeringen att det finns skäl att utveckla analysen i denna fråga.
Retroaktivitetsförbudet (2 kap. 10 § RF) tar enbart sikte på retroaktivitet till den skattskyldiges nackdel. En fråga är därför om ett retroaktivt införande av bestämmelserna skulle vara till den skattskyldiges fördel eller nackdel. De justerande bestämmelserna kräver i vissa situationer att ett företag, förutom att öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott, även ska minska avdraget för negativt räntenetto (se avsnitt 4.3.4). Underskott får utan tidsbegränsning rullas vidare och dras av senare år. Kvarstående negativa räntenetton får däremot enbart dras av inom en sexårsperiod. Vidare upphör avdragsrätten för kvarstående negativa räntenetton definitivt vid t.ex. ägarförändringar gällande företaget med det kvarstående negativa räntenettot, till skillnad från underskott där det avgörande för en bibehållen avdragsrätt inte är en ägarförändring i sig utan köpeskillingens storlek relativt underskotten (den s.k. beloppsspärren). Det finns alltså skillnader i behandlingen över tid av underskott och kvarstående negativa räntenetton. Bedömningen av om de nya bestämmelserna skulle kunna innebära en nackdel kan således inte begränsas till ett enskilt beskattningsår, utan bör omfatta en längre tidsperiod. Det kan därmed konstateras att även om de föreslagna bestämmelserna är till fördel för de skattskyldiga som kollektiv, så kan bestämmelserna under vissa omständigheter ändå vara till en skattskyldigs nackdel. Med hänsyn till att en retroaktiv lagstiftning kan vara till den skattskyldiges nackdel och därför träffas av retroaktivitetsförbudet samt
då sådan tillbakaverkande lagstiftning ska tillämpas mycket restriktivt, bör de föreslagna reglerna inte tillämpas retroaktivt.
Lagändringen bör dock träda i kraft så snart som möjligt, vilket innebär att den bör träda i kraft den 1 januari 2021. Det föreslås att de nya bestämmelserna ska tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
Hänvisningar till S5
6. Konsekvensanalys
I detta avsnitt redogörs för förslagets effekter i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Regelrådets bedömning är att konsekvensutredningen i flertalet avseenden håller tillräcklig kvalitet. Regelrådet påpekar att det saknas information om förslagets överensstämmelse med EU-rätten. Denna brist är dock inte av sådan betydelse att den påverkar helhetsbedömningen.
Regelrådet finner därför att konsekvensutredningen uppfyller kraven i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning.
Propositionen har kompletterats med en bedömning av förslagets överensstämmelse med EU-rätten, som finns i avsnitt 6.6.
Hänvisningar till S6
6.1. Syfte och alternativa lösningar
Syftet med förslaget är att införa justerande bestämmelser som medför att koncernbidragsspärrade underskott kan dras av mot ett på visst sätt beräknat överskott, som bl.a. beräknas med hänsyn endast till den del av det negativa räntenettot som får dras av. Om de justerande bestämmelserna inte genomförs kommer företag som har koncernbidragsspärrade underskott samtidigt som de har negativa räntenetton som inte får dras av till fullo, att kunna redovisa överskott trots att det principiellt rätta skattemässiga resultatet borde vara ett nollresultat eller ett lägre överskott.
Svenskt Näringsliv presenterar i sin hemställan (som FAR ansluter sig till) en alternativ lösning som innebär att en särskild beräkning av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott endast ska göras om underskottsföretaget faktiskt tar emot ett koncernbidrag från ett nytt företag i koncernen. Förslaget skulle dock medföra att det behöver införas ett nytt system för att hantera underskott i underskottsföretag under den tidsperiod koncernbidragsspärren ska gälla. Den alternativa lösningen skulle därmed påverka även företag som har koncernbidragsspärrade underskott, men som inte har negativa räntenetton eller negativa räntenetton som får dras av i sin helhet. Förslaget i denna proposition bedöms vara mer träffsäkert. Detta eftersom det endast berör företag som med dagens regler redovisar egengenererade överskott, trots att det finns inrullade underskott.
6.2. Offentligfinansiella effekter
Nedan beskrivs förslagets effekter på dels den offentliga sektorns finansiella sparande, dels den offentligfinansiella effekt som enligt Finansdepartementets beräkningskonvention uppstår vid en uppbördsförskjutning när beskattningstidpunkten ändras över tid.
Ekonomistyrningsverket anger i sitt remissyttrande att de inte har något att invända mot beräkningen av förslagets effekter på den offentliga sektorns finansiella sparande.
Den offentliga sektorns finansiella sparande påverkas på följande sätt. Den föreslagna ändringen medför att företag som har både koncernbidragsspärrade underskott och ett negativt räntenetto som inte får dras av till fullo, kommer att få dra av ett större underskott än de hade fått göra utifrån nu gällande bestämmelser. Effekten är en förskjutning av underskottsavdragen i tiden. Detta eftersom underskottet förr eller senare ändå skulle få dras av. Underskottet skulle ändå få dras av i två situationer. Den första är om det uppstår egengenererade överskott efter förvärvet av det aktuella koncernbolaget eller efter någon annan ägarförändring som gör att spärren inträder. Den andra situationen är när den koncernbidragsspärrade tidsperioden (den s.k. spärrtiden) går ut, vilket sker det femte beskattningsåret efter det år spärren inträdde.
I den samlade effekten finns två deleffekter. Den ena uppkommer genom en redovisningsförskjutning i form av tidigarelagda underskottsavdrag. Den andra följer av en uppbördsförskjutning som visar sig genom att skattebetalningar kommer att ske senare i tiden. Den första deleffekten är en följd av att redovisade skatter ändras, vilket påverkar det finansiella sparandet de år redovisningsförskjutningen sker. Sett över en lång tidsperiod är emellertid nettoeffekten på redovisade skatter noll. Det som återstår betraktat ur ett långt tidsperspektiv är därmed den förskjutning av betalda skatter som redovisningsförskjutningen medför. Effekten av detta uttrycks som en räntekostnad.
De ovan beskrivna effekterna kan redovisas ur två olika perspektiv. I det första perspektivet är utgångspunkten redovisade skatter. I det andra perspektivet är utgångspunkten de finansieringskostnader som förslaget medför. Eftersom skatterna fastställs årligen är effekterna i det första perspektivet bundna till år. De årliga effekterna kompletteras sedan med den varaktiga effekt som återstår om det årliga perspektivet byts ut mot ett längre tidsperspektiv.
Det andra perspektivet är det omvända. I det perspektivet bortses från att förslaget påverkar de fastställda skatterna enstaka år. Utgångspunkten är i stället ett längre tidsperspektiv än det årliga, som tar fasta på att de fastställda skatterna summerar till noll sett i långt tidsperspektiv. I detta perspektiv är de offentligfinansiella effekterna begränsade till den årliga räntekostnaden för att finansiera de uppbördsförskjutningar som följer på redovisningsförskjutningarna.
Nedan redovisas effekterna ur båda perspektiven. Det första perspektivet benämns effekter på det finansiella sparandet. Det andra perspektivet benämns finansieringskostnader.
6.2.1. Effekter på det finansiella sparandet
Införandeåret motsvarar effekten på det finansiella sparandet skatteeffekten av den ökning av underskottsavdraget som de ändrade reglerna medför. Denna ökning motsvarar i princip det skattemässiga värdet av nekat avdrag för negativt räntenetto för de företag som har koncernbidragsspärrade underskott. En beräkning utifrån SCB:s Företags och individdatabas (Frida) visar att företag som redovisar spärrade underskott står för cirka en fjärdedel av ett beräknat nekat räntenetto. Enligt beräkningarna i prop. 2017/18:245 uppgår skatteeffekten av det totala nekade räntenettot år 2021 till 9,68 miljarder kronor. En fjärdedel av detta belopp motsvarar cirka 2,4 miljarder kronor, vilket bedöms vara effekten på finansiellt sparande införandeåret.
Den föreslagna regeländringen medför en förskjutning av underskottsavdragen i tiden. De underskottsavdrag som får göras som en följd av regeländringen skulle ändå få göras, men först efter ett antal år. Den tid det skulle ta innan underskottet ändå skulle få dras av skiljer sig åt mellan olika företag. Koncernbidragsspärren gäller i sex år efter en ägarförändring. Spärrade underskott kan dock dras av inom denna tidsperiod till den del som det uppstår t.ex. egengenererade överskott efter ägarförändringen. Företag som ingår i koncerner där det kontinuerligt sker företagsförvärv kan dock ha koncernbidragsspärrade underskott under längre tid än sex år. Således kan en del av de samlade underskotten vara spärrade under kortare tid än sex år, medan en annan del kan vara spärrade under längre tid. Vid beräkningen av hur de föreslagna reglerna påverkar de offentliga finanserna åren efter införandeåret antas dessa avvikelser ta ut varandra. Därmed antas att de spärrade underskotten successivt skulle få dras av under en sexårsperiod, om inte de föreslagna reglerna hade genomförts.
Vid beräkningen av effekten åren efter genomförandeåret antas att de samlade underskotten som spärras på grund av förvärv av koncernbolag motsvarar en bolagsskatt om 2,4 miljarder kronor varje år. Varje år uppstår dock en motverkande effekt genom att underskottsavdragen har tidigarelagts, dvs. åren efter införandeåret medför regeländringen att det inte kommer att göras några underskottsavdrag för de sex år gamla underskott som tidigareläggs på grund av regeländringen. Om det antas att de underskott som spärras byggts upp successivt under den föregående sexårsperioden kan 0,4 miljarder kronor (2,4 / 6 = 0,4) hänföras till respektive år. Sammantaget betyder detta följande. Införandeåret 2021 uppgår effekten på det finansiella sparandet till -2,4 miljarder kronor. Året efter att reglerna har trätt i kraft (år 2022) uppstår nya koncernbidragsspärrade underskott om sammanlagt 2,4 miljarder kronor, som får dras av sex år tidigare på grund av de föreslagna reglerna. Samtidigt uppstår en motverkande effekt genom att den del av underskottsavdraget som tidigarelades år 2021 och som är sex år gammalt inte kommer att dras av på grund av de föreslagna reglerna. Den motverkande effekten uppgår till 0,4 miljarder kronor, vilket innebär att den sammantagna effekten år 2022 uppgår till -2,0 miljarder kronor (-2,4 + 0,4 = -2,0), vilket är bolagsskatteeffekten. År 2023 uppstår återigen en effekt om -2,4 miljarder. Den motverkande effekten består dock av både det sex år gamla underskott som tidigarelades år 2021 och det som tidigarelades år 2022. Effekten
uppgår därmed till -1,6 miljarder kronor (-2,4 + 0,4 + 0,4 = -1,6). På detta sätt ökar den motverkande effekten för varje efterföljande år med 0,4 per år, vilket betyder att effekten uppgår till noll år 2027 (-2,4 + 0,4 + 0,4 + 0,4 + 0,4 + 0,4 + 0,4 = 0,0).
Utöver den årliga effekten finns en varaktig effekt av förslaget. Den varaktiga effekten motsvarar en årlig räntekostnad för de tidigarelagda underskottsavdragen. Det femte året efter införandeåret är det sista året som underskottsavdrag som tidigareläggs genom förslaget ändå skulle ha dragits av. Det betyder att ränteeffekten beräknas på nuvärdet av en betalningsström under en sexårsperiod. Enligt Finansdepartementets beräkningskonventioner beräknas nuvärdet med en räntesats motsvarande den femåriga statsobligationsräntan. I denna proposition görs en justerad beräkning av nuvärdet i jämförelse med vad som remitterats. Detta med anledning av den senaste prognosen över räntan på den femåriga statsobligationen, som i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1) prognosticerats till -0,10 procent. Den varaktiga effekten beräknas till +0,01 miljarder kronor1.
Tabell 1 Effekt på den offentliga sektorns finansiella sparande
-2,40 -2,00 -1,60 -1,20 -0,80 -0,40 0,00 0,01
Källa: SCB, databasen Frida, egna beräkningar
Storleken på effekten införandeåret bör betraktas som en övre gräns, dvs. den maximalt möjliga effekten. Det finns en mängd faktorer som medför att effekten i verkligheten troligen är mindre. En viktig faktor är att beräkningen är statisk medan de nya reglerna sedan den 1 januari 2019 under vissa förutsättningar medger möjligheter att fördela intäkter och kostnader inom koncerner (dvs. kvittning mellan positiva och negativa räntenetton inom en koncern), vilket i sin tur innebär att effekterna av spärrade underskott blir lägre. Det saknas dock underlag för att bedöma hur stora dessa möjligheter är. En annan osäkerhetsfaktor gäller tidsaspekten. Antagandet att underskotten med dagens regler i genomsnitt hade utnyttjats inom en sexårsperiod är osäkert.
6.2.2. Finansieringskostnader
Beräkningen av finansieringskostnaderna följer beskrivningen i Finansdepartementets beräkningskonventioner över hur de offentligfinansiella effekterna beräknas vid förändrade regler för uppbörd, betalningsförskjutningar eller uppskov med inbetalning av skatt.2 Den offentligfinansiella bruttoeffekten, vid förändrade regler för uppbörd, beräknas som skillnaden mellan nuvärdet av betalningsströmmen av intäkterna för ett visst inkomstår om betalningarna sker i enlighet med de föreslagna
1 (∑ Å𝑟𝑙𝑖𝑔 𝑒𝑓𝑓𝑒𝑘𝑡 0,99
𝑡
⁄
5 𝑡=0
)𝑥0,001
2 https://www.regeringen.se/rapporter/2019/10/berakningskonventioner-2020/
reglerna och nuvärdet om betalningarna sker i enlighet med de befintliga reglerna. Den periodvisa diskonteringsränta som används vid nuvärdesberäkningarna ska på årsbasis motsvara statens diskonteringsränta. Den offentligfinansiella nettoeffekten utgörs av hur statens förändrade lånebehov och därmed lånekostnader påverkar de offentliga finanserna. Vid förändrade regler för uppbörd, betalningsförskjutningar eller uppskov med inbetalning av skatt är den offentligfinansiella effekten ofta liten i förhållande till den intäkt som berörs av förändringen. Exempelvis skatter, som med befintliga regler skulle betalas in i dag, i stället kommer att betalas in senare minskar den offentliga sektorns finansiella sparande på kort sikt. Effekten på det finansiella sparandet och den offentligfinansiella effekten uttryckt som finansieringskostnad skiljer sig åt.
År 2021 bedöms staten behöva låna 2,4 miljarder kronor för att kompensera de skatteintäkter som senareläggs till följd av förslaget. Eftersom räntan på femåriga statsobligationer är negativ blir effekten för staten av upplåningen positiv. Effekten av upplåningen införandeåret bedöms uppgå till +0,002 miljarder kronor (finansieringsbehov x ränta 5årig statsobligation = 2,4 x 0,001 = 0,002). År 2022 uppgår finansieringsbehovet till den skatt som senareläggs både år 2021 och 2022, dvs. 4,4 miljarder kronor. Finansieringseffekten beräknas till 0,004 miljarder kronor (nuvärdet av finansieringskostnaden x ränta 5-årig statsobligation = 4,4 x 0,001 / 0,991 = 0,004). På motsvarande sätt beräknas finansieringskostnaden för åren 2023 till 2026. Den varaktiga effekten uppgår till +0,01 miljarder kronor.
Tabell 2 Offentliga sektorns finansieringskostnader
0,002 0,004 0,006 0,007 0,008 0,009 0 0,01
Källa: SCB, databasen Frida, egna beräkningar
6.3. Effekter för företagen
6.3.1. Berörda företag
De justerande bestämmelserna kommer enbart att gälla för företag som på samma gång har koncernbidragsspärrade underskott och negativa räntenetton som inte får dras av i sin helhet. Eftersom den s.k. förenklingsregeln alltid tillåter avdrag för negativt räntenetto upp till fem miljoner kronor, är det företag vars negativa räntenetto överstiger detta belopp som berörs av de nya bestämmelserna. Även företag vars negativa räntenetto understiger samma belopp kan beröras av de nya bestämmelserna, om företaget ingår i intressegemenskap med andra företag och det samlade negativa räntenettot inom intressegemenskapen överstiger fem miljoner kronor.
Antalet företag som redovisade ett koncernbidragsspärrat underskott inkomståret 2016 uppgick till 4 845. Av dessa hade 364 företag inte fått fullt avdrag för negativt räntenetto, om nuvarande regler hade gällt.
Antalet företag som direkt berörs av förslaget kan därmed uppskattas till 364. Företag som har ett koncernbidragsspärrat underskott men inte får ränteavdraget begränsat behöver inte vidta några särskilda åtgärder på grund av de föreslagna reglerna. Därmed kan konstateras dels att reglerna är träffsäkra, dels att det är ett relativt litet antal företag som direkt berörs. Av de företag som direkt berörs omfattas 166 av förenklingsregeln, dvs. företagets ränteavdragsutrymme bestäms inte utifrån företagets EBITDA. Dessa företag står för cirka 8 procent av det totala nekade räntenettot hos berörda företag.
Tabell 3 Antal företag med spärrat underskott och nekat räntenetto
Källa: SCB, databasen Frida
De flesta företag som direkt berörs bedriver fastighetsverksamhet, där antalet uppgår till 181. De näst största grupperna utgörs av företag som bedriver verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik samt företag som bedriver finans- och försäkringsverksamhet, där antalet uppgår till 72 respektive 44 företag. Resterande 67 företag är fördelade över övriga branscher.
Tabell 4 Antal berörda företag per bransch
Källa: SCB, databasen Frida
Samtliga berörda företag ingår i en koncern. Det totala antalet berörda koncerner uppgår till 190. Av dessa koncerner har 45 en omsättning understigande 100 miljoner kronor, 71 har en omsättning på mellan 100 miljoner kronor och en miljard medan 74 koncerner har en omsättning överstigande en miljard kronor.
Tabell 5 Berörda koncerner efter omsättning
Källa: SCB, databasen Frida
När det gäller storleken på berörda verksamheter finns det enskilda företag som redovisar en omsättning som skulle klassificera dem som små. Samtliga företag ingår dock i koncerner. Bedömningen av om särskild hänsyn behöver tas till små företag bör därför göras på koncernnivå. Det är endast undantagsvis som de berörda koncernerna har en omsättning understigande 10 miljoner kronor. Bedömningen är därför att förslaget uteslutande berör företag som tillhör stora eller medelstora koncerner och att särskild hänsyn inte behöver tas till små företag vid reglernas utformning.
6.3.2. Administrativa kostnader
Förslaget kommer att medföra administrativa kostnader för företagen. Kostnaderna består dels av initiala kostnader i samband med införandet av reglerna, dels löpande kostnader som uppstår vid tillämpningen av reglerna. De initiala kostnaderna består av kostnader för att sätta sig in i regelverket och göra bedömningar av i vilken grad de berör företaget samt skapa rutiner och system i de fall reglerna bedöms beröra företaget. De initiala kostnaderna minskar i takt med att företagen lär sig tillämpa reglerna, och betraktas därför som engångskostnader. De löpande kostnaderna är i princip konstanta sett över tiden.
När det gäller de initiala kostnaderna har de flesta stora koncerner, även med befintliga regler, en komplicerad situation att hantera när det gäller beskattningen. Det är därför troligt att situationen inte blir särskilt mycket mer komplicerad med de föreslagna reglerna. Bedömningen är dessutom att det finns en kompetens och beredskap att hantera dessa regler hos de allra flesta koncerner som berörs. Storleken på de initiala kostnaderna varierar dock troligen stort mellan olika företag. Det är därför inte meningsfullt att göra en uppskattning av den initiala kostnaden för ett genomsnittsföretag, men den bör inte uppgå till stora summor.
När det gäller löpande kostnader bedöms den tid det tar för själva beräkningen, som reglerna medför, och redovisningen av resultatet som beräkningen resulterar i, som högst begränsad. Tiden för detta bör kunna räknas i minuter. Det är dock troligt att själva beräkningen föregås av en analys som omfattar flera alternativa sätt att sammanväga en mängd olika sätt att hantera intäkter och kostnader i koncernen. Sådana sammanvägningar måste dock göras även med dagens regler. Det är därför mycket svårt att bedöma hur mycket tid som tillkommer på grund av de föreslagna reglerna. En mycket grov uppskattning är att den löpande tiden som tillkommer varierar mellan 1 timme och 10 timmar för berörda företag.
Den genomsnittliga löpande timkostnaden beräknas i enlighet med Tillväxtverkets rekommendationer3. Bedömningen är att en jurist eller kvalificerad ekonom utför de uppgifter som resulterar i de löpande kostnaderna. Den genomsnittliga månadslönen för en affärs- och företagsjurist uppgår enligt SCB:s statistik över genomsnittlig månadslön 2017 till 56 100 kronor. Enligt Tillväxtverket ska den genomsnittliga månadslönen multipliceras med schablonvärdet 1,84 som inkluderar
3 Tillväxtverket, Ekonomiska effekter av nya regler-Så beräknar du företagens kostnader.
semesterersättning, arbetsgivaravgifter och en overheadkostnad. Om det antas att tiden för den löpande hanteringen varierar mellan 1 timme och 10 timmar för alla företag, motsvarar kostnaden mellan 1/160 och 1/16 månadslön. De löpande kostnaderna kan därmed beräknas till mellan 600 kronor (56 100 x 1,84 / 160 ≈ 600) och 6 500 kronor (56 100 x 1,84 / 16 ≈ 6 500. Det totala antalet berörda koncerner beräknas uppgå till 190. Om de löpande kostnaderna fördelar sig jämnt mellan dessa koncerner kan totalkostnaden uppskattas till cirka 0,7 miljoner kronor ([600 + 6 500] / 2 x 190 ≈ 0,7) per år.
6.3.3. Övrig påverkan på företag
Förslaget medför en förbättring för företagen i den meningen att underskottsavdrag kan utnyttjas tidigare än vad som är möjligt med dagens regler. Förslaget medför också att det inte längre finns en olikformighet mellan företag som ingår i en koncern som förvärvat ett koncernbolag och andra företag. Förslaget bidrar därför till ökad konkurrensneutralitet.
6.4. Effekter för jämställdheten
Det övergripande målet för regeringens jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Utifrån det övergripande målet arbetar regeringen efter sex delmål. Det andra jämställdhetspolitiska delmålet är ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk jämställdhet livet ut.
De som ur ett tillämpningsperspektiv direkt berörs av förslaget är företag i koncerner. Det betyder att regeltillämpningen inte direkt berör fysiska personer. Fysiska personer kan däremot beröras indirekt i egenskap av delägare i bolag i sådana företag. Bedömningen är dock att förslagets påverkan på andelarnas värde inte är märkbar. Därmed är också eventuell påverkan på kvinnors respektive mäns ekonomiska förutsättningar inte märkbar. Samma slutsats kan dras gällande effekter för inkomstfördelningen.
6.5. Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna
Förslaget medför att Skatteverket behöver utforma tydlig information och exempel samt svara på frågor i enskilda fall. Det kan också leda till att utredningar avseende tidigare års underskott och avdragsbegränsning för negativt räntenetto blir mer komplicerade och därmed också tar längre tid. Skatteverkets kostnader för uppdatering av blanketter och intern information beräknas till en engångskostnad på cirka 250 000 kronor. Kostnad för extern information, bl.a. i form av svar på skriftliga frågor, och utökad utredningstid vid tillämpningen av de justerande bestämmelserna beräknas till en årlig kostnad om 728 000 kronor.
Skatteverket bedömer att de ökade kostnaderna ryms inom befintliga ekonomiska ramar.
Förslaget bedöms inte medföra utökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förslaget bedöms inte påverka antalet mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Förvaltningsrätten i Stockholm instämmer med bedömningen att förslagen inte påverkar antalet mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna, men kan se att komplexiteten i aktuella mål kommer att öka ytterligare.
Regeringen delar förvaltningsrättens uppfattning att förslaget medför att regelverket blir mer omfattande och komplicerat och att vissa mål därmed också kan bli mer komplexa. Samtidigt medför de föreslagna reglerna en ökad tydlighet ifråga om vissa situationer, vilket gör beskattningssituationen mindre komplex för en del företag. Att reglerna fungerar enligt sina angivna syften kan i sin tur medföra att det också kan förekomma mål som blir mindre komplexa än annars.
6.6. Förslagets förenlighet med EU-rätten
Av artikel 4 i rådets direktiv (EU) 2016/1164 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion4 (direktivet mot skatteundandraganden) framgår att medlemsstaterna ska införa en generell begränsning av avdrag för nettoränteutgifter baserad på måttet EBITDA.
Förslaget om justerande bestämmelser tar hänsyn både till syftet med koncernbidragsspärren och till syftet med EBITDA-regeln. Förslaget bedöms därför vara förenligt med artikel 4 i direktivet mot skatteundandraganden. Även i övrigt bedöms förslaget vara förenligt med EUrätten.
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 2020/21:23: Avsnitt 6
6.7. Övriga effekter
Förslaget bedöms inte medföra några effekter för enskilda personer, offentlig sektor, miljön, sysselsättningen eller inkomstfördelningen.
4 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193, 19.7.2016, s. 1–14.
7. Författningskommentar
7.1. Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
24 kap.
25 §
Ändringarna i paragrafens andra stycke är språkliga och redaktionella och innebär ingen ändring i sak. Genom den ändrade ordalydelsen används samma uttryckssätt som i första stycket.
25 a §
Paragrafen är ny och innebär att en justering i vissa fall ska göras av avdrag för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som dras av enligt de nya bestämmelserna om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott (40 kap. 19 a– 19 d §§).
Ett negativt räntenetto som enligt den s.k. EBITDA-regeln i 24 § första stycket får dras av, kan alltså enligt denna paragraf i vissa situationer nekas. Detta gäller i den utsträckning det enligt den nya 25 b § ska göras en minskning av avdraget för negativt räntenetto. Paragrafen anger därför en viss turordning, på så sätt att 24 § ska tillämpas först. Den praktiska innebörden är att det först bestäms i vilken utsträckning ett negativt räntenetto får dras av enligt EBITDA-regeln i 24 § första stycket. Därefter ska företaget i vissa fall minska detta beräknade avdrag. En sådan minskning ska enbart göras om företaget enligt den nya 40 kap. 19 a § ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och även uppfyller de förutsättningar som anges i denna paragraf.
Av första stycket första meningen framgår att ett företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt den nya 40 kap. 19 a §, även ska minska det enligt 24 § första stycket beräknade avdraget för negativt räntenetto. Paragrafen anger därför en viss turordning, på så sätt att 40 kap. 19 a § ska tillämpas först. Vidare innebär detta att paragrafen enbart tillämpas om villkoren som anges i 40 kap. 19 a § är uppfyllda. För att ett företag ska omfattas av 40 kap. 19 a § krävs att företaget helt eller delvis inte får dra av tidigare års underskott på grund av den s.k. koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 §. Som ytterligare förutsättning gäller att företaget helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt EBITDA-regeln eller förenklingsregeln i 24 §. Om dessa förutsättningar är uppfyllda ska företaget enligt 40 kap. 19 a § öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Se kommentaren till 40 kap. 19 a §.
Av första stycket andra meningen framgår vidare att minskningen ska göras i förhållande till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i den nya 25 b §. Se kommentaren till den paragrafen.
Av andra stycket framgår att ytterligare två förutsättningar ska vara uppfyllda för att ett företag ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt första stycket.
Den första förutsättningen är att företaget endast delvis får dra av negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § första stycket (första strecksatsen).
Hänvisningen till 24 kap. 24 § första stycket innebär att det enbart är företag som tillämpar den s.k. EBITDA-regeln som kan omfattas av denna paragraf. Till skillnad från 40 kap. 19 a § omfattas alltså inte företag som tillämpar den s.k. förenklingsregeln i 24 kap. 24 § andra stycket av denna paragrafs tillämpningsområde. Ett företag som tillämpar förenklingsregeln ska alltså, om de villkor som anges i 40 kap. 19 a § är uppfyllda, öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott utan att samtidigt minska avdraget för negativt räntenetto enligt denna paragraf.
Företag som inte alls får dra av negativt räntenetto enligt EBITDAregeln kan inte minska avdraget, och omfattas inte av denna paragraf. Ett företag som helt nekas avdrag för negativt räntenetto enligt EBITDAregeln kan dock omfattas av 40 kap. 19 a §.
Den andra förutsättningen som ska vara uppfylld är att företaget tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott beräknat enligt 40 kap. 18 och 19 §§ (andra strecksatsen).
Av 40 kap. 18 och 19 §§ framgår den s.k. koncernbidragsspärren. Den innebär att underskottsföretag inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder med högre belopp än ett på visst sätt beräknat överskott. Av 18 § första stycket framgår bland annat att i det på visst sätt beräknade överskottet ska inte mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. ingå. Vidare framgår det av 19 § första meningen att koncernbidrag från företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget redan före ägarförändringen ska räknas med i överskottet vid tillämpning av 18 §. I 19 § anges två undantag till detta koncernundantag. Det första undantaget innebär att koncernbidraget inte ska räknas med i överskottet om ett företag som inte tillhörde samma koncern före ägarförändringen genom fusion har gått upp i det företag som lämnar bidraget. Koncernbidraget ska inte heller räknas med till den del det motsvaras av koncernbidrag från något annat företag som inte ingick i samma koncern före ägarförändringen.
Ett företag som inte är mottagare av koncernbidrag eller som enbart tar emot koncernbidrag som ska räknas med i ett överskott som beräknas enligt koncernbidragsspärren ska alltså, om de villkor som anges i 40 kap. 19 a § är uppfyllda, öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott utan att samtidigt minska avdraget för negativt räntenetto enligt denna paragraf.
Begreppet företag definieras i 21 §. En förutsättning för att tillämpa bestämmelsen är dock att företaget även omfattas av de villkor som anges i 40 kap. 19 a §. Detta innebär att paragrafen enbart tillämpas av de företag som både omfattas av företagsdefinitionen i 21 § och av företagsdefinitionen i 40 kap. 3 §. Exempelvis omfattas svenska handelsbolag av företagsdefinitionen i 21 §, men inte av motsvarande definition i 40 kap. 3 §. Därför omfattas svenska handelsbolag och andra juridiska personer som inte omfattas av företagsdefinitionen i 40 kap. 3 §, inte av paragrafen.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.4.
25 b §
Paragrafen är ny och anger i vilken utsträckning som avdraget för negativt räntenetto ska minska i förhållande till de ökade underskottsavdragen. Paragrafen är tillämplig i de fall då det enligt den nya 25 a § ska ske en justering av avdrag för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott.
Paragrafen gäller således för företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a § och som även ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt 25 a §. Se kommentarerna till 25 a § och 40 kap. 19 a §. Av paragrafen framgår hur minskningen av avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.
Av första stycket framgår att avdraget för negativt räntenetto ska minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen. Det innebär att om avdragen för tidigare års underskott exempelvis ska öka med 10, så ska avdraget för negativt räntenetto minska med 3. Uttryckt som en ekvation innebär förhållandet mellan det minskade avdraget för negativt räntenetto (z) och de ökade underskottsavdragen (y), att z=3y/10.
Av andra stycket framgår en begränsning gällande minskningen av avdraget för negativt räntenetto enligt första stycket. Avdraget för negativt räntenetto ska enbart minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt 25 § andra stycket, beräknat som om de ökade underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
I 25 § andra stycket, som andra stycket hänvisar till, anges att avdragsunderlag för negativt räntenetto i vissa fall ska öka med avdrag för tidigare års underskott. I den bestämmelsen anges att om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §. En sådan ökning ska dock högst göras med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdragsbegränsningen enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Hänvisningen i andra stycket till 25 § andra stycket innebär således att en beräkning ska göras om, och i så fall i vilken utsträckning, de ökade avdragen för tidigare års underskott hade lett till en ökning av avdragsunderlaget, för det fall underskottsavdragen skulle ha fått dras av före tillämpningen av avdragsbegränsningen i 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto i 26 §. I avsnitt 4.3.4 lämnas ett exempel (exempel 2) på hur en sådan beräkning ska göras.
Av tredje stycket framgår en ytterligare begränsning gällande en sådan minskning av avdraget för negativt räntenetto som ska göras enligt första stycket. Detta innebär att ett företag inte ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt första stycket, till den del avdraget begränsas i förhållande till företagets avdragsutrymme enligt 24 § första stycket på grund av vad som anges i 24 § andra stycket andra meningen.
Innebörden av hänvisningen i tredje stycket till 24 § andra stycket andra meningen, är att begränsningen enligt tredje stycket gäller för företag som tillämpar EBITDA-regeln samtidigt som företaget ingår i en intressegemenskap med ett eller flera andra företag som i stället tillämpar förenklingsregeln. I en sådan situation får de sammanlagda avdragen inom intressegemenskapen inte överstiga fem miljoner kronor. Tredje stycket gäller därför för företag som tillämpar EBITDA-regeln, men som inte kan dra av sitt negativa räntenetto i förhållande till hela avdragsutrymmet på grund av att de samlade avdragen inom intressegemenskapen inte får överstiga fem miljoner kronor. Till den del avdraget på grund av detta begränsas i förhållande till avdragsutrymmet, ska någon minskning av avdraget enligt första stycket inte göras.
Paragrafen tillämpas tillsammans med den nya 40 kap. 19 c §. Av 40 kap. 19 c § framgår hur de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och det minskade avdraget för negativt räntenetto tillsammans förhåller sig till ett på visst sätt beräknat överskott. Se kommentaren till 40 kap. 19 c §.
I paragrafen anges hur minskningen av avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. För att beräkna i vilken utsträckning som avdragen för tidigare års underskott ska öka och i vilken utsträckning som avdraget för negativt räntenetto ska minska, behöver således både denna paragraf och 40 kap. 19 c § tillämpas. I avsnitt 4.3.4 lämnas exempel på sådana situationer där det görs en samtidig justering av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och avdraget för negativt räntenetto.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.4.
26 §
Paragrafen anger vad som utgör ett s.k. kvarstående negativt räntenetto och förutsättningarna för att dra av ett sådant kvarstående negativt räntenetto.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att en hänvisning införs till den nya 25 a §. Se kommentaren till den paragrafen. Ändringen innebär att ett företag har möjlighet att ett senare beskattningsår dra av negativt räntenetto enligt bestämmelserna om kvarstående negativa räntenetton. Detta gäller i den utsträckning som ett företag, på grund av en minskning av avdraget för negativt räntenetto enligt 25 a §, nekas avdrag för negativt räntenetto.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.4.
40 kap.
18 §
I paragrafen finns den s.k. koncernbidragsspärren som inträder vid vissa ägarförändringar. Koncernbidragsspärren innebär att underskott som kvarstår från tidigare år inte får dras av med högre belopp än ett på visst sätt beräknat överskott. Att överskottet beräknas på visst sätt innebär att beräkningen görs utan hänsyn till vissa mottagna koncernbidrag samt utan hänsyn till avdragen för underskott. Vidare ska beräkningen göras som om företaget får dra av sitt negativa räntenetto i sin helhet, dvs. före avdrags-
begränsningen för negativa räntenetton, och utan hänsyn till eventuella avdrag för kvarstående negativa räntenetton, dvs. före avdrag för kvarstående negativt räntenetto.
Ändringarna i paragrafens första stycke är språkliga och redaktionella och innebär ingen ändring i sak. Genom den ändrade ordalydelsen används samma uttryckssätt som i 24 kap. 25 § första stycket.
Ändringen i paragrafens tredje stycke är föranledd av 19 a §, som innebär att företag under vissa förutsättningar ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Se kommentaren till 19 a §. Ändringen innebär att belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket eller 19 a § inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret. Detta gäller om det inte finns någon begränsning då.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.1.
19 a §
Paragrafen är ny och innebär att företag, i förhållande till de avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får göras enligt 18 och 19 §§, i vissa fall ska justera sådana avdrag.
Av paragrafen framgår att ett företag som uppfyller de två förutsättningar som framgår av strecksatserna, ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Ökningen ska göras enligt vad som anges antingen i den nya 19 b eller den nya 19 c §§.
Den första förutsättningen är att företaget enligt 18 § helt eller delvis inte får dra av underskott som kvarstår från tidigare beskattningsår (första strecksatsen). Hänvisningen till 18 § innebär att underskotten ska omfattas av den s.k. koncernbidragsspärren som inträder vid ägarförändringar enligt 10 och 14 §§. Begränsningen i koncernbidragsspärren är utformad på så sätt att det i lagtexten anges en beloppsmässig gräns för hur stor del av ett spärrat underskott som får dras av. Denna gräns utgörs av ett på visst sätt beräknat överskott. Detta överskott ska bl.a. beräknas före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §. Den praktiska innebörden är att ett sådant på visst sätt beräknat överskott beräknas som om företaget drar av innevarande års negativa räntenetto i sin helhet och att det beräknas utan hänsyn till eventuella avdrag för kvarstående negativa räntenetton (prop. 2017/18:245 s. 386).
Den andra förutsättningen är att företaget helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § (andra strecksatsen). Hänvisningen till 24 kap. 24 § innebär att företag som inte får dra av ett negativt räntenetto enligt den s.k. EBITDA-regeln i 24 kap. 24 § första stycket omfattas av paragrafen. Vidare kan även företag som inte får dra av ett negativt räntenetto enligt den s.k. förenklingsregeln i 24 kap. 24 § andra stycket omfattas av paragrafen.
Hänvisningarna i de två strecksatserna till 18 § och 24 kap. 24 § innebär en viss turordning, på så sätt att paragrafen tillämpas efter att 18 § och 24 kap. 24 § har tillämpats. I 18 § uttrycks samtidigt en viss turordning mellan 18 § och 24 kap. 24 §. Enligt den turordning som anges i 18 § ska 18 § tillämpas före 24 kap. 24 § (prop. 2017/18:245 s. 385–386). Den praktiska innebörden är att det först bestäms hur stora avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får göras enligt 18 §. Sedan bestäms
avdrag för negativt räntenetto som får göras enligt 24 kap. 24 §. Först därefter ska företaget öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott, om företaget uppfyller villkoren i denna paragraf. I förhållande till koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton, kan tillämpningen av denna paragraf – tillsammans med de övriga nya bestämmelserna om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott – därför beskrivas som ett efterföljande steg.
Begreppet företag definieras i 3 §. De som omfattas av företagsdefinitionen i 3 § omfattas även av motsvarande definition i 24 kap. 21 §. Att den andra förutsättningen anger att företaget helt eller delvis inte får dra av negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § – vilket är en förutsättning som bara kan gälla de som omfattas av företagsdefinitionen i 24 kap. 21 § – innebär således ingen inskränkning vad gäller de företag som kan omfattas av paragrafen i förhållande till definitionen i 3 §. Det innebär även att svenska handelsbolag och andra juridiska personer som omfattas av företagsdefinitionen i 24 kap. 21 § men som inte omfattas av motsvarande definition i 3 §, inte omfattas av paragrafens tillämpningsområde.
Av den nya 24 kap. 25 a § framgår att ett företag, förutom att justera avdragen för koncernbidragsspärrade underskott, under vissa förutsättningar även ska justera avdraget för negativt räntenetto. Det framgår även av de nya 19 b och 19 c §§ att det finns en koppling till 24 kap. 25 a §. Hänvisningarna i 19 b och 19 c §§ till 24 kap. 25 a § och hänvisningen i 24 kap. 25 a § till 19 a §, innebär en turordning mellan den förevarande paragrafen och 24 kap. 25 a § på så sätt att paragrafen tillämpas före 24 kap. 25 a §.
Beroende av om även avdraget för negativt räntenetto ska minska, får ökningen av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott göras högst med det belopp som framgår av antingen 19 b eller 19 c §§.
Ett företag som omfattas av denna paragraf och som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott, men som inte ska göra någon justering av avdraget för negativt räntenetto enligt den nya 24 kap. 25 a §, ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i 19 b §. Se kommentaren till den paragrafen.
Ett företag som omfattas av denna paragraf och som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott, och som även ska justera avdraget för negativt räntenetto enligt den nya 24 kap. 25 a §, ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i 19 c §. Se kommentaren till den paragrafen. Vidare framgår det av den nya 24 kap. 25 b § hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Den paragrafen anger i vilken utsträckning som avdraget för negativt räntenetto ska minska. Se kommentaren till den paragrafen. I likhet med 18 § används i paragrafen pluralformer, ”avdragen” respektive ”koncernbidragsspärrade underskott” (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 475–476).
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.1.
19 b §
Paragrafen är ny och anger en beloppsgräns för de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott för ett företag som ska öka dessa
avdrag enligt de nya bestämmelserna om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott, men som inte ska minska avdraget för negativt räntenetto. Paragrafen gäller för företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a §, men som inte ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §. Se kommentarerna till 19 a § och 24 kap. 25 a §.
I paragrafen anges en beloppsmässig gräns för de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. Detta innebär att de ökade underskottsavdragen inte får uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på visst sätt. Detta överskott beräknas enligt vad som anges i 19 d §. Se kommentaren till den paragrafen. I avsnitt 4.3.3 lämnas ett exempel på en ökning av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott utan samtidig justering av avdraget för negativt räntenetto.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.3.
19 c §
Paragrafen är ny och anger en beloppsgräns för de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott för ett företag som ska öka dessa avdrag enligt de nya bestämmelserna om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott, och som även ska minska avdraget för negativt räntenetto. Detta kommer till uttryck genom att det anges vad skillnaden mellan de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och det minskade avdraget för negativt räntenetto som högst får uppgå till.
Paragrafen gäller för företag som både ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a § och minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §. Se kommentarerna till 19 a § och 24 kap. 25 a §.
Av första stycket framgår att skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto, inte får uppgå till ett högre belopp än ett på visst sätt beräknat överskott. Överskottet beräknas på det sätt som anges i 19 d §. Se kommentaren till den paragrafen.
Det som anges i första stycket uttrycker hur de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto tillsammans förhåller sig till ett särskilt beräknat överskott. Förhållandet är att skillnaden, dvs. differensen, mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto som högst får uppgå till detta överskott. Om detta överskott uppgår till x, får differensen mellan de ökade underskottsavdragen (y) och det minskade avdraget för negativt räntenetto (z) inte uppgå till ett belopp som är högre än x enligt ekvationen y-z ≤ x.
I andra stycket anges att det av 24 kap. 25 b § framgår hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade underskottsavdragen.
För att beräkna i vilken utsträckning som avdragen för tidigare års underskott ska öka och i vilken utsträckning som avdraget för negativt räntenetto ska minska, krävs att både denna paragraf och 24 kap. 25 b § tillämpas. I avsnitt 4.3.4 lämnas exempel på sådan samtidig justering av
avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och avdraget för negativt räntenetto.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.4.
19 d §
Paragrafen är ny och anger hur beskattningsårets överskott ska beräknas vid tillämpning av 19 b eller 19 c §§. Paragrafen är föranledd av 19 a § och 24 kap. 25 a §.
I 19 a § anges att företag under vissa förutsättningar ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. I 24 kap. 25 a § anges att företag som omfattas av 19 a § under vissa förutsättningar även ska minska avdraget för negativt räntenetto. Justeringarna ska antingen göras i form av att underskottsavdragen ska öka eller att underskottsavdragen ska öka och avdraget för negativt räntenetto minska. Dessa justeringar ska göras i förhållande till ett på visst sätt beräknat överskott. Detta framgår av 19 b och 19 c §§. Se kommentarerna till de paragraferna.
I denna paragraf anges hur ett sådant överskott som anges i 19 b och 19 c §§ ska beräknas.
Av första meningen framgår att det särskilt beräknade överskottet utgörs av beskattningsårets överskott, dvs. det skattemässiga resultatet för företaget, men med vissa justeringar av resultatet.
Den första justeringen är att beskattningsårets överskott ska beräknas före minskningen av avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §. Den praktiska innebörden är att överskottet beräknas som om företaget inte ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt de justerande bestämmelserna i 24 kap. 25 a och 25 b §§. Däremot ska, till skillnad från beräkningen enligt koncernbidragsspärren i 18 §, hänsyn tas till avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 §.
Den andra justeringen är att beskattningsårets överskott ska beräknas utan hänsyn till avdragen för underskott enligt 19 a §. Den praktiska innebörden är att överskottet beräknas som om företaget inte ska öka sina avdrag för koncernbidragsspärrade underskott enligt de justerande bestämmelserna i 19 a–19 d §§. Däremot ska hänsyn tas till avdrag för tidigare års underskott beräknade enligt koncernbidragsspärren i 18 §.
Den tredje justeringen är att beskattningsårets överskott ska beräknas utan hänsyn till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
I andra meningen anges att i överskottet ska dock koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som följer av 19 §. I 19 § anges i vilken utsträckning som mottagna koncernbidrag ska räknas med i ett på visst sätt beräknat överskott enligt koncernbidragsspärren. Den praktiska innebörden av hänvisningen till 19 § är att mottagna koncernbidrag ska räknas med i samma utsträckning som vid tillämpning av koncernbidragsspärren i 18 §.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.5.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2021.
Av andra punkten framgår att lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
40 kap.
1 §
Ändringen i paragrafens tredje strecksats är föranledd av de nya bestämmelserna om justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott i 19 a–19 d §§. Den innebär att hänvisningen till bestämmelserna om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar även avser dessa paragrafer.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.3.1.
Sammanfattning av promemorian Justerande bestämmelser avseende avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto
I denna promemoria föreslås att det ska införas justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto. Förslaget innebär att företag som enligt den s.k. koncernbidragsspärren helt eller delvis inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott och som enligt avdragsbegränsningen för negativa räntenetton helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto, ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott. I förhållande till koncernbidragsspärren och avdragsbegränsningen för negativa räntenetton innebär förslaget om justerande bestämmelser därför ett efterföljande steg.
För vissa situationer föreslås att en samtidig justering ska göras av avdragen för koncernbidragsspärrade underskott och av avdraget för negativt räntenetto. Detta gäller för fall när det ytterligare avdraget för koncernbidragsspärrade underskott hade lett till ett minskat avdragsunderlag för negativt räntenetto och i sin tur ett lägre avdrag för negativt räntenetto, om det ökade underskottsavdraget skulle ha fått dras av före avdragsbegränsningen för negativa räntenetton.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1
dels att 24 kap. 24–26 §§ och 40 kap. 1 och 18 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 24 kap. 25 a och 25 b §§, 40 kap. 19 a–19 d §§, och närmast före den nya 24 kap. 25 a § respektive den nya 40 kap. 19 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 kap.
24 §2
Ett företag får bara dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet).
Ett företag får, om inte annat följer av 25 a §, bara dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet).
Ett negativt räntenetto får, i stället för vad som sägs i första stycket, dras av upp till fem miljoner kronor. Om företaget ingår i en intressegemenskap, får de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inom intressegemenskapen då inte överstiga fem miljoner kronor.
Andra stycket gäller bara om fördelningen av beloppet inom intressegemenskapen redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma tidpunkt för lämnande av deklaration eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör. För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige gäller i stället att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna.
25 §3
Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §
ökat med – ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte har begränsats enligt andra bestämmelser i detta kapitel än 24 § eller 24 b kap.,
– årliga värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4 och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§,
– avdrag enligt 19 kap. 7 § och 28 § andra stycket samt 20 kap. 7 §, och – avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §, minskat med
1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2018:1206. 3 Senaste lydelse 2019:1241.
– ränteinkomster, – överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, och
– återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto.
Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdragsbegränsningen enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Ett investmentföretag ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § och minska underlaget med utdelningar som skulle ha tagits upp även om företaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 32 §, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning. En ekonomisk förening som får göra avdrag för utdelning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för sådan utdelning och minska det med utdelningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning.
Justering av avdrag för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
25 a §
Ett företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska även minska avdraget för negativt räntenetto. Minskningen av avdraget för negativt räntenetto ska göras i förhållande till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i 25 b §.
Första stycket gäller bara om företaget
– endast delvis får dra av ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § första stycket, och
– tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott
beräknat enligt 40 kap. 18 och 19 §§.
25 b §
Om ett företag ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt 25 a § och öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska avdraget för negativt räntenetto minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen.
Första stycket gäller enbart till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt 25 § andra stycket, beräknat som om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 §.
26 §4
Ett företag som enligt 24 § första stycket inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Ett företag som enligt 24 § första stycket eller 25 a § inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Avdrag ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett tidigare uppkommet kvarstående negativt räntenetto ska dras av före ett senare uppkommet sådant.
40 kap.
1 §5
I detta kapitel finns
– en huvudregel i 2 §, – definitioner i 3–8 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 d §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid konkurs, ackord, skuldsanering och F-skuldsanering i 20 och 21 §§,
4 Senaste lydelse 2018:1206. 5 Senaste lydelse 2016:683.
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott efter överlåtelser av andelar i statliga kredit-institut i 22 §,
– bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och – hänvisningar i 24 §.
18 §6
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, gäller första stycket för den återstående delen.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med det femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket eller bestämmelsen i 19 a § inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
19 a §
Ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges antingen i 19 b eller 19 c §, om företaget
– enligt 18 § helt eller delvis inte får dra av underskott som kvarstår från tidigare beskattningsår, och
– enligt 24 kap. 24 § helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto.
6 Senaste lydelse 2018:1206.
19 b §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a §, men inte minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får de ökade underskottsavdragen inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
19 c §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a § och minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
Av 24 kap. 25 b § framgår hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade underskottsavdragen.
19 d §
Vid tillämpning av 19 b eller
19 c § ska beskattningsårets överskott beräknas på det sätt som anges i 18 och 19 §§. Beräkningen ska dock göras
– efter avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt 18 §, och
– efter avdrag för ett negativt räntenetto som får dras av enligt 24 kap. 24 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över promemorian Justerande bestämmelser avseende avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto lämnats av Bokföringsnämnden, Ekonomistyrningsverket, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Företagarna, Förvaltningsrätten i Uppsala, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Skatteverket, Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, Regelrådet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Kommuner och Regioner.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: Svensk Försäkring, Konjunkturinstitutet, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets regelnämnd, Stockholms Handelskammare, Svenska Bankföreningen och Svensk Industriförening.
Utöver instanserna på remisslistan har ett yttrande även inkommit från Näringslivets skattedelegation.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1
dels att 24 kap. 24–26 §§ och 40 kap. 1 och 18 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 24 kap. 25 a och 25 b §§ och 40 kap. 19 a–19 d §§, och närmast före 24 kap. 25 a § och 40 kap. 19 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 kap.
24 §2
Ett företag får bara dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet).
Ett företag får, om inte annat följer av 25 a §, bara dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet).
Ett negativt räntenetto får, i stället för vad som sägs i första stycket, dras av upp till fem miljoner kronor. Om företaget ingår i en intressegemenskap, får de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inom intressegemenskapen då inte överstiga fem miljoner kronor.
Andra stycket gäller bara om fördelningen av beloppet inom intressegemenskapen redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma tidpunkt för lämnande av deklaration eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör. För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige gäller i stället att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna.
25 §3
Avdragsunderlaget utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §
ökat med – ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte har begränsats enligt andra bestämmelser i detta kapitel än 24 § eller 24 b kap.,
– årliga värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4 och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§,
– avdrag enligt 19 kap. 7 § och 28 § andra stycket samt 20 kap. 7 §, och – avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §, minskat med
1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2018:1206. 3 Senaste lydelse 2019:1241.
– ränteinkomster, – överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, och
– återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto.
Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdragsbegränsningen enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Ett investmentföretag ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § och minska underlaget med utdelningar som skulle ha tagits upp även om företaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 32 §, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning. En ekonomisk förening som får göra avdrag för utdelning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för sådan utdelning och minska det med utdelningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning.
Justering av avdrag för negativt räntenetto i förhållande till ökade avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
25 a §
Ett företag som ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska även minska avdraget för negativt räntenetto. Minskningen av avdraget för negativt räntenetto ska göras i förhållande till de ökade avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt vad som anges i 25 b §.
Första stycket gäller bara om företaget
– endast delvis får dra av ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § första stycket, och
– tar emot koncernbidrag som inte ska räknas med i ett överskott
beräknat enligt 40 kap. 18 och 19 §§.
25 b §
Om ett företag ska minska avdraget för negativt räntenetto enligt 25 a § och öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 40 kap. 19 a §, ska avdraget för negativt räntenetto minska med tre tiondelar av de ökade underskottsavdragen.
Första stycket gäller enbart till den del som de ökade underskottsavdragen inte skulle ha lett till ett ökat avdragsunderlag enligt 25 § andra stycket, beräknat som om underskottsavdragen skulle ha fått dras av före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §.
Ett företag ska inte minska avdraget för negativt räntenetto enligt första stycket, till den del avdraget begränsas i förhållande till företagets avdragsutrymme enligt 24 § första stycket på grund av vad som anges i 24 § andra stycket andra meningen.
26 §4
Ett företag som enligt 24 § första stycket inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Ett företag som enligt 24 § första stycket eller 25 a § inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto) högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med avdrag för negativt räntenetto enligt 24 §.
Avdrag ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett tidigare uppkommet kvarstående negativt räntenetto ska dras av före ett senare uppkommet sådant.
40 kap.
1 §5
4 Senaste lydelse 2018:1206. 5 Senaste lydelse 2016:683.
I detta kapitel finns – en huvudregel i 2 §, – definitioner i 3–8 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 d §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid konkurs, ackord, skuldsanering och F-skuldsanering i 20 och 21 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §,
– bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och – hänvisningar i 24 §.
18 §6
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott före avdragsbegränsning för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § samt beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, gäller första stycket för den återstående delen.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket eller bestämmelsen i 19 a § inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.
Justering av avdrag för koncernbidragsspärrade underskott
19 a §
Ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade under-
6 Senaste lydelse 2018:1206.
skott enligt vad som anges antingen i 19 b eller 19 c §, om företaget
– enligt 18 § helt eller delvis inte får dra av underskott som kvarstår från tidigare beskattningsår, och
– enligt 24 kap. 24 § helt eller delvis inte får dra av ett negativt räntenetto.
19 b §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a §, men inte minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får de ökade underskottsavdragen inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
19 c §
Om ett företag ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott enligt 19 a § och minska avdraget för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a §, får skillnaden mellan de ökade underskottsavdragen och det minskade avdraget för negativt räntenetto inte uppgå till ett högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat på det sätt som anges i 19 d §.
Av 24 kap. 25 b § framgår hur det minskade avdraget för negativt räntenetto förhåller sig till de ökade underskottsavdragen.
19 d §
Vid tillämpning av 19 b eller
19 c § ska beskattningsårets överskott beräknas på det sätt som anges i 18 och 19 §§. Beräkningen ska dock göras
– efter avdrag för koncernbidragsspärrade underskott som får dras av enligt 18 §,
– efter avdrag för ett negativt räntenetto som får dras av enligt 24 kap. 24 §, och
– efter avdrag för kvarstående negativt räntenetto som får dras av enligt 24 kap. 26 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-08-31
Närvarande: F.d. justitierådet Eskil Nord samt justitieråden Inga-Lill
Askersjö och Sten Andersson
Justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto
Enligt en lagrådsremiss den 20 augusti 2020 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Andreas Hamrén och departementssekreteraren Eva-Lisa Olsson.
Förslaget föranleder följande yttrande.
24 kap. 24 §
I paragrafens första stycke finns den s.k. EBITDA-regeln intagen, vilken innebär att ett företags räntekostnader inte får dras av fullt ut. I lagrådsremissen föreslås att en hänvisning till en annan paragraf i samma kapitel tas in. Bestämmelsen lyder härefter ”Ett företag får, om inte annat följer av 25 a §, bara dra av ett negativt räntenetto med högst 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet)”. Bestämmelsens föreslagna lydelse leder närmast till tolkningen att ett företag skulle kunna få dra av ett räntenetto överstigande 30 procent. Så är emellertid inte fallet. Bestämmelsen i 25 a § innebär tvärtom att det avdrag som bestäms enligt 24 § första stycket begränsas ytterligare. Om en hänvisning ska tas in i bestämmelsen bör den omformuleras så att detta framgår.
Tillägget är emellertid olämpligt även i ett annat avseende. Bestämmelsen i 25 a § är nämligen inte den enda bestämmelsen som medför att det avdrag som ett företag får göra enligt avdragsbegränsningen i 24 § första stycket kan behöva justeras. I 24 § andra stycket andra meningen finns t.ex. en bestämmelse som innebär att ett företags rätt till avdrag kan påverkas av det avdrag som ett annat företag inom samma intressegemenskap har gjort. För att undvika att hänvisningen till 25 a § tolkas som om den uttömmande reglerar när avvikelser från 24 § första stycket ska ske är det enligt Lagrådets mening bättre att helt avstå från att ta in hänvisningen. Den nuvarande lydelsen av paragrafen bör därför inte ändras.
40 kap. 19 d §
Paragrafen reglerar hur beskattningsårets överskott ska beräknas vid tillämpning av regleringen i 40 kap. 19 a – 19 c §§. Sistnämnda paragrafer innehåller bestämmelser om i vilka fall ett företag vid beskattningen ska justera avdrag för koncernbidragsspärrade underskott. Bestämmelsen i
19 d § hänvisar till den beräkning av beskattningsårets överskott som ska göras vid fastställande av koncernbidragsspärren enligt 18 och 19 §§ i samma kapitel, men anger samtidigt i tre punkter hur beräkningen i 19 d § skiljer sig från beräkningen i 18 och 19 §§. Utgångspunkten är således beskattningsårets överskott med de skattemässiga justeringar av detta som ska göras enligt 18 §. Regleringen blir genom hänvisningen till 18 § förvirrande och skapar risk för missuppfattningar om hur justeringen ska göras. Ett tydligare och enklare sätt att utforma regeln vore att som utgångspunkt för beräkningen ha beskattningsårets överskott och ange de skattemässiga justeringar som ska göras av detta överskott, utan hänvisning till det i 18 § framräknade överskottet.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Vid tillämpning av 19 b eller 19 c § ska beskattningsårets överskott beräknas före minskningen av avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 25 a § samt utan hänsyn till avdragen för underskott enligt 19 a § eller till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. I överskottet ska dock koncernbidrag räknas med i samma utsträckning som följer av 19 §.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2020
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Hallberg, Nordmark, Micko
Föredragande: statsrådet Bolund
Regeringen beslutar proposition Justerande bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto