Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 av den 29 juni 2022 om ändring av förordningarna (EU) 2017/1938 och (EG) nr 715/2009 när det gäller gaslagring.

Enligt förslagen ska den som innehar en lagringsanläggning för gas eller avser att ta en sådan anläggning i drift certifieras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om certifiering. Vidare föreslås att den aktör som frivilligt har åtagit sig att på en övergripande nivå ansvara för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det västsvenska naturgassystemet (systembalansansvarig) ska ansvara för att Sverige når vissa mål om lagring av gas. En leverantör av naturgas som är balansansvarig ska genom balansavtalet åta sig ett ekonomiskt ansvar för att, efter begäran av den systembalansansvarige, lagra gas så att målen nås. En koncession (dvs. ett tillstånd att bygga och använda en anläggning) för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas ska endast få återkallas av tillsynsmyndigheten om de tekniska kraven och säkerhetskraven för anläggningen inte är uppfyllda eller om den myndighet som är certifieringsmyndighet enligt EU:s gasförordning konstaterar att det inte skulle försämra försörjningstryggheten för gas på unionsnivå eller på nationell nivå om verksamheten upphörde.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning.

• Sida 4
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403)

dels att 2 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 12 a §, och närmast före 7 kap. 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §

En koncession får återkallas helt eller delvis

En koncession för en naturgasledning, en förgasningsanläggning eller en lagringsanläggning som inte är en sådan anläggning som avses i andra stycket får återkallas helt eller delvis

1. om den berörda ledningen eller anläggningen inte har använts under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller

2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift.

En koncession för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas får återkallas om förutsättningarna i artikel 3a.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 är uppfyllda.

Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.

• Sida 5
•  Original

7 kap.

Åtagande om lagring av gas

12 a §

De leverantörer av naturgas som har åtagit sig ett balansansvar enligt 4 § ska genom balansavtalet även åta sig ett ekonomiskt ansvar för att, efter begäran av den systembalansansvarige, lagra gas så att det fyllnadsmål och den fyllnadsbana med delmål nås som avses i artikel 6a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

• Sida 6
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag

dels att 1 kap. 1, 3 och 4 §§, 5 kap. 1–4 §§ och rubriken närmast före 1 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 2 kap. ska lyda ”Krav på certifiering av transmissionsnätsoperatörer”, att rubriken till 3 kap. ska lyda ”Certifiering av transmissionsnätsoperatörer i förhållande till EES-området” och att rubriken till 4 kap. ska lyda ”Certifiering av transmissionsnätsoperatörer i förhållande till tredjeland”,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 4 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §¹

I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer. Det som sägs i lagen om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det västsvenska naturgassystemet.

I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar. Det som sägs i lagen om en transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det västsvenska naturgassystemet.

Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.

Bestämmelserna kompletterar

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.

Tillsyns- och beslutsmyndighet Tillsynsmyndighet

3 §

Den myndighet som utövar tillsyn över att 3 kap. 2–2 d §§ natur-

Den myndighet som regeringen bestämmer är tillsynsmyndighet enligt denna lag.

¹ Senaste lydelse 2014:247.

• Sida 7
•  Original

gaslagen (2005:403) följs är tillsynsmyndighet enligt denna lag.

4 §

Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska pröva frågor om certifiering enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Tillsynsmyndigheten ska även utföra certifieringsmyndighetens uppgifter enligt förordning (EG) nr 715/2009.

4 a kap. Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar

Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar

1 § Den som innehar en lagringsanläggning eller avser att ta en sådan anläggning i drift ska certifieras enligt artikel 3a i förordning (EG) nr 715/2009.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om certifiering enligt 1 §.

Beslut om att en person inte får företräda aktier

3 § Tillsynsmyndigheten får besluta att en person inte får företräda de aktier som han eller hon innehar i ett bolag, om de förutsättningar som anges i artikel 3a.5 i förordning (EG) nr 715/2009 är uppfyllda.

4 § Om det finns särskilda skäl, får tillsynsmyndigheten begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 3 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist, eller om ägaren inte har sin hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer följer denna lag.

Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar följer denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och förordning (EG) nr 715/2009.

• Sida 8
•  Original

2 §

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och förordning (EG) nr 715/2009 ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.

3 §

Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,

2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,

3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och

4. beslut om föreläggande enligt 2 §.

4. beslut om föreläggande enligt 2 §, dock inte ett sådant beslut om föreläggande som avses i 4 § 4.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.

Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas till regeringen:

1. beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering,

2. beslut enligt 4 a kap. 3 § om att en person inte får företräda aktier han eller hon innehar i ett bolag,

3. beslut enligt artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i förordning (EG) nr 715/2009, och

4. beslut om föreläggande enligt 2 § om beslutet avser att en sådan åtgärd ska vidtas som avses i artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i förordning (EG) nr 715/2009.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

• Sida 9
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, och närmast före 4 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §²

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

Lagring av gas

4 b §

Den som är systembalansansvarig enligt 7 kap. naturgaslagen (2005:403) ska, inom ramen för systembalansansvaret, ansvara för att det fyllnadsmål om lagring av gas och den fyllnadsbana med delmål som avses i artikel 6a i förordning (EU) 2017/1938 nås.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den systembalansansvariges ansvar inte ska omfatta fyllnadsbanan med delmål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

² Senaste lydelse 2018:1432.

• Sida 10
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Den 29 juni 2022 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 av den 29 juni 2022 om ändring av förordningarna (EU) 2017/1938 och (EG) nr 715/2009 vad gäller gaslagring (EU:s gaslagringsförordning), se bilaga 1. Förordningen innebär ändringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010 (gasförsörjningsförordningen) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EU:s gasförordning). EU:s gaslagringsförordning trädde i kraft den 1 juli 2022.

En EU-förordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ändringar i svensk rätt är nödvändiga om det behövs kompletterande nationella bestämmelser för att tillämpa förordningen eller om nationella bestämmelser strider mot förordningen. EU:s gaslagringsförordning ger i några delar utrymme för medlemsstaterna att själva besluta om tillämpningen och det behövs även kompletterande bestämmelser. En promemoria har utarbetats i dåvarande Infrastrukturdepartementet med förslag på lag- och förordningsbestämmelser som kompletterar ändringarna i de båda EU-förordningarna. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 3 finns en förteckning över remissinstanserna. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/01249).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 februari 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. En redaktionell ändring har gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

• Sida 11
•  Original

4. Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar

4.1. Innehavare av lagringsanläggningar ska ansöka om certifiering

Regeringens förslag: Den som innehar en lagringsanläggning eller avser att ta en sådan anläggning i drift ska certifieras enligt artikel 3a i

EU:s gasförordning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter. Swedegas AB anser att den som redan är certifierad enligt reglerna för transmissionsnätsoperatörer inte ska behöva certifieras igen. Vattenfall AB anser att det behöver förtydligas att förslaget inte omfattar innehavare av lagringsanläggningar för vätgas.

Skälen för regeringens förslag

Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar för naturgas

I EU:s gasförordning finns bestämmelser om certifiering av systemansvariga för lagringssystem. Medlemsstaterna ska se till att sådana aktörer certifieras enligt ett visst förfarande (artikel 3a). I svensk rätt motsvaras uttrycket systemansvarig för lagringssystem av den som innehar en lagringsanläggning. Med lagringsanläggning avses en anläggning för lagring av naturgas, om anläggningen är ansluten till en naturgasledning som används för överföring av naturgas. Uttrycket definieras i 1 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403). Bestämmelserna i artikel 3a ska inte tillämpas på de delar av en anläggning för flytande naturgas som används för lagring (artikel 3a.13).

Det finns endast en anläggning i Sverige som omfattas av de nya kraven

I Sverige finns endast en lagringsanläggning, Skallen, som omfattas av de nya kraven på certifiering. Anläggningen ägs och drivs av Swedegas AB (Swedegas), ett dotterbolag till Nordion Energi AB. Swedegas är även ägare av transmissionsnätet för gas i Sverige, transmissionsnätsoperatör och systembalansansvarig för gas. Skallen är tillgängligt för balansansvariga för gas och aktörer som använder lagret via en balansansvarig. Lagret är beläget i Halland och anslutet till det västsvenska gasnätet. Det rymmer ca 10 miljoner normalkubikmeter (Nm³) gas, vilket kan jämföras med att det i Sverige används ungefär 1 000 miljoner Nm³ gas under ett normalt år.

• Sida 12
•  Original

Det behövs kompletterande svenska bestämmelser

För att kunna tillämpa EU:s gasförordning behövs en bestämmelse i svensk rätt om att den som innehar en lagringsanläggning eller avser att ta en sådan anläggning i drift ska certifieras.

I lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag och förordningen (2011:715) om certifiering av vissa naturgasföretag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer och systembalansanvariga för gas. Förfarandet för certifiering av transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar har likheter. Tillsynsmyndigheten ska bland annat i vissa fall bedöma om en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning för någon medlemsstat (2 kap. 2 § andra stycket). Det är lämpligt att bestämmelser som kompletterar artikel 3a i EU:s gasförordning införs i regelverket för certifiering av vissa naturgasföretag.

Swedegas AB framför att den som redan är certifierad enligt reglerna för transmissionsnätsoperatörer inte ska behöva certifieras igen. Enligt gasförordningen krävs dock att en sådan aktör certifieras även enligt reglerna om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar (artikel 3a.1 andra stycket). Certifieringsförfarandet kommer i praktiken att bli förenklat eftersom flera av de frågor som tillsynsmyndigheten ska bedöma har utretts tidigare.

Vattenfall AB anser att det behöver förtydligas att förslaget inte omfattar innehavare av lagringsanläggningar för vätgas. Med naturgas avses enligt 2 § lagen om certifiering av vissa naturgasföretag detsamma som i naturgaslagen. Enligt naturgaslagen omfattar definitionen av naturgas utöver naturgas (fossil metan) även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i ett naturgassystem (1 kap. 2 §). Att det ska vara tekniskt möjligt att använda gaserna i naturgassystemet innebär att innehavaren av en naturgasledning har rätt att ställa krav på kvaliteten på den gas som ska matas in i ledningen. Om gasen inte har den kvalitet som krävs är den inte att betrakta som naturgas i naturgaslagens mening (prop. 2004/05:62 s. 128 och 197).

Vätgas är inte i sig en gas som omfattas av definitionen av naturgas, eftersom den inte uppfyller de krav som ställs på den gas som används i naturgassystemet. En lagringsanläggning för vätgas omfattas alltså inte av kravet på certifiering. Det är däremot tekniskt möjligt att blanda in en liten mängd vätgas i ett naturgassystem. Den blandning av gas som då används i naturgassystemet omfattas av definitionen av naturgas, eftersom gasblandningen uppfyller de krav som ställs på gasens kvalitet. Innehavaren av naturgasledningen har även rätt att ställa krav på vätgasens kvalitet för att gasen ska kunna matas in på nätet och i det sammanhanget kommer vätgasen att uppfylla definitionen av naturgas.

Vissa av de bestämmelser som behövs i svensk rätt är sådana som kan meddelas på lägre normnivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela ytterligare föreskrifter om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar. De kompletteringar som krävs gäller bland annat villkor för beslut. Exempelvis kan det nämnas att certifieringsmyndigheten under vissa omständigheter ska inleda ett nytt certifieringsförfarande (artikel 3a.10). Ett beslut om certifiering behöver

• Sida 13
•  Original

därför villkoras med att det kan komma att ändras eller upphävas om myndigheten är skyldig att inleda ett nytt certifieringsförfarande.

4.2. Tillsyn

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att innehavare av lagringsanläggningar följer lagen om certifiering av vissa naturgasföretag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU:s gasförordning. Tillsynsmyndigheten ska utföra certifieringsmyndighetens uppgifter enligt EU:s gasförordning.

Tillsynsmyndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för att innehavare av lagringsanläggningar ska följa lagen, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU:s gasförordning. Ett föreläggande som riktas mot en innehavare av en lagringsanläggning ska få förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om certifiering av vissa naturgasföretag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen är för närvarande tillsynsmyndighet och prövar frågor om certifiering enligt lagen om certifiering av vissa naturgasföretag. Samma myndighet bör även pröva frågor om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar och vara tillsynsmyndighet för dessa frågor.

Hittillsvarande bestämmelse i lagen om certifiering av vissa naturgasföretag är utformad så att det är den myndighet som utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om åtskilt ägande i naturgaslagen som är tillsynsmyndighet (1 kap. 3 §). När lagens tillämpningsområde utvidgas bör bestämmelsen i stället utformas som en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Det utvidgade tillämpningsområdet kräver ändringar i bestämmelserna om tillsyn, så att tillsynsmyndigheten även har tillsyn över att innehavare av lagringsanläggningar följer lagen. Tillsynen bör även avse de bestämmelser som följer av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och bestämmelserna om certifiering i EU:s gasförordning. Tillsynsmyndigheten bör även få meddela de förelägganden som behövs för att innehavare av lagringsanläggningar ska följa regelverket, dvs. även EU:s gasförordning och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Ett föreläggande mot en innehavare av en lagringsanläggning bör få förenas med vite.

Den myndighet som ansvarar för certifieringen benämns i EU:s gasförordning som certifieringsmyndigheten. Den ska bland annat pröva en ansökan om certifiering och kontinuerligt övervaka att innehavare av lagringsanläggningar uppfyller certifieringskraven (artikel 3a.1 och artikel

• Sida 14
•  Original

3a.10). För att begreppsanvändningen ska bli enhetlig bör det i lagen anges att tillsynsmyndigheten ska utföra certifieringsmyndighetens uppgifter.

4.3. Åtgärder om certifiering inte beviljas

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska få besluta att en person inte får företräda de aktier som han eller hon innehar i ett bolag, om det behövs för att minska riskerna för gasförsörjningen enligt de kriterier som framgår av EU:s gasförordning.

Om det finns särskilda skäl, ska tillsynsmyndigheten få begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan ska prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist, eller om ägaren inte har sin hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt. En förvaltare ska ha rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, ska tingsrätten fastställa ersättningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter. Stockholms tingsrätt anser att det bör förtydligas om det är tingsrätten som ska bedöma om det finns särskilda skäl att förordna en förvaltare.

Skälen för regeringens förslag

Certifieringsmyndigheten ska vidta åtgärder om en aktör inte uppfyller kraven för certifiering

Syftet med certifieringen är att bedöma risken för försämrad försörjningstrygghet för gas i unionen eller i en medlemsstat. Om certifieringsmyndigheten avslår en ansökan om certifiering, ska myndigheten kräva att den person som orsakat riskerna ska avyttra sitt aktieinnehav eller sin äganderättighet till lagringsanläggningen eller till innehavaren av lagringsanläggningen (artikel 3a.5). Myndigheten kan även bevilja en ansökan om certifiering med villkor för att minska risken för att lagringsanläggningen inte fylls upp med gas (artikel 3a.4).

Krav på att avyttra aktieinnehav eller äganderättigheter

För att tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om att en person ska avyttra aktieinnehav eller äganderättigheter krävs det att det finns en risk för att personen kan äventyra en trygg energiförsörjning eller väsentliga säkerhetsintressen för unionen eller någon medlemsstat. Det gaslager som finns i Sverige är litet och har begränsad betydelse för försörjningstryggheten för gas. Om tillsynsmyndigheten fattar ett beslut om att en person ska avyttra ett aktieinnehav ska personen ges viss tid på sig att sälja innehavet. Det behövs inte några kompletterande nationella bestämmelser för att myndigheten ska kunna fatta ett sådant beslut.

• Sida 15
•  Original

Beslut om att en person inte får företräda de aktier som han eller hon innehar i ett bolag

Det finns en risk att en person inte kommer att följa tillsynsmyndighetens beslut om att personen ska avyttra ett aktieinnehav. Enligt EU:s gasförordning ska tillsynsmyndigheten vid behov besluta om interimistiska (tillfälliga) åtgärder fram till dess att aktieinnehavet har avyttrats. För att regelverket ska vara tydligt bör gasförsörjningsförordningen i denna del kompletteras med bestämmelser i lagen om certifiering av vissa naturgasföretag.

Tillsynsmyndigheten bör få besluta om att en person inte får företräda de aktier som han eller hon innehar i ett bolag, om de förutsättningar som anges i artikel 3a.5 i EU:s gasförordning är uppfyllda. Liknande bestämmelser finns bland annat i 7 kap. 7 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och i 24 kap. 7 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna ger Finansinspektionen möjlighet att i vissa fall fatta beslut om att en person inte får företräda aktier han eller hon äger.

Det bör även införas en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten, om det finns särskilda skäl, får begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som inte får företrädas av ägaren. Det finns annars en risk att bolaget inte kan vidta viktiga åtgärder som kräver beslut vid bolagsstämman. Stockholms tingsrätt efterfrågar utvecklade skäl kring vem som ska göra bedömningen av om det finns särskilda skäl. I princip likalydande bestämmelser som den som nu föreslås finns bland annat i 7 kap. 8 § lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och 24 kap. 10 § lagen om värdepappersmarknaden. Den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas på samma sätt. Tillsynsmyndigheten får lämna en begäran till tingsrätten om myndigheten anser att det finns särskilda skäl att förordna en förvaltare. Det kan antas att aktieägaren och tillsynsmyndigheten kan komma att ha olika uppfattningar om behovet av att förordna en förvaltare. Frågan ska därför prövas av domstol som slutligt bedömer om det finns särskilda skäl (se även prop. 2010/11:119 s. 47).

Befintliga bestämmelser i nationell rätt för att förhindra att viktig infrastruktur överlåts

I naturgaslagen och säkerhetsskyddslagen (2018:585) finns befintliga bestämmelser som kan förhindra att viktig infrastruktur överlåts.

En koncession för en lagringsanläggning får enligt naturgaslagen inte överlåtas utan tillstånd. Ett krav för tillstånd är att den som koncessionen överlåts till från allmän synpunkt är lämplig att utöva verksamheten (2 kap. 8 och 13 §§). Energimarknadsinspektionen prövar frågor om överlåtelse av koncession, se 14 § naturgasförordningen (2006:1043). Bestämmelsen hindrar dock inte att ägaren av ett företag som innehar en koncession överlåter ett aktieinnehav i företaget till en ny ägare.

Vid överlåtelse av hela eller delar av en säkerhetskänslig verksamhet eller egendom, som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd, har verksamhetsutövare en skyldighet enligt säkerhetsskyddslagen att genomföra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning (4 kap. 13 §).

• Sida 16
•  Original

Verksamhetsutövaren ska också samråda med tillsynsmyndigheten, som i detta fall är Säkerhetspolisen, se 8 kap. 1 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955). Tillsynsmyndigheten kan förelägga verksamhetsutövaren att vidta åtgärder för att överlåtelsen ska kunna anses som lämplig, eller besluta om att överlåtelsen inte får genomföras (4 kap.15–17 §§säkerhetsskyddslagen). Bestämmelserna gäller även överlåtelse av aktier eller andelar i säkerhetskänslig verksamhet, dock inte aktier i aktiebolag som är publika enligt aktiebolagslagen (2005:551). Bestämmelserna gäller däremot inte överlåtelse av fast egendom. Kritisk infrastruktur i form av vissa energisystem är exempel på sådan säkerhetskänslig verksamhet som kan omfattas av bestämmelsen (prop. 2020/21:13 s. 40). Om Säkerhetspolisen bedömer att en överlåtelse av verksamheten är olämplig från säkerhetsskyddssynpunkt, finns det därmed möjlighet att förhindra överlåtelsen.

4.4. Överklagande

Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens beslut om att en person inte får företräda aktier han eller hon innehar i ett bolag, beslut om att inte bevilja en ansökan om certifiering eller att bevilja en ansökan om certifiering med villkor, beslut om åtgärder för att en person inte ska kunna utöva inflytande över en lagringsverksamhet och beslut om föreläggande som avser att sådana åtgärder ska vidtas ska få överklagas till regeringen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter. Förvaltningsrätten i Linköping anser att skälen till förslaget bör utvecklas, med beaktande av enskildas rätt till domstolsprövning i fråga om civila rättigheter och skyldigheter.

Skälen för regeringens förslag: Huvudregeln enligt lagen om certifiering av vissa naturgasföretag är att beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (5 kap. 3 §). Det gäller bland annat möjligheten att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande. Denna bestämmelse kommer att vara tillämplig om tillsynsmyndigheten till exempel förelägger en innehavare av en lagringsanläggning att inkomma med uppgifter.

När det gäller beslut om att inte bevilja certifiering eller att återkalla certifiering i förhållande till tredjeland för en transmissionsnätsoperatör överklagas beslut i stället till regeringen (5 kap. 4 §). Av förarbetena framgår att sådana beslut överklagas till regeringen eftersom de utgår från en bedömning av påverkan på försörjningstryggheten för gas (prop. 2010/11:70 s. 203). Liknande överväganden ska göras vid certifiering av innehavare av lagringsanläggningar. Tillsynsmyndighetens beslut om att inte bevilja en ansökan om certifiering eller att bevilja en ansökan om certifiering med villkor (artikel 3a.4) och beslut om åtgärder för att en person inte ska kunna utöva inflytande över en lagringsverksamhet (artikel 3a.5 a och b) bör därför få överklagas till regeringen. Detsamma bör gälla för beslut om förelägganden om att en sådan åtgärd ska vidtas som avses i artikel 3a.4 och 3a.5 a och b. Även tillsynsmyndighetens beslut om att en person inte får företräda aktier som han eller hon innehar i ett bolag bör få överklagas till regeringen. Förvaltningsrätten i Linköping efterfrågar ut-

• Sida 17
•  Original

vecklade skäl om hur förslaget beaktar enskildas rätt till domstolsprövning i fråga om civila rättigheter och skyldigheter. Det kan konstateras att i den mån ett regeringsbeslut innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna finns möjlighet att ansöka om rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

Vissa av de beslut som tillsynsmyndigheten ska vidta är av sådan betydelse för en trygg gasförsörjning att de bör gälla direkt även om de överklagas. Enligt 35 § första stycket förvaltningslagen (2017:900) får ett beslut som får överklagas inom en viss tid verkställas när överklagandetiden har gått ut, om beslutet inte har överklagats. Enligt tredje stycket får en myndighet verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska dock först noga överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet

5. Återkallelse av en koncession för en lagringsanläggning

Regeringens förslag: En koncession för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas ska endast få återkallas om de tekniska kraven och säkerhetskraven för anläggningen inte är uppfyllda eller om den myndighet som är certifieringsmyndighet enligt EU:s gasförordning konstaterar att det inte skulle försämra försörjningstryggheten för gas på unionsnivå eller på nationell nivå om verksamheten upphörde.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att alla lagringsanläggningar ska omfattas av förslaget.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska enligt EU:s gasförordning vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa fortsatt drift av underjordiska gaslagringsanläggningar (artikel 3a.11). Bestämmelsen är inte tillämplig på de delar av en anläggning för flytande naturgas som används för lagring (artikel 3a.13). Verksamheten vid en anläggning får endast upphöra vid vissa förutsättningar. Det anges bland annat att underjordiska gaslagringsanläggningar endast får upphöra med sin verksamhet om de tekniska kraven och säkerhetskraven inte är uppfyllda eller om certifieringsmyndigheten konstaterar att ett sådant upphörande inte skulle försämra försörjningstryggheten för gas på unionsnivå eller på nationell nivå.

En lagringsanläggning får enligt naturgaslagen inte byggas eller drivas utan koncession (2 kap. 2 §). Den som har en koncession är som utgångspunkt skyldig att driva den verksamhet som koncessionen gäller. En koncession får endast återkallas vid vissa förutsättningar (2 kap. 14 §). Para-

• Sida 18
•  Original

grafen tillämpas både om verksamhetsutövaren ansöker om att koncessionen ska återkallas och om tillsynsmyndigheten beslutar om återkallelse utan en sådan ansökan. Reglerna om återkallelse av koncession för en lagringsanläggning i naturgaslagen bör anpassas till EU:s gasförordning. En koncession för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas bör därför endast få återkallas om förutsättningarna i artikel 3a.11 är uppfyllda. Hittillsvarande bestämmelser bör dock fortsatt gälla för de lagringsanläggningar som inte omfattas av de nya bestämmelserna i gasförordningen.

6. Lagringsanläggningar för gas ska fyllas till en viss nivå

6.1. En dynamisk hänvisning bör införas i lagen om trygg naturgasförsörjning

Regeringens förslag: Lagen om trygg naturgasförsörjning ska hänvisa till gasförsörjningsförordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Gasförsörjningsförordningen har till syfte att säkra en trygg gasförsörjning i EU. Förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater. I lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning och förordningen (2012:275) om trygg naturgasförsörjning finns befintliga bestämmelser som kompletterar förordningen.

Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om en statisk hänvisningsteknik används, kan en ändring i EU-förordningen medföra att en ändring behöver göras även i den nationella lagstiftningen. En dynamisk hänvisningsteknik innebär däremot att lagstiftningen normalt sett inte behöver ändras.

Lagen om trygg naturgasförsörjning hänvisar till gasförsörjningsförordningen i dess ursprungliga lydelse, dvs. en statisk hänvisning. Lagen omfattar därför inte de artiklar som tillkommit i gasförsörjningsförordningen. Den statiska hänvisningen infördes i samband med att en ny gasförsörjningsförordning beslutades, vilket bland annat föranledde en ny bestämmelse om solidaritetsåtgärder i lagen (4 a §). Eftersom lagen innehåller bestämmelser som kan anses vara betungande för enskilda gjordes bedömningen att hänvisningen bör vara statisk (se prop. 2017/18:251 s. 24). Det finns dock goda skäl för att en annan bedömning nu bör göras så att lagen i stället har en dynamisk hänvisning. Med hänsyn till det säkerhets- och energipolitiska läget kan det komma nya ändringar av

• Sida 19
•  Original

gasförsörjningsförordningen som ska börja tillämpas omedelbart eller med kort varsel. För att säkerställa att ändringar i EU-regleringen får omedelbart genomslag bör hänvisningen därför vara dynamisk. Den behöriga myndigheten kan då till exempel förelägga företag vid vite för att kunna utföra de uppgifter som myndigheten ansvarar för enligt EU-förordningen.

I bestämmelsen om lagens tillämpningsområde bör det därför finnas en dynamisk hänvisning till gasförsörjningsförordningen. Denna ändring får genomslag på tillämpningen för övriga bestämmelser i lagen som hänvisar till gasförsörjningsförordningen (se prop. 2017/18:251 s. 25).

6.2. Den som är systembalansansvarig för gas bör ansvara för att målen om lagring av gas nås

Regeringens förslag: Den som är systembalansansvarig för gas ska inom ramen för systembalansansvaret ansvara för att fyllnadsmålet att lagringsanläggningar för gas ska vara fyllda till minst 90 procent den 1 november 2023, 2024 och 2025 nås. Den systembalansansvarige ska även ansvara för att den fyllnadsbana med delmål som Europeiska kommissionen beslutar om nås. Regeringen ska få meddela föreskrifter om att den systembalansansvariges ansvar inte ska omfatta att fyllnadsbanan med delmål nås.

En leverantör av naturgas som är balansansvarig ska genom balansavtalet åta sig ett ekonomiskt ansvar för att, efter begäran av den systembalansansvarige, lagra gas så att fyllnadsmålet på 90 procent och den fyllnadsbana med delmål som Europeiska kommissionen beslutar om nås.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter. Modity Energy Trading AB avstyrker förslaget om att balansansvariga ska köpa upp eventuellt återstående lagervolym för att täcka Sveriges åtaganden, eftersom det bland annat skulle kunna leda till att en balansansvarig som redan köpt lagerutrymme i andra medlemsstater drabbas mer än en gång av kostnader för att trygga gasförsörjningen till sina kunder.

Skälen för regeringens förslag

Fyllnadsbanan och fyllnadsmålet

I artikel 6a i gasförsörjningsförordningen införs krav på medlemsstaterna att se till att underjordiska lagringsanläggningar är fyllda till en viss minsta andel vid vissa datum under året (fyllnadsbanan), med syftet att senast den 1 november nå en viss fyllnadsnivå (fyllnadsmålet). I Sverige berörs endast Swedegas anläggning Skallen av kraven. Bestämmelserna ska tillämpas till och med den 31 december 2025 (artikel 22).

Fyllnadsmålet innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att underjordiska lagringsanläggningar den 1 november 2022 är fyllda till minst 80 procent och att anläggningarna den 1 november 2023, 2024 och 2025 är fyllda till minst 90 procent. Syftet är att det ska finnas gas i lager inför

• Sida 20
•  Original

vintersäsongen. Det är tillåtet att ta ut gas från lagret efter den 1 november. Europeiska kommissionen (kommissionen) beslutar om fyllnadsbanan med delmål för respektive medlemsstat (artikel 6a.7). Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2301 av den 23 november 2022 om fastställande av fyllnadsbanan med delmål för 2023 för respektive medlemsstat på vars territorium det finns underjordiska gaslagringsanläggningar som är direkt sammanlänkade med medlemsstatens marknadsområde ska Sverige fylla lagret till minst 45 procent den 1 februari 2023 och till minst 5 procent den 1 maj, 1 juli och 1 september 2023. Energimyndigheten ska i egenskap av behörig myndighet bland annat rapportera fyllnadsnivåerna i slutet av varje månad till kommissionen (artikel 6d.2).

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att nå fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att nå fyllnadsmålet och fyllnadsbanan och utan dröjsmål underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits (artikel 6d.5). Varje medlemsstat får bestämma vilka åtgärder som ska vidtas, men det ska om möjligt vara marknadsbaserade åtgärder och åtgärderna ska begränsas till vad som är nödvändigt. Utgångspunkten är därför att fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål i första hand ska nås genom marknadsbaserade mekanismer. Naturgasföretag kan till exempel komma att använda lagret för att utnyttja variationer i naturgaspriset under året. För perioden 1 maj 2022–31 april 2023 har Swedegas sålt allt utrymme i Skallen och Sverige uppfyller EUförordningens krav vad gäller fyllnadsmålet för 2022.

För att säkerställa att Sverige kan tillämpa förordningen korrekt bör det införas bestämmelser i svensk rätt så att lagret kan fyllas upp även om det inte utnyttjas av något naturgasföretag. I förordningen finns en ickeuttömmande uppräkning av åtgärder som medlemsstaterna kan vidta (artikel 6b.1).

Den som är systembalansansvarig bör ansvara för att fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål nås

En av de åtgärder som medlemsstaten kan vidta är att ställa krav på systemansvariga för överföringssystem, eller andra enheter som utsetts av medlemsstaten, att köpa och förvalta balanseringslager (artikel 6b.1 tredje stycket c). Systemansvarig för överföringssystem kan i detta sammanhang vara transmissionsnätsoperatören eller den aktör som enligt 7 kap. 1 § naturgaslagen frivilligt åtagit sig att på en övergripande nivå ansvara för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det västsvenska naturgassystemet (systembalansansvarig). Swedegas är både transmissionsnätsoperatör och systembalansansvarig.

Energimyndigheten ställer redan i dag krav på den systembalansansvarige att lagra en viss mängd gas i Skallen för att säkerställa gasförsörjningen för skyddade kunder, det s.k. strategiska gaslagret. Enligt Energimyndighetens krisplan för gas finns även ett ansvar att sälja gas från det strategiska gaslagret till balansansvariga för skyddade kunder. Enligt förordningen om trygg naturgasförsörjning har den systembalansansvarige en viktig roll vid en begäran om s.k. solidaritetsgas (5 §).

• Sida 21
•  Original

Den som är systembalansansvarig för gas bör ansvara för att tillräckligt med gas lagras så att Sverige når målen, och detta bör regleras i lagen om trygg naturgasförsörjning. Det bör dock inte som utgångspunkt vara den systembalansansvarige som själv köper in och lagrar gas. Det skulle kunna störa marknaden, genom att den systembalansansvarige då skulle utnyttja lagringsutrymme som annars hade utnyttjats av ett naturgasföretag av marknadsmässiga skäl. Den systembalansansvarige bör därför ha enbart ett övergripande ansvar och det bör vara leverantörer av naturgas som är balansansvariga som köper in och lagrar gas om det behövs för att nå målen. Modity Energy Trading AB avstyrker förslaget om att balansansvariga ska ansvara för att fylla upp lagret om det behövs och framför bland annat att det kan leda till dubbla kostnader om företaget redan köpt upp lagringsutrymme i andra medlemsstater. Även om lagringsskyldigheten skulle läggas på den systembalansansvarige skulle dock kostnaderna för lagring behöva föras vidare till de balansansvariga och deras kunder.

Leverantörer av naturgas som är balansansvariga bör köpa in och lagra gas för att nå fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål

Enligt naturgaslagen får en leverantör av naturgas bara leverera naturgas i uttagspunkter för vilka leverantören eller någon annan, gentemot den systembalansansvarige, har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det västsvenska naturgassystemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande ska göras genom ett balansavtal med den systembalansansvarige (7 kap. 4 §). Samma metod bör användas för lagringskravet. Det bör därför införas en bestämmelse om att leverantörer av naturgas som har åtagit sig ett balansansvar även ska åta sig ett ekonomiskt ansvar att lagra gas i en sådan omfattning att fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål nås, om den systembalansansvarige begär det. Ett sådant åtagande ska göras genom balansavtalet.

Swedegas har god insyn i vilken utsträckning Skallen fylls upp och vilka naturgasföretag som använder det för lagring, eftersom Swedegas även är innehavare av lagringsanläggningen. Om ett eller flera naturgasföretag fyller upp lagret av marknadsmässiga skäl, behöver Swedegas inte begära att andra leverantörer av naturgas också ska bidra till att fylla upp lagret. Swedegas har också som systembalansansvarig sådan kunskap att de genom villkor i balansavtalet kan fördela ansvaret på de balansansvariga utifrån en förutbestämd fördelningsnyckel, till exempel utifrån deras marknadsandel av gasleveranser. I balansavtalet kan Swedegas även införa villkor om att en balansansvarig ska betala en avgift om denne inte fyller upp lagret i den utsträckning som krävs. Intäkterna från avgiften kan användas för att fylla upp lagret till den nivå som krävs för att nå fyllnadsmålet och fyllnadsbanan med delmål. Det följer av befintliga bestämmelser att villkoren i balansavtalet ska vara objektiva, ickediskriminerande och godkännas av Energimarknadsinspektionen (7 kap. 5 §). Innan Energimarknadsinspektionen bedömer om villkoren i balansavtalet är förenliga med lagstiftningen kommer myndigheten att samråda med berörda aktörer.

Det viktiga för Sverige är att fyllnadsmålet nås. Skallen är ett litet lager som går att fylla med gas på bara några veckor och kommissionen har beslutat att delmålen för Sverige endast ska vara 5 procent för 1 maj, 1 juli

• Sida 22
•  Original

och 1 september 2023. Dessa delmål kommer att nås genom det strategiska gaslagret. Eftersom det inte med säkerhet går att säga att kommissionen även för åren efter 2023 kommer att besluta om mycket låga delmål för Sverige, bör det i lag finnas möjlighet att kräva att den som är systembalansansvarig ansvarar för att både fyllnadsmålet och fyllnadsbanan nås. Inriktningen är dock att regeringen i förordning kommer att meddela föreskrifter om att ansvaret inte ska omfatta fyllnadsbanan med delmål.

7. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2023.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller lämnar inga synpunkter. Swedegas AB framför att berörda aktörer och tillsynsmyndigheten kommer att behöva vidta nödvändiga förberedelser för ett förändrat balansavtal redan innan ikraftträdandet, för att det ska finnas möjlighet att använda balansavtalets bestämmelser för att fylla upp lagringsanläggningen.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ska senast den 2 januari 2024 fatta ett slutligt beslut om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar. Innan beslutet fattas krävs tid för beredning av ärendet. Det måste också finnas förutsättningar för att i god tid före den 1 november 2023 genomföra ändringar i balansavtalen som reglerar det ekonomiska åtagandet om lagring av gas mellan den systembalansansvarige och de balansansvariga. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 2023. Då bör det finnas goda möjligheter för berörda aktörer att anpassa sig till lagändringarna. Det finns inte några hinder för att förberedelserna för ett ändrat balansavtal påbörjas redan innan ikraftträdandet.

8. Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen kommer att beröra Swedegas AB, som är systembalansansvarig och innehavare av den lagringsanläggning för gas som finns i Sverige. Förslagen kommer också att beröra leverantörer av naturgas som är balansansvariga. De administrativa kostnaderna för certifiering bedöms vara små.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar promemorians bedömning eller lämnar inga synpunkter. Regelrådet anser att konsekvensanalysen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Juridiska fakultetsnämnden vid

Uppsala universitet anser att det bör beskrivas om kraven på lagring kan

• Sida 23
•  Original

påverka de balansansvarigas möjlighet att utöka sin verksamhet och vinna nya marknadsandelar. Modity Energy Trading AB framför att det inte är möjligt att bedöma förslagens konsekvenser förrän de närmare villkoren i balansavtalet är kända. Bolaget har även svårt att se hur de kostnader som uppstår genom lagringskravet på ett transparant sätt ska kunna vidareföras till kunderna, bland annat med hänsyn till att det på förhand är svårt att veta vilka kostnader som lagringskravet innebär.

Skälen för regeringens bedömning

Vilka berörs av förslagen?

Förslagen kommer att beröra Swedegas AB, som är systembalansansvarig och innehavare av den lagringsanläggning för gas som finns i Sverige. Förslagen kommer också att beröra leverantörer av naturgas som är balansansvariga. Även gaskunder kan komma att beröras av kostnader som uppstår för de balansansvariga och som överförs till kunderna.

Förenlighet med EU-rätten

Förslaget överensstämmer med EU-rätten.

Konsekvenser för företag, näringsliv och hushåll

Kravet på certifiering av innehavare av lagringsanläggningar kan innebära administrativa kostnader för Swedegas för att ta fram uppgifter till ansökan om certifiering som ska lämnas till tillsynsmyndigheten. Kostnaderna bedöms dock vara små med hänsyn till att Swedegas redan är certifierat enligt bestämmelserna om certifiering av transmissionsnätsoperatörer och att uppgifterna som ska lämnas till tillsynsmyndigheten är likartade.

Det är svårt att uppskatta vilka kostnader för gasinköp och lagring som kan uppstå för balansansvariga leverantörer av naturgas. Lagring av gas sker redan på marknadsmässiga villkor. Om ett eller flera naturgasföretag fyller upp lagret av marknadsmässiga skäl, kommer villkoret om lagring av gas i balansavtalet inte att behöva tillämpas. Om däremot priset för att köpa in gas för att uppnå fyllnadsmålet är betydligt högre än det pris som gasen sedan kan säljas för då lagringsskyldigheten upphör, kan det medföra betydande kostnader. Det kan även uppstå kostnader för att till exempel binda upp kapital och för att prissäkra gas som köps in. De närmare villkoren i balansavtalet kan, som framförs av Modity Energy Trading AB, komma att ha viss betydelse för hur kostnaderna fördelas mellan de balansansvariga. Kostnader som uppstår för de balansansvariga övervältras sannolikt på gaskunderna som därmed kan få något ökade kostnader för gas.

Det bedöms inte finnas någon risk att förslagen leder till påverkan på konkurrensen mellan företag. De balansansvariga har möjlighet att utöka sin verksamhet. Om de har behov av att lagra gas för att trygga försörjningen för sina kunder har de möjlighet att i god tid boka lagringsplats i det svenska lagret eller använda lagringsanläggningar i andra länder.

Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Energimyndigheten är tillsynsmyndighet enligt lagen om trygg naturgasförsörjning och behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen.

• Sida 24
•  Original

Förslagen kan leda till något ökade kostnader för myndigheten. Bedömningen är att kostnaderna ryms inom befintliga budgetramar.

Energimarknadsinspektionen är tillsynsmyndighet enligt lagen om certifiering av vissa naturgasföretag och enligt naturgaslagen. Enligt förslaget ska myndigheten utföra de uppgifter som certifieringsmyndigheten ansvarar för enligt EU:s gasförordning. Myndigheten kommer även att få utökade arbetsuppgifter genom att de ska bedöma ändringar i balansavtalen mellan den systembalansansvarige och balansansvariga för gas. De nya uppgifterna kan leda till något ökade kostnader för myndigheten Bedömningen är att kostnaderna ryms inom befintliga budgetramar.

Vissa beslut enligt lagen om certifiering av vissa naturgasföretag kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förslagen bedöms dock inte innebära någon ökad måltillströmning till domstolarna.

Övrigt

Förslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter, påverka den kommunala självstyrelsen, sysselsättningen, brottsligheten, det brottsförebyggande arbetet, miljön eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

• Sida 25
•  Original

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

2 kap. Koncession

Återkallelse av koncession

14 § En koncession för en naturgasledning, en förgasningsanläggning eller en lagringsanläggning som inte är en sådan anläggning som avses i andra stycket får återkallas helt eller delvis

1. om den berörda ledningen eller anläggningen inte har använts under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller

2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift.

En koncession för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas får återkallas om förutsättningarna i artikel 3a.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 är uppfyllda.

Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.

I paragrafen finns bestämmelser om när en koncession får återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen ändras med anledning av att det i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EU:s gasförordning) införs bestämmelser om när en underjordisk lagringsanläggning får upphöra med verksamheten. Med underjordisk lagringsanläggning avses en lagringsanläggning som inte är ett sfäriskt lager eller ett rörledningslager ovan jord (artikel 2.31). Bestämmelsen är inte tillämplig på de delar av en anläggning för flytande naturgas som används för lagring (artikel 3a.13).

Första stycket ändras på det sättet att det inte längre omfattar koncessioner för sådana lagringsanläggningar som avses i andra stycket.

Ett nytt andra stycke införs. En koncession för en underjordisk lagringsanläggning som inte är del av en anläggning för flytande naturgas får återkallas utifrån förutsättningarna i artikel 3a.11 i EU:s gasförordning. Sammanfattningsvis får koncessionen därmed återkallas om de tekniska kraven eller säkerhetskraven för anläggningen inte är uppfyllda eller om den myndighet som är certifieringsmyndighet enligt EU:s gasförordning konstaterar att ett sådant upphörande inte skulle försämra försörjningstryggheten för gas på unionsnivå eller nationell nivå.

Tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycket. Tillämpningsområdet utvidgas till att även gälla beslut enligt det nya andra stycket.

• Sida 26
•  Original

7 kap. Systembalansansvar och balansansvar

Åtagande om lagring av gas

12 a § De leverantörer av naturgas som har åtagit sig ett balansansvar enligt

4 § ska genom balansavtalet även åta sig ett ekonomiskt ansvar för att, efter begäran av den systembalansansvarige, lagra gas så att det fyllnadsmål och den fyllnadsbana med delmål nås som avses i artikel 6a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

Enligt paragrafen ska leverantörer av naturgas som är balansansvariga åta sig ett ekonomiskt ansvar gentemot den som är systembalansansvarig att lagra gas i en sådan utsträckning att de mål om lagring av gas som avses i artikel 6a i gasförsörjningsförordningen nås. Den systembalansansvarige har ett övergripande ansvar för att målen ska nås, jfr 4 b § lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning. Den balansansvariges åtagande ska göras genom det balansavtal som avses i 4 § första stycket och som är en förutsättning för att någon ska kunna vara balansansvarig. Det är den systembalansansvarige som tar fram villkoren i avtalet. Dessa ska, enligt 5 §, vara objektiva och icke-diskriminerande och godkännas av tillsynsmyndigheten. En skyldighet att köpa in och lagra gas uppkommer först när den systembalansansvarige begär att den balansansvarige ska göra detta.

• Sida 27
•  Original

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:711) om certifiering av vissa naturgasföretag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnäts-

^operatörer och innehavare av lagringsanläggningar.

Det som sägs i lagen om en

transmissionsnätsoperatör gäller även den som har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det västsvenska naturgassystemet.

Bestämmelserna kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Första stycket ändras så att det även omfattar kompletterande bestämmelser till de krav på certifiering av systemansvariga för lagringssystem som tillkommit i EU:s gasförordning. Med systemansvarig för lagringssystem avses varje fysisk eller juridisk person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar för driften av en lagringsanläggning, se artikel 2.2 i EU:s gasförordning och artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet). I svensk rätt används uttrycket innehavare av lagringsanläggning i stället för systemansvarig för lagringssystem (se prop. 2011/12:77 s. 28 och 29), men betydelsen är densamma. Med lagringsanläggning avses enligt EU:s gasförordning en anläggning som används för lagring av naturgas, som ägs och/eller drivs av ett naturgasföretag och som inte uteslutande är förbehållen transmissionsnätsoperatörer när de utför sina uppgifter, se artikel 2.2 i EU:s gasförordning och artikel 2.9 i gasmarknadsdirektivet. Definitionen överensstämmer i sak med definitionen av lagringsanläggning i 1 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403).

Andra stycket ändras med anledning av att lagens tillämpningsområde utökas. Bestämmelserna om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar kompletterar artikel 3a i EU:s gasförordning. I artikel 3 finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsoperatörer.

Tillsynsmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är tillsynsmyndighet enligt denna

^lag.

I paragrafen regleras vilken myndighet som är tillsynsmyndighet enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Av paragrafens nya lydelse framgår att regeringen kan bestämma vilken myndighet som ska fullgöra de uppgifter som tillsynsmyndigheten ansvarar för enligt lagen och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Enligt den nuvarande lydelsen ska tillsynsmyndigheten vara den myndig-

• Sida 28
•  Original

het som utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om åtskilt ägande i naturgaslagen.

4 § Tillsynsmyndigheten ska pröva frågor om certifiering enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Tillsynsmyndigheten ska även utföra certifieringsmyndighetens uppgifter enligt förordning (EG) nr 715/2009.

I paragrafen regleras vilka uppgifter tillsynsmyndigheten har. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Paragrafen ändras på det sättet att tillsynsmyndigheten även ska utföra de uppgifter som certifieringsmyndigheten ansvarar för enligt EU:s gasförordning. Certifieringsmyndigheten ska bland annat övervaka att innehavare av lagringsanläggningar uppfyller kraven för certifiering och vidta åtgärder om myndigheten vägrar certifiering.

4 a kap. Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar

Certifiering av innehavare av lagringsanläggningar

1 § Den som innehar en lagringsanläggning eller avser att ta en sådan anläggning i drift ska certifieras enligt artikel 3a i förordning (EG) nr 715/2009.

Förfarandet för certifiering av innehavare av lagringsanläggningar regleras i artikel 3a i EU:s gasförordning. Certifieringsmyndigheten ska bland annat bedöma vilka risker det finns för försörjningstryggheten för energi i unionen och ta hänsyn till eventuella risker för försörjningstryggheten på nationell och regional nivå. Det följer direkt av EU:s gasförordning att ett företag som är certifierat ska anmäla alla planerade transaktioner som skulle kräva en ny bedömning av om kraven för certifiering är uppfyllda (artikel 3a.9). Se kommentaren till 1 kap. 1 § vad gäller uttrycket innehavare av en lagringsanläggning.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om certifiering enligt 1 §.

Med stöd av bemyndigandet kan regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter som behövs för att komplettera bestämmelserna om certifiering i EU:s gasförordning. Föreskrifterna kan avse vilka villkor som ska anges i besluten om certifiering, exempelvis att det i ett beslut om certifiering ska anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas om tillsynsmyndigheten ska ompröva certifieringen enligt EU:s gasförordning.

• Sida 29
•  Original

Beslut om att en person inte får företräda aktier

3 § Tillsynsmyndigheten får besluta att en person inte får företräda de aktier som han eller hon innehar i ett bolag, om de förutsättningar som anges i artikel 3a.5 i förordning (EG) nr 715/2009 är uppfyllda.

Paragrafen kompletterar EU:s gasförordning. Om certifieringsmyndigheten konstaterar att riskerna för gasförsörjningen inte kan minskas genom villkor för certifieringen ska den enligt artikel 3a.5 a besluta om att varje person som den anser kan äventyra en trygg energiförsörjning eller väsentliga säkerhetsintressen för unionen eller någon medlemsstat ska avyttra sitt aktieinnehav eller sin äganderättighet till lagringsanläggningen eller till innehavaren av lagringsanläggningen. Tillsynsmyndigheten kan med stöd av 5 kap. 2 § förena ett föreläggande om att avyttra ett aktieinnehav med vite. Med stöd av paragrafen kan certifieringsmyndigheten, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 3a.5 b, vid behov besluta om att en person inte ska få företräda det aktieinnehav som han eller hon innehar i ett bolag fram till dess att aktieinnehavet har avyttrats.

4 § Om det finns särskilda skäl, får tillsynsmyndigheten begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 3 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist, eller om ägaren inte har sin hemvist i Sverige, av

Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

Med stöd av första stycket kan tillsynsmyndigheten om det finns särskilda skäl begära att tingsrätten ska utse en förvaltare att företräda de aktier som inte får företrädas av ägaren. Tingsrätten ska bedöma om det finns särskilda skäl. Ett särskilt skäl kan vara att bolaget av rättsliga eller ekonomiska orsaker är tvunget att skyndsamt fatta ett för bolaget viktigt beslut.

Enligt andra stycket har förvaltaren rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.

5 kap. Tillsyn och överklagande

Tillsyn

1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar följer denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och förordning (EG) nr 715/2009.

I paragrafen regleras vad tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

• Sida 30
•  Original

Paragrafen ändras eftersom lagens tillämpningsområde utökas. Det förtydligas att även föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen omfattas av tillsynsansvaret. I och med att tillsynsmyndigheten enligt 1 kap. 4 § även ska utföra de uppgifter som certifieringsmyndigheten ansvarar för enligt EU:s gasförordning utsträcks tillsynsansvaret till att även omfatta bestämmelserna om certifiering av innehavare av lagringsanläggningar i EU-förordningen. För tillsynen över övriga delar av EU:s gasförordning framgår tillsynsansvaret av 10 kap. 1 § 2 naturgaslagen (2005:403).

2 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och förordning (EG) nr 715/2009 ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.

I paragrafen regleras tillsynsmyndighetens befogenheter om det behövs ett ingripande mot en transmissionsnätsoperatör eller en innehavare av en lagringsanläggning. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Paragrafen ändras eftersom lagens tillämpningsområde utökas. Det förtydligas att tillsynsmyndigheten även får meddela de förelägganden som behövs för att föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten får även meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna om certifiering i EU:s gasförordning ska följas. Med stöd av paragrafen kan tillsynsmyndigheten till exempel förena ett beslut enligt EU:s gasförordning med vite, eller förelägga ett företag att inkomma med de uppgifter som behövs för att bereda en ansökan om certifiering.

Överklagande

3 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,

2. beslut om villkor som meddelas i samband med att tillsynsmyndigheten avgör ärendet enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009,

3. beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och

4. beslut om föreläggande enligt 2 §, dock inte ett sådant beslut om föreläggande som avses i 4 § 4.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I paragrafen anges vilka av tillsynsmyndighetens beslut som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

Första stycket fjärde punkten ändras med anledning av att vissa beslut om föreläggande enligt 2 § ska överklagas till regeringen enligt 4 § 4.

4 § Följande beslut av tillsynsmyndigheten får överklagas till regeringen:

1. beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering,

2. beslut enligt 4 a kap. 3 § om att en person inte får företräda aktier han eller hon innehar i ett bolag,

3. beslut enligt artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i förordning (EG) nr 715/2009, och

4. beslut om föreläggande enligt 2 § om beslutet avser att en sådan åtgärd ska vidtas som avses i artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i förordning (EG) nr 715/2009.

• Sida 31
•  Original

I paragrafen anges vilka av tillsynsmyndighetens beslut som får överklagas till regeringen. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

Paragrafen ändras med anledning av att lagens tillämpningsområde utökas och delas upp i en punktlista.

Första punkten motsvarar hittillsvarande paragraf och ändras inte i sak.

I andra punkten införs en möjlighet att till regeringen överklaga tillsynsmyndighetens beslut om att en person inte får företräda aktier som han eller hon äger i ett bolag.

I tredje punkten införs en möjlighet att till regeringen överklaga tillsynsmyndighetens beslut enligt artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i EU:s gasförordning. Tillsynsmyndigheten kan bland annat besluta om att inte bevilja certifiering, att bevilja certifiering med villkor och att en person ska avyttra aktieinnehav eller äganderättigheter till lagringsanläggningen eller till innehavaren av lagringsanläggningen. Beslut enligt artikel 3a.5 c i EU:s gasförordning om kompensationsåtgärder i enlighet med nationell rätt överklagas i den ordning som anges i det nationella regelverk som myndigheten tillämpar.

I fjärde punkten införs en möjlighet att överklaga vissa av tillsynsmyndighetens beslut om förelägganden enligt 2 § till regeringen. Ett sådant beslut får enligt befintliga bestämmelser överklagas till allmän förvaltningsdomstol (3 § första stycket 4). Det gäller till exempel förelägganden om att en innehavare av en lagringsanläggning ska ansöka om certifiering eller inkomma med uppgifter för att myndigheten ska kunna bedöma ansökan. Om ett beslut om föreläggande däremot avser att en sådan åtgärd ska vidtas som avses i artikel 3a.4 och 3a.5 a och b i EU:s gasförordning, till exempel ett föreläggande vid vite om att en person ska avyttra ett aktieinnehav eller att en innehavare av en lagringsanläggning ska följa villkoren i ett beslut om certifiering, ska beslutet överklagas till regeringen i stället för till allmän förvaltningsdomstol.

Om tillsynsmyndigheten med stöd av 4 a kap. 4 § begär att tingsrätten ska utse en förvaltare kan tingsrättens beslut överklagas till hovrätt, se 49 kap. 3 § rättegångsbalken.

• Sida 32
•  Original

9.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

I paragrafen anges att lagen kompletterar EU:s gasförsörjningsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Paragrafen ändras med anledning av att gasförsörjningsförordningen ändras. Hänvisningen till förordningen ändras så att den gäller för förordningen i dess vid varje tidpunkt senast gällande lydelse, en s.k. dynamisk hänvisning. Ändringen får genomslag även för övriga paragrafer i lagen som hänvisar till gasförsörjningsförordningen (se prop. 2017/18:251 s. 24 och 25).

Lagring av gas

4 b § Den som är systembalansansvarig enligt 7 kap. naturgaslagen (2005:403)

ska, inom ramen för systembalansansvaret, ansvara för att det fyllnadsmål om lagring av gas och den fyllnadsbana med delmål som avses i artikel 6a i förordning (EU) 2017/1938 nås.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den systembalansansvariges ansvar inte ska omfatta fyllnadsbanan med delmål.

Enligt första stycket ska den som är systembalansansvarig för gas ansvara för att de mål om lagring av gas som fastställs i gasförsörjningsförordningen nås. Lagringsanläggningar i medlemsstaten ska vara fyllda till minst 90 procent den 1 november 2023, 2024 och 2025 (artikel 6a.1 första stycket b). Medlemsstaten ska också nå en fyllnadsbana med delmål för hur stor andel av lagret som ska vara fyllt under året. Fyllnadsbanan bestäms i genomförandeförordningar som kommissionen beslutar om (artikel 6a.7 tredje stycket). Den systembalansansvarige har ett övergripande ansvar för att målen nås, men kommer som utgångspunkt inte själv att köpa in och lagra gas. I stället kommer balansansvariga leverantörer av naturgas att åta sig ett ekonomiskt ansvar att lagra gas efter begäran från den systembalansansvarige, se kommentaren till 7 kap. 12 a § naturgaslagen (2005:403).

Med stöd av andra stycket kan regeringen meddela föreskrifter om att den systembalansansvariges ansvar enligt första stycket inte ska omfatta fyllnadsbanan med delmål. Den systembalansansvarige kommer då inte att begära att de balansansvariga ska lagra gas för att nå delmålen.