Prop. 2011/12:77

Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas - vissa genomförandeåtgärder

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 mars 2012

Fredrik Reinfeldt

Lena Ek

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra delar av EU:s s.k. tredje inremarknadspaket för el och naturgas.

I propositionen föreslås att vissa samriskföretag på el- respektive naturgasmarknaden ska vara skyldiga att upprätta en övervakningsplan.

Det föreslås att ett elnätsföretag inte ska få ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren, med undantag för avgifter för överföring av el och för anslutning, har prövats av nätmyndigheten. Vidare ska den som innehar en förgasningsanläggning (LNG-anläggning) inte få börja tillämpa sin tariff för tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.

I propositionen föreslås vidare att det ska införas tydligare krav på åtskillnad av naturgaslagring i förhållande till produktion av eller handel med naturgas.

På naturgasområdet föreslås också bestämmelser som ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inom en transmissions-, lagrings- eller förgasningsverksamhet inte görs tillgängliga för delar av företaget eller koncernen som bedriver annan verksamhet. Regeringen eller tillsynsmyndigheten ska samtidigt få meddela föreskrifter om skyldighet för sådana företag att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

Bestämmelserna om undantag för ny naturgasinfrastruktur föreslås få ett delvis annat innehåll.

Slutligen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för el- och natur-

gasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument och på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i ellagen (1997:857),

2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)

dels att 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 17 b §, 4 kap. 1 a § och 12 kap. 15 §, samt närmast före 12 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

17 b §

Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och

2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktionsföretag som avses i 1 i §, bedriver produktion av eller handel med el.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072).

4 kap.

1 a §

En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.

Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .

12 kap.

Bevarande av information

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

13 kap.

5 §2

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på

a) sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013, eller

b) avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

2 Senaste lydelse 2009:892.

2.2. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)2

dels att 9 kap. 5 och 6 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 9 kap. 5 § ska utgå,

dels att 1 kap. 7 a §, 4 kap. 2 §, 6 kap. 5 § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fjorton nya paragrafer, 1 kap. 6 a §, 3 kap. 2 f, 10 a och 12 §§, 4 kap. 2 a–2 d §§ och 7–10 §§, 9 kap. 3 a § och 10 kap. 13 §, samt närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 7, 9 och 10 §§ och 10 kap. 13 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 a §

Med transmission avses i denna lag överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.

7 a §3

Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.

Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). 2 Senaste lydelse av 9 kap. 5 § 2011:713. 3 Senaste lydelse 2011:713.

3 kap.

2 f §

Om en transmissionsnätsoperatör bedriver även annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.

Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.

Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

10 a §

Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och

2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter

som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

Offentliggörande av information

12 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

4 kap.

2 §

Ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte bedriva handel med naturgas.

Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.

En styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

2 a §

Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de

delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.

2 b §

Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.

Första stycket hindrar inte att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget får dock inte ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.

2 c §

Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.

Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgäng-

liga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.

Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

2 d §

Bestämmelserna i 2 c § om företag som innehar en lagringsanläggning och om lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.

Övervakningsplan

7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.

8 § Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan enligt 7 § ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsyns-

myndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten.

Undantag från kraven på innehavare av lagringsanläggningar

9 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b, 7 och 8 §§.

Offentliggörande av information

10 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

6 kap.

5 §4

Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.

Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller

4 Senaste lydelse 2010:1976.

kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.

Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

9 kap.

1 §5

Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.

Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och 7 kap. 5 § samt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 3 a §.

Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.

Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.

Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.

3 a §

Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.

Villkoren ska säkerställa att

1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och

2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet

5 Senaste lydelse 2011:713.

har möjlighet att bedriva sådan handel.

Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.

4 §

Ärenden om undantag enligt 1 § prövas av regeringen efter ansökan.

Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.

10 kap.

Bevarande av information

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. De nya bestämmelserna i 6 kap. 5 § första stycket tillämpas dock inte på

a) sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter, eller

b) sådan tariff för tillträde till en förgasningsanläggning som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

3. Ärendet och dess beredning

Den 13 juli 2009 antogs det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas av Europaparlamentet och rådet. Paketet består av två direktiv och tre förordningar.

Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072), i det följande elmarknadsdirektivet, och direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073), i det följande gasmarknadsdirektivet, skulle i huvudsak genomföras i nationell lagstiftning senast den 3 mars 2011. Direktiven återges i bilagorna 1 och 2.

Den 30 juli 2009 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir. 2009:21) med uppdrag bl.a. att följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas och lämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra Europeiska gemenskapens reviderade el- och gasmarknadsdirektiv. Den 4 maj 2010 överlämnade Nya el- och gasmarknadsutredningen (NELGA) sitt betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – Fortsatt europeisk harmonisering (SOU 2010:30). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Utredningens lagförslag återges i bilaga 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2010/3529/E).

Regeringen har i propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas (prop. 2010/11:70) lämnat förslag till nya lagar om certifiering av företag som bedriver överföring av el i stamledningar respektive naturgas genom högtrycksledningar. Vidare har regeringen föreslagit ett antal ändringar i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Syftet med förslagen är att genomföra det tredje inremarknadspaketet.

Regeringen konstaterade i propositionen att det i en rad frågor saknades underlag för att slutligt ta ställning till om genomförandeåtgärder var nödvändiga eller för att lämna förslag till en författningsreglering.

Mot denna bakgrund utarbetades i Regeringskansliet promemorian Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder, i det följande promemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag återges i bilaga 7.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanfattning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2010/3529/E).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 januari 2012 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.

Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

4. Övervakningsplan för samriskföretag

4.1. Direktivens krav

Elmarknadsdirektivet

I artikel 6 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om främjande av regionalt samarbete.

I artikel 6.1 behandlas medlemsstaternas och tillsynsmyndigheternas skyldighet att samarbeta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer. Artikel 6.2 handlar om uppgifter som ska fullgöras av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators, ACER). I artikel 6.3 stadgas att medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet ska se till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säkerheten för nätet. Regeringen har bedömt att några särskilda åtgärder inte är nödvändiga för att genomföra kraven i artikel 6.1–6.3 (prop. 2010/11:70 s. 56).

I artikel 6.4 föreskrivs att om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett samriskföretag som inrättats i syfte att genomföra samarbetet ska samriskföretaget upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och beteenden som motverkar konkurrens. Planen ska underställas ACER:s godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra kontrollera att planen följs.

Regeringen har konstaterat att regelverket behöver kompletteras i fråga om vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska elmarknaden (a. st.).

Gasmarknadsdirektivet

I artikel 7 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om främjande av regionalt samarbete motsvarande dem som finns i artikel 6 i elmarknadsdirektivet. Regeringen har konstaterat att det svenska regelverket behöver kompletteras i enlighet med artikel 7.4 för att reglera vad som ska gälla i en situation där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på den svenska naturgasmarknaden (prop. 2010/11:70 s. 144).

4.2. Samriskföretag på elområdet

Regeringens förslag: Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

– företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och

– det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för företag som bedriver elproduktion som uteslutande är knuten till driften av stamnätet.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som samriskföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av lagstiftning

I Sverige finns bestämmelser om övervakningsplan i 3 kap.17 och 17 a §§ellagen. Bestämmelserna, som svarar mot krav som ställs upp i artikel 26.2 d i elmarknadsdirektivet, gäller företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Något generellt krav att ett sådant samriskföretag som avses i artikel 6.4 i elmarknadsdirektivet ska upprätta en övervakningsplan finns inte i den svenska ellagstiftningen. Det är därför nödvändigt att införa regler om detta.

Företag som omfattas av skyldigheten

Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats för att genomföra ett sådant regionalt samarbete som avses i artikel 6 i elmarknadsdirektivet, dvs. ett samarbete som syftar till att integrera de nationella marknaderna för el på en eller flera regionala nivåer. Ett sådant samriskföretag kan vara systemansvarig för överföringssystem (TSO) eller oberoende systemansvarig för överföringssystem (ISO) på regional nivå, sköta handelsplatser (t.ex. Nord Pool och APX-ENDEX) eller sköta andra marknadsfrågor, såsom kapacitetshantering och balansering. Kravet på övervakningsplan gäller endast om det bland de företag som deltar i samarbetet finns ”vertikalt integrerade systemansvariga för överförings-

systemen”. Med detta uttryck avses företag som bedriver stamnätsverksamhet och samtidigt ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. I Sverige är en sådan vertikal integration inte tillåten enligt de nya bestämmelserna om åtskilt ägande, som finns i 3 kap.1 f1 j §§ellagen. Det är dock tänkbart att ett vertikalt integrerat företag från ett land som tillåter vertikalt integrerade stamnätsföretag kan komma att delta i ett regionalt samarbete som etableras i Sverige.

Bestämmelserna om åtskilt ägande hindrar dock inte att ett stamnätsföretag i Sverige ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät. Någon skyldighet att upprätta en övervakningsplan bör därför inte uppkomma endast därför att stamnätsföretaget ingår i en koncern med ett sådant produktionsföretag.

Övervakningsplanens innehåll

I enlighet med vad som anges i artikel 6.4 i elmarknadsdirektivet ska det av övervakningsplanen framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som samriskföretagets anställda har för att förhindra detta. Planen måste vidare ges in till ACER för godkännande.

Övervakningsansvariga

Enligt elmarknadsdirektivet ska de övervakningsansvariga för de vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen oberoende av andra kontrollera att planen följs. Som redan nämnts är sådana vertikalt integrerade systemansvariga inte tillåtna i Sverige. Något behov av att i svensk lag reglera skyldigheterna för de övervakningsansvariga bedöms därför inte finnas.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.1, 4.3

4.3. Samriskföretag på naturgasområdet

Regeringens förslag: Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

– företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och

– det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som samriskföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av lagstiftning

I 3 kap.9 och 10 §§naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om övervakningsplan, som är utformade på samma sätt som motsvarande bestämmelser i ellagen. Bestämmelserna svarar mot artikel 26.2 d i gasmarknadsdirektivet och innebär inte att det finns något allmänt krav på att ett sådant samriskföretag som avses i artikel 7.4 i direktivet ska upprätta en övervakningsplan. Nya föreskrifter om övervakningsplan för samriskföretag bör således införas i naturgaslagen.

Företag som omfattas av skyldigheten

Kravet på övervakningsplan gäller endast om det bland de företag som deltar i ett samriskföretag finns ”vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen”. Med detta uttryck avses transmissionsnätsoperatörer som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. I Sverige är en sådan vertikal integration inte tillåten enligt de nya bestämmelserna om åtskilt ägande, som finns i 3 kap.22 d §§naturgaslagen. Det är dock tänkbart att ett vertikalt integrerat företag från ett land som tillåter vertikal integration kan komma att delta i ett regionalt samarbete som etableras i Sverige.

Övervakningsplanens innehåll m.m.

När det gäller övervakningsplanens innehåll samt den roll som gasmarknadsdirektivet ger ACER och de övervakningsansvariga finns inte skäl att göra någon annan bedömning än den som redovisats i avsnitt 4.2 i fråga om samriskföretag på elområdet.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

5. Villkor för tillträde till infrastruktur

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 10

5.1. Tillträde till elnät

Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska inte få ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen är objektiva och icke-diskriminerande. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning. Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Nätmyndighetens beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslutet ska dock gälla omedelbart.

Bestämmelserna om förhandsprövning ska dock inte tillämpas på sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013 eller avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har ifrågasatt utformningen av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det i sak.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om förhandsprövning av villkor för tillträde till infrastruktur. Tillsynsmyndigheterna, i Sverige nätmyndigheten, ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder, tillhandahållande av balanstjänster samt tillträde till gränsöverskridande infrastruktur,

inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

Behovet av lagstiftning

Regeringen har bedömt att lagändringar kan vara påkallade med anledning av artikel 37.6 c i direktivet, som gäller tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (prop. 2010/11:70 s. 69).

När det gäller avgifterna för överföring av el och för anslutning finns redan bestämmelser om förhandsprövning i 5 kap. ellagen (1997:857). Även utlandsförbindelser omfattas av förhandsregleringen. Särskilda bestämmelser om sådana förbindelser finns i 5 kap. 24 § ellagen.

Det finns i dag inga bestämmelser om generell förhandsprövning när det gäller andra villkor för tillträde till elnätet än sådana som avser avgifter för överföring av el och för anslutning, vare sig i fråga om ledningar inom landet eller i fråga om utlandsförbindelserna. För att det inte ska råda någon tvekan om att den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet bör det införas bestämmelser om förhandsprövning även när det gäller andra villkor för tillträde till elnätet än avgifter.

Förhandsprövningens utformning

En lämplig förlaga till en bestämmelse om förhandsprövning av villkor finns i 8 kap. 4 a § andra stycket ellagen. Där föreskrivs att den systemansvariga myndigheten inte får ingå balansavtal förrän de metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt paragrafens första stycke, där det anges att villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 23.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37, Celex 32003L0054), som i huvudsak motsvaras av artikel 37.6 b i elmarknadsdirektivet.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en ny bestämmelse införs i 4 kap. 1 a § ellagen, där det föreskrivs att en nätkoncessionshavare inte får ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.

Av 4 kap. 1 § ellagen framgår att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Med nättariff avses i ellagen inte bara avgifter utan även övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät (1 kap. 5 §). Syftet med förhandsprövningen är att säkerställa att avtalsvillkoren uppfyller dessa krav.

Det enklaste sättet att i förhand pröva metoderna för utformningen av avtalsvillkor torde vara att på ansökan av ett nätföretag granska de standardvillkor som företaget använder för att utforma avtalen med de

enskilda kunderna. Förfarandet kan därför antas bli förhållandevis okomplicerat.

Tillsyn i efterhand

Nätmyndigheten utövar redan i dag tillsyn över att nätföretagen följer föreskrifterna i 4 kap. 1 § ellagen. Det tillhör således myndighetens uppgifter att övervaka att de avtal som företagen ingår med kunderna också i praktiken är objektiva och icke-diskriminerande. Den förhandsgranskning som föreslås i propositionen ska inte ersätta en sådan efterhandsgranskning utan bör uppfattas som ett komplement till den tillsyn som äger rum redan i dag.

Överklagande

Nätmyndighetens beslut i frågor om förhandsgodkännande bör kunna överklagas på samma sätt som myndighetens beslut enligt 8 kap. 4 a § ellagen. Ett sådant beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I enlighet med artikel 37.12 i elmarknadsdirektivet ska nätmyndighetens beslut gälla utan hinder av att det överklagas.

Övergångsbestämmelser

När lagen träder i kraft får nätkoncessionshavaren inte ingå avtal förrän de metoder som används för att utforma avtalsvillkoren i berörda delar har godkänts av nätmyndigheten. De avtal som nätkoncessionshavaren har ingått före ikraftträdandet bör dock inte bli ogiltiga. Nätmyndigheten kommer också att behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva ansökningar om godkännande. För att göra detta möjligt bör det i övergångsbestämmelser till en början anges att bestämmelserna om förhandsprövning inte ska tillämpas på sådana avtal som ingås före den 1 januari 2013. Förvaltningsrätten i Linköping har inte funnit någon närmare förklaring i promemorian till varför ikraftträdandet inte kan avvaktas till detta datum. Det kan därför som ett förtydligande anmärkas att det är motiverat med en övergångslösning oavsett vilken tidpunkt som väljs för ikraftträdandet.

Det är tänkbart att nätmyndigheten i några fall inte hinner meddela beslut i frågan om godkännande av de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren före utgången av år 2012. För att den berörda nätkoncessionshavaren ändå ska kunna ingå nya avtal under tiden innan nätmyndigheten har fattat beslut i frågan bör det föreskrivas att de nya bestämmelserna inte heller ska tillämpas på avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.

Hänvisningar till S5-1

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.1, 5.2

5.2. Tillträde till förgasningsanläggning

Regeringens förslag: Den som innehar en förgasningsanläggning ska inte få börja tillämpa sin tariff för tillträde förrän de metoder som har använts för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten.

Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och ickediskriminerande.

Bestämmelserna om förhandsprövning ska dock inte tillämpas på sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter eller sådan tariff för tillträde som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har ifrågasatt utformningen av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det i sak.

Skälen för regeringens förslag

Tariffbegreppet i naturgaslagen

I 1 kap. 5 § ellagen finns en definition av nättariffer. Med sådana tariffer avses i ellagen avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät. Någon motsvarande uttrycklig definition finns inte i 2005 års naturgaslag. Detta ska dock ses mot bakgrund av Lagrådets yttrande över förslaget till ny naturgaslag. I lagförslaget fanns definitioner av överförings- och lagertariff samt tariff för tillträde till en förgasningsanläggning. Lagrådet konstaterade emellertid att det fick anses klart att med ”tariff” avsågs såväl avgifter som övriga villkor utan att detta uttryckligen föreskrevs i lagtexten (prop. 2004/05:62 s. 429). Den nya naturgaslagen kom i denna del att utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

De bestämmelser i naturgaslagen som gäller tariffer för överföring eller tillträde tar således sikte även på andra villkor än bara avgifterna för tjänsterna.

Behovet av en förhandsreglering

Som regeringen redan har konstaterat behöver frågan om villkoren för tillträde till LNG-anläggningar (förgasningsanläggningar) och gränsöverskridande infrastruktur utredas ytterligare (prop. 2010/11:70 s. 157 f.).

De aktuella kraven finns i artikel 41.6 a och c i gasmarknadsdirektivet. Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller

godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för tillträde till förgasningsanläggningar samt tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

När det gäller villkoren för överföring av naturgas och för anslutning finns redan bestämmelser om förhandsprövning i 6 kap 5 § naturgaslagen (2005:403). Den som bedriver överföring av naturgas får inte börja tillämpa sin avgift och övriga villkor för anslutning eller sin överföringstariff förrän de metoder som har använts för att utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke- diskriminerande. Utlandsförbindelser till Sverige omfattas av förhandsregleringen och, som framgått ovan, omfattar förhandsregleringen även förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

Det finns i dag inga bestämmelser om förhandsprövning när det gäller tillträde till förgasningsanläggningar. För att den svenska lagstiftningen ska uppfylla kraven i artikel 41.6 i gasmarknadsdirektivet bör det införas bestämmelser om en sådan prövning. Den förhandsreglering som i dag gäller i fråga om överföring och anslutning bör därför omfatta även tillträde till förgasningsanläggningar.

Övergångsbestämmelser

När lagen träder i kraft får innehavaren av en förgasningsanläggning inte tillämpa sin tariff för tillträde till anläggningen förrän de metoder som används för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. De tariffer som tillämpas vid ikraftträdandet bör dock inte automatiskt bli ogiltiga. Tillsynsmyndigheten kan också behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva en ansökan om godkännande. Det bör därför i en övergångsbestämmelse anges att den nya förhandsregleringen inte ska tillämpas på sådana tariffer som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter. Som har anmärkts i avsnitt 5.1 är det motiverat med en övergångslösning oavsett vilken tidpunkt som väljs för ikraftträdandet.

Det är tänkbart att tillsynsmyndigheten inte hinner meddela beslut i frågan om godkännande innan det nya räkenskapsåret börjar. För att säkerställa att en innehavare av en förgasningsanläggning kan tillämpa sina tariffer under tiden fram till dess att tillsynsmyndigheten har meddelat beslut i frågan bör det därför föreskrivas att bestämmelsen om förhandsprövning inte ska tillämpas på tariff som en anläggningsinnehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

6. Åtskillnad av naturgaslagring

6.1. Tydligare krav på åtskillnad av lagringsverksamhet

Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning ska inte få bedriva produktion av naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

Åtskillnadskraven ska inte gälla företag som innehar en förgasningsanläggning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gasmarknadsdirektivets krav

I artikel 15 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem. Av artikel 15.1 framgår att systemansvariga för lagringssystem som ingår i vertikalt integrerade företag ska vara oberoende av annan verksamhet som inte rör överföring eller lagring av naturgas, åtminstone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande. Av artikel 15.2 framgår att vissa minimikriterier ska gälla för att säkerställa att den systemansvarige för lagringssystemet är oberoende. Bland annat får enligt artikel 15.2 a de personer som ansvarar för ledningen av den systemansvarige för lagringssystemet inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade naturgasföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften när det gäller produktion eller leverans av naturgas.

Artikel 15 i gasmarknadsdirektivet gäller endast lagringsanläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33.

Den svenska lagstiftningen

Bestämmelser om åtskillnad av lagrings- och förgasningsanläggningar finns i 4 kap. 2 § naturgaslagen (2005:403). Där stadgas till en början att ett företag som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning inte får bedriva handel med naturgas. I ett sådant företag får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver handel med naturgas.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § naturgaslagen svarar endast delvis mot de krav som ställs upp i artikel 15 i gasmarknadsdirektivet när det gäller innehavare av lagringsanläggningar. Kraven i direktivet svarar i allt väsentligt mot krav på funktionell åtskillnad som enligt artikel 26.1 och 26.2 i elmarknadsdirektivet gäller för företag som bedriver eldistribution. De kraven har i Sverige genomförts genom bestämmelserna i 3 kap.

1 a1 e, 17 och 17 a §§ellagen (1997:857). Sådana krav finns även i artikel 26 i gasmarknadsdirektivet, men när det gäller naturgasföretag har Sverige valt att inte införa några bestämmelser om funktionell åtskillnad med hänvisning till den möjlighet till undantag som finns enligt artikel 26.4 i direktivet (jfr prop. 2004/05:62 s. 152155 och prop. 2010/11:70 s. 151).

Mot bakgrund av det som nu har redovisats bör det i fråga om innehavare av lagringsanläggningar införas bestämmelser om funktionell åtskillnad i den svenska naturgaslagen. Föreskrifterna bör utformas på i huvudsak samma sätt som bestämmelserna om funktionell åtskillnad i 3 kap. ellagen. Regeringen föreslår därför att det av 4 kap. 2 § naturgaslagen ska framgå att om ett företag som innehar en lagringsanläggning ingår i en koncern ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Vidare bör det tydliggöras att ett sådant anläggningsföretag inte självt får bedriva produktion av naturgas.

Förgasningsanläggningar

Av artikel 29 i gasmarknadsdirektivet framgår att artikel 26.1, som innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet, inte ska hindra verksamheten för en systemansvarig med kombinerat ansvar för transmissions-, LNG-, lagrings- och distributionssystemen, under förutsättning att denne systemansvarige följer artikel 9.1, eller artiklarna 14 och 15, eller kapitel IV, eller omfattas av artikel 49.6. Innebörden av detta är att den kombinerat systemansvarige, i tillämpliga fall, måste leva upp till de krav på åtskillnad som direktivet ställer upp i fråga om transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagringsanläggningar.

Några åtskillnadskrav som tar sikte på LNG-system (förgasningsanläggningar) utanför området för kombinerat systemansvar finns däremot inte i gasmarknadsdirektivet. Att kombinerat systemansvariga som bedriver transmission eller distribution av naturgas eller innehar lagringsanläggningar lever upp till åtskillnadskraven säkerställs genom en rad föreskrifter i naturgaslagen. Några särskilda bestämmelser om åtskillnad av förgasningsanläggningar är därför inte nödvändiga. Bestämmelserna om åtskillnad i 4 kap. naturgaslagen bör därför inte gälla förgasningsanläggningar.

Hänvisningar till S6-1

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

6.2. Yrkesmässiga intressen

Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska inte få bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.2 b i gasmarknadsdirektivet framgår att lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga intressena hos de personer som ansvarar för ledningen av den systemansvarige för lagringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att dessa personer kan agera självständigt.

Ett motsvarande krav i artikel 26.2 b i elmarknadsdirektivet har i Sverige genomförts genom 3 kap. 1 c § ellagen (jfr prop. 2008/09:216 s. 15). Regeringen föreslår att en ny bestämmelse införs i 4 kap. 2 a § naturgaslagen och att föreskrifterna i ellagen används som förebild. Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska inte få bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

6.3. Faktisk beslutanderätt

Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.

Det sagda ska inte hindra att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget ska dock inte få ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.2 c i gasmarknadsdirektivet framgår att den systemansvarige för lagringssystemet ska ha faktisk beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföretaget, när det gäller de tillgångar som behövs för drift, underhåll och utveckling av lagringsanläggningar. Detta ska inte hindra förekomsten av lämpliga samordningssystem för att säkerställa ett skydd för moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar i ett dotterbolag. Detta ska särskilt göra det möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av den systemansvarige för lagringssystemet och att fastställa övergripande gränser för dess

dotterbolags skuldsättningsnivå. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppförande eller uppgradering av lagringsanläggningar, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.

En motsvarande reglering finns i dag i 3 kap. 1 d § ellagen (jfr prop. 2008/09:216 s. 1625). Bestämmelser med i huvudsak samma innehåll bör införas i naturgaslagen i fråga om den faktiska beslutanderätten för företag som innehar en lagringsanläggning. I propositionen föreslås sådana bestämmelser i 4 kap. 2 b § naturgaslagen.

Hänvisningar till S6-3

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

6.4. Övervakningsplan

Regeringens förslag: Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.

Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om övervakningsplan. De motsvarar i huvudsak de krav på övervakningsplan som finns i artikel 26.2 d i direktivet och som har genomförts i Sverige genom 3 kap.9 och 10 §§naturgaslagen. Till skillnad från vad som anges i den artikeln finns dock i artikel 15.2 d inga särskilda föreskrifter om den övervakningsansvariges oberoende.

Regeringen föreslår att bestämmelser om övervakningsplan i enlighet med gasmarknadsdirektivets krav införs i 4 kap.7 och 8 §§naturgaslagen.

Hänvisningar till S6-4

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

6.5. Undantag

Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad när det gäller lagringsanläggningar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 15.1 andra stycket i gasmarknadsdirektivet framgår att artikeln endast ska gälla lagringsanläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33. I Sverige finns för närvarande endast en lagringsanläggning, som ligger i berget Skallen utanför Halmstad. Något praktiskt behov av ett undantag kan i nuläget inte antas finnas.

Bestämmelser om undantag kan föras in direkt i naturgaslagen. Det som framför allt talar emot en sådan lösning är att det kan visa sig vara svårt att närmare precisera vilka anläggningar som är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna. Det kan därför bli aktuellt med föreskrifter av en sådan karaktär att det är motiverat att de meddelas på lägre normnivå än lag. Det finns inte heller något starkt behov av en reglering i lagform.

I propositionen föreslås därför att det i 4 kap. 9 § naturgaslagen införs ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad.

Hänvisningar till S6-5

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

7. Konfidentiell behandling av uppgifter

7.1. Gasmarknadsdirektivets krav

Förbud mot att röja kommersiellt känsliga uppgifter

I artikel 16 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om konfidentiell behandling av uppgifter.

Av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet framgår till en början att vissa företag ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. De företag som berörs är systemansvariga för och ägare till överförings- och lagringssystem eller LNG-anläggningar. Med den terminologi som används i naturgaslagen (2005:403) är det transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar som avses. De krav som i direktivet riktar sig mot ”ägare till överföringssystem” (transmission system owner, TSOW) är tillämpliga endast i medlemsstater som infört andra åtskillnadslösningar än åtskilt ägande enligt artikel 9.1–9.3 och 9.6 i gasmarknadsdirektivet. Med det som i artikel 16 benämns ”företag” bör vidare i detta sammanhang förstås såväl fristående företag som koncerner.

Ett naturgasföretag som berörs av bestämmelsen ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget eller koncernen såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

När det gäller ägare till överföringssystem (TSOW) ställs vidare ett särskilt krav upp för att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas. Den del av företaget eller koncernen som bedriver överföring av naturgas och övriga delar får inte ha gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner eller IT-funktioner. Kravet är dock inte relevant i Sverige, som har valt en ordning med åtskilt ägande.

Missbruk av kommersiellt känsliga uppgifter

Av artikel 16.2 framgår att transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av naturgas, inte får missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

Offentliggörande av information

I artikel 16.3 stadgas att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldighet påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

7.2. Förbud mot att röja uppgifter

Regeringens förslag: Om en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning bedriver även annan verksamhet, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet. Om företaget ingår i en koncern, ska det säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet. Det som nu har sagts ska inte hindra att kommersiellt känsliga uppgifter görs tillgängliga om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av lagstiftning

När det gäller det allmänna förbudet mot att röja kommersiellt känsliga uppgifter på ett diskriminerande sätt saknas skäl att införa särskilda bestämmelser i naturgaslagstiftningen. Regeringen har tidigare, i fråga om motsvarande krav i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG

(EUT L 176, 15.7.2003, s. 57, Celex 32003L0055), bedömt att det inte kommit fram några starkt vägande skäl för att införa särskilda regler om tystnadsplikt för företagen på naturgasmarknaden (prop. 2004/05:62 s. 110 f.). I det sammanhanget konstaterade regeringen vidare att det enligt konkurrenslagstiftningens regel om missbruk av dominerande ställning inte var tillåtet att i en konkurrensutsatt verksamhet utnyttja information som man hade fått tillgång till i en monopolverksamhet.

Det nya gasmarknadsdirektivet innebär emellertid att krav har tillkommit i förhållande till direktiv 2003/55/EG. Det finns nu särskilda krav på att inte röja uppgifter ens för andra delar av företaget.

Regleringens utformning

Det framstår som en alltför ingripande åtgärd att införa exempelvis bestämmelser om tystnadsplikt för de anställda i ett naturgasföretag i förhållande till andra delar av företaget eller andra företag i samma koncern. Gasmarknadsdirektivets krav kan i stället genomföras genom att det berörda företaget åläggs en skyldighet att säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission, lagring eller förgasning av naturgas inte görs tillgängliga för de delar av företaget eller koncernen som bedriver annan verksamhet.

I enlighet med vad som anges i artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet ska det fortfarande vara möjligt att göra kommersiellt känslig information tillgänglig om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna inför i 3 kap. 2 f § och 4 kap.2 c och 2 d §§naturgaslagen.

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

7.3. Offentliggörande av information

Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om skyldighet för transmissionsnätsoperatörer och företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet stadgas att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras.

Ett allmänt hållet krav att offentliggöra information framstår som alltför svårtolkat för att det ska vara lämpligt att införa en bestämmelse om en sådan skyldighet. Det bör i stället vara möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för berörda naturgasföretag att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Sådana föreskrifter kan bli aktuella om det visar sig att företagen hemlighåller

sådan information och att andra bestämmelser om offentliggörande, t.ex. i 6 kap. 4 § naturgaslagen, inte är tillämpliga.

Regeringen föreslår att nya normgivningsbemyndiganden införs i 3 kap. 12 § och 4 kap. 10 §naturgaslagen.

Hänvisningar till S7-3

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

8. Ny naturgasinfrastruktur

8.1. Bakgrund

I 9 kap. naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser som gör det möjligt för den som planerar att bygga en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning att få undantag från naturgaslagstiftningens bestämmelser om juridisk och personell åtskillnad, om anslutning av naturgasledning, om överföring av naturgas, om mätning och rapportering av överförd naturgas, om anskaffande av energi, om övervakningsplan, om lagring av naturgas, om tillträde till förgasningsanläggningar, om anslutningsavgifter och tariffer samt om övergripande systemansvar och balansansvar (3 kap. 2–2 d, 5, 6 och 8–10 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap. naturgaslagen). Ett ärende om undantag utreds av tillsynsmyndigheten som med ett eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen för beslut.

Bestämmelserna i 9 kap. naturgaslagen har tillkommit mot bakgrund av kraven i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG.

8.2. Nya krav för att bevilja undantag

8.2.1. Undantagets omfattning

Regeringens förslag: Naturgasinfrastruktur ska kunna beviljas undantag från naturgaslagens bestämmelser om avgränsning av transmissionsverksamhet, tillträde för tredje part till naturgasledningar, lagrings- och förgasningsanläggningar och förhandsreglering av tariffer.

Ett beslut om undantag ska få avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Naturvårdsverket har anfört att de föreslagna ändringarna kommer att ytterligare underlätta utbyggnaden av naturgasinfrastruktur, vilket riskerar att binda upp energisystemet för en lång tid framöver i fossila bränslen och ifrågasatt om den aktuella ändringen krävs för att gasmarknadsdirektivets syfte ska anses uppnått. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Skyldigheter som undantas

Artikel 36 i gasmarknadsdirektivet svarar i huvudsak mot artikel 22 i direktiv 2003/55/EG. De nya bestämmelserna skiljer sig dock i några avseenden från kraven i det äldre direktivet.

Av artikel 36.1 i gasmarknadsdirektivet framgår att undantag får göras från bestämmelserna i artiklarna 9, 32, 33, 34, 41.6, 41.8 och 41.10.

I artikel 9 finns bestämmelser om åtskillnad av transmissionsverksamhet, som i Sverige har genomförts genom 3 kap.22 d §§naturgaslagen.

Bestämmelserna i artikel 32 i gasmarknadsdirektivet gäller tillträde för tredje part till naturgasledningar och förgasningsanläggningar. Kraven har införlivats i svensk rätt genom bestämmelser i naturgaslagen om tillträde till naturgasledningar (3 kap. 5 och 6 §§) och förgasningsanläggningar (4 kap. 6 §) samt om anslutningsavgifter och tariffer (6 kap.).

I artikel 33 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om tillträde till lagringsanläggningar. Kraven har i Sverige genomförts genom 4 kap. 5 § och 6 kap.2, 3 a och 4 §§naturgaslagen.

I artikel 41.6 i gasmarknadsdirektivet föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella gasnät, tillträde till förgasningsanläggningar, tillhandahållande av balanstjänster och tillträde till gränsöverskridande infrastruktur. I Sverige finns motsvarande bestämmelser i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 §naturgaslagen.

Av artikel 41.8 i gasmarknadsdirektivet framgår att när det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller metoder och av balanstjänster ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att innehavarna av naturgasledningar både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området. Enligt artikel 41.10 ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vid behov begära att naturgasföretagen ändrar villkoren för att säkerställa att de är proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Kraven i artikel 41.8 och 41.10 har i Sverige genomförts genom de befogenheter som tilldelats tillsynsmyndigheten. I denna del har det dock inte funnits skäl att i särskilda bestämmelser, utöver dem som redan angetts, ålägga naturgasföretagen skyldigheter.

Vad undantaget avser

Av artikel 36.6 i gasmarknadsdirektivet framgår att ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastrukturens kapacitet. Detsamma gäller kapaciteten hos befintlig infrastruktur med väsentligt utökad kapacitet.

Anpassning av de svenska bestämmelserna

De skyldigheter som omfattas av undantag enligt nuvarande 9 kap. 1 § första stycket naturgaslagen motsvarar i stort de skyldigheter som anges i artikel 36.1 i gasmarknadsdirektivet. Samstämmigheten är dock inte fullständig.

När det gäller befintlig infrastruktur tillåter den nuvarande regleringen i 9 kap. 1 § tredje stycket naturgaslagen undantag endast i fråga om den utökade kapaciteten i ledningen eller anläggningen. I denna fråga är utrymmet för undantag således mindre än vad gasmarknadsdirektivet tillåter.

Naturvårdsverket har ifrågasatt om en ändring krävs för att gasmarknadsdirektivets syfte ska anses uppnått. Regeringen konstaterar emellertid att det är nödvändigt att anpassa de svenska bestämmelserna så att de överensstämmer med det som anges i direktivet för att detta ska anses genomfört i Sverige.

Hänvisningar till S8-2-1

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

8.2.2. Villkor för förvaltning och tilldelning av kapacitet

Regeringens förslag: Innan ett beslut om undantag meddelas i fråga om naturgasinfrastruktur ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.

Villkoren ska säkerställa att – alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och

– den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.

Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts. Ett undantag ska inte få beviljas innan kapaciteten har fördelats.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gasmarknadsdirektivets krav

I artikel 36.6 andra och tredje styckena i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om villkor som ska fastställas i det enskilda fallet i samband med att undantag beviljas. Det som anges i andra stycket innebär ingen huvudsaklig ändring i förhållande till direktiv 2003/55/EG och har genomförts genom 9 kap. 3 § andra stycket naturgaslagen, där det framgår att ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att de krav som gäller som förutsättningar för undantag uppfylls.

I artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser. Där framgår att tillsynsmyndigheten redan innan ett undantag beviljas ska besluta om vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldelning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya infrastrukturen sker; detta gäller även kapacitet för eget bruk. Tillsynsmyndigheten ska kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden och att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avtalade kapacitet på andrahandsmarknaden. I sin bedömning av de kriterier som anges i artikel 36.1 a, b och e ska tillsynsmyndigheten beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.

Bestämmelserna i artikel 36.6 tredje stycket ska ses mot bakgrund av punkten 35 i ingressen till direktivet. Där anförs bl.a. att för att förstärka de positiva effekterna på konkurrens och försörjningstrygghet av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en prövning av marknadens intresse i projektets planeringsfas och att bestämmelserna för hantering av överbelastning bör tillämpas samtidigt.

Regler och system

Uttrycket ”regler och system” kan ge intrycket av att det rör sig om föreskrifter som ska meddelas av tillsynsmyndigheten. Det är dock tydligt att det som avses är villkor som ska fastställas i det enskilda fallet. Villkoren ska fastställas innan ett ärende om undantag avgörs slutligt. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i det nuvarande 9 kap. naturgaslagen. Regeringen föreslår därför att bestämmelser om villkor av detta slag införs i 3 a § i samma kapitel.

I enlighet med vad som stadgas i gasmarknadsdirektivet ska villkoren gälla för hanteringen av kapacitet. De ska säkerställa dels att alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, dels att den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.

För att den myndighet som prövar frågan om undantag ska kunna beakta resultatet av kapacitetstilldelningen på det sätt som förutsätts i artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet måste tilldelningen ha ägt rum innan frågan avgörs slutligt. Mot den bakgrunden bör det också ställas upp ett krav att den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom en viss tid. Regeringen föreslår att sökanden ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor för hanteringen av kapacitet har fastställts.

Hänvisningar till S8-2-2

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

8.3. Prövningsmyndighet

Regeringens förslag: Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor om undantag prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.

Bemyndigandet till regeringen att meddela föreskrifter om handläggningen ska upphävas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Tillsynsmyndighetens prövning

Av artikel 36.3 i gasmarknadsdirektivet framgår att den nationella tillsynsmyndigheten, i Sverige Energimarknadsinspektionen, beslutar om undantag i det enskilda fallet.

Gränsöverskridande infrastruktur

I artikel 36.4 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ny naturgasinfrastruktur som sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium. När det gäller sådan gränsöverskridande infrastruktur får byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) lämna ett rådgivande yttrande till de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter inom två månader från den dag då en begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter.

Om samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, ska de informera ACER om detta.

Av artikel 36.4 tredje stycket framgår att ACER i vissa fall ska utföra de uppgifter som i artikel 36 tilldelas de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. ACER ska fungera som beslutande organ om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då begäran om undantag mottogs av den sista av dessa myndigheter. De berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att sexmånadersperioden ska förlängas med högst tre månader. ACER ska också utföra uppgifterna om de berörda tillsynsmyndigheterna gemensamt begär det.

Annan nationell myndighet

Av artikel 36.7 i gasmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna, utan hinder av punkt 3, får föreskriva att tillsynsmyndigheten eller ACER, alltefter omständigheterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslutet. Yttrandet ska offentliggöras tillsammans med beslutet.

Sverige har utnyttjat den motsvarande möjligheten enligt direktiv 2003/55/EG. Av nuvarande 9 kap. 4 § naturgaslagen framgår sålunda att ärenden om undantag prövas av regeringen efter ansökan. Tillsynsmyndigheten ska utreda ärendena och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Tillsynsmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.

Enligt nuvarande 9 kap. 5 § naturgaslagen ska ett beslut om undantag av regeringen utan dröjsmål anmälas till Europeiska kommissionen. I 9 kap. 6 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter som rör handläggning av ansökan om undantag.

Beslutande myndighet

Utgångspunkten är enligt artikel 36.3 i gasmarknadsdirektivet att den nationella tillsynsmyndigheten ska besluta om undantag. Det är dock enligt artikel 36.7 möjligt för en medlemsstat att föreskriva att tillsynsmyndigheten eller ACER, alltefter omständigheterna, ska avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta organet i medlemsstaten inför det formella beslutet. Det är vidare tillsynsmyndigheten som ska fastställa regler och system enligt artikel 36.6.

När det gäller gränsöverskridande infrastruktur skiljer sig prövningen enligt gasmarknadsdirektivet i två viktiga avseenden från det som föreskrivs i direktiv 2003/55/EG. Till att börja med ska ACER ha möjlighet att yttra sig i sådana ärenden. Vidare ska prövningen i vissa fall göras av ACER i stället för en nationell myndighet. Det svenska regelverket måste ändras för att svara mot gasmarknadsdirektivets krav i dessa frågor.

Utgångspunkten att det är tillsynsmyndigheten som ska pröva frågorna om undantag är ännu tydligare i gasmarknadsdirektivet än i direktiv 2003/55/EG. Det är tillsynsmyndigheten som ska fastställa villkor för kapacitetstilldelningen innan det slutliga beslutet om undantag meddelas. När det gäller gränsöverskridande infrastruktur förutsätts tillsynsmyndigheterna i flera medlemsstater samordna sin prövning. Kan de inte nå en överenskommelse, ska frågan överlämnas till ACER. Mot denna bakgrund finns det starka praktiska skäl som talar för att den svenska nationella tillsynsmyndigheten snarare än regeringen bör pröva frågor om undantag. En sådan ordning är också förenlig med en inriktning på att från regeringen lyfta bort sådana ärenden som inte kräver ställningstagande från regeringen som politiskt organ.

ACER:s prövning

Som framgått ovan finns det situationer där ACER ska pröva frågorna om undantag när ärendet rör gränsöverskridande infrastruktur. Det är därför nödvändigt att i svenska nationella föreskrifter ange när ACER fungerar som prövningsmyndighet i enlighet med det som anges i artikel 36.4 i gasmarknadsdirektivet.

Ett ärende om undantag som avser gränsöverskridande infrastruktur innebär att en eller flera tillsynsmyndigheter i andra stater måste ta ställning i frågan. Praktiska erfarenheter av en sådan samverkan kan motivera ändringar i de nationella bestämmelserna om förfarandet,

liksom de riktlinjer som EU-kommissionen beslutar med stöd av artikel 36.10 i gasmarknadsdirektivet. Frågorna är inte heller sådana att de måste regleras i lag. Det framstår mot denna bakgrund som lämpligt att regeringen anger förutsättningarna för att ACER ska vara prövningsmyndighet i förordning.

Bestämmelser om handläggningen

Det finns i dag bestämmelser om handläggningen av ärenden om undantag i 9 kap.4 och 5 §§naturgaslagen. I 6 § i samma kapitel finns ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter som rör handläggning av ansökan om undantag.

Med hänsyn till att ett annat organ än regeringen ska pröva ärenden om undantag måste även bestämmelserna om förfarandet ändras. Frågorna är inte av sådan beskaffenhet att de måste regleras i lagform, utan ryms inom det område där regeringen kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen. Det krävs sålunda inte heller något särskilt normgivningsbemyndigande i naturgaslagen.

Överklagande

Beslut i frågor om undantag meddelas i dag av regeringen som första och enda instans. Någon generell möjlighet att få ett beslut prövat av domstol finns därför inte. Om ett sådant beslut innefattar en prövning av en enskilds civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), kan det bli föremål för rättsprövning i Högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

Att frågor om undantag ska prövas av tillsynsmyndigheten innebär inte att det finns skäl att se annorlunda på behovet av domstolsprövning. Regeringen kan i stället meddela föreskrifter i förordning om överklagande till regeringen.

Hänvisningar till S8-3

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 12.2

8.4. Behovet av övergångsbestämmelser

Regeringens bedömning: Det krävs inga särskilda övergångsbestämmelser.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: I propositionen föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2012. Kraven i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet skulle ha varit genomförda i nationell rätt senast den 3 mars 2011 (se artikel 54 i direktivet). Det har inte heller framkommit några starka praktiska skäl som talar för att ärenden som har

inletts före ikraftträdandet undantas från den nya handläggningsordningen.

Mot denna bakgrund framstår det som lämpligt att den nya handläggningsordningen tillämpas på såväl ett ärende som inletts före ikraftträdandet som på ett ärende som inletts efter denna tidpunkt. I avsaknad av en särskild övergångsbestämmelse ska ett ärende som kommit in till regeringen före ikraftträdandet överlämnas till tillsynsmyndigheten för fortsatt handläggning. Någon särskild övergångsbestämmelse behövs alltså inte.

Hänvisningar till S8-4

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 10

9. Skyldighet att bevara information

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för el- och naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen har föreslagit en ändring i de föreslagna lagtexterna för att underlätta tolkningsfrågor i det framtida informationsutbytet mellan behöriga myndigheter för el- och naturgasmarknaderna respektive värdepappersmarknaden. Finansinspektionen anser vidare att skyldigheten för inspektionen att lämna uppgifter till behöriga myndigheter bör regleras i lag. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte framfört några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I artikel 40 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om skyldighet att bevara information. Av artikel 40.1 framgår till en början att medlemsstaterna ska kräva att elhandlare under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndigheterna och Europeiska kommissionen, för fullgörandet av deras uppgifter.

Enligt artikel 40.2 i elmarknadsdirektivet ska uppgifterna innehålla information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.

Av artikel 40.3 i elmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna

punkt får inte tillämpas på information om finansiella instrument som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).

Enligt artikel 40.4 i elmarknadsdirektivet får Europeiska kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras för att säkerställa en enhetlig tillämpning av artikeln. Av artikel 40.5 framgår att artikeln inte ska tillämpas i fråga om transaktioner avseende elderivat mellan elhandlare, å ena sidan, och grossister och stamnätsföretag, å andra sidan, förrän kommissionen har antagit sådana riktlinjer.

I artikel 40.6 stadgas att bestämmelserna i artikeln inte får skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de berörda myndigheterna för de aktörer som omfattas av direktiv 2004/39/EG. Av artikel 40.7 framgår att om de myndigheter som avses i artikel 40.1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av sådana aktörer, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet tillhandahålla de begärda uppgifterna.

Tidigare bedömning

NELGA har pekat på att det i Sverige redan finns en rad bestämmelser om vilken information som ett företag ska spara. Utredningen har också konstaterat att det i ellagstiftningen saknas bestämmelser som anger vilken typ av information som elhandelsföretag ska spara samt vilka myndigheter som ska ha tillgång till denna (SOU 2010:30 s. 203). Regeringen (prop. 2010/11:70 s. 73 f.) har konstaterat att det är osäkert om den lagstiftning som utredningen har pekat på är tillräcklig för att helt uppfylla kraven i artikel 40.

Gällande bestämmelser

NELGA har pekat på de bestämmelser som finns främst i bokföringslagen (1999:1078) och relaterade regler och därutöver på det regelverk som styr de finansiella marknaderna, såsom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Utredningen har vidare funnit det värt att notera att även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15, Celex 32009R0714) innehåller bestämmelser om bevarande av information.

Det kan till en början konstateras att de aktuella kraven i lagen om värdepappersmarknaden endast gäller värdepappersinstitut. Det är därför framför allt av intresse att undersöka i vilken omfattning kraven i artikel 40 i elmarknadsdirektivet är uppfyllda genom bestämmelserna i bokföringslagen, som gäller alla företag som bedriver handel med el.

Skyldigheten att bevara information

Ett företag är enligt bokföringslagen skyldigt att löpande bokföra affärshändelser och se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter. Räkenskapsinformationen ska bevaras.

Med affärshändelser avses i bokföringslagen alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat. Med verifikation avses de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är vad som avses med räkenskapsinformation. Dit räknas bl.a. avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden samt sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen (1 kap. 2 § första stycket 8 bokföringslagen).

I 5 kap. 7 § första stycket bokföringslagen stadgas att en verifikation ska innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. I förekommande fall ska verifikationen även innefatta upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund för affärshändelsen samt var dessa finns tillgängliga.

I 7 kap. bokföringslagen finns bestämmelser om arkivering av räkenskapsinformation. Där föreskrivs bl.a. att dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga och att de ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades (7 kap. 2 § första stycket).

Det finns sålunda genom reglerna i bokföringslagen en omfattande skyldighet för elhandelsföretagen att bevara information under en tid som överstiger de fem år som krävs enligt artikel 40.1 i elmarknadsdirektivet. Den räkenskapsinformation som ska bevaras måste också i betydande utsträckning antas svara mot de uppgifter som anges i artikel 40.2 i direktivet, dvs. information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts. Det är emellertid tveksamt om det på detta sätt säkerställs att ett elhandelsföretag bevarar samtliga de uppgifter som anges i direktivet. Det kan exempelvis inte utan vidare förutsättas att uppgifterna har särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden eller är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen.

Det kan vidare bli aktuellt att anpassa kraven i enlighet med sådana riktlinjer som Europeiska kommissionen får anta enligt artikel 40.4 i fråga om metoder och villkor för bevarande av information, liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras.

Det finns mot denna bakgrund behov av att kunna införa nya bestämmelser, dock endast som ett komplement till den reglering som redan finns i bokföringslagen. Behovet tillgodoses enklast genom att det införs en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument, inklusive information om transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument. Regeringen föreslår att det nya normgivningsbemyndigandet införs i 12 kap. 15 § ellagen (1997:897).

Skyldigheten att hålla informationen tillgänglig

I bokföringslagen föreskrivs ingen skyldighet att hålla räkenskapsinformation tillgänglig för myndigheter. Nätmyndighetens nuvarande möjlighet att på begäran få del av sådan information är i nuläget begränsad. Av 12 kap. 2 § första stycket ellagen framgår att en tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Nätmyndighetens tillsyn enligt ellagen omfattar dock främst nätföretagen. Utrymmet för att inom ramen för den tillsyn som riktar sig mot elhandelsföretagen begära att få ta del av räkenskapsinformation är relativt litet. Det finns inte heller några bestämmelser som säkerställer att informationen hålls tillgänglig för EUkommissionen i enlighet med vad som stadgas i artikel 40.1 i elmarknadsdirektivet.

Mot denna bakgrund bör det vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att på begäran lämna uppgifter om leveransavtal och derivatinstrument till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

Finansinspektionen har berört frågor om skyldigheten för inspektionen att lämna uppgifter till behöriga myndigheter enligt el- respektive gasmarknadsdirektivet. Det saknas dock underlag för att ta upp spörsmålet inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Bestämmelser på naturgasområdet

Även i artikel 44 i gasmarknadsdirektivet finns bestämmelser om bevarande av information. Kraven gäller gashandelsföretag och överensstämmer i övrigt med det som föreskrivs i fråga om elhandelsföretag i artikel 40 i elmarknadsdirektivet. De överväganden som redovisats ovan när det gäller företag på elmarknaden är därför i allt väsentligt relevanta även på naturgasområdet (jfr även SOU 2010:30 s. 399401 och prop. 2010/11:70 s. 162 f.). Det kan sålunda bli aktuellt att ställa krav på naturgasleverantörer utöver vad som stadgas i bokföringslagen. Tillsynsmyndighetens möjlighet att ta del av handlingar enligt 10 kap. 2 § naturgaslagen (2005:403) är inte tillräckligt omfattande för att säkerställa efterlevnaden av kraven i artikel 44 i gasmarknadsdirektivet.

Det bör därför införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leverans-

avtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen. Regeringen föreslår att ett sådant normgivningsbemyndigande införs i 10 kap. 13 § naturgaslagen.

Hänvisningar till S9

10. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2012.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping har inte funnit någon närmare förklaring i promemorian till varför ikraftträdandet inte kan avvaktas till den 1 januari 2013. Övriga remissinstanser har inte berört frågan särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt med hänsyn till att direktiven skulle ha varit genomförda senast den 3 mars 2011.

Vissa frågor om övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 5 och 8.4.

Hänvisningar till S10

11. Konsekvensanalys

11.1. Inledning

I propositionen presenteras förslag till kompletterande åtgärder som är nödvändiga för ett fullständigt genomförande av det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas. Förslagen påverkar främst de enskilda el- och naturgasföretagen och i viss mån Energimarknadsinspektionen.

Företagsgrupper som berörs är elleverantörer och elnätsföretag samt gashandelsföretag, transmissionsnätsoperatörer och innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar.

11.2. Företagen på elmarknaden

Företagen

På den svenska elmarknaden verkar ca 120 elhandelsföretag och ca 170 elnätsföretag. Av elhandelsföretagen är 6 stora företag, 12 medelstora företag och ungefär 100 småföretag. Av elnätsföretagen är 4 stora företag, 9 medelstora företag och ca 160 småföretag.

Övervakningsplan för samriskföretag

Regeringen föreslår att vissa samriskföretag ska vara skyldiga att upprätta en övervakningsplan. Några sådana samriskföretag finns i nuläget inte i Sverige. Det finns inte heller anledning att anta att ett sådant företag kommer att inrättas inom överskådlig tid. Förslaget kan därför inte antas ha några kostnadsmässiga konsekvenser för företagen på den svenska elmarknaden.

Villkor för tillträde till elnät

De kostnader som uppkommer för elnätsföretagen genom förhandsregleringen av villkoren för tillträde till en ledning eller ett ledningsnät måste antas vara små. I praktiken kommer företagen att kunna fullgöra sina skyldigheter i detta avseende genom att lämna in utkast till standardavtal till Energimarknadsinspektionen för granskning. Enligt de uppgifter som finns i databasen Malin har företag uppgivit att kostnaderna för att göra jämförbara anmälningar uppgår till 200–400 kr per tillfälle.

Skyldighet att bevara information

I propositionen föreslås att regelverket kompletteras med föreskrifter om skyldigheter för elleverantörer att bevara viss information om leveransavtal och derivatinstrument och göra informationen tillgänglig för svenska nationella myndigheter samt EU-kommissionen. Kommissionen kommer att utfärda närmare riktlinjer om vilken information som ska bevaras och i vilket format den ska tillhandahållas. Därför föreslås ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda närmare föreskrifter på området. Först i samband med att sådana föreskrifter tas fram finns möjlighet att närmare bedöma konsekvenserna för företagen.

11.3. Naturgasföretagen

Företagen

På den svenska naturgasmarknaden verkar ett tiotal företag av begränsad storlek.

Övervakningsplan för samriskföretag

Inte heller på naturgasmarknaden finns anledning att anta att det i Sverige inom överblickbar tid kommer att finnas samriskföretag som är skyldiga att upprätta en övervakningsplan enligt de föreslagna bestämmelserna.

Tillträde till förgasningsanläggning

När det gäller förslagen till förhandsreglering av villkoren för tillträde till förgasningsanläggningar gäller följande. Det finns i dagsläget inte några sådana anläggningar som är anslutna till det svenska naturgasnätet. Av definitionen i 1 kap. 5 § naturgaslagen (2005:403) följer att detta är en förutsättning för att anläggningen ska betraktas som en förgasningsanläggning enligt naturgaslagen. Därmed uppkommer inte i nuläget några konsekvenser till följd av bestämmelserna om förhandsreglering för de företag som i dag innehar förgasningsanläggningar.

Det finns planer på att bygga nya förgasningsanläggningar i Sverige. Om någon eller några av dessa anläggningar ansluts till naturgasnätet, kommer innehavaren att behöva ansöka om godkännande av tarifferna för tillträde. De aktuella projekten befinner sig emellertid inte på ett sådant stadium att det varit möjligt att inom ramen för det aktuella lagstiftningsärendet bedöma vilka kostnader förhandsprövningen kan medföra för de berörda företagen.

Åtskillnad av naturgaslagring

Det finns endast en lagringsanläggning i Sverige. Den har nyligen förvärvats av Swedegas AB. Det bolaget ingår inte i något koncernförhållande med företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Swedegas AB kommer därför inte att behöva några åtgärder med anledning av de nya bestämmelserna om funktionell åtskillnad.

För förgasningsanläggningar föreslås att åtskillnadskraven utgår. Detta ger inte upphov till några konsekvenser.

Förbud mot att röja uppgifter

I nuläget finns det i Sverige endast ett företag, Swedegas AB, som berörs av kravet på konfidentiell behandling av kommersiellt känsliga uppgifter. De kostnader som uppkommer för Swedegas AB får antas vara knutna främst till behovet av att se över befintliga rutiner för hanteringen av viss information. Det bör i sammanhanget noteras att Swedegas AB enligt 3 kap. 9 § naturgaslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2011 var skyldigt att upprätta en övervakningsplan med åtgärder som skulle vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. Av övervakningsplanen skulle bl.a. framgå på vilket sätt företagets styrfunktioner och IT-system hindrade icke-behöriga anställda vid överföringsverksamheten eller annan verksamhet inom koncernen tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter och information i verksamheten såvida inte samma uppgifter och information redan var tillgänglig på icke-diskriminerande sätt till tredje part (7 § Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om skyldigheter för den som bedriver överföringsverksamhet avseende innehållet i övervakningsplanen och offentliggörandet av den årliga rapporten enligt 3 kap. 9 § naturgaslagen [STEMFS 2006:6]).

Kostnaderna måste mot denna bakgrund antas vara mycket begränsade och i huvudsak av engångskaraktär.

Offentliggörande av information

När det gäller föreskrifter om skyldigheter för transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lager- och förgasningsanläggningar att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion, kommer de konsekvenser som kan uppkomma att behandlas i samband med att sådana föreskrifter tas fram.

Ny naturgasinfrastruktur

Regeringen föreslår att Energimarknadsinspektionen ska fastställa villkor för hanteringen av kapacitet innan ett undantag enligt 9 kap. naturgaslagen beviljas. Sådana undantag innebär att ny naturgasinfrastruktur eller utökad kapacitet i befintlig sådan inte omfattas av bestämmelser om tredjepartstillträde. Syftet med villkoren är att i viss mån ersätta de regler för tredjepartstillträde som annars hade varit gällande. En ansökan om undantag är någonting som ett naturgasföretag gör frivilligt och i eget intresse.

De företag som ansöker om undantag kommer att få göra sina villkor för kapacitetshantering till föremål för Energimarknadsinspektionens förhandsprövning. Det går inte att planera och genomföra ett nytt naturgasprojekt utan att kapacitetsbehovet har analyserats. En ansökan om undantag innebär i sig viss administration. Det finns i dag inte något jämförbart förfarande som kan tjäna som grund för en närmare bedömning av kostnaderna för företaget. Den tillkommande administration som uppkommer i samband med förhandsprövningen av villkoren för kapacitetshantering bedöms dock bli begränsad och endast uppstå vid enstaka tillfällen.

Skyldighet att bevara information

När det gäller naturgasleverantörernas skyldighet att bevara viss information och hålla den tillgänglig måste frågan om konsekvenser bedömas på samma sätt som när det gäller motsvarande krav på elleverantörer. Först i samband med att skyldigheten regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter finns möjlighet att närmare bedöma konsekvenserna för företagen.

Hänvisningar till S11-3

  • Prop. 2011/12:77: Avsnitt 11.4

11.4. Energimarknadsinspektionen

Villkor för tillträde till elnät

I propositionen föreslås att Energimarknadsinspektionen ska förhandsgranska de metoder som nätföretagen använder för att utforma villkoren för tillträde till en ledning eller ett ledningsnät. I praktiken kommer detta att innebära att inspektionen granskar de standardvillkor nätföretagen avser att använda i sina avtal. Uppgiften underlättas av att sådana villkor redan i dag omfattas av Energimarknadsinspektionens tillsyn. Energimarknadsinspektionen har i sitt remissvar poängterat att den nya bestämmelsen inledningsvis kommer att kräva att inte obetydliga resurser

tas i anspråk både för bedömning och analys och för administration. Även sedan hänsyn tagits till sådana kostnader gör regeringen dock bedömningen att den nya uppgiften kan hanteras inom befintliga budgetramar.

Tillträde till förgasningsanläggning

Regeringen föreslår en ordning med förhandsprövning av tariffer för tillträde till förgasningsanläggningar. Som framgått i avsnitt 11.3 finns det i Sverige i dag inte några förgasningsanläggningar som berörs av den nya regleringen. Därmed uppstår inte i nuläget några konsekvenser i Energimarknadsinspektionens tillsynsverksamhet till följd av förslaget.

Det finns planer på att bygga nya förgasningsanläggningar i Sverige. Om någon eller några av dessa ansluts till naturgasnätet kommer det att bli nödvändigt att granska tarifferna för tillträde i enlighet med de föreslagna bestämmelserna. På detta stadium saknas emellertid underlag för att bedöma eventuella konsekvenser för Energimarknadsinspektionens verksamhet.

Ny naturgasinfrastruktur

De nya bestämmelserna om undantag för ny naturgasinfrastruktur bedöms inte medföra några nya kostnader för Energimarknadsinspektionen. Det åligger redan enligt gällande bestämmelser inspektionen att utreda ärenden om undantag inför regeringens prövning. Ansökningar om undantag torde endast aktualiseras i enstaka fall och i propositionen lämnas även förslag till vad företagen har att iaktta vid sin kapacitetshantering.

Normgivningsbemyndiganden

Det föreslås bemyndiganden för regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bevarande av information och skyldigheter för transmissionsnätsoperatörer samt innehavare av lager och förgasningsanläggningar att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Frågan om huruvida ett bemyndigande att meddela föreskrifter på området medför ett ökat resursbehov för Energimarknadsinspektionen kommer att behandlas i samband med att ett sådant bemyndigande meddelas.

Hänvisningar till S11-4

11.5. De allmänna förvaltningsdomstolarna

Energimarknadsinspektionens beslut i frågor om tillträde till elnät kommer att kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det framstår som sannolikt att antalet överklaganden kommer att bli mycket begränsat.

När det gäller kravet på förhandsprövning av villkoren för tillträde till förgasningsanläggning saknas det anledning att anta att Energi-

marknadsinspektionen kommer att behöva fatta beslut i något sådant ärende inom överskådlig framtid.

Förvaltningsrätten i Linköping har anfört att frågan om resurser bör bedömas utifrån ett helhetsperspektiv i stället för enbart utifrån de förslag som presenterats i promemorian. Inom ramen för den konsekvensbedömning som kan göras i anslutning till förslagen i propositionen saknas dock förutsättningar för att göra en sådan helhetsbedömning.

Regeringen konstaterar att några ytterligare resurser inte behöver tillföras de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förslagen i propositionen.

12. Författningskommentar

12.1. Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)

3 kap.

17 b § Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och

2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktionsföretag som avses i 1 i §, bedriver produktion av eller handel med el.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet). Artikeln innehåller föreskrifter om främjande av regionalt samarbete i syfte att integrera medlemsstaternas inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapandet av en helt liberaliserad inre marknad.

I artikel 6.4 finns krav som gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats i syfte att genomföra samarbetet. Om vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett sådant samriskföretag ska detta upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I Sverige får den systemansvarige för överföringssystemet (stamnätsföretaget) inte vara vertikalt integrerad (se 1 f–1 j §§). Det kan dock komma i fråga att ett i Sverige inrättat samriskföretag har ett vertikalt integrerat utländskt nätföretag som delägare.

Kravet att upprätta en övervakningsplan framgår av första stycket i paragrafen. I andra stycket finns bestämmelser om planens innehåll.

Av tredje stycket framgår att övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER).

Övervägandena finns i avsnitt 4.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

4 kap.

1 a § En nätkoncessionshavare får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalen uppfyller de krav som anges i 1 § första stycket. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring av el och för anslutning.

Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .

Paragrafen, som är ny, har tillkommit med anledning av artikel 37.6 a och c i elmarknadsdirektivet, där det stadgas att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren dels för anslutning och tillträde till nationella nät, dels för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur.

När det gäller avgifter för överföring av el och för tillträde till ledningar och ledningsnät finns redan en ordning för förhandsprövning enligt 5 kap. Med hänsyn till elmarknadsdirektivets krav föreslås att regelverket kompletteras med en förhandsprövning av övriga villkor för tillträde till ledningsnäten.

I normalfallet kan en sådan förhandsprövning ske genom att nätmyndigheten granskar de standardvillkor som nätföretagen använder för att utforma avtalen med enskilda kunder. I nätmyndighetens tillsyn ingår också att övervaka att villkoren i de avtal som ingås uppfyller kraven i 1 § första stycket. Förhandsprövningen ersätter inte efterhandstillsynen utan ska ses som ett komplement.

Paragrafen har utformats på i huvudsak samma sätt som 8 kap. 4 a § andra och tredje styckena. Bestämmelsen i andra stycket har 6 kap. 5 § andra stycket naturgaslagen (2005:403) som förebild.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

12 kap.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantörer att bevara information om leveransavtal och

derivatinstrument och att göra informationen tillgänglig dels för svenska nationella myndigheter, dels för Europeiska kommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 40 i elmarknadsdirektivet. Med derivatinstrument avses ett finansiellt instrument vars värde beror på en annan, underliggande tillgång. Ett elderivat är sålunda ett derivatkontrakt som har el som underliggande tillgång (se prop. 2006/07:115 s. 261).

Övervägandena finns i avsnitt 9.

13 kap. 5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1 a, 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt .

Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Första stycket har ändrats för att nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. 1 a § ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Ändringarna i andra stycket innebär att det tydligt markeras dels att regeringen med stöd av restkompetensen kan meddela föreskrifter om överklagande till regeringen, dels att sådana föreskrifter om överklagande som regeringen meddelar inte kan avse överklagande till domstol (jfr 11 kap. 2 § regeringsformen).

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. De nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § tillämpas dock inte på

a) sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som en nätkoncessionshavare ingår före den 1 januari 2013, eller

b) avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2012.

I andra punkten regleras de nya bestämmelserna i 4 kap. 1 a § om godkännande av metoder för att utforma avtalsvillkor. De avtal som ingåtts före den 1 januari 2013 omfattas inte av den nya regleringen och fortsätter alltså att gälla oförändrade under sin återstående giltighetstid.

För att säkerställa att en nätkoncessionshavare kan få frågan prövad innan den nya regleringen börjar tillämpas på ingångna avtal föreskrivs vidare att de nya bestämmelserna inte heller ska tillämpas i fråga om avtal som nätkoncessionshavaren ingår under tiden från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Övergångsbestämmelserna har utformats i linje med Lagrådets förslag.

Hänvisningar till S12-1

12.2. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

1 kap.

6 a § Med transmission avses i denna lag överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.

I paragrafen, som är ny, införs termen transmission i lagen. Definitionen av transmission svarar i huvudsak mot definitionen av ”överföring” i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet). Till skillnad från den definitionen görs inte undantag för transport av naturgas genom tidigare led i rörledningsnätet. Några sådana led finns inte i det svenska naturgasnätet (jfr artikel 2.2 i gasmarknadsdirektivet).

Den nya termen används i 7 a §, som en del av definitionen av transmissionsnätsoperatör, och i 3 kap. 2 f §.

7 a § Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver transmission .

Definitionen av transmissionsnätsoperatör har fått en ny lydelse med anledning av att termen transmission har införts i lagen. Den är dock till sitt sakliga innehåll oförändrad.

3 kap.

2 f § Om en transmissionsnätsoperatör bedriver även annan verksamhet än transmission, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.

Om en transmissionsnätsoperatör ingår i en koncern, ska operatören säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.

Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om transmission görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

I paragrafen, som är ny, finns föreskrifter om behandlingen av kommersiellt känsliga uppgifter inom en transmissionsverksamhet. Bestämmelserna har tillkommit med anledning av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet.

Bestämmelsen i första stycket gäller det fallet att ett företag som bedriver transmission även bedriver annan verksamhet. De delar av företaget som inte ägnar sig åt transmission ska i så fall inte få tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter om transmissionen. Med sådana uppgifter avses uppgifter i transmissionsverksamheten som inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för någon utomstående, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

I andra stycket finns en bestämmelse som gäller en transmissionsnätsoperatör som ingår i en koncern. En sådan transmissionsnätsoperatör måste säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som inte själva bedriver transmission.

Av tredje stycket framgår att det får göras undantag från kraven i första och andra styckena om det är nödvändigt att göra de kommersiellt känsliga uppgifterna tillgängliga för att genomföra en affärstransaktion.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

10 a § Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervakningsplan, om

1. företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för naturgas i Norden och Europeiska unionen, och

2. det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns en transmissionsnätsoperatör som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska dessutom anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av artikel 7 i gasmarknadsdirektivet. Artikeln innehåller föreskrifter om främjande av regionalt samarbete i syfte att integrera medlemsstaternas inhemska marknader på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapandet av en helt liberaliserad inre marknad.

I artikel 7.4 finns krav som gäller ett samriskföretag (”joint undertaking”) som har inrättats i syfte att genomföra samarbetet. Om

vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen deltar i ett sådant samriskföretag, ska detta upprätta och genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I Sverige får en systemansvarig för överföringssystemet (transmissionsnätsoperatör) inte vara vertikalt integrerad (se 2–2 d §§). Det kan dock komma i fråga att ett i Sverige inrättat samriskföretag har en vertikalt integrerad utländsk transmissionsnätsoperatör som delägare.

Kravet att upprätta en övervakningsplan framgår av första stycket i paragrafen. I andra stycket finns bestämmelser om planens innehåll.

Av tredje stycket framgår att övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER).

Övervägandena finns i avsnitt 4.3. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för en transmissionsnätsoperatör att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet.

Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

4 kap. 2 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte bedriva

produktion av eller handel med naturgas. Om ett sådant företag ingår i en koncern, ska dess organisation och beslutsordning vara skild från företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

En styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som innehar en lagringsanläggning får inte samtidigt vara

styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

Paragrafen har till en början ändrats på så sätt att den juridiska och personella åtskillnaden har utvidgats till att gälla även i fråga om produktion av naturgas. Däremot inskränks kravet på åtskillnad på så sätt att det inte längre ska gälla innehavare av förgasningsanläggningar.

I första stycket har vidare en ny mening tillkommit, där det anges vilka övergripande krav på funktionell åtskillnad som ställs på ett företag som innehar en lagringsanläggning och som ingår i en koncern. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av artikel 15.2 i gasmarknadsdirektivet. Ett exempel på vad som kan vara av betydelse för bedömningen av om åtskillnadskravet är uppfyllt är förekomsten av koncerngemensamma

funktioner, såsom ekonomi- och personaladministration. Sådana funktioner är inte redan i sig otillbörliga, men det är väsentligt hur de är organiserade. Ett annat relevant förhållande är rörligheten av personer i ledande befattningar inom koncernen.

Bestämmelsen i andra stycket bör uppfattas som en precisering av kravet på funktionell åtskillnad.

Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 a § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver sådan produktion eller handel.

Bestämmelsen i paragrafen, som är ny, syftar till att säkerställa att anställda i ledande ställning hos ett företag som innehar en lagringsanläggning inte har intresse av att gynna andra företag inom samma koncern, vilka bedriver produktion av eller handel med naturgas på den konkurrensutsatta marknaden. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av artikel 15.2 b i gasmarknadsdirektivet och utgör en konkretisering av det åtskillnadskrav som ställs upp i 2 §.

Med anställda i ledande ställning avses framför allt den verkställande direktören men även andra personer som ansvarar för ledningen av företaget.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

2 b § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas ska, tillsammans med sitt moderföretag, se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen.

Första stycket hindrar inte att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning av anläggningsföretaget som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Moderföretaget får dock inte ge instruktioner åt anläggningsföretaget om företagets löpande förvaltning eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser som, när det gäller lagring av naturgas, syftar till att genomföra artikel 15.2 c i elmarknadsdirektivet i svensk rätt. Bestämmelserna i paragrafen innebär att kravet på åtskillnad inom en koncern som innehar en lagringsanläggning och samtidigt bedriver produktion av eller handel med naturgas preciseras när

det gäller beslutanderätten över tillgångar som används i lagringsverksamheten.

Enligt första stycket ska ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern, där ett annat företag bedriver produktion av eller handel med naturgas, tillsammans med sitt moderföretag se till att det har en i förhållande till övriga företag i koncernen faktisk och självständig beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen. Detta kan ske genom att företaget ser till att självt äga de aktuella tillgångarna och förfoga över dem utan att behöva ta otillbörlig hänsyn till andra företag i koncernen. Det finns emellertid utrymme för att driva lagringsverksamheten med utrustning som företaget innehar med nyttjanderätt. Ett företag som innehar en anläggning måste i så fall se till att exempelvis ett hyresavtal är så utformat att kravet på faktisk beslutanderätt tillgodoses. Moderföretaget får inte undanhålla rådighet över resurser i syfte att på det sättet utöva kontroll över lagringsverksamheten.

Med faktisk beslutanderätt åsyftas bl.a. att de relevanta besluten ska fattas inom företaget som innehar anläggningen. Det är inte förenligt med kravet på sådan beslutanderätt att de enskilda besluten kräver formellt eller informellt godkännande från andra delar av koncernen. Med faktisk beslutanderätt när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av anläggningen bör inte förstås ett krav på fullständig rådighet över alla tillgångar som kommer till användning i verksamheten. Vad som åsyftas är i stället att anläggningsföretaget ska ha faktisk beslutanderätt i fråga om de tillgångar som företaget behöver för att trygga verksamheten.

Av andra stycket första meningen framgår att bestämmelserna i första stycket inte hindrar att moderföretaget har sådan insyn och utövar sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i anläggningsföretaget. Bestämmelsen svarar mot vad som anges i artikel 15.2 c andra meningen i gasmarknadsdirektivet. Det ska framför allt vara möjligt för moderföretaget att genom bolagsstämman eller motsvarande organ bestämma ekonomiska ramar för dotterföretagets verksamhet.

I andra stycket andra meningen finns en bestämmelse som anger vissa gränser för moderföretagets möjligheter att utöva styrning. Den har tillkommit med hänsyn till vad som föreskrivs i artikel 15.2 c fjärde meningen i gasmarknadsdirektivet. Ett moderföretags övervakning får inte innebära att det ger instruktioner om den löpande förvaltningen eller beslut att bygga eller modernisera en lagringsanläggning, om inte instruktionerna avser åtgärder eller beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av anläggningsföretagets bolagsstämma eller motsvarande organ. Instruktioner till ett dotterföretag lämnas främst genom beslut av bolagsstämman. Att ett moderföretag inte får lämna instruktioner i vissa frågor innebär att det är helt förhindrat att vid stämman rösta för ett förslag som innehåller sådana instruktioner, även om förslaget skulle ha lagts fram av en annan aktieägare. De ekonomiska ramarna kan liknas vid en budget och innehålla sådant som krav på avkastning och skuldsättningsnivåer.

Det bör betonas att bestämmelserna i andra stycket endast syftar till att avgränsa området för den faktiska beslutanderätten för det företag som

innehar lagringsanläggningen. Vad som avses är sålunda situationer där den faktiska beslutanderätten inte ska utgöra ett hinder för att ett moderföretag utövar de rättigheter som följer av det associationsrättsliga regelverket. Det som sägs i andra stycket ger inte taget för sig en ägare några förvaltningsrättigheter.

När det gäller begreppen moderföretag och dotterföretag kan ledning hämtas i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551). Ett moderföretag kan vara ett moderbolag enligt den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen men även en annan juridisk person.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 c § Om ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas, ska företaget säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för de delar av företaget som bedriver annan verksamhet.

Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern ska säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen inte görs tillgängliga för företag i koncernen som bedriver annan verksamhet.

Första och andra styckena hindrar inte att kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen görs tillgängliga för företag eller delar av företag som bedriver annan verksamhet, om det är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion.

I paragrafen, som är ny, finns föreskrifter om behandlingen av kommersiellt känsliga uppgifter inom ett företag eller en koncern som innehar en lagringsanläggning. Bestämmelserna har tillkommit med anledning av artikel 16.1 i gasmarknadsdirektivet.

Bestämmelsen i första stycket gäller det fallet att ett företag som innehar en lagringsanläggning bedriver även annan verksamhet än lagring av naturgas. De delar av företaget som inte ägnar sig åt lagring ska i så fall inte få tillgång till kommersiellt känsliga uppgifter om lagringen. Med sådana uppgifter avses uppgifter i lagringsverksamheten som inte är allmänt kända och utgör en kommersiell fördel för någon utomstående, i synnerhet företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas.

I andra stycket finns en bestämmelse som gäller ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i en koncern. Ett sådant företag måste säkerställa att kommersiellt känsliga uppgifter inte görs tillgängliga för företag i koncernen som inte själva bedriver lagring av naturgas.

Av tredje stycket framgår att det får göras undantag från kraven i första och andra styckena om det är nödvändigt att göra de kommersiellt känsliga uppgifterna tillgängliga för att genomföra en affärstransaktion.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 d § Bestämmelserna i 2 c § om företag som innehar en lagringsanläggning och om lagring av naturgas gäller även företag som innehar en förgasningsanläggning och drift av en sådan anläggning.

Av paragrafen, som är ny, framgår att de krav på konfidentiell behandling av uppgifter som enligt 2 c § ställs på företag som innehar en lagringsanläggning har motsvarande tillämpning när det gäller företag som innehar en förgasningsanläggning.

7 § Ett företag som innehar en lagringsanläggning och ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som företaget ska vidta för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på naturgasmarknaden. I planen ska anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att motverka detta.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen.

Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.4, har tillkommit med anledning av artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet. Krav på övervakningsplan finns redan enligt 3 kap. 9 § när det gäller företag som bedriver överföring av naturgas.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

8 § Den som är skyldig att upprätta en övervakningsplan enligt 7 § ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits. Rapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten och i samband med detta offentliggöras av ingivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörandet av den årliga rapporten.

Paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.4, har tillkommit med anledning av artikel 15.2 d i gasmarknadsdirektivet. När det gäller företag som bedriver överföring av naturgas finns liknande bestämmelser i 3 kap. 10 § andra och tredje styckena.

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 2–2 b, 7 och 8 §§.

I paragrafen, som är ny och behandlas i avsnitt 6.5, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om undantag från kraven på åtskillnad. Avsikten är främst att genom förordning eller myndighetsföreskrifter kunna undanta lagringsanläggningar som inte är tekniskt eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna (jfr artikel 15.1 andra stycket i gasmarknadsdirektivet).

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion.

I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för företag som innehar en lagrings- eller förgasningsanläggning att offentliggöra information som har betydelse för naturgasmarknadens funktion. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet.

Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

6 kap. 5 § Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en

förgasningsanläggning får inte börja tillämpa sin avgift och övriga

villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller sin tariff för

överföring eller tillträde förrän de metoder som har använts för att

utforma avgiften eller tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften eller tariffen uppfyller kraven på att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.

Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som avses med en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932) .

Första stycket har ändrats på så sätt att förhandsprövningen utvidgas till att omfatta även tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning. Den som innehar en sådan anläggning får sålunda inte börja tillämpa sin tillträdestariff förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma tariffen. Med tariff avses såväl avgifter som övriga villkor för överföring eller tillträde (jfr prop. 2004/05:62 s. 429).

Kontrollen syftar till att säkerställa att tariffen är objektiv och ickediskriminerande. Ändringen har skett mot bakgrund av de krav som finns i artikel 41.6 a i gasmarknadsdirektivet.

Inga ändringar föreslås i andra eller tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–3, 4 och 5 §§ och

7 kap. 5 § samt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap.

3 a §.

Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.

Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.

Paragrafen har ändrats för att svara mot kraven i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet.

I första stycket har ändringar gjorts när det gäller vilka skyldigheter ett undantag ska avse.

Inga ändringar föreslås i andra stycket. Den nya lydelsen av tredje stycket innebär att ett undantag kan avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen, oavsett om koncessionen avser byggandet av en ny anläggning eller ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig ledning eller anläggning.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

3 a § Innan ett beslut om undantag meddelas ska villkor fastställas för hanteringen av kapacitet.

Villkoren ska säkerställa att

1. alla potentiella användare av ledningen eller anläggningen får möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan kapaciteten fördelas, och

2. den kapacitet som inte används görs till föremål för handel på en marknad och att den som har tecknat avtal om kapacitet har möjlighet att bedriva sådan handel.

Den som har ansökt om undantag ska ha fördelat kapaciteten inom sex månader efter det att villkor har fastställts enligt första och andra styckena. Ett undantag får inte beviljas innan kapaciteten har fördelats.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om villkor för hanteringen av kapacitet i den nya ledningen eller anläggningen under den tid som undantaget enligt 1 § gäller. Bestämmelserna ska ses mot bakgrund av det som stadgas i artikel 36.6 tredje stycket i gasmarknadsdirektivet. Ett undantag enligt 1 § innebär att en ledning eller en anläggning inte omfattas av bestämmelserna om tredjepartstillträde enligt 3 kap. 5 och 6 §§ respektive 4 kap. 5 och 6 §§. Villkoren för kapacitetshantering kommer därför i viss utsträckning att ersätta dessa bestämmelser.

Av första stycket framgår att villkoren ska fastställas redan innan det slutliga beslutet i frågan om undantag meddelas. Syftet med detta är att en preliminär fördelning av kapacitet ska äga rum innan frågan om undantag avgörs slutligt.

I andra stycket anges vad villkoren ska säkerställa. Det ska vara möjligt för alla potentiella användare av den nya infrastrukturen att anmäla sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan

kapaciteten fördelas. Villkoren ska vidare säkerställa att outnyttjad kapacitet bjuds ut på marknaden.

Av tredje stycket framgår att ett undantag inte får beviljas innan kapacitet har fördelats i enlighet med de fastställda villkoren. Potentiella användare måste således ha haft möjlighet att anmäla sitt intresse för att teckna avtal. Resultatet av kapacitetstilldelningen kommer på detta sätt att utgöra en del av beslutsunderlaget.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.

4 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall frågor enligt detta kapitel prövas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och i vilka fall de prövas av tillsynsmyndigheten.

Paragrafen har fått en ny lydelse. Den innehåller nu en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om vilket organ som prövar frågor om undantag.

Regeringens föreskrifter kommer att svara mot det som anges i artikel 36 i gasmarknadsdirektivet. Utgångspunkten är att prövningen ska göras av den nationella tillsynsmyndigheten. Av artikel 36.4 framgår dock att det finns två situationer där ACER ska pröva ett ärende om undantag om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium. ACER ska utföra de uppgifter som annars tilldelas de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter dels om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter, dels på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

10 kap.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transaktioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommissionen.

I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasleverantörer att bevara information om leveransavtal och derivatinstrument och att göra informationen tillgänglig dels för svenska nationella myndigheter, dels för Europeiska kommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 44 i gasmarknadsdirektivet. Med derivatinstrument avses ett finansiellt instrument vars värde beror på en annan, underliggande tillgång.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. De nya bestämmelserna i 6 kap. 5 § första stycket tillämpas dock inte på

a) sådana tariffer för tillträde till en förgasningsanläggning som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter, eller

b) sådan tariff för tillträde till en förgasningsanläggning som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2012.

När lagen träder i kraft får innehavaren av en förgasningsanläggning inte tillämpa sin tariff för tillträde till anläggningen förrän de metoder som används för att utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Den bestämmelsen ska enligt andra punkten inte tillämpas på sådana tariffer som gäller för tiden före det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller närmast därefter. Fram till dess får alltså tariffer tillämpas utan tillsynsmyndighetens godkännande.

För att säkerställa att anläggningsinnehavaren kan få frågan om godkännande prövad innan den nya regleringen ska börja tillämpas på det enskilda företagets tariffer föreskrivs vidare de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på en sådan tariff för tillträde som anläggningens innehavare tillämpar från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till tillsynsmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om en ansökan lämnas in före utgången av augusti 2012.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Övergångsbestämmelserna har utformats i linje med Lagrådets förslag.

Hänvisningar till S12-2

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

66

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/72/EG

av den 13 juli 2009

om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och

sociala kommittén

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.

(

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén

(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.

(

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentlig­

gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009

(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av

den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den

25 juni 2009.

(

av följande skäl:

(1)

Den inre marknaden för el, som stegvis har genomförts i

hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa faktiska

valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unionen, både

enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och ökad han­

del över gränserna, vilket ska leda till ökad effektivitet, kon­

kurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna och

bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av

den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre

marknaden för el

(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.

(

a

sådan inre marknad för el.

(3)

De friheter som Europeiska unionens medborgare garan­

teras genom fördraget – bland annat, fri rörlighet för varor,

etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –

kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där

alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand­

lare kan leverera fritt till sina kunder.

(4)

Det föreligger för närvarande hinder mot att sälja el på lika

villkor och utan diskriminering eller nackdelar i gemenska­

pen. Framför allt finns det ännu inte något icke-

diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn

som är lika effektiv i alla medlemsstater.

(5)

En trygg elförsörjning är av avgörande betydelse för sam­

hällsutvecklingen i Europa, för genomförandet av en håll­

bar klimatförändringspolitik samt för främjandet av

konkurrenskraften på den inre marknaden. I detta syfte bör

gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterli­

gare för att trygga försörjningen från alla energikällor till

mest konkurrenskraftiga priser för konsumenter och

näringsliv inom gemenskapen.

(6)

En välfungerande inre elmarknad bör ge producenterna

lämpliga incitament att investera i ny elproduktion, också

i el från förnybara energikällor, och då särskilt uppmärk­

samma de mest isolerade länderna och regionerna på

gemenskapens energimarknad. En välfungerande marknad

bör också förse konsumenterna med lämpliga åtgärder för

att främja en mer effektiv energianvändning, och trygg

energiförsörjning är en förutsättning för detta.

(7)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med

titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen

av att fullborda den inre marknaden för el och skapa lika

villkor för alla elföretag i gemenskapen. Kommissionens

meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om utsikterna för

den inre el- och gasmarknaden” och ”Utredning i enlighet

med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europe­

iska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade att nuva­

rande regler och åtgärder inte tillhandahåller den ram som

krävs för att målet om en välfungerande inre marknad ska

kunna uppnås.

5

5

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

n

e

a

p

a

k

s

tt

a

ll

it

ti

g

a

r

d

i

b

d

a

r

g

g

ö

h

i

r

h

)

4

h

c

o

,)

3

,)

2

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

66

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG

av den 13 juli 2009

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

67

(8)

För att trygga konkurrens och elförsörjning till mest kon­

kurrenskraftiga pris bör medlemsstaterna och de nationella

tillsynsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande till­

träde för nya elhandlare som levererar el från olika energi­

källor samt för nya leverantörer av elproduktion.

(9)

Utan effektiv åtskillnad mellan nätverksamhet och verk­

samheter som rör produktion och leverans (”effektiv

åtskillnad”) finns det en inneboende risk för diskrimine­

ring, inte bara i samband med nätdriften utan även när det

gäller incitamenten för de vertikalt integrerade företagen

att göra de investeringar i näten som krävs.

(10)

De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i

direktiv 2003/54/EG har emellertid inte medfört någon

effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys­

tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska

rådets möte den 8 – 9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för

effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena

sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.

(11)

Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undanrö­

jer incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskri­

minera konkurrenterna i samband med nättillträde och

investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren

utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av

leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effektiv

och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och

säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar

därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för

den inre gas- och elmarknaden

(1) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.

(

föringsnäten som det effektivaste verktyget för att främja

investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt

och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och trans­

parens på marknaden. Vid åtskilt ägande bör det därför stäl­

las krav på medlemsstaterna att säkerställa att en eller flera

personer inte kontrollerar ett produktionsföretag eller ett

elhandelsföretag samtidigt som den eller de utövar kontroll

över eller rättigheter gentemot en systemansvarig för över­

föringssystemet eller ett överföringssystem. Omvänt bör

kontroll över ett överföringssystem eller en systemansvarig

för överföringssystemet utesluta möjligheten att utöva kon­

troll över eller rättigheter gentemot ett produktionsföretag

eller ett elhandelsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett

produktionsföretag eller ett elhandelsföretag kunna inneha

en minoritetsandel i en systemansvarig för ett överförings­

system eller ett överföringssystem.

(12)

Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella

intressekonflikter mellan producenter, elhandlare och syste­

mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament

för nödvändiga investeringar och garantera nya marknads­

aktörers tillträde inom ramen för ett transparent och

effektivt regelverk, samt bör inte skapa ett alltför betung­

ande regelverk för de nationella tillsynsmyndigheterna.

(13)

Definitionen av begreppet ”kontroll” är hämtad från

rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari

2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s

koncentrationsförordning)

(2) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(

(14)

Eftersom åtskilt ägande i en del fall innebär att företag

måste omstruktureras bör de medlemsstater som beslutar

att tillämpa åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa

de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala

kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmel­

serna om åtskillnad tillämpas tvärsöver båda sektorerna.

(15)

Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är

helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och

förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma

person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över­

föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag

som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av

samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med­

lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över­

föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller

utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk­

tionsföretag eller ett elhandelsföretag.

(16)

Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för

överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller

produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt

integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill­

gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning säk­

ras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO) eller

den oberoende systemansvarige för överföring (ITO) utför

den systemansvariges samtliga uppgifter samt att detalje­

rad reglering och omfattande myndighetstillsyn införs.

(17)

När ett företag som den 3 september 2009 äger ett överfö­

ringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör med­

lemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild

systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö­

rande av oberoende systemansvariga eller oberoende

systemansvariga för överföring utan leverans- eller

produktionsintressen.

(18)

För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i

vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna

välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom

direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade

företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det

återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt

att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har

uppfyllts.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

6

5

/

1

1

2

L

.)

2

-

r

e

v

ö

v

a

e

d

n

a

g

ä

tl

i

k

s

t

å

ll

it

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

68

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/57

(19)

För att införandet av en oberoende systemansvarig eller

oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt

bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den

oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt

regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck­

liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden

och integration av elmarknaderna. Effektiv åtskillnad med

hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige för

överföring bör bygga på dels en pelare av organisatoriska

åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av systeman­

svariga för överföringssystem, dels en pelare av åtgärder

avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa­

citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt

samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över­

föring bör också bland annat säkerställas genom vissa

”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam­

het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till

samma information som den som erhållits i en ledande

ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade

företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en

oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav

som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och

9 mars 2007.

(20)

I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden

för el bör stora icke-hushållskunder ha rätt att välja elhand­

lare och teckna avtal med flera olika elhandlare för att täcka

sitt elförsörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas mot

exklusivitetsklausuler som utesluter konkurrerande eller

kompletterande anbud.

(21)

En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande

på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän­

digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter­

nativet med en oberoende systemansvarig eller en

oberoende systemansvarig för överföring. Företag som

bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet

får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över

eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över­

föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän­

digt åtskilt ägande.

(22)

Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av

marknadsorganisation på den inre marknaden för el. De

åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa

lika villkor på marknaden bör grunda sig på överordnade

krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med kommissio­

nen om åtgärdernas förenlighet med fördraget och

gemenskapsrätten.

(23)

När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om

icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata

sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen

hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i

strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en

oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon

rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller

beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över­

föringssystem eller överföringssystem och organ för pro­

duktionsföretag eller elhandelsföretag. Under förutsättning

att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav uppfylls,

bör vid åtskilt ägande och lösningen med en oberoende

systemansvarig två skilda offentliga organ kunna kontrol­

lera produktion och leverans å ena sidan och överföring å

den andra.

(24)

Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å

andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela

gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-

gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät­

verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i

gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns­

myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av

sådana systemansvariga för överföringssystem som inte

uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa

att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska­

pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn

till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om

certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens

internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten

och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom­

missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse­

ende ägaren till eller den systemansvarige för ett

överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso­

ner från tredjeländer.

(25)

En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den

allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad

med en effektivt fungerande inre marknad för el och med

en integration av medlemsstaternas separata elmarknader.

Elförsörjningen till unionens medborgare kan enbart ske

genom ett nät. Fungerande elmarknader, och framför allt

de nät och andra tillgångar som är förknippade med elför­

sörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna

säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för unions­

medborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer bör där­

för endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem eller en

systemansvarig för överföringssystem, om de uppfyller de

krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom gemenska­

pen. Utan att det påverkar gemenskapens internationella

åtaganden anser gemenskapen att sektorn för överförings­

system för el är mycket viktig för gemenskapen och att

ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när det gäller att

upprätthålla en tryggad energiförsörjning till gemenskapen

i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen och

den allmänna säkerheten i gemenskapen och unionsmed­

borgarnas välfärd. En trygg energiförsörjning till gemen­

skapen kräver i synnerhet en bedömning av nätdriftens

oberoende, nivån på gemenskapens och enskilda medlems­

staters beroende av energiförsörjning från tredjeländer

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

69

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

samt av hur både inhemsk och internationell handel och

energiinvesteringar behandlas i ett visst tredjeland. Försörj­

ningstryggheten bör därför bedömas mot bakgrund av de

faktiska omständigheterna i varje enskilt fall samt de rät­

tigheter och skyldigheter som uppkommer enligt interna­

tionell rätt, särskilt de internationella avtalen mellan

gemenskapen och det berörda tredjelandet. Kommissionen

uppmanas att vid behov lägga fram rekommendationer för

förhandlingar om relevanta avtal med tredjeländer beträf­

fande trygg energiförsörjning till gemenskapen, eller att ta

med de nödvändiga frågorna i andra förhandlingar med

dessa tredjeländer.

(26)

Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är

avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.

Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till­

träde och investeringar är dock mindre på distributions­

nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och

produktions- eller leveransintressenas inflytande i allmän­

het inte är så betydande på distributionsnivån som på över­

föringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/54/EG blev

rättslig och funktionell åtskillnad av systemansvariga för

distributionssystemet dessutom obligatorisk först från och

med den 1 juli 2007 och dess effekter på den inre mark­

naden för el har ännu inte utvärderats. De regler om rätts­

lig och funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan

leda till effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydli­

gare, genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att

skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga

för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att

dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon­

kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus­

hållskunder och små icke-hushållskunder.

(27)

Medlemsstaterna bör uppmuntra till en modernisering av

distributionsnät, exempelvis genom införandet av intelli­

genta nät, som bör vara uppbyggda på ett sätt som

uppmuntrar till decentraliserad produktion och

energieffektivitet.

(28)

När det gäller små system kan det vara nödvändigt att stöd­

tjänster tillhandahålls av systemansvariga för överförings­

system som är sammanlänkade med små system.

(29)

För att undvika att små systemansvariga för distributions­

system får en oproportionerlig ekonomisk och administra­

tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta

berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl­

ler distributionen.

(30)

När ett slutet distributionssystem används för att skapa

optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som

kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu­

tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av

systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys­

temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter

som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund

av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige

för distributionssystemet och systemets användare. Indu­

striella och kommersiella platser samt platser där gemen­

samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,

flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade

anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe­

gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk­

samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad

karaktär.

(31)

Tillståndsförfarandena får inte leda till en administrativ

börda som är oproportionerlig i förhållande till elprodu­

centernas storlek och eventuella inverkan. Obefogat

utdragna tillståndsförfaranden kan hindra nya aktörer att

komma in på marknaden.

(32)

Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa­

renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till

näten. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen, utan

diskriminering.

(33)

Genom direktiv 2003/54/EG infördes ett krav på med­

lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda

befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek­

tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till­

räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga

befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma­

nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8–9 mars 2007

kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli­

gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns­

myndigheters befogenheter och förstärkning av deras

oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till­

synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.

(34)

För att den inre marknaden för el ska kunna fungera kor­

rekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna fatta

beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste också

vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller pri­

vata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och

parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon­

stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens

godkännande av tillsynsmyndigheters budget utgöra ett

hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till­

synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet

av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för

nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm­

melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett

lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns­

myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono­

miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att

vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna

och styrelsens storlek.

(35)

För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla

marknadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-

diskriminerande balansmekanismer som avspeglar

V

S

8

5

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

70

kostnaderna. När likviditetsnivån på elmarknaden väl är

tillräckligt hög, bör detta uppnås genom att man inför

sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för

försörjning och inköp av el som krävs för att uppfylla kra­

ven på balans. Så länge likviditetsnivån på marknaden inte

är tillräckligt hög, bör de nationella tillsynsmyndigheterna

arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-

diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör

lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro­

duktion och förbrukning av el och för att inte äventyra sys­

temet. Systemansvariga för överföringssystem bör göra det

lättare för slutförbrukare och sammanslutningar av slutför­

brukare att medverka på reserv- och balansmarknader.

(36)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa

eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer

på grundval av ett förslag från den systemansvarige för

överförings- eller distributionssystemet eller på grundval av

ett förslag som en systemansvarig och nätanvändarna kom­

mit överens om. Vid fastställandet eller godkännandet bör

de nationella tillsynsmyndigheterna se till att överförings-

eller distributionstarifferna är icke-diskriminerande och

avspeglar kostnaderna och samtidigt ta hänsyn till de lång­

siktiga marginalkostnader för näten som går att undvika

med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styr­

ning av efterfrågan.

(37)

Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta

bindande beslut avseende elföretag och antingen själva

besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar, om

effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner

för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. Energitill­

synsmyndigheterna bör även ges befogenhet att, oavsett

tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta beslut

om lämpliga åtgärder som säkerställer fördelar för kun­

derna genom främjande av den effektiva konkurrens som

är nödvändig för att den inre marknaden för el ska fungera

korrekt. Införandet av virtuella elkraftanläggningar – dvs.

program för frigörande av el varigenom elföretag är skyl­

diga att sälja eller ställa en viss elvolym till förfogande eller

medge åtkomst till en del av sin produktionskapacitet för

intresserade elhandelsföretag under en viss tidsperiod – är

en av möjliga åtgärder för att främja effektiv konkurrens

och säkerställa att marknaden fungerar korrekt. Energitill­

synsmyndigheterna bör även ges befogenheter att bidra till

att säkerställa en hög standard på samhällsomfattande och

allmännyttiga tjänster som står i samklang med kraven på

öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett

verkligt effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser

bör varken påverka kommissionens befogenheter att til­

lämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av

företagskoncentration med en gemenskapsdimension, eller

reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörlighe­

ten för kapital. Det oberoende organ till vilket en part som

berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har

rätt att överklaga kan vara en domstol eller annan rättslig

instans med befogenhet att genomföra en rättslig prövning.

(38)

Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas

befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda elfö­

retagen incitament och befogenheter att fastställa effektiva,

proportionerliga och avskräckande sanktioner för dessa

företag eller att föreslå en behörig domstol att besluta om

sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyndigheterna ha

befogenhet att begära in relevant information från elföre­

tagen, göra lämpliga och tillräckliga undersökningar samt

lösa tvister.

(39)

Den inre marknaden för el har vissa brister när det gäller

likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv resursför­

delning, riskhantering och etablering av nya företag på

marknaden. Det finns ett behov av ökad konkurrens och

försörjningstrygghet genom att anslutning av nya kraftverk

till elnätet underlättas i samtliga medlemsstater, särskilt

genom att nya marknadsaktörer uppmuntras. Förtroendet

för marknaden, dess likviditet och antalet marknadsaktö­

rer behöver öka, och därför måste tillsynen av företag verk­

samma på området för elförsörjning stärkas. Sådana krav

bör inte påverka, och bör vara förenliga med, befintlig

gemenskapslagstiftning beträffande finansmarknaderna.

Tillsynsmyndigheterna för energisektorn och för finans­

marknaden behöver samarbeta för att göra det möjligt för

varandra att få en överblick över berörda marknader.

(40)

Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl­

ler bevarande av information, bör byrån för samarbete

mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad genom Europa­

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av

den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete

mellan energitillsynsmyndigheter

(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(

an a

n

och Europeiska värdepapperstillsynskommittén (EVTK),

inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG

(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.

(

samråda och råda kommissionen om innehållet i dessa

riktlinjer. Byrån och EVTK bör också samarbeta för att

ytterligare utreda och ge råd i frågan om huruvida trans­

aktioner med avtal om leverans av el och elderivat bör

omfattas av transparenskrav före eller efter handel och i så

fall hur dessa krav bör utformas.

(41)

Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit

detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av

avbrytbara leveransavtal.

(42)

Av rättvise- och konkurrensskäl samt indirekt för att skapa

arbetstillfällen bör industrin och handeln i hela gemenska­

pen, inbegripet små och medelstora företag, och alla

9

5

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

,)

2

,

å

r

y

b

d

a

ll

k

d

e

n

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

71

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

unionsmedborgare som åtnjuter de ekonomiska fördelarna

med den inre marknaden också kunna åtnjuta en hög kon­

sumentskyddsnivå, särskilt hushållskunder, och, när med­

lemsstater anser det lämpligt, bör småföretag också kunna

komma i åtnjutande av garantier för tillhandahållande av

allmännyttiga tjänster, särskilt med avseende på försörj­

ningstrygghet och skäliga tariffer. Dessa kunder bör också

ha rätt till valmöjligheter, rättvisa, representation och

mekanismer för tvistlösning.

(43)

Nästan alla medlemsstater har valt att säkerställa konkur­

rensen på elproduktionsmarknaden genom ett transparent

tillståndsförfarande. Om tillräcklig elproduktionskapacitet

inte anläggs på grundval av tillståndsförfarandet, bör dock

medlemsstaterna se till att det finns en möjlighet att bidra

till att trygga försörjningen genom ett anbudsförfarande

eller ett liknande förfarande. Medlemsstaterna bör ha möj­

lighet att, för att skydda miljön och gynna nya tekniska lös­

ningar, se till att det finns möjlighet att upphandla ny

kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offent­

liggjorda kriterier. Sådan ny kapacitet omfattar bland annat

el från förnybara energikällor och kraftvärmeproduktion.

(44)

Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång

och efterfrågan på el i varje enskild medlemsstat bevakas,

varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen­

skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska­

paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i

tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas

om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd­

vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska­

paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil

elförsörjning. Underhåll och anläggning av nödvändig

nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapaciteten

och decentraliserad elproduktion, är viktiga förutsättningar

för att garantera en stabil elförsörjning.

(45)

Medlemsstaterna bör tillförsäkra hushållskunder och, när

medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag rätten att

få tillgång till el av en bestämd kvalitet till priser som kan

jämföras enkelt och klart samt är transparenta och rimliga.

För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen­

skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun­

det underrätta kommissionen om alla åtgärder som

vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis­

sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne­

håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för

att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga

tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i

syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella

åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna

ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör vidta de åtgär­

der som är nödvändiga för att skydda utsatta kunder på

den inre marknaden för el. Sådana åtgärder kan variera allt­

efter de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna i

fråga och kan inbegripa specifika åtgärder avseende betal­

ning av elräkningar eller mer generella åtgärder inom soci­

alförsäkringssystemet. När samhällsomfattande tjänster

även tillhandahålls små företag, kan åtgärderna för att

säkerställa att dessa samhällsomfattande tjänster tillhanda­

hålls vara olika för hushållskunder och små företag.

(46)

Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är

ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att

det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp­

fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om

konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt

likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater.

Det är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster

kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio­

nella omständigheter, om inte annat följer av

gemenskapslagstiftningen.

(47)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse en sistahandsel­

handlare. Denne elhandlare kan vara försäljningsavdel­

ningen i ett vertikalt integrerat företag som även fungerar

som distributör, under förutsättning att detta uppfyller kra­

ven på åtskillnad i detta direktiv.

(48)

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå

målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll­

ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono­

miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av

alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.

Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att

säkerställa nödvändiga investeringar.

(49)

Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full­

göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster

kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra­

get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl­

diga att underrätta kommissionen om detta.

(50)

Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster, inklusive sam­

hällsomfattande tjänster, och de gemensamma miniminor­

mer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att

alla konsumenter, särskilt utsatta konsumenter, ska kunna

gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kraven på all­

männyttiga tjänster bör definieras på nationell nivå och

med hänsyn till nationella omständigheter; gemenskaps­

lagstiftningen bör emellertid respekteras av medlemssta­

terna. Unionsmedborgarna och, när medlemsstaterna

finner det lämpligt, småföretagen bör garanteras allmän­

nyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet ochrim­

liga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans till

V

S

0

6

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

72

konsumenterna är tillgången till objektiva och transparenta

förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således ha till­

gång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande priser

och servicekostnader så att de kan begära in offerter från

konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsumen­

terna bör även ha rätt att få ordentlig information om sin

energianvändning. Förskottsbetalningarna bör återspegla

den sannolika elförbrukningen och de olika betalningssys­

temen bör vara icke-diskriminerande. Om konsumenterna

tillräckligt ofta ges information om energikostnaderna

kommer de att uppmuntras till att spara energi, eftersom

konsumenterna direkt ser effekterna av investeringar i

energieffektivitet och ändrat beteende. Ett fullständigt

genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvänd­

ning av energi och om energitjänster

(1) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.

(

hänseende att kunna hjälpa konsumenterna att reducera

sina energikostnader.

(51)

Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk­

tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till elföretagens cen­

trala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter

behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans­

parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu­

menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan

dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta­

terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns­

myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna

tillgodoses.

(52)

Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om

sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio­

nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland dem

medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna,

konsumentorganisationer och elföretag, fastställa en lättill­

gänglig och användarvänlig kontrollista för energianvän­

dare, där konsumenterna får praktiska upplysningar om

sina rättigheter. Alla konsumenter bör få denna kontrol­

lista och den bör göras tillgänglig för allmänheten.

(53)

Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.

De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte

gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra

lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid

syftet bör vara att minska antalet personer som lever i

energifattigdom. Under alla omständigheter bör medlems­

staterna säkra nödvändig energiförsörjning för utsatta kun­

der. En integrerad metod skulle kunna användas, till

exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna skulle kunna

vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre energieffekti­

vitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone medge en

nationell politik till förmån för utsatta kunder.

(54)

Effektiva möjligheter till tvistlösning för alla konsumenter

borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna

bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling

av klagomål.

(55)

Det bör vara möjligt att basera införandet av system med

smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid

en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko­

nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare

för konsumenter med en viss elförbrukning bör medlems­

staterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de bygger

ut systemen med smarta mätare.

(56)

Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck­

lingen av nätet och investeringar i ny elproduktion.

(57)

Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka

för fungerande konkurrens och att olika elhandlare utan

svårighet får tillträde till marknaden samt att främja ny

elproduktionskapacitet för att konsumenterna verkligen

ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre marknad

för el.

(58)

Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad

för el främja integrationen av sina inhemska marknader

och samarbetet mellan systemoperatörer på gemenskaps­

nivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de isole­

rade system som bildar så kallade elöar, som fortfarande

existerar i gemenskapen.

(59)

Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av

ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en

verklig europeisk inre marknad för el, och tillsynsmyndig­

heterna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i

förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg­

leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och

regionala marknader.

(60)

Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att garan­

tera gemensamma bestämmelser för en verklig inre mark­

nad för el och ett brett elutbud som är tillgängligt för alla.

Korrekta marknadspriser skulle i detta syfte ge incitament

till gränsöverskridande sammanlänkningar och investe­

ringar i ny elproduktion, samtidigt som de på lång sikt

skulle leda till priskonvergens.

(61)

Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandhålla information

om marknaden så att kommissionen kan utöva sin roll

som observatör och övervakare av den inre marknaden för

el och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt,

1

6

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

a

tt

e

d

i

r

e

m

m

o

k

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

73

inklusive aspekter som produktionskapacitet, olika källor

för elproduktion, infrastruktur för överföring och distribu­

tion, tjänsternas kvalitet, gränsöverskridande handel, han­

tering av överbelastning, investeringar, grossist- och

konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och

effektivitetsförbättringar. Nationella tillsynsmyndigheter

bör underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissio­

nen om de medlemsstater där priserna utgör ett hinder för

konkurrensen och en väl fungerande marknad.

(62)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en full­

ständigt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det där­

för bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenska­

pen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i

artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprinci­

pen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som

är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(63)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde

till nät för gränsöverskridande elhandel

(1) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.

(

an

nen anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniserings­

grad som krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande

genomförandeåtgärder, är, även med avseende på vissa

bestämmelser i detta direktiv, ett användbart hjälpmedel

som snabbt kan ändras om det skulle behövas.

(64)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta

direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter

(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(

(65)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt­

linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska

kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta

direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en

allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av

detta direktiv genom att komplettera det med nya icke

väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri­

vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut

1999/468/EG.

(66)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om

bättre lagstiftning

(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(

egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel­

ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel­

lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att

offentliggöra dessa tabeller.

(67)

Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv

2003/54/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl

önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i

fråga till en enda text i ett nytt direktiv.

(68)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­

gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i

Europeiska unionens stadga om de grundläggande

rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, över­

föring, distribution och leverans av el, samt bestämmelser om

konsumentskydd, i syfte att förbättra och integrera konkurrens­

utsatta elmarknader i gemenskapen. Det innehåller regler för

elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till markna­

den, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för

beviljande av tillstånd och för driften av system. Det fastställer

även krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenters

rättigheter och klargör konkurrenskraven.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1. produktion: framställning av el.

2. producent: en fysisk eller juridisk person som framställer el.

3. överföring: transport av el i sammanlänkade system med hög­

spänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhan­

dahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte

leverans.

4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk

person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,

utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och,

i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system

och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla

rimliga krav på överföring av el.

5. distribution: transport av el i system med högspännings-,

mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande

till kunder, men inte leverans.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

2

6

/

1

1

2

L

r

ö

f

tt

a

a

n

r

e

t

a

t

s

s

m

e

l

d

e

m

s

a

r

t

n

u

m

p

p

u

)

3

.)

2

-

o

is

si

m

m

o

k

k

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

74

6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk

person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov,

utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område

och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra sys­

tem och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan upp­

fylla rimliga krav på distribution av el.

7. kund: grossist eller slutförbrukare av el.

8. grossist: varje fysisk eller juridisk person som köper el i syfte

att återförsälja den inom eller utanför det system i vilket per­

sonen är etablerad.

9. slutförbrukare: kund som köper el för eget bruk.

10. hushållskund: kund som köper el för sin egen hushållsförbruk­

ning och inte för kommersiell verksamhet eller

yrkesverksamhet.

11. icke-hushållskund: varje fysisk eller juridisk person, inklusive

producenter och grossister, som köper el som inte är avsedd

för egen hushållsförbrukning.

12. berättigad kund: kund som fritt kan välja elhandlare i den

mening som avses i artikel 33.

13. sammanlänkning: utrustning som används för sammanlänk­

ning av elsystem.

14. sammanlänkat system: ett antal överförings- och distributions­

system som kopplas samman med hjälp av en eller flera

sammanlänkningar.

15. direktledning: antingen en elledning som kopplar samman en

enskild produktionsplats med en enskild kund, eller en elled­

ning som kopplar samman en elproducent och en elhandlare

så att dessa direkt kan försörja sina egna fastigheter, dotter­

bolag och berättigade kunder.

16. ekonomisk rangordning: rangordning av källor som tillhanda­

håller elleveranser enligt ekonomiska kriterier.

17. stödtjänst: varje tjänst som behövs för driften av ett

överförings- eller distributionssystem.

18. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere­

rar till eller får leveranser från ett överförings- eller

distributionssystem.

19. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av

el till kunder.

20. integrerat elföretag: ett vertikalt eller horisontellt integrerat

företag.

21. vertikalt integrerat företag: ett elföretag eller en grupp av elfö­

retag där samma person(er) direkt eller indirekt har rätt att

utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda

företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av

områdena överföring eller distribution och minst ett av områ­

dena produktion eller leverans av el.

22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti­

kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni

1983 grundat på artikel 44.2 g

(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum­

reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.

Ursprungligen hänvisades till artikel 54.3 g.

(

ställd redovisning

(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(

delsen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag

som tillhör samma aktieägare.

23. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam­

het inom minst ett av områdena produktion för försäljning,

överföring, distribution eller leverans av el samt en annan

verksamhet utan anknytning till el.

24. anbudsförfarande: förfarande genom vilket planerade ytterli­

gare behov och ersättningskapacitet täcks genom leveranser

från ny eller befintlig produktionskapacitet.

25. långtidsplanering: planering av investeringsbehovet i fråga om

produktions-, överförings- och distributionskapacitet på lång

sikt för att kunna tillmötesgå efterfrågan på el i systemet och

för att säkra leveranserna till kunderna.

26. litet enskilt system: varje system med en förbrukning på min­

dre än 3 000 GWh under 1996, där mindre än 5 % av års­

förbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra

system.

27. enskilt mikrosystem: varje system med en förbrukning på min­

dre än 500 GWh under 1996 och där det inte finns någon

koppling till andra system.

28. tillförlitlighet: både leverans- och försörjningstrygghet i fråga

om el och teknisk säkerhet.

29. styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan: en övergripande

eller integrerad metod som syftar till att påverka elförbruk­

ningens omfattning och den tidpunkt vid vilken elen förbru­

kas för att därigenom minska förbrukningen av primärenergi

och toppbelastningar genom att i stället för investeringar i

ökad produktionskapacitet gynna investeringar i energieffek­

tivitetsåtgärder eller andra åtgärder, såsom leveransavtal som

kan avbrytas, om det sistnämnda alternativet är mest effek­

tivt och ekonomiskt med hänsyn till de positiva effekterna

för miljön och försörjningstrygghets- och distributionskost­

nadsaspekterna av lägre energiförbrukning.

3

6

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

-

y

t

e

b

t

g

il

n

e

g

a

t

e

r

ö

f

e

s

s

e

r

t

n

i

tt

e

r

e

ll

e

/

h

c

o

,)

1

-

n

a

m

m

a

s

m

o

t

e

g

a

r

d

r

ö

f

i

)

*

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

75

30. förnybara energikällor: förnybara icke-fossila energikällor

(vindkraft, solenergi, jordvärme, våg- och tidvattenenergi,

vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsan­

läggningar och biogaser).

31. distribuerad produktion: produktionsanläggningar som är

anslutna till distributionssystem.

32. avtal om leverans av el: ett avtal om leverans av el, men som

inte inbegriper ett elderivat.

33. elderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk­

terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets

och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om

marknader för finansiella instrument

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(

34. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var

för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller

rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande

inflytande på ett företag, särskilt genom

a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till­

gångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande

på sammansättningen av ett företags organ och dessas

voteringar eller beslut.

35. elföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för

slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verk­

samheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller

inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska

arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa

verksamheter.

KAPITEL II

ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN

Artikel 3

Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och

skyddet av kunderna

1.

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av

punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med

vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att elföretag

drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att uppnå en

konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar elmarknad, och

de får inte göra någon diskriminerande åtskillnad mellan dessa

företag när det gäller deras rättigheter eller skyldigheter.

2.

Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga

bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo­

dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri­

ver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga

tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg­

het, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljö­

skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara

energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart

definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller­

bara samt garantera att elföretag i gemenskapen kan nå ut till

nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörjnings­

trygghet, styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och för

att uppfylla de miljömål och mål för energi från förnybara ener­

gikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna införa lång­

tidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part kan komma

att ansöka om tillträde till systemet.

3.

Medlemsstaterna ska inom sitt territorium se till att alla hus­

hållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små

företag (det vill säga företag som har färre än 50 anställda och en

årlig omsättning eller balansomslutning som inte överstiger

10 miljoner EUR), har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill

säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till rimliga, lätt

och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande

priser. För att säkerställa leveranser av samhällsomfattande tjäns­

ter får medlemsstaterna utse en sistahandselhandlare. Medlems­

staterna ska ålägga distributionsföretagen att ansluta kunderna till

sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med

förfarandet i artikel 37.6. Inget i detta direktiv får hindra med­

lemsstaterna från att stärka hushållskundernas och de små och

medelstora förbrukarnas ställning på marknaden genom att

främja möjligheterna till frivillig samgång mellan företrädare för

dessa konsumentkategorier.

Första stycket ska genomföras på ett transparent och icke-

diskriminerande sätt och ska inte hindra öppnandet av markna­

derna enligt vad som föreskrivs i artikel 33.

4.

Medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin

elförsörjning tillhandahållen av en elhandlare, under förutsättning

att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat elhandla­

ren är registrerad i, så länge elhandlaren följer gällande regler för

handel och balans. Med avseende på detta ska medlemsstaterna

vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att adminis­

trativa förfaranden inte diskriminerar leveransföretag som redan

är registrerade i en annan medlemsstat.

5.

Medlemsstaterna ska säkerställa

a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko­

ren önskar byta elhandlare, den eller de berörda operatörerna

genomför detta byte inom tre veckor, och

b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta

förbrukningsuppgifter.

Medlemsstaterna ska se till att alla kunder garanteras de rättighe­

ter som avses i leden a och b på ett icke-diskriminerande sätt i

fråga om kostnader, arbete eller tidsåtgång.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

4

6

/

1

1

2

L

.l

e

r

e

s

v

a

m

o

s

h

c

o

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

76

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/65

6.

Om det tillhandahålls ekonomisk ersättning, annan form av

ersättning och exklusiva rättigheter som en medlemsstat beviljar

för uppfyllandet av åliggandena i punkterna 2 och 3, ska detta ske

på ett icke-diskriminerande och transparent sätt.

7.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda

slutförbrukare, och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till­

räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep­

pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom

och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa

kunder från elleverans i kritiska situationer. Medlemsstaterna ska

se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder respekte­

ras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda slut­

förbrukare i avlägsna områden. De ska säkerställa en hög

konsumentskyddsnivå, särskilt vad gäller transparens i fråga om

allmänna avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för

tvistlösning. Medlemsstaterna ska se till att berättigade kunder i

praktiken lätt kan byta till en ny elhandlare. Åtminstone när det

gäller hushållskunder ska dessa åtgärder omfatta dem som anges

i bilaga I.

8.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att

utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om förmåner

inom socialförsäkringssystemen för att utsatta kunder ska få den

elförsörjning de behöver, eller stödja energieffektivitetsförbätt­

ringar för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställts, också i

samband med åtgärder mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder

ska inte hindra ett effektivt öppnande av marknaderna enligt vad

som föreskrivs i artikel 33 eller en välfungerande marknad, och

kommissionen ska i förekommande fall underrättas i enlighet

med bestämmelserna i punkt 15 i denna artikel. Sådan underrät­

telse får även omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för det all­

männa socialförsäkringssystemet.

9.

Medlemsstaterna ska se till att elhandlarna på eller i sam­

band med fakturorna och i reklam som riktar sig till slutförbru­

kare anger följande:

a) Varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga bräns­

lesammansättning som företaget använt under det gångna

året, på ett sätt som är begripligt och, på nationell nivå, tyd­

ligt jämförbart.

b) Åtminstone hänvisning till befintliga referenskällor, t.ex.

webbsidor, där information finns tillgänglig för allmänheten

om den inverkan på miljön som elframställningen från den

sammanlagda bränslesammansättning som elhandlaren

använt under det föregående året har, åtminstone när det gäl­

ler utsläpp av CO2 och radioaktivt avfall.

c) Information om deras rättigheter och möjligheter till tvistlös­

ning i händelse av en tvist.

Vad gäller leden a och b i första stycket, för el som anskaffats på

en elbörs eller importerats från ett företag som är beläget utanför

gemenskapen, får aggregerade uppgifter som börsen eller företa­

get tillhandahållit under föregående år användas.

Tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet ska

vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den information som

elhandlare tillhandahåller sina kunder i enlighet med denna arti­

kel är tillförlitlig och att den, på nationell nivå, tillhandahålls på

ett tydligt och jämförbart sätt.

10.

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå målen

för social och ekonomisk sammanhållning samt miljöskydd, vil­

ket vid behov ska inkludera åtgärder för styrning av

energieffektivitet/energiefterfrågan och metoder för att bekämpa

klimatförändringar samt försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan

särskilt omfatta lämpliga ekonomiska stimulansåtgärder, där så är

lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och

gemenskapsverktyg, för underhåll och anläggning av nödvändig

nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapacitet.

11.

För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna

eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten

starkt rekommendera att elföretagen optimerar elförbrukningen,

till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning, utveckla

innovativa former för prissättning eller införa system med smarta

mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.

12.

Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma

kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all

nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning

och möjligheter till tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa

kontaktpunkter kan vara en del av allmänna

konsumentupplysningsställen.

13.

Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende

mekanism, till exempel i form av en energiombudsman eller ett

konsumentorgan, för att säkerställa effektiv behandling av klago­

mål och tvistlösning utanför domstol.

14.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel­

serna i artiklarna 7, 8, 32 och/eller 34, i den utsträckning som til­

lämpningen av dessa, rättsligt eller i praktiken, skulle hindra

elföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem i det

allmänna ekonomiska intresset och i den mån som handelns

utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle

strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen

omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun­

der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.

15.

Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor­

mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full­

göra förpliktelserna att tillhandahålla samhällsomfattande och

allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåt­

gärder, och om åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och

internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undan­

tag från detta direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år under­

rätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder,

oavsett om de kräver undantag från detta direktiv eller ej.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

77

16.

Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen­

ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe­

terna, konsumentorganisationer och elföretag, samt, utifrån de

framsteg som hittills gjorts, med arbetsmarknadens parter, fast­

ställa en klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med

praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Med­

lemsstaterna ska se till att elhandlarna eller de systemansvariga för

distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid­

tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett

exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den

finns tillgänglig för allmänheten.

Artikel 4

Övervakning av försörjningstryggheten

Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg­

het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna

uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35. Denna

övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och

efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter­

frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg­

gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att

täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller

flera elhandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast den

31 juli vartannat år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av

övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller

planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till

kommissionen.

Artikel 5

Tekniska regler

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,

eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier

definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i

vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut­

ning till systemet av produktionsanläggningar, distributionssys­

tem, direktanslutna konsumenters utrustning, sammanlänkningar

för sammankoppling och direktledningar fastställs. Dessa tekniska

regler ska säkerställa att systemen är driftskompatibla, och de ska

vara objektiva och icke-diskriminerande. Byrån får vid behov

utfärda lämpliga rekommendationer för att dessa regler ska bli

förenliga med varandra. Dessa regler ska anmälas till kommissio­

nen i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsför­

farande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och

beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster

(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(

Artikel 6

Främjande av regionalt samarbete

1.

Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar­

beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader

på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan­

det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns­

myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller

medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel­

lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i

gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre

marknad för el, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska ramar

är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade sys­

tem som bildar så kallade elöar, som fortfarande existerar i gemen­

skapen. Det geografiska område som omfattas av detta regionala

samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska områden i

enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG) nr 714/2009. Detta

samarbete får omfatta andra geografiska områden.

2.

Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe­

terna och de systemansvariga för överföringssystemen för att de

olika regionernas regelverk ska vara förenliga med målet att skapa

en konkurrensutsatt inre marknad för el. Om byrån anser att det

krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska den utfärda

lämpliga rekommendationer.

3.

Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se

till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller

flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera

medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säker­

heten för nätet.

4.

Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings­

systemen deltar i ett samriskföretag som inrättats i syfte att

genomföra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genom­

föra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att för­

hindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I

övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de

anställda har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och

beteenden som motverkar konkurrens. Planen ska underställas

byråns godkännande. De övervakningsansvariga för de vertikalt

integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska obero­

ende av andra kontrollera att planen följs.

KAPITEL III

PRODUKTION

Artikel 7

Tillståndsförfarande för ny kapacitet

1.

Vid anläggning av ny produktionskapacitet ska medlemssta­

terna använda ett tillståndsförfarande som ska genomföras enligt

objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

2.

Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av

tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium.

Vid fastställandet av lämpliga kriterier ska medlemsstaterna ta

hänsyn till

a) säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet, elinstallationer och

tillhörande utrustning,

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

6

6

/

1

1

2

L

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

78

b) skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,

c) miljöskydd,

d) markanvändning och lokalisering,

e) användningen av allmän mark,

f) energieffektivitet,

g) typ av primärkällor,

h) sökandens specifika egenskaper, t.ex. teknisk, ekonomisk och

finansiell förmåga,

i) överensstämmelse med de åtgärder som vidtagits i enlighet

med artikel 3,

j) produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av gemen­

skapens övergripande mål om att åtminstone 20 % av gemen­

skapens slutliga energianvändning (brutto) år 2020 ska

komma från förnybara energikällor, i enlighet med artikel 3.1

i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den

23 april 2009 om främjande av användningen av energi från

förnybara energikällor

(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

(

k) produktionskapacitetens bidrag till utsläppsminskning.

3.

Medlemsstaterna ska se till att det finns särskilda tillstånds­

förfaranden för liten decentraliserad produktion och/eller distri­

buerad produktion, som tar hänsyn till deras begränsade storlek

och eventuella inverkan.

Medlemsstaterna får fastställa riktlinjer för detta särskilda till­

ståndsförfarande. De nationella tillsynsmyndigheterna eller andra

behöriga nationella myndigheter, även planeringsmyndigheter,

ska se över dessa riktlinjer och får rekommendera ändringar.

Om medlemsstaterna har fastställt särskilda förfaranden för bevil­

jande av markanvändning för stora nya infrastrukturprojekt som

avser produktionskapacitet, ska medlemsstaterna vid behov se till

att dessa förfaranden omfattar anläggandet av ny produktionska­

pacitet och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och

inom en lämplig tidsram.

4.

Förfarandena och kriterierna för beviljande av tillstånd ska

offentliggöras. Om en ansökan om tillstånd avslås ska den

sökande informeras om skälen för avslagsbeslutet. Dessa skäl ska

vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbör­

ligen motiverade. Den sökande ska ha möjlighet att överklaga.

Artikel 8

Anbudsförfarande för ny kapacitet

1.

För att trygga försörjningen ska medlemsstaterna se till

att det genom ett anbudsförfarande eller ett annat förfarande

som är likvärdigt i fråga om transparens och icke-diskri­

minering, grundat på offentliggjorda kriterier, finns möjlighet

att erbjuda ny kapacitet eller åtgärder för styrning av

energieffektiviteten/energiefterfrågan. Dessa förfaranden får dock

bara användas om den produktionskapacitet som anläggs med til­

lämpning av tillståndsförfarandet eller de åtgärder som vidtas för

styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan inte är tillräckliga

för att säkerställa försörjningstryggheten.

2.

Medlemsstaterna får för att skydda miljön och gynna nya

tekniska lösningar se till att det finns möjlighet att upphandla ny

kapacitet genom ett anbudsförfarande grundat på offentliggjorda

kriterier. Ett sådant anbudsförfarande får gälla ny kapacitet eller

åtgärder för styrning av energieffektiviteten/energiefterfrågan. Ett

anbudsförfarande får dock bara användas om den produktions­

kapacitet som anläggs med tillämpning av tillståndsförfarandet

eller de åtgärder som vidtas inte är tillräckliga för att uppnå dessa

mål.

3.

Närmare uppgifter om ett anbudsförfarande avseende pro­

duktionskapacitet och åtgärder för styrning av energieffek-

tivitet/energiefterfrågan ska offentliggöras i Europeiska unionens

officiella tidning senast sex månader före den sista dagen för inläm­

nande av anbud.

Anbudsspecifikationerna ska göras tillgängliga i tillräckligt god tid

för att alla intresserade företag som är etablerade på en medlems­

stats territorium ska kunna lämna in anbud.

I syfte att säkerställa transparens och icke-diskriminering ska

anbudsspecifikationerna innehålla en detaljerad beskrivning av

kontraktsspecifikationerna och det förfarande som ska följas av

alla anbudsgivare samt en uttömmande förteckning över de kri­

terier som ska styra urvalet av anbudsgivare och tilldelningen av

kontrakt, inklusive stimulansåtgärder som omfattas av anbudsför­

farandet, t.ex. subventioner. Dessa specifikationer får också avse

de områden som anges i artikel 7.2.

4.

I anbudsinfordringar avseende erforderlig produktionskapa­

citet ska hänsyn också tas till anbud om elleveranser med lång­

tidsgarantier från befintliga produktionsanläggningar, under

förutsättning att tilläggskrav kan tillgodoses på detta sätt.

5.

Medlemsstaterna ska utse en myndighet, ett offentligt organ

eller ett enskilt organ vars verksamhet inte omfattar elproduktion,

elöverföring, eldistribution eller elleveranser och som kan vara en

tillsynsmyndighet enligt artikel 35.1, att ansvara för organisation,

övervakning och kontroll av anbudsförfarandet i punkterna 1–4 i

den här artikeln. Om den systemansvarige för överföringssyste­

met är helt oberoende av annan verksamhet utan ägarsamband

med överföringssystemet, får den systemansvarige utses till det

organ som ansvarar för organisation, övervakning och kontroll av

anbudsförfarandet. Denna myndighet eller detta organ ska vidta

alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifterna i anbu­

den behandlas konfidentiellt.

7

6

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

h

c

o

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

79

KAPITEL IV

DRIFT AV ÖVERFÖRINGSSYSTEM

Artikel 9

Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för

överföringssystem (TSO)

1.

Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med

den 3 mars 2012.

a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som

systemansvarig för överföringssystemet.

b) Samma person(er) får inte

i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som

bedriver produktions- eller leveransverksamhet och

direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät­

tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys­

tem eller ett överföringssystem, eller

ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva­

rig för överföringssystem eller över ett överföringssys­

tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller

någon rättighet gentemot ett företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö­

ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till

styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder

företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller

någon rättighet gentemot ett företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga­

net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett

företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet

och för en systemansvarig för överföringssystem eller ett

överföringssystem.

2.

De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet

omfatta

a) rätten att rösta,

b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet

eller organ som juridiskt företräder företaget, eller

c) rätten att inneha ägarmajoriteten.

3.

I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet”, omfatta det som avses

med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den

inre marknaden för naturgas

(1) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.

(

överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systeman­

svarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den

mening som avses i det direktivet.

4.

Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c

till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste­

mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte­

grerat företag.

5.

Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full­

gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har

upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys­

temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två

eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö­

retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva­

rig i enlighet med artikel 13 eller som en oberoende

systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel V.

6.

Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som

avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent­

ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,

å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över

ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som

bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet, inte

anses vara samma person eller samma personer.

7.

Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt

känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en

systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver­

tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva­

rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

8.

Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett

vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til­

lämpa punkt 1.

I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen

a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 13,

eller

b) följa bestämmelserna i kapitel V.

9.

Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett

vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker­

ställer ett mer effektivt oberoende för den systemansvarige än

bestämmelserna i kapitel V, får medlemsstaterna besluta att inte

tillämpa punkt 1.

10.

Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig

för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer­

tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,

10.5 och 10.6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)

nr 714/2009 enligt vilken kommissionen ska kontrollera att

befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero­

ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm­

melserna i kapitel V.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

8

6

/

1

1

2

L

r

ö

f

g

ir

a

v

s

n

a

m

e

t

s

y

s

a

n

r

e

m

r

e

t

h

c

o

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

80

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/69

11.

Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys­

tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp­

fylla villkoren i punkt 1.

12.

Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-

eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter

kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät­

tighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för överfö­

ringssystem i medlemsstater som tillämpar punkt 1.

Artikel 10

Utseende och certifiering av systemansvariga för

överföringssystem (TSO)

1.

Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för

överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk­

terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)

nr 714/2009.

2.

Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den

nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie­

ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med­

lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för

överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över­

föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö­

ras i Europeiska unionens officiella tidning.

3.

Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns­

myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att

kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.

4.

Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva­

riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti­

kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall

inleda ett certifieringsförfarande:

a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys­

temet i enlighet med punkt 3.

b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd­

ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över

ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan

leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att

misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.

c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.

5.

Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en

systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från

den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över­

lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie­

ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller

underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa­

rande som avses i punkt 6 har fullföljts.

6.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck­

liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman­

svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse

kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.

Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i

förordning (EG) nr 714/2009.

7.

Tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära sådan

information från systemansvariga för överföringssystem och före­

tag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är

relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.

8.

Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla

kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

Artikel 11

Certifiering i förhållande till tredjeländer

1.

Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva­

rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera

personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta

kommissionen.

Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis­

sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en

eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö­

ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.

2.

Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta

tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle

leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kon­

troll över överföringssystemet eller den systemansvarige för

överföringssystemet.

3.

Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi­

fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra

månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings­

systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte

visats

a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och

b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som

utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte

kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems­

staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till­

synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta

hänsyn till

i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende

på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbegripet

avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är

part i och som rör trygg energiförsörjning,

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

81

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse­

ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med

tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med

gemenskapslagstiftningen, och

iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet

och i det berörda tredjelandet.

4.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till

kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf­

fande beslutet.

5.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den

utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns­

myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande

från kommissionen om huruvida

a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och

b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför­

sörjning till gemenskapen.

6.

Kommissionen ska behandla den begäran som avses i

punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det

att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till

den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från

den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.

När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn­

punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. Om

kommissionen framställer en sådan begäran ska tvåmånaderspe­

rioden förlängas med två månader.

Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den

period som avses i första och andra styckena ska den inte anses

ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

7.

När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som

utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att

äventyra trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den beakta

a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de

berörda tredjeländerna, och

b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på

det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri­

pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är

part i och som rör trygg energiförsörjning.

8.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga

beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den

period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe­

ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis­

sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra

certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener­

giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems­

stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet

för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio­

nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm­

melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den

nationella tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissio­

nens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga

beslutet avviker från kommissionens yttrande ska den berörda

medlemsstaten tillhandahålla och offentliggöra, tillsammans med

beslutet, skälen för detta beslut.

9.

Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,

i överensstämmelse med gemenskapsrätten, utöva inhemsk rätts­

lig kontroll för att skydda legitima intressen som rör allmän

säkerhet.

10.

Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som

ska följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som

avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att

komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa­

rande med kontroll som avses i artikel 46.2.

11.

Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til­

lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt

artikel 44.

Artikel 12

Uppgifter som åligger de systemansvariga för

överföringssystemet (TSO)

Varje systemansvarig för överföringssystemet ska ansvara för

följande:

a) Att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rim­

liga krav på överföring av el, att på affärsmässiga villkor och

med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och

utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem.

b) Att säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldig­

heten att tillhandahålla tjänster.

c) Att bidra till försörjningstryggheten genom lämplig överfö­

ringskapacitet och systemtillförlitlighet.

d) Att styra elkraftflödena i systemet, med beaktande av utby­

ten med andra sammanlänkade system. Den systemansvarige

ska för detta ändamål ansvara för att kraftsystemet är säkert,

tillförlitligt och effektivt och därvid säkerställa att alla nöd­

vändiga stödtjänster, även sådana som styrs av efterfrågan, är

tillgängliga i den mån som denna tillgänglighet är oberoende

av andra överföringssystem med vilket systemet är

sammanlänkat.

e) Att förse den systemansvarige för andra system med vilka

systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att

säker och effektiv drift, samordnad utveckling och driftskom­

patibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna

säkerställas.

V

S

0

7

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

82

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/71

f) Att säkerställa att ingen diskriminerande åtskillnad görs mel­

lan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i

synnerhet inte till förmån för anknutna företag.

g) Att förse systemanvändarna med den information som

behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet.

h) Att inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen

för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för

överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)

nr 714/2009, att bevilja och administrera tredje parts tillträde

och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vil­

ket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna,

varvid de systemansvariga för överföringssystemet, då de full­

gör sina uppgifter enligt denna artikel, främst ska underlätta

marknadsintegrationen.

Artikel 13

Oberoende systemansvariga (ISO)

1.

Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före­

tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til­

lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på

förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm­

ning ska godkännas av kommissionen.

2.

Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende

systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:

a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,

c och d.

b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko­

nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att

utföra sina uppgifter enligt artikel 12.

c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut­

vecklingsplan som övervakas av tillsynsmyndigheten.

d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra

sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga­

ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande

företaget och övriga relevanta enheter.

e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter

enligt förordning (EG) nr 714/2009, inbegripet samarbete

mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk

och regional nivå.

3.

Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko­

ren i artikel 11 och punkt 2 i den här artikeln ska av medlems­

staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.

Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och

artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 11 i detta

direktiv ska tillämpas.

4.

Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja

och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av

avgifter för tillträde, kapacitetsavgifter och betalningar inom

ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga

för överföringsnäten i enlighet med artikel 13 i förordning (EG)

nr 714/2009 samt att driva, underhålla och utveckla överförings­

systemet och att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla

rimliga krav genom investeringsplanering. Vid utvecklingen av

överföringssystemet ska den oberoende systemansvarige ansvara

för planering (inbegripet tillståndsförfarande), uppförande och

idriftsättning av den nya infrastrukturen. I detta syfte ska den obe­

roende systemansvarige agera som systemansvarig för överfö­

ringssystemet i enlighet med detta kapitel. Överföringssystemets

ägare ska inte ansvara för att bevilja och förvalta tredje parts till­

träde eller för investeringsplanering.

5.

Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö­

ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:

a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete

och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp­

gifter, i synnerhet all relevant information.

b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva­

rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe­

ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,

inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme­

toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn­

digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda

med överföringssystemets ägare och de andra berörda

parterna.

c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,

med undantag av den del av ansvaret som avser den obero­

ende systemansvariges uppgifter.

d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av utbyggnad av

nätet, med undantag av sådana investeringar där ägaren, i

enlighet med b, har medgivit att finansieringen görs av någon

berörd part, inklusive den oberoende systemansvarige.

6.

Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära

samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen­

heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av

överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.

Artikel 14

Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW)

1.

Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till

överföringssystem som ingår i vertikalt integrerade företag vara

oberoende av annan verksamhet som inte rör överföring, åtmins­

tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

83

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

2.

För att säkerställa att den ägare till överföringssystemet som

avses i punkt 1 är oberoende ska följande minimikriterier gälla:

a) Personer som ansvarar för ledningen av ägaren till överfö­

ringssystemet får inte ingå i företagsstrukturer i det integre­

rade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den

dagliga driften när det gäller produktion, distribution eller

leverans av el.

b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga

intressena hos dem som ansvarar för ledningen av ägaren till

överföringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att

dessa personer kan agera självständigt.

c) Överföringssystemets ägare ska upprätta en övervaknings­

plan, där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att mot­

verka diskriminerande beteende, och se till att det

kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska det

anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp­

fylla dessa mål. Den person eller det organ som ansvarar för

att övervakningsplanen följs ska till tillsynsmyndigheten

lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgär­

der som vidtagits.

3.

Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att

överföringssystemets ägare i alla avseenden uppfyller villkoren i

punkt 2. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar

av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet

med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i

artikel 46.2.

Artikel 15

Inmatningsordning och balans

1.

Utan att detta inverkar på leveranser av el som grundas på

avtalsförpliktelser, inklusive sådana som härrör från anbudsspe­

cifikationerna, ska den systemansvarige för överföringssystemet,

när den systemansvarige har denna funktion, ansvara för inmat­

ningsordningen mellan produktionsanläggningarna inom sitt

område och bestämma hur sammanlänkningar till andra system

ska utnyttjas.

2.

Inmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna

och utnyttjandet av sammanlänkningar ska fastställas på grund­

val av kriterier som ska godkännas av de tillsynsmyndigheterna

om de är behöriga och som måste vara objektiva, offentliggjorda

och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt som säkerställer att

den inre marknaden för el fungerar väl. I kriterierna ska den eko­

nomiska rangordning som gäller el från tillgängliga installationer

för elproduktion, eller från överföring genom sammanlänkningar,

samt de tekniska begränsningarna i systemet beaktas.

3.

En medlemsstat ska ålägga de systemansvariga att, då de

avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar

som använder förnybara energikällor, agerar i enlighet med arti­

kel 16 i direktiv 2009/28/EG. De får också ålägga den systeman­

svarige att, då denne avgör inmatningsordningen mellan

produktionsanläggningar, ge kraftvärmeverk företräde.

4.

En medlemsstat får med hänsyn till försörjningstryggheten

bestämma att produktionsanläggningar som använder inhemska

källor för primärenergi ska prioriteras i en utsträckning som inte

under något kalenderår överstiger 15 % av den totala mängd pri­

märenergi som behövs för att producera den el som förbrukas i

den berörda medlemsstaten.

5.

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit

detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för

överföringssystem uppfyller vissa minimikrav i fråga om under­

håll och utveckling av överföringssystemet, inklusive dess

sammanlänkningskapacitet.

6.

Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den

energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci­

tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-

diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden närhelst

de har denna funktion.

7.

De regler för balans av elsystemet som fastställs av system­

ansvariga för överföringssystemet ska vara objektiva, transparenta

och icke-diskriminerande, vilket även ska gälla för reglerna för de

avgifter för obalanser i energitillförseln som tas ut av användarna

av systemansvarigas nät. Villkor och bestämmelser, inklusive reg­

ler och tariffer, för systemansvarigas tillhandahållande av sådana

tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeg­

lar kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 37.6

och ska offentliggöras.

Artikel 16

Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga

för överföringssystem (TSO) och ägare till

överföringssystem (TSOW)

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon

annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste­

mansvarig för och ägare till överföringssystem behandla kommer­

siellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt,

och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten

som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskrimine­

rande sätt. Den ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga

uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvän­

digt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden

av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas,

ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare

och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner,

t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent admi­

nistrativa funktioner eller IT-funktioner.

V

S

2

7

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

84

2.

Den systemansvarige för överföringssystemet får inte, i sam­

band med anknutna företags försäljning eller köp av el, missbruka

kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i

samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde

till systemet.

3.

Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens

och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig­

het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp­

gifter konfidentiellt.

KAPITEL V

OBEROENDE SYSTEMANSVARIG FÖR ÖVERFÖRING (ITO)

Artikel 17

Tillgångar, utrustning, personal och identitet

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara

utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska

resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt

detta direktiv och bedriva elöverföringsverksamhet, särskilt

följande:

a) Tillgångar som är nödvändiga för elöverföringsverksamhe­

ten, bl.a. överföringssystem, ska ägas av den oberoende sys­

temansvarige för överföring.

b) Personal som är nödvändig för elöverföringsverksamheten,

bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara

anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.

c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till

och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska

vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende

systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns­

ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning

att

i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar

systemanvändarna, att de är tillgängliga för alla system­

användare på samma villkor och inte inskränker, sned­

vrider eller förhindrar konkurrensen avseende

produktion eller leverans, och

ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god­

känts av tillsynsmyndigheten.

d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut

enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser

för framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av

befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende

systemansvarige för överföring i god tid av det vertikalt inte­

grerade företaget efter en vederbörlig begäran från den obe­

roende systemansvarige för överföring.

2.

Elöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta följande

uppgifter utöver dem som anges i artikel 12:

a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och

hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.

b) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring

inom det europeiska nätverket av systemansvariga för över­

föringssystem för el (”Entso för el”).

c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-

diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier

av systemanvändare.

d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,

bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.

inköp av tjänster (balanskostnader, kompensation för

energiförluster).

e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt

och ekonomiskt överföringssystem.

f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt

kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra

leveranser.

g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys­

temansvariga för överföringssystem, elbörser och andra rele­

vanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla

regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.

h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska

tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.

3.

Oberoende systemansvariga för överföringssystem ska orga­

nisera sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv

68/151/EEG

(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord­

ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti­

kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och

tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom

gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).

(

4.

Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i sin

företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa

förvirring i fråga om det vertikalt integrerade företagets separata

identitet eller någon del därav.

5.

Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela

IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem

för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,

och inte heller använda samma konsulter eller externa leverantö­

rer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för

åtkomst.

6.

De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper

ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti­

kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.

3

7

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

85

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

Artikel 18

Oberoende för den oberoende systemansvarige för

överföring

1.

Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet

enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö­

ring ha

a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade

företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för

att driva, underhålla eller utveckla nätet, och

b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt

genom lån och kapitalökning.

2.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska agera så

att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att bedriva

överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för att

utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt

överföringssystem.

3.

Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri­

ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi­

rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.

Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt

eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa­

gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk­

samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska

förmåner från sådana dotterbolag.

4.

Den oberoende systemansvarige för överförings övergri­

pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa

ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för

överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade

företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende

systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande

till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk­

samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet

som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla­

nen enligt artikel 22.

5.

När oberoende systemansvariga för överföring fullgör sina

uppgifter enligt artiklarna 12 och 17.2 i detta direktiv och när de

följer artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EG) nr 714/2009 får

de inte diskriminera olika personer eller enheter och får inte

inskränka, snedvrida eller förhindra konkurrens i produktions-

eller leveransverksamhet.

6.

Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det

vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva­

rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige

för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på

marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring

ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för­

bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på

dennas begäran.

7.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska före­

lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella

och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.

8.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor­

mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses

i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe­

ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.

9.

Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand­

lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system­

ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta

kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för

överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före­

taget för att fullgöra dessa skyldigheter.

10.

Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att

det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till

oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med­

lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta

direktiv och artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009 eller i arti­

kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.

Artikel 19

Oberoende för den oberoende systemansvarige för

överförings personal och företagsledning

1.

Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,

och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning

och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över­

förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system­

ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med

artikel 20.

2.

Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,

dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av

tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer

med ansvar för verkställande företagsledning och/eller ledamöter

av den oberoende systemansvarige för överförings administrativa

organ samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänstepe­

riod ska meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut

som avses i punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndig­

heten inom tre veckor efter underrättelsen inte har gjort några

invändningar.

Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som

avses i punkt 1

a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en

utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller

är ledamot av något administrativt organ, eller

b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser

tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.

3.

Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse eller

yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i

eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av

detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero­

ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs­

period före utnämningen av personer med ansvar för

företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman­

svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av

denna punkt.

V

S

4

7

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

86

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/75

4.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman­

svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon

position, något ansvar, något intresse eller någon affärsförbin­

delse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del av

det vertikalt integrerade företaget eller med dess

majoritetsaktieägare.

5.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman­

svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller

erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från

någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe­

roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på

det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som

inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.

6.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi­

nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig­

heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras

tjänsteperiod.

7.

Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman­

svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags­

ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa

organ yrkesmässigt ha någon position, något ansvar, något

intresse eller någon affärsförbindelse i eller med någon annan del

av det vertikalt integrerade företaget än den oberoende systeman­

svarige för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under

en period på minst fyra år.

8.

Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som

ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det

administrativa organet för den systemansvarige för

överföringssystemet.

De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda­

möter i det administrativa organet för den systemansvarige för

överföringssystemet och som inte omfattas av punkt 3 får inte ha

utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant

verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex

månader före sin utnämning.

Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt­

liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem

som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,

underhåll och utveckling av nätet.

Artikel 20

Tillsynsorgan

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett

tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig

inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys­

temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av

de årliga och de mer långsiktiga finansieringsplanerna, den syste­

mansvariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna.

De beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfat­

tar inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den

oberoende systemansvarige för överföring och den dagliga för­

valtningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att

utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.

2.

Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det

vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje

parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag­

stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende

systemansvarige för överförings anställda.

3.

Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm­

pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.

Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i

tillsynsorganet.

Artikel 21

Övervakningsplan och övervakningsansvarig

1.

Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva­

rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan

där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi­

nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I

övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de

anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska

underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det

påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak­

ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.

2.

Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska

godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra

att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris­

tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings­

ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.

Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.

3.

Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande

åtgärder:

a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.

b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att

genomföra övervakningsplanen och överlämna den till

tillsynsmyndigheten.

c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio­

ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.

d) Underrätta tillsynsmyndigheten alla betydande överträdelser

i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.

e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och

ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade

företaget och den oberoende systemansvarige för överföring.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

87

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

4.

Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe­

ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda

investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen

och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga

administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.

5.

När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman

eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda­

möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar

eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck­

lingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska den

övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyndigheten,

som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.

6.

De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp­

drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,

ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska

säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat

genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som

krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får

den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp­

drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med

någon del av det vertikalt integrerade företaget eller dess

majoritetsaktieägare.

7.

Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,

antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och

ska ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller

skriftligt, till den oberoende systemansvarige för överförings

tillsynsorgan.

8.

Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe­

roende systemansvarige för överförings företagsledning eller

administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags­

stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där

följande frågor diskuteras:

a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för­

ordning (EG) nr 714/2009 vad avser tariffer, tjänster för

tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelastnings­

hantering, transparens, balans och sekundärmarknader.

b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla

överföringssystemet, bl.a. sammanlänkningar och investe­

ringar i nätanslutningar.

c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings­

systemets drift.

9.

Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende

systemansvarige för överföring följer artikel 16.

10.

Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele­

vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över­

förings kontor och till all information som är nödvändig för att

fullgöra sin uppgift.

11.

Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga­

net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på

anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan­

svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig

kapacitet.

12.

Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero­

ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i

förväg.

Artikel 22

Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år

till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan

som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå­

gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät­

utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera

systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.

2.

Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt

a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra­

strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de

kommande tio åren,

b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa

nya investeringar som ska verkställas under de kommande

tre åren, och

c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.

3.

När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den

oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan­

den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk­

ningen och utbytet med andra länder med beaktande av

investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät.

4.

Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam­

råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den

tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv­

dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de

underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent­

liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella

investeringsbehov.

5.

Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut­

vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts

under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den

icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklings­

plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009

(”gemenskapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår

några tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfat­

tande nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda

med byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansva­

rige för överföringssystemet ändrar sin tioåriga

nätutvecklingsplan.

V

S

6

7

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

88

6.

Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför­

andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.

7.

För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av

någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den­

nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga

nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre

åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl­

dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att

investeringen i fråga görs, om denna investering fortfarande är

relevant på grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:

a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk­

ställer investeringen.

b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe­

rare för investeringen.

c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att

godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves­

teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.

Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt

första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige

för överföring godtar något eller några av följande alternativ,

nämligen

a) finansiering av tredje part,

b) konstruktion av tredje part,

c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,

d) egen drift av den nya tillgången i fråga.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska lämna inves­

terarna all information som behövs för att göra investeringen, ska

koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på

bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av

investeringsprojektet.

Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn­

dighetens godkännande.

8.

Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter

enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna

omfatta investeringskostnaderna i fråga.

Artikel 23

Beslutsbefogenhet avseende kopplingen av nya kraftverk

till överföringsnätet

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta

och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden för icke-

diskriminerande inkoppling av nya kraftverk till överföringssys­

temet. Dessa förfaranden ska underställas de nationella

tillsynsmyndigheternas godkännande.

2.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha

rätt att vägra ett nytt kraftverks inkoppling på grund av eventu­

ella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet, t.ex. över­

belastning i avlägsna delar av överföringssystemet. Den oberoende

systemansvarige för överföring ska lämna nödvändig information.

3.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte

ha rätt att vägra en ny anslutningspunkt på grund av att detta

leder

citetsökning i de delar av systemet som ligger närmast

anslutningspunkten.

KAPITEL VI

DRIFT AV DISTRIBUTIONSSYSTEM

Artikel 24

Utseende av systemansvariga för distributionssystemet

Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med

beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga

företag som äger eller är ansvariga för distributionssystem att utse

en eller flera systemansvariga för distributionssystemet. Medlems­

staterna ska se till att de systemansvariga för distributionssyste­

met handlar i överensstämmelse med artiklarna 25, 26 och 27.

Artikel 25

Uppgifter som åligger de systemansvariga för

distributionssystemet

1.

Den systemansvarige för distributionssystemet ska säker­

ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på

eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och

utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt

område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av

energieffektivitet.

2.

Den systemansvarige får inte i något fall diskriminera mel­

lan systemanvändare eller kategorier av användare av systemet, i

synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.

3.

Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse sys­

temanvändarna med den information de behöver för effektivt till­

träde till och användning av systemet.

4.

En medlemsstat får ålägga den systemansvarige för distribu­

tionssystemet att, då denne avgör inmatningsordningen mellan

produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som använder

förnybara energikällor eller avfall, eller kraftvärmeverk.

7

7

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

-

a

p

a

k

g

i

d

n

ä

v

d

ö

n

d

i

v

r

å

t

s

p

p

u

m

o

s

r

e

d

a

n

t

s

o

k

e

r

a

g

il

r

e

tt

y

ll

it

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

89

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

5.

Systemansvariga för distributionssystemet ska anskaffa den

energi de behöver för att täcka energiförluster och reservkapaci­

tet inom sina system i enlighet med transparenta, icke-

diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden, närhelst

de har denna funktion. Detta krav ska inte påverka användningen

av elektricitet som erhållits enligt avtal som ingicks före den

1 januari 2002.

6.

I det fall de systemansvariga för distributionssystemet ansva­

rar för balans av eldistributionssystemet ska de av dem fastställda

reglerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i

energitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara

objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och

bestämmelser, inklusive regler och tariffer, för de systemansvari­

gas tillhandahållande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-

diskriminerande sätt som avspeglar kostnaderna enligt en metod

som är förenlig med artikel 37.6 och ska offentliggöras.

7.

När den systemansvarige planerar en utveckling av distribu­

tionsnätet ska hänsyn tas till sådana åtgärder för styrning av

energieffektivitet/energiefterfrågan eller distribuerad produktion

som kan komma att ersätta behovet av att uppgradera eller ersätta

elkapaciteten.

Artikel 26

Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet

1.

Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en

del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad

avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero­

ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa

regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet

av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade

företaget.

2.

Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman­

svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett

vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och

sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan

samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini­

mikriterier gälla:

a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman­

svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk­

turer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt

ansvarar för den dagliga driften avseende produktion, över­

föring eller leverans av el.

b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga

intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för

den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett

sätt som säkerställer att dessa personer kan agera

självständigt.

c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk

beslutanderätt, oberoende av det integrerade elföretaget, när

det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, under­

håll eller utveckling av nätet. För detta ändamål ska den sys­

temansvarige för distributionssystemet förfoga över de

resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska, fysiska

och ekonomiska resurser. Detta bör inte hindra förekomsten

av lämpliga samordningsmekanismer för att säkerställa att

moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga över­

vakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar,

som regleras indirekt i enlighet med artikel 37.6, i ett dotter­

bolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för moder­

bolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det

motsvarande instrument som upprättas av den systemansva­

rige för distributionssystemet och att fastställa övergripande

gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det ska

inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för den

dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppfö­

rande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa

beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie­

ringsplanen eller motsvarande instrument.

d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta

en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta­

gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till att

det kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska

anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att upp­

fylla detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för

att övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervaknings­

ansvarige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i arti­

kel 35.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,

om de åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige

ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig

information om den systemansvarige för distributionssyste­

met och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.

3.

Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i

ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den­

nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra

behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av

sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt

integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner­

het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile­

ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet

som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.

4.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1, 2

och 3 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000

anslutna kunder eller levererar till små, enskilda system.

Artikel 27

Skyldighet till konfidentiell behandling för

systemansvariga för distributionssystemet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon

annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska den system­

ansvarige för distributionssystemet behandla kommersiellt käns­

liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin

affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp­

gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för­

delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.

V

S

8

7

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

90

Artikel 28

Slutna distributionssystem

1.

Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn­

digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett

slutet distributionssystem ett system som distribuerar el inom en

geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats

där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det

påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar el till hushållskun­

der, såvida

a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är

integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller

b) systemet distribuerar el huvudsakligen till ägaren av eller den

driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning

till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.

2.

Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn­

digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu­

tionssystem från

a) skyldigheten i artikel 25.5 att anskaffa energi för att täcka

energiförluster och reservkapacitet inom sitt system i enlig­

het med transparenta, icke-diskriminerande och marknads­

baserade förfaranden,

b) skyldigheten i artikel 32.1 att tarifferna, eller de metoder som

använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i

kraft i enlighet med artikel 37.

3.

Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande

tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på

begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses

över och godkännas i enlighet med artikel 37.

4.

Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl­

lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos

eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och

som befinner sig inom det område som får el levererad genom ett

slutet distributionssystem.

Artikel 29

Kombinerat systemansvar

Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig

med kombinerat ansvar för överförings- och distributionssyste­

men, under förutsättning att denne systemansvarige följer arti­

kel 9.1, eller artiklarna 13 och 14, eller kapitel V, eller omfattas

av artikel 44.2.

KAPITEL VII

SÄRREDOVISNING AV OLIKA VERKSAMHETER SAMT

TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN

Artikel 30

Tillgång till räkenskaper

1.

Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,

inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35, ska i den

utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter

ha tillgång till elföretagens räkenskaper i enlighet med artikel 31.

2.

Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,

inklusive tillsynsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt käns­

liga uppgifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att

sådan information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de

behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 31

Särredovisning

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att säkerställa att elföretagens bokföring genomförs i enlighet

med punkterna 2 och 3.

2.

Elföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk form, upp­

rätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovisningar i enlig­

het med de bestämmelser i nationell lagstiftning som avser

årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlighet

med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun­

dat på artikel 44.2 g

(*) Rubriken på direktiv 78/660/EEG har anpassats för att ta hänsyn till

omnumreringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europe­

iska gemenskapen i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.

Den ursprungliga hänvisningen gjordes till artikel 54.3 g.

(

bolag

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(

Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre­

dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten

på sitt huvudkontor.

3.

Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings-

och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva

göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att und­

vika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av

konkurrensen. De ska också redovisa, eventuellt genom en sam­

manställd redovisning, andra elverksamheter utan samband med

överföring eller distribution. Fram till den 1 juli 2007 ska de sär­

redovisa leveranserna till berättigade kunder och leveranserna till

icke-berättigade kunder. Inkomster från äganderätt till

överförings- eller distributionssystemet ska specificeras i bokfö­

ringen. Vid behov ska de upprätta en sammanställd redovisning

för annan verksamhet utanför elsektorn. Den interna bokföringen

ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje

verksamhetsgren.

4.

Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att

den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering

och korssubventioner uppfylls.

9

7

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

v

a

r

e

p

y

t

a

s

si

v

i

t

u

ls

k

o

b

s

r

å

m

o

t

e

g

a

r

d

r

ö

f

i

)

*

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

91

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

KAPITEL VIII

ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET

Artikel 32

Tillträde för tredje part

1.

Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för tredje

parts tillträde till överförings- och distributionssystemen grundad

på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla berättigade kunder

samt tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskill­

nad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se till att

dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är

godkända innan de träder i kraft i enlighet med artikel 37 samt att

tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offent­

liggörs innan de träder i kraft.

2.

Den systemansvarige för överförings- eller distributionssys­

temet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig

kapacitet. Vederbörligen motiverade skäl, som särskilt tar hänsyn

till artikel 3 och som grundas på objektiva och tekniskt och eko­

nomiskt motiverade kriterier, måste anges för en sådan vägran.

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,

eller medlemsstaterna ska se till att dessa kriterier tillämpas kon­

sekvent och att en systemanvändare som vägrats tillträde har till­

gång till ett tvistlösningsförfarande. Vid behov, och om tillträde

till systemet har vägrats, ska tillsynsmyndigheterna också se till att

den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet

tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle

krävas för att förstärka nätet. Den part som begär sådan informa­

tion får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för till­

handahållande av informationen.

Artikel 33

Öppnande av marknaderna och ömsesidighet

1.

Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är

berättigade:

a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i

artikel 19.1–19.3 i direktiv 96/92/EG. Medlemsstaterna ska

senast den 31 januari varje år offentliggöra kriterierna för

fastställandet av vilka dessa berättigade kunder är.

b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.

c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.

2.

För att undvika bristande jämvikt när elmarknaderna

öppnas

a) får avtal om leverans av el med en berättigad kund inom en

annan medlemsstats system inte förbjudas, om kunden anses

berättigad i båda de berörda systemen, och

b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark­

naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans­

aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden

är berättigad endast i det ena av de båda systemen, ålägga den

vägrande parten att verkställa den begärda leveransen på

begäran av den medlemsstat där den berättigade kunden är

belägen.

Artikel 34

Direktledningar

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att göra det möjligt för

a) alla elproducenter och elhandlare som är etablerade inom

deras territorium att leverera till sina egna fastigheter, dotter­

bolag och berättigade kunder genom en direktledning, och

b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran­

ser via en direktledning från ett producentföretag och en

elhandlare.

2.

Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av

tillstånd att uppföra direktledningar inom deras territorium. Dessa

kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

3.

Möjligheten att leverera el genom en direktledning enligt

punkt 1 i den här artikeln ska inte påverka möjligheten att ingå

elavtal i enlighet med artikel 32.

4.

Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt­

ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats

på grundval av artikel 32, eller av att ett tvistlösningsförfarande

enligt artikel 37 har inletts.

5.

Medlemsstaterna får vägra att meddela tillstånd till en direkt­

ledning om ett sådant tillstånd skulle strida mot bestämmelserna

i artikel 3. Vederbörligen motiverade skäl ska anges för en sådan

vägran.

KAPITEL IX

NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 35

Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende

1.

Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet

på nationell nivå.

2.

Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns­

myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det

finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på

gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet

med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.

V

S

0

8

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

92

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/81

3.

Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till­

synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat

område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade

konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta

undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög

nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till­

synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för­

ordning (EG) nr 713/2009.

4.

Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero­

ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar­

tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till

att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till­

delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,

a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla

andra offentliga och privata organ,

b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning

i) agerar oberoende av marknadsintressen, och

ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon

regering eller annat offentligt eller privat organ när de

utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i

förekommande fall på ett nära samarbete med andra

berörda nationella myndigheter eller på de allmänna

politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte

avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt

artikel 37.

5.

För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska

medlemsstaterna i synnerhet se till

a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero­

ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud­

getanslag med självständigt ansvar för den anslagna

budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko­

nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och

b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om

sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses

för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska

kunna förnyas en gång.

Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att

det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta

ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med­

lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre

uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel

enligt nationell lag.

Artikel 36

Tillsynsmyndighetens allmänna mål

När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta

direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande

mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt

artikel 37, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta

nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och

utan att inkräkta på deras behörighet:

a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns­

myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf­

tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el i

gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för

samtliga kunder och elhandlare i gemenskapen, och se till att

det råder lämpliga villkor för att elnäten ska kunna fungera

effektivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga

målen.

b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala

marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led

a ska kunna uppnås.

c) Undanröja restriktioner för elhandeln mellan medlemsstater,

utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring

som rimligen krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra

integreringen av nationella marknader som kan underlätta

för elflödet inom hela gemenskapen.

d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas

säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system

som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck­

lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt­

ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både

överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig

produktion av el från förnybara energikällor och distribuerad

produktion.

e) Underlätta tillträde till elnätet för ny produktionskapacitet, i

synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för­

hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för el produ­

cerad från förnybara energikällor.

f) Säkerställa att systemansvariga och systemkunder får lämp­

liga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka syste­

meffektiviteten och främja marknadsintegreringen.

g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark­

naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och

bidra till att säkerställa konsumentskyddet.

h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat­

tande och allmännyttiga tjänster på elförsörjningens område,

bidra till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de pro­

cesser för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter

elhandlare är kompatibla.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

93

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

Artikel 37

Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter

1.

Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:

a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,

överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräk­

ning av dem.

b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,

ägare av överförings- och distributionssystem, liksom elföre­

tag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt övrig

relevant gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om

gränsöverskridande aspekter.

c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn­

digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med­

lemsstaterna och med byrån.

d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta

beslut som fattats av byrån och kommissionen.

e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur

dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna

i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska

omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp­

nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp

i denna artikel.

f) Förhindra korssubventionering inom verksamhetsgrenarna

överföring, distribution och leverans.

g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för

överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera

en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är

förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings­

plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 714/2009,

varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om

ändring av dessa investeringsplaner.

h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och

tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast­

ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och

leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med

andra behöriga myndigheter.

i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriser, och

säkerställa att elföretagen fullgör sina skyldigheter vad gäller

transparens.

j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande

och konkurrens på grossist- och konsumentnivå, även när

det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive sys­

tem för förskottsbetalning, andel kunder som byter elhand­

lare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,

avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus­

hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid­

ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla

relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn­

digheterna uppmärksamma på relevanta fall.

k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, däri­

bland exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-

hushållskunder från att teckna avtal med mer än en

elhandlare samtidigt eller begränsa deras möjligheter att göra

detta och, om så är lämpligt, underrätta de nationella kon­

kurrensmyndigheterna om sådana avtalsvillkor.

l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas

och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens

med gemenskapslagstiftningen och gemenskapens politik.

m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsföreta­

gen behöver för att genomföra sammanlänkningar och

reparationer.

n) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att

konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,

är effektiva och genomförs.

o) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om

leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och

vid behov översända dessa rekommendationer till

konkurrensmyndigheterna.

p) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,

tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip­

ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings­

uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana

uppgifter enligt led h i bilaga I.

q) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig­

heter för systemansvariga för överföringssystem och distri­

butionssystem, elhandlare och kunder samt andra

marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 714/2009;

r) Övervaka investeringarna i produktionskapacitet med avse­

ende på försörjningstryggheten.

s) Övervaka tekniskt samarbete mellan gemenskapen och tred­

jeländers systemansvariga för överföringssystemet.

t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42.

u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte

av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio­

nal nivå.

2.

Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings­

uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än

tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är

resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig­

heten så snart som möjligt.

Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över­

ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns­

myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid

behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,

när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella

myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.

V

S

2

8

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

94

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/83

Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller

byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder­

börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter

enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda

myndigheter eller kommissionen.

3.

Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas

enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har

utsetts enligt artikel 13,

a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende

systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti­

keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full­

görs i enlighet med punkt 4 d,

b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe­

roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för

att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina

skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som

tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva­

rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm­

nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,

c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 13.2 c, för den

första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe­

ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre­

senteras årligen av den oberoende systemansvarige,

d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende

systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller

nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av

nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för­

utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt,

e) ha befogenhet att utföra inspektioner, även oanmälda sådana,

i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och de obe­

roende systemansvariga, och

f) övervaka användningen av kapacitetsavgifter som tas ut av

den oberoende systemansvarige i enlighet med artikel 16.6 i

förordning (EG) nr 714/2009.

4.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna

får befogenheter att kunna utföra de skyldigheter som anges i

punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta

ändamål ska tillsynsmyndigheten åtminstone få befogenheter att

a) fatta bindande beslut om elföretag,

b) göra undersökningar av elmarknadernas funktion och att

besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga

åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att

marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig­

heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella

konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för

finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen

gäller konkurrenslagstiftningen,

c) begära den information från elföretagen som är relevant för

utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till vägran att

ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder som krävs

för att stärka nätet,

d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande

sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter

enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt bin­

dande beslut som fattats av tillsynsmyndigheterna eller byrån,

eller att föreslå en behörig domstol att besluta om sådana

sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att besluta om

eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %

av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp

till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt­

ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller

det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,

för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,

och

e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe­

ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk­

terna 11 och 12.

5.

Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till­

synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys­

temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel V,

ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande uppgifter och

befogenheter:

a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande

beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.

b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige

för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa­

get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina

skyldigheter.

c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte­

grerade företaget och den systemansvarige för överförings­

systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.

d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.

lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste­

mansvarige för överföringssystemet.

e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan det

vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för

överföringssystemet, på villkor att de följer marknadsvillkoren.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

95

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när

det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.

Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis­

kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt

integrerade företaget.

g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt

integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.

h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter

på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med

artikel 13 när den systemansvarige upprepade gånger inte

uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid

upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti­

kalt integrerade företaget.

6.

Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid

i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins­

tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för

a) anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive

överförings- och distributionstariffer eller deras beräknings­

metoder; dessa tariffer eller metoder ska utformas så att nöd­

vändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör

det möjligt att säkra nätens funktion,

b) tillhandahållande av balanstjänster, vilka ska utföras så eko­

nomiskt som möjligt och ge nätanvändarna goda incitament

för nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag;

balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri­

minering och bygga på objektiva kriterier, och

c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för­

faranden för kapacitetstilldelning och hantering av

överbelastning.

7.

Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska

offentliggöras.

8.

När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller

metoder och av balanstjänsterna ska tillsynsmyndigheterna säker­

ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions­

systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att

öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra

leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.

9.

Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi­

tuationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar

och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För

detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen

eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av

överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella

tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får

begära ändringar av dessa regler.

10.

Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov

begära att de systemansvariga för överförings- och distributions­

systemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer eller metoder

som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är proportio­

nerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I händelse

av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer för­

senas ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller

godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller

metoder härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensations­

åtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från

dessa preliminära tariffer eller metoder.

11.

Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för

överförings- eller distributionssystemet vad avser den systeman­

svariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får inge klago­

målet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande

myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att kla­

gomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader

om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den för­

längda perioden får förlängas ytterligare om den klagande sam­

tycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det

inte har upphävts vid ett överklagande.

12.

Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett

beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,

om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna

tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader efter

offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom

en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge

ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra

hinder för verkställighet.

13.

Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka­

nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra

missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon­

sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer

ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.

14.

Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri­

pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig­

het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller

juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som

föreskrivs i detta direktiv inte har följts.

15.

Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät­

ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella

lagstiftningen.

16.

Tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för

att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för all­

mänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kom­

mersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.

V

S

4

8

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

96

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/85

17.

Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis­

mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut

fattat av en tillsynsmyndighet rätt att överklaga till ett organ som

är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.

Artikel 38

Regelverk för gränsöverskridande frågor

1.

Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta

med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor­

mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter

enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts

ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon­

fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade

informationen.

2.

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt

för att

a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig­

göra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser

och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möj­

liggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,

inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och

mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas

och leveranssäkerheten kan förbättras, utan diskriminering

mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,

b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för

relevanta systemansvariga för överföringssystemet och för

andra marknadsaktörer, och

c) samordna utvecklingen av regler för hanteringen av

överbelastning.

3.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå

samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja

tillsynssamarbetet.

4.

De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära

samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta

påverkar deras specifika befogenheter.

5.

Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning

tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra

och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent­

liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i

enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses

i artikel 46.2.

Artikel 39

Överensstämmelse med riktlinjerna

1.

Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett

yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av

en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses

i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 714/2009.

2.

Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av

begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har

begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet

som har fattat det aktuella beslutet.

3.

Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl­

jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan­

det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.

4.

Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om

den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet

och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens­

stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord­

ning (EG) nr 714/2009 inom två månader räknat från dagen för

det beslutet.

5.

Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe­

rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet

i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader

från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till­

synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess

förenlighet med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i för­

ordning (EG) nr 714/2009, får kommissionen besluta att under­

söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana

tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn­

digheten att yttra sig.

6.

Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli­

gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett

slutgiltigt beslut om att

a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens

beslut, eller

b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten ändrar eller åter­

kallar sitt beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.

7.

Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet

ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids­

gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att

den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

8.

Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att

återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis­

sionen om detta.

9.

Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska

följas vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder, som

avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att

komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfa­

rande med kontroll som avses i artikel 46.2.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

97

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

Artikel 40

Bevarande av information

1.

Medlemsstaterna ska kräva att elhandlare under minst fem

år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande

elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga

för överföringssystemet tillgängliga för de nationella myndighe­

terna, inklusive de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella

konkurrensmyndigheterna och kommissionen, för fullgörandet

av deras uppgifter.

2.

Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans­

aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö­

rande samt information om mängd, datum och tider för

verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera

den berörda grossisten liksom specificerad information om alla

elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.

3.

Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna

information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom­

mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller

individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til­

lämpas på information om finansiella instrument som omfattas

av direktiv 2004/39/EG.

4.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill­

kor för bevarande av information liksom form och innehåll när

det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser

att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom­

plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

med kontroll som avses i artikel 46.2.

5.

När det gäller transaktioner avseende elderivat mellan

elhandlare, å ena sidan, och grossister och systemansvariga för

överföringssystemet, å andra sidan, ska denna artikel tillämpas

först när kommissionen har antagit de riktlinjer som avses i

punkt 4.

6.

Bestämmelserna i denna artikel får inte skapa ytterligare

skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1

för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.

7.

Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång

till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv

2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti­

vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.

KAPITEL X

KUNDMARKNADER

Artikel 41

Kundmarknader

För att underlätta utvecklingen av välfungerande och transparenta

kundmarknader för el i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till

att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för

överföringssystem, systemansvariga för distribution, elhandlare

och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden fastställs

med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för

utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och

mätningsansvar.

Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta

kundernas och elhandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns­

myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.

Större icke-hushållskunder ska ha rätt att ingå avtal med flera

leverantörer samtidigt.

KAPITEL XI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 42

Skyddsåtgärder

I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall av hot

mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska trygghet

eller säkerhet eller mot ett kraftsystems integritet, får en medlems­

stat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.

Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den inre

marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än vad

som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svårighe­

ter som har uppstått.

Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa

åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får

besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva

sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren­

sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med

det gemensamma intresset.

Artikel 43

Lika villkor

1.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa

lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med

fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.

2.

De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,

icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara

vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens

medgivande.

3.

Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i

punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna

period ska börja dagen efter det att fullständig information har

erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna­

dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd­

ningar mot de anmälda åtgärderna.

V

S

6

8

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

98

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/87

Artikel 44

Undantag

1.

Medlemsstater som efter det att detta direktiv har trätt i kraft

kan visa att det har uppstått påtagliga problem för driften av deras

små, enskilda system får till kommissionen ansöka om undantag

från tillämpliga bestämmelser i kapitlen IV, VI, VII och VIII, samt

kapitel III, till förmån för enskilda mikrosystem, i fråga om reno­

vering, uppgradering och utvidgning av befintlig kapacitet, vilka

får beviljas av kommissionen. Kommissionen ska underrätta med­

lemsstaterna om dessa ansökningar innan den fattar beslut, med

beaktande av respekten för konfidentialitet. Beslutet ska offentlig­

göras i Europeiska unionens officiella tidning.

2.

Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.

Dessutom ska inte heller artiklarna 26, 32 och 33 gälla Malta.

I artikel 9.1 b ska begreppet ”företag som bedriver produktions-

eller leveransverksamhet” inte omfatta slutförbrukare som bedri­

ver verksamhet inom produktion och/eller leverans av el, antingen

direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över,

antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att

slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i

kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt

genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som

de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga

affärsverksamhet.

Artikel 45

Granskningsförfarande

Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 47.6 drar den

slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet

faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till

fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –

att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta

direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts­

ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte

står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda

medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet

i fråga.

Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om

denna begäran och lämna all den relevanta information som är

nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om

att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.

Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska

den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid

behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att

ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio­

nen får i förslagen om att ändra direktivet föreslå att den berörda

medlemsstaten undantas från särskilda krav under förutsättning

att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva åtgärder.

Artikel 46

Kommitté

1.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4

och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm­

melserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 47

Rapportering

1.

Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av

detta direktiv och ska senast den 4 augusti 2004 och därefter varje

år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamentet och

rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg ska

omfatta åtminstone följande:

a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa

en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för el och

de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex. i form

av dominerande marknadsställning, koncentrationer på

marknaden, underprissättning och beteenden som motver­

kar konkurrens samt de effekter detta har i form av snedvrid­

ningar på marknaden.

b) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning

och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till

gemenskapens elnät blivit rättvist och icke-diskriminerande

och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt

vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan­

det av elmarknaden fått för kunderna.

c) En analys av frågor rörande systemens kapacitetsnivå och

försörjningstrygghet när det gäller el i gemenskapen, särskilt

den rådande och förväntade balansen mellan tillgång och

efterfrågan, med beaktande av den fysiska kapaciteten för

överföring mellan olika områden.

d) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som

vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och

hantera brister i leveranser från en eller flera elhandlares sida.

e) Genomförandet av undantaget som föreskrivs i artikel 26.4 i

syfte att eventuellt revidera tröskeln.

f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen

för de bilaterala förbindelserna med de tredjeländer som pro­

ducerar och exporterar eller transporterar el, inbegripet vilka

framsteg dessa länder har gjort när det gäller integration av

marknaden, de sociala och miljömässiga konsekvenserna av

handel med el och tillträde till näten.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

99

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är kopp­

lade till bestämmelserna i detta direktiv.

h) Det sätt på vilket medlemsstaterna i praktiken har genomfört

kraven om energimärkning i artikel 3.9, och det sätt på vil­

ket eventuella rekommendationer från kommissionen i

denna fråga har beaktats.

Rapporten om framsteg får vid behov innehålla rekommendatio­

ner, särskilt när det gäller räckvidden och villkoren för bestäm­

melserna om märkning, till exempel hur det hänvisas till befintliga

referenskällor och innehållet i dessa källor samt särskilt om hur

informationen om den inverkan på miljön som elframställning

från olika energikällor har, åtminstone när det gäller utsläpp av

CO

2

och radioaktivt avfall, skulle kunna göras tillgänglig på ett

sätt som är transparent och lättillgängligt samt möjliggör jämfö­

relser inom gemenskapen, och om hur de åtgärder som vidtagits

i medlemsstaterna för att kontrollera tillförlitligheten hos den

information som tillhandahållits av elhandlare skulle kunna ratio­

naliseras, och vilka åtgärder som skulle kunna motverka negativa

effekter av dominerande marknadsställning och

marknadskoncentration.

2.

Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i

punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits

i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all­

männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek­

tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på

elmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommendatio­

ner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att

uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att

förhindra en avskärmning av marknaden.

3.

Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del av

den allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet

en detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på

åtskillnad enligt kapitel V med framgång har kunnat säkerställa

fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga

för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.

4.

För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis­

sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-

diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av

nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves­

teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,

effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra

leveranser i gemenskapen.

5.

När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje­

rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren

enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen

lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa

fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö­

ringssystemen senast den 3 mars 2014.

6.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 överlämna en

detaljerad rapport till Europaparlamentet och rådet om framste­

gen när det gäller att skapa en inre marknad för el. I rapporten ska

särskilt redovisas

— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,

— fungerande tillsyn,

— utvecklingen av infrastrukturen för sammanlänkning och

läget beträffande försörjningstryggheten i gemenskapen,

— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark­

naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär­

skilt i fråga om kvaliteten på de samhällsomfattande och

allmännyttiga tjänsterna,

— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för

verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine­

rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris­

sättning eller beteende som motverkar konkurrens,

— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter elhandlare och

omförhandlar tariffer,

— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande

till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas, och

— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk­

tiv vad gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga i

vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder utö­

ver funktionellt oberoende och särredovisning har utvecklats

vilkas effekt är likvärdig med rättslig åtskillnad.

Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro­

paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali­

tet på de allmännyttiga tjänsterna.

Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro­

paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän­

digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för

distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa

förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även

avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark­

nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot­

verkar konkurrensen.

Artikel 48

Upphävande

Direktiv 2003/54/EG ska upphöra att gälla från och med den

3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser

när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av

nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska

anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig­

het med jämförelsetabellen i bilaga II.

V

S

8

8

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

100

14.8.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/89

Artikel 49

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ­

ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den

3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars

2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och

med den 3 mars 2013.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning

när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen

ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 50

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 51

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

101

BILAGA I

KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER

1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets

direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal

(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(

5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal

(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.

(

a

a) Rätt till ett avtal med sin elhandlare, i vilket följande anges:

— Elhandlarens namn och adress.

— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga

inkopplingen.

— De underhållstjänster som tillhandahålls.

— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.

— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från­

träda ett avtal utan kostnad.

— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av

inkorrekt eller försenad fakturering.

— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.

— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som

avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller elföretagens webbplatser.

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan

avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt

också tillhandahållas innan avtalet ingås.

b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning

om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Elhandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta

sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture­

ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda

avtal om de inte godtar de nya villkor som elhandlaren meddelat.

c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster.

d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för

förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika elförbrukningen. Alla skillnader i villkor

och bestämmelser ska motsvara elhandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren ska

vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hin­

der för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är onö­

digt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.

e) Möjlighet att byta elhandlare utan kostnad.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

0

9

/

1

1

2

L

:

e

d

n

a

jl

ö

f

a

n

r

e

d

n

u

k

a

r

k

ä

s

r

ö

fl

li

t

3

l

e

k

it

r

a

i

s

e

s

v

a

m

o

s

r

e

d

r

ä

g

t

å

e

d

k

s

,)

2

n

e

d

v

a

G

E

E

/

3

1

/

3

9

v

it

k

e

ri

d

s

t

e

d

å

r

h

c

o

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

102

f)

Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun­

der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål

från sin elhandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister

snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning

och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen­

dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för för­

faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol

(1) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.

(

g) Information om sina rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster om de har tillgång till samhällsomfat­

tande tjänster enligt de bestämmelser som medlemsstaterna antagit i enlighet med artikel 3.3.

h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge registrerade

leveransföretag tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyl­

dig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfarande

för elhandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas konsu­

menten för denna tjänst.

i)

Klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader tillräckligt ofta, så att de kan

reglera sin egen elförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos kun­

dens mätningsutrustning och elprodukten i fråga. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffek­

tivitet. Inga ytterligare kostnader får åläggas konsumenten för denna tjänst.

j)

Slutavräkning efter varje byte av elhandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.

2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med­

verka på elmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla

kostnader och all nytta de för med sig för marknaden på lång sikt och den enskilda konsumenten eller av vad slags smarta

mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.

En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.

Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan

med ett mål på upp till 10 år för genomförandet av system med smarta mätare.

Om uppsättningen av smarta mätare bedöms vara en framgång ska minst 80 procent av konsumenterna senast 2020 ha

ett intelligent mätarsystem.

Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras

territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det

utvecklas en gemensam elmarknad.

1

9

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

103

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 2003/54/EG

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 10

Artikel 9

Artikel 8

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 9

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 11

Artikel 15

Artikel 12

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 23

Artikel 13

Artikel 24

Artikel 14

Artikel 25

Artikel 15

Artikel 26

Artikel 16

Artikel 27

Artikel 17

Artikel 29

Artikel 18

Artikel 30

Artikel 19

Artikel 31

Artikel 20

Artikel 32

Artikel 21

Artikel 33

Artikel 22

Artikel 34

Artikel 23.1 första och andra meningen

Artikel 35

Artikel 36

Artikel 23 (resten)

Artikel 37

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 24

Artikel 42

V

S

2

9

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 1

104

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/93

Artikel 43

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 44

Artikel 27

Artikel 45

Artikel 46

Artikel 28

Artikel 47

Artikel 29

Artikel 48

Artikel 30

Artikel 49

Artikel 31

Artikel 50

Artikel 32

Artikel 51

Bilaga A

Bilaga I

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

v

it

k

e

ri

d

a

tt

e

D

G

E

/

4

5

/

3

0

0

2

v

it

k

e

ri

D

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

105

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/73/EG

av den 13 juli 2009

om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv

2003/55/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.

(

med beaktande av Regionkommitténs yttrande

(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.

(

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort

i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 januari 2009

(EUT C 70 E, 24.3.2009, s. 37) och Europaparlamentets ståndpunkt

av den 22 april 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av

den 25 juni 2009.

(

av följande skäl:

(1)

Den inre marknaden för naturgas, som stegvis har genom­

förts i hela gemenskapen sedan 1999, syftar till att skapa

faktiska valmöjligheter för alla kunder i Europeiska unio­

nen, både enskilda och företag, nya affärsmöjligheter och

ökad handel över gränserna, vilket ska leda till ökad effek­

tivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjäns­

terna och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av

den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre

marknaden för naturgas

(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.

(

a

skapa en sådan inre marknad för naturgas.

(3)

De friheter som Europeiska unionens medborgare garan­

teras genom fördraget – bland annat fri rörlighet för varor,

etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster –

kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där

alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla hand­

lare kan leverera fritt till sina kunder.

(4)

Det föreligger emellertid för närvarande hinder mot att

sälja gas på lika villkor och utan diskriminering eller nack­

delar i gemenskapen. Framför allt finns det ännu inte något

icke-diskriminerande nättillträde eller någon myndighets­

tillsyn som är lika effektiv i alla medlemsstater.

(5)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med

titeln ”En energipolitik för Europa” framhävdes betydelsen

av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa

lika villkor för alla naturgasföretag i gemenskapen. Kom­

missionens meddelanden av den 10 januari 2007 ”Om

utsikterna för den inre el- och gasmarknaden” och ”Utred­

ning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003

av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” visade

att nuvarande regler och åtgärder inte tillhandahåller den

ram som krävs för att målet om en välfungerande inre

marknad ska kunna uppnås.

(6)

Utan effektiv åtskillnad mellan näten och verksamheter

som rör produktion och leverans (”effektiv åtskillnad”),

finns det en risk för diskriminering, inte bara i samband

med nätdriften utan även när det gäller incitamenten för de

vertikalt integrerade företagen att göra de investeringar i

näten som krävs.

(7)

De regler för rättslig och funktionell åtskillnad som anges i

direktiv 2003/55/EG har emellertid inte medfört någon

effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssys­

tem. Därför uppmanades kommissionen vid Europeiska

rådets möte den 8–9 mars 2007 att utarbeta lagförslag för

effektiv åtskillnad mellan leverans och produktion, å ena

sidan, och nätverksamhet, å andra sidan.

(8)

Effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att man undan­

röjer incitamentet för vertikalt integrerade företag att dis­

kriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och

investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren

utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av

leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effek­

tiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflik­

ter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet

hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om

utsikterna för den inre gas- och elmarknaden

(5) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.

(

ägande på överföringsnivå som det effektivaste verktyget

för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-

diskriminerande sätt och garantera ett rättvist nättillträde

för nya aktörer och transparens på marknaden. Vid åtskilt

ägande bör det därför ställas krav på medlemsstaterna att

säkerställa att en eller flera personer inte kontrollerar ett

produktions- eller gashandelsföretag samtidigt som den

eller de utövar kontroll över eller rättigheter gentemot en

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

4

9

/

1

1

2

L

tl

i

k

s

t

å

ll

it

)

5

tt

a

ll

it

ti

g

a

r

d

i

b

d

a

r

g

g

ö

h

i

r

h

)

4

h

c

o

,)

3

,)

2

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

105

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG

av den 13 juli 2009

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

106

systemansvarig för överföringssystemet eller ett överfö­

ringssystem. Omvänt bör kontroll över ett överföringssys­

tem eller en systemansvarig för överföringssystemet

utesluta möjligheten att utöva kontroll över eller någon

rättighet gentemot ett produktionsföretag eller ett gashan­

delsföretag. Inom dessa begränsningar bör ett produktions­

företag eller ett gashandelsföretag kunna inneha en

minoritetsandel i en systemansvarig för ett överföringssys­

tem eller ett överföringssystem.

(9)

Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella

intressekonflikter mellan producenter, handlare och syste­

mansvariga för överföringssystem för att skapa incitament

för nödvändiga investeringar och trygga nya marknadsak­

törers tillträde inom ramen för ett transparent och effek­

tivt regelverk samt bör inte skapa ett regelverk som är

alltför betungande för de nationella tillsynsmyndigheterna.

(10)

Definitionen av begreppet kontroll är hämtad från

rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari

2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s

koncentrationsförordning)

(1) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(

(11)

Eftersom åtskilt ägande i vissa fall innebär att företag måste

omstruktureras, bör de medlemsstater som beslutar att för­

verkliga åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa de

relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopp­

lingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna om

åtskillnad dessutom tillämpas tvärsöver båda sektorerna.

(12)

Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är

helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och

förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma

person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för över­

föringssystem eller ett överföringssystem och ett företag

som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av

samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse med­

lemmar till en styrelse för en systemansvarig för ett över­

föringssystem eller ett överföringssystem och inte heller

utöva kontroll över eller rättigheter gentemot ett produk­

tionsföretag eller ett gashandelsföretag.

(13)

Inrättandet av systemansvariga eller systemansvariga för

överföringssystem vilka är oberoende av leverans- eller

produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt

integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättill­

gångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning

säkras, förutsatt att den oberoende systemansvarige (ISO)

eller den oberoende systemansvarige för överföring (ITO)

utför den systemansvariges samtliga uppgifter samt att

detaljerad reglering och omfattande myndighetstillsyn

införs.

(14)

När ett företag som den 3 september 2009 äger ett över­

föringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör

medlemsstaterna därför ges ett val mellan ägarskapsåtskild

systemansvarig för överföringssystemet (TSO) och infö­

rande av oberoende systemansvariga eller oberoende sys­

temansvariga för överföring utan leverans- eller

produktionsintressen.

(15)

För att till fullo kunna tillvarata aktieägarnas intressen i

vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna

välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom

direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade

företagets aktier på aktier i nätföretaget och aktier i det

återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt

att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har

uppfyllts.

(16)

För att införandet av en oberoende systemansvarig eller

oberoende systemansvarig för överföring ska vara effektivt

bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna för den

oberoende systemansvarige för överföring ger ett lämpligt

regelverk för att garantera fungerande konkurrens, tillräck­

liga investeringar, tillträde för nya aktörer på marknaden

och integration av gasmarknaderna. Effektiv åtskillnad

med hjälp av reglerna för den oberoende systemansvarige

för överföring bör bygga på dels en pelare av organisato­

riska åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av sys­

temansvariga för överföring, dels en pelare av åtgärder

avseende investeringar, anslutning av ny produktionskapa­

citet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt

samarbete. Oberoendet för den systemansvarige för över­

föring bör också bland annat säkerställas genom vissa

”avkylningsperioder”, under vilka ingen ledningsverksam­

het eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till

samma information som den som erhållits i en ledande

ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade

företaget. Modellen för effektiv åtskillnad med hjälp av en

oberoende systemansvarig för överföring uppfyller de krav

som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8 och

9 mars 2007.

(17)

I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden

för gas bör stora icke-hushållskunder ha möjlighet att välja

gashandlare och teckna avtal med flera gashandlare för att

täcka sina försörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas

mot exklusivitetsklausuler, som utesluter konkurrerande

eller kompletterande anbud.

5

9

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

107

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

(18)

En medlemsstat har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande

på sitt territorium. Om en medlemsstat har valt fullstän­

digt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alter­

nativet med en oberoende systemansvarig eller en

oberoende systemansvarig för överföring. Företag som

bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet

får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över

eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över­

föringssystem från en medlemsstat som har valt fullstän­

digt åtskilt ägande.

(19)

Det kommer enligt detta direktiv att finnas olika typer av

marknadsorganisation på den inre marknaden för natur­

gas. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att

säkerställa lika villkor på marknaden bör grunda sig på

överordnade krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med

kommissionen om åtgärdernas förenlighet med fördraget

och gemenskapslagstiftningen.

(20)

När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om

icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata

sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen

hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i

strid med det åtskilda ägandet eller med lösningen med en

oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon

rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller

beslutsfattande i både organ för systemansvariga för över­

föringssystem eller överföringssystem och organ för

produktionsföretag eller gashandelsföretag. Under förut­

sättning att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav

uppfylls, bör vid åtskilt ägande och lösningen med en obe­

roende systemansvarig två skilda offentliga organ kunna

kontrollera produktion och leverans å ena sidan och över­

föring å den andra.

(21)

Effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å

andra sidan leverans och produktion bör gälla i hela

gemenskapen, för både gemenskapsföretag och icke-

gemenskapsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nät­

verksamheten och å andra sidan leverans och produktion i

gemenskapen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsyns­

myndigheterna ges befogenheter att vägra certifiering av

sådana systemansvariga för överföringssystem som inte

uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa

att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela gemenska­

pen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn

till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om

certifiering. För att dessutom säkerställa att gemenskapens

internationella åtaganden respekteras, liksom solidariteten

och försörjningstryggheten inom gemenskapen, bör kom­

missionen ha rätt att avge ett yttrande om certifiering avse­

ende ägaren till eller den systemansvarige för ett

överföringssystem som kontrolleras av en eller flera perso­

ner från tredjeländer.

(22)

En tryggad energiförsörjning är absolut nödvändig för den

allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippad

med en effektivt fungerande inre marknad för gas och med

en integration av medlemsstaternas separata gasmarkna­

der. Gasförsörjningen till unionens medborgare kan enbart

ske genom ett nät. Fungerande öppna gasmarknader, och

framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade

med gasförsörjningen, har en avgörande betydelse för den

allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för

unionsmedborgarnas välfärd. Personer från tredjeländer

bör därför endast tillåtas kontrollera ett överföringssystem

eller en systemansvarig för överföringssystem, om de upp­

fyller de krav på effektiv åtskillnad som tillämpas inom

gemenskapen. Utan att det påverkar gemenskapens inter­

nationella åtaganden anser gemenskapen att sektorn för

överföringssystem för gas är mycket viktig för gemenska­

pen och att ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när

det gäller att upprätthålla en tryggad energiförsörjning till

gemenskapen i syfte att förhindra hot mot den allmänna

ordningen och den allmänna säkerheten i gemenskapen

och unionsmedborgarnas välfärd. En trygg energiförsörj­

ning till gemenskapen kräver i synnerhet en bedömning av

nätdriftens oberoende, nivån på gemenskapens och

enskilda medlemsstaters beroende av energiförsörjning

från tredjeländer samt av hur både inhemsk och interna­

tionell handel och energiinvesteringar hanteras i ett visst

tredjeland. Försörjningstryggheten bör därför bedömas

mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i varje

enskilt fall samt de rättigheter och skyldigheter som upp­

kommer enligt internationell rätt, särskilt de internationella

avtalen mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.

Kommissionen uppmanas att vid behov lägga fram rekom­

mendationer för förhandlingar om relevanta avtal med

tredjeländer beträffande en trygg energiförsörjning till

gemenskapen, eller ta med de nödvändiga frågorna i andra

förhandlingar med dessa tredjeländer.

(23)

Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa transpa­

renta och icke-diskriminerande tariffer för tillträde till

transport. Tarifferna bör gälla alla användare av systemen,

utan diskriminering. När lagringsanläggningar, lagring av

gas i rörledningar eller stödtjänster opererar på en tillräck­

ligt konkurrensutsatt marknad kan tillträde medges på

grundval av transparenta och icke-diskriminerande mark­

nadsbaserade mekanismer.

(24)

Det är nödvändigt att se till att systemansvariga för lag­

ringssystemen är oberoende i syfte att förbättra tredje parts

tillträde till lagringsanläggningar när detta är tekniskt

och/eller ekonomiskt nödvändigt för att de ska kunna leve­

rera till kunderna på ett effektivt sätt. Det är därför lämp­

ligt att lagringsanläggningar drivs genom juridiskt skilda

enheter som har faktisk rätt att fatta beslut när det gäller de

tillgångar som behövs för att underhålla, driva och utveckla

lagringsanläggningarna. Det är också nödvändigt att öka

transparensen när det gäller lagringskapacitet som erbjuds

tredje part genom att förpliktiga medlemsstaterna att

V

S

6

9

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

108

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/97

fastställa och offentliggöra en icke-diskriminerande och

tydlig ram som omfattar lämpliga tillsynsformer för lag­

ringsanläggningar. Denna förpliktelse bör inte kräva ett

nytt beslut beträffande reglerna om tillträde, men bör leda

till förbättrad transparens när det gäller reglerna om till­

träde till lagring. Kravet på konfidentialitet för kommersi­

ellt känslig information är särskilt viktigt när det gäller

uppgifter av strategisk karaktär eller när det finns endast en

enda användare av en lagringsanläggning.

(25)

Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är

avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet.

Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts till­

träde och investeringar är dock mindre på distributions­

nivå än på överföringsnivå, eftersom nätbegränsningar och

produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så

betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån.

I enlighet med direktiv 2003/55/EG blev rättslig och funk­

tionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssys­

temet dessutom obligatorisk först från och med den 1 juli

2007 och dess effekter på den inre marknaden för natur­

gas har ännu inte utvärderats. De regler om rättslig och

funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan leda till

effektiv åtskillnad förutsatt att de definieras tydligare,

genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att

skapa lika villkor i återförsäljarledet bör systemansvariga

för distributionssystem övervakas, så att de hindras från att

dra fördel av sin vertikala integration när det gäller kon­

kurrensläget på marknaden, framför allt gentemot hus­

hållskunder och små icke-hushållskunder.

(26)

Medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att främja

ökad användning av biogas och gas från biomassa, och

producenter av sådan gas bör ges icke-diskriminerande till­

träde till gassystemet, förutsatt att detta tillträde är fören­

ligt med de kontinuerligt relevanta tekniska föreskrifterna

och säkerhetsstandarderna.

(27)

För att undvika att små systemansvariga för distributions­

system får en oproportionerlig ekonomisk och administra­

tiv börda bör medlemsstaterna vid behov kunna undanta

berörda företag från krav på rättslig åtskillnad när det gäl­

ler distributionen.

(28)

När ett slutet distributionssystem används för att trygga

optimal effektivitet i en integrerad energiförsörjning som

kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distribu­

tionssystem upprätthålls i första hand för att användas av

systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den sys­

temansvarige för distributionssystemet från skyldigheter

som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund

av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige

för distributionssystemet och systemets användare. Indu­

striella och kommersiella platser samt platser där gemen­

samma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer,

flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade

anläggningar eller kemiska industrianläggningar, kan inbe­

gripa slutna distributionssystem på grund av att den verk­

samhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad

karaktär.

(29)

Genom direktiv 2003/55/EG infördes ett krav på med­

lemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda

befogenheter. Erfarenheterna visar dock att tillsynens effek­

tivitet ofta hämmas av att tillsynsmyndigheterna inte är till­

räckligt självständiga gentemot staten, har otillräckliga

befogenheter och för liten handlingsfrihet. Därför uppma­

nade Europeiska rådet vid sitt möte den 8−9 mars 2007

kommissionen att utarbeta lagstiftningsförslag för ytterli­

gare harmonisering av medlemsstaternas energitillsyns­

myndigheters befogenheter och förstärkning av deras

oberoende. Det bör vara möjligt för dessa nationella till­

synsmyndigheter att omfatta både el- och gassektorn.

(30)

För att den inre marknaden för naturgas ska kunna fung­

era korrekt behöver energitillsynsmyndigheterna kunna

fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de måste

också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller

privata intressen. Detta hindrar inte domstolsprövning och

parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon­

stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens

godkännande av tillsynsmyndigheternas budget utgöra ett

hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om till­

synsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet

av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för

nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestäm­

melser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett

lämpligt roterande system bidrar till den nationella tillsyns­

myndighetens oberoende gentemot politiska eller ekono­

miska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att

vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna

och styrelsens storlek.

(31)

För att säkerställa effektivt marknadstillträde för alla mark­

nadsaktörer, inklusive nya aktörer, krävs icke-

diskriminerande balansmekanismer som avspeglar

kostnaderna. Detta bör uppnås genom att man inför

sådana transparenta marknadsbaserade mekanismer för

försörjning och inköp av gas som krävs för att uppfylla

kraven på balans. De nationella tillsynsmyndigheterna bör

arbeta aktivt för att balanstarifferna ska vara icke-

diskriminerande och avspegla kostnaderna. Samtidigt bör

lämpliga incitament tillhandahållas för att balansera pro­

duktion och förbrukning av gas och för att inte äventyra

systemet.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

109

(32)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa

eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer

på grundval av ett förslag från den systemansvarige för

överförings- eller distributionssystemet eller LNG-

anläggningar eller på grundval av ett förslag som en syste­

mansvarig och nätanvändarna kommit överens om. Vid

fastställandet eller godkännandet bör tillsynsmyndigheten

se till att överförings- eller distributionstarifferna är icke-

diskriminerande och avspeglar kostnaderna och samtidigt

ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten

som går att undvika med hjälp av åtgärder för styrning av

efterfrågan.

(33)

Energitillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta

bindande beslut avseende naturgasföretag och antingen

själva besluta, eller föreslå att en behörig domstol beslutar,

om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktio­

ner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldigheter.

Energitillsynsmyndigheterna bör även ges befogenhet att,

oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta

beslut om åtgärder som säkerställer fördelar för kunderna

genom främjande av den effektiva konkurrens som är nöd­

vändig för att den inre marknaden för naturgas ska fung­

era korrekt. Program för frigörande av gas är en av möjliga

åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa

att marknaden fungerar korrekt. Energitillsynsmyndighe­

terna bör även ges befogenheter att bidra till att säkerställa

en hög standard på allmännyttiga tjänster som står i sam­

klang med kraven på öppnande av marknaden, skydd för

utsatta kunder och ett verkligt effektivt konsumentskydd.

Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens

befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet

granskningen av företagskoncentration med en gemen­

skapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden,

såsom den fria rörligheten för kapital. Det oberoende

organ till vilket en part som berörs av ett beslut av en

nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga kan vara

en domstol eller annan rättslig instans med befogenhet att

genomföra en rättslig prövning.

(34)

Harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas

befogenheter bör inbegripa befogenheter att erbjuda natur­

gasföretagen incitament och befogenheter att fastställa

effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner

för dessa företag eller att föreslå en behörig domstol att

besluta om sådana sanktioner. Dessutom bör tillsynsmyn­

digheterna ha befogenhet att begära in relevant informa­

tion från naturgasföretagen, göra lämpliga och tillräckliga

undersökningar samt lösa tvister.

(35)

Investeringar i viktig ny infrastruktur bör kraftigt priorite­

ras, samtidigt som man ser till att den inre marknaden för

naturgas fungerar korrekt. För att förstärka de positiva

effekterna på konkurrens och försörjningstrygghet

av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en pröv­

ning av marknadens intresse i projektets planeringsfas, och

samtidigt bör bestämmelserna för hantering av överbelast­

ning tillämpas. Om ett infrastrukturprojekt sträcker sig

över mer än en medlemsstats territorium bör byrån för

samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad

genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå

för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(

an

kallad byrån), i sista hand behandla ansökan om undantag

i syfte att bättre beakta dess gränsöverskridande följder och

underlätta administrationen. Med anledning av den excep­

tionella riskprofil som kännetecknar genomförandet av de

undantagna större infrastrukturprojekten, bör det också

vara möjligt att tillfälligt bevilja företag med leverantörs-

och produktionsintressen partiella undantag från bestäm­

melserna om åtskillnad för projekten i fråga. Med tanke på

försörjningstryggheten bör möjligheten till tillfälliga

undantag särskilt gälla nya rörledningar inom gemenska­

pen som transporterar gas från tredjeländer till gemenska­

pen. Undantag som beviljas i enlighet med direktiv

2003/55/EG fortsätter att gälla fram till det planerade slut­

datum som fastställs i beslutet om beviljande av undantag.

(36)

Den inre marknaden för naturgas har vissa brister när det

gäller likviditet och transparens, vilket hindrar effektiv

resursfördelning, riskgardering och etablering av nya före­

tag på marknaden. Förtroendet för marknaden, dess likvi­

ditet och antalet marknadsaktörer måste öka, och därför

måste tillsynen av företag verksamma på området för gas­

försörjning stärkas. Sådana krav bör inte påverka, och bör

vara förenliga med, befintlig gemenskapslagstiftning

beträffande finansmarknaderna. Tillsynsmyndigheterna för

energisektorn och för finansmarknaden behöver samarbeta

för att göra det möjligt för varandra att få en överblick över

berörda marknader.

(37)

Till övervägande del, och i stigande grad, importeras natur­

gas till gemenskapen från tredjeländer. Gemenskapslag­

stiftningen bör ta hänsyn till naturgassektorns särdrag,

exempelvis en viss strukturell stelhet som har sin grund i

koncentrationen av gashandlare, långsiktiga avtal och bris­

ten på likviditet i slutkundsledet. Därför krävs ökad trans­

parens, bland annat i fråga om prisbildning.

(38)

Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven när det gäl­

ler bevarande av information, bör byrån och Europeiska

värdepapperstillsynskommittén (EVTK), inrättad genom

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

8

9

/

1

1

2

L

d

e

n

(

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

110

kommissionens beslut 2009/77/EG

(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.

(

a

kommissionen om innehållet i dessa riktlinjer. Byrån och

EVTK bör också samarbeta för att ytterligare utreda och ge

råd i frågan om huruvida transaktioner med avtal om leve­

rans av gas och gasderivat bör omfattas av transparenskrav

före och/eller efter handel och i så fall hur dessa krav bör

utformas.

(39)

Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit

detta, tillsynsmyndigheten bör uppmuntra utvecklingen av

avbrytbara leveransavtal.

(40)

Av försörjningstrygghetsskäl bör balansen mellan tillgång

och efterfrågan på gas i varje enskild medlemsstat bevakas,

varefter en rapport bör utarbetas om situationen i gemen­

skapen som helhet med hänsyn till sammanlänkningska­

paciteten mellan områden. Denna övervakning bör göras i

tillräckligt god tid, så att lämpliga åtgärder hinner vidtas

om försörjningstryggheten äventyras. Det faktum att nöd­

vändig nätinfrastruktur, bland annat sammanlänkningska­

paciteten, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil

gasförsörjning.

(41)

Medlemsstaterna bör, med beaktande av nödvändiga kva­

litetskriterier, se till att biogas och gas från biomassa eller

andra typer av gas kan få icke-diskriminerande tillträde till

systemet under förutsättning att detta tillträde är perma­

nent förenligt med relevanta tekniska bestämmelser och

säkerhetsstandarder. Dessa bestämmelser och standarder

bör säkerställa att det är tekniskt möjligt att på ett säkert

sätt föra in dessa gaser i och transportera dem genom sys­

temet för naturgas och bör även omfatta deras kemiska

egenskaper.

(42)

Medlemsstaterna kommer också i fortsättningen att

behöva långsiktiga avtal för sin gasförsörjning, och gashan­

delsföretagen bör kunna fortsätta att använda sådana avtal

så länge de inte motverkar målsättningen med detta direk­

tiv och så länge de är förenliga med fördraget och dess

konkurrensregler. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn

till långsiktiga avtal vid planering av naturgasföretagens

leverans- och transportkapacitet.

(43)

För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i gemen­

skapen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbun­

det underrätta kommissionen om alla åtgärder som

vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommis­

sionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som inne­

håller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för

att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga

tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i

syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella

åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna

ska hålla hög kvalitet. Medlemsstaterna bör också se till att

kunderna, när de är anslutna till gassystemet, informeras

om sin rätt att få tillgång till gasförsörjning av en bestämd

kvalitet till rimliga priser. Åtgärder som vidtas av medlems­

staterna för att skydda slutkonsumenten kan vara olika för

hushållskunder och för små och medelstora företag.

(44)

Respekt för kraven när det gäller allmännyttiga tjänster är

ett grundläggande krav i detta direktiv, och det är viktigt att

det i direktivet anges gemensamma minimikrav som upp­

fylls av samtliga medlemsstater och som beaktar målen om

konsumentskydd, försörjningstrygghet, miljöskydd samt

likvärdiga konkurrensnivåer i samtliga medlemsstater. Det

är viktigt att kraven när det gäller allmännyttiga tjänster

kan tolkas på nationell grund, med beaktande av natio­

nella omständigheter om inte annat följer av

gemenskapslagstiftningen.

(45)

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå

målen när det gäller social och ekonomisk sammanhåll­

ning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekono­

miska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av

alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg.

Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att

säkerställa nödvändiga investeringar.

(46)

Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att full­

göra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster

kan definieras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördra­

get är medlemsstaterna enligt artikel 88.3 i fördraget skyl­

diga att underrätta kommissionen om detta.

(47)

Kraven när det gäller allmännyttiga tjänster och de gemen­

samma miniminormer som är en följd av dem måste stär­

kas ytterligare för att alla kunder, särskilt utsatta kunder,

ska kunna gynnas av konkurrensen och skäliga priser. Kra­

ven på allmännyttiga tjänster bör definieras på nationell

nivå och med hänsyn till nationella omständigheter;

gemenskapslagstiftningen bör emellertid respekteras av

medlemsstaterna. Unionsmedborgarna och, när medlems­

staterna finner det lämpligt, småföretagen, bör garanteras

allmännyttiga tjänster, i synnerhet försörjningstrygghet

och rimliga tariffer. En viktig aspekt när det gäller leverans

till konsumenterna är tillgången till objektiva och transpa­

renta förbrukningsuppgifter. Konsumenterna bör således

ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande

priser och servicekostnader så att de kan begära in offerter

från konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsu­

menterna bör även ha rätt att få ordentlig information om

sin energianvändning. Förskottsbetalningarna bör åter­

spegla den sannolika naturgasförbrukningen och de olika

betalningssystemen bör vara icke-diskriminerande. Om

konsumenterna tillräckligt ofta ges information om ener­

gikostnaderna kommer de att uppmuntras till att spara

energi, eftersom konsumenterna direkt ser effekterna av

investeringar i energieffektivitet och ändrat beteende.

9

9

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

a

d

å

r

h

c

o

a

d

å

r

m

s

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

111

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

(48)

Konsumenternas intresse bör stå i centrum för detta direk­

tiv och tjänsternas kvalitet bör höra till naturgasföretagens

centrala ansvarsområden. Befintliga konsumenträttigheter

behöver stärkas och tryggas och bör innefatta ökad trans­

parens. Konsumentskyddet bör säkerställa att alla konsu­

menter inom gemenskapens utökade ansvarsområde kan

dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. Medlemssta­

terna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsyns­

myndigheterna, bör se till att konsumenträttigheterna

tillgodoses.

(49)

Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om

sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissio­

nen bör, efter samråd med berörda intressenter, bland

annat medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe­

terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fast­

ställa en lättillgänglig och användarvänlig kontrollista för

energianvändare, där konsumenterna får praktiska upplys­

ningar om sina rättigheter. Denna kontrollista bör tillhan­

dahållas alla konsumenter och göras tillgänglig för

allmänheten.

(50)

Energifattigdom är ett växande problem i gemenskapen.

De medlemsstater som berörs bör därför, om de ännu inte

gjort det, utarbeta nationella handlingsplaner eller andra

lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdomen, varvid

syftet bör vara att minska antalet människor som befinner

sig i en sådan situation. Under alla omständigheter bör

medlemsstaterna säkra nödvändig energiförsörjning för

utsatta kunder. En integrerad metod skulle kunna använ­

das, till exempel inom socialpolitiken, och åtgärderna

skulle kunna vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre

energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone

medge en nationell politik till förmån för utsatta kunder.

(51)

Effektiva tvistlösningsmöjligheter för alla konsumenter

borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna

bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling

av klagomål.

(52)

Det bör vara möjligt att basera införandet av system med

smarta mätare på en ekonomisk bedömning. Om det vid

en sådan bedömning skulle framgå att det endast är eko­

nomiskt rimligt och kostnadseffektivt med sådana mätare

för konsumenter med en viss gasförbrukning bör med­

lemsstaterna ha möjlighet att ta hänsyn till detta när de

bygger ut systemen med smarta mätare.

(53)

Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utveck­

lingen av nätet.

(54)

Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka

för fungerande konkurrens och att olika gashandlare utan

svårighet får tillträde till marknaden, för att konsumen­

terna ska kunna dra full fördel av en liberaliserad inre

marknad för naturgas.

(55)

För att kunna bidra till försörjningstryggheten i solidarisk

anda mellan medlemsstaterna, särskilt i händelse av en kris

i energiförsörjningen, är det viktigt att tillhandahålla en

ram för regionalt, solidariskt samarbete. Detta samarbete

får, om medlemsstaterna beslutar så, främst förlita sig på

marknadsbaserade mekanismer. Samarbete för främjande

av regional och bilateral solidaritet får inte innebära en

oproportionerlig börda för eller leda till diskriminering

mellan marknadsaktörerna.

(56)

Medlemsstaterna bör inför inrättandet av en inre marknad

för naturgas främja integrationen av sina inhemska mark­

nader och samarbetet mellan systemoperatörer på gemen­

skapsnivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de

isolerade system som bildar så kallade gasöar, som fortfa­

rande existerar i gemenskapen.

(57)

Ett viktigt mål för detta direktiv bör vara att med hjälp av

ett sammanlänkat nät över hela gemenskapen utveckla en

verklig inre marknad för naturgas, och tillsynsmyndighe­

terna bör därför ha som en av sina huvuduppgifter att, i

förekommande fall i nära samarbete med byrån, sköta reg­

leringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och

regionala marknader.

(58)

Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att säker­

ställa gemensamma bestämmelser för en verklig inre

marknad för gas och ett brett gasutbud. Korrekta mark­

nadspriser skulle i detta syfte ge ett incitament till gränsö­

verskridande sammanlänkningar, samtidigt som det på

lång sikt skulle leda till priskonvergens.

(59)

Tillsynsmyndigheterna bör också tillhandahålla informa­

tion om marknaden så att kommissionen kan utöva sin

roll som observatör och övervakare av den inre markna­

den för naturgas och dess utveckling på kort, medellång

och lång sikt, inklusive aspekter som tillgång och efterfrå­

gan, infrastruktur för överföring och distribution, tjänster­

nas kvalitet, gränsöverskridande handel, hantering av

överbelastning, investeringar, grossist- och konsumentpri­

ser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsför­

bättringar. De nationella tillsynsmyndigheterna bör

underrätta konkurrensmyndigheterna och kommissionen

om medlemsstater där priserna utgör ett hinder för kon­

kurrensen och en väl fungerande marknad.

V

S

0

0

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

112

(60)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en

fullständigt fungerande inre marknad för naturgas, inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan

gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­

principen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportio­

nalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte

utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(61)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde

till naturgasöverföringsnäten

(1) Se sidan 36 i detta nummer av EUT.

(

an

riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som

krävs. Sådana riktlinjer, som utgör bindande genomföran­

deåtgärder, är, även med avseende på vissa bestämmelser i

detta direktiv, ett användbart hjälpmedel som snabbt kan

ändras om det skulle behövas.

(62)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta

direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter

(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(

(63)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta de rikt­

linjer som krävs för att den grad av harmonisering ska

kunna åstadkommas som behövs för att syftet med detta

direktiv ska kunna uppnås. Eftersom dessa åtgärder har en

allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av

detta direktiv genom att komplettera det med nya icke

väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskri­

vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut

1999/468/EG.

(64)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om

bättre lagstiftning

(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(

egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel­

ler som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel­

lan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att

offentliggöra dessa tabeller.

(65)

Med tanke på omfattningen av ändringarna av direktiv

2003/55/EG är det av tydlighets- och rationaliseringsskäl

önskvärt att det görs en omarbetning av bestämmelserna i

fråga till en enda text i ett nytt direktiv.

(66)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­

gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i

Europeiska unionens stadga om de grundläggande

rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.

I detta direktiv fastställs gemensamma regler för överföring,

distribution, leverans och lagring av naturgas. Det innehåller reg­

ler om naturgassektorns organisation och funktion, tillträde till

marknaden och de kriterier och förfaranden som ska tillämpas vid

beviljande av tillstånd för överföring, distribution, leverans och

lagring av naturgas samt drift av system.

2.

De bestämmelser som fastställs i detta direktiv för naturgas,

inbegripet kondenserad naturgas (LNG), ska även på ett icke-

diskriminerande sätt gälla biogas och gas från biomassa eller

andra typer av gas om det är tekniskt möjligt och säkert att föra

in dessa gaser i och transportera dem genom naturgassystemet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1. naturgasföretag: varje fysisk eller juridisk person, med undan­

tag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av föl­

jande verksamheter: produktion, överföring, distribution,

leverans, köp eller lagring av naturgas, inbegripet LNG, som

ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter

och/eller underhåll i samband med dessa verksamheter.

2. tidigare led i rörledningsnätet: varje rörledning eller nät av rör­

ledningar som drivs och/eller byggs som en del av en anlägg­

ning för olje- eller gasproduktion, eller som används för att

överföra naturgas från en eller flera sådana anläggningar till

en bearbetningsanläggning eller terminal eller slutlig land­

ningsterminal vid kusten.

3. överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kun­

der, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i

huvudsak består av högtrycksrörledningar, undantaget tidi­

gare led i rörledningsnätet och undantaget den del av hög­

trycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal

distribution av naturgas.

4. systemansvarig för överföringssystemet: varje fysisk eller juridisk

person som bedriver överföringsverksamhet och som ansva­

rar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av över­

föringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall,

dess sammanlänkningar till andra system och för att säker­

ställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på

gastransporter.

1

0

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

r

ö

f

tt

a

a

n

r

e

t

a

t

s

s

m

e

l

d

e

m

s

a

r

t

n

u

m

p

p

u

)

3

.)

2

a

t

n

a

n

e

n

o

i

s

s

i

m

m

o

k

k

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

113

5. distribution: transport av naturgas genom lokala eller regio­

nala rörledningsnät för tillhandahållande till kunder, men

inte leverans.

6. systemansvarig för distributionssystemet: varje fysisk eller juridisk

person som bedriver distributionsverksamhet och som

ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av

distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga

fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att

säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav

på gasdistribution.

7. leverans eller handel: försäljning, inbegripet återförsäljning, av

naturgas, inbegripet LNG, till kunder.

8. gashandelsföretag eller gashandlare: varje fysisk eller juridisk

person som bedriver leveransverksamhet.

9. lagringsanläggning: en anläggning som används för lagring av

naturgas och som ägs och/eller drivs av ett naturgasföretag,

inbegripet den del av en LNG-anläggning som används för

lagring men undantaget den del som används för produk­

tionsverksamhet, och undantaget anläggningar som uteslu­

tande är förbehållna systemansvariga för överföringssystemet

när de utför sina uppgifter.

10. systemansvarig för lagringssystemet: varje fysisk eller juridisk

person som bedriver lagringsverksamhet och som ansvarar

för driften av en lagringsanläggning.

11. LNG-anläggning: en terminal som används för kondensering

av naturgas eller import, lossning och återförgasning av LNG,

inklusive stödtjänster och den tillfälliga lagring som krävs för

återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till över­

föringssystemet, men undantaget den del av en LNG-

anläggning som används för lagring.

12. systemansvarig för en LNG-anläggning: varje fysisk eller juridisk

person som ägnar sig åt kondensering av naturgas eller

import, lossning och återförgasning av LNG och som ansva­

rar för driften av en LNG anläggning.

13. system: varje överföringsnät, distributionsnät, LNG-

anläggning och/eller lagringsanläggning som ägs och/eller

drivs av ett naturgasföretag, inbegripet lagring av gas i rör­

ledning och dess anläggningar för stödtjänster och sådana

som tillhör anknutna företag och som är nödvändiga för att

erbjuda tillgång till överföring, distribution och LNG.

14. stödtjänster: de tjänster som är nödvändiga för tillträdet till

och driften av överförings- eller distributionsnät eller LNG-

anläggningar och/eller lagringsanläggningar, inklusive lastba­

lans, blandning och injektion av inerta gaser men undantaget

anläggningar som uteslutande är förbehållna systemansvariga

för överföringssystemet när de utför sina uppgifter.

15. lagring av gas i rörledning: lagring av gas genom kompression

i överförings- och distributionssystem för gas, men undanta­

get anläggningar som är förbehållna systemansvariga för

överföringssystemet när de utför sina uppgifter.

16. sammanlänkat system: ett antal system som har länkats

samman.

17. sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller

sträcker sig över en gräns mellan två medlemsstater uteslu­

tande i syfte att koppla samman dessa medlemsstaters natio­

nella överföringssystem.

18. direktledning: en naturgasrörledning som kompletterar det

sammanlänkade systemet.

19. integrerat naturgasföretag: ett vertikalt eller horisontellt integre­

rat företag.

20. vertikalt integrerat företag: ett naturgasföretag eller en grupp av

naturgasföretag där samma person(er) direkt eller indirekt har

rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den

berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett

av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och

minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas.

21. horisontellt integrerat företag: ett företag som bedriver verksam­

het inom minst ett av områdena produktion, överföring, dist­

ribution, leverans eller lagring av naturgas samt en annan

verksamhet utan anknytning till gas.

22. anknutet företag: ett anknutet företag enligt betydelsen i arti­

kel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni

1983 grundat på artikel 44.2 g

(*) Titeln till direktiv 83/349/EEG har justerats med hänsyn till omnum­

reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.

Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.

(

ställd redovisning

(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(

sen i artikel 33.1 i samma direktiv och/eller ett företag som

tillhör samma aktieägare.

23. systemanvändare: varje fysisk eller juridisk person som levere­

rar till eller får leveranser från systemet.

24. kund: grossist eller slutförbrukare av naturgas samt naturgas­

företag som köper naturgas.

25. hushållskund: kund som köper naturgas för sin egen

hushållsförbrukning.

26. icke-hushållskund: kund som köper naturgas som inte är

avsedd för egen hushållsförbrukning.

27. slutförbrukare: kund som köper naturgas för eget bruk.

28. berättigad kund: kund som fritt kan välja gashandlare i den

mening som avses i artikel 37.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

2

0

1

/

1

1

2

L

-l

e

d

y

t

e

b

t

g

il

n

e

g

a

t

e

r

ö

f

e

s

s

e

r

t

n

i

r

e

ll

e

/

h

c

o

)

1

-

n

a

m

m

a

s

m

o

t

e

g

a

r

d

r

ö

f

i

)

*

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

114

29. grossist: varje fysisk eller juridisk person, med undantag för en

systemansvarig för överförings- och distributionssystemet,

som köper naturgas i syfte att återförsälja den inom eller

utanför det system i vilket personen är etablerad.

30. långtidsplanering: naturgasföretags planering av leverans- och

transportkapacitet på lång sikt för att kunna tillmötesgå efter­

frågan på naturgas i systemet, diversifiera källorna och säkra

leveranserna till kunderna.

31. framväxande marknad: en medlemsstat i vilken den första

kommersiella leveransen enligt det första långsiktiga avtalet

för naturgasleveranser genomfördes för kortare tid än tio år

sedan.

32. tillförlitlighet: både försörjningstrygghet i fråga om naturgas

och teknisk säkerhet.

33. ny infrastruktur: en infrastruktur som inte färdigställts senast

den 4 augusti 2003.

34. avtal om leverans av gas: ett avtal om leverans av naturgas, men

som inte inbegriper ett gasderivat.

35. gasderivat: ett finansiellt instrument som anges i en av punk­

terna 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets

och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om

marknader för finansiella instrument

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(

naturgas.

36. kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var

för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller

rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande

inflytande på ett företag, särskilt genom

a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga till­

gångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande

på sammansättningen av ett företags organ och dessas

voteringar eller beslut.

KAPITEL II

ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV SEKTORN

Artikel 3

Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och

skyddet av kunderna

1.

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av

punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med

vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att naturgas­

företag drivs i enlighet med principerna i detta direktiv för att

uppnå en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar natur­

gasmarknad, och de får inte göra någon diskriminerande åtskill­

nad mellan dessa företag när det gäller deras rättigheter eller

skyldigheter.

2.

Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga

bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgo­

dose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedri­

ver verksamhet inom gassektorn att tillhandahålla allmännyttiga

tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygg­

het, leveransernas regelbundenhet, kvalitet och pris samt miljö­

skydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara

energikällor och klimatskydd. Dessa åligganden ska vara klart

definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontroller­

bara samt garantera att naturgasföretag i gemenskapen kan nå ut

till nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörj­

ningstrygghet, styrning av energieffektivitet och energiefterfrågan

och för att uppfylla de miljömål och mål för energi från förny­

bara energikällor som avses i denna punkt får medlemsstaterna

införa långtidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part

kan komma att ansöka om tillträde till systemet.

3.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda

slutförbrukare och de ska särskilt se till att utsatta kunder får till­

räckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begrep­

pet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom

och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa

kunder från leverans av gas i kritiska situationer. Medlemsstaterna

ska se till att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder res­

pekteras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda

slutförbrukare i avlägsna områden som är anslutna till gassyste­

met. Medlemsstaterna får utse en sistahandsleverantör för kunder

anslutna till gasnätet. De ska säkerställa en hög konsumentskydds­

nivå, särskilt i form av transparenta avtalsvillkor, allmän informa­

tion och mekanismer för tvistlösning. Medlemsstaterna ska

säkerställa att berättigade kunder i praktiken lätt kan byta till en

ny gashandlare. Åtminstone när det gäller hushållskunder ska

dessa åtgärder omfatta dem som anges i bilaga I.

4.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att

utfärda nationella energihandlingsplaner, föreskriva om sociala

förmåner för att utsatta kunder ska få den energiförsörjning de

behöver eller stödja energieffektivitetsförbättringar för att åtgärda

energifattigdom där sådan fastställts, också i samband med åtgär­

der mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder ska inte hindra ett

effektivt öppnande av marknaderna enligt vad som föreskrivs i

artikel 37 eller en välfungerande marknad, och kommissionen ska

i förekommande fall underrättas i enlighet med punkt 11 i denna

artikel. Kommissionen ska dock inte underrättas om åtgärder som

vidtas inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet.

5.

Medlemsstaterna ska se till att alla kunder som är anslutna

till gasnätet har rätt att få sin gasförsörjning tillhandahållen av en

gashandlare, under förutsättning att denne samtycker, oberoende

av vilken medlemsstat gashandlaren är registrerad i, så länge gas­

handlaren följer gällande handels- och balansregler och försörj­

ningen tryggas. Därför ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder

som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden

inte innebär något hinder för leveransföretag som redan är regist­

rerade i en annan medlemsstat.

3

0

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

r

e

s

v

a

m

o

s

h

c

o

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

115

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

6.

Medlemsstaterna ska säkerställa

a) att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villko­

ren önskar byta gashandlare, den eller de berörda operatö­

rerna genomför detta byte inom tre veckor, och

b) att kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta

förbrukningsuppgifter.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder garanteras de rät­

tigheter som avses i första stycket a och b på ett icke-

diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.

7.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå

målen för social och ekonomisk sammanhållning, miljöskydd,

däribland även metoder för att bekämpa klimatförändringar, samt

försörjningstrygghet. Dessa åtgärder kan särskilt omfatta lämpliga

ekonomiska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av

alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg, för

underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inbegri­

pet sammanlänkningskapacitet.

8.

För att främja energieffektiviteten ska medlemsstaterna eller,

om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten starkt

rekommendera att naturgasföretagen optimerar gasförbruk­

ningen, till exempel genom att tillhandahålla energiförvaltning,

utveckla innovativa former för prissättning eller införa system

med smarta mätare eller intelligenta nät, om det är lämpligt.

9.

Medlemsstaterna ska se till att det inrättas gemensamma

kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all

nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstift­

ning och tvistlösningsmöjligheter i händelse av en tvist. Dessa

kontaktpunkter kan vara en del av allmänna

konsumentupplysningsställen.

Medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism,

till exempel i form av en energiombudsman eller ett konsument­

organ, för att säkerställa effektiv behandling av klagomål och

tvistlösning utanför domstol.

10.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmel­

serna i artikel 4 i fråga om distribution i den utsträckning som til­

lämpningen av dessa rättsligt eller i praktiken skulle hindra

naturgasföretagen från att fullgöra de förpliktelser som ålagts dem

i det allmänna ekonomiska intresset, och i den mån som handelns

utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle

strida mot gemenskapens intressen. Gemenskapens intressen

omfattar bland annat konkurrens när det gäller berättigade kun­

der i enlighet med detta direktiv och artikel 86 i fördraget.

11.

Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv infor­

mera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att full­

göra förpliktelserna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster,

inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och om

åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och internationell

konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från detta

direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år underrätta kommis­

sionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om

åtgärderna kräver undantag från direktivet eller ej.

12.

Kommissionen ska, efter samråd med berörda intressen­

ter, däribland medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndighe­

terna, konsumentorganisationer och naturgasföretag, fastställa en

klar och kortfattad kontrollista för energianvändare, med prak­

tiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter. Medlems­

staterna ska se till att gashandlarna eller de systemansvariga för

distributionssystemet i samarbete med tillsynsmyndigheten vid­

tar nödvändiga åtgärder för att alla deras konsumenter ska få ett

exemplar av kontrollistan för energianvändare och se till att den

finns tillgänglig för allmänheten.

Artikel 4

Tillståndsförfarande

1.

När det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,

samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av natur­

gasanläggningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndig­

het som de utser bevilja tillstånd att anlägga och/eller driva sådana

anläggningar, rörledningar och tillhörande utrustning inom sitt

territorium i enlighet med punkterna 2–4. Medlemsstaterna eller

av dem utsedd behörig myndighet får också, på samma villkor,

bevilja tillstånd att leverera naturgas och bevilja tillstånd för

grossister.

2.

Om medlemsstaterna har ett tillståndssystem ska de fast­

ställa objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som ska upp­

fyllas av företag som ansöker om tillstånd för att anlägga och/eller

driva naturgasanläggningar eller som ansöker om tillstånd att

leverera naturgas. De icke-diskriminerande kriterierna och förfa­

randena för att bevilja tillstånd ska offentliggöras. Medlemssta­

terna ska se till att tillståndsförfaranden för anläggningar,

rörledningar och tillhörande utrustning vid behov beaktar projek­

tets betydelse för den inre naturgasmarknaden.

3.

Medlemsstaterna ska säkerställa att skälen för avslag på

ansökan om tillstånd är objektiva och icke-diskriminerande och

att de meddelas den sökande. Skälen för sådana avslag ska med­

delas kommissionen för kännedom. Medlemsstaterna ska införa

ett förfarande som ger den sökande möjlighet att överklaga ett

avslag.

4.

För att kunna utveckla områden som nyligen har börjat bli

försörjda, och för effektiv drift i allmänhet och utan att det påver­

kar tillämpningen av artikel 38, får medlemsstaterna avslå en

ansökan om ytterligare tillstånd att anlägga och driva rörlednings­

system för distribution inom något visst område efter det att

sådana ledningssystem har byggts eller föreslagits bli byggda inom

detta område och om befintlig eller föreslagen kapacitet inte är

mättad.

V

S

4

0

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

116

Artikel 5

Övervakning av försörjningstryggheten

Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygg­

het övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna

uppgift till de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1. Denna

övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och

efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efter­

frågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläg­

gas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att

täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller

flera gashandlares sida. De behöriga myndigheterna ska senast

den 31 juli varje år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av

övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller

planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till

kommissionen.

Artikel 6

Regional solidaritet

1.

För att säkerställa försörjningstryggheten på den inre mark­

naden för naturgas ska medlemsstaterna samarbeta i syfte att

främja regional och bilateral solidaritet.

2.

Detta samarbete ska omfatta situationer som leder till eller

som på kort sikt troligen kommer att leda till allvarliga avbrott i

leveranserna som påverkar en medlemsstat. Den ska innefatta

a) samordning av de nationella åtgärder för krissituationer som

nämns i artikel 8 i rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april

2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad

naturgasförsörjning

(1) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.

(

b) identifiering och, vid behov, utveckling eller uppgradering av

sammanlänkningar av el- och naturgasnät,

c) villkor och praktiska metoder för ömsesidigt stöd.

3.

Kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska hållas

informerade om sådant samarbete.

4.

Kommissionen får anta riktlinjer för regionalt samarbete i

en solidarisk anda. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke

väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska

antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll

som avses i artikel 51.3.

Artikel 7

Främjande av regionalt samarbete

1.

Medlemsstaterna liksom tillsynsmyndigheterna ska samar­

beta med varandra i syfte att integrera sina inhemska marknader

på en eller flera regionala nivåer, som ett första steg mot skapan­

det av en helt liberaliserad inre marknad. I synnerhet ska tillsyns­

myndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta, eller

medlemsstaterna främja och underlätta regionalt samarbete mel­

lan de systemansvariga för överföringssystemen, bland annat i

gränsöverskridande frågor, för att skapa en konkurrensutsatt inre

marknad för naturgas, verka för att lagar, föreskrifter och tekniska

ramar är konsekventa och underlätta integrationen av de isolerade

system som bildar så kallade gasöar, som fortfarande existerar i

gemenskapen. Det geografiska område som omfattas av detta

regionala samarbete ska omfatta samarbete inom geografiska

områden i enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG)

nr 715/2009. Detta samarbete får omfatta andra geografiska

områden.

2.

Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndighe­

terna och de systemansvariga för överföringssystem för att säker­

ställa att de olika regionernas regelverk är förenliga med målet att

skapa en konkurrensutsatt inre marknad för naturgas. Om byrån

anser att det krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska

den utfärda lämpliga rekommendationer.

3.

Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se

till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett eller

flera integrerade system på regional nivå som omfattar två eller

flera medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av

säkerheten för nätet.

4.

Om vertikalt integrerade systemansvariga för överförings­

systemen deltar i ett samriskföretag som bildats i syfte att genom­

föra samarbetet, ska samriskföretaget upprätta och genomföra en

övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att förhindra

diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. I övervak­

ningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda

har för att uppfylla målet att utesluta diskriminering och beteende

som motverkar konkurrens. Planen ska underställas byråns god­

kännande. De övervakningsansvariga hos de vertikalt integrerade

systemansvariga för överföringssystemen ska oberoende av andra

kontrollera att planen följs.

Artikel 8

Tekniska regler

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,

eller medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhetskriterier

definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler, i

vilka de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslut­

ning till systemet av LNG-anläggningar, lagringsanläggningar,

andra överförings- eller distributionssystem och direktledningar

fastställs. Dessa tekniska regler ska säkerställa att systemen är

driftskompatibla, och de ska vara objektiva och icke-

diskriminerande. Byrån får vid behov utfärda lämpliga rekom­

mendationer för att dessa regler ska bli förenliga med varandra.

Dessa regler ska anmälas till kommissionen i enlighet med arti­

kel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den

22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska

standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för infor­

mationssamhällets tjänster

(2) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(

5

0

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

2

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

117

KAPITEL III

ÖVERFÖRING, LAGRING OCH LNG

Artikel 9

Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för

överföringssystem (TSO)

1.

Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med

den 3 mars 2012.

a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som

systemansvarig för överföringssystemet.

b) Samma person(er) får inte

i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som

bedriver produktions- eller leveransverksamhet och

direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rät­

tighet gentemot en systemansvarig för överföringssys­

tem eller ett överföringssystem, eller

ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansva­

rig för överföringssystem eller över ett överföringssys­

tem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller

någon rättighet gentemot ett företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

c) Samma person(er) får inte, för en systemansvarig för överfö­

ringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till

styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder

företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller

någon rättighet gentemot ett företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

d) Samma person får inte vara ledamot i styrelsen, tillsynsorga­

net eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett

företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet

och en systemansvarig för överföringssystem eller ett

överföringssystem.

2.

De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet

omfatta

a) rätten att rösta,

b) befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet

eller organ som juridiskt företräder företaget, eller

c) rätten att inneha ägarmajoriteten.

3.

I punkt 1 b ska begreppet ”företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses

med detta begrepp i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den

inre marknaden för el

(1) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.

(

föringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig

för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening

som avses i det direktivet.

4.

Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c

till och med den 3 mars 2013, under förutsättning att den syste­

mansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt inte­

grerat företag.

5.

Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara full­

gjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har

upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssys­

temen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två

eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskfö­

retaget såvida det inte har godkänts som oberoende systemansva­

rig i enlighet med artikel 14 eller som en oberoende

systemansvarig för överföring i enlighet med kapitel IV.

6.

Vid tillämpningen av denna artikel ska, om den person som

avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offent­

ligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över,

å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över

ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som

bedriver antigen produktions- eller leveransverksamhet, inte anses

vara samma person eller samma personer.

7.

Medlemsstaterna ska se till att varken sådana kommersiellt

känsliga uppgifter som avses i artikel 16, och som innehas av en

systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett ver­

tikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansva­

rig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet.

8.

Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett

vertikalt integrerat företag, får en medlemsstat besluta att inte til­

lämpa punkt 1.

I sådant fall ska den berörda medlemsstaten antingen

a) utse en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 14,

eller

b) följa bestämmelserna i kapitel IV.

9.

Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhör ett

vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säker­

ställer att den systemansvarige för överföringssystemet faktiskt är

mer oberoende än vad som föreskrivs i bestämmelserna i kapi­

tel IV, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa punkt 1.

9

0

0

2

.

8

.

4

1

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

6

0

1

/

1

1

2

L

-

r

e

v

ö

r

ö

f

g

ir

a

v

s

n

a

m

e

t

s

y

s

a

n

r

e

m

r

e

t

h

c

o

,)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

118

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/107

10.

Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig

för överföringssystem enligt punkt 9 i denna artikel, ska det cer­

tifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 10.4,

10.5 och 10. 6 i detta direktiv och i artikel 3 i förordning (EG)

nr 715/2009, enligt vilken kommissionen ska kontrollera att

befintliga arrangemang klart säkerställer ett mer effektivt obero­

ende för den systemansvarige för överföringssystemet än bestäm­

melserna i kapitel IV.

11.

Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssys­

tem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder för att upp­

fylla villkoren i punkt 1.

12.

Företag som bedriver någon av funktionerna produktions-

eller leveransverksamhet får inte under några omständigheter

kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rät­

tighet gentemot systemansvariga för överföringssystem med

åtskild ägare i medlemsstater som tillämpar punkt 1.

Artikel 10

Utseende och certifiering av systemansvariga för

överföringssystem (TSO)

1.

Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för

överföringssystem ska det certifieras enligt förfarandena i punk­

terna 4, 5 och 6 i den här artikeln och i artikel 3 i förordning (EG)

nr 715/2009.

2.

Ett företag som äger ett överföringssystem och som av den

nationella tillsynsmyndigheten, till följd av nedanstående certifie­

ringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 9, ska av med­

lemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för

överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för över­

föringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggö­

ras i Europeiska unionens officiella tidning.

3.

Systemansvariga för överföringssystemet ska till tillsyns­

myndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att

kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 9.

4.

Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansva­

riga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i arti­

kel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall

inleda ett certifieringsförfarande:

a) Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssys­

temet i enlighet med punkt 3.

b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad föränd­

ring när det gäller rättigheter gentemot eller inflytande över

ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan

leda till överträdelse av artikel 9, eller då de har anledning att

misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.

c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.

5.

Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en

systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från

den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen över­

lämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifie­

ringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller

underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfa­

rande som avses i punkt 6 har fullföljts.

6.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryck­

liga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systeman­

svarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse

kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.

Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i

förordning (EG) nr 715/2009.

7.

Tillsynsmyndigheterna och kommissionen har rätt att från

systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver

produktions- eller leveransverksamhet begära sådan information

som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna

artikel.

8.

Tillsynsmyndigheten och kommissionen ska behandla kom­

mersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

Artikel 11

Certifiering i förhållande till tredjeländer

1.

Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansva­

rige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera

personer från tredjeländer, ska tillsynsmyndigheten underrätta

kommissionen.

Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommis­

sionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en

eller flera personer från tredjeländer får kontroll över ett överfö­

ringssystem eller en systemansvarig för överföringssystem.

2.

Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta

tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle

leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll

över överföringssystemet eller den systemansvarige för

överföringssystemet.

3.

Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certi­

fiering av en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra

månader efter anmälan från den systemansvarige för överförings­

systemet. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering om det inte

visas

a) att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och

b) för tillsynsmyndigheten eller annan behörig myndighet som

utsetts av medlemsstaten, att ett beviljande av certifiering inte

kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlems­

staten och gemenskapen. När denna fråga beaktas ska till­

synsmyndigheten eller annan behörig utsedd myndighet ta

hänsyn till

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

119

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

i) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avse­

ende på dessa tredjeländer enligt internationell rätt, inbe­

gripet avtal med ett eller flera tredjeländer som

gemenskapen är part i och som rör trygg

energiförsörjning,

ii) medlemsstatens rättigheter och skyldigheter med avse­

ende på dessa tredjeländer, enligt avtal som ingåtts med

tredjeländerna i den mån avtalen överensstämmer med

gemenskapslagstiftningen, och

iii) andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet

och i det berörda tredjelandet.

4.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till

kommissionen, tillsammans med all relevant information beträf­

fande beslutet.

5.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den

utsedda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsyns­

myndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande

från kommissionen om huruvida

a) den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 9, och

b) ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiför­

sörjning till gemenskapen.

6.

Kommissionen ska behandla den begäran som avses i

punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader efter det

att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till

den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från

den utsedda behöriga myndigheten, till den myndigheten.

När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in syn­

punkter från byrån, berörd medlemsstat och berörda parter. I ett

sådant fall ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader.

Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den

period som avses i första och andra styckena ska den inte anses

ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

7.

När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som

utövas av en eller flera personer från tredjeländer kommer att

äventyra en trygg energiförsörjning till gemenskapen, ska den

beakta

a) de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de

berörda tredjeländerna, och

b) gemenskapens rättigheter och skyldigheter med avseende på

det eller de tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegri­

pet avtal med ett eller flera tredjeländer som gemenskapen är

part i och som rör en trygg energiförsörjning.

8.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga

beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den

period som avses i punkt 6. När den nationella tillsynsmyndighe­

ten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommis­

sionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra

certifiering när beviljande av certifiering äventyrar en trygg ener­

giförsörjning i den egna medlemsstaten eller i en annan medlems­

stat. När en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet

för att bedöma punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att den natio­

nella tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstäm­

melse med den behöriga myndighetens bedömning. Den

tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande

ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga beslutet avviker

från kommissionens yttrande ska den berörda medlemsstaten till­

handahålla och offentliggöra, tillsammans med beslutet, skälen

för detta beslut.

9.

Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att,

i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, utöva

inhemsk rättslig kontroll för att skydda legitima intressen som rör

allmän säkerhet.

10.

Kommissionen kan anta riktlinjer där detaljer anges för

förfarandet vid tillämpningen av denna artikel. Dessa åtgärder,

som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom

att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande för­

farande med kontroll som avses i artikel 51.3.

11.

Denna artikel, med undantag av punkt 3 a, ska också til­

lämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt

artikel 49.

Artikel 12

Utseende av systemansvariga för lagringssystem

och LNG anläggningar

Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med

beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga

de naturgasföretag som äger lagringssystem eller LNG-

anläggningar att utse en eller flera systemansvariga för lagrings­

system och LNG-anläggningar.

Artikel 13

Uppgifter som åligger de systemansvariga för överförings-,

lagrings- och/eller LNG-anläggningar

1.

Den som är systemansvarig för överförings-, lagrings-

och/eller LNG-anläggningar

a) ska på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till

miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och

effektiva överförings-, lagrings- och/eller LNG-anläggningar

för att säkra en öppen marknad, samt säkerställa tillräckliga

resurser för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla

tjänster,

V

S

8

0

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

120

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/109

b) får inte diskriminera systemanvändare eller kategorier av sys­

temanvändare, i synnerhet inte till förmån för anknutna

företag,

c) ska förse övriga systemansvariga för överförings-, lagrings-

och/eller distributionssystem och/eller systemansvariga för

en LNG-anläggning med den information som behövs för att

säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett

sätt som är förenligt med säker och effektiv drift av det sam­

manlänkade systemet,

d) ska förse systemanvändarna med den information de behö­

ver för effektivt tillträde till systemet.

2.

Varje systemansvarig för överföringssystem ska bygga upp

en tillräcklig gränsöverskridande kapacitet för att integrera en

europeisk överföringsinfrastruktur för att tillgodose alla ekono­

miskt rimliga och tekniskt genomförbara kapacitetsbehov och ta

hänsyn till en tryggad gasförsörjning.

3.

De regler om balans av gasöverföringssystemet som fast­

ställs av de systemansvariga för överföringssystemen ska vara

objektiva, transparenta och icke-diskriminerande, vilket även ska

gälla för reglerna om de avgifter som tas ut av systemanvändarna

för utnyttjande av de systemansvarigas nät för obalanser i energi­

tillförseln. Villkor och bestämmelser, inklusive regler och tariffer,

för systemansvarigas tillhandahållande av sådana tjänster ska fast­

ställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga

kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 41.6 och

ska offentliggöras.

4.

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit

detta, eller medlemsstaterna får begära att den systemansvarige för

överföringssystemet uppfyller vissa miniminormer i fråga om

underhåll och utbyggnad av överföringssystemet, inbegripet

sammanlänkningskapaciteten.

5.

Systemansvariga för överföringssystem ska anskaffa den

energi de behöver för att kunna utföra sin verksamhet på ett

transparent, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Artikel 14

Oberoende systemansvariga (ISO)

1.

Om överföringssystemet tillhör ett vertikalt integrerat före­

tag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte til­

lämpa artikel 9.1 och utse en oberoende systemansvarig (ISO) på

förslag av överföringssystemets ägare (TSOW). En sådan utnäm­

ning ska godkännas av kommissionen.

2.

Medlemsstaten får endast godkänna och utse en oberoende

systemansvarig om följande villkor är uppfyllda:

a) Den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 9.1 b,

c och d.

b) Den sökande har visat att den förfogar över nödvändiga eko­

nomiska, tekniska, fysiska och mänskliga resurser för att

utföra sina uppgifter enligt artikel 13.

c) Den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätut­

vecklingsplan, som övervakas av tillsynsmyndigheten.

d) Överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra

sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska äga­

ren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med det sökande

företaget och övriga relevanta enheter.

e) Den sökande har visat förmåga att fullgöra sina skyldigheter

enligt förordning (EG) nr 715/2009, inbegripet samarbete

mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk

och regional nivå.

3.

Företag som av tillsynsmyndigheten intygas uppfylla villko­

ren i artikel 11 och i punkt 2 i den här artikeln ska av medlems­

staterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga.

Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta direktiv och i

artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i artikel 11 i detta

direktiv ska tillämpas.

4.

Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja

och förvalta tredje parts tillträde, inbegripet inkasseringen av

tillträdes- och kapacitetsavgifter, och för att driva, underhålla och

utveckla överföringssystemet, samt för att säkerställa att systemet

på lång sikt kan uppfylla rimliga krav genom investeringsplane­

ring. Vid utvecklingen av överföringssystemet ska den oberoende

systemansvarige ansvara för planering (inbegripet tillståndsförfa­

rande), uppförande och idriftsättning av den nya infrastrukturen.

I detta syfte ska den oberoende systemansvarige agera som syste­

mansvarig för överföringssystemet i enlighet med detta kapitel.

Överföringssystemets ägare ska inte ansvara för att bevilja och

förvalta tredje parts tillträde eller för investeringsplanering.

5.

Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska överfö­

ringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:

a) Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete

och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina upp­

gifter, i synnerhet all relevant information.

b) Finansiera de investeringar som den oberoende systemansva­

rige har beslutat om och som godkänts av tillsynsmyndighe­

ten, eller medge att finansieringen görs av någon berörd part,

inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsme­

toden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn­

digheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda

med överföringssystemets ägare och andra berörda parter.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

121

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

c) Stå för skadeståndsansvar i anslutning till nättillgångarna,

med undantag av den del av ansvaret som avser den obero­

ende systemansvariges uppgifter.

d) Ge garantier för att underlätta finansieringen av en utbygg­

nad av nätet, med undantag av sådana investeringar där äga­

ren, i enlighet med led b, har medgett att finansieringen görs

av någon berörd part, inklusive den oberoende

systemansvarige.

6.

Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska i nära

samverkan med tillsynsmyndigheten ges alla relevanta befogen­

heter för att på ett effektivt sätt kunna övervaka att ägaren av

överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.

Artikel 15

Åtskillnad av ägare till överföringssystem (TSOW) och

systemansvariga för lagringssystem

1.

Om en oberoende systemansvarig har utsetts ska ägare till

överföringssystem och systemansvariga för lagringssystem som

ingår i vertikalt integrerade företag vara oberoende av annan verk­

samhet som inte rör överföring, distribution och lagring, åtmins­

tone när det gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.

Denna artikel ska endast gälla lagringsanläggningar som är tek­

niskt och/eller ekonomiskt nödvändiga för ett effektivt tillträde till

systemet för leverans till kunderna i enlighet med artikel 33.

2.

För att säkerställa att den ägare till överföringssystem och

den systemansvarige för lagringssystemet som avses i punkt 1 är

oberoende ska följande minimikriterier gälla:

a) De personer som ansvarar för ledningen av ägaren till över­

föringssystemet och den systemansvarige för lagringssyste­

met får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade

naturgasföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den

dagliga driften när det gäller produktion eller leverans av

naturgas.

b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga

intressena hos de personer som ansvarar för ledningen av

ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för

lagringssystemet beaktas på ett sätt som säkerställer att dessa

personer kan agera självständigt.

c) Den systemansvarige för lagringssystemet ska ha faktisk

beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta­

get, när det gäller de tillgångar som behövs för drift, under­

håll och utveckling av lagringsanläggningar. Detta ska inte

hindra förekomsten av lämpliga samordningssystem för att

säkerställa ett skydd för moderbolagets ekonomiska och för­

valtningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller

avkastningen på tillgångar, som regleras indirekt i enlighet

med artikel 41.6, i ett dotterbolag. Detta ska särskilt göra det

möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansie­

ringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av

den systemansvarige för lagringssystemet och att fastställa

övergripande gränser för dess dotterbolags skuldsättnings­

nivå. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruk­

tioner för den dagliga driften eller om enskilda beslut

beträffande uppförande eller uppgradering av lagringsanlägg­

ningar, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den

godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.

d) Ägaren till överföringssystemet och den systemansvarige för

lagringssystemet ska upprätta en övervakningsplan, där det

anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskrimi­

nerande beteende, och se till att planen följs. I övervaknings­

planen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda

har för att uppfylla dessa mål. Den person eller det organ

som ansvarar för att övervakningsplanen följs ska till tillsyns­

myndigheten lämna en årlig rapport, som ska offentliggöras,

om de åtgärder som vidtagits.

3.

Kommissionen får utfärda riktlinjer för att säkerställa att

överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagrings­

systemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel. Dessa

åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direk­

tiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det före­

skrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.

Artikel 16

Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga

för överföringssystem (TSO) och ägare till

överföringssystem (TSOW)

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon

annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter, ska varje syste­

mansvarig för och ägare till överförings- och lagringssystem

och/eller LNG-anläggningar behandla kommersiellt känsliga upp­

gifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt, och förhindra att

sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kom­

mersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. Den ska i

synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga

delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genom­

föra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om

åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemssta­

terna säkerställa att överföringssystemets ägare, inklusive i fall av

en systemansvarig med kombinerat ansvar, den systemansvarige

för distributionssystemet, och övriga delar av företaget inte heller

har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning,

med undantag för rent administrativa funktioner eller

IT-funktioner.

2.

Systemansvariga för överförings- och lagringssystem

och/eller LNG-anläggningar får inte, i samband med anknutna

företags försäljning eller köp av naturgas, missbruka kommersi­

ellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband

med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till

systemet.

V

S

0

1

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

122

3.

Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens

och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldig­

het påverkar inte kravet att behandla kommersiellt känsliga upp­

gifter konfidentiellt.

KAPITEL IV

OBEROENDE SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRING (ITO)

Artikel 17

Tillgångar, utrustning, personal och identitet

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska vara

utrustad med alla de mänskliga, tekniska, fysiska och ekonomiska

resurser som är nödvändiga för att fullgöra sina skyldigheter enligt

detta direktiv och bedriva gasöverföringsverksamhet, särskilt

följande:

a) Tillgångar som är nödvändiga för gasöverföringsverksamhe­

ten, bl.a. överföringssystemet, ska ägas av den oberoende sys­

temansvarige för överföring.

b) Personal som är nödvändig för gasöverföringsverksamheten,

bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara

anställd hos den oberoende systemansvarige för överföring.

c) Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till

och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska

vara förbjuden. Detta ska dock inte hindra den oberoende

systemansvarige för överföring från att tillhandahålla tjäns­

ter till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning

att

i) tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar

systemanvändarna, att de är tillgängliga för samtliga sys­

temanvändare på samma villkor och inte inskränker,

snedvrider eller förhindrar konkurrensen avseende pro­

duktion eller leverans, och

ii) villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har god­

känts av tillsynsmyndigheten.

d) Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut

enligt artikel 20, ska tillräckliga ekonomiska resurser för

framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av

befintliga tillgångar göras tillgängliga för den oberoende sys­

temansvarige för överföring i god tid av det vertikalt integre­

rade företaget efter en vederbörlig begäran från den

oberoende systemansvarige för överföring.

2.

Gasöverföringsverksamheten ska åtminstone omfatta föl­

jande uppgifter utöver dem som anges i artikel 13:

a) Företräda den oberoende systemansvarige för överföring och

hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.

b) Företräda den systemansvarige för överföringssystemet inom

det europeiska nätverket av systemansvariga för överförings­

system för gas (”Entso för gas”).

c) Bevilja och förvalta tredje parts tillträde på ett icke-

diskriminerande sätt mellan systemanvändare eller kategorier

av systemanvändare.

d) Uppbära alla avgifter som härrör från överföringssystemet,

bl.a. avgifter för tillträde, balansavgifter för stödtjänster, t.ex.

gasbehandling, inköp av tjänster (balanskostnader, kompen­

sation för energiförluster).

e) Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt

och ekonomiskt överföringssystem.

f) Planera investeringar för att se till att systemet på lång sikt

kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera säkra

leveranser.

g) Inrätta lämpliga samriskföretag, bl.a. med en eller flera sys­

temansvariga för överföringssystem, gasbörser och andra

relevanta aktörer, för att söka nå målen att vidareutveckla

regionala marknader eller underlätta liberaliseringen.

h) Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska

tjänster, redovisnings- och IT-tjänster.

3.

Oberoende systemansvariga för överföring ska organisera

sig i en juridisk form enligt artikel 1 i rådets direktiv

68/151/EEG

(1) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samord­

ning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i arti­

kel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och

tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom

gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).

(

4.

Den oberoende systemansvarige för överföring får inte i

företagsprofil, kommunikationer, firmamärke och lokaler skapa

förvirring i fråga om den separata identiteten av det vertikalt inte­

grerade företaget eller någon del därav.

5.

Den oberoende systemansvarige för överföring får inte dela

IT-system eller IT-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem

för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget,

och inte heller använda samma konsulter eller externa entrepre­

nörer för IT-system eller IT-utrustning och säkerhetssystem för

åtkomst.

6.

De oberoende systemansvariga för överförings räkenskaper

ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det verti­

kalt integrerade företaget, eller någon del av detta.

Artikel 18

Oberoende för den oberoende systemansvarige

för överföring

1.

Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet

enligt artikel 20 ska den oberoende systemansvarige för överfö­

ring ha

1

1

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

123

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

a) faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade

företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för

att driva, underhålla eller utveckla nätet,

b) befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt

genom lån och kapitalökning.

2.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska alltid

agera så att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att

bedriva överföringsverksamheten korrekt och effektivt samt för

att utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt

överföringssystem.

3.

Det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedri­

ver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indi­

rekt inneha aktier i den oberoende systemansvarige för överföring.

Den oberoende systemansvarige för överföring får varken direkt

eller indirekt äga aktier i något av det vertikalt integrerade företa­

gets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverk­

samhet eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska

förmåner från sådana dotterbolag.

4.

Den oberoende systemansvarige för överförings övergri­

pande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa

ett effektivt oberoende för den oberoende systemansvarige för

överföring i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade

företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den oberoende

systemansvarige för överförings konkurrensbeteende i förhållande

till den oberoende systemansvarige för överförings dagliga verk­

samhet och nätförvaltning, eller i förhållande till den verksamhet

som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingspla­

nen enligt artikel 22.

5.

När oberoende systemansvariga för överföringssystem full­

gör sina uppgifter enligt artiklarna 13 och 17.2 i detta direktiv

och följer artiklarna 13.1, 14.1 a, 16.2, 16.3, 16.5, 18.6 och 21.1

i förordning (EG) nr 715/2009 får de inte diskriminera olika per­

soner eller enheter och får inte inskränka, snedvrida eller förhin­

dra konkurrens i produktions- eller leveransverksamhet.

6.

Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det

vertikalt integrerade företaget och den oberoende systemansva­

rige för överföring, bl.a. lån från den oberoende systemansvarige

för överföring till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på

marknadsvillkor. Den oberoende systemansvarige för överföring

ska noggrant notera sådana kommersiella och ekonomiska för­

bindelser och göra dem tillgängliga för tillsynsmyndigheten på

dennas begäran.

7.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska före­

lägga för tillsynsmyndighetens godkännande alla kommersiella

och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget.

8.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska infor­

mera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser som avses

i artikel 17.1 d och som finns tillgängliga för framtida investe­

ringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.

9.

Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla hand­

lingar som försvårar för eller förhindrar den oberoende system­

ansvarige för överföring att fullgöra sina skyldigheter enligt detta

kapitel och får inte kräva att den oberoende systemansvarige för

överföring ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade före­

taget för att fullgöra dessa skyldigheter.

10.

Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten att

det uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utses till

oberoende systemansvarig för överföring av den berörda med­

lemsstaten. Certifieringsförfarandet i antingen artikel 10 i detta

direktiv och i artikel 3 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i arti­

kel 11 i detta direktiv ska tillämpas.

Artikel 19

Oberoende för den oberoende systemansvarige för

överförings personal och företagsledning

1.

Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner,

och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning

och/eller ledamöter av den oberoende systemansvarige för över­

förings administrativa organ ska fattas av den oberoende system­

ansvarige för överförings tillsynsorgan, som utsetts i enlighet med

artikel 20.

2.

Identiteten hos och de villkor som reglerar tjänsteperioden,

dess varaktighet och uppsägningen för personer som utsetts av

tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer

med ansvar för verkställande ledning och/eller ledamöter av den

oberoende systemansvarige för överförings administrativa organ

samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänsteperiod ska

meddelas tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslut som avses

punkt 1 ska endast vara bindande om tillsynsmyndigheten inom

en treveckorsperiod efter underrättelsen inte har gjort några

invändningar.

Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som

avses i punkt 1

a) om den hyser tvivel på det yrkesmässiga oberoendet hos en

utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller

är ledamot av något administrativt organ, eller

b) om den, vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, hyser

tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avbrytande.

3.

Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse och inget

yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i

eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av

detta, eller med någon annan majoritetsaktieägare än den obero­

ende systemansvarige för överföring får utövas under en treårs­

period före utnämningen av personer med ansvar för

företagsledning och/eller ledamöter av den oberoende systeman­

svarige för överförings administrativa organ, vilka omfattas av

denna punkt.

4.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman­

svarige för överförings anställda får inte yrkesmässigt ha någon

position eller något ansvar, något intresse eller någon affärsför­

bindelse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med någon annan del

av det vertikalt integrerade företaget eller med dess

majoritetsaktieägare.

V

S

2

1

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

124

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/113

5.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i administrativa organ samt den oberoende systeman­

svarige för överförings anställda får inte ha något intresse eller

erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från

någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den obe­

roende systemansvarige för överföring. Deras lön får inte bero på

det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som

inte härrör från den oberoende systemansvarige för överföring.

6.

Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är

ledamöter i den oberoende systemansvarige för överförings admi­

nistrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndig­

heten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras

tjänsteperiod.

7.

Efter avslutad tjänsteperiod hos den oberoende systeman­

svarige för överföring får inte personer som ansvarar för företags­

ledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa

organ yrkesmässigt ha någon position eller något ansvar, något

intresse eller någon affärsförbindelse med någon annan del av det

vertikalt integrerade företaget än den oberoende systemansvarige

för överföring, eller med dess majoritetsaktieägare under en

period på minst fyra år.

8.

Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som

ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i det admi­

nistrativa organet för den oberoende systemansvarige för

överföring.

De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är leda­

möter i det administrativa organet för den oberoende systeman­

svarige för överföring och som inte omfattas av punkt 3 får inte

ha utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant

verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex

månader före sin utnämning.

Första stycket i denna punkt och punkterna 4–7 ska gälla samt­

liga personer som tillhör den verkställande ledningen samt dem

som rapporterar direkt till dessa personer i frågor som rör drift,

underhåll eller utveckling av nätet.

Artikel 20

Tillsynsorgan

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska ha ett

tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig

inverkan på värdet på aktieägarnas tillgångar i den oberoende sys­

temansvarige för överföring, särskilt beslut om godkännande av

de årliga och de långsiktiga finansieringsplanerna, den systeman­

svariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna. De

beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde omfattar

inte sådana beslut som rör den dagliga verksamheten för den obe­

roende systemansvarige för överföring och den dagliga förvalt­

ningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att

utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 22.

2.

Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det

vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje

parts aktieägare och, om så föreskrivs i någon medlemsstats lag­

stiftning, företrädare för andra intressenter såsom den oberoende

systemansvarige för överförings anställda.

3.

Artikel 19.2 första stycket och artikel 19.3–19.7 ska tilläm­

pas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.

Artikel 19.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i

tillsynsorganet.

Artikel 21

Övervakningsplan och övervakningsansvarig

1.

Medlemsstaterna ska se till att den oberoende systemansva­

rige för överföring upprättar och genomför en övervakningsplan

där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskrimi­

nerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I

övervakningsplanen ska det anges vilka specifika skyldigheter de

anställda har för att uppfylla dessa mål. Övervakningsplanen ska

underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det

påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervak­

ningsansvarige oberoende övervaka att planen följs.

2.

Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig som ska

godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får vägra

att godkänna den övervakningsansvarige endast på grund av bris­

tande oberoende eller yrkesmässig kapacitet. Den övervaknings­

ansvarige kan vara en fysisk eller en juridisk person.

Artikel 19.2–19.8 ska tillämpas på den övervakningsansvarige.

3.

Den övervakningsansvarige ska ansvara för följande

åtgärder:

a) Övervaka genomförandet av övervakningsplanen.

b) Utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att

genomföra övervakningsplanen och överlämna den till

tillsynsmyndigheten.

c) Rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendatio­

ner för övervakningsprogrammet och dess genomförande.

d) Underrätta tillsynsmyndigheten om betydande överträdelser

i fråga om genomförandet av övervakningsplanen.

e) Rapportera till tillsynsmyndigheten om kommersiella och

ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade

företaget och den oberoende systemansvarige för

övervakning.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

125

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

4.

Den övervakningsansvarige ska förelägga tillsynsmyndighe­

ten föreslagna beslut om investeringsplanen eller om enskilda

investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen

och/eller den oberoende systemansvarige för överförings behöriga

administrativa organ överlämnar dem till tillsynsorganet.

5.

När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman

eller genom omröstning bland det utsedda tillsynsorganets leda­

möter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar

eller försenar investeringar, som enligt den tioåriga nätutveck­

lingsplanen skulle ha verkställts i nätet inom de följande tre åren,

ska den övervakningsansvarige rapportera detta till tillsynsmyn­

digheten, som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 22.

6.

De villkor som reglerar den övervakningsansvariges upp­

drag eller anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet,

ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska

säkerställa den övervakningsansvariges oberoende, bland annat

genom att förse den övervakningsansvarige med de resurser som

krävs för uppdragets fullgörande. Under uppdragsperioden får

den övervakningsansvarige inte ha något annat yrkesmässigt upp­

drag, ansvar eller intresse, direkt eller indirekt, i eller med någon

del av det vertikalt integrerade företaget eller dess

majoritetsaktieägare.

7.

Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera,

antingen muntligt eller skriftligt, till tillsynsmyndigheten och ska

ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller skrift­

ligt, till den oberoende systemansvarige för överförings

tillsynsorgan.

8.

Den övervakningsansvarige får delta i alla möten i den obe­

roende systemansvarige för överförings företagsledning eller

administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolags­

stämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där

följande frågor diskuteras:

a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i för­

ordning (EG) nr 715/2009, särskilt vad avser tariffer, tjänster

för tillträde för tredje part, kapacitetstilldelning, överbelast­

ningshantering, transparens, balans och sekundärmarknader.

b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla

överföringsnätet, bl.a. investeringar i nya transportförbindel­

ser, i expanderad kapacitet och i optimering av befintlig

kapacitet.

c) Inköp eller försäljning av energi som krävs för överförings­

systemets drift.

9.

Den övervakningsansvarige ska övervaka att den oberoende

systemansvarige för överföring följer artikel 16.

10.

Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla rele­

vanta uppgifter och till den oberoende systemansvarige för över­

förings kontor och till all information som är nödvändig för att

fullgöra sin uppgift.

11.

Efter tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorga­

net säga upp den övervakningsansvarige. Tillsynsorganet ska på

anmodan av tillsynsmyndigheten säga upp den övervakningsan­

svarige på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig

kapacitet.

12.

Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till den obero­

ende systemansvarige för överförings kontor utan anmälan i

förväg.

Artikel 22

Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska varje år

till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan

som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrå­

gan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Denna nät­

utvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera

systemets ändamålsenlighet och säkra leveranser.

2.

Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt

a) för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfra­

strukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de

kommande tio åren,

b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa

nya investeringar som ska verkställas under de kommande

tre åren, och

c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.

3.

När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas, ska den

oberoende systemansvarige för överföring göra rimliga antagan­

den om utvecklingen av produktionen, leveranserna, förbruk­

ningen och utbytet med andra länder med beaktande av

investeringsplanerna för regionala och gemenskapstäckande nät,

samt investeringsplaner för lagring och anläggningar för återför­

gasning av LNG.

4.

Tillsynsmyndigheten ska ha öppna och transparenta sam­

råd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den

tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som häv­

dar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de

underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offent­

liggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella

investeringsbehov.

5.

Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätut­

vecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts

under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den

icke-bindande gemenskapsomfattande tioåriga investeringsplan

som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009 (”gemen­

skapsomfattande nätutvecklingsplan”). Om det uppstår några

V

S

4

1

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

126

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/115

tvivel om överensstämmelse med den gemenskapsomfattande

nätutvecklingsplanen, ska tillsynsmyndigheten samråda med

byrån. Tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansvarige för

överföringssystemet ändrar sin tioåriga nätutvecklingsplan.

6.

Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomför­

andet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.

7.

För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av

någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför den­

nes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga

nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre

åren, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheten är skyl­

dig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att

investeringen i fråga görs om den fortfarande är relevant på

grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:

a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verk­

ställer investeringen.

b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investe­

rare för investeringen.

c) Förpliktiga den oberoende systemansvarige för överföring att

godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga inves­

teringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.

Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt

första stycket b får den kräva att den oberoende systemansvarige

för överföring godtar något eller några av följande alternativ,

nämligen

a) finansiering av tredje part,

b) konstruktion av tredje part,

c) egen utbyggnad av den nya tillgången i fråga,

d) egen drift av den nya tillgången i fråga.

Den systemansvarige för överföringssystemet ska lämna investe­

rarna all information som behövs för att göra investeringen, ska

koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på

bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av

investeringsprojektet.

Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyn­

dighetens godkännande.

8.

Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter

enligt punkt 7 första stycket ska de relevanta tariffbestämmelserna

omfatta investeringskostnaderna i fråga.

Artikel 23

Beslutsbefogenhet avseende koppling av

lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av

LNG och industrikunder till överföringssystemet

1.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska inrätta

och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden och tarif­

fer för icke-diskriminerande inkoppling av lagringsanläggningar,

anläggningar för återförgasning av LNG och kunder inom indu­

strin till överföringssystemet. Dessa förfaranden ska underställas

de nationella tillsynsmyndigheternas godkännande.

2.

Den oberoende systemansvarige för överföring ska inte ha

rätt att vägra inkoppling av nya lagringsanläggningar, anlägg­

ningar för återförgasning av LNG och industrikunder på grund av

eventuella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet eller

tillkommande kostnader som uppstår vid nödvändig kapacitets­

ökning. Den oberoende systemansvarige för överföring ska säker­

ställa att den nya förbindelsen har tillräcklig inmatnings- och

uttagskapacitet.

KAPITEL V

DISTRIBUTION OCH LEVERANS

Artikel 24

Utseende av systemansvariga för distributionssystemet

Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med

beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga

de företag som äger eller ansvarar för distributionssystem att utse

en eller flera systemansvariga för distributionssystemet, och de

ska se till att de systemansvariga handlar i överensstämmelse med

artiklarna 25, 26 och 27.

Artikel 25

Uppgifter som åligger systemansvariga för

distributionssystemet

1.

Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska säker­

ställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på

distribution av gas, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla

och utveckla ett säkert, tillförlitligt och effektivt system inom sitt

område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av

energieffektivitet.

2.

Den systemansvarige för distributionssystemet får inte i

något fall diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier

av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna

företag.

3.

Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse

övriga systemansvariga för ett distributions-, överförings- eller

lagringssystem eller systemansvariga för en LNG-anläggning med

den information som behövs för att säkerställa att transport och

lagring av naturgas sker på ett sätt som är förenligt med en säker

och effektiv drift av det sammanlänkade systemet.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

127

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

4.

Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse

systemanvändare med den information de behöver för effektivt

tillträde till och användning av systemet.

5.

När de systemansvariga för distributionssystem ansvarar för

balans av gasdistributionssystemet ska de av dem fastställda reg­

lerna härför, inklusive regler för de avgifter för obalanser i ener­

gitillförseln som tas ut av användarna av deras nät, vara objektiva,

transparenta och icke-diskriminerande. Villkor och bestämmelser,

inklusive regler och tariffer, för de systemansvarigas tillhandahål­

lande av sådana tjänster ska fastställas på ett icke-diskriminerande

sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna enligt en metod som

är förenlig med artikel 41.6 och ska offentliggöras.

Artikel 26

Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet

1.

Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en

del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad

avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara obero­

ende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa

regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet

av tillgångar i distributionssystemet från det vertikalt integrerade

företaget.

2.

Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systeman­

svarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett

vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och

sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan

samband med distribution. För att uppnå detta ska följande mini­

mikriterier gälla:

a) De personer som ansvarar för ledningen för den systeman­

svarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstruk­

turer i det integrerade naturgasföretaget som direkt eller

indirekt ansvarar för den dagliga driften avseende produk­

tion, överföring eller leverans av naturgas.

b) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att se till att de yrkesmässiga

intressena hos de personer som ansvarar för ledningen för

den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett

sätt som säkerställer att dessa personer kan agera

självständigt.

c) Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk

beslutanderätt, oberoende av det integrerade naturgasföreta­

get, när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga

drift, underhåll och utveckling av nätet. För detta ändamål

ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga

över de resurser som krävs, inbegripet mänskliga, tekniska,

ekonomiska och fysiska resurser. Detta bör inte hindra före­

komsten av lämpliga samordningsmekanismer för att säker­

ställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga

övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på till­

gångar, som regleras indirekt i enlighet med artikel 41.6, i ett

dotterbolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för

moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller

det motsvarande instrument som upprättas av den system­

ansvarige för distributionssystemet och att fastställa övergri­

pande gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det

ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner för

den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande upp­

förande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa

beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansie­

ringsplanen eller motsvarande instrument.

d) Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta

en övervakningsplan, där det anges vilka åtgärder som vidta­

gits för att motverka diskriminerande beteende, och se till det

kontrolleras att planen följs. I övervakningsplanen ska anges

vilka specifika skyldigheter de anställda har för att uppfylla

detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för att

övervakningsplanen följs (nedan kallad den övervakningsansva­

rige) ska till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 39.1

överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de

åtgärder som vidtagits. Den övervakningsansvarige ska vara

helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information

om den systemansvarige för distributionssystemet och alla

anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.

3.

Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i

ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att den­

nes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra

behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av

sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt

integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synner­

het inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofile­

ring, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet

som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.

4.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1,

2 och 3 på integrerade naturgasföretag som har mindre än

100 000 anslutna kunder.

Artikel 27

Skyldighet till konfidentiell behandling för

systemansvariga för distributionssystemet

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 eller någon

annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska varje syste­

mansvarig för distributionssystem behandla kommersiellt käns­

liga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin

affärsverksamhet konfidentiellt, och ska förhindra att sådana upp­

gifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt för­

delaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.

2.

Den systemansvarige för distributionssystemet får, i sam­

band med anknutna företags försäljning eller köp av naturgas,

inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från

tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar

om tillträde till systemet.

V

S

6

1

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

128

Artikel 28

Slutna distributionssystem

1.

Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn­

digheterna eller andra behöriga myndigheter klassificerar som ett

slutet distributionssystem ett system som distribuerar gas inom en

geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats

där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte, utan att det

påverkar tillämpningen av punkt 4, levererar gas till hushållskun­

der, såvida

a) driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är

integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller

b) systemet distribuerar gas huvudsakligen till ägaren av eller

den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknyt­

ning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.

2.

Medlemsstaterna får föreskriva att de nationella tillsynsmyn­

digheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet distribu­

tionssystem från kravet enligt artikel 32.1 att tarifferna eller de

metoder som använts för att beräkna dem måste godkännas innan

de träder i kraft i enlighet med artikel 41.

3.

Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande

tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på

begäran av en användare av det slutna distributionssystemet, ses

över och godkännas i enlighet med artikel 41.

4.

Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfäl­

lig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos

eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och

som befinner sig inom det område som får gas levererad genom

ett slutet distributionssystem.

Artikel 29

Kombinerat systemansvar

Artikel 26.1 ska inte hindra verksamheten för en systemansvarig

med kombinerat ansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och dist­

ributionssystemen, under förutsättning att denne systemansvarige

följer artikel 9.1, eller artiklarna 14 och 15, eller kapitel IV, eller

omfattas av artikel 49.6.

KAPITEL VI

SÄRREDOVISNING OCH TRANSPARENS I BOKFÖRINGEN

Artikel 30

Tillgång till räkenskaper

1.

Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet de utser,

inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1och de

tvistlösningsmyndigheter som avses i artikel 34.3, ska i den

utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter

ha tillgång till naturgasföretagens bokföring i enlighet med

artikel 31.

2.

Medlemsstaterna och varje utsedd behörig myndighet,

inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 39.1 och tvist­

lösningsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt känsliga upp­

gifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att sådan

information offentliggörs om detta är nödvändigt för att de behö­

riga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 31

Särredovisning

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att säkerställa att naturgasföretagens bokföring utförs i enlig­

het med punkterna 2–5. De naturgasföretag som kan beviljas

undantag från denna bestämmelse i enlighet med artikel 49.2

och 49.4 ska åtminstone genomföra sin interna bokföring i enlig­

het med denna artikel.

2.

Naturgasföretag ska, oberoende av ägartyp eller juridisk

form, upprätta, låta revidera och offentliggöra sina årsredovis­

ningar i enlighet med de bestämmelser i nationell lagstiftning som

avser årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlig­

het med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978

grundat på artikel 44.2 g

(*) Titeln till direktiv 78/660/EEG har justerats med hänsyn till omnum­

reringen av artiklarna i fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget.

Ursprungligen hänvisades det till artikel 54.3 g.

(

av bolag

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(

Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsre­

dovisning ska hålla en kopia av denna tillgänglig för allmänheten

på sitt huvudkontor.

3.

Naturgasföretag ska i sin interna bokföring särredovisa verk­

samhetsgrenarna överföring, distribution, LNG och lagring så

som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av sepa­

rata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering

och snedvridning av konkurrensen. De ska också redovisa, even­

tuellt genom en sammanställd redovisning, andra gasverksamhe­

ter utan samband med överföring, distribution, LNG och lagring.

Fram till den 1 juli 2007 ska de särredovisa leveranserna till berät­

tigade kunder och leveranserna till icke-berättigade kunder.

Inkomster från äganderätt till överförings- eller distributionsnä­

ten ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska de upprätta en

sammanställd redovisning för annan verksamhet utanför gassek­

torn. Den interna bokföringen ska omfatta en balansräkning och

en resultaträkning för varje verksamhetsgren.

4.

Den revision som anges i punkt 2 ska särskilt verifiera att

den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering

och korssubventioner uppfylls.

7

1

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

1

r

e

p

y

t

a

s

si

v

i

t

u

ls

k

o

b

s

r

å

m

o

t

e

g

a

r

d

r

ö

f

i

)

*

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

129

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

5.

Företagen ska i sin interna bokföring ange de regler för för­

delningen av tillgångar och skulder, utgifter och inkomster samt

för avskrivningar som de följer vid upprättandet av den separata

bokföring som anges i punkt 3, utan att det påverkar tillämp­

ningen av nationellt tillämpliga bestämmelser om bokföring.

Dessa interna regler får ändras endast i undantagsfall. Sådana änd­

ringar ska anges och vara vederbörligen motiverade.

6.

Årsredovisningen ska i noter ange alla transaktioner av en

viss storlek som har genomförts med anknutna företag.

KAPITEL VII

ORGANISATION AV TILLTRÄDE TILL SYSTEMET

Artikel 32

Tillträde för tredje part

1.

Medlemsstaterna ska se till att det införs en ordning för

tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystem och

LNG-anläggningar grundad på offentliggjorda tariffer, som ska

gälla för alla berättigade kunder, inbegripet gashandelsföretag,

och som ska tillämpas objektivt utan att någon diskriminerande

åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska se

till att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna

dem, godkänns av en i artikel 39.1 avsedd tillsynsmyndighet

innan de träder i kraft i enlighet med artikel 41 samt att tarifferna

– och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs

innan de träder i kraft.

2.

Systemansvariga för överföringssystem ska, om det behövs

för att kunna utföra arbetsuppgifter bl.a. avseende gränsöverskri­

dande överföring, ha tillträde till nät som tillhör andra systeman­

svariga för överföringssystem.

3.

Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra att långsik­

tiga avtal ingås i den mån de överensstämmer med gemenskapens

konkurrensregler.

Artikel 33

Tillträde till lagring

1.

Vad gäller organiseringen av tillträdet till lagringsanlägg­

ningar och lagring av gas i rörledning samt stödtjänster får med­

lemsstaterna, om detta är tekniskt och/eller ekonomiskt

nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde till systemet

för leverans till kunderna, välja att organisera detta tillträde i enlig­

het med något eller båda av de förfaranden som anges i punk­

terna 3 och 4. Förfarandena ska användas i enlighet med objektiva,

transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit detta,

eller medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra kriterier

enligt vilka det kan fastställas vilka regler för tillträde som ska til­

lämpas för lagringsanläggningar och lagring av gas i rörledning.

De ska offentliggöra eller ålägga systemansvariga för lagringsan­

läggningar och överföringssystem att offentliggöra, vilka lagrings­

anläggningar eller delar av sådana anläggningar respektive vilken

lagring av gas i rörledning som tillhandahålls i enlighet med de

olika förfaranden som avses i punkterna 3 och 4.

Den skyldighet som avses i andra stycket första meningen ska inte

påverka medlemsstaternas valmöjlighet i enlighet med första

stycket.

2.

Bestämmelserna i punkt 1 gäller inte stödtjänster och tillfäl­

lig lagring som rör LNG anläggningar och som krävs för

återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till

överföringssystemet.

3.

Vid förhandlat tillträde ska medlemsstaterna eller, om med­

lemsstaterna föreskrivit detta, tillsynsmyndigheterna vidta nöd­

vändiga åtgärder för att naturgasföretag och berättigade kunder, i

eller utanför det område som omfattas av det sammanlänkade

systemet, ska kunna förhandla om tillträde till lagringsanlägg­

ningar och lagring av gas i rörledning, om detta är tekniskt

och/eller ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effek­

tivt tillträde till systemet samt för organiseringen av tillträdet till

andra stödtjänster. Parterna ska vara skyldiga att i god anda för­

handla om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och

andra stödtjänster.

Avtalen om tillträde till lagring, lagring av gas i rörledning och

andra stödtjänster ska förhandlas fram med den berörda system­

ansvarige för lagringssystemet eller med de berörda naturgasföre­

tagen. Tillsynsmyndigheterna, om medlemsstaterna föreskrivit

detta, eller medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för

lagringssystemet och naturgasföretagen senast den 1 januari 2005

och därefter årligen offentliggör sina viktigaste kommersiella vill­

kor för utnyttjandet av lagring, lagring av gas i rörledning och

andra stödtjänster.

Vid utarbetandet av dessa villkor ska de systemansvariga för

lagringssystemet och naturgasföretagen samråda med

systemanvändarna.

4.

Vid reglerat tillträde ska tillsynsmyndigheterna, om med­

lemsstaterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna vidta de

åtgärder som är nödvändiga för att ge naturgasföretag och berät­

tigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det

sammanlänkade systemet, rätt till tillträde till lagring, lagring av

gas i rörledning och andra stödtjänster på grundval av offentlig­

gjorda tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter, när tillträde

till lagring och lagring av gas i rörledning är tekniskt och/eller

ekonomiskt nödvändigt för att tillhandahålla ett effektivt tillträde

till systemet, samt för organiseringen av tillträdet till andra stöd­

tjänster. I samband med utarbetandet av tarifferna eller metoderna

för deras fastställande ska tillsynsmyndigheterna, om medlems­

staterna föreskrivit detta, eller medlemsstaterna samråda med sys­

temanvändarna. Denna rätt till tillträde för berättigade kunder kan

ges genom att de får möjlighet att ingå leveransavtal med andra

konkurrerande naturgasföretag än systemets ägare och/eller den

systemansvarige eller ett anknutet företag.

V

S

8

1

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

130

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/119

Artikel 34

Tillträde till tidigare led i rörledningsnätet

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att se till att naturgasföretag och berättigade kunder, oavsett

var de befinner sig, i enlighet med denna artikel kan få tillträde till

tidigare led i rörledningsnätet, inbegripet anläggningar som ger

teknisk service som sammanhänger med sådant tillträde, förutom

de delar av sådana nät och anläggningar som används för lokal

produktion på den plats på fältet där gasen produceras. Åtgär­

derna ska anmälas till kommissionen i enlighet med bestämmel­

serna i artikel 54.

2.

Tillträde i enlighet med punkt 1 ska medges på det sätt som

medlemsstaterna har bestämt i överensstämmelse med relevanta

rättsliga instrument. Medlemsstaterna ska ha som mål att tillträ­

det ska vara rättvist och öppet, att en konkurrensutsatt naturgas­

marknad uppnås och att varje missbruk av dominerande ställning

undviks, varvid säkerhet och regelbundenhet i leveranserna, kapa­

citet som är eller rimligtvis kan bli tillgänglig samt miljöskydd ska

beaktas. Följande får beaktas:

a) Behovet av att vägra tillträde där inkompatibiliteten mellan

tekniska specifikationer inte på ett rimligt sätt kan

övervinnas.

b) Behovet av att undvika svårigheter som inte på ett rimligt sätt

kan övervinnas och som kan inverka menligt på en effektiv,

befintlig och framtida kolväteproduktion, inbegripet den vid

fält med svag ekonomisk lönsamhet.

c) Behovet av att ta hänsyn till vederbörligen motiverade rim­

liga behov av transport och bearbetning av gas, som ägaren

till eller den ansvarige för de tidigare leden i rörledningsnätet

har framfört, och till intressena hos alla andra användare av

tidigare led i rörledningsnätet eller relevanta bearbetnings-

eller hanteringsanläggningar som kan påverkas.

d) Behovet av att tillämpa nationella lagar och administrativa

förfaranden i överensstämmelse med gemenskapsrätten för

beviljande av tillstånd till produktion eller utbyggnad i tidi­

gare led.

3.

Medlemsstaterna ska se till att tvistlösningsförfaranden

inrättas, däribland en myndighet som är oberoende av parterna

och har tillgång till all relevant information, så att tvister som rör

tillträde till tidigare led i rörledningsnätet kan lösas snabbt, med

beaktande av kriterierna i punkt 2 och det antal parter som kan

bli inblandade när det gäller att förhandla om tillträde till sådana

nät.

4.

Vid gränsöverskridande tvister ska de tvistlösningsförfaran­

den tillämpas som gäller i den medlemsstat som har jurisdiktion

över de tidigare leden i rörledningsnätet till vilka tillträde vägras.

Vid gränsöverskridande tvister där flera medlemsstater täcker det

berörda systemet ska de berörda medlemsstaterna samråda med

varandra i syfte att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv

tillämpas konsekvent.

Artikel 35

Vägrat tillträde

1.

Naturgasföretag får vägra tillträde till systemet på grund av

bristande kapacitet, eller om tillträde till systemet skulle hindra

dem från att tillhandahålla sådana allmännyttiga tjänster som de

åläggs i enlighet med artikel 3.2, eller på grundval av allvarliga

ekonomiska och finansiella problem med take-or-pay-avtal som

har att göra med kriterierna och förfarandena i artikel 48 och det

alternativ som valts av medlemsstaterna i enlighet med arti­

kel 48.1. Vederbörligen motiverade skäl ska ges för en sådan

vägran.

2.

Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att se till att det naturgasföretag som vägrar tillträde till syste­

met på grund av bristande kapacitet eller otillräcklig anslutning

genomför nödvändiga förbättringar så långt detta är ekonomiskt

försvarbart, eller när en potentiell kund är villig att betala för det.

När medlemsstaterna tillämpar artikel 4.4 ska de vidta sådana

åtgärder.

Artikel 36

Ny infrastruktur

1.

Större nya gasinfrastrukturprojekt, dvs. sammanlänkningar,

LNG- och lagringsanläggningar, får på begäran undantas, under

en fastställd tid, från bestämmelserna i artiklarna 9, 32, 33, 34,

41.6, 41.8 och 41.10 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Investeringen måste stärka konkurrensen vad gäller gasför­

sörjning och försörjningstrygghet.

b) Den risknivå som är förenad med investeringen ska vara

sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag

beviljades.

c) Infrastrukturen måste ägas av en fysisk eller juridisk person

som åtminstone vad avser juridisk form är skild från de sys­

temansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att

byggas upp.

d) Avgifter ska tas ut av användare av denna infrastruktur.

e) Undantaget får inte skada konkurrensen eller en effektivt

fungerande inre marknad för naturgas eller hindra det regle­

rade system till vilket infrastrukturen är kopplad från att

fungera effektivt.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

131

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

2.

Punkt 1 ska även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar

i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastruk­

turer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning.

3.

Den tillsynsmyndighet som avses i kapitel VIII får besluta,

från fall till fall, om det undantag som avses i punkterna 1 och 2.

4.

Om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en

medlemsstats territorium får byrån till de berörda medlemsstater­

nas tillsynsmyndigheter, inom två månader från den dag då en

begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsynsmyn­

digheter, lämna ett rådgivande yttrande som kan utgöra grund för

deras beslut.

När samtliga berörda tillsynsmyndigheter har kommit överens

beträffande begäran om undantag inom sex månader från den dag

då begäran mottogs av den sista av dessa tillsynsmyndigheter ska

de informera byrån om detta.

Byrån ska utföra de uppgifter som i denna artikel tilldelas de

berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter

a) om alla de berörda tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå

någon överenskommelse inom sex månader från den dag då

begäran om undantag mottogs av den sista av dessa tillsyns­

myndigheter, eller

b) på gemensam begäran av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Alla de berörda tillsynsmyndigheterna får gemensamt begära att

den period som avses i tredje stycket led a ska förlängas med

högst tre månader.

5.

Innan beslutet fattas ska byrån samråda med relevanta till­

synsmyndigheter och med de sökande.

6.

Ett undantag får gälla hela eller delar av den nya infrastruk­

turens kapacitet eller av den befintliga infrastrukturens kapacitet,

om denna har ökat väsentligt.

Vid beslut om undantag ska det i varje enskilt fall övervägas om

villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke-

diskriminerande tillträde till infrastrukturen. När beslut om

sådana villkor fattas ska hänsyn särskilt tas till den ytterligare

kapacitet som ska byggas upp, eller förändringen av befintlig

kapacitet, samt till projektets tidsplan och till nationella

förhållanden.

Innan ett undantag beviljas ska tillsynsmyndigheten besluta om

vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldel­

ning av kapacitet. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av

infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna

avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya

infrastrukturen sker, även för eget bruk. Tillsynsmyndigheten ska

kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär

en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden, och

att användare av infrastrukturen ges rätt att handla med sin avta­

lade kapacitet på andrahandmarknaden. I sin bedömning av de

kriterier som anges i punkt 1 a, b och e, ska tillsynsmyndigheten

beakta resultaten av kapacitetstilldelningen.

Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor enligt andra

stycket i denna punkt, ska motiveras och offentliggöras i veder­

börlig ordning.

7.

Medlemsstaterna får, utan hinder av punkt 3, föreskriva att

tillsynsmyndigheten eller byrån, alltefter omständigheterna, ska

avge sitt yttrande om förfrågan om undantag till det relevanta

organet i medlemsstaten inför det formella beslut. Yttrandet ska

offentliggöras tillsammans med beslutet.

8.

Tillsynsmyndigheten ska så snart den mottagit en begäran

om undantag utan dröjsmål skicka en kopia av denna till kom­

missionen. Beslutet ska omedelbart anmälas till kommissionen av

den behöriga myndigheten tillsammans med alla relevanta upp­

lysningar om beslutet. Dessa upplysningar får överlämnas till

kommissionen i samlad form, vilket gör det möjligt för kommis­

sionen att fatta ett välgrundat beslut. I synnerhet ska upplysning­

arna innehålla följande, nämligen

a) detaljerade skäl på grundval av vilka tillsynsmyndigheten

eller medlemsstaten har beviljat eller vägrat undantaget till­

sammans med en hänvisning till punkt 1, inklusive den eller

de relevanta led i den punkten som beslutet grundar sig på,

inklusive de ekonomiska upplysningar som motiverar beho­

vet av undantaget,

b) den analys som har gjorts av hur undantaget kommer att

påverka konkurrensen och den inre naturgasmarknadens sätt

att fungera,

c) skälen till tidsperioden och den andel av den berörda gasin­

frastrukturens totala kapacitet för vilken undantaget gäller,

d) om undantaget gäller en sammanlänkning, resultatet av sam­

rådet med de berörda tillsynsmyndigheterna, och

e) infrastrukturens

bidrag

till

diversifieringen

av

gasförsörjningen.

V

S

0

2

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

132

9.

Senast två månader efter det att anmälan har mottagits får

kommissionen fatta ett beslut om att tillsynsmyndigheten ska

ändra eller återkalla beslutet att bevilja ett undantag. Den tvåmå­

nadersperioden kan förlängas med ytterligare två månader under

vilka kommissionen samlar in ytterligare upplysningar. Denna

ytterligare period ska börja löpa dagen efter det att fullständiga

upplysningar har mottagits. Den inledande tvåmånadersperioden

kan även förlängas med både kommissionens och tillsynsmyndig­

hetens medgivande.

Om de begärda upplysningarna inte tillhandahålls inom den

period som anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om

inte perioden, innan den löpt ut, har förlängts efter medgivande

från både kommissionen och tillsynsmyndigheten, eller tillsyns­

myndigheten, i ett vederbörligt motiverat meddelande, har infor­

merat kommissionen om att den anser att anmälan är fullständig.

Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra

eller återkalla beslutet om undantag inom en månad och ska med­

dela kommissionen i enlighet därmed.

Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand­

las konfidentiellt.

Kommissionens godkännande av ett beslut om undantag ska upp­

höra att gälla efter två år från antagandet om byggandet av infra­

strukturen ännu inte har påbörjats, och efter fem år från

antagandet om infrastrukturen inte har tagits i bruk, om inte

kommissionen beslutar att eventuella förseningar beror på omfat­

tande hinder som den person som beviljats undantag inte har

kunnat påverka.

10.

Kommissionen får anta riktlinjer för tillämpningen av de

villkor som avses i punkt 1 och fastställa det förfarande som ska

följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9. Dessa åtgär­

der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv

genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri­

vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.

Artikel 37

Öppnande av marknaderna och ömsesidighet

1.

Medlemsstaterna ska se till att följande kunder är

berättigade:

a) Fram till den 1 juli 2004, de berättigade kunder som avses i

artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG

av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre

marknaden för naturgas

(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.

(

31 januari varje år offentliggöra kriterierna för fastställandet

av vilka dessa berättigade kunder är.

b) Från och med den 1 juli 2004, samtliga icke-hushållskunder.

c) Från och med den 1 juli 2007, samtliga kunder.

2.

För att undvika bristande jämvikt när gasmarknaderna

öppnas

a) får avtal om leverans med en berättigad kund inom en annan

medlemsstats system inte förbjudas, om kunden är berätti­

gad i båda de berörda systemen, och

b) får kommissionen, med beaktande av situationen på mark­

naden och det gemensamma intresset, i de fall där en trans­

aktion som omfattas av led a vägrats på grund av att kunden

anses som berättigad endast i det ena av de två systemen,

ålägga den vägrande parten att verkställa den begärda leve­

ransen på begäran av en av de två medlemsstaterna.

Artikel 38

Direktledningar

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att göra det möjligt för

a) naturgasföretag som är etablerade inom deras territorium att

leverera till berättigade kunder genom en direktledning, och

b) alla berättigade kunder inom deras territorium att få leveran­

ser via en direktledning från naturgasföretag.

2.

Om det krävs tillstånd (t.ex. licens, tillåtelse, koncession,

samtycke eller godkännande) för uppförande eller drift av direkt­

ledningar, ska medlemsstaterna eller den behöriga myndigheten

som de utser fastställa kriterier för beviljande av tillstånd för upp­

förande eller drift av sådana ledningar inom sitt territorium.

Dessa kriterier ska vara objektiva, transparenta och icke

diskriminerande.

3.

Medlemsstaterna får göra tillståndet att uppföra en direkt­

ledning avhängigt antingen av att tillträde till systemet har vägrats

på grundval av artikel 35, eller av att ett tvistlösningsförfarande

enligt artikel 41 har inletts.

KAPITEL VIII

NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 39

Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende

1.

Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet

på nationell nivå.

1

2

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

n

e

d

t

s

a

n

e

s

a

k

s

a

n

r

e

t

a

t

s

s

m

e

l

d

e

M

.)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

133

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

2.

Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsyns­

myndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det

finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på

gemenskapsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i byrån i enlighet

med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 713/2009.

3.

Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utse till­

synsmyndigheter för mindre system på ett geografiskt separat

område vars konsumtion 2008 understiger 3 % av den samlade

konsumtionen i den medlemsstat där området är beläget. Detta

undantag ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög

nivå för representation och kontakt på gemenskapsnivå i den till­

synsnämnd som ingår i byrån i enlighet med artikel 14.1 i för­

ordning (EG) nr 713/2009.

4.

Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens obero­

ende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opar­

tiskt och transparent sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till

att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den till­

delas i enlighet med detta direktiv och tillhörande lagstiftning,

a) är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av alla

andra offentliga och privata organ,

b) att dess personal och de personer som svarar för dess ledning,

i) agerar oberoende av marknadsintressen, och

ii) inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon

regering eller annat offentligt eller privat organ när de

utför sina tillsynsuppgifter. Detta krav inkräktar inte i

förekommande fall på ett nära samarbete med andra

berörda nationella myndigheter eller på de allmänna

politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte

avser tillsynsskyldigheter och tillsynsbefogenheter enligt

artikel 41.

5.

För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska

medlemsstaterna i synnerhet se till

a) att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut obero­

ende av något politiskt organ och har särskilda årliga bud­

getanslag med självständigt ansvar för den anslagna

budgetens genomförande och tillräckliga personella och eko­

nomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och

b) att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om

sådan inte finns, tillsynsmyndighetens högsta ledning utses

för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska

kunna förnyas en gång.

Med avseende på första stycket b ska medlemsstaterna se till att

det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta

ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse inte finns, med­

lemmar av högsta ledningen kan avsättas endast om de inte längre

uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till fel

enligt nationell lag.

Artikel 40

Tillsynsmyndigheternas allmänna mål

När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta

direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande

mål inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt

artikel 41, i förekommande fall i samarbete med andra relevanta

nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyndigheterna, och

utan att inkräkta på deras behörighet:

a) I nära samarbete med byrån, andra medlemsstaters tillsyns­

myndigheter och kommissionen främja en konkurrenskraf­

tig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för naturgas

i gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för

samtliga kunder och gashandlare i gemenskapen, och se till

att det råder lämpliga villkor för att gasnäten fungerar effek­

tivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga målen.

b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala

marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led

a ska kunna uppnås.

c) Undanröja restriktioner för naturgashandeln mellan med­

lemsstater, utveckla den kapacitet för gränsöverskridande

överföring som krävs för att tillgodose efterfrågan och för­

bättra integreringen av nationella marknader som kan under­

lätta för naturgasflödet inom hela gemenskapen.

d) Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas

säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system

som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräck­

lighet och, i linje med de allmänna energipolitiska målsätt­

ningarna, främja energieffektivitet och integrering i både

överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig

produktion av gas från förnybara energikällor och distribu­

erad produktion.

e) Underlätta tillträde till nätet för ny produktionskapacitet, i

synnerhet genom att undanröja hinder som skulle kunna för­

hindra tillträdet för nya marknadsaktörer och för gas från

förnybara energikällor.

V

S

2

2

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

134

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/123

f) Säkerställa att systemansvariga och systemanvändare får

lämpliga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka

systemeffektiviteten och främja marknadsintegreringen.

g) Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska mark­

naden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och

bidra till att säkerställa konsumentskyddet.

h) Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfat­

tande och allmännyttiga tjänster på naturgasområdet, bidra

till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de processer

för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter gashand­

lare är kompatibla.

Artikel 41

Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter

1.

Tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter:

a) Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier,

överförings- eller distributionstariffer eller metoderna för

beräkning av dem.

b) Säkerställa att systemansvariga för och, i förekommande fall,

ägare av överförings- och distributionssystem, liksom natur­

gasföretag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt

övrig tillämplig gemenskapslagstiftning, inbegripet i fråga om

gränsöverskridande aspekter.

c) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyn­

digheten eller tillsynsmyndigheterna i de andra berörda med­

lemsstaterna och med byrån.

d) Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta

beslut som fattats av byrån och kommissionen.

e) Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur

dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna

i medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Rapporten ska

omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som upp­

nåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp

i denna artikel.

f) Förhindra korssubventionering mellan verksamhetsgrenarna

överföring, distribution, lagring, LNG och leverans.

g) Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för

överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera

en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är

förenliga med den gemenskapsomfattande nätutvecklings­

plan som avses i artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 715/2009,

varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om

ändring av dessa investeringsplaner.

h) Övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och

tillförlitlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fast­

ställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och

leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med

andra behöriga myndigheter.

i) Övervaka graden av transparens, också i grossistpriserna, och

säkerställa att naturgasföretagen fullgör sina skyldigheter vad

gäller transparens.

j) Övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande

och konkurrens på grossist- och slutförbrukarnivå, även när

det gäller naturgasbörser, priser för hushållskunder, inklusive

system för förskottsbetalning, andel kunder som byter gas­

handlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda,

avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hus­

hållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvrid­

ning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla

relevant information, och göra de berörda konkurrensmyn­

digheterna uppmärksamma på relevanta fall.

k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, inbegri­

pet exklusivitetsklausuler, som kan hindra större icke-

hushållskunder från att samtidigt teckna avtal med mer än en

gashandlare eller begränsa deras möjligheter att göra detta

och, om så är lämpligt, underrätta de nationella konkurrens­

myndigheterna om sådana avtalsvillkor.

l) Respektera avtalsfriheten, både för avtal som kan avbrytas

och för långtidsavtal, förutsatt att dessa stämmer överens

med gemenskapslagstiftningen och överensstämmer med

gemenskapens politik.

m) Övervaka den tid som överförings- och distributionsansva­

riga behöver för att genomföra sammanlänkningar och

reparationer.

n) Övervaka och granska villkoren för tillträde till lagring, lag­

ring av gas i rörledningar och andra stödtjänster enligt arti­

kel 33. Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet

med artikel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta granskning

av tariffer.

o) Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att

konsumentskyddsåtgärderna, inklusive åtgärderna i bilaga I,

är effektiva och genomförs.

p) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om

leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3 och vid

behov översända dessa rekommendationer till

konkurrensmyndigheterna.

q) Säkerställa tillgången till kundernas förbrukningsuppgifter,

tillhandahållandet för alternativ användning av ett lättbegrip­

ligt harmoniserat format på nationell nivå för förbruknings­

uppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana

uppgifter enligt led h i bilaga I.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

135

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

r) Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldig­

heter för systemansvariga för överföringssystem och distri­

butionssystem, gashandlare och kunder samt andra

marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 715/2009.

s) Övervaka att kriterierna för att avgöra om en lagringsanlägg­

ning omfattas av artikel 33.3 eller 33.4 tillämpas korrekt.

t) Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 46.

u) Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte

av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regio­

nal nivå.

2.

Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervaknings­

uppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än

tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är

resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndig­

heten så snart som möjligt.

Utan att inkräkta på den specifika behörighet den har och i över­

ensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsyns­

myndigheten, samtidigt som den bevarar sin självständighet, vid

behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och,

när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella

myndigheter när de fullgör de uppgifter som anges i punkt 1.

Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller

byrån i enlighet med detta direktiv ska inte påverka dess veder­

börligen motiverade framtida användning av sina befogenheter

enligt denna artikel eller sanktioner som åläggs av andra berörda

myndigheter eller kommissionen.

3.

Förutom de skyldigheter som tillsynsmyndigheten tilldelas

enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har

utsetts enligt artikel 14,

a) övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende

systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här arti­

keln samt besluta om sanktioner då skyldigheterna inte full­

görs i enlighet med punkt 4 d,

b) övervaka förbindelser och kommunikation mellan den obe­

roende systemansvarige och överföringssystemets ägare för

att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina

skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som

tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansva­

rige och överföringssystemets ägare vid klagomål som läm­

nats av någondera parten i enlighet med punkt 11,

c) utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 14.2 c, för den

första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investe­

ringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som pre­

senteras årligen av den oberoende systemansvarige,

d) se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende

systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller

nätägarna som ger en adekvat ersättning för användning av

nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar däri, för­

utsatt att de gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt, och

e) ha befogenheter att utföra inspektioner, även oanmälda

sådana, i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och

oberoende systemansvariga.

4.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna

tilldelas befogenheter som gör det möjligt för dem att utföra de

uppgifter som anges i punkterna 1, 3 och 6 på ett effektivt och

snabbt sätt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheten åtmins­

tone få befogenheter att

a) fatta bindande beslut om naturgasföretag,

b) göra undersökningar av gasmarknadernas funktion och att

besluta om och införa nödvändiga och proportionerliga

åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att

marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyndig­

heten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella

konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för

finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen

gäller konkurrenslagstiftningen,

c) begära den information från naturgasföretagen som är rele­

vant för utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till

vägran att ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder

som krävs för att stärka nätet,

d) besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande

sanktioner för naturgasföretag som inte fullgör sina skyldig­

heter enligt detta direktiv eller enligt relevanta och rättsligt

bindande beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller

byrån, eller att föreslå en behörig domstol att besluta om

sådana sanktioner; detta ska inbegripa befogenhet att införa

eller att föreslå att det beslutas om sanktioner på upp till 10 %

av den systemansvariges årliga omsättning eller på upp

till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsätt­

ning för den systemansvarige för överföringssystemet eller

det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna,

för att de inte uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv,

e) göra erforderliga undersökningar och relevanta befogenhe­

ter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punk­

terna 11 och 12.

5.

Utöver de skyldigheter och befogenheter som tilldelats till­

synsmyndigheten enligt punkterna 1 och 4 när en oberoende sys­

temansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel IV,

ska tillsynsmyndigheten ha åtminstone följande skyldigheter och

befogenheter:

V

S

4

2

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

136

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/125

a) Besluta om sanktioner enligt punkt 4 d för diskriminerande

beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget,

b) Övervaka kommunikationerna mellan den systemansvarige

för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företa­

get i syfte att se till att den systemansvarige uppfyller sina

skyldigheter.

c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt inte­

grerade företaget och den systemansvarige för överförings­

systemet vad avser klagomål som framförts enligt punkt 11.

d) Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, bl.a.

lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den syste­

mansvarige för överföringssystemet.

e) Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan

det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige

för överföringssystemet, på villkor att de följer

marknadsvillkoren.

f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när

det anmälts av den övervakningsansvarige enligt artikel 21.4.

Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis på att inget dis­

kriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt

integrerade företaget.

g) Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt

integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.

h) Överlåta den systemansvariges alla eller specifika uppgifter

på en oberoende systemansvarig som utsetts i enlighet med

artikel 14 när den systemansvarige upprepade gånger inte

uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid

upprepat diskriminerande beteende till förmån för det verti­

kalt integrerade företaget.

6.

Tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att tillräckligt lång tid

i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtmins­

tone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för

a) anslutning och tillträde till nationella nät, inbegripet

överförings- och distributionstariffer, samt villkor och tarif­

fer för tillträde till LNG-anläggningar; dessa tariffer eller

metoder ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten

och LNG-anläggningarna kan göras på ett sätt som gör det

möjligt att säkra nätens och LNG-anläggningarnas funktion

på längre sikt,

b) tillhandahållande av balanstjänster, vilket ska göras så eko­

nomiskt som möjligt och ge goda incitament för nätanvän­

darna att balansera sin inmatning och sitt uttag;

balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri­

minering och bygga på objektiva kriterier, och

c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet för­

faranden för kapacitetstilldelning och hantering av

överbelastning.

7.

Metoderna eller villkoren som avses i punkt 6 ska

offentliggöras.

8.

När det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller

metoder och av balanstjänster ska tillsynsmyndigheterna säker­

ställa att de systemansvariga för överförings- och distributions­

systemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att

öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra

leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området.

9.

Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssi­

tuationer hanteras inom nationella gasöverföringsnät och sam­

manlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning

tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överfö­

ringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för

hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till

de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndig­

heterna får begära ändringar av dessa regler.

10.

Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov

begära att de systemansvariga för överförings-, lagrings-, LNG-

och distributionssystemen ändrar villkoren, inbegripet de tariffer

och metoder som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är

proportionerliga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

Om reglerna för tillträde till lagring fastställs i enlighet med arti­

kel 33.3 ska denna uppgift inte omfatta ändring av tariffer. Om

fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska

tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller godkänna

preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder

härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder

om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från dessa pre­

liminära tariffer eller metoder.

11.

Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för

överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet vad avser

den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får

inge klagomålet till tillsynsmyndigheterna, som i egenskap av

tvistlösande myndigheter ska fatta ett beslut inom två månader

från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med

två månader om tillsynsmyndigheterna begär ytterligare upplys­

ningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den

klagande samtycker till detta. Tillsynsmyndigheternas beslut ska

vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.

12.

Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett

beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller,

om tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samråda, mot de före­

slagna tarifferna eller metoderna, får senast inom två månader

efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller

inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta,

inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte

utgöra hinder för verkställighet.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

137

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

13.

Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva meka­

nismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra

missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till kon­

sumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer

ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.

14.

Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegri­

pet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlig­

het med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller

juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som

föreskrivs i detta direktiv inte har följts.

15.

Klagomål enligt punkterna 11 och 12 ska inte påverka rät­

ten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella

lagstiftningen.

16.

Tillsynsmyndigheternas beslut ska vara fullt motiverade

för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för

allmänheten, samtidigt som den konfidentiella karaktären hos

kommersiellt känsliga uppgifter bevaras.

17.

Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanis­

mer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut

fattat av tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett organ som

är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.

Artikel 42

Regelverk för gränsöverskridande frågor

1.

Tillsynsmyndigheterna ska nära samråda och samarbeta

med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan infor­

mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter

enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts

ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av kon­

fidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade

informationen.

2.

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone på regio­

nal nivå för att

a) främja skapandet av operativa arrangemang för att möjlig­

göra en optimal näthantering, främja gemensamma gasbör­

ser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att

möjliggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten,

inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och

mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas

och leveranssäkerheten kan förbättras utan diskriminering

mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna,

b) samordna utvecklingen av alla nätföreskrifter som gäller för

relevanta systemansvariga för överföringssystem och för

andra marknadsaktörer, och

c) samordna utvecklingen av reglerna för hanteringen av

överbelastning.

3.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå

samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja

tillsynssamarbetet.

4.

De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära

samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att detta

påverkar deras specifika befogenheter.

5.

Kommissionen får anta riktlinjer om i vilken utsträckning

tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra

och med byrån. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsent­

liga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i

enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses

i artikel 51.3.

Artikel 43

Överensstämmelse med riktlinjerna

1.

Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett

yttrande från byrån angående huruvida ett beslut som fattats av

en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses

i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 715/2009.

2.

Byrån ska inom tre månader från dagen för mottagandet av

begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har

begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet

som har fattat det aktuella beslutet.

3.

Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte föl­

jer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagan­

det av yttrandet ska byrån informera kommissionen härom.

4.

Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om

den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet

och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överens­

stämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förord­

ning (EG) nr 715/2009 inom två månader räknat från dagen för

det beslutet.

5.

Om kommissionen, inom två månader efter att ha informe­

rats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet

i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader

från dagen för beslutet, finner att det beslut som fattats av en till­

synsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess

förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i

förordning (EG) nr 715/2009 får kommissionen besluta att under­

söka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana

tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyn­

digheten att yttra sig.

V

S

6

2

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

138

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/127

6.

Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterli­

gare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett

slutgiltigt beslut om att

a) inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens

beslut, eller

b) begära att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt

beslut på grund av att riktlinjerna inte har följts.

7.

Om kommissionen inte beslutar att undersöka ärendet

ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tids­

gräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att

den inte haft några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

8.

Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att

återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommis­

sionen om detta.

9.

Kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska

följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det

gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer

överens med de riktlinjer som avses i denna artikel. Dessa åtgär­

der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv

genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri­

vande förfarande med kontroll som avses i artikel 51.3.

Artikel 44

Bevarande av information

1.

Medlemsstaterna ska kräva att gashandelsföretag under

minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner

avseende gasleveransavtal och gasderivat med grossister, system­

ansvariga för överföringssystem och systemansvariga för lagring

och LNG tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive

de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrens­

myndigheterna och kommissionen, för fullgörandet av deras

uppgifter.

2.

Uppgifterna ska innehålla information om relevanta trans­

aktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgö­

rande samt information om mängd, datum och tider för

verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera

den berörda grossisten liksom detaljerad information om gasle­

veransavtal och gasderivat som inte fullgjorts.

3.

Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna

information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kom­

mersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller

individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte til­

lämpas på information om finansiella instrument som omfattas

av direktiv 2004/39/EG.

4.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

får kommissionen anta riktlinjer som fastställer metoder och vill­

kor för bevarande av information liksom form och innehåll när

det gäller de uppgifter som ska bevaras. Dessa åtgärder, som avser

att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att kom­

plettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

med kontroll som avses i artikel 51.3.

5.

När det gäller transaktioner avseende gasderivat mellan gas­

handelsföretag å ena sidan och grossister, systemansvariga för

överföringssystem och systemansvariga för lagring och LNG å

andra sidan, ska denna artikel tillämpas först när kommissionen

har antagit de riktlinjer som avses i punkt 4.

6.

Bestämmelserna i den här artikeln får inte skapa ytterligare

skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i punkt 1

för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.

7.

Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång

till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv

2004/39/EG, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direkti­

vet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.

KAPITEL IX

KUNDMARKNADER

Artikel 45

Kundmarknader

För att underlätta utvecklingen av väl fungerande och transpa­

renta kundmarknader i gemenskapen, ska medlemsstaterna se till

att rollerna och ansvarsområdena för systemansvariga för överfö­

ringssystem, systemansvariga för distribution, gashandelsföretag

och kunder, samt vid behov andra aktörer på marknaden, fast­

ställs med avseende på avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, reg­

ler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter

och mätningsansvar.

Dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta

kundernas och gashandlarnas nättillträde och granskas av tillsyns­

myndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 46

Skyddsåtgärder

1.

I händelse av en plötslig kris på energimarknaden eller i fall

av hot mot personers, anordningars eller anläggningars fysiska

trygghet eller säkerhet eller mot ett systems integritet, får en med­

lemsstat tillfälligt vidta nödvändiga skyddsåtgärder.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

139

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

2.

Sådana åtgärder ska orsaka minsta möjliga störning av den

inre marknadens funktion och får inte vara mer omfattande än

vad som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svå­

righeter som har uppstått.

3.

Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla dessa

åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får

besluta att den berörda medlemsstaten ska ändra eller upphäva

sådana åtgärder, i den utsträckning som de snedvrider konkurren­

sen och negativt påverkar handeln på ett sätt som står i strid med

det gemensamma intresset.

Artikel 47

Lika villkor

1.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa

lika villkor i enlighet med detta direktiv ska vara förenliga med

fördraget, särskilt artikel 30, och gemenskapslagstiftningen.

2.

De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionerliga,

icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara

vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens

medgivande.

3.

Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i

punkt 2 inom två månader efter anmälans mottagande. Denna

period ska börja dagen efter det att fullständig information har

erhållits. Om kommissionen inte handlat inom denna tvåmåna­

dersperiod, ska det anses att kommissionen inte har några invänd­

ningar mot de anmälda åtgärderna.

Artikel 48

Undantag när det gäller take-or-pay-åtaganden

1.

Om ett naturgasföretag råkar ut för, eller befarar att råka ut

för, allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter på grund av

de take-or-pay-åtaganden som har godkänts i ett eller flera avtal

om köp av gas, får det inge en ansökan om ett tillfälligt undantag

från artikel 32 till den berörda medlemsstaten eller den utsedda

behöriga myndigheten. Ansökan om undantag ska, beroende på

vad medlemsstaterna väljer, gälla enskilda fall och lämnas in

antingen före eller efter det att tillträde till systemet har vägrats.

Medlemsstaterna får också överlåta till naturgasföretaget att välja

mellan att lämna in en ansökan före eller efter det att tillträde till

systemet har vägrats. Om ett naturgasföretag har vägrat tillträde

ska ansökan läggas fram utan dröjsmål. Ansökningarna ska åtföl­

jas av alla relevanta upplysningar om problemets art och omfatt­

ning samt om de ansträngningar som naturgasföretaget har gjort

för att lösa problemet.

Om rimliga alternativa lösningar inte är tillgängliga och med

beaktande av punkt 3, får medlemsstaten eller den utsedda behö­

riga myndigheten besluta att medge undantag.

2.

Medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten ska

utan dröjsmål anmäla sitt beslut om att bevilja undantag till kom­

missionen, tillsammans med alla relevanta upplysningar som rör

detta undantag. Dessa upplysningar får överlämnas till kommis­

sionen i samlad form, för att kommissionen ska kunna fatta ett

välgrundat beslut. Inom åtta veckor efter mottagandet av denna

anmälan får kommissionen begära att medlemsstaten eller den

utsedda behöriga myndigheten ändrar eller återkallar beslutet om

att bevilja undantag.

Om medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten inte

rättar sig efter denna begäran inom fyra veckor, ska ett slutgiltigt

beslut snarast fattas i enlighet med det rådgivande förfarande som

avses i artikel 51.2.

Kommersiellt känslig information ska av kommissionen behand­

las konfidentiellt.

3.

Vid beslut om de undantag som avses i punkt 1 ska med­

lemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten samt kom­

missionen särskilt ta hänsyn till följande kriterier:

a) Målet att uppnå en konkurrensutsatt gasmarknad.

b) Behovet av att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla allmän­

nyttiga tjänster och att säkerställa försörjningstryggheten.

c) Naturgasföretagets ställning på gasmarknaden och det fak­

tiska konkurrensläget på denna marknad.

d) Hur allvarliga de ekonomiska och finansiella svårigheter är

som naturgasföretagen och överföringsföretagen eller berät­

tigade kunder råkar ut för.

e) Undertecknandedatum för och villkor i det eller de aktuella

avtalen, inbegripet i vilken utsträckning de tillåter föränd­

ringar på marknaden.

f) De ansträngningar som har gjorts för att lösa problemet.

g) I vilken mån företaget, när det godtog take-or-pay-

åtagandena i fråga, rimligen kunde ha förutsett, med beak­

tande av bestämmelserna i detta direktiv, att allvarliga

problem troligen skulle uppstå.

h) I hur hög grad systemet är anslutet till andra system samt i

vilken mån dessa system är driftskompatibla.

i) De effekter ett beviljande av ett undantag skulle få på den

korrekta tillämpningen av detta direktiv avseende en väl

fungerande inre marknad för naturgas.

V

S

8

2

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

140

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/129

Ett beslut om ansökan om undantag för take-or-pay-avtal som

ingåtts före den 4 augusti 2003 bör inte leda till en situation där

det är omöjligt att finna en ekonomiskt lönsam alternativ avsätt­

ning. Allvarliga problem ska under alla omständigheter inte anses

föreligga om försäljningen av naturgas inte faller under nivån för

minimiköpgarantierna i take-or-pay-avtal om köp av naturgas,

eller om det ifrågavarande take-or-pay-avtalet kan anpassas eller

naturgasföretaget kan finna alternativa avsättningsmöjligheter.

4.

De naturgasföretag som inte har beviljats sådana undantag

som avses i punkt 1 får inte vägra, eller inte längre vägra, tillträde

till systemet på grund av take-or-pay-åtaganden som har godkänts

i ett avtal om köp av gas. Medlemsstaterna ska se till att de rele­

vanta bestämmelserna i artiklarna 32–44 iakttas.

5.

Varje undantag som beviljas enligt ovanstående bestämmel­

ser ska vara vederbörligen motiverat. Kommissionen ska offent­

liggöra beslutet i Europeiska unionens officiella tidning.

6.

Kommissionen ska senast den 4 augusti 2008 lägga fram en

rapport med en översyn av de erfarenheter som har gjorts vid til­

lämpningen av denna artikel, för att Europaparlamentet och rådet

i vederbörlig ordning ska kunna överväga i vilken utsträckning

artikeln behöver anpassas.

Artikel 49

Framväxande och enskilda marknader

1.

Medlemsstater som inte är direkt anslutna till det samman­

länkade systemet i någon annan medlemsstat och som endast har

en extern huvudleverantör, får göra undantag från artiklarna 4, 9,

37 och/eller 38. Ett gashandelsföretag med en marknadsandel på

mer än 75 % ska betraktas som en huvudleverantör. Ett sådant

undantag ska upphöra automatiskt när någon av de omständig­

heter som anges i detta stycke inte längre föreligger. Varje sådant

undantag ska anmälas till kommissionen.

Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38.

Detta undantag ska upphöra att gälla vid den tidpunkt då Cypern

inte längre räknas som en enskild marknad.

Artiklarna 4, 9, 37 och/eller 38 ska inte gälla Estland, Lettland

och/eller Finland fram till dess att någon av dessa medlemsstater

direkt ansluts till någon annan medlemsstats, med undantag för

Estland, Lettland, Litauen och Finland, sammanlänkade system.

Detta stycke påverkar inte tillämpningen av undantag enligt det

första stycket i denna punkt.

2.

En medlemsstat som uppfyller villkoren för att betecknas

som en framväxande marknad och som på grund av genomför­

andet av detta direktiv skulle få allvarliga problem får göra undan­

tag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5, 26, 31, 32, 37.1

och/eller 38. Detta undantag ska upphöra automatiskt från och

med den tidpunkt medlemsstaten inte längre uppfyller villkoren

för att betecknas som en framväxande marknad. Varje sådant

undantag ska anmälas till kommissionen.

Cypern får göra undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24,

25.5, 26, 31, 32, 37.1 och/eller 38. Detta undantag ska upphöra

att gälla från och med den tidpunkt Cypern inte längre räknas

som en framväxande marknad.

3.

Den dag då undantaget som avses i punkt 2 första stycket

löper ut ska definitionen av berättigade kunder resultera i en öpp­

ning av marknaden som motsvarar minst 33 % av den totala årliga

gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden. Två år däref­

ter ska artikel 37.1 b börja tillämpas och tre år därefter artikel 37.1

c. Fram till dess att artikel 37.1 b börjar tillämpas får den med­

lemsstat som avses i punkt 2 i den här artikeln besluta att inte til­

lämpa artikel 32 när det gäller stödtjänster och tillfällig lagring

för återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till

överföringssystemet.

4.

Om genomförandet av detta direktiv skulle orsaka allvarliga

problem inom ett geografiskt begränsat område i en medlemsstat,

i synnerhet när det gäller att utveckla infrastrukturen för överfö­

ring och viktig distribution, och när syftet är att uppmuntra inves­

teringar, får medlemsstaten ansöka hos kommissionen om ett

tillfälligt undantag från artiklarna 4, 9, 13.1, 13.3, 14, 24, 25.5,

26, 31, 32, 37.1 och/eller 38 för utveckling inom detta område.

5.

Kommissionen kan bevilja undantag enligt punkt 4 med

beaktande särskilt av följande kriterier:

— Behovet av investeringar i infrastrukturen, vilka inte skulle

vara ekonomiskt lönsamma att genomföra på en konkur­

rensutsatt marknad.

— Nivån på och avkastningsmöjligheterna för de investeringar

som krävs.

— Gassystemets storlek och utvecklingsnivå i det berörda

området.

— Utsikterna för den berörda gasmarknaden.

— Det berörda områdets eller den berörda regionens geogra­

fiska utbredning och beskaffenhet samt socioekonomiska

och demografiska faktorer.

För annan gasinfrastruktur än distributionsinfrastruktur får ett

undantag beviljas endast om ingen gasinfrastruktur har etablerats

i detta område, eller om den är etablerad sedan kortare tid än tio

år. Det tillfälliga undantaget får inte utsträckas till längre än tio år

efter det att gas först levererades till området.

För distributionsinfrastruktur får ett undantag beviljas för en

period som inte överstiger 20 år från den tidpunkt då gas för för­

sta gången levererades genom den nämnda infrastrukturen i

området.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

141

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

6.

Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg och/eller Malta.

7.

Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om ansök­

ningar enligt punkt 4 innan ett beslut fattas i enlighet med punkt 5

med beaktande av respekten för konfidentialitet. Detta beslut,

samt de undantag som avses i punkterna 1 och 2, ska offentlig­

göras i Europeiska unionens officiella tidning.

8.

Grekland får göra undantag från artiklarna 4, 24, 25, 26,

32, 37 och/eller 38 i detta direktiv för de geografiska områden

och den tid som anges i de licenser som Grekland har utfärdat,

före den 15 mars 2002 och i överensstämmelse med direktiv

98/30/EG, för utveckling av och ensamrätt till distributionsnät i

vissa geografiska områden.

Artikel 50

Granskningsförfarande

Om kommissionen i den rapport som avses i artikel 52.6 drar den

slutsatsen, mot bakgrund av det sätt på vilket tillträde till nätet

faktiskt har genomförts i en medlemsstat – vilket ger upphov till

fullt effektivt, icke-diskriminerande och obehindrat nättillträde –

att vissa skyldigheter som företag åläggs i enlighet med detta

direktiv (inklusive skyldigheterna när det gäller åtskillnad i rätts­

ligt avseende för systemansvariga för distributionssystemet) inte

står i proportion till det mål som eftersträvas, får den berörda

medlemsstaten av kommissionen anhålla om befrielse från kravet

i fråga.

Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen om

denna begäran och lämna all den relevanta information som är

nödvändig för att visa att den slutsats som dragits i rapporten om

att effektivt nättillträde säkerställs kommer att kvarstå.

Inom tre månader efter det att kommissionen har underrättats ska

den ta ställning till den berörda medlemsstatens begäran och vid

behov lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet om att

ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv. Kommissio­

nen får i förslagen om att ändra detta direktiv föreslå att den

berörda medlemsstaten undantas från särskilda krav under förut­

sättning att denna medlemsstat vid behov vidtar lika effektiva

åtgärder.

Artikel 51

Kommitté

1.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­

serna i artikel 8 i det beslutet.

3.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4

och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm­

melserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 52

Rapportering

1.

Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av

detta direktiv och ska senast den 31 december 2004, och därefter

varje år, överlämna en övergripande rapport till Europaparlamen­

tet och rådet om de framsteg som gjorts. Rapporten om framsteg

ska omfatta åtminstone följande:

a) Erfarenheter och framsteg som gjorts när det gäller att skapa

en fullbordad och fullt ut fungerande inre marknad för natur­

gas och de hinder som kvarstår för att uppnå detta mål, t.ex.

i fråga om dominerande marknadsställning, koncentrationer

på marknaden, underprissättning och beteenden som mot­

verkar konkurrens.

b) De undantag som beviljats enligt detta direktiv, inklusive

genomförandet av undantaget enligt artikel 26.4 i syfte att

eventuellt revidera tröskeln.

c) I vilken utsträckning kraven på åtskillnad och särredovisning

och tariffering i detta direktiv har lett till att tillträdet till

gemenskapens gasnät blivit rättvist och icke-diskriminerande

och till att likvärdiga konkurrensnivåer har uppnåtts, samt

vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala följder öppnan­

det av gasmarknaden fått för kunderna.

d) En analys av frågor som rör systemens kapacitetsnivå och

försörjningstrygghet när det gäller naturgas i gemenskapen,

särskilt den rådande och förväntande balansen mellan efter­

frågan och tillgång, med beaktande av den fysiska kapacite­

ten för överföring mellan områden och utbyggnaden av

lagringsmöjligheter (inbegripet frågan om marknadsregle­

ringens proportionalitet inom detta område).

e) Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de åtgärder som

vidtagits i medlemsstaterna för att täcka efterfrågetoppar och

hantera brister i leveranser från en eller flera gashandlares

sida.

f) En allmän bedömning av de framsteg som gjorts inom ramen

för de bilaterala förbindelserna med tredje länder som pro­

ducerar och exporterar eller transporterar naturgas, inbegri­

pet vilka framsteg dessa länder har gjort när det gäller

integration av marknaden, handel och tillträde till näten.

g) Behovet av eventuella harmoniseringskrav som inte är

knutna till bestämmelserna i detta direktiv.

Rapporten om framsteg får vid behov även innehålla rekommen­

dationer och åtgärder för att motverka negativa effekter av domi­

nerande marknadsställning och marknadskoncentration.

I rapporten kan kommissionen, i samråd med Entso för gas, även

undersöka om det är möjligt att de systemansvariga för överfö­

ringssystem skapar en enda gemensam europeisk systemansvarig

för överföringssystem.

V

S

0

3

1

/

1

1

2

L

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

142

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/131

2.

Vartannat år ska den rapport om framsteg som avses i

punkt 1 även omfatta en analys av de olika åtgärder som vidtagits

i medlemsstaterna för att uppfylla skyldigheter när det gäller all­

männyttiga tjänster, samt en bedömning av dessa åtgärders effek­

tivitet och, i synnerhet, deras inverkan på konkurrensen på

gasmarknaden. Rapporten får vid behov innehålla rekommenda­

tioner om vilka åtgärder som bör vidtas på nationell nivå för att

uppnå en hög kvalitet på de allmännyttiga tjänsterna eller för att

förhindra en avskärmning av marknaden.

3.

Kommissionen ska senast den 3 mars 2013 som en del den

allmänna översynen förelägga Europaparlamentet och rådet en

detaljerad särskild rapport om i vilken utsträckning kraven på

åtskillnad enligt kapitel IV med framgång har kunnat säkerställa

fullt och effektivt oberoende för de oberoende systemansvariga

för överföring, med faktisk och effektiv åtskillnad som riktmärke.

4.

För kommissionens bedömning enligt punkt 3 ska kommis­

sionen särskilt beakta följande kriterier: rättvist och icke-

diskriminerande tillträde till nätet, effektiv reglering, utveckling av

nätet för att tillgodose marknadens behov, icke snedvridna inves­

teringsincitament, utveckling av sammanlänkningsinfrastruktur,

effektiv konkurrens på gemenskapens energimarknader och säkra

leveranser i gemenskapen.

5.

När så är lämpligt och särskilt för det fall det i den detalje­

rade särskilda rapport som avses i punkt 3 fastställs att villkoren

enligt punkt 4 inte har säkerställts i praktiken, ska kommissionen

lämna förslag till Europaparlamentet och rådet för att säkerställa

fullt och effektivt oberoende för de systemansvariga för överfö­

ringssystemen senast den 3 mars 2014.

6.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2006 lägga fram en

detaljerad rapport inför Europaparlamentet och rådet om fram­

stegen när det gäller att skapa en inre marknad för gas. I rappor­

ten ska särskilt redovisas

— förekomsten av icke-diskriminerande nättillträde,

— fungerande tillsyn,

— utvecklingen av infrastruktur för sammanlänkning, villkoren

för transitering och läget beträffande försörjningstryggheten

i gemenskapen,

— i vilken utsträckning de fullständiga fördelarna av att mark­

naden öppnas tillfaller små företag och hushållskunder, sär­

skilt när det gäller kvaliteten på de allmännyttiga tjänsterna,

— i vilken utsträckning marknaderna i praktiken är öppna för

verklig konkurrens, inbegripet aspekter som rör domine­

rande marknadsställning, marknadskoncentration, underpris­

sättning eller beteende som motverkar konkurrensen,

— i vilken utsträckning kunderna verkligen byter gashandlare

och omförhandlar tariffer,

— prisutveckling, inbegripet leveransavgifterna, i förhållande

till i hur stor utsträckning marknaderna öppnas,

— huruvida tredje part har effektivt och icke-diskriminerande

tillträde till gaslagring om det är tekniskt och/eller ekono­

miskt nödvändigt för att ge effektivt tillträde till systemet,

— de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av detta direk­

tiv när det gäller det verkliga oberoendet för systemansvariga

i vertikalt integrerade företag och huruvida andra åtgärder

utöver funktionellt oberoende och särredovisning har utveck­

lats vilkas effekt är likvärdig med åtskillnad i rättsligt

avseende.

Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro­

paparlamentet och rådet, i synnerhet för att garantera hög kvali­

tet på de allmännyttiga tjänsterna.

Då det är lämpligt ska kommissionen lägga fram förslag för Euro­

paparlamentet och rådet, i synnerhet för att säkerställa fullstän­

digt och faktiskt oberoende för de systemansvariga för

distributionssystemet före den 1 juli 2007. Vid behov ska dessa

förslag, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen, även

avse åtgärder angående dominerande marknadsställning, mark­

nadskoncentration och underprissättning eller beteende som mot­

verkar konkurrensen.

Artikel 53

Upphävanden

Direktiv 2003/55/EG ska upphöra att gälla från och med den

3 mars 2011 utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser

när det gäller tidsfrister för införlivande och tillämpning av

nämnda direktiv. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska

anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlig­

het med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 54

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ­

ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den

3 mars 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 mars

2011, med undantag av artikel 11, som de ska tillämpa från och

med den 3 mars 2013.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning

när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen

ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

143

L 211/132

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 55

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 56

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

144

BILAGA I

KONSUMENTSKYDDSÅTGÄRDER

1. Om inte annat följer av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv

97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal

(1) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(

om oskäliga villkor i konsumentavtal

(2) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.

(

a

a) Rätten till ett avtal med sin gashandlare i vilket följande ska anges:

— Gashandlarens namn och adress.

— De tjänster som tillhandahålls, kvalitet på de tjänster som erbjuds och tidpunkt för den ursprungliga

inkopplingen.

— De underhållstjänster som tillhandahålls.

— På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.

— Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt huruvida det ska vara tillåtet att från­

träda ett avtal utan kostnad.

— Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller avtalad kvalitet, inbegripet i händelse av

inkorrekt eller försenad fakturering.

— Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.

— Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål och all den information som

avses i denna punkt, tydligt angiven på räkningen eller naturgasföretagens webbplatser.

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan

avtalet ingås eller bekräftas. Då avtal ingås genom en mellanhand ska de upplysningar som avses i denna punkt

också tillhandahållas innan avtalet ingås.

b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna underrättelse upplysning

om att kunderna har rätt att frånträda avtalet. Gashandlarna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta

sina kunder direkt om varje avgiftshöjning vid en lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakture­

ringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda

avtal om de inte godtar de nya villkor som gashandlaren meddelat.

c) Transparent information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av gastjänster.

d) Brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan olika kunder. Eventuella system för

förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen. Alla skillnader i villkor

och bestämmelser ska motsvara gashandlarens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren

ska vara skäliga och transparenta. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana

hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, till exempel att avtalen är

onödigt omfattande. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.

e) Möjlighet att byta gashandlare utan kostnad.

f)

Tillgång till transparenta, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kun­

der ska framför allt ha rätt till en god standard på både tillhandahållandet av tjänster och behandlingen av klagomål

från sin gashandlares sida. Sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol ska göra det möjligt att lösa tvister

snabbt och rättvist, helst inom tre månader, och när det är befogat ska de innefatta ett system för återbetalning

och/eller ersättning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommen­

dation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för för­

faranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol

(3) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.

(

3

3

1

/

1

1

2

L

g

n

i

n

d

it

a

ll

e

i

c

if

f

o

s

n

e

n

o

i

n

u

a

k

si

e

p

o

r

u

E

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

.)

3

:

e

d

n

a

jl

ö

f

a

n

r

e

d

n

u

k

a

r

k

ä

s

r

ö

fl

li

t

3

l

e

k

it

r

a

i

s

e

s

v

a

m

o

s

r

e

d

r

ä

g

t

å

e

d

k

s

,)

2

3

9

9

1

li

r

p

a

5

n

e

d

v

a

G

E

E

/

3

1

/

3

9

v

it

k

e

ri

d

s

t

e

d

å

r

h

c

o

)

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

145

L 211/134

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

g) Information till kunder som är anslutna till gassystemet om deras rättigheter att, enligt tillämplig nationell lagstift­

ning, få tillgång till naturgas av en bestämd kvalitet till rimliga priser.

h) Tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge en registre­

rad gashandlare tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara

skyldig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfa­

rande för gashandlare och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas kon­

sumenten för denna tjänst.

i)

Klar och tydlig information om den faktiska gasförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan

reglera sin egen gasförbrukning. Informationen ska lämnas inom en rimlig tidsfrist som beaktar kapaciteten hos

kundens mätningsutrustning. Vederbörlig hänsyn ska tas till sådana åtgärders kostnadseffektivitet. Inga ytterligare

kostnader ska åläggas konsumenten för denna tjänst.

j)

Slutavräkning efter varje byte av gashandlare senast sex veckor efter det att bytet skett.

2. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt med­

verka på gasmarknaden. Genomförandet av dessa mätsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla

kostnader och all nytta de för med sig på lång sikt för marknaden och den enskilde konsumenten eller av vad slags smarta

mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution.

En sådan bedömning ska göras senast den 3 september 2012.

Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna, eller ett behörigt organ som de utser, ta fram en tidsplan

för genomförandet av system med smarta mätare.

Medlemsstaterna, eller en behörig myndighet som de utser, ska se till att de mätarsystem som ska tas i bruk på deras

territorier är driftskompatibla samt ta vederbörlig hänsyn till lämpliga standarder och bästa praxis samt vikten av att det

utvecklas en gemensam marknad för naturgas.

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

146

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/135

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 2003/55/EG

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 6

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 7

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 7

Artikel 12

Artikel 8

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 10

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 23

Artikel 11

Artikel 24

Artikel 12

Artikel 25

Artikel 13

Artikel 26

Artikel 14

Artikel 27

Artikel 15

Artikel 29

Artikel 16

Artikel 30

Artikel 17

Artikel 31

Artikel 18

Artikel 32

Artikel 19

Artikel 33

Artikel 20

Artikel 34

Artikel 21

Artikel 35

Artikel 22

Artikel 36

Artikel 23

Artikel 37

Artikel 24

Artikel 38

Artikel 25.1 första och andra meningarna

Artikel 39

Artikel 40

V

S

9

0

0

2

.

8

.

4

1

Prop. 2011/12:77

Bilaga 2

147

Europeiska unionens officiella tidning

14.8.2009

Artikel 25 (resten)

Artikel 41

Artikel 42

Artikel 43

Artikel 44

Artikel 45

Artikel 26

Artikel 46

Artikel 47

Artikel 27

Artikel 48

Artikel 28

Artikel 49

Artikel 29

Artikel 50

Artikel 30

Artikel 51

Artikel 31

Artikel 52

Artikel 32

Artikel 53

Artikel 33

Artikel 54

Artikel 34

Artikel 55

Artikel 35

Artikel 56

Annex A

Annex I

V

S

6

3

1

/

1

1

2

L

v

it

k

e

ri

d

a

tt

e

D

G

E

/

5

5

/

3

0

0

2

v

it

k

e

ri

D

Sammanfattning av NELGA:s betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30)

Bakgrund

Nya el- och gasmarknadsutredningen (utredningen) har i uppdrag att genomföra det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas i det svenska regelverket. Utredningens uppdrag utgör en del av det arbete inom EU som syftar till att skapa en gemensam inre marknad för el och naturgas. Paketet omfattar bl.a. nya och även mer detaljerade åtgärder som ska främja harmoniseringen och dess effekter. Därutöver skapas även en byrå för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna (ACER). Genom att harmonisera regelverket och främja utvecklandet av gränsöverskridande handel skapas förutsättningar för effektivt fungerande konkurrensutsatta marknader för el och naturgas.

Det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas utgörs avföljande rättsakter:

– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet).

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (elförordningen).

– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivet).

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (gasförordningen).

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byråförordningen).

Det tredje paketet omfattar åtgärder inom flera områden. Däribland åtgärder som syftar till att skapa en mer effektiv åtskillnad mellan transmissionsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet, bestämmelser som innebär ett utökat kundskydd, samt ett mer detaljerat regelverk kring nationella tillsynsmyndigheters befogenheter och uppgifter. Även behovet av samarbete betonas, varvid byrån för samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter på el och naturgasområdet (ACER) som nu inrättas ges en viktig roll. Inom ramen för el- och naturgasförordningarna skapas två organisationer, Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG), som ska fungera som samarbetsorgan för de certifierade transmissionsföretagen inom el och naturgas. Dessa organisationer har en viktig roll att fylla i harmoniseringen av det europeiska regelverket och kommer bl.a. att arbeta med att ta fram nätverkskoder och investeringsplaner för de inre marknaderna för el och naturgas.

Det tredje marknadspaketets processer utgår från att de aktörer som besitter relevant kompetens tar fram det mer detaljerade regelverket för rutiner och rekommendationer etc. vilket sedan ska

noteras/godkännas/fastställas av ACER och/eller kommissionen. Denna ansats används exempelvis vid utarbetandet av de nätföreskrifter som ska arbetas fram av ENTSO-E respektive ENTSOG. Utredningen väljer att använda beteckningen nätverkskoder för elmarknaden då denna bättre avspeglar detta regelverks funktion för svenskt vidkommande.

Uppdraget

Utredningens uppdrag är att ta fram sådana förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra elmarknadsdirektivet och gasmarknadsdirektivet i det svenska regelverket. Därutöver har utredningen även i uppgift att föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt med anledning av förordningen om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande handel med el, förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten samt till förordningen om inrättandet av en byrå för sam- arbete mellan tillsynsmyndigheterna. Uppdraget omfattar även att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden. Kända faktiska förhållanden på de svenska marknaderna för el och naturgas ligger till grund för utredningens analys.

Utredningens förslag avser förändringar i ellagen, naturgaslagen, elförordningen och naturgasförordningen. Därutöver föreslås även förändringar i Energimarknadsinspektionens, Svenska kraftnäts, Energimyndighetens, Konsumentverkets samt Konkurrensverkets instruktioner. Utredningen föreslår även en ny förordning om certifiering – certifieringsförordningen.

Utredningen väljer att begränsa regelförändringarna till ett minimum, dvs. utredningen föreslår endast förändringar nödvändiga för att uppfylla direktivens uttalade krav. Detta förhållningssätt innebär exempelvis att de allmänna avtalsvillkor som utgör praxis för stora delar av de berörda företagen legat till grund för många av utredningens förslag rörande konsumentskydd. Utredningen lägger även stor vikt vid att konsumenternas rättigheter tryggas i enlighet med det tredje paketets intentioner.

Det tredje inre markandspaketet för el och naturgas

Elmarknads- och gasmarknadsdirektiven, samt el- och gasförordningarna Förstärkt och förtydligad ställning för kunderna

Direktiven talar ibland om konsumenter i den svenska bemärkelsen konsument som fysisk person, ibland om kunder varvid avses samtliga kunder, dvs. både juridiska och fysiska personer. Vissa av utredningens förslag berör bara konsumenterna men andra berör hela kundkollektivet. Det finns stora likheter mellan de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven bl.a. vad gäller konsumentfrågor.

Sverige tillämpar redan i dagsläget bestämmelser liknande de som direktiven anger inom ramen för de allmänna avtalsvillkor som tillämpas av flertalet företag på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen har i

möjligaste mån valt att föreslå bestämmelser som överensstämmer med befintlig praxis i syfte att undvika större kostnadsökningar än nödvändigt för de berörda företagen.

Utredningen har lagt ett flertal förslag vars syfte är att förstärka och förtydliga kundernas ställning på el- och naturgasmarknaderna. Flera förslag rör relationen mellan konsumenter och el- eller gashandelsföretag respektive el- eller gasnätsföretag. Utredningen föreslår att ett avtal mellan en konsument och en el- eller gasleverantör ska innehålla uppgifter om leverantörens namn, adress och telefonnummer, leverantörens åtagande gentemot konsumenten, datum när avtalet ingåtts, var konsumenten kan finna information om leverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser, när fakturering ska ske och med vilket intervall, den tid som avtalet löper, vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet om det löper under en viss tid, villkoren för uppsägning av avtalet, principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid, villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på felaktig eller försenad fakturering och vad som gäller när preliminär fakturering i större utsträckning än vad som avtalats skett, hur ett tvistlösningsförfarande enligt ellagen respektive naturgaslagen inleds samt konsumentens övriga rättigheter gentemot eloch naturgasleverantören. Här rör det sig i huvudsak om en kodifiering av befintliga allmänna avtalsvillkor. Utredningen föreslår en bestämmelse som anger att en konsument får säga upp ett avtal om leverans av el eller naturgas utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen. Denna rätt avser avtal som inte är tidsbestämda.

Utredningen föreslår även att företagen ska informera konsumenterna innan en villkorsändring träder i kraft, samt att konsumenterna ska ha rätt att utan kostnad häva avtalet om de inte accepterar villkorsändringen. Genom att föreslå att avisering av villkorsändringar ska ske innan de träder i kraft avviker utredningen från direktivens bestämmelser i denna punkt.

Ett ytterligare förslag innebär att det på fakturan ska finnas en hänvisning till företagets hemsida där det ska finnas information om var det finns möjligheter till tvistlösning. Företagens hemsida ska även innehålla information om konsumenternas rättigheter.

Utredningen föreslår bestämmelser som begränsar hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning samt när det ska ske en förnyad prövning av om kravet på förskottsbetalning ska kvarstå. För naturgaskonsumenter innebär bestämmelsen att tiden för hur länge företagen kan ta ut förskottsbetalning förkortas. Även principer för hur man ska beräkna förskottsbetalningen föreslås.

Utredningen föreslår ett förbud mot diskriminerande avtalsvillkor beroende av valt betalningssätt i syfte att undvika diskriminering mellan olika grupper av konsumenter. Utredningen föreslår även att konsumenter ska få en slutfaktura inom sex veckor vid byte av el- eller gasleverantör.

Utredningen lägger även ett förslag om en förkortning av bytesprocessen för el- och naturgasleverantörer till tre veckor. Enligt utredningens bedömning innebär detta förslag att företagens IT-system och rutiner måste anpassas för att kunna hantera den förkortade tiden för

bytesprocessen. Utredningens förslag avser själva bytesprocessen, dvs. den tid det längst får ta att genomföra en leverantörsbyte.

Utredningen föreslår även att det ska införas regler som innebär en skyldighet för el- och gashandelsföretag samt el- och gasnätsföretag att ha en väl fungerande klagomålshantering. Energimarknadsinspektionen ska vara tillsynsmyndighet och övervaka företagens klagomålshantering.

Utredningen föreslår även en bestämmelse som innebär att elnätföretagen är skyldiga att tillhandhålla konsumenten information om dennes elförbrukning minst en gång per månad. Uppgifterna måste vara tillgängliga per kalendermånad samt vara tillgängliga på ett sådant sätt att samtliga kunder har möjlighet att ta del av dem. Utredningen har övervägt motsvarande bestämmelse för naturgas, men mot bakgrund av förhållandena på den svenska naturgasmarknaden valt att inte lägga ett sådant förslag.

Utredningen föreslår även att elnätsföretag med fler än 100 000 anslutna kunder som ingår i vertikalt integrerade koncerner ska ange avsändaren i samband med kommunikation med en eller flera kunder. Syftet är att det ska vara tydligt när det är monopolföretaget inom en koncern som är avsändare och när det är övriga företag för att undvika förvirring om avsändaren. För att inte gå utöver direktivens krav har utredningen valt att avgränsa bestämmelsen till enbart elnätsföretag. I syfte att inte i onödan fördyra för mindre företag föreslår utredningen att undantaget för företag med färre än 100 000 anslutna kunder ska tillämpas.

Utredningen föreslår också att alla vertikalt integrerade el- och gasnätsföretag oavsett antal anslutna kunder ska utse en övervakningsansvarig som ska ansvara för företagets övervakningsplan. Den övervakningsansvarige kan utses inom företaget.

För att underlätta tillträde till elnäten föreslår utredningen att elnätsföretagen ska avge motiverade beslut i de fall de vägrar tillträde för tredje part till nätet eller vägrar överföra el för annans räkning på sitt nät. Härmed blir det lättare för den som vägrats tillträde att bedöma om det finns anledning att klaga på beslutet.

Utredningen föreslår att en definition av utsatta kunder ska tas in i el- respektive naturgaslagen.

Åtskillnad

Mot bakgrund av direktivens nya och mer detaljerade regler kring åtskillnad föreslår utredningen bl.a. krav på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och produktion och/eller handel med gas, respektive åtskillnad mellan gasnätsverksamhet och produktion och/eller handel med el.

Utredningen har lagt förslag rörande reglerna kring åtskillnad på naturgasmarknaden. Naturgaslagen bör kompletteras med en bestämmelse som anger att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva produktion och/eller handel med naturgas eller annan typ av gas som är tekniskt möjlig och säker att föra in i naturgassystemet. Den del av bestämmelsen som är ny rör produktion och omfattar även biogasproduktion.

Certifiering

Utredningen föreslår även bestämmelser som innebär att transmissionsföretag och andra relevanta aktörer ska ansöka om certifiering. Bestämmelserna om certifiering är att viktiga från ett europeiskt perspektiv då de avses bidra till att åtskillnadsreglerna vad gäller transmissionsföretag upprätthålls på den inre marknaden.

De certifierade företagen kommer att delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG. Vad gäller naturgas föreslår utredningen även bestämmelser som rör certifiering i förhållande till tredje land.

Slutna distributionssystem m.m.

Utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser om slutna distributionssystem i naturgaslagen. Förslaget avser att befästa dagens väl fungerande praxis samtidigt som det bidrar till en ökad tydlighet och långsiktighet för marknadens aktörer. Vad beträffar lagring av naturgas föreslår utredningen att en bestämmelse införs i naturgaslagen som anger att tillsynsmyndigheterna ska samråda med systemanvändarna i samband med utarbetandet av tarifferna för lager och för lagring i transmissionsledning eller metoderna för deras fastställande.

Energimarknadsinspektionen

Det tredje energimarknadspaketet omfattar bestämmelser som syftar till att harmonisera och säkerställa tillsynsmyndigheternas oberoende och självständighet. Energimarknadsinspektionen kommer att få nya uppgifter samtidigt som befintliga uppgifter påverkas vad gäller omfattning och nivå. För att säkerställa att Energimarknadsinspektionen ska ha möjlighet att genomföra dessa uppgifter är det viktigt att inspektionen ges tillgång till nödvändiga resurser och kompetens.

Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens instruktion ska uppdateras med hänvisningar till de reviderade el- och gasmarknadsdirektiven och gasförordningen samt kompletteras med hänvisningar till elförordningen och byråförordningen.

Utredningen föreslår att inspektionens chef ska förordnas för en period av fem till sju år samt att förordnandet endast ska kunna förnyas vid ett tillfälle.

Utredningen lägger ett förslag som innebär att varje part som har ett klagomål mot ett el- eller gasnätföretag avseende dennes skyldigheter enligt ellagen respektive naturgaslagen får klaga hos Energimarknadsinspektionen som ska fatta beslut inom två månader. Besluten ska gälla omedelbart och vara överklagbara. De nya bestämmelserna omfattar inte tvister som redan är reglerade i ellagen. Energimarknadsinspektionen ska även hantera de nya reglerna om certifiering som beskrivits ovan. Förslagen innebär även att inspektionen ska offentliggöra beskrivningar av roller och ansvarsområden för företag som bedriver nätverksamhet för el eller naturgas, el- eller naturgashandlare och kunder samt vid behov andra aktörer. Utredningen föreslår även att Energimarknadsinspektionen ska fatta beslut om intäktsramar för stamnätet.

Vad gäller byråförordningen så kommer Energimarknadsinspektionen i sin egenskap av nationell tillsynsmyndighet att delta i byråns arbete.

Svenska kraftnät

Utredningen föreslår att Svenska kraftnäts instruktion ska kompletteras med bestämmelser som tydliggör att Svenska kraftnät ska inkassera kapacitetsavgifter (s.k. flaskhalsintäkter), delta i utvecklingen av regionala marknader för el och naturgas inom Norden och EU, delge Energimarknadsinspektionen resultatet av sin tillsyn över det nationella elsystemets driftssäkerhet samt utföra de uppgifter som åligger den systemansvariga för överföringssystem för el enligt elförordningen. Utredningen föreslår att Svenska kraftnät ska få möjlighet att fondera kapacitetsavgifterna från år till år för att använda dem till att bibehålla eller öka kapaciteten på aktuell förbindelse eller för mothandel. Givet dagens förutsättningar kan Svenska kraftnät förväntas delta i arbetet i ENTSO-E och ENTSOG i egenskap av certifierat företag.

Övriga myndigheter

Utredningens förslag berör även Energimyndigheten, Konsumentverket samt Konkurrensverket. Energimyndigheten föreslås bistå Svenska kraftnät och andra certifierade systemansvariga med hjälp vad gäller energiprognoser för el och naturgas. Vad gäller Konsumentverket innebär utredningens förslag i huvudsak att Konsumentverket ska bistå Energimarknadsinspektionen med information om konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen föreslår även att Konkurrensverkets instruktion ändras så att verket nu ska bistå Energimarknadsinspektionen med underlag vid inspektionens årliga rapportering om el- och naturgasmarknaderna.

Övriga organisationer

Utredningen föreslår att Konsumenternas elrådgivningsbyrå ska utses till kontaktpunkt för konsumenterna vad gäller el- och gashandelsfrågor, samt el- och gasnätsfrågor.

Direktiven innehåller även bestämmelser som anger att konsumenter ska ha tillgång till ett tvistlösningsinstitut utanför domstol med ett snabbt, enkelt och billigt förfarande. Utredningen gör bedömningen att den befintliga hanteringen vid ARN är tillfyllest och att det i dagsläget inte finns anledning att förändra regelverket i denna del.

Övrigt

Direktiven omfattar även krav på att en nationell tillsynsmyndighet ska ändra bindande beslut då kommissionen finner att beslutet i fråga inte överensstämmer med riktlinjerna i direktiven eller förordningarna. Sammantaget är det utredningens bedömning att det inte vore förenligt med den svenska förvaltningslagen och de principer som ligger till grund

för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.

Byråförordningen

Byråförordningen är ny och omfattar bestämmelser som dels rör byråns inrättande och organisation, dels rör dess uppgifter.

ACER får bl.a. till uppgift att stärka tillsynen över marknaderna och agera som tvistlösande i vissa frågor som rör gränsöverskridande förbindelser. Byrån har möjlighet att under vissa omständigheter fatta beslut inom några av de områden som vanligen tillfaller de nationella tillsynsmyndigheterna. Det nya regelverket omfattar även bestämmelser som anger hur vissa frågor ska processas. Byrån har här en viktig roll i det att den ska avge yttrande rörande flera frågor.

Många uppgifter omfattas av bestämmelserna i övriga rättsakter i paketet och berör förutom ACER även kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter samt ENTSO-E och ENTSOG. Dessa uppgifter har hanterats med utgångspunkt från de förstnämnda direktiven och förordningen vad gäller förslag till ny och förändrad lagstiftning. Här föreslår utredningen endast att Energimarknadsinspektionens instruktion ska kompletteras med en hänvisning till byråförordningen.

Det kommer även att vara möjligt för medlemsstaterna att utstationera personal i form av nationella experter vid byrån. En sådan utstationering torde vara av intresse för Sverige.

Nya utredningar på naturgasmarknaden och elmarknaden föreslås

Med anledning av bestämmelserna i det tredje paketet föreslår utredningen även att vissa frågor bör utredas vidare.

På naturgasmarknaden anser utredningen att hanteringen av systemansvaret skyndsamt bör utredas. Syftet är att identifiera nödvändiga förändringar i det svenska regelverket för att möjliggöra en hantering av systemansvaret i enlighet med gasmarknadsdirektivets TSO-lösning. Även den svenska marknadsmodellen för naturgas bör utredas i mer detalj för att avgöra om den behöver anpassas för att harmonisera med gällande regelverk inom EU. En viktig fråga är hur hanteringen av systemansvaret och valet av marknadsmodell kan bidra till att effektivisera den svenska naturgasmarkanden och bidra till att öka möjligheterna till konkurrens på den inre marknaden.

Vad gäller elmarknaden föreslår utredningen en översyn av gränsen för undantaget på elmarknaden för vertikalt integrerade företag som gäller för företag med färre än 100 000 anslutna elkunder. Syftet med översynen är att undantaget bättre ska avspegla de faktiska förhållandena på den svenska marknaden där undantaget i dag omfattar alla utom ca fem företag.

Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionen ska utvärdera införandet av smarta mätare för el och naturgas och bedöma de kostnader och den nytta dessa för med sig för såväl marknaden som konsumenten.

Vid en sådan bedömning är det viktigt att notera att förhållandena på el- och naturgasmarknaderna skiljer sig åt på ett flertal punkter.

Ökade krav på åtskillnad på naturgasmarknaden

Utöver genomförandet av det tredje inre marknadspaketet har utredningen även i uppdrag att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på naturgasmarknaden.

Utredningen gör bedömningen att motsvarigheten till de genomförda ändringarna i ellagen inte torde vara nödvändiga vad gäller transmissionsverksamheten på naturgasmarknaden. Oavsett att de skulle kunna bidra till att tydliggöra effekterna av en väl fungerande åtskillnad och ett väl fungerande oberoende, anser utredningen emellertid inte att detta i sig utgör tillräcklig grund för att införa nya regler för transmissionsföretag på naturgasmarknaden.

Finansiering

Utredningen föreslår att Energimarknadsinspektionens behov av utökade resurser fortsatt finansieras genom inspektionens anslag, vilket även föreslås omfatta ersättningen till den kontaktpunkt som föreslås utses för konsumenterna på el- och naturgasmarknaderna.

Svenska kraftnäts kostnader för internationellt samarbete kommer att på samma sätt som tidigare täckas av stamnätstariffen. De uppgifter som därutöver åläggs Svenska kraftnät torde rymmas inom verkets befintliga ramar.

Uppdragen att utreda systemansvaret och marknadsmodellen för naturgas samt översynen av gränsen för undantag för företag med färre än 100 000 anslutna kunder på elmarknaden torde till stor del inrymmas i den utredningsverksamhet som bedrivs inom departementet eller Energimarknadsinspektionen.

Nya el- och gasmarknadsutredningens lagförslag

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)

dels att 2 kap 10 §, 2 kap. 18 §, 3 kap 1 a §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 7 §, 3 kap. 9 §, 3 kap. 17 §, 5 kap. 18 §, 8 kap. 6 §, 12 kap. 1 § och 12 kap. 1 a § ska ha följande lydelse

dels att det i lagen ska införas 14 nya paragrafer, 1 kap 8 §, 3 kap. 17 a §, 3 kap. 23 §, 3 kap. 24 §, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap 1 b §, och 12 kap. 14 §,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 23 § ska lyda ”Kommunicering med kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 24 § ska lyda ”Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare”, rubriken närmast före 11 kap. 13 § ska lyda ”Elavtal”, rubriken närmast före 11 kap. 16 § ska lyda ”Information om konsumentens rättigheter”, rubriken närmast före 11 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 11 kap 18 § ska lyda ”Byte av elleverantör och förbrukningsuppgifter”, rubriken närmast före 11 kap. 20 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 12 kap. 1 b § ska lyda ”Nätmyndighetens ledning” samt att rubriken närmast före 12 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

Definitioner

8 §

Med utsatta kunder avses de elkonsumenter som är berättigade till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) .

2 kap. Nätkoncession m.m.

Förutsättningar för meddelande av nätkoncession

10 §

Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas av endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav eller en juridisk person där denne har ett bestämmande inflytande.

Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.

Nätkoncession får inte beviljas den som söker nätkoncession för linje som avser stamnätet eller större delen därav om inte certifiering enligt 12 kap. 14 § har beslutats.

Överlåtelse och upphörande av nätkoncession

18 §

En nätkoncession skall återkallas helt eller delvis,

1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,

2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen, eller

3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen.

En nätkoncession ska återkallas helt eller delvis,

1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,

2. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen,

3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen, eller

4. om den som innehar koncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav inte blir certifierad eller får certifieringen återkallad enligt 12 kap. 14 §.

Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse av regeringen.

3 kap. Nätverksamhet m.m.

Avgränsning av nätverksamhet

1 a §

En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av eller handel med el.

Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen

1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.

En juridisk person som har nätkoncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav får inte bedriva produktion av eller handel med naturgas.

Skyldighet att ansluta anläggning

6 §

Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.

Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

7 §

Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.

Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. Om anslutning vägras, ska koncessionshavaren skriftligen motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende skall fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet skall kunna avgöras.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Beslut i ett sådant ärende ska fattas inom två månader från det att ansökan kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

Skyldighet att överföra el

9 §

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning.

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning. Om överföring vägras, ska koncessionshavaren skriftligt motivera sitt beslut. Av motiveringen ska framgå vilka ekonomiska eller tekniska skäl som beslutet grundar sig på

Överföringen av el skall vara av god kvalitet.

Överföringen av el ska vara av god kvalitet.

En nätkoncessionshavare är skyldig att avhjälpa brister hos överföringen i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som skall vara uppfyllda för att överföringen av el skall vara av god kvalitet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet.

Upprättande av övervakningsplan

17 §

Den som har nätkoncession skall upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.

Den som har nätkoncession ska upprätta en övervakningsplan och se till att övervakningsplanen följs.

Av övervakningsplanen skall det framgå vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen skall särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål skall uppnås.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.

Koncessionshavaren skall årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten skall offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten.

Koncessionshavaren ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten. Då en övervakningsansvarig utsetts enligt 17 a § ska denne ansvara för att rapporten upprättas samt ges in till nätmyndigheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.

17 a §

Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern, vari det också ingår företag som bedriver produktion eller handel med el, ska utse en övervakningsansvarig. Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och självständigt svara för att den övervakningsplan som stadgas i 17 § har upprättats på rätt sätt samt att den följs av nätföretaget.

Den övervakningsansvarige ska påpeka de brister i hanteringen av övervakningsplanen han finner för nätföretaget. Den övervakningsansvarige ska vid behov samråda med nätmyndigheten om hur bestämmelserna om övervakningsplanen ska tillämpas.

Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras och ges in till nätmyndigheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om utnämnandet av den övervakningsansvarige och dennes uppdrag.

Kommunicering med kunder

23 §

Ett företag som avses i 1 b § ska tydligt ange avsändarens identitet då det kommunicerar med kunder.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om hur avsändarens identitet ska anges.

Nätmyndighetens hantering av klagomål mot nätkoncessionshavare

24 §

Om nätmyndigheten får in en anmälan mot en nätkoncessionshavare med påstående om att koncessionshavaren inte efterlever någon av bestämmelserna i 3 kap. 9 a §, 9 d §, 10 §, 16 §, 23 §, 4 kap. 1–6 §§, 8–9 a §§, 11 §, 8 kap. 4 §, 4 d–10 §§, 12 och 13 §§ samt 11 kap. ska nätmyndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten.

Om nätmyndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader. Om sökanden medger det, får myndigheten förlänga tiden med den ytterligare tid som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut ska gälla omedelbart.

5 kap. Skälighetsbedömning av nätkoncessionshavares intäkter

18 §

Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§. När det gäller intäkter från en stamledning är dock regeringen beslutande myndighet.

Nätmyndigheten ska lämna förslag till beslut som rör intäktsramen för en stamledning till regeringen för prövning. Regeringen ska förkasta eller godta förslaget.

Regeringens beslut ska offentliggöras. Nätmyndighetens förslag ska framgå av beslutet.

Nätmyndigheten är beslutande myndighet enligt 3, 10–13 och 15– 17 §§.

8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.

Balansansvar

6 §

En elleverantör, som skall börja leverera el i en uttagspunkt skall omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan skall även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.

En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt ska omedelbart anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.

En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt får bara göra detta från och med den första dagen i en kalendermånad. I ett sådant fall skall en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.

En elleverantör kan överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt varje dag i månaden. En anmälan enligt första stycket ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genomföras inom tre veckor från dagen för anmälan.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleverantörer som avses i 7 §.

En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.

En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om elleverantörers skyldigheter enligt första och andra styckena.

11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el

till konsumenter

Avtal om leverans av el

13 §

Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om

1. elleverantörens namn, adress och telefonnummer,

2. elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,

3. datum när avtalet ingåtts,

4. var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor samt jämförpriser,

5. när fakturering ska ske och med vilket intervall,

6. den tid som avtalet löper,

7. vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet i fråga om avtal som löper under en viss tid,

8. villkoren för uppsägning av avtalet,

9. principen för hur kostnaden ska beräknas för att i förtid avbryta ett avtal som löper under viss tid,

10. villkoren för ersättning och återbetalning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet med avseende på

a) felaktig eller försenad fakturering och

b) vad som gäller när preliminär fakturering har skett i större utsträckning än vad som avtalats,

11. hur ett tvistlösningsförfarande enligt denna lag inleds, samt

12. konsumentens övriga rättigheter gentemot elleverantören.

Information om avtalets innehåll ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås. En skriftlig bekräftelse på att avtal har ingåtts och vad som avtalats ska lämnas till konsumenten snarast efter avtalets ingående.

14 §

Elleverantörer eller nätkoncessionshavare får inte diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt.

15 § Om elleverantören ändrar avtalsvillkoren, ska konsumenten underrättas om ändringen i god tid före den dag då de ändrade villkoren ska börja gälla. Sådan underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i den dagstidning som har störst spridning i den kommun där leveransen sker och med information på elleverantörens webbplats. I underrättelsen ska en upplysning lämnas om att konsumenten har rätt att säga upp avtalet om avtalsvillkoren förändrats till nackdel för konsumenten och vad konsumenten i sådant fall har att iaktta.

Vad som stadgas i första stycket ska inte gälla vid förändringar som är hänförliga till skatter eller avgifter till det allmänna.

Om konsumenten säger upp avtalet på grund av ändrade avtalsvillkor och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av el, får ändringarna inte träda i kraft för det aktuella avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det gamla avtalet.

En konsument får säga upp ett avtal om elleverans, som inte är

tidsbestämt, utan att påföras någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse till följd av uppsägningen.

Information till konsumenten

16 §

Information om konsumentens rättigheter enligt detta kapitel ska finnas angiven på elleverantörens och på nätkoncessionshavarens webbplats. Informationen ska på konsumentens begäran kunna lämnas på annat sätt. Informationen ska vara tydlig.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den information som konsumenten har rätt till enligt första stycket.

Förskottsbetalning

17 §

En elleverantör eller nätkoncessionshavare som har skälig anledning att befara att en konsument inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har rätt att begära förskottsbetalning för försäljning eller överföring av el.

Om förskottsbetalning har begärts enligt första stycket får förskottet inte utgöra ett större belopp än vad som motsvarar fyra månaders beräknade avgifter för leveransen eller överföringen.

Har konsumenten under en tid av åtta kalendermånader från det att förskottsbetalning första gången betalades i rätt tid fullgjort sina betalningsförpliktelser ska kravet på förskottsbetalning avbrytas.

Byte av elleverantör

18 §

Ett byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. I det fall en konsument byter elleverantör under löpande avtalstid kan konsumenten bli skyldig att ersätta frånträdande elleverantör.

Vid byte av elleverantör i enlighet med 8 kap. 6 § andra stycket ska konsumenten ha fått en slutavräkning senast inom sex veckor från dagen då den frånträdande elleverantörens leverans upphörde.

Rätt till förbrukningsuppgifter

19 §

Konsumenten har rätt till sina förbrukningsuppgifter en gång per kalendermånad från nätkoncessionshavaren. Konsumenten ska utan kostnad och på ett enkelt sätt få del av förbrukningsuppgifterna. Uppgifterna ska lämnas per uttagspunkt. Det är den som är abonnent i uttagspunkten som har rätt till uppgiften.

Klagomålshantering

20 §

Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av klagomål från konsumenter.

Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska till nätmyndigheten lämna uppgifter om sin hantering av klagomål från konsumenter.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av uppgifter enligt andra stycket.

12 kap. Tillsyn m.m.

Tillsynsmyndigheter m.m.

1 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.

Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.

Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap. 1–15 §§, 17 och 18 §§, och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.

1 a §

Ärenden om undantag enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.

Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel prövas av regeringen.

Nätmyndigheten skall utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten skall därvid offentliggöra sitt yttrande.

Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska därvid offentliggöra sitt yttrande.

Nätmyndighetens ledning

1 b §

Regeringen ska förordna generaldirektören för nätmyndigheten för en period av fem till sju år. Förordnandet kan endast förnyas en gång.

Certifiering

14 §

Den som innehar, eller söker, koncession för stamnätet eller största delen därav ska ansöka om certifiering hos nätmyndigheten.

För att bli certifierad krävs att nätföretaget uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 1 a–1 d §§. En certifiering ska återkallas av nätmyndigheten om nätföretaget inte längre uppfyller kraven i andra stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar föreskrifter om certifieringsprocessen samt hur den löpande kontrollen av den certifierade ska genomföras.

13 kap. Övriga bestämmelser

Överklagande

5 §

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3, 6–8, 9 b, 11, 14, 15 och 24 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 5 kap. 3, 11–13, 15–17, 26 och 27 §§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8, 11 och 14 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den …

2. Den som innehar koncession för stamnätet eller största delen därav när denna lag träder i kraft ska omgående ansöka om certifiering i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. 14 §. Nätmyndigheten ska pröva en sådan ansökan skyndsamt.

Förslag till lag om ändring av naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403)

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 2 kap. 14 §, 3 kap. 2 §, 3 kap. 5 §, 3 kap. 6 §, 3 kap. 9 §, 6 kap. 5 §, 7 kap. 8 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 16 nya paragrafer 1 kap. 8 a §, 8 b § och 10 §, 2 kap. 8 a §, 3 kap. 10–11 §§, 8 kap. 13–19 §§, 10 kap. 3 a §, 14–15 §§,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 10 § ska lyda ”Utsatta kunder”, rubriken närmast före 3 kap. 11 § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens hantering av klagomål mot naturgasföretag”, rubriken närmast före 8 kap. 13 § ska lyda ”Avtal om leverans av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 16 § ska lyda ”Information till konsumenter”, rubriken närmast före 8 kap. 17 § ska lyda ”Förskottsbetalning”, rubriken närmast före 8 kap. 18 § ska lyda ”Byte av leverantör av naturgas”, rubriken närmast före 8 kap. 19 § ska lyda ”Klagomålshantering”, rubriken närmast före 10 kap. 3 a § ska lyda ”Tillsynsmyndighetens ledning”, rubriken närmast före 10 kap. 14 § ska lyda ”Certifiering”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

Definitioner

2 §

Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet.

Med naturgas avses i denna lag även biogas, gas från biomassa och andra gaser i den mån det är tekniskt möjligt och säkert att använda dessa gaser i naturgassystemet.

Med naturgas avses även flytande (kondenserad) naturgas.

8 a §

Med systemanvändare avses i denna lag varje fysisk eller juridisk person som levererar natur- gas till eller får leveranser av naturgas från naturgassystemet.

8 b §

Med slutet distributionssystem avses i denna lag en naturgasledning eller ett nät av naturgasledningar som uteslutande används för att överföra naturgas inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats

och där överföring av naturgas inte sker till konsumenter.

Utsatta kunder

10 §

Med utsatta kunder avses de naturgaskonsumenter som är berättigade till bistånd enligt