Prop. 2011/12:77
Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas - vissa genomförandeåtgärder
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 1 mars 2012
Fredrik Reinfeldt
Lena Ek
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra delar av EU:s s.k. tredje inremarknadspaket för el och naturgas.
I propositionen föreslås att vissa samriskföretag på el- respektive naturgasmarknaden ska vara skyldiga att upprätta en övervakningsplan.
Det föreslås att ett elnätsföretag inte ska få ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren, med undantag för avgifter för överföring av el och för anslutning, har prövats av nätmyndigheten. Vidare ska den som innehar en förgasningsanläggning (LNG-anläggning) inte få börja tillämpa sin tariff för tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.
I propositionen föreslås vidare att det ska införas tydligare krav på åtskillnad av naturgaslagring i förhållande till produktion av eller handel med naturgas.
På naturgasområdet föreslås också bestämmelser som ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inom en transmissions-, lagrings- eller förgasningsverksamhet inte görs tillgängliga för delar av företaget eller koncernen som bedriver annan verksamhet. Regeringen eller tillsynsmyndigheten ska samtidigt få meddela föreskrifter om skyldighet för sådana företag att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
Bestämmelserna om undantag för ny naturgasinfrastruktur föreslås få ett delvis annat innehåll.
Slutligen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för el- och natur-
gasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument och på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i ellagen (1997:857),
2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
2. Lagtext
2.1. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 17 b §, 4 kap. 1 a § och 12 kap. 15 §, samt närmast före 12 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
17 b §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktionsföretag som avses i 1 i §, bedriver produktion av eller handel med el.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072).
4 kap.
1 a §
En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.
Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .
12 kap.
Bevarande av information
15 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
13 kap.
5 §2
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på
a) sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013, eller
b) avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
2 Senaste lydelse 2009:892.
2.2. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)2
dels att 9 kap. 5 och 6 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 9 kap. 5 § ska utgå,
dels att 1 kap. 7 a §, 4 kap. 2 §, 6 kap. 5 § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fjorton nya paragrafer, 1 kap. 6 a §, 3 kap. 2 f, 10 a och 12 §§, 4 kap. 2 a–2 d §§ och 7–10 §§, 9 kap. 3 a § och 10 kap. 13 §, samt närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 7, 9 och 10 §§ och 10 kap. 13 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 a §
Med transmission avses i denna lag överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
7 a §3
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 Senaste lydelse av 9 kap. 5 § 2011:713. 3 Senaste lydelse 2011:713.
3 kap.
2 f §
Om en transmissionsnätsoperatör bedriver även annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.
Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
10 a §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter
som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
Offentliggörande av information
12 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
4 kap.
2 §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte bedriva handel med naturgas.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
En styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 a §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de
delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
2 b §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.
Första stycket hindrar inte att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget får dock inte ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.
2 c §
Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgäng-
liga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.
Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
2 d §
Bestämmelserna i 2 c § om företag som innehar en lagringsanläggning och om lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.
Övervakningsplan
7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
8 § Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan enligt 7 § ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsyns-
myndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Undantag från kraven på innehavare av lagringsanläggningar
9 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b, 7 och 8 §§.
Offentliggörande av information
10 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
6 kap.
5 §4
Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller
4 Senaste lydelse 2010:1976.
kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).
9 kap.
1 §5
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och 7 kap. 5 § samt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 3 a §.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 a §
Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.
Villkoren ska säkerställa att
1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och
2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet
5 Senaste lydelse 2011:713.
har möjlighet att bedriva sådan handel.
Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.
4 §
Ärenden om undantag enligt 1 § prövas av regeringen efter ansökan.
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
10 kap.
Bevarande av information
13 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 6 kap. 5 § första stycket tillämpas dock inte på
a) sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter, eller
b) sådan tariff för tillträde till en förgasningsanläggning som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
3. Ärendet och dess beredning
Den 13 juli 2009 antogs det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas av Europaparlamentet och rådet. Paketet består av två direktiv och tre förordningar.
Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072), i det följande elmarknadsdirektivet, och direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073), i det följande gasmarknadsdirektivet, skulle i huvudsak genomföras i nationell lagstiftning senast den 3 mars 2011. Direktiven återges i bilagorna 1 och 2.
Den 30 juli 2009 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir. 2009:21) med uppdrag bl.a. att följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas och lämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra Europeiska gemenskapens reviderade el- och gasmarknadsdirektiv. Den 4 maj 2010 överlämnade Nya el- och gasmarknadsutredningen (NELGA) sitt betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – Fortsatt europeisk harmonisering (SOU 2010:30). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Utredningens lagförslag återges i bilaga 4.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2010/3529/E).
Regeringen har i propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas (prop. 2010/11:70) lämnat förslag till nya lagar om certifiering av företag som bedriver överföring av el i stamledningar respektive naturgas genom högtrycksledningar. Vidare har regeringen föreslagit ett antal ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra det tredje inremarknadspaketet.
Regeringen konstaterade i propositionen att det i en rad frågor saknades underlag för att slutligt ta ställning till om genomförandeåtgärder var nödvändiga eller för att lämna förslag till en författningsreglering.
Mot denna bakgrund utarbetades i Regeringskansliet promemorian Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder, i det följande promemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag återges i bilaga 7.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanfattning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2010/3529/E).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 26 januari 2012 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.
4. Övervakningsplan för samriskföretag
4.1. Direktivens krav
Elmarknadsdirektivet
I artikel 6 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om främjande av regionalt samarbete.
I artikel 6.1 behandlas medlemsstaternas och tillsynsmyndigheternas skyldighet att samarbeta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer. Artikel 6.2 handlar om uppgifter som ska fullgöras av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators, ACER). I artikel 6.3 stadgas att medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet ska se till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säkerheten för nätet. Regeringen har bedömt att några särskilda åtgärder inte är nödvändiga för att genomföra kraven i artikel 6.1–6.3 (prop. 2010/11:70 s. 56).
I artikel 6.4 föreskrivs att om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett samriskföretag som inrättats i syfte att genomföra samarbetet ska samriskföretaget upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och beteenden som motverkar konkurrens. Planen ska underställas ACER:s godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra kontrollera att planen följs.
Regeringen har konstaterat att regelverket behöver kompletteras i fråga om vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska elmarknaden (a. st.).
Gasmarknadsdirektivet
I artikel 7 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om främjande av regionalt samarbete motsvarande dem som finns i artikel 6 i elmarknadsdirektivet. Regeringen har konstaterat att det svenska regelverket behöver kompletteras i enlighet med artikel 7.4 för att reglera vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska naturgasmarknaden (prop. 2010/11:70 s. 144).
4.2. Samriskföretag på elområdet
Regeringens förslag: Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
– företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och
– det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för företag som bedriver elproduktion som uteslutande är knuten till driften av stamnätet.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som samriskföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Behovet av lagstiftning
I Sverige finns bestämmelser om övervakningsplan i 3 kap.17 och 17 a §§ellagen. Bestämmelserna, som svarar mot krav som ställs upp i artikel 26.2 d i elmarknadsdirektivet, gäller företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Något generellt krav att ett sådant samriskföretag som avses i artikel 6.4 i elmarknadsdirektivet ska upprätta en övervakningsplan finns inte i den svenska ellagstiftningen. Det är därför nödvändigt att införa regler om detta.
Företag som omfattas av skyldigheten
Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats för att genomföra ett sådant regionalt samarbete som avses i artikel 6 i elmarknadsdirektivet, dvs. ett samarbete som syftar till att integrera de nationella marknaderna för el på en eller flera regionala nivåer. Ett sådant samriskföretag kan vara systemansvarig för överföringssystem (TSO) eller oberoende systemansvarig för överföringssystem (ISO) på regional nivå, sköta handelsplatser (t.ex. Nord Pool och APX-ENDEX) eller sköta andra marknadsfrågor, såsom kapacitetshantering och balansering. Kravet på övervakningsplan gäller endast om det bland de företag som deltar i samarbetet finns ”vertikalt integrerade systemansvariga för överförings-
systemen”. Med detta uttryck avses företag som bedriver stamnätsverksamhet och samtidigt ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. I Sverige är en sådan vertikal integration inte tillåten enligt de nya bestämmelserna om åtskilt ägande, som finns i 3 kap.1 f–1 j §§ellagen. Det är dock tänkbart att ett vertikalt integrerat företag från ett land som tillåter vertikalt integrerade stamnätsföretag kan komma att delta i ett regionalt samarbete som etableras i Sverige.
Bestämmelserna om åtskilt ägande hindrar dock inte att ett stamnätsföretag i Sverige ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät. Någon skyldighet att upprätta en övervakningsplan bör därför inte uppkomma endast därför att stamnätsföretaget ingår i en koncern med ett sådant produktionsföretag.
Övervakningsplanens innehåll
I enlighet med vad som anges i artikel 6.4 i elmarknadsdirektivet ska det av övervakningsplanen framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som samriskföretagets anställda har för att förhindra detta. Planen måste vidare ges in till ACER för godkännande.
Övervakningsansvariga
Enligt elmarknadsdirektivet ska de övervakningsansvariga för de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen oberoende av andra kontrollera att planen följs. Som redan nämnts är sådana vertikalt integrerade systemansvariga inte tillåtna i Sverige. Något behov av att i svensk lag reglera skyldigheterna för de övervakningsansvariga bedöms därför inte finnas.
4.3. Samriskföretag på naturgasområdet
Regeringens förslag: Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
– företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och
– det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som samriskföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Behovet av lagstiftning
I 3 kap.9 och 10 §§naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om övervakningsplan, som är utformade på samma sätt som motsvarande bestämmelser i ellagen. Bestämmelserna svarar mot artikel 26.2 d i gasmarknadsdirektivet och innebär inte att det finns något allmänt krav på att ett sådant samriskföretag som avses i artikel 7.4 i direktivet ska upprätta en övervakningsplan. Nya föreskrifter om övervakningsplan för samriskföretag bör således införas i naturgaslagen.
Företag som omfattas av skyldigheten
Kravet på övervakningsplan gäller endast om det bland de företag som deltar i ett samriskföretag finns ”vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen”. Med detta uttryck avses transmissionsnätsoperatörer som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. I Sverige är en sådan vertikal integration inte tillåten enligt de nya bestämmelserna om åtskilt ägande, som finns i 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen. Det är dock tänkbart att ett vertikalt integrerat företag från ett land som tillåter vertikal integration kan komma att delta i ett regionalt samarbete som etableras i Sverige.
Övervakningsplanens innehåll m.m.
När det gäller övervakningsplanens innehåll samt den roll som gasmarknadsdirektivet ger ACER och de övervakningsansvariga finns inte skäl att göra någon annan bedömning än den som redovisats i avsnitt 4.2 i fråga om samriskföretag på elområdet.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
5. Villkor för tillträde till infrastruktur
Hänvisningar till S5
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 10
5.1. Tillträde till elnät
Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska inte få ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen är objektiva och icke-diskriminerande. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning. Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Nätmyndighetens beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslutet ska dock gälla omedelbart.
Bestämmelserna om förhandsprövning ska dock inte tillämpas på sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013 eller avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har ifrågasatt utformningen av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det i sak.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om förhandsprövning av villkor för tillträde till infrastruktur. Tillsynsmyndigheterna, i Sverige nätmyndigheten, ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder, tillhandahållande av balanstjänster samt tillträde till gränsöverskridande infrastruktur,
inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.
Behovet av lagstiftning
Regeringen har bedömt att lagändringar kan vara påkallade med anledning av artikel 37.6 c i direktivet, som gäller tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (prop. 2010/11:70 s. 69).
När det gäller avgifterna för överföring av el och för anslutning finns redan bestämmelser om förhandsprövning i 5 kap. ellagen (1997:857). Även utlandsförbindelser omfattas av förhandsregleringen. Särskilda bestämmelser om sådana förbindelser finns i 5 kap. 24 § ellagen.
Det finns i dag inga bestämmelser om generell förhandsprövning när det gäller andra villkor för tillträde till elnätet än sådana som avser avgifter för överföring av el och för anslutning, vare sig i fråga om ledningar inom landet eller i fråga om utlandsförbindelserna. För att det inte ska råda någon tvekan om att den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet bör det införas bestämmelser om förhandsprövning även när det gäller andra villkor för tillträde till elnätet än avgifter.
Förhandsprövningens utformning
En lämplig förlaga till en bestämmelse om förhandsprövning av villkor finns i 8 kap. 4 a § andra stycket ellagen. Där föreskrivs att den systemansvariga myndigheten inte får ingå balansavtal förrän de metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt paragrafens första stycke, där det anges att villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 23.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37, Celex 32003L0054), som i huvudsak motsvaras av artikel 37.6 b i elmarknadsdirektivet.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en ny bestämmelse införs i 4 kap. 1 a § ellagen, där det föreskrivs att en nätkoncessionshavare inte får ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.
Av 4 kap. 1 § ellagen framgår att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Med nättariff avses i ellagen inte bara avgifter utan även övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät (1 kap. 5 §). Syftet med förhandsprövningen är att säkerställa att avtalsvillkoren uppfyller dessa krav.
Det enklaste sättet att i förhand pröva metoderna för utformningen av avtalsvillkor torde vara att på ansökan av ett nätföretag granska de standardvillkor som företaget använder för att utforma avtalen med de
enskilda kunderna. Förfarandet kan därför antas bli förhållandevis okomplicerat.
Tillsyn i efterhand
Nätmyndigheten utövar redan i dag tillsyn över att nätföretagen följer föreskrifterna i 4 kap. 1 § ellagen. Det tillhör således myndighetens uppgifter att övervaka att de avtal som företagen ingår med kunderna också i praktiken är objektiva och icke-diskriminerande. Den förhandsgranskning som föreslås i propositionen ska inte ersätta en sådan efterhandsgranskning utan bör uppfattas som ett komplement till den tillsyn som äger rum redan i dag.
Överklagande
Nätmyndighetens beslut i frågor om förhandsgodkännande bör kunna överklagas på samma sätt som myndighetens beslut enligt 8 kap. 4 a § ellagen. Ett sådant beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I enlighet med artikel 37.12 i elmarknadsdirektivet ska nätmyndighetens beslut gälla utan hinder av att det överklagas.
Övergångsbestämmelser
När lagen träder i kraft får nätkoncessionshavaren inte ingå avtal förrän de metoder som används för att utforma avtalsvillkoren i berörda delar har godkänts av nätmyndigheten. De avtal som nätkoncessionshavaren har ingått före ikraftträdandet bör dock inte bli ogiltiga. Nätmyndigheten kommer också att behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva ansökningar om godkännande. För att göra detta möjligt bör det i övergångsbestämmelser till en början anges att bestämmelserna om förhandsprövning inte ska tillämpas på sådana avtal som ingås före den 1 januari 2013. Förvaltningsrätten i Linköping har inte funnit någon närmare förklaring i promemorian till varför ikraftträdandet inte kan avvaktas till detta datum. Det kan därför som ett förtydligande anmärkas att det är motiverat med en övergångslösning oavsett vilken tidpunkt som väljs för ikraftträdandet.
Det är tänkbart att nätmyndigheten i några fall inte hinner meddela beslut i frågan om godkännande av de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren före utgången av år 2012. För att den berörda nätkoncessionshavaren ändå ska kunna ingå nya avtal under tiden innan nätmyndigheten har fattat beslut i frågan bör det föreskrivas att de nya bestämmelserna inte heller ska tillämpas på avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.
5.2. Tillträde till förgasningsanläggning
Regeringens förslag: Den som innehar en förgasningsanläggning ska inte få börja tillämpa sin tariff för tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.
Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och ickediskriminerande.
Bestämmelserna om förhandsprövning ska dock inte tillämpas på sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter eller sådan tariff för tillträde som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har ifrågasatt utformningen av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det i sak.
Skälen för regeringens förslag
Tariffbegreppet i naturgaslagen
I 1 kap. 5 § ellagen finns en definition av nättariffer. Med sådana tariffer avses i ellagen avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät. Någon motsvarande uttrycklig definition finns inte i 2005 års naturgaslag. Detta ska dock ses mot bakgrund av Lagrådets yttrande över förslaget till ny naturgaslag. I lagförslaget fanns definitioner av överförings- och lagertariff samt tariff för tillträde till en förgasningsanläggning. Lagrådet konstaterade emellertid att det fick anses klart att med ”tariff” avsågs såväl avgifter som övriga villkor utan att detta uttryckligen föreskrevs i lagtexten (prop. 2004/05:62 s. 429). Den nya naturgaslagen kom i denna del att utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.
De bestämmelser i naturgaslagen som gäller tariffer för överföring eller tillträde tar således sikte även på andra villkor än bara avgifterna för tjänsterna.
Behovet av en förhandsreglering
Som regeringen redan har konstaterat behöver frågan om villkoren för tillträde till LNG-anläggningar (förgasningsanläggningar) och gränsöverskridande infrastruktur utredas ytterligare (prop. 2010/11:70 s. 157 f.).
De aktuella kraven finns i artikel 41.6 a och c i gasmarknadsdirektivet. Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller
godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för tillträde till förgasningsanläggningar samt tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.
När det gäller villkoren för överföring av naturgas och för anslutning finns redan bestämmelser om förhandsprövning i 6 kap 5 § naturgaslagen (2005:403). Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för anslutning eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke- diskriminerande. Utlandsförbindelser till Sverige omfattas av förhandsregleringen och, som framgått ovan, omfattar förhandsregleringen även förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.
Det finns i dag inga bestämmelser om förhandsprövning när det gäller tillträde till förgasningsanläggningar. För att den svenska lagstiftningen ska uppfylla kraven i artikel 41.6 i gasmarknadsdirektivet bör det införas bestämmelser om en sådan prövning. Den förhandsreglering som i dag gäller i fråga om överföring och anslutning bör därför omfatta även tillträde till förgasningsanläggningar.
Övergångsbestämmelser
När lagen träder i kraft får innehavaren av en förgasningsanläggning inte tillämpa sin tariff för tillträde till anläggningen förrän de metoder som används för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. De tariffer som tillämpas vid ikraftträdandet bör dock inte automatiskt bli ogiltiga. Tillsynsmyndigheten kan också behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva en ansökan om godkännande. Det bör därför i en övergångsbestämmelse anges att den nya förhandsregleringen inte ska tillämpas på sådana tariffer som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter. Som har anmärkts i avsnitt 5.1 är det motiverat med en övergångslösning oavsett vilken tidpunkt som väljs för ikraftträdandet.
Det är tänkbart att tillsynsmyndigheten inte hinner meddela beslut i frågan om godkännande innan det nya räkenskapsåret börjar. För att säkerställa att en innehavare av en förgasningsanläggning kan tillämpa sina tariffer under tiden fram till dess att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut i frågan bör det därför föreskrivas att bestämmelsen om förhandsprövning inte ska tillämpas på tariff som en anläggningsinnehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
6. Åtskillnad av naturgaslagring
6.1. Tydligare krav på åtskillnad av lagringsverksamhet
Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning ska inte få bedriva produktion av naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Åtskillnadskraven ska inte gälla företag som innehar en förgasningsanläggning.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivets krav
I artikel 15 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem. Av artikel 15.1 framgår att systemansvariga för lagringssystem som ingår i vertikalt integrerade företag ska vara oberoende av annan verksamhet som inte rör överföring eller lagring av naturgas, åtminstone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande. Av artikel 15.2 framgår att vissa minimikriterier ska gälla för att säkerställa att den systemansvarige för lagringssystemet är oberoende. Bland annat får enligt artikel 15.2 a de personer som ansvarar för ledningen av den systemansvarige för lagringssystemet inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade naturgasföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften när det gäller produktion eller leverans av naturgas.
Artikel 15 i gasmarknadsdirektivet gäller endast lagringsanläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33.
Den svenska lagstiftningen
Bestämmelser om åtskillnad av lagrings- och förgasningsanläggningar finns i 4 kap. 2 § naturgaslagen (2005:403). Där stadgas till en början att ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning inte får bedriva handel med naturgas. I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
Bestämmelserna i 4 kap. 2 § naturgaslagen svarar endast delvis mot de krav som ställs upp i artikel 15 i gasmarknadsdirektivet när det gäller innehavare av lagringsanläggningar. Kraven i direktivet svarar i allt väsentligt mot krav på funktionell åtskillnad som enligt artikel 26.1 och 26.2 i elmarknadsdirektivet gäller för företag som bedriver eldistribution. De kraven har i Sverige genomförts genom bestämmelserna i 3 kap.
1 a–1 e, 17 och 17 a §§ellagen (1997:857). Sådana krav finns även i artikel 26 i gasmarknadsdirektivet, men när det gäller naturgasföretag har Sverige valt att inte införa några bestämmelser om funktionell åtskillnad med hänvisning till den möjlighet till undantag som finns enligt artikel 26.4 i direktivet (jfr prop. 2004/05:62 s. 152–155 och prop. 2010/11:70 s. 151).
Mot bakgrund av det som nu har redovisats bör det i fråga om innehavare av lagringsanläggningar införas bestämmelser om funktionell åtskillnad i den svenska naturgaslagen. Föreskrifterna bör utformas på i huvudsak samma sätt som bestämmelserna om funktionell åtskillnad i 3 kap. ellagen. Regeringen föreslår därför att det av 4 kap. 2 § naturgaslagen ska framgå att om ett företag som innehar en lagringsanläggning ingår i en koncern ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Vidare bör det tydliggöras att ett sådant anläggningsföretag inte självt får bedriva produktion av naturgas.
Förgasningsanläggningar
Av artikel 29 i gasmarknadsdirektivet framgår att artikel 26.1, som innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet, inte ska hindra verksamheten för en systemansvarig med kombinerat ansvar för transmissions-, LNG-, lagrings- och distributionssystemen, under förutsättning att denne systemansvarige följer artikel 9.1, eller artiklarna 14 och 15, eller kapitel IV, eller omfattas av artikel 49.6. Innebörden av detta är att den kombinerat systemansvarige, i tillämpliga fall, måste leva upp till de krav på åtskillnad som direktivet ställer upp i fråga om transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar.
Några åtskillnadskrav som tar sikte på LNG-system (förgasningsanläggningar) utanför området för kombinerat systemansvar finns däremot inte i gasmarknadsdirektivet. Att kombinerat systemansvariga som bedriver transmission eller distribution av naturgas eller innehar lagringsanläggningar lever upp till åtskillnadskraven säkerställs genom en rad föreskrifter i naturgaslagen. Några särskilda bestämmelser om åtskillnad av förgasningsanläggningar är därför inte nödvändiga. Bestämmelserna om åtskillnad i 4 kap. naturgaslagen bör därför inte gälla förgasningsanläggningar.
Hänvisningar till S6-1
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
6.2. Yrkesmässiga intressen
Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska inte få bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.2 b i gasmarknadsdirektivet framgår att lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga intressena hos de personer som ansvarar för ledningen av den systemansvarige för lagringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att dessa personer kan agera självständigt.
Ett motsvarande krav i artikel 26.2 b i elmarknadsdirektivet har i Sverige genomförts genom 3 kap. 1 c § ellagen (jfr prop. 2008/09:216 s. 15). Regeringen föreslår att en ny bestämmelse införs i 4 kap. 2 a § naturgaslagen och att föreskrifterna i ellagen används som förebild. Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska inte få bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
6.3. Faktisk beslutanderätt
Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.
Det sagda ska inte hindra att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget ska dock inte få ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.2 c i gasmarknadsdirektivet framgår att den systemansvarige för lagringssystemet ska ha faktisk beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföretaget, när det gäller de tillgångar som behövs för drift, underhåll och utveckling av lagringsanläggningar. Detta ska inte hindra förekomsten av lämpliga samordningssystem för att säkerställa ett skydd för moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar i ett dotterbolag. Detta ska särskilt göra det möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av den systemansvarige för lagringssystemet och att fastställa övergripande gränser för dess
dotterbolags skuldsättningsnivå. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppförande eller uppgradering av lagringsanläggningar, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.
En motsvarande reglering finns i dag i 3 kap. 1 d § ellagen (jfr prop. 2008/09:216 s. 16–25). Bestämmelser med i huvudsak samma innehåll bör införas i naturgaslagen i fråga om den faktiska beslutanderätten för företag som innehar en lagringsanläggning. I propositionen föreslås sådana bestämmelser i 4 kap. 2 b § naturgaslagen.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
6.4. Övervakningsplan
Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.
Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om övervakningsplan. De motsvarar i huvudsak de krav på övervakningsplan som finns i artikel 26.2 d i direktivet och som har genomförts i Sverige genom 3 kap.9 och 10 §§naturgaslagen. Till skillnad från vad som anges i den artikeln finns dock i artikel 15.2 d inga särskilda föreskrifter om den övervakningsansvariges oberoende.
Regeringen föreslår att bestämmelser om övervakningsplan i enlighet med gasmarknadsdirektivets krav införs i 4 kap.7 och 8 §§naturgaslagen.
Hänvisningar till S6-4
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
6.5. Undantag
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad när det gäller lagringsanläggningar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.1 andra stycket i gasmarknadsdirektivet framgår att artikeln endast ska gälla lagringsanläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33. I Sverige finns för närvarande endast en lagringsanläggning, som ligger i berget Skallen utanför Halmstad. Något praktiskt behov av ett undantag kan i nuläget inte antas finnas.
Bestämmelser om undantag kan föras in direkt i naturgaslagen. Det som framför allt talar emot en sådan lösning är att det kan visa sig vara svårt att närmare precisera vilka anläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna. Det kan därför bli aktuellt med föreskrifter av en sådan karaktär att det är motiverat att de meddelas på lägre normnivå än lag. Det finns inte heller något starkt behov av en reglering i lagform.
I propositionen föreslås därför att det i 4 kap. 9 § naturgaslagen införs ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
7. Konfidentiell behandling av uppgifter
7.1. Gasmarknadsdirektivets krav
Förbud mot att röja kommersiellt känsliga uppgifter
I artikel 16 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om konfidentiell behandling av uppgifter.
Av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet framgår till en början att vissa företag ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. De företag som berörs är systemansvariga för och ägare till överförings- och lagringssystem eller LNG-anläggningar. Med den terminologi som används i naturgaslagen (2005:403) är det transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar som avses. De krav som i direktivet riktar sig mot ”ägare till överföringssystem” (transmission system owner, TSOW) är tillämpliga endast i medlemsstater som infört andra åtskillnadslösningar än åtskilt ägande enligt artikel 9.1–9.3 och 9.6 i gasmarknadsdirektivet. Med det som i artikel 16 benämns ”företag” bör vidare i detta sammanhang förstås såväl fristående företag som koncerner.
Ett naturgasföretag som berörs av bestämmelsen ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget eller koncernen såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
När det gäller ägare till överföringssystem (TSOW) ställs vidare ett särskilt krav upp för att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas. Den del av företaget eller koncernen som bedriver överföring av naturgas och övriga delar får inte ha gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner eller IT-funktioner. Kravet är dock inte relevant i Sverige, som har valt en ordning med åtskilt ägande.
Missbruk av kommersiellt känsliga uppgifter
Av artikel 16.2 framgår att transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av naturgas, inte får missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.
Offentliggörande av information
I artikel 16.3 stadgas att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldighet påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
7.2. Förbud mot att röja uppgifter
Regeringens förslag: Om en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning bedriver även annan verksamhet, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet. Om företaget ingår i en koncern, ska det säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet. Det som nu har sagts ska inte hindra att kommersiellt känsliga uppgifter görs tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Behovet av lagstiftning
När det gäller det allmänna förbudet mot att röja kommersiellt känsliga uppgifter på ett diskriminerande sätt saknas skäl att införa särskilda bestämmelser i naturgaslagstiftningen. Regeringen har tidigare, i fråga om motsvarande krav i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG
(EUT L 176, 15.7.2003, s. 57, Celex 32003L0055), bedömt att det inte kommit fram några starkt vägande skäl för att införa särskilda regler om tystnadsplikt för företagen på naturgasmarknaden (prop. 2004/05:62 s. 110 f.). I det sammanhanget konstaterade regeringen vidare att det enligt konkurrenslagstiftningens regel om missbruk av dominerande ställning inte var tillåtet att i en konkurrensutsatt verksamhet utnyttja information som man hade fått tillgång till i en monopolverksamhet.
Det nya gasmarknadsdirektivet innebär emellertid att krav har tillkommit i förhållande till direktiv 2003/55/EG. Det finns nu särskilda krav på att inte röja uppgifter ens för andra delar av företaget.
Regleringens utformning
Det framstår som en alltför ingripande åtgärd att införa exempelvis bestämmelser om tystnadsplikt för de anställda i ett naturgasföretag i förhållande till andra delar av företaget eller andra företag i samma koncern. Gasmarknadsdirektivets krav kan i stället genomföras genom att det berörda företaget åläggs en skyldighet att säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission, lagring eller förgasning av naturgas inte görs tillgängliga för de delar av företaget eller koncernen som bedriver annan verksamhet.
I enlighet med vad som anges i artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet ska det fortfarande vara möjligt att göra kommersiellt känslig information tillgänglig om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna inför i 3 kap. 2 f § och 4 kap.2 c och 2 d §§naturgaslagen.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
7.3. Offentliggörande av information
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om skyldighet för transmissionsnätsoperatörer och företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet stadgas att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras.
Ett allmänt hållet krav att offentliggöra information framstår som alltför svårtolkat för att det ska vara lämpligt att införa en bestämmelse om en sådan skyldighet. Det bör i stället vara möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för berörda naturgasföretag att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Sådana föreskrifter kan bli aktuella om det visar sig att företagen hemlighåller
sådan information och att andra bestämmelser om offentliggörande, t.ex. i 6 kap. 4 § naturgaslagen, inte är tillämpliga.
Regeringen föreslår att nya normgivningsbemyndiganden införs i 3 kap. 12 § och 4 kap. 10 §naturgaslagen.
Hänvisningar till S7-3
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
8. Ny naturgasinfrastruktur
8.1. Bakgrund
I 9 kap. naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser som gör det möjligt för den som planerar att bygga en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning att få undantag från naturgaslagstiftningens bestämmelser om juridisk och personell åtskillnad, om anslutning av naturgasledning, om överföring av naturgas, om mätning och rapportering av överförd naturgas, om anskaffande av energi, om övervakningsplan, om lagring av naturgas, om tillträde till förgasningsanläggningar, om anslutningsavgifter och tariffer samt om övergripande systemansvar och balansansvar (3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap. naturgaslagen). Ett ärende om undantag utreds av tillsynsmyndigheten som med ett eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen för beslut.
Bestämmelserna i 9 kap. naturgaslagen har tillkommit mot bakgrund av kraven i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG.
8.2. Nya krav för att bevilja undantag
8.2.1. Undantagets omfattning
Regeringens förslag: Naturgasinfrastruktur ska kunna beviljas undantag från naturgaslagens bestämmelser om avgränsning av transmissionsverksamhet, tillträde för tredje part till naturgasledningar, lagrings- och förgasningsanläggningar och förhandsreglering av tariffer.
Ett beslut om undantag ska få avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Naturvårdsverket har anfört att de föreslagna ändringarna kommer att ytterligare underlätta utbyggnaden av naturgasinfrastruktur, vilket riskerar att binda upp energisystemet för en lång tid framöver i fossila bränslen och ifrågasatt om den aktuella ändringen krävs för att gasmarknadsdirektivets syfte ska anses uppnått. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Skyldigheter som undantas
Artikel 36 i gasmarknadsdirektivet svarar i huvudsak mot artikel 22 i direktiv 2003/55/EG. De nya bestämmelserna skiljer sig dock i några avseenden från kraven i det äldre direktivet.
Av artikel 36.1 i gasmarknadsdirektivet framgår att undantag får göras från bestämmelserna i artiklarna 9, 32, 33, 34, 41.6, 41.8 och 41.10.
I artikel 9 finns bestämmelser om åtskillnad av transmissionsverksamhet, som i Sverige har genomförts genom 3 kap.2–2 d §§naturgaslagen.
Bestämmelserna i artikel 32 i gasmarknadsdirektivet gäller tillträde för tredje part till naturgasledningar och förgasningsanläggningar. Kraven har införlivats i svensk rätt genom bestämmelser i naturgaslagen om tillträde till naturgasledningar (3 kap. 5 och 6 §§) och förgasningsanläggningar (4 kap. 6 §) samt om anslutningsavgifter och tariffer (6 kap.).
I artikel 33 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om tillträde till lagringsanläggningar. Kraven har i Sverige genomförts genom 4 kap. 5 § och 6 kap.2, 3 a och 4 §§naturgaslagen.
I artikel 41.6 i gasmarknadsdirektivet föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella gasnät, tillträde till förgasningsanläggningar, tillhandahållande av balanstjänster och tillträde till gränsöverskridande infrastruktur. I Sverige finns motsvarande bestämmelser i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 §naturgaslagen.
Av artikel 41.8 i gasmarknadsdirektivet framgår att när det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller metoder och av balanstjänster ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att innehavarna av naturgasledningar både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området. Enligt artikel 41.10 ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vid behov begära att naturgasföretagen ändrar villkoren för att säkerställa att de är proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Kraven i artikel 41.8 och 41.10 har i Sverige genomförts genom de befogenheter som tilldelats tillsynsmyndigheten. I denna del har det dock inte funnits skäl att i särskilda bestämmelser, utöver dem som redan angetts, ålägga naturgasföretagen skyldigheter.
Vad undantaget avser
Av artikel 36.6 i gasmarknadsdirektivet framgår att ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastrukturens kapacitet. Detsamma gäller kapaciteten hos befintlig infrastruktur med väsentligt utökad kapacitet.
Anpassning av de svenska bestämmelserna
De skyldigheter som omfattas av undantag enligt nuvarande 9 kap. 1 § första stycket naturgaslagen motsvarar i stort de skyldigheter som anges i artikel 36.1 i gasmarknadsdirektivet. Samstämmigheten är dock inte fullständig.
När det gäller befintlig infrastruktur tillåter den nuvarande regleringen i 9 kap. 1 § tredje stycket naturgaslagen undantag endast i fråga om den utökade kapaciteten i ledningen eller anläggningen. I denna fråga är utrymmet för undantag således mindre än vad gasmarknadsdirektivet tillåter.
Naturvårdsverket har ifrågasatt om en ändring krävs för att gasmarknadsdirektivets syfte ska anses uppnått. Regeringen konstaterar emellertid att det är nödvändigt att anpassa de svenska bestämmelserna så att de överensstämmer med det som anges i direktivet för att detta ska anses genomfört i Sverige.
Hänvisningar till S8-2-1
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
8.2.2. Villkor för förvaltning och tilldelning av kapacitet
Regeringens förslag: Innan ett beslut om undantag meddelas i fråga om naturgasinfrastruktur ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.
Villkoren ska säkerställa att – alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och
– den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.
Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts. Ett undantag ska inte få beviljas innan kapaciteten har fördelats.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Gasmarknadsdirektivets krav
I artikel 36.6 andra och tredje styckena i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om villkor som ska fastställas i det enskilda fallet i samband med att undantag beviljas. Det som anges i andra stycket innebär ingen huvudsaklig ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG och har genomförts genom 9 kap. 3 § andra stycket naturgaslagen, där det framgår att ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att de krav som gäller som förutsättningar för undantag uppfylls.
I artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser. Där framgår att tillsynsmyndigheten redan innan ett undantag beviljas ska besluta om vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldelning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya infrastrukturen sker; detta gäller även kapacitet för eget bruk. Tillsynsmyndigheten ska kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden och att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avtalade kapacitet på andrahandsmarknaden. I sin bedömning av de kriterier som anges i artikel 36.1 a, b och e ska tillsynsmyndigheten beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.
Bestämmelserna i artikel 36.6 tredje stycket ska ses mot bakgrund av punkten 35 i ingressen till direktivet. Där anförs bl.a. att för att förstärka de positiva effekterna på konkurrens och försörjningstrygghet av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en prövning av marknadens intresse i projektets planeringsfas och att bestämmelserna för hantering av överbelastning bör tillämpas samtidigt.
Regler och system
Uttrycket ”regler och system” kan ge intrycket av att det rör sig om föreskrifter som ska meddelas av tillsynsmyndigheten. Det är dock tydligt att det som avses är villkor som ska fastställas i det enskilda fallet. Villkoren ska fastställas innan ett ärende om undantag avgörs slutligt. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i det nuvarande 9 kap. naturgaslagen. Regeringen föreslår därför att bestämmelser om villkor av detta slag införs i 3 a § i samma kapitel.
I enlighet med vad som stadgas i gasmarknadsdirektivet ska villkoren gälla för hanteringen av kapacitet. De ska säkerställa dels att alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, dels att den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.
För att den myndighet som prövar frågan om undantag ska kunna beakta resultatet av kapacitetstilldelningen på det sätt som förutsätts i artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet måste tilldelningen ha ägt rum innan frågan avgörs slutligt. Mot den bakgrunden bör det också ställas upp ett krav att den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom en viss tid. Regeringen föreslår att sökanden ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor för hanteringen av kapacitet har fastställts.
Hänvisningar till S8-2-2
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
8.3. Prövningsmyndighet
Regeringens förslag: Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor om undantag prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.
Bemyndigandet till regeringen att meddela föreskrifter om handläggningen ska upphävas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Tillsynsmyndighetens prövning
Av artikel 36.3 i gasmarknadsdirektivet framgår att den nationella tillsynsmyndigheten, i Sverige Energimarknadsinspektionen, beslutar om undantag i det enskilda fallet.
Gränsöverskridande infrastruktur
I artikel 36.4 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ny naturgasinfrastruktur som sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium. När det gäller sådan gränsöverskridande infrastruktur får byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) lämna ett rådgivande yttrande till de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter inom två månader från den dag då en begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter.
Om samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, ska de informera ACER om detta.
Av artikel 36.4 tredje stycket framgår att ACER i vissa fall ska utföra de uppgifter som i artikel 36 tilldelas de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. ACER ska fungera som beslutande organ om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då begäran om undantag mottogs av den sista av dessa myndigheter. De berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att sexmånadersperioden ska förlängas med högst tre månader. ACER ska också utföra uppgifterna om de berörda tillsynsmyndigheterna gemensamt begär det.
Annan nationell myndighet
Av artikel 36.7 i gasmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna, utan hinder av punkt 3, får föreskriva att tillsynsmyndigheten eller ACER, alltefter omständigheterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslutet. Yttrandet ska offentliggöras tillsammans med beslutet.
Sverige har utnyttjat den motsvarande möjligheten enligt direktiv 2003/55/EG. Av nuvarande 9 kap. 4 § naturgaslagen framgår sålunda att ärenden om undantag prövas av regeringen efter ansökan. Tillsynsmyndigheten ska utreda ärendena och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.
Enligt nuvarande 9 kap. 5 § naturgaslagen ska ett beslut om undantag av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen. I 9 kap. 6 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter som rör handläggning av ansökan om undantag.
Beslutande myndighet
Utgångspunkten är enligt artikel 36.3 i gasmarknadsdirektivet att den nationella tillsynsmyndigheten ska besluta om undantag. Det är dock enligt artikel 36.7 möjligt för en medlemsstat att föreskriva att tillsynsmyndigheten eller ACER, alltefter omständigheterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslutet. Det är vidare tillsynsmyndigheten som ska fastställa regler och system enligt artikel 36.6.
När det gäller gränsöverskridande infrastruktur skiljer sig prövningen enligt gasmarknadsdirektivet i två viktiga avseenden från det som föreskrivs i direktiv 2003/55/EG. Till att börja med ska ACER ha möjlighet att yttra sig i sådana ärenden. Vidare ska prövningen i vissa fall göras av ACER i stället för en nationell myndighet. Det svenska regelverket måste ändras för att svara mot gasmarknadsdirektivets krav i dessa frågor.
Utgångspunkten att det är tillsynsmyndigheten som ska pröva frågorna om undantag är ännu tydligare i gasmarknadsdirektivet än i direktiv 2003/55/EG. Det är tillsynsmyndigheten som ska fastställa villkor för kapacitetstilldelningen innan det slutliga beslutet om undantag meddelas. När det gäller gränsöverskridande infrastruktur förutsätts tillsynsmyndigheterna i flera medlemsstater samordna sin prövning. Kan de inte nå en överenskommelse, ska frågan överlämnas till ACER. Mot denna bakgrund finns det starka praktiska skäl som talar för att den svenska nationella tillsynsmyndigheten snarare än regeringen bör pröva frågor om undantag. En sådan ordning är också förenlig med en inriktning på att från regeringen lyfta bort sådana ärenden som inte kräver ställningstagande från regeringen som politiskt organ.
ACER:s prövning
Som framgått ovan finns det situationer där ACER ska pröva frågorna om undantag när ärendet rör gränsöverskridande infrastruktur. Det är därför nödvändigt att i svenska nationella föreskrifter ange när ACER fungerar som prövningsmyndighet i enlighet med det som anges i artikel 36.4 i gasmarknadsdirektivet.
Ett ärende om undantag som avser gränsöverskridande infrastruktur innebär att en eller flera tillsynsmyndigheter i andra stater måste ta ställning i frågan. Praktiska erfarenheter av en sådan samverkan kan motivera ändringar i de nationella bestämmelserna om förfarandet,
liksom de riktlinjer som EU-kommissionen beslutar med stöd av artikel 36.10 i gasmarknadsdirektivet. Frågorna är inte heller sådana att de måste regleras i lag. Det framstår mot denna bakgrund som lämpligt att regeringen anger förutsättningarna för att ACER ska vara prövningsmyndighet i förordning.
Bestämmelser om handläggningen
Det finns i dag bestämmelser om handläggningen av ärenden om undantag i 9 kap.4 och 5 §§naturgaslagen. I 6 § i samma kapitel finns ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter som rör handläggning av ansökan om undantag.
Med hänsyn till att ett annat organ än regeringen ska pröva ärenden om undantag måste även bestämmelserna om förfarandet ändras. Frågorna är inte av sådan beskaffenhet att de måste regleras i lagform, utan ryms inom det område där regeringen kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen. Det krävs sålunda inte heller något särskilt normgivningsbemyndigande i naturgaslagen.
Överklagande
Beslut i frågor om undantag meddelas i dag av regeringen som första och enda instans. Någon generell möjlighet att få ett beslut prövat av domstol finns därför inte. Om ett sådant beslut innefattar en prövning av en enskilds civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), kan det bli föremål för rättsprövning i Högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.
Att frågor om undantag ska prövas av tillsynsmyndigheten innebär inte att det finns skäl att se annorlunda på behovet av domstolsprövning. Regeringen kan i stället meddela föreskrifter i förordning om överklagande till regeringen.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2
8.4. Behovet av övergångsbestämmelser
Regeringens bedömning: Det krävs inga särskilda övergångsbestämmelser.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: I propositionen föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2012. Kraven i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet skulle ha varit genomförda i nationell rätt senast den 3 mars 2011 (se artikel 54 i direktivet). Det har inte heller framkommit några starka praktiska skäl som talar för att ärenden som har
inletts före ikraftträdandet undantas från den nya handläggningsordningen.
Mot denna bakgrund framstår det som lämpligt att den nya handläggningsordningen tillämpas på såväl ett ärende som inletts före ikraftträdandet som på ett ärende som inletts efter denna tidpunkt. I avsaknad av en särskild övergångsbestämmelse ska ett ärende som kommit in till regeringen före ikraftträdandet överlämnas till tillsynsmyndigheten för fortsatt handläggning. Någon särskild övergångsbestämmelse behövs alltså inte.
Hänvisningar till S8-4
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 10
9. Skyldighet att bevara information
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för el- och naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen har föreslagit en ändring i de föreslagna lagtexterna för att underlätta tolkningsfrågor i det framtida informationsutbytet mellan behöriga myndigheter för el- och naturgasmarknaderna respektive värdepappersmarknaden. Finansinspektionen anser vidare att skyldigheten för inspektionen att lämna uppgifter till behöriga myndigheter bör regleras i lag. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I artikel 40 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om skyldighet att bevara information. Av artikel 40.1 framgår till en början att medlemsstaterna ska kräva att elhandlare under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndigheterna och Europeiska kommissionen, för fullgörandet av deras uppgifter.
Enligt artikel 40.2 i elmarknadsdirektivet ska uppgifterna innehålla information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.
Av artikel 40.3 i elmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna
punkt får inte tillämpas på information om finansiella instrument som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).
Enligt artikel 40.4 i elmarknadsdirektivet får Europeiska kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras för att säkerställa en enhetlig tillämpning av artikeln. Av artikel 40.5 framgår att artikeln inte ska tillämpas i fråga om transaktioner avseende elderivat mellan elhandlare, å ena sidan, och grossister och stamnätsföretag, å andra sidan, förrän kommissionen har antagit sådana riktlinjer.
I artikel 40.6 stadgas att bestämmelserna i artikeln inte får skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de berörda myndigheterna för de aktörer som omfattas av direktiv 2004/39/EG. Av artikel 40.7 framgår att om de myndigheter som avses i artikel 40.1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av sådana aktörer, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet tillhandahålla de begärda uppgifterna.
Tidigare bedömning
NELGA har pekat på att det i Sverige redan finns en rad bestämmelser om vilken information som ett företag ska spara. Utredningen har också konstaterat att det i ellagstiftningen saknas bestämmelser som anger vilken typ av information som elhandelsföretag ska spara samt vilka myndigheter som ska ha tillgång till denna (SOU 2010:30 s. 203). Regeringen (prop. 2010/11:70 s. 73 f.) har konstaterat att det är osäkert om den lagstiftning som utredningen har pekat på är tillräcklig för att helt uppfylla kraven i artikel 40.
Gällande bestämmelser
NELGA har pekat på de bestämmelser som finns främst i bokföringslagen (1999:1078) och relaterade regler och därutöver på det regelverk som styr de finansiella marknaderna, såsom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Utredningen har vidare funnit det värt att notera att även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15, Celex 32009R0714) innehåller bestämmelser om bevarande av information.
Det kan till en början konstateras att de aktuella kraven i lagen om värdepappersmarknaden endast gäller värdepappersinstitut. Det är därför framför allt av intresse att undersöka i vilken omfattning kraven i artikel 40 i elmarknadsdirektivet är uppfyllda genom bestämmelserna i bokföringslagen, som gäller alla företag som bedriver handel med el.
Skyldigheten att bevara information
Ett företag är enligt bokföringslagen skyldigt att löpande bokföra affärshändelser och se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter. Räkenskapsinformationen ska bevaras.
Med affärshändelser avses i bokföringslagen alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat. Med verifikation avses de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är vad som avses med räkenskapsinformation. Dit räknas bl.a. avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden samt sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen (1 kap. 2 § första stycket 8 bokföringslagen).
I 5 kap. 7 § första stycket bokföringslagen stadgas att en verifikation ska innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. I förekommande fall ska verifikationen även innefatta upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund för affärshändelsen samt var dessa finns tillgängliga.
I 7 kap. bokföringslagen finns bestämmelser om arkivering av räkenskapsinformation. Där föreskrivs bl.a. att dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga och att de ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades (7 kap. 2 § första stycket).
Det finns sålunda genom reglerna i bokföringslagen en omfattande skyldighet för elhandelsföretagen att bevara information under en tid som överstiger de fem år som krävs enligt artikel 40.1 i elmarknadsdirektivet. Den räkenskapsinformation som ska bevaras måste också i betydande utsträckning antas svara mot de uppgifter som anges i artikel 40.2 i direktivet, dvs. information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts. Det är emellertid tveksamt om det på detta sätt säkerställs att ett elhandelsföretag bevarar samtliga de uppgifter som anges i direktivet. Det kan exempelvis inte utan vidare förutsättas att uppgifterna har särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden eller är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen.
Det kan vidare bli aktuellt att anpassa kraven i enlighet med sådana riktlinjer som Europeiska kommissionen får anta enligt artikel 40.4 i fråga om metoder och villkor för bevarande av information, liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras.
Det finns mot denna bakgrund behov av att kunna införa nya bestämmelser, dock endast som ett komplement till den reglering som redan finns i bokföringslagen. Behovet tillgodoses enklast genom att det införs en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument, inklusive information om transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument. Regeringen föreslår att det nya normgivningsbemyndigandet införs i 12 kap. 15 § ellagen (1997:897).
Skyldigheten att hålla informationen tillgänglig
I bokföringslagen föreskrivs ingen skyldighet att hålla räkenskapsinformation tillgänglig för myndigheter. Nätmyndighetens nuvarande möjlighet att på begäran få del av sådan information är i nuläget begränsad. Av 12 kap. 2 § första stycket ellagen framgår att en tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Nätmyndighetens tillsyn enligt ellagen omfattar dock främst nätföretagen. Utrymmet för att inom ramen för den tillsyn som riktar sig mot elhandelsföretagen begära att få ta del av räkenskapsinformation är relativt litet. Det finns inte heller några bestämmelser som säkerställer att informationen hålls tillgänglig för EUkommissionen i enlighet med vad som stadgas i artikel 40.1 i elmarknadsdirektivet.
Mot denna bakgrund bör det vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att på begäran lämna uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
Finansinspektionen har berört frågor om skyldigheten för inspektionen att lämna uppgifter till behöriga myndigheter enligt el- respektive gasmarknadsdirektivet. Det saknas dock underlag för att ta upp spörsmålet inom ramen för detta lagstiftningsärende.
Bestämmelser på naturgasområdet
Även i artikel 44 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om bevarande av information. Kraven gäller gashandelsföretag och överensstämmer i övrigt med det som föreskrivs i fråga om elhandelsföretag i artikel 40 i elmarknadsdirektivet. De överväganden som redovisats ovan när det gäller företag på elmarknaden är därför i allt väsentligt relevanta även på naturgasområdet (jfr även SOU 2010:30 s. 399–401 och prop. 2010/11:70 s. 162 f.). Det kan sålunda bli aktuellt att ställa krav på naturgasleverantörer utöver vad som stadgas i bokföringslagen. Tillsynsmyndighetens möjlighet att ta del av handlingar enligt 10 kap. 2 § naturgaslagen (2005:403) är inte tillräckligt omfattande för att säkerställa efterlevnaden av kraven i artikel 44 i gasmarknadsdirektivet.
Det bör därför införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leverans-
avtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen. Regeringen föreslår att ett sådant normgivningsbemyndigande införs i 10 kap. 13 § naturgaslagen.
10. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2012.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har inte funnit någon närmare förklaring i promemorian till varför ikraftträdandet inte kan avvaktas till den 1 januari 2013. Övriga remissinstanser har inte berört frågan särskilt.
Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt med hänsyn till att direktiven skulle ha varit genomförda senast den 3 mars 2011.
Vissa frågor om övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 5 och 8.4.
Hänvisningar till S10
11. Konsekvensanalys
11.1. Inledning
I propositionen presenteras förslag till kompletterande åtgärder som är nödvändiga för ett fullständigt genomförande av det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas. Förslagen påverkar främst de enskilda el- och naturgasföretagen och i viss mån Energimarknadsinspektionen.
Företagsgrupper som berörs är elleverantörer och elnätsföretag samt gashandelsföretag, transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar.
11.2. Företagen på elmarknaden
Företagen
På den svenska elmarknaden verkar ca 120 elhandelsföretag och ca 170 elnätsföretag. Av elhandelsföretagen är 6 stora företag, 12 medelstora företag och ungefär 100 småföretag. Av elnätsföretagen är 4 stora företag, 9 medelstora företag och ca 160 småföretag.
Övervakningsplan för samriskföretag
Regeringen föreslår att vissa samriskföretag ska vara skyldiga att upprätta en övervakningsplan. Några sådana samriskföretag finns i nuläget inte i Sverige. Det finns inte heller anledning att anta att ett sådant företag kommer att inrättas inom överskådlig tid. Förslaget kan därför inte antas ha några kostnadsmässiga konsekvenser för företagen på den svenska elmarknaden.
Villkor för tillträde till elnät
De kostnader som uppkommer för elnätsföretagen genom förhandsregleringen av villkoren för tillträde till en ledning eller ett ledningsnät måste antas vara små. I praktiken kommer företagen att kunna fullgöra sina skyldigheter i detta avseende genom att lämna in utkast till standardavtal till Energimarknadsinspektionen för granskning. Enligt de uppgifter som finns i databasen Malin har företag uppgivit att kostnaderna för att göra jämförbara anmälningar uppgår till 200–400 kr per tillfälle.
Skyldighet att bevara information
I propositionen föreslås att regelverket kompletteras med föreskrifter om skyldigheter för elleverantörer att bevara viss information om leveransavtal och derivatinstrument och göra informationen tillgänglig för svenska nationella myndigheter samt EU-kommissionen. Kommissionen kommer att utfärda närmare riktlinjer om vilken information som ska bevaras och i vilket format den ska tillhandahållas. Därför föreslås ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda närmare föreskrifter på området. Först i samband med att sådana föreskrifter tas fram finns möjlighet att närmare bedöma konsekvenserna för företagen.
11.3. Naturgasföretagen
Företagen
På den svenska naturgasmarknaden verkar ett tiotal företag av begränsad storlek.
Övervakningsplan för samriskföretag
Inte heller på naturgasmarknaden finns anledning att anta att det i Sverige inom överblickbar tid kommer att finnas samriskföretag som är skyldiga att upprätta en övervakningsplan enligt de föreslagna bestämmelserna.
Tillträde till förgasningsanläggning
När det gäller förslagen till förhandsreglering av villkoren för tillträde till förgasningsanläggningar gäller följande. Det finns i dagsläget inte några sådana anläggningar som är anslutna till det svenska naturgasnätet. Av definitionen i 1 kap. 5 § naturgaslagen (2005:403) följer att detta är en förutsättning för att anläggningen ska betraktas som en förgasningsanläggning enligt naturgaslagen. Därmed uppkommer inte i nuläget några konsekvenser till följd av bestämmelserna om förhandsreglering för de företag som i dag innehar förgasningsanläggningar.
Det finns planer på att bygga nya förgasningsanläggningar i Sverige. Om någon eller några av dessa anläggningar ansluts till naturgasnätet, kommer innehavaren att behöva ansöka om godkännande av tarifferna för tillträde. De aktuella projekten befinner sig emellertid inte på ett sådant stadium att det varit möjligt att inom ramen för det aktuella lagstiftningsärendet bedöma vilka kostnader förhandsprövningen kan medföra för de berörda företagen.
Åtskillnad av naturgaslagring
Det finns endast en lagringsanläggning i Sverige. Den har nyligen förvärvats av Swedegas AB. Det bolaget ingår inte i något koncernförhållande med företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Swedegas AB kommer därför inte att behöva några åtgärder med anledning av de nya bestämmelserna om funktionell åtskillnad.
För förgasningsanläggningar föreslås att åtskillnadskraven utgår. Detta ger inte upphov till några konsekvenser.
Förbud mot att röja uppgifter
I nuläget finns det i Sverige endast ett företag, Swedegas AB, som berörs av kravet på konfidentiell behandling av kommersiellt känsliga uppgifter. De kostnader som uppkommer för Swedegas AB får antas vara knutna främst till behovet av att se över befintliga rutiner för hanteringen av viss information. Det bör i sammanhanget noteras att Swedegas AB enligt 3 kap. 9 § naturgaslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2011 var skyldigt att upprätta en övervakningsplan med åtgärder som skulle vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. Av övervakningsplanen skulle bl.a. framgå på vilket sätt företagets styrfunktioner och IT-system hindrade icke-behöriga anställda vid överföringsverksamheten eller annan verksamhet inom koncernen tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter och information i verksamheten såvida inte samma uppgifter och information redan var tillgänglig på icke-diskriminerande sätt till tredje part (7 § Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om skyldigheter för den som bedriver överföringsverksamhet avseende innehållet i övervakningsplanen och offentliggörandet av den årliga rapporten enligt 3 kap. 9 § naturgaslagen [STEMFS 2006:6]).
Kostnaderna måste mot denna bakgrund antas vara mycket begränsade och i huvudsak av engångskaraktär.
Offentliggörande av information
När det gäller föreskrifter om skyldigheter för transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lager- och förgasningsanläggningar att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion, kommer de konsekvenser som kan uppkomma att behandlas i samband med att sådana föreskrifter tas fram.
Ny naturgasinfrastruktur
Regeringen föreslår att Energimarknadsinspektionen ska fastställa villkor för hanteringen av kapacitet innan ett undantag enligt 9 kap. naturgaslagen beviljas. Sådana undantag innebär att ny naturgasinfrastruktur eller utökad kapacitet i befintlig sådan inte omfattas av bestämmelser om tredjepartstillträde. Syftet med villkoren är att i viss mån ersätta de regler för tredjepartstillträde som annars hade varit gällande. En ansökan om undantag är någonting som ett naturgasföretag gör frivilligt och i eget intresse.
De företag som ansöker om undantag kommer att få göra sina villkor för kapacitetshantering till föremål för Energimarknadsinspektionens förhandsprövning. Det går inte att planera och genomföra ett nytt naturgasprojekt utan att kapacitetsbehovet har analyserats. En ansökan om undantag innebär i sig viss administration. Det finns i dag inte något jämförbart förfarande som kan tjäna som grund för en närmare bedömning av kostnaderna för företaget. Den tillkommande administration som uppkommer i samband med förhandsprövningen av villkoren för kapacitetshantering bedöms dock bli begränsad och endast uppstå vid enstaka tillfällen.
Skyldighet att bevara information
När det gäller naturgasleverantörernas skyldighet att bevara viss information och hålla den tillgänglig måste frågan om konsekvenser bedömas på samma sätt som när det gäller motsvarande krav på elleverantörer. Först i samband med att skyldigheten regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter finns möjlighet att närmare bedöma konsekvenserna för företagen.
Hänvisningar till S11-3
- Prop. 2011/12:77: Avsnitt 11.4
11.4. Energimarknadsinspektionen
Villkor för tillträde till elnät
I propositionen föreslås att Energimarknadsinspektionen ska förhandsgranska de metoder som nätföretagen använder för att utforma villkoren för tillträde till en ledning eller ett ledningsnät. I praktiken kommer detta att innebära att inspektionen granskar de standardvillkor nätföretagen avser att använda i sina avtal. Uppgiften underlättas av att sådana villkor redan i dag omfattas av Energimarknadsinspektionens tillsyn. Energimarknadsinspektionen har i sitt remissvar poängterat att den nya bestämmelsen inledningsvis kommer att kräva att inte obetydliga resurser
tas i anspråk både för bedömning och analys och för administration. Även sedan hänsyn tagits till sådana kostnader gör regeringen dock bedömningen att den nya uppgiften kan hanteras inom befintliga budgetramar.
Tillträde till förgasningsanläggning
Regeringen föreslår en ordning med förhandsprövning av tariffer för tillträde till förgasningsanläggningar. Som framgått i avsnitt 11.3 finns det i Sverige i dag inte några förgasningsanläggningar som berörs av den nya regleringen. Därmed uppstår inte i nuläget några konsekvenser i Energimarknadsinspektionens tillsynsverksamhet till följd av förslaget.
Det finns planer på att bygga nya förgasningsanläggningar i Sverige. Om någon eller några av dessa ansluts till naturgasnätet kommer det att bli nödvändigt att granska tarifferna för tillträde i enlighet med de föreslagna bestämmelserna. På detta stadium saknas emellertid underlag för att bedöma eventuella konsekvenser för Energimarknadsinspektionens verksamhet.
Ny naturgasinfrastruktur
De nya bestämmelserna om undantag för ny naturgasinfrastruktur bedöms inte medföra några nya kostnader för Energimarknadsinspektionen. Det åligger redan enligt gällande bestämmelser inspektionen att utreda ärenden om undantag inför regeringens prövning. Ansökningar om undantag torde endast aktualiseras i enstaka fall och i propositionen lämnas även förslag till vad företagen har att iaktta vid sin kapacitetshantering.
Normgivningsbemyndiganden
Det föreslås bemyndiganden för regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bevarande av information och skyldigheter för transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lager och förgasningsanläggningar att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Frågan om huruvida ett bemyndigande att meddela föreskrifter på området medför ett ökat resursbehov för Energimarknadsinspektionen kommer att behandlas i samband med att ett sådant bemyndigande meddelas.
Hänvisningar till S11-4
11.5. De allmänna förvaltningsdomstolarna
Energimarknadsinspektionens beslut i frågor om tillträde till elnät kommer att kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det framstår som sannolikt att antalet överklaganden kommer att bli mycket begränsat.
När det gäller kravet på förhandsprövning av villkoren för tillträde till förgasningsanläggning saknas det anledning att anta att Energi-
marknadsinspektionen kommer att behöva fatta beslut i något sådant ärende inom överskådlig framtid.
Förvaltningsrätten i Linköping har anfört att frågan om resurser bör bedömas utifrån ett helhetsperspektiv i stället för enbart utifrån de förslag som presenterats i promemorian. Inom ramen för den konsekvensbedömning som kan göras i anslutning till förslagen i propositionen saknas dock förutsättningar för att göra en sådan helhetsbedömning.
Regeringen konstaterar att några ytterligare resurser inte behöver tillföras de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förslagen i propositionen.
12. Författningskommentar
12.1. Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)
3 kap.
17 b § Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktionsföretag som avses i 1 i §, bedriver produktion av eller handel med el.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet). Artikeln innehåller föreskrifter om främjande av regionalt samarbete i syfte att integrera medlemsstaternas inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapandet av en helt liberaliserad inre marknad.
I artikel 6.4 finns krav som gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats i syfte att genomföra samarbetet. Om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett sådant samriskföretag ska detta upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I Sverige får den systemansvarige för överföringssystemet (stamnätsföretaget) inte vara vertikalt integrerad (se 1 f–1 j §§). Det kan dock komma i fråga att ett i Sverige inrättat samriskföretag har ett vertikalt integrerat utländskt nätföretag som delägare.
Kravet att upprätta en övervakningsplan framgår av första stycket i paragrafen. I andra stycket finns bestämmelser om planens innehåll.
Av tredje stycket framgår att övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER).
Övervägandena finns i avsnitt 4.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
4 kap.
1 a § En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.
Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .
Paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av artikel 37.6 a och c i elmarknadsdirektivet, där det stadgas att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren dels för anslutning och tillträde till nationella nät, dels för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur.
När det gäller avgifter för överföring av el och för tillträde till ledningar och ledningsnät finns redan en ordning för förhandsprövning enligt 5 kap. Med hänsyn till elmarknadsdirektivets krav föreslås att regelverket kompletteras med en förhandsprövning av övriga villkor för tillträde till ledningsnäten.
I normalfallet kan en sådan förhandsprövning ske genom att nätmyndigheten granskar de standardvillkor som nätföretagen använder för att utforma avtalen med enskilda kunder. I nätmyndighetens tillsyn ingår också att övervaka att villkoren i de avtal som ingås uppfyller kraven i 1 § första stycket. Förhandsprövningen ersätter inte efterhandstillsynen utan ska ses som ett komplement.
Paragrafen har utformats på i huvudsak samma sätt som 8 kap. 4 a § andra och tredje styckena. Bestämmelsen i andra stycket har 6 kap. 5 § andra stycket naturgaslagen (2005:403) som förebild.
Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
12 kap.
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att bevara information om leveransavtal och
derivatinstrument och att göra informationen tillgänglig dels för svenska nationella myndigheter, dels för Europeiska kommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 40 i elmarknadsdirektivet. Med derivatinstrument avses ett finansiellt instrument vars värde beror på en annan, underliggande tillgång. Ett elderivat är sålunda ett derivatkontrakt som har el som underliggande tillgång (se prop. 2006/07:115 s. 261).
Övervägandena finns i avsnitt 9.
13 kap. 5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt .
Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Första stycket har ändrats för att nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. 1 a § ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Ändringarna i andra stycket innebär att det tydligt markeras dels att regeringen med stöd av restkompetensen kan meddela föreskrifter om överklagande till regeringen, dels att sådana föreskrifter om överklagande som regeringen meddelar inte kan avse överklagande till domstol (jfr 11 kap. 2 § regeringsformen).
Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på
a) sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013, eller
b) avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2012.
I andra punkten regleras de nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § om godkännande av metoder för att utforma avtalsvillkor. De avtal som ingåtts före den 1 januari 2013 omfattas inte av den nya regleringen och fortsätter alltså att gälla oförändrade under sin återstående giltighetstid.
För att säkerställa att en nätkoncessionshavare kan få frågan prövad innan den nya regleringen börjar tillämpas på ingångna avtal föreskrivs vidare att de nya bestämmelserna inte heller ska tillämpas i fråga om avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.
Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Övergångsbestämmelserna har utformats i linje med Lagrådets förslag.
Hänvisningar till S12-1
12.2. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
1 kap.
6 a § Med transmission avses i denna lag överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
I paragrafen, som är ny, införs termen transmission i lagen. Definitionen av transmission svarar i huvudsak mot definitionen av ”överföring” i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet). Till skillnad från den definitionen görs inte undantag för transport av naturgas genom tidigare led i rörledningsnätet. Några sådana led finns inte i det svenska naturgasnätet (jfr artikel 2.2 i gasmarknadsdirektivet).
Den nya termen används i 7 a §, som en del av definitionen av transmissionsnätsoperatör, och i 3 kap. 2 f §.
7 a § Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission .
Definitionen av transmissionsnätsoperatör har fått en ny lydelse med anledning av att termen transmission har införts i lagen. Den är dock till sitt sakliga innehåll oförändrad.
3 kap.
2 f § Om en transmissionsnätsoperatör bedriver även annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.
Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.
Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
I paragrafen, som är ny, finns föreskrifter om behandlingen av kommersiellt känsliga uppgifter inom en transmissionsverksamhet. Bestämmelserna har tillkommit med anledning av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet.
Bestämmelsen i första stycket gäller det fallet att ett företag som bedriver transmission även bedriver annan verksamhet. De delar av företaget som inte ägnar sig åt transmission ska i så fall inte få tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen. Med sådana uppgifter avses uppgifter i transmissionsverksamheten som inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för någon utomstående, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I andra stycket finns en bestämmelse som gäller en transmissionsnätsoperatör som ingår i en koncern. En sådan transmissionsnätsoperatör måste säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som inte själva bedriver transmission.
Av tredje stycket framgår att det får göras undantag från kraven i första och andra styckena om det är nödvändigt att göra de kommersiellt känsliga uppgifterna tillgängliga för att genomföra en affärstransaktion.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
10 a § Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av artikel 7 i gasmarknadsdirektivet. Artikeln innehåller föreskrifter om främjande av regionalt samarbete i syfte att integrera medlemsstaternas inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapandet av en helt liberaliserad inre marknad.
I artikel 7.4 finns krav som gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats i syfte att genomföra samarbetet. Om
vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett sådant samriskföretag, ska detta upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I Sverige får en systemansvarig för överföringssystemet (transmissionsnätsoperatör) inte vara vertikalt integrerad (se 2–2 d §§). Det kan dock komma i fråga att ett i Sverige inrättat samriskföretag har en vertikalt integrerad utländsk transmissionsnätsoperatör som delägare.
Kravet att upprätta en övervakningsplan framgår av första stycket i paragrafen. I andra stycket finns bestämmelser om planens innehåll.
Av tredje stycket framgår att övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER).
Övervägandena finns i avsnitt 4.3. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
4 kap. 2 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva
produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
En styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte samtidigt vara
styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Paragrafen har till en början ändrats på så sätt att den juridiska och personella åtskillnaden har utvidgats till att gälla även i fråga om produktion av naturgas. Däremot inskränks kravet på åtskillnad på så sätt att det inte längre ska gälla innehavare av förgasningsanläggningar.
I första stycket har vidare en ny mening tillkommit, där det anges vilka övergripande krav på funktionell åtskillnad som ställs på ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i en koncern. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av artikel 15.2 i gasmarknadsdirektivet. Ett exempel på vad som kan vara av betydelse för bedömningen av om åtskillnadskravet är uppfyllt är förekomsten av koncerngemensamma
funktioner, såsom ekonomi- och personaladministration. Sådana funktioner är inte redan i sig otillbörliga, men det är väsentligt hur de är organiserade. Ett annat relevant förhållande är rörligheten av personer i ledande befattningar inom koncernen.
Bestämmelsen i andra stycket bör uppfattas som en precisering av kravet på funktionell åtskillnad.
Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 a § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
Bestämmelsen i paragrafen, som är ny, syftar till att säkerställa att anställda i ledande ställning hos ett företag som innehar en lagringsanläggning inte har intresse av att gynna andra företag inom samma koncern, vilka bedriver produktion av eller handel med naturgas på den konkurrensutsatta marknaden. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av artikel 15.2 b i gasmarknadsdirektivet och utgör en konkretisering av det åtskillnadskrav som ställs upp i 2 §.
Med anställda i ledande ställning avses framför allt den verkställande direktören men även andra personer som ansvarar för ledningen av företaget.
Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
2 b § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.
Första stycket hindrar inte att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget får dock inte ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser som, när det gäller lagring av naturgas, syftar till att genomföra artikel 15.2 c i elmarknadsdirektivet i svensk rätt. Bestämmelserna i paragrafen innebär att kravet på åtskillnad inom en koncern som innehar en lagringsanläggning och samtidigt bedriver produktion av eller handel med naturgas preciseras när
det gäller beslutanderätten över tillgångar som används i lagringsverksamheten.
Enligt första stycket ska ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern, där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas, tillsammans med sitt moderföretag se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen. Detta kan ske genom att företaget ser till att självt äga de aktuella tillgångarna och förfoga över dem utan att behöva ta otillbörlig hänsyn till andra företag i koncernen. Det finns emellertid utrymme för att driva lagringsverksamheten med utrustning som företaget innehar med nyttjanderätt. Ett företag som innehar en anläggning måste i så fall se till att exempelvis ett hyresavtal är så utformat att kravet på faktisk beslutanderätt tillgodoses. Moderföretaget får inte undanhålla rådighet över resurser i syfte att på det sättet utöva kontroll över lagringsverksamheten.
Med faktisk beslutanderätt åsyftas bl.a. att de relevanta besluten ska fattas inom företaget som innehar anläggningen. Det är inte förenligt med kravet på sådan beslutanderätt att de enskilda besluten kräver formellt eller informellt godkännande från andra delar av koncernen. Med faktisk beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen bör inte förstås ett krav på fullständig rådighet över alla tillgångar som kommer till användning i verksamheten. Vad som åsyftas är i stället att anläggningsföretaget ska ha faktisk beslutanderätt i fråga om de tillgångar som företaget behöver för att trygga verksamheten.
Av andra stycket första meningen framgår att bestämmelserna i första stycket inte hindrar att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Bestämmelsen svarar mot vad som anges i artikel 15.2 c andra meningen i gasmarknadsdirektivet. Det ska framför allt vara möjligt för moderföretaget att genom bolagsstämman eller motsvarande organ bestämma ekonomiska ramar för dotterföretagets verksamhet.
I andra stycket andra meningen finns en bestämmelse som anger vissa gränser för moderföretagets möjligheter att utöva styrning. Den har tillkommit med hänsyn till vad som föreskrivs i artikel 15.2 c fjärde meningen i gasmarknadsdirektivet. Ett moderföretags övervakning får inte innebära att det ger instruktioner om den löpande förvaltningen eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ. Instruktioner till ett dotterföretag lämnas främst genom beslut av bolagsstämman. Att ett moderföretag inte får lämna instruktioner i vissa frågor innebär att det är helt förhindrat att vid stämman rösta för ett förslag som innehåller sådana instruktioner, även om förslaget skulle ha lagts fram av en annan aktieägare. De ekonomiska ramarna kan liknas vid en budget och innehålla sådant som krav på avkastning och skuldsättningsnivåer.
Det bör betonas att bestämmelserna i andra stycket endast syftar till att avgränsa området för den faktiska beslutanderätten för det företag som
innehar lagringsanläggningen. Vad som avses är sålunda situationer där den faktiska beslutanderätten inte ska utgöra ett hinder för att ett moderföretag utövar de rättigheter som följer av det associationsrättsliga regelverket. Det som sägs i andra stycket ger inte taget för sig en ägare några förvaltningsrättigheter.
När det gäller begreppen moderföretag och dotterföretag kan ledning hämtas i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551). Ett moderföretag kan vara ett moderbolag enligt den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen men även en annan juridisk person.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 c § Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.
Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
I paragrafen, som är ny, finns föreskrifter om behandlingen av kommersiellt känsliga uppgifter inom ett företag eller en koncern som innehar en lagringsanläggning. Bestämmelserna har tillkommit med anledning av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet.
Bestämmelsen i första stycket gäller det fallet att ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas. De delar av företaget som inte ägnar sig åt lagring ska i så fall inte få tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen. Med sådana uppgifter avses uppgifter i lagringsverksamheten som inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för någon utomstående, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I andra stycket finns en bestämmelse som gäller ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern. Ett sådant företag måste säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som inte själva bedriver lagring av naturgas.
Av tredje stycket framgår att det får göras undantag från kraven i första och andra styckena om det är nödvändigt att göra de kommersiellt känsliga uppgifterna tillgängliga för att genomföra en affärstransaktion.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 d § Bestämmelserna i 2 c § om företag som innehar en lagringsanläggning och om lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.
Av paragrafen, som är ny, framgår att de krav på konfidentiell behandling av uppgifter som enligt 2 c § ställs på företag som innehar en lagringsanläggning har motsvarande tillämpning när det gäller företag som innehar en förgasningsanläggning.
7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.4, har tillkommit med anledning av artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet. Krav på övervakningsplan finns redan enligt 3 kap. 9 § när det gäller företag som bedriver överföring av naturgas.
Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
8 § Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan enligt 7 § ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.4, har tillkommit med anledning av artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet. När det gäller företag som bedriver överföring av naturgas finns liknande bestämmelser i 3 kap. 10 § andra och tredje styckena.
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b, 7 och 8 §§.
I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.5, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad. Avsikten är främst att genom förordning eller myndighetsföreskrifter kunna undanta lagringsanläggningar som inte är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna (jfr artikel 15.1 andra stycket i gasmarknadsdirektivet).
10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
6 kap. 5 § Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en
förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga
villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för
överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att
utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .
Första stycket har ändrats på så sätt att förhandsprövningen utvidgas till att omfatta även tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning. Den som innehar en sådan anläggning får sålunda inte börja tillämpa sin tillträdestariff förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma tariffen. Med tariff avses såväl avgifter som övriga villkor för överföring eller tillträde (jfr prop. 2004/05:62 s. 429).
Kontrollen syftar till att säkerställa att tariffen är objektiv och ickediskriminerande. Ändringen har skett mot bakgrund av de krav som finns i artikel 41.6 a i gasmarknadsdirektivet.
Inga ändringar föreslås i andra eller tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och
7 kap. 5 § samt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap.
3 a §.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Paragrafen har ändrats för att svara mot kraven i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet.
I första stycket har ändringar gjorts när det gäller vilka skyldigheter ett undantag ska avse.
Inga ändringar föreslås i andra stycket. Den nya lydelsen av tredje stycket innebär att ett undantag kan avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen, oavsett om koncessionen avser byggandet av en ny anläggning eller ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig ledning eller anläggning.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.
3 a § Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.
Villkoren ska säkerställa att
1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och
2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.
Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om villkor för hanteringen av kapacitet i den nya ledningen eller anläggningen under den tid som undantaget enligt 1 § gäller. Bestämmelserna ska ses mot bakgrund av det som stadgas i artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet. Ett undantag enligt 1 § innebär att en ledning eller en anläggning inte omfattas av bestämmelserna om tredjepartstillträde enligt 3 kap. 5 och 6 §§ respektive 4 kap. 5 och 6 §§. Villkoren för kapacitetshantering kommer därför i viss utsträckning att ersätta dessa bestämmelser.
Av första stycket framgår att villkoren ska fastställas redan innan det slutliga beslutet i frågan om undantag meddelas. Syftet med detta är att en preliminär fördelning av kapacitet ska äga rum innan frågan om undantag avgörs slutligt.
I andra stycket anges vad villkoren ska säkerställa. Det ska vara möjligt för alla potentiella användare av den nya infrastrukturen att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan
kapaciteten fördelas. Villkoren ska vidare säkerställa att outnyttjad kapacitet bjuds ut på marknaden.
Av tredje stycket framgår att ett undantag inte får beviljas innan kapacitet har fördelats i enlighet med de fastställda villkoren. Potentiella användare måste således ha haft möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal. Resultatet av kapacitetstilldelningen kommer på detta sätt att utgöra en del av beslutsunderlaget.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.
4 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.
Paragrafen har fått en ny lydelse. Den innehåller nu en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om vilket organ som prövar frågor om undantag.
Regeringens föreskrifter kommer att svara mot det som anges i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet. Utgångspunkten är att prövningen ska göras av den nationella tillsynsmyndigheten. Av artikel 36.4 framgår dock att det finns två situationer där ACER ska pröva ett ärende om undantag om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium. ACER ska utföra de uppgifter som annars tilldelas de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter dels om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, dels på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
10 kap.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att bevara information om leveransavtal och derivatinstrument och att göra informationen tillgänglig dels för svenska nationella myndigheter, dels för Europeiska kommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 44 i gasmarknadsdirektivet. Med derivatinstrument avses ett finansiellt instrument vars värde beror på en annan, underliggande tillgång.
Övervägandena finns i avsnitt 9.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 6 kap. 5 § första stycket tillämpas dock inte på
a) sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter, eller
b) sådan tariff för tillträde till en förgasningsanläggning som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2012.
När lagen träder i kraft får innehavaren av en förgasningsanläggning inte tillämpa sin tariff för tillträde till anläggningen förrän de metoder som används för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Den bestämmelsen ska enligt andra punkten inte tillämpas på sådana tariffer som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter. Fram till dess får alltså tariffer tillämpas utan tillsynsmyndighetens godkännande.
För att säkerställa att anläggningsinnehavaren kan få frågan om godkännande prövad innan den nya regleringen ska börja tillämpas på det enskilda företagets tariffer föreskrivs vidare de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på en sådan tariff för tillträde som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om en ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Övergångsbestämmelserna har utformats i linje med Lagrådets förslag.
Hänvisningar till S12-2
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
66
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/72/EG
av den 13 juli 2009
om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av yttrandet från Regionkommittén
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentlig
gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av
den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den
25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för el, som stegvis har genomförts i
hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa faktiska
valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unionen, både
enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och ökad han
del över gränserna, vilket ska leda till ökad effektivitet, kon
kurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna och
bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för el
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
(
a
sådan inre marknad för el.
(3)
De friheter som Europeiska unionens medborgare garan
teras genom fördraget – bland annat, fri rörlighet för varor,
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –
kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där
alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand
lare kan leverera fritt till sina kunder.
(4)
Det föreligger för närvarande hinder mot att sälja el på lika
villkor och utan diskriminering eller nackdelar i gemenska
pen. Framför allt finns det ännu inte något icke-
diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn
som är lika effektiv i alla medlemsstater.
(5)
En trygg elförsörjning är av avgörande betydelse för sam
hällsutvecklingen i Europa, för genomförandet av en håll
bar klimatförändringspolitik samt för främjandet av
konkurrenskraften på den inre marknaden. I detta syfte bör
gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterli
gare för att trygga försörjningen från alla energikällor till
mest konkurrenskraftiga priser för konsumenter och
näringsliv inom gemenskapen.
(6)
En välfungerande inre elmarknad bör ge producenterna
lämpliga incitament att investera i ny elproduktion, också
i el från förnybara energikällor, och då särskilt uppmärk
samma de mest isolerade länderna och regionerna på
gemenskapens energimarknad. En välfungerande marknad
bör också förse konsumenterna med lämpliga åtgärder för
att främja en mer effektiv energianvändning, och trygg
energiförsörjning är en förutsättning för detta.
(7)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med
titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen
av att fullborda den inre marknaden för el och skapa lika
villkor för alla elföretag i gemenskapen. Kommissionens
meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om utsikterna för
den inre el- och gasmarknaden” och ”Utredning i enlighet
med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europe
iska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade att nuva
rande regler och åtgärder inte tillhandahåller den ram som
krävs för att målet om en välfungerande inre marknad ska
kunna uppnås.
5
5
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
n
e
a
p
a
k
s
tt
a
ll
it
ti
g
a
r
d
i
b
d
a
r
g
g
ö
h
i
r
h
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
66
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG
av den 13 juli 2009
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
67
(8)
För att trygga konkurrens och elförsörjning till mest kon
kurrenskraftiga pris bör medlemsstaterna och de nationella
tillsynsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande till
träde för nya elhandlare som levererar el från olika energi
källor samt för nya leverantörer av elproduktion.
(9)
Utan effektiv åtskillnad mellan nätverksamhet och verk
samheter som rör produktion och leverans (”effektiv
åtskillnad”) finns det en inneboende risk för diskrimine
ring, inte bara i samband med nätdriften utan även när det
gäller incitamenten för de vertikalt integrerade företagen
att göra de investeringar i näten som krävs.
(10)
De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i
direktiv 2003/54/EG har emellertid inte medfört någon
effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys
tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska
rådets möte den 8 – 9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för
effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena
sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.
(11)
Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undanrö
jer incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskri
minera konkurrenterna i samband med nättillträde och
investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren
utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av
leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effektiv
och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och
säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar
därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för
den inre gas- och elmarknaden
(1) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.
(
föringsnäten som det effektivaste verktyget för att främja
investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt
och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och trans
parens på marknaden. Vid åtskilt ägande bör det därför stäl
las krav på medlemsstaterna att säkerställa att en eller flera
personer inte kontrollerar ett produktionsföretag eller ett
elhandelsföretag samtidigt som den eller de utövar kontroll
över eller rättigheter gentemot en systemansvarig för över
föringssystemet eller ett överföringssystem. Omvänt bör
kontroll över ett överföringssystem eller en systemansvarig
för överföringssystemet utesluta möjligheten att utöva kon
troll över eller rättigheter gentemot ett produktionsföretag
eller ett elhandelsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett
produktionsföretag eller ett elhandelsföretag kunna inneha
en minoritetsandel i en systemansvarig för ett överförings
system eller ett överföringssystem.
(12)
Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella
intressekonflikter mellan producenter, elhandlare och syste
mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament
för nödvändiga investeringar och garantera nya marknads
aktörers tillträde inom ramen för ett transparent och
effektivt regelverk, samt bör inte skapa ett alltför betung
ande regelverk för de nationella tillsynsmyndigheterna.
(13)
Definitionen av begreppet ”kontroll” är hämtad från
rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari
2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s
koncentrationsförordning)
(2) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
(
(14)
Eftersom åtskilt ägande i en del fall innebär att företag
måste omstruktureras bör de medlemsstater som beslutar
att tillämpa åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa
de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala
kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmel
serna om åtskillnad tillämpas tvärsöver båda sektorerna.
(15)
Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är
helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och
förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma
person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över
föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag
som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av
samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med
lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över
föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller
utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk
tionsföretag eller ett elhandelsföretag.
(16)
Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för
överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller
produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt
integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill
gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning säk
ras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO) eller
den oberoende systemansvarige för överföring (ITO) utför
den systemansvariges samtliga uppgifter samt att detalje
rad reglering och omfattande myndighetstillsyn införs.
(17)
När ett företag som den 3 september 2009 äger ett överfö
ringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör med
lemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild
systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö
rande av oberoende systemansvariga eller oberoende
systemansvariga för överföring utan leverans- eller
produktionsintressen.
(18)
För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i
vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna
välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom
direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade
företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det
återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt
att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har
uppfyllts.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
5
/
1
1
2
L
.)
2
-
r
e
v
ö
v
a
e
d
n
a
g
ä
tl
i
k
s
t
å
ll
it
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
68
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/57
(19)
För att införandet av en oberoende systemansvarig eller
oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt
bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den
oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt
regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck
liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden
och integration av elmarknaderna. Effektiv åtskillnad med
hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige för
överföring bör bygga på dels en pelare av organisatoriska
åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av systeman
svariga för överföringssystem, dels en pelare av åtgärder
avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa
citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt
samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över
föring bör också bland annat säkerställas genom vissa
”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam
het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till
samma information som den som erhållits i en ledande
ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade
företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en
oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav
som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och
9 mars 2007.
(20)
I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden
för el bör stora icke-hushållskunder ha rätt att välja elhand
lare och teckna avtal med flera olika elhandlare för att täcka
sitt elförsörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas mot
exklusivitetsklausuler som utesluter konkurrerande eller
kompletterande anbud.
(21)
En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande
på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän
digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter
nativet med en oberoende systemansvarig eller en
oberoende systemansvarig för överföring. Företag som
bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet
får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över
eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över
föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän
digt åtskilt ägande.
(22)
Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av
marknadsorganisation på den inre marknaden för el. De
åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa
lika villkor på marknaden bör grunda sig på överordnade
krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med kommissio
nen om åtgärdernas förenlighet med fördraget och
gemenskapsrätten.
(23)
När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om
icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata
sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen
hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i
strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en
oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon
rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller
beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över
föringssystem eller överföringssystem och organ för pro
duktionsföretag eller elhandelsföretag. Under förutsättning
att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav uppfylls,
bör vid åtskilt ägande och lösningen med en oberoende
systemansvarig två skilda offentliga organ kunna kontrol
lera produktion och leverans å ena sidan och överföring å
den andra.
(24)
Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å
andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela
gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-
gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät
verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i
gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns
myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av
sådana systemansvariga för överföringssystem som inte
uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa
att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska
pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn
till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om
certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens
internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten
och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom
missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse
ende ägaren till eller den systemansvarige för ett
överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso
ner från tredjeländer.
(25)
En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den
allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad
med en effektivt fungerande inre marknad för el och med
en integration av medlemsstaternas separata elmarknader.
Elförsörjningen till unionens medborgare kan enbart ske
genom ett nät. Fungerande elmarknader, och framför allt
de nät och andra tillgångar som är förknippade med elför
sörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna
säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för unions
medborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer bör där
för endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem eller en
systemansvarig för överföringssystem, om de uppfyller de
krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom gemenska
pen. Utan att det påverkar gemenskapens internationella
åtaganden anser gemenskapen att sektorn för överförings
system för el är mycket viktig för gemenskapen och att
ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när det gäller att
upprätthålla en tryggad energiförsörjning till gemenskapen
i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen och
den allmänna säkerheten i gemenskapen och unionsmed
borgarnas välfärd. En trygg energiförsörjning till gemen
skapen kräver i synnerhet en bedömning av nätdriftens
oberoende, nivån på gemenskapens och enskilda medlems
staters beroende av energiförsörjning från tredjeländer
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
69
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
samt av hur både inhemsk och internationell handel och
energiinvesteringar behandlas i ett visst tredjeland. Försörj
ningstryggheten bör därför bedömas mot bakgrund av de
faktiska omständigheterna i varje enskilt fall samt de rät
tigheter och skyldigheter som uppkommer enligt interna
tionell rätt, särskilt de internationella avtalen mellan
gemenskapen och det berörda tredjelandet. Kommissionen
uppmanas att vid behov lägga fram rekommendationer för
förhandlingar om relevanta avtal med tredjeländer beträf
fande trygg energiförsörjning till gemenskapen, eller att ta
med de nödvändiga frågorna i andra förhandlingar med
dessa tredjeländer.
(26)
Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är
avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.
Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till
träde och investeringar är dock mindre på distributions
nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och
produktions- eller leveransintressenas inflytande i allmän
het inte är så betydande på distributionsnivån som på över
föringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/54/EG blev
rättslig och funktionell åtskillnad av systemansvariga för
distributionssystemet dessutom obligatorisk först från och
med den 1 juli 2007 och dess effekter på den inre mark
naden för el har ännu inte utvärderats. De regler om rätts
lig och funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan
leda till effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydli
gare, genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att
skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga
för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att
dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon
kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus
hållskunder och små icke-hushållskunder.
(27)
Medlemsstaterna bör uppmuntra till en modernisering av
distributionsnät, exempelvis genom införandet av intelli
genta nät, som bör vara uppbyggda på ett sätt som
uppmuntrar till decentraliserad produktion och
energieffektivitet.
(28)
När det gäller små system kan det vara nödvändigt att stöd
tjänster tillhandahålls av systemansvariga för överförings
system som är sammanlänkade med små system.
(29)
För att undvika att små systemansvariga för distributions
system får en oproportionerlig ekonomisk och administra
tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta
berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl
ler distributionen.
(30)
När ett slutet distributionssystem används för att skapa
optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som
kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu
tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av
systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys
temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter
som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund
av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige
för distributionssystemet och systemets användare. Indu
striella och kommersiella platser samt platser där gemen
samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,
flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade
anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe
gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk
samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad
karaktär.
(31)
Tillståndsförfarandena får inte leda till en administrativ
börda som är oproportionerlig i förhållande till elprodu
centernas storlek och eventuella inverkan. Obefogat
utdragna tillståndsförfaranden kan hindra nya aktörer att
komma in på marknaden.
(32)
Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa
renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till
näten. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen, utan
diskriminering.
(33)
Genom direktiv 2003/54/EG infördes ett krav på med
lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda
befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek
tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till
räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga
befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma
nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8–9 mars 2007
kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli
gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns
myndigheters befogenheter och förstärkning av deras
oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till
synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.
(34)
För att den inre marknaden för el ska kunna fungera kor
rekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna fatta
beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste också
vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller pri
vata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och
parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon
stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens
godkännande av tillsynsmyndigheters budget utgöra ett
hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till
synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet
av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för
nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm
melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett
lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns
myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono
miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att
vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna
och styrelsens storlek.
(35)
För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla
marknadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-
diskriminerande balansmekanismer som avspeglar
V
S
8
5
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
70
kostnaderna. När likviditetsnivån på elmarknaden väl är
tillräckligt hög, bör detta uppnås genom att man inför
sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för
försörjning och inköp av el som krävs för att uppfylla kra
ven på balans. Så länge likviditetsnivån på marknaden inte
är tillräckligt hög, bör de nationella tillsynsmyndigheterna
arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-
diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör
lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro
duktion och förbrukning av el och för att inte äventyra sys
temet. Systemansvariga för överföringssystem bör göra det
lättare för slutförbrukare och sammanslutningar av slutför
brukare att medverka på reserv- och balansmarknader.
(36)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa
eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer
på grundval av ett förslag från den systemansvarige för
överförings- eller distributionssystemet eller på grundval av
ett förslag som en systemansvarig och nätanvändarna kom
mit överens om. Vid fastställandet eller godkännandet bör
de nationella tillsynsmyndigheterna se till att överförings-
eller distributionstarifferna är icke-diskriminerande och
avspeglar kostnaderna och samtidigt ta hänsyn till de lång
siktiga marginalkostnader för näten som går att undvika
med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styr
ning av efterfrågan.
(37)
Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta
bindande beslut avseende elföretag och antingen själva
besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar, om
effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner
för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. Energitill
synsmyndigheterna bör även ges befogenhet att, oavsett
tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta beslut
om lämpliga åtgärder som säkerställer fördelar för kun
derna genom främjande av den effektiva konkurrens som
är nödvändig för att den inre marknaden för el ska fungera
korrekt. Införandet av virtuella elkraftanläggningar – dvs.
program för frigörande av el varigenom elföretag är skyl
diga att sälja eller ställa en viss elvolym till förfogande eller
medge åtkomst till en del av sin produktionskapacitet för
intresserade elhandelsföretag under en viss tidsperiod – är
en av möjliga åtgärder för att främja effektiv konkurrens
och säkerställa att marknaden fungerar korrekt. Energitill
synsmyndigheterna bör även ges befogenheter att bidra till
att säkerställa en hög standard på samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänster som står i samklang med kraven på
öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett
verkligt effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser
bör varken påverka kommissionens befogenheter att til
lämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av
företagskoncentration med en gemenskapsdimension, eller
reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörlighe
ten för kapital. Det oberoende organ till vilket en part som
berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har
rätt att överklaga kan vara en domstol eller annan rättslig
instans med befogenhet att genomföra en rättslig prövning.
(38)
Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas
befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda elfö
retagen incitament och befogenheter att fastställa effektiva,
proportionerliga och avskräckande sanktioner för dessa
företag eller att föreslå en behörig domstol att besluta om
sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyndigheterna ha
befogenhet att begära in relevant information från elföre
tagen, göra lämpliga och tillräckliga undersökningar samt
lösa tvister.
(39)
Den inre marknaden för el har vissa brister när det gäller
likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv resursför
delning, riskhantering och etablering av nya företag på
marknaden. Det finns ett behov av ökad konkurrens och
försörjningstrygghet genom att anslutning av nya kraftverk
till elnätet underlättas i samtliga medlemsstater, särskilt
genom att nya marknadsaktörer uppmuntras. Förtroendet
för marknaden, dess likviditet och antalet marknadsaktö
rer behöver öka, och därför måste tillsynen av företag verk
samma på området för elförsörjning stärkas. Sådana krav
bör inte påverka, och bör vara förenliga med, befintlig
gemenskapslagstiftning beträffande finansmarknaderna.
Tillsynsmyndigheterna för energisektorn och för finans
marknaden behöver samarbeta för att göra det möjligt för
varandra att få en överblick över berörda marknader.
(40)
Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl
ler bevarande av information, bör byrån för samarbete
mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad genom Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av
den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete
mellan energitillsynsmyndigheter
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
an a
n
och Europeiska värdepapperstillsynskommittén (EVTK),
inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG
(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
(
samråda och råda kommissionen om innehållet i dessa
riktlinjer. Byrån och EVTK bör också samarbeta för att
ytterligare utreda och ge råd i frågan om huruvida trans
aktioner med avtal om leverans av el och elderivat bör
omfattas av transparenskrav före eller efter handel och i så
fall hur dessa krav bör utformas.
(41)
Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit
detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av
avbrytbara leveransavtal.
(42)
Av rättvise- och konkurrensskäl samt indirekt för att skapa
arbetstillfällen bör industrin och handeln i hela gemenska
pen, inbegripet små och medelstora företag, och alla
9
5
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
,)
2
,
å
r
y
b
d
a
ll
k
d
e
n
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
71
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
unionsmedborgare som åtnjuter de ekonomiska fördelarna
med den inre marknaden också kunna åtnjuta en hög kon
sumentskyddsnivå, särskilt hushållskunder, och, när med
lemsstater anser det lämpligt, bör småföretag också kunna
komma i åtnjutande av garantier för tillhandahållande av
allmännyttiga tjänster, särskilt med avseende på försörj
ningstrygghet och skäliga tariffer. Dessa kunder bör också
ha rätt till valmöjligheter, rättvisa, representation och
mekanismer för tvistlösning.
(43)
Nästan alla medlemsstater har valt att säkerställa konkur
rensen på elproduktionsmarknaden genom ett transparent
tillståndsförfarande. Om tillräcklig elproduktionskapacitet
inte anläggs på grundval av tillståndsförfarandet, bör dock
medlemsstaterna se till att det finns en möjlighet att bidra
till att trygga försörjningen genom ett anbudsförfarande
eller ett liknande förfarande. Medlemsstaterna bör ha möj
lighet att, för att skydda miljön och gynna nya tekniska lös
ningar, se till att det finns möjlighet att upphandla ny
kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offent
liggjorda kriterier. Sådan ny kapacitet omfattar bland annat
el från förnybara energikällor och kraftvärmeproduktion.
(44)
Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång
och efterfrågan på el i varje enskild medlemsstat bevakas,
varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen
skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska
paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i
tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas
om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd
vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska
paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil
elförsörjning. Underhåll och anläggning av nödvändig
nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapaciteten
och decentraliserad elproduktion, är viktiga förutsättningar
för att garantera en stabil elförsörjning.
(45)
Medlemsstaterna bör tillförsäkra hushållskunder och, när
medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag rätten att
få tillgång till el av en bestämd kvalitet till priser som kan
jämföras enkelt och klart samt är transparenta och rimliga.
För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen
skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun
det underrätta kommissionen om alla åtgärder som
vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis
sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne
håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för
att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga
tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i
syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella
åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna
ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör vidta de åtgär
der som är nödvändiga för att skydda utsatta kunder på
den inre marknaden för el. Sådana åtgärder kan variera allt
efter de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna i
fråga och kan inbegripa specifika åtgärder avseende betal
ning av elräkningar eller mer generella åtgärder inom soci
alförsäkringssystemet. När samhällsomfattande tjänster
även tillhandahålls små företag, kan åtgärderna för att
säkerställa att dessa samhällsomfattande tjänster tillhanda
hålls vara olika för hushållskunder och små företag.
(46)
Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är
ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att
det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp
fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om
konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt
likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater.
Det är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster
kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio
nella omständigheter, om inte annat följer av
gemenskapslagstiftningen.
(47)
Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse en sistahandsel
handlare. Denne elhandlare kan vara försäljningsavdel
ningen i ett vertikalt integrerat företag som även fungerar
som distributör, under förutsättning att detta uppfyller kra
ven på åtskillnad i detta direktiv.
(48)
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå
målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll
ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono
miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.
Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att
säkerställa nödvändiga investeringar.
(49)
Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full
göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster
kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra
get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl
diga att underrätta kommissionen om detta.
(50)
Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster, inklusive sam
hällsomfattande tjänster, och de gemensamma miniminor
mer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att
alla konsumenter, särskilt utsatta konsumenter, ska kunna
gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kraven på all
männyttiga tjänster bör definieras på nationell nivå och
med hänsyn till nationella omständigheter; gemenskaps
lagstiftningen bör emellertid respekteras av medlemssta
terna. Unionsmedborgarna och, när medlemsstaterna
finner det lämpligt, småföretagen bör garanteras allmän
nyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet ochrim
liga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans till
V
S
0
6
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
72
konsumenterna är tillgången till objektiva och transparenta
förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således ha till
gång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande priser
och servicekostnader så att de kan begära in offerter från
konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsumen
terna bör även ha rätt att få ordentlig information om sin
energianvändning. Förskottsbetalningarna bör återspegla
den sannolika elförbrukningen och de olika betalningssys
temen bör vara icke-diskriminerande. Om konsumenterna
tillräckligt ofta ges information om energikostnaderna
kommer de att uppmuntras till att spara energi, eftersom
konsumenterna direkt ser effekterna av investeringar i
energieffektivitet och ändrat beteende. Ett fullständigt
genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvänd
ning av energi och om energitjänster
(1) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.
(
hänseende att kunna hjälpa konsumenterna att reducera
sina energikostnader.
(51)
Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk
tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till elföretagens cen
trala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter
behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans
parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu
menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan
dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta
terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns
myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna
tillgodoses.
(52)
Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om
sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio
nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland dem
medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna,
konsumentorganisationer och elföretag, fastställa en lättill
gänglig och användarvänlig kontrollista för energianvän
dare, där konsumenterna får praktiska upplysningar om
sina rättigheter. Alla konsumenter bör få denna kontrol
lista och den bör göras tillgänglig för allmänheten.
(53)
Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.
De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte
gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra
lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid
syftet bör vara att minska antalet personer som lever i
energifattigdom. Under alla omständigheter bör medlems
staterna säkra nödvändig energiförsörjning för utsatta kun
der. En integrerad metod skulle kunna användas, till
exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna skulle kunna
vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre energieffekti
vitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone medge en
nationell politik till förmån för utsatta kunder.
(54)
Effektiva möjligheter till tvistlösning för alla konsumenter
borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna
bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling
av klagomål.
(55)
Det bör vara möjligt att basera införandet av system med
smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid
en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko
nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare
för konsumenter med en viss elförbrukning bör medlems
staterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de bygger
ut systemen med smarta mätare.
(56)
Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck
lingen av nätet och investeringar i ny elproduktion.
(57)
Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka
för fungerande konkurrens och att olika elhandlare utan
svårighet får tillträde till marknaden samt att främja ny
elproduktionskapacitet för att konsumenterna verkligen
ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre marknad
för el.
(58)
Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad
för el främja integrationen av sina inhemska marknader
och samarbetet mellan systemoperatörer på gemenskaps
nivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de isole
rade system som bildar så kallade elöar, som fortfarande
existerar i gemenskapen.
(59)
Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av
ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en
verklig europeisk inre marknad för el, och tillsynsmyndig
heterna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i
förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg
leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och
regionala marknader.
(60)
Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att garan
tera gemensamma bestämmelser för en verklig inre mark
nad för el och ett brett elutbud som är tillgängligt för alla.
Korrekta marknadspriser skulle i detta syfte ge incitament
till gränsöverskridande sammanlänkningar och investe
ringar i ny elproduktion, samtidigt som de på lång sikt
skulle leda till priskonvergens.
(61)
Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandhålla information
om marknaden så att kommissionen kan utöva sin roll
som observatör och övervakare av den inre marknaden för
el och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt,
1
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
a
tt
e
d
i
r
e
m
m
o
k
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
73
inklusive aspekter som produktionskapacitet, olika källor
för elproduktion, infrastruktur för överföring och distribu
tion, tjänsternas kvalitet, gränsöverskridande handel, han
tering av överbelastning, investeringar, grossist- och
konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och
effektivitetsförbättringar. Nationella tillsynsmyndigheter
bör underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissio
nen om de medlemsstater där priserna utgör ett hinder för
konkurrensen och en väl fungerande marknad.
(62)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en full
ständigt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det där
för bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenska
pen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i
artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprinci
pen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som
är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(63)
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till nät för gränsöverskridande elhandel
(1) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.
(
an
nen anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniserings
grad som krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande
genomförandeåtgärder, är, även med avseende på vissa
bestämmelser i detta direktiv, ett användbart hjälpmedel
som snabbt kan ändras om det skulle behövas.
(64)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(65)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt
linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska
kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta
direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en
allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(66)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel
lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
(67)
Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv
2003/54/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl
önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i
fråga till en enda text i ett nytt direktiv.
(68)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, över
föring, distribution och leverans av el, samt bestämmelser om
konsumentskydd, i syfte att förbättra och integrera konkurrens
utsatta elmarknader i gemenskapen. Det innehåller regler för
elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till markna
den, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för
beviljande av tillstånd och för driften av system. Det fastställer
även krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenters
rättigheter och klargör konkurrenskraven.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. produktion: framställning av el.
2. producent: en fysisk eller juridisk person som framställer el.
3. överföring: transport av el i sammanlänkade system med hög
spänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhan
dahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte
leverans.
4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,
utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och,
i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system
och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla
rimliga krav på överföring av el.
5. distribution: transport av el i system med högspännings-,
mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande
till kunder, men inte leverans.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
6
/
1
1
2
L
r
ö
f
tt
a
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
m
s
a
r
t
n
u
m
p
p
u
)
3
.)
2
-
o
is
si
m
m
o
k
k
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
74
6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,
utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område
och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra sys
tem och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan upp
fylla rimliga krav på distribution av el.
7. kund: grossist eller slutförbrukare av el.
8. grossist: varje fysisk eller juridisk person som köper el i syfte
att återförsälja den inom eller utanför det system i vilket per
sonen är etablerad.
9. slutförbrukare: kund som köper el för eget bruk.
10. hushållskund: kund som köper el för sin egen hushållsförbruk
ning och inte för kommersiell verksamhet eller
yrkesverksamhet.
11. icke-hushållskund: varje fysisk eller juridisk person, inklusive
producenter och grossister, som köper el som inte är avsedd
för egen hushållsförbrukning.
12. berättigad kund: kund som fritt kan välja elhandlare i den
mening som avses i artikel 33.
13. sammanlänkning: utrustning som används för sammanlänk
ning av elsystem.
14. sammanlänkat system: ett antal överförings- och distributions
system som kopplas samman med hjälp av en eller flera
sammanlänkningar.
15. direktledning: antingen en elledning som kopplar samman en
enskild produktionsplats med en enskild kund, eller en elled
ning som kopplar samman en elproducent och en elhandlare
så att dessa direkt kan försörja sina egna fastigheter, dotter
bolag och berättigade kunder.
16. ekonomisk rangordning: rangordning av källor som tillhanda
håller elleveranser enligt ekonomiska kriterier.
17. stödtjänst: varje tjänst som behövs för driften av ett
överförings- eller distributionssystem.
18. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere
rar till eller får leveranser från ett överförings- eller
distributionssystem.
19. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av
el till kunder.
20. integrerat elföretag: ett vertikalt eller horisontellt integrerat
företag.
21. vertikalt integrerat företag: ett elföretag eller en grupp av elfö
retag där samma person(er) direkt eller indirekt har rätt att
utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda
företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av
områdena överföring eller distribution och minst ett av områ
dena produktion eller leverans av el.
22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti
kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni
1983 grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades till artikel 54.3 g.
(
ställd redovisning
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(
delsen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag
som tillhör samma aktieägare.
23. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam
het inom minst ett av områdena produktion för försäljning,
överföring, distribution eller leverans av el samt en annan
verksamhet utan anknytning till el.
24. anbudsförfarande: förfarande genom vilket planerade ytterli
gare behov och ersättningskapacitet täcks genom leveranser
från ny eller befintlig produktionskapacitet.
25. långtidsplanering: planering av investeringsbehovet i fråga om
produktions-, överförings- och distributionskapacitet på lång
sikt för att kunna tillmötesgå efterfrågan på el i systemet och
för att säkra leveranserna till kunderna.
26. litet enskilt system: varje system med en förbrukning på min
dre än 3 000 GWh under 1996, där mindre än 5 % av års
förbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra
system.
27. enskilt mikrosystem: varje system med en förbrukning på min
dre än 500 GWh under 1996 och där det inte finns någon
koppling till andra system.
28. tillförlitlighet: både leverans- och försörjningstrygghet i fråga
om el och teknisk säkerhet.
29. styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan: en övergripande
eller integrerad metod som syftar till att påverka elförbruk
ningens omfattning och den tidpunkt vid vilken elen förbru
kas för att därigenom minska förbrukningen av primärenergi
och toppbelastningar genom att i stället för investeringar i
ökad produktionskapacitet gynna investeringar i energieffek
tivitetsåtgärder eller andra åtgärder, såsom leveransavtal som
kan avbrytas, om det sistnämnda alternativet är mest effek
tivt och ekonomiskt med hänsyn till de positiva effekterna
för miljön och försörjningstrygghets- och distributionskost
nadsaspekterna av lägre energiförbrukning.
3
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
-
y
t
e
b
t
g
il
n
e
g
a
t
e
r
ö
f
e
s
s
e
r
t
n
i
tt
e
r
e
ll
e
/
h
c
o
,)
1
-
n
a
m
m
a
s
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
75
30. förnybara energikällor: förnybara icke-fossila energikällor
(vindkraft, solenergi, jordvärme, våg- och tidvattenenergi,
vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsan
läggningar och biogaser).
31. distribuerad produktion: produktionsanläggningar som är
anslutna till distributionssystem.
32. avtal om leverans av el: ett avtal om leverans av el, men som
inte inbegriper ett elderivat.
33. elderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk
terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(
34. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var
för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller
rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande på ett företag, särskilt genom
a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till
gångar eller en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande
på sammansättningen av ett företags organ och dessas
voteringar eller beslut.
35. elföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för
slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verk
samheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller
inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska
arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa
verksamheter.
KAPITEL II
ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN
Artikel 3
Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och
skyddet av kunderna
1.
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med
vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att elföretag
drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att uppnå en
konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar elmarknad, och
de får inte göra någon diskriminerande åtskillnad mellan dessa
företag när det gäller deras rättigheter eller skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga
bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo
dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri
ver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga
tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg
het, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljö
skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara
energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart
definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller
bara samt garantera att elföretag i gemenskapen kan nå ut till
nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörjnings
trygghet, styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och för
att uppfylla de miljömål och mål för energi från förnybara ener
gikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna införa lång
tidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part kan komma
att ansöka om tillträde till systemet.
3.
Medlemsstaterna ska inom sitt territorium se till att alla hus
hållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små
företag (det vill säga företag som har färre än 50 anställda och en
årlig omsättning eller balansomslutning som inte överstiger
10 miljoner EUR), har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill
säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till rimliga, lätt
och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande
priser. För att säkerställa leveranser av samhällsomfattande tjäns
ter får medlemsstaterna utse en sistahandselhandlare. Medlems
staterna ska ålägga distributionsföretagen att ansluta kunderna till
sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med
förfarandet i artikel 37.6. Inget i detta direktiv får hindra med
lemsstaterna från att stärka hushållskundernas och de små och
medelstora förbrukarnas ställning på marknaden genom att
främja möjligheterna till frivillig samgång mellan företrädare för
dessa konsumentkategorier.
Första stycket ska genomföras på ett transparent och icke-
diskriminerande sätt och ska inte hindra öppnandet av markna
derna enligt vad som föreskrivs i artikel 33.
4.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin
elförsörjning tillhandahållen av en elhandlare, under förutsättning
att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat elhandla
ren är registrerad i, så länge elhandlaren följer gällande regler för
handel och balans. Med avseende på detta ska medlemsstaterna
vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att adminis
trativa förfaranden inte diskriminerar leveransföretag som redan
är registrerade i en annan medlemsstat.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa
a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko
ren önskar byta elhandlare, den eller de berörda operatörerna
genomför detta byte inom tre veckor, och
b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta
förbrukningsuppgifter.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder garanteras de rättighe
ter som avses i leden a och b på ett icke-diskriminerande sätt i
fråga om kostnader, arbete eller tidsåtgång.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
6
/
1
1
2
L
.l
e
r
e
s
v
a
m
o
s
h
c
o
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
76
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/65
6.
Om det tillhandahålls ekonomisk ersättning, annan form av
ersättning och exklusiva rättigheter som en medlemsstat beviljar
för uppfyllandet av åliggandena i punkterna 2 och 3, ska detta ske
på ett icke-diskriminerande och transparent sätt.
7.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare, och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till
räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep
pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom
och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa
kunder från elleverans i kritiska situationer. Medlemsstaterna ska
se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder respekte
ras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda slut
förbrukare i avlägsna områden. De ska säkerställa en hög
konsumentskyddsnivå, särskilt vad gäller transparens i fråga om
allmänna avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för
tvistlösning. Medlemsstaterna ska se till att berättigade kunder i
praktiken lätt kan byta till en ny elhandlare. Åtminstone när det
gäller hushållskunder ska dessa åtgärder omfatta dem som anges
i bilaga I.
8.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att
utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om förmåner
inom socialförsäkringssystemen för att utsatta kunder ska få den
elförsörjning de behöver, eller stödja energieffektivitetsförbätt
ringar för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställts, också i
samband med åtgärder mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder
ska inte hindra ett effektivt öppnande av marknaderna enligt vad
som föreskrivs i artikel 33 eller en välfungerande marknad, och
kommissionen ska i förekommande fall underrättas i enlighet
med bestämmelserna i punkt 15 i denna artikel. Sådan underrät
telse får även omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för det all
männa socialförsäkringssystemet.
9.
Medlemsstaterna ska se till att elhandlarna på eller i sam
band med fakturorna och i reklam som riktar sig till slutförbru
kare anger följande:
a) Varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga bräns
lesammansättning som företaget använt under det gångna
året, på ett sätt som är begripligt och, på nationell nivå, tyd
ligt jämförbart.
b) Åtminstone hänvisning till befintliga referenskällor, t.ex.
webbsidor, där information finns tillgänglig för allmänheten
om den inverkan på miljön som elframställningen från den
sammanlagda bränslesammansättning som elhandlaren
använt under det föregående året har, åtminstone när det gäl
ler utsläpp av CO2 och radioaktivt avfall.
c) Information om deras rättigheter och möjligheter till tvistlös
ning i händelse av en tvist.
Vad gäller leden a och b i första stycket, för el som anskaffats på
en elbörs eller importerats från ett företag som är beläget utanför
gemenskapen, får aggregerade uppgifter som börsen eller företa
get tillhandahållit under föregående år användas.
Tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet ska
vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den information som
elhandlare tillhandahåller sina kunder i enlighet med denna arti
kel är tillförlitlig och att den, på nationell nivå, tillhandahålls på
ett tydligt och jämförbart sätt.
10.
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå målen
för social och ekonomisk sammanhållning samt miljöskydd, vil
ket vid behov ska inkludera åtgärder för styrning av
energieffektivitet/energiefterfrågan och metoder för att bekämpa
klimatförändringar samt försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan
särskilt omfatta lämpliga ekonomiska stimulansåtgärder, där så är
lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och
gemenskapsverktyg, för underhåll och anläggning av nödvändig
nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapacitet.
11.
För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna
eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten
starkt rekommendera att elföretagen optimerar elförbrukningen,
till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning, utveckla
innovativa former för prissättning eller införa system med smarta
mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.
12.
Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma
kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all
nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning
och möjligheter till tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa
kontaktpunkter kan vara en del av allmänna
konsumentupplysningsställen.
13.
Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende
mekanism, till exempel i form av en energiombudsman eller ett
konsumentorgan, för att säkerställa effektiv behandling av klago
mål och tvistlösning utanför domstol.
14.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel
serna i artiklarna 7, 8, 32 och/eller 34, i den utsträckning som til
lämpningen av dessa, rättsligt eller i praktiken, skulle hindra
elföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem i det
allmänna ekonomiska intresset och i den mån som handelns
utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle
strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen
omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun
der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.
15.
Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor
mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full
göra förpliktelserna att tillhandahålla samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåt
gärder, och om åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och
internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undan
tag från detta direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år under
rätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder,
oavsett om de kräver undantag från detta direktiv eller ej.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
77
16.
Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen
ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och elföretag, samt, utifrån de
framsteg som hittills gjorts, med arbetsmarknadens parter, fast
ställa en klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med
praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Med
lemsstaterna ska se till att elhandlarna eller de systemansvariga för
distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid
tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett
exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den
finns tillgänglig för allmänheten.
Artikel 4
Övervakning av försörjningstryggheten
Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg
het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna
uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35. Denna
övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och
efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter
frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg
gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att
täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller
flera elhandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast den
31 juli vartannat år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av
övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller
planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till
kommissionen.
Artikel 5
Tekniska regler
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier
definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i
vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut
ning till systemet av produktionsanläggningar, distributionssys
tem, direktanslutna konsumenters utrustning, sammanlänkningar
för sammankoppling och direktledningar fastställs. Dessa tekniska
regler ska säkerställa att systemen är driftskompatibla, och de ska
vara objektiva och icke-diskriminerande. Byrån får vid behov
utfärda lämpliga rekommendationer för att dessa regler ska bli
förenliga med varandra. Dessa regler ska anmälas till kommissio
nen i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsför
farande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och
beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
(
Artikel 6
Främjande av regionalt samarbete
1.
Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar
beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader
på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan
det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns
myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller
medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel
lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i
gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre
marknad för el, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska ramar
är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade sys
tem som bildar så kallade elöar, som fortfarande existerar i gemen
skapen. Det geografiska område som omfattas av detta regionala
samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska områden i
enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG) nr 714/2009. Detta
samarbete får omfatta andra geografiska områden.
2.
Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe
terna och de systemansvariga för överföringssystemen för att de
olika regionernas regelverk ska vara förenliga med målet att skapa
en konkurrensutsatt inre marknad för el. Om byrån anser att det
krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska den utfärda
lämpliga rekommendationer.
3.
Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se
till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller
flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera
medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säker
heten för nätet.
4.
Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings
systemen deltar i ett samriskföretag som inrättats i syfte att
genomföra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genom
föra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att för
hindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och
beteenden som motverkar konkurrens. Planen ska underställas
byråns godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt
integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska obero
ende av andra kontrollera att planen följs.
KAPITEL III
PRODUKTION
Artikel 7
Tillståndsförfarande för ny kapacitet
1.
Vid anläggning av ny produktionskapacitet ska medlemssta
terna använda ett tillståndsförfarande som ska genomföras enligt
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av
tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium.
Vid fastställandet av lämpliga kriterier ska medlemsstaterna ta
hänsyn till
a) säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet, elinstallationer och
tillhörande utrustning,
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
6
/
1
1
2
L
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
78
b) skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,
c) miljöskydd,
d) markanvändning och lokalisering,
e) användningen av allmän mark,
f) energieffektivitet,
g) typ av primärkällor,
h) sökandens specifika egenskaper, t.ex. teknisk, ekonomisk och
finansiell förmåga,
i) överensstämmelse med de åtgärder som vidtagits i enlighet
med artikel 3,
j) produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av gemen
skapens övergripande mål om att åtminstone 20 % av gemen
skapens slutliga energianvändning (brutto) år 2020 ska
komma från förnybara energikällor, i enlighet med artikel 3.1
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den
23 april 2009 om främjande av användningen av energi från
förnybara energikällor
(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(
k) produktionskapacitetens bidrag till utsläppsminskning.
3.
Medlemsstaterna ska se till att det finns särskilda tillstånds
förfaranden för liten decentraliserad produktion och/eller distri
buerad produktion, som tar hänsyn till deras begränsade storlek
och eventuella inverkan.
Medlemsstaterna får fastställa riktlinjer för detta särskilda till
ståndsförfarande. De nationella tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga nationella myndigheter, även planeringsmyndigheter,
ska se över dessa riktlinjer och får rekommendera ändringar.
Om medlemsstaterna har fastställt särskilda förfaranden för bevil
jande av markanvändning för stora nya infrastrukturprojekt som
avser produktionskapacitet, ska medlemsstaterna vid behov se till
att dessa förfaranden omfattar anläggandet av ny produktionska
pacitet och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och
inom en lämplig tidsram.
4.
Förfarandena och kriterierna för beviljande av tillstånd ska
offentliggöras. Om en ansökan om tillstånd avslås ska den
sökande informeras om skälen för avslagsbeslutet. Dessa skäl ska
vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbör
ligen motiverade. Den sökande ska ha möjlighet att överklaga.
Artikel 8
Anbudsförfarande för ny kapacitet
1.
För att trygga försörjningen ska medlemsstaterna se till
att det genom ett anbudsförfarande eller ett annat förfarande
som är likvärdigt i fråga om transparens och icke-diskri
minering, grundat på offentliggjorda kriterier, finns möjlighet
att erbjuda ny kapacitet eller åtgärder för styrning av
energieffektiviteten/energiefterfrågan. Dessa förfaranden får dock
bara användas om den produktionskapacitet som anläggs med til
lämpning av tillståndsförfarandet eller de åtgärder som vidtas för
styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan inte är tillräckliga
för att säkerställa försörjningstryggheten.
2.
Medlemsstaterna får för att skydda miljön och gynna nya
tekniska lösningar se till att det finns möjlighet att upphandla ny
kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offentliggjorda
kriterier. Ett sådant anbudsförfarande får gälla ny kapacitet eller
åtgärder för styrning av energieffektiviteten/energiefterfrågan. Ett
anbudsförfarande får dock bara användas om den produktions
kapacitet som anläggs med tillämpning av tillståndsförfarandet
eller de åtgärder som vidtas inte är tillräckliga för att uppnå dessa
mål.
3.
Närmare uppgifter om ett anbudsförfarande avseende pro
duktionskapacitet och åtgärder för styrning av energieffek-
tivitet/energiefterfrågan ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning senast sex månader före den sista dagen för inläm
nande av anbud.
Anbudsspecifikationerna ska göras tillgängliga i tillräckligt god tid
för att alla intresserade företag som är etablerade på en medlems
stats territorium ska kunna lämna in anbud.
I syfte att säkerställa transparens och icke-diskriminering ska
anbudsspecifikationerna innehålla en detaljerad beskrivning av
kontraktsspecifikationerna och det förfarande som ska följas av
alla anbudsgivare samt en uttömmande förteckning över de kri
terier som ska styra urvalet av anbudsgivare och tilldelningen av
kontrakt, inklusive stimulansåtgärder som omfattas av anbudsför
farandet, t.ex. subventioner. Dessa specifikationer får också avse
de områden som anges i artikel 7.2.
4.
I anbudsinfordringar avseende erforderlig produktionskapa
citet ska hänsyn också tas till anbud om elleveranser med lång
tidsgarantier från befintliga produktionsanläggningar, under
förutsättning att tilläggskrav kan tillgodoses på detta sätt.
5.
Medlemsstaterna ska utse en myndighet, ett offentligt organ
eller ett enskilt organ vars verksamhet inte omfattar elproduktion,
elöverföring, eldistribution eller elleveranser och som kan vara en
tillsynsmyndighet enligt artikel 35.1, att ansvara för organisation,
övervakning och kontroll av anbudsförfarandet i punkterna 1–4 i
den här artikeln. Om den systemansvarige för överföringssyste
met är helt oberoende av annan verksamhet utan ägarsamband
med överföringssystemet, får den systemansvarige utses till det
organ som ansvarar för organisation, övervakning och kontroll av
anbudsförfarandet. Denna myndighet eller detta organ ska vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifterna i anbu
den behandlas konfidentiellt.
7
6
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
h
c
o
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
79
KAPITEL IV
DRIFT AV ÖVERFÖRINGSSYSTEM
Artikel 9
Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med
den 3 mars 2012.
a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som
systemansvarig för överföringssystemet.
b) Samma person(er) får inte
i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som
bedriver produktions- eller leveransverksamhet och
direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät
tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys
tem eller ett överföringssystem, eller
ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva
rig för överföringssystem eller över ett överföringssys
tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö
ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till
styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder
företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga
net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett
företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet
och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett
överföringssystem.
2.
De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet
omfatta
a) rätten att rösta,
b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet
eller organ som juridiskt företräder företaget, eller
c) rätten att inneha ägarmajoriteten.
3.
I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet”, omfatta det som avses
med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas
(1) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.
(
överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systeman
svarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den
mening som avses i det direktivet.
4.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c
till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste
mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte
grerat företag.
5.
Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full
gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har
upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys
temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två
eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö
retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva
rig i enlighet med artikel 13 eller som en oberoende
systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel V.
6.
Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som
avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent
ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,
å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över
ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som
bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet, inte
anses vara samma person eller samma personer.
7.
Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt
känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en
systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver
tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva
rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
8.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til
lämpa punkt 1.
I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen
a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 13,
eller
b) följa bestämmelserna i kapitel V.
9.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker
ställer ett mer effektivt oberoende för den systemansvarige än
bestämmelserna i kapitel V, får medlemsstaterna besluta att inte
tillämpa punkt 1.
10.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig
för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer
tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,
10.5 och 10.6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 714/2009 enligt vilken kommissionen ska kontrollera att
befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero
ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm
melserna i kapitel V.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
8
6
/
1
1
2
L
r
ö
f
g
ir
a
v
s
n
a
m
e
t
s
y
s
”
a
n
r
e
m
r
e
t
h
c
o
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
80
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/69
11.
Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys
tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp
fylla villkoren i punkt 1.
12.
Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-
eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter
kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät
tighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för överfö
ringssystem i medlemsstater som tillämpar punkt 1.
Artikel 10
Utseende och certifiering av systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för
överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk
terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 714/2009.
2.
Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den
nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie
ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med
lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för
överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över
föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö
ras i Europeiska unionens officiella tidning.
3.
Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns
myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att
kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva
riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti
kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall
inleda ett certifieringsförfarande:
a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys
temet i enlighet med punkt 3.
b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd
ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över
ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan
leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att
misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.
c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en
systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från
den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över
lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie
ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller
underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa
rande som avses i punkt 6 har fullföljts.
6.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck
liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman
svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse
kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i
förordning (EG) nr 714/2009.
7.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära sådan
information från systemansvariga för överföringssystem och före
tag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är
relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.
8.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla
kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
Artikel 11
Certifiering i förhållande till tredjeländer
1.
Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva
rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera
personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta
kommissionen.
Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis
sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en
eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö
ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.
2.
Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta
tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle
leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kon
troll över överföringssystemet eller den systemansvarige för
överföringssystemet.
3.
Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi
fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra
månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings
systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte
visats
a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som
utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte
kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems
staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till
synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta
hänsyn till
i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende
på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbegripet
avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör trygg energiförsörjning,
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
81
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med
tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med
gemenskapslagstiftningen, och
iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet
och i det berörda tredjelandet.
4.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till
kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf
fande beslutet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den
utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns
myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande
från kommissionen om huruvida
a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför
sörjning till gemenskapen.
6.
Kommissionen ska behandla den begäran som avses i
punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det
att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till
den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från
den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.
När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn
punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. Om
kommissionen framställer en sådan begäran ska tvåmånaderspe
rioden förlängas med två månader.
Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den
period som avses i första och andra styckena ska den inte anses
ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
7.
När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som
utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att
äventyra trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den beakta
a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de
berörda tredjeländerna, och
b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på
det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri
pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör trygg energiförsörjning.
8.
Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga
beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den
period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe
ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis
sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra
certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener
giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems
stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet
för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio
nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm
melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den
nationella tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissio
nens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga
beslutet avviker från kommissionens yttrande ska den berörda
medlemsstaten tillhandahålla och offentliggöra, tillsammans med
beslutet, skälen för detta beslut.
9.
Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,
i överensstämmelse med gemenskapsrätten, utöva inhemsk rätts
lig kontroll för att skydda legitima intressen som rör allmän
säkerhet.
10.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som
ska följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att
komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa
rande med kontroll som avses i artikel 46.2.
11.
Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til
lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt
artikel 44.
Artikel 12
Uppgifter som åligger de systemansvariga för
överföringssystemet (TSO)
Varje systemansvarig för överföringssystemet ska ansvara för
följande:
a) Att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rim
liga krav på överföring av el, att på affärsmässiga villkor och
med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och
utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem.
b) Att säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldig
heten att tillhandahålla tjänster.
c) Att bidra till försörjningstryggheten genom lämplig överfö
ringskapacitet och systemtillförlitlighet.
d) Att styra elkraftflödena i systemet, med beaktande av utby
ten med andra sammanlänkade system. Den systemansvarige
ska för detta ändamål ansvara för att kraftsystemet är säkert,
tillförlitligt och effektivt och därvid säkerställa att alla nöd
vändiga stödtjänster, även sådana som styrs av efterfrågan, är
tillgängliga i den mån som denna tillgänglighet är oberoende
av andra överföringssystem med vilket systemet är
sammanlänkat.
e) Att förse den systemansvarige för andra system med vilka
systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att
säker och effektiv drift, samordnad utveckling och driftskom
patibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna
säkerställas.
V
S
0
7
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
82
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/71
f) Att säkerställa att ingen diskriminerande åtskillnad görs mel
lan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i
synnerhet inte till förmån för anknutna företag.
g) Att förse systemanvändarna med den information som
behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet.
h) Att inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen
för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för
överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)
nr 714/2009, att bevilja och administrera tredje parts tillträde
och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vil
ket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna,
varvid de systemansvariga för överföringssystemet, då de full
gör sina uppgifter enligt denna artikel, främst ska underlätta
marknadsintegrationen.
Artikel 13
Oberoende systemansvariga (ISO)
1.
Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före
tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til
lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på
förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm
ning ska godkännas av kommissionen.
2.
Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende
systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:
a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,
c och d.
b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko
nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att
utföra sina uppgifter enligt artikel 12.
c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut
vecklingsplan som övervakas av tillsynsmyndigheten.
d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra
sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga
ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande
företaget och övriga relevanta enheter.
e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter
enligt förordning (EG) nr 714/2009, inbegripet samarbete
mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk
och regional nivå.
3.
Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko
ren i artikel 11 och punkt 2 i den här artikeln ska av medlems
staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.
Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och
artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 11 i detta
direktiv ska tillämpas.
4.
Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja
och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av
avgifter för tillträde, kapacitetsavgifter och betalningar inom
ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga
för överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)
nr 714/2009 samt att driva, underhålla och utveckla överförings
systemet och att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla
rimliga krav genom investeringsplanering. Vid utvecklingen av
överföringssystemet ska den oberoende systemansvarige ansvara
för planering (inbegripet tillståndsförfarande), uppförande och
idriftsättning av den nya infrastrukturen. I detta syfte ska den obe
roende systemansvarige agera som systemansvarig för överfö
ringssystemet i enlighet med detta kapitel. Överföringssystemets
ägare ska inte ansvara för att bevilja och förvalta tredje parts till
träde eller för investeringsplanering.
5.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö
ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:
a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete
och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp
gifter, i synnerhet all relevant information.
b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva
rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe
ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,
inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme
toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn
digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda
med överföringssystemets ägare och de andra berörda
parterna.
c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,
med undantag av den del av ansvaret som avser den obero
ende systemansvariges uppgifter.
d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av utbyggnad av
nätet, med undantag av sådana investeringar där ägaren, i
enlighet med b, har medgivit att finansieringen görs av någon
berörd part, inklusive den oberoende systemansvarige.
6.
Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära
samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen
heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av
överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.
Artikel 14
Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW)
1.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till
överföringssystem som ingår i vertikalt integrerade företag vara
oberoende av annan verksamhet som inte rör överföring, åtmins
tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
83
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
För att säkerställa att den ägare till överföringssystemet som
avses i punkt 1 är oberoende ska följande minimikriterier gälla:
a) Personer som ansvarar för ledningen av ägaren till överfö
ringssystemet får inte ingå i företagsstrukturer i det integre
rade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den
dagliga driften när det gäller produktion, distribution eller
leverans av el.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos dem som ansvarar för ledningen av ägaren till
överföringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att
dessa personer kan agera självständigt.
c) Överföringssystemets ägare ska upprätta en övervaknings
plan, där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att mot
verka diskriminerande beteende, och se till att det
kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska det
anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp
fylla dessa mål. Den person eller det organ som ansvarar för
att övervakningsplanen följs ska till tillsynsmyndigheten
lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgär
der som vidtagits.
3.
Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att
överföringssystemets ägare i alla avseenden uppfyller villkoren i
punkt 2. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar
av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet
med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 46.2.
Artikel 15
Inmatningsordning och balans
1.
Utan att detta inverkar på leveranser av el som grundas på
avtalsförpliktelser, inklusive sådana som härrör från anbudsspe
cifikationerna, ska den systemansvarige för överföringssystemet,
när den systemansvarige har denna funktion, ansvara för inmat
ningsordningen mellan produktionsanläggningarna inom sitt
område och bestämma hur sammanlänkningar till andra system
ska utnyttjas.
2.
Inmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna
och utnyttjandet av sammanlänkningar ska fastställas på grund
val av kriterier som ska godkännas av de tillsynsmyndigheterna
om de är behöriga och som måste vara objektiva, offentliggjorda
och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt som säkerställer att
den inre marknaden för el fungerar väl. I kriterierna ska den eko
nomiska rangordning som gäller el från tillgängliga installationer
för elproduktion, eller från överföring genom sammanlänkningar,
samt de tekniska begränsningarna i systemet beaktas.
3.
En medlemsstat ska ålägga de systemansvariga att, då de
avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar
som använder förnybara energikällor, agerar i enlighet med arti
kel 16 i direktiv 2009/28/EG. De får också ålägga den systeman
svarige att, då denne avgör inmatningsordningen mellan
produktionsanläggningar, ge kraftvärmeverk företräde.
4.
En medlemsstat får med hänsyn till försörjningstryggheten
bestämma att produktionsanläggningar som använder inhemska
källor för primärenergi ska prioriteras i en utsträckning som inte
under något kalenderår överstiger 15 % av den totala mängd pri
märenergi som behövs för att producera den el som förbrukas i
den berörda medlemsstaten.
5.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
överföringssystem uppfyller vissa minimikrav i fråga om under
håll och utveckling av överföringssystemet, inklusive dess
sammanlänkningskapacitet.
6.
Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den
energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci
tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-
diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden närhelst
de har denna funktion.
7.
De regler för balans av elsystemet som fastställs av system
ansvariga för överföringssystemet ska vara objektiva, transparenta
och icke-diskriminerande, vilket även ska gälla för reglerna för de
avgifter för obalanser i energitillförseln som tas ut av användarna
av systemansvarigas nät. Villkor och bestämmelser, inklusive reg
ler och tariffer, för systemansvarigas tillhandahållande av sådana
tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeg
lar kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 37.6
och ska offentliggöras.
Artikel 16
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga
för överföringssystem (TSO) och ägare till
överföringssystem (TSOW)
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste
mansvarig för och ägare till överföringssystem behandla kommer
siellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt,
och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten
som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskrimine
rande sätt. Den ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga
uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvän
digt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden
av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas,
ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare
och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner,
t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent admi
nistrativa funktioner eller IT-funktioner.
V
S
2
7
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
84
2.
Den systemansvarige för överföringssystemet får inte, i sam
band med anknutna företags försäljning eller köp av el, missbruka
kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i
samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde
till systemet.
3.
Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens
och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig
het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt.
KAPITEL V
OBEROENDE SYSTEMANSVARIG FÖR ÖVERFÖRING (ITO)
Artikel 17
Tillgångar, utrustning, personal och identitet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara
utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska
resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt
detta direktiv och bedriva elöverföringsverksamhet, särskilt
följande:
a) Tillgångar som är nödvändiga för elöverföringsverksamhe
ten, bl.a. överföringssystem, ska ägas av den oberoende sys
temansvarige för överföring.
b) Personal som är nödvändig för elöverföringsverksamheten,
bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara
anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.
c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till
och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska
vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende
systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns
ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning
att
i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar
systemanvändarna, att de är tillgängliga för alla system
användare på samma villkor och inte inskränker, sned
vrider eller förhindrar konkurrensen avseende
produktion eller leverans, och
ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god
känts av tillsynsmyndigheten.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut
enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser
för framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av
befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende
systemansvarige för överföring i god tid av det vertikalt inte
grerade företaget efter en vederbörlig begäran från den obe
roende systemansvarige för överföring.
2.
Elöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta följande
uppgifter utöver dem som anges i artikel 12:
a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och
hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.
b) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring
inom det europeiska nätverket av systemansvariga för över
föringssystem för el (”Entso för el”).
c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-
diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare.
d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,
bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.
inköp av tjänster (balanskostnader, kompensation för
energiförluster).
e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt
och ekonomiskt överföringssystem.
f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt
kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra
leveranser.
g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys
temansvariga för överföringssystem, elbörser och andra rele
vanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla
regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.
h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska
tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.
3.
Oberoende systemansvariga för överföringssystem ska orga
nisera sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv
68/151/EEG
(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord
ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti
kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och
tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom
gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).
(
4.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i sin
företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa
förvirring i fråga om det vertikalt integrerade företagets separata
identitet eller någon del därav.
5.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela
IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem
för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,
och inte heller använda samma konsulter eller externa leverantö
rer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för
åtkomst.
6.
De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper
ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti
kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.
3
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
85
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 18
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring
1.
Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet
enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö
ring ha
a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade
företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för
att driva, underhålla eller utveckla nätet, och
b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt
genom lån och kapitalökning.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska agera så
att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att bedriva
överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för att
utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt
överföringssystem.
3.
Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri
ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi
rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.
Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt
eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa
gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk
samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska
förmåner från sådana dotterbolag.
4.
Den oberoende systemansvarige för överförings övergri
pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa
ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade
företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende
systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande
till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk
samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet
som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla
nen enligt artikel 22.
5.
När oberoende systemansvariga för överföring fullgör sina
uppgifter enligt artiklarna 12 och 17.2 i detta direktiv och när de
följer artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EG) nr 714/2009 får
de inte diskriminera olika personer eller enheter och får inte
inskränka, snedvrida eller förhindra konkurrens i produktions-
eller leveransverksamhet.
6.
Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det
vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva
rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige
för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på
marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring
ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för
bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på
dennas begäran.
7.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska före
lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella
och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.
8.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor
mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses
i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe
ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.
9.
Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand
lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system
ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta
kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för
överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före
taget för att fullgöra dessa skyldigheter.
10.
Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att
det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till
oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med
lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta
direktiv och artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller i arti
kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.
Artikel 19
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överförings personal och företagsledning
1.
Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,
och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning
och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över
förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system
ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med
artikel 20.
2.
Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,
dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av
tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer
med ansvar för verkställande företagsledning och/eller ledamöter
av den oberoende systemansvarige för överförings administrativa
organ samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänstepe
riod ska meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut
som avses i punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndig
heten inom tre veckor efter underrättelsen inte har gjort några
invändningar.
Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som
avses i punkt 1
a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en
utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller
är ledamot av något administrativt organ, eller
b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser
tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.
3.
Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse eller
yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i
eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av
detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero
ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs
period före utnämningen av personer med ansvar för
företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman
svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av
denna punkt.
V
S
4
7
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
86
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/75
4.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon
position, något ansvar, något intresse eller någon affärsförbin
delse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del av
det vertikalt integrerade företaget eller med dess
majoritetsaktieägare.
5.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller
erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från
någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe
roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på
det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som
inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.
6.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi
nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig
heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras
tjänsteperiod.
7.
Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman
svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags
ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa
organ yrkesmässigt ha någon position, något ansvar, något
intresse eller någon affärsförbindelse i eller med någon annan del
av det vertikalt integrerade företaget än den oberoende systeman
svarige för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under
en period på minst fyra år.
8.
Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som
ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det
administrativa organet för den systemansvarige för
överföringssystemet.
De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda
möter i det administrativa organet för den systemansvarige för
överföringssystemet och som inte omfattas av punkt 3 får inte ha
utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant
verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex
månader före sin utnämning.
Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt
liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem
som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,
underhåll och utveckling av nätet.
Artikel 20
Tillsynsorgan
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett
tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig
inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys
temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av
de årliga och de mer långsiktiga finansieringsplanerna, den syste
mansvariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna.
De beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfat
tar inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den
oberoende systemansvarige för överföring och den dagliga för
valtningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att
utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.
2.
Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det
vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje
parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag
stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende
systemansvarige för överförings anställda.
3.
Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm
pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.
Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i
tillsynsorganet.
Artikel 21
Övervakningsplan och övervakningsansvarig
1.
Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva
rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan
där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi
nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska
underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det
påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak
ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.
2.
Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska
godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra
att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris
tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings
ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.
Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.
3.
Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande
åtgärder:
a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.
b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att
genomföra övervakningsplanen och överlämna den till
tillsynsmyndigheten.
c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio
ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.
d) Underrätta tillsynsmyndigheten alla betydande överträdelser
i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.
e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och
ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade
företaget och den oberoende systemansvarige för överföring.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
87
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe
ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda
investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen
och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga
administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.
5.
När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman
eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda
möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar
eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck
lingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska den
övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyndigheten,
som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.
6.
De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp
drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,
ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska
säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat
genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som
krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får
den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp
drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med
någon del av det vertikalt integrerade företaget eller dess
majoritetsaktieägare.
7.
Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,
antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och
ska ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller
skriftligt, till den oberoende systemansvarige för överförings
tillsynsorgan.
8.
Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe
roende systemansvarige för överförings företagsledning eller
administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags
stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där
följande frågor diskuteras:
a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för
ordning (EG) nr 714/2009 vad avser tariffer, tjänster för
tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelastnings
hantering, transparens, balans och sekundärmarknader.
b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla
överföringssystemet, bl.a. sammanlänkningar och investe
ringar i nätanslutningar.
c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings
systemets drift.
9.
Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende
systemansvarige för överföring följer artikel 16.
10.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele
vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över
förings kontor och till all information som är nödvändig för att
fullgöra sin uppgift.
11.
Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga
net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på
anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan
svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig
kapacitet.
12.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero
ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i
förväg.
Artikel 22
Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år
till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan
som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå
gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät
utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera
systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.
2.
Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra
strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de
kommande tio åren,
b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa
nya investeringar som ska verkställas under de kommande
tre åren, och
c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.
3.
När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den
oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan
den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk
ningen och utbytet med andra länder med beaktande av
investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät.
4.
Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam
råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den
tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv
dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de
underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent
liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella
investeringsbehov.
5.
Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut
vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts
under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den
icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009
(”gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår
några tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfat
tande nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda
med byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansva
rige för överföringssystemet ändrar sin tioåriga
nätutvecklingsplan.
V
S
6
7
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
88
6.
Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför
andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.
7.
För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av
någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den
nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga
nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre
åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl
dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att
investeringen i fråga görs, om denna investering fortfarande är
relevant på grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:
a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk
ställer investeringen.
b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe
rare för investeringen.
c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att
godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves
teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt
första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige
för överföring godtar något eller några av följande alternativ,
nämligen
a) finansiering av tredje part,
b) konstruktion av tredje part,
c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,
d) egen drift av den nya tillgången i fråga.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska lämna inves
terarna all information som behövs för att göra investeringen, ska
koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på
bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av
investeringsprojektet.
Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn
dighetens godkännande.
8.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter
enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna
omfatta investeringskostnaderna i fråga.
Artikel 23
Beslutsbefogenhet avseende kopplingen av nya kraftverk
till överföringsnätet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta
och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden för icke-
diskriminerande inkoppling av nya kraftverk till överföringssys
temet. Dessa förfaranden ska underställas de nationella
tillsynsmyndigheternas godkännande.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha
rätt att vägra ett nytt kraftverks inkoppling på grund av eventu
ella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet, t.ex. över
belastning i avlägsna delar av överföringssystemet. Den oberoende
systemansvarige för överföring ska lämna nödvändig information.
3.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte
ha rätt att vägra en ny anslutningspunkt på grund av att detta
leder
citetsökning i de delar av systemet som ligger närmast
anslutningspunkten.
KAPITEL VI
DRIFT AV DISTRIBUTIONSSYSTEM
Artikel 24
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
företag som äger eller är ansvariga för distributionssystem att utse
en eller flera systemansvariga för distributionssystemet. Medlems
staterna ska se till att de systemansvariga för distributionssyste
met handlar i överensstämmelse med artiklarna 25, 26 och 27.
Artikel 25
Uppgifter som åligger de systemansvariga för
distributionssystemet
1.
Den systemansvarige för distributionssystemet ska säker
ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på
eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och
utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt
område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av
energieffektivitet.
2.
Den systemansvarige får inte i något fall diskriminera mel
lan systemanvändare eller kategorier av användare av systemet, i
synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.
3.
Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse sys
temanvändarna med den information de behöver för effektivt till
träde till och användning av systemet.
4.
En medlemsstat får ålägga den systemansvarige för distribu
tionssystemet att, då denne avgör inmatningsordningen mellan
produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som använder
förnybara energikällor eller avfall, eller kraftvärmeverk.
7
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
-
a
p
a
k
g
i
d
n
ä
v
d
ö
n
d
i
v
r
å
t
s
p
p
u
m
o
s
r
e
d
a
n
t
s
o
k
e
r
a
g
il
r
e
tt
y
ll
it
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
89
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
5.
Systemansvariga för distributionssystemet ska anskaffa den
energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci
tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-
diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden, närhelst
de har denna funktion. Detta krav ska inte påverka användningen
av elektricitet som erhållits enligt avtal som ingicks före den
1 januari 2002.
6.
I det fall de systemansvariga för distributionssystemet ansva
rar för balans av eldistributionssystemet ska de av dem fastställda
reglerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i
energitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och
bestämmelser, inklusive regler och tariffer, för de systemansvari
gas tillhandahållande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-
diskriminerande sätt som avspeglar kostnaderna enligt en metod
som är förenlig med artikel 37.6 och ska offentliggöras.
7.
När den systemansvarige planerar en utveckling av distribu
tionsnätet ska hänsyn tas till sådana åtgärder för styrning av
energieffektivitet/energiefterfrågan eller distribuerad produktion
som kan komma att ersätta behovet av att uppgradera eller ersätta
elkapaciteten.
Artikel 26
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
1.
Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en
del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad
avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero
ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa
regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet
av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade
företaget.
2.
Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman
svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett
vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och
sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan
samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini
mikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman
svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk
turer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt
ansvarar för den dagliga driften avseende produktion, över
föring eller leverans av el.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för
den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett
sätt som säkerställer att dessa personer kan agera
självständigt.
c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade elföretaget, när
det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, under
håll eller utveckling av nätet. För detta ändamål ska den sys
temansvarige för distributionssystemet förfoga över de
resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska, fysiska
och ekonomiska resurser. Detta bör inte hindra förekomsten
av lämpliga samordningsmekanismer för att säkerställa att
moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga över
vakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar,
som regleras indirekt i enlighet med artikel 37.6, i ett dotter
bolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för moder
bolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det
motsvarande instrument som upprättas av den systemansva
rige för distributionssystemet och att fastställa övergripande
gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det ska
inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för den
dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppfö
rande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa
beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie
ringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta
en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta
gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till att
det kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska
anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp
fylla detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för
att övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervaknings
ansvarige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i arti
kel 35.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,
om de åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige
ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig
information om den systemansvarige för distributionssyste
met och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.
3.
Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i
ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den
nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av
sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt
integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner
het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile
ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet
som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1, 2
och 3 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000
anslutna kunder eller levererar till små, enskilda system.
Artikel 27
Skyldighet till konfidentiell behandling för
systemansvariga för distributionssystemet
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska den system
ansvarige för distributionssystemet behandla kommersiellt käns
liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin
affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp
gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för
delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.
V
S
8
7
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
90
Artikel 28
Slutna distributionssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett
slutet distributionssystem ett system som distribuerar el inom en
geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats
där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar el till hushållskun
der, såvida
a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är
integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller
b) systemet distribuerar el huvudsakligen till ägaren av eller den
driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning
till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu
tionssystem från
a) skyldigheten i artikel 25.5 att anskaffa energi för att täcka
energiförluster och reservkapacitet inom sitt system i enlig
het med transparenta, icke-diskriminerande och marknads
baserade förfaranden,
b) skyldigheten i artikel 32.1 att tarifferna, eller de metoder som
använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i
kraft i enlighet med artikel 37.
3.
Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande
tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på
begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses
över och godkännas i enlighet med artikel 37.
4.
Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl
lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos
eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och
som befinner sig inom det område som får el levererad genom ett
slutet distributionssystem.
Artikel 29
Kombinerat systemansvar
Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig
med kombinerat ansvar för överförings- och distributionssyste
men, under förutsättning att denne systemansvarige följer arti
kel 9.1, eller artiklarna 13 och 14, eller kapitel V, eller omfattas
av artikel 44.2.
KAPITEL VII
SÄRREDOVISNING AV OLIKA VERKSAMHETER SAMT
TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN
Artikel 30
Tillgång till räkenskaper
1.
Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35, ska i den
utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter
ha tillgång till elföretagens räkenskaper i enlighet med artikel 31.
2.
Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,
inklusive tillsynsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt käns
liga uppgifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att
sådan information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de
behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
Artikel 31
Särredovisning
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att säkerställa att elföretagens bokföring genomförs i enlighet
med punkterna 2 och 3.
2.
Elföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk form, upp
rätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovisningar i enlig
het med de bestämmelser i nationell lagstiftning som avser
årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlighet
med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun
dat på artikel 44.2 g
(*) Rubriken på direktiv 78/660/EEG har anpassats för att ta hänsyn till
omnumreringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europe
iska gemenskapen i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Den ursprungliga hänvisningen gjordes till artikel 54.3 g.
(
bolag
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
(
Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre
dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten
på sitt huvudkontor.
3.
Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings-
och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva
göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att und
vika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av
konkurrensen. De ska också redovisa, eventuellt genom en sam
manställd redovisning, andra elverksamheter utan samband med
överföring eller distribution. Fram till den 1 juli 2007 ska de sär
redovisa leveranserna till berättigade kunder och leveranserna till
icke-berättigade kunder. Inkomster från äganderätt till
överförings- eller distributionssystemet ska specificeras i bokfö
ringen. Vid behov ska de upprätta en sammanställd redovisning
för annan verksamhet utanför elsektorn. Den interna bokföringen
ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje
verksamhetsgren.
4.
Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att
den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering
och korssubventioner uppfylls.
9
7
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
v
a
r
e
p
y
t
a
s
si
v
i
t
u
ls
k
o
b
s
r
å
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
91
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
KAPITEL VIII
ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET
Artikel 32
Tillträde för tredje part
1.
Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för tredje
parts tillträde till överförings- och distributionssystemen grundad
på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla berättigade kunder
samt tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskill
nad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se till att
dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är
godkända innan de träder i kraft i enlighet med artikel 37 samt att
tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offent
liggörs innan de träder i kraft.
2.
Den systemansvarige för överförings- eller distributionssys
temet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig
kapacitet. Vederbörligen motiverade skäl, som särskilt tar hänsyn
till artikel 3 och som grundas på objektiva och tekniskt och eko
nomiskt motiverade kriterier, måste anges för en sådan vägran.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att dessa kriterier tillämpas kon
sekvent och att en systemanvändare som vägrats tillträde har till
gång till ett tvistlösningsförfarande. Vid behov, och om tillträde
till systemet har vägrats, ska tillsynsmyndigheterna också se till att
den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet
tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle
krävas för att förstärka nätet. Den part som begär sådan informa
tion får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för till
handahållande av informationen.
Artikel 33
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är
berättigade:
a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i
artikel 19.1–19.3 i direktiv 96/92/EG. Medlemsstaterna ska
senast den 31 januari varje år offentliggöra kriterierna för
fastställandet av vilka dessa berättigade kunder är.
b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.
c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.
2.
För att undvika bristande jämvikt när elmarknaderna
öppnas
a) får avtal om leverans av el med en berättigad kund inom en
annan medlemsstats system inte förbjudas, om kunden anses
berättigad i båda de berörda systemen, och
b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark
naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans
aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden
är berättigad endast i det ena av de båda systemen, ålägga den
vägrande parten att verkställa den begärda leveransen på
begäran av den medlemsstat där den berättigade kunden är
belägen.
Artikel 34
Direktledningar
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att göra det möjligt för
a) alla elproducenter och elhandlare som är etablerade inom
deras territorium att leverera till sina egna fastigheter, dotter
bolag och berättigade kunder genom en direktledning, och
b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran
ser via en direktledning från ett producentföretag och en
elhandlare.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av
tillstånd att uppföra direktledningar inom deras territorium. Dessa
kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande.
3.
Möjligheten att leverera el genom en direktledning enligt
punkt 1 i den här artikeln ska inte påverka möjligheten att ingå
elavtal i enlighet med artikel 32.
4.
Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt
ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats
på grundval av artikel 32, eller av att ett tvistlösningsförfarande
enligt artikel 37 har inletts.
5.
Medlemsstaterna får vägra att meddela tillstånd till en direkt
ledning om ett sådant tillstånd skulle strida mot bestämmelserna
i artikel 3. Vederbörligen motiverade skäl ska anges för en sådan
vägran.
KAPITEL IX
NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER
Artikel 35
Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende
1.
Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet
på nationell nivå.
2.
Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns
myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det
finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på
gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet
med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.
V
S
0
8
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
92
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/81
3.
Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till
synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat
område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade
konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta
undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög
nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till
synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för
ordning (EG) nr 713/2009.
4.
Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero
ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar
tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till
att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till
delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,
a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla
andra offentliga och privata organ,
b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning
i) agerar oberoende av marknadsintressen, och
ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon
regering eller annat offentligt eller privat organ när de
utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i
förekommande fall på ett nära samarbete med andra
berörda nationella myndigheter eller på de allmänna
politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte
avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt
artikel 37.
5.
För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska
medlemsstaterna i synnerhet se till
a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero
ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud
getanslag med självständigt ansvar för den anslagna
budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko
nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och
b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om
sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses
för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska
kunna förnyas en gång.
Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att
det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta
ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med
lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre
uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel
enligt nationell lag.
Artikel 36
Tillsynsmyndighetens allmänna mål
När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta
direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande
mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt
artikel 37, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta
nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och
utan att inkräkta på deras behörighet:
a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns
myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf
tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el i
gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för
samtliga kunder och elhandlare i gemenskapen, och se till att
det råder lämpliga villkor för att elnäten ska kunna fungera
effektivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga
målen.
b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala
marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led
a ska kunna uppnås.
c) Undanröja restriktioner för elhandeln mellan medlemsstater,
utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring
som rimligen krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra
integreringen av nationella marknader som kan underlätta
för elflödet inom hela gemenskapen.
d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas
säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system
som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck
lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt
ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både
överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig
produktion av el från förnybara energikällor och distribuerad
produktion.
e) Underlätta tillträde till elnätet för ny produktionskapacitet, i
synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för
hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för el produ
cerad från förnybara energikällor.
f) Säkerställa att systemansvariga och systemkunder får lämp
liga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka syste
meffektiviteten och främja marknadsintegreringen.
g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark
naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och
bidra till att säkerställa konsumentskyddet.
h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat
tande och allmännyttiga tjänster på elförsörjningens område,
bidra till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de pro
cesser för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter
elhandlare är kompatibla.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
93
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 37
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
1.
Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:
a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,
överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräk
ning av dem.
b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,
ägare av överförings- och distributionssystem, liksom elföre
tag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt övrig
relevant gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om
gränsöverskridande aspekter.
c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn
digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med
lemsstaterna och med byrån.
d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta
beslut som fattats av byrån och kommissionen.
e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur
dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna
i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska
omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp
nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp
i denna artikel.
f) Förhindra korssubventionering inom verksamhetsgrenarna
överföring, distribution och leverans.
g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för
överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera
en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är
förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009,
varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om
ändring av dessa investeringsplaner.
h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och
tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast
ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och
leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med
andra behöriga myndigheter.
i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriser, och
säkerställa att elföretagen fullgör sina skyldigheter vad gäller
transparens.
j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande
och konkurrens på grossist- och konsumentnivå, även när
det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive sys
tem för förskottsbetalning, andel kunder som byter elhand
lare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,
avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus
hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid
ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla
relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn
digheterna uppmärksamma på relevanta fall.
k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, däri
bland exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-
hushållskunder från att teckna avtal med mer än en
elhandlare samtidigt eller begränsa deras möjligheter att göra
detta och, om så är lämpligt, underrätta de nationella kon
kurrensmyndigheterna om sådana avtalsvillkor.
l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas
och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens
med gemenskapslagstiftningen och gemenskapens politik.
m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsföreta
gen behöver för att genomföra sammanlänkningar och
reparationer.
n) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att
konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,
är effektiva och genomförs.
o) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om
leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och
vid behov översända dessa rekommendationer till
konkurrensmyndigheterna.
p) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,
tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip
ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings
uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana
uppgifter enligt led h i bilaga I.
q) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig
heter för systemansvariga för överföringssystem och distri
butionssystem, elhandlare och kunder samt andra
marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 714/2009;
r) Övervaka investeringarna i produktionskapacitet med avse
ende på försörjningstryggheten.
s) Övervaka tekniskt samarbete mellan gemenskapen och tred
jeländers systemansvariga för överföringssystemet.
t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42.
u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte
av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio
nal nivå.
2.
Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings
uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än
tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är
resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig
heten så snart som möjligt.
Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över
ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns
myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid
behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,
när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella
myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.
V
S
2
8
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
94
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/83
Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller
byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder
börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter
enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda
myndigheter eller kommissionen.
3.
Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas
enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har
utsetts enligt artikel 13,
a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende
systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti
keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full
görs i enlighet med punkt 4 d,
b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe
roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för
att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina
skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som
tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva
rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm
nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,
c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 13.2 c, för den
första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe
ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre
senteras årligen av den oberoende systemansvarige,
d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende
systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller
nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av
nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för
utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt,
e) ha befogenhet att utföra inspektioner, även oanmälda sådana,
i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och de obe
roende systemansvariga, och
f) övervaka användningen av kapacitetsavgifter som tas ut av
den oberoende systemansvarige i enlighet med artikel 16.6 i
förordning (EG) nr 714/2009.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
får befogenheter att kunna utföra de skyldigheter som anges i
punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta
ändamål ska tillsynsmyndigheten åtminstone få befogenheter att
a) fatta bindande beslut om elföretag,
b) göra undersökningar av elmarknadernas funktion och att
besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att
marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig
heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella
konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för
finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen
gäller konkurrenslagstiftningen,
c) begära den information från elföretagen som är relevant för
utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till vägran att
ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder som krävs
för att stärka nätet,
d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande
sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter
enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt bin
dande beslut som fattats av tillsynsmyndigheterna eller byrån,
eller att föreslå en behörig domstol att besluta om sådana
sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att besluta om
eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %
av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp
till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt
ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller
det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,
för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,
och
e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe
ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk
terna 11 och 12.
5.
Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till
synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys
temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel V,
ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande uppgifter och
befogenheter:
a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande
beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.
b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige
för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa
get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina
skyldigheter.
c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte
grerade företaget och den systemansvarige för överförings
systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.
d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.
lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste
mansvarige för överföringssystemet.
e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan det
vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för
överföringssystemet, på villkor att de följer marknadsvillkoren.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
95
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när
det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.
Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis
kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt
integrerade företaget.
g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt
integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.
h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter
på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med
artikel 13 när den systemansvarige upprepade gånger inte
uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid
upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti
kalt integrerade företaget.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid
i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins
tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för
a) anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive
överförings- och distributionstariffer eller deras beräknings
metoder; dessa tariffer eller metoder ska utformas så att nöd
vändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör
det möjligt att säkra nätens funktion,
b) tillhandahållande av balanstjänster, vilka ska utföras så eko
nomiskt som möjligt och ge nätanvändarna goda incitament
för nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag;
balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri
minering och bygga på objektiva kriterier, och
c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för
faranden för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
7.
Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska
offentliggöras.
8.
När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller
metoder och av balanstjänsterna ska tillsynsmyndigheterna säker
ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att
öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra
leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.
9.
Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi
tuationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar
och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För
detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen
eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av
överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella
tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får
begära ändringar av dessa regler.
10.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov
begära att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer eller metoder
som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är proportio
nerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I händelse
av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer för
senas ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller
godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller
metoder härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensations
åtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från
dessa preliminära tariffer eller metoder.
11.
Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för
överförings- eller distributionssystemet vad avser den systeman
svariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får inge klago
målet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande
myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att kla
gomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader
om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den för
längda perioden får förlängas ytterligare om den klagande sam
tycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det
inte har upphävts vid ett överklagande.
12.
Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett
beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,
om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna
tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader efter
offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom
en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge
ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra
hinder för verkställighet.
13.
Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka
nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra
missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon
sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer
ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.
14.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri
pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig
het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller
juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som
föreskrivs i detta direktiv inte har följts.
15.
Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät
ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella
lagstiftningen.
16.
Tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för
att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för all
mänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kom
mersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.
V
S
4
8
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
96
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/85
17.
Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis
mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut
fattat av en tillsynsmyndighet rätt att överklaga till ett organ som
är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.
Artikel 38
Regelverk för gränsöverskridande frågor
1.
Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta
med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor
mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter
enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts
ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon
fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade
informationen.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt
för att
a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig
göra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser
och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möj
liggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,
inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och
mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas
och leveranssäkerheten kan förbättras, utan diskriminering
mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,
b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för
relevanta systemansvariga för överföringssystemet och för
andra marknadsaktörer, och
c) samordna utvecklingen av regler för hanteringen av
överbelastning.
3.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå
samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja
tillsynssamarbetet.
4.
De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära
samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta
påverkar deras specifika befogenheter.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning
tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra
och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent
liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 46.2.
Artikel 39
Överensstämmelse med riktlinjerna
1.
Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett
yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av
en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses
i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 714/2009.
2.
Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av
begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har
begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet
som har fattat det aktuella beslutet.
3.
Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl
jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan
det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.
4.
Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om
den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet
och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens
stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord
ning (EG) nr 714/2009 inom två månader räknat från dagen för
det beslutet.
5.
Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe
rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet
i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader
från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till
synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess
förenlighet med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i för
ordning (EG) nr 714/2009, får kommissionen besluta att under
söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana
tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn
digheten att yttra sig.
6.
Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli
gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett
slutgiltigt beslut om att
a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens
beslut, eller
b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten ändrar eller åter
kallar sitt beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.
7.
Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet
ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids
gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att
den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
8.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att
återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis
sionen om detta.
9.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska
följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att
komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa
rande med kontroll som avses i artikel 46.2.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
97
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 40
Bevarande av information
1.
Medlemsstaterna ska kräva att elhandlare under minst fem
år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande
elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga
för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndighe
terna, inklusive de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella
konkurrensmyndigheterna och kommissionen, för fullgörandet
av deras uppgifter.
2.
Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans
aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö
rande samt information om mängd, datum och tider för
verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera
den berörda grossisten liksom specificerad information om alla
elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.
3.
Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna
information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom
mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller
individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til
lämpas på information om finansiella instrument som omfattas
av direktiv 2004/39/EG.
4.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill
kor för bevarande av information liksom form och innehåll när
det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser
att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom
plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 46.2.
5.
När det gäller transaktioner avseende elderivat mellan
elhandlare, å ena sidan, och grossister och systemansvariga för
överföringssystemet, å andra sidan, ska denna artikel tillämpas
först när kommissionen har antagit de riktlinjer som avses i
punkt 4.
6.
Bestämmelserna i denna artikel får inte skapa ytterligare
skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1
för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
7.
Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång
till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv
2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti
vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.
KAPITEL X
KUNDMARKNADER
Artikel 41
Kundmarknader
För att underlätta utvecklingen av välfungerande och transparenta
kundmarknader för el i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till
att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för
överföringssystem, systemansvariga för distribution, elhandlare
och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden fastställs
med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för
utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och
mätningsansvar.
Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta
kundernas och elhandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns
myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.
Större icke-hushållskunder ska ha rätt att ingå avtal med flera
leverantörer samtidigt.
KAPITEL XI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 42
Skyddsåtgärder
I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall av hot
mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska trygghet
eller säkerhet eller mot ett kraftsystems integritet, får en medlems
stat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.
Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den inre
marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än vad
som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svårighe
ter som har uppstått.
Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa
åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får
besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva
sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren
sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med
det gemensamma intresset.
Artikel 43
Lika villkor
1.
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa
lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med
fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,
icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara
vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens
medgivande.
3.
Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i
punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna
period ska börja dagen efter det att fullständig information har
erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna
dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd
ningar mot de anmälda åtgärderna.
V
S
6
8
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
98
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/87
Artikel 44
Undantag
1.
Medlemsstater som efter det att detta direktiv har trätt i kraft
kan visa att det har uppstått påtagliga problem för driften av deras
små, enskilda system får till kommissionen ansöka om undantag
från tillämpliga bestämmelser i kapitlen IV, VI, VII och VIII, samt
kapitel III, till förmån för enskilda mikrosystem, i fråga om reno
vering, uppgradering och utvidgning av befintlig kapacitet, vilka
får beviljas av kommissionen. Kommissionen ska underrätta med
lemsstaterna om dessa ansökningar innan den fattar beslut, med
beaktande av respekten för konfidentialitet. Beslutet ska offentlig
göras i Europeiska unionens officiella tidning.
2.
Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.
Dessutom ska inte heller artiklarna 26, 32 och 33 gälla Malta.
I artikel 9.1 b ska begreppet ”företag som bedriver produktions-
eller leveransverksamhet” inte omfatta slutförbrukare som bedri
ver verksamhet inom produktion och/eller leverans av el, antingen
direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över,
antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att
slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i
kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt
genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som
de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga
affärsverksamhet.
Artikel 45
Granskningsförfarande
Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 47.6 drar den
slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet
faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till
fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –
att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta
direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts
ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte
står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda
medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet
i fråga.
Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om
denna begäran och lämna all den relevanta information som är
nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om
att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.
Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska
den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid
behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att
ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio
nen får i förslagen om att ändra direktivet föreslå att den berörda
medlemsstaten undantas från särskilda krav under förutsättning
att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva åtgärder.
Artikel 46
Kommitté
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 47
Rapportering
1.
Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av
detta direktiv och ska senast den 4 augusti 2004 och därefter varje
år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamentet och
rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg ska
omfatta åtminstone följande:
a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa
en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för el och
de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex. i form
av dominerande marknadsställning, koncentrationer på
marknaden, underprissättning och beteenden som motver
kar konkurrens samt de effekter detta har i form av snedvrid
ningar på marknaden.
b) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning
och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till
gemenskapens elnät blivit rättvist och icke-diskriminerande
och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt
vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan
det av elmarknaden fått för kunderna.
c) En analys av frågor rörande systemens kapacitetsnivå och
försörjningstrygghet när det gäller el i gemenskapen, särskilt
den rådande och förväntade balansen mellan tillgång och
efterfrågan, med beaktande av den fysiska kapaciteten för
överföring mellan olika områden.
d) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som
vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och
hantera brister i leveranser från en eller flera elhandlares sida.
e) Genomförandet av undantaget som föreskrivs i artikel 26.4 i
syfte att eventuellt revidera tröskeln.
f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen
för de bilaterala förbindelserna med de tredjeländer som pro
ducerar och exporterar eller transporterar el, inbegripet vilka
framsteg dessa länder har gjort när det gäller integration av
marknaden, de sociala och miljömässiga konsekvenserna av
handel med el och tillträde till näten.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
99
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är kopp
lade till bestämmelserna i detta direktiv.
h) Det sätt på vilket medlemsstaterna i praktiken har genomfört
kraven om energimärkning i artikel 3.9, och det sätt på vil
ket eventuella rekommendationer från kommissionen i
denna fråga har beaktats.
Rapporten om framsteg får vid behov innehålla rekommendatio
ner, särskilt när det gäller räckvidden och villkoren för bestäm
melserna om märkning, till exempel hur det hänvisas till befintliga
referenskällor och innehållet i dessa källor samt särskilt om hur
informationen om den inverkan på miljön som elframställning
från olika energikällor har, åtminstone när det gäller utsläpp av
CO
2
och radioaktivt avfall, skulle kunna göras tillgänglig på ett
sätt som är transparent och lättillgängligt samt möjliggör jämfö
relser inom gemenskapen, och om hur de åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att kontrollera tillförlitligheten hos den
information som tillhandahållits av elhandlare skulle kunna ratio
naliseras, och vilka åtgärder som skulle kunna motverka negativa
effekter av dominerande marknadsställning och
marknadskoncentration.
2.
Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i
punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all
männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek
tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på
elmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommendatio
ner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att
uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att
förhindra en avskärmning av marknaden.
3.
Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del av
den allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet
en detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på
åtskillnad enligt kapitel V med framgång har kunnat säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga
för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.
4.
För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis
sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-
diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av
nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves
teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,
effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra
leveranser i gemenskapen.
5.
När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje
rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren
enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen
lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö
ringssystemen senast den 3 mars 2014.
6.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 överlämna en
detaljerad rapport till Europaparlamentet och rådet om framste
gen när det gäller att skapa en inre marknad för el. I rapporten ska
särskilt redovisas
— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,
— fungerande tillsyn,
— utvecklingen av infrastrukturen för sammanlänkning och
läget beträffande försörjningstryggheten i gemenskapen,
— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark
naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär
skilt i fråga om kvaliteten på de samhällsomfattande och
allmännyttiga tjänsterna,
— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för
verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine
rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris
sättning eller beteende som motverkar konkurrens,
— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter elhandlare och
omförhandlar tariffer,
— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande
till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas, och
— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk
tiv vad gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga i
vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder utö
ver funktionellt oberoende och särredovisning har utvecklats
vilkas effekt är likvärdig med rättslig åtskillnad.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali
tet på de allmännyttiga tjänsterna.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän
digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för
distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa
förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även
avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark
nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot
verkar konkurrensen.
Artikel 48
Upphävande
Direktiv 2003/54/EG ska upphöra att gälla från och med den
3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser
när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av
nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
V
S
8
8
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
100
14.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/89
Artikel 49
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars
2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och
med den 3 mars 2013.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 50
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 51
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
101
BILAGA I
KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER
1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal
(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.
(
5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(
a
a) Rätt till ett avtal med sin elhandlare, i vilket följande anges:
— Elhandlarens namn och adress.
— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga
inkopplingen.
— De underhållstjänster som tillhandahålls.
— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.
— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från
träda ett avtal utan kostnad.
— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av
inkorrekt eller försenad fakturering.
— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.
— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som
avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller elföretagens webbplatser.
Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan
avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt
också tillhandahållas innan avtalet ingås.
b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning
om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Elhandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta
sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture
ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda
avtal om de inte godtar de nya villkor som elhandlaren meddelat.
c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster.
d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för
förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika elförbrukningen. Alla skillnader i villkor
och bestämmelser ska motsvara elhandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren ska
vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hin
der för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är onö
digt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.
e) Möjlighet att byta elhandlare utan kostnad.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
0
9
/
1
1
2
L
:
e
d
n
a
jl
ö
f
a
n
r
e
d
n
u
k
a
r
k
ä
s
r
ö
fl
li
t
3
l
e
k
it
r
a
i
s
e
s
v
a
m
o
s
r
e
d
r
ä
g
t
å
e
d
k
s
,)
2
n
e
d
v
a
G
E
E
/
3
1
/
3
9
v
it
k
e
ri
d
s
t
e
d
å
r
h
c
o
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
102
f)
Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun
der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål
från sin elhandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister
snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning
och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen
dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för för
faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol
(1) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(
g) Information om sina rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster om de har tillgång till samhällsomfat
tande tjänster enligt de bestämmelser som medlemsstaterna antagit i enlighet med artikel 3.3.
h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge registrerade
leveransföretag tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyl
dig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfarande
för elhandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas konsu
menten för denna tjänst.
i)
Klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader tillräckligt ofta, så att de kan
reglera sin egen elförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos kun
dens mätningsutrustning och elprodukten i fråga. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffek
tivitet. Inga ytterligare kostnader får åläggas konsumenten för denna tjänst.
j)
Slutavräkning efter varje byte av elhandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.
2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med
verka på elmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla
kostnader och all nytta de för med sig för marknaden på lång sikt och den enskilda konsumenten eller av vad slags smarta
mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.
En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.
Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan
med ett mål på upp till 10 år för genomförandet av system med smarta mätare.
Om uppsättningen av smarta mätare bedöms vara en framgång ska minst 80 procent av konsumenterna senast 2020 ha
ett intelligent mätarsystem.
Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras
territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det
utvecklas en gemensam elmarknad.
1
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
103
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 2003/54/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
—
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 10
Artikel 9
Artikel 8
Artikel 10
—
Artikel 11
Artikel 9
Artikel 12
—
Artikel 13
—
Artikel 14
Artikel 11
Artikel 15
Artikel 12
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 21
—
Artikel 22
—
Artikel 23
Artikel 13
Artikel 24
Artikel 14
Artikel 25
Artikel 15
Artikel 26
Artikel 16
Artikel 27
Artikel 17
Artikel 29
Artikel 18
Artikel 30
Artikel 19
Artikel 31
Artikel 20
Artikel 32
Artikel 21
Artikel 33
Artikel 22
Artikel 34
Artikel 23.1 första och andra meningen
Artikel 35
—
Artikel 36
Artikel 23 (resten)
Artikel 37
—
Artikel 38
—
Artikel 39
—
Artikel 40
—
Artikel 41
Artikel 24
Artikel 42
V
S
2
9
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 1
104
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/93
—
Artikel 43
Artikel 25
—
Artikel 26
Artikel 44
Artikel 27
Artikel 45
—
Artikel 46
Artikel 28
Artikel 47
Artikel 29
Artikel 48
Artikel 30
Artikel 49
Artikel 31
Artikel 50
Artikel 32
Artikel 51
Bilaga A
Bilaga I
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
v
it
k
e
ri
d
a
tt
e
D
G
E
/
4
5
/
3
0
0
2
v
it
k
e
ri
D
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
105
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/73/EG
av den 13 juli 2009
om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv
2003/55/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort
i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009
(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 37) och Europaparlamentets ståndpunkt
av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av
den 25 juni 2009.
(
av följande skäl:
(1)
Den inre marknaden för naturgas, som stegvis har genom
förts i hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa
faktiska valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unio
nen, både enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och
ökad handel över gränserna, vilket ska leda till ökad effek
tivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjäns
terna och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(
a
skapa en sådan inre marknad för naturgas.
(3)
De friheter som Europeiska unionens medborgare garan
teras genom fördraget – bland annat fri rörlighet för varor,
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –
kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där
alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand
lare kan leverera fritt till sina kunder.
(4)
Det föreligger emellertid för närvarande hinder mot att
sälja gas på lika villkor och utan diskriminering eller nack
delar i gemenskapen. Framför allt finns det ännu inte något
icke-diskriminerande nättillträde eller någon myndighets
tillsyn som är lika effektiv i alla medlemsstater.
(5)
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med
titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen
av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa
lika villkor för alla naturgasföretag i gemenskapen. Kom
missionens meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om
utsikterna för den inre el- och gasmarknaden” och ”Utred
ning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003
av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade
att nuvarande regler och åtgärder inte tillhandahåller den
ram som krävs för att målet om en välfungerande inre
marknad ska kunna uppnås.
(6)
Utan effektiv åtskillnad mellan näten och verksamheter
som rör produktion och leverans (”effektiv åtskillnad”),
finns det en risk för diskriminering, inte bara i samband
med nätdriften utan även när det gäller incitamenten för de
vertikalt integrerade företagen att göra de investeringar i
näten som krävs.
(7)
De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i
direktiv 2003/55/EG har emellertid inte medfört någon
effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys
tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska
rådets möte den 8–9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för
effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena
sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.
(8)
Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undan
röjer incitamentet för vertikalt integrerade företag att dis
kriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och
investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren
utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av
leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effek
tiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflik
ter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet
hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om
utsikterna för den inre gas- och elmarknaden
(5) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.
(
ägande på överföringsnivå som det effektivaste verktyget
för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-
diskriminerande sätt och garantera ett rättvist nättillträde
för nya aktörer och transparens på marknaden. Vid åtskilt
ägande bör det därför ställas krav på medlemsstaterna att
säkerställa att en eller flera personer inte kontrollerar ett
produktions- eller gashandelsföretag samtidigt som den
eller de utövar kontroll över eller rättigheter gentemot en
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
9
/
1
1
2
L
tl
i
k
s
t
å
ll
it
)
5
tt
a
ll
it
ti
g
a
r
d
i
b
d
a
r
g
g
ö
h
i
r
h
)
4
h
c
o
,)
3
,)
2
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
105
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG
av den 13 juli 2009
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
106
systemansvarig för överföringssystemet eller ett överfö
ringssystem. Omvänt bör kontroll över ett överföringssys
tem eller en systemansvarig för överföringssystemet
utesluta möjligheten att utöva kontroll över eller någon
rättighet gentemot ett produktionsföretag eller ett gashan
delsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett produktions
företag eller ett gashandelsföretag kunna inneha en
minoritetsandel i en systemansvarig för ett överföringssys
tem eller ett överföringssystem.
(9)
Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella
intressekonflikter mellan producenter, handlare och syste
mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament
för nödvändiga investeringar och trygga nya marknadsak
törers tillträde inom ramen för ett transparent och effek
tivt regelverk samt bör inte skapa ett regelverk som är
alltför betungande för de nationella tillsynsmyndigheterna.
(10)
Definitionen av begreppet kontroll är hämtad från
rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari
2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s
koncentrationsförordning)
(1) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
(
(11)
Eftersom åtskilt ägande i vissa fall innebär att företag måste
omstruktureras, bör de medlemsstater som beslutar att för
verkliga åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa de
relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopp
lingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna om
åtskillnad dessutom tillämpas tvärsöver båda sektorerna.
(12)
Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är
helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och
förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma
person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över
föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag
som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av
samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med
lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över
föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller
utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk
tionsföretag eller ett gashandelsföretag.
(13)
Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för
överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller
produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt
integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill
gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning
säkras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO)
eller den oberoende systemansvarige för överföring (ITO)
utför den systemansvariges samtliga uppgifter samt att
detaljerad reglering och omfattande myndighetstillsyn
införs.
(14)
När ett företag som den 3 september 2009 äger ett över
föringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör
medlemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild
systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö
rande av oberoende systemansvariga eller oberoende sys
temansvariga för överföring utan leverans- eller
produktionsintressen.
(15)
För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i
vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna
välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom
direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade
företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det
återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt
att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har
uppfyllts.
(16)
För att införandet av en oberoende systemansvarig eller
oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt
bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den
oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt
regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck
liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden
och integration av gasmarknaderna. Effektiv åtskillnad
med hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige
för överföring bör bygga på dels en pelare av organisato
riska åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av sys
temansvariga för överföring, dels en pelare av åtgärder
avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa
citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt
samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över
föring bör också bland annat säkerställas genom vissa
”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam
het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till
samma information som den som erhållits i en ledande
ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade
företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en
oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav
som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och
9 mars 2007.
(17)
I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden
för gas bör stora icke-hushållskunder ha möjlighet att välja
gashandlare och teckna avtal med flera gashandlare för att
täcka sina försörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas
mot exklusivitetsklausuler, som utesluter konkurrerande
eller kompletterande anbud.
5
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
107
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
(18)
En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande
på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän
digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter
nativet med en oberoende systemansvarig eller en
oberoende systemansvarig för överföring. Företag som
bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet
får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över
eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över
föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän
digt åtskilt ägande.
(19)
Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av
marknadsorganisation på den inre marknaden för natur
gas. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att
säkerställa lika villkor på marknaden bör grunda sig på
överordnade krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med
kommissionen om åtgärdernas förenlighet med fördraget
och gemenskapslagstiftningen.
(20)
När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om
icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata
sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen
hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i
strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en
oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon
rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller
beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över
föringssystem eller överföringssystem och organ för
produktionsföretag eller gashandelsföretag. Under förut
sättning att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav
uppfylls, bör vid åtskilt ägande och lösningen med en obe
roende systemansvarig två skilda offentliga organ kunna
kontrollera produktion och leverans å ena sidan och över
föring å den andra.
(21)
Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å
andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela
gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-
gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät
verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i
gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns
myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av
sådana systemansvariga för överföringssystem som inte
uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa
att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska
pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn
till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om
certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens
internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten
och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom
missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse
ende ägaren till eller den systemansvarige för ett
överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso
ner från tredjeländer.
(22)
En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den
allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad
med en effektivt fungerande inre marknad för gas och med
en integration av medlemsstaternas separata gasmarkna
der. Gasförsörjningen till unionens medborgare kan enbart
ske genom ett nät. Fungerande öppna gasmarknader, och
framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade
med gasförsörjningen, har en avgörande betydelse för den
allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för
unionsmedborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer
bör därför endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem
eller en systemansvarig för överföringssystem, om de upp
fyller de krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom
gemenskapen. Utan att det påverkar gemenskapens inter
nationella åtaganden anser gemenskapen att sektorn för
överföringssystem för gas är mycket viktig för gemenska
pen och att ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när
det gäller att upprätthålla en tryggad energiförsörjning till
gemenskapen i syfte att förhindra hot mot den allmänna
ordningen och den allmänna säkerheten i gemenskapen
och unionsmedborgarnas välfärd. En trygg energiförsörj
ning till gemenskapen kräver i synnerhet en bedömning av
nätdriftens oberoende, nivån på gemenskapens och
enskilda medlemsstaters beroende av energiförsörjning
från tredjeländer samt av hur både inhemsk och interna
tionell handel och energiinvesteringar hanteras i ett visst
tredjeland. Försörjningstryggheten bör därför bedömas
mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i varje
enskilt fall samt de rättigheter och skyldigheter som upp
kommer enligt internationell rätt, särskilt de internationella
avtalen mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.
Kommissionen uppmanas att vid behov lägga fram rekom
mendationer för förhandlingar om relevanta avtal med
tredjeländer beträffande en trygg energiförsörjning till
gemenskapen, eller ta med de nödvändiga frågorna i andra
förhandlingar med dessa tredjeländer.
(23)
Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa
renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till
transport. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen,
utan diskriminering. När lagringsanläggningar, lagring av
gas i rörledningar eller stödtjänster opererar på en tillräck
ligt konkurrensutsatt marknad kan tillträde medges på
grundval av transparenta och icke-diskriminerande mark
nadsbaserade mekanismer.
(24)
Det är nödvändigt att se till att systemansvariga för lag
ringssystemen är oberoende i syfte att förbättra tredje parts
tillträde till lagringsanläggningar när detta är tekniskt
och/eller ekonomiskt nödvändigt för att de ska kunna leve
rera till kunderna på ett effektivt sätt. Det är därför lämp
ligt att lagringsanläggningar drivs genom juridiskt skilda
enheter som har faktisk rätt att fatta beslut när det gäller de
tillgångar som behövs för att underhålla, driva och utveckla
lagringsanläggningarna. Det är också nödvändigt att öka
transparensen när det gäller lagringskapacitet som erbjuds
tredje part genom att förpliktiga medlemsstaterna att
V
S
6
9
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
108
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/97
fastställa och offentliggöra en icke-diskriminerande och
tydlig ram som omfattar lämpliga tillsynsformer för lag
ringsanläggningar. Denna förpliktelse bör inte kräva ett
nytt beslut beträffande reglerna om tillträde, men bör leda
till förbättrad transparens när det gäller reglerna om till
träde till lagring. Kravet på konfidentialitet för kommersi
ellt känslig information är särskilt viktigt när det gäller
uppgifter av strategisk karaktär eller när det finns endast en
enda användare av en lagringsanläggning.
(25)
Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är
avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.
Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till
träde och investeringar är dock mindre på distributions
nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och
produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så
betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån.
I enlighet med direktiv 2003/55/EG blev rättslig och funk
tionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssys
temet dessutom obligatorisk först från och med den 1 juli
2007 och dess effekter på den inre marknaden för natur
gas har ännu inte utvärderats. De regler om rättslig och
funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan leda till
effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydligare,
genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att
skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga
för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att
dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon
kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus
hållskunder och små icke-hushållskunder.
(26)
Medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att främja
ökad användning av biogas och gas från biomassa, och
producenter av sådan gas bör ges icke-diskriminerande till
träde till gassystemet, förutsatt att detta tillträde är fören
ligt med de kontinuerligt relevanta tekniska föreskrifterna
och säkerhetsstandarderna.
(27)
För att undvika att små systemansvariga för distributions
system får en oproportionerlig ekonomisk och administra
tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta
berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl
ler distributionen.
(28)
När ett slutet distributionssystem används för att trygga
optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som
kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu
tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av
systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys
temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter
som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund
av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige
för distributionssystemet och systemets användare. Indu
striella och kommersiella platser samt platser där gemen
samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,
flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade
anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe
gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk
samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad
karaktär.
(29)
Genom direktiv 2003/55/EG infördes ett krav på med
lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda
befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek
tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till
räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga
befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma
nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8−9 mars 2007
kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli
gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns
myndigheters befogenheter och förstärkning av deras
oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till
synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.
(30)
För att den inre marknaden för naturgas ska kunna fung
era korrekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna
fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste
också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller
privata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och
parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon
stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens
godkännande av tillsynsmyndigheternas budget utgöra ett
hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till
synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet
av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för
nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm
melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett
lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns
myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono
miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att
vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna
och styrelsens storlek.
(31)
För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla mark
nadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-
diskriminerande balansmekanismer som avspeglar
kostnaderna. Detta bör uppnås genom att man inför
sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för
försörjning och inköp av gas som krävs för att uppfylla
kraven på balans. De nationella tillsynsmyndigheterna bör
arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-
diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör
lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro
duktion och förbrukning av gas och för att inte äventyra
systemet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
109
(32)
De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa
eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer
på grundval av ett förslag från den systemansvarige för
överförings- eller distributionssystemet eller LNG-
anläggningar eller på grundval av ett förslag som en syste
mansvarig och nätanvändarna kommit överens om. Vid
fastställandet eller godkännandet bör tillsynsmyndigheten
se till att överförings- eller distributionstarifferna är icke-
diskriminerande och avspeglar kostnaderna och samtidigt
ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten
som går att undvika med hjälp av åtgärder för styrning av
efterfrågan.
(33)
Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta
bindande beslut avseende naturgasföretag och antingen
själva besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar,
om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktio
ner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldigheter.
Energitillsynsmyndigheterna bör även ges befogenhet att,
oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta
beslut om åtgärder som säkerställer fördelar för kunderna
genom främjande av den effektiva konkurrens som är nöd
vändig för att den inre marknaden för naturgas ska fung
era korrekt. Program för frigörande av gas är en av möjliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa
att marknaden fungerar korrekt. Energitillsynsmyndighe
terna bör även ges befogenheter att bidra till att säkerställa
en hög standard på allmännyttiga tjänster som står i sam
klang med kraven på öppnande av marknaden, skydd för
utsatta kunder och ett verkligt effektivt konsumentskydd.
Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens
befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet
granskningen av företagskoncentration med en gemen
skapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden,
såsom den fria rörligheten för kapital. Det oberoende
organ till vilket en part som berörs av ett beslut av en
nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga kan vara
en domstol eller annan rättslig instans med befogenhet att
genomföra en rättslig prövning.
(34)
Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas
befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda natur
gasföretagen incitament och befogenheter att fastställa
effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner
för dessa företag eller att föreslå en behörig domstol att
besluta om sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyn
digheterna ha befogenhet att begära in relevant informa
tion från naturgasföretagen, göra lämpliga och tillräckliga
undersökningar samt lösa tvister.
(35)
Investeringar i viktig ny infrastruktur bör kraftigt priorite
ras, samtidigt som man ser till att den inre marknaden för
naturgas fungerar korrekt. För att förstärka de positiva
effekterna på konkurrens och försörjningstrygghet
av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en pröv
ning av marknadens intresse i projektets planeringsfas, och
samtidigt bör bestämmelserna för hantering av överbelast
ning tillämpas. Om ett infrastrukturprojekt sträcker sig
över mer än en medlemsstats territorium bör byrån för
samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå
för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(
an
kallad byrån), i sista hand behandla ansökan om undantag
i syfte att bättre beakta dess gränsöverskridande följder och
underlätta administrationen. Med anledning av den excep
tionella riskprofil som kännetecknar genomförandet av de
undantagna större infrastrukturprojekten, bör det också
vara möjligt att tillfälligt bevilja företag med leverantörs-
och produktionsintressen partiella undantag från bestäm
melserna om åtskillnad för projekten i fråga. Med tanke på
försörjningstryggheten bör möjligheten till tillfälliga
undantag särskilt gälla nya rörledningar inom gemenska
pen som transporterar gas från tredjeländer till gemenska
pen. Undantag som beviljas i enlighet med direktiv
2003/55/EG fortsätter att gälla fram till det planerade slut
datum som fastställs i beslutet om beviljande av undantag.
(36)
Den inre marknaden för naturgas har vissa brister när det
gäller likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv
resursfördelning, riskgardering och etablering av nya före
tag på marknaden. Förtroendet för marknaden, dess likvi
ditet och antalet marknadsaktörer måste öka, och därför
måste tillsynen av företag verksamma på området för gas
försörjning stärkas. Sådana krav bör inte påverka, och bör
vara förenliga med, befintlig gemenskapslagstiftning
beträffande finansmarknaderna. Tillsynsmyndigheterna för
energisektorn och för finansmarknaden behöver samarbeta
för att göra det möjligt för varandra att få en överblick över
berörda marknader.
(37)
Till övervägande del, och i stigande grad, importeras natur
gas till gemenskapen från tredjeländer. Gemenskapslag
stiftningen bör ta hänsyn till naturgassektorns särdrag,
exempelvis en viss strukturell stelhet som har sin grund i
koncentrationen av gashandlare, långsiktiga avtal och bris
ten på likviditet i slutkundsledet. Därför krävs ökad trans
parens, bland annat i fråga om prisbildning.
(38)
Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl
ler bevarande av information, bör byrån och Europeiska
värdepapperstillsynskommittén (EVTK), inrättad genom
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
8
9
/
1
1
2
L
d
e
n
(
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
110
kommissionens beslut 2009/77/EG
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
(
a
kommissionen om innehållet i dessa riktlinjer. Byrån och
EVTK bör också samarbeta för att ytterligare utreda och ge
råd i frågan om huruvida transaktioner med avtal om leve
rans av gas och gasderivat bör omfattas av transparenskrav
före och/eller efter handel och i så fall hur dessa krav bör
utformas.
(39)
Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit
detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av
avbrytbara leveransavtal.
(40)
Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång
och efterfrågan på gas i varje enskild medlemsstat bevakas,
varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen
skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska
paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i
tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas
om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd
vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska
paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil
gasförsörjning.
(41)
Medlemsstaterna bör, med beaktande av nödvändiga kva
litetskriterier, se till att biogas och gas från biomassa eller
andra typer av gas kan få icke-diskriminerande tillträde till
systemet under förutsättning att detta tillträde är perma
nent förenligt med relevanta tekniska bestämmelser och
säkerhetsstandarder. Dessa bestämmelser och standarder
bör säkerställa att det är tekniskt möjligt att på ett säkert
sätt föra in dessa gaser i och transportera dem genom sys
temet för naturgas och bör även omfatta deras kemiska
egenskaper.
(42)
Medlemsstaterna kommer också i fortsättningen att
behöva långsiktiga avtal för sin gasförsörjning, och gashan
delsföretagen bör kunna fortsätta att använda sådana avtal
så länge de inte motverkar målsättningen med detta direk
tiv och så länge de är förenliga med fördraget och dess
konkurrensregler. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn
till långsiktiga avtal vid planering av naturgasföretagens
leverans- och transportkapacitet.
(43)
För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen
skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun
det underrätta kommissionen om alla åtgärder som
vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis
sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne
håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för
att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga
tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i
syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella
åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna
ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör också se till att
kunderna, när de är anslutna till gassystemet, informeras
om sin rätt att få tillgång till gasförsörjning av en bestämd
kvalitet till rimliga priser. Åtgärder som vidtas av medlems
staterna för att skydda slutkonsumenten kan vara olika för
hushållskunder och för små och medelstora företag.
(44)
Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är
ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att
det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp
fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om
konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt
likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater. Det
är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster
kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio
nella omständigheter om inte annat följer av
gemenskapslagstiftningen.
(45)
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå
målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll
ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono
miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.
Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att
säkerställa nödvändiga investeringar.
(46)
Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full
göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster
kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra
get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl
diga att underrätta kommissionen om detta.
(47)
Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster och de gemen
samma miniminormer som är en följd av dem måste stär
kas ytterligare för att alla kunder, särskilt utsatta kunder,
ska kunna gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kra
ven på allmännyttiga tjänster bör definieras på nationell
nivå och med hänsyn till nationella omständigheter;
gemenskapslagstiftningen bör emellertid respekteras av
medlemsstaterna. Unionsmedborgarna och, när medlems
staterna finner det lämpligt, småföretagen, bör garanteras
allmännyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet
och rimliga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans
till konsumenterna är tillgången till objektiva och transpa
renta förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således
ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande
priser och servicekostnader så att de kan begära in offerter
från konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsu
menterna bör även ha rätt att få ordentlig information om
sin energianvändning. Förskottsbetalningarna bör åter
spegla den sannolika naturgasförbrukningen och de olika
betalningssystemen bör vara icke-diskriminerande. Om
konsumenterna tillräckligt ofta ges information om ener
gikostnaderna kommer de att uppmuntras till att spara
energi, eftersom konsumenterna direkt ser effekterna av
investeringar i energieffektivitet och ändrat beteende.
9
9
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
a
d
å
r
h
c
o
a
d
å
r
m
s
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
111
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
(48)
Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk
tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till naturgasföretagens
centrala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter
behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans
parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu
menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan
dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta
terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns
myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna
tillgodoses.
(49)
Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om
sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio
nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland
annat medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fast
ställa en lättillgänglig och användarvänlig kontrollista för
energianvändare, där konsumenterna får praktiska upplys
ningar om sina rättigheter. Denna kontrollista bör tillhan
dahållas alla konsumenter och göras tillgänglig för
allmänheten.
(50)
Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.
De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte
gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra
lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid
syftet bör vara att minska antalet människor som befinner
sig i en sådan situation. Under alla omständigheter bör
medlemsstaterna säkra nödvändig energiförsörjning för
utsatta kunder. En integrerad metod skulle kunna använ
das, till exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna
skulle kunna vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre
energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone
medge en nationell politik till förmån för utsatta kunder.
(51)
Effektiva tvistlösningsmöjligheter för alla konsumenter
borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna
bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling
av klagomål.
(52)
Det bör vara möjligt att basera införandet av system med
smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid
en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko
nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare
för konsumenter med en viss gasförbrukning bör med
lemsstaterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de
bygger ut systemen med smarta mätare.
(53)
Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck
lingen av nätet.
(54)
Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka
för fungerande konkurrens och att olika gashandlare utan
svårighet får tillträde till marknaden, för att konsumen
terna ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre
marknad för naturgas.
(55)
För att kunna bidra till försörjningstryggheten i solidarisk
anda mellan medlemsstaterna, särskilt i händelse av en kris
i energiförsörjningen, är det viktigt att tillhandahålla en
ram för regionalt, solidariskt samarbete. Detta samarbete
får, om medlemsstaterna beslutar så, främst förlita sig på
marknadsbaserade mekanismer. Samarbete för främjande
av regional och bilateral solidaritet får inte innebära en
oproportionerlig börda för eller leda till diskriminering
mellan marknadsaktörerna.
(56)
Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad
för naturgas främja integrationen av sina inhemska mark
nader och samarbetet mellan systemoperatörer på gemen
skapsnivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de
isolerade system som bildar så kallade gasöar, som fortfa
rande existerar i gemenskapen.
(57)
Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av
ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en
verklig inre marknad för naturgas, och tillsynsmyndighe
terna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i
förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg
leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och
regionala marknader.
(58)
Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att säker
ställa gemensamma bestämmelser för en verklig inre
marknad för gas och ett brett gasutbud. Korrekta mark
nadspriser skulle i detta syfte ge ett incitament till gränsö
verskridande sammanlänkningar, samtidigt som det på
lång sikt skulle leda till priskonvergens.
(59)
Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandahålla informa
tion om marknaden så att kommissionen kan utöva sin
roll som observatör och övervakare av den inre markna
den för naturgas och dess utveckling på kort, medellång
och lång sikt, inklusive aspekter som tillgång och efterfrå
gan, infrastruktur för överföring och distribution, tjänster
nas kvalitet, gränsöverskridande handel, hantering av
överbelastning, investeringar, grossist- och konsumentpri
ser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsför
bättringar. De nationella tillsynsmyndigheterna bör
underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissionen
om medlemsstater där priserna utgör ett hinder för kon
kurrensen och en väl fungerande marknad.
V
S
0
0
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
112
(60)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en
fullständigt fungerande inre marknad för naturgas, inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan
gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets
principen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportio
nalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte
utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(61)
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde
till naturgasöverföringsnäten
(1) Se sidan 36 i detta nummer av EUT.
(
an
riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som
krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande genomföran
deåtgärder, är, även med avseende på vissa bestämmelser i
detta direktiv, ett användbart hjälpmedel som snabbt kan
ändras om det skulle behövas.
(62)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
(63)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt
linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska
kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta
direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en
allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(64)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel
lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
(65)
Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv
2003/55/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl
önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i
fråga till en enda text i ett nytt direktiv.
(66)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1.
I detta direktiv fastställs gemensamma regler för överföring,
distribution, leverans och lagring av naturgas. Det innehåller reg
ler om naturgassektorns organisation och funktion, tillträde till
marknaden och de kriterier och förfaranden som ska tillämpas vid
beviljande av tillstånd för överföring, distribution, leverans och
lagring av naturgas samt drift av system.
2.
De bestämmelser som fastställs i detta direktiv för naturgas,
inbegripet kondenserad naturgas (LNG), ska även på ett icke-
diskriminerande sätt gälla biogas och gas från biomassa eller
andra typer av gas om det är tekniskt möjligt och säkert att föra
in dessa gaser i och transportera dem genom naturgassystemet.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. naturgasföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undan
tag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av föl
jande verksamheter: produktion, överföring, distribution,
leverans, köp eller lagring av naturgas, inbegripet LNG, som
ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter
och/eller underhåll i samband med dessa verksamheter.
2. tidigare led i rörledningsnätet: varje rörledning eller nät av rör
ledningar som drivs och/eller byggs som en del av en anlägg
ning för olje- eller gasproduktion, eller som används för att
överföra naturgas från en eller flera sådana anläggningar till
en bearbetningsanläggning eller terminal eller slutlig land
ningsterminal vid kusten.
3. överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kun
der, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i
huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidi
gare led i rörledningsnätet och undantaget den del av hög
trycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal
distribution av naturgas.
4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver överföringsverksamhet och som ansva
rar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av över
föringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall,
dess sammanlänkningar till andra system och för att säker
ställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på
gastransporter.
1
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
r
ö
f
tt
a
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
m
s
a
r
t
n
u
m
p
p
u
)
3
.)
2
a
t
n
a
n
e
n
o
i
s
s
i
m
m
o
k
k
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
113
5. distribution: transport av naturgas genom lokala eller regio
nala rörledningsnät för tillhandahållande till kunder, men
inte leverans.
6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver distributionsverksamhet och som
ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av
distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga
fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att
säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav
på gasdistribution.
7. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av
naturgas, inbegripet LNG, till kunder.
8. gashandelsföretag eller gashandlare: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver leveransverksamhet.
9. lagringsanläggning: en anläggning som används för lagring av
naturgas och som ägs och/eller drivs av ett naturgasföretag,
inbegripet den del av en LNG-anläggning som används för
lagring men undantaget den del som används för produk
tionsverksamhet, och undantaget anläggningar som uteslu
tande är förbehållna systemansvariga för överföringssystemet
när de utför sina uppgifter.
10. systemansvarig för lagringssystemet: varje fysisk eller juridisk
person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar
för driften av en lagringsanläggning.
11. LNG-anläggning: en terminal som används för kondensering
av naturgas eller import, lossning och återförgasning av LNG,
inklusive stödtjänster och den tillfälliga lagring som krävs för
återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till över
föringssystemet, men undantaget den del av en LNG-
anläggning som används för lagring.
12. systemansvarig för en LNG-anläggning: varje fysisk eller juridisk
person som ägnar sig åt kondensering av naturgas eller
import, lossning och återförgasning av LNG och som ansva
rar för driften av en LNG anläggning.
13. system: varje överföringsnät, distributionsnät, LNG-
anläggning och/eller lagringsanläggning som ägs och/eller
drivs av ett naturgasföretag, inbegripet lagring av gas i rör
ledning och dess anläggningar för stödtjänster och sådana
som tillhör anknutna företag och som är nödvändiga för att
erbjuda tillgång till överföring, distribution och LNG.
14. stödtjänster: de tjänster som är nödvändiga för tillträdet till
och driften av överförings- eller distributionsnät eller LNG-
anläggningar och/eller lagringsanläggningar, inklusive lastba
lans, blandning och injektion av inerta gaser men undantaget
anläggningar som uteslutande är förbehållna systemansvariga
för överföringssystemet när de utför sina uppgifter.
15. lagring av gas i rörledning: lagring av gas genom kompression
i överförings- och distributionssystem för gas, men undanta
get anläggningar som är förbehållna systemansvariga för
överföringssystemet när de utför sina uppgifter.
16. sammanlänkat system: ett antal system som har länkats
samman.
17. sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller
sträcker sig över en gräns mellan två medlemsstater uteslu
tande i syfte att koppla samman dessa medlemsstaters natio
nella överföringssystem.
18. direktledning: en naturgasrörledning som kompletterar det
sammanlänkade systemet.
19. integrerat naturgasföretag: ett vertikalt eller horisontellt integre
rat företag.
20. vertikalt integrerat företag: ett naturgasföretag eller en grupp av
naturgasföretag där samma person(er) direkt eller indirekt har
rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den
berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett
av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och
minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas.
21. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam
het inom minst ett av områdena produktion, överföring, dist
ribution, leverans eller lagring av naturgas samt en annan
verksamhet utan anknytning till gas.
22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti
kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni
1983 grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.
(
ställd redovisning
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(
sen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag som
tillhör samma aktieägare.
23. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere
rar till eller får leveranser från systemet.
24. kund: grossist eller slutförbrukare av naturgas samt naturgas
företag som köper naturgas.
25. hushållskund: kund som köper naturgas för sin egen
hushållsförbrukning.
26. icke-hushållskund: kund som köper naturgas som inte är
avsedd för egen hushållsförbrukning.
27. slutförbrukare: kund som köper naturgas för eget bruk.
28. berättigad kund: kund som fritt kan välja gashandlare i den
mening som avses i artikel 37.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
2
0
1
/
1
1
2
L
-l
e
d
y
t
e
b
t
g
il
n
e
g
a
t
e
r
ö
f
e
s
s
e
r
t
n
i
r
e
ll
e
/
h
c
o
)
1
-
n
a
m
m
a
s
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
114
29. grossist: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för en
systemansvarig för överförings- och distributionssystemet,
som köper naturgas i syfte att återförsälja den inom eller
utanför det system i vilket personen är etablerad.
30. långtidsplanering: naturgasföretags planering av leverans- och
transportkapacitet på lång sikt för att kunna tillmötesgå efter
frågan på naturgas i systemet, diversifiera källorna och säkra
leveranserna till kunderna.
31. framväxande marknad: en medlemsstat i vilken den första
kommersiella leveransen enligt det första långsiktiga avtalet
för naturgasleveranser genomfördes för kortare tid än tio år
sedan.
32. tillförlitlighet: både försörjningstrygghet i fråga om naturgas
och teknisk säkerhet.
33. ny infrastruktur: en infrastruktur som inte färdigställts senast
den 4 augusti 2003.
34. avtal om leverans av gas: ett avtal om leverans av naturgas, men
som inte inbegriper ett gasderivat.
35. gasderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk
terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument
(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(
naturgas.
36. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var
för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller
rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande på ett företag, särskilt genom
a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till
gångar eller en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande
på sammansättningen av ett företags organ och dessas
voteringar eller beslut.
KAPITEL II
ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN
Artikel 3
Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och
skyddet av kunderna
1.
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med
vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att naturgas
företag drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att
uppnå en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar natur
gasmarknad, och de får inte göra någon diskriminerande åtskill
nad mellan dessa företag när det gäller deras rättigheter eller
skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga
bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo
dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri
ver verksamhet inom gassektorn att tillhandahålla allmännyttiga
tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg
het, leveransernas regelbundenhet, kvalitet och pris samt miljö
skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara
energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart
definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller
bara samt garantera att naturgasföretag i gemenskapen kan nå ut
till nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörj
ningstrygghet, styrning av energieffektivitet och energiefterfrågan
och för att uppfylla de miljömål och mål för energi från förny
bara energikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna
införa långtidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part
kan komma att ansöka om tillträde till systemet.
3.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till
räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep
pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom
och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa
kunder från leverans av gas i kritiska situationer. Medlemsstaterna
ska se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder res
pekteras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda
slutförbrukare i avlägsna områden som är anslutna till gassyste
met. Medlemsstaterna får utse en sistahandsleverantör för kunder
anslutna till gasnätet. De ska säkerställa en hög konsumentskydds
nivå, särskilt i form av transparenta avtalsvillkor, allmän informa
tion och mekanismer för tvistlösning. Medlemsstaterna ska
säkerställa att berättigade kunder i praktiken lätt kan byta till en
ny gashandlare. Åtminstone när det gäller hushållskunder ska
dessa åtgärder omfatta dem som anges i bilaga I.
4.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att
utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om sociala
förmåner för att utsatta kunder ska få den energiförsörjning de
behöver eller stödja energieffektivitetsförbättringar för att åtgärda
energifattigdom där sådan fastställts, också i samband med åtgär
der mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder ska inte hindra ett
effektivt öppnande av marknaderna enligt vad som föreskrivs i
artikel 37 eller en välfungerande marknad, och kommissionen ska
i förekommande fall underrättas i enlighet med punkt 11 i denna
artikel. Kommissionen ska dock inte underrättas om åtgärder som
vidtas inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att alla kunder som är anslutna
till gasnätet har rätt att få sin gasförsörjning tillhandahållen av en
gashandlare, under förutsättning att denne samtycker, oberoende
av vilken medlemsstat gashandlaren är registrerad i, så länge gas
handlaren följer gällande handels- och balansregler och försörj
ningen tryggas. Därför ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder
som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden
inte innebär något hinder för leveransföretag som redan är regist
rerade i en annan medlemsstat.
3
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
r
e
s
v
a
m
o
s
h
c
o
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
115
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa
a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko
ren önskar byta gashandlare, den eller de berörda operatö
rerna genomför detta byte inom tre veckor, och
b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta
förbrukningsuppgifter.
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder garanteras de rät
tigheter som avses i första stycket a och b på ett icke-
diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.
7.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå
målen för social och ekonomisk sammanhållning, miljöskydd,
däribland även metoder för att bekämpa klimatförändringar, samt
försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan särskilt omfatta lämpliga
ekonomiska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av
alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg, för
underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inbegri
pet sammanlänkningskapacitet.
8.
För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna eller,
om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten starkt
rekommendera att naturgasföretagen optimerar gasförbruk
ningen, till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning,
utveckla innovativa former för prissättning eller införa system
med smarta mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.
9.
Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma
kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all
nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstift
ning och tvistlösningsmöjligheter i händelse av en tvist. Dessa
kontaktpunkter kan vara en del av allmänna
konsumentupplysningsställen.
Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism,
till exempel i form av en energiombudsman eller ett konsument
organ, för att säkerställa effektiv behandling av klagomål och
tvistlösning utanför domstol.
10.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel
serna i artikel 4 i fråga om distribution i den utsträckning som til
lämpningen av dessa rättsligt eller i praktiken skulle hindra
naturgasföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem
i det allmänna ekonomiska intresset, och i den mån som handelns
utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle
strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen
omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun
der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.
11.
Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor
mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full
göra förpliktelserna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster,
inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och om
åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och internationell
konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från detta
direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år underrätta kommis
sionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om
åtgärderna kräver undantag från direktivet eller ej.
12.
Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen
ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe
terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fastställa en
klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med prak
tiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Medlems
staterna ska se till att gashandlarna eller de systemansvariga för
distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid
tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett
exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den
finns tillgänglig för allmänheten.
Artikel 4
Tillståndsförfarande
1.
När det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,
samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av natur
gasanläggningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndig
het som de utser bevilja tillstånd att anlägga och/eller driva sådana
anläggningar, rörledningar och tillhörande utrustning inom sitt
territorium i enlighet med punkterna 2–4. Medlemsstaterna eller
av dem utsedd behörig myndighet får också, på samma villkor,
bevilja tillstånd att leverera naturgas och bevilja tillstånd för
grossister.
2.
Om medlemsstaterna har ett tillståndssystem ska de fast
ställa objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som ska upp
fyllas av företag som ansöker om tillstånd för att anlägga och/eller
driva naturgasanläggningar eller som ansöker om tillstånd att
leverera naturgas. De icke-diskriminerande kriterierna och förfa
randena för att bevilja tillstånd ska offentliggöras. Medlemssta
terna ska se till att tillståndsförfaranden för anläggningar,
rörledningar och tillhörande utrustning vid behov beaktar projek
tets betydelse för den inre naturgasmarknaden.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att skälen för avslag på
ansökan om tillstånd är objektiva och icke-diskriminerande och
att de meddelas den sökande. Skälen för sådana avslag ska med
delas kommissionen för kännedom. Medlemsstaterna ska införa
ett förfarande som ger den sökande möjlighet att överklaga ett
avslag.
4.
För att kunna utveckla områden som nyligen har börjat bli
försörjda, och för effektiv drift i allmänhet och utan att det påver
kar tillämpningen av artikel 38, får medlemsstaterna avslå en
ansökan om ytterligare tillstånd att anlägga och driva rörlednings
system för distribution inom något visst område efter det att
sådana ledningssystem har byggts eller föreslagits bli byggda inom
detta område och om befintlig eller föreslagen kapacitet inte är
mättad.
V
S
4
0
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
116
Artikel 5
Övervakning av försörjningstryggheten
Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg
het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna
uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1. Denna
övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och
efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter
frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg
gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att
täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller
flera gashandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast
den 31 juli varje år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av
övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller
planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till
kommissionen.
Artikel 6
Regional solidaritet
1.
För att säkerställa försörjningstryggheten på den inre mark
naden för naturgas ska medlemsstaterna samarbeta i syfte att
främja regional och bilateral solidaritet.
2.
Detta samarbete ska omfatta situationer som leder till eller
som på kort sikt troligen kommer att leda till allvarliga avbrott i
leveranserna som påverkar en medlemsstat. Den ska innefatta
a) samordning av de nationella åtgärder för krissituationer som
nämns i artikel 8 i rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april
2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad
naturgasförsörjning
(1) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.
(
b) identifiering och, vid behov, utveckling eller uppgradering av
sammanlänkningar av el- och naturgasnät,
c) villkor och praktiska metoder för ömsesidigt stöd.
3.
Kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska hållas
informerade om sådant samarbete.
4.
Kommissionen får anta riktlinjer för regionalt samarbete i
en solidarisk anda. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll
som avses i artikel 51.3.
Artikel 7
Främjande av regionalt samarbete
1.
Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar
beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader
på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan
det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns
myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller
medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel
lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i
gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre
marknad för naturgas, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska
ramar är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade
system som bildar så kallade gasöar, som fortfarande existerar i
gemenskapen. Det geografiska område som omfattas av detta
regionala samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska
områden i enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG)
nr 715/2009. Detta samarbete får omfatta andra geografiska
områden.
2.
Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe
terna och de systemansvariga för överföringssystem för att säker
ställa att de olika regionernas regelverk är förenliga med målet att
skapa en konkurrensutsatt inre marknad för naturgas. Om byrån
anser att det krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska
den utfärda lämpliga rekommendationer.
3.
Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se
till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller
flera integrerade system på regional nivå som omfattar två eller
flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av
säkerheten för nätet.
4.
Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings
systemen deltar i ett samriskföretag som bildats i syfte att genom
föra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genomföra en
övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra
diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I övervak
ningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda
har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och beteende
som motverkar konkurrens. Planen ska underställas byråns god
kännande. De övervakningsansvariga hos de vertikalt integrerade
systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra
kontrollera att planen följs.
Artikel 8
Tekniska regler
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier
definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i
vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut
ning till systemet av LNG-anläggningar, lagringsanläggningar,
andra överförings- eller distributionssystem och direktledningar
fastställs. Dessa tekniska regler ska säkerställa att systemen är
driftskompatibla, och de ska vara objektiva och icke-
diskriminerande. Byrån får vid behov utfärda lämpliga rekom
mendationer för att dessa regler ska bli förenliga med varandra.
Dessa regler ska anmälas till kommissionen i enlighet med arti
kel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den
22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för infor
mationssamhällets tjänster
(2) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
(
5
0
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
2
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
117
KAPITEL III
ÖVERFÖRING, LAGRING OCH LNG
Artikel 9
Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med
den 3 mars 2012.
a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som
systemansvarig för överföringssystemet.
b) Samma person(er) får inte
i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som
bedriver produktions- eller leveransverksamhet och
direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät
tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys
tem eller ett överföringssystem, eller
ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva
rig för överföringssystem eller över ett överföringssys
tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö
ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till
styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder
företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller
någon rättighet gentemot ett företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga
net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett
företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet
och en systemansvarig för överföringssystem eller ett
överföringssystem.
2.
De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet
omfatta
a) rätten att rösta,
b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet
eller organ som juridiskt företräder företaget, eller
c) rätten att inneha ägarmajoriteten.
3.
I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses
med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den
inre marknaden för el
(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.
(
föringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig
för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening
som avses i det direktivet.
4.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c
till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste
mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte
grerat företag.
5.
Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full
gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har
upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys
temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två
eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö
retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva
rig i enlighet med artikel 14 eller som en oberoende
systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel IV.
6.
Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som
avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent
ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,
å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över
ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som
bedriver antigen produktions- eller leveransverksamhet, inte anses
vara samma person eller samma personer.
7.
Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt
känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en
systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver
tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva
rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet.
8.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til
lämpa punkt 1.
I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen
a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 14,
eller
b) följa bestämmelserna i kapitel IV.
9.
Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett
vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker
ställer att den systemansvarige för överföringssystemet faktiskt är
mer oberoende än vad som föreskrivs i bestämmelserna i kapi
tel IV, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa punkt 1.
9
0
0
2
.
8
.
4
1
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
6
0
1
/
1
1
2
L
-
r
e
v
ö
r
ö
f
g
ir
a
v
s
n
a
m
e
t
s
y
s
”
a
n
r
e
m
r
e
t
h
c
o
,)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
118
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/107
10.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig
för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer
tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,
10.5 och 10. 6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 715/2009, enligt vilken kommissionen ska kontrollera att
befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero
ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm
melserna i kapitel IV.
11.
Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys
tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp
fylla villkoren i punkt 1.
12.
Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-
eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter
kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät
tighet gentemot systemansvariga för överföringssystem med
åtskild ägare i medlemsstater som tillämpar punkt 1.
Artikel 10
Utseende och certifiering av systemansvariga för
överföringssystem (TSO)
1.
Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för
överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk
terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)
nr 715/2009.
2.
Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den
nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie
ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med
lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för
överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över
föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö
ras i Europeiska unionens officiella tidning.
3.
Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns
myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att
kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva
riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti
kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall
inleda ett certifieringsförfarande:
a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys
temet i enlighet med punkt 3.
b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd
ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över
ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan
leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att
misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.
c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en
systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från
den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över
lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie
ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller
underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa
rande som avses i punkt 6 har fullföljts.
6.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck
liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman
svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse
kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i
förordning (EG) nr 715/2009.
7.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen har rätt att från
systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver
produktions- eller leveransverksamhet begära sådan information
som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna
artikel.
8.
Tillsynsmyndigheten och kommissionen ska behandla kom
mersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.
Artikel 11
Certifiering i förhållande till tredjeländer
1.
Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva
rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera
personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta
kommissionen.
Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis
sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en
eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö
ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.
2.
Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta
tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle
leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll
över överföringssystemet eller den systemansvarige för
överföringssystemet.
3.
Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi
fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra
månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings
systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte
visas
a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som
utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte
kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems
staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till
synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta
hänsyn till
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
119
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbe
gripet avtal med ett eller flera tredjeländer som
gemenskapen är part i och som rör trygg
energiförsörjning,
ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse
ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med
tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med
gemenskapslagstiftningen, och
iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet
och i det berörda tredjelandet.
4.
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till
kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf
fande beslutet.
5.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den
utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns
myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande
från kommissionen om huruvida
a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och
b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför
sörjning till gemenskapen.
6.
Kommissionen ska behandla den begäran som avses i
punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det
att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till
den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från
den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.
När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn
punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. I ett
sådant fall ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader.
Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den
period som avses i första och andra styckena ska den inte anses
ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
7.
När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som
utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att
äventyra en trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den
beakta
a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de
berörda tredjeländerna, och
b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på
det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri
pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är
part i och som rör en trygg energiförsörjning.
8.
Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga
beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den
period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe
ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis
sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra
certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener
giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems
stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet
för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio
nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm
melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den
tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande
ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga beslutet avviker
från kommissionens yttrande ska den berörda medlemsstaten till
handahålla och offentliggöra, tillsammans med beslutet, skälen
för detta beslut.
9.
Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,
i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, utöva
inhemsk rättslig kontroll för att skydda legitima intressen som rör
allmän säkerhet.
10.
Kommissionen kan anta riktlinjer där detaljer anges för
förfarandet vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom
att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande för
farande med kontroll som avses i artikel 51.3.
11.
Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til
lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt
artikel 49.
Artikel 12
Utseende av systemansvariga för lagringssystem
och LNG anläggningar
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
de naturgasföretag som äger lagringssystem eller LNG-
anläggningar att utse en eller flera systemansvariga för lagrings
system och LNG-anläggningar.
Artikel 13
Uppgifter som åligger de systemansvariga för överförings-,
lagrings- och/eller LNG-anläggningar
1.
Den som är systemansvarig för överförings-, lagrings-
och/eller LNG-anläggningar
a) ska på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till
miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och
effektiva överförings-, lagrings- och/eller LNG-anläggningar
för att säkra en öppen marknad, samt säkerställa tillräckliga
resurser för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla
tjänster,
V
S
8
0
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
120
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/109
b) får inte diskriminera systemanvändare eller kategorier av sys
temanvändare, i synnerhet inte till förmån för anknutna
företag,
c) ska förse övriga systemansvariga för överförings-, lagrings-
och/eller distributionssystem och/eller systemansvariga för
en LNG-anläggning med den information som behövs för att
säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett
sätt som är förenligt med säker och effektiv drift av det sam
manlänkade systemet,
d) ska förse systemanvändarna med den information de behö
ver för effektivt tillträde till systemet.
2.
Varje systemansvarig för överföringssystem ska bygga upp
en tillräcklig gränsöverskridande kapacitet för att integrera en
europeisk överföringsinfrastruktur för att tillgodose alla ekono
miskt rimliga och tekniskt genomförbara kapacitetsbehov och ta
hänsyn till en tryggad gasförsörjning.
3.
De regler om balans av gasöverföringssystemet som fast
ställs av de systemansvariga för överföringssystemen ska vara
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande, vilket även ska
gälla för reglerna om de avgifter som tas ut av systemanvändarna
för utnyttjande av de systemansvarigas nät för obalanser i energi
tillförseln. Villkor och bestämmelser, inklusive regler och tariffer,
för systemansvarigas tillhandahållande av sådana tjänster ska fast
ställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga
kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 41.6 och
ska offentliggöras.
4.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna får begära att den systemansvarige för
överföringssystemet uppfyller vissa miniminormer i fråga om
underhåll och utbyggnad av överföringssystemet, inbegripet
sammanlänkningskapaciteten.
5.
Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den
energi de behöver för att kunna utföra sin verksamhet på ett
transparent, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.
Artikel 14
Oberoende systemansvariga (ISO)
1.
Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före
tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til
lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på
förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm
ning ska godkännas av kommissionen.
2.
Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende
systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:
a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,
c och d.
b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko
nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att
utföra sina uppgifter enligt artikel 13.
c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut
vecklingsplan, som övervakas av tillsynsmyndigheten.
d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra
sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga
ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande
företaget och övriga relevanta enheter.
e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter
enligt förordning (EG) nr 715/2009, inbegripet samarbete
mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk
och regional nivå.
3.
Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko
ren i artikel 11 och i punkt 2 i den här artikeln ska av medlems
staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.
Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och i
artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i artikel 11 i detta
direktiv ska tillämpas.
4.
Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja
och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av
tillträdes- och kapacitetsavgifter, och för att driva, underhålla och
utveckla överföringssystemet, samt för att säkerställa att systemet
på lång sikt kan uppfylla rimliga krav genom investeringsplane
ring. Vid utvecklingen av överföringssystemet ska den oberoende
systemansvarige ansvara för planering (inbegripet tillståndsförfa
rande), uppförande och idriftsättning av den nya infrastrukturen.
I detta syfte ska den oberoende systemansvarige agera som syste
mansvarig för överföringssystemet i enlighet med detta kapitel.
Överföringssystemets ägare ska inte ansvara för att bevilja och
förvalta tredje parts tillträde eller för investeringsplanering.
5.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö
ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:
a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete
och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp
gifter, i synnerhet all relevant information.
b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva
rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe
ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,
inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme
toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn
digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda
med överföringssystemets ägare och andra berörda parter.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
121
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,
med undantag av den del av ansvaret som avser den obero
ende systemansvariges uppgifter.
d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av en utbygg
nad av nätet, med undantag av sådana investeringar där äga
ren, i enlighet med led b, har medgett att finansieringen görs
av någon berörd part, inklusive den oberoende
systemansvarige.
6.
Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära
samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen
heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av
överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.
Artikel 15
Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW) och
systemansvariga för lagringssystem
1.
Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till
överföringssystem och systemansvariga för lagringssystem som
ingår i vertikalt integrerade företag vara oberoende av annan verk
samhet som inte rör överföring, distribution och lagring, åtmins
tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.
Denna artikel ska endast gälla lagringsanläggningar som är tek
niskt och/eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till
systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33.
2.
För att säkerställa att den ägare till överföringssystem och
den systemansvarige för lagringssystemet som avses i punkt 1 är
oberoende ska följande minimikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen av ägaren till över
föringssystemet och den systemansvarige för lagringssyste
met får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade
naturgasföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den
dagliga driften när det gäller produktion eller leverans av
naturgas.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen av
ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för
lagringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att dessa
personer kan agera självständigt.
c) Den systemansvarige för lagringssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta
get, när det gäller de tillgångar som behövs för drift, under
håll och utveckling av lagringsanläggningar. Detta ska inte
hindra förekomsten av lämpliga samordningssystem för att
säkerställa ett skydd för moderbolagets ekonomiska och för
valtningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller
avkastningen på tillgångar, som regleras indirekt i enlighet
med artikel 41.6, i ett dotterbolag. Detta ska särskilt göra det
möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansie
ringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av
den systemansvarige för lagringssystemet och att fastställa
övergripande gränser för dess dotterbolags skuldsättnings
nivå. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruk
tioner för den dagliga driften eller om enskilda beslut
beträffande uppförande eller uppgradering av lagringsanlägg
ningar, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den
godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för
lagringssystemet ska upprätta en övervakningsplan, där det
anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskrimi
nerande beteende, och se till att planen följs. I övervaknings
planen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda
har för att uppfylla dessa mål. Den person eller det organ
som ansvarar för att övervakningsplanen följs ska till tillsyns
myndigheten lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,
om de åtgärder som vidtagits.
3.
Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att
överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagrings
systemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel. Dessa
åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direk
tiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det före
skrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 16
Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga
för överföringssystem (TSO) och ägare till
överföringssystem (TSOW)
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter, ska varje syste
mansvarig för och ägare till överförings- och lagringssystem
och/eller LNG-anläggningar behandla kommersiellt känsliga upp
gifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt, och förhindra att
sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kom
mersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. Den ska i
synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga
delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genom
föra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om
åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemssta
terna säkerställa att överföringssystemets ägare, inklusive i fall av
en systemansvarig med kombinerat ansvar, den systemansvarige
för distributionssystemet, och övriga delar av företaget inte heller
har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning,
med undantag för rent administrativa funktioner eller
IT-funktioner.
2.
Systemansvariga för överförings- och lagringssystem
och/eller LNG-anläggningar får inte, i samband med anknutna
företags försäljning eller köp av naturgas, missbruka kommersi
ellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband
med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till
systemet.
V
S
0
1
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
122
3.
Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens
och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig
het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt.
KAPITEL IV
OBEROENDE SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRING (ITO)
Artikel 17
Tillgångar, utrustning, personal och identitet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara
utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska
resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt
detta direktiv och bedriva gasöverföringsverksamhet, särskilt
följande:
a) Tillgångar som är nödvändiga för gasöverföringsverksamhe
ten, bl.a. överföringssystemet, ska ägas av den oberoende sys
temansvarige för överföring.
b) Personal som är nödvändig för gasöverföringsverksamheten,
bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara
anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.
c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till
och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska
vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende
systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns
ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning
att
i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar
systemanvändarna, att de är tillgängliga för samtliga sys
temanvändare på samma villkor och inte inskränker,
snedvrider eller förhindrar konkurrensen avseende pro
duktion eller leverans, och
ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god
känts av tillsynsmyndigheten.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut
enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser för
framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av
befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende sys
temansvarige för överföring i god tid av det vertikalt integre
rade företaget efter en vederbörlig begäran från den
oberoende systemansvarige för överföring.
2.
Gasöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta föl
jande uppgifter utöver dem som anges i artikel 13:
a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och
hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.
b) Företräda den systemansvarige för överföringssystemet inom
det europeiska nätverket av systemansvariga för överförings
system för gas (”Entso för gas”).
c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-
diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare.
d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,
bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.
gasbehandling, inköp av tjänster (balanskostnader, kompen
sation för energiförluster).
e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt
och ekonomiskt överföringssystem.
f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt
kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra
leveranser.
g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys
temansvariga för överföringssystem, gasbörser och andra
relevanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla
regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.
h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska
tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.
3.
Oberoende systemansvariga för överföring ska organisera
sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv
68/151/EEG
(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord
ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti
kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och
tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom
gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).
(
4.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i
företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa
förvirring i fråga om den separata identiteten av det vertikalt inte
grerade företaget eller någon del därav.
5.
Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela
IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem
för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,
och inte heller använda samma konsulter eller externa entrepre
nörer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för
åtkomst.
6.
De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper
ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti
kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.
Artikel 18
Oberoende för den oberoende systemansvarige
för överföring
1.
Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet
enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö
ring ha
1
1
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
123
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade
företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för
att driva, underhålla eller utveckla nätet,
b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt
genom lån och kapitalökning.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska alltid
agera så att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att
bedriva överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för
att utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt
överföringssystem.
3.
Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri
ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi
rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.
Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt
eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa
gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk
samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska
förmåner från sådana dotterbolag.
4.
Den oberoende systemansvarige för överförings övergri
pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa
ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för
överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade
företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende
systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande
till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk
samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet
som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla
nen enligt artikel 22.
5.
När oberoende systemansvariga för överföringssystem full
gör sina uppgifter enligt artiklarna 13 och 17.2 i detta direktiv
och följer artiklarna 13.1, 14.1 a, 16.2, 16.3, 16.5, 18.6 och 21.1
i förordning (EG) nr 715/2009 får de inte diskriminera olika per
soner eller enheter och får inte inskränka, snedvrida eller förhin
dra konkurrens i produktions- eller leveransverksamhet.
6.
Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det
vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva
rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige
för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på
marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring
ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för
bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på
dennas begäran.
7.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska före
lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella
och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.
8.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor
mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses
i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe
ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.
9.
Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand
lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system
ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta
kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för
överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före
taget för att fullgöra dessa skyldigheter.
10.
Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att
det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till
oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med
lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta
direktiv och i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i arti
kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.
Artikel 19
Oberoende för den oberoende systemansvarige för
överförings personal och företagsledning
1.
Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,
och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning
och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över
förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system
ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med
artikel 20.
2.
Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,
dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av
tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer
med ansvar för verkställande ledning och/eller ledamöter av den
oberoende systemansvarige för överförings administrativa organ
samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänsteperiod ska
meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut som avses
punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndigheten inom
en treveckorsperiod efter underrättelsen inte har gjort några
invändningar.
Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som
avses i punkt 1
a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en
utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller
är ledamot av något administrativt organ, eller
b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser
tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.
3.
Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse och inget
yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i
eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av
detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero
ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs
period före utnämningen av personer med ansvar för
företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman
svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av
denna punkt.
4.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon
position eller något ansvar, något intresse eller någon affärsför
bindelse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del
av det vertikalt integrerade företaget eller med dess
majoritetsaktieägare.
V
S
2
1
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
124
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/113
5.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman
svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller
erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från
någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe
roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på
det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som
inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.
6.
Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är
ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi
nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig
heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras
tjänsteperiod.
7.
Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman
svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags
ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa
organ yrkesmässigt ha någon position eller något ansvar, något
intresse eller någon affärsförbindelse med någon annan del av det
vertikalt integrerade företaget än den oberoende systemansvarige
för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under en
period på minst fyra år.
8.
Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som
ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det admi
nistrativa organet för den oberoende systemansvarige för
överföring.
De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda
möter i det administrativa organet för den oberoende systeman
svarige för överföring och som inte omfattas av punkt 3 får inte
ha utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant
verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex
månader före sin utnämning.
Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt
liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem
som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,
underhåll eller utveckling av nätet.
Artikel 20
Tillsynsorgan
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett
tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig
inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys
temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av
de årliga och de långsiktiga finansieringsplanerna, den systeman
svariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna. De
beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfattar
inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den obe
roende systemansvarige för överföring och den dagliga förvalt
ningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att
utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.
2.
Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det
vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje
parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag
stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende
systemansvarige för överförings anställda.
3.
Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm
pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.
Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i
tillsynsorganet.
Artikel 21
Övervakningsplan och övervakningsansvarig
1.
Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva
rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan
där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi
nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I
övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de
anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska
underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det
påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak
ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.
2.
Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska
godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra
att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris
tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings
ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.
Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.
3.
Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande
åtgärder:
a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.
b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att
genomföra övervakningsplanen och överlämna den till
tillsynsmyndigheten.
c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio
ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.
d) Underrätta tillsynsmyndigheten om betydande överträdelser
i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.
e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och
ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade
företaget och den oberoende systemansvarige för
övervakning.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
125
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe
ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda
investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen
och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga
administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.
5.
När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman
eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda
möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar
eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck
lingsplanen skulle ha verkställts i nätet inom de följande tre åren,
ska den övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyn
digheten, som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.
6.
De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp
drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,
ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska
säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat
genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som
krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får
den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp
drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med någon
del av det vertikalt integrerade företaget eller dess
majoritetsaktieägare.
7.
Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,
antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och ska
ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller skrift
ligt, till den oberoende systemansvarige för överförings
tillsynsorgan.
8.
Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe
roende systemansvarige för överförings företagsledning eller
administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags
stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där
följande frågor diskuteras:
a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för
ordning (EG) nr 715/2009, särskilt vad avser tariffer, tjänster
för tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelast
ningshantering, transparens, balans och sekundärmarknader.
b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla
överföringsnätet, bl.a. investeringar i nya transportförbindel
ser, i expanderad kapacitet och i optimering av befintlig
kapacitet.
c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings
systemets drift.
9.
Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende
systemansvarige för överföring följer artikel 16.
10.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele
vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över
förings kontor och till all information som är nödvändig för att
fullgöra sin uppgift.
11.
Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga
net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på
anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan
svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig
kapacitet.
12.
Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero
ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i
förväg.
Artikel 22
Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år
till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan
som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå
gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät
utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera
systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.
2.
Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt
a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra
strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de
kommande tio åren,
b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa
nya investeringar som ska verkställas under de kommande
tre åren, och
c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.
3.
När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den
oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan
den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk
ningen och utbytet med andra länder med beaktande av
investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät,
samt investeringsplaner för lagring och anläggningar för återför
gasning av LNG.
4.
Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam
råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den
tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv
dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de
underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent
liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella
investeringsbehov.
5.
Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut
vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts
under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den
icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga investeringsplan
som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009 (”gemen
skapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår några
V
S
4
1
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
126
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/115
tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfattande
nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda med
byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansvarige för
överföringssystemet ändrar sin tioåriga nätutvecklingsplan.
6.
Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför
andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.
7.
För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av
någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den
nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga
nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre
åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl
dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att
investeringen i fråga görs om den fortfarande är relevant på
grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:
a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk
ställer investeringen.
b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe
rare för investeringen.
c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att
godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves
teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt
första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige
för överföring godtar något eller några av följande alternativ,
nämligen
a) finansiering av tredje part,
b) konstruktion av tredje part,
c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,
d) egen drift av den nya tillgången i fråga.
Den systemansvarige för överföringssystemet ska lämna investe
rarna all information som behövs för att göra investeringen, ska
koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på
bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av
investeringsprojektet.
Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn
dighetens godkännande.
8.
Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter
enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna
omfatta investeringskostnaderna i fråga.
Artikel 23
Beslutsbefogenhet avseende koppling av
lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av
LNG och industrikunder till överföringssystemet
1.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta
och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden och tarif
fer för icke-diskriminerande inkoppling av lagringsanläggningar,
anläggningar för återförgasning av LNG och kunder inom indu
strin till överföringssystemet. Dessa förfaranden ska underställas
de nationella tillsynsmyndigheternas godkännande.
2.
Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha
rätt att vägra inkoppling av nya lagringsanläggningar, anlägg
ningar för återförgasning av LNG och industrikunder på grund av
eventuella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet eller
tillkommande kostnader som uppstår vid nödvändig kapacitets
ökning. Den oberoende systemansvarige för överföring ska säker
ställa att den nya förbindelsen har tillräcklig inmatnings- och
uttagskapacitet.
KAPITEL V
DISTRIBUTION OCH LEVERANS
Artikel 24
Utseende av systemansvariga för distributionssystemet
Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med
beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga
de företag som äger eller ansvarar för distributionssystem att utse
en eller flera systemansvariga för distributionssystemet, och de
ska se till att de systemansvariga handlar i överensstämmelse med
artiklarna 25, 26 och 27.
Artikel 25
Uppgifter som åligger systemansvariga för
distributionssystemet
1.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska säker
ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på
distribution av gas, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla
och utveckla ett säkert, tillförlitligt och effektivt system inom sitt
område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av
energieffektivitet.
2.
Den systemansvarige för distributionssystemet får inte i
något fall diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier
av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna
företag.
3.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse
övriga systemansvariga för ett distributions-, överförings- eller
lagringssystem eller systemansvariga för en LNG-anläggning med
den information som behövs för att säkerställa att transport och
lagring av naturgas sker på ett sätt som är förenligt med en säker
och effektiv drift av det sammanlänkade systemet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
127
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
4.
Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse
systemanvändare med den information de behöver för effektivt
tillträde till och användning av systemet.
5.
När de systemansvariga för distributionssystem ansvarar för
balans av gasdistributionssystemet ska de av dem fastställda reg
lerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i ener
gitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och bestämmelser,
inklusive regler och tariffer, för de systemansvarigas tillhandahål
lande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande
sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna enligt en metod som
är förenlig med artikel 41.6 och ska offentliggöras.
Artikel 26
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
1.
Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en
del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad
avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero
ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa
regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet
av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade
företaget.
2.
Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman
svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett
vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och
sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan
samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini
mikriterier gälla:
a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman
svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk
turer i det integrerade naturgasföretaget som direkt eller
indirekt ansvarar för den dagliga driften avseende produk
tion, överföring eller leverans av naturgas.
b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga
intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för
den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett
sätt som säkerställer att dessa personer kan agera
självständigt.
c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk
beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta
get, när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga
drift, underhåll och utveckling av nätet. För detta ändamål
ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga
över de resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska,
ekonomiska och fysiska resurser. Detta bör inte hindra före
komsten av lämpliga samordningsmekanismer för att säker
ställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga
övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på till
gångar, som regleras indirekt i enlighet med artikel 41.6, i ett
dotterbolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för
moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller
det motsvarande instrument som upprättas av den system
ansvarige för distributionssystemet och att fastställa övergri
pande gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det
ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för
den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande upp
förande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa
beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie
ringsplanen eller motsvarande instrument.
d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta
en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta
gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till det
kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska anges
vilka specifika skyldigheter de anställda har för att uppfylla
detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för att
övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervakningsansva
rige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 39.1
överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de
åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige ska vara
helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information
om den systemansvarige för distributionssystemet och alla
anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.
3.
Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i
ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den
nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra
behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av
sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt
integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner
het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile
ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet
som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1,
2 och 3 på integrerade naturgasföretag som har mindre än
100 000 anslutna kunder.
Artikel 27
Skyldighet till konfidentiell behandling för
systemansvariga för distributionssystemet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon
annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste
mansvarig för distributionssystem behandla kommersiellt käns
liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin
affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp
gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för
delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.
2.
Den systemansvarige för distributionssystemet får, i sam
band med anknutna företags försäljning eller köp av naturgas,
inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från
tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar
om tillträde till systemet.
V
S
6
1
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
128
Artikel 28
Slutna distributionssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett
slutet distributionssystem ett system som distribuerar gas inom en
geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats
där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar gas till hushållskun
der, såvida
a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är
integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller
b) systemet distribuerar gas huvudsakligen till ägaren av eller
den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknyt
ning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn
digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu
tionssystem från kravet enligt artikel 32.1 att tarifferna eller de
metoder som använts för att beräkna dem måste godkännas innan
de träder i kraft i enlighet med artikel 41.
3.
Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande
tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på
begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses
över och godkännas i enlighet med artikel 41.
4.
Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl
lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos
eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och
som befinner sig inom det område som får gas levererad genom
ett slutet distributionssystem.
Artikel 29
Kombinerat systemansvar
Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig
med kombinerat ansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och dist
ributionssystemen, under förutsättning att denne systemansvarige
följer artikel 9.1, eller artiklarna 14 och 15, eller kapitel IV, eller
omfattas av artikel 49.6.
KAPITEL VI
SÄRREDOVISNING OCH TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN
Artikel 30
Tillgång till räkenskaper
1.
Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1och de
tvistlösningsmyndigheter som avses i artikel 34.3, ska i den
utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter
ha tillgång till naturgasföretagens bokföring i enlighet med
artikel 31.
2.
Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,
inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1 och tvist
lösningsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt känsliga upp
gifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att sådan
information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de behö
riga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
Artikel 31
Särredovisning
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att säkerställa att naturgasföretagens bokföring utförs i enlig
het med punkterna 2–5. De naturgasföretag som kan beviljas
undantag från denna bestämmelse i enlighet med artikel 49.2
och 49.4 ska åtminstone genomföra sin interna bokföring i enlig
het med denna artikel.
2.
Naturgasföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk
form, upprätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovis
ningar i enlighet med de bestämmelser i nationell lagstiftning som
avser årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlig
het med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978
grundat på artikel 44.2 g
(*) Titeln till direktiv 78/660/EEG har justerats med hänsyn till omnum
reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.
Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.
(
av bolag
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
(
Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre
dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten
på sitt huvudkontor.
3.
Naturgasföretag ska i sin interna bokföring särredovisa verk
samhetsgrenarna överföring, distribution, LNG och lagring så
som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av sepa
rata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering
och snedvridning av konkurrensen. De ska också redovisa, even
tuellt genom en sammanställd redovisning, andra gasverksamhe
ter utan samband med överföring, distribution, LNG och lagring.
Fram till den 1 juli 2007 ska de särredovisa leveranserna till berät
tigade kunder och leveranserna till icke-berättigade kunder.
Inkomster från äganderätt till överförings- eller distributionsnä
ten ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska de upprätta en
sammanställd redovisning för annan verksamhet utanför gassek
torn. Den interna bokföringen ska omfatta en balansräkning och
en resultaträkning för varje verksamhetsgren.
4.
Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att
den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering
och korssubventioner uppfylls.
7
1
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
1
r
e
p
y
t
a
s
si
v
i
t
u
ls
k
o
b
s
r
å
m
o
t
e
g
a
r
d
r
ö
f
i
)
*
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
129
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
5.
Företagen ska i sin interna bokföring ange de regler för för
delningen av tillgångar och skulder, utgifter och inkomster samt
för avskrivningar som de följer vid upprättandet av den separata
bokföring som anges i punkt 3, utan att det påverkar tillämp
ningen av nationellt tillämpliga bestämmelser om bokföring.
Dessa interna regler får ändras endast i undantagsfall. Sådana änd
ringar ska anges och vara vederbörligen motiverade.
6.
Årsredovisningen ska i noter ange alla transaktioner av en
viss storlek som har genomförts med anknutna företag.
KAPITEL VII
ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET
Artikel 32
Tillträde för tredje part
1.
Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för
tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystem och
LNG-anläggningar grundad på offentliggjorda tariffer, som ska
gälla för alla berättigade kunder, inbegripet gashandelsföretag,
och som ska tillämpas objektivt utan att någon diskriminerande
åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se
till att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna
dem, godkänns av en i artikel 39.1 avsedd tillsynsmyndighet
innan de träder i kraft i enlighet med artikel 41 samt att tarifferna
– och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs
innan de träder i kraft.
2.
Systemansvariga för överföringssystem ska, om det behövs
för att kunna utföra arbetsuppgifter bl.a. avseende gränsöverskri
dande överföring, ha tillträde till nät som tillhör andra systeman
svariga för överföringssystem.
3.
Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra att långsik
tiga avtal ingås i den mån de överensstämmer med gemenskapens
konkurrensregler.
Artikel 33
Tillträde till lagring
1.
Vad gäller organiseringen av tillträdet till lagringsanlägg
ningar och lagring av gas i rörledning samt stödtjänster får med
lemsstaterna, om detta är tekniskt och/eller ekonomiskt
nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde till systemet
för leverans till kunderna, välja att organisera detta tillträde i enlig
het med något eller båda av de förfaranden som anges i punk
terna 3 och 4. Förfarandena ska användas i enlighet med objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,
eller medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra kriterier
enligt vilka det kan fastställas vilka regler för tillträde som ska til
lämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning.
De ska offentliggöra eller ålägga systemansvariga för lagringsan
läggningar och överföringssystem att offentliggöra, vilka lagrings
anläggningar eller delar av sådana anläggningar respektive vilken
lagring av gas i rörledning som tillhandahålls i enlighet med de
olika förfaranden som avses i punkterna 3 och 4.
Den skyldighet som avses i andra stycket första meningen ska inte
påverka medlemsstaternas valmöjlighet i enlighet med första
stycket.
2.
Bestämmelserna i punkt 1 gäller inte stödtjänster och tillfäl
lig lagring som rör LNG anläggningar och som krävs för
återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till
överföringssystemet.
3.
Vid förhandlat tillträde ska medlemsstaterna eller, om med
lemsstaterna föreskrivit detta, tillsynsmyndigheterna vidta nöd
vändiga åtgärder för att naturgasföretag och berättigade kunder, i
eller utanför det område som omfattas av det sammanlänkade
systemet, ska kunna förhandla om tillträde till lagringsanlägg
ningar och lagring av gas i rörledning, om detta är tekniskt
och/eller ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effek
tivt tillträde till systemet samt för organiseringen av tillträdet till
andra stödtjänster. Parterna ska vara skyldiga att i god anda för
handla om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster.
Avtalen om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster ska förhandlas fram med den berörda system
ansvarige för lagringssystemet eller med de berörda naturgasföre
tagen. Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit
detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
lagringssystemet och naturgasföretagen senast den 1 januari 2005
och därefter årligen offentliggör sina viktigaste kommersiella vill
kor för utnyttjandet av lagring, lagring av gas i rörledning och
andra stödtjänster.
Vid utarbetandet av dessa villkor ska de systemansvariga för
lagringssystemet och naturgasföretagen samråda med
systemanvändarna.
4.
Vid reglerat tillträde ska tillsynsmyndigheterna, om med
lemsstaterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att ge naturgasföretag och berät
tigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det
sammanlänkade systemet, rätt till tillträde till lagring, lagring av
gas i rörledning och andra stödtjänster på grundval av offentlig
gjorda tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter, när tillträde
till lagring och lagring av gas i rörledning är tekniskt och/eller
ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde
till systemet, samt för organiseringen av tillträdet till andra stöd
tjänster. I samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna
för deras fastställande ska tillsynsmyndigheterna, om medlems
staterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna samråda med sys
temanvändarna. Denna rätt till tillträde för berättigade kunder kan
ges genom att de får möjlighet att ingå leveransavtal med andra
konkurrerande naturgasföretag än systemets ägare och/eller den
systemansvarige eller ett anknutet företag.
V
S
8
1
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
130
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/119
Artikel 34
Tillträde till tidigare led i rörledningsnätet
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att naturgasföretag och berättigade kunder, oavsett
var de befinner sig, i enlighet med denna artikel kan få tillträde till
tidigare led i rörledningsnätet, inbegripet anläggningar som ger
teknisk service som sammanhänger med sådant tillträde, förutom
de delar av sådana nät och anläggningar som används för lokal
produktion på den plats på fältet där gasen produceras. Åtgär
derna ska anmälas till kommissionen i enlighet med bestämmel
serna i artikel 54.
2.
Tillträde i enlighet med punkt 1 ska medges på det sätt som
medlemsstaterna har bestämt i överensstämmelse med relevanta
rättsliga instrument. Medlemsstaterna ska ha som mål att tillträ
det ska vara rättvist och öppet, att en konkurrensutsatt naturgas
marknad uppnås och att varje missbruk av dominerande ställning
undviks, varvid säkerhet och regelbundenhet i leveranserna, kapa
citet som är eller rimligtvis kan bli tillgänglig samt miljöskydd ska
beaktas. Följande får beaktas:
a) Behovet av att vägra tillträde där inkompatibiliteten mellan
tekniska specifikationer inte på ett rimligt sätt kan
övervinnas.
b) Behovet av att undvika svårigheter som inte på ett rimligt sätt
kan övervinnas och som kan inverka menligt på en effektiv,
befintlig och framtida kolväteproduktion, inbegripet den vid
fält med svag ekonomisk lönsamhet.
c) Behovet av att ta hänsyn till vederbörligen motiverade rim
liga behov av transport och bearbetning av gas, som ägaren
till eller den ansvarige för de tidigare leden i rörledningsnätet
har framfört, och till intressena hos alla andra användare av
tidigare led i rörledningsnätet eller relevanta bearbetnings-
eller hanteringsanläggningar som kan påverkas.
d) Behovet av att tillämpa nationella lagar och administrativa
förfaranden i överensstämmelse med gemenskapsrätten för
beviljande av tillstånd till produktion eller utbyggnad i tidi
gare led.
3.
Medlemsstaterna ska se till att tvistlösningsförfaranden
inrättas, däribland en myndighet som är oberoende av parterna
och har tillgång till all relevant information, så att tvister som rör
tillträde till tidigare led i rörledningsnätet kan lösas snabbt, med
beaktande av kriterierna i punkt 2 och det antal parter som kan
bli inblandade när det gäller att förhandla om tillträde till sådana
nät.
4.
Vid gränsöverskridande tvister ska de tvistlösningsförfaran
den tillämpas som gäller i den medlemsstat som har jurisdiktion
över de tidigare leden i rörledningsnätet till vilka tillträde vägras.
Vid gränsöverskridande tvister där flera medlemsstater täcker det
berörda systemet ska de berörda medlemsstaterna samråda med
varandra i syfte att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv
tillämpas konsekvent.
Artikel 35
Vägrat tillträde
1.
Naturgasföretag får vägra tillträde till systemet på grund av
bristande kapacitet, eller om tillträde till systemet skulle hindra
dem från att tillhandahålla sådana allmännyttiga tjänster som de
åläggs i enlighet med artikel 3.2, eller på grundval av allvarliga
ekonomiska och finansiella problem med take-or-pay-avtal som
har att göra med kriterierna och förfarandena i artikel 48 och det
alternativ som valts av medlemsstaterna i enlighet med arti
kel 48.1. Vederbörligen motiverade skäl ska ges för en sådan
vägran.
2.
Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att det naturgasföretag som vägrar tillträde till syste
met på grund av bristande kapacitet eller otillräcklig anslutning
genomför nödvändiga förbättringar så långt detta är ekonomiskt
försvarbart, eller när en potentiell kund är villig att betala för det.
När medlemsstaterna tillämpar artikel 4.4 ska de vidta sådana
åtgärder.
Artikel 36
Ny infrastruktur
1.
Större nya gasinfrastrukturprojekt, dvs. sammanlänkningar,
LNG- och lagringsanläggningar, får på begäran undantas, under
en fastställd tid, från bestämmelserna i artiklarna 9, 32, 33, 34,
41.6, 41.8 och 41.10 om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Investeringen måste stärka konkurrensen vad gäller gasför
sörjning och försörjningstrygghet.
b) Den risknivå som är förenad med investeringen ska vara
sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag
beviljades.
c) Infrastrukturen måste ägas av en fysisk eller juridisk person
som åtminstone vad avser juridisk form är skild från de sys
temansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att
byggas upp.
d) Avgifter ska tas ut av användare av denna infrastruktur.
e) Undantaget får inte skada konkurrensen eller en effektivt
fungerande inre marknad för naturgas eller hindra det regle
rade system till vilket infrastrukturen är kopplad från att
fungera effektivt.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
131
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Punkt 1 ska även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar
i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastruk
turer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning.
3.
Den tillsynsmyndighet som avses i kapitel VIII får besluta,
från fall till fall, om det undantag som avses i punkterna 1 och 2.
4.
Om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en
medlemsstats territorium får byrån till de berörda medlemsstater
nas tillsynsmyndigheter, inom två månader från den dag då en
begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyn
digheter, lämna ett rådgivande yttrande som kan utgöra grund för
deras beslut.
När samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens
beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag
då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter ska
de informera byrån om detta.
Byrån ska utföra de uppgifter som i denna artikel tilldelas de
berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter
a) om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå
någon överenskommelse inom sex månader från den dag då
begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsyns
myndigheter, eller
b) på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Alla de berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att
den period som avses i tredje stycket led a ska förlängas med
högst tre månader.
5.
Innan beslutet fattas ska byrån samråda med relevanta till
synsmyndigheter och med de sökande.
6.
Ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastruk
turens kapacitet eller av den befintliga infrastrukturens kapacitet,
om denna har ökat väsentligt.
Vid beslut om undantag ska det i varje enskilt fall övervägas om
villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke-
diskriminerande tillträde till infrastrukturen. När beslut om
sådana villkor fattas ska hänsyn särskilt tas till den ytterligare
kapacitet som ska byggas upp, eller förändringen av befintlig
kapacitet, samt till projektets tidsplan och till nationella
förhållanden.
Innan ett undantag beviljas ska tillsynsmyndigheten besluta om
vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldel
ning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av
infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna
avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya
infrastrukturen sker, även för eget bruk. Tillsynsmyndigheten ska
kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär
en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden, och
att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avta
lade kapacitet på andrahandmarknaden. I sin bedömning av de
kriterier som anges i punkt 1 a, b och e, ska tillsynsmyndigheten
beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.
Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor enligt andra
stycket i denna punkt, ska motiveras och offentliggöras i veder
börlig ordning.
7.
Medlemsstaterna får, utan hinder av punkt 3, föreskriva att
tillsynsmyndigheten eller byrån, alltefter omständigheterna, ska
avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta
organet i medlemsstaten inför det formella beslut. Yttrandet ska
offentliggöras tillsammans med beslutet.
8.
Tillsynsmyndigheten ska så snart den mottagit en begäran
om undantag utan dröjsmål skicka en kopia av denna till kom
missionen. Beslutet ska omedelbart anmälas till kommissionen av
den behöriga myndigheten tillsammans med alla relevanta upp
lysningar om beslutet. Dessa upplysningar får överlämnas till
kommissionen i samlad form, vilket gör det möjligt för kommis
sionen att fatta ett välgrundat beslut. I synnerhet ska upplysning
arna innehålla följande, nämligen
a) detaljerade skäl på grundval av vilka tillsynsmyndigheten
eller medlemsstaten har beviljat eller vägrat undantaget till
sammans med en hänvisning till punkt 1, inklusive den eller
de relevanta led i den punkten som beslutet grundar sig på,
inklusive de ekonomiska upplysningar som motiverar beho
vet av undantaget,
b) den analys som har gjorts av hur undantaget kommer att
påverka konkurrensen och den inre naturgasmarknadens sätt
att fungera,
c) skälen till tidsperioden och den andel av den berörda gasin
frastrukturens totala kapacitet för vilken undantaget gäller,
d) om undantaget gäller en sammanlänkning, resultatet av sam
rådet med de berörda tillsynsmyndigheterna, och
e) infrastrukturens
bidrag
till
diversifieringen
av
gasförsörjningen.
V
S
0
2
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
132
9.
Senast två månader efter det att anmälan har mottagits får
kommissionen fatta ett beslut om att tillsynsmyndigheten ska
ändra eller återkalla beslutet att bevilja ett undantag. Den tvåmå
nadersperioden kan förlängas med ytterligare två månader under
vilka kommissionen samlar in ytterligare upplysningar. Denna
ytterligare period ska börja löpa dagen efter det att fullständiga
upplysningar har mottagits. Den inledande tvåmånadersperioden
kan även förlängas med både kommissionens och tillsynsmyndig
hetens medgivande.
Om de begärda upplysningarna inte tillhandahålls inom den
period som anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om
inte perioden, innan den löpt ut, har förlängts efter medgivande
från både kommissionen och tillsynsmyndigheten, eller tillsyns
myndigheten, i ett vederbörligt motiverat meddelande, har infor
merat kommissionen om att den anser att anmälan är fullständig.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra
eller återkalla beslutet om undantag inom en månad och ska med
dela kommissionen i enlighet därmed.
Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand
las konfidentiellt.
Kommissionens godkännande av ett beslut om undantag ska upp
höra att gälla efter två år från antagandet om byggandet av infra
strukturen ännu inte har påbörjats, och efter fem år från
antagandet om infrastrukturen inte har tagits i bruk, om inte
kommissionen beslutar att eventuella förseningar beror på omfat
tande hinder som den person som beviljats undantag inte har
kunnat påverka.
10.
Kommissionen får anta riktlinjer för tillämpningen av de
villkor som avses i punkt 1 och fastställa det förfarande som ska
följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 37
Öppnande av marknaderna och ömsesidighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är
berättigade:
a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i
artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG
av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.
(
31 januari varje år offentliggöra kriterierna för fastställandet
av vilka dessa berättigade kunder är.
b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.
c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.
2.
För att undvika bristande jämvikt när gasmarknaderna
öppnas
a) får avtal om leverans med en berättigad kund inom en annan
medlemsstats system inte förbjudas, om kunden är berätti
gad i båda de berörda systemen, och
b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark
naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans
aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden
anses som berättigad endast i det ena av de två systemen,
ålägga den vägrande parten att verkställa den begärda leve
ransen på begäran av en av de två medlemsstaterna.
Artikel 38
Direktledningar
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att göra det möjligt för
a) naturgasföretag som är etablerade inom deras territorium att
leverera till berättigade kunder genom en direktledning, och
b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran
ser via en direktledning från naturgasföretag.
2.
Om det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,
samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av direkt
ledningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndigheten
som de utser fastställa kriterier för beviljande av tillstånd för upp
förande eller drift av sådana ledningar inom sitt territorium.
Dessa kriterier ska vara objektiva, transparenta och icke
diskriminerande.
3.
Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt
ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats
på grundval av artikel 35, eller av att ett tvistlösningsförfarande
enligt artikel 41 har inletts.
KAPITEL VIII
NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER
Artikel 39
Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende
1.
Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet
på nationell nivå.
1
2
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
n
e
d
t
s
a
n
e
s
a
k
s
a
n
r
e
t
a
t
s
s
m
e
l
d
e
M
.)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
133
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns
myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det
finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på
gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet
med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.
3.
Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till
synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat
område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade
konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta
undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög
nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till
synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för
ordning (EG) nr 713/2009.
4.
Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero
ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar
tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till
att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till
delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,
a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla
andra offentliga och privata organ,
b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning,
i) agerar oberoende av marknadsintressen, och
ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon
regering eller annat offentligt eller privat organ när de
utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i
förekommande fall på ett nära samarbete med andra
berörda nationella myndigheter eller på de allmänna
politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte
avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt
artikel 41.
5.
För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska
medlemsstaterna i synnerhet se till
a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero
ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud
getanslag med självständigt ansvar för den anslagna
budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko
nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och
b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om
sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses
för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska
kunna förnyas en gång.
Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att
det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta
ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med
lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre
uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel
enligt nationell lag.
Artikel 40
Tillsynsmyndigheternas allmänna mål
När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta
direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande
mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt
artikel 41, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta
nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och
utan att inkräkta på deras behörighet:
a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns
myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf
tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för naturgas
i gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för
samtliga kunder och gashandlare i gemenskapen, och se till
att det råder lämpliga villkor för att gasnäten fungerar effek
tivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga målen.
b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala
marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led
a ska kunna uppnås.
c) Undanröja restriktioner för naturgashandeln mellan med
lemsstater, utveckla den kapacitet för gränsöverskridande
överföring som krävs för att tillgodose efterfrågan och för
bättra integreringen av nationella marknader som kan under
lätta för naturgasflödet inom hela gemenskapen.
d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas
säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system
som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck
lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt
ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både
överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig
produktion av gas från förnybara energikällor och distribu
erad produktion.
e) Underlätta tillträde till nätet för ny produktionskapacitet, i
synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för
hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för gas från
förnybara energikällor.
V
S
2
2
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
134
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/123
f) Säkerställa att systemansvariga och systemanvändare får
lämpliga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka
systemeffektiviteten och främja marknadsintegreringen.
g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark
naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och
bidra till att säkerställa konsumentskyddet.
h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat
tande och allmännyttiga tjänster på naturgasområdet, bidra
till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de processer
för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter gashand
lare är kompatibla.
Artikel 41
Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter
1.
Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:
a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,
överförings- eller distributionstariffer eller metoderna för
beräkning av dem.
b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,
ägare av överförings- och distributionssystem, liksom natur
gasföretag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt
övrig tillämplig gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om
gränsöverskridande aspekter.
c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn
digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med
lemsstaterna och med byrån.
d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta
beslut som fattats av byrån och kommissionen.
e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur
dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna
i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska
omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp
nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp
i denna artikel.
f) Förhindra korssubventionering mellan verksamhetsgrenarna
överföring, distribution, lagring, LNG och leverans.
g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för
överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera
en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är
förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings
plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009,
varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om
ändring av dessa investeringsplaner.
h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och
tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast
ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och
leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med
andra behöriga myndigheter.
i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriserna, och
säkerställa att naturgasföretagen fullgör sina skyldigheter vad
gäller transparens.
j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande
och konkurrens på grossist- och slutförbrukarnivå, även när
det gäller naturgasbörser, priser för hushållskunder, inklusive
system för förskottsbetalning, andel kunder som byter gas
handlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,
avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus
hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid
ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla
relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn
digheterna uppmärksamma på relevanta fall.
k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, inbegri
pet exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-
hushållskunder från att samtidigt teckna avtal med mer än en
gashandlare eller begränsa deras möjligheter att göra detta
och, om så är lämpligt, underrätta de nationella konkurrens
myndigheterna om sådana avtalsvillkor.
l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas
och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens
med gemenskapslagstiftningen och överensstämmer med
gemenskapens politik.
m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsansva
riga behöver för att genomföra sammanlänkningar och
reparationer.
n) Övervaka och granska villkoren för tillträde till lagring, lag
ring av gas i rörledningar och andra stödtjänster enligt arti
kel 33. Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet
med artikel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta granskning
av tariffer.
o) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att
konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,
är effektiva och genomförs.
p) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om
leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och vid
behov översända dessa rekommendationer till
konkurrensmyndigheterna.
q) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,
tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip
ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings
uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana
uppgifter enligt led h i bilaga I.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
135
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
r) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig
heter för systemansvariga för överföringssystem och distri
butionssystem, gashandlare och kunder samt andra
marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 715/2009.
s) Övervaka att kriterierna för att avgöra om en lagringsanlägg
ning omfattas av artikel 33.3 eller 33.4 tillämpas korrekt.
t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 46.
u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte
av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio
nal nivå.
2.
Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings
uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än
tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är
resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig
heten så snart som möjligt.
Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över
ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns
myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid
behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,
när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella
myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.
Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller
byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder
börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter
enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda
myndigheter eller kommissionen.
3.
Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas
enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har
utsetts enligt artikel 14,
a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende
systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti
keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full
görs i enlighet med punkt 4 d,
b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe
roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för
att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina
skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som
tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva
rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm
nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,
c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 14.2 c, för den
första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe
ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre
senteras årligen av den oberoende systemansvarige,
d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende
systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller
nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av
nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för
utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt, och
e) ha befogenheter att utföra inspektioner, även oanmälda
sådana, i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och
oberoende systemansvariga.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
tilldelas befogenheter som gör det möjligt för dem att utföra de
uppgifter som anges i punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och
snabbt sätt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheten åtmins
tone få befogenheter att
a) fatta bindande beslut om naturgasföretag,
b) göra undersökningar av gasmarknadernas funktion och att
besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga
åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att
marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig
heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella
konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för
finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen
gäller konkurrenslagstiftningen,
c) begära den information från naturgasföretagen som är rele
vant för utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till
vägran att ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder
som krävs för att stärka nätet,
d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande
sanktioner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldig
heter enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt
bindande beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller
byrån, eller att föreslå en behörig domstol att besluta om
sådana sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att införa
eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %
av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp
till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt
ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller
det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,
för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,
e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe
ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk
terna 11 och 12.
5.
Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till
synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys
temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel IV,
ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande skyldigheter och
befogenheter:
V
S
4
2
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
136
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/125
a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande
beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget,
b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige
för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa
get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina
skyldigheter.
c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte
grerade företaget och den systemansvarige för överförings
systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.
d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.
lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste
mansvarige för överföringssystemet.
e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan
det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige
för överföringssystemet, på villkor att de följer
marknadsvillkoren.
f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när
det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.
Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis
kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt
integrerade företaget.
g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt
integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.
h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter
på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med
artikel 14 när den systemansvarige upprepade gånger inte
uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid
upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti
kalt integrerade företaget.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid
i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins
tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för
a) anslutning och tillträde till nationella nät, inbegripet
överförings- och distributionstariffer, samt villkor och tarif
fer för tillträde till LNG-anläggningar; dessa tariffer eller
metoder ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten
och LNG-anläggningarna kan göras på ett sätt som gör det
möjligt att säkra nätens och LNG-anläggningarnas funktion
på längre sikt,
b) tillhandahållande av balanstjänster, vilket ska göras så eko
nomiskt som möjligt och ge goda incitament för nätanvän
darna att balansera sin inmatning och sitt uttag;
balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri
minering och bygga på objektiva kriterier, och
c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för
faranden för kapacitetstilldelning och hantering av
överbelastning.
7.
Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska
offentliggöras.
8.
När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller
metoder och av balanstjänster ska tillsynsmyndigheterna säker
ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions
systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att
öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra
leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.
9.
Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi
tuationer hanteras inom nationella gasöverföringsnät och sam
manlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning
tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överfö
ringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för
hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till
de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndig
heterna får begära ändringar av dessa regler.
10.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov
begära att de systemansvariga för överförings-, lagrings-, LNG-
och distributionssystemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer
och metoder som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är
proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.
Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet med arti
kel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta ändring av tariffer. Om
fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska
tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller godkänna
preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder
härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder
om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från dessa pre
liminära tariffer eller metoder.
11.
Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för
överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet vad avser
den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får
inge klagomålet till tillsynsmyndigheterna, som i egenskap av
tvistlösande myndigheter ska fatta ett beslut inom två månader
från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med
två månader om tillsynsmyndigheterna begär ytterligare upplys
ningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den
klagande samtycker till detta. Tillsynsmyndigheternas beslut ska
vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.
12.
Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett
beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,
om tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samråda, mot de före
slagna tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader
efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller
inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta,
inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte
utgöra hinder för verkställighet.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
137
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
13.
Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka
nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra
missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon
sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer
ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.
14.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri
pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig
het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller
juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som
föreskrivs i detta direktiv inte har följts.
15.
Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät
ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella
lagstiftningen.
16.
Tillsynsmyndigheternas beslut ska vara fullt motiverade
för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för
allmänheten, samtidigt som den konfidentiella karaktären hos
kommersiellt känsliga uppgifter bevaras.
17.
Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis
mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut
fattat av tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett organ som
är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.
Artikel 42
Regelverk för gränsöverskridande frågor
1.
Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta
med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor
mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter
enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts
ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon
fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade
informationen.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone på regio
nal nivå för att
a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig
göra en optimal näthantering, främja gemensamma gasbör
ser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att
möjliggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,
inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och
mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas
och leveranssäkerheten kan förbättras utan diskriminering
mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,
b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för
relevanta systemansvariga för överföringssystem och för
andra marknadsaktörer, och
c) samordna utvecklingen av reglerna för hanteringen av
överbelastning.
3.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå
samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja
tillsynssamarbetet.
4.
De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära
samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta
påverkar deras specifika befogenheter.
5.
Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning
tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra
och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent
liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 51.3.
Artikel 43
Överensstämmelse med riktlinjerna
1.
Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett
yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av
en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses
i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 715/2009.
2.
Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av
begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har
begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet
som har fattat det aktuella beslutet.
3.
Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl
jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan
det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.
4.
Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om
den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet
och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens
stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord
ning (EG) nr 715/2009 inom två månader räknat från dagen för
det beslutet.
5.
Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe
rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet
i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader
från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till
synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess
förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i
förordning (EG) nr 715/2009 får kommissionen besluta att under
söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana
tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn
digheten att yttra sig.
V
S
6
2
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
138
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/127
6.
Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli
gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett
slutgiltigt beslut om att
a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens
beslut, eller
b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt
beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.
7.
Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet
ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids
gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att
den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.
8.
Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att
återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis
sionen om detta.
9.
Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska
följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det
gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer
överens med de riktlinjer som avses i denna artikel. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.
Artikel 44
Bevarande av information
1.
Medlemsstaterna ska kräva att gashandelsföretag under
minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner
avseende gasleveransavtal och gasderivat med grossister, system
ansvariga för överföringssystem och systemansvariga för lagring
och LNG tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive
de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrens
myndigheterna och kommissionen, för fullgörandet av deras
uppgifter.
2.
Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans
aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö
rande samt information om mängd, datum och tider för
verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera
den berörda grossisten liksom detaljerad information om gasle
veransavtal och gasderivat som inte fullgjorts.
3.
Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna
information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom
mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller
individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til
lämpas på information om finansiella instrument som omfattas
av direktiv 2004/39/EG.
4.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill
kor för bevarande av information liksom form och innehåll när
det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser
att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom
plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 51.3.
5.
När det gäller transaktioner avseende gasderivat mellan gas
handelsföretag å ena sidan och grossister, systemansvariga för
överföringssystem och systemansvariga för lagring och LNG å
andra sidan, ska denna artikel tillämpas först när kommissionen
har antagit de riktlinjer som avses i punkt 4.
6.
Bestämmelserna i den här artikeln får inte skapa ytterligare
skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1
för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.
7.
Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång
till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv
2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti
vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.
KAPITEL IX
KUNDMARKNADER
Artikel 45
Kundmarknader
För att underlätta utvecklingen av väl fungerande och transpa
renta kundmarknader i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till
att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för överfö
ringssystem, systemansvariga för distribution, gashandelsföretag
och kunder, samt vid behov andra aktörer på marknaden, fast
ställs med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, reg
ler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter
och mätningsansvar.
Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta
kundernas och gashandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns
myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.
KAPITEL X
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 46
Skyddsåtgärder
1.
I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall
av hot mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska
trygghet eller säkerhet eller mot ett systems integritet, får en med
lemsstat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
139
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den
inre marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än
vad som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svå
righeter som har uppstått.
3.
Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa
åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får
besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva
sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren
sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med
det gemensamma intresset.
Artikel 47
Lika villkor
1.
De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa
lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med
fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,
icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara
vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens
medgivande.
3.
Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i
punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna
period ska börja dagen efter det att fullständig information har
erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna
dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd
ningar mot de anmälda åtgärderna.
Artikel 48
Undantag när det gäller take-or-pay-åtaganden
1.
Om ett naturgasföretag råkar ut för, eller befarar att råka ut
för, allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter på grund av
de take-or-pay-åtaganden som har godkänts i ett eller flera avtal
om köp av gas, får det inge en ansökan om ett tillfälligt undantag
från artikel 32 till den berörda medlemsstaten eller den utsedda
behöriga myndigheten. Ansökan om undantag ska, beroende på
vad medlemsstaterna väljer, gälla enskilda fall och lämnas in
antingen före eller efter det att tillträde till systemet har vägrats.
Medlemsstaterna får också överlåta till naturgasföretaget att välja
mellan att lämna in en ansökan före eller efter det att tillträde till
systemet har vägrats. Om ett naturgasföretag har vägrat tillträde
ska ansökan läggas fram utan dröjsmål. Ansökningarna ska åtföl
jas av alla relevanta upplysningar om problemets art och omfatt
ning samt om de ansträngningar som naturgasföretaget har gjort
för att lösa problemet.
Om rimliga alternativa lösningar inte är tillgängliga och med
beaktande av punkt 3, får medlemsstaten eller den utsedda behö
riga myndigheten besluta att medge undantag.
2.
Medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten ska
utan dröjsmål anmäla sitt beslut om att bevilja undantag till kom
missionen, tillsammans med alla relevanta upplysningar som rör
detta undantag. Dessa upplysningar får överlämnas till kommis
sionen i samlad form, för att kommissionen ska kunna fatta ett
välgrundat beslut. Inom åtta veckor efter mottagandet av denna
anmälan får kommissionen begära att medlemsstaten eller den
utsedda behöriga myndigheten ändrar eller återkallar beslutet om
att bevilja undantag.
Om medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten inte
rättar sig efter denna begäran inom fyra veckor, ska ett slutgiltigt
beslut snarast fattas i enlighet med det rådgivande förfarande som
avses i artikel 51.2.
Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand
las konfidentiellt.
3.
Vid beslut om de undantag som avses i punkt 1 ska med
lemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten samt kom
missionen särskilt ta hänsyn till följande kriterier:
a) Målet att uppnå en konkurrensutsatt gasmarknad.
b) Behovet av att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla allmän
nyttiga tjänster och att säkerställa försörjningstryggheten.
c) Naturgasföretagets ställning på gasmarknaden och det fak
tiska konkurrensläget på denna marknad.
d) Hur allvarliga de ekonomiska och finansiella svårigheter är
som naturgasföretagen och överföringsföretagen eller berät
tigade kunder råkar ut för.
e) Undertecknandedatum för och villkor i det eller de aktuella
avtalen, inbegripet i vilken utsträckning de tillåter föränd
ringar på marknaden.
f) De ansträngningar som har gjorts för att lösa problemet.
g) I vilken mån företaget, när det godtog take-or-pay-
åtagandena i fråga, rimligen kunde ha förutsett, med beak
tande av bestämmelserna i detta direktiv, att allvarliga
problem troligen skulle uppstå.
h) I hur hög grad systemet är anslutet till andra system samt i
vilken mån dessa system är driftskompatibla.
i) De effekter ett beviljande av ett undantag skulle få på den
korrekta tillämpningen av detta direktiv avseende en väl
fungerande inre marknad för naturgas.
V
S
8
2
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
140
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/129
Ett beslut om ansökan om undantag för take-or-pay-avtal som
ingåtts före den 4 augusti 2003 bör inte leda till en situation där
det är omöjligt att finna en ekonomiskt lönsam alternativ avsätt
ning. Allvarliga problem ska under alla omständigheter inte anses
föreligga om försäljningen av naturgas inte faller under nivån för
minimiköpgarantierna i take-or-pay-avtal om köp av naturgas,
eller om det ifrågavarande take-or-pay-avtalet kan anpassas eller
naturgasföretaget kan finna alternativa avsättningsmöjligheter.
4.
De naturgasföretag som inte har beviljats sådana undantag
som avses i punkt 1 får inte vägra, eller inte längre vägra, tillträde
till systemet på grund av take-or-pay-åtaganden som har godkänts
i ett avtal om köp av gas. Medlemsstaterna ska se till att de rele
vanta bestämmelserna i artiklarna 32–44 iakttas.
5.
Varje undantag som beviljas enligt ovanstående bestämmel
ser ska vara vederbörligen motiverat. Kommissionen ska offent
liggöra beslutet i Europeiska unionens officiella tidning.
6.
Kommissionen ska senast den 4 augusti 2008 lägga fram en
rapport med en översyn av de erfarenheter som har gjorts vid til
lämpningen av denna artikel, för att Europaparlamentet och rådet
i vederbörlig ordning ska kunna överväga i vilken utsträckning
artikeln behöver anpassas.
Artikel 49
Framväxande och enskilda marknader
1.
Medlemsstater som inte är direkt anslutna till det samman
länkade systemet i någon annan medlemsstat och som endast har
en extern huvudleverantör, får göra undantag från artiklarna 4, 9,
37 och/eller 38. Ett gashandelsföretag med en marknadsandel på
mer än 75 % ska betraktas som en huvudleverantör. Ett sådant
undantag ska upphöra automatiskt när någon av de omständig
heter som anges i detta stycke inte längre föreligger. Varje sådant
undantag ska anmälas till kommissionen.
Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38.
Detta undantag ska upphöra att gälla vid den tidpunkt då Cypern
inte längre räknas som en enskild marknad.
Artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38 ska inte gälla Estland, Lettland
och/eller Finland fram till dess att någon av dessa medlemsstater
direkt ansluts till någon annan medlemsstats, med undantag för
Estland, Lettland, Litauen och Finland, sammanlänkade system.
Detta stycke påverkar inte tillämpningen av undantag enligt det
första stycket i denna punkt.
2.
En medlemsstat som uppfyller villkoren för att betecknas
som en framväxande marknad och som på grund av genomför
andet av detta direktiv skulle få allvarliga problem får göra undan
tag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5, 26, 31, 32, 37.1
och/eller 38. Detta undantag ska upphöra automatiskt från och
med den tidpunkt medlemsstaten inte längre uppfyller villkoren
för att betecknas som en framväxande marknad. Varje sådant
undantag ska anmälas till kommissionen.
Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24,
25.5, 26, 31, 32, 37.1 och/eller 38. Detta undantag ska upphöra
att gälla från och med den tidpunkt Cypern inte längre räknas
som en framväxande marknad.
3.
Den dag då undantaget som avses i punkt 2 första stycket
löper ut ska definitionen av berättigade kunder resultera i en öpp
ning av marknaden som motsvarar minst 33 % av den totala årliga
gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden. Två år däref
ter ska artikel 37.1 b börja tillämpas och tre år därefter artikel 37.1
c. Fram till dess att artikel 37.1 b börjar tillämpas får den med
lemsstat som avses i punkt 2 i den här artikeln besluta att inte til
lämpa artikel 32 när det gäller stödtjänster och tillfällig lagring
för återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till
överföringssystemet.
4.
Om genomförandet av detta direktiv skulle orsaka allvarliga
problem inom ett geografiskt begränsat område i en medlemsstat,
i synnerhet när det gäller att utveckla infrastrukturen för överfö
ring och viktig distribution, och när syftet är att uppmuntra inves
teringar, får medlemsstaten ansöka hos kommissionen om ett
tillfälligt undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5,
26, 31, 32, 37.1 och/eller 38 för utveckling inom detta område.
5.
Kommissionen kan bevilja undantag enligt punkt 4 med
beaktande särskilt av följande kriterier:
— Behovet av investeringar i infrastrukturen, vilka inte skulle
vara ekonomiskt lönsamma att genomföra på en konkur
rensutsatt marknad.
— Nivån på och avkastningsmöjligheterna för de investeringar
som krävs.
— Gassystemets storlek och utvecklingsnivå i det berörda
området.
— Utsikterna för den berörda gasmarknaden.
— Det berörda områdets eller den berörda regionens geogra
fiska utbredning och beskaffenhet samt socioekonomiska
och demografiska faktorer.
För annan gasinfrastruktur än distributionsinfrastruktur får ett
undantag beviljas endast om ingen gasinfrastruktur har etablerats
i detta område, eller om den är etablerad sedan kortare tid än tio
år. Det tillfälliga undantaget får inte utsträckas till längre än tio år
efter det att gas först levererades till området.
För distributionsinfrastruktur får ett undantag beviljas för en
period som inte överstiger 20 år från den tidpunkt då gas för för
sta gången levererades genom den nämnda infrastrukturen i
området.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
141
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
6.
Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.
7.
Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om ansök
ningar enligt punkt 4 innan ett beslut fattas i enlighet med punkt 5
med beaktande av respekten för konfidentialitet. Detta beslut,
samt de undantag som avses i punkterna 1 och 2, ska offentlig
göras i Europeiska unionens officiella tidning.
8.
Grekland får göra undantag från artiklarna 4, 24, 25, 26,
32, 37 och/eller 38 i detta direktiv för de geografiska områden
och den tid som anges i de licenser som Grekland har utfärdat,
före den 15 mars 2002 och i överensstämmelse med direktiv
98/30/EG, för utveckling av och ensamrätt till distributionsnät i
vissa geografiska områden.
Artikel 50
Granskningsförfarande
Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 52.6 drar den
slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet
faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till
fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –
att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta
direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts
ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte
står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda
medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet
i fråga.
Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om
denna begäran och lämna all den relevanta information som är
nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om
att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.
Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska
den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid
behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att
ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio
nen får i förslagen om att ändra detta direktiv föreslå att den
berörda medlemsstaten undantas från särskilda krav under förut
sättning att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva
åtgärder.
Artikel 51
Kommitté
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 52
Rapportering
1.
Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av
detta direktiv och ska senast den 31 december 2004, och därefter
varje år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamen
tet och rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg
ska omfatta åtminstone följande:
a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa
en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för natur
gas och de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex.
i fråga om dominerande marknadsställning, koncentrationer
på marknaden, underprissättning och beteenden som mot
verkar konkurrens.
b) De undantag som beviljats enligt detta direktiv, inklusive
genomförandet av undantaget enligt artikel 26.4 i syfte att
eventuellt revidera tröskeln.
c) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning
och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till
gemenskapens gasnät blivit rättvist och icke-diskriminerande
och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt
vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan
det av gasmarknaden fått för kunderna.
d) En analys av frågor som rör systemens kapacitetsnivå och
försörjningstrygghet när det gäller naturgas i gemenskapen,
särskilt den rådande och förväntande balansen mellan efter
frågan och tillgång, med beaktande av den fysiska kapacite
ten för överföring mellan områden och utbyggnaden av
lagringsmöjligheter (inbegripet frågan om marknadsregle
ringens proportionalitet inom detta område).
e) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som
vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och
hantera brister i leveranser från en eller flera gashandlares
sida.
f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen
för de bilaterala förbindelserna med tredje länder som pro
ducerar och exporterar eller transporterar naturgas, inbegri
pet vilka framsteg dessa länder har gjort när det gäller
integration av marknaden, handel och tillträde till näten.
g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är
knutna till bestämmelserna i detta direktiv.
Rapporten om framsteg får vid behov även innehålla rekommen
dationer och åtgärder för att motverka negativa effekter av domi
nerande marknadsställning och marknadskoncentration.
I rapporten kan kommissionen, i samråd med Entso för gas, även
undersöka om det är möjligt att de systemansvariga för överfö
ringssystem skapar en enda gemensam europeisk systemansvarig
för överföringssystem.
V
S
0
3
1
/
1
1
2
L
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
142
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/131
2.
Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i
punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits
i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all
männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek
tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på
gasmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommenda
tioner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att
uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att
förhindra en avskärmning av marknaden.
3.
Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del den
allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet en
detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på
åtskillnad enligt kapitel IV med framgång har kunnat säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga
för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.
4.
För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis
sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-
diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av
nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves
teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,
effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra
leveranser i gemenskapen.
5.
När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje
rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren
enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen
lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa
fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö
ringssystemen senast den 3 mars 2014.
6.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 lägga fram en
detaljerad rapport inför Europaparlamentet och rådet om fram
stegen när det gäller att skapa en inre marknad för gas. I rappor
ten ska särskilt redovisas
— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,
— fungerande tillsyn,
— utvecklingen av infrastruktur för sammanlänkning, villkoren
för transitering och läget beträffande försörjningstryggheten
i gemenskapen,
— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark
naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär
skilt när det gäller kvaliteten på de allmännyttiga tjänsterna,
— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för
verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine
rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris
sättning eller beteende som motverkar konkurrensen,
— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter gashandlare
och omförhandlar tariffer,
— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande
till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas,
— huruvida tredje part har effektivt och icke-diskriminerande
tillträde till gaslagring om det är tekniskt och/eller ekono
miskt nödvändigt för att ge effektivt tillträde till systemet,
— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk
tiv när det gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga
i vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder
utöver funktionellt oberoende och särredovisning har utveck
lats vilkas effekt är likvärdig med åtskillnad i rättsligt
avseende.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali
tet på de allmännyttiga tjänsterna.
Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro
paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän
digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för
distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa
förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även
avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark
nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot
verkar konkurrensen.
Artikel 53
Upphävanden
Direktiv 2003/55/EG ska upphöra att gälla från och med den
3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser
när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av
nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig
het med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 54
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars
2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och
med den 3 mars 2013.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
143
L 211/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 55
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 56
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
E. ERLANDSSON
Ordförande
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
144
BILAGA I
KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER
1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv
97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal
(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.
(
om oskäliga villkor i konsumentavtal
(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(
a
a) Rätten till ett avtal med sin gashandlare i vilket följande ska anges:
— Gashandlarens namn och adress.
— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga
inkopplingen.
— De underhållstjänster som tillhandahålls.
— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.
— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från
träda ett avtal utan kostnad.
— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller avtalad kvalitet, inbegripet i händelse av
inkorrekt eller försenad fakturering.
— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.
— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som
avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller naturgasföretagens webbplatser.
Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan
avtalet ingås eller bekräftas. Då avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt
också tillhandahållas innan avtalet ingås.
b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning
om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Gashandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta
sina kunder direkt om varje avgiftshöjning vid en lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture
ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda
avtal om de inte godtar de nya villkor som gashandlaren meddelat.
c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av gastjänster.
d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för
förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen. Alla skillnader i villkor
och bestämmelser ska motsvara gashandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren
ska vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana
hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är
onödigt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.
e) Möjlighet att byta gashandlare utan kostnad.
f)
Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun
der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål
från sin gashandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister
snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning
och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen
dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för för
faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol
(3) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(
3
3
1
/
1
1
2
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
.)
3
:
e
d
n
a
jl
ö
f
a
n
r
e
d
n
u
k
a
r
k
ä
s
r
ö
fl
li
t
3
l
e
k
it
r
a
i
s
e
s
v
a
m
o
s
r
e
d
r
ä
g
t
å
e
d
k
s
,)
2
3
9
9
1
li
r
p
a
5
n
e
d
v
a
G
E
E
/
3
1
/
3
9
v
it
k
e
ri
d
s
t
e
d
å
r
h
c
o
)
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
145
L 211/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
g) Information till kunder som är anslutna till gassystemet om deras rättigheter att, enligt tillämplig nationell lagstift
ning, få tillgång till naturgas av en bestämd kvalitet till rimliga priser.
h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge en registre
rad gashandlare tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara
skyldig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfa
rande för gashandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas kon
sumenten för denna tjänst.
i)
Klar och tydlig information om den faktiska gasförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan
reglera sin egen gasförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos
kundens mätningsutrustning. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffektivitet. Inga ytterligare
kostnader ska åläggas konsumenten för denna tjänst.
j)
Slutavräkning efter varje byte av gashandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.
2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med
verka på gasmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla
kostnader och all nytta de för med sig på lång sikt för marknaden och den enskilde konsumenten eller av vad slags smarta
mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.
En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.
Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan
för genomförandet av system med smarta mätare.
Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras
territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det
utvecklas en gemensam marknad för naturgas.
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
146
Europeiska unionens officiella tidning
L 211/135
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 2003/55/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
—
Artikel 6
—
Artikel 7
Artikel 6
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 9
Artikel 7
Artikel 10
—
Artikel 11
Artikel 7
Artikel 12
Artikel 8
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 10
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 21
—
Artikel 22
—
Artikel 23
Artikel 11
Artikel 24
Artikel 12
Artikel 25
Artikel 13
Artikel 26
Artikel 14
Artikel 27
Artikel 15
Artikel 29
Artikel 16
Artikel 30
Artikel 17
Artikel 31
Artikel 18
Artikel 32
Artikel 19
Artikel 33
Artikel 20
Artikel 34
Artikel 21
Artikel 35
Artikel 22
Artikel 36
Artikel 23
Artikel 37
Artikel 24
Artikel 38
Artikel 25.1 första och andra meningarna
Artikel 39
—
Artikel 40
V
S
9
0
0
2
.
8
.
4
1
Prop. 2011/12:77
Bilaga 2
147
Europeiska unionens officiella tidning
14.8.2009
Artikel 25 (resten)
Artikel 41
—
Artikel 42
—
Artikel 43
—
Artikel 44
—
Artikel 45
Artikel 26
Artikel 46
—
Artikel 47
Artikel 27
Artikel 48
Artikel 28
Artikel 49
Artikel 29
Artikel 50
Artikel 30
Artikel 51
Artikel 31
Artikel 52
Artikel 32
Artikel 53
Artikel 33
Artikel 54
Artikel 34
Artikel 55
Artikel 35
Artikel 56
Annex A
Annex I
V
S
6
3
1
/
1
1
2
L
v
it
k
e
ri
d
a
tt
e
D
G
E
/
5
5
/
3
0
0
2
v
it
k
e
ri
D
Sammanfattning av NELGA:s betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30)
Bakgrund
Nya el- och gasmarknadsutredningen (utredningen) har i uppdrag att genomföra det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas i det svenska regelverket. Utredningens uppdrag utgör en del av det arbete inom EU som syftar till att skapa en gemensam inre marknad för el och naturgas. Paketet omfattar bl.a. nya och även mer detaljerade åtgärder som ska främja harmoniseringen och dess effekter. Därutöver skapas även en byrå för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna (ACER). Genom att harmonisera regelverket och främja utvecklandet av gränsöverskridande handel skapas förutsättningar för effektivt fungerande konkurrensutsatta marknader för el och naturgas.
Det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas utgörs avföljande rättsakter:
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (elförordningen).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (gasförordningen).
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byråförordningen).
Det tredje paketet omfattar åtgärder inom flera områden. Däribland åtgärder som syftar till att skapa en mer effektiv åtskillnad mellan transmissionsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet, bestämmelser som innebär ett utökat kundskydd, samt ett mer detaljerat regelverk kring nationella tillsynsmyndigheters befogenheter och uppgifter. Även behovet av samarbete betonas, varvid byrån för samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter på el och naturgasområdet (ACER) som nu inrättas ges en viktig roll. Inom ramen för el- och naturgasförordningarna skapas två organisationer, Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG), som ska fungera som samarbetsorgan för de certifierade transmissionsföretagen inom el och naturgas. Dessa organisationer har en viktig roll att fylla i harmoniseringen av det europeiska regelverket och kommer bl.a. att arbeta med att ta fram nätverkskoder och investeringsplaner för de inre marknaderna för el och naturgas.
Det tredje marknadspaketets processer utgår från att de aktörer som besitter relevant kompetens tar fram det mer detaljerade regelverket för rutiner och rekommendationer etc. vilket sedan ska
noteras/godkännas/fastställas av ACER och/eller kommissionen. Denna ansats används exempelvis vid utarbetandet av de nätföreskrifter som ska arbetas fram av ENTSO-E respektive ENTSOG. Utredningen väljer att använda beteckningen nätverkskoder för elmarknaden då denna bättre avspeglar detta regelverks funktion för svenskt vidkommande.
Uppdraget
Utredningens uppdrag är att ta fram sådana förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra elmarknadsdirektivet och gasmarknadsdirektivet i det svenska regelverket. Därutöver har utredningen även i uppgift att föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt med anledning av förordningen om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande handel med el, förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten samt till förordningen om inrättandet av en byrå för sam- arbete mellan tillsynsmyndigheterna. Uppdraget omfattar även att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden. Kända faktiska förhållanden på de svenska marknaderna för el och naturgas ligger till grund för utredningens analys.
Utredningens förslag avser förändringar i ellagen, naturgaslagen, elförordningen och naturgasförordningen. Därutöver föreslås även förändringar i Energimarknadsinspektionens, Svenska kraftnäts, Energimyndighetens, Konsumentverkets samt Konkurrensverkets instruktioner. Utredningen föreslår även en ny förordning om certifiering – certifieringsförordningen.
Utredningen väljer att begränsa regelförändringarna till ett minimum, dvs. utredningen föreslår endast förändringar nödvändiga för att uppfylla direktivens uttalade krav. Detta förhållningssätt innebär exempelvis att de allmänna avtalsvillkor som utgör praxis för stora delar av de berörda företagen legat till grund för många av utredningens förslag rörande konsumentskydd. Utredningen lägger även stor vikt vid att konsumenternas rättigheter tryggas i enlighet med det tredje paketets intentioner.
Det tredje inre markandspaketet för el och naturgas
Elmarknads- och gasmarknadsdirektiven, samt el- och gasförordningarna Förstärkt och förtydligad ställning för kunderna
Direktiven talar ibland om konsumenter i den svenska bemärkelsen konsument som fysisk person, ibland om kunder varvid avses samtliga kunder, dvs. både juridiska och fysiska personer. Vissa av utredningens förslag berör bara konsumenterna men andra berör hela kundkollektivet. Det finns stora likheter mellan de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven bl.a. vad gäller konsumentfrågor.
Sverige tillämpar redan i dagsläget bestämmelser liknande de som direktiven anger inom ramen för de allmänna avtalsvillkor som tillämpas av flertalet företag på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen har i
möjligaste mån valt att föreslå bestämmelser som överensstämmer med befintlig praxis i syfte att undvika större kostnadsökningar än nödvändigt för de berörda företagen.
Utredningen har lagt ett flertal förslag vars syfte är att förstärka och förtydliga kundernas ställning på el- och naturgasmarknaderna. Flera förslag rör relationen mellan konsumenter och el- eller gashandelsföretag respektive el- eller gasnätsföretag. Utredningen föreslår att ett avtal mellan en konsument och en el- eller gasleverantör ska innehålla uppgifter om leverantörens namn, adress och telefonnummer, leverantörens åtagande gentemot konsumenten, datum när avtalet ingåtts, var konsumenten kan finna information om leverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser, när fakturering ska ske och med vilket intervall, den tid som avtalet löper, vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet om det löper under en viss tid, villkoren för uppsägning av avtalet, principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid, villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på felaktig eller försenad fakturering och vad som gäller när preliminär fakturering i större utsträckning än vad som avtalats skett, hur ett tvistlösningsförfarande enligt ellagen respektive naturgaslagen inleds samt konsumentens övriga rättigheter gentemot eloch naturgasleverantören. Här rör det sig i huvudsak om en kodifiering av befintliga allmänna avtalsvillkor. Utredningen föreslår en bestämmelse som anger att en konsument får säga upp ett avtal om leverans av el eller naturgas utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen. Denna rätt avser avtal som inte är tidsbestämda.
Utredningen föreslår även att företagen ska informera konsumenterna innan en villkorsändring träder i kraft, samt att konsumenterna ska ha rätt att utan kostnad häva avtalet om de inte accepterar villkorsändringen. Genom att föreslå att avisering av villkorsändringar ska ske innan de träder i kraft avviker utredningen från direktivens bestämmelser i denna punkt.
Ett ytterligare förslag innebär att det på fakturan ska finnas en hänvisning till företagets hemsida där det ska finnas information om var det finns möjligheter till tvistlösning. Företagens hemsida ska även innehålla information om konsumenternas rättigheter.
Utredningen föreslår bestämmelser som begränsar hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning samt när det ska ske en förnyad prövning av om kravet på förskottsbetalning ska kvarstå. För naturgaskonsumenter innebär bestämmelsen att tiden för hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning förkortas. Även principer för hur man ska beräkna förskottsbetalningen föreslås.
Utredningen föreslår ett förbud mot diskriminerande avtalsvillkor beroende av valt betalningssätt i syfte att undvika diskriminering mellan olika grupper av konsumenter. Utredningen föreslår även att konsumenter ska få en slutfaktura inom sex veckor vid byte av el- eller gasleverantör.
Utredningen lägger även ett förslag om en förkortning av bytesprocessen för el- och naturgasleverantörer till tre veckor. Enligt utredningens bedömning innebär detta förslag att företagens IT-system och rutiner måste anpassas för att kunna hantera den förkortade tiden för
bytesprocessen. Utredningens förslag avser själva bytesprocessen, dvs. den tid det längst får ta att genomföra en leverantörsbyte.
Utredningen föreslår även att det ska införas regler som innebär en skyldighet för el- och gashandelsföretag samt el- och gasnätsföretag att ha en väl fungerande klagomålshantering. Energimarknadsinspektionen ska vara tillsynsmyndighet och övervaka företagens klagomålshantering.
Utredningen föreslår även en bestämmelse som innebär att elnätföretagen är skyldiga att tillhandhålla konsumenten information om dennes elförbrukning minst en gång per månad. Uppgifterna måste vara tillgängliga per kalendermånad samt vara tillgängliga på ett sådant sätt att samtliga kunder har möjlighet att ta del av dem. Utredningen har övervägt motsvarande bestämmelse för naturgas, men mot bakgrund av förhållandena på den svenska naturgasmarknaden valt att inte lägga ett sådant förslag.
Utredningen föreslår även att elnätsföretag med fler än 100 000 anslutna kunder som ingår i vertikalt integrerade koncerner ska ange avsändaren i samband med kommunikation med en eller flera kunder. Syftet är att det ska vara tydligt när det är monopolföretaget inom en koncern som är avsändare och när det är övriga företag för att undvika förvirring om avsändaren. För att inte gå utöver direktivens krav har utredningen valt att avgränsa bestämmelsen till enbart elnätsföretag. I syfte att inte i onödan fördyra för mindre företag föreslår utredningen att undantaget för företag med färre än 100 000 anslutna kunder ska tillämpas.
Utredningen föreslår också att alla vertikalt integrerade el- och gasnätsföretag oavsett antal anslutna kunder ska utse en övervakningsansvarig som ska ansvara för företagets övervakningsplan. Den övervakningsansvarige kan utses inom företaget.
För att underlätta tillträde till elnäten föreslår utredningen att elnätsföretagen ska avge motiverade beslut i de fall de vägrar tillträde för tredje part till nätet eller vägrar överföra el för annans räkning på sitt nät. Härmed blir det lättare för den som vägrats tillträde att bedöma om det finns anledning att klaga på beslutet.
Utredningen föreslår att en definition av utsatta kunder ska tas in i el- respektive naturgaslagen.
Åtskillnad
Mot bakgrund av direktivens nya och mer detaljerade regler kring åtskillnad föreslår utredningen bl.a. krav på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och produktion och/eller handel med gas, respektive åtskillnad mellan gasnätsverksamhet och produktion och/eller handel med el.
Utredningen har lagt förslag rörande reglerna kring åtskillnad på naturgasmarknaden. Naturgaslagen bör kompletteras med en bestämmelse som anger att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva produktion och/eller handel med naturgas eller annan typ av gas som är tekniskt möjlig och säker att föra in i naturgassystemet. Den del av bestämmelsen som är ny rör produktion och omfattar även biogasproduktion.
Certifiering
Utredningen föreslår även bestämmelser som innebär att transmissionsföretag och andra relevanta aktörer ska ansöka om certifiering. Bestämmelserna om certifiering är att viktiga från ett europeiskt perspektiv då de avses bidra till att åtskillnadsreglerna vad gäller transmissionsföretag upprätthålls på den inre marknaden.
De certifierade företagen kommer att delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG. Vad gäller naturgas föreslår utredningen även bestämmelser som rör certifiering i förhållande till tredje land.
Slutna distributionssystem m.m.
Utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser om slutna distributionssystem i naturgaslagen. Förslaget avser att befästa dagens väl fungerande praxis samtidigt som det bidrar till en ökad tydlighet och långsiktighet för marknadens aktörer. Vad beträffar lagring av naturgas föreslår utredningen att en bestämmelse införs i naturgaslagen som anger att tillsynsmyndigheterna ska samråda med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna för lager och för lagring i transmissionsledning eller metoderna för deras fastställande.
Energimarknadsinspektionen
Det tredje energimarknadspaketet omfattar bestämmelser som syftar till att harmonisera och säkerställa tillsynsmyndigheternas oberoende och självständighet. Energimarknadsinspektionen kommer att få nya uppgifter samtidigt som befintliga uppgifter påverkas vad gäller omfattning och nivå. För att säkerställa att Energimarknadsinspektionen ska ha möjlighet att genomföra dessa uppgifter är det viktigt att inspektionen ges tillgång till nödvändiga resurser och kompetens.
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens instruktion ska uppdateras med hänvisningar till de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven och gasförordningen samt kompletteras med hänvisningar till elförordningen och byråförordningen.
Utredningen föreslår att inspektionens chef ska förordnas för en period av fem till sju år samt att förordnandet endast ska kunna förnyas vid ett tillfälle.
Utredningen lägger ett förslag som innebär att varje part som har ett klagomål mot ett el- eller gasnätföretag avseende dennes skyldigheter enligt ellagen respektive naturgaslagen får klaga hos Energimarknadsinspektionen som ska fatta beslut inom två månader. Besluten ska gälla omedelbart och vara överklagbara. De nya bestämmelserna omfattar inte tvister som redan är reglerade i ellagen. Energimarknadsinspektionen ska även hantera de nya reglerna om certifiering som beskrivits ovan. Förslagen innebär även att inspektionen ska offentliggöra beskrivningar av roller och ansvarsområden för företag som bedriver nätverksamhet för el eller naturgas, el- eller naturgashandlare och kunder samt vid behov andra aktörer. Utredningen föreslår även att Energimarknadsinspektionen ska fatta beslut om intäktsramar för stamnätet.
Vad gäller byråförordningen så kommer Energimarknadsinspektionen i sin egenskap av nationell tillsynsmyndighet att delta i byråns arbete.
Svenska kraftnät
Utredningen föreslår att Svenska kraftnäts instruktion ska kompletteras med bestämmelser som tydliggör att Svenska kraftnät ska inkassera kapacitetsavgifter (s.k. flaskhalsintäkter), delta i utvecklingen av regionala marknader för el och naturgas inom Norden och EU, delge Energimarknadsinspektionen resultatet av sin tillsyn över det nationella elsystemets driftssäkerhet samt utföra de uppgifter som åligger den systemansvariga för överföringssystem för el enligt elförordningen. Utredningen föreslår att Svenska kraftnät ska få möjlighet att fondera kapacitetsavgifterna från år till år för att använda dem till att bibehålla eller öka kapaciteten på aktuell förbindelse eller för mothandel. Givet dagens förutsättningar kan Svenska kraftnät förväntas delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG i egenskap av certifierat företag.
Övriga myndigheter
Utredningens förslag berör även Energimyndigheten, Konsumentverket samt Konkurrensverket. Energimyndigheten föreslås bistå Svenska kraftnät och andra certifierade systemansvariga med hjälp vad gäller energiprognoser för el och naturgas. Vad gäller Konsumentverket innebär utredningens förslag i huvudsak att Konsumentverket ska bistå Energimarknadsinspektionen med information om konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen föreslår även att Konkurrensverkets instruktion ändras så att verket nu ska bistå Energimarknadsinspektionen med underlag vid inspektionens årliga rapportering om el- och naturgasmarknaderna.
Övriga organisationer
Utredningen föreslår att Konsumenternas elrådgivningsbyrå ska utses till kontaktpunkt för konsumenterna vad gäller el- och gashandelsfrågor, samt el- och gasnätsfrågor.
Direktiven innehåller även bestämmelser som anger att konsumenter ska ha tillgång till ett tvistlösningsinstitut utanför domstol med ett snabbt, enkelt och billigt förfarande. Utredningen gör bedömningen att den befintliga hanteringen vid ARN är tillfyllest och att det i dagsläget inte finns anledning att förändra regelverket i denna del.
Övrigt
Direktiven omfattar även krav på att en nationell tillsynsmyndighet ska ändra bindande beslut då kommissionen finner att beslutet i fråga inte överensstämmer med riktlinjerna i direktiven eller förordningarna. Sammantaget är det utredningens bedömning att det inte vore förenligt med den svenska förvaltningslagen och de principer som ligger till grund
för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.
Byråförordningen
Byråförordningen är ny och omfattar bestämmelser som dels rör byråns inrättande och organisation, dels rör dess uppgifter.
ACER får bl.a. till uppgift att stärka tillsynen över marknaderna och agera som tvistlösande i vissa frågor som rör gränsöverskridande förbindelser. Byrån har möjlighet att under vissa omständigheter fatta beslut inom några av de områden som vanligen tillfaller de nationella tillsynsmyndigheterna. Det nya regelverket omfattar även bestämmelser som anger hur vissa frågor ska processas. Byrån har här en viktig roll i det att den ska avge yttrande rörande flera frågor.
Många uppgifter omfattas av bestämmelserna i övriga rättsakter i paketet och berör förutom ACER även kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter samt ENTSO-E och ENTSOG. Dessa uppgifter har hanterats med utgångspunkt från de förstnämnda direktiven och förordningen vad gäller förslag till ny och förändrad lagstiftning. Här föreslår utredningen endast att Energimarknadsinspektionens instruktion ska kompletteras med en hänvisning till byråförordningen.
Det kommer även att vara möjligt för medlemsstaterna att utstationera personal i form av nationella experter vid byrån. En sådan utstationering torde vara av intresse för Sverige.
Nya utredningar på naturgasmarknaden och elmarknaden föreslås
Med anledning av bestämmelserna i det tredje paketet föreslår utredningen även att vissa frågor bör utredas vidare.
På naturgasmarknaden anser utredningen att hanteringen av systemansvaret skyndsamt bör utredas. Syftet är att identifiera nödvändiga förändringar i det svenska regelverket för att möjliggöra en hantering av systemansvaret i enlighet med gasmarknadsdirektivets TSO-lösning. Även den svenska marknadsmodellen för naturgas bör utredas i mer detalj för att avgöra om den behöver anpassas för att harmonisera med gällande regelverk inom EU. En viktig fråga är hur hanteringen av systemansvaret och valet av marknadsmodell kan bidra till att effektivisera den svenska naturgasmarkanden och bidra till att öka möjligheterna till konkurrens på den inre marknaden.
Vad gäller elmarknaden föreslår utredningen en översyn av gränsen för undantaget på elmarknaden för vertikalt integrerade företag som gäller för företag med färre än 100 000 anslutna elkunder. Syftet med översynen är att undantaget bättre ska avspegla de faktiska förhållandena på den svenska marknaden där undantaget i dag omfattar alla utom ca fem företag.
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionen ska utvärdera införandet av smarta mätare för el och naturgas och bedöma de kostnader och den nytta dessa för med sig för såväl marknaden som konsumenten.
Vid en sådan bedömning är det viktigt att notera att förhållandena på el- och naturgasmarknaderna skiljer sig åt på ett flertal punkter.
Ökade krav på åtskillnad på naturgasmarknaden
Utöver genomförandet av det tredje inre marknadspaketet har utredningen även i uppdrag att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden.
Utredningen gör bedömningen att motsvarigheten till de genomförda ändringarna i ellagen inte torde vara nödvändiga vad gäller transmissionsverksamheten på naturgasmarknaden. Oavsett att de skulle kunna bidra till att tydliggöra effekterna av en väl fungerande åtskillnad och ett väl fungerande oberoende, anser utredningen emellertid inte att detta i sig utgör tillräcklig grund för att införa nya regler för transmissionsföretag på naturgasmarknaden.
Finansiering
Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens behov av utökade resurser fortsatt finansieras genom inspektionens anslag, vilket även föreslås omfatta ersättningen till den kontaktpunkt som föreslås utses för konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna.
Svenska kraftnäts kostnader för internationellt samarbete kommer att på samma sätt som tidigare täckas av stamnätstariffen. De uppgifter som därutöver åläggs Svenska kraftnät torde rymmas inom verkets befintliga ramar.
Uppdragen att utreda systemansvaret och marknadsmodellen för naturgas samt översynen av gränsen för undantag för företag med färre än 100 000 anslutna kunder på elmarknaden torde till stor del inrymmas i den utredningsverksamhet som bedrivs inom departementet eller Energimarknadsinspektionen.
Nya el- och gasmarknadsutredningens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 2 kap 10 §, 2 kap. 18 §, 3 kap 1 a §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 7 §, 3 kap. 9 §, 3 kap. 17 §, 5 kap. 18 §, 8 kap. 6 §, 12 kap. 1 § och 12 kap. 1 a § ska ha följande lydelse
dels att det i lagen ska införas 14 nya paragrafer, 1 kap 8 §, 3 kap. 17 a §, 3 kap. 23 §, 3 kap. 24 §, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap 1 b §, och 12 kap. 14 §,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 23 § ska lyda ”Kommunicering med kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 24 § ska lyda ”Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare”, rubriken närmast före 11 kap. 13 § ska lyda ”Elavtal”, rubriken närmast före 11 kap. 16 § ska lyda ”Information om konsumentens rättigheter”, rubriken närmast före 11 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 11 kap 18 § ska lyda ”Byte av elleverantör och förbrukningsuppgifter”, rubriken närmast före 11 kap. 20 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 12 kap. 1 b § ska lyda ”Nätmyndighetens ledning” samt att rubriken närmast före 12 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
Definitioner
8 §
Med utsatta kunder avses de elkonsumenter som är berättigade till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) .
2 kap. Nätkoncession m.m.
Förutsättningar för meddelande av nätkoncession
10 §
Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett bestämmande inflytande.
Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.
Nätkoncession får inte beviljas den som söker nätkoncession för linje som avser stamnätet eller större delen därav om inte certifiering enligt 12 kap. 14 § har beslutats.
Överlåtelse och upphörande av nätkoncession
18 §
En nätkoncession skall återkallas helt eller delvis,
1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,
2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen, eller
3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen.
En nätkoncession ska återkallas helt eller delvis,
1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,
2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen,
3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen, eller
4. om den som innehar koncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav inte blir certifierad eller får certifieringen återkallad enligt 12 kap. 14 §.
Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse av regeringen.
3 kap. Nätverksamhet m.m.
Avgränsning av nätverksamhet
1 a §
En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen
1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller
2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
En juridisk person som har nätkoncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas.
Skyldighet att ansluta anläggning
6 §
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
7 §
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.
Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.
Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.
Skyldighet att överföra el
9 §
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning.
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning. Om överföring vägras, ska koncessionshavaren skriftligt motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på
Överföringen av el skall vara av god kvalitet.
Överföringen av el ska vara av god kvalitet.
En nätkoncessionshavare är skyldig att avhjälpa brister hos överföringen i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som skall vara uppfyllda för att överföringen av el skall vara av god kvalitet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet.
Upprättande av övervakningsplan
17 §
Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Den som har nätkoncession ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.
Koncessionshavaren ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten. Då en övervakningsansvarig utsetts enligt 17 a § ska denne ansvara för att rapporten upprättas samt ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
17 a §
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern, vari det också ingår företag som bedriver produktion eller handel med el, ska utse en övervakningsansvarig. Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och självständigt svara för att den övervakningsplan som stadgas i 17 § har upprättats på rätt sätt samt att den följs av nätföretaget.
Den övervakningsansvarige ska påpeka de brister i hanteringen av övervakningsplanen han finner för nätföretaget. Den övervakningsansvarige ska vid behov samråda med nätmyndigheten om hur bestämmelserna om övervakningsplanen ska tillämpas.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras och ges in till nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utnämnandet av den övervakningsansvarige och dennes uppdrag.
Kommunicering med kunder
23 §
Ett företag som avses i 1 b § ska tydligt ange avsändarens identitet då det kommunicerar med kunder.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om hur avsändarens identitet ska anges.
Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare
24 §
Om nätmyndigheten får in en anmälan mot en nätkoncessionshavare med påstående om att koncessionshavaren inte efterlever någon av bestämmelserna i 3 kap. 9 a §, 9 d §, 10 §, 16 §, 23 §, 4 kap. 1–6 §§, 8–9 a §§, 11 §, 8 kap. 4 §, 4 d–10 §§, 12 och 13 §§ samt 11 kap. ska nätmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.
Om nätmyndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader. Om sökanden medger det, får myndigheten förlänga tiden med den ytterligare tid som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.
Nätmyndighetens beslut ska gälla omedelbart.
5 kap. Skälighetsbedömning av nätkoncessionshavares intäkter
18 §
Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§. När det gäller intäkter från en stamledning är dock regeringen beslutande myndighet.
Nätmyndigheten ska lämna förslag till beslut som rör intäktsramen för en stamledning till regeringen för prövning. Regeringen ska förkasta eller godta förslaget.
Regeringens beslut ska offentliggöras. Nätmyndighetens förslag ska framgå av beslutet.
Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§.
8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.
Balansansvar
6 §
En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt ska omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.
En elleverantör kan överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt varje dag i månaden. En anmälan enligt första stycket ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras inom tre veckor från dagen för anmälan.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första och andra styckena.
11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el
till konsumenter
Avtal om leverans av el
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om
1. elleverantörens namn, adress och telefonnummer,
2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. datum när avtalet ingåtts,
4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser,
5. när fakturering ska ske och med vilket intervall,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet i fråga om avtal som löper under en viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på
a) felaktig eller försenad fakturering och
b) vad som gäller när preliminär fakturering har skett i större utsträckning än vad som avtalats,
11. hur ett tvistlösningsförfarande enligt denna lag inleds, samt
12. konsumentens övriga rättigheter gentemot elleverantören.
Information om avtalets innehåll ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås. En skriftlig bekräftelse på att avtal har ingåtts och vad som avtalats ska lämnas till konsumenten snarast efter avtalets ingående.
14 §
Elleverantörer eller nätkoncessionshavare får inte diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.
15 § Om elleverantören ändrar avtalsvillkoren, ska konsumenten underrättas om ändringen i god tid före den dag då de ändrade villkoren ska börja gälla. Sådan underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i den dagstidning som har störst spridning i den kommun där leveransen sker och med information på elleverantörens webbplats. I underrättelsen ska en upplysning lämnas om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet om avtalsvillkoren förändrats till nackdel för konsumenten och vad konsumenten i sådant fall har att iaktta.
Vad som stadgas i första stycket ska inte gälla vid förändringar som är hänförliga till skatter eller avgifter till det allmänna.
Om konsumenten säger upp avtalet på grund av ändrade avtalsvillkor och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av el, får ändringarna inte träda i kraft för det aktuella avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det gamla avtalet.
En konsument får säga upp ett avtal om elleverans, som inte är
tidsbestämt, utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen.
Information till konsumenten
16 §
Information om konsumentens rättigheter enligt detta kapitel ska finnas angiven på elleverantörens och på nätkoncessionshavarens webbplats. Informationen ska på konsumentens begäran kunna lämnas på annat sätt. Informationen ska vara tydlig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den information som konsumenten har rätt till enligt första stycket.
Förskottsbetalning
17 §
En elleverantör eller nätkoncessionshavare som har skälig anledning att befara att en konsument inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har rätt att begära förskottsbetalning för försäljning eller överföring av el.
Om förskottsbetalning har begärts enligt första stycket får förskottet inte utgöra ett större belopp än vad som motsvarar fyra månaders beräknade avgifter för leveransen eller överföringen.
Har konsumenten under en tid av åtta kalendermånader från det att förskottsbetalning första gången betalades i rätt tid fullgjort sina betalningsförpliktelser ska kravet på förskottsbetalning avbrytas.
Byte av elleverantör
18 §
Ett byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. I det fall en konsument byter elleverantör under löpande avtalstid kan konsumenten bli skyldig att ersätta frånträdande elleverantör.
Vid byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska konsumenten ha fått en slutavräkning senast inom sex veckor från dagen då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.
Rätt till förbrukningsuppgifter
19 §
Konsumenten har rätt till sina förbrukningsuppgifter en gång per kalendermånad från nätkoncessionshavaren. Konsumenten ska utan kostnad och på ett enkelt sätt få del av förbrukningsuppgifterna. Uppgifterna ska lämnas per uttagspunkt. Det är den som är abonnent i uttagspunkten som har rätt till uppgiften.
Klagomålshantering
20 §
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av klagomål från konsumenter.
Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska till nätmyndigheten lämna uppgifter om sin hantering av klagomål från konsumenter.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av uppgifter enligt andra stycket.
12 kap. Tillsyn m.m.
Tillsynsmyndigheter m.m.
1 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. 1–15 §§, 17 och 18 §§, och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
1 a §
Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.
Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.
Nätmyndighetens ledning
1 b §
Regeringen ska förordna generaldirektören för nätmyndigheten för en period av fem till sju år. Förordnandet kan endast förnyas en gång.
Certifiering
14 §
Den som innehar, eller söker, koncession för stamnätet eller största delen därav ska ansöka om certifiering hos nätmyndigheten.
För att bli certifierad krävs att nätföretaget uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 1 a–1 d §§. En certifiering ska återkallas av nätmyndigheten om nätföretaget inte längre uppfyller kraven i andra stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar föreskrifter om certifieringsprocessen samt hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
13 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
5 §
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14, 15 och 24 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8, 11 och 14 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Den som innehar koncession för stamnätet eller största delen därav när denna lag träder i kraft ska omgående ansöka om certifiering i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. 14 §. Nätmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Förslag till lag om ändring av naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 2 kap. 14 §, 3 kap. 2 §, 3 kap. 5 §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 9 §, 6 kap. 5 §, 7 kap. 8 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas 16 nya paragrafer 1 kap. 8 a §, 8 b § och 10 §, 2 kap. 8 a §, 3 kap. 10–11 §§, 8 kap. 13–19 §§, 10 kap. 3 a §, 14–15 §§,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 10 § ska lyda ”Utsatta kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 11 § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål mot naturgasföretag”, rubriken närmast före 8 kap. 13 § ska lyda ”Avtal om leverans av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 16 § ska lyda ”Information till konsumenter”, rubriken närmast före 8 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 8 kap. 18 § ska lyda ”Byte av leverantör av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 19 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 10 kap. 3 a § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens ledning”, rubriken närmast före 10 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Inledande bestämmelser
Definitioner
2 §
Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser i den mån det är tekniskt möjligt och säkert att använda dessa gaser i naturgassystemet.
Med naturgas avses även flytande (kondenserad) naturgas.
8 a §
Med systemanvändare avses i denna lag varje fysisk eller juridisk person som levererar natur- gas till eller får leveranser av naturgas från naturgassystemet.
8 b §
Med slutet distributionssystem avses i denna lag en naturgasledning eller ett nät av naturgasledningar som uteslutande används för att överföra naturgas inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats
och där överföring av naturgas inte sker till konsumenter.
Utsatta kunder
10 §
Med utsatta kunder avses de naturgaskonsumenter som är berättigade till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) .
2 kap. Koncession
Allmänt om koncession
1 §
En naturgasledning får inte byggas eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en naturgasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan koncession har meddelats.
Koncession krävs inte för en naturgasledning som är belägen efter en mät- och reglerstation.
Koncession krävs inte för en naturgasledning
1. vars huvudsakliga användning är att överföra naturgas till slutförbrukare inom ett avgränsat geografiskt område, eller
2. som utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant.
För att omfattas av undantaget från koncession enligt andra stycket punkten 2 ska driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna vara integrerad av tekniska skäl eller av säkerhetsskäl, eller att systemet huvudsakligen distribuerar naturgas till ägaren eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren av systemet eller den driftsansvarige för systemet.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på koncession enligt första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag av åtgärder med naturgasledningar.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet medge undantag från kravet
på koncession enligt andra stycket. Undantag ska ges för en bestämd tid.
8 a §
Koncession får inte beviljas den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar om inte certifiering enligt 10 kap. 14 § har beslutats.
Återkallelse av koncession
14 §
En koncession får återkallas helt eller delvis
1. om den berörda ledningen eller anläggningen inte har använts under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller
2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift.
2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter som gäller för den berörda ledningens eller anläggningens drift, eller
3. om den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar inte certifieras enligt 10 kap. 14 § eller får certifieringen återkallad.
3 kap. Skyldigheter för innehavare av naturgasledningar
Juridisk och personell åtskillnad
2 §
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel med naturgas.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas.
I ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva produktion av eller handel med el.
Anslutning av naturgasledning m.m.
5 §
Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen.
Skyldighet föreligger inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som
1. uteslutande används för egen räkning, eller
2. utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant system.
Överföring av naturgas
6 §
Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som
1. uteslutande används för egen räkning, eller
2. utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant system.
Övervakningsplan
9 §
Den som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen skall dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som
Den som bedriver överföring av naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som bedriver överföring av naturgas ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som
vidtagits. Rapporten skall ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren.
vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband därmed offentliggöras av ingivaren. Då en övervakningsansvarig utsetts enligt 10 § ska denne ansvara för att rapporten upprättas samt ges in till tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
10 §
Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern, vari det också ingår företag som bedriver produktion eller handel med naturgas, ska utse en övervakningsansvarig. Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och självständigt svara för att den övervakningsplan som anges i 9 § har upprättats på rätt sätt samt att den följs av nätföretaget.
Den övervakningsansvarige ska påtala brister i hanteringen av övervakningsplanen för nätföretaget. Den övervakningsansvarige ska vid behov samråda med tillsynsmyndigheten om hur bestämmelserna i övervakningsplanen ska tillämpas.
Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras och ges in till tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om utnämnande av den övervakningsansvarige och dennes uppdrag.
Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål mot naturgasföretag
11 § Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot en innehavare av naturgasledning eller en innehavare av förgasningsanläggning med påstående om att företaget inte efterlever någon av bestämmelserna i 3–4 kap., 7 kap. 4–9 §§ och 12 och 13 §§ samt 8 kap. denna lag ska tillsynsmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.
Om tillsynsmyndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader. Om sökanden medger det, får myndigheten förlänga tiden med den ytterligare tid som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Tillsynsmyndighetens beslut ska gälla omedelbart.
6 kap. Anslutningsavgifter och tariffer
Tariffer för överföring, lagring och förgasning
2 §
Tariffer för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till en förgasningsanläggning skall vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande.
Tariffer för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till en förgasningsanläggning ska vara skäliga, objektiva och ickediskriminerande.
Tillsynsmyndigheten ska i fråga om tariffer för lagring av naturgas samråda med systemanvändarna vid utarbetandet av tarifferna eller metoderna för deras fastställande.
5 §
Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.
Godkännande skall lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller
Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller
kraven på att den skall vara objektiv och icke-diskriminerande.
kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
När det gäller en naturgasledning som utgör ett slutet distributionssystem eller en del av ett sådant krävs godkännande enligt första stycket endast om en kund begär det.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, skall myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället skall tilllämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart.
Tillsynsmyndigheten skall delge sådana beslut enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och tredje styckena gäller omedelbart.
Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 16 § första stycket och 17 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
7 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar
Övergripande systemansvar
8 §
En leverantör av naturgas, som skall börja leverera naturgas till en uttagspunkt, skall omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. Anmälan enligt första stycket skall därvid ske senast en månad innan övertagandet skall ske.
En leverantör av naturgas, som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt, ska omedelbart anmäla detta till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.
En leverantör av naturgas kan överta leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt varje dag i månaden. En anmälan enligt första stycket ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras senast tre veckor från dagen för anmälan.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleveran-
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om naturgasleveran-
törers skyldigheter enligt första stycket.
törens skyldigheter enligt första och andra styckena.
8 kap. Särskilda bestämmelser om överföring av naturgas till
konsumenter
Avtal om leverans av naturgas
13 §
Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om
1. naturgasleverantörens namn, adress och telefonnummer,
2. naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,
3. datum när avtalet ingåtts,
4. var konsumenten kan finna information om naturgasleverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser,
5. när fakturering ska ske och med vilket intervall,
6. den tid som avtalet löper,
7. vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet i fråga om avtal som löper under en viss tid,
8. villkoren för uppsägning av avtalet,
9. principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid,
10. villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på
a) felaktig eller försenad fakturering och
b) vad som gäller när preliminär debitering har skett i större utsträckning än vad som avtalats,
11. hur ett tvistlösningsförfarande enligt denna lag inleds, samt
12. konsumentens övriga rättigheter gentemot naturgasleverantören.
Information om avtalets innehåll ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås. En skriftlig bekräftelse på att avtal har ingåtts och vad som avtalats ska lämnas till konsumenten snarast efter avtalets ingående.
14 §
En leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver gasnätsverksamhet får inte diskriminera mellan konsumenter beroende av valt betalningssätt.
15 § Om en leverantör av naturgas ändrar avtalsvillkoren, ska konsumenten skriftligen underrättas om ändringen i god tid före den dag då de ändrade avtalsvillkoren ska börja gälla. Sådan underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i den dagstidning som har störst spridning i den kommun där leveransen sker och med information på naturgasleverantörens webbplats. I underrättelsen ska en upplysning lämnas om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet om avtalsvillkoren ändras till nackdel för konsumenten och vad konsumenten i sådant fall har att iaktta.
Vad som stadgas i första stycket ska inte gälla vid ändringar som är hänförliga till skatter eller avgifter till det allmänna.
Om en konsument säger upp avtalet på grund av ändrade avtalsvillkor och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av naturgas får ändringarna inte träda i kraft för det aktuella avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det gamla avtalet.
En konsument får säga upp ett avtal om leverans av naturgas,
som inte är tidsbestämt, utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen.
Information till konsumenter
16 §
Information om konsumentens rättigheter enligt detta kapitel ska finnas angiven på naturgasleverantörens och på företag som bedriver gasnätsverksamhets webbplats. Informationen ska på konsumentens begäran lämnas på annat sätt. Informationen ska vara tydlig.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den information som konsumenten har rätt till enligt första stycket.
Förskottsbetalning
17 §
En leverantör av naturgas eller ett företag som bedriver naturgasnätsverksamhet som har skälig anledning att befara att en konsument inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har rätt att begära förskottsbetalning för försäljning eller överföring av naturgas.
Om förskottsbetalning har begärts enligt första stycket får förskottet inte utgöra ett större belopp än vad som motsvarar fyra månaders beräknade avgifter för leveransen eller överföringen.
Har konsumenten under en tid av åtta kalendermånader från det att förskottsbetalning första gången betalades i rätt tid fullgjort sina betalningsförpliktelser ska kravet på förskottsbetalning avbrytas.
Byte av leverantör av naturgas
18 §
Ett byte av naturgasleverantör enligt 7 kap. 8 § ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. I det fall en konsument byter naturgasleverantör under pågående avtalstid kan konsumenten bli skyldig att ersätta frånträdande leverantör.
Vid byte av naturgasleverantör enligt 7 kap. 8 § ska konsumenten ha fått en slutavräkning senast inom sex veckor från dagen då leveransen av naturgas upphörde.
Klagomålshantering
19 §
Leverantörer av naturgas och naturgasnätsföretag ska ha fastställda rutiner för hantering av klagomål från konsumenter.
Leverantörer av naturgas och naturgasnätsföretag ska tillsynsmyndigheten lämna uppgifter om sin hantering av klagomål från konsumenter.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av uppgifter enligt andra stycket.
10 kap. Tillsyn m.m.
Tillsyn
1 §
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnät. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap. Lag (2008:901).
7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 och 8 kap. med undantag för 16 § och 19 §. Lag (2008:901).
Tillsynsmyndighetens ledning
3 a §
Regeringen ska förordna generaldirektören för tillsynsmyndigheten för en period av fem till sju år. Förordnandet kan endast förnyas en gång.
Certifiering
14 § Den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar ska ansöka om certifiering hos tillsynsmyndigheten.
För att bli certifierad krävs att den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 2 §.
En certifiering ska återkallas av tillsynsmyndigheten om den som innehar koncessionspliktiga naturgasledningar inte längre uppfyller kraven i andra stycket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om certifieringsprocessen samt hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.
15 § Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om
1. sökanden inte uppfyller bestämmelserna enligt 3 kap. 2 §, eller
2. om sökanden inte kan visa att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i Sverige och Europeiska unionen.
11 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
4 §
Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 3 kap. 11 §, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7, 10, och 14–15 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om åtgärder och ersättning enligt 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lag (2006:646).
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Den som innehar transmissionsledningar ska när denna lag träder i kraft omgående ansöka om certifiering i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 14 §. Tillsynsmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.
Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av betänkandet Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30)
Riksrevisionen, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Domstolsverket, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens fastighetsverk, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Förvaltningsrätten i Linköping, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket, Boverket, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Konsumentverket, Regelrådet, Sveriges kommuner och landsting, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Svenskt näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Skogsindustrierna, Näringslivets Regelnämnd, Energigas Sverige, Oberoende elhandlare, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), SKGS, Konsumenternas Elrådgivningsbyrå, Sveriges konsumenter, Fastighetsägarna Sverige, Skogsägarna, Svensk Elbrukarförening, Svensk vindenergi, Svensk vindkraftförening, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Villaägarnas riksförbund och Nord Pool Spot AB.
Härutöver har Swedegas AB, Vattenfall AB, Fortum Sverige AB, E.ON Sverige AB och Allmänna reklamationsnämnden inkommit med yttrande.
Sammanfattning av promemorian Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder
I promemorian, som har upprättats inom Näringsdepartementet, föreslås att vissa samriskföretag på el- respektive naturgasmarknaden ska vara skyldiga att upprätta en övervakningsplan.
Det föreslås att ett elnätsföretag inte ska få ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren, med undantag för avgifter för överföring av el och för anslutning, har godkänts av nätmyndigheten. Vidare ska den som innehar en förgasningsanläggning (LNG-anläggning) inte få börja tillämpa sin tariff för tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.
I promemorian förslås vidare att det ska införas tydligare krav på åtskillnad av naturgaslagring i förhållande till produktion av eller handel med naturgas.
På naturgasområdet föreslås också bestämmelser som ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inom en transmissions-, lagrings- eller förgasningsverksamhet inte görs tillgängliga för delar av företaget eller koncernen som bedriver annan verksamhet. Regeringen eller tillsynsmyndigheten ska å andra sidan få meddela föreskrifter om skyldighet får sådana företag att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
Bestämmelserna om undantag för ny naturgasinfrastruktur föreslås få ett delvis annat innehåll.
Slutligen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för el- och naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument och på begäran lämna sådana uppgifter till svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
I promemorian förslås ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra delar av EU:s s.k. tredje inremarknadspaket för el och naturgas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 17 b §, 4 kap. 1 a § och 12 kap. 15 §, samt närmast före 12 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
17 b §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har inrättats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknaderna för el inom Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072).
4 kap.
1 a §
En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren, med undantag för avgifter för överföring av el och för anslutning, har godkänts av nätmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt 1 § första stycket.
Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .
12 kap.
Bevarande av information
15 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument och på begäran lämna sådana uppgifter till svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
13 kap.
5 §2
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17,
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13,
2 Senaste lydelse 2009:892.
26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013.
3. Bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas inte heller i fråga om avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in senast den 31 augusti 2012.
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)2
dels att 9 kap. 5 och 6 §§ och rubriken närmast före 9 kap. 5 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 6 och 7 a §§, 4 kap. 2 §, 6 kap. 5 § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 3 kap. 2 f, 10 a och 12 §§, 4 kap. 2 a–2 d §§ och 7–9 §§, 9 kap. 3 a § och 10 kap. 13 §, samt närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 8 och 9 §§ och 10 kap. 13 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §
Med överföring av naturgas avses i denna lag överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distributionsledningar.
Med transmission avses överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
7 a §3
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 Senaste lydelse av 9 kap. 5 § 2011:713. 3 Senaste lydelse 2011:713.
3 kap.
2 f §
Om en transmissionsnätsoperatör bedriver annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver övrig verksamhet.
En transmissionsnätsoperatör som ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet än transmission.
Trots det som anges i första och andra styckena får kommersiellt känsliga uppgifter göras tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en transaktion.
10 a §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har inrättats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknaderna för naturgas inom Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
Offentliggörande av information
12 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
4 kap.
2 §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte bedriva handel med naturgas.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas. Ett sådant företag ska vidare till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
I ett företag som avses i första stycket får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 a §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
2 b §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med
naturgas ska liksom sitt moderföretag se till att företaget som innehar anläggningen har den faktiska beslutanderätten som är självständig i förhållande till övriga delar av koncernen när det gäller de tillgångar som innehavaren behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.
Det som föreskrivs i första stycket hindrar inte att ägaren till det företag som innehar anläggningen har sådan insyn och utövar sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i företaget. Ett moderföretag får dock inte ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskilda beslut om byggande eller modernisering av en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotterföretag.
2 c §
Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver övrig verksamhet.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet än lagring av naturgas.
Trots det som anges i första och andra styckena får kommersiellt känsliga uppgifter göras tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en transaktion.
2 d §
Det som föreskrivs i 2 c § i fråga om företag som innehar en lagringsanläggning och lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.
7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Den som innehar en lagringsanläggning ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Undantag från kraven på innehavare av lagringsanläggningar
8 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b och 7 §§.
Offentliggörande av information
9 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
6 kap.
5 §4
Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).
4 Senaste lydelse 2010:1976.
9 kap.
1 §5
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och 7 kap. 5 § samt enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 3 a §.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 a §
Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.
Villkoren ska säkerställa att
1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och
2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.
Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.
5 Senaste lydelse 2011:713.
4 §
Ärenden om undantag enligt 1 § prövas av regeringen efter ansökan.
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
10 kap.
Bevarande av information
13 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument och på begäran lämna sådana uppgifter till svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § första stycket första meningen ska tillämpas på sådana tariffer för tillträde till förgasningsanläggning som gäller från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter.
3. Om en ansökan om godkännande lämnas in senast den 31 augusti 2012, får en innehavare av en förgasningsanläggning tillämpa sin tariff för tillträde trots det som anges i 6 kap. 5 § första stycket till dess att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut i ärendet.
Förteckning över remissinstanserna för promemorian Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder
Riksrevisionen, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Domstolsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Boverket, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Konsumentverket, Regelrådet, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges advokatsamfund, Svenskt näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svensk Energi, Skogsindustrierna, Näringslivets Regelnämnd, Energigas Sverige, Oberoende elhandlare, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), SKGS, Konsumenternas Elrådgivningsbyrå, Sveriges konsumenter, Fastighetsägarna Sverige, Svensk Elbrukarförening, Svensk vindenergi, Svensk vindkraftförening, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Villaägarnas riksförbund och Nord Pool Spot AB.
Lagrådsremissens lagförslag
Lagtext
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 17 b §, 4 kap. 1 a § och 12 kap. 15 §, samt närmast före 12 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
17 b §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknaderna för el inom Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072).
4 kap.
1 a §
En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren, med undantag för avgifter för överföring av el och för anslutning, efter ansökan har godkänts av nätmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket.
Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .
12 kap.
Bevarande av information
15 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
13 kap.
5 §2
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013.
3. Bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas inte heller i fråga om avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in senast den 31 augusti 2012.
2 Senaste lydelse 2009:892.
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)2
dels att 9 kap. 5 och 6 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 9 kap. 5 § ska utgå,
dels att 1 kap. 7 a §, 4 kap. 2 §, 6 kap. 5 § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fjorton nya paragrafer, 1 kap. 6 a §, 3 kap. 2 f, 10 a och 12 §§, 4 kap. 2 a–2 d §§ och 7–10 §§, 9 kap. 3 a § och 10 kap. 13 §, samt närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 7, 9 och 10 §§ och 10 kap. 13 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 a §
Med transmission avses i denna lag överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
7 a §3
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 Senaste lydelse av 9 kap. 5 § 2011:713. 3 Senaste lydelse 2011:713.
3 kap.
2 f §
Om en transmissionsnätsoperatör även bedriver annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver övrig verksamhet.
En transmissionsnätsoperatör som ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet än transmission.
Trots första och andra styckena får kommersiellt känsliga uppgifter göras tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en transaktion.
10 a §
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknaderna för naturgas inom Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.
Offentliggörande av information
12 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
4 kap.
2 §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte bedriva handel med naturgas.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska det till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.
I ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 a §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.
2 b §
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med naturgas ska liksom sitt moderföretag se till att företaget som innehar anläggningen har den faktiska beslutanderätten som är självständig i förhållande till övriga delar av koncernen när det gäller de tillgångar som innehavaren behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.
Det som föreskrivs i första stycket hindrar inte att ägaren till det företag som innehar anläggningen har sådan insyn och utövar sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i företaget. Ett moderföretag får dock inte ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskilda beslut om byggande eller modernisering av en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotterföretag.
2 c §
Om ett företag som innehar en lagringsanläggning även bedriver annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver övrig verksamhet.
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet än lagring av naturgas.
Trots första och andra styckena får kommersiellt känsliga uppgifter göras tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en transaktion.
2 d §
Det som föreskrivs i 2 c § i fråga om företag som innehar en lagringsanläggning och lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.
Övervakningsplan
7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.
Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
8 § Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan enligt 7 § ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytter-
ligare föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten.
Undantag från kraven på innehavare av lagringsanläggningar
9 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b, 7 och 8 §§.
Offentliggörande av information
10 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.
6 kap.
5 §4
Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
4 Senaste lydelse 2010:1976.
Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.
Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).
9 kap.
1 §5
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§,
4 kap . 2, 5 och 6 §§ samt 6 och
7 kap.
Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och 7 kap. 5 § samt enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 3 a §.
Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.
Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.
3 a §
Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.
Villkoren ska säkerställa att
1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och
2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.
5 Senaste lydelse 2011:713.
Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.
4 §
Ärenden om undantag enligt 1 § prövas av regeringen efter ansökan.
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.
10 kap.
Bevarande av information
13 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.
2. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § första stycket första meningen tillämpas på sådana tariffer för tillträde till förgasningsanläggning som gäller från och med det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter.
3. Om en ansökan om godkännande lämnas in senast den 31 augusti 2012, får en innehavare av en förgasningsanläggning tillämpa sin tariff för tillträde trots det som anges i 6 kap. 5 § första stycket till dess att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut i ärendet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-14
Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, f.d. regeringsrådet Leif
Lindstam och justitierådet Per Virdesten.
Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder
Enligt en lagrådsremiss den 26 januari 2012 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i ellagen (1997:857),
2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Andreas Lindholm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås ändringar i ellagen och naturgaslagen. Syftet med förslagen är att genomföra delar av EU:s s.k. tredje inremarknadspaket för el och naturgas.
Förslaget till lag om ändring i ellagen3 kap.
17 b §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktionsföretag som avses i 1 i §, bedriver produktion av eller handel med el. Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande åtgärder gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Övervakningsplanen ska ges in till byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter för prövning av om planen ska godkännas.
4 kap.
1 a §
Lagrådet föreslår att paragrafen, med en mindre avvikelse från det remitterade förslaget, förtydligas genom att ges följande lydelse:
En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Avgifter för överföring av el och för anslutning ska dock inte prövas av myndigheten. Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas. Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).
13 kap.
5 §
Första stycket reglerar möjligheten att överklaga vissa beslut enligt lagen till allmän förvaltningsdomstol.
Andra stycket, som behandlar överklaganden av andra beslut, föreslås ändrad främst på det sättet att orden ”Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande …” ersätts med orden ”Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen …”. Enligt författningskommentaren är syftet med ändringen att tydligt markera dels att regeringen med stöd av restkompetensen ”ska kunna” meddela föreskrifter om överklagande till regeringen, dels att sådana föreskrifter inte kan avse överklaganden till domstol.
Att regeringen redan får meddela föreskrifter inom restkompetensen kommer inte till tillräckligt tydligt uttryck i författningskommentaren genom de framåtsyftande orden ”ska kunna”. Det bör också framhållas att utpekandet av regeringen som enda möjliga överklagandeinstans formellt sett innebär en inskränkning i regeringens befogenheter. Jfr Lagrådets yttranden den 9 november 2011 angående förslag till kustbevakningsdatalag (prop. 2011/12:45 s. 279 f.) samt den 12 januari 2012 angående förslag till lag om ändring i naturgaslagen.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagrådet föreslår att bestämmelserna förtydligas genom att ges följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på
1. sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013, eller
2. avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen
3 kap. 2 f §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Om en transmissionsnätsoperatör i sitt företag bedriver även annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet. Om en transmissionsnätsoperatörs företag ingår i en koncern, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet. Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
10 a §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om
1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och
2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör vars företag ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande åtgärder gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden.
I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta. Övervakningsplanen ska ges in till byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter för prövning av om planen ska godkännas.
4 kap.
2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. En styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.
2 b §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen. Första stycket hindrar inte att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget får dock inte ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.
2 c §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet. Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet. Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.
7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:
Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs. Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande åtgärder gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.
9 kap.
1 §
Lagrådet föreslår beträffande första stycket att ordet ”enligt” omedelbart före ”föreskrifter” utgår såsom överflödigt. Lagrådet föreslår vidare att andra stycket förs samman med det första eftersom ordet ”detsamma” inte brukar syfta på ett annat stycke. Godtas förslaget bör en konsekvensändring företas i 2 § andra stycket.
10 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagrådet föreslår att bestämmelserna förtydligas genom att ges följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. De nya bestämmelserna i 6 kap. 5 § första stycket tillämpas dock inte på
1. sådana tariffer om tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter, eller
2. tariff för tillträde till en förgasningsanläggning som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 2012.
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Bildt, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ek.
Föredragande: statsrådet Ek.
Regeringen beslutar proposition 2011/12:77 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Lag om ändring i ellagen (1997:857)
12 kap. 15 § och
13 kap. 5 §
Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
3 kap. 12 §, 4 kap. 7–10 §§, 9 kap. 4 och 6 §§ samt 10 kap. 13 §