SOU 1925:43

Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken

N 4-0 (;(

oå (—

— CD u.:

&( 4. [01%

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

x

1.

a

_a. ,

'»4. 15.

., 6_ ' __ 7.

_s. ",9-

10. 11. 12.

* ia;

. 14.

15.

, 17.

' 18.

21. ” en.

. "Av H]. Heimbiirger. Marcus.

10.

, '. stil-té n; s Ohm.. tfilig £. "altar-_a d..."... a.i- fl sås 5 " "

Krönorogisk förteckning"

Utredning ,, av vissa frågor rörande privatlitroverken. Norstedt. 178 s. 2 ost.-tab. B. , Tull-' och traktatkommitténs utredningar och betan— kanden. 81. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållanderåg. förärdrldskriget. 1 s. . Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- kanden. 29. Den svenska skoindustn'en med särskild hans yn till förhållandena före världskriget. Av W. ' Smith. Tullberg. 104 s. Fi.

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- kanden. 80. Den svenska cementindustrien' med sar- skild hänsyn till förhållandena före världskriget._Av' O. Edström. Marcus. 43 s. Fi. . Tull- och mktatkommitténs utredningar och bettin— kanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av "E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi.— — Tull- och traktatkommitténs utredningar och betan- *kanden. 33. Tryckeri- och pappersförådllngsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fi. Underofiicerssakkunnigas yttrande och förslag jämte personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahl- crantz. 140 s. Flt. , Betänkande med utredning och förslag angående so- cialförsäkringens organisation. Norstedt. vii], 855 s. Fi. Betänkande med förslag till grunder för avsättning ' till de under Kungl. kommunikationsdepartementet ' lydande affarsdrivande verkens förnyelsefonder samt .

för användning och placering av förnyelseiondernas medel. Norstedt. 44. s. K. Förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt. 40 s. Fi. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Av N. Schager. Tiden. viii, 168 s. P1. . gångeålenskilda skogar. Av N. Schager. Tiden. viii, s . ' Byggnadsstyrelsesakkunnigasg betänkande angående

omorganisation av byggadsstyrelsens byggnadsbyra

m. m. Marcus. 110 s. . » _

Utkast till itndrad lydelse av 1—12, 19, 21—24, 26, 28 —86, 40 samt 48 och 49 55 i kungl.—stadgan den .22 juni 1920 med vissa föreskrifter angående domsagor- nas förvaltning. Marcus. 89 s. Ju. " Betänkande angående ordnandet av statens byggnads- _Xårklsan11åaet inom Stockholm. Centraltrwxvj, 527's.

p . . . .

Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden. (8), 168 .s. Pi. Betänkande rörande det 5. k. Geneveprotek'oliet an- gående avgörande på. freng viig av internationella tvister. Norstedt. 148 s. U. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens lands-

bygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K

194-30. Utredning rörande dskerltttsförhållandena vid rikets

kuster. Del 1. 889 s. Del 2. 282 s. Marcus. Jo. gärning.] till lag om försäkringsavtal m. m. Norstedt. s. 11. ' _ Förfalskningsbrotten. Förberedande utkast till stram—

Anm. Om särskild tryckeri ej angivas, 'är tryckorten Stockholm. vilket utredningen avgivits, t. ex. 13. = ecklesiastikdepartementat, Jo. = iordbru .. örelsen den 8 febr. 1922 aug. statens oifentliga utredningens yttre anordning (rr 98) utgi- . utredningarna i omslag med enhetlig färg för Varje departement. ' . , _ _ '

leg. Speciella delen. 6. Av J. 0. W. Thyrén. Lun Berling; vj, 249 s. J_u. . Förslag till lönereglering för landsfogdar och lan dekaler m. m. Marcus. 172 s. S. , ' 1921 års pensionskommittés betankande. 4. Be '

_ kande med förslag till militär tjänstepensionsl

' stedt. 76 s. S.

5

_ nedsättande

'Om vägbeskattningens ordnande. En undersökni.

Idun. 150 s. Fä. . Förslag till lag om dödande av förkommen han. '. rn. m. Norstedt. 32 s. Ju. '

Förslag till lag om gälds betalning genom pennin_ .. .i allmllnt förvar. Norstedt. 21 s. Ju. ' 19% års tsxerin igas betänkande angåen omorgalglisation av taxeringsväsendet. Marcus. 275 s. Betänkande och förslag rörande lindring i strafflager bestämmelser om preskription av stred. Lund, Be ling. 57 s. Ju. Betänkande med försla till motverkande av arbet löshet genom anordnan e av allmänna arbeten. No

Studier rörande industriell demokrati i Norge, Em land, Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin oq R. Sohlman. Norstedt. 169 s. 8.

i anledning av 1921 års kommunalskattekommi betänkande angående den kommmala beskattning Marcus. 68 s. Pi. Utredningar och förslag angående inrättande av fa försöksgardar. Svanbäck. 111 s. Jo. Betänkande och förslag angående ändrad organisati . avvag- och vattenbyggnadsvasendet. Beckman. 119s. : Betänkande med förslag till reviderad lag om arbe ; skydd. Norstedt. (2). 118 s. S. Utredning angående den kommunala skatteutjämn gen. Av C. W. U. Kuylenstierna. Marcus. 159 s. ' Betänkande och förslag angående beredande av f bättrad pensionering från prästerskapets änke- o pupillkassa m. m,. Baggström. 91 s. B. Betänkande rörande Kungl. väg och vattenbyggna. kårens omorganisation. Norstedt. 78 s., K Betänkande med förslag till åtgärder för bekämpar; av mul- och klövs ukan inom landet. Mercus. 104 s. J Telegrafverket. ort översikt av dess utveckl . ekononiå och organisation. Av M. Marcus- Tidenl ( 112 s. . ' * Betankande angående statens medverkan för förs. rinzsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdo .. . Norstedt. 56 s. Fi. ' . 1921 ars pensionskommittcs betänkande 6. Bet kande med nytt förslag till civil tjänstepensionsl innefattande iimval förslag rörande pensionering . vissa icke-or inarie befattningshavare vid alman- civiliörvaltningenm. m. Marcus. 185 s. "1921 års pensionskommittés betänkande 0. Be

kande med förslag rörande pensionering er _till arbe ».- personal hänför] ga anstöllningshavare nd försva, ;!sendåti, och allmänna civiltörvaltnlngm. Marc 7 s. . lagberedningens förslag till revision av ärvdabslk 2. Förslag till lag om arv in. nu. Norstedt. 504 s. J

.

Bokstäverna med fetstil utgöra begnnelsebo

LAGBEREDNINGENS FÖRSLAG TILL REVISION AV ÄRVDABALKEN

II.

FÖRSLAG

TILL

LAG OM ARV

M. M.

STOCKHOLM 1925 KUNGL. aoxrarcxsmsr. 1). A. nossranr & sösaa 241969

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 25 januari 1918 har Eders Kungl. Maj:t förordnat, att lagberedningen skulle, efter det revisionen av giftermålsbalken fullbordats, företaga revision av ärvdabalken med vad därmed ägde samband, varvid det

skulle tillåtas beredningen att, därest sådant funnes lämpligt, framlägga förslag i särskilda efter ämnenas beskaffenhet lämpade avdelningar. Efter prövning av frågan, i vilken ordning de till ärvdabalken hörande ämnena skulle upp- tagas till revision, gjordes början med förmynderskapsrätten. Den 30 september 1921 överlämnade lagberedningen förslag till revision av ärvdabalken, första avdelningen, innefattande av beredningen utarbetade förslag till lag om för— mynderskap och till vissa därmed sammanhängande författningar, vilka förslag framlades för 1924 års riksdag och i huvudsak av riksdagen godkändes, varefter lagar uti ifrågavarande ämnen utfärdades den 27 juni 1924. Efter avlämnandet av ovannämnda förslag till revision av ärvdabalken, första avdelningen, har beredningen övergått till behandling av den till ärvdabalken hörande successionsrätten. Då det därvid funnits lämpligt att behandla detta ämne i tre avdelningar: 1. den legala arvsrätten, 2. testamentsrätten samt 3. dödsbos ut1edning och förvaltning, betalning av gäld och urarvagörelse samt arvskifte och vad därmed äger samband har beredningen först till behandling upptagit den legala arvsrätten, söm enligt beredningens förslag omfattar, utom själva arvsordningen, även bestämmelser om förskott å arv, bröstarvinges laglott, underhållsbidrag ur kvarlåtenskap, arvsrättens pre- skription m. in.

Det tidigare på familjerättens område bedrivna skandinaviska lagstiftnings- arbetet har beträffande successionsrätten så till-vida fortsatts, som samarbete ägt rum mellan Sverige och Danmark beträffande vissa begränsade delar av den legala arvsrätten. Under tiden den 14 maj—14 juni 1922 hölls iKöpen- hamn ett sammanträde, därvid såsom delegerade deltogo från svensk sida beredningens ordförande, undertecknad Sjögren, och dess dåvarande ledamot nuvarande justitierådet B. Ekeberg ävensom övriga ledamöter, undertecknade Stenbeck och Lindhagen, samt från dansk sida professorn vid Köpenhamns uni— versitet V. Bentzon, i egenskap av de danska delegerades ordförande, departe— mentschefen ijustitsministeriet, numera nationalbankdirektören F. G. G. Schreder, kontorchefen i justitsministeriet, nuvarande departementschefen därstädes A. Svendsen och byretsdommer H. G. Bechmann, jämte sekreteraren i justits— ministeriet J. Faurholt såsom sekreterare. Sedan vid framläggandet för 1923—1924 års riksdag av det danska förslaget till lov om aegteskabets rets— virkninger de föreslagna bestämmelserna om sammanlevnad i oskiftat bo avlägsnats ur förslaget samt under riksdagsbehandlingen jämväl utbrutits stad- gandena om efterlevande makes rätt till arv, hava förenämnda danska dele— gerade med undantag av Bechmann, som ioktober 1922 utnämnts till domare vid de blandade domstolarna i Egypten, sammanträtt i Stockholm den 11—28 juni 1924 med undertecknad Sjögren samt undertecknade Stenbeck och Lindhagen för överläggningar rörande — förutom vissa till den internationella privat- rätten hörande ämnen — huvudsakligen "frågan .om'efterlevande makes ställning i arvsrättsligt hänseende. Som resultat av dessa förhandlingar före- ligger delsett av beredningen uppgjort förslag till lagbestämmelser om makes

arvsrätt, vilket av beredningen'upptagits i 2 kap. av beredningens förslag till lag om arv, dels ett av den danska familjerättskommissionen ifebruari 1925 framlagt förslag till lov om aegtefaellers arveret og uskiftet bo. Idet väsentliga har enighet vunnits om de principer, varå lagstiftningen om makes arvsrätt, då bröstarvinge ej finnes, bör grundas, varemot det — med hänsyn till olik— heterna i arvslagstiftningen i övrigt i de båda länderna icke visat sig möjligt att i fråga om detaljerna uppnå överensstämmande regler. Sedan för den danska riksdagen i mars 1925 framlagts ett förslag, som i huvudsak överens— stämde med berörda av familjerättskommissionen uppgjorda förslag, har det till riksdagen hänskjutna förslaget med vissa smärre ändringar godkänts av landstinget. Däremot har förslagets behandling icke medhunnits i folketinget före riksdagens slut.

Vidare vill beredningen erinra, att nuvarande justitierådet B. Ekebergi egenskap av ledamot i beredningen deltagit i dess arbete på den legala arvs- rätten från och med den 1 november 1921 efter erhållet avsked från ämbetet såsom statsråd och chef för justitiedepartementet till den 19 april 1923, då han ånyo utnämndes till statsråd och chef för nämnda departement. Efter det Ekeberg den 18 oktober 1924 erhållit entledigande från statsrådsämbetet, har Ekeberg enligt nådig föreskrift den 31 oktober 1924 icke deltagit i bered- ningens arbete med den legala arvsrätten utan, intill dess han utnämnts att från och med den 30 juli 1925 vara justitieråd, inom beredningen verkställt vissa förberedande utredningar, som beröra den närmast följande avdelningen, testamentsrätten. .

Undertecknade Stenbeck och Lindhagen hava med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förordnande för oss att inför lagrådet föredraga ovannämnda av beredningen överlämnade förslag till lag om förmynderskap m. 111. under tiden den 1 september till den 31 december 1923 i huvudsak varit förhindrade att deltaga i beredningens arbete. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förordnande hava undertecknade Stenbeck och Lindhagen under år 1924 biträtt inom justitiedepartementet, dels med utarbetande av den av Eders Kungl. Maj:t för 1924 års riksdag framlagda propositionen med förslag till lag om förmynder- skap m. m., och dels, efter samråd med beredningen, med utarbetande av vissa av den nya förmynderskapslagstiftningen föranledda författningar, varjämte undertecknad Lindhagen inför riksdagens första lagutskott föredragit förslaget till lag om förmynderskap m. m. Undertecknade Stenbeck och Lindhagen hava på grund härav under vissa delar av år 1924 i huvudsak varit förhindrade att deltaga i beredningens arbete på arvsrättens område, och har hindret för undertecknad Lindhagen omfattat större delen av sistnämnda år. '

Efter Eders Kungl. Maj:ts förordnande har undertecknad Stenbeck såsom ett av ombuden för Sverige under tiden den 12 oktober till den 7 november 1925 deltagit i den femte konferensen i Haag för internationell privaträtt, avseende bland annat fråga om vissa internationella rättsförhållanden rörande arv och testamente.

Den 2 augusti 1923 har Eders Kungl. Maj:t förordnat assessorn i Svea hovrätt Erik Lind att från och med den 15 i samma månad tillsvidare vara sekreterare i beredningen.

Under arbetet med den legala arvsrätten har beredningen, i syfte att erhålla en såvitt möjligt säker kännedom om nu gällande bestämmelsers inverkan i fråga 'om fördelningen av arvfallen egendom och därmed vinna-ledning för den nya lagstiftningens utformning, tagit initiativet till en statistisk under- sökning angående den arvfallna egendomens fördelning under vissa år. Det statistiska materialets insamlande och första sammanställande har enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut verkställts inom Statistiska Centralbyrån i enlighet med formulär, som upprättats av beredningen.

Efter avslutandet av arbetet på den legala arvsrätten får beredningen nu överlämna av motiv åtföljda förslag till lag om arv och till vissa därmed sammanhängande författningar.

Vid utarbetandet av dessa förslag har hänsyn tagits till följande av Eders Kungl. Maj:t till beredningen överlämnade handlingar:

1) riksdagens skrivelse den 7 april 1904 (nr 37) med anhållan, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, om och i vilken utsträckning minderårig bröstarvinge efter avliden person måtte kunna tillförsäkras rätt att,—i mån av behov, framför övriga arvingar av dödsboets tillgångar bekomma medel till underhåll och uppfostran, samt för riksdagen framlägga det förslag till lagändring i angivna syfte, vartill förhållandena ansåges föranleda;

2) riksdagens skrivelse den 11 juni 1917 (nr 239) med anhållan, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i samband med den blivande omarbetningen av ärvda— balken låta upptaga till förnyad förutsättningslös utredning, huruvida och under vilka villkor barn utom äktenskap skulle jämväl i andra fall än som angåves i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap taga arv efter fader, vid vilken utredning syntes böra övervägas ett betryggande anordnande av frågan om bevisningen om faderskapet samt hänsyn tagas till de föränd— ringar, som då torde hava företagits i lagstiftningen om äkta makars rätts— förhållanden, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utred— ningen kunde föranleda.

De särskilda förslagen avse nedan angivna ämnen: 1) lag om arv; 2) lag angående införande av lagen om arv;

3) lag om— allmänna arvsfonden; 1) lag om ändring i 13 kap. giftermålsbalken; 5) lag om-ändrad lydelse av 17 kap. 6 % ärvdabalken; - 6) lag angående ändring i förordningen den 18 september 1862. huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse;

7) lag angående ändrad lydelse av" 18 å i lagen den 14 juni 1917 om adoption;

8) lag angående ändrad lydelse av 1 & i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap; '

9) lag angående ändring i 11 kap. av lagen den 27 juni 1924 om förmyn- derskap;

10) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 19 % rättegångsbalken; 11) lag om ändrad lydelse av 33 & konkurslagen; samt 12) lag om ändrad lydelse av 1 % i förordningen den 16 juni 1875 anga- ende särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Vid betänkandet är ock såsom bilaga fogat ovannämnda danska, av lands-

tinget godkända lagförslag.

Underdånigst

WILHELM SJÖGHEN.

lilNAR STENBECK. ARTHUR LINDHAGEN.

Erik Lind .

Stockholm den 22 december 1925.

LAGFÖRSLAG.

Förslag till

Lag om arv. Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om skyldemans arvsrätt.

1 %. Närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar (bröst- arvingar). Arvlåtarens barn tage lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar träda i dess ställe och tage var gren lika lott.

2 %.

Finnas ej bröstarvingar, tage arvlåtarens fader och moder var hälften av arvet.

Är fader eller moder död, dele arvlåtarens syskon faderns eller moderns lott. I avlidet syskons ställe träde dess avkomlingar, och tage var gren lika lott. Finnas ej syskon eller avkomlingar av dem, men lever endera av arv- låtarens föräldrar, tage denne hela arvet. ,

Äro halvsyskon efter arvlåtaren, tage de med helsyskon eller deras avkom— lingar del i lott, som skolat tillfalla deras fader eller moder. Finnas ej- hel— syskon, och äro båda föräldrarna döda, tage arvlåtarens halvsyskon hela arvet. I avlidet halvsyskons ställe träde dess avkomlingar.

Leva ej arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar, tage far— fader, farmoder, morfader och mormoder arvet. Var ärve lika lott.

Är farfader, farmoder, morfader eller mormoder död, då dele den dödes barn hans lott. Äro ej barn efter den döde, tage den andre av farföräldrarna eller morföräldrarna eller, om även han är död men efterlämnat barn- i annat

gifte, hans barn den dödes lott. Finnes ej arvinge å den sidan, gånge hela arvet till arvingarna å den andra.

4 %.

Ej skall på grund av lag arv tillfalla andra skyldemän än ovan sägs.

2 KAP.

Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens arvingar i efterlevande makens bo.

1 %. Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge eller adoptivbarn ' eller dess avkomling, tillfalle kvarlåtenskapen maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling, äge de, som då äro närmast till arv efter den först avlidne, taga hälften av efterlevande makens bo, där ej nedan annorlunda stadgas.

. 2 %.

Ägde vid den först avlidne makens död makarna eller en av dem enskild egendom, eller motsvarade eljest kvarlåtenskapen efter den först avlidne ' annan andel än _hälften av makarnas egendom, tage de arvingar efter den först avlidne, som i 1 % nämnts, samma andel i boet efter den sist avlidne.

Har den först avlidne maken genom testamente förordnat, att viss egen— dom eller visst belopp eller viss andel av kvarlåtenskapen efter honom skall vid hans frånfälle tillfalla annan än efterlevande maken, skall vid beräknin- gen av den andel i boet efter den sist avlidne, som skall tillfalla den först avlidnes arvingar, avdrag ske för vad sålunda tillagts annan än efterlevandr maken.

3 %.

Har efterlevande maken genom gåvor eller eljest, utan tillbörlig hänsyn till den rätt, som tillkommer den först avlidnes arvingar, uppsåtligen orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, ersättning utgå till arvingarna efter den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.

Kan ersättning ej utgå för gåva, varom i första stycket sägs, gånge, på talan av arvinge efter den först avlidne, gåvan åter, såframt den, som mottog gåvan, insåg eller bort'inse, att den lände arvingarna efter den först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej anställas, sedan fem år förflutit från det gåvan mottogs.

. 4 %.

Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den först avlidnes frånfälle, skall boets förkovran tilläggas den efterlevandes arvingar, såvitt visas, att'egendom till motsvarande värde tillfallit den efter- levande i arv eller genom gåva eller testamente, eller ock må antagas, att boets förkovran härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne ma— kens död drivits av den efterlevande.

Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande, som i 3 & avses, skall, vid fråga om förkovran föreligger, kvarlåtenskapen anses ökad med ett belopp, motsvarande den minskning av boet, som orsakats av efterlevande maken.

. 5 %.

Har efterlevande maken genom gåvor eller eljest, utan tillbörlig hänsyn till den rätt, som tillkommer den först avlidnes arvingar, uppsåtligen orsakat väsentlig minskning av sin egendom eller fara för sådan minskning, förordne * rätten, på ansökan av skyldeman till den avlidne, som avses i 1 %, att så ' stor ”del av efterlevande makens behållna egendom, som vid tiden för an- sökningen belöpte å arvingarna, skall avskiljas och ställas under vård och förvaltning av god man, varom förmäles i lagen om förmynderskap.

Efterlevande maken och de skyldemän till den först avlidne, som avses i 1 %, äga ock vinna avskiljande, varom i första stycket sägs, när de äro ense därom. . —.I fråga om mål angående avskiljande skall i tillämpliga delar gälla vad om' boskillnadsmål är föreskrivet; dock skall skyldeman, som ej deltagit i ansökan om avskiljande, kallas att inställa sig i stad senast inom en månad och på landet senast å viss dag under det ting,,som infaller näst efter en månad från ansökningen. Anteckningar om mål angående avskiljande skola verkställas i den förteckning, som föres över boskillnadsärenden.

6 %. .

Har ej i målet om avskiljande uppteckning skett av efterlevande makens tillgångar och skulder, sådana de voro, då ansökningen om avskiljande gjordes, skall, sedan till avskiljande dömts, sådan uppteckning förrättas. Bouppteck- ning skall av efterlevande maken med edsförpliktelse underskrivas och en avskrift därav till rätten eller domaren ingivas.

'Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader från det för- ordnande om avskiljande meddelades, förordne rätten eller domaren magi- stratsperson, landstiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att verk- ställa uppteckningen; och åligge det efterlevande maken att under edsför- pliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder. Förrättningsmannen har att'till rätten eller domaren översända en avskrift av bouppteckningen. " Är avskiljande sökt, och har, då ansökningen gjorts av-skyldeman till den

först avlidne, skälig anledning därtill visats, skall rätten eller domaren, om efterlevande maken eller skyldeman det äskar, meddela förordnande om boupp- tecknings förrättande, efter vad förut i denna paragraf är sagt; och åligge det förrättningsmannen att tillställa efterlevande maken ett exemplar av boupp— teckningen ävensom att till rätten eller domaren insända en avskrift därav med underrättelse om dagen, då efterlevande maken erhållit bouppteckningen.

Riktigheten av upprättad bouppteckning vare efterlevande maken pliktig att med ed inför rätten fästa, om det yrkas av skyldeman efter den först av— lidne eller av borgenär. vilkens fordran tillkommit före avskiljandets verk- ställande.

7 %

Då avskiljande sker, skall, såvitt ej annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat; dock äge efter- levande maken ej rätt, varom i 13 kap. 12 å andra stycket giftermålsbalken sägs. Avskiljes egendom, som på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar för gäld, skall egendom tilldelas efterlevande maken till täckning alle- nast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur egendomen. I avseende å lotternas utläggning skall vad om makes giftorättsgods är sagt gälla om egendom, som under äktenskapet tillhört make, och, såvitt angår den efterlevande, jämväl om egendom, som av honom förvärvats efter den först avlidnes frånfälle.

Sedan avskiljandet skett, må den däröver upprättade handlingen ingivas till rätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen därför ofördröjligen göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

8 %.

Efterlevande maken äge under sin livstid uppbära den avskilda egendomens avkastning. Den avskilda egendomen må ock, såvitt det av rätten prövas erforderligt, användas till skäligt underhåll för efterlevande maken. Vid efter- levande makens död skall ersättning dock utgå, såvitt kvarlåtenskapen lämnar tillgång därtill.

Avskild egendom må ej utmätas för efterlevande makens gäld, med mindre egendomen på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar därför.

Avträdes efterlevande makens bo till konkurs på grund av ansökan, som gjorts inom ett år från det den över avskiljandet upprättade handlingen in- gavs till rätten, skall, om den avskilda egendomens värde i märklig mån översteg vad som rätteligen tillkom arvingarna efter den först avlidne, rät— telse på talan av konkursboet ske efter vad i konkurslagen sägs.

9 %. Vid efterlevande makens död skall den avskilda egendomen eller vad som trätt i stället för sådan egendom tillfalla de arvingar efter den först avlidne,

som i 1 53 nämnts. Skulle de skyldemän till honom, som där avses, av- lida före efterlevande maken, gånge avskiljandet åter.

10 &.

Har förordnande om avskiljande ej meddelats, och skall förty vid efter— levande makens död delning enligt 1—4 %% ske, äge vardera makens arvingar på sin lott bekomma egendom, som under äktenskapet tillhört den maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde—överstiger vad 51 lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott.

I övrigt. skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat.

I avseende å dödsboets förvaltning och ansvar för den dödes gäld skall vad om arvinge är stadgat äga tillämpning jämväl å arvinge efter den först avlidne.

11 &.

Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning en— ligt 1—4 %% av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum, innan bodelning må förrättas.

Upplöses det nya äktenskapet genom andra makens död, eller skall bodel— ning äga rum till följd av boskillnad, äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad, skall före bodelningen av efterlevande makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom uttagas egendom till värde, motsvarande vad som enligt 1—4 %% belöper å den först avlidnes arvingar.

12 g.

Om efterlevande make, med tillämpning av stadgandena i 13 kap. 12 g” giftermålsbalken, ägt vid bodelning efter den först avlidne bekomma hela kvarlåtenskapen, tage vid efterlevande makens död den först avlidnes arvingar ej del i efterlevande makens bo, och skall förty vad här ovan om den först avlidnes arvingar i övrigt är stadgat ej äga tillämpning.

13 %.

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tillämpning, om vid arvlåtarens död makarna på grund av hemskillnad levde '_ åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskaps— skillnad då var anhängig eller vid bodelning i anledning av dödsfallet makar— nas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall så delas, som hade återgång skett.

14 %. Har i fall, som avses i 1 %, arvlåtaren genom testamente tillagt efterlevande maken hela kvarlåtenskapen eller andel därav eller återstoden, sedan viss

egendom eller visst belopp utgått, samt. tillika föreskrivit, att vad sålunda tillagts efterlevande maken skall vid hans död tillfalla skyldeman till arv- låtaren, som i nämnda lagrum avses, eller annan än sådan skyldeman, skall i avseende å efterlevande maken och den, som på grund av testamentet äger träda efter honom, vad förut i detta kapitel är stadgat äga motsvarande till— lämpning, såframt ej i testamentet annorlunda föreskrivits.

3 KAP.

Om den arvsrätt, som tillkommer barn utom äktenskap, så ock om arvs- rätt efter sådant barn.

1 %. Barn utom äktenskap tage arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem, såsom vore barnet av äktenskaplig börd. Är barnet dött, tage. på sätt i 1 kap. är stadgat, dess avkomlingar arvet.

2 %.

Är barnet trolovningsbarn eller har fadern avgivit förklaring, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, tage barnet arv efter fadern och fadern efter barnet, såsom vore barnet av äktenskaplig börd. I andra fall njute barnet och fadern ej arvsrätt. efter var— andra. Mellan barnet och dess fädernefränder äge ej arvsrätt rum.

Om barn, som efter vad nu är sagt ägt taga arv efter sin fader, är avlidet. tage dess avkomlingar arv efter honom och han efter dem, på sätt i 1. kap. är stadgat.

3 %.

Förklaring, varom i 2 % sägs, skall avgivas inför den präst, som fö1 kyrko böckerna i den församling, där barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vitt— nes närvaro inför landsflskal eller notarius publicus elle1 ock i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som företetts inför ba1navårdsmannen eller barnavårdsnämnden. Sådan förklaring må givas jämväl före barnets födelse. Har barnet uppnått myndig ålder, vare sådan förklaring ej gällande, med mindre den godkänts av barnet i den ordning, varom nyss är sagt.

4 KAP. Om adoptivbarns arvsrätt och om arvsrätt efter sådant barn.

1 %. Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptanten dock att bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida intrång i sin laglott .

Är adoptivbarn dött, tage dess avkomlingar den del av arvet, som skolat tillkomma adoptivbarnet.

2 &. Utan hinder av adoptionen äge adoptivbarnet och dess skyldemän rätt till arv efter varandra, såvitt. ej annat följer av vad nedan sägs.

Har adoptivbarn på grund av arv eller testamente erhållit egendom efter adop- tant, och dör barnet utan att efterlämna bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling, äge, där barnet är adopterat av" makar och en av dem lever, denne samt eljest adoptants avkomlingar rätt att före adoptivbarnets arvs- berättigade skyldemän taga arv efter barnet till så stor del av kvarlåten- skapen, som i värde motsvarar vad barnet bekommit efter adoptanten. Har adoptivbarn erhållit egendom genom gåva av adoptant, och lever adoptanten vid adoptivbarnets död, äge han sådan rätt till arv, varom i första punkten sägs. Är han död, skall vad där är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 %.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad skyldeman, tage adoptanten, ut— över det arv, som enligt 3 % må tillkomma honom, jämväl. den del av kvar- låtenskapen, som eljest skolat tillfalla adoptivbarnets skyldemän. Var barnet adopterat av makar, njute de var hälften därav: är en av dem död, tage den andre hans lott. '

:) . Efterlämnar adoptivbarn make, äge denne, utan hinder av vad i 3 och 4 åå stadgas, rätt. till arv efter vad i 2 kap. sägs. Lever vid efterlevande makens död adoptant eller adoptants avkomlingar, äge de i den ordning, som i 3 % är stadgad, taga så stor del av den på adoptivbarnet belöpande lotteni efterlevande makens bo, som i värde motsvarar vad det bekommit från adoptant genom gåva eller i arv eller testamente. I fråga om efterlevande maken och adoptant eller adoptants avkomlingar skall i tillämpliga delar gälla vad i 2 kap. är stadgat om efterlevande make och de arvingar efter den först avlidne, som där avses. 13 g.

Äger vid adoptivbarns eller dess. makes död adoptant eller adoptants av- komlingar rätt till del i kvarlåtenskapen efter vad i 3 eller 5 % är stadgat, skall, om egendom, som adoptivbarnet erhållit från adoptant genom gåva eller i arv eller testamente, finnes i behåll, beräkningen av vad som tillkommer adoptant eller adoptants avkomlingar ske med hänsyn till det värde, egendomen då äger. Finnes sådan egendom ej i behåll, skall hänsyn tagas till dess värde vid mottagandet, såframt ej för egendomen vederlag influtit till annatbelopp. Adoptant eller adoptants avkomlingar äge, vid delningen av kvarlåtenska-

pen efter adoptivbarnet eller dess make, på sin lott bekomma sadan egen— dom, som adoptivbarnet. erhållit från adoptant genom gåva eller i arv eller testamente. _

:") KA 1).

()m allmänna arvsfondens rätt till arv.

| vå. Finnes ej någon, som enligt vad ovan är sagt äger taga arv efter arvlåtaren, tillfalle arvet en fond för understöd av åtgärder till främjande av sam- hällets barnavård ( allmänna. arvsfonden).

-) s

_. %- Föreligger, där annan arvinge än allmänna arvsfonden ej finnes, anledning till klander mot testamente, som upprättats till förmån för annan än fonden,

må, där testamentet får antagas vara ett. riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja. Konungen besluta, att klander mot testamentet ej skall äga rum.

. 33 &. Arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, må, där det med hänsyn till om— ständigheterna får anses billigt, enligt Konungens förordnande helt eller delvis avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan, som stått arvlåtaren nära.

!

r 9. Om allmänna arvsfonden är särskilt stadgat.

ti KAP. ()m förskott å arv.

[ &.

Vad arvlåtaren i livstiden givit bröstarvinge skall såsom förskott avräknas a hans arv, såframt icke annat föreskrivits eller med hänsyn till omständig— heterna måste antagas hava varit avsett. Är mottagaren annan arvinge, skall avräkning ske, allenast om detta stadgats eller på grund av omständigheterna måste anses hava varit avsett, då egendomen gavs.

Är till makars gemensamma bröstarvinge förskott ä arv givet av enderas giftorättsgods, skall, såvitt det kan ske, avräkning därför äga rum å arvet efter den först avlidne. För återstoden skall avräkning verkställas å arvet efter andra maken.

2å.

Kostnader, som fader eller moder nedlagt å barns uppehälle och utbildning, skola ej avräknas å dess arv, såvitt den, som vidkänts kostnaden, därmed endast fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet.

Ej heller skall avräkning äga rum för sedvanliga skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

3 %. Avräkning av förskott å arv skall ske efter den mottagna egendomens värde vid mottagandet, såframt avräkning efter annat värde icke föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antagas hava avsetts.

4 &. Kan vad arvinge mottagit i förskott å arv ej till fullo avräknas åt hans arvs- lott, vare han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse därom träffats, då förskottet gavs.

5 g.

Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas storlek, kvar- låtenskapen före delningen ökas med förskottets värde.

Finnes vid delningen förskottet vara större än förskottstagarens därvid be— räknade arvslott, varde skillnaden avräknad å övriga arvingars lotter efter det förhållande, vari dessa äga del i boet. Har förskott givits jämväl till annan arvinge och kan till följd därav vad å hans lott belöper av skillnaden ej av— räknas å lotten, skall återstoden fördelas å övriga lotter efter samma grund

(i 9”.

Har arvinge, som mottagit förskott å sin arvslott, avlidit före arvlåtaren, vare förskottstagarens avkomlingar, om de äga träda i hans ställe, pliktiga. att avräkna förskottet åt sina arvslotter.

Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit förskott å sin arvslott, vare, där förskottstagaren avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkomlingar, som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter, dock tage de ej mindre del i kvarlåtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren icke avlidit.

7 S'. Vad make av sitt giftorättsgods givit styvbarn eller dess avkomling skall avräknas å mottagarens arv efter andra maken. Har efter arvlåtare kvar— låtenskapen enligt 2 kap. 1 eller 14 % tillfallit efterlevande make, skall vad han givit sådan arvinge eller testamentstagare efter den först avlidne, som efter vad där sägs äger taga del i efterlevande makens bo. avräknas å mot—

tagarens lott ihoetf Vad i detta stycke stadgas om avräkning skall ej gälla, om annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antagas hava varit avsett.

1 fall, som i första stycket avses, skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad förut i detta kapitel är stadgat.

8 g. Vad i detta kapitel är stadgat om bröstarvinge skall äga motsvarande till— lämpning a adoptivbarn eller dess avkomlingar.

' 7 KAP.

()m laglott. 1 %.

Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, vare hans laglott. 2 %. Bröstarvinge vare pliktig att & sin laglott avräkna vad han av arvlåtaren mottagit i förskott åt sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testa— mente, såframt icke annat föranledes av detta.

33 %.

För utfående av laglott äge bröstarvinge påkalla jämkning i testamente. Äro flera förordnanden, skall, där ej annat följer av testamentet, nedsätt- ning ske i förhållande till storleken av varje förordnande; dock skall ifråga om förordnande, som skett till förmån för bröstarvinge, hänsyn tagas allenast till det belopp, varmed förordnandet överstiger vad hröstarvingen därav varit pliktig avräkna åt sin laglott.

fr %.

Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor, att. han må antagas hava med gåvan velat vinna huvudsakligen samma syfte som genom testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och få %% är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egen- domen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. 1 fall, varom nu är sagt, skall vid laglottens beräkning värdet av den bort- givna egendomen läggas till kvarlåtenskapen. Vad sålunda stadgats gälle dock ej, såvitt egendomen utan mottagarens vållande helt eller delvis gått förlorad.

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt, som i första stycket avses, skall han anhängiggöra sin talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad.

Har arvlataren genom testamente tillerkänt nagon nyttjanderätt, avkomst eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom föreskrifter rö- rande kvarlåtenskapens förvaltning eller på annat sätt inskränkt rätten att förfoga däröver, äge bröstarvinge påfordra att utan hinder av sådant förord— nande utfå, sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga.

6 %. Äger barn till arvlåtaren pä grund av lag rätt till underhållsbidrag ur kvar- låtenskapen, skall hänsyn därtill ej tagas vid laglottens bestämmande. Om rätt för arvlåtare att i visst fall genom testamente med underhålls- bidrag belasta bröstarvinges laglott stadgas i 8 kap. *

, 7 %— Vad förut i detta kapitel är stadgat om bröstarvinge skall äga motsvarande tillämpning å adoptivbarn eller dess avkomling. ' Efterlämnar arvlåtaren jämväl bröstarvinge, varde bröstarvingens laglott sä beräknad, som om adoptivbarn eller dess avkomling ej funnes.

8 KAP.

()m underhållsbidrag ur kvarlåtenskap.

t %.

Lämnar arvlataren efter sig barn, vars uppfostran icke är avslutad, äge barnet, såvitt det ej av sitt arv eller annorledes kan njuta uppehälle och ut- bildning efter vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, av kvar- låtenskapen, innan arv eller testamente må tagas, bekomma bidrag till under- hållet med ett belopp en gång för alla. Äga flera barn efter arvlåtaren be— komma underhållsbidrag efter vad nu är sagt, skall, om kvarlåtenskapen ej räcker till deras underhåll, jämkning dem emellan ske, efter vad med hänsyn till deras behov och förhållandena i övrigt finnes skäligt.

Bidrag, varom i första stycket sägs, må ej lända till minskning av annan bröstarvinges arvslott, såvitt han i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig och arvet erfordras till skäligt underhåll åt honom eller till fullgörande av honom åvilande underhållsplikt.

Finnes efter arvlåtaren barn, som i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig. och kan barnet ej av sitt arv eller

annorledes njuta skäligt underhåll, skall, såframt arvlåtaren genom testamente därom förordnat, underhållsbidrag ä särskilda tider eller med ett belopp en gång för alla utgå ur kvarlåtenskapen, ändå att annan bröstarvinge skulle lida intrång i sin laglott. Denne äger dock utfå laglotten, om han ställer säkerhet, som av den underhållsberättigade eller av rätten godkännes, för ett årligt underhållsbidrag, som må bestämmas till högst fem för hundra av laglottens värde. Underhållsbidrag, varom nu är sagt, skall utgå efter under- hållsbidrag, varom i 1 % stadgas, men innan annat testamente må tagas.

3 %.

Har någon erhållit egendom i testamente av den, som efterlämnat barn. varom i 2 % sägs, vare han pliktig att utgiva årligt underhållsbidrag, mot- svarande högst fem för hundra av egendomens värde; och skall egendomen ej till honom utgivas, med mindre säkerhet, som av den underhållsberättigade eller av rätten godkännes, blivit ställd för underhållsbidraget. Är testamente gjort till förmån för annan bröstarvinge, skall vad nu är sagt gälla, allenast såvitt den egendom, som i testamente eller arv tillfallit honom, överstiger hans arvslott.

4 %.

Har arvlåtaren bortgivit egendom under sådana omständigheter eller pa sådana villkor, varom i 7 kap. 4 % sägs, skall, såvitt fråga är om under- hållsbidrag till barn, som i 1 eller 2 % avses, beträffande gåvan och gåvo- tagaren vad om testamente och testamentstagare i 1 och 3 %% är stadgat äga motsvarande tillämpning. I den mån det visar sig erforderligt, skall den mot— tagna egendomen äterbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vad sålunda stadgats gälle dock ej, såvitt egendomen utan mot- tagarens vållande helt eller delvis gått förlorad.

ö %.

Räcker ej bidrag, varom ovan stadgats, till underhåll ät barn, som i l & avses, vare annan bröstarvinge, som mottagit egendom i förskott å sin arvs— lott eller eljest såsom gåva, pliktig, ändå att fall ej är för handen, varom i 4 % sägs, att utgiva underhållsbidrag intill värdet av den mottagna egen— domen, såvitt ej denna utan mottagarens vållande helt eller delvis gått för- lorad. Av det belopp, gåvotagaren sålunda skall utgiva, äge barnet årligen såsom bidrag till underhållet utfå vad med hänsyn till den tid, som återstår för dess uppfostran, och omständigheterna i övrigt får anses belöpa å det året.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning i fråga om sedvanliga skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Gåvo— tagare vare ock fri från skyldighet att utgiva underhållsbidrag, såvitt han skulle komma att sakna medel till skäligt underhåll eller till fullgörande av underhållsplikt.

Lag om urc, 8 och !! lat/L ö &.

Då underhållsbidrag enligt 2 % skall utgå a särskilda tider, skall, såframt annan överenskommelse ej träffas, den egendom, som avsättes för bestri— dande av sådant underhållsbidrag, ställas under vård och förvaltning av god man, varom förmäles i lagen om förmynderskap.

Skall underhållsbidrag enligt 3 eller 4 % utgå av den, som erhållit egen- dom i testamente eller gåva, skall, såframt egendomen ej mä innehavas av honom efter vad där sägs. vad i första stycket stadgas äga motsvarande till— lämpning.

7 ,.

Underhållsbidrag, som enligt 2, 3, 4: eller 5 % utgår å särskilda tider, mä jämlikt förordnande av rätten nedsättas eller upphöra, såframt väsentligen ändrade förhållanden påkalla det. Vad nu är sagt gälle dock i fråga om bidrag, varom i 2 & sägs. allenast såvitt bidraget. belastar annan bröstarvinges laglott.

%% &. Ansprak pa underhållsbidrag enligt 1 & skall vid talans förlust fram- ställas senast vid skiftet. Vill någon göra gällande rätt till underhållsbidrag enligt 3, 4 eller 5 %, framställe anspråk enligt 3 % inom ett år efter det testamente, varom där sägs, blivit honom delgivet och enligt 4 eller 5 % inom samma tid från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes den tid. vare rätt till talan förlorad.

9 &.

Vad i detta kapitel stadgas om barns rätt till underhåll och om bröstarvinges skyldighet att utgiva underhållsbidrag skall i tillämpliga delar gälla jämväl i avseende å arvlåtarens barn utom äktenskap, som har arvsrätt efter honom. och adoptivbarn. så ock ä sådant barns avkomling.

9 KAP. ()m preskription av rätt till arv.

1 %.

Vistas, da bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den, som har boet i sin vård, och läte rätten, när sådan anmälan sker'eller förhållandet eljest varder kunnigt, i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse, att arv efter den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidnin— garna. ] kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

2 %.

Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas, huruvida den döde efterläm- nat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, låte rätten på anmälan av den, som har boet i sin vård, eller då förhållandet eljest varder kunnigt,-i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse, att arv fallit efter den'döde, med anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningarna. Vad nu är sagt skall ock gälla. där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

3 &.

(

Arvi-nge, som ej enligt vad i 1 eller 2 % stadgas är pliktig göra sin rätt till arv gällande inom tid, varom där sägs, skall, såframt han icke tillträtt arvet men vill bevara sin rätt därtill, göra rätten gällande inom tio år från arvlåtarens död.

4 &.

Varder arvinge, som icke tillträtt arvet, av rätten förelagt att giva tillkänna. huruvida han vill göra anspråk därpå, vare han pliktig, om han vill bevara sin rätt, att göra anspråket gällande inom ett—år från det föreläggandet blev honom tillställt i huvudskrift eller besannad avskrift.

Föreläggande, varom nu är sagt, skall meddelas, såframt ansökan därom göres av någon, som, ifall arvingen försummar att bevara sin rätt till arvet, är berättigad därtill.

5 S'. .

Vill arvinge göra sin rätt till arv gällande, skall han anmäla sitt ansprnk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var arvinge, som tillträtt arvet, eller ock, om skifte ej skett, hos den, som sitter i kvarlåtenskapen. Anmälan, varom nu är sagt, må ock göras hos rätten eller på landet hos domaren. Har anmälan gjorts hos god man, skall det hos rätten eller domaren anmälas av honom.

Då anmälan skett hos domaren, skall det av honom anmälas för rätten a nästa rättegångsdag. Om anmälan till rätten skall genom dess försorg med posten underrättelse översändas till övriga arvingar, vilkas namn och post- adress äro upptagna i bouppteckningen efter arvlåtaren eller eljest kända för rätten. - '

6 Ö. [_

'Har arvinge icke inom tid, som i 1—4 %% är för varje fall stadgad, an— mält anspråk på arvet efter vad i ö % sägs, havehan, såframt han icke inom samma tid tillträtt arvet, förlorat rätten därtill. '

7 å. _ Arv, som arvinge enligt 6 å gatt förlustig, skall tillfalla dem, som skulle varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren.

I fall, då enligt vad i 2 kap. 1 å stadgas den dödes make tager kvarlåten- skapen men efter makens död den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling äger taga del i efterlevande makens bo, skall, med avseende å arvinge till den först avlidne, vad i detta kapitel stadgas äga tillämpning, sedan efterlevande maken avlidit, och skall vad där sägs om arvlåtaren och bouppteckning efter honom hava avseende å efterlevande maken och uppteckning av boet-efter denne.

9 å. Särskilda bestämmelser om kungörelse, varom i 1 och 2 åå stadgas, med- delas av Konungen.

[() KAP. Allmänna bestämmelser.

1 å Arv kan tagas endast av den, som lever vid tiden för arvlåtarens död; dock må barn, som dessförinnan är avlat ehuru icke framfött, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är fråga om rätt till del i efterlevande makes bo efter vad i 2 kap. sägs, skall hänsyn tagas till tiden för efterlevande makens död.

2 å. Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan bevis ej förebringas därom, att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras. som om han icke överlevat denne.

3 å.

Har den, som är annans arvinge, genom brottslig gärning uppsåtligen bragt arvlåtaren om livet, vare han förlustig sin rätt till arv efter den döde.

Är brott, varom i första stycket sägs, förövat mot den, som skulle ägt taga arv efter arvlåtaren, äge gärningsmannen, där han eljest jämte den dräpte eller efter honom ägt rätt till arv efter arvlåtaren, ej annan rätt till sådant arv än honom skolat tillkomma, om den dräpte överlevat arvlåtaren.

Vad ovan stadgas om förlust av rätt till arv på grund av brottslig gärning

skall gälla jämväl för den, som haft sådan del i brottet, varom i 3 kap. 1—6 åå strafflagen sägs.

4 å. Arv, som någon jämlikt 3 å gått förlustig, skall tillfalla dem, som skulle varit berättigade därtill, om den brottslige avlidit före arvlåtaren.

5 å.

Medborgare i främmande stat må lika med svensk medborgare taga arv här i riket; dock skola, såvitt angår medborgare i stat, där svensk medborgare ej äger taga arv lika med medborgare i den staten eller där från svensk medborgares arv avdrag göres utöver vad som sker ifråga om arv, som tillfallit medborgare i samma stat, motsvarande inskränkningar i rätten till arv här i riket gälla. såvitt Konungen därom förordnar.

Förslag till

Lag angående införande av lagen om arv.

Härigenom förordnas som följer: i 33 . Den nu antagna lagen om arv skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från'och med den 1 januari 192 . Har arvlåtaren avlidit, innan nya lagen trätt i kraft. skall äldre lag forl— farande äga tillämpning.

Zä.

Genom nya lagen upphävas: 1—7 kap., 12 kap. 9 och 10 åå 14 och 15 kap. samt 17 kap. 7 åärvda— balken; .

lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt; 12 å i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap; 14, 15, 16 och 17 %% i lagen den 14 juni 1917 om adoption; %% 1, 2 och 4 i förordningen den 21 december 1857 angående vad i testa- mente givas må, så ock om gåva av fast egendom;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller för- klaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens bestämmelser.

ä' %.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum. som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna istället tillämpas.

4 %.

Bestämmelserna i 2 kap. nya lagen skola ej äga tillämpning a den, som har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej kommit till stånd.

I fall, då äldre giftermålsbalken gällt i fråga om makars förmögenhetsför- hållanden, skall vad i 2 kap. 7 och 10 åå nya lagen stadgas om egendom, som under äktenskapet tillhört make, äga motsvarande tillämpning i avseende ä egendom, som tillhört make enskilt, så ock i avseende å samfälld egen- dom, som i boet. införts av make eller under äktenskapet tillfallit make i arv, testamente eller gåva.

:") %.

Har äldre giftermalsbalken gällt i fråga om makars förmögenhetsförhal- landen, skall vad i 6 kap. 1 & andra stycket nya lagen stadgas om avräk—

ning för förskott a arv, som givits av giftorättsgods, äga motsvarande till- lämpning i avseende & förskott å arv, som givits av samfälld egendom.

6 g. _ Vad i 8 kap. 5 S' nya lagen föreskrives om skyldighet för bröstarvinge. som mottagit egendom i förskott eller eljest såsom gåva, att utgiva under— hållsbidrag, skall ej äga tillämpning i fråga om egendom, som givits innan nya lagen trätt i kraft, ändå att arvfallet inträffat först därefter. Beträffande skyldighet för den, som före nya lagens ikraftträdande i gåva mottagit fast egendom, att utgiva underhållsbidrag, skall äldre lag fortfarande lända till efterrättelse.

Förslag till

Lag om allmänna arvsfonden.

Härigenom förordnas som följer:

(.)m allmänna arvsfondens ändamål och förvaltning.

i &.

Den egendom, som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock egendom. som mä tillfalla fonden i gåva eller genom testamente, skall, i den ordning här nedan sägs, förvaltas såsom en särskild fond att användas för understöd av åtgärder till främjande av samhällets barnavård.

2 S. Allmänna arvsfondens medel skola av statskontoret förvaltas utan samman- blandning med andra medel. Av medel, som under ett är influtit, skall vid årets utgång en tredjedel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med näst- följande är vara tillgänglig för utdelning.

För beviljande av understöd ur allmänna arvsfonden skall tillsättas en nämnd. bestående av ordförande, som förordnas av Konungen för den tid, som av Konungen bestämmes, och fyra ledamöter, vilka för en tid av fyra år utses av riksdagen. De senare väljas genom de riksdagens valmän, vilka hava att verkställa val av fullmäktige iriksbanken och riksgäldskontoret. Avgår ledamot, innan tiden för hans uppdrag är ute, väljes ny ledamot för den tid, som äterstått för den avgängne.

För ordföranden utses av Konungen en ersättare, och skall vad i denna lag linnes stadgat om ordföranden äga motsvarande tillämpning ä ersättaren för honom.

fr %

Nämnden sammanträder pa ordförandens kallelse. Ej mä nämnden fatta. beslut, med mindre ordföranden och två ledamöter äro tillstädes. Vad de flesta i nämnden säga, gäller för nämndens beslut. Vid lika röstetal gäller den mening. ordföranden biträder.

Vid nämndens sammanträden skall genom ordförandens försorg föras pro- tokoll, upptagande nämndens beslut.

:") ,5.

För utdelning tillgängliga medel må av nämnden, efter avdrag av kostna- derna för nämndens sammanträden och ärendenas beredning, tilldelas kom- muner eller landsting, som vilja för barns vård och uppfostran inrätta anstalter, vilkas bekoslande icke enligt lag åligger kommunen eller lands— tinget.

Föreligger ej ansökan om understöd från kommun eller landsting eller prövas sådan ansökan icke kunna bifallas, mä tillgängliga medel tilldelas förening eller stiftelse, vilkens verksamhet får anses vara till gagn för sam— hällets barnavård. Tillgängliga medel mä ook. såvitt omständigheterna därtill l'öianleda, läggas till fonden.

()m bevakande av allmänna arvsfondens rätt till egendom, som tillfallit fonden.

6 5.

Allmänna arvsfondens rätt till arv skall bevakas av kalnmaradvokattiskals— ämbetet; och äge ämbetet, med iakttagande av vad i 7 & andra stycket sägs. tala och svara i mål, som röra fonden.

Föreligger, då rätt till arv tillkommer allmänna arvsfonden, testamente, gjort till förmån för annan, skall testamentet anses behörigen delgivet med fonden, jämväl om det delgivits med Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där den döde senast haft. sitt hemvist.

7 %.

Är, då rätt till arv tillkommer allmänna. arvsfonden, testamente gjort till förmån för annan än fonden, äge kammaradvokattlskalsämbetet, om testa— mentet är så upprättat, som i lag föreskrives, och ej heller eljest anledning föreligger till klander, å fondens vägnar godkänna testamentet.

Är anledning till klander av test.amentet eller finner kammaradvokattiskals— ämbetet ovisst, huruvida sådan anledning är för handen, åligger det ämbetet att i god tid före klaudertidens utgång jämte eget utlåtande underställa ären- det Konungens prövning.

Vill någon söka, att arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, skall helt eller delvis avstås, skall till Konungen ställd ansökan ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där den döde senast haft sitt hemvist; och

äligge det befallningshavanden att, efter verkställd utredning, till kammar- advokattiskalsämbetet insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande. Ämbetet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna till Konungen.

9 %. Ål egendom given i testamente eller såsom gåva till fonden med villkor. ankomme det på Konungen att besluta, huruvida testamentet eller gåvan skall mottages.

to %.

Finnes, då dödsfall inträffar, ej annan arvinge än allmänna arvsfonden. skall det hos rätten anmälas av den, som har boet i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, en lämplig person att vara utredningsman i boet. Prövas den, som utsetts till boutredningsman, ej vara lämplig för uppdraget, varde han av rätten ent- ledigad.

Det åligger kammaradvokatfiskalsämbetet att övervaka, att boutrednings— mannen behörigen fullgör sina skvldigheter.

11 %.

Egendom, som i. arv tillfallit allmänna arvsfonden, skall av boutrednings— mannen försäljas ä offentlig auktion, där ej kammaradvokatfiskalsämbetet efter framställning från boutredningsmannen medgiver, att egendomen må, försäljas under hand. Fordringar mä dock försäljas allenast i den mån de ej kunna indrivas.

Boutredningsmannen skall ock ombesörja betalning av den dödes gäld. Så- framt anledning därtill är för handen, vare han pliktig avträda den dödes egendom till konkurs. Försummar han det, svare han borgenärerna för skadan.

För indrivning av boets fordringar äge boutredningsmannen anhängiggöra och utföra talan utan bemyndigande av kammaradvokatfiskalsämbetet.

12 %. Om boutredningsman skall i tillämpliga delar gälla vad om sysslomän är stadgat. Boutredningsmannen vare berättigad att av boets medel erhålla skäligt arvode för uppdraget, så ock ersättning för sina kostnader.

13 5.

Har egendom, som ej utgöres av penningar, i gåva eller genom testamente tillfallit allmänna arvsfonden, skall lämplig person förordnas att omhänder- taga och försälja egendomen, såframt ej vid gåvan eller genom testamentet. annat särskilt föreskrivits, och skall i avseende åt honom i tillämpliga delar gälla vad i 10—12 && om boutredningsman är stadgat.

14 &

Har arv, som för bortovarande eller okänd arvinges räkning förvaltats an" god man, till'följd av arvsrättens preskription tillfallit allmänna arvsfonden. vare gode mannen pliktig att ombesörja egendomens försäljning under iakt- . tagande av vad i 11 5 första stycket. stadgas. '

15 s*. ? Penningmedel, som tillkomma allmänna arvsfonden, skola överlämnas till ' statskontoret. Där redovisning skall efter utredning av dödsbo eller eljest av— givas för förvaltning av egendom, som tillkommer allmänna arvsfonden, skall redovisningen mottagas och granskas av kammaradvokatfiskalsämbetet.

Allmänna bestämmelser.

16 %. Om stämnings delgivning med allmänna arvsfonden stadgas i rätteg'angs- balken. 17 9-

De vtterligare föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i denna lag kunna fmnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Denna lag skall tritda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till Lag om ändring i 13 kap. gifterrnålsbalken.

Härigenom förordnas, dels att i 13 kap. giftermålsbalken skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad såsom 11 a & dels ock att 12 ,S i nämnda kapitel skall hava följande ändrade lydelse:

11 a %

ha vid makes död förskott a arv, som givits av endera makens giftorätts- gods, skall avräknas å arvet efter den döde, skall vid bodelningen å den loft, som tillkommer den dödes arvingar, avräkning ske för förskottet eller, om det ej kan till fullo avräknas & arvet, för vad därä kan avräknas av förskottet. 1 fall, varom nu är sagt, skall, sedan tilldelning för gäld ägt rum, återstoden av förskottsgivarens giftorättsgods före delningen ökas med ett be- lopp. motsvarande vad sålunda skall avräknas vid bodelningen.

12 å. _

Sker bodelning i anledning av makes död. och är den egendom, som där— vid tillkommer efterlevande maken, ringa, äge han av makarnas giftorätts- gods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra.]ösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. även om därigenom arvingarnas lott skulle lida inskränkning.

Efterlevande maken äge av gif'torättsgodset, såvitt det räcker, städse be— komma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, i värde uppgår till tretusen kronor.

Vad nu är stadgat äge dock ej tillämpning, om efter den döde finnes bröst— arvinge, som ej jämväl är efterlevande makens avkomling, eller barn utom äktenskap, som har rätt till linderhällsbidrag ur kvarlåtenskapen efter honom.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 och skall, där äktenskap blivit genom makes död upplöst efter nämnda dag, äga tillämpning, ändå att äktenskapet blivit ingånget, innan nya lagen trätt i kraft.

[ fall, när äldre giftermålsbalken varit tillämplig ä makars förmögenhet.—'- förhållanden, skall vid bodelning i anledning av makes död vad i 13 kap. 11 a % nya giftermålsbalken stadgas i fråga om avräkning för förskott å arv, som givits av giftorättsgods, äga motsvarande tillämpning i avseende å för— skott å arv, som givits av samfälld egendom. I fall, varom nu är sagt, skall ock vad i 13 kap. 12 % nya giftermålsbalken stadgas om rätt för efterlevande make att bekomma egendom av makarnas giftorättsgods gälla beträffande samfällda boet.

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 & ärvdabalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 & ärvdabalken skall hava följande änd- rade lydelse:

Testamente efter den, som var gift, skall tagas av vad han enskilt ägde och hans lott i makarnas giftorättsgods.

Skall vid efterlevande makes död del av hans bo på grund av lag tillfalla den först avlidnes arvingar, må testamente efter den sist avlidne tagas allenast av den del av boet, som eljest skolat tillfalla arvingarna efter honom.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till

Lag angående ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, dels att i förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall tilläggas en para— graf av nedan angivet innehåll och betecknad såsom % 32. dels ock att € 22 i nämnda förordning skall hava följande ändrade lvdelse:

, g 22.

Försummar förmyndare eller god man att stärbliusdelägares rätt till be.- frielse från gäld i död mans bo bevaka, svare själv för den gäld. som ej kan utgå av vad den stärbhusdelägaren i boet äger.

% 32.

Vad i denna förordning stadgas om nrarvagörclse och om skyldighet för arvinge, som ej i laga tid gjort sig urarva, att svara för den dödas gäld, sa ock vad i 5 21 stadgas om skyldighet för arvinge att i fall, som där avses. svara för all boets gäld skall ej äga tillämpning i fråga om allmänna arvs- fonden.

Har, efter det penningmedel, som pågrund av arv tillkomma allmänna arvsfonden, överlämnats till fonden, gäld efter den döda vppats, vare fonden skyldig att, i den man det erfordras för gäldens betalning, äter-bära vad fonden , sålunda mottagit jämte ränta därå. *

Allmänna arvsfonden vare städse berättigad att på villkor, varom i % 4. sägs, uppsäga gäld, som där avses. Vad i %% 6 och 10 stadgas om tillträde av avträdd egendom gälle ej i fråga om allmänna arvsfonden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 18 å i lagen den l4juni 1917 om adoption.

Härigenom förordnas, att 18 å i lagen den 14.- juni 1917 om adoption skall hava följande ändrade lydelse: '

1 andra hänseenden än i. 12 och 13 åå sägs skall adoptionen ej hava någon verkan pa adoptivbarnets och dess föräldrars inbördes rättigheter och skyl- digheter.

I fråga om adoptivbarns arvsrätt och om arvsrätt efter sådant barn äl särskilt stadgat. _

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av l ä i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas, att 1 & i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

Barn 1, —' ___ ., ,. ,,, ,, ,. # » _ - —— —— ,, __ —— -— —— ogift. Fadern _ _ —» —— ,_, ,, _ __, _ _ — ,? ,,, ,,, år, Är _ __ ] e __ _ » _ _- ,, e _ .. »- , sagd.

Med trolovningsbarn förstas barn, som är avlat i trolovning, eller vars föräldrar efter dess avlelse ingått trolovning med varandra; och skall, ändå att vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade eller besvågrade, att äkten- skap dem emellan måste återgå, eller endera var gift med annan, barnet an— ses såsom trolmmingsbarn, där föräldrarna eller en av dem var i god tro.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till

Lag angående ändring i l 1 kap. av lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap.

Härigenom förordnas, dels att i 11 kap. av lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad såsom 4 a %, dels ock att 4 och 9 %% i nämnda kapitel. 9 % i nedan angivna del, skola hava följande ändrade lydelse:

4- å,

Är, da dödsfall inträffar-, till namnet känd dödsbodelägare a okänd ort eller sa fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt iboet, skall det hos rätten anmälas av den, som har boet i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, god man att. bevaka den borto- varandes rätt och förvalta hans lott i boet.

Kan vid dödsfall ej utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är be- rättigad till arvet, eller finnes kännedom om arvinge efter den döde men saknas kunskap säväl om arvingens namn som om hans vistelseort. skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Tarvas i annat fall, än i första stycket avses, att känd bortovarandes räll . bevakas eller hans egendom förvaltas, skall ock god man förordnas att be- vaka hans ”ätt eller förvalta egendomen.

4 a %.

Skall enligt vad särskilt stadgas egendom ställas under vård och förvaltning av god man, som avses i denna lag, nämne rätten god man att vårda och förvalta egendomen samt, såvitt egendomen rörer. företräda den, från vars förvaltning densamma blivit undantagen. '

9 ä.

God _ _ _ _ __ _ _— _ _ _ _» _ _ _ _ egendomen.

Förteckning _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ förmyndaren.

Har arv, som för bortovarande eller okänd arvinges räkning förvaltats av god man, till följd av arvsrättens preskription tillfallit allmänna arvsfonden, gälle i fråga om egendomens försäljning vad i lagen om allmänna arvsfonden är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 . -

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 19 % rättegångsbalken. 5

Härigenom förordnas, att 11 kap. 19 é rättegangsbalken skall i nedan angivna det hava följande ändrade lydelse:

Där _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ —- - _ _ _ _ ' _ gillt.

Skall, allmänna arvsfonden stämmas, må stämningen ihuvudskrift eller besannad avskrift ingivas till Konungens befallningshavande i det län, där arvlåtaren senast haft sitt hemvist, och äligge det betallningshavandeu att överlämna stämningen till kainmaradvokattiskalsämbetet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag till

, Lag Om ändrad lydelse av 38 % konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 33 ;” konkurslagen skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse: _

Har _ _ __ _ __ _ _ _ _ _ _ _, ' ' _- tillämpning.

Fran _ _ _ _ _ —— _ —--— _ _ _ _ _ _ _ _ gjordes.

Översteg vid avskiljande enligt 2 kap. i lagen om arv den avskilda egen- domens värde i märklig mån vad som rätteligen tillkom arvingarna efter den först avlidne maken, skall, om den rörande avskiljandet upprättade handling ej ingivits till rätten tidigare än ett år, innan ansökan om efterlevande makens försättande i konkurs gjordes, på talan av konkursboet återbäras egendom, motsvarande vad den avskilda egendomen i värde översteg det, som rätteligen tillkom den först avlidne makens arvingar.

Ilenna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av l & i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteck- ningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 & i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

1 %.

Över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, näm- ligen: ett över lagfarter med fång av fast egendom; ett över inteckningar i sådan egendom; _ett över inskrivningar av tomträtt samt av fång till sådan rätt, inteckningar itomträtt, inskrivningar av vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt, så ock över inteckningar i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll); ett över äktenskapsförord; ett över ärenden angående förmynderskap och godmanskap; samt ett över bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, ___ätgärder, som avses i 9 kap. av lagen om arv, förordnande eller entledigande av boutredningsman, varom förmäles i lagen om allmänna arvs— fonden, samt avhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomt- rättsprotokollen skall för varje ärende å brädden tecknas namnet på den egen— dom, ärendet rörer, uti protokollet över ärenden angående förmynderskap och godmanskap namnet å den omyndige eller den, för vilken god man förord- nats, ävensom det nummer, varunder förmynderskapet eller gödmanskapet blivit infört i förmynderskapsboken, samt uti övriga protokollen för ärende, som angår inregistrering av bouppteckning, bevakning av testamente, åtgärder, som avses i 9 kap. av lagen om arv, och förordnande eller entledigande av boutredningsman, varom förmäles i lagen om allmänna arvsfonden, den dödes namn och för annat ärende namnet & den person, ärendet rörer. Sker an- mälan av arvsanspråk, skall hänvisning till ärendet tecknas å brädden av protokollet över registrering av bouppteckning efter arvlåtaren.

Vid _ ___________________ drives. HOS __ i _ ___________________ infört. Har _ _ _ _ _______________ anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Inledning.

I början av den historiska tiden sönderfalla de germanska stammarna i ätter, som sammanhållas av gemensam härstamning. Spår av ättens sam- manhållning företrädesvis genom stammodern (matriarkat) har man trott sig finna i de äldsta urkunderna, men matriarkatet har i varje fall upphört med uppkomsten av det monogamiska äktenskapet såsom en fast institution. Inom ätten kan man urskilja en trängre krets, son och dotter, fader och moder. broder och syster, å ena sidan, samt övriga skyldemän å den and *a. Denna skillnad mellan en trängre och vidsträcktare arvskrets är grundläggande för den germanska arvsrätten. Samboendet eller den gemensamma bostaden känne— tecknar i regel den trängre kretsen av skyldemän. Denna krets bildar tillika enhet för den ekonomiska hushållningen, för produktion och konsumtion. Söner, som grundade eget hushåll, hade rätt till viss andel av faderns egen- dom. Döttrar hade blott anspråk på underhåll eller vid gifte på utstyrsel. Arvsrättens utveckling, som föreligger redan i de äldsta lagarna, består väsent— ligen däri, att omkring arvsrättens egentliga kärna, den trängre arvskretsen, slutit sig en vidsträcktare krets av skyldemän: barnbarn, far- och morför— äldrar, syskons barn 0. s. v. Skyldemän inom den trängre kretsen stodo ur- sprungligen utanför skyldskapsräkningen. Även om inom den vidsträcktare kretsen skyldskapen till en början räknats efter led (gradualprincip), varav spår finnas såväl i skandinaviska som i sydgermanska lagar, synes i stället för den ursprungligt, efter gradualprincipen bestämda ätten redan i mycket gamla rättskällor hava trätt begynnelsen till en ny beräkning av skyldskapen. Skillnaden" mellan den trängre och vidare arvskretsen har ersatts av en en— hetlig skyldskapsräkning och arvsordningens bestämmande efter skyldemän- nens fördelning i vissa av gemensam härstamning bestämda grupper (paren— teler). Arvlåtarens avkomlingar bilda första parentelen, arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar, såvitt de icke tillhöra första parentelen, bilda den andra, arvlåtarens far- och morföräldrar med deras avkomlingar bilda på samma sätt den tredje parentelen 0. s. v. Den grundsats, som i nyare doktrin är känd under namnet parentelprincip, vann tidigt sin första tillämpning, idet att, utan avseende på närhet i led, skyldskap genom närmare parenteli vissa fall uteslöt från arvet alla, som tillhörde fjärmare parentel. Tillika in- fördes i viss omfattning rätt för avliden persons avkomlingar att inom paren- telen inträda i den dödes ställe och taga arv jämte dem, med vilka den döde skulle hava ärvt, om han levat. samt därvid bekomma den lott., som denne

Historisk översikt.

skulle hava erhållit (s. k. representationsrätt). Förhållandet får icke uppfattas så, som skulle parentelprincip och representationsrätt hava införts säsom färdiga grundsatser. Dessa begrepp utgöra endast riktlinjer för den nyare tidens teori vid försök att komma till en översikt över de gamla germanska arvsordningarna, som tillhöra de mest omtvistade delarna av privaträttens historia. tepresentationsrätten, som synes bero av en för de primitiva sain— hällena främmande juridisk uppfattning, har för övrigt sannolikt i de flesta germanska lagar inkommit genom inflytande från den mera utvecklade romerska rätten.

I äldsta tider rådde mellan skyldemännen samförmögenhet, iden man egendom tillkom de särskilda ätterna. Denna samfällda egendom tillkom länge allenast den trängre kretsen inom ätten. Individuell egendom i sträng mening var endast det, som var bestämt till rent personligt bruk och ursprungligen till stor del följde den döde i graven (krigarens rustning, kvinnans smycken o. s. v.). llr den samförmögenhet, som tillkom skyldemännen, särskilt den trängre kretsen, har arvs=ätten utvecklat sig. Arvsrätten var bunden vid skyld— skap och sålunda icke beroende av arvlåtarens vilja. Testamentet var obe— kant. För egendom av olika slag gällde olika successionsregler. Den förnämsta egendomen, den odlade jorden, var länge undandragen ägarens godtyckliga förfoganderätt; skyldemännens samtycke erfordrades för avyttring. GenOm arvlåtarens död trädde arvingen i besittning av egendomen, i vilken under äldsta tid han redan under arvlåtarens livstid på visst sätt ägde del. Tillträde till arvet genom särskild rättshandling erfordrades icke; dödsfallet gjorde efterlevande skyldeman till arvinge. Inom den trängre arvskretsen ärvde främst barn, därefter föräldrar och sist syskon. Då arvsrätten grep omkring sig inom den vidsträcktare kretsen av skyldemän, kommo inom denna krets till en h_örjan endast män och skyldskap genom män i fråga. Detta gällde särskilt » bettiffande arvstitten till jorden. Även sedan kvinnan erhällit arvsrätt, stod i hon efter mannen på mängahanda sätt, exempelvis därutinnan, att kvinna j uteslöts av lika nära besläktad man, eller så, att kvinnans arvsrätt var är i skränkt till föremål av specifikt kvinnligt bruksvärde, medan all annan egen- dom jämte mannens rustning och dylikt tillföll manlig arvinge. Jordbesitt- » ningens betydelse i ekonomiskt och socialt hänseende föranledde i äldsta historiska tid, att dotter och dotters barn icke hade arvsrätt till jorden, då denna därigenom skulle kunna gå över till annan ätt. Även sedan kvinnan erhållit arvsrätt till jord, gällde icke blott, att man hade företräde framför kvinna, utan även att skyldskap, förmedlad genom man, hade företräde fram- för skyldskap, förmedlad genom kvinna. Ättens organisation var rent agnatisk. Efter hand upphörde jordbesittningens stränga bandenhet vid ätten. I stället, för ättemännens bifall till en föryttring utom ätten trädde en lösningsrätt för dem, sedan sådan föryttring redan skett. Men denna ändring förmådde ej rubba arvsrätten. Genom den lagbestämda arvsordningen övergick jordegen- domen och vad därtill hörde ä arvingen, utan att arvlåtaren genom testamen—

tariska bestämmelser förmådde inverka härpå. Då inga skrivna rättskällor, som avse den germanska urtiden, flnnas i behåll, kunna upplysningar om rättstillståndet under denna tid vinnas endast genom slutledningar från senare rättskällor samt genom jämförelse med dessa sinsemellan. En sammanhängande skildring är på dessa vägar icke möjlig att utföra, men de upplysningar, som stå att vinna, äro av största vikt såsom utgångspunkter för den följande rätts— utvecklingen.

Under den frankiska perioden av den sydgermanska rättshistorien utvisa Den/'rankz'slrrt rättsurkunderna en mångfald av invecklade och ofta till sitt innehåll om— Pmadcn' tvistade arvsordningar. Parentelprincipens förekomst i arvsordningarna är icke för denna tid styrkt, med undantag dock för longohardisk rätt. Representa— tionsrätt förekommer i den av romersk rätt påverkade burgundiska lagen. Den mest berömda av den frankiska periodens urkunder, vestfrankernas eller snalfrankernas lag (från början av BOD—talet.), känner i sin äldsta form en mera utvecklad arvsrätt endast till lösören. Fast egendom övergick visserligen vid liusfaderns död å sönerna, men hemföll, om inga söner funnos, till byalaget (vicini). Under åttonde århundradet ärvdes bondejorden även av dotter, broder dch syster. Sonson erhöll småningom arvsrätt hos de saliska frankerna, sach- sarna, longoharderna och vestgoterna. Likaså trädde syskons barn i avlidet syskons ställe. Kretsen av arvsbe=ättigade var icke obeg'änsad. Likasom den kyrkliga lagstiftningen satte en gräns för skyldskapen såsom äktenskapshinder, så stadgade också den frankiska periodens lagar en gräns för den på skyld- skap grundade arvsrätten. Arvsgränsen angives olika i olika lagar: till femte, sjätte eller sjunde led. I saliska lagen finnes en antydan om sjätte led såsom arvsgräns. Hos ostfranker eller ribuarier och vissa andra folkstammar be- gränsas arvsrätten till femte led, hos longobarder och sachsare till sjunde led. Men sannolikt avses stundom samma gräns, i det skyldskapsräkningen ofta hade olika utgångspunkter hos de olika folkstammarna. Det huvudsakliga intresset är för övrigt knutet därvid, att en begränsning stadgats, icke vid det sätt, varpå gränsen dragits. Under den tidigare medeltiden eftersträvade man inom kyrka och stat en viss likformighet med hänsyn till äktenskapsrätt och arvsrätt i fråga om skyldskapens begränsning. Om skyldcmän icke funnos inom den angivna gränsen, gjorde statsmakten i fiskaliskt syfte anspråk på arvet. Att arvsrättens begränsning skulle ägt någon större ekonomisk betydelse för staten, kan dock betvivlas. Analogien med de kyrkliga bestämmdserna om äktenskapshinder har säkerligen inverkat på arvsgränsens bestämmande", men härtill funnos även andra orsaker. Det kan sålunda erinras därom, att släktens rätt i övrigt, exempelvis till böter, sedan urgammal tid var begränsad till vissa närmare skyldemän, samt att i likhet härmed det vid lagarnas första upptecknande kunde förefalla naturligt att begränsa arvsrätten. [själva verket är det med hänsyn till arvsrättens utgångspunkt i den trängre arvskretsen icke så mycket arvsrättens begränsning som fastmera dess utsträcknim som

07

tarvar förklaring. Då arvsrätten grep omkring sig iden yttre skyldskaps-

kretsen, krävdes från bevisningssynpunkt en begränsning av denna krets. Ber hovet av en begränsning framträdde särskilt, då det gällde att bestämma de ekonomiska förmåner, som i skilda hänseenden tillkommo släktens medlem- mar. Men även i övrigt var ätten ursprungligen en strängt sluten enhet. Ju starkare ättens offentligträttsliga och sociala funktioner voro, desto mera naturlig var ättens begränsning. Denna upphörde i samma mån som det territoriella samhällets makt växte.

Den germanska arvsrätten innefattar endast succession i tillgångar. För arvlåtarens gäld är arvingen icke betalningsskyldig med egna medel, men det åligger honom att sörja för att den bliver betald med i kvarlåtenskapen befintliga lösören, så långt. dessa räcka. Arvlåtarens borgenärer sägas stun- dom vara närmaste arvingar, och den närmaste verkliga arvingen är ersätt— ningsskyldig, om han underlåtit att sörja för, att de få betalt., som nyss sagts.

Under kyrkligt inflytande uppkommo förfoganden för dödsfall (själagåvor). Testamentet kom småningom i bruk till förmån för kyrkliga stiftelser, i det att på många ställen en bestämd kvotdel av förmögenheten frigavs. Stundom inskränktes beträffande återstoden den av lagen föreskrivna tvångsarvsrätten allenast. till söner och döttrar. Enligt vissa rättskällor hade skyldemän ovill— korlig arvsrätt endast. till ärvd fast egendom. I saknad av naturlig skyldskap kunde man upp 1ätta konstlad skyldskap (frank. adlathamire, lat. adoptare iu hereditatem). Åtgärden krävde tingets eller konungens samtycke.

Den senare. Under den sydgermanska rättens andra period, den egentliga medeltiden, medeltiden" försvinner motsatsen mellan den trängre. och vidare skyldskapskretsen. Pa- rentelprincipen vann ökad tillämpning. Denna princip ligger sannolikt till grund för Sachsenspiegel (omkring 1221—1230). Den förekommer ocksåi

* Swabenspiegel, i tyska länsrätten. i mellersta och norra Frankrike, i stora delar av Schweiz, i Österrike och Tyrolen, i England och Nederländerna. Representationsrätten fastslogs genom lagstiftning först för barnbarn, därefter för syskons barn. Stadganden om representations *ätt förekomma i Sachsen— Spiegel och Swabenspiegel för sonbarn, i friesisk rätt även för dotterbarn samt vid medeltidens slut i enstaka schweiziska arvsordningar. Bestämmelsen om; arvsrättens begränsning till visst led bortföll i regel. Den äldre lagstift- ningens försök att stadga en gemensam gräns för skyldskapen med hänsyn till såväl äktenskapsrätt som arvsrätt rönte ej framgång. De förhållanden, som under den frankiska perioden föranlett införandet av en arvsgräns, upp— hörde efter hand. Ätterna voro icke längre såsom förr slutna enheter eller samhällen med en mångfald gemensamma intressen. Det territoriella sam- hället hade övertagit _vården av de. offentliga intressen, som tidigare tillkom— mit ätterna själva att tillvarataga. Arvsrättens begränsning bortföll, då ättens egen begränsning icke längre upprätthölls av särskilda intressen. Dock kvar- står en arvsbegränsning i enstaka lagar från femtonhundratalet såväl i Tysk— land som i Schweiz, t. ex. den reformerade läbeckska stadsrätten av 1586. Arvsrättens begränsning var ett uttryck för ätternas urgamla självständighet

men upphörde med ättebandens försvagande. Ett annat uttryck för ätternas självständighet är grundsatsen paterna paternis, materna maternis. Denna grundsats, som har urgamla rötter, avsåg från början att hindra, att de skilda ätternas jord genom arv övergick från fädernesidan till möderne— sidan eller tvärtom. Då grundsatsen efter hand utsträcktes till all annan egen- dom, försvagades den till en regel om lika fördelning mellan de båda sidorna. På flera ställen i Frankrike och Tyskland tillämpades denna hemfallsrätt (jus recadentiaa), i det fädernesidan ärvde det, som härstammade från fädernet, och mödernesidan mödernegodset. Senare ärvde fädernesidan hälften av hela förmögenheter], mödernesidan andra hälften. Denna uppdelning av släkten i fäderne— och mödernesida finnes i den franska sedvanerätten (le droit cou— tumier) samt i många äldre tyska rättskällor. I sina detaljer utvisa de medel— tida arvsordningarna många skiljaktigheter, allt eftersom fråga är om manligt och kvinnligt kön, fäderne— och mödernesida samt hel— och halvsläkt. En mängd olikheter i arvsrätten rådde också i fråga om lös egendom och för— värvad jord, å ena sidan, och ärvd jord, å den andra, angående representa— tionsrättens utsträckning, om arvsrättens begränsning o. s. v. Ifråga om särskilda stånd och klasser funnos ock stora olikheter, ävensom mellan lands- och stadsrätt. Skiljaktigheterna äro så många till följd av den medeltida rät- tens oerhörda splittring, att icke ens en översiktlig framställning i detta sam- manhang kan medföra något gagn. Men ett studium av de medeltida arvs- lagarna giver ett bevis, om ett sådant skulle erfordras, för arvsrättens positi— vitet. Det är vid tanken härpå omöjligt att fasthålla vid en över den histo— riska rätten höjd princip, som skulle ligga till grund för arvsrätten i de olika länderna.

Arvsrätten bibehöll under den egentliga medeltiden sin karaktär av suc- cession allenast i arvlåtarens tillgångar. Arvinges ansvarighet för den dödes gäld blev icke mer begränsad till lös egendom, men förblev begränsad till kvarlåtenskapens belopp; arvingen hade rätt att befria sig från ansvarighet genom att avträda egendomen till borgenärerna.

Ur själagåvorna utvecklade sig testamentet, särskilt inom det andliga stån- det. Även lekmannatestamenten upprätthöllos såsom själagåvor under kyr- kans auktoritet. Den värdsliga rätten fann sig i testamenten under förutsätt- ning, att den vanliga formen för motsvarande rättsärenden i levande livet iakttagits. Testamentsexekutorer brukade insättas efter förebild av den äldre germanska rättens förtroendeman (salman) vid överlåtelse av en hel förmö— genhetsmassa eller av fast egendom. I trettonde århundradet voro dylika testamenten i bruk bland de sydgermanska folken. Testamentets egentliga egendomlighet var dess egenskap av återkallelighet. Den grundsats att testa— mentet städse kunde återkallas vann dock endast långsamt insteg. Testa- mentet var och förblev hos de germanska folken den sekundära successions— formen. »Gott, nicht der Mensch, macht den Erben».

Den legala successionsformens övervikt hos den germanska arvsrätten har

till stor del sin förklaring i den överväldigande betydelse, som jordbesitt- ningen hade för familjen och den enskilde i de medeltida samhällena. Jord— besittningen bildade grundvalen för all större förmögenhet och var avgörande för familjens ställning i ekonomiskt, socialt och politiskt hänseende. Vid— . makthållandet av familjens och ättens jord blev därför ett intresse, som be- härskade en stor del av rättsordningen och hindrade testamentets utbredning. Ehuru redan vid den historiska tidens början jorden icke i sträng mening tillhörde familjen eller ätten utan var individuell egendom, förblev dock en persons egenskap av att tillhöra en jordägande släkt i socialt hänseende av största betydelse. Jordbesittningen blev också grundläggande för den efter hand uppkommande ståndskillnaden. För adelns maktställning var från början den större jordbesittningen framför allt avgörande. Att undvika jordbesitt- ningens splittring vid arvskiftet blev ett viktigt adligt intresse. För adeln uppkom också en särskild besittnings— och successionsform i länsrätten. Även bortsett härifrån uppstod till adliga gods testamentsvis en privilegierad arvsrätt, som avsåg egendomens sammanhållande. Genom länsrätten skapades det medeltida feodala samhället. Detta var en överbyggnad på den ursprung- liga bondekulturen. Den gamla germanska rätten var en övervägande å na— turalhushållning byggd landsrätt. Dess arvsrätt var ursprungligen en för bonde- samhällen avpassad arvsordning, som främst avsåg jorden såsom den utan jämförelse förnämsta förmögenhetsbeståndsdelen. Redan under den historiska tidens första period försvagades emellertid de för den äldsta tiden karaktä- ristiska huvuddragen av den rättsordning, som åsyftade att binda jordbesitt- ningen vid ätterna. Med en fortskridande kultur gjorde sig individens bety- delse inom familjen gällande. Döttrar ärvde jord lika med söner. Med upp- komsten av penninghushållning och tilltagande arbets- och yrkesfördelning upplöstes efter hand på många håll de gamla bondesamhällena. .Iordbesitt— ; ningens bundenhet vid ätten upphörde småningom. Romersk rätt blev känd och använd. Testamentarisk succession uppstod. Ett visst företräde för män och manlig skyldskap upphörde i fråga om arvsrätt till jord först på 1500- talet, till en början i stadsrätten, sedan i landsrätten. Längst har den agna- tiska arvsrätten bibehållit sig inom länsrätten och såsom privilegierad arvs- rätt för adeln (fideikommiss, primogenitur). Först genom kyrkans inflytande och senare genom de italienska och tyska universitetens inverkan undan-, trängdes den germanska rätten i Tyskland av den romerska. Den romerska * rättens utbredning i Tyskland från medeltidens slut bör ses mot bakgrunden av dåtida ekonomiska förhållanden och den romerska rättens principiella åtskillnad från den germanska. Den romerska rätt, som vann insteg i Tysk— land, var i sin utbildade form avpassad efter ett samhälle med långt mer framskriden kultur än det germanska. Sedan urminnes tid lämpad efter ett stadssamhälle med utpräglad penninghushållning, var den romerska rätten utvecklad till en världsrätt med formellt lika behandling av alla personer och alla saker, jordegendom och lösören. Testamentet var grundform för succes-

sionen. Den romerska folkhushållningen, som städse uppburits av ett relativt ringa antal fria medborgare, kännetecknades av det nära sammanhanget mellan dessa medborgare, å ena sidan, och den romerska statens successiva maktutveckling, å den andra. Den enskildes verksamhet i statens tjänst, vare sig den var förlagd till Italien eller till provinserna, blev den förnämsta källan till rikedom. Med det romerska rikets utbredning följde utnyttjandet av de underkuvade folken och den tilltagande användningen av ofria ar- betare. Romarnas egen privata produktion blev efter hand alldeles otill— räcklig såväl för statens som för den enskildes behov. Då Rom och efter hand hela det övriga Italien i stor utsträckning voro hänvisade att leva på provinsernas naturtillgångar och arbete, erhöll penninghushållningen en allt överväldigande betydelse. Denna satte ock sin prägel på den romerska rät- ten. De germanska folken, som utbredde sig på det romerska rikets område, befunno sig ännu på naturalhushållningens stadium. Den nykomna befolk— ningen grundade till en början bondesamhällen. Det blev en bondekultur inom det forna romerska riket. Småningom grundades städer, först på de orter, där de antika elementen bibehållit sig. Senare utvecklade sig handel och industri i de norditalienska, sydfranska och sydtyska städerna. Efter bonde—, ständets och skråväsendets blomstringstid under 1200— och 1300-talen följde de adliga jordägarnas och patriciska köpmannasläkternas. Den rörliga för— mögenheten koncentrerades i städerna. Den tyska medeltidens stadsrätter lämpades därför efter den rörliga förmögenheten såsom grundval för borga- rens existens.

Denna ekonomiska utveckling banade väg för den romerska rättens upp— tagande i Tyskland. Jordbesittningens sociala och politiska betydelse träng— des väl endast småningom i bakgrunden. Men för städerna och för den på penninghushållning byggda samfärdseln var den romerska rätten lämpad. Så var den romerska arvsrätten med sin större dispositionsrätt över förmögenheten avpassad efter stadsbefolkningens behov och den i städerna samlade rörliga förmögenhetens natur. Den romerska rättens reception i Tyskland sträckte sig efter hand även till succession i jordegendom, först i södra och västra Tyskland, under det att på många ställen i norra Tyskland den från medel- tiden härstammande successionsordningen bibehöll sig långt senare. Medan den gamla germanska rätten utgick från jordbesittningens bundenhet vid ätten, så att dess medlemmar enligt arvsordningen hade därpå ett anspråk, som icke kunde omintetgöras genom ägarens disposition, utgick den romerska rätten i dess äldsta historiskt kända form från den absoluta testamentsfrihe— ten, från arvlåtarens rätt att fritt välja sin arvinge. Under tidernas lopp närmade sig de båda arvsrättssystemen varandra, så att de båda succes— sionsgrunderna erkändes jämte varandra. I regel skedde detta så, att även jordbesittningen underkastades den romerska testamentsrätten, som i den form, i vilken den blev känd av de germanska folken, var inskränkt genom tvångsarvsrätt till förmån för närmaste skyldemän.

Den romerska arvsrätten.

Till jämförelse med den germanska rätten må här några huvuddrag av den romerska arvsrättens utveckling antydas. I detta sammanhang kan dock endast den legala successionsformen beröras. Denna intager i romersk rätt endast en sekundär ställning i förhållande till testamentet men har i äldre och nyare tid utövat stort inflytande på lagstiftningen såväl i Tyskland som i andra länder. Romersk rätt ligger i viss mån till grund för arvsordningen i Code civil och har därigenom utbrett sig till övriga länder, som upptagit den franska rättens arvsordning.

Det centrala begreppet i Roms äldsta historiska rätt (jus civile) var faders- makten (patria potestas), som sammanhöll familjens medlemmar och egen- dom. Likasom den germanska rätten kände även den romerska en skillnad mellan den trängre och vidare kretsen av skyldemän, av vilka den förra (sui heredes) omfattade dem, som stodo omedelbart under stammen och genom familjefaderns död blevo självständiga (sui juris), medan den senare omfat- tade övriga skyldemän (agnati, gentiles). Agnater voro de, som med arvlå- taren skulle stått under samma patria potestas, om en bestämd tidigare stam- fader levat. Om arvlåtaren icke efterlämnade någon suus heres, tillföll arvet närmaste agnat, d. v. s. broder, syster samt moder (sub mann mariti, soro— ris loco) samt därefter avlägsnare agnatiska kollateraler. Skyldskapen var sålunda ursprungligen bestämd efter härstamning, förmedlad genom män (agnatisk skyldskap). Sådan skyldskap uppkom icke för avkomlingar av kvinnlig agnat, ty antingen inträdde kvinnan (i äktenskapet med manus) i mannens familj och var då filiae loco samt ärvde såsom sina barns agna- tiska syster, eller också förblev hon (i äktenskapet utan manus) under sin faders patria potestas. Egendomen sammanhölls av fadersmakteutill en en- het och övergick vid familjefaderns död såsom enhet (universalsuccession) på grund av lag till dem, som tillhörde den trängre skyldskapskretsen (sui), eller. om arvingar där saknades, till den vidsträcktare (agnater). I sista hand till— föll arvet dem, som hade samma familjenamn som arvlåtaren (gentiles). Arvsrät- ten inom den agnatiskt organiserade ätten var obegränsad. Den agnatiska ätten, som länge sammanhölls av religiösa och politiska band, vilade i senare tid på en känsla av social samhörighet, som kan jämföras med förhållandet hos medel- tidens feodala ätter. Häri ligger delvis förklaringen därtill, att den obegränsade agnatiska arvsrätten kunde bibehålla sig så länge. Fadersmakten innebar oin- skränkt förfoganderätt över egendom och därför också rätt att insätta en främ- mande person till arvinge. Men skulle någon inom den trängre skyldskapskretsen förbigås, måste detta ske genom formlig arvlösgörelse i testamente (exheredatio). I äldre tid var dock arvlösgörelse ytterst sällsynt och förenat med försvårande formföreskrifter. Det var ett yttersta hjälpmedel, likartat med husfaderns jus vitae ac necis. Den lagbestämda arvsrätten vilade enligt äldsta rätt på den , agnatiska skyldskapen. Egendomen borde bevaras inom denna skyldskaps- krets och bilda grundvalen för dess ekonomiska maktställning. Förmögen— hetens splittring undveks i viss mån till bevarande av den agnatiska släktens

ekonomiska, sociala och politiska betydelse. Utvecklingen gick emellertid fram emot den kognatiska skyldskapens erkännande.

Universalsuccessionens begrepp, som ligger till grund för hela den romerska arvsrätten, innebär, att förmögenheten icke uppfattas såsom en summa av konkreta nyttigheter (tillgångar) utan såsom en värdeenhet, ivilken skulderna ingå såsom en negativ beståndsdel (aktiva och passiva). Uppfattningen, som säkerligen påverkats av den till sakralrätten hörande föreställningen om nöd- vändigheten av en arvinge, som succederar in omne jus defuncti, var icke enastående i den romerska rätten utan förekom där även på andra områden (exempelvis bonorum venditio i den äldre konkursprocessen). Inom arvsrätten var denna föreställning ursprunglig och bröts först genom införandet av hene- ficium inventarii under Justinianus.

Under den andra perioden av den romerska privaträttens historia, den pretoriska tiden (från preturens inrättning år 367 f. Kr.), försvagades det agnatiska skyldskapsbandet; den genom kvinnor förmedlade skyldskapskretsen kallades jämväl till arvet, dock först efter alla agnater, samt i sista rummet den avlidnes make (bonorum possessio ab intestato). Den pretoriska arvsord- ningen uppställde fyra arvsklasser: 1. Liberi, icke blott sui utan även emanci- pati (med collatio bonorum) under lika delning mellan barn och delning efter de olika grenarna (delning in stirpes), om något barn var avlidet före arv— låtaren och efterlämnat barn. 2. Legitimi, d. v. s. de agnatiska skyldemän, som hade arvsrätt enligt jus civile, men icke förut tillträtt kvarlåtenskapen, kallades alltjämt till arvet. Närmare led utesluter fjärmare, lika nära led ärva efter huvudtal (in capita). 3. Cognati. Arvet delades in capita mellan dem, som voro i lika'led besläktade med arvlåtaren. 4. Vir et uxor (efterlevande make). Då den pretoriska rätten gav arvsrätt jämväl åt dem, vilkas skyldskap med arvlåtaren förmedlades genom kvinnor (kognater), inskränktes arvsordningen för dem till sjätte led (kusiners barn inbördes) samt av sjunde led arvlåtarens kusiners barnbarn. Motiven till denna begränsning äro likväl obekanta. Emellertid måste begränsningens praktiska betydelse hava varit ringa, då gränsen torde hava sammanfallit med den antagna gränsen för möjligheten att bevisa skyldskapen. Naturligt är, att vid utsträckning av arvsrätten till denna klass av processuellt-tekniska skäl en viss gräns sattes för en arvsrätt, som eljest kunde synas utsträcka sig till det helt och hållet obestämbara och därigenom från bevisningssynpunkt orsaka rättsosäkerhet. Den utav en av de klassiska juristerna (Modestinus) avgivna förklaring, att mycket avlägsnare skyldemän icke gärna kunde finnas i livet, är uppenbarligen icke träffande, såframt den får tolkas efter sin ordalydelse. Fastmer ligger förklaringen däri, att ingen motsvarighet till de förhållanden, som betingade den obegränsade agnatiska arvsrätten, förelåg hos den kognatiska skyldskapskretsen. Arvsrät— tens begränsning är därför i detta fall mer naturlig än dess motsats.

Genom särskilda förordningar under kejsartiden reglerades arvsförhållandet mellan moder och barn. Modern erhöll arvsrätt till barnets kvarlåtenskap

jämte dess agnatiska syster. Barn erhöllo såsom moderns agnater arvsrätt efter henne framför de övriga agnaterna. Detaljerna av kejsartidens arvslag— stiftning äro i detta sammanhang utan intresse. En fullständig omdaning av arvsordningen åvägabragtes av kejsar Justinianus genom en lag av år 543 e. Kr. (Novella 118). Grundsatsen var, att blodsbandet — vare sig det agna- tiska eller kognatiska — blev bestämmande för arvsrätten. Arvsrätten var i huvudsak bestämd efter gradualprincipen, men en klassindelning infördes, som med hänsyn till skyldskapens art gav vissa grupper av skyldemän företräde framför andra. I den justinianska rätten uppdelades skyldemännen i fyra arvsklasser: första klassen omfattar avkomlingar (descendenter) utan åtskillnad mellan kön och grad. Den, som inom sin gren är närmare arvlåtaren, ute- sluter sina avkomlingar. Avlägsnare avkomlingar, såsom sonbarn och dotter- barn, erhålla vid fördelningen så mycket som deras avlidna fader eller moder skolat ärva (representationsrätt). Andra klassen omfattar fader och moder samt övriga förfäder (ascendenter), helsyskon och helsyskons barn. Närmare ascendent utesluter fjärmare. Arvet delas, då blott ascendenter finnas, på fäderne- och mödernesidan i lika delar samt vidare efter huvudtal. Helsyskon ärva alltid med föräldrar, även då båda leva, samt om föräldrarna äro döda, jämte övriga i grad närmaste ascendenter. Helsyskons barn hava representa— tionsrätt, om de äro samarva med syskon eller ascendenter. Äro de ensamma arvingar, ärva de per capita. Tredje klassen innefattar halvsyskon och halv— syskons barn. Halvsyskons barn hava representationsrätt, om de äro samarva med halvsyskon. Finnas endast halvsyskons barn, ärva de per capita. Fjärde arvsklassen omfattar övriga skyldemän utan inskränkning i grad. Närmare grad utesluter fjärmare, lika nära dela arvet per capita. "Prövar man den justinianska arvsordningen efter nutida, inom den juridiska litteraturen an- tagna grunder, finner man, att representationsrätt vunnit tillämpning i descen— dentlinjen och i första sidolinjen (hel- och halv-syskons barn). Inom dessa arvsklasser kan också parentelgrundsatsen i viss mån anses gälla. Men ascen- denter ärva alltid jämte helsyskon och utesluta övriga kollateraler. Och hel— syskon samt helsyskons barn äro samarva med föräldrar, även om båda leva. Om en följdriktig tillämpning av parentelprincipen kan icke bliva tal, såvitt angår de viktigaste arvsklasserna. Efter dessa vidtager gradual- principen.

Arvsordningen känner icke någon gräns för arvsrätten. Institutionerna tala visserligen om tionde led såsom arvsgräns, men Justiniani senare lagstiftning känner icke någon sådan begränsning. Orsaken, varför de justinianska juris— terna, oaktat arvsföljden blev kognatisk, icke upptogo den pretoriska rättens arvsgräns, är icke närmare känd. Den ligger måhända däri, att man vid in- förandet av likställighet mellan agnatisk och kognatisk skyldskap helt enkelt förbisett, att de grunder, som i äldre tid föranledde saknaden av arvsgräns vid agnatisk skyldskap, icke förelågo vid den blott kognatiska skyldskapen. Glossatorerna (Accursius, Baldus) tilläto successionen endast till och med

tionde led. Utom den nya arvsordningen införde Justinianus inom arvs- rätten en annan viktig nyhet: bouppteckningsinstitutet (beneficium inventarii). Medan den tidigare romerska rätten ställt arvingarna inför valet att avstå arvet eller att jämväl övertaga ansvaret för den dödes gäld, eventuellt med egna medel, bereddes genom beneficium inventarii möjlighet för arvingen att övertaga arvet men inskränka ansvarigheten till kvarlåtenskapens tillgångar.

Vid en jämförelse mellan den romerska och den germanska arvsrätten måste framför allt beaktas, att den germanska arvsrätten träffade den ro- merska på dess senaste, fullt utvecklade stadium. Förhållandet mellan den lagbestämda arvsrätten, å ena, och testamentsrätten, å andra sidan, var faktiskt i det äldsta Rom sannolikt detsamma' som i den germanska rätten. Särskilt den första arvsklassen (sui heredes) var ursprungligen lika nära till arvsrätten som den trängre arvsklassen hos germanerna, även om rent for- mellt sett rätt till exheredation tillkom pater familias. Men redan i äldre romersk rätt framstår testamentet såsom den huvudsakliga successionsformen. Hos romarna lades huvudvikten på testamentet såsom form för arvlåtarens dispositionsrätt över sin egendom. Hos germanerna betonades framför allt arvsrättens objektiva och sociala sida. Släktarvet blev därför den huvudsak- liga successionsformen hos de germanska folken. Skillnaden är huvudsakligen beroende av jordbesittningens ekonomiska och sociala betydelse hos ger- manerna och jordegendomens bandenhet vid ätterna enligt germansk rätts- äskådning. Men denna skillnad får icke överdrivas. Det kan knappast an— tagas, att de närmaste skyldemännens rätt i Rom under äldre tid mer än i den något utvecklade germanska rätten i stort sett åsidosattes genom testa- mentet. Annorlunda blev förhållandet vid republikens slut och under kejsar- tiden, då de gamla familje— och släktbanden råkade i upplösning. I Rom an— sågs det då såsom onaturligt, om en förmögen person avled utan att hava upprättat testamente (intestatus), medan hos germanerna det var en naturlig sak, att förmögenheten utan testamente tillföll skyldemännen. Det ligger ock nära att antaga, att de berömda romerska juristerna, vilkas skrifter äro käl- lorna till vår kunskap om'det romerska testamentet, företrädesvis — liksom i nutiden de engelska — ägnade sitt intresse åt den för de större förmögen- heterna avpassade testanientsrätten. Härav blev en följd, att de vid testa- mentet, som i likhet med den lagbestämda arvsrätten grundade en universal- succession, knöto arvsrättens allmänna läror. Att den romerska lagstiftningen medvetet försummade den lagbestämda arvsrätten kan knappast påstås, så- framt man tager hänsyn till den lagbestämda arvsrättens långa utvecklings— historia. Motsatsen framgår ock av tvångsarvsrätten, som till skydd för skyld- skapsarvet utvecklades jämsides med det tillväxande bruket av testamenten. I tvångsarvsrätten har släktarvet till förmån för närmaste skyldemän reagerat mot testamentsarvet. Då emellertid den romerska rätten ifullt utvecklat skick mötte de germanska stammarna," som befunno sig på ett vida lägre kultur- stadium, blev den testamentariska successionsformen det för den nya rätten

Den svenska arvsrättens utveckling.

mest karaktäristiska. Härtill bidrog den omständigheten, att den nya rätten likasom i Rom omhändertogs av juristerna. Det blev icke en folklig rätt utan måste enligt sakens natur bliva en för folkets breda lager främ- mande rätt. Alltifrån receptionstiden eller från slutet av femtonde århundradet står den tyska arvs— och testamentsrätten övervägande under romerskt in- flytande. Enstaka kvarlevor av germansk rätt hava bibehållit sig ipartikular- lagstiftningen, framför allt i preussisches Landrecht, men även eljest. Av germanskt ursprung äro arvsavtalen, testamentsexekutorsbefattningen, familje— fideikommissen, de särskilda bestämmelserna om succession i län och i bonde- gods (Anerbenrecht) o. s. v.

Den svenska arvs- och testamentsrätten har genomlupit samma utveckling som den sydgermanska rätten, dock att de germanska insatserna bibehållit sig längre och i större omfattning hos oss. Någon reception av den romerska privaträtten i dess helhet har icke ägt rum. Sistnämnda förhållande berodde huvudsakligen av landets avlägsenhet och folkets sena och sparsamma för- bindelser med den europeiska kontinenten samt av de ledande samhällsklas— sernas därmed sammanhängande ringa förtrogenhet med den i övrigt gängse europeiska fastlandsrätten. En viss hos folket inneboende seghet, som fast- hållit vid den fäderneärvda rätten, har ock bidragit att hålla utländskt in- flytande fjärran. Från rättshistorisk synpunkt kan emellertid anmärkas, att den romerska rättens ställning till våra landskapslagar ännu icke blivit före- mål för en ingående undersökning. De närmaste källorna till en dylik under- sökning, som skulle avse att utreda, i vilken form landskapslagarnas författare ägt kännedom om romersk rätt, torde numera endast i ringa mån kunna uppspåras. Men även en detaljerad jämförelse mellan rättskällorna, sådana de nu föreligga allmänt tillgängliga, saknas ännu.

Den gamla svenska arvsrätten var främst avpassad efter ett samhälle, där jordbesittningen var utav avgörande betydelse för en persons ekonomiska och sociala ställning. Landskapslagarna äro avfattade med tanke på samhällen av självägande bönder och hava måhända sitt största intresse genom de slut- satser, som de medgiva i fråga om den ursprungliga bondekulturen. Jordbo- sittningens bundenhet vid ätten enligt skyldskapsordningen framträder däri, att det lagbestämda arvet är den huvudsakliga successionsformen. Mans och manlig skyldskaps företräde framför kvinna och kvinnlig skyldskap gör sig ock på mångfaldigt sätt gällande såsom i all annan äldre rätt. Testamentet inkommer genom kyrkligt inflytande och vinner först långsamt insteg i'den världsliga rätten. För landsrätten utvecklas arvejordssystemet, som till skydd för ättens rätt från testamentet undantager största delen (nio tiondelar) av arvejorden, senare all arvejord. Stadsrätten, liksom stadskulturen i det hela, är svagt utvecklad och uppträder mest såsom en modif1kation av landsrätten. l städerna tillämpas ett måhända ytterst av romersk rätt påverkat laglotts- system, så att den, som har bröstarvingar, får genom testamente bortgiva en tiondel och den, som efterlämnar andra inländska arvingar, en tredjedel av

all sin egendom. Senare tillförsäkrades bröstarvingar fem sjättedelar, andra inländska arvingar hälften av all egendom, som ärvdes efter stadsrätt.

[ vara äldsta rättskällor av större omfattning landskapslagarna —— finner man spår av den förhistoriska skillnaden mellan en trängre och en vidare krets av skyldemän. Särskilt gäller detta om gottlandslagen och de båda göta- lagarna. Utvecklingen går under utjämning av skillnaden mellan dessa kret— sar fram mot arvsordningar, som i fråga om närmaste skyldemän motsvara parentelsystemet. Det kan icke här ifrågakomma att genomgå alla de sär— skilda landskapslagarna för att i detalj påvisa denna utveckling. Endast hu— vuddragen av de båda förnämsta lagarnas, östgötalagens och upplandslagens, arvsordningar skola här bliva föremål för en kort redogörelse.

Främst upptages i östgötarättens äldre arvsordning son och, där son ej finnes, dotter. l östgötalagens senare avfattning har från Birger Jarls arvslag (omkr. 1260) upptagits regeln, att son och dotter äro samarva, varvid son tager dubbel lott mot dotter. Spår av förhistorisk rätt finnes i lagens bestäm— melser om >>urgaef>>. Redan under faderns livstid äga sönerna ett slags rätt till faderns halva egendom, vilken utbetalas vid sönernas giftermål eller faderns omgifte. Då fadern giver urgaef åt en av sina söner, måste han giva åt. alla. Senare födda söner ägde vända sig mot sina bröder, som redan erhållit ur- gaef. Dessa stadganden hänvisa på den tid, då för den trängre arvskretsen samboendet var arvsrättens grund. Även dotter hade vid sitt giftermål rätt att utfå viss del av faderns egendom (omynd). Denna del var dock till sin storlek beroende av faderns vilja. Östgötalagen innehåller liksom övriga landskapslagar en blandning av äldre och nyare rätt. De särskilda rättsbuden kunna till sin uppkomst skiljas av århundraden. Så äro i östgötalagen reg- lerna om urgaef av mycket hög ålder och kunna knappast på lagens egen tid hava ägt tillämpning. Regler av ålderdomligt ursprung finnas iöstgötala- gen jämväl om arvsrätt till den egendom, som kvinna fick ihemföljd vid sitt gifte. Utöver denna egendom erhöll ursprungligen den gifta kvinnan ej nå— gon arvslott. I lagen stadgas att, om hemföljden skulle gå i bakarv, innan den hunnit gå tre gånger framåt i ätten, sedan den kommit till kvinnan, egendomen går tillbaka till kvinnans ätt. Denna regel utvisar den skarpa åt- skillnad mellan de agnatiskt organiserade ätterna, som en gång var rådande. Under det att bestämmelserna om urgwf och omynd tillhöra lagens äldsta beståndsdelar, är regeln om dotters arv jämte son ungefär samtidig med la— gens slutliga avfattning. Den i Birger Jarls arvslag givna regeln, att man ärver dubbelt mot jämnskyld kvinna, har i östgötalagen endast upptagits, så- vitt rör sons och dotters arv efter föräldrar, men har i senare rätt blivit ut— sträckt att gälla även eljest, då man och kvinna äro samarva. Enligt äldsta rätt står kvinna i arvshänseende i regel efter jämnskyld man, dock att i öst- götalagen kvinna, släkt med arvlåtaren genom man, är likställd med man, släkt med arvlåtaren genom kvinna. Efter dotter upptages i arvsordningen fader och, om fader ej finnes, moder, därefter broder och, om sådan ej finnes,

Landskaps- lagarna.

syster. Detta är den ursprungliga trängre arvskretsen. Till denna sluter sig närmast barnbarn, av vilka sonson särskilt nämnes. Uppräkningen av övriga arvsberättigade skyldemän är i lagen ofullständig men kan med ledning av ovanberörda stadgande om utjämning mellan manlig och kvinnlig skyldskap göras fullständig._ Ordningen inom den vidsträcktare arvskretsen blir följande: 1. sonson, 2. sondotter och dotterson likställda, 3. dotterdotter. Efter barn— barn kallas till arvet: 1. farfar, 2. farmor och morfar likställda, 3. mormor. Därefter kommer i ordningen: 1. brorson, 2. brorsdotter och systerson lik— ställda samt 3. systerdotter. Slutligen ärva den dödes föräldrars syskon: 1. farbroder, 2. faster och morbroder likställda samt 3. moster. Att kvinna, släkt med arvlåtaren genom kvinna, icke i lagen omnämnes, betyder icke, att hon var utesluten från arvet, utan endast att hennes arvsrätt blivit sist er— känd. Med föräldrars syskon slutar lagens uppräkning av de särskilda ar— vingarna, men detta innebär icke nägon gräns iarvsrätten. Sedan tages arvet av närmaste skyldeman. Huru närheten räknas, säges icke i lagen. Men man kan av de särskilt uppräknade skyldemännen sluta, att räkningen skett efter led utan hänsyn till närhet i parentel. '

Medan östgötalagen utvisar en gradual arvsordning, föreligger från Uppland med dess mer framskridna odling en arvsordning, som isina viktigaste delar kännetecknas av parentelprincipens genombrott. Upplandslagen har däri— genom blivit grundvalen för de senare svenska arvsordningarna. Med pa- rentelprincipen har under visst villkor förenats representationsrätt i rätt ned- stigande led och i första sidolinjen. Huruvida kännedomen om romersk rätt härvid inverkat är en fråga, som ännu icke blivit närmare undersökt. Birger Jarls arvslag har vunnit en vidsträcktare tillämpning än i östgötarätten. Arvs— ordningen är följande: 1. barn, barnbarn och barnbarns barn >>intill femte man»: »ej må femte man arv taga». 2. föräldrar, syskon och syskons barn, med begränsning »intill femte man» likasom i första arvsklassen. 3. a. farfar och morfar, b. farmor och mormor, 4. föräldrars syskon, 5. bryllingar (kusi— ner å fädernet) och sysslingar (kusiner å mödernet), o. s. v. efter närhet i led. Dotter ärver halft mot son. Sonson, sondotter, dotterson och dotterdotter äga representationsrätt, om något syskon till deras döda fader eller mtoder finnes, och taga alltså i detta fall sin döda faders eller moders lott, men ärva eljest efter huvudtal. Leva båda föräldrarna, taga de gemensamt airvet, fader två tredjedelar, moder en tredjedel. Om endera är död, bliva syskon samarva _med den överlevande av föräldrarna. Är någon av syskonen död, träda dennes barn i stället, så länge någon av syskonen lever. Äro alla sys— konen döda, ärva deras barn efter huvudtal. I samarv med helsyskon tager den överlevande av föräldrarna hälften, helsyskonen andra hälften. Finnzas ej helsyskon, taga jämte överlevande fader eller moder halvsyskon en tredjedel. Finnes ej fader eller moder men äro hel- och halvsyskon samarva, taga hel- syskon tre fjärdedelar, halvsyskon en fjärdedel. Farfar och morfar taga ?hälf- ten var, farmor och mormor likaså. Finnas ej arvingar efter inländsk iman.

tillfaller arvet efter tre år kyrka och kloster för den dödes själ. Arv efter utländsk man, som dött här i riket, tillfaller konungen, om arvinge ej kom- mer inom natt och år. Var det en klerk, tillfaller arvet biskopen.

I Upplandslagen har liksom flerstädes ide sydgermanska folkens äldsta lagar intlutit ett stadgande, som synes innefatta en arvsgräns: ej må femte man arv taga. Enklast förklaras denna bestämmelse genom antagandet av en strävan efter likformighet med samtidigt gällande skyldskapshinder för äkten- skap. Den plats, som bestämmelsen fått i lagen, häntyder emellertid därpå, att icke en allmän gräns för arvsrätten avses utan endast en särskild gräns för den nya anordning, som genom representationsrättens införande vidtagits i rätt nedstigande linje och i första sidolinjen; Om såväl arvlåtaren som arvingen medräknas vilket med hänsyn till osäkerheten i de gamla lagar- nas släkträkning icke är orimligt komma de skyldemän, som av lagen

detta sammanhang sist nämnas (barnbarnsbarn och syskons barn), att stå i fjärde led. Men även denna tolkning är förenad med svårigheter, vilka . sammanhänga med osäkerheten i de gamla lagarnas släkträkning. Då upp- landslagens regel .var intagen i många handskrifter, som länge begagnades vid sidan av landslagen, har regeln spelat en viss roll under den tidigare delen av landslagens period.

Landslagen betecknar i sina båda redaktioner (konung Magnus Erikssons landslag från omkring 1347 och konung Kristoffers landslag från år 1442) försök att sammansmälta göta- och svearätt. Arvsordningen är i sina grund— drag följande: 1. son och dotter, den förra till två tredjedelar och den se- nare till en tredjedel, med representationsrätt för deras barn, vare sig någon son eller dotter finnes i livet eller ej. 2. föräldrar, syskon och syskons barn. 3. övriga skyldemän efter närhet i led. Representationsrätten sträcker sig i rätt nedstigande linje endast till barnbarn. Detta innebär i förhållande till upplandslagen en begränsning. Inom andra arvsklassen finnas mellan de båda redaktionerna" skiljaktigheter. Enligt den äldre landslagen tager fader och moder näst efter barn och barnbarn hela arvet. Fader tager dubbel lott mot moder. Är endera av föräldrarna död, tager den överlevande hälften, helsyskon hälften. Äro ej helsyskon till, tager överlevande fader eller moder hela arvet. Enligt landslagens yngre redaktion dela däremot föräldrarna arv efter sina barn med helsyskon och deras barn. Finnas flera helsyskon än ett eller barn av flera än ett helsyskon, taga föräldrarna eller den, som över- lever, hälften. Lever endast ett helsyskon eller endast barn av ett hel- syskon, taga föräldrarna eller den, som överlever, två tredjedelar. Saknas helsyskon eller barn av helsyskon, taga föräldrarna eller den överlevande av dem hela arvet. Finnas endast syskon efter den avlidna, taga dessa, enligt landslagens båda redaktioner, arvet, broder dubbelt mot syster. Helsyskon taga tre fjärdedelar, halvsyskon en fjärdedel. Helsyskons barn hava representa- tionsrätt men icke helsyskons barnbarn. Måhända hava ock halvsyskons barn re- presentationsrätt. I tredje arvsklassen ärva enligt den äldre landslagen farfar och

Landslagen.

Stadslagen.

Privilegierad arvsrätt.

1734 års lag.

farmor, därefter morfar och mormor. Kvinna tager hälften mot man. Lisasä tages arv i fjärde arvsklassen: först farbror och faster, därefter morbror och moster, slutligen bryllingar och sysslingar. Enligt den yngre landslagen äro far— och morföräldrar samti föräldrars syskon, var grupp för sig, samarva. Slutligen upptagas bryllingar och sysslingar. Därefter ärves, enligt båda re- daktionerna efter närhet i led. Huvudregeln för arvets fördelning i uppsti- gande linje och sidolinje är, att fäde esläkt tager dubbelt mot mödernesläkt, om de äro samarva. Finnes ej arvin,T ,, tager konungen enligt båda agre- dakfionerna hela arvet, dock att han måste avstå hälften till kyrkan för den dödes själ. Biskopen får enligt den yngre redaktionen konungens rätt, om klerk dör utan arvingar.

Ur den äldre redaktionen av landslagen äro de arvsrättsliga bestämmel- serna i konung Magnus Erikssons stadslag (omkring år 1357) hämtade. Den viktigaste avvikelsen är, att enligt stadslagen ärver alltid kvinna lika med jämnskyld man; dotter lika med son, syster lika med broder, moder lika med fader o. s. v. Regeln, som närmast är hämtad ur den äldre stadslagen (Björkörätten), tillhör möjligen äldre uppländsk rätt, men tillåter måhända. så— som den lika giftorätten, också en förklaring ur stadsrättens allmänna egen- skap av att. vara ett uttryck för den mera framåtskridna, på penninghushåll— ning byggda kulturen. Samma ekonomiska och sociala förhållanden, som för— skaffade den lika giftorätten insteg i städerna, har i Sveriges stadslag föran— lett införandet och bevarandet av den lika fördelningen av arvet mellan jämn- skyld man och kvinna, medan Birger Jarls arvslag förbehölls åt landsrätten. Förmögenhetens huvudsakliga karaktär av jordbesittning med vad därtill hörde förmådde efter landsrätten under århundraden framåt vidmakthålla den olika fördelningen av arvet och därigenom bevara den större delen av jorden från faran att övergå till annan ätt, medan man, där det ekonomiska livet var byggt på rörlig förmögenhet, i en dylik övergång icke såg någon fara.

Genom prästernas privilegier 1650, 1675 och 1723 stadgades, att prästers barn alltid skulle taga arv efter stadslag, liksom omvänt genom praxis från 1650- och 1660-talen bestämdes, att frälscman skulle ärvas efter landsrätt, även om han var bosatt i stad. Detta överensstämde med den ekonomiska och sociala grunden till skillnaden mellan lands- och stadsrätt i berörda av- seende. För adeln hade sedan gammalt jordbesittningen varit av övervägande betydelse. En strävan att sammanhålla den adliga ättens gods gjorde sig här likasom i Tyskland gällande i testamenten, då dessa föreskrevo upprättandet av fideikommiss med primogenitur.

I 1734 års lag är arvsrätten i rätt nedstigande linje obegränsad med re— presentationsrätt för varje arvinge i senare led. Efter föräldrar ärver frälse mans och bondes son efter landsrätt två delar och dotter tredjedelen; efter stadsrätt ärver prästs och borgares son hälften och dotter andrahälften. Finnas ej descendenter, taga föräldrarna arvet,, fader två lotter och moder en lott enligt landsrätt, vardera hälften enligt stadsrätt. Är endera av för-

äldrarna död, men finnas syskon efter arvlåtaren, dela dessa den dödes lott. Äro båda föräldrarna döda, taga syskonen hela arvet. Är något av syskonen dött, träda dess barn i stället. Finnas endast syskons barn, taga de hela arvet. Halvsläkt är samarva med helsläkt, dock endast iden lott, som skulle tillfallit. den, genom vilken halvsläkten var besläktad med den döde. Representa- tionsrätt tillkommer sålunda även halvsyskons barn. Med den dödes syskons barn slutar parentelordning och representationsrätt. Därefter vidtager en be— räkning efter led >>från och ej med den döde till och med den som ärver». Vid lika närhet i led gå sidoarvingar före bakarvingar och sidoarvingar i närmare parentel före sidoarvingar i fjärmare. Arvsrätten är obegränsad.

(tenom förordningen den 19 maj 1845 gavs lika arvsrätt ät kvinna som åt man jämväl enligt landsrätt och utsträcktes tillämpningen av representations- rätten obegränsat i första sidolinjen. _

Numera har genom lagen den 11 juni 1920 arvsrätt i viss omfattning till— erkänts efterlevande make.

Såsom av den förestående redogörelsen framgår, känner den svenska rätten icke någon begränsning av arvsrätten till viss parentel eller led. Varje än så avlägsen släktskap med arvlåtaren berättigar alltså till arv. Först om inga skyldemän finnas, och ejx heller efterlevande make, tillfaller kvarlåtenskapen staten såsom danaarv.

Arvsordningen, såsom den framstår i 1734 års lag med omförmälda år 1845 däri gjorda ändringar, gestaltar sig på i huvudsak följande sätt: Arvet går i första hand i rätt nedstigande linje till den avlidnes bröstarvingar, d. v. s. till ledamöter av hans egen parentel. Den avlidnes barn dela, om alla äroi livet, sinsemellan arvet efter huvudtalet.. Efter avlidet barn inträda dess barn och dela efter samma grunder den lott, som skolat tillkomma barnet, om det ännu varit i livet, och så allt vidare nedåt i linjen (representationsrätt). Finnas ej bröstarvingar, går arvet i uppstigande led till arvlåtarens föräldrars parentel, vilken bildar en andra arvsklass. Leva båda föräldrarna, taga de arvet till hälften vardera. Är en av dem död och syskon till arvlåtaren finnas, dela dessa den dödes lott. Äro båda föräldrarna döda, taga syskonen hela arvet. Är något av syskonen dött, träda dess bröstarvingar i dess ställe. Representa- tionsrätten tillämpas alltså konsekvent även inom andra parentelen. Finnas ej syskon till arvlåtaren eller syskons avkomlingar, tager den efterlevande av föräldrarna hela arvet. Medan arvsordningen i de två nämnda arvsklasserna således är en tillämpning av ett med representationsrätt förenat parentelsystem, vidtager för övriga skyldemän, vilka samtliga bilda den tredje och sista arvs— klassen, en gradual beräkning, enligt vilken rätten till arv i första hand blir beroende av närheten i led med arvlåtaren. Den, som är skild från honom genom minsta antalet led, tager arvet med uteslutande av skyldeman i fjärmare led, även om den sistnämnda tillhör en närmare parentel. Vid lika närheti led går sidoarvinge före bakarvinge och sidoarvingei närmare sidolinje före sidoarvinge i fjärmare. I båda dessa fall har alltså den företräde, som tillhör

Gällande svensk rätt.

Utvecklingens resultat.

den arvlåtaren närmare parentelen. I enlighet härmed ärva, om skyldeman till- hörande första eller andra parentelen ej finnes, främst far- och morföräldrar (andra led), därefter farbror, faster, morbror och moster (tredje led), därefter arvlåtarens förfäder i tredje led, därefter kusiner (fjärde led) o. s. v. Representa— tationsrätt förekommer icke. Äro flera arvsberättigade skyldemän samarva, gäller beträffande arvets fördelning mellan bakarvingar, att fäderne- och mödernesidan, oavsett arvingarnas antal, vardera taga hälften (linearprincipen), därvid dock, om å ena sidan alla äro döda, hela arvet, tillfaller den andra sidan. Äro sido— arvingar samarva, skola de arvslotter, som med tillämpning av linearprincipen befinnas tillkomma dessa arvingars med arvlåtaren gemensamma stamfader eller stammoder, på samma sätt. som vid arvsdelning mellan samarva inom de två första arvklasserna, fördelas mellan sidoarvingarna sålunda, att varje gren tager lika lott (stirpaldelning).

Bortsett från 1845 års förordning faller den svenska lagbestämda arvs— rättens inre historiska utveckling till väsentlig del inom landskapslagarnas period och tiden dessförinnan. Även om utgångspunkten varit samboendet och den gemensamma hushållningen, har redan i äldsta kända tid den trängre arvskretsen icke varit exklusiv, utan till denna har slutit sig en vidsträcktare krets. Arvet såsom laga fång har i historisk tid icke varit utbrytning ur gemensam egendom, utan egendomens övergång enligt arvsordningen från en ensam ägare till en annan. Arvsordningens kärna är praktiskt sett ordningen mellan de närmaste arvingarna och arvets fördelning dem emellan. Erfaren- heten visar, att arvet för avlägsnare skyldemän är av ringa betydelse." Arvs— ordningarnas stadganden härom hava huvudsakligen dels en juridisk-teknisk karaktär, åsyftande att träffa ett avgörande, där sådant i rena undantagsfall är nödvändigt, dels en mer teoretisk prägel, avsedd att medelst viss släkt— räkningsmetod (gradual- eller parentelsystem) skapa en abstrakt följdriktighet åt avgörandet. Detta gäller icke blott från nutidens ståndpunkt utan även, om också i mindre grad, från den gamla rättens egen. Då en närmare kännedom om de svenska landskapslagarnas tillkomst icke numera torde stå att vinna, måste man låta bero vid de olika lagarnas växlande bestämmelser om arvs— följden. Lika säkert som närmaste skyldemäns plats inom arvsordningen in— trängt i det allmänna folkmedvetandet, lika säkert är det, att avlägsnare skyldemäns arvsordning städse varit en blott inom en trång krets av lag— kunniga levande kunskap. .Den svenska arvsrätten har liksom den german— ska rätten överhuvud historiskt utgått från skyldskapsarvet. Testamentsrätten är resultatet av en jämförelsevis sen utveckling. Verkan av detta historiska förhållande fortlever alltjämt. Även i den gällande rätten är skyldskapsarvet regel, testamentsarvet undantag. Testamentsarvet modifierar skyldskapsairvet särskilt till förmån för efterlevande make, men även till förmån för viss skyldeman med avvikelse från den lagbestämda arvsordningen eller arvsför- delningen. Härtill kommer testamentets betydelse för successionen mellan icke besläktade personer samt för allmännyttiga ändamål.

Den utomordentliga styrka, med vilken arvsrätten i sina grunddrag bibe— hållits genom tiderna, utvisar, att denna del av privaträtten hör till de säkrast rotade av historiskt givna institutioner och därutinnan knappast överträffas av den privata äganderätten, som är dess givna förutsättning. Arvsrätten är ingenting annat än ett uttryck för den privata äganderättens ekonomiska och sociala betydelse vid ägarens död. Den lagbestämda arvsrätten kan i större eller mindre omfattning ersättas av testamentsarvet. Men såvitt endast fråga ärom skyldskapsarvet och dess kärna, den trängre arvskretsen, måste uppenbarligen den historiskt givna rätten läggas till grund för varje lagförslag, som vill äga praktisk betydelse. Detta innebär, att arvsordningen, som representerar det av skyldskapen beroende ekonomiska och sociala sammanhanget mellan arv- låtaren och arvingen, icke i sina viktigare beståndsdelar kan av lagstiftningen ändras så att säga från dag till dag. Arvsordningen är visserligen, i likhet med all annan verklig rätt, endast positiv eller beroende av lagstiftarens vilja, men mindre än de flesta andra delar av rätten underkastad växling. Dock kan det sägas, att i skyldskapsarvets utveckling under nyaste tid kan skönjas en tendens till arvsrättens koncentration inom den ursprungliga trängre arvs— kretsen, eller de personer, som tillhöra samma hushåll (familj) och tillbringa en stor del av sitt liv i nära gemenskap med varandra. De historiskt givna motsättningarna mellan gradual- och parentelsystem, mellan till— och frånvaron av representationsrätt, mellan fäderne- och mödernesida äro i stort sett utjäm- nade, och i allt fall saknas anledning till större ändringar vidkommande svensk rätt. Än mera gäller detta i fråga om den arvsrättsliga betydelsen av olikhet mellan kön samt agnatisk och kognatisk skyldskap. Endast på en punkt av större betydelse är utrymme lämnat för en verklig nyhet, nämligen i fråga om skyldskapsarvets begränsning. Principiellt måste denna fråga avgöras med hänsyn till den lagbestämda arvsrättens grund. Denna grund måste giva vid handen principen för den utsträckning, i vilken arvsrätt bör erhållas, dock att den verkliga gränsen till sist måste, likasom eljest, då ur en princip skall utvecklas en verklig rättssats, förläggas till den positiva rätten. Vid frågan om arvsrättens grund måste avseende fästas jämväl vid testamentsrätten, som konkurrerar med den lagbestämda arvsrätten. Spörsmålet utvidgas alltså till att omfatta hela successionsrättens grund. Allmänna teorier härom, som äro av betydelse för nutida lagstiftning, äro icke talrika. Detta beror därpå, att speciella grunder av mera allmängiltig natur i detta fall lika litet som eljest kunna givas. I nära samband med de arvsrättsliga teorierna stå emellertid lagförslag, som åsyftat en mer eller mindre genomgripande revision och be- gränsning av arvsrätten. Vid uppgörande av dessa förslag har man icke kunnat undgå att mer eller mindre ingående behandla frågan om arvsrättens grund.

En undersökning av arvsrättens grund torde följdriktigt leda fram till en något trängre begränsning av den lagbestämda arvsrätten än hittills .i lagstift- ningen varit vanlig. Frågan väcktes redan tidigt i England och Frankrike från rättsfilosofiska synpunkter utan att därvid vinna beaktande i lagstiftningen.

Allmänna arvsteorier. .

Engelska arrstcorier.

Därefter upptogs spörsmålet i schweiziska, tyska och nederländska lagförslag. Först under senaste tid hava förslagen i större omfattning föranlett en lag- stiftning, som dock i regel icke gått utöver de rent tekniskt-processuella syn- punkterna. Bestämmelserna hava härigenom i hög grad erhållit den tillfällig- hetens prägel, som utmärker övriga inom rättslivct nödiga siffermässiga avgöranden. De lagtekniska synpunkterna avse huvudsakligen bevissvårig— heterna och deras avskärande vid en viss gräns. Den bakom liggande eko- nomiska och sociala samhörigheten inom skyldskapskretsen såsom arvsrättens egentliga grund har i regel icke varit bestämmande för arvsrättens begränsning. Även om denna synpunkt betonas såsom den principiellt avgörande, måste vid lagförslag, som utarbetas i praktiskt syfte, hänsyn tagas till det mera oretlekterade allmänna tänkesättet, som att döma av erfarenheterna från främmande länder torde fasthålla vid en arvsrättsgräns, som knappast mot- svarar den nutida rättsutvecklingen i det hela. Det är ock i själva verket av större principiell betydelse att över huvud fastställa en arvrättsgräns än att bestämma, var inom skyldskapsordningen denna gräns skall dragas. Da valet mellan olika gränser självt är av historiska och praktiska skäl strängt begränsat, kan -i varje fall utgången icke erhålla större ekonomisk betydelse för det allmänna.

Utom av historiska förhållanden har den allmänna uppfattningen av arvs— rättens grund och berättigande rönt inverkan av allmänna arvsteorier. Dessa teorier äro också i viss mån bestämmande för uppfattningen i fråga om för- hållandet mellan skyldskapsarv och testamentsarv samt för skyldskapsarvets begränsning. ] själva verket äro teorierna i regel endast abstraktioner ur den historiskt givna rätten men kunna givetvis tillika från bestämda historiska utgångspunkter hänvisa till kommande rätt, vars förverkligande teoriens upp- hovsman och anhängare ansett önskvärt. Då arvsteorierna i regel bära dragen av den rättsordning, inom vilken de uppstått, äro de redan därigenom mer eller mindre godtyckligt färgade. Detsamma gäller givetvis i än högre grad om de teorier, som lämna den historiska rätten åsido och huvudsakligen avse att från andra utgångspunkter framställa ett rättsideal. Såvitt teorierna kunna vara av intresse för nu förevarande lagstiftningsarbete, skola de här om- nämnas. Äldre skriftställare, som till arvsrätten intagit en rent negativ och verklighetsfrämmande ståndpunkt, förbigås, även om de på tankeriktningar, som voro samtida med dem, ägt ett visst inflytande.

Den främste bland de rättsfilosofer, som här kunna komma i betraktande, är J. Bentham (1748—1832). Frågan, på vad sätt efter en persons död med hans gods lämpligen bör förfaras, besvaras av Bentham med hans utilitari- ska uppfattning sålunda, att lagarna böra hava till ändamål att sörja för det uppväxande släktets underhåll, att undanröja det missnöje, som måste

uppkomma, om en berättigad förväntan på arv sveks, samt att verka till för- mögenhetsförhållandenas utjämnande. Bentham utgår därifrån, att av en viss persons förmögenhet ett flertal personer — skyldemän, make, vänner, tjänare — i regel äro mer eller mindre beroende. Vilka dessa personer äro, som i hän- delse av hans död skulle komma att sakna stöd, är omöjligt atti detalj styrka, utan man måste hålla sig till vissa allmänna kategorier. Den grad, i vilken dessa personer tagit del av den avlidnes förmögenhet redan under hans livstid, är beroende av deras samhörighet med honom. I främsta rummet kommer härvid skyldskap i betraktande. Men icke denna allena eller den grad av samhörighet, om vilken skyldskapen bär ett sannolikt vittnesbörd, är bestämmande. En dylik anordning skulle icke främja arvsrättens huvud- sakliga ändamål att sörja för det uppväxande släktet och måste därför vika för en på utilitarisk grund vilande princip. Enligt denna bör rätt nedstigande linje hava företräde framför uppstigande linje och sidolinje. Även denna prin— cip kan dock i verkligheten visa sig falsk, då samhörigheten och behovet kunna hänvisa på andra personer. Men testamentsfriheten lämnar tillfälle att tillgodose dessa. För den legala successionen efter död man bör enligt Bent- ham följande grundsatser vara bestämmande. Efter makes död behåller änkan hälften av den gemensamma förmögenheten. Den andra hälften delas i lika delar mellan barnen. Om ett barn dör före sin fader och efterlämnar barn, skall den dödes lott fördelas mellan hans barn till lika delar. Samma regel skall gälla vid ett barnbarns död 0. s. v. Då arvet på detta sätt fördelas mellan bröstarvingarna efter stirpalgrundsatsen och ej per capita, uppfylles den av Bentham framställda fordran, att arvslagen skall förebygga, att en berättigad förväntan på arv svikes. Bentham utvecklar detta sålunda, att då barnen hunnit den ålder, att de själva bilda familj och sätta barn till världen, de i allmänhet — i motsats till vad som gällde under en tidigare period av deras liv — med hänsyn till föräldrarnas då framskridna ålder hava anled- ning antaga, att deras blivande arvslotter icke genom något nytt syskons födelse skola komma att lida minskning. Men skulle tillkomsten av varje nytt barnbarn till arvlåtaren medföra samma minskning i barnens lott som ett syskons födelse, skulle barnen på grund av utsikterna till en obegränsad minskning ej kunna utgå från en bestämd grund vid uppgörandet av sina framtidsplaner. Finnas ej descendenter, skall arvet tillfalla fader och moder gemensamt. Att föräldrar taga arv framför syskon beror enligt Bentham där- på, att den omedelbara skyldskapen förutsättes grunda en närmare samhörig- het och att arvsrätten i detta fall är en lön för gjorda tjänster eller rättare i en gottgörelse för möda och kostnad, som uppfostran förorsakat. Är någon av föräldrarna död, skall den dödes lott tillfalla dennes descendenter enligt samma regler som då arvet går till arvlåtarens egna descendenter. Syskon och syskOns avkomlingar ärva alltså jämte den efterlevande av föräldrarna. Bentham anmärker i detta sammanhang beträffande fattiga familjer, vilkas enda , tillgång består av lösöreboet, att det är bättre, att detta odelat tillfaller den

efterlevande maken med skyldighet för denne att sörja för barnens underhåll. Utgifterna för försäljningen och delningen av boet skulle nämligen komma att ruinera den efterlevande, medan å andra sidan de efter delningen upp— komna lotterna, vilka bleve allt för små att kunna brukas som kapital, snart skulle skingras. Saknar den avlidne av föräldrarna descendenter, går arvet i sin helhet till den efterlevande av föräldrarna. Äro båda föräldrarna döda, skall arvet, på sätt förut nämnts, delas mellan deras descendenter (syskon och syskons avkomlingar). Halvsläkt ärver till hälften mot helsläkt. Finnas ej sådana arvingar, som ovan nämnts, går arvet till staten, dock att räntan därav skall för livstiden tillfalla alla ascendenter, närmare och fjärmare, att dem emellan fördelas till lika delar.

Benthams arvsordning är således med avseende å arvlåtarens egen och hans föräldrars parentel i huvudsak överensstämmande med parentelprinci- pen. Arvsrätten är emellertid begränsad till dessa parenteler. Efter andra parentelen finnes ingen arvsrätt för vare sig skyldemän irätt uppstigande led eller skyldemän å sidolinjen. Medan de förra emellertid, såsom nämnts, tiller- kännas rätt till avkomsten av kvarlåtenskapen, äro de sidoskylda uteslutna även från en dylik rätt. Att de kunna vara i behov av arvet grundar enligt Bentham intet rättmätigt anspråk, ty detta är en tillfällig sak. De hava att hålla sig till sina föräldrar och lita till deras egendom samt på den bygga sin levnadsplan. Beträffande farbror och med honom likställda framhåller Bent— ham, att de kunna hava blott ringa förhoppning att ärva exempelvis sin brorson. Positiv lag kan därför utan hårdhet göra slut på denna arvsrätt. Farbrodern kan emellertid vid föräldrarnas död hava intagit faderns plats i förhållande till brorsonen, och detta är enligt Bentham en omständighet, som är förtjänt av lagstiftarens uppmärksamhet. Visserligen kan genom testamente farbroderns intresse i detta fall tillgodoses. Men detta medel blir otjänligt i de fall, då brorsonen vid sin död ej uppnått myndig ålder och förty icke kunnat upprätta testamente. Bentham menar därför, att om det anses önskligt att göra inskränkningar i statens rätt till arv enligt den av honom föreslagna arvsordningen, en sådan inskränkning i första hand bör komma farbrodern till godo. Testamentsrätten har iBentham en nitisk försvarare. Då lagen ej kan känna till och taga hänsyn till de särskilda individernas behov, har genom rätten att göra testamente var och en erhållit möjlighet att undanröja de missförhållanden, som kunna bliva en följd av den legala arvs— ordningens tillämpning. Testamentet är vidare ett medel att upprätthålla god ordning inom familjen genom uppmuntran av det goda och bestraffande av det onda. Föräldrarna skyddas därigenom mot barns otacksamhet. Föräldra- rätten blir mera respekterad. Rätten att göra testamente är enligt Bentham till nytta även därutinnan, att den levande generationens makt därigenom ut— sträckes till en del av framtiden och dess inflytande på visst sätt fördubblas. I motsats till vad förhållandet är med arvet tillgodoser testamentet ägarens, ej mottagarens intresse. Bentham uppställer frågan, huruvida en person, som

avlider utan att efterlämna arvsberättigade skyldemän, bör äga efter sitt gott- fmnande disponera över sin kvarlåtenskap. För dylikt fall borde enligt Bentham statens arvsrätt blott ifrågakomma, då sådan person avlidit utan att göra testa- mente. Härvid framhåller Bentham, att man måste giva den, som saknar anför- vanter och därför är i behov av andras tjänster, möjlighet att belöna dessa. Betoge man honom möjligheten att genom testamente tillgodose dessa, kunde be- faras, att han förmåddes att för egen räkning använda all sin egendom. Därför borde man medgiva den, som saknar arvsberättigade skyldemän, rätt att testa- mentsvis förfoga åtminstone över hälften av sin förmögenhet, och indraga endast den andra hälften till staten. Men bäst vore att lämna orörd principen om vars och ens rätt att bestämma om sin egendom efter sin död och icke skapa en klass av personer, som med hänsyn till lagens förbud för dem att bestämma över hälften av sin förmögenhet skulle anse sig missgynnad i för- hållande till andra.

Från metodisk synpunkt har Bentham förtjänsten att hava givit uppslaget till den lagbestämda arvsrättens förklaring genom att hänvisa till skyldskapen såsom det huvudsakliga faktum, som medgiver den av rättens teknik eller praktikabilitet fordrade generalisering av den ekonomiska och sociala sam- hörighet., som utgör grunden för arvsrätten. I övrigt måste denna sam- hörighet, där ej uttrycklig viljeförklaring genom testamente föreligger, ådaga— läggas eller konstitueras genom andra fakta, såsom äktenskap eller adoption, vilka i berörda hänseende äro i' viss omfattning likvärdiga med skyldskapen. Arvslagarnas ovan angivna första ändamål att sörja för det uppväxande släktets underhåll har icke realiserats av den historiska arvsrätten, som, även bortsett från arvsrättens samband med den privata äganderätten, till följd av de skematiska grunderna för arvskiftet för nämnda ändamål giver såväl för litet som för mycket, men bildar i allt fall en riktlinje för utvecklingen, så- vitt regeln om lika fördelning mellan samarvingar kan jämkas, om arvlåtaren efterlämnat barn, som icke erhållit uppfostran. Iarvslagarnas andra ändamål, att förekomma det missnöje, som skulle uppstå, om berättigad förväntan om arv sveks, synes ligga en hänvisning till rådande uppfattning, till vilken Bentham också i viss mån tagit hänsyn vid upprättandet av arvsordningen. Det tredje ändamål, för vilket arvslagarna enligt Bentham böra verka, näm- ligen förmögenhetsutjämningen, har icke kunnat realiseras på den väg, som Bentham tänkt sig, nämligen genom arvsrättens begränsning till förmån för staten. Då Bentham endast begränsat den lagbestämda arvsrätten men lämnat testamentsfriheten orubbad, är det uppenbart, att testamentet skulle allt all- männare begagnas för att undandraga staten arvet. I stället kan berörda ändamål tänkas såsom en riktlinje för arvsbeskattningen. Detta ändamål har i nutiden särskilt framhållits av Ad. Wagner. Samma resultat kan, obe- roende av alla teorier, vinnas genom sättet för beskattningens anordnande (progression). I detta sammanhang må anmärkas, att i arvsrätten själv ligger en tendens, som medelst arvskiftet i viss mån verkar till en för—

mögenhetsutjämning, såframt icke av rättsordning" eller skiftessedvänjor hin— der för en sådan utjämning uppställes (länsrätt, fideikommiss, Anerbenrecht o.s.v.). Detta beaktades ock under den franska revolutionen, då grund— satsen om kvarlåtenskapens lika fördelning mellan samarvingar infördes av lagstiftningen i medvetet syfte att verka utjämnande på förmögenhets- förhållandena, sådana dessa under inverkan av den från medeltiden härstam- mande feodala arvsrätten gestaltat sig. Den historiska erfarenheten från äldre och nyare tid visar jämväl, att, bortsett från angivna undantagsfall, de mycket stora förmögenheterna redan i andra eller tredje generationen reducerats till måttliga belOpp. .

Endast grunddragen av Benthams arvsteori äro för nutiden av betydelse. En granskning av detaljerna kan här icke ifrågakomma. Anmärkas kan emel— lertid, att då Bentham medgiver första och andra parentelerna arvsrätt och tillerkänner stammen i tredje parentelen, jämte avlägsnare ascendenter, nytt-- janderätt till kvarlåtenskapen samt vidare ifrågasätter arvsrätt jämväl för för- äldrars syskon, den av Bentham sålunda föreslagna arvsordningen ej väsent- ligen avviker från den ordning, som från nutidens synpunkt kan anses rimlig. De särskilda motiven för testamentsrätten, vilkens allmänna ändamål av Bent- ham riktigt angivits, kunna från nutidens synpunkt icke godtagas, ehuru de även för närvarande stundom anföras.

Benthams lärjunge John Stuart Mill (1806—1873) intager i fråga om arvsrättens begränsning en mera radikal ståndpunkt. Enligt Mill är arvsrätten i motsats till testamentsrätten icke en följd av den privata äganderättens princip. Egendomen tillhör icke numera släkten utan individen eller på sin höjd två individer jämte dessas hemmavarande barn. Om barnen taga del i föräldrarnas egendom beror uteslutande på föräldrarna. Mill'omnämner de skäl, som pläga anföras till stöd för arvsrätten, nämligen dels presumtionen att lagen disponerar över kvarlåtenskapen närmast såsom den avlidne skulle hava gjort, om han träffat någon disposition, dels den hårdhet det skulle inne- bära, om de, som levde tillsammans med sina föräldrar och åtnjöte deras välstånd, efter föräldrarnas död skulle drabbas av fattigdom och umbäranden. Enligt Mill besitta båda dessa skäl en viss styrka. Lagen bör otvivelaktigt för en avlidens barn eller den krets personer, som varit beroende av honom, göra vad den avlidne borde hava gjort, om han levat. Lagen kan emellertid ej taga hänsyn till individuella behov utan måste giva allmänna regler. Vid övervägande av vilka dessa böra vara, yttrar Mill beträffande skyldemän å sidolinjen, att någon skyldighet. att ekonomiskt understödja dessa ej finnes. Ingen förväntar det i andra fall, än då några direkta arvingar icke förefinnas, och ej heller i dessa fall skulle det förväntas, om förväntningarna ej skapats av arvslagen. Mill ser därför intet skäl, varför någon arvsrätt alls skall före- finnas för skyldemän å sidolinjen ens i närmaste led. Sidoförvanters behov kan, på samma sätt som oskyldas, tillgodoses genom testamente. Barns an- språk äro däremot verkliga och oavvisliga. Men plikterna mot barnen äro

enligt Mill både under— och överskattade. En av de mest bjudande plikterna, underskattad såväl i teorien som i verkligheten, är sålunda att ej skaffa flera barn till världen än att de under sin barndom kunna väl försörjas och upp- fostras, så att sannolikhet finnes för att de därefter kunna reda sig själva. Å andra sidan synes i fråga om barnens anspråk på föräldrarnas egendom en motsatt missuppfattning råda. Mill kan sålunda icke medgiva, att föräldrar skulle vara skyldiga att lämna sina barn rikedomar, blott därför att de äro deras barn, utan nödvändighet av någon ansträngning från barnens sida. Men då föräldrarna hava satt barnen till världen, äro de skyldiga sam- hället att söka göra barnen till goda samhällsmedlemmar och skyldiga barnen- att giva dessa en uppfostran, som bereder dem möjlighet att, i förening med egna ansträngningar, taga sig fram i livet. Därpå har varje barn ett anspråk, men det har icke anspråk på något mera. Då föräldrarna alltså i förhållande till barnen blott hava skyldighet till underhåll och uppfostran, har ej .heller staten någon skyldighet härutöver i förhållande till barn av personer, som ej upprättat testamente till förmån för barnen. Vad av dylika personers kvarlåtenskap ej åtgår för barnens uppfostran, bör användas till allmänna samhällsändamål. Mill vill ej medgiva, att föräldrar skola kunna med använ- dande av laglottssystemet tvingas att lämna sina barn ens den försörjning, på vilken de enligt honom hava ett moraliskt anspråk. Han vill emellertid icke förorda, att föräldrar aldrig skola göra mera för sina barn, än dessa hava rätt till. Att göra mycket mer kan enligt Mill ibland vara oavvisligt, ofta berömvärt och alltid tillåtligt. Men för sådana fall finnes möjlighet att göra testamente. I fråga om testamentet framhåller Mill, att detta i olikhet _med intestatarvet är ett av äganderättens attribut. Äganderätten till en sak kan ej anses som fullständig utan makt att bortskänka saken, vid döden eller i livet, alltefter ägarens skön. Alla skäl, som tala för beståndet av privat äganderätt, tala också för den utsträckning därav, som testamentsrätten utgör. Någon begränsning av testamentsfriheten anser Mill ej "böra äga rum. Däremot finner han hinder ej möta mot att bestämma en maximigräns för vad någon äger förvärva genom testamente eller arv. Envar skulle äga rätt att genom testamente disponera över all sin egendom, men icke för att rikta en enda utöver ett visst maximum, tillräckligt stort för att tillförsäkra honom ett komfortabelt oberoende. Olikhet i förmögenhet, som härleder sig från olik- heter i kraft, sparsamhet, uthållighet, begåvning och i viss mån. gynnsamma tillfälligheter, äro oskiljaktiga från den privata äganderättens princip, och man kan icke gilla denna utan att godkänna konsekvenserna.

. Den viktigaste nyheten i Mills arvsteori ligger förutom isidolinjens ute- slutande från arv —— i den föreslagna begränsningen av det belopp, som en- var genom arv eller testamente skulle vara berättigad att förvärva. Mill an— märker själv, att det skulle vara nästan utan gagn att, i strid mot den all- männa opinionen, genomföra en dylik lag, även om det vore möjligt. En sådan lag skulle, säger Mill, vara lätt att—kringgå. Bortsett härifrån är det

uppenbart, att förmögenhetens utjämnande, som redan Bentham uppställde såsom ett mål för arvslagstiftningen, icke kan vinnas på det av Mill föreslagna sättet utan skada för nationalkapitalets vidmakthållande och ökning. Fast— mera skulle i regel den privata kapitalbildningen upphöra vid de belopp, som bestämdes såsom de högsta, som kunde mottagas såsom arv eller över vilka ägaren fick genom testamente disponera till förmån för personer, för vilka han ägde ett verkligt intresse. Därefter återstode såsom regelmässiga testamentsmotiv endast de allmännyttiga ändamålen. Det är uppenbart, att teoriens kapital- förstörande verkan icke härigenom skulle i nämnvärd grad försvagas. Det oaktat återfinnes Mills förslag hos spridda författare även i nutiden.

Med utgångspunkt från Stuart Mill har exempelvis en amerikansk skrift- ställare, Harlan Eugene Bead, i ett år 1918 offentliggjort arbete: The abolition of inheritance (fransk upplaga 1922) riktat ett angrepp mot arvs- rätten. Detta angrepp åsyftar att, med hänsyn särskilt till amerikanska för— hållanden, vinna den förmögenhetsutjämning, som även för Bentham och Stuart Mill var ett mål. Ehuru Read anser det mest rationellt och logiskt att angripa arvsrättens princip utan att göra någon åtskillnad mellan stora, medelstora och små förmögenheter, är Reads egentliga avsikt att träffa arvsrätten till sådana förmögenheter, som enligt amerikansk måttstock kunna betecknas så— som stora. Det kan icke, säger Read, åtminstone under nuvarande omständig- heter vara fråga om en radikal omvälvning medelst undertryckande av alla arv. En sådan reform skulle endast. omstörta samhället och framkalla ett resul- tat, motsatt rättvisa och motsatt syftet med reformtanken, nämligen medel- klassens bevarande. Men de stora förmögenheterna åter äro en verklig fara för den amerikanska demokratien. Botemedlet ser Bead i arvsskatten samti konfiskation av de mycket stora arven. Read föreslår att helt och hållet av— skaffa all succession i (ascendent- och) sidolinjen samt att belägga de medel— stora kvarlåtenskaperna med en lämplig skatt. Med medelstor förmögenhet förstås hos Read ungefär 100,000 dollars efter de ekonomiska förhållandena före världskriget. Dock må barn oberoende av detta belopp njuta underhåll av faderns eller moderns efterlämnade förmögenhet, tills det fyllt tjugufem år. Änka bör ärva mannens förmögenhet utan inskränkning. Ehuru Reads popu- lärt skrivna arbete är byggt på hänsyn till amerikanska förhållanden, vitt skilda från de europeiska, förtjänar ur hans framställning anföras ytterligare några spridda drag. Den fria dispositionsrätten över egendomen är en rätt, som icke kan skiljas från äganderätten, men rätten att disponera genom testamente är enligt Bead långt mindre intimt förenad med äganderätten. Rätten att mottaga— egendom genom arv eller testamente är ett privilegium, skilt från äganderätten. Arvsrätten är icke en naturlig rätt utan ett av lagen skapat privilegium. Därför kan arvsrätten också inskränkas eller helt undertryckas av lagen. Många av de argument, som bruka anföras till försvar för arvsskatten, äro i verkligheten argument mot arvsrätten. Arvsrättens historiska nytta och nöd- vändighet vill Bead icke bestrida. Släkten var den första naturliga politiska

gruppen. Släktens skydd fordrade principen om äganderättens övergång genom arv inom denna släkt. Likaså fordrade under medeltiden existensen av härskande släkter med nödvändighet samma princip. Men de härskande släkternas tid är nu ute. Read upptager och bemöter den mot arvsrättens inskränkande eller avskaffande gjorda invändningen, att härigenom skulle orsakas rubbningar av industrier och andra företag, som kräva stort kapital. Häremot hänvisar Read därtill, att den största förmögenheten är samlad hos aktiebolagen, vilkas kapital kan delas efter gottfinnande. Invändningen, att arvsrättens upp- hävande skulle orsaka slöseri, bemötes med hänvisning därtill, att amerikanska affärsmän fortsätta sina affärer långt utöver vad deras familjer behöva. Read säger sig med sitt förslag endast avse åvägabringande av lika utsikter i livets stora tävlan. Om det blott vore fråga om hemgift åt döttrar eller nödigt be- gynnelsekapital åt söner, skulle man, menar Read, förstå, att föräldrarnas släktkänsla krävde arvsrätt för barnen. Men endast ett ringa fåtal medborgare är i stånd att tillfredsställa sin naturliga önskan att medelst arv säkerställa sina barns ekonomiska framtid.

Av sjuttonhundratalets franska filosofer, vilkas åskådningar övat inflytande Frans/sq art—s- på den franska revolutionens arvslagstiftning, höra i främsta rummet nämnas team” Montesquieu (Esprit des lois 1748) och Rousseau (Contrat social 1768). Med utgångspunkt från tidens vanliga uppfattning av samhället såsom resultatet av ett frivilligt avstående från naturtillståndet förklarade Montesquieu, att den privata äganderätten hade sin grund omedelbart i samhällskontraktet, medan däremot arvslagarna helt och hållet grundades på samhällets av politiska för- hållanden beroende lagstiftning. Detta söker Montesquieu visa genom gransk- ning såväl av den romerska rätten som av medeltidens feodala arvsordningar. Icke ens barns arvsrätt efter föräldrar bildar något undantag. Naturlagen befaller föräldrarna att underhålla sina barn men tvingar icke att göra dem till arvingar. Underhållsskyldigheten är grundad i naturrätten, men skyldigheten att lämna barnen arv beror av lagens positiva stadgande. Om den borgerliga lagen förvägrar utomäktenskapliga barn arvsrätt eller begränsar kvinnans rätt att mottaga testamentsarv (lex voconia), innebära dylika bestämmelser intet, som strider mot naturrätten. Montesquieu redogör för feodalismens grundtankar, den agnatiska arvsordningen, primogenituren och kvinnornas uteslutande från den länsrättsliga successionen. Dessa grundsatser gillades icke av Montesquieu, men hans allmänna åskådning om rättens och lagarnas relativitet och beroende av de samhälleliga förhållandena i övrigt beredde möjlighet för en förklaring av dessa likasom av andra historiska företeelser. För den senare utvecklingen av de franska arvsteorierna blev emellertid icke Montesquieu's historiska upp- fattning av rätten utan hans lära om den positiva lagstiftningens allmakt be— stämmande. I denna punkt sammanträffade Montesquieu med den franska naturrättens mest betydande representant, Rousseau. I >>Contrat social» be- handlas visserligen icke arvsrätten. Men ur den av Rousseau där framställda läran om samhällskontraktet kunde man härleda lagstiftningens suveräna makt

över de privaträttsliga reglerna om äganderätt och arvsrätt. Rousseau avsåg själv snarare att förklara och eventuellt förbättra dessa regler än att om- störta dem. I ett annat arbete (Discours sur lléconomie politique) framhåller Rousseau betydelsen för samhället av den bestående arvsrätten. Staten bör enligt Rousseau i allmänhet'vaka däröver, att familjens egendom såvitt möj- ligt icke förringas, ty å ena sidan inträffar det ofta, att sönerna genom sitt arbete bidragit till faderns förmögenhet, å andra sidan är intet mera sorgligt för sederna och samhället än oupphörliga förändringar i medborgarnas ställ— ning och förmögenhetsförhållanden.

Montesquieu och Rousseau voro eniga därom, att både testamentet och den legala arvsrätten utgjorde en skapelse av lagstiftaren och kunde av honom efter gottfinnande regleras. Från denna utgångspunkt förklarades i ett av Mirabeau författat, sedermera mycket berömt tal, som den 2 april 1791, kort efter hans död, upplästes i konstituerande nationalförsamlingen, att testa— mentet .måste upprätthållas, ty om individen saknade rätten att för dödsfall förfoga över sin förmögenhet, skulle allt initiativ gå förlorat; envar skulle inskränka sig till att producera endast så mycket, som han själv hade bruk för. Då testamente ej föreligger, äger samhället utse successorer. Skyldemän- nen hava visserligen icke någon personlig rätt till arvet, men på grund av livsgemenskap med arvlåtaren kunna de hava berättigade förhoppningar på successionen. Samhället har förstått, att de avlidnas kvarlåtenskaper icke böra tjäna till att öka det allmännas fonder och att, om särskilda personer måste finnas, som övertaga kvarlåtenskaperna, dessa personer böra sökas bland den släkt, som hade ett slags samfälld äganderätt till samma gods. Likaså har samhället insett, att då äganderätten består men ägarna dö bort, successionen från fader till son är det enda förnuftiga medel, varigenom den första för— värvaren allt fortfarande kan representeras, att arvsrätten mindre är ett nytt förvärv än en fortsättning av de rättigheter, som arvingen förut åtnjutit tillsammans med arvlåtaren, samt att varken förnuft, rättvisa eller billighet medgiver att till förmån för främmande beröva släkten en avliden persons ägodelar. Grunden till den legala arvsrätten formulerades av Mirabeau så, att den enskildes egendom efter hans död rätteligen bör återgå till det allmänna men i kraft av den allmänna viljan och i socialt intresse tillfaller den avlidnes skyldemän såsom arvingar. Arvslagarnas politiska karaktär var för revolutionens män ostridig. Man sökte medelst arvslagarna realisera revolutionens ekono- miska och sociala ideal, framför allt jämlikhetens. Den lika fördelningen av kvarlåtenskapen mellan samarvingar och jordbesittningens därmed följande parcellering uppställdes såsom ledande principer för arvslagstiftningen, Testa- mentsfriheten bekämpades såväl för att hindra fäderna att medelst arvlös— görelse straffa söner, vilka omfattat de nya ideerna, som ock för att förebygga uppkomsten av nya arvsprivilegier i stället för de avskaffade. Den legala arvs— rätten gynnades i syfte att skapa en måttlig förmögenhet åt alla eller det sociala ideal, som 'skulle utgöra det nya Frankrikes styrka Den franska

revolutionens arvslagstiftning var närmast riktad mot den från germansk rätt härstammande feodala utformningen av arvsrätten medelst länsrätt och primo- genitur. De sydliga provinserna stodo väl sedan medeltiden under romerska rättens herravälde, och testamentet var där den huvudsakliga successionsfor- men. Om ej testamente förelåg, hade principiellt alla barnen lika arvsrätt. Men denna lika arvsrätt reducerades ofta inom laglottens gränser genom testa— mente. Fideikommissariska arvsordningar vunno på detta sätt insteg i södra Frankrike. I de norra och mellersta provinserna gällde Coutumes med olika arvsrätt för adliga gods och för bondegods, för fast och lös egendom, för ärvd och förvärvd jord. För adliga gods liksom för län gällde i allmän— het primogenitur. Endast bondejorden delades lika. Succession i bonde- jorden var i regel till fyra femtedelar bunden vid skyldskapen. Revolutionen gjorde slut på det feodala samhället genom principförklaringen den 4 augusti 1789. Då alla privilegier, all feodalitet och alla särskilda rättigheter, som häftade vid adliga gods, upphäfts, förklarades i dekretet den 15 mars 1790, att allt företräde för äldste son och manligt kön vid arvsföljd i län och adligt gods upphört och all olika delning av arv på grund av ståndsskillnad av- skaffats. I jämlikhetens intresse gick lagstiftningen till ytterlighet i sin reaktion mot testamentsfriheten. Ett dekret av den 7 mars 1793 förbjöd varje ändring av den lika arvsfördelningen- genom testamente, såframt barn funnos. Arvlåtare kunde genom testamente blott träffa förfoganden till förmån för främmande personer men icke skapa olikhet mellan sina avkomlingar. Redan lagen den 6 januari 1794 gav ägaren dispositionsrätt över en tiondedel, då barn funnos, samt Över en sjättedel, då sidoarvingar funnos. Men denna disponibla kvot kunde icke tilldelas en skyldeman. Lagen av den 25 maj 1800 återgav ascen— dent den testamentariska förfoganderätten över en fjärdedel av förmögenheten" även till förmån för en eller flera descendenter. Genom Code civil gavs lika arvsrätt åt söner och döttrar, där intet testamente fanns. Testamentsfriheten utvidgades, på sätt i annat sammanhang skall anmärkas.

Den franska revolutionens arvsteorier fingo varaktig betydelse för framtiden huvudsakligen genom principen om lika arvsrätt, som inflöt i Code civil. Denna princip behärskar de franska arvssedvänjorna ännu i dag. Föräldrarna be- gagna sällan testamentet för att gynna det ena barnet framför det andra. Däremot var tanken på en arvsrätt för staten främmande för revolutionens ledande män. Icke heller tanken på skyldskapsarvets begränsning vann insteg närmast av fruktan, att allmänheten häri skulle se en konfiskation. Båda frågorna voro föremål för överläggning i samband med arvslagstiftningen. Enstaka skriftställare förordade en arvsrätt för staten. Saint-Just hävdade, att kvarlåtenskapen i största omfattning skulle övergå till staten, och önskade från arvsrätt utesluta såväl efterlevande make som alla andra sidoarvingar än syskon. Testamente skulle förbjudas. Duran d-Maillane föreslog att låta sta- ten konkurrera med arvingarna sålunda, att staten skulle erhålla en tolftedel vid sidan av arvingar till fjärde led, en tiondedel vid sidan av skyldemän till

Tyska arvs- teorier.

sjunde led, hälften vid sidan av efterlevande make och det hela, om endast avlägsnare skyldemän funnos. Men majoriteten ogillade detta förslag. Man önskade framför allt bevara egendomen åt de enskilda och hellre tilldela denna åt den mest avlägsna skyldeman än att tillerkänna'något därav åt staten.

Den av Grotius grundade naturrättens bidrag till arvsrättens teori äro i sina detaljer för en nutida uppfattning tämligen otillgängliga. Mot bak— grunden av den antagna motsatsen mellan naturrätt och positiv rätt göres en fördelning inom arvsrätten så, att vissa principer hänföras till naturrät— ten, medan andra förklaras bero av den positiva lagstiftningen. Då natur— rättens innehåll är helt och hållet subjektivt bestämt, kan åt denna fördelning icke tillmätas något vetenskapligt värde. De flesta tyska naturrättslärare, så- som Pufendorff, Thomasius, Wolf, Kant och Fichte, stå under inflytande av den romerskrättsliga åskådningen, som itestamentsfriheten ser en naturlig kon- sekvens av äganderätten och den yttersta grundvalen för arvsrätten samt be- traktar den legala arvsrätten som en presumtion om arvlåtarens vilja. Enligt Grotius (d. 1645) är testamentet grundat i naturrätten och således oberoende av den positiva lagstiftningen. Testamentet är ett utflöde av äganderätten. Det är en föryttring för dödsfall, under villkor att besittnings- och nyttjanderätten tills vidare bevaras hos testamentsgivaren och att denne städse äger återkalla testamentet. Den lagbestämda arvsrätten har sitt naturliga ursprung i antagandet, att den överensstämmer med arvlåtarens vilja. Denna arvsteori, som under hela sjuttonhundratalet blev den härskande på den europeiska kontinenten, här— stammar från en av de italienska postglossatorerna (Alberich de Rosate). Pufendorff (d. 1689) fäste visserligen uppmärksamheten därpå, att testamentet icke kan härledas från ägarens befogenhet att föryttra sin egendom, enär det träder i kraft först efter hans död, men förklarade likväl släktarvet såsom en följd av ägarens presumerade vilja. För testamentets förklaring åberopa— des den positiva rätten. Lagstiftaren kan härutinnan utan att kränka naturrätten bestämma enligt sitt gottfinnande. Naturrätten påbjuder endast, att föräld- rarna skola lämna sina barn underhåll, så länge de icke kunna sörja för sig själva. Ungefär samma ståndpunkt intogs av Kant (d. 1804). I överens- stämmelse med den naturrättsliga skolans allmänna ståndpunkt betraktas succession i kvarlåtenskap, i likhet med alla andra rättsinstitut, såsom grun- dad i ett slags avtal, varför krävas två samstämmande viljeförklaringar. Det erfordras alltså även, att arvtagaren förklarar sig villig mottaga kvarlåten- skapen. Tillfälle därtill har han från och med dödsfallet. Resultatet av detta betraktelsesätt blir, att kvarlåtenskapen mellan dödsfallet och mottaga— rens viljeförklaring egentligen är herrelös. Det måste emellertid antagas, att arvet bevaras av samhället för mottagarens räkning. Kants mening var icke, att testamentet innefattade ett verkligt avtal, utan endast att det enligt natur— rätt icke kunde tänkas såsom giltigt under annan förutsättning. Enligt Kant hava alltså den dödes rättigheter upphört men leva i kraft av en fiktion upp

till förmån närmast för testamentstagare. En sådan fiktion förelåg också i den romerska åskådningen och ledde där till föreställningen om arvsrätten "såsom en successio in universum jus defuncti. Arvingens rätt var egentligen den dödes och berodde på hans vilja. Idet hela föreligger hos naturrätten på detta område samma överskattning av viljemomentet såsom rättsfaktum som utmärker naturrätten över huvud. Enligt Fichte (d. 1814) är arvsrätten i det hela ett institut, som icke tillhör naturrätten utan utgör en produkt av statens posi— tiva anordningar. Den naturrättsliga teorien utmynnar sålunda på detta lik- som på andra områden i en hänvisning till den positiva rätten. Naturrättens teori ligger emellertid till grund för de stora kodifikationerna i Frankrike (Code civil), i Preussen (Preussisches Landrecht) och Österrike (Alig. biirger— liches (tesetzbuch). I nyare fransk teori har man från mer teoretisk utgångs- punkt lagt huvudvikten icke vid presumtionen om arvlåtarens verkliga vilja utan vid lagens föreskrifter, som antagas återgiva, vad arvlåtaren rätteligen bort vilja. Den äldre naturrättens förklaring av skyldskapsarvet förkastas såsom vilande på en fiktion. I stället för denna fiktion bör sättas arvlåtarens av lagen sanktionerade förpliktelser mot sina skyldemän. Antydningar härom flnnas redan hos Grotius och Pufendorff. Men härmed vinnes tydligen icke någon närmare förklaring av skyldskapsarvet. Det återstår att förklara, var— för arvsordningen i den omfattning, som skett, sanktionerat dessa förpliktel- ser. Härvid kan endast hänvisas till den positiva rätten. Detta är ocki huvudsak den ståndpunkt, vid vilken Code civil stannat. De säregna former, vari naturrättens teori under 1700-talet var inklädd, återfinnas främst i ovan- nämnda preussiska och österrikiska lagar. Men teoriens grundtanke, enligt vilken all successionsrätt är en enkel följd av den privata äganderätten och testamentet det naturliga uttrycket för denna succession, har vunnit utbred- ning vida härutöver. Denna grundtanke har sedan gammalt varit härskande även i England. Rättsutvecklingen i England har visserligen under äldre tid fortskridit från bondekultur till länsrätt ungefär som på kontinenten, men redan på 1600—talet infördes den oinskränkta testamentsfriheten. Häremot har också svarat en utpräglad testamentsvana, särskilt beträffande större förmögenhet. Från England har samma grundtanke övergått i den nordamerikanska rätten. I enkelhet och klarhet har denna naturrättsliga teori sin förnämsta styrka. Med utgångspunkt från den privata äganderätten kan det sägas, att testamentsbefo- genheten utgör en av sakens natur och positiv lag betingad stegring av deni , äganderätten liggande dispositionsrätten. Detta är den naturliga ståndpunkten icke blott för flertalet jurister, som bygga på den engelska rättsåskådningen, utan ' även för många andra rättslärde. För den folkliga uppfattningen i de nordiska länderna och i viss mån jämväl i Tyskland och övriga länder, med undantag för England och Nordamerika, ter sig däremot den lagbestämda successionsformen såsom den naturliga. Skyldskapsarvet har där bevarat sin ursprungliga och självständiga ställning till testamentsarvet. Denna ställning ” vilar främst på historiska grunder. Från synpunkten av den härav bestämda

folkliga uppfattningen är naturrättens teori icke hållbar såsom grund för skyldskapsarvet.

Mot naturrättens uppfattning av arvsrätten uppstod under 1800-talet en reaktion dels inom rättsfilosofien, där Hegel och Stahl betonade familjens och släktens naturliga, av testamentet oberoende, arvsrätt, dels inom den historiska rättsskolans germanistiska förgrening, som framhöll släktens rätt såsom det principala. Enligt Hegel (d. 1831) är familjen och släkten såsom en naturligt given form av etisk bestämdhet eller organisation av etiskt värde grundvalen för all arvsrätt. Till sitt väsen består denna däri, att arvingen inträder såsom ägare till den förmögenhet, som, abstrakt sett, tillhör hela familjen eller släkten. Testamentet är av subsidiär natur och bör tillåtas endast i brist av närmare skyldemän. Genom testamentet grundas en slags vänskapens familj såsom surrogat för den verkliga. Stahl (d. 1861) åberopar till stöd för arvsrätten den i skyldskapsarvet och det efter dess mönster utvecklade testamentet liggande garantien för ordning och kontinuitet i för- mögenhetsförhållandena mellan de på varandra följande generationerna. En- dast för barnens skull gives det över huvud en arvsrätt, även om denna utsträckes till övriga släktingar eller till andra personer, som förbindas med arvlåtaren genom en konstlad efterbildning av skyldskapen. Barnens succes— sionsrätt häftar vid föräldrarnas förmögenhet såsom en väsentlig bestämmelse. Under det att barnens arvsrätt ligger i sakens egen natur, hänvisas alltså arvsrätten i övrigt till den positiva lagstiftningen. Den romanistiska förgre- ningen av den historiska skolan har riktat sitt intresse endast på den posi- tiva rätten men fattat denna icke såsom naturrätt utan såsom historisk rätt. Principiellt förkastades" naturrättens lära om avtalet såsom grundläggande för stat och rätt. Rätten är ett historiskt faktum, som grundar sig på staten såsom en naturligt given enhet eller organism. Enligt Savigny (d. 1861) grundas all arvsrätt på statens oförgängliga natur, i vilken all rätt först er— håller realitet och fulländning. I uppställandet av en arvsrätt ligger fulländ- ning av rättsorganismen, vilken därigenom utsträckes utöver individernas levnadsgräns. Den romanistiska skolan stannade i fråga om äganderätt och arvsrätt vid samma individualistiska uppfattning som naturrätten men för- djupade denna uppfattning genom sina undersökningar av den romerska rätten. Småningom uppstod under forskningar i den germanska medeltids- rätten en germanistisk riktning inom den historiska skolan. Ingendera rikt- ningen hade större intresse för en allmän arvsteori eller för allmänna rätts- teorier över huvud. Ett sådant intresse uppstod först, då alltifrån 1870-talet tyska jurister började från olika utgångspunkter bearbeta civilrättens all- männa frågor. Delvis stod denna riktning inom rättsvetenskapen i samband med frågan om utarbetandet av allmän civillag för tyska riket. Detta stora lagstiftningsarbete föranledde, såsom naturligt var, en ingående granskning av den gällande rätten såväl från romanistisk som från germanistisk stånd— punkt. Såsom representant för den yngre, germanistiska riktningen inom

den historiska skolan kan framhållas Gierke (1841—1921). Dennes upp— fattning i förevarande ämne framträder bland annat i en av honom riktad kritik mot det år 1888 avgivna första förslaget till borgerlig lag för tyska riket. Gierke vänder sig däri mot det starkt romanistiska förslagets allmänna stånd- punkt att upptaga testamentet såsom den principala formen för succession vid dödsfall. Förslaget ansluter sig därmed till den romerska rättens upp- fattning, som grundar all succession i kvarlåtenskap på arvlåtarens vilja samt följaktligen i första hand tager hänsyn till dennes i testamentet gjorda för- ordnanden, medan den legala arvsrätten, som kommer i betraktande först då testamente ej upprättats, presumeras vara ett uttryck för arvlåtarens vilja. Enligt Gierke däremot är grunden till arvsrätten ur tysk nationell synpunkt det organiska sammanhang mellan generationerna, som förenar individerna, och framför allt familjebandet. På grund härav framstår för denna uppfatt- ning såsom det normala sättet för succession, att i arvlåtarens ställe inträder den, som enligt de i arvsordningen givna bestämmelserna står därtill när- mast, under det att testamentsfriheten blott betraktas som ett medel att lämpa lagens regler efter det konkreta fallet. Från denna utgångspunkt får den lagliga arvsföljden ej behandlas som en norm, vilken endast är avsedd att utfylla de luckor, som uppstå i fall av underlåtna testamentariska förfogan- den, på samma sätt som genom obligationsrättens dispositiva rättssatser par- ternas vilja kompletteras. Tvärtom bör enligt Gierke stadgas, att vid en persons död den i lag bestämda arvsordningen skall tillämpas och därefter tilläggsvis utsägas, huru denna ordning må ändras genom testamente. Gierke påpekar, att lagförslaget i fråga om makars egendom intagit en ståndpunkt motsvarande den av Gierke hävdade, i det att förslaget icke upptagit äkten- skapsförordet som den principiella grunden för förmögenhetsordningen mellan makar och efteråt givit bestämmelser för dem, som ej upprättat äktenskaps— förord. Men enligt tysk uppfattning är förhållandet med avseende å arvs— rätten detsamma som beträffande förmögenhetsordningen mellan makar. La- gens arvsordning är dispositiv rätt blott i samma mening som reglerna beträf- fande förmögenhetsordningen mellan makar. De, som på grund av lagen kallas till arv, äro redan förut lagliga arvingar och bliva det ej på grund av att testa- mente icke finnes. I fråga om förslagets ståndpunkt att ej stadga någon begränsning av arvsrätten anmärker Gierke, att i likhet med den äldre tyska , rätten endast ett bestämt antal parenteler bör kallas till arv. Han anser, %, att arvsrätten kan begränsas åtminstone. till de fyra första parentelerna. Om ( icke på. samma gång testamentsrätten inskränkes, blir frågan emellertid ej av stor praktisk betydelse. I allt fall motsvarar det enligt Gierke bättre såväl den allmänna rättsuppfattningen som det sociala behovet, att kvarlåtenskapen I tillfaller staten än att helt avlägsna skyldemän, som ej varit förbundna med arvlåtaren genom något familjeband av värde, skola riktas genom densamma. Visserligen skulle det kännas som ett mycket starkt ingrepp i individens rätt, om hans frihet att göra testamente skulle inskränkas blott därför, att

han står ensam i världen utan närmare skyldemän. Men i de fall, då någon dör utan att hava gjort testamente och ej efterlämnar skyldemän inom de fyra första parentelerna, vilar den lagstadgade arvsrätten för skyldemän ej på någon sund grund. I fråga om arvsrätten bör man, enligt Gierke, liksom beträffande äganderätten akta sig för att genom att utsträcka den allt för långt lämna institutets fiender vapen i händerna.

Det kan förefalla, som om den ovan antydda striden om företrädet mellan skyldskapsarvet och testamentsarvet vore av ringa betydelse, då ingen för- nekar, att släktarvsrätten är subsidiär i den mening, att denna arvsrätt, bortsett från laglotten, inträder först då testamente saknas. På detta sätt besvarades också Gierkes kritik från deras sida, som deltagit i lagförslagets utarbetande (Planck). Djupare sett ankommer skillnaden på en olika etisk värdering av den individualistiska viljan, å ena, familje- och släktbanden, å andra sidan. Huruvida successionsrätten principiellt skall ansluta sig till den privata äganderätten såsom sådan och den härmed sammanhängande testamentariska förfoganderätten eller till den historiskt givna skyldskapen, som ursprungligen allena grundade succession, är en fråga, som endast kan historiskt besvaras. Även sistnämnda alternativ vilar ytterst å positiv rätt. Detta visar sig allt tydligare, ju mer avlägsna skyldemän kallas till arvet. Liksom testamentet är en av positiv rätt stegrad individualistisk viljemakt, så är den lagbestämda arvsrätten en vid skyldskapen historiskt knuten rättsverkan, som oberoende av arvlåtarens vilja grundar succession. Det är svårt att säga, att skyldskapsarvet eller den historiska åskådningen prin— cipiellt har högre etiskt värde än den naturrättsliga principen. Båda äro historiskt berättigade, och frågan är i regel löst medelst en kompromiss, varigenom viss kvotdel undandrages ägarens testamentariska förfoganderätt till förmån för descendenter och andra nära anhöriga. Om emellertid enligt romersk uppfattning sed och bruk åtminstone från slutet av repu- blikens tid gjorde till en plikt att upprätta testamente, medan enligt ger— mansk uppfattning, som fått sitt uttryck i de äldsta lagarna, den förnämsta delen av förmögenheten, eller jordbesittningen, var oberoende av testamente bunden vid ätten, ligger häri en genomgripande åtskillnad, som endast får ett ofullkomligt uttryck i rättsteoriens traditionella uppfattning av den ena successionsformen såsom regel, den andra såsom undantag. Den småningom skeende utjämningen har icke heller helt utplånat utgångspunkternas olikhet. Avgörande är till sist icke lagarnas, än mindre teoriernas ståndpunkt, utan det sätt, på vilket lagarna tillämpas i verkligheten av folkets flertal. Även om härvid tillika tages hänsyn till förmögenhetens storlek och art, torde det visa sig, att den vida övervägande delen av kvarlåtenskapernas totala belopp i de flesta länder på grund av lag tillfaller den trängre kretsen av skyldemän. I denna mening är skyldskapsarvet den naturliga successionsformen.

Frågan om skyldskapsarvets begränsning var främmande såväl för natur- rätten SOm för den historiska skolan. Då den förra lade huvudvikten vid

testamentet, medförde detta en viss likgiltighet, för att icke säga avoghet, mot skyldskapsarvet, men spörsmålet om en viss gräns för sådan arvsrätt upptogs icke till behandling. Och då omvänt den historiska skolan i dess germanistiska förgrening utgick från skyldskapsarvet såsom det primära, blev icke heller här någon fråga om en arvsgräns. Den anknytning till äldre germanska lagar, som gjorts i senare tid, exempelvis av Gierke, har icke stark bärvidd, då de åberopade bestämmelserna till sitt innehåll och syfte äro allt för osäkra för att gälla såsom bevismedel för legislativa ändamål. Men historiskt intresse kan icke frånkännas dessa gamla bestämmelser om en arvsgräns. Och det är den historiska skolans förtjänst att hava framdra- git dem i ljuset.

Den historiska rättsskolan har bidragit att fördjupa arvsproblemet på det enda sätt, som är möjligt, nämligen genom att binda teorien vid den positiva rätten. Den historiska uppfattningen har vunnit anhängare även bland nor- diska författare, som emellertid till den historiska skolans upphovsmän in- tagit en friare ställning och därför i detta sammanhang förtjäna att an- föras. '

Hit höra sålunda danskarna Bornemann och Goos. Enligt Bornemann (1810—1861) är grunden till arvsrätten dels familjeförhållandets etiska karak- tär, dels ett slags successiv förmögenhetsgemenskap mellan generationerna, innebärande att den ena generationens verksamhet utvecklar sig ur den andras och att utbytet av den föregående generationens verksamhet bör komma den efterföljande till godo. Härpå grundar Bornemann en tvångsarvsrätt för barn och andra descendenter. Arvlåtaren bör dock äga att, även då bröstarvingar finnas, inom vissa gränser disponera över sin förmögenhet genom testamente eller annat förordnande för dödsfall. Beträffande den, som ej efterlämnar bröstarvingar, grundar Bornemann testamentsrätten på det naturliga behovet att söka en ersättning för egna barn, alltså ett liknande behov, som fört till erkännande av adoptionsinstitutet. Efter den barnlöse, som ej gjort testa— mente, hava föräldrar, syskon och deras avkomlingar, fjärmare ascendenter och dessas syskon arvsrätt. För denna kan visserligen ej påvisas någon grund i förhållandets egen natur, men i kraft av de naturliga kärleksband, som förena dessa släktingar med arvlåtaren, måste det enligt Bornemann antagas såsom mera överensstämmande med dennes önskan, att kvarlåtenskapen till- faller dem, än att den blir herrelös eller indrages till staten.

I likhet med Bornemann framhåller Goos (1835—1917) såsom det väsentliga i den nyare uppfattningen descendenternas rätt till arv, varigenom släktarveti nedstigande led ställes på sin . naturliga och tillika historiskt givna plats i arvsordningen. Denna descendenternas företrädesrätt till arv förklaras enligt Goos ej blott av det mellan föräldrar och barn rådande kärleksbandet, som regelmässigt ger anledning antaga, att kvarlåtenskapen enligt föräldrarnas önskan bör gå till barnen, utan en dylik önskan är till följd av samhörig- hetens etiska betydelse en föräldrarnas sedliga plikt. Därtill kommer, att

Nordiska. arvsteorier.

kvarlåtenskapens övergång från föräldrar till barn är den enda form av arv, varigenom uppnås kontinuitet mellan generationerna på förvärvslivets område. En dylik övergång realiseras genom arvsrätten. Denna har sin grund icke i arvlåtarens förmodade vilja, ehuru en sådan vilja i regel kan antagas vara för handen, utan i det objektiva förhållandets sedliga betydelse. Arvsrätt för andra än descendenter uppbäres av hänsyn till att det särskilda band, med vilket arvlåtaren är knuten vid arvingen, måste förutsättas hava betydelse för arvlåtarens produktionsenergi. På grund härav är ur samhällets synpunkt kvarlåtenskapens övergång till sådana arvingar att föredraga framför dess hemfallande åt staten. Ett sådant särskilt hand kan vara av individuell natur och föranleda upprättande av testamente eller bero av objektiva förhållanden, nämligen dels äktenskapet, dels andra skyldskapsförhållanden än i rätt ned— stigande led. I likhet med Bornemann anser Goos, att descendenternas tvångs- arvsrätt ej bör utesluta en viss testamentsfrihet för arvlåtaren.

Oberoende av motsättningen mellan naturrätten och den historiska skolan har Nordling utvecklat en teori om arvsrättens grund. Nordling framhåller släkten såsom enhet, i vilken de enskilda människorna ingå och genom vilken de sedan uppgå i högre enheter, nationen (staten) och folkstammen. Släkten är en de enskilda överordnad enhet, förbindande dem, som tillhöra honom, på ett närmare sätt med varandra. Skyldskapsbandet visar sig starkasti familjen mellan föräldrar och barn, men visar sig ock i avlägsnare skyld- skapsgrader, ehuru i allt svagare och svagare mån. Därför kan släkten göra anspråk på en avliden släktmedlems kvarlåtenskap före alla andra. Ehuru släktens rätt försvagats under tidernas lopp, särskilt genom arvejordsinstitutets upphävande, bör det icke antagas, att utvecklingen tenderar att upphäva släktens rätt. Mot påståendet, att staten skulle före släkten äga rätt till kvar- låtenskapen, därför att staten givit möjlighet till förmögenhetens skapande genom det skydd, den skänker, anmärker Nordling, att staten är pliktig att ej, genom att tillägna sig resultatet av de enskildas strävanden, förstöra det verk, till vars skapande staten själv medverkat. Statens verksamhet bör ej gå ut på att tillintetgöra den verkande kraften i det mänskliga strä- vandet. Släkten står i varje fall den enskilde närmare än staten (na— tionen). Dock är släkten icke förmögenhetssubjekt för sig utan tjänar blott såsom ledare för förmögenhetens övergång från en släktmedlem till en annan. Sedan övergången skett, är förmögenheten principiellt underkastad ägarens fria vilja. Nordling synes ock mena, att testamentet principiellt äger företräde framför det lagbestämda arvet, i det han såsom undantag från regeln, att arvingar stå efter testamentstagare, endast angiver barns rätt till underhåll av föräldrarna. Uppfattningen av testamentets prioritet framstår såsom mera subjektivt färgad. Nordling erkänner ock, att den svenska rätten står på en annan ståndpunkt. I fråga om arvsrättens begränsning uttalar Nordling den åsikt, att däremot intet kan invändas från teoretisk synpunkt, ty det är onekligt, att ju avlägsnare släktskapen är, desto svagare är släkt-

bandet. Men det är onödigt att i lagen stadga en viss gräns, ty ändamålet därmed vinnes bäst därigenom, att hos de enskilda släktmedlemmarna känne- domen om släktskapen upphör. Skulle åter släktintresset vara mera starkt och till följd därav kännedomen om avlägsnare släktskapsförhållanden be- varas, finnes intet skäl 'att ej låta arvsrätten göra sig gällande. Häremot kan anmärkas, att skyldskapen i och för sig icke från nutidens uppfattning för- mår uppbära arvsrätten. Blotta kännedomen om skyldskap kan icke berättiga till arv i hur avlägsna led som helst. Felet ligger, teoretiskt sett, däri, att man gripit ut ett enstaka moment, skyldskapen, bland alla de fakta, som grunda skyldskapsarvet.

Mest avlägsen från de historiska förutsättningar, från vilka ovan framställda arvsteorier utgått, är den ställning, som sodalismen intagit till arvsrätten. Socialismen är som bekant icke bunden till visst land utan har under skif— tande former intagit en mer ellerlmindre framskjuten ställning i olika länder under skilda tider. Den socialistiska arvsteorien kan närmast återföras till Saint—Simon's lärjunge Bazard (Doctrine de Saint-Simon 1829), som ansåg, att vid ägarens död icke hans skyldemän utan samhället, under vars skydd och medverkan egendomen förvärvats och bevarats, skulle övertaga kvarlåten- skapen. Dcnna borde efter förtjänst fördelas genom förmedling av ett antal statsbanker. Bazard's teori modifierades redan av hans lärjungar därhän, att man blott fordrade en hög progressiv arvsskatt och arvsrättens begränsning till de skyldskapskretsar, inom vilka den kunde ekonomiskt rättfärdigas. Bland hithörande skriftställare må nämnas Enfantin 1796—1864), som såsom en första åtgärd blott föreslog avskaffandet av sidoskyldas arvsrätt. Denna kunde man upphäva utan att beröra samhället mer än på ytan. Den progressiva arvsskatten vore dock lämpligare. Denna borde vid avlägsnare sidoarvingar närma sig arvets hela belopp. Den redan bestående skatten för arv i rätt upp- och nedstigande linje borde. betydligt höjas. Den franska marxismens äldsta program från 1880 (Jules G uesde, Paul Lafargue) upptog av— skaffandet av arvsrätt i sidolinjen och upphävandet av all arvsrätt. till högre belopp än 20,000 francs. Denna punkt, som tillsattes av distriktskongressen i Paris nämnda år, har även långt senare (1893) hävdats av Gnesde. I den äldre tyska socialdemokratiens partiprogram (Erfurt—programmet av oktober 1891, författat av Kants ky) upptogs åter endast arvsskatt, gradvis stigande efter omfånget av kvarlåtenskapen (arvslotten) och skyldskapsgraden. Härutinnan är programmet till större eller mindre del genomfört i de olika länderna. Såvitt den socialistiska samhällskritiken avser arvsrättens privaträttsliga sida, intager den endast en obetydlig plats inom den socialistiska doktrinen. Då de socialistiska teoriernas tyngdpunkt ligger på andra områden, kan den socialistiska arvsteorien här endast i största korthet beröras. Om en enhetlig teori kan för övrigt härvid icke bliva fråga, utan endast om vissa å en ge- mensam grundåskådning vilande teorier, som mer eller mindre bortse från den privata äganderätten, sådan denna enligt nuvarande samhällsordning består.

Socialistiska arvsteorier.

Såsom representant för den nyare å traditionella förutsättningar vilande socialistiska arvsrättsdoktrinen må åberopas den österrikiske skriftställaren Anton Menger (Neue Staatslehre, Jena 1906). Menger betonar, att under nuvarande samhällsordning arvsrätten är nästan lika. viktig som den privata äganderätten. Det oaktat har den förra i ojämförligt mindre grad än den senare utmanat den socialistiska kritiken. Mot äldre socialistiska förslag att i stället för släktarvsrätten införa en statens arvsrätt, varigenom man hop- pades att utan våldsamma medel bringa hela nationalförmögenheten över i statens hand, anmärker Menger, att arvsrätten endast är en följd av den privata äganderätten och att därför begränsning av den senare måste förega begränsning av den förra. l Mengers statsideal, den demokratiska arbetsstaten. äger arvsrätten endast underordnad betydelse. I den demokratiska arbets— staten antagas produktionsmedlen hava övergått till staten. Den enskilde kan fritt förfoga över mindre värdefulla ting, i följd varav blott förmögenhet, som är av ringa omfattning och utan större social betydelse, kan medelst arv övergå från den ena generationen till den andra. I varje fall måste i arbets— staten givas en strängt demokratisk karaktär åt arvsskatten. Större arv måste reduceras genom högre arvsskatter. Finnas barn eller andra avkomlingar efter den döde, skall kvarlåtenskapen dem emellan lika fördelas. Endast dn avkomlingar icke finnas, må arvlåtaren förfoga över sin egendom genom testamente. Den legala arvsordningen må endast omfatta barn, föräldrar och syskon. Därefter inträder statens arvsrätt. Vid avlägsnare skyldskap eller du sådan helt och hållet saknas, skall högre arvsskatt inträda också vid kvar— låtenskap av ringa omfattning. I ett socialistiskt samhälle, där såväl jord som rörligt kapital äro i statens hand, kan likväl den enskilde genom sitt arbete förvärva egendom, som blir föremål för arvsrätt. Och i ett socialistiskt sain- hälle, där endast jorden men icke det rörliga kapitalet övergått till staten. skulle detta kapital förvärvas och ärvas ungefär som under den nuvarande samhällsordningen. Genom arvsrättens radikala begränsning i den demokratiska arbetsstaten skulle en av de mörkaste skuggsidorna i det nuvarande sam— hället undanröjas. Arvsrättens försvarare göra visserligen gällande, att för- äldrarnas produktionsenergi i utomordentlig grad stegras genom utsikten att sörja för barnen. Men för det stora flertalet är denna utsikt endast. en illu— sion. Om det vore möjligt att uppgöra en lätt genomförbar samhällsordning. som åt den enskilde för hans livstid garanterade av honom själv förvärvad förmögenhet, skulle emellertid folkets stora massa svårligen tillbakavisa ett dylikt förslag. —— I en tidigare skrift (Das biirgerliche Recht und die be- sitzlosen Volksklassen, 1 uppl. 1890, 4 uppl. 1904) har Menger underkastat förslaget till tysk civillag och den sedermera antagna lagen en kritik från den nuvarande samhällsordningens egna utgångspunkter. Denna kritik skiljer sig helt naturligt principiellt icke mycket från andra granskningar och er— bjuder icke numera något större intresse. Menger vänder sig här förnämligast mot vissa äldre rättsinstitut, såsom fideikommiss, Anerbenrecht o. s. v., vilka

även under den nya lagen skulle äga bestånd. Enligt Menger hava den tyska civillagens bestämmelser om arvsrätten till största och bästa delen förlorat sin verkan genom förbehåll för dessa äldre institutioner. i likhet med många andra skriftställare förordar Menger en begränsning av den legala arvsrätten och hänvisar härutinnan till det schweiziska lagarbetet. Ikritiken av den tyska civillagen betonar Menger, att den tyska socialismen visserligen för- fogat över talrika= utmärkta skriftställare, men anmärker, att dessa saknat juridisk fackkunskap, som för kritiken av ett omfattande lagverk vore oum- bärlig. ()cksä hade den tyska socialismens samhällskritik, i följd av inflytande från [.asalle, Marx och Engels, nästan uteslutande riktats på den ekonomiska sidan av de samtida samhällsförhållandena, ehuru enligt Menger i verkligheten den sociala frågan är ett problem, som tillhör statsläran och rättsvetenskapen.

Andra förslag till arvsrättens gradvisa avskaffande och den arvfallna privata egendomens övergång till kollektiv hava framställts exempelvis av Rignano (fransk bearbetning av A. Landry: la question de llhéritage, Paris 1905). Så- som ett motstycke till dylika förslag må erinras om italienska regeringens under Mussolini vidtagna åtgärd att i den privata kapitalbildningens intresse nästan helt och hållet avskaffa arvsskatten å skyldskapsarvet (1923). De båda ytterligheter, som här föreligga, hava icke något egentligt samband med den i beredningens förslag upptagna frågan om arvsrättens begränsning.

I olika lagarbeten under 1800-talet och början av 1900-talet hava fram— ställts vissa till arvsrätten hörande reformförslag, som erbjuda ett särskilt intresse, enär frågan om arvsrättens begränsning där upptagits i samband med frågan om det allmännas rätt till andel i kvarlåtenskapen. Dessa reform— förslag kännetecknas därav, att frågan om arvsrättens begränsning samman- bnndits med intresset att genom en sådan åtgärd bereda det allmänna in- komst, antingen för statsverket eller för kommunala ändamål eller för sär- skilda syften, som ansetts bäst tillgodoses på denna väg. Förslagen ansluta sig antingen till privaträtten (arvsrätt för staten eller kommunen) eller till tinansrätten (arvsskatt). Då statens eller kommunens arvsrätt förordas, inne- fattar denna en laglottsätt. Äldre hithörande förslag härstamma från tiden före utbildningen av den moderna arvsskatten och konkurrerade med denna samt hava följaktligen ej kunnat taga hänsyn till och tillgodogöra sig de i fråga om berörda skatteform särskilt under senare tid gjorda erfa— renheterna.

Sedan den schweiziske rättslärde Bluntschli på offentligt uppdrag ut- arbetat ett förslag till civil lagbok för kantonen Ziirich, vilket ligger till grund för lagen av år 1856, väckte Bluntschli vid förslagets behandling i den kom- mission, som granskade detsamma, förslag om att göra kommunen till med- arvinge i de fall, då arvlåtaren ej efterlämnat bröstarvingar. Denna medarvs-

Lagförslag.

Blu-ntschli's förslag.

rätt skulle omfatta viss andel av kvarlätenskapens behållning. Andelens stor— lek föreslogs till 5 %, om arvingen tillhörde andra parentelen, 10 % för tredje parentelen, 20 % för avlägsnare parenteler, om efterlevande make fanns, samt 30 % dels för avlägsnare parenteler, om efterlevande make ej fanns, dels för efterlevande make, om arvinge tillhörande sistnämnda parenteler saknades. Om ingen skyldeman och ej heller efterlevande make fanns, skulle hela kvar— låtenskapen tillfalla kommunen. De arvsmedel, som tillföllo denna, skulle icke fonderas och ej heller användas till löpande kommunala utgifter eller fattig- understöd utan till inrättande av välgörande och allmännyttiga anstalter samt till bättre" utbildning och utrustning av mindre bemedlade, ej blott verkligt fattiga. medlemmar av kommunen. Det vore enligt Bluntschli en naturlig-- tanke, att kommunen, som stode den enskilde närmare än staten (kantonen), uppträdde med starkare anspråk på en del av kvarlåtenskapen, ju mer familje- eller skyldskapskretsen upplöste sig i allt avlägsnare parenteler. Bluntschlis förslag avböjdes emellertid av kommissionen och kom ej att inflyta i lagen. Långt senare (1879) har Bluntschli i en uppsats förklarat sig intaga samma principiella ståndpunkt i frågan som förut. Han föreslår emellertid nu en arvsrätt även för staten, dock först sedan kommunen erhållit viss andel. Be— träffande bröstarvingars andel vidhölls som regel, att någon medarvsrätt ej skall inträda. En sådan skall dock äga rum, da andelen uppgår till visst högre belopp. Även i fråga om andra parenteler än den första ändras det tidigare förslaget, främst så till vida att en viss progression iakttages genom att kommunens och statens andelar sättas i relation till arvslotternas storlek. Bluntschli förfäktar vidare den grundsats, att kommunens och statens arvsrätt icke fär inskränkas genom testamente. Det bör emellertid stå arvlåtaren fritt att fullgöra sina förpliktelser mot det allmänna genom 'älgörande och sam- hällsnyttiga stiftelser och legat, om dessa anordningar vinna kommunens och statens gillande. Likaså bör det medgivas arvlåtaren att genom testamente grunda en nyttjanderätt för enskilda. Bluntschli framhåller, att utan en lag— lottsrätt för staten eller kommunen skulle systemets verkan icke vara tryggad. En dylik inskränkning av testamentsfriheten vore desto mindre betänklig, som en absolut frihet för den enskilde att utöva en förfoganderätt, vars verkan han ej får uppleva, ingalunda följer av sig själv. I det att rättsordningen genom en konstlad utsträckning av en persons viljemakt tillåter och skyddar testamentet, har rättsordningen samtidigt att tillvarataga de plikter, som åligga den enskilde mot stat och kommun. Bluntschli utvecklar sin allmänna stånd— punkt sålunda, att arvsrätten, hur den än ordnas, har omedelbar betydelse blott för den talrika borgarklassen och bondebefolkningen. Inom dessa klasser tjänar den att bevara sunda ekonomiska förhållanden. För den stora mängden av arbetare och den tjänande befolkningen är den däremot utan nämnvärd betydelse. Bluntschli framhåller betydelsen av att hindra genom arv upp- komna allt för stora kapitalanhopningar och vikten av att befordra omsätt- ning av förmögenheten genom att låta stat och kommun jämte släkten taga

arvet. Den verkliga grunden för all naturlig arvsrätt är dock, yttrar Blunt- schli, den gemenskap, som förenar arvlåtarens liv med hans arvingars, gemen- skap i blod, seder, kultur och intressen. Men på samma gång individen är ett barn av sina föräldrar, en ledamot av sin släkt, är han också ett barn av den kommun och det land, han tillhör. På denna livsgemenskap i för- hållande till kommun och stat låter enligt Bluntschli en arvsrätt för dessa sig väl grunda.

De tidigare förslagen till schweizisk civillag innehöllo vittgående bestämmel- ser om arvsrätt för det allmänna icke blott efter, utan vid sidan av närmare skyldemän. Så stadgade 1895 års förslag arvsrätt för staten (kantonen) jämte andra parentelen till 1/10 och jämte tredje parentelen till 1/.i av kvar- låtenskapens värde. Dessa kvotdelar skulle utgöra laglott för det allmänna. I förslaget av år 1900 blevo hithörande bestämmelser hänvisade till den kantonala lagstiftningen. Under loppet av lagarbetet avböjdes slutligen, med hänsyn till de kantonala arvsskatterna, varje arvsrätt för det allmänna vid sidan av arvsberättigade skyldemän. Att låta sistnämnda skatter bestå jämte arvsrätt för det allmänna, skulle medföra en otillbörlig belastning i de kan- toner, där höga arvsskatter funnos. Om åter arvsskatten ersattes med en statens arvsrätt, skulle detta åt många orter leda till minskade statsinkomster, särskilt då möjligheten av en progression bortfölle. Vid lagens antagande framhölls, att ett utbyte av statens skatteanspråk mot ett privaträttsligt arvs- anspråk ej vore lämpligt. Skatteanspråket kan vända sig även mot skyldemän, vilkas arvsanspråk civillagen ej kan inskränka, nämligen descendenter. Vidare vore beskattningsrättens användning mycket mera elastisk och verkade rätt— visare, särskilt genom progressionen. Då under förarbetena till lagen den motsatta uppfattningen förfäktats av lagförslagets huvudsaklige författare, E. Huber, som ansåg det önskvärt, att den kantonala arvsskatten förvandlades till en arvsrätt, kan det vara av intresse att anföra Hubers motivering för denna ståndpunkt. [ själva verket är det klart, säger Huber", att de enkla arvsrättsliga reglerna skulle på ett helt annat sätt ingå i det allmänna rätts- medvetandet än arvsskattelagarna. Medan skatten städse har karaktären av ett statsmaktens växlande påbud, giver det privaträttsliga arvsanspråket uttryck

Schweiz-iska förslag.

åt en permanent rättsåskådning. Arvsrätten skulle icke blott skilja sig från * skatten genom sin privaträttsliga karaktär utan skulle även hava ett ändamål av säregen beskaffenhet. Under det att skatterna helt allmänt tjäna fiskaliska syften, ligger i det allmännas arvsrätt karaktären av ett slags stiftelse. Exempel- vis hade 1895 års förslag bestämt, att kantonerna skulle använda de dem till— fallande arvsmedlen till understöd åt de fattiga, till undervisningsväsendet och hälsovården. Också ägde enligt detta förslag arvlåtaren befogenhet att genom testamente meddela bindande föreskrifter angående användningen av den till 'det allmänna fallande andelen, såframt denna genom testamentet bestämdes till minst dubbla beloppet av vad lagen stadgade. Det allmännas rätt skulle härigenom såvitt möjligt förena sig med den enskildes känslor och testa-

menten till allmänna ändamål uppmuntras och gynnas. Mot l—[ubers fram- ställning kan anmärkas, att utvecklingen såväl i Schweiz som annorstädes utvisar, att statens arvsrätt icke ingått i det allmänna rättsmedvetandet men väl arvsskatten. Hubers argument tillhör den moderna arvsskattens tidigare skede, då valet mellan arvsrätt för det allmänna och arvsskatt ännu syntes stå öppet. Emellertid kvarstår den grundtanken, som även under nuvarande förhållanden kan genomföras, att av de genom arvsrättens begränsning vunna arvsmedlen jämte de hittills inflytande danaarven lämpligen kan bildas en fond eller stiftelse med ändamål, som står arvsrätten nära.

Det första förslaget (Entwurf I) av år 1888 till borgerlig lag för tyska riket intog samma ståndpunkt i fråga om arvsrättens begränsning som den sedermera (1896) antagna lagen, d. v. s. arvsrätten var obegränsad. Såsom skäl härför anfördes av den kommission, som utarbetat förslaget, främst, att med parentel- systemet en begränsning svårare läte sig genomföra än då arvsordningen vore grundad å gradualsystemet, samt att grunden för arvsrätten vore blodsbandet, ej känslan av blodsförvantskap. Huruvida av socialpolitiska grunder arvs— rätten borde inskränkas till förmån för kommun eller stat vore en fråga, som ännu ej mognat, om den ock på senare tid blivit belyst från olika synpunkter. Den år 1890 för nämnda förslags granskning och omarbetning tillsatta kom- missionen hemställde i sitt 189'5 avgivna förslag (Entwurf 11), att, utöver skyldemän tillhörande den fjärde parentelen, arvsrätt skulle tilldelas endast ascendenter i högre parenteler men ej deras avkomlingar. Funnos endast avlägsnare släktingar och arvlåtaren avlede ogift, skulle arvet tillfalla stats- kassan i den förbundsstat, arvlåtaren tillhörde vid dödsfallet. Det förslag, som 1896 förelades riksdagen, tillerkände, i likhet med sistnämnda förslag, icke sidoarvingar i femte och högre parenteler arvsrätt. Vid förslaget var fogat ett för riksdagen avsett betänkande (Denkschrift), vari framhölls, att känslan av fa- miljesamhörighet vid så avlägsen släktskap ej mer vore för handen. Förmö- genhetens övergång å så avlägsna skyldemän motsvarade ej ens arvlåtarens presumerade vilja utan framstode som en ren slump. Den nutida rättsuppfatt- ningen krävde, atti sådana fall kvarlåtenskapen användes för allmänna ändamål.

Flertalet av regeringarna i de särskilda staterna hade biträtt förslaget om begränsning av arvsrätten. Inom riksdagen reste sig däremot motstånd mot den föreslagna begränsningen. Av det av riksdagen för förslagets granskning tillsatta utskottet framhölls bland annat, att även om en arvsrätt utöver den fjärde parentelen endast sällan skulle komma att göras gällande, vore det dock av desto större principiell betydelse, att släkten obegränsat tillerkändes arvsrätt. I varje förmögenhet, som samlades hos en släkt, funnes ock ett stycke arbete av förfädren. Därför hade hela släkten en rätt till förmögen— heten. En gräns kunde uppställas blott efter lämplighetshänsyn. En arvsrätt för staten skulle alltid strida mot den dödes presumerade vilja. Ett testamente till staten skulle säkert städse hava varit förbundet med en ändamålsbestäm— melse. En arvsrätt för staten kunde medföra fara för att testamentsfriheten

skulle bringas att vackla. Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt, och arvsrätten i den nya lagen blev förty, såsom ovan nämnts, ej underkastad någon begränsning.

År 1908 framlades, i samband med förslag till en särskild kvarlåtenskaps— 1908 d_rs för- skatt, av riksregeringen ett förslag till lag om arvsrätt för staten. Enligt förslaget Ziåqaffårglå (t.ex Bamberger) skulle arvsrätt tillerkännas första och andra parentelen samt för staten. av tredje parentelen farföräldrar och morföräldrar. Dessas avkomlingar samt skyldemän tillhörande fjärde och avlägsnare parenteler uteslötos alltså från arvs— rätt. Levde allenast den ene av far- eller morföräldrarna, skulle den andres del emellertid icke tillfalla staten utan den efterlevande. På samma sätt skulle, om å ena sidan ingendera funnes i livet, hela kvarlåtenskapen tillfalla andra sidan. Därigenom ville förslaget undvika, att staten inträdde såsom medarvinge jämte efterlevande far- eller morföräldrar. Funnos ej arvsberättigade skyldemän, skulle kvarlåtenskapen i sin helhet tillfalla efterlevande make. Funnes ej sådan, skulle kvarlåtenskapen tillfalla statskassan i vederbörande förbundsstat. Den arvsrätt, som sålunda tillkomme far- och morföräldrar samt efterlevande make, var emellertid ej oinskränkt, i det att de till sin död intoge ställning av allenast >>Vorerl)en>. med staten som >=Naeherbe», d. v. s. efter deras död skulle vad som tillfallit dem efter den ursprunglige arvlåtaren ej gå till deras arvingar i likhet med deras övriga kvarlåtenskap utan hemfalla till staten. Skälet till denna anordning var, att man ville hindra, att arvet genom nämnda personer leddes över till skyldemän, som enligt förslaget saknade arvsrätt, efter den ursprunglige arvlåtaren. Vissa bestämmelser gåvos emellertid till förmån för icke arvsberättigade skyldemän av tredje parentelen. Sålunda lillerkändes dessa i viss omfattning lösningsrätt till fast egendom på billiga villkor.

I motiven till 1908 års förslag framhölls bland annat: Att vid sidan av egna barn och föräldrar legal arvsrätt borde tillerkännas även syskon, hade inom den offentliga diskussionen knappast längre från något håll bestritts. Stede man på denna ståndpunkt, torde mån ej heller kunna utestänga syskons barn. I det övervägande antal fall, då ett arv tillfölle syskon eller syskons avkomlingar, måste det antagas, att arvlåtaren ej upprättat testamente, därför att den legala arvsrätten överensstämt med hans vilja. Att utesluta dessa skyldemän från arv skulle medföra, att testamente upprättades till deras för- män med undantag blott. för de fall, då arvlåtaren oväntat drabbats av döden eller saknade testamentshabilitet. Ett indragande av arvet i sådana fall till statskassan skulle otvivelaktigt synas oförståeligt. Det vore vidare en allmän erfarenhet, att syskons barn ofta stå barnlösa makar lika nära som egna barn skulle hava gjort. Omsorgen ombarnen ligger dem framför allt om hjärtat, såframt barnens egna föräldrar äro döda. Det skulle därför vanligen kännas utomordentligt hårt, om väl arvlåtarens syskon, som kanske levde i burgna förhållanden, skulle erhålla arvsrätt, men avkomlingar till döda syskon, som måhända just genom sina föräldrars död råkat i nödställt läge, skulle

bliva tomhänta till förmån för statskassan. Att far- och morföräldrar tiller— kändes legal arvsrätt motiverades med hänsyn till den underhållsskyldighet, som funnes mellan ascendenter och descendenter. Dessutom komme de fall, då arvsrätt för fan eller morföräldrar inträdde, särskilt ofta att tillhöra dem, då en arvlåtare dött i en ålder, vid vilken testamentshabilitet ej förelåge. l ' fråga om avlägsnare skyldemän erinrades, att blotta tillvaron av blodsförvant-

1913 års för- slag till lag om arvsrätt för staten.

skap icke kunde göras gällande som grund för en obegränsad arvsrätt i vår tid, då redan för länge sedan staten trätt i stället för släktsamhället, som förr gav den enskilde säkerhet och vård. Blodsbandet kunde erkännas som grund för legal arvsrätt blott i den mån detsamma under vanliga förhållanden fortfarande grundade en känsla av släktsamhörighet. Inom de vidaste kretsar förflyktigades emellertid känslan av släktsamhörighet, då man komme utanför de närmaste släktskapsgraderna. Därmed ginge också den presumtionen för- lorad, att den av lagen reglerade arvsföljden uttryckte arvlåtarens vilja, och det syntes befogat att kräva, att, om arvlåtaren önskade att avlägsnare anför- vanter skulle ärva, han genom testamente gjorde denna sin önskan respek— terad. Detta gällde ej blott för mera avlägsna skyldemän utan även för sidoskylda i den tredje parentelen. De skäl, som talade för brorsons arvsrätt efter farbrodern, ägde ej samma tillämplighet i fråga om farbroders arvsrätt efter brorson. '

Med avseende å testamentsfriheten intog förslaget den ståndpunkten, att den- samma skulle bibehållas i full omfattning. Detta motiverades därmed, att en så långt gående begränsning av arvsrätten som den föreslagna läte sig rätt- färdiga blott under dylik förutsättning.

1908 års förslag avstyrktes emellertid av vederbörande utskott och avslogs av riksdagen.

År 1913 framlades i samband med krav om ökat försvarsanslag ånyo för- slag om arvsrätt för staten. Detta förslag överensstämde i huvudsak med 1908 års förslag. Sidoskylda i tredje parentelen samt släktingar i fjärde och av- lägsnare parenteler tillerkändes således ej arvsrätt. Efterlevande makes arvsrätt bibehölls oförändrad, så att sådan make tog hela kvarlåtenskapen, om inga far- eller morföräldrar funnos. 1913 års förslag upptog emellertid ej omförmälda bestämmelse i det tidigare förslaget om rätt för efterlevande av far- och morföräldrar att taga den avlidnes eller den avlidna sidans lott. I följd härav skulle staten —— om den ursprunglige arvlåtaren ej efterlämnat make tillträda den avlidnes lott och således bliva. medarvinge jämte den eller de överlevande av far- och morföräldrarna. Bestämmelserna om far— oeh morföräldrar samt efterlevande make såsom »Vorerben» funnos ej heller upptagna i 1913 års förslag, i anledning varav egendom, som dessa bekommit från arvlåtaren, vid deras död ej skulle hemfalla till staten utan jämte deras övriga kvarlåtenskap övergå till deras arvingar.

Förslaget debatterades i riksdagen i samband med förslaget om det utom- ordentliga försvarsanslaget, om ändringar i finanslagen och ändringar i riks-

stämpellagen samt remitterades därefter till budgetkommissionen, som dock ej slutbehandlade förslaget. Under debatten iriksdagen framhölls från olika håll mot förslaget bland annat: Det, som genom den föreslagna lagen komme att inflyta till staten, skulle komma från de små i samhället, som av okunnig- het eller rädsla underläte att göra testamente. Staten skulle betungas med att låta avyttra de små arven: gamla hus, smärre fastigheter, smärre varu- lager 0. s. v. Genom införande av statens arvsrätt komme staten, då lagliga arvingar ej funnes, att anställa klander mot alla testamenten, som lede av formfel. InkomSten för staten av den föreslagna lagen skulle bliva ringa. Det vore bättre att gå fram arvsskattevägen.

I Nederländerna framlades inom riksdagens andra kammare år 1918 ett Nederlands/;t förslag om arvsrättens begränsning av förutvarande finansministern professor försma- Treub m. fl. Förslaget avsåg att begränsa arvsrätten till descendenter, make, ascendenter, syskon och syskons avkomlingar. Motionärerna menade, att arvs— rätten i sidolinjen överhuvud vore något konstlat, men trodde sig handla i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen, om man erkände syskonen och, i händelse av deras död, även deras barn såsom lagliga arvingar men därefter avklippte rätten 'till arv för skyldemän i sidolinjen. Vid sidan av de legala arvingarna ägde emellertid staten anspråk på andeli kvarlåtenskapen, dä staten numera lämnade den enskilde det stöd och den hjälp i förvärv av egendom, som under tidigare utvecklingsskeden lämnades av familjen och släkten.

I och för bestämmande av statens andel indelades arvingarna enligt för— slaget i tre klasser:

I. Om den avlidne efterlämnar bröstarvingar eller make, likställes staten med ett barn på sådant sätt, att staten allt efter kvarlåtenskapens storlek uppbär 1/2o——1/5 av densamma. Av kvarlåtenskaper, som icke överstiga 10,000 fl., uppbär staten icke någon andel.

II. Om den avlidne efterlämnar skyldemän i rätt uppstigande linje eller syskon eller syskons bröstarvingar, uppgår statens arvslott till 1/4 av kvar— låtenskapen, dock med minskning av lotten, där det erfordras för att åter- stoden skall bliva 5,000 il. Överstiger kvarlåtenskapens Värde icke 5,000 fl., uppbär staten icke någon andel.

III. Efterlämnar den avlidne icke några arvsberättigade skyldemän eller make, uppgår statens arvslott till 1/3, dock med minskning av lotten, där det erfordras för att återstoden skall bliva 2,000 tl. Om kvarlåtenskapen icke överstiger detta belopp, uppbär staten icke någon andel. Har arvlåta— ren ej genom testamente förordnat om de "3/3 av kvarlåtenskapen, som återstår, sedan staten tagit sin arvslott, tillfalla även dessa % staten såsom herrelöst gods. .

Vidkommande första arvsklassen, där familjens och statens arvsrätt kon— kurrera, säges i motiven, att det är omöjligt att gå efter fasta principer. Å ena sidan får omsorgen om make och barn icke undanskymma de många

tjänster, som staten bevisat arvlåtaren vid ln'arlatenskapens förvärvande och vidmakthållande. Å andra sidan väger det skälet, att föräldrarna hava atl sörja för sina barn även för den tid, då de själva ej skola finnas till, tyngre, allt eftersom kvarlåtenskapen är mindre. Därför göres, såsom nämnts, inom denna klass statens arvsrätt beroende av kvarlätenskapens storlek. Om värdet överstiger 10,000 fl. men icke 50,000 fl., uppgår statens arvslott till 1/20 av kvarlåtenskapen, dock med minskning av lotten, där det erfordras för att, återstoden skall bliva 10,000 ll. Om värdet överstiger 50,000 fl., uppgår sta— tens arvslott till 1/10 av kvarlåtenskapen, dock med minskning av lotten, där det erfordras för att återstoden skall bliva 47,50011. Överstiger värdet 100,000 "tl. men icke 500,000 fl., uppgår statens arvslott till 8/20 av kvarlåtenskapen. dock med minskning av lotten, där det erfordras för att återstoden skall bliva 90,000 fl. Om värdet överstiger 500,000 fl., uppgår statens arvslott till 1/5 av kvarlåtenskapen, dock med minskning av lotten, där det erfordras för att återstoden skall bliva 425,000 fl.

Förslaget inskränker testamentsfriheten. Statens anspråk på arv har karak- tären av laglott. Arvlåtaren kan icke disponera däröver vare sig genom testa— mente eller gåva. Finnas inga arvsberättigade skyldemän, tillfaller hela kvar- låtenskapen, om intet testamente upprättats, staten dels såsom arv dels såsom herrelöst gods.

I motiven bemötes den nära liggande invändningen, att staten praktiskt sett redan åtnjuter arvsrätt i arvsskattens form och att inga skäl föreligga att utöver denna tillerkänna staten arvsrätt enligt civillag. I sådant avseeende anföres bland annat: Statens arvsrätt vore beroende av kvarlåtenskapens storlek, arvsskatten åter av varje arvinges lott. Arvsskatten byggde på det exceptionella tillskottet i arvingens eller testamentstagarens bärkraft; statsarvets rättsgrund läge uteslutande däri, att staten bidragit till förvärvet och förkov- randet av arvlåtarens kvarlåtenskap. Arvsskatten borde bidraga att täcka statens ordinarie utgifter. Det, som staten finge på grund av arvsrätt, vore kapital, ej inkomst, och borde även i statens händer bibehålla kapitalets form. Förslagsställarna menade, att man skulle komma målet att åstadkomma sam- hällets förbättring mycket närmare på den föreslagna vägen än genom företagens allmänna socialisering, vilken, därest man skulle slå in på en sådan Väg, enligt förslagsställarnes fasta övertygelse komme att leda till desillusioner och till skada för det nationella välståndet. Genom statens arvsrätt däremot", var— igenom staten också komme att bliva delägare i en mängd företag, kunde och borde staten uppträda såsom representant för dem, som gjorts arvlösa i samhället.

Förslaget blev föremål för ett förberedande utlåtande av ett riksdagens utskott, som framställde i huvudsak följande anmärkningar: Statens arvsrätt vunne icke genklang i folkets rättskänsla. Därom vittnade testamentena, var— igenom endast i ytterst sällsynta undantagsfall staten insattes såsom testa- mentstagare. Inskränkningen i rätten att fritt testamentera bort sin egendom

vore ett angrepp på äganderätten. Respekterades ej testamentsrätten, råkade man i strid med eljest överallt gällande rättsuppfattning. Det måste bestridas, att statens arvsrätt kunde betraktas såsom en lön för de tjänster, staten gjort arvlåtaren vid förmögenhetens förvärvande och förkovrande. Den norm, efter vilken storleken av statens arvslott skulle bestämmas, vore för övrigt helt och hållet olämplig, när det vore fråga om att löna gjorda tjänster. Från praktisk synpunkt vore det olämpligt, att en främmande uppbördsman såsom representant för staten skulle få uppträda i varje dödsbo. Icke blott vid arvskiftet utan vid varje uppgörelse måste medgivande inhämtas från denne. llppkommande svårigheter skulle ej kunna lösas efter billighetsgrundsatser, enär statens representant måste hålla sig till lagen. Antalet arvsprocesser komme att i hög grad ökas. Dödsboet kunde vidare icke förbliva oskiftat och det bleve för framtiden omöjligt för arvingarna att fortsätta den avlidnes rörelse. Familjens och släktens betydelse för samhället vore icke mindre än förut. Och därför funnes icke heller nu skäl för inskränkande av familjens ' och släktens arvsrätt till förmån för staten. Det mål, som motionärerna åsyftat, kunde till stor del nås genom arvsskattens höjande. Det vore fara värt, att genom den dubbla beskattningen, dels medelst arvsskatt dels medelst statens arvsrätt, det rätta. måttet för skatten å kvarlåtenskaper ginge förlorat och dessa bleve allt för tungt beskattade. Arvsskattens rättsgrund hade oriktigt angivits av motionärerna. Icke endast arvingens ekonomiska bärkraft utan även graden av hans släktskap med arvlåtaren vore nämligen bestämmande för skattens storlek. Mot motionärernas ståndpunkt, enligt vilken arvsskatten i motsats till statens arvsmedel skulle användas för löpande utgifter, fram— hölls, att intet hinder funnes för en kapitalisering av arvsskattemedel, om blott dessa, som för närvarande vore ringa, väsentligen ökades. Några ledamöter av utskottet sågo emellertid i statens arvsrätt ett bland medlen för att uppnå en nydaning av samhället. Arvsrätt för staten vore ett 1 bland medlen vid sidan av expropriation och förmögenhetsbeskattning för att ' skaffa kapital åt samhället, förutan vilket den stora massans ställning ej kunde förbättras. De ansågo också, att statens arvsrätt stode i överensstämmelse med företagens socialisering, detta i motsats till motionärerna, som genom . förslaget ville hindra denna. Dock föredrogo jämväl de flesta av dessa leda— , möter en höjning av arvsskatten för att nå sitt mål. Den kritik av arvsrätten, som framkommit inom litteraturen och i samband Arusrättens' 5 med väckta lagförslag, har flerstädes övat inflytande på den positiva rätten båfzgånåzjåcl _ på det sätt, att den lagbestämda arvsrätten begränsats till närmare skyldemän. rätt. :* Inom den juridiska litteraturen är rättmätigheten av en sådan begränsning - tämligen allmänt erkänd. Där en begränsning genomförts, har man dock i allmänhet stannat vid en så avlägsen gräns, att det finansiella resultat, som ursprungligen i regel eftersträvats, blivit mycket ringa. Det måste sägas, att de tidigare förhoppningarna att genom arvsrättens begränsning vinna avse- värda inkomster för det allmänna visat sig vara illusoriska. Det finansiella

resultat, som man velat vinna, har däremot vunnits på arvsbeskattningens väg. Ehuru sålunda en lagstiftning om begränsning av den lagbestämda arvsrätten icke kunnat, ens där en dylik begränsning i relativt stor omfattning genom— förts, i tillämpningen lända till någon större inkomst för det allmänna, så mycket mindre som testamentsfriheten överallt i den västeuropeiska rätten bibehållits, är dock frågan härom av stor principiell betydelse. Detta beror av frågans samband med spörsmålet om arvsrättens grund. Först då arvs- rättens grund förlägges icke till skyldskapen såsom sådan utan till den se- ciala och ekonomiska samhörighet, varom skyldskapskänslan regelmässigt bär vittne, uppstår utrymme för en arvslagstiftning, som kan följa rättsutveck- lingen i det hela. Med skyldskapen är historiskt förknippad känslan av eko— nomisk och social samhörighet. Känslan av dylik på skyldskap grundad sam- hörighet växlar hos skilda folk och under olika tider i samband med sam- hällenas skiftande organisation, men har i nyare tid överhuvud en tendens att avtaga med samfärdsmedlens utveckling och det ekonomiska livets över- gång från naturalhushållning till penninghushållning. I den mån denna sam- hörighetskänsla mellan skyldemän försvagats, är en förändring av arvslagarna påkallad. Under rättsutvecklingens gång har emellertid den gamla arvsord- ningen länge i huvudsak upprätthållits, ändock att samhörighetskänslan mellan avlägsnare skyldemän icke numera äger samma betydelse för den enskildes ekonomiska och sociala ställning som i äldre tid. Testamentet, som bereder utrymme för den av skyldskapen oberoende successionen, har i de flesta länder endast långsamt banat sig väg vid sidan av skyldskapsarvet. På grund härav förefaller en begränsning av arvsrätten såsom en betydande reform, även om dess verkan för det allmänna i tillämpningen kan .visa sig ringa. En översikt av främmande rätts ståndpunkt i fråga om begränsningen av den lagbestämda arvsrätten giver vid handen, att i de flesta stater en begränsning införts. Ofta har detta skett först efter långvariga förarbeten och ett flertal misslyckade försök. De mångfaldiga reformförslag, som exempelvis i Frank— rike alltsedan slutet av 1880-talet framlagts, hava varit förknippade med fiskaliska intressen. Då allmänheten häri icke kunnat se något annat än en konfiskation, hava förslagen icke vunnit någon framgång. Först sedan man insett, att medelst arvsrättens begränsning föga var att ernå för fiskaliska intressen, har frågan kommit i ett annat läge. För frågans besvarande synas numera endast allmänna lagstiftningsgrundsatser böra vara bestämmande. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava de försök, som gjorts att i tysk rätt genomföra en begränsning av arvsrätten, icke lett till något resultat. Även enligt den finska rätten, som i denna del icke undergått någon revision efter 1734 års lag, är arvsrätten obegränsad. I övriga länder där— emot förekommer en mer eller mindre snävt dragen arvsrättsgräns. Den schweiziska civillagen tillerkänner sålunda blott de tre första parentelerna arvsrätt. Ascendenter inom fjärde parentelen (far- och morföräldrarnas föräld— rar) erhålla dock nyttjanderätt till den del av arvet, som skulle hava till—

kommit deras avkomlingar, om dessa överlevat arvlåtaren. Nämnda ascen- denters barn (far- och morföräldrars syskon) hava även i fall av föräldrarnas död en dylik nyttjanderätt. I Österrike inskränktes arvsrätten år 1914 till de tre första parentelerna samt av fjärde parentelen till ascendenterna. Den franska civillagen drog intill 1917 arvsrättsgränsen för sidoarvingar, med undantag av syskons avkomlingar, efter tolfte led. Nämnda år antogs en lag, enligt vilken arvsrätten för dylika sidoarvingar upphävdes efter sjätte led, d. v. s. i tredje parentelen till och med arvlåtarens kusiners barnbarn, i fjärde parentelen till och med barnen till arvlåtarens föräldrars kusiner o. s. v. Ide fall, då arvlåtaren ej var behörig att upprätta testamente, skall emellertid gränsen såsom förut gå efter tolfte led. Ett år 1920 i deputeradekammaren väckt förslag om denna undantagsbestämmelses upphävande föranledde ej någon åtgärd. Även i Spanien, Italien och Nederländerna är arvsrätten begränsad till och med sjätte led, i Portugal till och med tionde led samt iBel- gien till och med tolfte led. Den engelska rätten, som förut ej kände någon begränsning av arvsrätten, har genom >>Law of Property Act» den i 29 juni 1922, som var bestämd att träda i kraft den 1 januari 1925,1 upp— hävt arvsrätten efter tredje parentelen. Enligt dansk rätt åtnjutes arvsrätt till och med femte parentelen. Den norska rätten, vilken liksom den danska är byggd på parentelsystemet, avskär ej arvsrätten från och med en !viss parentel utan drager från år 1916 gränsen så, att skyldemän å sidolinjen, med undantag av den första, ärva blott till och med femte, led, d. v. s. i tredje paren- telen till och med arvlåtarens kusiners barn, i fjärde parentelen till och med arvlåtarens föräldrars kusiner o.s.v. Väsentligt avvikande från den västeuro- peiska rätten är Sovjet-Rysslands civillag, som trädde i kraft den 1. januari 1923. Lagens bestämmelser om arvsrätt avse endast lös egendom, enär fast egendom överhuvud icke är föremål för privaträttslig reglering. Endast lös egen- dom till ett värde av högst tiotusen guldrubel får disponeras genom testa— mente och är, om testamente saknas, föremål för succession till enskilda personer enligt lag. Den lagbestämda arvsordningen omfattar endast den av- lidnes avkomlingar och efterlevande make, ävensom arbetsodugliga och medel- lösa personer, som under minst ett år åtnjutit fullt underhåll av arvlåtaren. Samtliga sålunda arvsberättigade personer taga lika del av kvarlåtenskapen. Annan fördelning dem emellan kan bestämmas genom testamente. Men testa- mente till andra än de arvsberättigade är icke tillåtet. Gåva till belopp av * över tiotusen guldrubel är ogiltig. Laglottsrätt tillkommer icke de arvsberät- ' tigade. Överstiger den behållna kvarlåtenskapen tiotusen guldrubel, tillfaller % överskottet staten. Från denna regel finnas två undantag. Rättigheter, som förvärvats genom kontrakt med staten, gå i arv till obegränsat belopp. Och

1 Genom en lag av 1924 bestämdes denna tidpunkt till den 1 januari 1926. Vidare har i april 1925 lagen med några ändringar från 1924 uppdelats i sju särskilda lagar, som skola bära årtalet 1925 och träda i kraft den 1 januari 1926. De arvsrättsliga bestämmelserna inne- hållas i Administration of Estates Act.

Oberoende av värdet tillfalla husgeråd och inventarier med undantag av lyx- föremål de arvsberättigade, såframt de sammanlevat med den avlidne.

De i främmande lagstiftning genomförda förslagen till skyldskapsarvets lm- gränsning utvisa, att en begränsning av skyldskapsarvet visserligen är täm— ligen allmänt erkänd såsom befogad, men att lagstiftningen i regel stannat vid mycket vida gränser. Dessa gränser kunna i allmänhet icke sägas stå i god överensstämmelse med den av nutida sociala och ekonomiska förhållanden betingade samhörigheten mellan arvlåtaren och arvingen. Då frågan icke under- kastats en behandling, som åsyftat att fastställa arvsgränsens samband med spörsmålet om arvsrättens grund, är lagstiftningens hållning förklarlig. Niir— mast torde lagstiftaren låtit leda sig av den alltifrån den franska revolutionen traditionella motviljan mot privaträttsliga bestämmelser, som kunde synas gynna de fiskaliska intressena på de enskildas bekostnad. Man har härvid icke närmare undersökt, huruvida arvsrätt för alla skyldemän, som upptagits i arvsordningarna, verkligen kan anses överensstämma med arvsrättens all- männa grund, sådan denna numera måste fattas. Härav har blivit en följd, att även den nyare lagstiftningen om arvsrättens begränsning i allmänhet. stannat vid en gräns, som äger den nästan uteslutande tekniskt-processuella betydelsen att avskära den ovisshet, som från bevisningssynpunkt. ligger i den obegränsade arvsrätten.

Äldre svenska I Sverige har ovanberörda fråga i nyare tid först upptagits under de förszag' stora lagarbetena från förra hälften av 1800—talet. Även dessa förslag stan— nade, såsom naturligt var, vid den i äldre tid gängse uppfattningen, som i huvudsak betraktat arvsrättens begränsning såsom en isolerad lagteknisk fråga. Lagkommitténs och äldre lagberedningens förslag äro närmast att jäm— föra med stadgandet i Code civil om en arvsgräns till och med tolfte led. Lagkommittén föreslog sålunda i kap. 18 av 1826 års förslag till ärvdabalk. att bakarvingar och sidoarvingar skulle ärva till och med nionde led, men att den, som vore i fjärmare skyldskap, ej skulle vara arvinge. l motiven till förslaget anfördes, att den ifrågasatta begränsningen ej torde förefalla besynnerlig för någon, som gjort sig bekant med vad de flesta andra länders lagar i samma hänseende innehölle, och med de stadganden av dylik beskaf— fenhet, som även hos oss fordom varit gällande. Arvsrätten i staten vilade på positiv lag och borde således upphöra, när staten funne dess utövning medföra större olägenhet än det gagn, som därav skulle vinnas. Detta vore att befara, om arvsrätten utsträcktes ända till oändlighet. Följden skulle bliva. att äganderätten gjordes osäker genom tvister, vilkas utgång komme att bero på en bevisning om avlägsna släktskaper, som oftast ej med säkerhet kunde ernås. Äldre lagberedningen upptog i 1 kap. 20 så av sitt år 1847 fram- lagda förslag till ärvdabalk ett stadgande, enligt vilket sidoarvingar i fjärmare led än det nionde uteslötos från arvsrätt. Att i likhet med lagkommittén föreslå en dylik begränsning även för bakarvingars del ansågs onödigt, enär fråga om arvsrätt för ascendenter i tionde led säkerligen aldrig uppstode.

I syfte att erhålla en såvitt möjligt säker kännedom om nu gällande be- stämmelsers inverkan i fråga om fördelningen av arvfallen egendom och därmed vinna ledning för den nya lagstiftningens utformning, har lagbered- ningen tagit. initiativet till en statistisk undersökning i nämnda hänseende. Det statistiska materialets insamlande och första sammanställande har enligt Kungl. Maj:ts beslut verkställts inom Statistiska Centralbyrån i enlighet med formulär, vartill beredningen uppgjort förslag. Till grund för undersökningen hava lagts underrätternas bouppteckningsprotokoll, och har undersökningen om— fattat nämnda protokoll för åren 1919 och 1920. Att dessa år valts, har berott på att de vore de sista, för vilka vid tiden för undersökningens verkställande renoverade exemplar av bouppteckningsprotokollen kunde av hovrätterna ställas till förfogande. Berörda renoverade exemplar för ifrågavarande två år hava fullständigt genomgåtts.

Det. sålunda insamlade materialet har inom Statistiska Centralbyrån sam— manstiillts i tabeller, avseende att visa kvarlåtenskapernas fördelning vid olika ' arvssituationer, allt efter den skyldskap, som förenade arvlåtaren och de legala arvingarna. Härvid har hänsyn jämväl tagits till upprättade testamenten. I de fall, där testamente varit upprättat, har sålunda särskilt, allt efter de

olika arvssituationerna, angivits, huru mycket tillfallit arvingarna på grund

av lag eller på grund av testamente eller ock på grund av testamente till— , fallit efterlevande make, avlägsnare skyldemän av olika grupper samt oskylda

personer och institutioner. Beträffande det vanligaste fallet, eller när arv- låtaren efterlämnat bröstarvingar, har en så omfattande undersökning icke fullt. genomförts. För de fall, då arvlåtaren efterlämnat bröstarvingar och eventuellt vid sidan av dem efterlevande make samt arvlåtaren upprättat . testamente, vilket. endast avsett fördelningen mellan bröstarvingarna inbördes j eller varigenom endast tillagts efterlevande maken viss del av vad som eljest skulle tillfallit bröstarvingarna, har nämligen av kostnadsskäl hänsyn icke tagits till testamentet. Dessa fall hava sammanförts med de fall, då arvlåtaren efterlämnat bröstarvingar utan att testamente varit upprättat. Beträffande grup- pen bröstarvingar har, liksom beträffande övriga grupper, uppdelning av kvar- låtenskaperna skett å de fall, då arvlåtaren efterlämnat make,, och de fall, då detta icke varit förhållandet.

Vid tabellernas uppställande hava :i. ena sidan kvarlåtenskaperna och å andra sidan arvs— och testamentslotterna även sammanförts i ett flertal olika förmögenhetsgrupper, därvid för lägre förmögenhetsgrupper beräknats ett medeltal för varje grupp. Samtliga summor äro följaktligen grundade på en dylik medeltalsberäkning för vissa särskilda grupper. Detta har föranlett, att * summan av kvarlåtenskapernas belopp icke fullt överensstämmer med summan | av arvs— och testamentslotternas belopp. En vid statistiska beräkningar eljest vanlig utjämning av dylik skillnad har här av kostnadshänsyn underlåtits.

De inom Statistiska Centralbyrån sammanställda tabellerna, vilka överläm- nats till lagberedningen, hava icke av beredningen befordrats till trycket.

Statistisk utredning.

Ar'ufallens och kvarlåten— skapssmnmw-

nas fördel-

ning.

',I'abellerna lämna nämligen icke i och för sig erforderlig översikt i avseende a de frågor, vid vilkas bedömande statistiska uppgifter äro önskvärda. För ändamålet har en ytterligare sammanställning och bearbetning varit nödvändig. Detta arbete har på erforderliga punkter utförts inom lagberedningen.1 Härvid har beredningen varit nödsakad att omväxlande använda uppgifterna om kvarlåtenskapernas belopp och uppgifterna om arvs— och testamentslotternas belopp. Den i det föregående berörda skillnaden mellan dessa uppgifter har icke kunnat medföra någon inverkan av betydelse å de erhållna resultaten.

Mellan siffrorna för 1919 och för 1920 föreligger viss olikhet. Det visar sig sålunda, att den sammanlagda arvfallna kvarlåtenskapssumman 1919 utgjorde 470,233087 kr., medan den 1920 utgjorde 343,584851 kr. Summan för 1919 var 36,8 % högre än för 1920. I huvudsak motsvaras denna skillnad av en liknande skillnad i antalet, genom bouppteckningarna registrerade arvfall under de båda ären, vilket utgjorde 45,396 år 1919 och 34315 är 1920. Antalet arvfall var sålunda 82,3 % högre 1919 än 1.920. Att antalet registre— rade arvfall 1919 var större än 1920 berodde på den av den s. k. spanska sjukan föranledda större dödligheten. Visserligen var skillnaden mellan död— lighetstalen 1919 och 1920 icke så stor, 14,46 per 1000 under 1919 mot 13,30 under 1920. År 1918 hade emellertid att utvisa ett mycket stort dödlighetstal eller 18,01 per 1,000. Den osedvanligt stora dödligheten 1918 föll väsentligen på årets fyra sista månader. Bouppteckningar ianledning av dödsfallen under nämnda del av 1918 hava uppenbarligen i största utsträckning icke kunnat registreras förr än under 1919. Till den del den högre kvarlåtenskapssumman 1919 icke beror på det större antalet registrerade arvfall nämnda år och icke heller kan antagas utgöra ett uttryck för tillfälligheternas växlingar, torde den kunna förklaras därmed, att det genomsnittliga värdet å aktier och andra därmed jämförliga värdepapper var något högre 1.919 än 1920.

(')aktat skillnaden i kvarlåtenskapssummornas storlek hava desamma, pa sätt framgår av en av nedanstående tablåer, fördelats på de olika kategorierna arvingar och testamentstagare efter i huvudsak samma proportioner under de båda åren. Beredningen har därför också beträffande vissa frågor ansett sig böra räkna med medeltal för de båda åren. Beträffande den under 5 kap. berörda frågan om beräknande av storleken av de medel, som kunna antagas komma att genom arvsrättens begränsning tillfalla det allmänna, har bered- ningen dock ansett det försiktigast att till grund för beräkningen lägga 1920 års siffror. _

Med hänsyn till frågan om arvsrättens begränsning torde det först och främst vara av betydelse att känna, huru antalet arvfall och kvarlåtenskaps- summornas totala belopp fördelats a olika kategorier.

På sätt ovan anförts, utgjorde totalantalet arvfall 34,315 under 1920 och 45.396 under 1919. Fördelningen härav framgår av följande tablå:

1 Uppgifter, grundade på den statistiska utredningen, förekomma, förutom i den allmänna inledningen, i 2, 5 och 8 kap.

1920 ”1919 .—— ,_____ ___—_l .trvssituation. l

i 'P1ocent Procentj Antal Antal av hela' antalet |

I av hela

. antalet arvfall

ar vfall

I. Ile legala arvingarna utgjordes av bröstarvinga1.. . '. . i . , 71,1

Il. De legala arvingarna utgjordes av föräldrar, syskon elle1. syskons avkomlingar . . . . . . . .; 8,2881

III. De legala arvingarna utgjordes av fjärmaie skyldemän eller voro okända. . . . . . . . . 828;

Hela antalet arvfall | 34, 315

Huru kvarlåtenskapernas totala belopp fördelats 11 olika kategorier av arvingar och testamentstagare framgår av nedanstående tablå:

., _ Testaments- - .. Anslottm ] Arvmgar och testamentstagare. Ar. Ottm- Kr. Kr. Kr.

Summa.

1) Bröstarvingar och efterlevande make 1920 i267,969,325 15119 352,837,428

2) Fader eller moder . . . . . . . . 1920 G,505,670 189,423 ö,785,003 1919 19,233911 306,68] 19,600,592

3) Syskon eller syskons avkomlingar . 1920 32, 002, 725 13,983,669 45,986394 1919 43354 017 19,169,135 öl,-523512

Summa mus) 1920 38,5os,395 14,173,092 52,771,487 1919 (H,-588588 19,635,810 84,124,404

l) Far- eller morföräldrar . . . . . . 1920 19,328

' 1919 . 1,500 67,02? &) Föräldrars syskon . . . . . . . . 1920 : ' . 50388 393110 1919 17,28? 804,900 (i) Kusiner . . . . . . . . . . . . 1920 104,490 Mill,—177 870,970 19151 134038!» 189311 1,929.700 7) Åvlägsnarc släktingar . . . . . . 1920 103,48!) 069,713 773,202

» 1919 100,4111 329,334 429,798 Sf Okända arvingar. . . . . . . . . 1920 92,018 92,018 1919 70,062 — 76,062 Summa 4)—8) 1920 963,086 1,195,-')78 2,148,664 1919 2,44o,120 867,427 3,307,547

9) ()skylda personer . . . . . . . . . 1920 12,299,090 12,299,090 - 1919 17,044,217 17,044,217

10) Institutioner 111. 111. . . . . . . . . 1920 8,396,285 8,396,285 1919 - 12,919,491 12,919,491

Summa 1)-—10) 1920 343,584,851 19 19 470,233,087

Av skäl, som angivits i det föregående, har icke vid den statistiska utred- ningens utarbetande hänsyn tagits till sådana testamenten, som avsett för- delningen mellan bröstarvingar inbördes eller varigenom efterlevande make tillagts viss del av vad som eljest skulle tillkomma bröstarvingarna. Bröst- arvingar och make hava därför sammanförts i en grupp, utan att det kunnat. exakt angivas, huru mycket av totalbeloppet för gruppen tillfallit bröstarving— arna på grund av arv eller dessa eller maken på grund av testamente. Det må emellertid tilläggas, att i de angivna summorna ingår vad efterlevande make på grund av testamente erhållit i sådana fall, då de legala arvingarna varit fjärmare skyldemän än bröstarvingar. Vad efterlevande make sålunda erhållit uppgick till 15,445265 kr. för 1920 och 21,939,367 kr. för 1919. Av återstoden av totalsummorna i gruppen belöper å det fall, då arvlåtaren efter— lämnat bröstarvingar och make, ett belopp av 123,260,733 kr. för 1920 och 210,376,054 för är 1919.1 Resten belöper på det fall, då arvlåtaren efter— lämnat bröstarvingar men icke make.

Tablån utvisar i fråga om arvsmassans relativa fördelning synnerligen nära överensstämmelse mellan siffrorna för de båda är, undersökningen omfattar. Under 1919 var relationstalet för bröstarvingar något mindre än 1920 men relationstalet för arvingar, tillhörande andra parentelen, i ungefär motsvarande grad högre. Särskilt påfallande är 1919 års höga relationstal för föräldrar-. Dessa avvikelser torde hava sin grund däri, att 1919 års siffror av förut an- givna orsaker omfatta ett relativt större antal arvlåtare, som dött i ung ålder, innan de hunnit bilda egen familj, och medan deras föräldrar ännu voro i livet. Även beträffande fördelningen mellan skyldemän inom tredje och högre parenteler förekomma vissa avvikelser mellan de båda aren. Här är det emel— lertid för båda åren fråga om ett så litet antal fall, att de tillfälliga omstän- digheterna kunnat i hög grad inverka. I huvudsak äro i denna grupp rela- tionstalen för 1919 högre, vilket torde kunna förklaras därav, att vissa per- soner, som kunna antagas eljest hava upprättat testamente, hastigt avlidit utan att hava medhunnit att vidtaga nämnda åtgärd. Särskilt är detta på— fallande beträffande det relativt höga beloppet av legalt arv till kusiner. 1 den angivna summan, 1 ,440, 389 kr. ,ingå nämligen två stora kvarlåtenskaper 51 respektive 408, 765 kr och 105, 310 kr. jämte tre kvarlåtenskaperå atillhopa 141,766 kr. Om dessa belopp, sammanlagt uppgående till 655, 841 kr., från- räknas, blir 1919 års relationstal för kusiner 0,28 % i stället för 0,41 %.

Det må vidare påpekas, att summan av vad arvingar, tillhörande tredje och högre parenteler, erhållit genomgående torde vara något för låg. I de belopp, som redovisats såsom testamentslotter till oskylda personer, torde nämligen i viss omfattning hava ingått jämväl testamentsarv till skyldemän av nu angivna slag. Detta beror därpå, att det av hänsyn till arvsskatten

Medeltalet av de båda sistnämnda beloppen utgör 166, 818, 393 kr., vilket belopp lagts till grund för de 5. sid. 150 0. f. verkställda beräkningarna. av huru mycket som kan antagas hava på grund av testamente tillfallit efter'lev ande make vid sidan av bröstarvingar.

icke är erforderligt att i bouppteckningsprotokollet göra skillnad mellan oskylda personer och dylika skyldemän. Av motsvarande orsak torde också under »avlägsnare släktingar» hava redovisats belopp, som tillfallit skyldemän inom grupperna ft)—6). Någon nämnvärd praktisk betydelse hava nämnda förhållanden likväl icke.

De belopp, som upptagits för gruppen :>okända arvingar», motsvara icke de belopp, som i danaarv tillfallit staten. En del av de angivna beloppen tillfaller sålunda arvingar, som voro okända vid bouppteckningen men som sedermera. anmäla sig före preskriptionstidens utgång. Och av återstoden torde en del på grund av bristande omhändertagande och vård ej komma det allmänna till godo.1

Av de i tablån över kvarlåtenskapernas fördelning upptagna siffrorna framgår, att den ojämförligt största delen av arvfallen egendom går till ar- vingarna inom första och andra parentelerna ävensom till efterlevande make och att, var än gränsen för skyldemäns arvsrätt drages efter andra parentelen, resultatet nr ekonomisk synpunkt ej kan bliva särdeles betydande. Siffrorna torde ock till fullo bekräfta, att jämväl andra parentelens arvsrätt uppbäres av den allmänna rättsuppfattningen.

För att närmare kunna undersöka sistnämnda förhållande ävensom för att söka utröna, i vad mån känslan av ekonomisk och social samhörighet kan synas föreligga mellan arvlåtaren och skyldemän av tredje och avlägsnare parenteler, har vidare undersökts, i vilken omfattning arvlåtare i olika arvs- situationer genom testamente bortgivit egendom av sin kvarlåtenskap till andra än arvingarna och efterlevande make, d. v. s. till avlägsnare skyldemän, oskylda personer eller institutioner. hcsultatet av denna undersökning framgår av den tablå som finnes intagen pä nästföljande sida.

De siffror, som framgå av tablån, torde ådagalägga, att då arvingarna ut- göras av bröstarvingar, blott ett synnerligen obetydligt belopp borttestamen— terats, och att. även andra parentelens arvsrätt väsentligen bibehållits. Från och med tredje parentelen blir förhållandet emellertid det motsatta. Medan enligt 1920 års siffror från skyldemän av andra parentelen till fjärmare skyl- demän eller till oskylda personer eller institutioner borttestamenterats endast 18,4 % och andra parentelen sålunda såsom arv eller på grund av testamente fått behålla 81,6 % av kvarlåtenskaperna, har från kusinerna borttestamen- terats 80,7 %, varför de sålunda fått behålla endast 19,23 %. Även för för- äldrars syskon äro procenttalen 1920 ungefär desamma som för kusinerna. Detta utvisar otvivelaktigt, att det är inom tredje parentelen som släktkänslan börjar bliva mindre starkt framträdande. Även må framhållas, att medan av det belopp å 11,797,587 kr., som enligt 1920 års siffror borttestamenterades från andra parentelen, 34.49.2718 kr. eller något mindre än 30 % tillades insti—

1 Jfr vad nedan anföres vid 5 kap. 1 %.

Testaments frekvensen.

;trvingar.

Summa kvar- låtenskaper efter avdrag av testamente till efterle- vande make.I

Kr.

Summa be- lopp, som tes- tamenterats till andra än arvingarna och efterle- vande make.

Kr.

Procent.

1) Bröstarvingar .

1920 1919

255,039,:129 :134,964,000

2,515,269 insattes

2) Föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar? 1920 1919

(14,292,180 104,189,885

11,797,587 20,522,810

2.4:

28,584a 65,527 1,667,531 2,946,701 :1,856,290 :1,478,84i> 419.679 875,63? 2597322 1,893,067

1920 1919 1920 1919

1920 1919

1920 1919

1920 1919

7) 1920 1919

3) F ar- och morföräldrar .

9,251

1,299,343 - 2,154,963 , 3,112,878 , i;809,803 313,747 666,019 2,5s1_559 1,791,809 7,316,781 c,422,5n4 69,3

4) Föräldrars syskon .

_l _!

ICC lat—'I Old

6) Kusiner .

q

6) Avlägsnare släktingar .

—' *, OI (»

7) Okända arvingar

Summa 3). 8,669,306

9,259,776

1 För vinnande av bättre översikt hava de borttestamenterade beloppen jämförts, icke med totala kvarlåtenskapssumman i varje arvssituation, utan med kvarlåtenskapssumman efter avdrag av vad arvlåtaren genom testamente tillagt efterlevande make. Då, såsom förut anförts, de statistiska uppgifterna icke giva möjlighet att exakt angiva vad efterlevande make på grund av testamente erhållit vid sidan av bröstarvingar, har en dylik reduktion icke vidtagits beträf- fande gruppen bröstarvingar. Med utnyttjande av den metod, som kommit till användning 51 s. 150 0. f., kan dock en approximativ reducering verkställas. Vid en sådan beräkning framgår emellertid, att reduceringen uti ifrågavarande grupp icke inverkar mera, än att procenttalen höjas med någon tiondedel. ” Arvingarna av andra parentelen hava sammanförts till en gemensam grupp utan avseende å huruvida arvingarna varit föräldrarna ensamma, fader eller moder jämte syskon eller deras avkomlingar eller ock syskon eller deras avkomlingar. I fråga om denna grupp har sålunda icke tagits hänsyn till sådana testamenten, som allenast medföra en förändrad fördelning inom gruppen. Med avseende härä må endast nämnas, att en närmare undersökning visar, att t. ex. en del av vad som enligt arvsordningen skulle tillfalla föräldrar i stället tillägga—s syskonen. I. kvarlåtenskapsbeloppet för 1920 ingick ett stort arvfall å 410,078 kr. Då detta torde vara ett i den ifrågavarande arvssituationen ganska enastående förhållande och resultatet, vid det förhållandet att endast nio arvfall till far- och morföräldrar ägde rum nämnda år, skull—- bliva. fullständigt missvisande, om beloppet medtoges, har här hänsyn ej tagits till detta belopp.

tutioner, av det belopp å 7,316,781 kr., som borttestamenterades från fjärmare arvingar, LOB—2388 kr. eller mellan 50 och 60 % tillades institutioner.

Vad angår 1919 års siffror utvisa dessa för skyldemän bortom andra paren— telen i allmänhet något lägre procenttal & vad som testamenterats bort från arvingarna. Sannolikt beror detta på att ett större antal arvlåtare överras- kats av döden, innan de hunnit upprätta testamente. Särskilt är procent- lalel för kusiner påfallande lågt i jämförelse med motsvarande tal för 1920. Om de större arv å sammanlagt 655,84]. kr., varom talats i det föregående, även här lämnas utom beräkning, finner man. att procenttalet för vad som testamenterats bort från kusinerna blir 63,7 % i stället för 52 %. Av det be— lopp ä (142159? kr., vilket borttestamenterades från fjärmare skyldemän än dem, som tillhörde andra parentelen, tillades endast 1,999,771 kr. (något mera än 30 %) institutioner. Av det belopp å 20,522,810 kr., som borttesta— menterades från skyldemän av andra parentelen, tillföll 9,281,700 kr. (cirka 65 %) institutioner. _

Att anställa en jämförelse mellan procenttalen för de särskilda grupperna av arvingar inom tredje parentelen för fastställande av den lämpliga arvs- rättsgränsen låter sig ej göra. Med hänsyn till de på ifrågavarande arvingar belöpande lotternas obetydlighet inverka nämligen tillfälliga omständigheter här på ett sätt, som ofta blir missvisande och i allt fall omöjliggör att av de erhållna procenttalen tilltörlitligen kunna draga någon slutsats i nu föreva- rande hänseende.

Från Danmark, Schweiz och Tyskland föreligga en del statistiska uppgifter Statistiska angående kvarlåtenskapernas fördelning mellan de olika grupperna av ar-lfågåfgåxn vingar. Dessa utvisa för Danmark, att bröstarvingar och efterlevande make mande länder. av hela den behållna kvarlåtenskapen erhålla 71 %, föräldrar, syskon och syskons avkomlingar 19,38 % samt far- och morföräldrar, föräldrars syskon och kusiner 1,46 %. 1 Schweiz tillföllo 75—78 % bröstarvingar och efterle— vande make, 17,8—21,8 % . föräldrar, syskon och syskons avkomlingar, 2—3 % l'ar- och morföräldrar, 1,2 % föräldrars syskon samt 0,3 % kusiner. För Tyskland uppgives 75 % tillfalla bröstarvingar och efterlevande make samt 19,5 % föräldrar, syskon och syskons avkomlingar. För de särskilda arvin- garna inom tredje parentelen saknas jämförelsetal.1 '

Ehuru närmare upplysningar saknas om de sätt, varpå de särskilda jäm- förelsetalen i berörda länder vunnits och en jämförelse mellan dem på grund härav och även till följd av andra orsaker måste bliva i viss mån haltande, är det likväl av intresse att iakttaga att, trots avvikelser i vissa detaljer, de ovan omförmälda svenska jämförelsetalen angående kvarlåtenskapssummans fördelning i stort sett utvisa en påfallande överensstämmelse med motsva- rande utländska. Framför allt visar sig denna överensstämmelse i den om—

* De danska siffrorna äro medeltal för åren 1910—1920. För Schweiz verkställdes beräk- ningen 1904 och för Tyskland åren 1907 och 1908.

Lugbm'edning- ens yttrande.

fattning. vari första och andra parentelernas arvs*ält hibehälles. I samtliga länderna gä saledes till medlemmar av dessa parenteler över 90 % av kvar- låtenskapssummorna, medan återstoden delas mellan samtliga övriga skylde— män och Iestamentstagare.

Det är en av lagstiftningens förnämsta uppgifter att reglera rättsförhållan- dena med avseende ä en avliden persons kvarlz'ttenskap, hans rättigheter och förpliktelser. Det måste avgöras, till vilken eller vilka rättigheterna skola överga och huru det s'all förhällas med förpliktelserna. Vidare erfordras bestämmelser om utredning och skifte av dödsbo, särskilt, om betalning av gäld vid dödsfall och om urarvagörelse. De viktigaste gällande bestämmel— serna finnas i iflå kap. ärvdabalken samt förordningen den 18 sept. 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

I främmande rätt betecknas vanligen hela detta rättsomräde sasom arvs— rätt. Hos oss tager man däremot detta begrepp i trängre mening, i det att man skiljer mellan arvsrätt och testamentsrätt. Säsom arv betecknas endast sådan succession, som grundar sig omedelbart; pä lagens stadgande. 1 mot- sats härtill sättes succession på grund av testamente, d. v. s. den avlidnes ensidiga viljeförklaring. Den svenska uppfattningen, till vilken motsvarighet finnes i vissa främmande länder, härleder sig frän den gamla germanska rätten. Ehuru denna skillnad främst avser spräkhrukel och det därför kunde ifrågasättas att övergå till det i utlandet vanliga utlrvckssättet, som upptagits även i dansk och norsk rätt, har lagberedningen dock stannat vid den nu— varande terminologiens bibehållande i lagförslaget.

I anslutning till vad ovan nämnts kommer det l'örcvarz'tnde ämnet att be- handlas i tre delar: 1. arvsrätten. 2. testamentsrätten och 3. dödsbos utred— ning och förvaltning, betalning av gäld och urarvagörelse samt arvskifte och vad därmed äger samband. De båda förstnämnda delarna kunna sägas inne— hälla materiella bestämmelser, den sistnämnda övervägande formella. Till arvsrätten höra sälunda bland annat bestämmelserna om skyldemäns arvs- rätt, om efterlevande makes och adoptivbarns arvsrätt, om "rätt till arv för utomäktenskapliga barn samt. stadganden, motsvarande gällande rätts bestäm- melser om danaarv. Av alldeles övervägande betydelse har skyldemäns arvs- rätt varit intill senaste tid och kommer givetvis att, så, förbliva, oaktat arvs- rätt införts för efterlevande make och vid adoptionsinstitutets upptagande i lagstiftningen jämväl för adoptivbarn. na inom arvslagstiftningen frågan om begränsning av skyldemäns arvs=ätt pa senare tid i många länder vunnit sär— skild aktualitet oeh i själva verket utgör ett. för hela arvsrätten principiellt grundläggande lagstiftningsproblem. skall här behandlas f*ägan om grunden till skyldemäns arvsrätt samt om arvsrättei'is uppgift och i samband därmed undersökas, huruvida arvsrätten för skvldemän lämpligen kan och blir be-

gränsas.

Skyldemäns arvsrätt har sin faktiska grund i det naturliga blodsbandet. Grunden __ till Denna till synes enkla sats måste dock, likasom andra dylika satser, inodi—afgå'rlåteä'msz fleras för att kunna läggas till grund för verkliga arvsrättsregler. Redan det männa syn- olika sätt, varpå, skyldskap hos olika folk och på olika tider räknas, häntyder mmm?" därpå, att det mera kommer an på den allmänna föreställningen om eller känslan av blodsbandet än på ett naturligt givet enhetligt och entydigt fak- tum. Vad äldre och nyare lagar stadga om ordningen för skyldemäns arvs— rätt måste, i stort sett, anses återgiva den allmänna uppfattningen av när- heten i skyldskap, åtminstone på den tid lagarna skrevos. Men de otaliga skiljaktigheterna utvisa, att tillika andra faktorer än den naturliga skyldska— pen spelat. in. Då den äldre romerska rätten kallade endast agnater till arvet, vilade jämväl denna arvsrätt otvivelaktigt pä blodsbandet, men kognaternas uteslutande, vilket för vår tids uppfattning är helt och hållet främmande. hänvisar på andra omständigheter, framför allt den romerska familjens äldre organisation, såsom medverkande till en dylik anordning. Det, som för oss ter sig såsom främmande, är icke något annat än tidens och folkets naturliga uppfattning av blodsbandet, modifierad av andra inverkande faktorer. 'Det naturliga blodsbandet är visserligen arvsrättens grund, såvitt skyldemäns arvsrätt angår, men icke såsom isolerat faktum, utan sådant det avspeglas i det allmänna föreställningssättet under inverkan jämväl av andra grunder, främst den samhörighet, som förenar medlemmarna av den åt äktenskapet vilande familjen. ] det allmänna föreställningssättet skiljas dessa medverkande grunder icke alltid så noga från blodsbandet såsom den huvudsakliga grun- den. Detta samband med den å äktenskapet grundade familjen genomgår arvsrättens hela historia. Då hänsyn till äktenskap och därå grundad skyld- skap ansetts utesluta utomäktenskapliga barn från arvsrätt efter fader och fädernefränder, har detta visserligen understundom befunnits så naturligt, att dessa barn både i äldre och nyare juridisk litteratur kunnat sägas sakna faderi rättslig mening, men man kan ock, med erkännande av den naturliga skyldskapen, säga, att blodsbandet eller föreställningen därom icke är den enda grunden för skyldemäns arvsrätt. Den medverkande grunden blir då främst samhörigheten inom den å äktenskapet grundade familjen. Härvid kan man emellertid icke stanna. Såsom medverkande grunder för skyldemäns arvsrätt tillkomma de ekonomiska, sociala och politiska förhållanden, som i sin ordning för varje folk och på varje tid påkallat en viss organisation av familjen och inverkat bestämmande på den å denna grundade skyldskapen. De historiska motsatserna mellan agnatisk och kognatisk organisation av skyldskapsarvet samt mellan skyldskapsarv och testamentsarv äro sålunda uttryck för olika utvecklingsstadier av samhället i det hela och kunna icke förstås utan känne- dom om dessa företeelsers samband med samhällets byggnad i övrigt. Man har alltså icke vid frågan om arvsrättens grund att göra med ett isolerat faktum, blodsbandet, utan med hela den på privat äganderätt byggda sam— hällsordningen. Alla de fakta, föreställningar och känslor, som gruppera sig

kring skyldskapen, utgöra i förening med denna grunden för den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan arvlåtaren och arvingen. Därav betingas kvar— låtenskapens övergång på arvingen vid arvlåtarens död. På detta sätt inord- nas arvsrätten i den historiskt givna samhällsordningen. Såsom ett. led i denna varken behöver eller tillåter arvsrätten en särskild förklaringsgrund. som kunde sägas äga högre giltighet än den givna samhällsordningen själv.

Då arvsrätten avser att reglera rättsförhållandena med avseende på en av— liden persons kvarlåtenskap, kommer bland berörda fakta främst i betrak- tande arvsrättens förhållande till den privata äganderätten. Med erkännandet av denna har alltid ansetts följa, att en avliden persons rättsställning måste vid hans död upp=ätthållas till förmån för hans avkomlingar och andra närstående. Ehuru, på sätt nyss utvecklats, en särskild isolerad grund för arvsrätten lika litet kan angivas som för andra speciella rättsinstitut. kunna likväl från den historiskt givna samhällsordningens synpunkt såväl testamentsarvet som skyldskapsarvet inordnas under den privata äganderätten såsom en stegring av denna, vare sig denna stegring är ett uttryck för stegrad dispbsitionsrätt hos ägaren genom testamentet eller stegringen oberoende av ägarens vilja får sitt uttryck i erkännandet av en på den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan ägaren och hans skyldemän grundad succession. Detta innebär, att samma intressen, som egendomen i arvlåtarens hand tjä- nade, medan han levde, skall den i'huvudsak såvitt möjligt tjäna efter hans död. Arvsrättens uppgift kan därför sägas vara att främja den ekonomiska och sociala kontinuiteten mellan arvlåtaren och arvingen. Detta innebär allenast en hänvisning till det vidsträcktare sammanhang, vari arvsrätten, enligt vad ovan är antytt, ingår såsom en beståndsdel. Denna kontinuitet.—' bevarande medelst skyldskapsbandet blir den lagbestämda arvsordningens egentliga ändamål. Främst fastslår den lagbestämda arvsordningen sambandet mellan de på varandra följande generationerna inom familjen. Detta samband visar sig bland annat däri, att den sociala och ekonomiska ställning, som den enskilde intager, i regel vilar på den familj han tillhör. För sin upp- fostran och utbildning har han i regel denna att tacka, ävensom ofta för det begynnelsekapital, som han för sin egen för 'ärvsverksamhet behöver. Det måste därför anses naturligt, att den egendom, som han i sin ordning för- värvar, vid hans död, sedan efterlevande maken erhållit sin del, övergår till hans släkt i följande generationer. De skäl, som tala för arvsrätten, gälla i främsta rummet för bröstarvingar eller för arvets övergång från äldre gene- ration till yngre. Bak— och sidoarvingars arvsrätt kan ur nu angivna syn- punkter anses vara av mera supplerande art men vilar principiellt på samma. grund. Även denna arvsrätt måste anses berättigad, i den mån skyldskapen kan antagas medföra ekonomisk och social samhörighet mellan dessa skylde— män och arvlåtaren. Vittnesbörd om sådan samhörighet lämnar icke blott den typiska släktkänslan utan jämväl testamentet, däri viljeförklaringen vittnar om samhörigheten, vare sig testamentet avser skyldemän eller icke. Men test.a—

mentet är icke blott ett bevismedel för samhörigheten mellan arvlåtaren och testamentsarvingen (testamentsändamålet) utan innefattar framför allt en dispo— sition, som konstituerar berörda samhörighet och därigenom gör all bevisning överflödig. I denna testamentets egenskap av rättsbandling ligger ytterst grun— den till dess företräde, inom de av lagen utstakade gränserna, framför den lagbestämda arvsrätten, som såtillvida kan med visst skäl sägas grunda sig blott på legala presumtioner. Men historiskt och statistiskt sett spela dessa presumtioner hos de flesta folk en så avgörande roll, att den legala arvs— rätten blir av långt större betydelse än den testamentariska. Idetta samman— hang är därför också den förra av huvudsakligt intresse.

Erinras må i korthet därom, att en sådan kontinuitet mellan generatio— nerna, som arvsrätten främjar, regelmässigt medför verkningar av största betydelse ur samhällets synpunkt. Individens naturliga strävan att ekonomiskt söka trygga sina anhöriga erhåller genom arvsrätten en mäktig drivfjäder. Hans produktionsenergi ökas samtidigt som hans intresse av sparsamhet stegras. I de fall, då, såsom ofta i fråga om näringsidkaren, kvarlåtenskapen kan sägas utgöra resultatet av hans livs arbete, inverkar ytterligarei samma riktning medvetandet, att hans verksamhet efter hans död kommer att fort- sättas av hans barn eller andra närstående. Arvsrättens verkningar i nämnda hänseenden äro alltså av utomordentlig betydelse för samhällets ekonomiska välfärd. Den lagbestämda arvsrätten är av huvudsaklig betydelse för de smärre och medelstora förmögenhetsgrupperna, där testamentet icke är den förhär- skande successionsformen. Det är för samhället av största vikt, icke blott att dessa grupper innefatta största antal familjer, utan också att dessa familjer erhålla en tryggad grundval för sin ekonomiska tillvaro och verksamhet. Hit höra såväl de historiska borgare- och bondeklasserna som ock de sociala grupper, som i nutiden med hänsyn till ekonomiska levnadsvillkor närmast ansluta sig till dessa. Sistnämnda grupper äro i vårt land sedan några år— tionden tillbaka stadda i stark tillväxt. Kretsen av dem, för vilka arvsrätten äger avsevärd betydelse, har sålunda väsentligen vidgats, låt vara att för— mögenhetstillväxten givetvis icke skett i samma grad som inkomstökningen. Det stöd, som ligger i en ändamålsenlig och rättvis arvsrätt, bör icke för— vägras dessa befolkningsgrupper. De kunna med rätta till sin förmån åberopa hela samhällets välfärd. Då arvsrätten under franska revolutionen, vars ledande män ansågo sig äga full frihet att oberoende av den historiska tra- ditionen ordna successionsrätten, bibehölls till förmån för alla samhällsklasser aberopades framför allt samhällets eget intresse såsom grunden till detta rättsinstitut.

Vad sålunda anförts angående arvsrättens uppgift och verkningar ur sam- hällelig synpunkt giver vid handen det nödvändiga samband, som förefinnes mellan arvsrätten och den privata äganderätten. Båda utgöra oundgängliga led i den nuvarande samhällsordningen. Men liksom äganderätten ej är något en gång för alla givet begrepp utan till sitt innehåll bestämmes av den posi—

Den legala arvsrättms begränsning.

tiva rätten och därför kan gestalta sig väsentligen olika under olika tider och förhållanden, på samma sätt måste givetvis arvsrätten röna inverkan av ändringar i de sociala och ekonomiska förhållanden, som utgjort grunden för dess närmare utformning. Att en strävan till ändring i de bestående arvsrättsliga i reglerna genom en begränsning av skyldemännens arvsrätt sedan lång tid till- baka framträtt hos representanter för den juridiska doktrinen och tagit. sig uttryck i lagförslag, som avsett mer eller mindre långt gående reformer i be— rörda hänseende, har ovan påvisats. Den lämnade redogörelsen över utländsk rätt ådagalägger också, att i. de flesta främmande länder en viss civilrättslig begränsning av arvsrätten ägt rum. Med utgångspunkt från vad nyss anförts om grunden för skyldemäns arvsrätt och arvsrättens uppgift har lagbereds ningen tagit under omprövning, om och i vad mån en begränsning av denna arvsrätt bör äga rum.

Då. enligt vad ovan utvecklats, grunden för skyldemäns arvsrätt icke ut— göres allenast av blodsbandet utan närmast av den åt skyldskapen grundade sociala och ekonomiska samhörigheten mellan arvinge och arvlåtare, blir först frågan om begränsningen av denna arvsrätt ställd i sitt rätta läge. Endast den omständigheten, att skyldemannen med ett mer eller mindre avlägset skyldskaps— band är förenad med arvlåtaren, kan därför ej för honom medföra rätt till arv efter denne. Blott för den händelse känslan av en på skyldskap grundad ekonomisk och social samhörighet med arvlåtaren fortfarande finnes vara för handen, hör han från denna utgångspunkt ha 'a rätt till arv efter denne. Arvsrätten kan och bör i enlighet härmed begränsas till den skyldskapskrets, inom vilken en sådan känsla kan antagas regelmässigt vara för handen. Detta är den privaträttsliga grunden till arvsrättens begränsning. Från en annan synpunkt kan till förmån för en begränsning åberopas det mera tek- niskt-processuella skäl, som i äldre och nyare främmande rätt. närmas: torde hava legat till grund för bestämmelser om en arvsgräns. För de mest av— lägsna skvldemännen är sålunda en begränsning påkallad redan med hänsyn till de svårigheter, som ofta, särskilt i ett land där emigrationen tagit den omfattning som hos oss, möta att fastställa. vilka i det särskilda fallet äro arvingar. Dä. beviss 'årigheterna ytterst ha 'a sin grund i svagheten av det ekonomiska och sociala sambandet, är det uppenbart, att de båda syn— punkterna sammanhänga med varandra. Men då den privaträttsliga synpunk— ten är grundläggande för den processuella, bör åt den förra tillerkännas av- görande betydelse.

Att en utomordentligt stor förändring med avseende fi släktens betydelse för sina medlemmar inträtt, sedan den svenska arvsrätten under landskaps- lagarnas tid i huvudsak nått den utveckling, som sedermera blev bestäm- mande för 1734 års lagstiftning, ligger i öppen dag. Om också under den svenska arvsrättens första utveckling, sådan denna föreligger i landskapslagarna, känslan av solidaritet mellan släktens ledamöter även funnits i avlägsnare skyldskapsled, torde det vara uppenbart, att förhållandet numera gestaltar

l 71

sig väsentligen annorlunda. Samtidigt som släkten alltmer förlorat i betydelse såsom ekonomisk och social institution, har rättsutvecklingen medfört ett allt starkare betonande av individens och familjens betydelse. Utvecklingens re- sultat faller, vad angår samhällets övertagande av de offentligträttsliga, straff— rättsliga och processuella funktioner, som ursprungligen tillhört släkten, till huvudsaklig del mycket långt tillbaka i tiden. Det stöd och den hjälp, som släktmedlemmar i äldre tid enligt sed och bruk lämnade varandra, lämnas numera i stor utsträckning genom samhällets organ. Det borgerliga sam— hällets plikt härutinnan har åtminstone sedan medlet av 1600-talet blivit hos oss i viss mån erkänd, om ock en mera effektiv lagstiftning först långt senare kunnat genomföras. Detta innebär, att den offentliga rätten utvidgat sitt om- råde på bekostnad av släktens betydelse. Inom den rena privaträtten har utvecklingen gått långsammare. Särskilt gäller detta beträffande släktens för— hållande till jordbesittningen. Den ändrade uppfattningen faller här, vad svensk rätt angår, väsentligen inom 1800-talets lagstiftning och är ett uttryck för denna lagstiftnings allmänna grundsatser, som sammanhänga med den ekonomiska utvecklingen från en på jordbesittning grundad naturalhushållning till en jämväl på rörlig förmögenhet och industriellt arbete vilande folkhus— hållning. De särskilda vid släktjorden knutna rättsreglerna hava efter hand fått vika för allmänna rättsnormer. Såsom ett av de tidigare vittnesbörden om släktens minskade betydelse för jordbesittningen kan erinras därom, att den lagbestämda företrädesrätt, som i form av bördsrätt sedan långt tillbaka tillkommit släktens medlemmar, att med andras uteslutande förvärva fast egendom, som försålts utom släkten, redan år 1720 inskränktes till att om— fatta blott en trängre krets av släkten för att sedermera under loppet av förra århundradet upphävas. Även de stora reformer, som genomfördes un- der 1800-talet på arvsrättens område, kännetecknas främst av den minskade betydelse, som tillerkändes släktbandet. Den är 1845 genomförda grund- satsen om lika arvsrätt för man och kvinna även ifråga om andra än borgares och prästers barn vilar sålunda på den tanken, att upprätthållandet av släktens intressen icke längre påkallade den skillnad mellan könen, som tidigare härutinnan ägt rum enligt landsrätt. Samma tanke ligger till grund för testamentsrättens reform genom 1857 års förordning. Härigenom upp- hävdes förbudet mot bortgivandet av arvejord på landet och infördes lika testamentsrätt efter lands- och stadsrätt. Den nya lagstiftningen (1920) på familjerättens område, varigenom giftorätten utsträcktes även till ärvd fast egendom, samt arvsrätt i viss omfattning infördes för efterlevande make, er— bjuder från vår tid hämtade exempel på tendensen mot en minskning av '- släktens betydelse till förmån för den trängre krets inom densamma, som 4 familjen utgör. Skyldemäns rätt att vara förmyndare har bortfallit enligt för-

mynderskapslagen (1924) med undantag endast för fader och moder. Med hänsyn till vad sålunda anförts om den allt mer minskade samhörighet, , som numera kan grundas å skyldskapsbandet såsom sådant, torde det kunna

sägas, att icke heller arvsrätt för de avlägsnare skyldemännen längre äger till- räckligt stöd i nutidens rättsuppfattning. Härav blir en följd, att arvsrätten bör begränsas till de skyldemän, där en sådan samhörighet kan antagas fortfarande regelmässigt förefinnas. I vilken mån den begränsning av skyldemännens arvs— rätt, som sålunda kan finnas böra äga rum, kommer att för det allmänna, som måste övertaga de lediga arven, bliva av betydelse ur ekonomisk synpunkt, synes vara en omständighet, som ej bör inverka på det föreliggande spörsmålet. Å ena sidan kunna statens fiskaliska intressen att genom ökade tillfällen till danaarv erhålla ökade inkomster icke bliva avgörande för frågan om arvsrättens civilrättsliga begränsning, alldenstund en arvsbegränsning, som i detta avseende kunde medföra ett avsevärt resultat, uppenbarligen skulle komma i strid med det allmänna tänkesättet och därför icke kunna genom- föras. Ä andra sidan får ej den omständigheten, att begränsningen kan bliva. av allenast ringa ekonomisk betydelse för det allmänna, hindra dess genom förande, om den i och för sig finnes berättigad. Även utan något större ut— byte för det allmänna kan en begränsning av arvsrätten komma att framstå såsom en betydande reform med hänsyn till sin principiella innebörd. Detta bekräftas till fullo av frågans ingående behandling i främmande länder. tågråggg' I samband med spörsmålet om arvsrättens begränsning till närmare släkt— ning medföraled måste särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om karaktären av den Jfåggtwkgzgs arvsrätt, som, i den mån släktarvsrätten begränsas, skall tillkomma det all- friheten? männa i de från arvsrätt uteslutna skyldemännens ställe. Det gäller att av— göra, huruvida förenämnda arvsrätt principiellt kräver en begränsning av testamentsfriheten, eller med andra ord, huruvida det allmännas arvsrätt bör helt eller delvis vara förenad med laglottsrätt. Det. är härvid att märka, att vad ovan är sagt om skyldskapsarvets grund äger motsvarande tillämpning i fråga om testamentsarvet. Testamentet. utgör liksom skyldskapen vittnes- börd om [samhörigheten mellan arvlåtaren och testamentsarvingen (testaments— ändamålet). Under det skyldskapen, när fråga icke är om laglottsrätt, allenast skapar en mer eller mindre stark presumtion för sådan samhörighet, kan testamentet i allmänhet anses utgöra ett tillräckligt bevis om samhörighet i det särskilda fallet. Vidare kan framhållas, att det allmänna ofta icke har anledning att anse sina intressen tillbakasatta, om arvlåtaren genom testa— mente utesluter dess arvsrätt. Samhällets verksamhet på det sociala och kulturella området måste på grund av praktiska skäl alltid vara underkastad en stark begränsning. En mängd behjärtansvärda ändamål kunna därför till- godoses endast genom enskildas offervillighet i form av gåvor eller testa— menten. Möjligen skulle det däremot kunna anses vara av intresse för det allmänna, att dess arvsrätt icke uteslutes till förmån för ändamål, som från dess synpunkt anses betydelselösa. Härvid bör dock beaktas, att testaments— friheten såsom sådan redan i och för sig har ett etiskt och socialt värde, som med utvecklingen alltmer stegras. Testamentsfriheten innebär för individen en av de viktigaste rättigheter, som utvecklingen skapat. Härtill får beredningen

senare tillfälle att återkomma. årfarenheten, belyst av den statistiska utred- ningen, visar ock att, vad angår testamentariska dispositioner till andra än enskilda personer, sådana endast i jämförelsevis ringa omfattning ske för ändamål, om vilkas berättigande tvekan kan råda. En beskärning av testa- mentsfriheten antingen för att skilja mellan förordnanden till förmån för en- skilda personer och förordnanden till allmännyttiga ändamål eller för att skilja mellan de senare inbördes, sker i allt fall bäst genom arvsskatten, som vida smidigare än en civilrättslig laglottsrätt kan anpassas efter de särskilda förhållandena.

Dä inom de arvsberättigade skyldemännens krets laglottsrätt. tillerkännes endast. de allra närmaste, vore det för övrigt knappast följdriktigt att förena laglottsrätt med en arvsrätt för samhället, som först inträder, när inga arvsbe— rättigade skyldemän finnas. Vill man däremot, såsom vissa i det föregående omtalade utländska lagförslag innehålla, tillerkänna det allmänna en medarvsrätt även vid sidan av arvsberättigadc skyldemän, synes större skäl föreligga att därmed förena laglottsrätt.. Mot en sådan medarvsrätt tala emellertid med styrka de skäl, vilka, såsom redan antytts, blivit anförda vid behandlingen av ovan omförmälda lagförslag. De anspråk, det allmänna kan anses hava be- fogenhet. att ställa på andel i kvarlåtenskaper, hava redan blivit. tillgodo- sedda genom ett arvsskattesystem, på vilket. kan byggas vidare. Arvsskatten medger på ett helt annat sätt än den civilrättsliga medarvsrätten utnyttjandet av progressivitetens princip. Om samhället tillerkännes medarvsrätt, blir det också delägare i boet med därav följande befogenhet att genom en represen— tant deltaga i dess förvaltning. Det lärer vara uppenbart, att härigenom skulle föranledas synnerligen vidlyftiga organisatoriska anordningar. (,)fta skulle också frivilliga uppgörelser mellan de enskilda delägarna i dödsboet härige- nom omöjliggöras. En medarvsrätt utan delägarskap i boet torde lagtekniskt icke kunna åstadkommas, och en sådan skulle i varje fall icke i praktiskt hänseende skilja sig från vanlig arvsskatt.

Arvs1ättens reform bör, såvitt. privaträtten angår, taga i sikte att fran arvs- rätt utesluta sådana skyldemäi'i, vilka i förhållande till arvlåtaren regelmässigt kunna antagas salma den ekonomiska och sociala samhörighet, som är arvs- rättens grund. Vid uppdragaudet av gränsen mellan arvsberättigade och icke arvsbeiitttigade skyldemän bör sålunda meningen icke vara, att lagstiftaren skulle söka utöva ett. tryck på det allmänna tänkesättet till förmån för en skarpare begränsning än den allmänna meningen finner befogad. Den fördel för samhället., som skulle kunna vinnas genom ett sådant tryck, är för obe- tydlig för att kunna uppväga olägenheterna. Reaktionen mot en allt för skarp begränsning skulle närmast taga sitt utlopp i tillkomsten av en mängd testa— menten till förmån för de av lagen uteslutna. Verkan av dylika testamenten skulle, med bibehållande i princip av testamentsfriheten orubbad, i sin ord- ning kunna inskränkas allenast. genom en skärpt beskattning, för vilken gränsen snart vore uppnådd. Samhället skulle i stort sett erhålla endast deras medel,

Var bör grän- sen för den le- gala arvsrät- ten dragas?

Arvsrätt för egna avkom- lingar.

som av minderårighet eller sinnessjukdom varit ur stånd att upprätta testa— mente eller av likgiltighet försummat detta, ävensom deras, som utan att hava gjort testamente plötsligt överraskats av döden. Det bleve för samhället en inkomst, som ägde lika svag etisk grund som de avlägsnare skyldemännens nuvarande arvsrätt. En prövosten för arvsrättsgränsen måste i anslutning till vad sålunda yttrats vara, att gränsen drages på ett sådant sätt, att däri— genom någon mer avsevärd ökning av testamenten till förmån för de av lagen uteslutna skyldemännen ej kommer till stånd. Uppmärksammas bör emellertid i detta sammanhang, att ett iakttagande av begränsningens inverkan på testamentsfrekvensen är förenat med stora svårigheter redan på grund av den naturliga ökning av testamentenas antal, som utvecklingen otvivelaktigt medför. Det är vidare uppenbart, att skapandet av en allmänt gällande arvs— rättsgräns med nödvändighet måste vara förenad med vissa svårigheter, dä i detta hänseende skillnad icke kan göras mellan olika befolkningslager, exempel- vis mellan lands- och stadsbefolkning, men olika åskådningar i frågan här kunna föreligga. I stadssamhällen, där utvecklingen inom breda lager av be— folkningen allt mer fört med sig en minskad känsla av samhörighet mellan släktmedlemmarna, kan uppfattningen om det föreliggande spörsmålet te sig i viss mån oensartad med åskådningen hos den jordbesittande befolkningen. Det är också uppenbart, att åskådningarna angående arvsrättens omfattning måste växla, allt efter som olika befolkningslager bygga sitt ekonomiska liv allenast på personligt arbete eller de i arvet, särskilt i den ärvda jordbesitt- ningen, äga det huvudsakliga stödet för sin ekonomiska verksamhet. I all- mänhet. torde det dock kunna sägas, att arvsordningen länge haft en utom- ordentlig förmåga att behålla sitt fäste i folkuppfattningen, även sedan de ekonomiska och sociala förhållanden, som skapat densamma, genomgått ej oväsentliga ändringar. Detta bjuder ock att vid reformens genomförande framgå med nödig försiktighet utan att likväl lämna ur sikte målet att från successionen utesluta de skyldemän, för vilkas arvsrätt en hållbar grund icke längre finnes. Såsom ovan framhållits, är bröstarvet det yppersta arvet. Efter detta komma de närmaste bak- och sidoarvingarna. En principiell skillnad med hänsyn till grunden för olika skyldemäns arvsrätt kan icke göras. Inom den nutida civilrättsliga litteraturen är man ense därom, att de närmaste skyldemänncn böra hava en arvsrätt, som är civilrättsligt obegränsad i den mening, att den icke vid sin sida har en medarvsrätt för staten. I övrigt inlåta "sig nutida juridiska skriftställare i regel icke på frågan om arvsrättens grund och begräns- ning. De inledande ord, som härom förekomma i de vanliga framställningarna, äro utan nämnvärd betydelse för de särskilda bestämmelser, som framställ- ningarna innehålla i anslutning till den gällande rätten.

Såsom ovan framhållits, är arvsrättens uppgift att bevara den ekonomiska och sociala kontinuiteten mellan arvlåtaren och arvingen. Sin största betydelse har arvsrätten från denna synpunkt, såvitt angår de på varandra följande generationerna inom familjen, Beredningen får härutinnan hänvisa till vad

beredningen anfört i samband med utvecklingen av sin uppfattning om grun— den till skyldemäns arvsrätt. Som ytterligare legislativt motiv för bröst- arvingars arvsrätt plägar anföras, bland annat, att dessa skyldemän ofta hava medverkat till samlandet eller bevarandet av den förmögenhet, arvlåtaren efterlämnar. Särskilt inom de breda lagren av de besittande klasserna, bonde— och borgarklasserna, kan detta motiv icke fränkännas en viss betydelse, men eljest är det uppenbart blott ett sekundärt argument, som icke kan vara av- görande. Arvsrättens karaktär av vederlagsfritt förvärv är obestridlig. Det är säsom vederlagsfritt förvärv, som arvsrätten historiskt i större eller mindre utsträckning omfattas av det allmänna rättsmedvetandet. Den ekonomiska och sociala samhörighet, som är arvsrättens grund, framträder mest utpräglad inom den på äktenskapet grundade familjen. Enighet råder också därom, att arvet i första rummet bör komma arvlåtarens bröstarvingar till godo. Arvsrätten är främst till för barnens skull. Och samma skäl, som tala för barnens arvsrätt. påkalla i huvudsak en sådan rätt jämväl för deras avkom- lingar.

Den djupt rotade samhörighet, som finnes mellan föräldrar och barn, har vidare överallt ansetts böra medföra arvsrätt jämväl för föräldrarna efter barnen. Plikten att sörja för barnen innebär för föräldrarna i regel stora uppoffringar såväl i ekonomiskt som i personligt avseende. Föräldrars arvs- rätt efter sina barn kommer därför i betydande omfattning att framstå såsom en ersättning för det underhåll och den uppfostran, barnen åtnjutit av för— äldrarna och som satt dem i stånd att förvärva den egendom, som, därest de avlida utan att efterlämna bröstarvingar, tillfaller föräldrarna. Och mången gang innebär föräldrarnas arvsrätt efter barnen endast att de återfå egendom, som omedelbart kommit från föräldrarna.

Såsom av den ovan lämnade översikten framgår, hava av förkämparna för en begränsning av arvsrätten understundom ifrågasatts att avskaffa arvsrätten för syskon. En sådan begränsning har genomförts allenast i Sovjet—Ryssland. Å andra sidan har i Frankrike syskonarvet ansetts hava den styrka, att syskonen ärva jämte föräldrarna, även om båda dessa äro i livet. Enligt lag- beredningens mening finner jämväl syskons arvsrätt sitt fulla berättigande i samhörigheten inom familjen. För syskonen har uppväxten i det gemensamma föräldrahemmet grundat en samhörighetskänsla, som visat sig medföra, att syskon regelmässigt känna det som en naturlig förpliktelse att vid behov understödja och hjälpa varandra. Att syskonarvsrätten uppbäres av den all— deles övervägande allmänna rättsuppfattningen i vårt land, lärer också vara otvivelaktigt. Framhållas må, att syskons arv ej sällan utgöres av viss för syskonen samfälld egendom, som tillfallit dem i arv från föräldrarna. Då denna egendom utgöres av fastighet, vilken särskilt bland den jordbrukande befolkningen i vissa delar av landet stundom behålles oskiftad mellan syskonen, skulle det säkerligen kännas synnerligen stötande, om det allmänna skulle vid ett syskons bortgång inträda som arvinge och jämte den avlidnes syskon få

Arvsrätt för föräldrn r.

Arvsrätt för syskon .

.»trvsrätt för syskons av- konzrlin gar.

I vilken om- fattning bör arvsrätt till- erkännas skyldemän i tredje och högre paren- felar?

del i fastigheten. Olägenheterna av det allmänna såsom delägare iett dödsbo framstå i detta fall med särskild styrka.

Den samhörighet, som finnes mellan syskon, är vanligen förhanden jämväl i förhållandet mellan ett syskon, som själv saknar bröstarvingar, och hans syskons barn. Överhuvud mä framhållas. att den, som ej grundlagt egen familj, ofta känner en familjesamhörighet utöver den gräns, som vanligen gäller för den, som bildat familj och har egna avkomlingar. Inom den trängre arvskrets, till vilken syskon och syskons barn höra, förefaller denna synpunkt att vara värd särskilt beaktande. Samhörigheten mellan ett syskon utan egna avkomlingar och hans syskons barn framträder särskilt, då ett sådant barn vid tidig ålder blir föräldralöst. Tvekan torde också näppeligen föreligga därom, att syskons barns arvsrätt för ”ättsuppfattningen i vårt land framstår såsom naturlig och berättigad. Ett bevis härför lämnar den ovan omförmälda statistiska utredningen, av vilken framgår, att, då arvingarna utgöras av syskon och syskons avkomlingar, allenast tjugu procent av kvarlåtenskapen bort- testamenteras till förmån för andra än arvingarna samt efterlevande make. medan av övriga 80 % omkring 70 % tillfalla syskon eller syskons avkom— lingar på grund av arv och återstoden 30 % på grund av testamente.

.Vid besvarande av frågan, huru längt den komplex _av föreställningar och känslor, som gruppera sig kring skyldskapen, skulle fördraga en begränsning av skyldemäns lagbestämda arvsrätt utan att till förmån för de uteslutna gripa till testamentet, synes tvekan huvudsakligen kunna uppstå beträffande tredje parentelen. Vad angår dem, som här stå i stammen (farfar, farmor. morfar, mormor), äro arvfall till dem synnerligen sällsynta. Då det emellertid skulle kännas stötande, om arvet i de enstaka fall, som kunna inträffa, skulle frångå dem, synas de böra medtagas bland de arvsberättigade. Man kan här icke regelmässigt hänvisa till testamente från arvlåtarens sida, då han ofta är minderårig. I varje fall måste man sörja för, att dessa ascendenter finge njuta underhåll av kvarlåtenskapen, om de icke medtoges såsom arvingar. Detta skulle för det allmänna möta omgång och besvär utan motsvaramle nytta. Det gäller nämligen i detta fall för det allmänna icke någon ekono— misk realitet av nämnvärd betydelse, men det ä1 av vikt, att de inskränk- ningar, som vidtagas i den legala arvsrätten, mä kunna ske utan stötande konsekvenser. Också kan anföras, att i dessa fall egendomen stundom här- stammar från just ifrågavarande ascendenter. Att far- och morföräldrarna av den allmänna rättsuppfattningen hänföras till de,arvsberättigades krets, torde också säkerligen kunna antagas. Det kunde synas, som om även fjärde paren- telens stam borde medtagas, men arvfallen äro här så ytterligt sällsynta, att den i förslaget stadgade utvägen att vid behov söka danaarvets efterskänkande torde vara tillräckligt betryggande. Mera tveksamt synes vara, om ett bibe- hållande i den legala arvsordningen bör äga rum av dem, som stå närmast under den tredje parentelens stam (farbror, faster, morbror, moster). Även här kan det emellertid särskilt i fråga om fast egendom inträffa. att

dessa personer på grund av särskilda omständigheter stå denna egendom nära, t. ex. då ett syskon, som för billigt pris utlöst de andra, dör och efter- lämnar ett barn, som jämväl avlider. Med hänsyn särskilt till uppfattningen hos den jordbesittande befolkningen synas sistnämnda skyldemän icke böra uteslutas ur arvsordningen. Annorlunda lärer emellertid förhållandet ställa sig i fråga om kusiner. Den av släktkänslan beroende ekonomiska och sociala samhörigheten kusiner emellan torde för närvarande ej vara av den styrka, att en härpå grundad arvsrätt kan för dem anses berättigad. Den samhörig- hetskänsla, som kan hava förbundit kusiner med varandra i ungdomen, torde ofta hava förbleknat, då de nått mera framskriden ålder och de äldre genera- tionerna bortgått. Av den statistiska utredning, för vilken redogörelse lämnats i det. föregående, framgår ock, att i de fall, där kusiner äro närmaste ar- vingar, deras arvsrätt i stor utsträckning åsidosättes genom testamente. Vid jämförelse med de fall, där arvingarna tillhöra andra parentelen, är skill— naden i testamentsfrekvensen särskilt påfallande. Att kusiner uteslutas från lagbestämd arvsrätt kan därför antagas icke stå i strid med den allmänna rättsuppfattningen och icke komma att mera avsevärt öka testamentenas antal. Mot en arvsrätt för kusiner talar för övrigt, att arvet regelmässigt i dessa fall splittras i så små andelar, att de ofta icke göra någon avsevärd nytta. Denna synpunkt är nationalekonomiskt av stor vikt., så mycket mer som de arv, varom här är fråga, i regel äro till beloppet jämförelsevis obetydliga. Med hänsyn till det stora flertalet av små och medelstora kvarlåtenskaper är det från nationalekonomisk synpunkt av synnerlig betydelse, att arvet, såvitt möjligt, sammanhålles och kvarlåtenskapen sålunda fortfarande kan användas för produktiva ändamål. Dä ej närmare skyldemän finnas än ku- siner, är testamentet den naturliga successionsformen, som tillika är ägnad att sammanhålla egendomen. Särskilt bör beaktas, att kusiners uteslutande från den lagbestämda arvsrätten i verkligheten saknar nämnvärd betydelse för den fasta egendomens bevarande inom släkten. F rän parentelprincipens stånd— punkt innefattar visserligen kusiners avskärande från arvsrätt en viss god- tycklighet. Upphör nämligen arvsordningen efter farbror, faster, morbror och moster, medför -detta en kumulering av arvet hos den eller de efterlevande av dem, medan, om någon av dem avlidit, hans barn, som äro arvlåtarens kusiner, ej få någon del av arvet. Denna synpunkt saknar emellertid redan med hänsyn till nu gällande rätt betydelse hos oss, där för närvarande parentelprincipen icke tillämpas utöver de två första parentelerna. Resultatet av en tillämpning av vår nuvarande arvsordning blir detsamma som i nämnda exempel, i det att någon kvarlevande av föräldrarnas syskon alltid från arv utesluter barnen till ett redan avlidet syskon till föräldrarna. Det må ock erinras därom, att den s. k. parentelprincipen icke är en grund, ur vilken rättssatser oberoende av deras ändamålsenlighet kunna härledas, utan en i nyare tid uppställd teoretisk regel för vinnande av en viss följdriktighet i arvsordningen.

Arvsrättens grund enligt förslaget till lag om arv.

Arvsrätten inom nu angivna gränser bör grundas å den alltjämt fortlevande, på skyldskap vilande känslan av ekonomisk och social samhörighet. Inom den trängre arvskretsen göra sig med tillräcklig styrka alltjämt gällande de skäl, som betinga skyldskapsarvet över huvud. Härvid kunna, såsom ovan antytts, för varje grupp av skyldemän uppvisas de moment, som äro grundläggande för och regelmässigt associera sig med nämnda känsla. Först bör hänsyn tagas till den verkliga sammanlevnaden inom familjen, sedan till minnet av sådan sam— manlevnad. Härtill kommer ömsesidig juridisk eller moralisk understödsplikt samt annan samhörighets- och solidaritetskänsla, som är knuten till skyld— skapen. Allt för stor vikt kan icke tilläggas dessa omständigheter såsom iso— lerade, då vissa av dem redan i förhållandet mellan skyldem än, som ovan upptagits såsom arvsberättigade, icke alltid äro för handen, andra omständig— heter åter dels till sin natur äro svaga och tillfälliga, dels även i stor om— fattning förekomma oberoende av skyldskap. I och för sig kunna de, såframt de isoleras, vinna beaktande endast genom testamentet. Tydligt är ock, att åberopandet av dessa omständigheter icke avser att uttränga eller ersätta den naturliga skyldskapen utan endast att i någon mån antyda de fakta, föreställningar och känslor, som regelmässigt äro förenade med skyld— skapen. Rationalistiska eller utilitariska grunder kunna för sig tagna icke föra fram till målet, den lagbestämda arvsrättens förklaring, vare sig man avser bestående rätt eller lagförslag, som vilja bevara sambandet med den historiska utvecklingen. Mot sådana grunder kunna alltid med större eller mindre skäl andra, likaledes isolerade, fakta åberopas, då lagens avgörande ter sig mindre billigt. Det gäller här som annorstädes på rättslivets område, att man måste fästa sig vid typiska fakta, som tillåta en generalisering. Ett sådant faktum är skyldskapen. I den mån den dårå grundade känslan av eko- nomiskt och socialt samband är levande, är arvsrätten såsom rättsföljd knuten vid skyldskapen såsom sin råttsgrund. Att de rationalistiska eller utilitariska skäl, som bruka anföras till arvsrättens förmån, äro i och för sig otillräckliga framgår bäst av svårigheterna att å dem grunda ens de närmaste skylde- männens arvsrätt. Dessa skäl hava givetvis sin stora betydelse men kunna icke ersätta skyldskapen såsom ett faktum, som kan generaliseras och såsom typiskt användas för att grunda verkliga rättsregler. Uppgives fordran på fakta, som kunna generaliseras, kommer man till arvsrätt för många andra än skyldemän. Detta har, såsom ovan anmärkts, redan insetts av Bentham. Det kan från mera teoretisk synpunkt anmärkas, att då skyldskapen angives såsom den lagbestämda arvsrättens grund, detta innebär, att skyldskapen får gälla såsom det avgörande beviset på en så nära samhörighet i ekonomiskt och socialt hänseende, att arvsrätt, där ej testamente föreligger, dårå kan grundas. Känslan av en på skyldskap grundad samhörighet får givetvis icke fattas individualistiskt, utan sådan denna hos ett visst folk på en given tidi det övervägande antalet fall får antagas vara för handen. Skyldskapskänslan kan lika litet som andra dylika begrepp påett uttömmande sätt sönderläggas

i sina enkla beståndsdelar. Man återkommer till skyldskapen som arvsrättens grund, även om detta vittnesbörd om ekonomisk och social samhörighet ide yttre delarna av ovan angivna krets kan synas vara svagt. Härvid må erinras därom, att det allmänna, som skulle konkurrera med släktens rätt i de fjärmast arvsberättigades led, icke heller har något starkt arvsanspråk. Ivan- liga fall är det fråga om arvsrätt till små belopp, vid vilka av samhället be- roende värdestegringar eller det samfällda arbetets insats varit ringa.

I den lagbestämda arvsrättens grund ingår, om man bortser från tvångs- arvsrätten, arvlåtarens vilja såsom en viktig —— låt vara endast negativ —— faktor. Förutsättning är nämligen, bortsett från tvångsarvsrätten, att arvlåtaren icke genom testamente annorlunda förordnat. Har detta icke skett, får det anses bäst överensstämma med arvlåtarens vilja, att skyldemän inom ovan angivna gränser övertaga arvet. I fråga om kusiner och andra avlägsnare skylde- män är i själva verket testamentet, såsom ovan antytts, den naturliga succes- sionsformen på grund av deras i regel stora antal och på grund av de olika behov, som häl göra sig gällande. Hänsyn till arvlåtarens sannolika vilja, som med visst skäl vid närmare skyldskap kan anföras såsom stöd för arvsrätten, kan redan vid kusiner icke läng1e med skäl åberopas.

Den positiva grunden till släktarvsrätten måste emellertid anses ligga icke i arvlåtarens sannolika vilja utan i den normalt förhandenvarande känslan för skyldskapens betydelse såsom grundval för det ekonomiska och sociala sambandet mellan skyldemännen. Från teoretisk synpunkt är skyldskapen och den därav bestämda känslan av ekonomisk och social samhörighet det naturligt givna faktum eller den livets regel, med vilken lagstiftning och rättsvetenskap på arvsrättens område har att arbeta. Släktkänslan är visser- ligen, även om den, såsom här skett, sättes i bestämd relation till varje tids sociala och ekonomiska förhållanden, svävande som alla andra psykiska fakta. Men det tillhör lagstiftningen och rättsvetenskapen att närmare bestämma dylika naturligt givna fakta, som först därigenom bliva rättsfakta i egentlig mening. Lagens regler om skyldskapsarvet äro byggda på den normalt för- handenvarande känslan av ekonomisk och social samhörighet mellan arv- låtaren och arvingen. Man kan från denna synpunkt säga, att skyldskaps-' arvet, bortsett från tvångsarvsrätten, är dispositiv rätt i förhållande till testa— mentet. Skyldskapsarvet är för den germanska rätten dispositivt icke blott i den mening, att det inträder såsom nödfallsutväg, då intet testamente upprättats, utan även i den bemärkelse, att det för flertalet fall, då testa- mente saknas, bör återgiva de naturliga reglerna för successionsrätten. Skyldskapsarvet skall enligt germansk åskådning anordnas så, att testa- mentet för det stora flertalet fall må kunna umbäras. Men för den ro- merska rätten var denna åskådning främmande. Nämnda olikhet har ytterst sin grund i den ofta framhållna skillnaden mellan romersk och germansk uppfattning av förhållandet mellan legal och testamentarisk arvsrätt, då utgångspunkten, såvitt avses historiskt tidsskede, för den romerska rätten var

testamentet, för den germanska den legala arvsrätten. Man kan säga, att för den germanska åskådningen testamentet i regel endast är en modifikation av skyldskapsarvet. "Vad ovan är sagt om skyldskapsarvets grund äger motsvarande tillämpning å testamentsarvet. Genom testamentet fastställes mellan arvlåtaren och testa— mentsarvingen (testamentsändamålet) en liknande ekonomisk och social sam- hörighet som genom skyldskapsarvet. Då det i nutiden icke kan ifrågasättas annat än att, såvitt_privaträtten angår, testamentet såsom ett med släk!- känslan likvärdigt uttryck" för den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan arvlåtaren och testamentsarvingen eller testamentsändamälet i huvud- sak skall bibehållas, måste ett visst jämhviktsläge skapas mellan den legala och den testamentariska successionen. Den legala arvsordningen får icke sa skarpt begränsas, att den utesluter sådana skyldemän, som enligt det all— männa tänkesättet hava ett utpräglat anspråk på arvet. Följden hlcve, såsom ovan anmärkts, endast en onödig tillväxt av antalet testamenten. Denna grund- sats är den egentligen avgörande vid frågan om den legala arvsrättens be- gränsning, såframt man vill fasthålla vid den germanska rättens åskådning om det legala arvet såsom den normala formen av succession. Gränsen måste dragas så, att icke en reaktion uppstår genom testamenten till förmån för de uteslutna skyldemännen. I ett land, där såsom i England testamentet är mera vanligt än hos oss, skulle därför en begränsning av den legala arvs— rätten verka mindre kraftigt än hos oss; det blir en jämförelsevis mindre be- tydande reform, som kan genomföras utan nämnvärt motstånd. ] Sverige kan man icke i samma omfattning stödja sig på vanan vid testamenten. Därför blir frågan om den legala arvsrättens begränsning här mera ömtålig. Den begränsning av arvsrätten, beredningen föreslagit, torde emellertid näppeligen medföra någon mera avsevärd ökning av testamentenas antal. 1 den mån sådan ökning likväl kommer att ske, får detta huvudsakligen tillskrivas testa— mentsarvets naturliga tendens att med den historiska utvecklingen utbreda sig på släktarvets bekostnad. En sådan tendens måste ock, såsom förut an- märkts, anses berättigad till förekommande av lwarlåtenskapens splittring, da ej närmare skyldemän finnas än kusiner. Amändningen Även om det kan anses tillbörligt att i samband med arvfall en måttlig gångjågåäförmögenl'ietsskatt uttages för löpande statsutgifter, torde dock enighet kunna det allmänna råda därom, att om till följd av arvsrättens preskription eller på grund av g?rfgizåzzwaggs- begränsning av arvsrätten kvarlåtenskapen i dess helhet tillfaller det allmänna. gränsning. de medel, som sålunda inflyta, böra hållas utanför statsregleringen. En civil— *ättslig begränsning av arvsrätten kan och bör, såsom förut anmärkts, icke vidtagas i ändamål att bereda staten inkomster, som användas för löpande utgifter. Den alldeles övervägande delen av statens inkomst av arv och testa— mente måste fortfarande inflyta genom beskattning. Visserligen hållas dana— arven icke för närvarande utanför statsregleringen, men denna avvikelse från det principiellt riktiga saknar större betydelse med hänsyn till danaarvens

obetydliga belopp. Någon avsevärd minskning i. inkomst för staten kan av samma skäl ej heller bliva följden, om de nuvarande danaarven för fram— tiden hållas utanför statsregleringen. I och med en begränsning av arvsrätten i enlighet med beredningens förslag får frågan om användningen av det all- männas arv större betydelse, ehuru på sätt i annat sammanhang skall när- mare utredas, större förväntningar icke kunna ställas på storleken av de belopp, som komma att inflyta. Med hänsyn till ursprunget för det allmän- nas arv föreligga alldeles särskilda skäl att uppsamla arven för speciella ändamål. Det har förut påpekats, att de fall, där vid saknad av arvsberät- tigade skyldemän testamente icke kommer till stånd, äro dels sådana, där arvlåtaren befinner sig i blygsamma ekonomiska förhållanden, dels sådana, där avlåtaren på grund av underårighet, sinnessjukdom eller liknande anledning saknar förmåga att upprätta testamente, och dels sådana, där arvlåtaren blivit hastigt bortryckt, innan han ännu haft anledning att be- stämma rörande lwarlåtenskapen. Lagstiftningen bör uppenbarligen sörja för att statens arvsrätt i nämnda fall icke framstår såsom en konfiskation till förmån för löpande statsutgifter, utan så anordnas, att de medel, som arv- låtaren under dessa mer eller mindre olyckliga omständigheter lämnar efter sig, komma till en användning, som alla kunna gilla. Om statsarvet får viss på förhand i lag bestämd användning, om vilken alla kunna vara ense, bör detta också i sin mån vara ägnat. att. minska testamentsfrekvensen, i det att arvlåtaren ofta kan förutsättas lika gärna se, att kvarlåtenskapen användes för nämnda ändamål som i något annat allmännyttigt syfte.

På grund av vad sålunda anförts och då såväl de nuvarande danaarven som de arv, vilka intlyta till följd av arvsrättens begränsning, tillkomma det allmänna i kraft av statens civila lagstiftning, har lagberedningen ansett sig kunna i förslaget upptaga en bestämmelse av innehåll, att av dessa arv skall bildas en fond för särskilt ändamål, benämnd allmänna arvsfonden. Denna fond bör organiseras såsom en särskild stiftelse, dock att de löpande förvalt— ningsärendena och kontrollen över förvaltningen böra handhavas av statens organ.

Beträffande åter frågan, vilket ändamål fonden bör tjäna, lärer redan det oundvikliga sakförhållandet, att den lagbestämda arvsrättens begränsning under bevarad testamentsfrihet kommer att i avsevärd utsträckning drabba mindre bemedlade arvlåtares avlägsnare skyldemän, vilka i regel själva be- finna sig i små omständigheter, hänvisa därpå, att de medel, som härigenom vinnas åt det allmänna, böra användas för de mindre bemedlades 'älfärd. Då från social synpunkt de små arvens främsta ändamål torde vara att be— reda bidrag till det uppväxande släktets underhåll och uppfostran och då de medel, varom här är fråga, alltid härröra från personer, som saknat egna barn, synes intet ändamål för fonden vara närmare än åtgärder till förmån för ensamstående fattiga barn, vilka samhället måste omhändertaga. Enligt lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård åligger det landsting och de

städer, som ej deltaga i landsting, att upprätta skyddshem för vanartade barn. I övrigt har det ej ålagts kommunerna förpliktelse att upprätta barnavårds- anstalter, utan har det överlåtits till dem att i samverkan med den enskilda offervilligheten förfara efter förhållandena. I den mån medel bliva tillgängliga för utdelning, böra bidrag ur fonden åt kommunerna till anläggningskost— naderna kunna verksamt befordra upprättandet av sådana anstalter; Även på annat sätt böra medel ur fonden kunna användas till nytta för den samhälle- liga barnavården. På grund härav har beredningen i förslaget upptagit bestäm- melse, 'att fondens ändamål skall vara understöd av åtgärder till främjande av samhällets barnavård. - Ehuru beredningen här ovan uttalat sig för en fondering av de tillgångar, som tillfalla den allmänna arvsfonden, synes det dock lämpligt att, innan avkastningen av fonden uppgår till så högt belopp, att. erforderlig utdelning ur fonden kan ske med anlitande allenast av avkastningen, utdelning medgives jämväl av en del av de inflytande kapitalbeloppen. Eljest skulle utdelningen från fonden under lång tid efter dess tillkomst antingen helt utebliva eller i varje fall möjliggöras endast till synnerligen begränsade belopp. Behovet av medel för de ändamål, varom här är fråga, kommer dock att allt från ikraft- trädandet av lagen om samhällets barnavård göra sig starkt gällande. Skall det vidare kunna tänkas, att arvlåtare, som sakna närmare skyldemän, skola av intresse för fondens ändamål underlåta att genom testamente förfoga över sin kvarlåtenskap, är det av vikt, att ett allmänt intresse för fonden väckes, och härför fordras, att uppmärksamheten fästes vid dess verksamhet redan från början genom anordnande av årliga utdelningar av någon betydelse. Oaktat genom den allmänna arvsfonden skulle förverkligas en tanke, livligt omfattad av många, som önska en reform av arvsrätten, är det uppenbart, att fondens tillgångar länge måste bliva ringa, såframt ej från andra håll medel inflyta. I den mån fondens ändamål och verksamhet bliva kända och omfattade med sympati, kunna genom gåvor och testamenten medel beräknas inflyta till arvsfonden likaväl som till stiftelser för andra allmännyttiga ändamål. Likaså kan fonden konkurrera med andra likartade samhällsändamål om bidrag av statsmedel. Härvid ligger närmast att tänka på den mot en dylik statsutgift svarande inkomstkälla, som staten äger i skatten på arv och gåva. Om intet av den nuvarande skatten på arv och gåva kan avstås för nämnda ändamål, återstår möjligheten av en mindre ökning av arvsskatten, då det allmänna tänke— sättet kan vinnas för lämpligheten att på sådant sätt bereda medel för sam- hällets barnavård. Då lagberedningen måste anse, att förslag härutinnan icke falla inom beredningens uppdrag att utarbeta sådana lagförslag, som omfatta större avdelningar av civillagstiftningen, skall här endast i korthet erinras om de utvägar, som synas kunna ifrågakomma. Man kan omedelbart fullfölja den civil- rättsliga tanken på arvsrättens begränsning genom att inågon mån höja arvs— skatten inom de yttre områdena av den kvarvarande arvskretsen, d. v. s. skatten på andra och tredje parentelens arv. I allmänhet äro inom främmande arvs—

skattelagstiftning syskons, syskons avkomlingars och avlägsnare skyldemäns arv beskattade i förhållande till bröstarv högre än enligt svensk rätt. Detta är förhållandet i Norge, Finland, Frankrike, Nederländerna och Belgien samti viss mån även i Danmark. Och det står ej i god överensstämmelse med den åskådning, som ligger till grund för nu förevarande lagförslag, a'tt det relativa förhållandet mellan beskattningen av första, andra och fjärde arvsklassen genom de efter 1894 vidtagna'höjningarna av tarifferna ändrats till nackdel för första arvsklassen. En annan utväg är att söka en i någon mån ökad inkomst av arvsskatten genom ändring av progressionen inom de särskilda arvsklasserna. Härutinnan är att märka, att progressionen hos oss vid jäm- förelse med vissa andra länder såväl inträder som upphör tidigare, särskilt så- vitt angår de senare arvsklasserna. De minsta arven äro således hos oss relativt högre beskattade. En reell höjning av skatten å de mindre arven har orsakats jämväl av penningvärdets fall. Vad angår en dylik omläggning av arvsskatten genom en jämkning uppåt av progressionen, har den sin givna begränsning däri, att den påtagligen verkar försvårande på kapitalbildningen. Och härtill kommer, att vid arvsskatten de höga skattesatserna verka syn- nerligen ojämnt, enär det, bortsett från alla andra omständigheter, beror av arvingens egen livslängd, huruvida han oaktat skatten kan bevara den ärvda förmögenheten. Givetvis kan man ej heller vid berörda beskattningsfråga bort- se från den nytta, som det större samlade privatkapitalet medför i produk- tionens tjänst. Om utsikterna att på endera eller båda av ovannämnda utvägar vinna bidrag till den allmänna arvsfonden för närvarande äro små, kunna dessa utvägar dock bilda riktlinjer för framtiden, då en omarbetning av bestämmelserna om arvsskatt kommer ifråga-. Härvid synes jämväl böra beaktas, att en uppdelning av testamentsändamålen i mera individualiserande riktning än hittills skett måhända kan vara påkallad. Då en undersökning av testamentsändamålen torde visa, att godtyckliga, av socialt medvetande icke uppburna testamenten äro tämligen sällsynta, torde emellertid resultatet , i finansiellt hänseende av en ökad beskattning av socialt mindervärdiga testamenten icke bliva synnerligen betydande. Slutligen må anmärkas, att i samband med en omarbetning av bestämmelserna om arvsskatten också borde tagas i betraktande frågan, huruvida inkomster av en viss skattekälla inom denna, exempelvis av de högsta arvslotterna, skulle omedelbart ingå till all- männa arvsfonden eller ett anslag i vanlig ordning beviljas fonden, såsom ett med hänsyn till fondens ursprung av billigheten förestavat bidrag till denna Beloppet bör i varje fall ställas i ett skäligt förhållande till vad årligen till- faller fonden såsom danaarv. Detta innebär, att det i varje fall icke kan bliva fråga om en fondbildning i större skala. Det bidrag, som den allmänna arvs- fonden från nyss angivna synpunkter skäligen kan taga i anspråk, torde icke vara större än att det kan sägas falla inom de naturliga felgränserna för be- räkningen av de nuvarande arvsskattemedlens belopp. Såtillvida är lagför- slaget, i vad det avser bildandet av en arvsfond, också oberoende av den

Srzmnw n- fattning.

Översikt örcr förslaget.

Arvsord— ningen _f'ör skyldemän.

ifrågasatta revisionen av arvsskatteförordningen. Därest en sådan revisinon icke för det närvarande kan påräknas, får man stanna vid statsarvets fondering på sätt ovan sagts och i övrigt räkna med de inkomster, som genom gåvor och testamenten kunna tillföras fonden.

Vad sålunda anförts om arvsrättens begränsning och om statsarvets an— vändning kan sammanfattas på följande sätt. Den legala arvsrätten bör be- gränsas, emedan för de längre bort stående*arvsklasscrnas rätt till arv icke kan åberopas den grund, som erkänncs av vår tids rättsuppfattning, nämligen den på skyldskap grundade känslan av ekonomisk och social samhörighet mellan arvlåtaren och arvingen. Det blir härigenom ett antal arv lediga, som uppsamlas av det allmänna, fonderas och komma till nyttig användning. [):]. dessa arv härstamma från de lägre förmögenhetsgrupperna och från perso- ner, som av underårighet eller sinnessjukdom varit hindrade från att göra testamente, eller från dem, som, utan att hava gjort testamente, överraskats av döden, torde mot dessa medels fondering och användning till de mindre bemedlade klassernas bästa ej någon rimlig invändning kunna göras-. Fon- deringen i och för sig tjänar ett gott nationalekonomiskt ändamål, såvitt medlen bevaras såsom kapital. Och de tenderade medlens användning tjänar uppenbarligen ett högst behjärtansvärt socialt syfte. I de länder, där fråga varit om arvsrättens begränsning, har man i regel stannat vid medlens upp- samlande för allmänna ändamål, dock att man i några länder vid hithörande lagförslags behandling jämväl hänvisat till arvsbeskattningen såsom den med nutida samhällsordning bäst överensstämmande utvägen att ur kvarlåten— skaperna uttaga bidrag till vad samhället behöver vare sig för sina allmänna ändamål eller för särskilda-syften, som lagförslagen velat tillgodose. Med hänsyn till de särskilda regler, som hos oss gälla för beskattning, har lagbe- redningen icke kunnat framställa förslag i detta hänseende, utan begränsat sig till ovan gjorda antydningar.

Betydelsen av arvsrättens begränsning ligger, såsom förut antytts, mera på det principiella än på det ekonomiskt-finansiella området. Arvsrättens grund — det av skyldskapskänslan betingade ekonomiska och sociala sambandet mellan arvlåtaren och arvingen —— kräver en begränsning av skyldemäns arvs— rätt. Först genom denna reform bygges skyldskapsarvet på en teoretiskt hållbar grundval, i det att invändningar, vilkas berättigande icke kan jävas, bortfalla. - Arvsordningen har i förslaget angivits så, att de arvsberättigade skyldemännen särskilt uppräknats. Till grund för arvsordningen har lagts parentelprincipen, varigenom beträffande första och andra parentelen överensstämmelse vinnes med gällande rätt. Inom tredje parentelen begränsas arvsrätten till dem, som stå i stammen och omedelbart därunder. För de sist arvsberättigade skylde» männen, farbroder, faster, morbroder och moster, har införts representations-

rätt. Detta är den enda nyhet, som förslaget —— frånsett arvsrättens begräns— ning — innehåller beträffande själva arvsordningen för skyldemän (1 kap.).

Genom ett riktigt angivande av arvsrättens grund, som föranlett dess ovan- nämnda begränsning, banas väg för de föreslagna stadgandcna om efterlevande makes arvsrätt. Endast av historiska skäl, som numera icke förtjäna att upp— rätthållas, har hos oss efterlevande makes arvsintresse intill senaste tid fått stå tillbaka även för fjärmare skyldemäns. Da efterlevande make tidigare till— godosetts genom testamente och bruket av testamente till makes förmän, åt- minstone då l)r('">starvinge saknas, numera blivit så utbrett, att lagbestämd arvsrätt för make regelmässigt ansetts böra ifrågakomma, då bröstarvinge icke linnes, hava bestämmelser härom upptagits och tillika stadganden meddelats om viss rätt för den först avlidne makens arvingar inom andra parentelen att vid efterlevande makes död såsom arv övertaga andel i boet motsvarande den först avlidnes lott (2 kap.).

Samma synpunkter, som leda till skyldskapsarvets begränsning, ligga ock till grund för förslagets ståndpunkt i fråga om utomäktenskapliga barns arvs- rätt. Då för närvarande en på. skyldskapskänsla grundad social och ekonomisk samhörighet mellan det utomäktenskapliga barnet och dess fader eller fäderne- l'ränder icke lärer genom lagstiftning kunna framtvingas, har utöver gällande lag arvsrätt dem emellan icke föreslagits, dock att arvsrätt stadgats efter fa- dern, då av honom avgivits förklaring, att barnet skall njuta arvsrätt efter honom såsom barn av äktenskaplig börd. I detta fall, då ovan nämnda sam— hörighet får anses genom viljeförklaring omedelbart fastställd, bör ock arvs— rätt efter barnet tillkomma fadern. Processuella synpunkter medföra samma resultat. Att tillerkänna utomäktenskapliga barn i allmänhet arvsrätt efter fader och fädernefränder låter sig icke göra med bibehållande av nuvarande processuella bestämmelser, vilka av sociala skäl äro givna till förmån för de utomäktenskapliga barnen utan åtskillnad och därför icke synas böra ändras. Även om de processuella svårigheter, som äro förenade med en verklig fa- derskapsbevisning, efter hand kunna minskas, återstår en större eller mindre grupp av utomäktenskapliga barn, för vilka saknaden av arvsrätt efter fader redan till följd av det naturliga faderskapets ovisshet icke lärer kunna av— hjälpas (3 kap.).

Beträffande adoptivbarns arvsrätt och arvsrätt efter sådant barn har ingen annan ändring skett i den nyligen antagna lagen än att de arvsrättsliga be- stämmelserna, med ett mindre tillägg, ansetts böra få sin plats i detta sam— manhang, och att några smärre jämkningar, föranledda av förslagets bestäm— melser, vidtagits. Adoptionen skapar i viss omfattning den ekonomiska och sociala samhörighet, som är grundläggande för arvsrätten. De här förekom— mande avvikelserna från den vanliga arvsrätten äro av intresse såsom bevis för riktigheten av nämnda sats (4 kap.).

De medel, som inflyta till följd av arvsrättens begränsning, skola enligt förslaget jämte de nuvarande danaarven uppsamlas av den allmänna arvs—

Efterlevande malres (”"US- rii tl .

Arvsrätt för barn utom äktenskap.

:l doptirbarns rtrz'srr'ltt.

Allmänna urrsjbmlen.

För-skott (Z (ITT.

Laglott.

Underhålls- bidrag ur kvarlåten-

skap.

Preskription av rätt till arv.

Allmänna be- stämmelser.

fonden och användas såsom bidrag till kostnaderna för samhällets barnavård (5 kap.).

Till säkerhet för en reellt lika arvsrätt mellan samarvingar hava, da för- skott å arv lämnats, vissa tolkningsregler lämnats. Förskott å arv medför skyldighet till avräkning & arvslotten men icke skyldighet att återbära över skott. Förskottet grundar ett slags likvidationsanspråk, som begränsas av arvslottens storlek. Att förskott ä arv icke behandlas först i samband med arvskiftet utan redan på denna plats beror närmast därav, att reglerna om förskott utgöra en nödvändig förutsättning för laglottens beräknande (6 kap.).

En garanti för skyldskapsarvets trängsta krets, bröstarvingarna, lämna stad— gandena om laglott i överensstämmelse med historiska traditioner såväl inom germansk som romersk rätt. Laglottsreglernas plats i denna avdelning be— tingas därav, att laglotten enligt germansk åskådning är den innersta kärnan av den lagbestämda arvsrätten (7 kap.).

Ett längre gående skydd gives för arvlåtarens barn, som icke erhållit sin uppfostran. Det viktigaste ändamål, som det stora flertalet arv avser att till- godose, är, såsom redan Bentham anmärkt, det uppväxande släktets underhåll och utbildning Det synes billigt, att ett med hänsyn till omständigheterna skäligt belopp av kvarlåtenskapen mä avtagas för nämnda ändamål. Detta innebär en av sociala skäl påkallad jämkning av de vanliga arvsdelningsreglerna. Bland de omständigheter, till vilka härvid hänsyn måste tagas, är emellertid, utom kvarlåtenskapens art, särskilt att beakta den nödvändiga nedsättning i levnads- villkoren, som i regel måste drabba ifrågavarande barn i följd av familjeför- sörjarens frånfälle (8 kap.).

Vidare givas särskilda bestämmelser om arvsrättspreskription för sådana fall, där arvinges bortovaro utvisar, att ekonomisk och social samhörighet mellan honom och arvlåtaren ej längre kan anses vara för handen. Da motsvarande förhållanden inom andra områden av privaträtten blivit före— mål för särskild reglering — tioårig preskription av fordran och tjuguårig hävd till fast egendom — hava de grundtankar, varä den gällande rätten vilar, i huvudsak bibehållits. Detta har desto hellre bort ske, som vissa här- med sammanhängande bestämmelser ofta komma till användning icke blott av domstolarna utan även av allmänheten och till följd härav förändringar såvitt möjligt böra undvikas (9 kap.).

Slutligen hava bland allmänna bestämmelser upptagits även stadganden om arvsrättens förverkande. Jämväl dessa stadganden vila på den antagna all— männa grunden för arvsrätten. Då tillämpningsområdet för stadganden av denna art givetvis alltid måste förbliva ytterst ringa, har det ansetts olämp— ligt att tynga lagtexten med mera utförliga bestämmelser (10 kap.).

Bland övriga lagförslag, som framläggas i detta sammanhang, bör särskilt uppmärksammas förslaget till lag om ändring av 13 kap. giftermålsbalken, i vad det rör ett tillägg till 12 % av nämnda kapitel. Till den i nuvarande lydelsen av detta stadgande upptagna bodelningsregeln, som i dödsbon, där behållningen är ringa, medgiver efterlevande make att utan avseende på arvingars anspråk av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra för hans näring behövliga lösören, har nu fogats det tillägg, att efterlevande make äger att av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse utbekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, i värde uppgår till tretusen kronor. Resultatet blir, att i dödsbo, där makarnas egen— dom i värde ej överstiger nämnda belopp, hela behållningen i regel tillfaller den efterlevande maken. Det skäl, som talar för en dylik grundsats, är fram— förallt den praktiska nödvändigheten att, såvitt möjligt, i efterlevande makes hand sammanhålla boet, då behållningen är ringa. Såväl från nationalekono— misk som från social synpunkt är detta påkallat. Finnas i det genom den ene makens död upplösta äktenskapet gemensamma barn, som ej erhållit sin uppfostran, länder en sådan anordning i de flesta fall jämväl till deras nytta. Härtill kommer, att i vida kretsar en förskjutning ägt rum i uppfatt— ningen till förmån för efterlevande makes skäliga anspråk i jämförelse med ej mindre vuxna barns än ock andra arvingars. Då själva grundsatsen för svensk rätt i viss mån innebär en nyhet, har beredningen ansett sig böra be— gränsa stadgandets tillämpningsområde till de fall, i vilka behovet är mest påtagligt.

En till sin verkan i stort sett liknande anordning har träffats i England genom »Administration of Estates Act» av år 1925. Enligt denna lag skall efterlevande make utom lösören (personal chattels) jämväl, såvitt möjligt, er- hålla 1,000 pund av kvarlåtenskapen. Av överskjutande belopp åtnjuter efter- levande make halva avkastningen för sin livstid, om bröstarvinge finnes, eljest hela avkastningen. Den rätt till avkastningen (ränterätt), som tillkommer efter— levande make, kan avlösas genom utbetalning av ränterättens kapitalvärde. Enligt uppgift av regeringens företrädare vid det ursprungliga lagförslagets behandling i underhuset den 15 maj 1922 understeg kvarlåtenskapen, efter verkställd utredning, nämnda belopp i 98 % av alla de fall, då testamente icke _ upprättats. l följd härav måste i de allra flesta fall enligt lagen hela kvar- l låtenskapen tillfalla efterlevande make. Till stöd för bestämmelsen härom åberopades en undersökning av ett stort antal testamenten. Lagen innebure i denna del endast en anpassning efter vad de, som avlidit utan att göra testamente, kunde antagas själva hava velat förordna om sin kvarlåtenskap. ( Härmed överensstämmer, att den engelska regeln också kan sättas ur kraft genom testamente. Däremot är den regel, som upptagits i det svenska för— slaget, en bodelningsregel, som icke genom testamente'kan rubbas. Huvud- sakligen med hänsyn härtill har i det svenska förslaget värdegränsen blivit satt väsentligt lägre än i den engelska lagen.

Förslag till ändring av 13 kap. 12 5 giftermåls- balken.

Arvsrätten inom första parentelen.

Förslag till lag om arv. 1 KAP.

Om skyldemans arvsrätt.

Såsom i inledningen utvecklats, framstår enligt svensk liksom enligt ger— mansk rättsåskådning överhuvud det i lagen bestämda arvet och ej testa- mentet såsom den naturliga grunden för succession i kvarlåtenskap. Arvs- ordningen söker återgiva de regler för skyldemäns arv, som kunna antagas överensstämma med den allmänna uppfattningen om närhet i skyldskap. ()ch såvitt angår förhållandet närmare skyldemän emellan innebär i allmänhet testamentet ej ett uteslutande av dessa från den i lagen givna arvsföljden utan allenast vidtagandet av vissa jämkningar i denna. Lagbcredningens för— slag ansluter sig till denna historiskt givna uppfattning av förhållandet mellan släktarvet och testamentsarvet. Första kapitlet i förslaget upptager därför arvsordningen. Då lagberedningen i sin allmänna motivering redan behandlat frågan om arvsrättens begränsning samt därvid ansett sig böra föreslå, att arvsrätt icke tillerkännes andra skyldemän än egna avkomlingar, föräldrar, syskon och deras avkomlingar, far- och morföräldrar samt föräldrars syskon, aterstår här allenast att pröva, huruvida någon ändring i de för dessa arvingars del för närvarande gällande reglerna kan anses påkallad.

Då beredningen av skäl, som nedan skola utvecklas, ansett sig böra. i överensstämmelse med historisk och gällande, inhemsk och främmande rätt, för utomäktenskapliga barn förorda en särställning i arvsrättsligt hänseende, hava bestämmelserna om dessa barns arvsrätt ej upptagits i förevarande sammanhang utan behandlats för sig i 3 kap. I överensstämmelse med hävd- vunnen uppfattning förstås därför i 1 kap. liksom eljest i lagen, där annat ej utsäges, med uttrycken barn och avkomlingar blott sådana, som hava äktenskaplig börd. Likaså avse andra beteckningar för skyldemän, såsom föräldrar och syskon, endast sådan skyldskap, som grundar sig på äktenskap.

lå.

Arvet går i första hand till den avlidnes barn. * l överensstämmelse med gällande inhemsk och främmande rätt är vidare föreslaget, att avlidet barns avkomlingar skola träda i dess ställe och att varje gren därvid skall taga. lika lott (stirpaldelning). Avlägsnare avkomling ärver blott, om närmare avkomling, genom vilken han är släkt med arvlåtaren, är avliden. Atti

lagtexten upptaga en regel av sistnämnda innebörd har ej ansetts erforderligt. Av berörda rätt för avkomlingar att träda till arv i faders eller moders ställe, få ej vidare slutsatser dragas än nu nämnts. Denna s. k. representa- tionsrätt innebär sålunda icke, att avkomlingarnas arvsrätt skulle härleda sig från faderns eller moderns rätt, utan avkomlingarna ärva med självständig rätt. Att den döde arvingen på grund av arvsrättens förverkande eller annan orsak ej själv skulle ägt taga arv, inverkar därför ej i och för sig på av— komlingarnas rätt. Ej heller möter något hinder för representanten att ärva - arvlåtaren på den grund, att representanten förverkat arvsrätt i förhållande till den, han representerar. Det är tillräckligt, men å andra sidan också erforder- ligt, att representanten själv är arvsberättigad i förhållande till arvlåtaren.

Såsom ovan framhållits, avses i förevarande paragraf med arvlåtarens av- komlingar hans avkomlingar med äktenskaplig börd. De av dem, som i det sär— skilda fallet taga arv efter arvlåtaren, kallas hans bröstarvingar. Då enligt försla— get —— liksom enligt gällande rätt —— under begreppet bröstarvinge hänföres endast egen arvsberättigad avkomling, avses ej därmed adoptivbarn eller deSs avkomling, ehuru "de enligt 4» kap. 1 % äga taga arv såsom arvlåtarens egna avkomlingar av äktenskaplig börd. [ den mån däremot arvsrätt efter arvlåtaren enligt 3 kap. tillkommer barn utom äktenskap och dess avkomlingar, äro jämväl sådana avkomlingar till arvlåtaren att hänföra till hans bröstarvingar.

2 %.

Även beträffande arvets gång inom andra parentelen överensstämma de i förevarande paragraf givna bestämmelserna till innehållet med nu gällande rätt.

Enligt bestämmelserna i 2 % första och andra styckena skola, om bröst- arvingar ej finnas, arvlåtarens föräldrar dela arvet. Iavliden faders eller moders ställe träda arvlåtarens syskon, och representationsrätt finnes jämväl för syskons avkomlingar. Av bestämmelsen att arvlåtarens syskon skola taga den döde faderns eller moderns lott följer omedelbart, att då båda föräld- rarna äro döda, syskonen taga hela arvet. Att såsom i gällande rätt upptaga en särskild föreskrift härom, har därför ej ansetts erforderligt. Finnas ej syskon eller avkomlingar av dem, men lever en av arvlåtarens föräldrar, tillfaller arvet denne. Av det sätt, varpå 2 & tredje stycket avfattats, framgår, att dei andra stycket upptagna reglerna ej avse det fall, att efter arvlåtaren finnas halvsyskon.

Bestämmelser av samma innehåll som de svenska finnas i dansk, norsk, tysk och schweizisk rätt. Enligt fransk rätt däremot gäller, att syskon ärva jämte föräldrarna, även om båda dessa äro i livet. Om således arvlåtaren efter— lämnar såväl föräldrar som syskon, taga föräldrarna hälften och syskonen hälften av arvet. Är en av föräldrarna död, taga syskonen jämväl den fjär— dedel, som skolat tillfalla den döde. Syskons avkomlingar hava representa- tionsrätt. Efterlämnar arvlåtaren ej syskon eller syskons avkomlingar, taga föräldrarna hela arvet. Är jämväl en av föräldrarna död, tillfaller hans

Arrsrdtten inom andra parentelen.

Främmande rätt .

I

Halvskyldas arvsrätt.

hälft icke den andre av föräldrarna utan den döde faderns eller moderns närmaste anförvanter enligt arvsordningen. Den eller de ascendenter till den döde, som stå närmast i grad, ärva sålunda den hälft, som är tilldelad deras sida. Finnas ej ascendenter a den sidan, går dess hälft till de i grad när- maste sidoarvingarna å samma sida i tredje eller i högre parenteler. Först om inga arvingar finnas å den förevarande sidan, går arvet över till den efterlevande av föräldrarna å andra sidan. Enligt ovan omförmälda »Admi— nistration of Estates Act» av år 1925 gäller för Englands del, i överens- stämmelse med övriga förut omnämnda rättssystem utom det franska, att om bröstarvingar ej finnas, föräldrarna taga hela arvet. För det fall att blott en av föräldrarna är i livet, intager däremot den engelska rätten en från de övriga rättssystemen avvikande ståndpunkt, i det att den döde faderns eller moderns del tages av den efterlevande av föräldrarna med ute- slutande av arvlåtarens syskon. Dessa hava alltså ej representationsrätt. Att till förmån för vare sig den franska eller engelska principen vidtaga någon ändring i den svenska rättens regel, vilken har historisk hävd och förtfa- rande torde stå i full överensstämmelse med rättsuppfattningen i vårt land, ' synes ej kunna ifrågakomma.

Beträffande halvskyldas rätt till arv har någon ändring i sak ej föreslagits i vad för närvarande gäller. Den svenska rättens ståndpunkt härutinnan, som överensstämmer med de främmande rättssystemen utom det engelska, enligt vilket halvskylda ärva blott om helskylda ej finnas, måste anses på ett naturligt och följdriktigt sätt reglera frågan om halvskyldas arvsrätt.

I tysk och schweizisk rätt har någon särskild bestämmelse i lag ej ansetts erforderlig i fråga om halvskyldas rätt till arv. Detta beror därpå, att dessa lagar givit stadgandet angående representationsrätt inom andra parentelen det innehåll, att i avliden faders eller moders ställe dess avkomlingar inträda. Av ett dylikt stadgande följer utan vidare, såväl att den halvskylde inträder i sin avlidne faders eller moders rätt jämte dennes övriga avkom- lingar (andra halvskylda och helskylda), som ock att den halvskylde tager del allenast i den lott, som skolat tillkomma hans fader eller moder. lförer varande paragraf tredje stycket äro däremot bestämmelser upptagna angåen- de det fall, att efter arvlåtaren finnas halvsyskon eller deras avkomlingar. Detta har sin grund däri, att de arvingar, som vid arvlåtarens föräldrars död komma i åtnjutande av arvsrätt, i förslaget betecknas icke såsom föräldrarnas avkomlingar utan som arvlåtarens syskon. Beredningen har velat undvika den mindre konkreta beteckning av ifrågavarande arvingar, som, på sätt nämnts, blivit använd i vissa främmande arvsordningar, och i stället, i överensstämmelse med nu gällande rätt, angiva dem med den i det allmänna språkbruket hävd- vunna benämningen. ] fråga om den lagbestämda arvsordningen, vilken i ett land, där testamentet inom de bredare lagren ej vunnit någon större användning, bör vara levande i folkets medvetande, är denna synpunkt, sär- skilt i fråga om så nära arvingar som syskon, av stor vikt. Att med an-

vändande av den av beredningen sålunda förordade beteckningen en följd måste bliva, att en bestämmelse angående halvskyldas arvsrätt intages i lagen, synes så mycket mindre kunna föranleda till ett frångående av den före- slagna avfattningen, som det med hänsyn till nyssnämnda synpunkt ej torde , vara utan betydelse, att reglerna för halvskyldas arvsrätt kommer till ett ' tydligt uttryck i lagen.

Enligt den i första punkten tredje stycket upptagna regeln skola, då såväl halvsyskon som helsyskon eller dessas avkomlingar finnas, halvsyskonen taga den lott, som skolat tillfalla deras fader eller moder. Är sålunda en av arv— låtarens föräldrar död, dela halvsyskonen, därest de äro avkomlingar till den döda fadern eller modern, arvet med helsyskonen. Lever däremot den av föräldrarna, vars avkomlingar halvsyskonen äro, taga helsyskonen hela arvet. Äro båda föräldrarna döda, och såväl halv— som helsyskon finnas, dela halvsyskonen jämte helsyskonen sin döda faders eller moders lott, medan den andra av föräldrarnas lotter tages blott av helsyskonen. Om helsyskon ej finnas och båda föräldrarna äro döda, går enligt andra punkten i tredje stycket hela arvet till halvsyskonen. Avlidet halvsyskons avkomlingar hava representationsrätt. '

3 %. Av skäl, som ovan angivits, har beredningen föreslagit en begränsning av arvsrätten inom tredje parentelen av innebörd, att allenast far- och morför-

äldrar samt föräldrars syskon, d. v. s. arvlåtarens farbröder och fastrar, morbröder och mostrar, upptagas såsom arvsberättigade. Enligt gällande rätt taga far- och morföräldrar såsom arvingar i andra led arv före föräldrars syskon, vilka äro släkt med arvlåtaren i tredje led. Representationsrätt före- kommer ej för sistnämnda arvingars del. Detta innebär, att så länge en av far- eller morföräldrarna lever, tager han, med uteslutande av föräldrarnas syskon, hela arvet.

Förutom i jinsk rätt, som härutinnan återgiver den svenska regeln, synes någon motsvarighet till denna ståndpunkt ej förefinnas i andra främmande rättssystem än det engelska, som i ovan omförmälda lag av år 1925 giver far- och morföräldrarna företräde till arv framför föräldrars syskon och så- lunda ej tillerkänner de sistnämnda representationsrätt. Enligt dansk, norsk, - schweizisk och tysk rätt hava däremot avkomlingar av far- och morföräldrar representationsrätt. Är en av far- eller morföräldrarna död, taga sålunda hans avkomlingar arvet. Finnas ej avkomlingar efter honom, tillfaller arvet den andre av far- eller morföräldrarna eller, om han är död, hans avkom— _? lingar. Först när inom tredje parentelen arvingar ej finnas å ena sidan, övergår arvet till den andra. I Norge gäller samma regel, dock med den modiåkation, som följer av arvsrättens begränsning till och med femte led. I avlidna far- eller morföräldrars ställe träda således inga andra än deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Såsom vid 2 % nämnts, vidtageri fransk

Arvsrätten inom, tredje paren te lm.

Främmande rätt.

Iiercdningens yttrande.

rätt, då varken descendenter eller syskon eller deras avkomlingar finnas, redan i andra parentelen en delning av kvarlåtenskapen i en fäderne- och en mö— dernedel. Vardera sidans lott går till ascendenterna å samma sida eller, om sådana ej finnas, till sidoarvingarna. Så länge arvingar finnas å ena sidan. kan arvet ej övergå till den andra. Med hänsyn till nämnda delningsregel kan, i motsats till vad som gäller hos oss, exempelvis mormodern ej utesluta farbrodern från arv. Då inom de särskilda sidorna representationsrätt icke förekommer, utesluta far- och morföräldrar alltid föräldrars syskon å samma sida. Mormodern utesluter följaktligen, såsom i svensk rätt, morbrodern från arv.

Den gällande svenska regeln, enligt vilken arvlåtarens föräldrars syskon ej hava representationsrätt efter sina föräldrar, d. v. s. arvlåtarens far- och morföräldrar, medför resultat, som näppeligen kunna anses tillfredsställande. Dels innebär nämligen denna regel ett gynnande av äldre generation pa yngre generations bekostnad, vilket med hänsyn till far- och morföräldrarnas i regel höga ålder synes mindre lämpligt. Dels medför den, att ena sidans arv ledes över till den andra sidan, där en kumulering av arvlåtarens hela kvarlåtenskap alltså sker. Ett dylikt gynnande av en sida på den andra sidans bekostnad förefaller ej billigt. Särskilt framträdande blir detta på den grund att det regelmässigt torde vara en och samma sida, nämligen mödernesidan, som gynnas pä fädernesidans bekostnad. Yngst bland ascen— denterna i tredje parentelen lärer nämligen i allmänhet- mormodern vara. Hon kommer alltså att helt utesluta arvlåtarens farbröder och fastrar från arvet. Detta omfattar emellertid ofta egendom, ärvd från den förvärvande fadern, möjligen ock från farföräldrarna. Då den grundsats, vilken plågar uttryckas med orden paterna paternis, materna maternis och innebär att. arv, som kommit från ena sidan, bör gå i arv blott inom samma sida, givetvis icke numera kan upprätthållas, uppnår man genom att tillåta, att vid far- och morföräldrarnas död deras barn inträda_i deras ställe, iallt fall att ett fullständigt överförande från den ena sidan till den andra av en från den förra härstammande förmögenhet—ej. kan _skefså länge arvingar å den sidan finnas. Någon fa .,, för arvets allt för stora splittring på flera händer lärer vid tillämpning av en sådan regel näppeligen förefinnas, särskilt om kusiner, på sätt. beredningen föreslagit, uteslutas från arvsrätt. En bestäm- melse om representationsrätt för far- och morföräldrarnas barn medför slut— ligen, liksom städse ett. med representationsrätt förenat parentelsystem, den fördelen, att arvets slutliga fördelning ej påverkas av den tillfälliga omstän— digheten, när dödsfallet inträffar.

Då grund av vad sålunda anförts, finner beredningen, att representations— rätt bör. liksom inom första och andra parentelen, tillämpas även beträffande förevarande arvingar inom tredje parentelen. Beredningen har därför, i överensstämmelse med vad som gäller i såväl dansk och norsk som schweizisk och tysk rätt, föreslagit, att om någon av far— eller morföräldrarna är död,

hans barn, d. v. s. arvlåtarens farbröder och fastrar, morbröder och mostrar, skola taga den dödes lott. Regeln innebär, att om exempelvis farfadern är död, farbrodern tager dennes del och således med farmodern delar fäderne— sidans lott, och att, om jämväl farmodern är död, fädernesidans lott ej ledes "över till mödernesidan utan i sin helhet tages av farbrodern. Däri att ledande av arvet från den ena sidan över till den andra i sistnämnda fall ej kommer att ske, överensstämmer förslaget jämväl med fransk rätt. Har vid någon av far- och morföräldrarnas död denne ej efterlämnat barn, går den dödes lett till den andra av far- och morföräldrarna eller, om ej heller denne finnes i livet, till hans barn, (1. v. 5. barn i ett annat gifte. Först om ingen arvinge finnes :i den förevarande sidan, går arvet över till den andra sidan.

I fråga om halvskyldas rätt till arv gälla motsvarande regler, som beträf- fande andra parentelen ovan utvecklats. Halvskyld ärver sålunda jämte hel— skyld men tager del blott i den lott, som skolat tillfalla hans fader eller moder. Sålunda taga exempelvis farfaderns barn i ett annat gifte, med far- moderns respektive mödernesidans uteslutande, farfaderns lott. Detta fram- går av det i paragrafen använda uttrycket »den dödes barn», som om- fattar såväl hel— som halvsläkt. För det fall att den avlidne farfadern ej har 1 barn, tager farmodern arvet. Är också farmodern död, går arvet ej över till morföräldrarnas sida, för den händelse farmodern har barn. Då dessa i _ detta fall måste härröra från ett annat gifte än med farfadern, har det an- setts lämpligt att genom att utsäga detta i lagtexten giva densamma en mera konkret avfattning än förhållandet skulle hava blivit, om blott uttrycket barn använts. Detta innebär naturligen icke, att representationsrätt ej jämväl till- kommer barn utom äktenskap, som har arvsrätt enligt 3 kap. 1 €.

11.

Det har ansetts lämpligt att, då en begränsning av de arvsberättigades krets föreslagits, ej blott angiva, vilka skyldemän, som äga taga arv efter den avlidne, utan även direkt utsäga, att några andra skyldemän än de så— lunda nämnda ej på grund av lag äro arvsberättigade. De, som uteslutits, äro, såsom av den föregående redogörelsen framgår, i tredje parentelen arv- låtarens kusiner samt deras avkomlingar och dessutom samtliga medlemmar av högre parenteler.

,Hlll'U-S'kyllllls arvsrätt.

Arvsrättens begränsning till de i 1—3 åå nämnda skyldemän.

Den romerska, rit tten.

2 KAP.

()m makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens arvingar i efterlevande makens bo.

Den ställning, efterlevande make intager i förmögenhetshänseende vid den först avlidne makens död, bestämmes i första hand av de principer, som gällt i fråga om makarnas äktenskapliga förmögenhetsförhållanden. Där egen- domsgemenskap i större eller mindre omfattning ägt rum mellan makarna. medför dödsfallet en delning av den samfällda egendomen. Allenast vad där- vid tillägges den dödes lott ingår i kvarlåtenskapen efter honom. Vad vid delningen tillägges efterlevande maken, tillhör denne såsom andelsberättigad i den samfällda egendomen, d. v. s. enligt svenskt rättsspråk på grund av giftorätt. Där åter egendomsskillnad rått mellan makarna, behåller efterlevande maken sin egendom. Den dödes egendom tillfaller hans arvingar. Främst i de länder, där den av lagen givna förmögenhetsordningen mellan makar är grundad på egendomsskillnad, har behovet av att trygga den efterlevandes ställning i förmögenhetsltänseende tillgodosetts genom bestämmelser om arvs— rätt för efterlevande make. Men även där enligt lag egendomsgemenskap äger rum mellan makar, tillerkännes numera i allmänhet den efterlevande nyttjande- rätt eller full arvsrätt. till en del av den dödes kvarlåtenskap eller till kvar- låtenskapen i dess helhet. Omfattningen av den efterlevandes rätt är vanligen beroende därav, huruvida arvsberättigade släktingar till den döde finnas och vilka dessa äro. Den starka ställning, efterlevande make iallmänhet intageri modern lagstiftning, har dock vunnits först efter en lång strid med de till en början övermäktiga släktintressena. Den historiska utvecklingen på om— rådet, som är nära förbunden med frågan om kvinnans familjerättsliga ställ- ning över huvud, kan naturligen här beröras endast i största korthet.

Enligt den äldre romerska rätten, då äktenskapet medförde, att hustrun kom in manum mariti, blev vad hustrun ägde vid äktenskapets ingående eller senare förvärvade mannens egendom. Som hustrun erhöll en dotters ställning, hade hon samma rätt till arv som en dotter. Enligt den senare romerska rätten åter, då formfritt äktenskap infördes, förblev vardera maken ägare till sin egendom. llustrun behöll ock förvaltningsrätten däröver. Enär mannen skulle bära kostnaderna för det gemensamma hushållet, blev det emellertid vanligt, att han vid äktenskapets ingående erhöll en hemgift, dos, vars avkastning tillföll honom såsom bidrag till hushållskostnaderna. Vid äktenskapets upplösning återlämnades dos till hustrun. Vidare förekom, att mannen vid äktenskapets ingående säkerställde hustrun genom en gåva (dos natio propter nuptias). Vanligen blev denna gåva återgiven till mannen såsom dos och kom hustrun till godo först vid äktenskapets upplösning. Däremot

grumlade i äldre tid äktenskapet ej arvsrätt. för maken. Genom den pretoriska rätten infördes emellertid arvsrätt för efterlevande make, när arvingar ej funnos på grund av skyldskap till den döde (bonorum possessio unde vir et uxor). Enligt den justinianska rätten ägde dessutom den fattiga änkan arvs— rätt till en fjärdedel av kvarlåtenskapen efter mannen, när han ej efterlämnat mer än tre barn. Levde mer än tre barn efter honom, ägde hon arvsrätt allenast till ett barns lott (portio virilis). Tog änkan denna lott vid sidan av sina egna barn, erhöll hon blott nyttjanderätt (ususfructus) till lotten. . Enligt germansk rätt var ursprungligen dottern utesluten från all arvsrätt Den german- till den värdefullaste egendomen, jorden. lIon ägde allenast rätt till under— Ska ""'/"'in' halt av sin fader eller efter hans död :av sina bröder och dessutom i be- gränsad omfattning arvsrätt. till lös egendom. Då hon ingick äktenskap, för— lorade hon dessa rättigheter mot sin egen familj men ägde till sin make medföra en utstyrsel i husgeråd, kläder, smycken o. dyl. Den av henne så- lunda medförda egendomen blev mannens. Blott personliga bruksföremål förblevo hustruns egendom och tillfölle efter hennes död vanligen hennes döttrar. Någon arvsrätt fanns varken för henne efter mannen eller för honom efter hustrun. Emellertid uppstod bruket, att mannen vid äktenskapets in- gående tillförsäkrade hustrun en del av sin förmögenhet till tryggande av hennes ställning såsom änka (dos, Widerlegung, Wittum). Förmögenheten övergick dock belastad med hustruns anspråk till mannens arvingar. Tidigt förekom oek morgongåva. Även sedan arvsrätt för dotter erkänts ividsträck- tare omfattning och sålunda en hustru kunde i äktenskapet införa jämväl fast egendom, erhöll mannen på grund därav, att hustrun stod under hans måls- manskap (mundium, Muut), förvaltnings— och nvttjanderätt till den av henne in— förda egendomen. Vid hennes död övergick egendomen till hennes arvingar. Arvs— rätt fanns i allmänhet icke för hustrun efter mannen eller för mannen efter hustrun. Då äktenskapet upplöstes genom mannens död, hade emellertid änkan vanligen rätt att kvarbliva på gården och tillsammans med arvingarna njuta avkastningen därav, så länge hon förblev änka (Recht des Beisitzes). Istället för denna rätt tillerkändes henne understundom en usufruetuarisk rätt till en viss del av mannens kvarlåtenskap. Enligt burgundisk lag hade sålunda änka sådan rätt, om mannen efterlämnat mer än ett barn, till en fjärdedel, eljest till en tredjedel av kvarlåtenskapen. Va* äktenskapet barnlöst, bortföll dock anspråket, om änkan hade egen förmögenhet eller eljest av mannen tillförsizikrats tillräcklig försörjning. Västgotisk rätt gav änka nyttjanderätt till ett barns lott, och bayersk rätt tillerkände henne vid sidan av barn nyttjande- rätt till ett barns lott i hela kvarlåtenskapen, eljest till hälften av den lösa egendomen. Sådan nyttjanderätt gick förlorad, om änkan trädde i nytt gifte. Dä hustrun avled före mannen, behöll denne, om barn funnos iäktenskapet, förvaltnings- och nyttjanderätten till deras mödernearv, så länge barnen stodo under hans mundium. Eljest utlämnades arvet efter hustrun till hennes ar— vingar. Enligt longobardisk rätt var dock mannen på grund av Sitt mundium

Tyskland.

över hustrun hennes arvinge. Vidare blevo inom västgotisk rätt i vis.—' om— fattning den romerska rättens arvsregler rådande.

Under den rättsutveckling, som ägde rum inom de delar av det germanska Europa, varav det tyska riket bildades, utformades så småningom inom olika landsdel ar olika äktenskapliga förmögenhetsordningar. Dessa vilade antingen på principen egendomsskillnad med egendomens förening under mannens förvaltning (tutten et bmdung) eller på mer eller mindre genomförd egendoms- gemenskap (Htitergemeinschaft). Ej sällan var förmögenhetsordningen beroende av om bain funnos i äktenskapet eller icke (heerbte eller unbee1bte Elie).

Där Giiterverbindung rådde, behöll vardera maken äganderätten till den av maken införda fasta egendomen, men mannen ägde under äktenskapet förvaltnings— och nyttjanderätt till den egendom, som införts av hustrun. lipp— löstes äktenskapet genom hustruns död, gick hennes fasta egendom till hen— nes närmaste arvingar och vissa lösören. kläder, smycken, sängkläder, väv— nader, får och gäss m. 111. (Gerade) tillfölle hennes kvinnliga anförvanter. Övrig henne tillhörig lös egendom behölls utan ersättning av mannen. 0111 åter mannen avled före hustrun, erhöll änkan utom sin fasta egendom ovan- nämnda lösa egendom (Witwengerade). Hon ägde vidare, om barn funnos i äktenskapet, kvarbliva 51 gården och taga del av dess avkastning. Enligt vissa rättssystem tillerkändes vidare efterlevande make en viss del av den dödes lwarlätenskap (portio statutaria), särskilt när barn icke funnos.

Rädde i äktenskapet allmän egendomsgemenskap, sammanföll bada ma— karnas egendom i en samfälld massa (Gesamtgut), som ansågs tillhöra ma— karna gemensamt. "Vid ena makens död delades den samfällda egendomen i kvotdelar, vanligen erhöll vardera maken hälften, understundom änkan en tredjedel. Enligt vissa rättssystem ägde dock vid barnlösa äktenskap den efterlevande rätt att taga hela kvarlåtenskapen. Vidare är att märka, att när barn funnos, den efterlevande i allmänhet ägde fortsätta egendomsgemen— skapen med dem (fortgesetzte Gtitergemeinschaft). Skyldighet att skifta in- trädde dock vid omgifte. Emellertid kunde egendomsgemenskapen vara in— skränkt till lös egendom och egendom, som annorledes än genom arv för— värvades under äktenskapet (Fahrniss- och Errungenschattsgemeinschaft). I sådant fall tillerkändes i allmänhet efterlevande make, när äktenskapet va1 barnlöst, nyttjanderätt till den dödes enskilda egendom och nyttjanderätt eller äganderätt till den dödes lott i F ahrniss och Errungenschaft.

Mannen tryggade emellertid ofta hustruns ställning genom att tillförsäkra henne äganderätt eller nyttjanderätt såsom änka till någon mannens fastighet, och även utan utfästelse av mannen ägde hon utfå morgongåva. Jämväl andra fördelar i boet ansägos tillkomma henne. I övrigt överläts det åt makarna själva att tillgodose varandras intressen genom gåvor för dödsfall.

I anslutning till historiskt givna förhållanden uppställde den preussiska allmänna landsrätten av är 1794 såsom legal förmögenhetsordning mellan makar för vissa dela' av landet allmän egendomsgemenskap (allgemeine Göter-

gemeinschaft) men i övrigt egendomsskillnad med förvaltningsgemenskap (Göter— verbindung). Den efterlevande tillerkändes emellertid vid Gäterverbindung arvsrätt. i den avlidnes egendom vid sidan av bröstarvingar till ett barns lott (Kindesteil) dock högst en fjärdedel, och vid sidan av föräldrar, syskon eller syskons barn till en tredjedel samt vid sidan av avlägsnare släktingar till hälften. Funnos ej skyldemän i sjätte led, ärvde efterlevande maken hela kvarlåtenskapen. Om egendomsgemenskap helt eller delvis varit rådande mel- lan makarna, hade den efterlevande vid sidan av descendenter ej rätt till arv i den dödes lott av den samfällda egendomen. Hälften av den arvslott, som lagen tillade efterlevande make, var laglott.

Den tyska borgerliga lagen av.år 1896 upptar såsom primär förmögenhets- ordning mellan makar förvaltningsgemcnskap (Verwaltungsgemeinschaft). Man— nen förvaltar hustruns egendom, vilken vid äktenskapets upplösning återgår till henne eller hennes arvingar. Genom äktenskapsförord kunna makarna välja något av vissa andra förmögenhetssystem, grundade på mer eller mindre genomförd egendomsgemenskap (allgemeine Gätergemeinschaft, Errungenschafts- gemeinsehaft och Fahrnissgemeinschaft). Hustrun kan ock genom äktenskaps-— förord förbehålla sig viss egendom såsom enskild (Vorbehaltsgut), vilkeni sådant fall står under hennes egen förvaltning. Där egendomsgemenskap varit rådande, delas vid endera makens död den samfällda egendomen (Gesamtgut) lika mellan den efterlevande och den först avlidnes arvingar. Men Vare sig egendomsskillnad eller egendomsgemenskap rått mellan makarna, har den efterlevande arvsrätt efter den först avlidne. Efterlevande maken ärver vid sidan av skyldemän, tillhörande första parentelen, en fjärdedel av kvarlåten— S'apen, vid sidan av skyldemän, tillhörande andra parentelen, eller vid sidan av far- eller morföräldrar hälften av kvarlåtenskapen. Är någon av far— eller morföräldrarna död, tillfaller även den del av kvarlåtenskapen, som skulle hava gått till dennes avkomlingar, efterlevande maken. Finnas ej skyldemän av första eller andra parentelen, ej heller far— eller morföräldrar, ärver efter- levande maken hela kvarlåtenskapen. Hälften av arvslottens värde är laglott, som arvlåtaren ej kan genom testamente beröva efterlevande maken, med mindre denne gjort sig skyldig till förfarande, på grund varav arvlåtaren var berättigad yrka skilsmässa. I fall, då arvlåtaren vid dödsfallet ägt yrka skils— mässa pä grund av sådant förfarande från efterlevande makens sida och väckt talan om skilsmässa eller separation, äger ej heller arvsrätt för efterlevande maken rum. Då efterlevande make äger taga arv vid sidan av skyldemän av andra parentelen eller far- eller morföräldrar, må han utöver sin arvslott såsom fördel ur boet utbekomma till det gemensamma hushållet hörande '— möbler, husgeråd och andra föremål, som ej äro tillbehör till fast egendom, : samt bröllopsgåvor.

ji

När allgemeine Gätergemeinschaft på grund av äktenskapsförord rått mellan makarna, är, om gemensamma arvingar finnas, efterlevande makens ställning än starkare. Den samfällda egendomen skiftas ej med anledning av döds—

F ra nkrikr.

fallet., utan egendomsgemenskapen fortsättes mellan efterlevande maken och de gemensamma bröstarvingarna (fortgesetzte Gätergemeinschaft). Finnas andra bröstarvingar till den döde, utfå de sina lotter. Efterlämnar den döde enskild egendom (Sondergut eller Vorbehaltsgut), delas denna i vanlig ordning, därvid efterlevande maken äger tillgodonjuta sin arvsrätt. Efterlevande maken kan avböja egendomsgemenskapens fortsättande, och äger i sådant fall skifte jämväl av den samfällda egendomen omedelbart rum. finder fortsatt egen— domsgemenskap har efterlevande maken, även om detär hustrun, samma förvaltningsrätt över den samfällda egendomen som under äktenskapet mannen. Egendomsgemenskapen upphör med efterlevande makens död eller omgifte. Denne kan ock själv när som helst häva egendomsgemenskapen. Annan del- ägare i boet kan yrka egendomsgemenskapens hävande på i huvudsak ena- handa skäl, som kunna av hustrun under äktenskapet åberopas till grund för yrkande om egendomsgemenskapens hävande. Då ianledning av den fort- satta egendomsgemenskapens upphörande delning sker, skall, sedan boutred— ning ägt rum, hälften av Gesamtgut tillfalla efterlevande maken och andra hälften arvingarna. Efterlevande maken är vid denna delning såtillvida sämre ställd än han skulle hava varit. om delningen skett omedelbart i anledning av den först avlidne makens död, som efterlevande maken ej kommer i åt.- njutande av arvslott. Make kan genom testamente utesluta den efterlevande från rätt att fortsätta egendomsgemenskapen i de fall, då maken ägt beröva den efterlevande hans laglott eller yrka egendomsgemenskapens hävande.

I Frankrike härskade under medeltiden i. dess sydliga delar den romerska rätten (le droit ecrit). Där gällde således främst regeln om den fattiga änkans fjärdedel. De sedvanerättsliga grundsatser (le droit coutumier), som rådde i övriga delar av landet, vilade åter väsentligen på äldre germansk rätts grund. Kvinnan ägde endast att som arv utfå en del av lösegendomen och att vid ingående av äktenskap erhålla en utstyrsel. läktenskapet tryggades dock hennes ställning för det fall, att hon skulle överleva mannen, genom en dos (douaire) fiån mannens sida. Så småningom utvecklades såsom primär för- mögenlu-xtsordning inom större delen av landet egendomsgemenskap i lös egendom. Hustruns fasta egendom förblev hennes men med förvaltnings och nyttjanderätt för mannen. Vid äktenskapets upplösning delades den lösa egen- domen och med tiden jämväl all under äktenskapet förvärvad fast egendom i kvotdelar. Hustrun och hennes arvingar erhöllo till en början i allmänhet en tredjedel och senare hälften. Såframt avtal om douaire ej träffats, hade änkan dessutom rätt att såsom legal douaire åtnjuta nyttjanderätt (usufruit) till en del av kvarlåtenskapen efter mannen. Så småningom erkändes rätten att ge- nom förord stadga avvikelser från nämnda förmögenhetsordning. l Code civil upptages emellertid densamma fortfarande såsom huvudsystem (la communaute légale). Genom förord kunna andra system väljas, såväl system med mer eller mindre omfattande egendomsgemenskap som rena egendomsskillnads- system. Code civil tillerkände vidare efterlevande make arvsrätt, dock endast

när skyldemän till den döde icke funnos. Allenast statskassans arvsanspråk stod sålunda tillbaka för makens.

Utan hänsyn till det förmögenhetssystem, som varit rådande mellan ma- karna, har den efterlevande genom lag den 1 mars 1891 erhållit nyttjande— rätt (usufruit), om den avlidne efterlämnat barn iäktenskapet med efter» levande maken, till en fjärdedel av kvarlåtenskapen, om den avlidne efter- lämnat barn i ett tidigare gifte, till en lott, motsvarande ett barns lott, dock högst en fjärdedel, och om den döde efterlämnat andra arvingar, till hälften av kvarlåtenskapen. Har den döde ej efterlämnat arvsberättigad skyldeman eller erkänt barn utom äktenskap, ärver efterlevande maken med full ägande- rätt hela kvarlåtenskapen. Dessa bestämmelser gälla ej, därest den avlidne genom testamente annorledes förordnat. Enligt 1891 års lag upphörde efter— levande makens nyttjanderätt i händelse av omgifte, såframt det fanns av- komlingar till den avlidne. Denna begränsning av den efterlevandes rätt upp- hävdes dock 1917.

I den österrikiska allmänna borgerliga lagen av 1811 upptogs såsom legal förmögenhetsordning mellan makar ett dotalsystem, uppbyggt på romersk— rättslig grund. Varken egendoms- eller förvaltningsgemenskap inträder. Hustrun råder själv över sin egendom, med undantag av hemgiften (Heirathsgut). Vid äktenskapets upplösning återgår hemgiften eller ersättning därför till hustrun eller hennes arvingar. Om mannen till hustrun utfäst en s. k. Wider— lage (contrados), tillfaller den ock hustruns sida. Genom förord kan ett un- derhåll bestämmas att utgå till hustrun såsom änka, så länge hon är ogift tWitwengehalt). Egendomsgemenskap, total eller partiell, kan jämväl införas genom äktenskapsförord.

Bestämmelser äro även givna om arvsrätt för efterlevande make. Efter senast är 1914 vidtagna lagändringar ärver efterlevande make vid sidan av arvlåtarens bröstarvingar en fjärdedel, vid sidan av arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar eller far- och morföräldrar hälften av kvarlåtenskapen. Är jämte farfader, farmoder, morfader eller mormoder avkomling till sådan avliden ascendent arvsberättigad, erhåller efterlevande maken tillika den an- del, som skulle hava tillkommit denne. På efterlevande makens arvslott skall dock avräknas vad som tillkommer honom av den avlidnes förmögenhet på grund av förord och arvsavtal (Erbvertrag). Då full egendomsgemenskap råder på grund av äktenskapsförord, medför således bestämmelsen om arvsrätt för _ efterlevande make i regel ej ökning av den hälft, som tillkommer honom., '. Finnas ej arvingar till den avlidne av första eller andra parentelen eller far- eller morföräldrar, tillfaller hela kvarlåtenskapen efterlevande maken.

Såsom »Vorausvermächtnis>> erhåller efterlevande make till hushållet hö— rande lösören, vid sidan av barn dock endast såvitt de äro erforderliga för makens personliga behov.

Laglottsrätt tillkommer ej efterlevande make. Dock är efterlevande make, som genom testamente uteslutits från arv, berättigad att, sålänge han ej

Österrike.

Schweiz.

ingar nytt äktenskap, utbekomma bristande ståndsmässigt underhåll, i den mån tillgång därtill ej lämnas av hans arvslott eller honom genom avtal. eller testamente tillförsäkrats försörjning. '

Även i Schweiz utvecklades under inflytande av germansk rältsäskadning i de olika kantonerna skilda förmögenhetsordningar mellan makar, grundade i allmänhet å Giiterverbindung. Men inom den kantonala rätten, som gällde före den nya civillagen, funnos även förmögenhetsordningar med en mer eller mindre genomförd egendomsgemenskap, främst i de kantoner, som upptagit. eller efterbildat Code civil. Jämväl arvsrättsliga bestämmelser till förman för efterlevande make funnos i den kantonala lagstiftningen. Enligt vissa kanto— nala rättssystem hade efterlevande maken arvsrätt till hela kvarlåtenskapen antingen först efter alla arvsberättigade skyldemän eller efter ett visst led i arvsordningen, exempelvis efter far— eller morföräldrar, efter skyldemän åttonde led, tionde led o. s. v. Understundom tillerkändes efterlevande maken en priviligierad specialsuccession i viss egendom, särskilt vissa lösören, bröl- lopsgävor och dylikt. Jämlikt åtskilliga rättssystem erhöll efterlevande make nyttjanderätt (Nutzniessung) till kvarlåtenskapen eller en del därav, även vid sidan av gemensamma bröstarvingar. Slutligen tog enligt vissa rättssystem efterlevande make med äganderätt en kvotdel (portio statutaria) av kvarlåten— skapen vid sidan av den dödes skyldemän, en kvotdel, vars storlek i allmänhet tilltog i den mån skyldskapen blev avlägsnare. Ofta voro bestämmelserna om en sådan kvotdel förbunden med regler om Nutzniessung för den efter- levande.

Den schweiziska civillagen av den 10 december 1907, som bland annat på familje- och arvsrättens område i huvudsak ersatte den kantonala lagstift— ningen, har i likhet med den tyska borgerliga lagen såsom legal förmögen- hetsordning mellan makar upptagit egendomsskillnad med förvaltningsrätt för mannen till hustruns inbragta egendom (Gilterverbindung). Genom förord kunna dock makarna välja egendomsgemenskap (Giitergemeinschaft) eller egendomsskillnad med förvaltningsrätt för vardera maken (Giitertrennung). Under Gätergemeinschaft medför äktenskapets upplösning genom ena makens död, att den samfällda egendomen (Gesamtgut) delas i två lika delar mellan efterlevande maken och den först avlidnes arvingar.

Emellertid är efterlevande maken jämväl arvsberättigad efter den först. avlidne. Efterlevande maken erhåller sålunda, om arvlåtaren efterlämnar bröst— arvingar, efter eget val antingen hälften av kvarlåtenskapen med nyttjande- rätt (Nutzniessung) eller en fjärdedel med äganderätt. Vid sidan av arvingar av andra parentelen erhåller maken en fjärdedel av kvarlåtenskapen med äganderätt och tre fjärdelar med nyttjanderätt och vid sidan av arvingar av tredje parentelen hälften med äganderätt och hälften med nyttjanderätt. Finnas ej heller arvingar av tredje parentelen, tillfaller hela kvarlåtenskapen efterlevande maken med äganderätt. Ingående regler gälla i fråga om makens ställning såsom nyttjanderättshavare (Nutzniesser) i förhållande till arvingarna

såsom ägare. Med hänsyn till de olägenheter, som kunna vara förenade med en sådan ställning, har efterlevande maken rätt att när som helst i stället för nyttjanderätten fordra en ärlig ränta av motsvarande höjd. I fall av om- gifte, eller om kvarlåtenskapen äventyras, är efterlevande maken skyldig att på arvingarnas begäran ställa säkerhet.

Det anspråk på lott i kvarlåtenskapen med äganderätt, som tillkommer efterlevande make vid sidan av den först avlidnes skyldemän, är av lag- lotls natur. Är maken ensam arvinge, är rätten till halva kvarlåtenskapen laglott. Emellertid kan make, utan hänsyn till gemensamma bröstarvingars laglottsrätt, genom testamente tillägga den efterlevande nyttjanderätt (Nutz- niessung) till deras arvslotter. Denna nyttjanderätt träder i sådant fall i stället för den efterlevande maken eljest tillkommande legala arvsrätten. I fall av omgifte förlorar dock efterlevande maken hälften av denna rätt.

Enligt. den schweiziska civillagen föreligger ej rätt för efterlevande make att, när egendomsgemenskap rått mellan makarna, efter dödsfallet fortsätta denna med gemensamma barn, utan att överenskommelse därom träffas. Om egendomsgemenskapen fortsättes, kunna i motsats mot vad som gäller enligt tysk rätt arvsrättsliga anspråk från efterlevande makens sida. göras gällande vid dess slut.

Den engelska familjerätten, vilken jämväl vilar å germansk grund, har ända in i nyaste tid bevarat en synnerligen ålderdomlig karaktär. Enligt common law var mannens myndighet över hustrun genomförd med största stränghet. I mannens person förenades all rätt. Kvinnans rättsliga personlighet. utplå— nades. All den lösa egendom, som av henne medfördes vid äktenskapets in- gående eller som sedermera "tillföll henne, blev mannens. Den fasta egendom, som av henne ärvts eller annorledes förvärvats före äktenskapet eller som sedermera tillfallit henne i arv, förblev dock hennes egendom ehuru under mannens förvaltning. Om äktenskapet upplöstes genom hustruns död, ägde mannen behålla all den av henne införda lösa egendomen och han ägde dess- utom, om barn fötts i äktenskapet, nyttjanderätt under sin livstid till hennes fasta egendom (right of curtesy). Dog äter mannen före hustrun, ägde hon visserligen ätertaga sin fasta egendom, men den av henne införda lösa egen— domen övergick tillsammans med mannens övriga tillgångar å hans arvingar. Hon erhöll blott som änkeunderstöd en tredjedel av inkomsten av den mannen tillhöriga fasta egendom, som var föremål för arvsrätt (flower). Under 1600-talet förbättrades så tillvida änkans ställning, att hon tillerkändes en tredjedel av den lösa egendomen, när barn funnos, men eljest hälften därav. Under följande århundrade uppkom seden att genom fiduciariska över- låtelser till >>trustees>> bereda hustrun en självständig rätt till viss egendom. Denna sed blev så småningom allmän inom de besittande samhällsklasserna.

I skarp motsättning mot den äldre rätten står den lagstiftning, som under senare delen av 1800-talet genomförts i England på familjerättens område främst genom »Married Women's Property Act» av 1882. Numera råder i

England.

England fullständig egendomsskillnad mellan makarna. Såframt ej förord upprättas, behåller och förvaltar vardera maken den egendom, han hade vid äktenskapets ingående eller sedermera förvärvar.

[ arvsrättsligt hänseende förbättrades genom >>lntestate Estate Act» av 1890 änkas ställning avsevärt. Om hustrun överlevde mannen, ägde hon sålunda, såframt bröstarvingar funnos, taga en tredjedel-av hans lösa egendom samt un— der sin livstid en tredjedel av inkomsten från hans fasta gods. Funnos ej bröst- arvingar, ägde änkan rätt att av kvarlåtenskapen uttaga egendom till värde av 500 pund, som skulle, om såväl fast som lös egendom fanns i boet, utgå proportionellt av den fasta och den lösa egendomen. Änkan ägde därefter taga hälften av vad som återstod av den lösa egendomen. Änkan hade dess- utom samma rätt till andel i avkastningen av den återstående fasta egen- domen som då bröstarvingar funnos.

Genom ovan omförmälda »Administration of Estates Act» av 1925, har full likställighet i arvsavseende genomförts mellan änkling och änka. Vare sig bröstarvingar finnas eller icke, äger vid den först avlidne makens död den efterlevande med full äganderätt taga all lösegendom, som icke förvärvats för affärsändamål, med undantag för penningar och värdehand— lingar (personal chattels) Sedan skall av den övriga kvarlåtenskapen till efterlevande maken utbetalas 1,000 pund med fem procent årlig ränta från dödsdagen. Om den döde icke efterlämnat bröstarvingar, skall hela åter— stående behållningen under efterlevande makens livstid förvaltas för hans räkning med rätt för honom att åtnjuta avkastningen därav. Om äter den döde efterlämnat bröstarvingar, skall hälften av återstående behållningen för— valtas på sätt nyss är sagt. Den ränterätt, som sålunda tillkommer efter— levande maken, kan enligt särskilda bestämmelser avlösas med räntans kapi— talvärde.

.Vonlameri/ms Den familje— och arvsrättsliga lagstiftningen vilar i flertalet av Nordamerikas golfa???” Förenta Stater på den engelska common law. I en del av dessa stater finnes fortfarande för efterlevande hustru rätt till dower och för mannen rätt till curtesy. I en del stater är såväl rätten till (lower som curtesy avskaffad, i andra åter endast rätten till curtesy, därvid i vissa stater rätt till dower till— erkänts även änkling. Jämväl andra modifikationer i hithörande bestämmelser hava vidtagits. En begränsad egendomsgemenskap förekommer vidare inågra stater, där lagstiftningen rönt inflytande av fransk eller spansk rätt. De olika staternas arvsordningar äro av växlande innehåll. Vad angår efterlevande make gäller sålunda exempelvis i staten New York, att maken vid sidan av bröstarvingar ärver en tredjedel av den lösa egendomen och vid sidan av andra arvlåtarens närmaste arvingar hälften. Efterlämnar arvlåtaren varken föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar, ärver maken all den lösa egen— domen. Vid sidan av arvlåtarens syskon och syskons avkomlingar äger efter— levande maken bekomma utöver hälften av den lösa egendomen ytterligare 2,000 dollars ur återstoden. Däremot äger efterlevande make ej rätt till arv

i arvlåtarens fasta egendom. I allmänhet skilja sig arvsreglerna i övriga stater endast i smärre enskildheter från de här återgivna. I vissa stater äger emel— lertid efterlevande make taga arv jämväl i fast egendom och understundom utesluter maken från ar' alla arvlåtarens skyldemän utom avkomlingar. Av betydelse är vidare — främst för det ringare hemmets sammanhållande _ den amerikanska homestead-lagstiftningen. Den federala homestead—lagstift- ningen avser endast skydd i viss omfattning mot utmätning av mindre fastig— heter. Däremot omfattar den lagstiftning, som föreligger härom i flertalet. av de särskilda staterna, ej blott stadganden om frihet från utmätning för mindre fastigheter, där en familj är boende, och för inventarier, bohag, verktyg, livs- medel m. in., utan även _ förutom bestämmelser om skyldighet för mannen att till avyttring av sådan egendom eller inteckning inhämta hustruns sam— tycke vissa successionsregler. Då en homestead-berättigad man dör, bibe— hålles änkan och barnen vid den egendom, som avses med homesteadsskyddet. Men änkans rätt. i förhållande till barnen är reglerad på olika sätt. Egen- domen tillfaller salunda än änkan ensam, än henne och barnen gemensamt, än barnen'med förbehåll om nyttjande än för änkan. Då barnen bliva myn- diga, upphör i allmänhet homesteadsskyddet och skifte äger rum. Medan en änka utan barn vanligen torde åtnjuta homesteadsskydd, åtnjuter i regel änkling sådant skydd, endast om barn finnas. För att homesteadsskydd skall äga rum, fordras i de östra staterna i allmänhet registrering. På grund av den ogynnsamma verkan en sådan åtgärd medför i kredithänseende, lär re- gistrering sällan ske, och institutet anses därför för dessa staters vidkommande sakna praktisk betydelse. I de västra staterna åter följer homesteadsskyddet utan vidare av lag. Mot utmätning lär det dock i allmänhet ej åberopas av andra än dem, som drabbas av en ekonomisk kris eller av andra tillfälliga svårig- heter. I kristider anses sålunda liomestead—lagstiftningen spela en roll jäm— förlig med moratorielagstiftningens.

I Danmark och Norge hade redan före tillkomsten av Christian V:s dan- ska och samme konungs norska lag rättsutvecklingen medfört egendomsge— menskap mellan makar i allt större omfattning. Enligt dessa lagar omfattade egendomsgemenskapen all egendom, jämväl fast egendom i stad och på landet, såväl köpt som ärvd. Och den norska lagen av den 29 juni 1889, liksom den danska lagen av den 7 april 1899 om förmögenhetsförhållandet mellan äkta makar, utgår från allmän förmögenhetsgemenskap mellan makar såsom legalt system, dock med rätt för makarna att, liksom enligt tidigare rätt, genom förord förordna, att endera eller båda makarnas egendom helt eller delvis skall vara makens enskilda.

Redan den danska och norska rätten före Christian V:s lagar kände en arvsrätt för mannen i hustruns kvarlåtenskap men ej en arvsrätt för hustrun i mannens. Vare sig mannen eller hustrun överlevde den andre, tillerkände nyssnämnda lagar den efterlevande, om gemensamma barn funnos i äkten- skapet, en eroderlodt d. v. s. dubbelt så stor lott som dotter, även om

Danmark ovh Norge.

endast döttrar funnos. Denna lott skulle dock avträdas till barnen, om efter- levande maken ingick nytt äktenskap. Funnos ej gemensamma barn, hade maken ej arvsrätt.

] Danmark gåvos i arveloven av den 21 maj 1845 nya bestämmelser om efterlevande makes arvsrätt, vilka fortfarande gälla. Da avkomlingar efter den först. avlidne maken finnas, ärver den efterlevande en >>.Broderlod», dock högst en fjärdedel av kvarlåtenskapen, sedan däriftan avgått vad den avlidne bortgivit genom testamente. Ehuru lika arvsrätt för broder och syster är genomförd sedan 1858, erhäller således den efterlevande en lott., beräknad efter den gamla regeln, att broder ärvde dubbelt mot syster, med nyssnämnda begränsning för det fall att lotten skulle överstiga en fjärdedel av kvarlåten— skapen. Då en arvlåtare, som efterlämnar bröstarvingar, ej kan genom testa- mente räda över mer än en tredjedel av sin kvarlåtenskap, är efterlevande makens arvsrätt laglottsrätt i den omfattning, som följer av denna bestäm- melse. låfterlämnar den först avlidne andra arvingar än bröstarvingar, ärver efterlevande maken en tredjedel av kvarlåtenskapen. Denna arvslott är i sin helhet laglott. Finnas ej arvsberättigade skyldemän till den avlidne, ärver efterlevande maken hela kvarlåtenskapen. En tredjedel därav är laglott.

Har förmögenhetsgemenskap rått mellan makarna, äger emellertid änkling, da gemensamma bröstarvingar finnas, en i lag grundad rätt att leva i oskiftat, bo med dessa (hensidde i uskiftet Bo). Skyldighet att, skifta boet inträder först i händelse änklingen vill ingå nytt äktenskap. Samma tätt att leva i oskiftat bo kan genom testamente tillerkännas änka. Dessutom kan änka er— hålla myndighets tillstånd att leva i oskiftat bo med barn, som "ej fyllt tjugu— ett är. Ett successivt. skifte äger i sådant fall rum med barnen, i den mån de uppna nämnda ålder. Myndighets tillstånd fordras jämväl för änkling för rätt att leva i oskiftat, bo med omyndiga styvbarn. Hammanlevnad i oskiftat bo kan äga rum mellan efterlevande make och bröstarvingar även i andra än förut nämnda fall på grund av överenskommelse. Efterlevande make, som sitter i oskiftat. bo, råder däröver i huvudsak såsom en ägare.

Genom den norska arveloven av den 81 juli 1854 avskaffades den arvsrätt, ,som förut vid ena makens död tillkom den efterlevande vid sidan av gemensamma barn. Däremot tillerkändes efterlevande make arvs- rätt till en tredjedel av kvarlåtenskapen, när andra arvingar än bröstarvin— gar finnas efter den först avlidne, och hela kvarlåtenskapen, när ingen arvs— berättigad släkting finnes efter honom. Laglottsrätt tillerkändes dock ej efter. levande maken. _

Dä gemensamma bröstarvingar finnas, äger emellertid änkling, liksomi Danmark, leva i oskiftat bo med dem. Denna rätt upphör vid omgifte. Änka har i Norge samma rätt i fråga om vissa fattiga bon (t. ex. efter husmand, strandsidder, verksarbeider 0. s. v.). Eljest må änka allenast. med myndig- hets tillstånd leva i oskiftat bo med barn under tjugufem år. Änka är alltid skyldig »att skifta med barn, som uppnått nämnda ålder. Rätt att leva i oskiftat

bo med styvbarn kan givas av myndighet, dock ej för längre tid än till dess barnet fyllt aderton är.

De förslag till ny lagstiftning pä äktenskapsrättens område, som, efter sam— arbete mellan delegerade. för Sverige, Danmark och Norge, den 31 augusti 1918 avgavs av de danska och norska delegerade, innehålla vissa jämkningar i gällande bestämmelser om efterlevande makes arvsrätt. Sålunda föreslås i . det danska förslaget, att efterlevande make skall ärva, om den först avlidne efterlämnar lnöstarvingar, en fjärdedel av kvarlåtenskapen, om den döde efterlämnar föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar, hälften därav samt eljest hela kvarlatenslntpen. l fräga om rätt till laglott kvarstar dock förslaget på den ståndpunkt gällande dansk rätt intager. Enligt det norska förslaget skulle efterlevande make fortfarande sakna arvsrätt. vid sidan av bröstarvingar. Då den döde sasom närmaste arvingar efterlämnat föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar, skall efterlevande maken ärva halva, eljest hela kvar— låtenskapen. Laglottsrätt föreslås icke. '

Både enligt det danska och det norska förslaget skall legal rätt att leva i oskiftat bo med gemensamma bröstarvingar tillkomma säväl änkling som änka, såframt ej den avlidne genom testamente uteslutit den efterlevande från denna rätt. Med omyndiga styvbarn äger ock efterlevande make sitta i oskiftat bo endast efter tillstånd av förmynderskapsmyndighet. Rätt att leva i oskiftat bo äger ej efterlevande make, som är i konkurstillständ eller eljest insolvent, ej heller make, som under äktenskapet gjort sig skyldig till förfarande, som innefattat anledning till boskillnad (bosondring). Idet oskiftade boet ingår båda makarnas giftorättsgods (gifteeje), så ock vad den efterlevande förvärvat, såframt det under äktenskapet skulle hava blivit giftorättsgods. Arv, testamente eller gäva, som tillfaller efterlevande maken, ingår dock ej i boet, om efterlevande maken inom viss tid begär skifte. Efterlevande maken har i huvudsak en ägares ställning i avseende å den egendom, som finnes i boet. Regler föreslås dock mot missbruk, bl. a. regler om rätt för arvingarna att påkalla skifte, om efterlevande maken försummar sin underhållskyldighet eller gör sig skyldig till förfarande, som under äktenskapet skulle grundat rätt till boskilnad. Rätten att leva i oskiftat bo upphör vid omgifte samt vid styvbarns myndig- blivande. Vid skiftet kunna vederlagsanspråk göras gällande emot efterlevande maken i analogi med vad som gäller vid bodelning. Då skifte sker i anled— ning av efterlevande makens död, kunna de arvsanspräk, som tillkommit denne efter den först avlidne, ej göras gällande. I detta hänseende överensstämmer således förslaget med vad som enligt tysk rätt gäller för die fortgesetzte Gätergemeinschaft.

Sedan, vid framläggande för 1923—1924 års riksdag av det i vissa hän- seenden omarbetade danska förslaget till lov om aegteskabets retsvirkninger, bestämmelserna om oskiftat bo avlägsnats ur förslaget samt under riksdagsbe- handlingen jämväl utbrutits stadgandena om efterlevande makes rätt till arv, har —— på sätt omförmäles i den skrivelse, varmed beredningens förevarande be—

tänkande avgives — av den danska familjerättskmmnissionen, delvis efter i'werläggningar med lagberedningen, utarbetats och i februari 1925 framlagts ett förslag till lov om tegtefacllers arveret og uskiftetbo. Detta förslag, som efter det förslaget till lov om zcgteskabets retsvirkninger antagits —— förelades riksdagen i mars 1925, blev med vissa smärre ändringar godkänt av landstinget.. Däremot medhanns förslagets behandling icke i folketinget före riksdagens slut.

Enligt det av landstinget godkända lagförslaget ärver efterlevande make, om efter den först avlidne finnas bröstarvingar, en fjärdedel av kvarlåtenskapen. En sjättedel av kvarlåtenskapen ärefterlcvande makens laglott. Efterlevande maken äger emellertid vidare —— vare sig det är mannen eller hustrun rätt att levat oskiftat bo med gemensamma bröstarvingar. Med styvbarn mä sammanlevnad i oskiftat bo äga rum, endast om förmynderskapsmyndigheten eller, om styvbarnen äro myndiga, dessa själva samtycka därtill. låefogenllet har ej tillerkänts mannen att genom testamente utesluta hustrun f*äu rätten att leva i oskiftat bo. Där- emot äger mannen genom testamente föreskriva, att hustrun, medan hon sitter i oskiftat bo, skall kunna råda över det gemensamma boet allenast med samtycke av en tilsynsvaerge, och äger mannen jämväl utse en sådan. En dylik testamentarisk föreskrift kan dock på ansökan av hustrun genast eller senare åsidosättas av myndighet, om föreskriften icke finnes vara tillräckligt grundad i hänsyn till hustruns eller bröstarvingarnas bästa. När av hustrun därom framställd begäran finnes befogad, kan ock en annan tilsynsvwrge förordnas (% 2). Är cfterleande maken i konlmrstillständ eller visas det, att. han icke har medel till täckning av sin gäld, äger han ej rätt att sitta i oskiftat bo två 3). Skifterätten skall, om den finner villkoren för rätt till sam— manlevnad ioskiftat bo föreligga, meddela maken tillstånd därtill (% 44). Idet oskiftade boet, vilket omfattar makarnas gemensamma egendom samt vad den efterle'ande förvärvar, om det under äktenskapet skulle hava blivit gemen— sam egendom (fazlleseje), ingår icke arv (testamente) eller gåva, som tillfaller efterlevande maken, såframt denne begär skifte inom tre månader f*ån det han erhållit kännedom om arvfallet eller gåvan (% 5). lilfterlevande maken råder som en ägare över egendomen i boet (% få) men blir personligen an- svarig för den dödes gäld (& 7). Regler finnas mot missbruk från efterlevande makens sida. Har maken genom missbruk av sin rätt. att *åda över boet väsentligen förminskat detta, äga arvingarna rätt till vederlag. Såsom miss— bruk skola betraktas särskilt. sådana rättshandlingar, som gå ut. på att skaffa maken själv ökade inkomster t. ex. teckning av en med hänsyn till för- hållandena oskäligt hög livränta —— eller avse ett gynnande av den. med vilken maken är förlovad, eller av någon av arvingarna (% 6). Arvinge äger ock i fall, varom nu är sagt, påkalla utbrytning av sin lott (% 11). Har maken ur boet bortgivit en gåva, som står i missförhållande till boets förmögenhet, och gåvotagaren insåg eller bort inse detta, kan envar av arvingarna påkalla gåvans återgång, såframt talan väckes inom tre månader efter det arvingen fick kännedom om densamma och senast inom ett år efter det gåvan full—

bordades och boet till följd av en inom samma tid gjord ansökan tagits under skiftebehandling få 6 st. 2). Efterlevande maken, som äger påkalla skifte när han det önskar, är pliktig, om han ämnar ingä nytt äktenskap, att. dessför— innan ombesörja skifte (% 9).

Efterlämnar arvlåtaren icke bröstarvingar, ärver efterlevande maken hälften av kvarlåtenskapen, om efter den döde finnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling, men eljest hela kvarlåtenskapen. En tredjedel av kvarlåtenskapen är laglott (% 14). Emellertid har det ansetts vara en allmän uppfattning, att när den först avlidne icke bestämt annat genom testamente, efterlevande maken bör äga omedelbart övertaga hela det gemensamma boet. Denna uppfattning tillmötesgår förslaget på så sätt, att efterlevande maken äger i förstnämnda fall, om annat ej föreskrivits genom testamente, att själv träffa val mellan att skifta kvarlåtenskapen och tillträda sin arvslott eller att i överensstämmelse med vissa givna regler övertaga hela det gemensamma boet. (& 15). Hade arvlåtaren enskild egendom, skall den sålunda även isist— nämnda fall skiftas. Om efterlevande maken övertager det gemensamma boet, äger han under livstiden såsom ägare råda över detsamma. ] gemensamma boet ingår allt vad den efterlevande förvärvar, såframt det skulle hava blivit gemensam egendom om förvärvet skett under äktenskapet (% 16). I överens— _

stämmelse med vad som föreslås i förevarande kapitel av det svenska för— slaget, skola den först avlidnes föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar äga, såframt de överleva efterlevande maken, vid dennes död taga hälften av det samfällda boet (åå 17 och 18). Den andra hälften tillfaller den sist avlidne makens arvingar enligt lag eller testamente. Finnas inga arvingar efter denne, tillfaller hela boet den först avlidne makens arvingar av andra parentelen. Överlever ingen av den först avlidnes föräldrar, syskon eller syskons avkom— lingar efterlevande maken, tillfaller hela boet dennes arvingar på grund av lag eller testamente (% 18). Efterlevande maken är, när helst han det önskar, berättigad att begära skifte. Vid omgifte skall skifte äga rum (% 19). Om skifte äger rum under efterlevande makens livstid, tillfaller endast en fjärdedel av boet den först avlidne makens arvingar. Boet. delas efter förmögenhetsläget vid den tid, då begäran om skifte framställes. Efterlevande maken äger hålla arv (testamente) och gåva, som tillfallit honom, utanför skiftet, om han begär skifte inom tre månader efter det han fick kännedom om arvfallet eller gåvan (% 20).

Makars inbördes arvsrätt bortfaller vid separation och äktenskapsskillnad få 22).

Även i våra äldsta rättskällor finnas spår av en förmögenhetsordning, som i överensstämmelse med ursprunglig germansk rättsuppfattning ej kände egen- domsgemenskap mellan makar. Hustruns egendom bestod allenast av den hemföljd, som hon vid äktenskapets ingående medförde från sin släkt. Hem- följden stod, så länge äktenskapet varade, under mannens förvaltning och återgick därefter till hustrun eller hennes släkt. En av mannen till hustrun given morgongåva räknades ock till hennes egendom.

Sverige.

Enligt flertalet av vara landskapslagar, liksom enligt landslagen, rådde egendomsgemenskaj> mellan äkta makar, med giftorätt för mannen till två tredjedelar och för hustrun till en tredjedel av den samfällda egendomen. Öst— götalagen tillerkände dock hustiun giftorätt, allenast om hon överlevde man- nen. l')en fasta egendom, som vid äktenskapets ingående tillhörde make eller unde1 äktenskapet tillföll make i arv, förblev emellertid makens enskilda egendom, däri giftorätt ej ägde rum. Med arvejord synes i giftorättshänseende hava likställts jord, som förvärvats såsom vederlag för arvejord eller genom köp från bördeman. Aven lös egendom kunde vara undantagen från gemen- skapen, och hemföljd ansågs tillkomma mottagaren allenast under hans för- äldrars livstid utan giftorätt för mottagarens make.

Vid ena makens död ägde den efterlevande samt ursprungligen jämväl den avlidnes arvingar som fördel av bo oskifto uttaga vissa för personligt bruk avsedda lösören, såsom ä kvinnans sida hennes bästa dräkt och säng med tillbehör samt 11 mannens sida hans häst, vapen och bästa dräkt. Vidare fortlevde institutet morgongåva. Morgongåvan tillkom ej blott hustrun såsom en personlig förmån utan övergick vid hennes död på hennes arvingar, åt— minstone på. barnen.

Enligt stadsrätten omfattade egendomsgemenskapen såväl lös som fast egen— dom oeh jämlikt stadslagen ägde, vare sig mannen eller hustrun överlevde den andre, den efterlevande taga hälften av boet. Vidare ägde hustrun, om hon överlevde mannen förutom rätt till fördel —— rätt till morgongåva, dock allenast 0111 ej barn funnos.

(iiftorätt för hustrun till hälften av samfälld egendom — evar den var belägen —— förekom först under 1500—talet, då giftorätt i nämnda omfattning tillerkän- des änka efter präst genom privilegier för prästerskapet, första gången 1569.

I 1734 års lag bibehölls i fråga om makars egendomsförhållanden skillna- den mellan lands- och stadsrätt. För landsrättens del upptogos de äldre be- stämmelserna såväl i fråga om egendomsgemenskapens_omfattning som gifte- rättens storlek. (Inligt stadsrätt bibehölls giftorätt till hälften för vardera maken. Emellertid fastslogs rätten att genom förord före äktenskapet ordna giftorättsförhållandena annorledes än lag stadgade. Enligt landsrätt ägde änka tillgodonjuta morgongåva, vare sig barn av äktenskapet levde efter eller icke. Enligt stadsrätt däremot var morgongåva utesluten, om barn funnos. Till n'iorgongåva i fast egendom erhöll änkan allenast nyttjanderätt under sitt änke— stånd. För utfäst morgongåva bestämdes maximigrånser men stadgades tillika, att morgongåva skulle utgå-jämväl utan utfästelse till halva beloppet av det medgivna maximum. Vid makes död ägde vidare den efterlevande, vare sig det var mannen eller hustrun, såsom fördel av bo oskifto uttaga en tjugondel av den lösa egendomen; dock var efterlevande make berättigad att alltid be- hålla sin fästningaring, dagliga säng och nödiga gångkläder.

I giftorättsbestämmelserna infördes genom lagen den 19" maj 1845 den ändring, att giftorätt skulle lika för alla tillkomma man och hustru till hälften

vardera i den samfälldaegendomen. I fråga om egendomens natur av sam— fälld eller enskild bibehölls skillnaden mellan fastighet på landet och i stad. Reglerna för morgongåva ändrades däremot så tillvida, att stadsrättens prin- cip, att morgongåva skulle utgå endast då barn ej funnos, blev allmän regel.

Genom lagen den 1 juli 1898 avskaffades skillnaden i giftorättshänseende mellan fastighet på landet och i stad. Den fasta egendom, som ena maken förvärvat före äktenskapet eller sedermera ärvt, skulle, oavsett var egendo- men var belägen, vara den makens enskilda.

Enligt den nya giftermålsbalkens förmögenhetsordning mellan makar äger vardera maken giftorätt i den egendom, fast eller lös, som andra maken vid äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar, såframt ej egendomen genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild eller givits make i gåva eller testamente med villkor att den skall vara hans enskilda eller ock till— fallit make i arv och arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift.

Genom den nya giftermålsbalken hava lagens föreskrifter om morgongåva och fördel av bo oskifto blivit upphävda. Med hänsyn till de isamband med nya giftermålsbalken givna bestämmelserna om arvsrätt för make ansågos stadgandena om morgongåva ej längre höra bibehållas. I stället för bestäm— melserna om fördel av bo oskifto hava i 13 kap. nya giftermålsbalken vissa företrädesrättigheter vid bodelning i anledning av ena makens död tillerkänts den efterlevande. -

Under den svenska rättens utveckling sedan äldsta tider har efterlevande makes ställning vid den först avlidnes död helt reglerats genom bestämmelser på äktenskapsrättens område. Rätten till arv har varit förbehållen den dödes skyldemän. Varken lagkommittén i de 1818 och 1826 avgivna förslagen till ärvdabalk eller äldre lagberedningen i sitt 1847 avgivna förslag upptog be— stämmelser om arvsrätt för make. Däremot framlade såväl lagkommittén som äldre lagberedningen .vilka föreslogo upphävande av institutet morgongåva men bibehållande i viss utsträckning av institutet fördel av bo oskifto _ förslag om underhållsrätt för efterlevande make, som ej kunde av sin enskilda egendom och sin lott i den samfällda njuta tarvlig bergning.1

Först genom lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt tillerkändes vid ena makens död den efterlevande arvsrätt, såframt den döde ej efterlämnat " bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling. Efterlevande maken ärver hälften av kvarlåtenskapen, om efter den döde finnes fader eller mo- der eller syskon eller dess avkomling, men eljest hela kvarlåtenskapen. Makens arvsrätt är ej till någon del laglottsrätt Arvsrätt tillkommer ej efter- _ levande make, om makarna vid' dödsfallet på grund av hemskillnad levde T åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskaps- . skillnad då var anhängig eller makarnas giftorättsgods jämte 10 kap. 9 % giftermålsbalken skall delas, som hade återgång skett.

' Se härom närmare under 8 kap. 10—241961).

Finland. I Finland vilar lagstiftningen på äktenskapsrättens område fortfarande på 1734 års lag, om ock åtskilliga partiella ändringar däri vidtagits. Enligt finsk rätt är före äktenskapet förvärvad och under äktenskapet ärvd fast egendom på landet undantagen från egendomsgemenskapen. Vidare må make genom äktenskapsförord förbehålla sig egendom såsom enskild, dock allenast egen— dom, som maken ägde vid äktenskapets ingående eller som under äktenskapet kan tillfalla maken genom arv, gåva eller testamente. Lagens stadganden om morgongåva äro upphävda.

För närvarande föreligger till behandling ett av finska lagberedningen ut- arbetat förslag till lag om makars rättsförhållanden, som nära överensstämmer med 1920 "års svenska lagstiftning på familjerättens område. ] nämnda för slag finnas upptagna bestämmelser om makes arvsrätt, som överensstämma med vår lag i ämnet av den 11 juni 1920.

Inbördes tes. Om också arvsrätt för efterlevande make införts i svensk lagstiftning först t'fl'gåflig'åljåfl' genom 1920 års lag i ämnet, hava dock även i vårt land redan tidigt i stor

enligt svensk utsträckning makarna själva sökt tillgodose den efterlevandes intressen ivid- Täml”"""'s' sträcktare omfattning än som följde av äktenskapsrättens regler, dels genom gåvor för dödsfalls skull och dels, sedan testamentsinstitutet vunnit insteg i svensk rätt, genom testamenten. Redan under 1600—talet synas ömsesidiga testamenten mellan makar hava varit vanliga. Genom ömsesidigt testamente ägde vardera maken till förmån för den andre testamentera allenast över vad han enligt lag ägde bortgiva till annan. Detta framhölls uttryckligen i det år 1690 av lagkommissionen avgivna förslaget till ärvdabalk. Däremot innehöll 1734 års lag intet särskilt stadgande om inbördes testamenten mellan makar. Sådana testamenten skulle således följa samma regler som vanliga testamenten. llnder den följande rättsutvecklingen uppstod dock strid om åter- kalleligheten särskilt av inbördes testamenten, som innehöllo bestämmelser om successionen i kvarlåtenskapen efter den sist avlidne makens död. Medan återkalleligheten under båda makarnas livstid av ett dylikt testamente ej var bestridd, ansågs från början av 1700-talet till mitten av 1800-talet ett sådant testamente oåterkalleligt, sedan efterlevande maken vid den först avlidnes död begagnat sig därav. Numera anses enligt rättspraxis efterlevande maken, även sedan han begagnat sig av testamentet, oförhindrad att genom nytt testamente förfoga över sin lott. i boet. Till denna fråga torde lagberedningen få tillfälle återkomma i annat sammanhang.

De inbördes testamenten, som för närvarande i stor utsträckning förekomma mellan makar, hava mycket växlande lydelse. Sålunda tillförsäkras efterlevande maken rätt att sitta i orubbat bo under sin livstid; att under hela sin åter— stående livstid sitta orubbad och i okvald besittning av såväl lös som fast egendom; att under sin livstid okvald och ohindrad av arvsanspråk innehava och förvalta all kvarlåtenskapen, så att. efterlevande maken behölle boet

odelat till sin död och kunde bruka det efter gottfinnande; att sitta i oskiftat bo till sin (löd, så att ingen av makarnas arvingar finge taga arv förrän efter bådas död;l att med full äganderätt erhålla den först avlidne makens kvar- låtenskap; att sitta i full och orubbad besittning av makarnas bo, såväl i löst som fast, och äga att däröver efter gottfinnande förfoga; att under oinskränkt dispositionsrätt behålla och besitta allt vad i makarnas bo funnes; att. sitta i bo oskifto och ensam områda samt till sin nytta använda allt vad i makar— nas gemensamma bo funnes; eller att erhålla oinskränkt nyttjanderätt. och äganderätt till all boets egendom.2 Vidare innehålla dessa testamenten ofta bestämmelser, huru med kvarlåtenskapen skall förfaras efter båda makarnas död. Härutinnan föreskrives exempelvis, att efter båda makarnas död all deras kvarlåtenskap skall tillfalla en angiven person; att efter båda makarnas död hälften av kvarlåtenskapen skall tillfalla mannens och den andra hälften hustruns arvingar; att efter bägges död kvarlåtenskapen skall delas enligt lag; att, efter det bägge makarna avlidit, all då befintlig egendom skall till— falla deras ömsesidiga släktingar och efter lag dem emellan fördelas; eller att, sedan båda avlidit, den dåvarande kvarlåtenskapen skall delas efter lag mellan deras då levande arvingar.3 Trots de särskilda bestämmelser och väx- lande uttrvckssätt, som förekomma i olika inbördes testamenten mellan makar, torde dock dessa testamenten kunna väsentligen fördelas itre huvudgrupper:

1) testamenten, därigenom efterlevande maken tillerkännes allenast nyttjande- rätt till den först avlidnes kvarlåtenskap, varför äganderätten till kvarlåten- skapen övergår till den först avlidnes arvingar redan vid dennes död;

2) testamenten, därigenom efterlevande maken tillerkännes full äganderätt till den först avlidnes kvarlåtenskap utan inskränkning i avseende å succes— sionen däri för dödsfall; och '

3) testamenten, därigenom efterlevande maken för sin livstid tillerkännes äganderätt eller fri förfoganderätt till kvarlåtenskapen med eller utan föreskrift om viss sekundosuccession efter den sist avlidne, vänligen med föreskrift om fördelning av kvarlåtenskapen efter denne mellan bådas arvingar enligt lag, , '

Då efterlevande make genom inbördes testamente erhållit allenast nyttjande- rätt till den först avlidne makens kvarlåtenskap, har för efterlevande maken beviljad lagfart å fast egendom, som finnes i boet, blivit undanröjdf Efter- levande maken har ej heller ansetts äga rätt att försälja eller med inteckning för gäld belasta sådan egendom? Gåva såväl av fast som lös egendom har ansetts ogiltig.G Emellertid måste mången gång med hänsyn till testamentets

' Jfr N. J. A. 1891 s. 505, 1909 s. 464 och 1916 s. 527. 2 Jfr N. J. A 1891 s. 172, 1893 s. 81, 1915 s. 177 och 1919 s. 10. ' ” Jfr X. J. A. 1919 s. 10 (1881 s. 285), 1911 s. 357, 1916 s. 527, 1891 s. 172 och 1909 s. 461.

4 Jfr N. J. A. 1891 s. 505. Jfr N. J. A. 1891 s. 505 och 1909 s. 464. " Jfr N. J. A. 1910 s. 115 och 1916 s. 527.

innehåll en viss förfoganderätt över lös egendom anses efterlevande maken inrymd. En sådan rätt måste för varje fall föreligga, då genom testamen— tet förvaltningsrätt tillerkänts den efterlevande. Vidare måste det ej sällan antagas, att efterlevande maken på grund av testamentet är berättigad att i mån av behov för sitt uppehälle taga i anspråk även kapitaltillgångar och sålunda företaga härför erforderliga åtgärder. När sådan rätt förelegat, anses utan hänsyn till den minskning, boet kan hava undergått, behållningen vid efterlevande makens död böra delas lika mellan vardera makens arvingar. ] likhet med vad som gäller, då efterlevande maken med äganderätt eller fri dispositionsrätt under sin livstid innehaft kvarlåtenskapen efter den först av- lidne, torde numera, jämväl när allenast nyttjanderätt tillerkänts efterlevande maken, den förkovran, som boet kan hava undergått efter den först avlidnes död, anses vid den efterlevandes frånfälle böra komma vardera makens ar— vingar till godo.1

] de fall, då efterlevande make tillerkänts full äganderätt till kvarlåtenska- pen efter den först avlidne utan all inskränkning i avseende å successionen däri vid den efterlevandes död, äger naturligen denne genom rättshandling såväl i levande livet som för dödsfall förfoga över den egendom, som efter- levande maken sålunda erhållit i testamente efter den först avlidne. Dör efterlevande maken utan att hava förordnat om sin kvarlåtenskap, tillfaller den i dess helhet hans arvingar.

Då efterlevande make genom inbördes testamente tillerkänts äganderätt till egendomen i makarnas bo vid den först avlidnes död men med förbehåll, att efter bådas frånfälle kvarlåtenskapen skall delas mellan arvingarna å ömse sidor efter lag, äger naturligen efterlevande maken ej genom testamente för- foga över den först avlidnes lott i boet.2 Detsamma gäller, när genom inbör— des testamente efterlevande maken tillerkänts allenast äganderätt till egen— domen i boet under sin livstid.3 Däremot har i detta fall efterlevande maken ansetts äga genom rättshandling i levande livet fritt förfoga över såväl lös som fast egendom i boet. Utan hinder av föreskrift om sekundosuccession äger därför efterlevande maken, om i boet finnes fast egendom, därå erhålla lagfart på grund av inbördes testamentet.4 Efterlevande maken har ock ansetts äga sälja sådan egendom? Även benefik avhändelse av egendom i boet har ansetts tillåten.G

Då boet under tiden efter den först avlidne makens till den efterlevandes död förkovrats eller undergått minskning, uppstår fråga, om denna förkovran

* Jfr N. J. A. 1915 s. 531. ? Se N. J. A. 1904 s. 79, 1909 s. 87 och 1922 s. 118. Testamentsfrihet föreligger, om in- bördes testamentet trots bestämmelse om sekundosuecession inrymmer efterlevande maken rätt att testamentariskt ändra den sålunda givna. bestämmelsen. Jfr N. J. A. 1920 s. 413 och 1921 s. 497.

3 Jfr N. J. A. 1897 s. 267. 4 Jfr N. J. A. 1875 s. 486 och 1900 s. 425. 5 Jfr N. J. A. 1881 s. 285, 1886 s. 339, 1894 s. 286, 1915 S. 177 och 1919 s. 10.

s. 81, 1903 s. 450 och 1904 s. 224.

5 Jfr N. J. A. 1893

eller minskning bör räknas allenast-å efterlevande makens lott eller jämväl den först avlidne makens arvingar böra taga del däri. Nordling1 ansåg, att liksom förkovran av boet'borde uteslutande komma efterlevande makens ar— vingar till godo, borde ock den minskning, boet kunde hava undergått, ute— slutande drabba dem. Nordling framhåller, att efterlevande maken haft rätt att draga nytta av den först avlidnes egendom. Avkastningen av denna borde således inräknas i hans förmögenhet och ej i den först avlidnes. Ännu mindre borde den förkovran, som boet genom den förres omtanke vunnit, räknas den sistnämndes förmögenhet till godo. Vid undersökning av de rättsfall, som röra delning av kvarlåtenskapen, då vid efterlevande makens död förkovran föreligger, finner man, att den ståndpunkt, Nordling intager, tidigare ej varit. för var rättspraxis främmande? I senare rättsfall hava den först avlidne makens arvingar ansetts äga taga del i boets förkovran. Då genom inbördes testamente förordnats, att den efterlevande maken skulle sitta i orubbat boi sin livstid med full dispositions- och äganderätt över kvarlåtenskapen, men att, sedan båda makarna avlidit, arvingarna å ömse sidor skulle träda till den andel, lag utstakade, yttrades3 sålunda, att åt testamentet borde givas den tydning, att efter bägge makarnas död den då iboet befintliga kvarlåten- skapen skulle delas lika mellan mannens arvingar, å ena, samt hustruns arvingar, å andra sidan. I ett följande rättsfallf anfördes, att det itestamen- tet givna förordnandet, att efterlevande maken skulle intill sin död sitta i orubbat bo och äga full dispositionsrätt till all gemensam egendom och till den först avlidnes enskilda fastighet, icke föranledde därtill, att den avkomst, som efter den först avlidnes död av egendomen fallit, skulle följa annan lag än som gällde i fråga om själva egendomen. I senare rättsfall åter5 har åbe- ropats, att omständighet ej blivit förebragt, på grund varav den först avlid- nes arvingar icke skulle äga rätt att erhålla andel i den förkovran, boet efter dennes död vunnit. Med hänsyn till sålunda givna uttalanden synes vara i rättspraxis fastslaget, att en förkovran, som är beroende antingen därav, att egendom i boet stigit i värde eller att fallen avkastning besparats, skall komma båda sidorna till godo i lika mån och att, när förkovran föreligger, denna presumeras vara beroende av sådan värdestegring eller besparing. Där- emot torde ej kunna dragas den slutsatsen, att om en självständig åtkomst för efterlevande maken till viss egendom visas, även den egendomen skall ingå i den förkovran, som bör vara föremål för delning. Det torde snarare böra antagas, att sådan egendom eller surrogat för sådan egendom får ut— tagas före delningen.6 För de fall, då boet efter den först avlidne makens död undergått minskning, hava ock numera den först avlidne makens arvingar

' Jfr Nordling, Ärvdabalken 3.uppl. s. 288. 9 Jfr 8. J A. VI s. 356 och VIII s. 195 samt N. J. A. 1886 s. 163. Se N. A. 1891 s. 625. Jfr ock 1916 s. 531. 4

"" Se N. 6 Jfr N

A. 1901 s. 329. Jfr ock N. J. A. 1914 s. 34. A. 1920 s. 413 samt 1882 s. 429.

J:

Se N. J. A. 1897 s. 387. Jfr ock 1918 s. 641. J. . J.

Statistisk un- dersökning röramle inbör— des testamen- ten mellan makar.

ansetts pliktiga att lika med efterlevande makens arvingar vidkännas boets minskning. 1

Till vissa andra spörsmål berörande den rätt, som på grund av inbör— des testamente tillkommer efterlevande make, återkommer beredningen här nedan.

Av den allmänna arvs- och testamentsstatistiken för åren 1919 och 1920 kunna ock vissa synnerligen intressanta upplysningar inhämtas rörande fre— kvensen av testamenten till förmån för efterlevande make i de fall, då den avlidne efterlämnat bröstarvingar, arvingar av andra parentelen samt slutligen arvingar av tredje eller högre parenteler.

Antalet fall årligen,2 då arvlåtaren vid sidan av bröstarvingar efterlämnat make, var 19,002. Testamente har i 2,402 (12.63 %) av dessa fall varit gjort till förmån för efterlevande make.

Kvarlåtenskapernas sammanlagda belopp, då arvlåtaren efterlämnat make och bröstarvingar, var 166,818,393 kronor. Denna summa fördelar sig i för- mögenhetsgrupper efter kvarlåtenskapernas belopp på följande sätt:

Summa av' kvarlåten- skapernas belopp

I 200—1,499 ....... 7,969 5,842,492,5 II 1,500— 9,999 ....... s,252,.-. 34,665,3o4,:. III 10,000—24,999 ....... 1,869,s. 29,119,242,5 IV 25,000—49,999 ....... 539,5 18,514,135 V 60,000 och däröver 371,13 78.677,128,5

Summa 19,002. 166,818,393.

Kvarlåtenskapens belopp Antal arvlåtare

Hur stort belopp, som av ovannämnda summa tillfallit efterlevande make, framgår ej av statistiken, bl. a. på den grund, att av kostnadshänsyn kvar— låtenskapens fördelning ej undersökts, när upprättat testamente avsett alle- nast fördelningen mellan efterlevande make och bröstarvingar. Om emellertid antages, att i sådant fall kvarlåtenskapen i regel tillfallit efterlevande ma- ken med undantag allenast för laglotten, belöper av summan kvarlåtenskaper 166,818,393 kr. ett belopp av 26,032,485 kr. (15,6 %) å efterlevande make. Huru detta belopp är fördelat å ovanberörda förmögenhetsklasser, framgår ej av statistiken. Däremot kan med ledning av den statistik, som föreligger rörande de arvfall, då testamente icke funnits eller befintligt testamente en— dast avsett kvarlåtenskapens fördelning mellan efterlevande make och bröst,— arvingar, vilken statistik avser en kvarlåtenskapssumma om 154,290976 kr., fördelad å 18,943 arvlåtare —— beräknas frekvensen av testamenten till förmån för efterlevande make i där avsedda fall inom olika förmögenhets-

grupper:

1 Jfr N. J. A. 1886 s. 403 och 1905 s. 422. 2 De här anförda siffrorna äro itledeltalssiäi'or för åren 1919 och 1920.

Antal fall då testamente funnits till efterlev. make 200— 499.'. . . . 2,833 92,5 3,20 500— 999 ..... 3,133 193 6,16 1,000— 1,499 ..... 1,99? 220 11,02 135004 1,999 ..... 1,453,5 176 12,11 2,000— 9,999 ..... 6,784,.-, 1,057,5 15,59 10,000— 24,999- . . . . 1,861 363,13 19,53 25,000— 49,999 ..... 533 129,5 24,30 509004 99,999. . . . . 196,.-. 61,5 33,84 ., 100,000—199,999 ..... 91 42 46,15 » 200,000— och däröver . . 61 31,5 51,01 »

Summa 18,943,5 2,367 12,50 %

Kvarlåtenskapernas storlek Antal arvfall Procent

Frekvenssiffran för gruppen 12,50 % överskrides således mera avsevärt först inom de högre förmögenhetsgrupperna med ett relativt ringa antal arvfall.

Antalet fall, då arvlåtaren efterlämnat make vid sidan av arvingar ar andra parentelen, var 2,164. Testamente har i 1,387 (64.09 %) av dessa fa gjorts till förmån för efterlevande make.

Kvarlåtenskapernas sammanlagda belopp var 19,634,318 kr. Av nämnda belopp erhöll efterlevande maken på grund av testamente 14,654,101 kr.

Antalet fall, då arvlåtaren efterlämnat make vid sidan av arvingar av tredje eller följande parenteler, eller okända arvingar var 382. Testamente har i 301 (78.79 %) av dessa fall varit gjort till förmån för efterlevande make.

Kvarlåtenskapernas sammanlagda belopp var 4,342,094 kr. Av nämnda belopp erhöll efterlevande maken på grund av testamente 4,088214 kr.

Förutom den ovan omförmälda allmänna statistiska redogörelsen för arv och testamenten i riket under åren 1919 och 1920 har efter framställning av lagberedningen inom statistiska centralbyrån utarbetats en i juni 1919 avläm- nad särskild statistisk redogörelse rörande inbördes testamenten mellan makar, avseende åren 1913—1915 och grundad å uppgifter från —— förutom Stock- holms stad — två domsagor, den ena representerande jordbruksdistrikt, den andra industridistrikt, och två städer, en större och en mindre, för varje län.

Den särskilda statistiska utredningen rörande inbördes testamenten mellan makar utvisar, att testamentsfrekvensen är nästan dubbelt så stor i städerna som på landsbygden. I de fall, då boets behållning efter gift person uppgick till minst 200 kronor, fanns sålunda testamente upprättat på landsbygden i 20,29% och i städerna i 38,40 % av fallen, och då boets behållning ej upp- gick till 200 kronor, fanns testamente upprättat på landsbygden 1 4,22 % och i städerna i 7,43 % av fallen. Av nämnda testamenten efter gifta personer voro på landsbygden omkring 90 % och i städerna 94—95 % inbördes testa- menten mellan makar.

I den särskilda statistiska utredningen rörande inbördes testamenten mellan makar är jämväl upptagen en utredning om dessa testamentens innehåll. Under— sökningen avser 4,132 testamenten, därav 2,504 för landsbygden och 1528 för städerna. Resp. 1,414 och 810 voro upprättade av personer, som efterlämnade bröstarvingar, 7/18 och 602 av personer, som efterlämnat arvingar av andra parentelen, samt 342 och 216 av personer, som efterlämnat arvingar av tredje och högre parenteler.

Förordnandet till efterlevande makens förmån avsåg i 3,264- av ovannämnda 45132 testamenten hela kvarlåtenskapen, i 232 testamenten wall gemensam egendom» samt i 500 testamenten kvarlåtenskapen med undantag för bröst— arvinges laglott. [ 136 fall var förordnandet på annat sätt till sin omfattning begränsat.

Ehuru av ovannämnda 4,182 testamenten 2,224 voro upprättade av personer, som efterlämnat bröstarvingar, fanns såsom nämnt allenast i 500 testamenten förbehåll, att testamentet ej gällde bröstarvinges laglott. Härav torde dock ej böra dragas den slutsats, att en kränkning av laglotten varit i övriga fall av— sedd. Det är nämligen ett så allmänt känt förhållande, att laglott utgår utan hänsyn till upprättat testamente, att det får antagas, att i många fall ett uttryck- ligt förbehåll om laglottens utgående icke ansetts erforderligt.

Av omförmälda 4,132 inbördes testamenten tillerkände 1,313,1 därav 613 på landsbygden och 700 i städerna, efterlevande maken full äganderätt till kvarlåtenskapen, 719, därav 528 på landsbygden och 191 i städerna, allenast nyttjanderätt samt 2,039, därav 1,330 på landsbygden och 709 istäderna, fri förfoganderätt under livstiden eller äganderätt men med föreskrift om sekundo— succession efter den sist. avlidne. 61 testamenten innehöllo olika bestämmelser för det fall, att mannen eller hustrun levde efter den andre. På landsbygden medförde således 613 av 2,471 testamenten och i städerna 700 av 1,600, att efterlevande maken kom att leda arv, däremot medförde på landsbygden 1,858 (75,19 %) och i städerna 900 (56,25 %) icke denna effekt.

I 22842 av de undersökta testamentena, däribland vissa testamenten, vari- genom efterlevande maken tillerkänts allenast nyttjanderätt, hava särskilda bestämmelser givits om successionen i kvarlåtenskapen efter den sist avlidne makens död. Av dessa testamenten belöpa 1516 på landsbygden och 768 på

1 I statistiken har i fråga om 1,438 testamenten, därav 678 på landsbygden och 760 i stä— derna, angivits, att genom desamma full äganderätt tillerkänts efterlevande maken. Emellertid har i 126 av dessa testamenten, därav 65 på landsbygden och 60 i städerna, föreskrift givits om kvarlåtenskapens fördelning vid efterlevande makens död, ehuru denne tillerkänts rätt att genom testamente åsidosätta den föreskrivna sekundosuccessionen. Dessa testamenten medföra således icke i och för sig, att egendomen genom den efterlevande ledes över till hans släkt. De hava därför förts från gruppen testamenten avseende full äganderätt, och ingå i den i före- varande stycke upptagna gruppen 2,039 testamenten, avseende fri förfoganderätt under livstiden eller äganderätt med föreskrift om sekundosucccssion efter den sist avlidne. Huru nämnda 125 testamenten fördela sig i avseende å de särskilda siffror, som finnas angivna beträffande testa- menten, upprättade av personer, som efterlämnat arvingar av första parentelen, och av personer, som efterlämnat arvingar av andra, tredje eller högre parenteler, framgår ej av statistiken. 2 I denna siffra ingå de i föregående not omförmälda 125 testamenten, däri efterlevande maken tillerkänts rätt att genom testamente åsidosätta föreskriven sekundosuccession.

städerna. I 130 (8,58 %) på landsbygden och 61 (7,94 %)istäderna stadgas, att kvarlåtenskapen skall efter båda makarnas frånfälle delas i två lika delar, varav den ena tillfaller mannens och den andra hustruns arvingar; 1950 (62,67 %) på landsbygden och 431 (56,12 %)i städerna, att kvarlåtenskapen skall efter lag för- delas mellan makarnas arvingar; i 272 (17,94 %) på landsbygden och 193 (25,13 %) i städerna, att kvarlåtenskapen skall efter båda makarnas död tillfalla vissa angivna personer, samti 128 (8,44 %) på landsbygden och 56 (7,29 %) i städerna, att kvarlåtenskapen skall delvis tillfalla vissa personer eller institu- tioner men i övrigt delas efter lag. I 36 (2,37 %) på landsbygden och i 27 (3,52 %) i städerna äro andra bestämmelser rörande sekundosuccessionen givna.

Av de till innehållet. undersökta 4,132 testamentena voro 2,224, därav 1,414 på landsbygden och 810 i städerna, upprättade av personer, som efterlämnat bröstarvingar. Av berörda 1,414 testamenten från landsbygden innehöllo 310 (21,92 %) förordnande om äganderätt], 719 (50,85 %) förordnande om fri för- foganderätt under livstiden eller om äganderätt med tvingande föreskrift om sekundosuccession vid efterlevande makens död, 365 (25,81 %) förordnande om nyttjanderätt och 20 (1,42 %) olika förordnanden till förmån för mannen och för hustrun. Av de 810 testamentena från städerna innehöllo 329 (40,62 %) förordnande om äganderätt, 343 (42,34 %) förordnandet om fri förfoganderätt eller om äganderätt med tvingande föreskrift om sekundosuccession vid efter- levande makens död, 124 (15,31 %) förordnande *om nyttjanderätt och 14 (1,73 %) olika förordnanden till förmån för mannen och hustrun.

Ett antal av 1,350 testamenten, därav 748 på landsbygden och 602 i stä— derna, voro upprättade av personer, som efterlämnat arvingar av andra paren— telen. Av berörda 748 testamenten från landsbygden innehöllo 250 (33,42 %) förordnande om äganderätt, 371 (49,60 %) förordnande om fri förfoganderätt under livstiden eller äganderätt med tvingande föreskrift om sekundosucces— sion efter den sist avlidne, 117 (15,64 %) förordnande om nyttjanderätt och 10 (1,34 %) olika förordnanden till förmån för mannen och för hustrun. Av de 602 testamentena från städerna innehöllo 321 (53,32 %) förordnande om ägan- derätt, 219 (36,38 %) förordnande om fri förfoganderätt under livstiden eller äganderätt med tvingande föreskrift om sekundosuccession efter den sist av— lidne, 51 (8,47 %) förordnande om nyttjanderätt och 11 (1,83 %) olika förord- nanden till förmån för mannen och för hustrun.

Ett antal av 558 testamenten, därav 342 på landsbygden och 216 istäderna, voro upprättade av personer, som efterlämnat arvingar av tredje och högre parenteler. Av berörda 342 testamenten från landsbygden innehöllo 118 (34,50 %) förordnande om äganderätt, 175 (51,17 %) förordnande om fri för— foganderätt under livstiden eller äganderätt med tvingande föreskrift om se- kundosuccession efter den sist avlidne, 46 (13,45 %) förordnande om nyttjande- rätt och 3 (0,88 %) olika förordnanden till förmån för mannen och för hust—

1 I denna och följande grupper, avseende förordnanden om äganderätt; ingå även i not 1 och 2 ä föregående sida omförmälda 125 testamenten.

run. Av de 216 testamentena från städerna innehöllo 110 (50,92 %) förord- nande om äganderätt, 87 (40,28 %) förordnande om fri förfoganderätt under livstiden eller äganderätt med tvingande föreskrift om sekundosuccession efter den sist avlidne, 16 (7,41 %) förordnande om nyttjanderätt och 3 (1,39 %) olika förordnanden till förmån för mannen och för hustrun. Bcredm'ngens Genom lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt tillerkändes efterlevande ymmm' make arvsrätt, allenast då den avlidne ej efterlämnat bröstarvinge eller adop- tivbarn eller dess avkomling. Efterlevande makens arvsrätt avser halva kvarlåtenskapen, då efter den döde finnes fader eller moder eller syskon eller dess avkomling, men eljest hela kvarlåtenskapen. Makens arvsrätt är ej lag» lottsrätt. Att denna lösning av frågan om efterlevande makes ställning i arvs- rättsligt hänseende endast var provisorisk, framhölls vid lagens tillkomst. Att den ej kan godkännas såsom slutlig följer ock därav, att den ordning, som av lagen gives, särskilt för det fall att avlåtaren efterlämnat skyldeman, tillhörande andra parentelen, ej kan tänkas annat än i sällsynta undantagsfall överens- stämma med arvlåtarens vilja. Testamenten mellan makar, vari stadgas denna ordning i fråga om successionen i deras kvarlåtenskap, torde ytterst sällan förekomma. Fråga om Lagberedningen anser fortfarande på de skäl, som av beredningen anfördes ggfeåådäggli samband med framläggandet av förslaget till ny giftermålsbalk,1 en sådan ru-umge finnes. rätt att leva i oskiftat borned bröstarvingar, som enligt dansk och norsk lag- stiftning tillkommer änkling och under vissa förhållanden jämväl änka och som enligt de danska och norska äktenskapslagförslagen skall föreligga för såväl änkling som änka, icke böra införas i den svenska lagstiftningen. Att bröstarvinges rätt till arv verkligen bör stå tillbaka för en legal besittningsrätt för den efterlevande maken till all den egendom, som utgjort underlag för makarnas ekonomi, torde ej motsvara den allmänna rättsäskådningen i vårt land. Sålunda visar den statistiska undersökningen av arvsförhållandena under åren 1919 och 1920, att medan testamente till förmån för efterlevande make fanns upprättat 1 64,09 % av de fall, då arvlåtaren efterlämnat make vid sidan av arvingar av andra parentelen, och i 78,79% av de fall, då arvlåtaren efterlämnat make vid sidan av avlägsnare släktingar, var testamente till för— män för efterlevande make upprättat allenast i 12,63 % av de fall, då arv— låtaren efterlämnat bröstarvingar. Och även i de fall, då testamente till förmån för efterlevande make upprättats, ehuru bröstarvingar funnos, hava makarna, såsom ovan omförmälts, ej sällan uttryckligen uttalat, att testamentet ej av- såge bröstarvinges laglott, och det måste dessutom antagas, att i många fall, då uttryckligt förbehåll därom ej gjorts, makarna dock betraktat såsom en självklar förutsättning, att laglott skulle utgå utan hänsyn till testamentet. Ej ens i de fall, då testamente till förmån för efterlevande make funnits, kan det således antagas, att en ordning, som skulle medföra, att all rätt för bröstarvinge att utbekomma arv efter den först avlidne maken uppskötes till den efterlevan-

1 Se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken in. 111. IV 5. 4614462.

des frånfälle, skulle för makarna tett sig lämplig och billig. Vidare kan det ej förnekas, att en make ej sällan är villig att biträda vid upprättandet av ett inbördes testamente främst av omtanke om sin egen ställning för den händelse han själv skulle överleva den andre. Ej alltid torde den i testamentet upptagna ordningen överensstämma vare sig med familjens samfällda nytta eller med en billig avvägning av efterlevande makens och barnens olika intressen. Och om den make, vars bortgång inträffar före den andras, kunnat förutse detta, skulle han måhända mången gång hava undandragit sig att medverka till testamentets upprättande.

Men även en legal rätt till den del av kvarlåtenskapen efter den först av- lidne, som ej utgör bröstarvinges laglott, skulle innebära ett djupt ingrepp i den arvsrätt, som för närvarande tillkommer bröstarvinge. Genom den nya giftermålsbalken har giftorättsdelning införts jämväl i fråga om fast egendom. Efterlevande make erhåller således numera, där särskilda förbehåll ej stadgats av makarna själva eller av givare, testator eller arvlåtare, på grund av gifto- rätt hälften av makarnas egendom, utan hänsyn till egendomens natur av lös eller fast. Särskilt för vår lantbefolkning innebar detta ett steg av ingripande betydelse. Att dessutom ytterligare tillerkänna efterlevande maken en legal rätt till en fjärdedel av egendomen i boet, måste möta betänkligheter. Såsom inhämtas av den statistiska utredningen skulle det innebära, att bröstarvingars rätt till arv komme att genom lagen inskränkas i utomordentligt hög grad i förhållande till vad för närvarande sker genom testamente. Lagens regel torde ej böra så bestämmas, att makar i betydande utsträckning ställas inför frågan, huruvida ett testamente bör göras till andra makens nackdel. Att nödgas genom ett testamente visa sitt misstroende mot andra makens förmåga eller vilja att till barnens bästa utöva förvaltningen av boets medel, måste med hänsyn till makars nära inbördes förhållande te sig förhatligt. Lagen bör där— för ej tillerkänna efterlevande make en starkare ställning i arvsrättsligt hän- seende än som överensstämmer med flertalet gifta personers uppfattning. De, som vilja gå längre i tillgodoseendet av den efterlevandes ställning i förmö- genhetshänseende, må göra det genom ett testamente till den efterlevandes förmån, som i sådant fall kommer att ge uttryck åt den avlidnes särskilda förtroende för eller omtanke om den efterlevande. Beredningen har därför för det fall, att bröstarvinge finnes, ansett. sig böra kvarstå på den ståndpunkt, som intogs av 1920 års lag.

Ehuru beredningen icke ansett sig böra föreslå, att arvsrätt tillerkännes efterlevande make vid sidan av bröstarvingar, har beredningen dock sökt be- reda ökat skydd mot de olägenheter, som kunna vara förbundna med splitt- ringen av ett ringa bo, genom ett tillägg till stadgandet i 13 kap. 12 % nya giftermålsbalken av innehåll, att efterlevande make skall vid bodelning i an— ledning av makes död äga av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse be- komma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, i värde uppgår till 3,000 kronor. Vidare kommer beredningen

att i samband med behandlingen av testamentsrätten taga under övervägande, huruvida rätt bör i viss omfattning tillerkännas makar att, jämväl med isido— sättande av bröstarvinges laglottsanspråk, genom testamente betrygga efter- levande makes ställning vid den andres frånfälle.

Beträffande frågan om tillgodoseende av efterlevande makens behov av bi- drag till sitt underhåll får beredningen hänvisa till vad beredningen därom anför i inledningen till 8 kap.

Såframt en delning av kvarlåtenskapen vid den först avlidne makens död skulle vara förenad med olägenheter, står det enligt gällande lagstiftning efterlevande maken och bröstarvingarna öppet att sluta avtal om samman- levnad i oskiftat bo. Är någon av dem omyndig, skall han vid avtalets slutande företrädas av god man, vilken dock måste inhämta överförmyndarens sam- tycke. Gives tillstånd till sammanlevnad i oskiftat bo, inträder en förlängning av de rättsförhållanden, som uppstått i och med dödsfallet. Efterlevande maken förvaltar själv den egendom, som tillhörde honom under äktenskapet eller som senare tillfaller honom. Den dödes egendom är däremot föremål för sain— förvaltning. Vardera förmögenhetsmassan kan omedelbart tillgripas allenast för därå vilande gäld. Ett sammanfallande av massorna —— liksom enligt dansk och norsk rätt — äger således icke rum. Sedan avtal om sammanlev- nad i oskiftat bo "slutits, äger efterlevande maken själv träda till förmynder- ' skapet. Först när fråga om bodelning och skifte uppstår, måste god man ånyo

Makes rätt till arv, dd

bröstarvinge rj ji'nmzs.

förordnas. Medan sammanlevnaden i oskiftat bo består, kommer sålunda efter- levande maken att ensam förvalta båda de i boet befintliga förmögenhets— massorna, ej blott sitt eget giftorättsgods och sin enskilda egendom utan även den dödes giftorättsgods och enskilda egendom, såvitt angår sistnämnda förmögenhetsmassa, dels i egenskap av intressent dels i egenskap av förmyn— dare för de omyndiga barnen. I fråga om de rättshandlingar, som röra den dödes egendom, är förmyndaren i viss utsträckning bunden av överförmyn— darens samtycke. Det ankommer jämväl i övrigt på denne att vaka över, att den omyndiges rätt ej av sammanlevnaden i oskiftat bo bringas i fara. För— myndaren är därför skyldig att till överförmyndaren ingiva årsuppgifter. I den mån barnen uppnå myndig ålder, ankommer det på dem själva att av— göra, om de vilja påkalla skifte eller icke. Härefter blir ock efterlevande makens handlingsfrihet beroende av omfattningen av den fullmakt, som de äro villiga att tilldela honom. I de fall, då boets sammanhållande framstår såsom påkallat av thänsyn till efterlevande makens och barnens samfällda nytta, bör således en delning kunna undvikas genom ett avtal om samman- levnad i oskiftat bo.

Av den ovan anförda statistiska utredningen rörande inbördes'testanienten mellan makar inhämtas, att om man bortser från de 500 testamenten, i vilka förbehåll gjorts i fråga om bröstarvinges laglott, 3,496 (96,26 %)av "övriga 3,632 testamenten innehålla förordnanden till förmån för efterlevande maken, avseende hela kvarlåtenskapen eller >* all gemensam egendom». Å andra sidan

visar samma statistik, att det i allmänhet ej anses billigt, att efterlevande maken leder den dödes lott över å sina arvingar. Såsom ovan anförts, med- förde å landsbygden mer än tre fjärdedelar och i städerna mer än hälften av samtliga undersökta inbördes testamenten mellan makar icke denna verkan. Och av inbördes testamenten, som upprättats av personer, vilka ej efterlämnat bröstarvingar, synas på landsbygden två tredjedelar och istäderna antagligen något mer än hälften icke hava medfört nämnda följd. Att vid sådant för- hållande en legal regel, som tillerkänner efterlevande maken i det övervä- gande antalet fall, då den kommer till tillämpning, arvsrätt till allenast halva kvarlåtenskapen, men med rätt att leda arvet, ej är tillfredsställande, synes uppenbart.

Enligt vår tids rättsuppfattning framstår det otvivelaktigt såsom i allmän- het riktigt och billigt, att då bröstarvinge ej finnes, den efterlevande maken erhåller odelad den egendom, som utgjort grundval för makarnas ekonomiska ställning, vare sig egendomen tillhört den efterlevande eller den först av- lidne. Och då inbördes testamente med föreskrift om sekundosuccession före- ligger, torde det i regel hava för makarna framstått såsom det viktigare in— tresset att tillgodose den efterlevande maken och först i andra hand lär hän- synen till den först avlidnes arvingar hava gjort sig gällande. Från lag— teknisk synpunkt vore det onekligen enklast att med tillgodoseende genom en lagregel av förstnämnda intresse tillerkänna efterlevande maken full arvsrätt till hela kvarlåtenskapen och låta det bero vid testamentariskt förordnande, om make vill träffa bestämmelse om sekundosuccessionsrätt till förmån för sina skyldemän av andra eller tredje parentelen. Men även om det stode make öppet att träffa sådana bestämmelser, skulle upprättandet av ett testa- mente ofta komma att underlåtas, även då ett verkligt intresse föreligger hos maken för hans släktingar. Då båda makarna —— såsom i allmänhet är för- hållandet —— dö vid högre ålder, skulle ej sällan en tämligen kort tidrymd mellan deras död vara avgörande för vilkendera makens arvingar som skulle erhålla arvet. Att i sådant fall den slutliga arvsföljden skulle te sig som ett slumpens verk och knappast framstå såsom sakligt grundad, är uppenbart. Då vanligen hustrun lever längre än mannen, skulle dessutom hennes släkt gynnas på bekostnad av den förvärvande mannens.

Såsom i den allmänna inledningen och här ovan närmare utvecklats, ut- visar den statistiska utredningen rörande arvs— och testamentsförhållanden under åren 1919 och 1920, liksom den särskilda statistiken rörande inbördes testamenten mellan makar, att den arvsrätt, som enligt gällande lagstiftning tillkommer fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar, av arvlåtare, ehuru full testamentsfrihet föreligger, i betydande omfattning respekteras — då efterlevande make finnes, i stor utsträckning åtminstone genom föreskrift om sekundosuccessionsrätt för den först avlidnes arvingar. Först när arv— låtaren efterlämnar arvingar av tredje parentelen, åsidosättes helt den legala arvsföljden i väsentlig utsträckning genom testamente. Med hänsyn till den

styrka, föräldrars, syskons eller syskons avkomlingars arvsanspråk fortfarande äger enligt den allmänna uppfattningen, skulle därför för det fall, att efter den först avlidne maken finnes sådan arvinge, en legal ordning, som vid den sist avlidne makens död låter kvarlåtenskapen i dess helhet tillfalla dennes arvingar, komma att stå i strid med vad som fortfarande för flertalet ter sig naturligt och riktigt. Lagberedningen har därför ansett, att efterlevande make väl bör, när bröstarvinge icke finnes, tillerkännas rätt till hela kvarlåtenr skapen efter den först avlidne. Men denna rätt bör ej medföra ett fullständigt åsidosättande av de släktingars arvsanspråk, som tillhöra andra parentelen. För dem har beredningen ansett rätt böra stadgas —— i överensstämmelse med vad i allmänhet sker genom inbördes testamenten mellan makar till succession i den först avlidne makens kvarlåtenskap vid efterlevande makens död. Däremot har beredningen ej ansett erforderligt, att en successionsrätt bevaras för avlägsnare släktingar till den först avlidne, utan föreslår för sådant fall bibehållandet av den ståndpunkt, som intogs genom 1920 års lag. Rätt till den först avlidne makens kvarlåtenskap kan inrymmas efterlevande maken under hans livstid och dock rätt till densamma förbehållas den först avlidnes arvingar vid efterlevande makens frånfälle på två vägar: nyttjande- rätt för efterlevande maken till den först avlidnes lott under livstiden (Niess- branch, Nutzniessung, usufruit) eller äganderätt för den efterlevande under livstiden med en i lag bestämd rätt för den först avlidnes arvingar att vid den efterlevandes frånfälle tillträda kvarlåtenskapen (Vorerbe, Nacherben). Den förstnämnda utvägen, anordnandet av en nyttjanderätt till förmån för efterlevande maken, medan den först avlidnes arvingar redan vid dennes död förvärva formell äganderätt (nuda proprietas) till kvarlåtenskapen, möjliggör ett. starkt skydd för arvingarnas intressen genom den medbestämmanderätt i fråga om avhändelser, som med en sådan ordning i större eller mindre omfattning måste tillkomma dem. Med den giftorättsgemenskap, som enligt svensk rätt är rådande mellan makar, medför en sådan ordning behov av bodelning vid den först avlidnes död. Genom bodelningen skulle dennes arvingar erhålla äganderätt till den egendom, som tillägges den dödes lott, men med förbehåll om nyttjanderätt för efterlevande maken till samma egendom under livstiden. Redan den omständigheten, att arvingarna efter den först avlidne genom bo- delningen erhålla allenast nuda proprietas, skulle lätt kunna medföra, att förrättningen komme att framstå såsom en formalitet utan större intresse för dem. Sedan bodelning företagits, skulle de jämväl vara underkastade de risker, som äro förknippade med den dem tillagda egendomens förvaltning, i den mån ej ansvar för vanvård eller försummelse kan utkrävas av efterlevande maken. Om ock i väsentlig omfattning förvaltningsrätten anförtros efterlevande maken, kan dock ej förfoganderätt över egendomen utan arvingarnas sam— tycke tillerkännas honom. Hur än efterlevande makens och arvingarnas in— bördes rättigheter och förpliktelser regleras, kan näppeligen ett motsatsför— hållande undvikas, som lätt leder till tvister. Isvensk lagstiftning saknas

vidare motsvarighet till det rättsinstitut (Niessbrauch, Nutzniessung, usufruit), vari enligt kontinental rätt det komplex av rättigheter sammanfattas, som skulle tillkomma en nyttjanderättshavare till en kvarlåtenskap. En analog rättsbildning skulle lätt framstå såsom ett främmande långods och påkalla vidlyftiga och invecklade lagbestämmelser. Den ofria ställning, som med en sådan anordning skulle tillkomma efterlevande maken, skulle ej heller stå i överensstämmelse med den självständighet, som i allmänhet inrymmes efter- levande maken genom våra inbördes testamenten. Vill någon medgiva efter— levande maken allenast. en i vissa hänseenden begränsad rätt till den egen- dom, han lämnar efter sig, hör han enligt beredningens mening fortfarande vara hänvisad till upprättandet av testamente. Till denna fråga återkommer beredningen i nästa avdelning.

Beredningen har ansett vara att föredraga en legal ordning i huvudsaklig överensstämmelse med de inbördes testamenten, varigenom äganderätt till kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken tillerkännes den efterlevande men tillika förklaras, att efter båda makarnas död kvarlåtenskapen skall delas mellan vardera makens arvingar efter lag. En sådan ordning erbjuder betydande fördelar. Då vid den först avlidne makens död den efterlevande erhåller äganderätt ej blott till den egendom, som på grund av giftorätt till- kommer honom, utan även till den egendom, han erhåller i arv, uppstår ej behov av bodelning i anledning av den först avlidnes frånfälle. Den egendom, efterlevande maken erhåller i giftorätt och arv, bildar i makens hand jämte övrig egendom, som kan tillkomma honom eller av honom senare för- värvas —— en enhetlig förmögenhet, över vilken han äger fritt råda såsom ägare. Utan avseende å viss egendoms ursprung kan således efterlevande maken under sin förvaltning av förmögenheten vidtaga de åtgärder, som han anser av ekonomiska skäl eller andra hänsyn påkallade. För sina levnads- behov är efterlevande maken ej hänvisad allenast till förmögenhetens avkast— ning. Han äger ock, om så erfordras, anlita kapitaltillgångar. Och en rätt därtill för efterlevande maken, särskilt änka, torde i stor utsträckning vara erforderlig och även stå i full överensstämmelse med den först avlidnes önsk— ningar. Endast så till vida är efterlevande makens handlingsfrihet begränsad, att han ej kan för dödsfalls skull förfoga över vad av hans kvarlåtenskap belöper å den först avlidnes arvingar.

Då i anledning av efterlevande makens frånfälle delning av kvarlåtenskapen efter honom skall äga rum mellan vardera makens arvingar, bör enligt bered! ningens mening i regel hänsyn ej tagas till boets ställning vid den först av— lidne makens död. En rätt för den först avlidnes arvingar att utbekomma egendom till belopp motsvarande hans andel i det värde, vartill boets be- hållning uppgiek vid hans död, skulle lätteligen för efterlevande maken med- föra den uppfattningen, att han i förhållande till dem i viss mening häftade i skuld för nämnda belopp. Den känsla av självständighet, som efterlevande makens ställning såsom ägare under sin livstid till kvarlåtenskapen efter den

först avlidne enligt beredningens åsikt bör vara ägnad att medföra, skulle därigenom väsentligen försvagas, och hos arvingarna efter den först avlidne kunde den tanken uppstå, att de ägde vaka över, att boet ej så försämrades, att ovannämnda belopp ej kunde till dem utgå. Särskilt om efterlevande ma- ken är nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa jämväl kapitaltillgångar, måste en fixering av den rätt, som tillkommer den först avlidnes arvingar, kännas förhatlig. Det vore ej heller billigt och riktigt, att en minskning i värdet av boets tillgångar ginge helt ut över efterlevande makens arvingar. Lika litet skulle det i många fall synas grundat, att en värdestegring, exempelvis av en utav den först avlidne maken införd fastighet, komme allenast efter- levande makens arvingar till godo. Och lätteligen skulle tvister uppstå, huru- vida värdeminskning eller värdeökning förelåge och ej en oriktig värdering av boets tillgångar vid det förra eller senare dödsfallet. Även om efterlevande maken äger för sitt behov använda all den avkastning, som faller i boet, synes det vidare knappast påkallat att, där avkastningen ej erfordrats för den efterlevandes behov, tilldela dennes arvingar hela den uppkomna bespa- ringen. Då makar genom inbördes testamente inrymma den efterlevande rätt under sin livstid till all egendom i boet, är väl i regel förordnandet grundat i en önskan, att den först avlidnes bortgång skall, så länge den efterlevande finnes i livet, väsentligen lämna den ekonomiska grundval, varå äkten— skapet vilat, orubbad. Härmed överensstämmer ock bäst den princip —— som i vår rättspraxis rörande inbördes testamenten så småningom vunnit er- kännande —— att kvarlåtenskapen vid efterlevande makens frånfälle delas i det skick, vari den då befinnes, mellan arvingarna å ömse sidor, i allmänhet utan hänsyn därtill, huruvida minskning eller förkovran föreligger. Bered— ningen har ock ansett sig böra förorda denna princip.

Genom sin ställning såsom ägare under livstiden till den först avlidnes kvarlåtenskap erhåller efterlevande maken en självständighet i avseende a egendomens förvaltning, som måste anses väl grundadmed hänsyn till det förtroende, som bör råda och vanligen råder mellan makar. Och den pietet, so'm efterlevande maken i allmänhet får'antagas hysa för den först avlidne, bör i regel avhålla efterlevande maken från missbruk av den ställning, som sålunda inrymmes honom. Men skulle denna ställning av efterlevande maken brukas till uppsåtlig kränkning av den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar, bör skydd givas av lagen. I sådant fall bör ock den minsk- ning, boet undergått, såvitt möjligt ej drabba dem.

Ej heller bör boets förkovran under alla förhållanden komma jämväl den först avlidnes arvingar till del. Beror boets förkovran därpå, att egendom efter den först avlidne makens död tillfallit den efterlevande i arv eller genom gåva eller testamente, bör den såvitt möjligt komma efterlevande makens arvingar till godo. Detsamma bör gälla, om boets förkovran måste antagas härröra av förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död drivits av den efterlevande.

Vid utformningen av bestämmelserna om efterlevande makes arvsrätt har lagberedningen ansett sig berättigad att utgå från den förmögenhetsordning mellan makar, som gäller i händelse förord ej slutits eller eljest från lagens regler avvikande bestämmelser ej träffats vid gåva eller i testamente till endera maken. Där den legala förmögenhetsordningen gällt mellan makarna, innebär i allmänhet efterlevande makens arvsrätt till den först avlidnes kvarlåtenskap en rätt för honom att succedera jämväl i den hälft av makarnas giftorätts- gods, som vid den först avlidnes död belöper å denne. En sekundosucces- sionsrätt i den först avlidnes kvarlåtenskap innebär således en rätt att vid efterlevande makens död suceedera i nämnda andelsrätt och att erhålla den- samma utbruten, d. v. s. i allmänhet en rätt att erhålla hälften av efter- levande makens kvarlåtenskap.

Beredningen föreslår därför i 1 % såsom huvudregel en bestämmelse om arvsrätt för efterlevande maken till hela kvarlåtenskapen efter den först av- lidne, om denne ej lämnat efter sig bröstarvinge. Vidare föreslår beredningen, att om den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling lever vid efterlevande makens död, skola de, som då äro närmast till arv efter den först avlidne, äga taga hälften av efterlevande makens bo. Till frågan om dessa arvingars rättsställning återkommer beredningen längre fram i detta kap.

Avvikelser från den lika delningen av kvarlåtenskapen efter den först av- lidne maken finnas stadgade i 2—4 åå. ' I 2 & behandlas det fall, att kvarlåtenskapen efter den först avlidne och således efterlevande makens arv efter denne utgjorde annan del än hälften av all den egendom, som tillkom efterlevande maken vid den först avlidne makens död. Detta kan främst hava berott därav, att endera maken ägde en- skild egendom.

Efterlevande makes arvsrätt omfattar enligt förslaget — liksom enligt lagen den 11 juni 1920 även enskild egendom, som ingår i kvarlåtenskapen efter den först avlidne. Häremot kan måhända göras gällande, att då den avlidne genom äktenskapsförord förbehållit sig viss egendom såsom enskild, arvsrätt för efterlevande maken till denna egendom kan stå i strid mot vad den av- lidne vid upprättandet av förordet avsett.

Med ett äktenskapsförord, varigenom makes egendom i dess helhet eller till en del förbehållits maken såsom hans enskilda, kan i vissa fall hava väsentligen åsyftats att befria maken från de inskränkningar i förvaltningen av sitt gods, som äro en följd av andra makens giftorätt däri. I sådana fall kommer ej arvsrätt för den efterlevande i strid med vad som vid förordets upprättande avsetts. Men i regel torde förord upprättas huvudsakligen för att hindra, att den egendom, som förbehålles såsom enskild, indrages i en bo- delning. I en stor mängd fall lärer väl härvid den make, som förbehållit sig sin egendom såsom enskild, främst åsyfta att skydda sig själv mot giftorätts- anspråk, i händelse äktenskapet upplöses genom den andres död eller möj-

ligen genom skilsmässa. I åtskilliga fall _ särskilt då en person, som har barn i ett tidigare äktenskap, ingår nytt gifte _ avses att tillförsäkra egen- domen odelad till barnen. Om däremot en person, som ej har egna barn, vill, att hans egendom skall tillfalla t. ex. hans syskon eller syskons barn, lärer han i regel upprätta, jämte förordet, ett testamente, varigenom i all- mänhet även efterlevande maken tillgodoses i större eller mindre omfattning. Då en gift person önskar, att hans make skall vara utesluten från all rätt till hans enskilda egendom och avser, att bestämmelsen härom skall gälla ej blott till förmån för honom själv och hans avkomlingar utan även till förmån för hans övriga skyldemän, torde det ej vara ett allt för betungande krav att av honom fordra upprättande av testamente. Och för visso skulle ett undan— tagande av den först avlidnes enskilda egendom från den kvarlåtenskap, till vilken den efterlevande tillerkännes arvsrätt, i flertalet fall komma att stå i strid mot den avlidnes önskningar såvitt efterlevande maken angår. Hans önskningar, såvitt angår successionen i övrigt, torde i allmänhet tillgodoses genom en sekundosuccessionsrätt för den först avlidnes skyldemän av andra parentelen.

Särskilt med hänsyn till de fall, då ett förord avser viss egendom, kunde det måhända synas bäst överensstämma. med arvlåtarens vilja, att denna egen- dom vid efterlevande makens död tillerkändes den först avlidnes arvsberätti- gade skyldemän. En sådan ståndpunkt skulle innebära, att efterlevande maken tillades antingen nyttjanderätt under livstiden (Niessbrauch, Nutzniessung, usufruit) till den först avlidnes enskilda egendom eller ock äganderätt under livstiden men med en i lag bestämd rätt för den först avlidnes arvingar att vid den efterlevandes frånfälle succedera i den individuella egendomen.

Mot den förstnämnda av dessa ordningar gälla i huvudsak de invändningar, som här ovan anförts mot att. bygga efterlevande makens rättsställning på en efterbildning av omförmälda utländska rättsinstitut. Det skulle vidare vara Synnerligen olämpligt att införa en sådan ordning med den utförliga reglering av makens och arvingarnas inbördes ställning, som måste förbindas därmed, endast för de jämförelsevis sällsynta fall, då enskild egendom finnes. Att samtidigt tillämpa en sådan ordning i avseende å den avlidnes enskilda egen— dom och den av beredningen föreslagna i avseende å hans giftorättsgods skulle dessutom leda till allehanda komplikationer.

Men även en ordning, som innebure, att efterlevande maken tillerkändes äganderätt och dispositionsrätt i levande livet i avseende å den först avlidnes en— skilda egendom, men att denna egendom eller den egendom, som trätt i dess ställe, skulle efter makens död tillfalla den först avlidnes arvingar, medan den efter- levandes enskilda egendom överginge å dennes rättsinnehavare, skulle med- föra stora olägenheter och behov av en ingående reglering av efterlevande makens ställning till de olika egendomsslagen. Efterlevande maken skulle ju kunna under sin livstid avyttra den först avlidnes enskilda egendom och med övriga medel sammanblanda de medel, som därvid inflyta. Han skulle kunna

förnämligast lägga sin konsumtion å sådana medel i stället för medel, som ingå i giftorättsgodset. På samma sätt skulle efterlevande maken, om enskild egendom funnes å hans sida, kunna i första hand förbruka medel, som in- ginge i giftorättsgodset, och bevara sin enskilda egendom. Om endera sidans rätt gjordes beroende av att den enskilda egendomen eller surrogat därför funnes ,i behåll, skulle således efterlevande maken kunna genom dylika åt— gärder gynna sina egna arvingar på bekostnad av den först avlidne makens arvingar. Att dessas rätt ej bör vara beroende av efterlevande makens god— tycke är uppenbart. Med en sådan ordning måste man därför, för det fall att skillnaden mellan vardera makens enskilda egendom och giftorättsgodset ej upprätthölles, införa vederlagsregler i huvudsaklig överensstämmelse med giftermålsbalkens. Med hänsyn därtill, att efterlevande maken råder över den först avlidnes enskilda egendom, måste dessa regler dessutom kompletteras med en regel om vederlag i viss omfattning vid konsumtion av sådan egen- dom. Även skulle en vederlagsregel fordras för det fall, att efterlevande maken i första hand "konsumerar giftorättsgodset och upprätthåller sin egen» enskilda egendom. Av motsvarande skäl, som av lagberedningen åberopats till stöd för bestämmelsen i 13 kap. 8 % giftermålsbalken, måste jämväl bland vederlagsreglerna upptagas en regel om rätt till vederlag till förmån för var- dera sidans enskilda egendom, och för varje fall kunde ett vederlag till för— män för efterlevande makens enskilda egendom tilläggas betalningsrätt allenast i hans giftorättsgods och nyförvärv efter den först avlidnes död. Skillnad måste således upprätthållas ej blott mellan vardera makens enskilda egendom, därvid med den efterlevandes enskilda egendom flnge i vissa hänseenden jäm- ställas nyförvärvad, utan också mellan de båda sidornas giftorättsgods. Att på detta sätt bibehålla makarnas egendom fortfarande i efterlevande makens hand uppdelad i olika förmögenhetsmassor skulle i de fall, varom nu är fråga, medföra stora praktiska svårigheter. Vid den efterlevandes död skulle ofta för dessa massors särskiljande en ingående undersökning erfordras av den efterlevandes förmögenhetsförvaltning, en undersökning, som lätt skulle kunna giva anledning till tvister. I varje fall skulle även en sådan ordningi viss mån stå i strid med den huvudprincip, som ansetts böra gälla i fråga om efterlevande makens ställning, nämligen att denne skulle äga att såsom ägare fritt råda över den egendom, han ärvt efter den först avlidne maken, och den egendom, han själv ägt under äktenskapet eller senare förvärvar, såsom över en förmögenhet av enhetlig beskaffenhet.

Lagberedningen har därför ansett det vara att föredraga, att vardera ma- kens enskilda egendom följer samma regel som giftorättsgodset och att vid den sist avlidne makens död delning av kvarlåtenskapen efter honom sker enligt samma proportion, efter vilken vardera sidan ägde del i makarnas egendom vid den först avlidnes död, därvid jämväl vardera makens. enskilda egendom betraktas såsom en insats i den sammanlagda förmögenheten. Om. en sådan delningsprincip uppställes, kan det utan att ett system av veder-

lagsregler införes tillåtas eftellevande maken att fritt sammanblanda olika egendomsslag och att vid förvaltningen av förmögenheten utan hänsyn till viss egendoms ursprung förfara såsom synes honom lämpligt. Huruvida viss egendom skall avyttras, när medel behövas för konsumtion, kan han avgöra, efter vad han anser lämpligt med avseende å avsättningsmöjlighet, pris 0. s. v. Av den efterlevandes handlingsfrihet i avseende å förmögenheten är det en naturlig följd, att de olika sidornas insatser av såväl enskild egendom som giftorättsgods i regel dela ökning och minskning till följd av vinstgivande eller förlustbringande förvaltningsåtgärder lika, d. v. s. i proportion till in— satserna. Då vidare efterlevande makens rätt i avseende å egendomen iboet skall omfatta rätt till kapitalkonsumtion, är det jämväl riktigt, att minskning till följd av sådan konsumtion går proportionellt ut över giftorättsgods och en— skild egendom. Från billighetssynpunkt synes därför intet vara att erinra mot att vardera makens enskilda egendom betraktas som en insats från den sidan, vilkens värde jämte giftorättsdelens värde blir bestämmande för den sidans andel i kvarlåtenskapen efter den efterlevande.

Vid skiftet efter den sist avlidne skall enligt beredningens förslag vardera makens arvingar äga på sin lott bekomma egendom, som under äktenskapet tillhört den maken. Har den först avlidne efterlämnat enskild egendom, skola således hans arvingar ej blott vid beräkningen av deras andelsrätt. i kvar- låtenskapen efter den sist avlidne krediteras för den enskilda egendomens värde vid den först avlidnes död utan även äga på sin lott bekomma egen- domen mot avräkning för dess värde vid den efterlevandes frånfälle. Det. in- tresse för viss egendoms bevarande inom en släkt, som understundom kan vara grunden till att den genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild, kommer att härigenom tillgodoses i den omfattning, som får anses billig med hänsyn till boets ställning efter den sist avlidne.

Den i 2 % föreslagna ordningen skall gälla, vare sig make tillhörig egendom är enskild på grund av förord eller villkor vid gåva eller testamente. Då på grund av sådant villkor viss egendom varit endera makens enskilda, kan emellertid av rättshandlingen framgå, att givarens mening varit, att villkoret skulle innebära, att egendomen skulle efter mottagarens död övergå till viss person, t. ex. till hans syskon. Där detta är fallet, måste naturligen detta villkor iakttagas och efterlevande maken kan ej äga succedera i egendomen vare sig på grund av bestämmelserna i detta kap. eller på grund av testa— mente av den först avlidne maken.

I 3 och 4 %% äro upptagna de avvikelser från den lika delningen av kvar-

" låtenskapen efter den sist avlidne, vilka äro en följd av sådan minskning av

boet, som obehörigen orsakats av honom, och vilka därför böra drabba hans arvingar, eller av sådan ökning av boet, som bör komma hans arvingar till godo.

Vidare föreslås en bestämmelse om rätt för den först avlidne makens ar- vingar att i fall av visst pliktstridigt förfarande från efterlevande makens sida

påkalla avskiljande av så stor del av efterlevande makens egendom, som får anses belöpa på dem. Nämnda bestämmelse finnes upptagen i 5 & De ytter- ligare stadganden, som erfordras med hänsyn till berörda bestämmelse, åter- finnas i 6—9 åå.

I 10 % upptagas regler om kvarlåtenskapens delning vid efterlevande makens död och vad därmed äger sammanhang.

Särskilda bestämmelser om kvarlåtenskapens delning, avseende det fall att efterlevande make trätt i nytt gifte, äro givna i 11 %.

För det fall, att efterlevande maken enligt 13 kap. 12 % giftermålsbalken ägt taga hela kvarlåtenskapen efter den först avlidne, skall enligt bestäm- melse i 12 % sekundosuccessionsrätt för den först avlidne makens arvingar ej föreligga.

I 13 % upptages det stadgande, som för närvarande är givet i andra stycket av lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt.

Enligt bestämmelse i 14 % skall vad i 2 kap. stadgas äga motsvarande tillämpning jämväl då testamente upprättats till förmån för efterlevande make med föreskrift om sekundosuccession.

Enligt 1920 års lagstiftning äger efterlevande make ej laglottsrätt. Då det Ei laglotts— står makar fritt att genom äktenskapsförord överenskomma, att all av varderajgfånfgziåäz maken införd eller sedermera förvärvad egendom skall vara den makens en- skilda och att sålunda all giftorättsdelning skall vara mellan makarna ute- sluten, synes det—knappast följdriktigt att genom en laglottsrätt tvångsvis över- föra egendom från den ena maken till den andre. Beredningen har därför ansett sig ej böra föreslå ändring i vad för närvarande gäller i förevarande hänseende. ' 1 %.

När den ena av två makar dör utan att efterlämna bröstarvinge, tillfaller Makes rät; kvarlåtenskapen enligt förevarande paragraf andra maken. Arvsrätt för efter- ållåsflcffåiålålz levande make äger således icke rum, när arvlåtaren efterlämnar bröstarvinge, ey" finnes: vare sig denne är född i äktenskapet med den efterlevande eller i ett tidigare äktenskap eller ock utom äktenskapet men åtnjuter arvsrätt efter den döde enligt 3 kap. Efterlevande make äger ej heller arvsrätt, när arvlåtaren efter- lämnar adoptivbarn eller dess avkomling. Vilja makar i dessa fall inrymma den längst levande rätt i den först avlidnes kvarlåtenskap, måste de upprätta inbördes testamente sig emellan. Mot testamentet gäller därvid den laglotts- rätt, som enligt 7 kap. tillkommer bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling.

Då vid den först avlidne makens död den efterlevande erhåller äganderätt ej blott till den egendom, som på grund av giftorätt tillkommer honom, utan även till den egendom, han erhåller i arv, uppstår ej behov av bodelning i anledning av den först avlidnes frånfälle. Den efterlevande äger, om giftorätts- gemenskap rått mellan makarna, utan bodelning övertaga den först avlidnes lott i boet. Efterlevande maken blir omedelbart på grund av giftorätt och arv

ägare till den avlidnes giftorättsgods och, om den avlidne haft enskild egen- dom, på grund av arv ägare till denna. Lagfart å den avlidne förut tillhörig fastighet bör kunna meddelas efterlevande maken på grund av bouppteck— ningen efter den först avlidne.1 Vill efterlevande maken icke begagna sin rätt till arv enligt förevarande kap., uppkommer naturligen behov av bodel- ning. Behov därav kan ock uppstå, därest den först avlidne makens egen- dom, vare sig på grund av urarvagörelse från den efterlevandes sida eller på ansökan av borgenär, avträdes till konkurs.? Uppstår i konkursen över- skott, går det till efterlevande maken.

Då efterlevande maken är den först avlidnes arvinge, åligger det honom —— även om till följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken haft giftorättsgods och således enligt % 31 i förordningen den 18 september 1862. huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skyldighet till egendomsavträde ej föreligger att i sin egenskap av arvinge efter den först avlidne avträda dennes egendom inom stadgad tid till konkurs, såframt han vill undgå ansvar för den först avlidne makens gäld. Gör efterlevande maken sig ej urarva, blir han personligen ansvarig för den dödes gäld. Samma an— svar kommer att åvila honom för hans egna och den först avlidnes skulder, och dessa skulder, liksom de skulder han senare må ådraga sig, komma att i lika mån belasta all hans egendom, såväl honom tidigare enskilt tillhörig egendom och egendom, som han erhållit i giftorätt eller i arv efter den av— lidne, som ock den egendom, han sedermera förvärvar. Försättes efterlevande make, som tillträtt arvet efter den först avlidne, i konkurs, kan i konkursen bodelning ej påkallas vare sig av efterlevande maken eller dennes enskilda borgenärer. Däremot torde den avlidnes borgenärer kunna ihändelse av kon- kurs utan tidsbegränsning påkalla bodelning.3

Den egendom, efterlevande maken erhåller efter den först avlidne, bildari hans hand tillsammans med den egendom, han eljest kan hava eller seder- mera förvärvar, en enhetlig förmögenhet, över vilken han äger fritt råda så- som ägare. Utan avseende å vilkendera av makarna infört viss egendom kan således efterlevande maken under sin förvaltning av förmögenheten vidtaga de åtgärder, som han anser av ekonomiska skäl eller andra hänsyn påkallade. Ej ens i fråga om fast egendom är den efterlevandes förfoganderätt begränsad. För sina levnadsbehov är efterlevande maken ej hänvisad allenast till för- mögenhetens avkastning. Han äger ock, om han så finner för gott, anlita kapitaltillgångar.

* Enär stämpelfrihet äger rum för förvärv av fast egendom på grund av såväl giftorättsom arv, uppstår ej liksom nu, då lagfart sökes på grund av giftorätt och inbördes testamente, spörsmål om den omfattning, vari fastigheten får anses förvärvad på grund av vartdera fånget.

2 Skulle, sedan lagfart ä fast egendom meddelats för efterlevande maken, urarvakonkurs in- träffa, må lagfarten undanröjas på enahanda sätt, som när enligt gällande lagstiftning en bo— delning, på grund av vilken lagfart meddelats, återgår på grund av inträffat egendomsavtråde. Jfr 12 kap. 7 % nya giftermålsbalken. Detta lagrum utgår därifrån, att efterlevande make endast äger giftorätt-samspråk. Någon erinran har ej gjorts om de modifikationer, som, då efter- levande maken tillträder den avlidnes kvarlåtenskap såsom ensam arvinge efter honom, måste

o

följa därav i avseende a nämnda lagrum.

Vare sig vid den först avlidne makens frånfälle finnas skyldemän till ho- nom av andra parentelen eller icke, gäller om den efterlevandes ställning såsom arvinge efter den först avlidne vad ovan är sagt. Finnas ej vid den först avlidne makens död skyldemän till honom av andra parentelen eller avlida de före efterlevande maken, är denne ej blott berättigad att genom rättshandlingar i levande livet förfoga över den egendom, som tillfallit honom i arv efter den först avlidne, utan äger ock genom testamente förfoga över egendomen. Därest efterlevande maken ej upprättat testamente, övergår ock nämnda egendom jämte hans övriga tillgångar till hans egna arvingar.

Den arvsrätt, som enligt förevarande paragraf tillkommer efterlevande make, kan åsidosättas genom testamente. Vidare kunna naturligen makar för det fall, att efter endera eller båda finnas skyldemän allenast av tredje eller högre parentel, föreskriva, att kvarlåtenskapen efter den sist avlidne skall efter angivna grunder delas mellan bådas skyldemän. Till spörsmålet om det rätts— skydd, som för sådant fall av testamentarisk sekundosuccession bör givas sekundosuccessorerna, återkommer beredningen vid 14 %.

Lever vid efterlevande makens död den först avlidne makens fader, moder, Sekundostfc- syskon eller syskons avkomling, har enligt 1 % andra punkten rätt förbehål-inffsåzzsgzt lits sådan arvinge efter den först avlidne till succession i den efterlevandes avlidne ma-

. .. .. ,. . . ;. kens fader, kvarlatenskap. l overensstammelse med vad som galler enligt kontinental ratt mo der, syskon

i fråga om Nacherbeeinsetzung intager förslaget den ståndpunkten, att arv- eller syslcons fallet till den först avlidne makens skyldemän inträffar ej vid den först av- ””komma

lidnes utan vid efterlevande makens frånfälle.1 Då en sekundosuccessionsrätt ej ansetts böra tillkomma avlägsnare släktingar än skyldemän av andra paren- telen, finnes intet skäl, varför den omständigheten, att en sådan skyldeman levat vid den först avlidne makens död, skall medföra, att successionsrätten ledes över till avlägsnare släktingar. Således övergår vid efterlevande makens död den först avlidnes andel i boet å hans skyldemän av andra parentelen endast under förutsättning, att sådana skyldemän då Hnnas. De skyldemän av andra parentelen äga tillträda den först avlidnes lott, vilka skulle hava

1 Samma ståndpunkt har i rättspraxis rörande inbördes testamenten intagits, då förordnan- det avsett sekundosuccessionsrätt för en eller flera angivna personer. Jfr N. J. A. 1891 s. 554 och 1905 s. 422. Om däremot ett inbördes testamente, varigenom efterlevande maken tillerkänts äganderätt till boet vid den först avlidnes död, jämväl innehållit, att kvarlåtenskapen efter bådas död skall delas mellan vardera makens arvingar, hava de, som vid den först avlidnes död'voro hans arvingar, och deras rättsinnebavare ansetts äga att vid efterlevande makens frånfälle taga den först avlidnes lott i kvarlåtenskapen. Till stöd härför har i rättspraxis åbe— ropats, att som den först avlidne genom testamentet icke stadgat annan inskränkning i den hans arvingar enligt lag tillkommande rätt, än som innefattades i det till förmån för efter- levande maken meddelade förordnandet, finge jämlikt testamentet vid den först avlidne makens död de, som då voro berättigade till arv efter honom, anses hava inträtt i den rätt till kvar- låtenskapen, som blivit den först avlidnes arvingar förbehållen. Jfr N. J. A. 1897 s. 10 och 1903 s. 340. Se ock N. J. A. 1877 s. 156, där den först avlidnes lott i boet ansågs höra till- falla hans arvingar vid tidpunkten för hans död, enär den rätt, hans arvingar kunde äga till andel i makarnas bo, tillkomme dem, icke på grund av åberopade testamentet utan till följd av arvsrätt efter den först avlidne, samt i fråga om arv rätten därtill måste hänföras till tid- punkten för dens död, som skulle ärvas. Denna äldre motivering synes hava varit i viss mån ägnad att vilseleda, då avgörande för frågan naturligen är, vad en tolkning av testamentet kan föranleda. Jfr N. J. A. 1911 s. 367, 1895 s. 499 och 1896 s. 291. -

Den andels- rätt, som vid efterlevande makens död tillkommer sekundosuc- cessorerna.

Delning enligt förmögenhets- läget vid efter- levande ma- kens död.

varit hans arvingar, om han själv avlidit vid tidpunkten för efterlevande makens frånfälle.

Den sekundosuccessionsrätt, som enligt förslaget tillkommer den först av- lidne makens skyldemän av andra parentelen, kan naturligen uteslutas genom testamente av denne. Efterlevande maken leder i sådant fall arvet över å sina arvingar, därest han ej själv upprättat testamente. Har testamente ej givits av den först avlidne, bör naturligen den efterlevande ej kunna genom testamentariskt förordnande utesluta dennes arvingar från deras lott i boet vid den efterlevandes död. Stadgande därom har upptagits i 17 kap. 6 % ärvda- balken.

I stället för den av lagen givna sekundosuccessionen kan ock annan sekundo- succession testamentariskt föreskrivas av den först avlidne, exempelvis till förmån för viss eller vissa skyldemän efter honom. Beredningen återkommer härtill vid 14 %.

Med utgångspunkt i gällande förmögenhetsordning mellan makar får det antagas, att vid den först avlidnes död vardera maken i regel äger hälften av makarnas behållna egendom. Med hänsyn därtill innebär efterlevande makens arvsrätt till den först avlidnes kvarlåtenskap i allmänhet en rätt för honom att succedera i den hälft av makarnas giftorättsgods, som vid den först avlidnes död belöper å denne. En sekundosuccessionsrätt i den först avlidnes kvarlåtenskap innebär således i allmänhet en rätt att vid efterlevande makens död succedera i nämnda andelsrätt och att erhålla densamma utbruten, d. v. s. i allmänhet en rätt att erhålla hälften av den efterlevandes kvarlåtenskap. Beredningen har därför ansett det bäst ägnat att befordra klarhet och enkel- het att i 1 % fastslå såsom huvudregel hälftendelning i förevarande fall av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne. För de undantagsfall, då kvarlåten— skapen efter den först avlidne utgjorde annan andel än hälften av makarnas sammanlagda egendom, på den grund att endera maken ägde enskild egen— dom eller av annan orsak, gives särskild bestämmelse i 2 %.

Vid den delning, som efter den sist avlidne makens död skall äga rum mellan båda makarnas arvingar, skall i allmänhet hänsyn icke tagas därtill, huruvida värdet av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne understiger eller överstiger värdet av makarnas egendom vid det första dödsfallet. Såsom redan i inledningen till detta kap. framhållits, synes det riktigt och billigt, att en minskning eller förkovran av boet, som är, beroende av värdeminskning eller värdestegring å egendom, som ingick i boet vid den först avlidnes död eller som trätt i stället för sådan egendom, i lika mån går ut över arvingarna å ömse sidor. Främst gäller detta, om värdeminskningen eller värdestegringen måste anses hava varit väsentligen kasuell. Men även om en värdeminskning bort kunna förutses av efterlevande maken och denne genom att behålla viss placering eller verkställa viss omplacering gjort sig skyldig till en mindre god förmögenhetsförvaltning, bör minskningen dock ej gå ut över efterlevande makens rättsinnehavare. Att ålägga efterlevande maken en vårdnadsplikt i av-

seende å förvaltningen av sin egendom skulle ej överensstämma med den själv- ständighet, beredningen velat giva honom genom att bereda honom ställning såsom ägare under livstiden till kvarlåtenskapen efter den först avlidne. Efter , vad under 3 % närmare utvecklas, har beredningen ansett allenast en upp- såtlig minskning av boet böra under vissa förhållanden drabba efterlevande makens rättsinnehavare. Lika litet som en värdeminskning av egendomen i ' boet, även om den bort kunna förutses, bör gå ut över efterlevande makens arvingar, bör en värdestegring komma dem ensamt till godo, även om den- samma så till vida får anses bero av en klok förmögenhetsförvaltning från efterlevande makens sida, som bevarandet av en befintlig god placering eller verkställandet av en fördelaktig omplacering visat förutseende. Ett särskiljande mellan sådana fall och de fall, då värdeökningen framstår såsom i över— vägande grad kasuell, vore dessutom ej möjligt att genomföra. Då efterlevande . maken är berättigad att för sina levnadsbehov efter gottfinnande anlita kapi— taltillgångar, bör ej heller en minskning av boet på sådan grund gå ut allenast över hans arvingar. Å andra sidan bör ej den omständigheten, att efterlevande maken ägt konsumera boets avkastning, medföra, att vad efter en fullt till- räcklig konsumtion från hans sida återstår oförbrukat, skall tillfalla hans arvingar. Att härifrån särskilja de fall, då uppkomsten av besparingar måste tillskrivas en mindre vanlig sparsamhet av efterlevande maken, är ej möjligt. Endast en förkovran, som är beroende av ett självständigt förvärv av efter- levande maken, har efter vad vid 4 % sägs ansetts böra komma dennes ar— vingar till godo. Enligt förevarande paragraf skall därför kvarlåtenskapen efter den sist avlidne delas mellan arvingarna å ömse sidor i två lika delar utan hänsyn till den förändring i förmögenhetsläget, som kan hava inträtt efter den först avlidnes frånfälle, såframt det ej visas, att efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande, som avses i 3 %, eller ock sådan förkovran föreligger, som i fr % omförmäles.

2 %. Såsom under 1 % närmare utvecklats, skall, om vid efterlevande makens Undantag död lever den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomlingégånhngfmå o . . .. m boet efter honom, evad det undergått minskning eller förkovran, delas mellan WC,—limma vardera makens arvingar efter det då rådande förmögenhetsläget iregel itvå tillgå?"? (gift lika delar. Iförevarande paragraf behandlas frågan om den avvikelse, som m,,atjt ”se? bör äga rum från huvudregeln för det fall, att efterlevande makens arv efter f*ftmidmförst _. . . . __ __ avlzdne ut— den forst atlidne utgjorde annan andel an halften av all den egendom, som giordeanmm vid den först avlidne makens död tillkom honom, exempelvis på grund därav, andel än hälf- .. . ., . ten av makens att endera maken agde enskild egendom eller att vederlagsansprak tillkom en- egendom. dera maken. Sistnämnda fall har åtskilliga gånger i rättspraxis förelegat till Gällanderätt. bedömande i tvister om delning av kvarlåtenskapen efter make, som på grund av inbördes testamente innehaft båda makarnas egendom under sin livstid.

Då efterlevande make genom inbördes testamente tillerkänts rätt att under

oinskränkt dispositionsrätt i sin livstid behålla och besitta allt vad i makar- nas bo funnes med förbehåll, att efter båda makarnas död kvarlåtenskapen skulle delas efter lag mellan deras arvingar, har sålunda boet, ehuru det vid efterlevande makens död var förkovrat, på det sätt delats, att den först av- lidne makens arvingar tillagts vederlag för den maken enskilt tillhörig, under äktenskapet försåld egendom till belopp motsvarande köpeskillingen, varefter återstoden skiftats i två lika delar.1 På enahanda sätt har fördel av bo oskifto till den sist avlidnes arvingar vid dennes död utgått med en tjugondel av den lösa egendomens värde vid den först avlidne makens frånfälle.2 Hela boets förkovran har således tillagts giftorättsdelarna. För det fall, att endera maken haft enskild egendom, hava den makens arvingar ansetts vid efter- levande makens död äga uttaga nämnda egendom, om den funnits i behåll.3 Hade egendomen ej funnits i behåll men rättsligen avskilt vederlag trätt i dess ställe, torde arvingarna hava ägt utbekomma detta. Om surrogatet åter sam- manblandats med de samfällda tillgångarna i boet, skulle en tillämpning av de allmänna regler, som gälla i fråga om delning av sammanblandade, fungibla ting medföra, att behållningen vid den efterlevandes död först delades i två delar, motsvarande den ena den enskilda egendomen och den andra de sam- fällda tillgångarna. Delningen skulle ske proportionellt, så att ökning eller minskning av boet kom att i lika mån gå ut över båda slagen tillgångar. Emellertid torde det böra antagas, att en analog tillämpning av vederlags— reglerna snarare skulle överensstämma med gällande rättspraxis.4 Huruvida, när förfogande skett över enskild egendom efter den först avlidne makens död, samma presumtion skall anses föreligga för att vederlaget kommit sam- fällda boet tillgodo, som då förfogande skett under äktenskapet, torde vara ovisst för det fall, att egendomen tillhört den efterlevande.

Lagbmd- Av skäl, som utvecklats i inledningen till detta kap., har beredningen an- - "i"—fli???" sett, att den arvsrätt, som enligt detta kap. tillkommer efterlevande make, Enskild eqew bör avse jämväl den först avlidne enskilt tillhörig egendom och att arvingarna

dom] efter den först avlidne böra tillgodoses på så sätt, att de tillerkännas samma andel i boet vid efterlevande makens död, som kvarlåtenskapen efter den först avlidne, d. v. 5. den först avlidne makens giftorättsdel och enskilda egen— dom, utgjorde av makarnas sammanlagda egendom vid hans frånfälle. Mot- svarande rätt tillkommer efterlevande makens arvingar för det fall, att denne ägt enskild egendom.

Om vid maken A:s död denne ägde giftorättsgods 30,000 kr. samt enskild egen- dom 20,000 kr. och maken B giftorättsgods 10,000 kr., motsvarar kvarlåtenska- pen efter A, d. v. s. A:s giftorättsdel 20,000 kr. och enskilda egendom 20,000 kr., 40,000 60,00()

1 Jfr N. J. A. 1901 s. 329 och 1918 s. 541. 2 Jfr N. J. A. 1918 s. 541. 3 Jfr N. J. A. 1894 s. 302. 4 Jfr N. J. A. 1901 s. 329 och 1918 s. 541.

av makarnas sammanlagda egendom 60,000 kr. Utgör behållningen i

Lag om arv, 2 kap. 2 g. 171 boet vid B:s död 90,000 kr., utan att fall är förhanden, som avses i detta kap.

40,000 _ 60,000 X 90900 eller 60.000 kr. och 3.5

3 eller 4 &, äga A:s arvingar erhålla 20,000 60,000 tenskapen efter A ingick enskild egendom, medför således, att vid B:s död ett värde, motsvarande så stor del av boets värde vid nämnda tidpunkt, som den enskilda egendomens värde utgjorde av boets värde vid A:s död, tiller- kännes A:s arvingar. Dessutom äga de enligt bestämmelserna i detta kap. 10 % på sin lott taga nämnda egendom efter det värde den ägde vid B:s död. På så sätt kommer det intresse för viss egendoms bevarande inom en släkt, som understundom är grunden till att den genom äktenskapsförord eller tes- tamente förklarats skola vara enskild, att kunna tillgodoses i den omfattning, som får anses billig med hänsyn till boets ställning efter den sist avlidne.

Enligt den förmögenhetsordning, som jämlikt nya giftermålsbalken råderDen förstav- mellan makar, då förord icke upprättats eller eljest enskild egendom icke lin-hågorgåfgf nes, skall vid enderas död ena hälften av makarnas sammanlagda giftorätts- utgjorde an- gods tilldelas efterlevande maken och andra hälften den avlidnes arvingar. gggtggåglggg Avvikelse från den lika delningen av giftorättsgodset kan dock äga rum, torättsgodset. främst på grund av vederlagsanspråk från endera eller båda sidorna. I det fall, att vederlagsanspråk föreligger, utgör sålunda vardera makens giftorätts— andel annan andel än hälften av giftorättsgodset. Då även i sådant fall den minskning eller förkovran, boet kan hava undergått efter den först avlidne makens död till den efterlevandes frånfälle, bör _ såframt fall ej föreligger, som avses i detta kap. 3 eller 4 g i lika mån gå ut över arvingarna å ömse sidor, skall vid den efterlevande makens frånfälle boet delas efter samma proportion, i vilken vardera maken ägde del i giftorättsgodset vid den först avlidnes död. Om vid maken A:s död denne ägde giftorättsgods 30,000 kr. och maken B giftorättsgods 10,000 kr. samt B tillika ett vederlagsanspråk enligt 13 kap. 6 % giftermålsbalken till ett belopp av 10,000 kr., skulle A:s lott havauppgått till 15,000 kr. och 315 lott till 25,000 kr., därest bodelning ägt rum med anledning av A:s död. Är behållningen i boet vid B:s död

15,000 ,. 40,000 )( 60,000 eller 22,000 kr.

x 60000 eller 37,500 kr.

arvingar

lx 90,000 eller 30,000 kr. Den omständigheten, att i kvarlå-

60,000 kr., utgör således A:s arvingars andel

25.000 40,000

Vid bodelning i anledning av makes död kan avvikelse från den lika del- ningen av giftorättsgodset äga rum, förutom på grund av vederlagsreglerna, jämväl enligt bestämmelserna i 13 kap. 4 och 12 %% nya giftermålsbalken. Dessa bestämmelser kunna emellertid ej åberopas till stöd för ett yrkande om avvikelse från den lika delningen vid efterlevande makens död, då de kunna göras gällande allenast av efterlevande maken personligen, när denne deltager i bodelning till följd av den först avlidnes frånfälle. I det fall, att och B:s arvingars andel

Legat av den först avlidne.

efterlevande maken ägt att, med tillämpning av 13 kap. 12 % giftermåls- balken, vid bodelning efter den först avlidne bekomma hela kvarlåtenskapen, har dock beredningen ansett rätt för den först avlidnes arvingar till del i boet vid efterlevande makens död böra vara helt utesluten. Bestämmelse här- om liar upptagits i detta kap. 12 %.

Kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken kan utgöra annan andel 1 än hälften av makarnas sammanlagda giftorättsgods, ehuru grund till avvikelse * från lika delning av giftorättsgodset ej förelegat, nämligen såframt ena ma— kens gäld vid dödsfallet överstigit värdet av hans giftorättsgods. Om vid ma- ken Azs frånfälle denne ägt giftorättsgods 10,000 kr. och maken B giftorätts— gods 40,000 kr. samt A häftat för skuld till belopp av 20,000 kr., skulle en bodelning vid A:s död hava medfört, att till A:s lott lagts 30,000 kr. Som den A åvilande gälden uppgick till 20,000 kr., utgjorde den behållna kvarlåtenska- pen efter A 10,000 kr. B skulle vid bodelningen hava erhållit 20,000 kr. Av den behållna förmögenhet, som vid A:s död tillkom B, utgjorde A:s kvar- låtenskap och således B:s arv efter A ;8:8% och B:s lott 3828—21. Är behåll— ningen vid B:s frånfälle 45,000 kr., utgör sålunda A:s arvingars andel ågzggg x 45,000 eller 15,000 kr. och B:s arvingars andel 38388 x 45,000 eller 30,000 kr.

Har den först avlidne makens bo blivit avträtt till konkurs och all egen- dom, sedan bodelning skett, gått till dennes borgenärer, belöper ingen andel av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne å den först avlidnes arvingar. Det— samma gäller även eljest, om den först avlidne vid sin död var så skuldsatt, att ingen behållning skulle hava funnits efter honom, om bodelning skett. Har, sedan den först avlidnes bo avträtts till konkurs, ett överskott uppstått, som överlämnats till efterlevande maken, blir detta belopps förhållande till sum- man av makarnas behållna egendom avgörande för delningen.

I fall, då äldre giftermålsbalken varit tillämplig å makarnas förmögenhets— förhållanden, kan jämväl avvikelse från hälftendelningen vid efterlevande makens död äga rum på den grund att genom förord vardera makens gifto— rätt bestämts till annan andel än hälften av samfällda boet.

Om den först avlidne maken genom testamente förordnat, att viss egendom eller visst belopp skall vid hans frånfälle tillfalla annan än efterlevande ma- ken, men i övrigt lämnat efterlevande makens rätt till arv efter honom oför— kränkt, måste vid efterlevande makens död vid beräkningen av den andel i boet, som skall tillkomma den först avlidnes arvingar, hänsyn tagas till de legat, som sålunda utgått. Från det värde, kvarlåtenskapen efter den först avlidne ägde vid hans frånfälle, liksom från makarnas sammanlagda egen- dom, måste avdrag göras för värdet av dessa legat.

Om vid maken A:s död denne ägde giftorättsgods 50,000 kr. och maken B giftorättsgods 20,000 kr. samt A genom testamente till annan person bortgi—

' vit 10,000 kr., utgjorde av den egendom, som vid A:s död tillföll B, 25,000 kr. * arv efter A och 35,000 kr. B:s giftorättsdel. Vid B:s död äga A:s arvingar :, av den på grund av värdestegring å egendomen i boet till 90,000 kr. upp-

25,000 60900 x 90,000) och

' gående behållningen vid B:s död bekomma 37,500 kr. ( 35,000 eT),ooo

Skulle de legat, varom den först avlidne förordnat, överstiga hans kvar-

;. låtenskap, äger efterlevande maken påkalla bodelning. I den egendom, som . därvid belöper på den först avlidnes lott, må legatarierna efter honom utfå ' legaten, sedan erforderlig jämkning av beloppen ägt rum.

Har den först avlidne maken genom testamente förordnat, att viss andel Tastamenteav av hans kvarlåtenskap, exempelvis hälften, skall tillfalla annan än efterle-Zecgwffgäfagåé vande maken och andra hälften denne, får efterlevande maken anses utan vi” andel av särskilt villkor-i fråga om successionen vid sin död hava bekommit nämnda hägfmfåågd" del av kvarlåtenskapen efter den först avlidne, såframt ej bestämmelse rö- ' rande successionen efter honom givits i testamentet. Där sådan bestämmelse saknas, tillfaller således hela boet vid efterlevande makens död hans rätts- innehavare.

Skulle däremot den först avlidne hava förordnat om viss andel av sin kvar- låtenskap till förmån för annan än efterlevande maken och i övrigt lämnat arvsföljden efter sig orörd, måste, för vad som tillägges nämnde testaments- tagare, jämväl avdrag ske vid beräkningen av den andel i boet vid efterle— vande makens död, som skall tillkomma den först avlidnes arvingar. I fall, . som nu avses, skall vid den först avlidne makens död bodelning i den om- fattning vidtagas, som erfordras för utbrytande av testamentstagarens andeli : kvarlåtenskapen efter den först avlidne.

Stadgande, avseende det fall att testamente till förmån för annan än efter- levande maken finnes efter den först avlidne, har upptagits i 2 % andra stycket.

)( 90,000).

', B:s arvingar 52,500 kr. (

3 %.

Då enligt tysk lagstiftning vid ena makens död allmän egendomsgemenskap Minsk/ning av .; fortsättes mellan den efterlevande och makarnas gemensamma bröstarvingar bleedaleifl/åtg (fortgesetzte Gtitergemeinschaft), är efterlevande maken skyldig att utgiva kens dög 3” ersättning för sådan minskning av den samfällda egendomen, som han själv Främynandg orsakat i uppsåt att kränka arvingarnas rätt eller som uppkommit till följd ”itf- *' av en rättshandling, vilken blivit av honom ingången utan föreskrivet sam- tycke av arvingarna. I fråga om efterlevande makens förvaltning av den sam- ? fällda egendomen gäller i förevarande hänseende i huvudsak motsvarande ., bestämmelser som i fråga om mannens förvaltning under äktenskapet. Till . en gåva, som ej är påkallad av en sedlig plikt eller av hänsyn till allmän _'_ sed, fordras således arvingarnas samtycke. En gåva utan erforderligt sam- .—; tycke är ogiltig. Har efterlevande maken använt samfälld egendom till för-

del för sin enskilda eller sådan egendom till fördel för den samfällda, skall också en utjämning äga rum. Även enligt schweizisk rätt gäller för den fort- satta egendomsgemenskapen, liksom i avseende å egendomsgemenskap mellan makar, att utjämning skall ske, om samfälld gäld (Gemeinschaftsschulden) guldits med endera makens enskilda egendom eller endera makens enskilda gäld (Sondergutsschulden) med samfälld egendom. I dansk lagstiftning sak- nas bestämmelser i avseende å det oskiftade boet, men ersättningsanspråk har i praxis ansetts tillkomma arvinge, när efterlevande make, kort innan han trätt i nytt gifte, avhänt sig egendom till den person, med vilken han sedan ingått äktenskap. Det anses tvivelaktigt, huruvida enligt norsk rätt efterle- vande make, som sitter i oskiftat bo, kan göras ansvarig för sin förvaltning av boet, men inom litteraturen har gjorts gällande den meningen, att de för förmögenhetsförhållandet mellan makar givna vederlagsregler skulle kunna bringas till analogisk användning. Enligt de danska och norska äktenskapslag— förslagen (danska förslaget % 76 och norska förslaget % 68) skola i avseende å det oskiftade boet de mellan makar gällande vederlagsregler komma till mot- svarande tillämpning. Om efterlevande maken utan arvingarnas samtycke bortskänker en gåva, som står i missförhållande till boets ställning, finnes ock stadgat rätt för arvingarna till återvinning, om talan anställes inom viss tid efter gåvans fullbordande. Sådana regler återfinnas ock i deti inledningen till detta kap. omnämnda danska förslaget till lov om aegtefaellers arveret og uskiftet bo. IQZZZSCZCS' Om efterlevande make genom inbördes testamente erhållit egendomen i boet ' med full äganderätt allenast med den inskränkning, att efter båda makarnas död boet skall delas mellan arvingarna å ömse sidor efter lag, delas vid efterlevande makens död boet, såsom ovan omförmälts, enligt rättspraxis i det skick, vari det då befinnes, vare sig boet förkovrats eller undergått minsk— ning. Denna regel synes, när boet undergått minskning, vara undantagslös. Den gäller, vare sig minskningen är beroende av konsumtion från den efter- levandes sida, kasuell undergång eller värdeminskning eller ock undergång eller värdeminskning till följd av en mindre god förmögenhetsförvaltning. Ej ens om den efterlevande gynnat sina egna arvingar genom gåvor i livstiden, torde den först avlidnes arvingar kunna kräva, att hänsyn därtill tages vid skiftet. En analogisk tillämpning av de för den äktenskapliga förmögenhetsgemenskapen för motsvarande fall givna vederlagsreglerna känner ej vår rättspraxis.1 Beredningens Såväl den äldre som den nya giftermålsbalkens förmögenhetsordning mellan yttrande" makar tillerkänner ena maken vederlagsanspråk mot den andre i betydligt vidsträcktare omfattning än i allmänhet främmande förmögenhetsordningar, som vila på principen förmögenhetsgemenskap mellan makar. Enligt svensk rätt åvilar nämligen vårdnadsplikt den förvaltande maken i förhållande till den andre i avseende å förvaltningen av sådan egendom, däri denne har gifto—

1 Jfr N. J. A. 1886 s. 403 och 1905 s. 422. Se däremot för fall, då allenast nyttjanderätt förelegat, N. J. A. 19l6 s. 527. _ .

rätt. I nya giftermålsbalken6 kap. 3 % är denna princip uttryckligen fast— slagen. Att till skydd för den sekundosuccessionsrätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar, ålägga efterlevande maken en motsvarande vårdnadsplikt i avseende å sin egendom, synes beredningen ej kunna ifråga- komma. Det skulle strida mot den frihet, som enligt beredningens uppfatt- ning bör tillkomma honom i avseende å egendomen och som åsyftats genom den föreslagna ordningen med äganderätt för efterlevande maken och sekundo- successionsrätt för den först'avlidnes arvingar. Å andra sidan bör ej efter- levande maken äga frihet att genom förfoganden i levande livet omintetgöra den succession, som fastställts av lagen. Särskilt farliga äro naturligen bene- fika förfoganden till förmån särskilt för de egna arvingarna eller en ny make, företagna av den efterlevande i avsikt att utestänga den först avlidne makens arvingar från arv. En regel, som tillerkänner den först avlidnes arvingar rättsskydd allenast mot förfoganden, som direkt avse successionens omintet- görande, skulle emellertid ej kunna bringas till tillämpning utan stora bevissvå- righeter och skulle på sådan grund lätt komma att sakna effektivitet. Beredd ningen har därför ansett rättsskydd böra beredas den först avlidnes arvingar, när den efterlevande uppsåtligen orsakat väsentlig minskning av sin egendom och härvid enligt objektivt bedömande får anses hava åsidosatt tillbörlig hän- syn till den rätt, som tillkommer den först avlidnes arvingar. För sådant fall bör enligt beredningens mening såväl en ersättningsregel givas som ett stad— gande om rätt för arvingarna att påkalla avskiljande av så stor delav efter- levande makens behållna egendom, som belöper på arvingarna, samt den av- skilda egendomens ställande under särskild vård och förvaltning. Var gåvo- tagare i ond tro, bör jämväl återgång av gåvan kunna påkallas. I förevarande paragraf första stycket stadgas, att rätt till ersättning tillkom- Rätt till er-

-- - - , o sättning för mer den forst avlidne makens arv1nga1, om efterlevande maken genom gava den först av

eller eljest, utan tillbörlig hänsyn till den rätt, som tillkommer dem, uppsåt-lidne _makens ligen orsakat väsentlig minskning av sin egendom. Arvingarna kunna såle- ””my” des ej ställa efterlevande maken till ansvar för en minskning, som har sin ' grund i en vårdslös eller försumlig förmögenhetsförvaltning. Av det i para— grafen upptagna stadgandet drabbas främst avhändelser, exempelvis till efter- levande makens egna arvingar, vilka åsyfta ett åsidosättande av den succes- sionsrätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar, vare sig dessa avhändelser äro gåvor eller framträda såsom onerösa rättshandlingar men till ; sin innebörd i väsentlig mån äro av benefik natur. Men även avhändelser, lf som ej kunna anses åsyfta en kränkning av arvingarnas rätt, grunda ersätt- ningsrätt, såframt de innefattat en uppsåtlig minskning i väsentlig omfatt- ning av den efterlevandes egendom och måste anses hava inneburit ett åsido- sättande av tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar. Även en dona- tion till ett ideellt ändamål kan vara av en sådan omfattning, att den bör grunda en ersättningsrätt och sålunda belasta efterlevande makens lott. En minsk- ning av efterlevande makens egendom av beskaffenhet att medföra ersättnings-

Ätergdng av gåva.

rätt kan vidare bero av gäldsstiftelse eller av faktiska förfoganden över egen— domen. Sålunda kan ett slösaktigt förbrukande av egendom grunda ersätt- ningsrätt, såframt efterlevande maken därigenom får anses hava brustit i till- börlig hänsyn till den först avlidnes arvingar. Om den efterlevande skall an- ses hava åsidosatt tillbörlig hänsyn till den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar, eller icke, kan naturligen understundom vara svårt att avgöra. Uppenbart är, att ett sådant åsidosättande ej kan anses föreligga, om efterlevande maken giver gåvor, som äro påkallade av omständigheterna och ej stå i missförhållande till hans ställning. Enligt beredningens mening i kan ej heller ett pliktvidrigt förfarande anses föreligga, om efterlevande ma— ken fortsätter att leva sitt liv på en standard, som får anses skälig, även om därigenom en del av hans kapital tages i anspråk.

Har efterlevande maken genom förfarande, som i denna paragraf avses, orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skola den först avlidnes arvingar vid delningen av efterlevande makens egendom äga av den lott, som tillkom- mer hans arvingar, utbekomma ersättning för vad av minskningen belöper å deras andel i kvarlåtenskapen. Om exempelvis den först avlidne maken vid sin död ägde giftorättsgods 40,000 kr. och den efterlevande giftorättsgods 40,000 kr. samt enskild egendom 20,000 kr., äger den först avlidnes. arvin- 40,000

— och den

gar Vid den efterlevandes dod av hans kvarlatenskap taga 100900

efterlevandes arvingar 138288—8. Efterlevande maken har emellertid genom åt- gärd, som avses i denna paragraf, avhänt boet 30,000 kr. Av de 70,000 kr., . .. . .. .. . 40,000 som tillhor efterlevande maken v1d hans franfalle, tillkommer ———1007000 eller 60,000 100,000 avlidnes. Då de förra enligt denna paragraf äga utbekomma ersättning mot- lågjggg av 30,000 kr. eller 12,000 kr., erhålla den först avlidnes arvingar 40,000 kr. och den sist avlidnes arvingar 30000 kr. Den först av— lidnes arvingar utfå således vad de skulle hava bekommit, om avhändelsen ej skett. Den av efterlevande maken gjorda avhändelsen går helt ut över hans egna arvingar.

Ersättning, som enligt 3 % första stycket tillkommer den först avlidne ma- kens arvingar, skall utgå av den lott, som vid efterlevande makens död till- kommer hans egna arvingar. Ersättning utgår sålunda, endast i den mån lot— ten lämnar tillgång därtill. För det fall, att ersättningen ej kan till fullo utgå, har i 3 % andra stycket rätt tillerkänts den först avlidnes arvingar att på- kalla gävans återgång, såframt gåvotagaren var i ond tro.

Rätt att påkalla återgång av gåva tillkommer enligt konkurslagen (28 %) borgenärerna i givarens konkurs, såframt gåvan var av sådant värde, att 28,000 kr. den först avlidnes arvingar och eller 42,000 kr. den sist svarande

borgenärerna därav haft märklig skada, samt gåva av lös egendom fullbor- dats inom viss kortare tid före konkursen eller lagfart å gåva av fast egen- dom sökts inom samma tid. Är gåva given till gäldenärens make, ärinämn- da hänseende längre tid bestämd. Återgång skall äga rum, vare sig gåvota- garen var i god tro eller ej vid gåvans mottagande. Har längre tid förflutit än sålunda stadgats, kan till återgång dömas, allenast om givarens avsikt var att tillskynda sina borgenärer skada och gåvotagaren ägde kännedom om denna avsikt (34 % konkurslagen). I sådant fall är tiden för talans anstäl— lande begränsad till fem år från det gåvan gavs, såframt fråga ej är om gåva till givarens make. I förevarande lagförslag har gåva under sådana om— ständigheter eller på sådana Villkor, att givaren får antagas hava med gåvan velat vinna huvudsakligen samma syfte som genom testamente, jämställts med testamente såvitt angår bröstarvingars laglottsrätt och den rätt till underhålls- bidrag, som enligt 8 kap. skall tillkomma givarens barn, och kan således återbäring av sådan gåva komma att äga rum. I fråga om annan gåva har föreslagits skyldighet i viss omfattning för gåvotagaren att, om givaren vid sin död lämnat efter sig barn, vars uppfostran ej är avslutad, till barnet utgiva underhållsbidrag. Att beredningen ansett sig böra framlägga förslag till det i detta kap. 3 % andra stycket upptagna stadgande om återbäring av gåvai där avsett fall, är beroende därav, att den rätt, som vid efterlevande makens död tillkommer den först avlidnes arvingar, är en från denne och ej från efter- levande maken härledd rätt. Trots den fria ställning, som enligt förslaget till- erkänts efterlevande maken, framstår därför en uppsåtlig kränkning från hans sida av denna rätt i viss mån såsom en kränkning av en redan från den först avlidne makens frånfälle annan tillkommande rätt i boet. Har den, som av efterlevande maken mottagit en gåva, insett eller bort inse, att gåvan inne- fattat en sådan kränkning, synes det därför ej innebära en obillighet mot honom, att gåvan ej upprätthålles, såvitt den Iänt den först avlidne makens arvingar till förfång. För att en talan om återgång skall kunna bifallas, måste det visas, att gåvotagaren insett eller bort inse, icke blott att en gåva, som ej med hänsyn till omständigheterna kan anses hava varit påkallad, skulle lända till väsentlig minskning av boet, utan ock att ersättning för gåvan ej skulle kunna utgå enligt 3 % första stycket. Endast under sistnämnda förutsätt- ningar kan gåvan sägas lända till förfång för den först avlidnes arvingar. Äter- gång av gåvan skall således ske, om gåvotagaren insåg eller bort inse, att gåvan i Värde översteg efterlevande makens andel i boet, eller, om så ej var förhållandet, att gåvan med hänsyn exempelvis till förut givna gåvor dock tagit i anspråk egendom, som skulle hava belöpt å arvingarna efter den först avlidne. Såframt ersättning för gåvan till en del utgått enligt 3 % första stycket, kan återgång krävas allenast till täckning av återstoden.

Såsom av lagberedningen närmare utvecklats i motiven till 8 kap. 2 % nya giftermålsbalken kan gåva föreligga, ehuru vederlag utgått. Huruvida i så- dana fall, då vederlag gives men dess värde understiger den överlåtna egen-

domens, gåva skall anses föreligga, beror ytterst av avsikten med rättshand- lingens företagande. Då skillnaden i värde är betydande, föreligger dock regelmässigt skäl för antagandet, att rättshandlingen vidtagits i syfte främst att gynna gåvotagaren och sålunda i verkligheten har naturen av gåva.1

Ehuru för återgång av gåva förutsättes, att mottagaren var i ond tro, har beredningen icke dess mindre ansett rätten att föra talan om återgång böra begränsas till viss tid från det gåvan mottogs. För en sådan begränsning tala enahanda skäl, som föranlett bestämmelsen om viss tid för talan om återgång av avtal i fall, varom stadgas i 34 % konkurslagen.2 Samma tid av fem år har här föreslagits, räknat från det gåvan mottogs. Sedan fem år förflutit från gåvans mottagande, kan således talan om återgång av gåvan ej längre anställas. Någon rättsförlust bör ej genom en sådan begränsning av talerätten komma att tillskyndas den först avlidnes arvingar, då de med an- ledning av gåvan äga begära avskiljande och i samband med avskiljandet kunna väcka talan om återgång enligt 3 % andra stycket.

Närmare regler om återgången hava ej ansetts erforderliga, då tillräcklig ledning för lösningen av de spörsmål, som härvid kunna uppstå, torde vara att vinna av de grundsatser, som i allmänhet få anses gälla, då återbäring skall ske i följd av avtals ogiltighet och den, mot vilken ogiltigheten åbero- pas, var i ond tro.

Fråga omtill- Då efterlevande maken lämnar egendom ur boet till någon av sina egna lämpning av . u . . , » _. .. _ .. 1 . 35 huggendearvmgar, far enligt de 1 6 kap. 1 % givna bestämmelser avgoras, huiuv1da (i för?/cart å gåvan skall såsom förskott å arv avräknas å mottagarens arvslott eller icke. (':/livgeilfeågäåv Kan avräkning till fullo ske vid skiftet efter den sist avlidne, har förskottet maken. ej länt till minskning vare sig av den först avlidne makens eller efterlevande makens egna arvingars arvslotter. Kan förskottet ej till fullo avräknas, eller har gåva givits utan avräkningsskyldighet, kan ersättning enligt 3 % första stycket och återgång av gåvan enligt 3 % andra stycket påkallas av den först avlidnes arvingar, såframt förutsättningarna i övrigt för tillämpningen av nämnda lagrum äro för handen. Därvid är att märka, att efterlevande make, som med hänsyn till förhållandena, då förskottet gavs, haft anledning antaga, att det skulle kunna till fullo avräknas, ej kan anses hava åsidosatt tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingars rätt, och tillämpning av3å kan således ej ifrågakomma, även om med hänsyn till förändrade förhållan- den förskottet kommit att lända till minskning av deras lott.

Emellertid förekommer det ej sällan, att efterlevande maken under sin livstid lämnar egendom ur boet även till sådan skyldeman efter den först avlidne, som enligt 1 % äger vid efterlevande makens död taga del i boet efter honom. Av skäl, som anföras vid 6 kap. 7 %, skall i sådant fall vad arvingen bekommit avräknas å hans lott i efterlevande makens bo, med mindre annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste an-

1 Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken m. m. IV s. 297—300. 2 Jfr det av särskilda kommitterade år 1911 avgivna förslag till konkurslag s. 215.

tagas hava varit avsett. Kan gåvan till fullo avräknas å arvingens lott, in verkar den ej på delningen vid efterlevande makens död. Kan den det ej, får bristen icke gå ut över de lotter, som tillkomma övriga arvingar efter den först avlidne. Det kan ej läggas i efterlevande makens hand att med förbigående av vissa arvingar efter den först avlidne gynna andra arvingar efter honom. I den mån gåvan överstiger vad som kan avräknas å motta— garens lott, uppkommer därför fråga om tillämpning av denna paragraf första stycket. Såframt den angivna förutsättningen är för handen, kommer således gåvan, såvitt den ej kan avräknas, att gå ut över den efterlevandes egna arvingar. Kan ersättning för bristen ej utgå enligt denna paragraf första stycket, kan fråga om tillämpning jämväl av andra stycket uppstå.

Närmare regler om huru vid förskotts avräknande och beräkningen av ersättning enligt detta kap. 3 % bör förfaras, hava ej synts erforderliga. I fråga om avräkningen skall, på sätt av beredningen framhålles vid detta kap. 10 %, vad som gäller om avräkning av förskott vid bodelning ianledning av makes död mellan dennes arvingar och efterlevande maken äga motsvarande tillämpning. Om vid maken A:s död makarnas egendom uppgick till 100,000 kr.”-, däri makarna ägde del till hälften vardera, och vid B:s död i boet fin- nes 70,000 kr. samt annan anledning till avvikelse från lika delning vid nämnda tid ej föreligger än att B givit en av A:s arvingar N i förskott 30,000 kr., måste först undersökas, hur stor del därav kan avräknas å N:s arvslott. Under förutsättning, att vid B:s död leva fyra brorsöner till A _ N och hans broder, söner till A:s äldre broder, och två söner till A:s yngre broder —— kan- av förskottet avräknas endast 10,000 kr. (jfr 6 kap. 5 % och den föreslagna 11 a % i 13 kap. nya giftermålsbalken). En bodel- ning utan hänsyn till 3 % första stycket skulle medföra, att B:s arvingar skulle erhålla” 40000 kr. och var av A:s arvingar utom N 10,000 kr. Av förskottet 30,000 kr. kan således 20,000 kr. ej avräknas å förskottstagarens arvslott. Med tillämpning av 3 % första stycket skall för vad därav belöper å A:s övriga brorsöner ersättning till dem utgå med 7,500 kr. Var av dem får sammanlagt 12,500 kr. B:s arvingar få 32,50() kr., d. v. s. 40,000 kr. med avdrag för berörda ersättning 7,500 kr. Var av A:s arvingar utom N får lika stor arvslott, som han skulle hava fått, om förskottet ej givits.

Skulle den skyldeman till den först avlidne, som av efterlevande maken mottagit ett förskott, hava avlidit före denne, skola i fråga om avräkningen bestämmelserna i 6 kap. 6 % äga motsvarande tillämpning. Bestämmelse här- om finnes upptagen i 6 kap. 7 % andra stycket. Beredningen hänvisar till vad närmare anföres vid sistnämnda stadgande ävensom vid 6 kap. 6 %.

4 %.

Förkovran av När vid efterlevande makens död boet skall delas mellan hans och den 522223; 81327 först avlidne makens arvingar, skall enligt den princip, som kommit till ut- kens död. tryck i 1 och 2 %%, delningen ske efter den proportion, vari vardera maken ägde del däri vid den först avlidnes frånfälle, d. v. 5. efter insatserna, utan hänsyn till om boet vid efterlevande makens död i värde understiger eller överstiger värdet av makarnas egendom vid tiden för det första dödsfallet.. Såsom förut framhållits synes det riktigt och billigt, att en värdestegring i avseende å denna egendom kommer båda makarnas arvingar till godo, även om den inträffat efter nämnda tid, och detsamma måste gälla, om värdestegringen avser egendom, som trätt i stället för sådan egendom. Jäm— väl besparad avkastning av egendomen i boet synes böra delas efter samma grund som egendomen. Till förmån för huvudprincipen synes ock böra an— tagas, att en vid efterlevande makens död befintlig förkovran är att hänföra till någon av nämnda omständigheter. Emellertid torde huvudprincipen icke böra under alla omständigheter upprätthållas. Såsom i inledningen till detta kap. framhållits, torde ej av de rättsfall, som föreligga rörande inbördes testamenten, kunna dragas den slutsatsen, att om en självständig åtkomst för efterlevande maken till viss egendom visas, även denna skall ingå i den för- kovran, som är föremål för delning. Sådan egendom och rättsligen avskilt vederlag därför torde få uttagas.1 Om åter sammanblandning skett med annan egendom i boet, borde ett uttagande av en proportionell del av den sammanblandade massan vara tillåten. En sådan lösning är dock ej känd för vår rättspraxis. Måhända skulle en analog tillämpning av de vederlags— regler, som gälla i fall av sammanblandning av enskild egendom med gifto- rättsgods, snarare äga rum.

I vilken omfattning förvärv i efterlevande makens person bör kunna undan— tagas från den lika delningen är en fråga, vars lösning erbjuder åtskilliga svårigheter. Det gäller naturligen att tillse, att ej den enkelhet i tillämpnin- gen, som vinnes genom huvudprincipen, sättes i fara.

Förkavran Beror boets förkovran därav, att efter den först avlidne makens död egen—

!le'wm W”; dom tillfallit den efterlevande i arv eller genom gåva eller testamente, synes gåva eller tcs- . .. . . .. .. . . . Mmmm grund ej forehgga att tillerkänna den forst avlidnes arv1ngar del i denna

förk'ovran. Att tillerkänna dem del däri skulle innebära, att i viss mån gifto- rättsgemenskapen utsträcktes till efterlevande makens död. Denna gemenskap skulle dock verka allenast till fördel för den först avlidnes arvingar. Medan den efterlevandes arv delvis skulle komma dem till godo, skulle det arv, som skolat tillfalla den först avlidne, om han levat, icke i någon mån lända till förmån för den efterlevandes arvingar. För en testator eller givare skulle det vidare i regel te sig främmande, att till en änkling eller änka given eller testamenterad egendom delvis skulle tillfalla den först avlidne makens arvin-

1 Jfr N. J. A. 1901 s. 329, 1914 s. 34 och 1920 s. 413. Se ock N. J. A. 1882 s. 429.

gar, och en föreskrift om egendomens egenskap av enskild skulle säkerligen i allmänhet givas, där ej denna verkan förbisåges. Ju längre tid som förflu- tit sedan äktenskapet upplösts genom den först avlidnes död, desto mera stötande skulle en sådan verkan av ett äktenskap, som dock tillhör det för- flutna, te sig.

Närmast synes måhända vara att jämställa egendom, som tillfallit efter- levande maken efter den först avlidnes död, med egendom, som under äkten— skapet tillhört den efterlevande enskilt. Den efterlevande maken senare till- fallen egendom skulle således betraktas såsom en särskild insats å hans sida, och den med hänsyn till förhållandena vid den först avlidnes död bestämda proportionen mellan de andelar i kvarlåtenskapen efter den sist avlidne, som tillkomma vardera makens arvingar, underkastas jämkning. Stötande konse— kvenser skulle emellertid lätt uppstå, om man utan hänsyn till boets läge vid

* * tidpunkten för förvärvet bestämde efterlevande makens arvingars andelsrätt,

som om den senare förvärvade egendomen förelegat såsom enskild egendom å den efterlevandes sida redan vid det första dödsfallet. Om exempelvis vid den först avlidne makens död i boet finnes giftorättsgods till värde av 50,000 kr. samt denna förmögenhet på grund av värdestegring ä däri ingående aktier tio år därefter har ett värde av 200,000 kr., vore det uppenbarligen orimligt att, emedan den efterlevande vid nämnda tid ärvt 30,000 kr., tiller— 55,000 känna hans arvingar vid hans kort därefter inträffade död WH) av 230,000 kr.

.. . . 25 .. .. och den forst avlidnes arv1ngar allenast av nämnda summa. Hänsyn

,000 W) till boets ställning vid förvärvet om flera förvärv föreligga, vid de olika förvärven skulle emellertid medföra, att regeln ej kunde erhålla den enkelhet, som måste anses önskvärd, och dessutom komme atti tillämpningen erbjuda svårigheter.

Även om såsom delningsnorm vid efterlevande makens död bibehålles den proportion, vari vardera maken ägde del i makarnas egendom vid den först avlidnes frånfälle, bör dock, om egendom i arv, gåva eller testamente till- fallit efterlevande maken, detta förvärv kunna vinna avseende vid delningen. Det kan tänkas ske på olika sätt. Sålunda har beredningen haft under över— vägande en bestämmelse om rätt för efterlevande makens arvingar att vid dennes död före delningen av boet undantaga så stor del därav, som mot— svarade den ökning av kvarlåtenskapen, som finge anses föreligga på grund av det senare förvärvet å den efterlevandes sida. Vid tillämpningen av en sådan regel skulle man emellertid hava blivit nödsakad undersöka, huru boets ställning vid efterlevande makens död skulle hava varit, om förvärvet ej skett, och att sålunda fastställa, att vid dödsfallet en ökning i boet före- låge till följd av förvärvet, och huru stor denna ökning vid nämnda tidpunkt vore. Man skulle nödgats företaga en ingående, från förvärvet till efterlevande makens död fullföljd undersökning av förvärvets inverkan på boets ställning,

en undersökning, som skulle varit förknippad med stora svårigheter. Då grundsatsen om skyldighet att utgiva obehörig vinst i viss omfattning upp- togs i vår lagstiftning vid regleringen av verkningarna av avtals ogiltighet till följd av kontrahents omyndighet, gavs densamma en sådan utformning, att en från avtalet till tiden för återbäringen fullföljd undersökning angående av— talets inverkan på den omyndiges förmögenhetsläge ej skulle bliva erforder— lig.1 Att här upptaga en regel, som skulle förutsätta en motsvarande under- sökning från förvärvet till efterlevande makens frånfälle, måste möta så mycket större betänkligheter, som den tidrymd, undersökningen skulle komma att avse, vanligen skulle vara väsentligt längre än den tidrymd, vilken kan tänkas i allmänhet förflyta mellan ett avtals slutande med en omyndig och påkallande av återbäring till följd av uteblivet godkännande från förmyn— darens sida.

Beredningen har därför ansett sig böra föreslå, att om efterlevande makens kvarlåtenskap i värde överstiger makarnas egendom vid den först avlidnes död, boets förkovran skall tilläggas efterlevande makens arvingar, såvitt det visas, att egendom till motsvarande värde tillfallit efterlevande maken i arv eller genom gåva eller testamente. Orsakssammanhang mellan boets för- kovran och förvärvet behöver ej visas, men givetvis kommer i allmänhet ett sådant sammanhang att föreligga.

Enligt beredningens mening är det av största vikt, att delningen av efter- levande makens bo ej ställes i beroende av en ingående undersökning av hans förvaltning efter det första dödsfallet eller av förvärv och förluster, som han gjort under tiden därefter, en undersökning, som lätt skulle inbjuda till tvister mellan de båda sidorna. Detta syfte bör kunna vinnas dels genom att, såsom ovan nämnts, fastslå en proportionell delning efter ingångsläget, vilket i allmänhet kan utan större svårighet bestämmas med ledning av den första bouppteckningen, dels genom att, med frånseende av förmögenhetens öden under tiden mellan de båda dödsfallen, tillerkänna ett senare förvärv genom arv, gåva eller testamente betydelse allenast under förutsättning, att boet vid det sista dödsfallet har högre värde än boet hade vid det första. En sådan ståndpunkt kan medföra, att ett förvärv genom arv, gåva eller testamente ej vinner avseende, ehuru ställningen i boet till följd av förvärvet är bättre än den skulle varit, om förvärvet ej ägt rum. Hänsyn kommer sålunda ej att tagas till ett sådant förvärv, om efterlevande maken först helt eller delvis konsumerat vad som fanns i boet vid den först avlidne makens död och därefter erhåller ett arv, som medfört, att boets ställning förbättrats utan att behållningen i boet vid efterlevande makens död kommit att överstiga behållningen vid det första dödsfallet. Denna konsekvens synes dock bered— ningen ej kunna åberopas såsom skäl mot den förenklade form beredningen ansett böra givas regeln. Det är visserligen sant, att efterlevande maken ej häftar i förhållande till den först avlidnes arvingar för värdet av vad han

* Se lagberedningens förslag till revision av ärvdabalkenI 5. 275—277.

vid dennes död mottagit. Men med hänsyn till den fullständigt fria ställning, efterlevande maken intager i avseende å kvarlåtenskapen efter den först av- lidne, synes det beredningen ej obilligt, att när motsvarande eller lägre värde finnes i boet efter den först avlidne, detta värde går i delning mellan arvin- garna å båda sidor, även om ett senare förvärv å efterlevande makens sida föreligger, som medfört, att ställningen i boet är bättre än den skulle variti händelse förvärvet ej ägt rum. Hade det senare förvärvet skett strax efter den först avlidne makens död, hade den efterlevandes konsumtion kommit att avse även den sålunda förvärvade egendomen och, om behållningen vid efterlevande makens död ej överstigit behållningen vid det första dödsfallet, hade en delning enligt reglerna i 1 och 2 %% tett sig fullt naturlig. Den om- ständigheten, att förvärvet skett senare, och att tilläventyrs den härvid er- hållna egendomen linnes kvar i boet vid efterlevande makens död, synes ej böra tillmätas större betydelse.

Endast om boet är »förkovrat» vid efterlevande makens död, d. v. s. boets värde vid nämnda tidpunkt är högre än boets värde vid det första dödsfallet, skall det sålunda undersökas, om egendom till motsvarande värde tillfallit efterlevande maken i arv eller genom gåva eller testamente. Är så förhål- landet, skall denna förkovran komma allenast dennes arvingar till godo.

Såsom förut redan under 1 % framhållits bör enligt beredningens mening Förkovrantill den först avlidne makens arvingar ej frånkännas andel i en förkovran, som 131553!)ch är grundad i värdestegring å egendom i boet, även om densamma framstår såsom resultatet av en klok förmögenhetsförvaltning från efterlevande makens sida. I viss mån annan synes ställningen vara, om efterlevande maken dri- vit förvärvsarbete. Inkomsten därav torde väl i regel av honom till väsentlig del konsumeras. Är emellertid boet vid efterlevande makens död förkovrat, och får denna förkovran antagas utgöra besparad inkomst av hans förvärvs— arbete, synes det billigt, att även i detta fall boets förkovran kommer efter— . levande makens arvingar till godo. En bestämmelse därom har också före— slagits av beredningen. Denna bestämmelse har sin största betydelse för det fall, att en man blir änkling vid relativt unga år. Hans verksamhet fortgår, och det kan inträffa, att medan vid hustruns död i boet endast fanns boha— get, vid mannens död finnes en av honom samlad förmögenhet. Särskilt om han efterlämnar barn i ett nytt äktenskap, måste det te sig stötande, om rätt till andel i den sålunda förvärvade förmögenheten tillerkännes hans första hustrus sidoarvingar i konkurrens med hans egna efterlämnade bröstarvingar. I ett sådant fall skulle den föreslagna regeln medföra, att den förvärvade förmögenheten komme att helt tillfalla efterlevande makens arvingar. Om åter i boet efter den först avlidne funnits exempelvis bohag 10,000 kr. och värde— papper 20,000 kr., löpande med 5 procent ränta, samt efterlevande maken haft en arbetsinkomst å 9,000 kr. och den årliga besparingen utgjort 1,000 kr., får av nämnda besparing 100 kr. anses hava utgjort besparing å ränte- inkomst och 900 kr. besparing å arbetsinkomst. Den efterlevandes konsum-

tion bör nämligen anses i första hand gå ut över hans inkomster såväl arbets- inkomst som avkomst av förmögenhet, i lika mån över båda slagen av in— komst, i andra hand över kapitalet. Under förutsättning, att vid efterlevande makens död behållningen i boet utgöres av bohag 10,000 kr., ursprunglig förmögenhet i övrigt 20,000 kr. och förkovran (besparad inkomst) 30,000 kr., får, enligt vad ovan sagts, av denna förkovran 27,000 kr. anses härröra från hans förvärvsverksamhet. Detta belopp kommer sålunda den efterlevandes arvingar ensamma till godo och resten 33,000 kr. delas lika mellan båda sidorna. Den först avlidna hustruns arvingar få således 16,500 kr. och den efterlevande mannens arvingar 43,500 kr.

I de fall, då efterlevande maken driver näring, måste beaktas, att under- stundom hans inkomst av näringen endast till en del får anses härröra av hans förvärvsarbete och till en del måste anses utgöra kapitalavkastning. Så är förhållandet, då maken i näringen använder avsevärda kapitaltillgångar i boet. I sådant fall utgör ej hela den vinst, han erhåller å rörelsen, inkomst av förvärvsarbete. Till en del måste vinsten anses utgöra avkastning å det i rörelsen insatta kapitalet och endast till återstoden arbetsinkomst. Om exem- pelvis vid den först avlidne makens död i en handelsrörelse funnos anbragta tillgångar, såsom inventarier, lager, fordringar m. m., till belopp av 50,000 kr. samt rörelsen, som fortsatts av den efterlevande, lämnat honom en årlig vinst av 10,000 kr., får därav ett belopp av 2,500—3,000 kr., motsvarande skälig ränta å det insatta kapitalet, anses utgöra avkastning därav och alle— nast återstoden 7,000——7,500 kr. inkomst av efterlevande makens arbete. Om vid efterlevande makens död en besparing å inkomsten av rörelsen föreligger, får den i samma proportion anses utgöra besparing å avkastning av kapital och besparing å arbetsinkomst. Endast i den mån den kan anses utgöra be- sparing å arbetsinkomst, äro efterlevande makens arvingar berättigade att tillgodoräkna sig befintlig förkovran till motsvarande belopp.

Sammantråf- Såframt efterlevande maken genom förfarande, som avses i 3 %, orsakat .

Gagga-"Säf” väsentlig minskning av sin egendom, kan boets läge vid efterlevande makens

4 55 avses. död icke utan vidare tagas till utgångspunkt vid bedömande av huruvida för- kovran föreligger eller icke. Om exempelvis makarnas egendom vid den först avlidnes död utgjorde 20,000 kr. och efterlevande maken, sedan han obehö— rigen avhänt sig 15,000 kr., erhåller ett arv å 10,000 kr., skulle, därest hän- syn toges allenast till boets läge vid efterlevande makens död, tillämpning av 4 % ej kunna äga rum. Den först avlidne makens arvingar skulle erhålla hela kvarlåtenskapen 15,000 kr., vilket vore uppenbart obilligt. Vid bedömande av huruvida förkovran föreligger eller icke, måste därför hänsyn tagas jämväl till den minskning av efterlevande makens egendom, för vilken denne är er— sättningsskyldig enligt 3 %. Bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf andra stycket. Om i nyssnämnda exempel behållningen i boet vid efterlevande makens död, 15,000 kr., ökas med den minskning av boet, vilken efterlevande maken obehörigen orsakat och för vilken han är pliktig svara

enligt 3 %, 15,000 kr., visar det sig, att om nämnda minskning ej skett, en förkovran skulle förelegat om 10,000 kr. Denna bör gottskrivas den efter- levandes arvingar. Av återstoden tilldelas den först avlidne makens arvingar hälften 2,500 kr. och den efterlevandes arvingar hälften 2,500 kr. Av den lott, som tillkommer efterlevande makens arvingar, 12,500 kr., skall därefter enligt 3 % till den först avlidnes arvingar utgå vad å dem belöper av,den minskning, boet undergått till följd av efterlevande makens förvållande, eller 7,500 kr. (% av 15,000 kr.). Den först avlidnes arvingar erhåller således sam- manlagt 10,000 kr. eller vad de skulle hava erhållit, om varken sådant för— farande, som i 3 % avses, legat efterlevande maken till last eller arvet till— fallit denne. Efterlevande makens arvingar erhålla återstoden 5,000 kr.

ö %.

Den rätt att leva i oskiftat bo med bröstarvingar, som enligt dansk och Avvslcz'ljande norsk lagstiftning tillkommer efterlevande make, kan ej hävas på grund av m.m”?id.”

. _ _ . plzktmd'rzgt missbruk från hans sida. Skydd kan vmnas, endast såframt grund till omyn— förfarande dighetsförklaring föreligger eller ett lavvaergemaal kan anordnas. Enligt de ZZZZdifZZ. danska och norska äktenskapslagförslagen åter kan skifte begäras —-— förutom kens sida, då efterlevande maken försummar sin underhållsskyldighet — så snart efter— Fq-äpnmaude levande maken i avseende å boet gör sig skyldig till förfarande, som under rätt- äktenskapet skulle hava medfört rätt för andra maken att yrka boskillnad (bosondring). Och enligt det danska förslaget till lov om aagtefaellers arveret og uskiftet bo äger, i händelse av missbruk från efterlevande makens sida av rätten att råda över det oskiftade boet, arvinge att påkalla utbrytning av sin lott. Den fortsatta egendomsgemenskapen (fortgesetzte Gtitergemeinschaft) enligt tysk rätt kan ock hävas, bland annat. såframt efterlevande maken över- trätt sin förvaltningsbefogenhet eller minskat den samfällda egendomen i av- sikt att kränka arvingarnas rätt. Den fortsatta egendomsgemenskapen enligt schweizisk rätt vilken inträder endast på grund av avtal —— kan när som helst hävas på yrkande av delägare i boet. Och om den usufruktuariska rätt (Nutzniessung) till viss del av den dödes kvarlåtenskap, som efterlevande maken äger åtnjuta vid sidan av den dödes skyldemän av första och andra parentelen, så utövas, att arvingarnas rätt äventyras, är efterlevande maken skyldig att ställa säkerhet.

Såsom ovan vid 3 & framhållits, har beredningen ej ansett en sådan vård- Beredningens nadsplikt, som i avseende å giftörättsgodsets förvaltning under äktenskapet yttrande' åvila-r ena maken i förhållande till den andre, höra i avseende å boets för- valtning åläggas efterlevande make i förhållande till den först avlidnes arvin- gar. Endast om efterlevande maken uppsåtligen orsakat väsentlig minskning av sin egendom och han därvid enligt objektivt bedömande får anses hava åsidosatt tillbörlig hänsyn till den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar, har beredningen ansett rättsskydd böra beredas dem. 13% gives bestämmelse om ersättningsrätt i sådant fall för den först avlidnes

arvingar, och i förevarande paragraf stadgas rätt för dem att påkalla avskil- jande av så stor del av behållningen i efterlevande makens bo. som skolat tillfalla dem, om efterlevande maken avlidit, när avskiljandet påkallades. Då avskiljandet är en skyddsåtgärd mot missbruk från efterlevande makens sida, bör avskiljande äga rum redan då genom förfarande, som i 3 % avses, fara uppkommit för en väsentlig minskning av efterlevande makens egendom.

Det avskiljande av egendom, som enligt förevarande paragraf må äga rum på ansökan av den först avlidne makens arvingar, är en åtgärd, som är när- mast jämförlig med en boskillnad och bodelning mellan dem och efterlevande maken. Den egendom, som frånskiftas' denne, bör dock ej överlämnas till den först avlidne makens arvingar. Delningen bör ej medföra större ändring i efterlevande makens och arvingarnas rättsställning, än som kräves för att skydd skall vinnas för de sistnämndas framtida rätt. Efterlevande makens pliktstridiga förfarande bör således ej medföra, att arvingarna inträda i rät— tigheter, vilka enligt den regel, som kommit till uttryck i 1 %, skulle till- komma dem först vid efterlevande makens död. Beredningen föreslår därför, att så stor del av efterlevande makens behållna egendom, som belöper å dem, avskiljes från efterlevande makens förmögenhet och ställes under sär— skild vård och förvaltning. Häftar efterlevande maken för gäld, skall först egendom beräknas till täckning av gälden. Såsom ovan vid 1 % framhållits, blir efterlevande maken, om han tillträder den först avlidnes kvarlåtenskap utan att betala hans gäld, personligen ansvarig för densamma. Täckning bör således beräknas jämväl för den gäld, för vilken den först avlidne häftade. Till denna fråga återkommer beredningen vid 7 %. Av återstoden skall så mycket avskiljas, som motsvarar arvingarnas andelsrätt beräknad efter be- stämmelserna i 1—4 åå, d.v.s. i regel hälften. Avskiljandet skall, liksom bodelning i anledning av boskillnad, hänföra sig till förmögenhetsläget vid tidpunkten för ansökningen. -

Avskiljandet medför, att den egendom, som tillägges efterlevande maken, liksom den egendom, denne därefter förvärvar, blir fri från successionsan- språk från den först avlidne makens arvingar. Deras successionsrätt är efter avskiljandet inskränkt till allenast den avskilda egendomen. Beredningen åter- kommer i det följande till denna fråga, liksom till frågan om övriga verk— ningar av avskiljandet.

Den egendom, som avskiljes, skall stå under särskild vård och förvaltning, till dess den först avlidne makens arvingar äga utbekomma densamma, d. v. s. till efterlevande makens frånfälle, eller ock, om de skyldemän till den först avlidne, som äga taga arv efter efterlevande maken, dö före denne, till dess den siste av dem dör, då avskiljandet enligt 9 % går åter. Förvaltningen av den avskilda egendomen kan således komma att sträcka sig över en avse- värd tid. Då dessutom en viss intressemotsättning i allmänhet kommer att föreligga i avseende å förvaltningen mellan å ena sidan efterlevande maken, som enligt 8 å'äger uppbära egendomens avkastning, och å andra sidan den

först avlidnes arvingar, har det synts beredningen lämpligt, att en förvaltare förordnas med självständig förvaltningsbefogenhet men under vederbörlig kon— troll. Beredningen föreslår därför, att förvaltningen av den avskilda egendomen överlämnas åt en särskilt förordnad god man med skyldighet att förvalta densamma enligt de regler, som gälla i fråga om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom. Förslag framlägges ock till erforderlig ändring i 11_ kap. av lagen om förmynderskap.

Beslut om avskiljande skall kunna meddelas på ansökan av sådan skylde- man till den först avlidne, som avses i 1 5. Särskilda regler till begränsning av talerätten har beredningen ej ansett erforderliga. Talerätt tillkommer så— lunda ej blott envar av dem, som vid tiden för ansökningen äro den först avlidnes närmaste arvingar, utan även annan skyldeman av andra parentelen, såsom eventuellt successionsberättigad vid efterlevande makens frånfälle.

Liksom enligt 9 kap. 2 % nya giftermålsbalken boskillnad skall meddelas, om makarna äro ense därom, bör avskiljande kunna ske på samfälld begäran av efterlevande maken och den först avlidnes arvingar. Bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf andra stycket. Med bestämmelsen avses främst _ liksom med stadgandet om boskillnad efter överenskommelse att möjliggöra ett beslut om avskiljande utan framläggande av de omständig- heter, varå arvingarna grunda sitt yrkande. Det är ofta i samtliga parters in- tresse, att framläggandet av dessa omständigheter, som ofta röra privata för- hållanden av ömtålig beskaffenhet, undvikes. Däremot har en rätt för efter- levande maken att själv begära avskiljande ej upptagits. Det kan visserligen tänkas fall, då det för honom skulle kunna te sig önskvärt att mot avskil— jande av en del av sin egendom vinna frihet från arvingarnas successions— anspråk i återstoden och i den egendom, han kan i framtiden förvärva. Emel— lertid skulle en rätt för efterlevande maken att, när han önskar, erhålla av- skiljande kunna missbrukas. Den efterlevande maken skulle sålunda kunna frestas att begära delning, exempelvis under en depressionsperiod, då han med hänsyn till skuldsättning och ett mera tillfälligt nedpressat värde å sina till- gångar skulle kunna tillskansa sig större delen av boet. Då vidare den egen- dom, söm av efterlevande maken förvärvas efter den först avlidnes frånfälle, genom bestämmelserna i 4 % i den omfattning, som synes billig, tillförsäkras den efterlevandes arvingar, har beredningen ej ansett en rätt för denne att på egen begäran erhålla avskiljande vara av behovet påkallad.

Beträffande mål om avskiljande har i huvudsak hänvisats till vad om bo— skillnadsmål är föreskrivet. Bestämmelserna om boskillnadsmål återfinnas i 15 kap. 15—22 %% nya giftermålsbalken. I vilken omfattning nämnda bestäm— melser kunna äga motsvarande tillämpning i avseende å mål om avskiljande, torde utan större svårighet framgå av en sammanställning mellan samma be- stämmelser och de här givna stadgandena om avskiljande. Sålunda torde det utan särskild föreskrift vara uppenbart, att avskiljande skall sökas skriftligen hos rätten i den stad eller å landet hos domaren i den ort, där efterlevande

Talerätt.

A uskiliamle efter överens— kommolsr.

Processuella bestämnwlser.

maken bör inför domstol svara i tvistemål, som röra hans person, eller, om han ej är skyldig att i sådana mål svara vid svensk domstol, hos Stockholms rådstuvurätt (15 kap. 15 % första stycket giftermålsbalken). De i 15 kap. 15% andra stycket och 16 % giftermålsbalken upptagna bestämmelser kunna utan vidare äga motsvarande tillämpning. Är ansökningen gjord av såväl efterlevande maken som samtliga taleberättigade skyldemän, äger domaren eller rätten strax meddela beslut. om avskiljande (15 kap. 17 å). Anstånd därmed skall dock äga rum, med motsvarande tillämpning av vad i 15 kap. 20 % giftermålsbalken stadgas, såframt skyldeman påkallat upprättande av bouppteckning enligt detta kap. 6 & tredje stycket och tillika begärt anstånd med beviljandet av avskiljande, till dess han får tillfälle att taga del av bo— uppteckningen. Då ansökningen är gjord allenast av en eller några skylde— män, skola efterlevande maken samt de skyldemän av andra parentelen, som ej deltagit i ansökningen, kallas att inställa sig vid rätten. Härvid skall vad i 15 kap. 18 % giftermålsbalken stadgas äga motsvarande tillämpning. "Då 4 tiden för inställelse enligt 15 kap. 18 % första stycket kan äga tillämpning i avseende å efterlevande maken men ej beträffande skyldeman, har dock i förevarande paragraf tredje stycket stadgats, att skyldeman skall kallas att inställa sig i stad inom en månad och å landet sist under det ting, som in— faller näst efter en månad efter det ansökningen ingavs. För tillämpning av bestämmelsen i 15 kap. 19 % måste fordras, att ej blott efterlevande maken utan jämväl samtliga taleberättigade skyldemän enats om ansökningen. Eljest skall det överlämnas till domstolen att pröva, huruvida grund till avskiljande är för handen. Kungörelse och underrättelse till äktenskapsregistret bör ske en— ligt 15 kap. 21 %. Anteckningar om mål angående avskiljande skola ock göras enligt bestämmelserna i 15 kap. 22 å, och böra dessa anteckningar, då sär— skild förteckning ej synes erforderlig, verkställas iförteckningen över boskill— nadsärenden.

I fråga om den processuella behandlingen av mål angående avskiljande äro särskilda regler ej erforderliga angående äldre rätts tillämpning i fall, då äldre giftermålsbalken gällt i avseende å makarnas förmögenhetsförhål— landen.

eg.

Bouppteck. Såsom förut framhållits, är avskiljandet en förrättning, som är närmast jäm- 7'171'951'11” ”fd förlig med en bodelning, dock med de modifikationer, som följa därav, att den

avskiljande. . .. .. . .. egendom, som uttages ur efterlevande makens bo, ej overlamnas till den forst

avlidne makens arvingar utan ställes under särskild förvaltning, till dess deras successionsrätt inträder, d. v. s. till efterlevande makens frånfälle. Då avskiljan- det innebär en delning av behållningen iefterlevande makens bo, föreligger samma behov som vid en bodelning av upplysning rörande dennes tillgångar och skulder. Upplysning härom erfordras ej endast i deras intresse, som deltaga i delningen, utan ock i borgenärernas. Om egendom till högre värde än

som rätteligen belöper å den först avlidne makens arvingar avskiljes från den efterlevandes bo, kunna dennes borgenärer såsom nedan under 8 % närmare utvecklas bliva lidande genom förrättningen. För att efterlevande makens bor- genärer skola kunna förvissa sig om, att avskiljandet ej länder dem till för- fång, är det ej nog, att de genom den däröver upprättade handlingen erhålla kännedom om, huru delningen förrättats. De måste även kunna vinna säker upplysning om efterlevande makens tillgångar och skulder före avskiljandet. Tillförlitlig upplysning härom torde ej kunna vinnas annorledes än genom en bouppteckning, vilkens edfästande kan påkallas av borgenärerna. Beredningen har därför ansett sig böra upptaga en bestämmelse, motsvarande de bestäm- melser om boupptecknings upprättande, som givits i giftermålsbalken för fall av giftorättsgemenskapens upphörande. Beredningen föreslår sålunda, att när till avskiljande blivit dömt, uppteckning skall ske av efterlevande makens tillgångar och skulder, sådana de voro vid ansökningen, samt att uppteck- ningen skall ingivas till rätten i stad eller på landet till domaren. Det ålig- ger rätten eller domaren att övervaka, att bouppteckning upprättas och in— gives. I detta hänseende föreslås, att om bouppteckning ej ingivits till rätten eller domaren inom tre månader efter det till avskiljande blivit dömt, rätten eller domaren skall förordna bouppteckningsförrättare. Sådant förordnande bör ej meddelas, förrän lagakraftägande utslag föreligger. Då klagan över rättens slutliga utslag i mål om avskiljande skall föras genom besvär, bör därför underrättelse om förd klagan från överrätten givas underdomstolen i stad eller på landet domaren. Avskrift av överrätts slutliga utslag i anled- ning av sådan klagan bör ock tillställas underdomstolen eller domaren. Be— stämmelser härom torde meddelas i administrativ väg.

Redan under handläggningen av ansökan om avskiljande kan det vara syn- nerligen önskvärt för frågans utredning, att en bouppteckning kommer till stånd. Å andra sidan bör skyldighet att upprätta bouppteckning ej åläggas efterlevande make, som ej instämt i ansökningen, utan att skälig anledning till denna visats. Beredningen föreslår därför, att om avskiljande blivit sökt och, då ansökningen gjorts allenast av skyldeman till den först avlidne, skä- lig anledning därtill visats, rätten eller domaren skall, om så äskas, förordna om boupptecknings förrättande. I sådant fall bör det åligga förrättningsmannen att tillställa efterlevande maken bouppteckningen samt att till rätten eller domaren insända en avskrift av densamma. Hos rätten är sedan bouppteck- ningsinstrumentet tillgängligt för den först avlidnes skyldemän, liksom för efterlevande makens borgenärer.

Rätt att påkalla bouppteckningens edfästande bör tillkomma, förutom skylde- man till den först avlidne, jämväl efterlevande makens borgenärer, de senare dock allenast under förutsättning, att deras fordringar uppkommit före av- skiljandets verkställande.

Den ordning, vari avskiljan- de förrättas.

_ 7 %.

Enligt bestämmelsen i 5 5 innebär avskiljandet, att så stor del av efter— levande makens behållna egendom, som vid tiden för ansökningen belöpte a arvingarna efter den först avlidne, frånskiljes och ställes under särskild för— valtning. Då avskiljande skall ske, måste således till en början utredas efter- levande makens tillgångar och skulder vid nämnda tidpunkt, så ock de för- ändringar, tillgångar och skulder undergått intill förrättningens vidtagande. I den mån efterlevande maken ej kan avgiva sådan redovisning, som får anses åligga en sysslomän med förvaltningsbefogenhet, skall ett belopp, mot- svarande den brist, som föreligger, avräknas å hans lott såsom ett av honom är densamma utbekommet förskott. Överstiger bristen den efterlevandes lott, uppkommer för den först avlidnes arvingar ett fordringsanspråk, som ingår i den för deras räkning avskilda egendomen.

Sedan utredning vunnits om efterlevande makens tillgångar och skulder, måste i regel en värdering av tillgångarna äga rum. Då avskiljandet skall avse endast behållningen av efterlevande makens egendom vid tidpunkten för ansökningen, skall, om denne häftar för gäld, uppkommen före nämnda tidpunkt, beräknas, till vilket värde egendom skall tilldelas efterlevande maken till täckning av gälden. Skulle det visa sig, att avskiljandet lämpligen bör avse egendom, som på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar för gäld, kommer betalningsrätt i egendomen fortfarande att tillkomma borgenären (jfr 8 % andra stycket). För sådant fall må egendom tilldelas efterlevande maken till täckning allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur nämnda egendom.

Sedan egendom beräknats till täckning av gäld, skall återstoden av egen— domen fördelas så, att egendom, motsvarande vad som skulle hava belöpt å den först avlidnes arvingar, om efterlevande maken avlidit vid tidpunkten för ansökningen om avskiljande, frånskiljes för arvingarnas räkning och resten tillägges den efterlevande. Härvid kan lämpligen så förfaras, att sedan med ledning av bestämmelserna i 1—4 %% beräknats, huru stor del av behåll- ningen belöper å den först avlidnes arvingar, egendom gottskrives dels den först avlidnes arvingar och dels efterlevande maken till värde motsvarande vardera sidans del i den behållna egendomen.

I fråga om tillgångarnas fördelning synas samma regler böra följas som vid en bodelning mellan efterlevande make och den först avlidnes arvingar. Sålunda bör efterlevande maken äga att, på sätt som för där avsett fall stad- gas i 13 kap. 4 % giftermålsbalken, från delningen undantaga honom till- höriga kläder och andra föremål, som tjäna uteslutande till hans personliga bruk, dock ej till högre värde än som med hänsyn till makens villkor kan anses skäligt. Vidare synes den för närvarande i 13 kap. 12 % giftermåls- balken stadgade förmån för efterlevande make böra tillkomma honom jämväl vid en sådan delning som nu förevarande. Däremot bör den rätt, som enligt det av beredningen föreslagna andra stycket i denna paragraf skall till-

komma make, ej kunna göras gällande vid avskiljande. I fråga om till- gångarnas fördelning böra ock de i 13 kap. 13 % giftermålsbalken givna be- stämmelser gälla i tillämpliga delar. Den efterlevande bör således äga på sin lott bekomma arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. Den rätt, som i nämnda paragraf tillerkännes make, att på sin lott erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar, bör i förevarande fall, såvitt angår efterlevande maken, avse ej endast den egendom, som under äktenskapet tillhört honom, utan ock egendom, som därefter av honom förvärvats. Finnes bland sådan egendom fastighet eller annan egendom, som det kan vara av särskilt intresse för efterlevande maken att behålla, bör han, även om egendomen i värde överstiger vad på hans lott belöper, äga bekomma egendomen, om han lämnar penningar till fyllnad av den lott, som tillkommer arvingarna efter den först avlidne. Valrätt bör däremot ej tillkomma de senare i vidare mån, än att de liksom vid bo- delning i anledning av makes död skola äga av den egendom, som under äktenskapet tillhört den först avlidne, på sin lott bekomma den egendom de önska.

Med hänsyn till det anförda föreslås i förevarande paragraf första stycket en bestämmelse av innehåll, att då avskiljandet sker, skall, såvitt ej annat följer av bestämmelserna i detta kap., i tillämpliga delar gälla vad om bodel- ning är stadgat, dock att efterlevande maken ej äger rätt, varom i 13 kap. 12 å andra stycket giftermålsbalken sägs. Den främsta avvikelsen från bodel- ningsreglerna är, att såsom följer av 3 och 4 %% bestämmelserna om vederlag ej äga motsvarande tillämpning. Vidare stadgas i förevarande para- graf första stycket, att om egendom avskiljes, som på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar för gäld, egendom skall tilldelas efterlevande maken till täckning för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur egendomen. I avseende å lotternas utläggning skall vad om makes giftorätts- gods är sagt gälla om egendom, som under äktenskapet tillhört maken, och, så- vitt angår den efterlevande, jämväl om egendom, som av honom förvärvats efter den först avlidnes död.

Av anledning, varom närmare förmäles under 8 5, kan avskiljande ej till- läggas verkan mot efterlevande makens borgenärer, utan att dessa genom publikation av den handling, som upprättats rörande avskiljandet, erhållit till- fälle att efterse, huruvida deras rätt trätts för nära. I förevarande paragraf har därför upptagits en bestämmelse av innehåll, att den över avskiljandet upprättade handling må ingivas till rätten. Liksom i fråga om en sålunda ingiven bodelningshandling skall anmälan om ingivandet och dagen därför ofördröjligen göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

För det fall att äldre giftermålsbalken gällt i fråga om makarnas för- mögenhetsförhållanden, meddelas bestämmelser om delningen av kvarlåten- skapen efter den sist avlidne i lagen angående införande av lagen om arv.

Publikation av delnings— handlingen.

Efterlevande makens rätt till den av- skilda egendo— mens avkast ning m. m.

8 %.

Såsom redan under 5 % framhållits, bör avskiljandet ej medföra större ändring i den rättsställning, som enligt 1 % tillkommer efterlevande maken och den först avlidne makens arvingar, än som oundgängligen erfordras för skyddande av de senares anspråk. Så länge efterlevande maken lever, böra de därför ej njuta förmåner av den avskilda egendomen. De böra således ej äga uppbära avkastningen av densamma. Å andra sidan bör genom avskiljan- det ej större ändring göras i den ekonomiska grundvalen för efterlevande makens konsumtion än som är oundgängligen nödvändigt. Om avskiljande ej sker, kommer efterlevande makens konsumtion att i första hand drabba —— förutom annan hans inkomst boets avkastning. Räcker ej inkomsten, äger han därtill anlita kapitalet med den påföljd, att dess minskning i lika mån drabbar hans egna och den först avlidne makens arvingar. I den mån åter avkastningen ej konsumeras, kommer besparingen båda sidorna till godo. Att vinna samma resultat, sedan avskiljande skett, är ej möjligt. Då avkastningen av boet i regel bör kunna tagas i anspråk för efterlevande makens behov, har beredningen ansett sig böra föreslå, att avkastningen av den avskilda egendomen alltid skall utbetalas till honom. Däremot må det avskilda kapi— talet tillgripas allenast efter särskild prövning av rätten, såframt det visar sig erforderligt för beredande av skäligt underhåll åt efterlevande maken. En sådan ståndpunkt medför visserligen, att besparingar, som av efterlevande maken göras å avkastningen av den avskilda egendomen, komma allenast dennes arvingar tillgodo, men å andra sidan är efterlevande maken, sedan av— skiljande skett, för sin konsumtion i första hand hänvisad till sin inkomst, däribland avkastningen av den avskilda egendomen, och därefter till de av honom behållna kapitaltillgångarna. Först när dessa medel ej räcka, må rätten förordna om utbetalning av kapitaltillgångar, som satts under särskild vård och för- valtning för arvingarnas räkning. Finnes vid efterlevande makens död medel till täckning av vad sålunda utgivits av det avskilda kapitalet, synes billig- heten fordra, att ersättning därför lämnas.

Det är naturligen endast den behållna avkastningen'av den avskilda egen! domen, som efterlevande maken äger uppbära. Av avkastningen skall således först tagas vad som erfordras till gäldande av de med egendomens förvalt- ning förbundna kostnader. Vidare skall, om egendomen häftar för gäld, räntan därå avdragas. En realisationsvinst är ej att betrakta såsom avkastning, även om den skall ibeskattningsbänseende behandlas såsom inkomst. Bortsett härifrån torde inkomstens beräkning i regel böra ske efter samma grunder som vid skattedeklaration.1 Då avkastningen av den avskilda egendomen till- kommer efterlevande maken för livstiden, bör, i överensstämmelse med vad som enligt 15 % b) av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt gäller för där avsett fall, skyldighet att för den avskilda

1 Jfr lagberedningens förslag till revision av ärvdabalkenI 3. 209—210.

egendomen erlägga t'örmögenhetsskatt åvila efterlevande maken, och torde av hänsyn härtill erforderlig ändring böra vidtagas i nämnda lagrum.

I och med efterlevande makens död upphör hans rätt att uppbära avkast— ningen av den avskilda egendomen. Avkastning, som faller efter dödsfallet, lillhör saledes ej hans arvingar. I fråga om utdelning ii aktier, arrende- eller hyreshelopp o. s. v., bör med hänsyn till vad som enligt svensk rättsuppfatt— ning i allmänhet gäller i fråga om sådan avkastning förfallodagen anses vara avgörande. Däremot bör ränta tillfalla efterlevande maken eller hans arvingar, såvitt räntan belöper 51 tiden före dödsfallet, och i övrigt den först avlidne makens arvingar.!

Liksom den avskilda egendomen genom avskiljandet skyddas mot förlust—Skydrluwfuf- bringande förvaltningshandlingar från efterlevande makens sida, bör den ock (2:7(Zlflll)ZZfl(tlIZa genom avskiljandet vara skyddad mot dennes gäldsstiftelse. Skyddet bör avse (';/('?Hl/Jnlcn. jämväl före avskiljandet stiftad gäld. I annat fall skulle trygghet ej kunna beredas den först avlidnes arvingar, utan att jämväl egendom till täckning av nämnda gäld ställdes under särskild förvaltning. Att giva avskiljandet en sådan omfattning har lika litet i detta fall, som då avskiljandet sker i sam- band med'boskillnad, ansetts kunna ifrågakomma.? Då avskiljandet ej får om- fatta större del _av efterlevande makens egendom än som enligt förmögen- hetsläget vid ansökningen tillkom den först avlidne makens arvingar, d.v.s. vad på dem belöper av behållningen i efterlevande makens bo, sedan egen— dom undantagits till täckning av honom då åvilande gäld, kan ett förbud mot utmätning av den avskilda egendomen ej anses kränka hans borgenärers rätt. I detta hänseende hänvisas till vad beredningen anfört i motiven till 9 och 13 kap. Anya giftermålsbalken.— ' *

Avskiljandet av visst gods från efterlevande makens förmögenhet får ej lända till kränkning av den rätt, som annan kan äga till det avskilda godset. lIar borgenär för sin fordran panträtt i avskilt gods eller häftar sådant gods eljest särskilt för gäld, exempelvis enligt bestämmelserna i 17 kap. 5 5 första stycket handelsbalken, skall således avskiljandet ej medföra hinder för borge- nären att söka betalning för sin fordran ur godset. Beredningen har ansett, att erinran härom bör liksom i 9 kap. 7 % giftermålsbalkenupptagas i förevarande paragraf.

Om av efterlevande makens egendom avskiljes mer än som rätteligen till- Verkan ar kommer arvingarna efter den först avlidne, innefattar avskiljandet en benefik 557253??? transaktion från efterlevande makens sida, som kan lända till kränkning av kurs. hans borgenärers rätt på samma sätt som en bodelning, vid vilken efter— levande maken ej erhåller vad som tillkommer honom. I sådant fall bör rät— tclse kunna påkallas av efterlevande makens borgenärer. Först sedan ett år förflutit från det publikation skett av handling, som upprättats rörande av-

1 Jfr 18—20 %% av lagen d. 20 juni 1905 om köp och byte av lös egendom samt 2 kap. 30 5 av lagen d. 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. ? Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalkenIV s. 343—344.

skiljandet, bör förrättningen bliva bindande för borgenärerna. Bestämmelser om publikation finnas upptagna i detta kap. 7 %. Skulle efterlevande makens bo avträdas till konkurs på grund av ansökan, som gjorts inom nämnda tid, bör —— liksom i fråga om bodelning —— återvinning kunna ske, om den avskilda egendomen i märklig mån översteg vad som rätteligen tillkom arvins garna efter den först avlidne. Då egendom till högre belopp än som veder. bort avskilts och ställts under särskild förvaltning, synes det emellertid knap- past erforderligt att stadga återgång av hela förrättningen. Det synes vara nog att, sedan beräkning skett av det belopp, till vilket avskiljande bort ske, till efterlevande maken återbäres egendom till värde motsvarande vad den avskilda egendomen vid avskiljandet ivärde översteg nämnda belopp. Att vid bestämmandet av vilken egendom som skall återbäras eller bibehållas avskild i tillämpliga delar skall gälla vad som stadgats i avseende å förrätt- ningen, ligger i sakens natur.

Samtidigt som beredningen föreslår upptagande i konkurslagen av bestäm— melser om rättelse av avskiljandet i förevarande fall, föreslås en erinran om dessa bestämmelser i denna paragraf. .

Då den avskilda egendomen hålles under särskild vard och förvaltning, finnes naturligen ej grund för bestämmelse motsvarande 13 kap. 14 % gifter- målsbalken.

9 %.

[akan ,,,-te,. Först vid efterlevande makens död tillfaller den avskilda egendomen dem

”085470"de av av den först avlidne makens skyldemän av andra parentelen, som då äro

efte) lei amlc

,,,akem (löd. dennes närmaste arvingar. Slutredovisning skall till dem avgivas enligt lagen om förmynderskap, och den egendom, som varit föremål för avskiljande eller trätt i stället för sådan egendom, skall till dem utgivas, i den mån den ej med rättens tillstand konsumerats. Som efterlevande makens iätt till den avskilda egendomens avkastning upphör vid dödsfallet, skall till arvingarna utgivas jämväl sådan avkastning, som fallit efter dödsfallet, och av ränta den del, som belöper på tiden därefter. Mellan arvingarna skall sedan egen- domen skiftas, och gälla i fråga om skiftet de allmänna bestämmelserna öm arvskifte. Ve m../,,”, ,,,. m.. Skulle samtliga den först avlidne makens skyldemän av andra parentelen ”mig?/01531? dö före efterlevande maken, förfaller frågan om sekundosuccession till förmån éamlc "ml.—en. för den först avlidne makens släkt. Avskiljandet går därföi äter, och egen- domen bäres tillbaka till efterlevande maken..

10 %. Bam delning Då vid efterlevande makens död delning av boet enligt 1—4 %% skall Wleftmlt'lfm äga rum mellan hans egna arvingar, å ena, och den först avlidne makens (lemakens/löd arvingar, 11 andra sidan, kunna i avseende å nämnda delning regleina om arvskifte ej utan vidare äga tillämpning. Den först avlidne makens arvingar

äro successionsberättigade, ej på grund av arvsrätt efter den sist avlidne, utan såsom arvingar efter den först avlidne men med rätt att tillträda arvet först då efterlevande maken avlidit. Delningen mellan arvingarna å vardera sidan är således ej ett arvskifte efter den sist avlidne maken. Förrättningen är när- mast jämförlig med en bodelning i anledning av ena makens död, vilken upp- skjutits till andra makens frånfälle.

Enligt 13 kap. 1 % nya giftermålsbalken skall bodelning förrättas i den ordning, som i ärvdabalken är stadgad om arvskifte, och med iakttagande där— jämte av bestämmelserna i nämnda kap. De bland dessa bestämmelser upp— tagna vederlagsreglerna motsvaras av stadgandet i 3 % av detta kap. och i viss mån jämväl av bestämmelserna i 4.- 5. Vid sådan delning, som i detta kap. avses, är alltså en analog tillämpning av nämnda vederlagsregler ute- sluten. Av övriga bestämmelser äro några byggda på den förutsättningen, att båda makarna eller endera leva vid bodelningen, exempelvis bestämmelserna i 4 och 12 åå, och på sådan grund ej tillämpliga. Av skäl, som anföras vid detta kap. 12 &, har dock i nämnda paragraf särskild bestämmelse givits för det fall, att enligt 13 kap. 12 % nya giftermålsbalken efterlevande maken ägt taga all makarnas egendom, därest bodelning skett vid den först avlidne makens död. Såvitt angår bestämmelserna i 13 kap. 13 & nya giftermåls- balken, måste emellertid tagas i övervägande, i vilken utsträckning deni nämnda paragraf upptagna valrättsprincip bör gälla vid nu ifrågavarande delning mellan makarnas arvingar å ömse sidor. Att vardera makens arvingar - höra i överensstämmelse med den i nämnda paragraf upptagna huvudregeln äga på sin lott bekomma egendom, som under äktenskapet tillhört den ma— ken, och den sist avlidnes arvingar även egendom, som denne förvärvat efter den först avlidnes död, synes beredningen uppenbart. Då vidare mot det släktintresse, vilket kan vara förknippat särskilt med fastighet, som införts av endera maken, ej här __ såsom uti det i 13 kap. 13 % nya giftermåls- balken avsedda fall —— står hänsynen till en efterlevande make, synes det utan inskränkning böra tillåtas vardera makens arvingar att vid delningen uttaga fastighet, som införts av den maken, även om fastigheten i värde överstiger vad å deras lott belöper, såframt penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott. Beredningen har därför i förevarande paragraf första styc- ket upptagit bestämmelser, motsvarande stadgandena i 13 kap. 13 5 nya giftermålsbalken, samt i andra stycket allenast upptagit en förklaring av innehåll, att å förrättningen i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat. '

Vid delningen bör med ledning av bestämmelsernai 144: %% beräknas, huru stor del av behållningen belöper å vardera makens arvingar. Där-» efter bör fördelning ske av de i boet befintliga tillgångarna med tillämpning av de i denna paragraf första stycket givna regler. Vid utövningen av den valrätt, som tillkommer vardera makens arvingar, fordras principiellt enighet mellan arvingarna å den sidan. Särskild regel för fall av tvist har ej ansetts

böra givas i detta sammanhang utan först i samband med reglerna fö: fall av tvist vid arvskifte.

Sedan boets egendom fördelats mellan arvingarna a ömse sidor, skal. den egendom, som tillagts ena sidan, skiftas mellan arvingarna å den sidan enligt vanliga arvskiftesregler.

Al'f't'ilrninyrlv Har förskott ä arv givits vare sig av den först avlidne maken eller av jmf/9571! " den efterlevande, skall avräkning för förskottet ske å förskottstagarens arvs- lott. Bestämmelser härom finnas upptagna i 6 kap. 1 och 7 %% av förslaget. På samma sätt som, då bodelning och arvskifte sker vid en gift persons frånfälle, hänsyn måste tagas till givna förskott redan vid bodelningen mel- lan dennes arvingar oeh efterlevande maken, måste hänsyn till förskott. som givits av den först avlidne eller av den efterlevande under äktenskapet eller därefter, tagas vid den delning, som enligt bestämmelserna i förevarande kapitel äger rum vid efterlevande makens död mellan makarnas arvinga' ä ömse sidor. Av stadgandet i denna paragraf andra stycket får anses följa, att en analog tillämpning av de föreslagna bestämmelserna i 13 kap. 11 a % nya giftermålsbalken därvid skall äga rum. Beredningen får hänvisa till vad härom närmare anföres under 6 kap. 7 %. Den sffillniny, Den först avlidne makens arvingar, liksom arvingarna efter den sist "så?(ligg/%;:tavlidne, hava rätt allenast till viss andel av behållningen i dennes bo. avlidnesdi'i'in— De förra böra därför, lika litet som de senare, äga taga något ur boet. innan åaåolttff—fåållff; den avlidnes gäld infriats. För att de skola kunna komma till sin rätt, höra och (msrurfifr de äga deltaga i realisationen av tillgångar iboet och gäldens betalande. För— ”'.'-M valtningen av dödsboet efter den sist avlidne bör således tillkomma den- nes arvingar och arvingarna efter den först avlidne i förening. Är boet belastat med gäld, bör samma avträdesplikt åvila den först avlidne makens arvingar som arvingarna efter den sist avlidne, om de vilja undgå personligt ansvar för den senares gäld. Taga de sin del i boet, innan den avlidnes gäld guldits, böra de, då de sålunda brutit mot sin plikt att först ombesörja gäldens betalning, drabbas av samma påföljd som arvingarna efter den sist avlidne. l förevarande paragraf sista stycket har därför upptagits den bestäm— melse, att i avseende å dödsboets förvaltning och ansvar för den dödes gäld skall vad om arvinge gäller äga motsvarande tillämpning jämväl å arvinge efter den först avlidne.1

Skulle delning ske, innan efterlevande makes gäld guldits, måste efter överenskommelse före delningen egendom till täckning av gälden tilldelas de arvingar, som skola i förhållande till de andra svara för gälden.

1 Såsom i not 1 ä 5. 167 framhållits, anses enligt rådande rättspraxis rörande inbördes testa- menten, vare sig efterlevande maken tillerkänts äganderätt under livstiden eller nyttjanderätt till den först avlidnes kvarlåtenskap, dennes arvingar hava inträtt i sin rätt redan vid den först avlidnes död, allenast med den inskränkning, som följer av förordnandet till förmån för efterlevande maken. Den först avlidnes arvingar anses ej genom förordnandet vara >från all delaktighet i boet uteslutna». Den först avlidnes arvingar hava således redan vid nämnda tid- punkt avträdesplikt. Jfr N. J. A. 1903 s. 137.

För det fall, att äldre giftermålsbalken gällt i fråga om makarnas förmögen— hetsförhällanden, meddelas bestämmelser om delningen av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne i förslaget till lag angående införande av lagen om arv.

11 &

Den rätt att leva i oskiftat bo med bröstarvingar, som enligt dansk och nor-sl..- lagstiftning tillkommer efterlevande make, upphör, i händelse denne går i nytt gifte. Samma ståndpunkt intager det danska förslaget till lov om begte- fazllers arveret og uskiftet bo. Motsvarande regel gäller i fråga om den fort— satta egendomsgemenskapen (fortgesetzte Giitergemeinschaft) enligt tysk och schweizisk rätt. Den usufruktuariska rätt (Nutzniessung) till viss andel av den dödes kvarlåtenskap, som efterlevande make enligt schweizisk lagstiftning äger åtnjuta vid sidan av den dödes skyldemän av första och andra paren— telen, upphör däremot ej i fall av omgifte, men efterlevande maken är skyl- dig att på begäran av arvingarna ställa säkerhet. Den usufruktuariska rätt (usufruit), som enligt fransk lagstiftning tillkommer efterlevande make, när den döde efterlämnat arvsberättigade släktingar, upphörde tidigare vid om— gifte, ifall bröstarvingar funnos efter den döde, men skall enligt är 1917 vid— tagen lagändring ej upphöra ens i nämnda fall.

De inbördes testamenten, som för närvarande i stor utsträckning förekomma mellan makar, innehålla ej sällan bestämmelser för fall av omgifte. Av den förut omförmälda särskilda statistiken över inbördes testamenten inhämtas sälunda, att av de 4,132 inbördes testamenten, rörande vilkas innehåll under- sökning verkställts, 448 (10,84 %) innehöllo bestämmelse, att den rätt, som genom testamentet tillerkändes efterlevande maken, icke skulle tillkomma honom, såframt han ingick nytt gifte. I 137 av nämnda 448 testamenten var denna påföljd stadgad allenast för det fall, att bröstarvingar funnos, när om— giftet ägde rum. Av de 719 testamenten, varigenom nyttjanderätt upplåtits till den efterlevande, innehöllo 131 (18,22 %) bestämmelse om nyttjanderät- tens upphörande vid omgifte. Av de 2,039 testamenten, däri efterlevande maken tillagts äganderätt eller fri förfoganderätt under livstiden till kvarlåten— skapen med eller utan föreskrift om viss sekundosuccession vid efterlevande makens död, synes omkring 193 (9,47 %) hava innehållit bestämmelse om rät— tens förverkande vid omgifte. Av statistiken framgår icke. i huru många fall bestämmelse för fall av omgifte intagits i inbördes testamente, då den först avlidne efterlämnat bröstarvingar, skyldemän av andra parentelen eller av- lägsnare släktingar.

Den efterlevande makens arvsrätt efter den först avlidne är, såsom förut framhållits, grundad å den samhörighet äktenskapet medför. Arvsrätten är en verkan av äktenskapet, och från denna synpunkt kunde det måhända synas naturligt, att den förfölle, om efterlevande maken träder i nytt gifte. Emel— lertid är det alltid förenat med betänkligheter att stadga en ekonomisk förlust.

lvl/'forleua-mle makens om gifte.

Inbördes tes- tumenten mellan makar.

Beredningcns yttrande.

såsom påföljd av ett äktenskap. Även om man frånser den fara för utom- äktenskapliga förbindelser ett sådant stadgande kan medföra, lägger det ett band på individen, som i många situationer mäste kännas ogrundat och för— _hatligt. Av den ovan omförmälda statistiken över inbördes testamenten mellan

Boets debt-in!) vid efterlevan- de makens död efter omgif/e.

makar framgår, att en sådan påföljd av omgiftet i regel ej finnes föreskriven i dessa testamenten. Visserligen torde detta ej alltid utgöra bevis för att en sådan bestämmelse icke skulle hava stått i överensstämmelse med den först avlidnes verkliga önskningar. Vid upprättandet av ett inbördes testamente draga sig makarna ej sällan för att bringa denna ömtåliga fråga på tal, och dessutom tänker vardera maken ofta främst på att tillgodose sitt eget intresse av handlingsfrihet, för den händelse han skulle överleva den andre. Men även om i många fall en make, såframt han kunnat förutse, att hans bortgång skulle inträffa före andra makens, skulle varit benägen att i testamentet upp- taga ett förbehåll för omgifte, framgår dock av den omfattning, vari sådant förbehåll saknas, att det vanligen synes billigt och riktigt, att den efterlevan- des handlingsfrihet ej beskäres i detta hänseende. Åtminstone torde detta vara fallet, då bröstarvingar ej finnas: Och med hänsyn främst därtill, att den arvsrätt, som enligt bestämmelserna i detta kapitel tillerkännes efter— levande make, äger rum, allenast då den först avlidne ej efterlämnar bröst— arvinge, har beredningen ansett efterlevande makens omgifte ej höra med- föra någon rättsförlust för honom, ehuru ett nytt äktenskap, särskilt om däri födas barn, medför uppkomsten av intressen, som starkt kollidera med den först avlidne makens arvingars. Skulle emellertid den efterlevande genom gåvor till make eller barn i det nya äktenskapet eller genom andra åtgärder bringa arvingarnas rätt i fara, äga de till sitt skydd påkalla avskiljande jäm- likt bestämmelserna i 5 %. - Då efterlevande make, som enligt inbördes testamente tillagts äganderätt till makarnas bo med föreskrift, att boet. skall vid den efterlevandes död delas mellan dennes och den först avlidnes arvingar, och utan förbehåll om skifte i fall av omgifte, före den 1 januari 1921 trädde i nytt gifte, uppstodo på grund av den äldre förmögenhetsordningen _ med den sammanblandning av den efterlevandes egendom med den nya makens, som därav blev en följd mycket stora svårigheter, då bodelning och skifte skulle äga rum vid efter- levande makens död.1 Med den nya förmögenhetsordningen medför ett Oin—

1 Om efterlevande make, som genom inbördes testamente tillerkänts full äganderätt till boet vid den först avlidnes död, dock med förbehåll att efter båda makarnas frånfälle kvarlåtenska- pen skall delas mellan vardera makens arvingar, sedermera träder i nytt gifte, har den nye maken ansetts ej på grund av äktenskapet förvärva giftorätt i den avlidne makens lott i boet. Jfr N. J. A. 1900 s. 284, 1904 s. 79 och 1921 s. 497. Sådan giftorätt kan naturligen ej heller tillkomma honom på grund av äktenskapsförord med efterlevande maken. Jfr N. J. A. 1922 s. 118. Vid efterlevande makens död har den först avlidne makens arvingar ansetts äga utbekomma hälften av dåvarande behållning i boet, när det ej upplyste, att egendom i boet införts av den nye maken. Andra hälften har ansetts höra gå i delning mellan den sist avlidnes arvingar och den nye maken. Jfr N. J. A. 1904 s. 79 och 1921 s. 497. Se dock N. J. A. 1905 s. 148. Om åter vid den sist avlidne makens död boet visas vara förkovrat därigenom, att den nye maken däri infört egendom, torde andel i denna förkovran ej tillkomma den först avlidnes lrving-

gifte ej samma tekniska delningssvårigheter. Vardera maken behåller i det nya äktenskapet förvaltningen av sin egendom, och som den nye makens giftorättsanspråk ej bör lända till minskning av den först avlidne makens arvingars rätt i den efterlevandes egendom, böra bestämmelserna om giftorätt äga tillämpning i avseende å efterlevande makens egendom, allenast såvitt de ej strida mot den delrätt, som belastar egendomen. Om äktenskapsförord ej upprättas, böra således visserligen de i nya giftermålsbalken stadgade förvalt— iiingsinslmänkningar anses gälla i fråga om all den av efterlevande maken införda egendomen. Men vid bodelning i det nyaäktenskapet kan den nya makens giftorättsanspråk ej medföra rätt till andel i den del av efterlevande makens egendom, som är föremål för arvingarnas successionsrätt. Å andra sidan bör deras snceessionsanspråk ej sträcka sig till den egendom, efter— levande maken kan erhålla på grund av sin giftorätt i den nya makens egendom.

Med hänsyn till det anförda stadgas i förevarande paragraf, att om efter- levande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning enligt detta kap. 1—4 S% av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum, innan bodelning må förrättas. Delning av efterlevande makens giftorättsgods och enskilda egendöm mellan den först avlidne makens arvingar, å ena sidan, och efterlevande makens rättsinnehavare, d. v. s. hans make och arvingar, a andra sidan, skall ske i samma ordning, som om den efterlevande. ej trätt i nytt gifte. Sedan den dödes gäld guldits, skall således hans behållna egen— dom delas i t'å lika delar, om ej avvikelse från den lika delningen skall äga rum enligt 2—4 åå. Den ena hälften tilldelas den först avlidne makens arvingar. Därefter ingår den andra hälften i bodelning mellan efterlevande makens arvingar och den nya maken, därvid först gäldstäckning sker å den nya makens sida och sedan vederlagsanspråk uttagas. Skulle varken ma- karnas arvingar eller den nya maken påfordra betalning av den dödes gäld före delningen, måste naturligen vid delningen av den dödes egendom överens- kommelse träffas om vem som skall svara för betalningen av gälden och egen- dom till motsvarande belopp tilläggas honom före delningen.

Emellertid kan det inträffa, att bodelning i det nya äktenskapet skall äga Bodelniag rum av annan anledning än efterlevande makens död. Det nya äktenskapetäteängå'åqzåf kan ju upplösas t. ex. genom nya makens död. Bodelning kan vidare äga rum lcd-ning än. mellan efterlevande maken och hans nya make till följd av boskillnad, äkten— Sääfeljågaåil;

ar. Jfr N.J.A. 1904 s. 7!) och 1920 s. 413. I sådant fall torde dessa arvingars lott böra beräk- nas i boets behållning efter avdrag av nämnda förkovran och, sedan deras lott uttagits, åter- stoden gå i delning mellan efterlevande makens arvingar och den nye maken. Emellertid är den rätt, som tillkommer den först avlidnes arvingar, en rätt allenast till viss andel av kvar- låtenskapen vid efterlevande makens död. Då arvingarnas rätt således ej avser vissa förmögen— hetsföremål i efterlevande makens bo, är ej viss egendom i boet på grund av deras anspråk att anse såsom enskild. Jfr N. J. A. 1905 s. 148. De förvaltningsinskränkningar gälla således, som äro stadgade i avseende & fast egendom och vissa lösören, under förutsättning att egen- domen i äldre åktenskap ingår i samfällda boet och i äktenskap, där nya giftermålsbalkens bestämmelser äro gällande, i endera makens giftorättsgods. '

skapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Om man isadant fall tilläte en bodelnings förrättande utan hänsyn till den först avlidne makens arvingars successionsanspråk, bleve följden, att den nye makens ställning bleve långt gynnsammare än om bodelning ägt rum till följd av efterlevande makens död. Om efterlevande maken äger giftorättsgods 100,000 kr. och den nya maken 40000 kr., skulle en delning i anledning av efterlevande makens död, under förutsättning att avvikelse från den lika delningen mellan hans rätts- innehavare och den först avlidnes arvingar ej skall äga rum enligt 2—4 %& medföra, att'den först avlidnes arvingar finge 50,000 kr. och att 90,000 kr. skulle delas mellan den nye maken och den efterlevandes arvingar. Den nye maken skulle få 45,00() kr. och den efterlevandes arvingar -'tö,000 kr. Om efterlevande maken och den nya maken kort före den förres död enade sig om boskillnad, skulle, om en regel ej gåves, en bodelning medföra, att den nya maken finge 70,000 kr. och den efterlevande 70,000 kr., som vid hans död komme att. gå i delning mellan den först avlidnes arvingar och den efterlevandes med 35,000 kr: till vardera sidan. När bodelning äger rum till följd av annan orsak än efterlevande makens död, bör den nya maken ej bekomma mera än han skulle fått, om bodelning förrättats till följd av sistnämnda orsak. Efterlevande maken bör äga att. före bodelningen av sitt behållna giftorättsgods och enskilda egendom uttaga gods till värde mot- svarande vad som enligt 1—4 åå belöper & den först avlidnes arvingar. [ ovannämnda fall bör således efterlevande maken äga. först uttaga 50,000 kr.. och sedan bör återstoden delas mellan honom och hans nya make. Den senare bör således vid bodelningen erhålla 45,000 kr. och efterlevamle maken 45,000 kr. jämte ovannämnda belopp 50,000 kr. eller sammanlagt 95,000 kr.

Då efterlevande maken dör, sedan bodelning förrättats av anledning, som i förevarande paragraf andra stycket sägs, kommer delning att ske av hans då förhandenvarande förmögenhet, enligt den delningsnorm, som stadgas i 1—4 %% Detta medför, att om i ovannämnda fall den efterlevande dör kort efter bodelningen, den först avlidnes arvingar fä 47,500 kr. och den efter— levandes arvingar 47,5OO kr. och ej de förra 50,000 kr. och de senare 45,000 kr., som de skulle hava erhållit, om bodelningen skett till följd av den efter- levandes död. Att upptaga regler om jämkning av den ursprungliga delnings- normen i dessa fall har beredningen ej ansett erforderligt.

Att märka är, att det naturligen ankommer på efterlevande maken att vid bodelning av orsak, varom i andra stycket sägs, påkalla uttagning av egen- dom till täckning av den först, avlidnes arvingars successionsanspråk. Skulle efterlevande maken underlåta detta, innebär bodelningen en avhändelse, som grundar ersättningsanspråk enligt 33 %.

1

Är den egendom, som vid bodelning i anledning av makes död tillkommer l'erlmn._clär- den efterlevande, ringa, äger han enligt 13 kap. 12 % nya giftermålsbalken av %.?iiifiiålyf? makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag saint arbetsredskap och andra mtl/(ens död lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om den lott, 517; 523135; som tillkommer den avlidne makens arvingar, därigenom skulle lida inskränk-Js' kupulaå ning. Enligt bestämmelse i förenämnda paragraf, vartill förslag nu jämväl-'/]壀f7;.zzgdfågå' t'ramlägges av beredningen, skall efterlevande maken äga av giftorättsgodset, hela krm-- sävitt det räcker, städse bekomma egendom till så stort värde, att den jämte [("eMkapen' egendom, som mä enskilt tillhöra honom, i värde uppgår till tretusen kronor. lanlai'itag från nämnda bestämmelser har stadgats allenast för det fall, att efter den först avlidne finnes bröstarvinge, som ej är avkomling jämväl till efterlevande maken, eller ock barn utom äktenskap, som har rätt till under— hållsbidrag ur kvarlatenskapen. Frånsett sistnämnda undantag äger således efterlevande maken, dä makarnas sammanlagda giftorättsgods ej i värde över— stiger tretusen kronor, bekomma allt giftorättsgodset, såframt. han ej har enskild egendom. För de under ifrågavaainde omständigheter sällsynta fall, då en- skild egendom finnes, äger han bekomma giftorättsgodset, om detta och hans enskilda egendom sammanlagt ej överstiga tretusen kronor. Överstiger gifto- rättsgodset och, om efterlevande maken har enskild egendom, denna egendom tretusen kronor, äger han dock bekomma allt giftorättsgodset, såframt det består allenast i bohag samt arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, och boet i allt fall måste anses ringa. Där- emot mä efterlevande maken, om den först avlidne ägt enskild egendom, ej enligt ovannämnda paragraf taga sådan egendom.

Även i de fall, då efterlevande make, med tillämpning av bestämmelserna i 18 kap. 12 % giftermålsbalken, äger vid den först avlidnes död taga all makarnas egendom, fordras en bodelningsförrättning. Vid förrättningen skall fastställas, att sådana omständigheter äro för handen, som avses i nämnda paragraf, och den först avlidne makens arvingar hava därvid tillfälle att fram— ställa erinringar; Dä enligt förevarande kap. 1 & efterlevande maken har arvsrätt efter den först avlidne, är han ensam rättsägare i boet efter denne. En bodelning kan därför ej komma till stånd under annan förutsättning än att efterlevande maken avstår från sin arvsrätt. Det har synts beredningen olämpligt, att efterlevande makens rättsställning, om han på grund av arvs— rätt enligt bestämmelserna i förevarande kap. övertager ett ringa bo, skall bliva en annan, än om han med tillämpning av 13 kap. 12 % nya gifter- målsbalken övertager boet vid en av honom påkallad bodelningstörrättning. När vid den först avlidne makens död läget är sådant, som i nämnda para- graf avses, bör enligt beredningens mening efterlevande maken äga taga boet med full frihet från alla anspråk frän arvingarna till den först avlidne. I dylika fall komma, särskilt när den efterlevande är hustrun eller en man

vid mera framskriden ålder, tillgångarna i boet vanligen att i väsentlig om- fattning tagas i anspråk för den efterlevandes konsumtion. Det intresse för upprätthållandet av en arvsrätt till förmän för skyldemän av andra paren» telen vid efterlevande makens död, som eljest kan antagas hava förelegat hos den först avlidne, kan ej antagas hava varit för handen i dessa fall. Även synes det beredningen olämpligt att i fråga om så ringa bon bestäm- melserna i övrigt i detta kap. bringas till tillämpning. Beredningen föreslår därför, att om efterlevande maken ägt, med tillämpning av stadgandenai 13 kap. 12 % giftermålsbalken, vid bodelning efter den först avlidne bekomma hela kvarlåtenskapen, skola, även 0111 maken begagnat sig av den arvsrätt, som enligt detta kap. tillkommer honom, och bodelning således ej skett, den först avlidne makens arvingar ej äga vid efterlevande makens död taga del i hans 110. Skulle vid efterlevande makens död den först avlidnes arvingar kräva delning av boet, åligger det naturligen efterlevande makens rättsägare att visa, att omständigheterna vid den först avlidnes frånfälle voro sådana, att kvarlåtenskapen efter denne skolat, om bodelning skett, i dess helhet tillfalla efterlevande maken. I berörda hänseende kommer i första hand bouppteck- ningen efter den först avlidne att tjäna till upplysning.

Enligt bestämmelserna i 13 kap. 12 % giftermålsbalken äger vid bodelning i anledning av makes död den efterlevande ej alltid att under ovan angivna förhållanden taga all makarnas egendom. Dessa bestämmelser kunna ock för— anleda, att efterlevande maken visserligen erhåller egendom till värde över— stigande vad han utan en tillämpning av 13 kap. 12 % ägt bekomma, men att övrig egendom tillägges den först avlidnes arvingar. Den avlidnes enskilda egendom skall såsom förut nämnts alltid tilläggas hans arvingar. Det kan så- lunda tänkas, att den efterlevande äger bekomma allt giftorättsgodset, medan den avlidnes enskilda egendom övergår å hans arvingar. Det kan vidare tänkas, att den efterlevande visserligen äger bekomma giftorättsgods till högre värde än som motsvarar giftorättsdelen, men att återstoden av giftorättsgodset går till andra sidan. Finnes exempelvis i boet allenast giftorättsgods till värde ava 5 ,000 kr., äger efterlevande maken erhålla egendom till värde av 3,000 k1. och den avlidnes arvingar till värde av 2,000 kr.

Då sålunda ställningen i boet vid den först avlidne makens död var sådan, att den efterlevande med tillämpning av 13 kap. 12 % giftermålsbalken ägt övertaga'ej hela boet utan allenast större del därav än som eljest skolat be- löpa å honom, synes det beredningen icke grundat, att om han till följd av arvsrätt enligt förevarande kap. bekommit hela kvarlåtenskapen efter den först avlidne, efterlevande makens arvingar skola äga vid delning av boet. efter honom påkalla sådana avvikelser från huvudregeln, som i 13 kap. 12 % giftermålsbalken äro stadgade av hänsyn till efterlevande makens intressen. Allenast för det fall, att efterlevande maken enligt 13 kap. 12 % giftermåls- balken ägt bekomma hela kvarlåtenskapen, skall hänsyn tagas till de om— ständigheter, som omförmälas i nämnda paragraf. I annat fall skall med

hänsyn till nämnda omständigheter avvikelse ej ske från den delning av boet vid efterlevande makens död, som föreskrives i 1 $,.

13 %. Det i förevarande paragraf upptagna stadgande är till innehållet fullt över— Artrariiftför ensstämmande med bestämmelsen i andra stycket av lagen den 11 juni 1920 gång????

om makes arvsrätt. vissa fall ute- 14 & slut/'n.

De förut i detta kap. upptagna regler avse endast det fall, då efterlevande Testamente, make på grund av lag tillträtt antingen hela kvarlåtenskapen efter den först ägg?/%;; avlidne eller återstoden därav, sedan vissa legat utgått, eller ock andel av g(td tila/fe bli- kvarlåtenskapen till följd därav, att den först avlidne tillagt annan än efter- ;åiitigiltimsål levande maken andel av densamma. I dessa fall äga enligt 1 och 2 %% den testaments- först avlidne makens närmaste skyldemän av andra parentelen vid efterlevande mym'e' makens död taga den andel av dennes bo, som får anses motsvara arvet efter den först avlidne, och i fråga om rättsförhållandet mellan efterlevande maken och den först avlidnes arvingar gälla ovan upptagna bestämmelser. Önska makar, som sakna bröstarvingar, en annan ordning för successionen än i 1 $ sägs, äga de såsom hittills upprätta testamente. Det kan sålunda tänkas, att makarna vilja, att den efterlevande skall erhålla kvarlåtenskapen efter denl först avlidne utan det villkor om sekundosuccession, som lagen upp- ställer i fråga om makes arv. Hava därför makar genom inbördes testa- mente förordnat, att kvarlåtenskapen efter den av dem, som dör före den andre, skall tillfalla den efterlevande, utan bestämmelser om sekundosucces- sion vid dennes död, äger efterlevande maken jämväl för dödsfall förfoga över den egendom han i testamente erhållit efter den först avlidne och, om han ej träffat dylikt förfogande, tillfaller egendomen hans, ej den först av- lidne makens arvingar.

Makarna kunna vidare väl vilja, att efter den först avlidnes död hela kvar- Testamente, låtenskapen efter honom eller andel därav eller återstoden, sedan viss egen-såzgf7'åmfåfå'l_ dom eller visst belopp utgått, skall tillfalla den efterlevande, men Önska upp— fande före- ställa särskilda föreskrifter om successionen vid efterlevande makens död islfgfåosm'ä? vad som tillfallit denne efter den först avlidne. Sålunda kan en gift person, sion. - ehuru han ej äger skyldemän av andra parentelen, önska, att kvarlåtenskapen efter honom visserligen skall, om han dör före sin make, tillfalla den efter— levande men vid dennes död'övergå å hans egna avlägsnare arvsberätti- gade eller icke arvsberättigade skyldemän. En person, som äger skyldemän av andra parentelen, kan vilja tillägga viss eller vissa av dem rätt till hans lott vid andra makens död. Och vare sig en person äger skyldemän av andra parentelen eller icke, kan han önska, att hans kvarlåtenskap efter makens död skall tillfalla en oskvld person eller en institution. Har testamente av så- dant innehåll upprättats, utan att närmare bestämmelser givits om efterlevande makens och sekundosuccessorernas rättsställning, anser beredningen, att de

grunder, som åberopats för reglerna i detta kapitel, jämväl äga giltighet., och föreslår därför, att vad i detta kapitel är stadgat skall äga motsvarande till— lämpning. Bestämmelse därom har upptagits i förevarande paragraf.

Då enligt den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen vad i detta kapitel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, när efterlevande makt,» genom testamente erhållit kvarlåtenskapen efter den först avlidne med sär- skilda föreskrifter i fråga om successionen i nämnda kvarlåtenskap vid efter- levande makens död, bör utan uttryckligt stadgande följa, att vadi detta kap. är stadgat jämväl skall äga tillämpning, såframt make itestamente givit allenast särskilda föreskrifter om successionen vid efterlevande makens död i den andel av dennes bo, som eljest skolat tillfalla den först avlidnes arvingar enligt 1 Q, men i övrigt lämnat efterlevande makens rätt till arv enligt nämnda lagrum oberörd.

I fråga om testamente, varigenom make tillerkänt den efterlevande kvar- låtenskapen med föreskrift om särskild succession däri vid dennes död, skola de förut i detta kapitel givna bestämmelser äga motsvarande tillämpning, "allenast såframt ej i testamentet annorlunda förordnats. Sålunda kan i testamentet stadgas, att behållningen i boet vid efterlevande makens död skall utan hän— syn till den minskning boet må hava undergått delas lika mellan rätts- ägarna å ömse sidor, eller att avskiljande ej må påkallas till följd av för— hållande, som avses i ö &. Sådana stadganden kunna naturligen jämväl givas i testamente, som i övrigt lämnar lagens regler om succession och sekundo- succession efter avliden gift person orubbade.

Annat festa- Då en arvlåtare genom testamente tillagt annan än make kvarlåtenskapen %?;ng Älgå" eller andel därav och tillika meddelat föreskrift, att efter den förste testaments- sekundosuc- tagarens död vad denne erhållit skall tillfalla vissa skyldemän till arvlåtaren ””s”-”"' eller andra personer,'skulle det jämväl kunna ifrågasättas, att de bestämmelser. som finnas upptagna i detta kap., i viss omfattning erhölle analogisk tillämp— ning, såvitt ej annat föreskrivits i testamentet. Detta är emellertid en fråga. som ej lämpligen bör tagas under övervägande förrän i samband med br- handlingen av testamentsrätten. Beredningen har ansett sig böra i förevarande lagförslag behandla allenast de fall, då testamente gjorts till förmån för arvs- berättigad make med föreskrift om sekundosuccession. Detta har skett pa grund av det nära samband, som består mellan sådana testamenten och lagens regler om arvsrätt för efterlevande make. Ett fastställande i lag av arvsrätt för efterlevande make med sekundosuccessionsrätt för den först avlidnes arvingar i överensstämmelse med beredningens förslag, utan att

samtidigt bestämmelser givas rörande ,testamentarisk sekundosuccession efter make såsom universell testamentstagere, skulle lätt kunna» leda till åtskilliga från praktisk synpunkt stötande konsekvenser i rättstillämpningen. Da förevarande lagförslag bör kunna behandlas för sig, utan att förslag till lagstiftning om testamente avvaktas, hava därför de i 14 % upptagna bestäm— melser ansetts böra framläggas i detta sammanhang, utan hänsyn därtill att

det under det fortsatta arbetet måhända visar sig, att de lämpligen böra in— förlivas med sistnämnda lagstiftning.

Ej ens för det fall, att en gift person, som vid sin död efterlämnar bröst— arvingar och i testamente förordnat exempelvis, att halva kvarlåtenskapen skall tillfalla efterlevande maken med villkor, att vad han sålunda erhållit skall vid hans död övergå å den först avlidne makens bröstarvingar, har be- redningen ansett sig böra föreslå, att vad i förevarande kapitel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning. Av skäl, som angivits i inledningen till detta kapitel, har beredningen ansett sig ej böra föreslå, att rätt till arv till— erkännes efterlevande make, då den först avlidne efterlämnat bröstarvingar. lån av de främsta uppgifterna under det fortsatta arbetet på testamentsrättens område blir utarbetandet av bestämmelser rörande inbördes testamenten mel— lan makar särskilt för det fall, då bröstarvingar finnas. Först i sammanhang därmed bör övervägas, huruvida för det fall, att makar genom testamente tillagt den efterlevande kvarlåtenskapen efter den avlidne — inom de av lagen i fråga om bröstarvingar uppdragna gränser — och tillika föreskrivit, att den först avlidnes bröstarvingar äga vid efterlevande makens död taga den testamenterade egendomen, de i detta kap. givna regler böra helt äga motsvarande tillämpning, såframt ej i testamentet annorlunda förordnats. Att i vissa hänseenden avvikande regler kunna ifrågasättas framgår av vad be- redningen yttrat vid detta kap. 11 vå.

Ehuru bestämmelse ej upptagits om tillämplighet av här givna stadganden i fråga om andra testamenten, än som avses i 14 %, kan naturligen i ett testamente, varigenom arvlåtare tillägger någon rätt till kvarlåtenskapen med föreskrift om sekundosuccession, arvlåtaren meddela föreskrifter rörande den 4 förste och den andre successorns inbördes ställning i huvudsaklig överens—' stämmelse med stadgandena i detta kapitel. Sålunda kan arvlåtaren föreskriva, att om den förste successorn vill begagna sin rätt enligt testamentet, skola vid dennes död i fråga om minskning och förkovran av egendomen motsvarande bestämmelser gälla, som finnas upptagna i detta kap. Däremot kan en arv- låtare ej genom testamente tillägga sekundosuccessorerna rätt att hos dom— stol påkalla avskiljande. ,

Den rättsställning, som tillkommer en person, vilken på grund av testamente erhållit viss individuell egendom med föreskrift om sekundosuccession iden- samma, erbjuder ej sådan likhet med den rättsställning, som enligt detta ka- pitel tillkommer efterlevande make såsom arvinge, då efter den först avlidne finnas skyldemän av andra parentelen, att frågan om verkningarna av ett dylikt testamente, även om detsamma avsett arvsberättigad make, ansetts böra upptagas till behandling i detta sammanhang. Bestämmelser rörande sådana legat komma att övervägas först i samband med behandlingen av testaments- rätten. '

Fråga om lindring i 25 5 av förord— ningen den 19 november 1.914 om arvs-

Då den sekundosuccession, som enligt detta kap. 1 % skall äga rum för den först avlidne makens skyldemän av andra parentelen i efterlevande ma kens egendom, är grundad å deras rätt till arv efter den först avlidne, bör deras skyldighet att utgiva arvsskatt bestämmas efter skyldskapsförhållandet

skaft ochskatttill den först avlidne. Detsamma synes beredningen böra gälla, då arvlåtare

för gåva.

Fransk rätt. 1734 års lag.

genom testamente tillagt efterlevande maken hela kvarlåtenskapen eller andel därav eller återstoden, sedan viss egendom eller visst belopp utgått, samt tillika föreskrivit, att vad sålunda tillagts efterlevande maken skall vid hans död tillfalla skyldeman av andra parentelen eller annan än sådan skyldeman. Med hänsyn härtill torde 25 å i förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva böra undergå jämkning. Härvid synes böra tagas under övervägande, huruvida icke även för andra fall, då egendom pa grund av testamente tillfaller först en testamentstagare och efter honom en annan, den senares skattskyldighet bör i överensstämmelse med vad från suceessionsrättslig synpunkt måste anses naturligt, bestämmas efter hans skyldskapsförhållande till testamentsgivaren.

3 KAP.

Om den arvsrätt, som tillkommer barn utom äktenskap, så ock om arvsrätt efter sådant barn.

Enligt 1734 års lag följde arvet i regel den i äktenskapet grundade skyld— skapen. Barn utom äktenskap saknade all rätt, till arv ej blott efter fader och fädernefränder utan även efter moder och mödernefränder. Däremot skulle med barnets egen kvarlåtenskap förfaras såsom med annat arv. Emellertid tillerkändes i icke ringa utsträckning äkta börd även åt barn, vars föräldrar ej ingått vigselfäst äktenskap. Äkta börd tillkom sålunda icke blott barn, vars föräldrar förenats i ofullkomnat äktenskap, utan jämväl barn, som enligt 5 kap. 1 % giftermålsbalken eller 8 kap. 1 % ärvdabalken legitimerats genom efterföljande trolovning eller äktenskapslöfte, vars fullbordan genom vigsel hindrats genom faderns eller moderns död, så ock barn, som avlats under äktenskapslöfte, utan att sedermera dom enligt 3 kap. 10 % giftermålsbalken eller kyrkotagning följt. Vidare åtnjöt barn, avlat i våldtäkt, äkta börd.

Såväl fader som moder till barn av oäkta börd voro skyldiga att giva det nödtorftig föda och uppfostran, till dess det kunde sig själv försörja, och det har ansetts, att barnet vid faderns eller moderns död ägde av kvarlåten- skapen utbekomma ett bidrag, svarande mot vad den döde skolat utgiva till barnets underhåll.

Så småningom tillerkändes emellertid barn av oäkta börd arvsrätt efter moder och mödernefränder. Enligt förordningen den 14 april 1866 skulle

sålunda oäkta barn, som ej avlats under moderns äktenskap eller i förbjudna led, äga, därest modern låtit som sitt anteckna barnet i kyrkoboken, lika med äkta barn taga arv efter modern i den egendom,.som ej utgjorde bröst- arvinges laglott, och genom lagen den 17 mars 1905 likställdes oäkta barn i fråga om arv efter moder och mödernefränder med äkta barn. Detta gällde, även om barnet avlats under moderns äktenskap eller i förbjudna led. Endast den inskränkning stadgades för oäkta barns arvsrätt, att om arvingen var okänd hans talan förlorades, om han ej inom natt och år från det arvet föll anmälde sig hos den, som satt i boet, eller hos rätten eller domaren.1

Då genom lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upp- lösning de ofullkomnade äktenskapen avfördes ur lagstiftningen, tillerkändes dock fortfarande barn, som var avlat i trolovning eller vars föräldrar efter barnets avlelse ingått trolovning med varandra, äkta börd. Ändring härutinnan ägde emellertid rum redan år 1917.

Enligt lagarna den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd och om barn utom äktenskap har barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, äktenskaplig börd. Annat barn är att anse såsom barn utom äktenskap. Ingå, efter det barn blivit fött utom äktenskap, dess föräldrar äktenskap med varandra, blir barnet legitimerat och är att betrakta såsom varande av äktenskaplig börd. Är barn utom äkten— skap avlat i trolovning eller hava dess föräldrar efter dess avlelse ingått tro— lovning med varandra, är barnet ett s. k. trolovningsbarn och intager en i vissa avseenden privilegierad ställning. Även om vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade eller besvågrade, att äktenskap dem emellan måste återgå, eller endera var gift med annan, är barnet att anse såsom trolovningsbarn, där föräldrarna eller en av dem var i god tro. Att märka är emellertid, att enligt lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning, vars bestämmelser numera överförts till nya giftermålsbalken, någon skillnad ej göres mellan trolovning och äktenskapslöfte. Till trolovning skall hänföras varje överenskommelse mellan man och kvinna om äktenskaps ingående utan avseende därå, huruvida överenskommelsen av en eller annan anledning hemligliållits.

Gällande bestämmelser om det utomäktenskapliga barnets rättsställning jäm— Lagen d. 14 väl i arvsrättsligt hänseende återfinnas i lagen den 14 juni 1917 om bam'f"åifmigffoåfn utom äktenskap. ('i/rtenskap.

Enligt nämnda lag skall den, som i viss ordning erkänt sig vara fader till ett utom äktenskapet fött barn, anses vara dess fader, om erkännandeti samma ordning vitsordas av barnets moder. Bevisning må dock sedermera föras därom, att den, som sålunda erkänt faderskapet, ej är barnets fader. Äger erkännande ej rum, skall faderskapet fastställas genom dom, om det

1 I fråga om rättsutveeklingen i vårt land hänvisas i övrigt till den därför lämnade redogörel- sen i lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken, del III s. 56—70.

utredes, att den, mot vilken talan föres, haft samlag med modern under tid, då barnet kan hava avlats (konceptionstiden), och det ej är uppenbart, att barnet icke avlats vid det samlaget. Den, mot vilken talan föres, kan icke ziberopa, att jämväl annan man haft umgänge med modern under konceptions- tiden (exceptio plurium concumbentium eller förkortat exceptio pluriuna).1

Den, som på grund av erkännande eller dom skall anses vara barnets fader, är jämte modern skyldig giva barnet underhåll efter vad med avseende åt båda föräldrarnas villkor mä anses skäligt. Som modern till barn utom äktenskap i regeln har vårdnaden om detta, är fadern skyldig att utgiva underhållsbidrag.

Barnet äger taga arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem, säsom vore barnet av äktenskaplig börd. Däremot äger barnet arvsrätt efter sin fader, allenast om det är trtiilovningsbarn. I sådant fall ärves barnet även av fadern, men arvsrätt mellan barnet och fädernefränder äger ej rum. Dör fader till barn utom äktenskap, skall emellertid, om barnet ej har arvsrätt efter honom, det. belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden av faderns underhållsskyldighet. mot barnet, före arvs— och testamentslotter utga av behållningen i boet. Barnet må dock ej bekomma större del av boet, än det skulle hava fått, om det varit av äktenskaplig börd. '

Barnet erhåller moderns släktnamn eller, om hon är gift eller frånskild hustru, det släktnamn, som tillkom henne såsom ogift. Fadern, sä ock, där modern är gift, hennes make må dock giva barnet sitt släktnamn, såframt samtycke till ändring av namnet gives av den, som har vårdnaden om barnet, och av barnet själv, om det fyllt aderton år. Är barnet trolovningsbarn, äger den, som har vårdnaden, eller barnet själv, om det är myndigt, bestämma, att det skall bära faderns namn. Har barnet fyllt aderton år, skall vårdnads- havaren därvid inhämta dess samtycke. '

För varje barn utom äktenskap skall av vederbörande barnavårdsnämnd förordnas en barnavårdsman, som har dels att sörja för att åtgärder ofördröj- ligen vidtagas för fastställande av barnets börd och tillförsäkrande av under- håll ät barnet samt dels att biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag.

Lagen den 14 juni 1917 överensstämmeri berörda hänseenden i huvudsak med det av lagberedningen avgivna förslaget till lag om barn utom äktenskap. Riksdagens beslut i frågan tillkom emellertid efter företagen sammanjämkning, sedan kamrarna tidigare stannat i olika beslut. Enligt andra kammarens seder- mera frånträdda beslut, vilket väsentligen innefattade godkännande av en av dåvarande ledamoten av lagberedningen, numera justitierådet K. Tiselius av— given särskild mening, tillerkändes barn utom äktenskap arvsrätt jämväl efter fader och fädernefränder. Barnet skulle erhålla faderns släktnamn, om ej

1 Där annat ej framgår av sammanhanget, menas i den följande framställningen med exceptio plurium invändning därom, att modern under konceptionstiden haft umgänge med flera män, utan hänsyn till invändningens materiella verkan.

modern gave det sitt. Den, mot vilken faderskapstalan väcktes, ägde emeller- tid åberopa, att modern under konceptionstiden haft umgänge med annan man. Förelage anledning att antaga sådant förhållande, finge faderskapet ej anses styrkt, om icke modern med ed förnekade, att hon under konceptions— tiden haft samlag med annan man. eller det vore uppenbart, att barnet icke avlats vid det samlag, som hon kunde hava haft med den andre. Fastställdes ej faderskapet till barnet men blev någon övertygad om att hava haft samlag med modern under konceptionstiden, skulle underhållsskyldighet åvila denne. på sätt som om fader vore stadgat. om det ej vore uppenbart, att barnet ieke avlats vid det samlaget. l,'nderhållsskyldighet finge. ej åläggas mera än en man.

I samband med godkännandet av lagförslaget i den form, vari det förelag efter vidtagen sammanjämkning. beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla. det täcktes Kungl. Maj:t i samband med den omarbetning av ärvdabalken. som torde böra äga rum efter det den då pågående revisionen av giftermålsbalken blivit avslutad, låta upptaga till förnyad förutsättningslös utredning, huruvida och under vilka villkor barn utom äktenskap skulle jäm— väl i andra fall än som angåves i förevarande lag om sådana barn taga arv efter fader, vid vilken utredning torde böra övervägas ett betryggande anord— nande av frågan om bevisningen om faderskapet samt hänsyn tagas till de ändringar, som då torde hava företagits i lagstiftningen om äkta makars rätts— förhållanden, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utred- ningen kunde föranleda. Skrivelsen, som avläts den 11 juni 1917, har över- lämnats till lagberedningen.

I fråga om utomäktenskapliga barns ställning enligt främmande rätt får beredningen hänvisa till den härom givna redogörelsen idess förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken del III.1 Sedan nämnda förslag den 30 november 1915 avgavs, har i Finland den 27 juni 1922 utfärdats ny lag om barn utom äktenskap. I väsentliga hänseenden av— viker denna lag från 1917 års svenska lag i ämnet. Sålunda kan faderskap till barn utom äktenskap fastställas allenast genom erkännande av faderskapet i viss ordning främst därigenom, att den, som vill erkänna sig vara fader till sådant barn. låter införa barnet i kyrkobok eller motsvarande register såsom sitt. Erkännandet skall för att vara gällande vitsordas av modern eller, om hon är död, av barnets förmyndare eller av barnet själv, om det är myndigt. Faderskap kan således ej fastställas genom rättegång. Fastställt faderskap är emellertid ej förutsättning för underhållsskyldighet. Blir faderskapet till barnet ej erkänt. åvilar nämligen skyldighet att underhålla barnet —— förutom mo- dern den man, som haft samlag med modern och kunnat råda henne med barnet. Kan lägersmannens underhållsskyldighet ej fastställas genom avtal, skall talan väckas vid domstol, och skall den, mot vilken talan föres, anses under— hållSSdeiQ, om han befinnes hava lägrat barnets moder under den tid, barnet

' Se nämnda förslag 3. 46—56.

Riksdagens skrivelse d. 1 I juni 1917, nr 23.0.

Friinmzcmde lagstiftning.

Erfarenheter—

na av 1917drs föl”

lagstiftning om barn utom äktenskap.

kunnat avlas, såvida det ej är uppenbart osannolikt, att barnet blivit avlat, vid samlaget.. lnvändning må ej göras därom, att jämväl annan under sadan tid lägrat modern, såvida ej avses att visa, att. den, mot vilken talan föres. icke kunnat räda modern med barnet. llnderhållsskyldighet kan således ej åläggas mer än en lägersman.

Det kan vara av intresse att i detta sammanhang omnämna, att enligt den före lagens antagande gällande praxis svaranden i barnuppfostringsmål ägde framställa exceptio plurium. Med avseende å verkan därav, att en sådan in- vändning befanns grundad, hade dock praxis varit vacklande. I allmänhet lärer svaranden i sådant fall hava befriats från underhållsskyldighet, men det har jämväl inträffat, att under]iallsskyldighet ålagts flera lägersmän solidariskt. Under tiden närmast före den nya lagens tillkomst hade emellertid i praxis en sådan begränsning av rätten .att åberopa exceptio plurium antagits, som sedermera kom till uttryck i lagen, och ansågs begränsningen motsvara den allmänna rättsuppfattningen i landet.

Barn utom äktenskap ärver moder och mödernefrämler samt egna av- komlingar och äga dessa rätt till arv efter barnet. Då barnet blivit erkänt av fadern. tager det arv jämväl efter honom och fädernefränder samt ärves av dem.

Barnet. erhåller moderns släktnamn eller, om modern är eller har varit gift, det. släktnamn, modern haft såsom ogift. Dock kan, om modern är gift. hennes make giva barnet. sitt släktnamn. Är barnet. erkänt av fadern, erhåller det hans släktnamn. Annat släktnamn än moderns må dock ej givas barnet, därest modern eller, om hon är död, barnets förmyndare eller, om barnet är myndigt, barnet själv motsätter sig det.

För var kommun skall utses i regel en barnatillsyningsman. Denne är utan särskilt förordnande god man för varje utom äktenskapet fött. barn. som stadigt vistas inom kommunen, och äger föra talan för barnet rörande underhållsskyldighet samt även eljest hos myndighet vidtaga åtgärd för tillvara- tagande av barnets rätt till underhåll. 4

Fortfarande åtnjuta enligt finsk liksom enligt äldre svensk _ lagstift- ning vissa grupper utom äktenskap födda barn äkta barns rätt. Frågan om ändrade bestämmelser rörande dessa barns ställning föreligger emellertid till behandling i samband med det den 30 juni 1924 avgivna förslaget till ny giftermålsbalk.

I England föreligger för närvarande förslag till lagstiftning, varigenom rätt till arv tillerkännes barn utom äktenskap efter dess moder och modern efter barnet.

Lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap med därtill hörande fattningar har varit av genomgripande betydelse för de utomäktenskapliga barnens ställning i vårt land. Främst den genom nämnda lag skapade barna— vårdsmannainstitutionen har åt ifrågavarande lagstiftning förlänat en effekti- vitet, som man knappast vid lagens tillkomst torde kunnat vänta sig. För

vinnande av närmare kännedom om den nya lagstiftningens verkningar hava statistiska upplysningar genom socialdepartementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden införskaffats från 20 kommuner, därav tre större städer, Stockholm, Norrköping och Jönköping, nio mindre städer, Katrineholm, Vadstena, Nässjö (stads- och landsförsamling), Trälleborg, Lysekil, Kristine— hamn, Hedemora, Örnsköldsvik och Piteå, Hörbv köping, samt sju landskom- muner, Nacka socken i Stockholms län, Skeda socken i Östergötlands län, Seglora socken i Älvsborgs län, Askers socken i Örebro län, Hanebo socken i Gävleborgs län, Själevads socken i Västernorrlands län och Bureå socken i Västerbottens län. Dessa uppgifter, som avse tiden från den 1 januari 1918 till den 31 december 1921, tinnas upptagna :i tabeller. som finnas fogade vid detta betänkande (Bilagorna I och II).

I vilken omfattning faderskap och dära grundad imderhållsskyldighet fast— ställts inom nämnda kommuner, framgår av följande sammanställning:

1 | 2 | 3 i 4

Antal barn, för vilka Antal barn, för vilka Antal barn, för vilka li 0 111 m n n e r faderskapsfrågan faderskapet fast- faderskapet icke slutbehandlats ställts kunnat fastställas

Stockholm1 . . . . . . . . 7,07] , .: 91.3 % Norrköping . . . . . . . . 1,298 1 96.9 % Jönköping. . . . . . . . . 524 . ' 98.1 ' Mindre städer och en köping . 542 89.3

Landskommuner . . . . . .] 311 288 92.6

Vidare inhämtas, i huru stort antal fall faderskapet fastställts genom er— kännande enligt 20 % av lagen om barn utom äktenskap och i huru stort antal fall fastställelse skett genom dom:

1 | 2 | 3 4 Antal barn, för vilka Faderskapet fast- faderskapet fast- ' ställt genom dom

- '" 1 r lx o in in u n e r Stal ts genom e

ställts kännande enligt

I Fader-skapet fast- . 20 5 I

') 5 8.5: % 1268 1,08”! 86 7. 1 6 14 %

515 472 91.5 % 43 8.5 %

_ 484 452 93.4 % 32 (5.1; % 288 265 92 % 23 8 %

1 För Stockholm föreligga nu siffror. som avse 1924 års utgång, utvisande, att antalet barn, för vilka faderskapsfrägan slutbehandlats, var 12,395, att antalet barn för vilka fader- skapet fastställts, var 11,039 (89.06 %) och att antalet barn, för vilka faderskapet icke kunnat fastställas, var 1,356 (10.94 %). I dessa siffror ingå. ej 313 barn, om vilka uppgift ej kunnat anskaffas. Vidare märkes, att i siffran 1,356 ingå 421 fall, då faderskap ej kunnat fastställas på grund av barnets eller den uppgivne faderns död före utredningen.

53 ... i

Norrköping

Jönköping .

Mindre städer och en köping

i | Stockholm . . . . . . . ' 6,453 5,918 91.7 % ' | - |

Landskommuner .

Fastställelse av faderskap har sålunda ägt rum i mycket stor utsträckning genom erkännande i den ordning, varom sägs i 20 % av lagen om barn utom äktenskap. Emellertid må härav ej den slutsatsen dragas. att bestridande av faderskap allenast ägt rum i det fåtal fall, då rättegång anhängiggjorts, och att faderskapet är ställt utom tvivel ide fall, där erkännande givits. På grund därav, att framställande av exceptio plurium icke är tillåtet, är det i regel nödvändigt att tillgripa rättegång endast i de fall, då den utpekade fadern bestri— der, att han haft samlag med barnets moder inom konceptionstiden. Vill veder— börande icke göra ett dylikt bestridande, kan han icke undgå att hållas för fader. Av personer, som äro verksamma inom den samhälleliga barnavården, upplyses emellertid, att då samlag inom konceptionstiden vidgås, samtidigt i betydande omfattning erkännande av faderskapet vägras under åberopande av att kvinnan under konceptionstiden haft umgänge med annan man. Ej sällan lärer uppgiften härom vara grundad. Efter erinran av vederbörande ordförande i barnavårdsnämnd eller av barnavärdsman om att invändning i berörda hän— seende ej må enligt svensk lagstiftning framställas, kommer —— understundom efter bittra förhandlingar sådant avtal till stånd, varom stadgas i 9 % av lagen om barn utom äktenskap. I de i kolumn 3 upptagna fall har således i avsevärd utsträckning exceptio plurium utom rätta framställts av den, som blivit ansedd såsom barnets fader.

Dä bland barnavårdsmannens förpliktelser ingår att sörja för utredning av barnets börd, åligger det honom ej endast att tillse, att faderskapet faststäl— les, utan även att i varje särskilt fall undersöka, huruvida ett utomäkten— skapligt barn är att anse såsom h'olovn-ingsbam eller icke. F ör varje fall skall anmärkning därom enligt gällande instruktion göras i de anteckningar, som rörande barnet skola föras av barnavårdsmannen. Fran samtliga ovan an— märkta kommuner, med undantag av Jönköping, föreligger uppgift om antalet trolovningsbarn.

| ' 1 2

Antal barn, för vilka

K o m nl u n e r faderskapet fast- Trolovningsbarn ställts

barn

Stockholm' . . . . . . . . 6,453 3,188 .- 3265 50.8 Norrköping . . . . . . . . 1,258 346 " .. 912 72.5 Mindre städer och en köping . 484 94 .. ; 390 80.1

| Landskommuner . . . . . . 288 79 27.1 % 205! 72.1: '

luke trolovnings. |

Den betydande omfattning, i vilken barn utom äktenskap antecknas såsom trolovningsbarn, visar, huru djupt rotad uppfattningen är om rättmätigheten av en särskild rättsställning för barn av föräldrar, vilka ämnat med varandra

' För Stockholm uppgives vid 1924 års slut trolovning hava antecknats i 5,609 (500,s1 ?») av 11,039 fall.

ingå äktenskap. Denna uppfattninghar sina rötter i vår äldre äktenskapslagstift- ning samt i gammal, delvis fortfarande kvarlevande folkåskådning angående till- låtligheten av föräktenskapligt könsumgänge mellan personer, som ämna ingå äktenskap med varandra. Emellertid är en jämförelse mellan ovannämnda siffror och förut kända siffror rörande motsvarande grupper av barn ägnad att för- våna. Enligt en för är 1889 verkställd beräkning hade av de under nämnda är utom äktenskapet födda barnen omkring 25 % fötts i trolovning eller legiti- merats genom efterföljande trolovning eller äktenskap. Särskilt den för Stock- holm uppgivna silfran trolovningsbarn företer således en utomordentlig ökning och även övriga siffror utvisa ökning, om de sammanställas med de rörande legitimation genom efterföljande äktenskap lämnade uppgifter. .Till en del kan denna ökning förklaras med hänsyn därtill, att enligt den nya äktenskaps— lagstiftningen trolovning omfattar även det formlösa och hemliga äktenskaps— löftet och tillerkänts verkan under alla förhållanden, vare sig förbindelsen ingåtts före eller efter barnets avlelse. Främst är dock ökningen att tillskriva barnavårdsmannens biträde, som medfört, att barnets anspråk kan göras gäl— lande i större omfattning än förr. Fullt lärer dock ökningen ej kunna för— klaras därmed. Den för Stockholm uppgivna siffran trolovningsbarn omfattar förvisso ett ej ringa antal barn, som ej äro trolovningsbarn i lagens mening. Enligt inhämtade upplysningar medger fadern i allmänhet., att barnet anteck- nas såsom trolovningsbarn, ej endast då trolovning föreligger, utan också då föräldrarna sammanleva i konkubinat. l sistnämnda fall föreligger, då för- bindelsen ing-[is, vanligen ej avsikt att genom vigsel fullborda äktenskap, men erfarenheten visar dock, att sådana förbindelser i stor utsträckning legitime— ras, särskilt när barnen börja uppnå skolåldern. Vidare medgives sådan an- teckning ej sällan, då väl avsikt att. ingå äktenskap saknas men mannen ej hyser någon misstanke mot kvinnan för förbindelse med annan man och fader— skapet således är fullt ostridigt samt mannen i känslan av ansvar för att barnet kommit till utom äktenskap vill bereda det bästa möjliga rättsställning.

Av de inkomna uppgifterna framgår ock antalet barn, som legitimerats ge— nom föräldrarnas efterföljande äktenskap. För Stockholm, Norrköping och Jönköping har upplysning ej erhållits om antalet av dem, som förut anteck— nats såsom troltwningsbarn.

1 | 2 4 | 5

Antal . Antal legitime- Antal legitime— barn, för Antal barn, som rade barn, som rade barn, som K o in ni u n e r vilkafader— legitimerats ge- varit antecknade ej varit: anteck- skapet nom äktenskap som trolovnings- nade som trolov- fastställts barn ningsbarn

Stockholm . . . . . . . . 6,453 ' — Norrköping . . . . . . . . 1,258 . Jönköping . . . . . . . . 515 . _ Mindre städer och en köping 484 . . .. 12.5 % Landskommuner. . . . . . 288 : . 13.9 %

Sammanräknas det antal trolovningsbarn, som uppgivits dels för de mindre städerna samt Hörby köping och dels för landskommunerna, med antalet för nämnda kommuner uppgivna legitimerade barn, vilka icke varit antecknade såsom trolovningsbarn, erhålles för de mindre städerna samt Hörby 156 barn eller 32.4 % av hela antalet 484- barn och för landskommunerna 139 barn eller 41.3 % av hela antalet 288 barn. Dessa barn hava således i egenskap av legitimerade barn eller trolovningsbarn erhållit arvsrätt efter fadern.

Anitfll'futom Antalet utom äktenskapet födda barn utgjorde av hela antalet levinde

äktenskapet .. födda barn. fodd" han]

1881—1890. . . . . . . .. . . .10.2% 1891—1900. . . . . . . . . . . .10.9 1901—1910. . . . . . . . . . . .12.7 1911...............14.8 1912........ ......15_3 1913...............15.5 1914............._.15,8 1915...............15.8 1916...............14.9 1917...............14.9 1918...............13,e 1919...............13,0 1920.... ..........15,7 19211..............15_s% 19221..............14_3% 19231..............14,0% 19241..,............14,o%

Lagbcrcd— Trots den korta tid, som förflutit sedan 1917 års lagstiftning om barn utom 123753]? äktenskap trädde i kraft, har denna lagstiftning vunnit en betydande effek-

tivitet. Medelst publikationer, utgivna på föranstaltande av svenska fattigvårds— förbundets barnavårdsutskott, och föredrag, som av utskottet anordnats i olika delar av landet för ledamöter av barnavårdsnämnder, barnavårdsmän och andra för den samhälleliga barnavården intresserade personer, samt en av pressen stödd upplysningsverksamhet har kännedomen om lagen erhållit en vidsträckt. spridning ute i landet, om ock måhända avlägsnare kommuner tinnas, där lagens föreskrifter ännu icke behörigen iakttagas. Där brisfällig tillämpning av lagen föreligger, har det emellertid ålagts statens fattigvärds— konsulenter tillse, att den bringas till efterlevnad.

Den nya lagstiftningens effektivitet torde främst bero av den genom samma

lagstiftning inrättade barnavårdsmannainstitutionen, vilken på många orter

' De här ovan för åren 1921—1924 meddelede siffrorna äro ej definitiva utan gruniade å en preliminär bearbetning av det statistiska materialet. Någon höjning av procentsiffrorna, särskilt för de sista åren, lär vara att emotse, men även de definitiva siffrorna antages med säkerhet komma att visa nedgång.

erhullil.konnnunal organisation. 'Denna institution har verksamt bidragit där— till, att faderskap till barn utom äktenskap och underliällsskyldighet mot så— dant barn fastställts i den utomordentligt stora omfattning, varom ovanintagna utrednii'ig vittnar. Vidare medför l)arnavärdsmannens biträde, att vid försum— melse av skyldigheten att utgiva underhållsbidrag sadant. bidrag i betydande utsträckning utkräves, där det erfordras, genom anlitande av de tvångsmedel —— främst införsel för bidraget i den underhällspliktiges lön som vid för— summelse att erlägga underliällsbidng stå till buds. Av stort värde är även den allmänna tillsyn, som frän barnavärdsmannens sida kommer barnet till del, särskilt under dess spädaste alder. Sälunda biträder ofta barnavårds— mannen modern, du det visar sig erforderligt, med hänvändelse till anstalter för barnavård eller sjukvård och sörjer på detta sätt för att barnet vid behov erhåller lämplig värd. Det torde ocksä kunna utan överdrift sägas, att de utomäktenskapliga barnens ställning i vårt land genom 1917 års lagstiftning förbättmts i en grad, varom man knappast vid lagstiftningens tillkomst kun— nat göra sig förhoppning.

De vid tillkomsten av 1917 års lagstiftning uttalade farhågorna, att till följd av nämnda lagstiftning de utomäktenskapliga förbindelsernas antal skulle ökas. torde ej hava visat sig grundade. Visserligen har det stöd, som genom den nya lagstiftningen givits mödrarna till barn utom äktenskap, understundom visat sig hos dem framkalla minskad känsla av eget ansvar för barnet. Men :i andra sidan är den skärpning av urulerlnillS|)likten för fadern till sådant barn. denna lagstiftning innebär, ägnad att hos männen väcka betänksamhet mot, ett lättsinnigt ingående av utomäktenskapliga förbindelser. De för åren 1918, 1919 och 1920 kända siffror rörande antalet utom äktenskap födda barn synas närmast giva vid handen, att den nya lagstiftningen vid sitt. ikraft— trädande medfört minskning av de utom äktenskapet födda barnens antal. lien stegring, som inträtt åren 1920 och 1921, synes till en del kunna vara beroende av det hinder mot familjebildning, den av kristidsförhällandena or— sakade bostadsbristen utgjorde. De för ären 1922—1924 kända siffrorna visa åter en avgjord nedgång. Emellertid torde säväl minskningen av antalet utom äktenskap födda barn. vilken tog sin början redan 1916, som antalets ökning under ären 1920 och 1921, en ökning som dock endast innebar en zitergang till siffrorna för ären närmast före är 1916, främst sammanhänga med de under ifrågavarande period rättande. ekonomiska förhållandena. Att av ovannämnda siffror draga nägra bestämda slutsatser i förevarande hän- seende låter sig därför ej göra. Däremot lärer den nya lagstiftningen hava visat sig sa till vida befordra ingåendet av äktenskap, att särskilt personer. som sammanlevat i konkubinat, ej sällan gifta sig för att undgå den tillsyn fran barnavärdsmannens sida, som eljest äger rum och som de känna för sig generande. Av barnaväwlsmannen lämnat biträde vid anskaffande av erforderliga handlingar visar sig oek understundom undanröja hinder för giftermål.

1 fraga om den nya lagstiftningens verkningari övrigt uppgivcs av personer, som äro verksamma inom den samhälleliga barnavården, att, denna lagstift— ning visat sig ägnad att i ej oväsentlig man höja fädernas känsla av ansvar för sina barn utom äktenskap. Tidigare lär, till följd av du gällande lagbe— stämmelser, den uppfattningen varit, vanlig, att fadern till ett. barn utom äkten— skap fullgjorde sin skyldighet, om han tillsage, att barnet hade om ock den nödtorftigaste bärgning. Numera torde det i allt större utsträckning inga i den allmänna uppfattningen bland männen, att ett barn utom äktenskap har rätt. till underhåll och uppfostran av sina föräldrar efter en standard. som med hänsyn till deras förhallamlen kan anses skälig. Skyldigheten att utgiva ett skäligt underhall till barnet lär i allt vidare kretsar framsta säsom en i faderskapet grundad naturlig förpliktelse, som en man icke bör nndandraga sig. Och det. är numera langt lättare att fa frågan om faderskap och under— hållsskyldighet ordnad genom avtal än under tiden närmast efter lagens ikraft- trädande. Beträffande faderns personliga ställning till barnet uppgives, att det förekommer, att ett verkligt. intresse för barnet uppstar hos fadern och att bestämmelsen i 2 % av lagen om barn utom äktenskap om rätt för fadern till umgänge med barnet därför tages i ansprak. Och atskilliga barnavårds— män söka hes fadern väcka ett sådant intresse. Att en personlig förbindelse mellan fadern och barnet. uppstår, är dock ej vanligt. I de fall, dit äktenskap ej kommer till stånd mellan fadern och modern, föreligger i allmänhet ett spänningsförhallande mellan dem, vilket den ej sällan betungande underhalls— plikten mot barnet. icke är ägnad att mildra. Att i sådana fall ett personligt umgänge mellan fadern och det av modern omhänderhavda barnet särskilt om fadern eller modern ingar äktenskap med annan — ej kommer till stånd, är naturligt. Barnet blir därför redan under sin uppväxt i regel helt, främ- mande för fadern. Övertlyttning av vårdnaden fran modern till fadern är sällsynt. Och fråga om stidan överflyttning pa grund av moderns olämplighet att förese barnet lärer ej sällan stranda pa domstolarnas krav i fraga om utredning och bevisning i berörda hänseende.

Bör arvsrätt Såsom i inledningen till detta lagförslag utvecklats bör enligt beredningens ilffårkåZÄiZ's mening grunden för skyldemäns rätt till arv sökas icke i skyldskapen såsom bara atom, isolerat faktum utan i den på skyldskapen grundade sociala och ekonomiska Mmmm)” samhörigheten mellan arvlälare och arvinge. Där denna samhörighet ej finnes, hava därför skyldemännen, pa sätt framgar av 1 kap. i detta förslag, ute— slutits frän arvsrätt. Starkast. är denna samhörighet mellan dem, som tillhöra eller tillhört samma familj, och även samhörigheten mellan skyldemän, som icke tillhört samma familj, exempelvis mellan farbroder och brorson, är för— visso ej mindre beroende pa den familjesamhörighet, som bestått mellan den senares fader och farbrodern, än pä skyldskapen. Familjesamhörigheten har vidare ansetts böra grunda arvsrätt, även då skyldskap ej finnes, såsom till förmån för efterlevande make. na det utomäktenskapliga barnet står utanför den ä äktenskapet grundade familjen, är det ej på samma sätt förenat med

båda föräldrarna och deras släkt som ett barn i äktenskap. Det utomäkten- skapliga barnets ställning är främst bestämd därav, att vårdnaden om det. tillkommer modern ensam. Barnet växer upp hos modern eller anhöriga till henne, ofta hennes föräldrar, eller i ett fosterhem, där det står eller i varje fall bör stå under moderns tillsyn. Och den omfattande sociala verksamhet, som för närvarande äger rum för de utomäktenskapliga barnen och deras mödrar, åsyftar främst att i såväl barnens och mödrarnas som samhällets intresse möjliggöra för de senare att själva omhänderhava och uppfostra sina barn. Mellan modern och barnet bör det bestå och består i regel ett verkligt, familjeband, ofta av samma styrka som mellan en moder och hennes barn i äktenskap. Gifter sig modern med en annan än barnets fader, följer barnet henne vanligen i äktenskapet och införlivas i högre eller mindre grad med den :i detta äktenskap grundade familjen. Fadern, som ej ens vid moderns död eller i händelse av hennes olämplighet äger en bestämd rätt till vårdnaden om harnel, har gentemot detsamma blott skyldighet att utgiva uppfostringsbidrag. Denna skyldighet kommer i allmänhet att för honom så småningom framstå huvud- sakligen som en penningskuld, vars särskilda natur väsentligen framträder genom de tvångsmedel, lagstiftningen medger för dess indrivande. Såsom förut framhållits, tages den rätt till umgänge med barnet, som är tillerkänd fadern, sällan i anspråk. Om man bortser från de fall, då vårdnaden om barnet. till— lagts fadern eller föräldrarna leva i konkuhinat — till vilka fall beredningen aterkommer föreligger i regel icke mellan det utomäktenskapliga barnet och dess fader en verklig känsla av social och ekonomisk samhörighet lik— nande den, som förenar en fader med hans barn i äktenskap.

Moderns rätt att ensam utöva vårdnaden om barnet medför vidare, att fadern saknar all möjlighet att inverka på barnets uppfostran, såväl dess karaktärs— daning som utbildning. En rätt för barnet att inträda som arvinge i faderns förmögenhet kan således ej antagas medföra, att förmögenheten förvaltas och användes pa, ett sätt, som överensstämmer med faderns uppfattning och önsk- ningar. l)et måste därför för fadern framstå såsom en obillighet, om rätt till hans kvarlåtenskap tillerkännes ett barn, över vilket han ej äger några sådana rättigheter, som äro naturliga förutsättningar för uppkomsten av ett personligt förhållande mellan dem och som för honom öppnar möjlighet att åtminstone i någon mån inverka på barnets utveckling. Redan nu ter det sig ej sällan såsom en orättvisa mot fadern, att han trots fullgörande av en måhända ganska betungande underhållsskyldighet ej äger någon medbestämmanderätt i fråga om barnets uppfostran. Ej minst är detta förhållandet ide fall, då med hänsyn till faderns ekonomiska villkor barnets uppfostran skall äga rum efter en högre standard än moderns, och då i regel modern ej är väl lämpad att ensam bestämma över dess uppfostran.

Skola rättigheter ytterligare givas det utomäktenskapliga barnet mot dess fader, bör därför enligt beredningens mening dennes rättsliga ställning i för- hållande till barnet stärkas. Men mot ett starkare utbildande av det. familje—

rättsliga bandet mellan fadern och barnet möta stora svårigheter främst iden omständigheten, att då föräldrarna icke inga äktenskap, ett bestående samliv mellan dem ej kan antagas komma till stånd. Den faktiska grundvalen för uppkomsten av ett personligt förhållande mellan fadern och barnet samt för en naturlig samverkan mellan föräldrarna för barnets uppfostran saknas sa- ledes. lih'i ett äktenskap upplöses genom skillnad, tilldelas visserligen vårdna— den om barnen endera av föräldrarna, men dels hava under den tid, äkten- skapet varat. barnen uppfostrats av föräldrarna samfällt, och dels föreligger, då ett personligt band före skilsmässan knutits mellan barnen och den av föräldrarna, som ej erhåller vårdnaden, en naturlig förutsättning för att. be- stämmelsen om umgängesrätt för den icke vårdnadsberättigadc bringas till sådan användning. att denne erhåller möjlighet att i någon mån vaka över barnens utveckling. I samband med äktenskapsskillmid träffas ock vanligen överens- kommelse, varigenom umgängesrätten med barnen så ordnas, att den icke värdnadsberättigade erhåller tillfälle till ett verkligt. samliv med barnen under dela' av året och sålunda det personliga bandet mellan barnen och den icke vårdnadsberättigade maken vidmakthålles. l,)en jämförelse, som understundom göres mellan de utomäktenskapliga barnen och barnen till frånskilda makar. är därför missvisande. De synnerligen stora svårigheter, som i det utomäkten- skapliga barnets levnadsförhällanden möta mot ett stärkande av faderns rätts— liga ställning gentemot barnet, böra enligt beredningens mening ej lämnas obe- aktade vid bedömande av frågan, om arvsrätt bör tillerkännas utomäktenskapligt barn efter dess fader eller icke.

Ett. sådant stärkande av det familjerättsliga bandet. mellan det utomäkten— skapliga barnet och fadern, som införandet av arvsrätt skulle innebära, måste dessutom otvivelaktigt förutsätta, att faderskap ej fastställes, utan att en mera betryggande bevisning om faderskap föreligger än vad nu mången gång är fallet. Detta har ock i allmänhet betonats av dem, som hos oss föreslagit införandet av rätt för utomäktenskapligt barn till arv efter fader. En skärpning av ford- ringarna på faderskapsutredningen har även. oberoende av frågan om arvs- rätt efter fader, päyrkats av hänsyn till den man, mot vilken faderskapsttalau väckes.

Futlerskaps- Såsom av beredningen i dess den 80 november 1915 avgivna betänkande %?;Zäfgåxj med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m. framhållits, är utred- exceptio plm-i- ningen av faderskapet till ett utomäktenskapligt barn förenad med de största ”%sliilglicclgflzg' svårigheter. Visserligen kan man, ehuru tiden för det mänskliga havandeskapet (ir faderskap. varierar i olika fall, med utgångspunkt från tiden för barnets födelse bestämma en viss tidsperiod, under vilken avlelsen måste hava ägt rum (konceptions— tiden). Den man, som under denna tid haft samlag med modern, kan vara fader till barnet, såvida icke sådan möjlighet av särskilda grunder är utesluten. Men full visshet om hans faderskap kan ej vinnas, om det ej styrkes, att icke någon annan man under samma tid haft samlag med modern. En sådan be— visning kan emellertid i regel ej åstadkommas. Mot den, som haft samlag

med modern under konceptionstiden. mäste därför presumtion om faderskap gälla i viss utsträckning. Härvid uppkommer emellertid frågan, vilken verkan som bör tillerkännas den omständigheten, att modern till barnet under kon— ceptionstiden visas hava haft umgänge med mer än en man. Visserligen påga för närvarande undersökningar. med vilka avses att. fastställa, huruvida möjlig— het föreligger att under vissa förln'tllanden pä medicinsk väg i fråga om en eller llera av dem, som haft umgänge med modern under konceptionstiden (konkumbenterna), visa. att faderskap till barnet ej kan föreligga. Men de forskningar. som i förevarande hänseende bedrivits, synas ännu ej hava förts fram till en sådan punkt. att särskild hänsvn till dem för närvarande bör tagas i lagstiftningen. | den män ett bestämt uttalande i berörda riktning i ett särskilt fall kan givas, föreligger redan enligt 26 å i lagen om barn utom äktenskap möjlighet till dess beaktande. Eljest mäste, dä umgänge med fle*a män ägt. rum under konceptionstiden. det fortfarande i regel antagas, att i fraga om var och en av dem möjlighet föreligger, att han är fader till barnet.

Enligt flertalet främmande rättssystem är den man, mot vilken moder till barn utom äktenskap väcker talan, berättigad åberopa, att hon under koncep— tionstiden haft umgänge med annan man (exeeptio plurium). Visar sig invänd- ningen grundad. anses i regel faderskapet ej vara styrkt och ej heller under— hällsskvldighet kunna åläggas lägersmannen. Detta är förhållandet exempelvis enligt belgisk, fransk, *;zedei'ländsk, schweizisk och tysk rätt.

Mot denna ståndpunkt har framhållits, att, det ej motsvarar billigheten, vare sig att den, som haft samlag med modern under konceptionstiden och saledes kan vara fader till barnet, går fri från underhållsplikt, eller att bar- net, emedan ej blott en man utan tvä eller flera kunna vara dess fader. lämnas utan underhåll och i. händelse av behov hänvisas till det allmänna. Vid tillkomsten av den tyska borgerliga lagen äberopades särskilt sociala och samhällsekonomiska skäl till stöd för framställt yrkande, att exceptio plurium ej skulle medföra talans ogillande utan samtliga konkumbenters häftande för underltällsbidrag till barnet. Detta yrkande. som vid frågans behandling i riksdagen inom den s. k. andra kommissionen erhöll åtta röster mot elva, vilka avgävos för den ståndpunkt, som blev lagens, har inom litte- raturen av åtskilliga författare1 ansetts vara att föredraga framför lagens. Enligt det schweiziska lagförslagets författares, li). Huber, ursprungliga tanke skulle bestridande av moderns talan på grund därav, att hon under koncep— tionstiden förövat lägersmäl med flera män, ej kunna äga rum. Men den bland konkumbenterna, mot vilken hon anhängiggjort talan, skulle äga i målet inkalla övriga konkumbenter med yrkande, att rätt till regress mot dem skulle tillerkännas honom för proportionell del av det underhållsbidrag, som det ålades honom utgiva. Härigenom skulle det anstötliga i ett av modern själv mot fleia personer riktat anspråk enligt Hubers mening kunna iväsent-

* Jfr sålunda Anton Menger: Das bärgerlichc ltecht und die besitzlosen Volksklassen s. 88——89.

lig mån undvikas. Huber övergav dock denna tanke. l'nder det fortsatta arbetet på den nya lagstiftningen kommo emellertid meningarna att starkt bryta sig pä denna punkt. Yrkanden framställdes salunda jämväl om samtliga konkum- benters häftande för underhållsbidraget. Lagen kom slutligen att intaga den ståndpunkten, att moderns talan skall avvisas, om omständigheter, som rätt- färdiga avsevärt. tvivel på svarandens faderskap, kunna påvisas, salunda först och främst om framställd invändning rörande flera konkumbenter visar sig grundad. Emellertid äro lagens regler härutinnan redan föremål för kritik. I en av de mest kända kommentarerna till den schweiziska civillagen1 fram— hålles sålunda, att den, som i likhet med kommentatorn? säsom advökat och domare haft befattning med en mängd faderskapsprocesser, vet, ej blott huru ofta av den säsom fader instämde missbruk kan bedrivas med exceptio plurium, utan även huru ofta svårigheter möta för den instämde att bevisa en iverk- ligheten bestående förbindelse under konceptionstiden mellan modern och andra män. Den förhoppningen uttalas därför, att lagens nuvarande regel skall komma att avlägsnas ur lagen.

Faderskapstalan skall enligt atskilliga rättssystem avvisas, ej blott om modern övertygas att under konceptionstiden hava haft umgänge med tlera män, utan jämväl om hon — utan att sådan bevisning kan föras »— dock måste anses hava under konceptionstiden fört en- otuktig vandel. Stadganden härom finnas i belgisk, fi'mzsl', nederländsk och sclul'eiz'isk lagstiftning.

Av de rättsordningar, som tillata framställandet av invändning därom, att flera män haft umgänge med modern under konceptionstiden, tillerkänner allenast den danska at. invändningen den verkan. att samtliga konkumbenter solidariskt förpliktas utgiva underhållsbidrag. Om det är övervägande sanno- likhet för att någon av flera konkumbenter icke är fadern, i det han endast genom avvikelse från de vanliga tidsfristerna skulle kunna antagas vara fader, s'all dock talan mot honom ogillas.

Enligt engelsk-arme)'a'/.rmsk rätt kan nnderhallsskyldighet mot ett utomäkten— skapligt barn åläggas allenast en man. ]*lxeeptio plurium är visserligen möjlig och äger den verkan, att anhängiggjord faderskapstalan kan avvisas. Men även då flera män haft samlag med modern under konceptionstiden. må med hän— syn till förebragt utredning en av dem anses såsom barnets förmodade fader (putative father).

Invändning därom, att annan man lägrat modern under konceptionstiden, mä överhuvud ej frai'nställas enligt österrikisk och svensk rätt. Finnas tlera konkumbenter, kan således modern vända sig mot vem hon vill av dem. J,)enne anses vara barnets fader och är ensam iinderhällsskvldig. Finsk rätt står numera så till vida pä. samma ståndpunkt. som, då enligt vad förut

1 Se Gmär: Kommentar zum schweizerischen Zivilgesetzbuch, Band II, Abt-. II 5. 292. Att märka är, att under arbetet på. lagen Gmär anbefallde upptagandet av exceptio plurium. ") Medarbetaren i fråga um förevarande del av kommentaren, dmnstnlspresidenten dr. ;t. Silbernagel i Basel. -

nämnts talan mot lägerstnan föres om nnderhållsskvldighet, exceptio plurium är tillåten, allenast om därmed avses att visa, att den, mot vilken talan väckes, ej kan vara fader till barnet. _

Föreligger anledning antaga, att modern under konceptionstiden haft sam— lag jämväl med annan man, skall enligt norsk rätt. den, mot vilken talan föres, väl ensam utgiva underliällsbidrag, men han förklaras ej vara barnets fader. l7nderhållsskvldighet. kan åläggas flera män allenast i det fall, att modern själv uppgivit dem såsom konknmbenter och yrkat, att bidragsskvldighet åläg- ges dem. -

Införande i svensk lagstiftning av rätt för den, mot. vilken talan om fast— ställelse av faderskap till barn utom äktenskap väckts, att göra invändning därom, att jämväl annan man haft. umgänge med barnets moder under kon- ceptionstiden-kan ej ske, utan att atskilliga svårigheter uppstå. i processuellt. hänseende. Även om en sådan invändning vore grundad, skulle. det i allmän- het bliva mycket. svårt för svaranden att. förebringa bindande bevisning om det av honom påstådda faktum. Där ej erkännande frän flera av modern själv uppgivna konkumbenter föreläge, kunde det. lätt. inträffa, att bevisningen komme att helt misslyckas. I regel skulle allenast vissa omständigheter kunna visas, vilka i högre eller mindre grad gåve anledning till antagande, att mo- dern haft förbindelse med flera män. Om på sätt i det till beredningens 1915 avgivna betänkande i ämnet fogade Särskilda yttrandet, föreslagits —— talan om faderskap skulle ogillas, då. under konceptionstiden umgänge med flera män förelegat, skulle i sådana fall allenast äterstä. att säsom jämväl i nämnda yttrande föreslagits —— täta modern med ed fria sig från misstanken om umgänge med flera män.

Införande av exceptio plurium skulle saledes medföra en ökadanvändning av den normerade'partseden, vilket i och för sig är ägnat. att väcka betänk— ligheter. Först om en processreform medför möjlighet av parts hörande sä- som vittne, kan en normerad partsed i förevarande fall undvikas. Vidare bör det ej förbises, att rätten att framställa invändning i ovanberörda hänseende kan missbrukas till att kasta en ogrundad skugga pa modern.

Men även om de. processuella olägenheter, som äro förknippade med in— förandet. av exceptio plurium, äro beaktansvärda, är huvudfrågan, vilken ver— kan av sakliga grunder bör tillerkännas den omständigheten, att. modern under konceptionstiden haft. samlag med flera män, och om därfö* av sakliga skäl en ändring i gällande svensk lagstiftning kan utan avseende ii. processuella olägenheter anses påkallad.

Säsom i beredningens förut. avgivna betänkande i ämnet. f*amhallils, kan, da modern till ett barn utom äktenskap under konceptionstiden haft. umgänge med flera män, denna omständighet, såframt underhällsskvldigheten mot. barnet grundas å lägersmålet såsom en otillåten handling (deliktsteorien), icke föranleda befrielse från underhällsskvldighet för konkumbenterna. Om äter underhållsskvldigheten mot barnet får såsom enligt svensk rättsuppfattning

I nvändnin- gens proces- suella be- handling.

Invändnin- gcns rätts— verkningar.

är fallet — anses grundad pä faderskap lill barnet och således förutsätter fastställelse av faderskap, uppstä onekligen svårigheter. Den presumtion om faderskap, som i allmänhet bör gälla mot den. som under konceptionstiden haft umgänge med modern, blir i hög grad försvagad, om modern visas hava under nämnda tid haft umgänge med annan man. I sådant fall är i realiteten frugan om fader-skapet outredd. Men det oaktat synes det icke grundat. att barnet, då flera lägersmän finnas, lämnas utan underhäll frän dem eller någon av dem och kostnaden för barnets underhåll. om modern är medellös, lägges på det. allmänna. Även om man fasthåller, att underhåll.—'— skyldigheten mot ett barn utom äktenskap ej bör grundas pä delikt utan pa. faderskap, synes den omständigheten, att, enva' av konkumbenterna Iran vara fader till barnet, kunna åberopas såsom tillräcklig grund för att han ej he- frias frän underhållsskyldighet. Där faderskapet i realiteten ej kan utreda.—'. bör den möjlighet till faderskap, som styrkt umgänge med modern under kon- ceptionstiden måste anses innebära, kunna utgöra tillräcklig grund för skyl- dighet att svara för barnets underhi'tll.1 Ett fasthållande av” den uppfattningen. att underhållsskyldigheten mot. barn utom äktenskap bör vila ä familjerättslig grund, medför därför enligt beredningens mening icke. att, man nödgas draga den hade, för den naturliga rättskänslan stötande och mot samhällets intresse stridande slutsatsen, att då flera konkumbenter finnas, rätt för barnet till underhåll förfaller. Det torde vidare förtjäna påpekas, att enligt, erfarenheterna från de länder, där en sådan grundsats upptagits i lagstiftningen. den visat sig medföra stor frestelse till missbruk av ifrågavarande invändning. llet, legis— lativa skäl, som jämväl åberopas till stöd för berörda grundsats, nämligen att. genom densamma sedligheten skulle såtillvida befordras, som kvinnorna av rädsla att lämnas utan underhållsbidrag skulle avhållas från att sam— tidigt inlåta sig med flera män, saknar i vårt moderna samhälle med dess utvecklade sociala hjälpverksamhet faktiskt underlag. Att, denna grundsats. som, där den fortfarande återfinnes i lagstiftningen, i stor omfattning erkän- nes vara föråldrad. ej kan komma under (")veiwägande, synes beredningen uppenbart.

Däremot måste erkännas, att där moder till barn utom äktenskap under konceptionstiden haft umgänge med flera män, det med hänsyn till den möj- lighet till faderskap, som föreligger beträffande samtliga konkumbenter, synes i fråga om dem bäst tillgodose rättvisans fordringar. att betalningsskvldigltet, ålägges dem alla, vare sig — såsom enligt dansk rätt — skvldighet att solidariskt svara för underhållsbidraget ålägges dem, eller såsom enligt den av Huber framkastade tanken _ skyldighet att till barnet utgiva under- hållsbidrag ålägges allenast en av dem. men denne tillerkännes rätt atti regressväg hålla sig till de övriga. Genom en sådan ordning betages kvinnan

1 Jfr Regelsberger: Pandekten l s. 283. Regelsberger anser, att den, som haft umgänge med modern under konceptionstiden, är underhållsskyldig, därför att han kan vara barnets fader. Hava flera haft umgänge med modern, skola de enligt hans mening häfta alternativt.

den möjlighet, hon enligt gällande svensk rätt äger, att bland flera konkum— benter välja den, mot vilken hon anser sig kunna föra talan med största för- del. Det synes troligt, att om en ändring av lagstiftningen i förevarande hän— seende vidtoges i Schweiz eller Tyskland, övergång skulle komma att ske till ettdera av dessa alternativ. lån sådan utveckling kan emellertid längt lättare tänkas i länder, där för närvarande exceptio plurium medför samtliga kon— kumbenters friande. Vartdera av ovannämnda alternativ måste i ett sådant. land anses vara ett framsteg. I värt land däremot skulle en på. ettdera av dessa alternativ byggd regel sta i strid mot den historiska utvecklingen. Vis» serligen har under tiden nätmast efter 1734 års lags tillkomst den uppfatt- ningen gjorts gällande, att om modern till barn utom äktenskap haft lägers— mål med flera män och den rätte fadern ej kunde utrönas, de alla borde taga del i underhållskostnaden 1 Men inom vår rättspraxis har den ståndpunkt fastslagits, att om den, mot. vilken talan riktas, haft umgänge med modern under konceptionstiden, han såsom barnets fader dömes utgiva underhållsbi- drag utan hänsyn därtill, att modern under konceptionstiden mä hava haft umgänge med annan man Exceptio plurium har därför redan tidigt avvisats sasom icke inverkande pa målets utg1o mg och bevisning i berörda hänseende icke tillåtits. Denna standpunkt, som även intagits i 1917 ärs lag om barn utom äktenskap, torde hava så starkt präglat svensk rättsuppfattning, att. en regel om flera lägersmäns häftande för ett utomäktenskapligt barns underhåll skulle även om densamma från lägersmännens synpunkt. mäste anses innefatta den riktigaste lösningen te sig främmande och stötande.2 Vid 1917 års riksdag, då även förslag 0111 en sådan regel frainbars genom motion. vann förslaget ingendera kammarens bifall.

Det kan vidare ej förnekas, att en regel av innehall, att. den, som haft. umgänge med modern till barn utom äktenskap under ko11cept.ionst.iden, skall anses såsom barnets fader, om det ej får anses utrett, att modern under nämnda tid haft umgänge med flera män, i vilket fall talan om faderskap ogillas men underhållsskyldighet ålägges samtliga lägersn1ännen, skulle med— föra avsevärda sociala olägenheter. Genom en sådan regel skulle de utom— äktenskapliga barnen, i fråga 0111 vilka moderns talan ej helt ogillas, komma att uppdelas i två grupper, den ena omfattande de barn, till vilka faderskap kunnat fastställas, och den andra de barn, som pågrund av exceptio plurium allenast tillagts underhållsbidrag. Aven om beträffande förstnämnda grupp det hinder mot arvsrätt efter fader, som för närvarande maste anses före- ligga i den bristfälliga faderskapsutredningen, skulle anses väsentligen undan- röjt, synes det dock i hög grad tvivelaktigt, huruvida vinsten härav kan anses uppväga den stora olägenhet, som skulle ligga däri, att den andra gruppens barn stämplas säsom födda av kvinnor, vilkas lösaktighet fastslagits. Det

1 Se Nehrman: Föreläsningat över äivdabalken, 1752, s. 120 och Westdahl: llttydning över Sveriges rikes lag, 17711, 5. 125. Jfr finska lagberedningens förslag till la_n 0111 barn utom äktenskap, 1919, s. 38.

ligger en viss sanning i påståendet, att en pariasklass bland de. utomäk— tenskapliga barnen skulle komma att tillskapas. Såsom av lagberedningen i dess förut avgivna betänkande i ämnet framhållits, visa ock erfarenheterna från Danmark. att en sådan ställning är ägnad att skada barnet. Både dess känslor och sociala anseende lida därav. Man har på grund därav sett sig föranlåten att i den danska lagen införa ett stadgande, att barn. som åtnju- ter underhållsbidrag av flera män, icke må såsom fosterbarn anbringas på en ort, där detta är känt, såvida det är anledning antaga, att barnet skulle komma att lida därav. Ett sådant stadgande kan dock ingalunda till fullo avlägsna olägenheterna. Den för längre tid bestående gemensamma ekonomiska för— pliktelsen för de emot samma barn underhållsskyldiga männen är också stö- tande och ägnad att medföra förvecklingar.

Såsom förut framhållits i samband med redogörelsen för verkningarna av 1917 års lagstiftning, måste det räknas därmed, att exceptio plurium skulle komma att framställas i ej ringa omfattning och att således den grupp utom- äktenskapliga barn, för vilka faderskap icke fastställts, skulle bliva betydande. Denna farhåga bestyrkes av erfarenheterna i Norge av 1915 års lagstiftning på området. Av en genom norska statistiska centralbyrån publicerad statistisk redogörelse för åren 1916—1920 inhämtas, att av de hos domstol prövade mål 0111 faderskap för helariket 51,9 % slutat med fastställelse av faderskap, 32,2 % med fastställelse av allenast. bidragsskyldighet och 15,9% med friande. För Oslo utgjorde motsvarande siffror 23,7 A. 63.2 % och 13,1 %. För huvud— staden Oslo är således gruppen mål, som slutat med fastställelse av fader- skap, mindre än gruppen mål, som slutat med fastställelse av allenast unde1"- hållsskyldighet, i motsats mot. vad som gäller för riket i övrigt. Antalet mål om faderskap motsvarade 19,8% av antalet utom äktenskap födda barn. I fråga om ungefär 80 % av alla utom äktenskapet födda barn avgöres så- ledes frågan 0111 faderskap och bidragsplikt utan hänvändelse till domstol an- tingen genom uppgörelse inför bidragsfogden eller genom den uppgivna faderns eller bid 'agspliktiges underlåtenhet att föra talan1 mot meddelat före- läggande om faderskap eller bidragsskyldighet. Någon statistik, utvisande i vilken omfattning faderskapet till dessa barn eller endast underhållsskyldighet fastställes, finnes icke, men det uppgives, att även av dessa barn ett ej ovä— sentligt antal erhålla endast underhållsbidrag. Förhållandena i Sverige torde i förevarande hänseende ej ställa sig gynnsammare än i Norge, och så stor som gruppen utomäktenskapliga barn är i vårt land, måste farhågan för att en betydande procent. av denna grupp kommer i en socialt sämre ställning än för närvarande enligt beredningens mening tillmätas stor betydelse.

Då sålunda allvarliga betänkligheter möta mot att i svensk lagstiftning för det fall, attmoder till barn utom äktenskap under konceptionstiden haft um- gänge med flera män, införa skyldighet för dem att alla svara för barnets

1 Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabal— ken. del Ill 5. 55—56.

underhåll och samtliga lägersmäimens friande ej kan ifrågakomma, synes enligt beredningens mening den ståndpunkten fortfarande böra intagas, att allenast en av lägersmännen ma förpliktas att svara för barnets underhåll. Dä efter 'ad förut framhållits ett val mellan dem ej bör kunna ske ividare män än som kan följa därav, att den, mot vilken talan riktas, visar, att han ej kan vara barnets fader, svnes till övervägande endast återstå, huruvida man bör, såsom enligt gällande svensk rätt, helt avvisa exceptio plurium eller, i likhet med norsk lagstiftning, tillåta exceptio plurium med den verkan, att svaranden väl ej förklaras vara barnets fader men förpliktas en- sam utgiva underhållsbidrag. Till förmån för den norska ståndpunkten kan anföras, att fastställande av faderskap undvikes i de fall, då faderskapetmåste anses i realiteten ovisst och svaranden måhända på goda grunder är fast. övertygad därom, att en annan man är barnets fader. Men mot denna stånd— punkt. gälla emellertid såsom erfarenheten i Norge lär visa i viss mån samma skäl. som åberopats mot underhållsskvldighet för flera lägersmän. Däri— genom att, bevisning om moderns umgänge med flera män under konceptions- tiden förebringas, kommer hon att stämplas som en lösaktig kvinna. len lag— stiftning som vår, enligt vilken genom barnavårdsmvndigheten skall tillses, att talan om faderskap och underhållsskyldighet anställes :i barnets vägnar, kan en sådan ordning synas nog så hård mot modern. Och den är även hård mot barnet, då det ej kan undvikas, att den stämpel, som påtryckes modern, sätter en fläck på detta. .lämväl denna ordning medför sålunda tillskapandet av en socialt sämre ställd grupp bland de utomäktenskapliga barnen. Med en sådan ordning följa vidare de processuella olägenheter av exceptio plurium, som förut på— pekats. Dessa stora nackdelar av en ändrad ordning synas beredningen väga tungt vid sidan av de. fördelar, det skulle erbjuda att i vissa fall kunna fast— ställa faderskap och i andra allenast underhållsskyldighet, även om med fast— ställelse av faderskap förbundes exempelvis arvsrätt efter fadern och rätt till hans nanm. Visserligen finnas män, för vilka det skulle vara en avsevärd ideell vinst att genom styrkande av exceptio plurium undgå fastställelse av faderskap med därav följande rättsverkningar i familje» och arvsrättsligt hän- seende. Men för det stora flertalet är underhållsplikten, effektivt utkrävd genom särskilda tvångsmedel, det väsentligaste. Och det uppgives, att i Norge ett utdömande av underhållsbidrag av en av konkumbenterna, där grund visats för framställd exceptio plurium, ofta väcker förvåning, och att lagens ståndpunkt härutinnan inom de bredare befolkningslagren visat sig svårtill- gänglig. Det måste visserligen medgivas, att det kan framstå såsom stötande, att modern till ett barn utom äktenskap kan, såsom enligt gällande svensk rätt, bland flera lägersmän utvälja vem hon vill — kanske mera med hänsyn fästad å hans förmögenhetsställning än sannolikheten av hans faderskap —— och trots ovissheten eller osannolikheten av faderskapet få honom dömd att såsom fader till barnet ensam utgiva bidrag till dess underhåll. Men det skulle enligt beredningens mening säkerligen för flertalet män te sig än mera

Sarmnanfatt- m'a _q.

Bör arvsrätt tillerkännas barn födda i kanlrubinat ?

förvånande och stötande, om den instämde väl tillätes framställa och styrka exceptio plurium och verkan visserligen bleve, att han sluppe från faststäl— lelse av faderskap med exempelvis därav följande arvsrätt och namnrätt. men att dock den för honom kännbaraste _— måhända enda kännbara —— påföljden, full underhållsskyldighet, ålades honom. Bör trots framställd och styrkt exceptio plurium underhållsskyldighet åläggas allenast. en av Ilera konkumbenter, synes det beredningen mindre ägnat att stöta den allmänna uppfattningen, att invändningen, såsom av ålder hos oss, överhuvud ej till— lätes. Det torde vara för lekmannen lättare att förstå. att åtskilliga hänsyn medföra, att denna invändning ej får framställas. än att den väl fär framställas med alla därav följande olägenheter för modern och barnet men utan verkan för fadern i fråga om huvudsaken, underhällsskyldigheten.

Även om en skärpning av reglerna för fastställelse av faderskap till barn utom äktenskap skulle medföra, att ett av hindren för genomförandet av arvs— *ätt för sådant barn efter dess fader skulle undanröjas, synes det. således med hänsyn till det anförda vara synnerligen ovisst, om de fördelar, som i vissa fall skulle för sådana barn vara förbundna med arvsrätt efter fader, komme att uppväga de olägenheter, som i andra fall skulle av en ändring iberörda regler uppstå. för dem och deras mödrar, olägenheter, som kunde befaras erhålla en sådan omfattning, att de bleve av verklig social betydelse. Där— jämte synes det beredningen, såsom förut framhållits, erbjuda stor sva- righet att, om exceptio plurium tillåtes, frånkänna invändningen verkan i av- seende ä underhällsskyldigheten mot barnet.. Frånsett dessa stora reella olägenheter av en lagändring 1 förevarande hänseende, synes det vidare enligt beredningens mening möta allvarliga betänkligheter mot att, inom sa kort tid efter det ny lagstiftning på området kommit i tillämpning, rubba de grunder, varpå denna lagstiftning är byggd. Betänkligheterna äro så mycket större, som en ändring av reglerna om fastställelse av faderskap skulle beröra en central punkt i denna lagstiftning av stor praktisk betydelse. Dä en änd- ring på denna punkt kan befaras verka i avsevärd man störande iavseende a det praktiska arbete, som för närvarande äger rum på grundval av den nya lagstiftningen och som hittills visat sig ägnat att medföra en betydande förbättring av de utomäktenskapliga barnens ställning i värt land, har det synts beredningen riktigast, att ytterligare erfarenheter pa omrädet av fäktas. innan fråga om ny lagstiftning på området ater upptages.

De skäl, som enligt vad ovan anförts tala mot införande för utomäkten— skapliga barn i allmänhet av arvsrätt efter fader, gälla ej i avseende ä sadant, barn, vars föräldrar varaktigt sammanleva utan äktenskap. I fråga om barn, som fötts i en dylik äktenskapsliknande förbindelse, konkubinat, kan ej den ovisshet rörande faderskapet antagas föreligga, som eljest, i många fall är för handen i fråga om barn utom äktenskap. Vidare medföra föräldrarna—s sammanlevnad, att barnets personliga förhållande ej blott till modern utan även till fadern nära motsvarar det i äktenskapet födda barnets förhållande

till dess föräldrar. Att till en varaktig sammanlevnad mellan barnets för- äldrar knyta arvsrätt såsom följd skulle emellertid stöta på stora praktiska svärigheter. Med hänsyn till vikten därav, att legal arvsrätt anknytes endast till ett fullt otvetydigt och oomtvistligt faktum, torde man nödgas först och främst uppställa krav pä sammanlevnad under viss tid före och efter barnets födelse. Härigenom skulle en mekanisering av regeln komma till stund, som skulle medföra, att den i de särskilda fallen ofta komme att verka i strid mot grunden för densamma. Och även med en sådan meka- nisering av regeln skulle svårigheterna i fraga om utredning och bevisning ej vara undanröjda. Dessutom är att. märka, att mellan den lösa förbindel- sen och det fullt utpräglade konkubinatet finnas i verkligheten skiftande mellanformer, som i hög grad försvara en gränsbestämning. Enligt lagbered- ningens mening möta vidare allvarliga betänkligheter mot att i lagstiftningen vid äktenskapsliknande förbindelser, som icke äro äktenskap, knyta särskilda rättsverlmingar. Även om inbördes rättigheter och förpliktelser fortfarande ej skulle fastställas mellan de personer, som inginge en dylik förbindelse, utan allenast vissa arvsrättsliga verkningar erkännas till förmån för iförbindelsen födda barn, skulle dock en sådan behandling i lagen av dessa förbindelser lätt kunna medföra, att desamma i den allmänna uppfattningen erhölle karak— tären av genom lagstiftningen i viss mån erkända fria äktenskap. Men det är, på sätt beredningen förut framhållit, av synnerlig vikt, att äktenskapet säsom samhällsinstitution icke genom agstiftningen försvagas. läktenskapslag- stiftningen fastställas de rättigheter och förpliktelser, som även i samhällets in— tresse böra vara förbundna med en varaktig könsförbindelse mellan man och kvinna. Och den gällande lagstiftningen om äktenskap synes såväl i fråga om äktenskaps ingående och upplösning som beträffande äktenskapets rätts- verkningar hava ett sådant innehåll, att däri icke torde finnas anledning för dem, som vilja inga en stadigvarande förbindelse. att undandraga sig att giva förbindelsen äktenskapets form. De bet:"inkligheter, som anförts mot införandet av arvsrätt. för barn, födda Bör rår/lna- i konkubinat, gälla ej mot en regel om arvsrätt efter fader för barn, som 357?sz ålägga står under faderns vårdnad. Med en sädan regel anknytes ej arvsrätt till en pä tiilerkiinnas visst sätt bestämd utomäktenskaplig förbindelse mellan föräldrarna. Hänsyn liedtlflliiqlillcizs till äktenskapet sasom samhällsinstitution stär ej hindrande för regeln. Arvs- serade? rätten är i stället förbunden med inträdet av det i huvudsak fullständiga rättsliga föräldraförlfällandet mellan fadern och barnet. Värdnadens överflytt— ning är vidare beroende av rättens beslut. Några som helst bevissvårigheter skulle saledes ej heller vara förbundna med en sådan regel. Betänkligheter av annan art möta dock mot att anknyta barnets rätt till arv efter fadern till en överflyttning av vårdnaden frän modern ä honom. Med en sådan regel skulle, om fråga väcktes om överflyttning av vårdnaden från modern till fadern, det för henne bliva att överväga, huruvida hon med hänsyn till de fördelar, som kunde för barnet vara förknippade med arvsrätt efter fadern.

Arvsrätt på grund (cr faderns för- klaring.

borde avsta fran vardnaden om detta. Modern skulle komma att ställas inför valet att följa sin känsla för barnet och sin naturliga önskan att själv värda och uppfostra detta eller plikten att taga hänsyn till en förbättrad ekonomisk ställning för barnet. litt sadant. val skulle för modern ej sällan medföra en svär konflikt. Vidare skulle, om ovannämnda verkan i arvsrättsligt hänseende förbundes med överflyttning av vardnaden till fadern, en sådan t'wertlvttning ej lata sig göra mot faderns bestridande. Detta beror av de skäl, som ovan anförts mot lagstiftningsatgärder, vilka pa grundvalen av nuvarande bestäm— melser om fastställelse av faderskap skulle söka nvägabringa ett stärkande över huvud av familjebai'idet mellan barn utom äktenskap och dess fader. Da. en anknytning av arvsrätt till Wirdnaden mäste medföra, att vårdnadens över- flyttning till fadern ej skulle kunna äga rum annat än med hans samtycke, och saledes arvsrätt för barnet skulle komma att vara beroende av en vilje- förklaring fran faderns sida, har det synts beredningen lämpligare att utan hänsyn därtill, om föräldrarna skulle önska vårdnadens överflyttning frän modern till fadern, göra inträdet av arvsrätt efter fadern beroende av en fri— villig förklaring från hans sida.

Beredningen har saledes ansett, att man med fasthållande av grunderna för 1917 års lagstiftning _bör söka gä vidare pä. den väg, som då antyddes säsom lämplig, nämligen frivillighetens. ] sitt den 30 november 1915 avgivna betänkande ifrågasatte lagberedningen, att arvsrätt efter fader skulle inträda vid ett i viss form avgivet erkännande av barnet. Detta skulle hava inneburit, att ett. sådant erkännande givits karaktären av en disposition, pa samma sätt som den anteckning till kyrkoboken, vilken enligt. förordningen den 14 april 1866 modern hade att ombestvra för att barnet. skulle få arvsrätt efter henne, eller den kuldlvsning, som enligt dansk eller norsk rätt kan äga rum frän faderns sida. Under åberopande av erfarenheterna från Danmark och Norge, där kuldlvsning ytterst sällan förekommer, framhöll beredningen, att en sådan anordning skulle hava föga praktisk betydelse. Det behov, som kunde före.— finnas, bleve enligt. beredningens mening, där ej fadern ville nöja sig med att. göra testamente till barnets förmän, fullt tillgodosett genom möjligheten till adoption. Även lagutskottetl, som framhöll, att tvång på ett område som det förevarande ofta torde vara till mera skada än gagn, hänvisade på, dessa ut— vägar. Cmellertid innebär adoption av barnet, att det erhåller ställning av faderns adoptivbarn, d. v. 5. att barnet i förhållande till fadern erhåller samma ställning som ett. dennes barn i äktenskap, således främst att värd— naden om barnet övergar ä fadern. Adoption kan således ej komma till stånd i andra fall, än då fadern önskar taga hand om barnet och modern är villig att avstå. vårdnaden om detta till fadern. Adoptionsinstitutet kan ej anlitas i de fall, då en fader vill, med respekterande av moderns rätt att. omhänderhava barnets vård och uppfostran, i den omfattning, som är möjlig utan legalisering av förbindelsen med henne, sörja för att barnet ej blir lidande därpå, att det

1 Se lagutskottets utlåtande vid 1917 års riksdag, nr 29, s. 15.

fötts utom äktenskap. I dylika fall hava, på sätt. ovan omförmälts, atminstone i Stockholm barn utom äktenskap i betydande omfattning, ehuru trolovning ej förelegat, med faderns och moderns medgivande antecknats såsom trolov- ningsbarn i syfte att de rättigheter skulle beredas detsamma, som pa grund

av lag tillkomma trolovningsbarn, d. v. s. rätt. till arv efter fadern lika med barn i äktenskap och rätt till faderns namn. I sadana fall bör emellertid en—

ligt beredningens mening nämnda resultat kunna ernas på grundval av en förklaring, vars innehåll ej står i strid med de verkliga förhallandena.

Såsom i den framställning av utländsk rätt, som av beredningen lämnats iAv fadern er. dess den Sit) november 1915 avgivna betänkande, omförmältsl, erhåller enligt lägga-22323; åtskilliga främmande rättssystem barn utom äktenskap arvsrätt efter fadern, enligt fram. om denne i viss ordning erkänt barnet. Sålunda inträder enligt schweizisk ”gäf'fcflziåfåg rätt ömsesidig arvsrätt mellan det barn, som fadern i viss ordning erkänt, * ' samt fadern och hans släkt, dock med den begränsning, att när barnet är samarva med avkomlingar till fadern av äktenskaplig börd, det erhåller endast hälften mot barn av äktenskaplig börd. Ett sadant erkännande, somiviSsa fall t. ex. efter faderns död kan avgivas av farfadern, är ej ett, vidgaende av fader— skap utan en viljeförklaring. Samtycke kräves ej vare sig av barnet eller dess moder, men saväl modern som barnet och efter dess död dess avkomlingar kunna inom viss tid efter erhallen kännedom om erkännandet hos myndighet nedlägga protest däremot antingen pä den grund, att den erkännande ej är barnets fader eller farfader, eller på den grund, att. erkännandet är till nackdel för barnet.

Det erkända barnet. erhaller utom arvsrätt jämväl rätt till faderns nanm. Fadern har att sörja för barnet som för ett barn av äkta börd och har rätt att. bestämma över dess uppfostran. li/lyndighet kan dock tilldela fadern eller modern den fulla vårdnaden om barnet.

Samma ställning som ett erkänt barn erhaller barn utom äktenskap i för- hallande till den, vars faderskap blivit fastställt, saframt barnet tilldömes ho- nom »mit Standesfolge». Detta skall ske, om fadern före eller efter barnets avlelse lovat modern äktenskap eller vid samlaget med henne gjort sig skyldig till brott eller missbrukat. honom tillkommande myndighet över modern.

Den schweiziska lagstiftningen har i förevarande hänseende anslutit sig till den franska., som tidigare i regel ej tillät, fastställande av faderskap annor— ledes än genom frivilligt erkännande från faderns sida (reeonnaissance). Genom lag den 27 november 1912 undergick i förevarande hänseende den franska lagstiftningen såtillvida en väsentlig ändring, att faderskapet jämväl kan fast- ställas genom domstols beslut (reeonnaissance forcée), bland annat i det fall, att brev eller annat skriftligt dokument från mannen företes, som innehåller ett otvetydigt erkännande av faderskapet. Barnet åtnjuter, vare sig faderskap fastställts genom frivilligt erkännande eller genom rättegång, arvsrätt efter

"am—Z

' Lc— ";:ux

. W rJtvlh—

_ 1 Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvda- balken, del Ill 8. 46—56 och 131—132.

Lag/berednin- gens förslag.

fadern. Barnet ärver dock endast hälften av lott, som tillkommer barn av äktenskaplig börd. Vid sidan av släktingar av andra parentelen ärver barnet tre fjärdedelar och eljest hela kvarlåtenskapen.

Även i belgisk lagstiftning hava numera modilikationer gjorts i det ursprung— liga, från Frankrike upptagna systemet.

Den tyska och den österrikiska lagstiftningen känna ej ett erkännande av faderskap till barn utom äktenskap med särskilda rättsverkningar. Däremot finnas bestämmelser om faders ensidiga legitimation av barn utom äktenskap. Sålunda kan enligt tysk rätt på begäran av fadern till ett barn utom äkten- skap detta förklaras äga äktenskaplig börd. Sådan förklaring mä ej givas. såframtej samtycke föreligger från barnet eller, om det ej fyllt tjuguett är, från dess moder. Vägrar modern att giva sitt samtycke till åtgärden, kan detta ersättas av förmvaderskapsdomstolens tillstand, om moderns vägran skulle medföra oskäliga nackdelar för barnet. Är fadern gift, fordras samtycke jäm- väl av hans hustru. Genom legitimationen erhåller barnet samma ställning i förhållande till fadern som barn i äktenskap, d. v. s. föräldramyndighet över barnet tilldelas fadern, ömsesidig arvs— och laglottsrätt äger rum 0. s. v.

En ensidig legitimation av barn utom äktenskap frän faderns sida kan ock äga rum enligt (lans—k rätt. Legitimationen sker därigenom, att fadern på tinget >>kuldlvser» barnet. Vid kuldlysningen kan fadern med viss begränsning be— stämma. i vilken mån barnet skall bekomma andel i ln'arlåtenskapen efter honom. Har sådan bestämmelse ej meddelats, fär barnet arvsrätt efter fadern och hans släkt, såsom om det vore äkta. dock att, om även äkta barn finnas. barnet. äger taga endast halv arvslott. Det kuldlysta barnet ärves av fadern och hans släkt pä samma sätt som äkta barn. Legitimationen kan slutligen även ske genom »bevilling», som på faderns begäran meddelas av veder— börande myndighet. Genom sadan legitimation fär barnet samma ställning som äkta barn, där ej i »bevillingens» inskränkning häri göres. Det. kan Så- lunda i >>bevillingen>= bestämmas. att barnet icke fär arvsrätt eller blott en begränsad sädan rätt.

Såsom av ovan givna redogörelse. för den nya jinslra lagstiftningen pä om- rådet inhämtas, medför vidgående av lägersmäl med barnets moder under konceptionstiden allenast 1underhållsskyldighet mot barnet. Erkänner däremot lägersmannen i viss ordning sig vara fader till barnet, äger det. taga arv efter fader och fädernefränder och ärves av dem.

Då den svenska rätten står på den ståndpunkten, att den, som haft sani- lag med modern under konceptionstiden, skall anses såsom barnets fader, oavsett om även andra män haft samlag med henne, kan den, som haft sain— lag med modern under nämnda tid, icke vid frivillig uppgörelse inskränka sig till att erkänna samlaget. Han måste enligt 20 å i lagen om barn utom äkten- skap erkänna faderskapet, även om han i själva verket icke anser sig vara den verklige fadern. Vid sådant. förhållande kunna andra rättsverkningar ej knytas till ett erkännande av faderskap än till ett erkännande av lägersmäl inom

konceptionstiden eller till en faderskapsdom, grundad på erkännande eller annan bevisning om sådant lägersmål. Med bibehållande av grunderna för 1917 ars lagstiftning kan således hos oss ej samma väg beträdas somi Finland genom lagen den 27 juli 1922. Särskilda rättsverkningar kunna hos oss knytas allenast till en av fadern jämte erkännandet av faderskapet — given dispositiv förklaring. En dispositiv förklaring, grundande rätt till del i faderns kvarlåtenskap, kan visserligen givas genom testamente. Men ett testa— mente kan återkallas. Och beredningen anser det vara av vikt, att. möjlighet föreligger för fadern till ett barn utom äktenskap, särskilt i samband med barnets födelse, då i regel hans känsla av de förpliktelser, som med hänsyn till omständigheterna åvila honom i förhållande till barnet, är mera levande, att avgiva en förklaring i förevarande hänseende, som ej kan av honom ryg- gas, om denna känsla i en framtid skulle göra sig gällande med mindre styrka. Beredningen föreslår därför, att fader till barn utom äktenskap skall äga i den form, som är föreskriven i fråga om erkännande av faderskapet till barnet, avgiva förklaring, att barnet skall njuta samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd. Då sådan förklaring avgivits, bör liksom mellan fader och trolovningsbarn ömsesidig arvsrätt föreligga mel- lan barnet. och fadern. Däremot synes av skäl, som nedan under 2 % när- mare utvecklas, arvsrätt ej böra äga rum mellan barnet och dess fäderne— fränder.

En sädan förklaring, varom ovan förmälts, kan med rättslig verkan avgivas allenast av fader till barn utom äktenskap, d. v. s. först sedan faderskapet till barnet blivit behörigen fastställt. Sker fastställelsen av faderskapet genom erkännande. erfordras enligt 20 & av lagen om barn utom äktenskap, att er- kännandet vitsordas av modern. Är hon död, eller är hon sinnessjuk, sinnes— slö eller ä okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om det är myndigt. Vid nämnda förhållande har beredningen — utan avseende vare sig därä, att moderns rätt till arv efter barnet röner inverkan av en sådan förklaring, som här av- ses, eller därä, att faderns rätt till arv efter barnet kan medföra fara för att egendom genom barnet ledes över från modern eller hennes släkt till fadern ansett, att sedan faderskapet till barnet blivit behörigen fastställt, moderns samtycke till ifrågavarande förklaring ej bör vara erforderligt. Vill fadern till ett barn utom äktenskap avgiva sådan förklaring. sedan barnet nått myndig- hetsåldern, synes dock barnets samtycke böra erfordras. I sådant fall kan frågan om faderns rätt till arv efter barnet —— med större skäl än eljest — antagas hava inverkat på hans beslut. Denna fråga kan dessutom dåmera antagas vara av större betydelse för barnet. Konstituerandet av en ömse- sidig arvsrätt bör därför ej få ske—mot det vuxna barnets bestridande.

( )m fadern till ett barn utom äktenskap är gift, bör enligt beredningens mening ej hustruns samtycke erfordras till en sådan förklaring, varom nu är fråga. Naturligen kommer fadern till ett barn utom äktenskap, sedan han

A rrsriitt efter moder och mödernefrän- der.

ingått äktenskap med en annan kvinna än barnets moder, ytterst sällan att avgiva en dylik förklaring och ännu mera sällan lärer en dylik förklaring komma att avgivas i fråga om ett barn, som födes under faderns äktenskap med en annan kvinna. Men anser sig fadern böra tillerkänna barnet arvsrätt efter sig, bör hans hustru ej kunna förbjuda honom att avgiva en sådan för— klaring, då det i regel får antagas, att han anser sig därmed fullgöra en plikt mot barnet. När fadern är gift, kan även med den förmögenhetsord» ning, som enligt nya giftermålsbalken råder mellan makar, fara uppkomma, att egendom, som införts av hustrun och däri mannen åtnjuter giftorätt, ge- nom honom överföres till hans barn utom äktenskap. Särskilt stötande skulle detta naturligen te sig om mannen under äktenskapet i konkubinat med annan kvinna erhäller barn, som tillerkännes arvsrätt efter honom. [ dylika och liknande —— för visso sällsynta -— fall kan hustrun genom att i samband med äktenskapsskillnad påkalla tillämpning av de i giftermålsbalken givna skadeståndsregler i allmänhet vinna en delning, varigenom den av henne in- förda egendomen bevaras för henne och hennes barn eller andra släktingar.1 Ett upptagande av regler motsvarande dem, som i samband med 1915 ars lagstiftning om barn utom äktenskap infördes i norsk rätt, har beredningen ej ansett erforderligt.2 Skulle av någon anledning hustrun ej önska äktenskaps— skillnad, lära i regel omständigheterna vara sådana, att mannen, om hon sa yrkar, ser sig nödsakad att genom ett äktenskapsförord under äktenskapet tillgodose hennes intresse av att bliva bevarad vid av henne införd egendom.

15.

I förevarande paragraf första punkten har upptagits stadgandet i 12 % första stycket av lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap rörande arvsrätt för sådant barn efter moder och mödernefränder och deras rätt till arv efter barnet. [ andra punkten har uttryckligen uttalats, att arv från moder och mödernefränder genom det utomäktenskapliga barnet ledes över ä dess avkomlingar. Med avkomlingar menas liksom i 'I. kap. efter arvlåtaren arvs— berättigade avkomlingar. Är det utomäktenskapliga barnet dött, träda de i dess ställe, på sätt i 1 kap. är stadgat i fråga om arvinge av äktenskaplig börd. Härav följer ej blott, att om avkomlingarna äro fördelade ä. skilda grenar, var gren skall taga lika lott, utan ock att de äro av den i 1 kap. dragna arvsrättsgränsen uteslutna frän arv, där arvinge av äktenskaplig börd ej skulle hava arvsrätt. Det utomäktenskapliga barnets avkomlingar äga sä— ledes ej taga arv efter barnbarn till dess moder.

Då ett barn utom äktenskap tager arv efter sin moder, är det i arvsav- seende fullt likställt. med ett barn i äktenskap. Barnet och, där det är dött,

1 Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken, del IV, s. 232. ? Jfr lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken, del IV, s. 328, 696, 643, 666 och 667.

dess avkomlingar äro att anse sasom arvlåtarens bröstarvingar och äga rätt till laglott, enligt 7 kap. 1 %. Aven bestämmelserna i 6 kap. om förskott å arv äga tillämpning i avseende ä, sadan arvinge.

».

_l %.

linligt beredningens förslag äger barn utom äktenskap arvsrätt efter fader Arvsrätt efter allenast i de fall, då barnet är trolomingsbarn eller då fadern i'viss ordninefad” för"”

0 avgivit förklaring, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som

barn av äktenskaplig börd.

lovoringsbarn

och jiim väl för annat barn

utom äkten-

l 1 ,9' fjärde stycket av lagen om barn utom äktenskap finnes stadgande om ska]; på grund vad i nämnda lag förstås med trolovningsbarn. Då det skulle medföra onödig belastning av lagtexten att även här giva en motsvarande bestämning av be- greppet trolovningsbarn och den i berörda lagrum upptagna bestämningen synes kunna givas allmän tillämplighet, har beredningen föreslagit den jämk- ning i lagrmnmets lydelse, att orden >>i denna lag» utgår. '

Då fadern till barn utom äktenskap i den ordning, varom i 33 % stadgas, avgivit förklaring, att barnet skall ha 'a samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, äger arvsrätt rum, oavsett om vederbörlig anteck- ning rörande förklaringen skett i kyrkoboken eller icke. Skulle det sedermera fastställas, att den, som avgivit sådan förklaring, ej var barnets fader, äl förklaringen icke gällande. Förklaringen är naturligen ej heller gällande, om det visar sig, att den tillkommit exempelvis av tvång eller förledande. Sär» skild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig.

Såsom beredningen i sitt förut avgivna betänkande med förslag till lag 0111 barn utom äktenskap m. m. framhållit, stå trolovningsbarnen, vilka i regel icke uppväxa hos fadern, liksom and *a barn utom äktenskap vanligen främ- mande för faderns släkt. Med den uppfattning, som ligger till grund för ifråga- varande förslag, synes därför anledning ej föreligga att med ändring av vad härutinnan gäller tillerkänna trolovningsbarn arvsrätt efter fädernefränder. 1th heller bör förklaring, som avses i 3 %, medföra, att barnet erhåller rätt till arv efter faderns släkt. Det kan tänkas, att förklaringen ej blir bekant för faderns skyldemän, och rätt för sådant barn till arv efter dem skulle därför kunna medföra, att den släkting av äktenskaplig börd, som en arv- låtare betraktat såsom sin närmaste arvinge, genom det utomäktenskapliga barnets närmare skyldskap komme att uteslutas från rätt till kvarlåtenskapen. Detta skulle ofta framstå såsom stötande med hänsyn till sannolikheten där— av, att arvlåtaren, om han ägt kännedom om berörda förhållande, skulle hava upprättat testamente till- ovanberörda släktings förmån. Överhuvud bör en dispositiv förklaring av sådan beskaffenhet som den förevarande ej medföra bindande verkan för andra än fadern själv Och dem, som härleda sin rätt från honom. För trolovningsbarn och sådant barn, som på grund av faderns förklaring åtnjuter arvsrätt efter honom, äger därför enligt förevarande para-

av faderns förklaring.

Ej arvsrätt efter fäderne— fränder.

graf första stvcket sista punkten arvsrätt ej rum efter fädernefäinder, och de äga ej heller arvsrätt efter sädant barn. Dä barn utom äktenskap enligt förevarande paragraf mä taga arv efter sin fader, är det i arvshänseende fullt likställt med ett barn av äktenskapligbörd. Det leder arvet över å sina avkomlingar, och äga därvid, på sätt vid före- gående paragraf framhållits, bestämmelserna i 1 kap. motsvarande tillämpning. Barnet eller, där det är dött, dess avkomlingar äro att anse såsom arvlåtarens bröstarvingar och äga rätt till laglott enligt 7 kap. 1 %. Bestämmelserna i 6 kap. om förskott å arv äga jämväl tillämpning ä sådan arvinge. Arvsrätt för Även fadern till barn, som avses i denna paragraf, äger arvsrätt; såväl efter fader"" barnet som dess avkomlingar. Med avkomlingar menas liksom i 1 kap. alle— nast arvsberättigade avkomlingar, d. v. 5. efter honom själv arvsberättigade avkomlingar till barnet, således ej ett. trolovningsbarn till detta. Han äger taga arv efter barnet och dess nämnda avkomlingar >>på sätt i 1 kap. är stadgat». Fadern äger således taga arv iden ordning, som där är fastställd i fråga om arvets gång, d. v. 5. efter barnet, allenast om det ej efterlämnat avkomlingar, och efter ett barnbarn, allenast om ej avkomlingar eller dess föräldrar eller deras avkomlingar leva efter det. Vidare följer av hänvisnin- gen till 1 kap., att i den mån arvsrätt enligt nämnda kapitel ej tillkommer ascendent, arvsrätt ej heller tillkommer fader till barn, som här avses, efter barnets avkomlingar, d. v. s. arvsrätt tillkommer honom ej efter ett barnbarns— barn. Uppenbart är, att där efterlevande make men ej bröstarvinge finnes efter barn, som avses i denna paragraf, fadern ej har annan rätt till arv än som följer av 2 kap., (1. v. s. sekundosuccessionsrätt. Arrsordnin- Bortses det. från den rätt till arv, som enligt 2 kap. kan tillkomma efter- 93230?) i??? levande make, ärves barn, som avses i förevarande paragraf, i första hand 2 5. av sina bröstarvingar eller adoptivbarn eller deras avkomlingar, därefter av fader och moder. Är modern död, taga arvlåtarens syskon på mödernet eller deras avkomlingar hennes lott. Finnes ej sådant syskon eller dess av— komlingar, tillfaller hela kvarlåtenskapen fadern. Lever ej vid arvlåtarens död fadern men väl modern, tillfaller hela kvarlåtenskapen henne. Äro saväl fadern som modern döda, tillfaller hela kvarlåtenskapen arvlåtarens syskon på mödernet eller deras avkomlingar. Finnas ej syskon på mödernet eller deras avkomlingar, tillfaller kvarlåtenskapen morfader eller mormoder, mor— broder eller moster i den ordning, varom stadgas i 1 kap. 3 5 av förslaget.

as.

Fastställelse Förutom genom dem kan enligt 20 % av lagen om barn utom äktenskap gång?”? faderskap till sådant barn fastställas genom erkännande inför den präst, som ”må,—måg,. för kyrkoböckerna i den församling, där barnet är kvrkobokfört, eller i till- _äktm8kfll7- kallat vittnes närvaro inför landstiskal eller notarius publicus. Erkännandet

kan ock givas i sådant avtal rörande underhållsskyldighetens fullgörande,

som jämlikt 9 % första stycket i nämnda lag slutits genom skriftlig, av tvä personer bevittnad handling och godkänts av vederbörande barnavårdsman eller barnavårdsnämnd. Enligt 20 & av lagen om barn utom äktenskap skall erkännandet av faderskapet, för att vara gällande, hava i enahanda ordning vitsordats av barnets moder eller, om hon är död eller sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, av barnets förmyndare eller av barnet själv, om det är myndigt.

] förordningen den 8 december 1915 angående kvrkoböckers förande ha ':.1 bestämmelser intagits rörande anteckning i kvrkobok om faderskapet till barn utom äktenskap. Enligt reglerna till församlingsboken skall för minderårigt, icke konfirmerat barn, som ej är bokfört, hos sina föräldrar eller är bokfört hos endera av dem, antecknas namn, yrke och hemvist, där det är känt, för föräldrarna eller den av dem, hos vilken barnet ej är bokfört. För barn utom äktenskap införes anteckning om fadern, därest genom lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts, att viss person är barnets fader. Är så- dant barn trolovningsbarn, skall jämväl detta antecknas. Även för fadern till barn utom äktenskap införes uppgift om faderskapet med angivande av bar— nets nanm, födelseår och födelseort. l reglerna till födelse.— och dopbol'en före— skrives, att såsom fader till barn utom äktenskap skall antecknas den. som enligt lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts vara barnets fader. Modern angives såsom trolovad, om barnet är trolovningsbarn.

Då genom erkännande. som ej skett inför pastor i den församling, där barn utom äktenskap är kvrkobokfört. eller genom dom, som vunnit laga kraft, fastställts vem som är barnets fader eller att barnet är trolovningsbarn, skall, enligt & 4. i kungörelsen den 23 november 1917 angående föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därit. barnavårdsmannen därom ofördrt'ijligen göra anmälan hos pastor i förenäi'nnda församling för veder- börlig anteckning i kyrkobok.

Förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma Förklaringar rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, skall för att blivafzgfgiålågx gällande avgivas i samma ordning. som i 20 % av lagen om barn utom äk- skap, att ba,—. tenskap stadgas i fråga om erkännande av faderskap till sådant barn. Den,???ittjigljsgä som vill giva sitt barn utom äktenskap rätt till arv, kan således avgiva för— efter honom klaring därom samtidigt som han erkänner faderskapet till barnet. li'örkla-ajfiylyfegåzå ringen kan ock avgivas senare. Förklaringen är ej gällande, med mindre er- lig börd. kännandet av faderskapet vitsordats på sätt i 20 % av lagen om barn utom äktenskap är stadgat. Däremot har beredningen på sätt framhållits i in- ledningen till detta kapitel ansett särskilt godkännande av ifrågavarande förklaring erfordras, allenast såframt barnet uppnått myndig ålder. Sådant godkännande skall då givas av barnet. Är barnet ur stånd därtill på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, kan förklaring, varom här stadgas, ej medföra verkan. Fadern är i sådant fall hänvisad till upp *ättande av testamente. Detsamma gäller, om barnet är

dött och efterlämnat avkon'ilingar, som barnets fader vill tillerkänna del i sin lwarlåtenskap.

Liksom erkännande av faderskap till barn utom äktenskap ma göras redan före barnets födelse, har det ansetts böra tillåtas fadern att även därförinnan avgiva sådan förklaring, som här avses. Stadgande härom har upptagits i förevarande paragraf andra punkten.

na förklaring, som här avses, avgivits inför den präst, som för kyrkoböc— kerna i den församling, där barnet är kvrkobokfört, bör anteckning om för— klaringen av honom göras i församlingsboken såväl för fadern som för bar- net, om det ej är bokfört hos fadern. Anteckning om förklaringen bör jämväl ske i dopboken. 1 fall, då godkännande erfordras, bör anteckning om för- klaringen ej göras, förrän godkännande ägt rum, och bör i sådant fall jäm— väl anteckning om godkännandet verkställas. I fråga om förklaring, som ej avgivits inför ovanberörde kyrkobokföare, bör det åligga barnavårdsmannen att till denne ofördröjligen göra anmälan för vederbörlig anteckning ikvrko- boken. Med anledning härav böra erforderliga tillägg göras såväl till förord— ningen angående kyrkoböekers förande som till kungörelsen angaende före- skrifter om barnavårdsmannens verksamhet och tillsynen därä. Emellertid bör det, med hänsyn till möjligheten därav, att förklaring, som här avses, av— gives, sedan barnavårdsmannaskapet för barnet upphört jämväl åläggas landsliskal och notarius publicus, att, då sådan förklaring inför honom avgives, därom göra anmälan hos den präst, som för kyrkoböckerna i den församling, där barnet är kyrkobokfört.

Skulle det visa sig, att den, som avgivit förklaring, som här avses, ej var barnets fader, är förklaringen ej gällande. Detta är jämväl förhållandet, om det fastställes, att förklaringen tillkommit exempelvis av tvång eller förledan- de. Att i sådant fall anteckning därom bör införas i kyrkoböckerna, synes utan särskild bestämmelse vara uppenbart.

4 KA P.

()m adoptivbarns arvsrätt och om arvsrätt efter sådant barn.

Med hänsyn till en framtida sammanfattning av alla arvsrättsliga bestäm— melser hava ur lagen den M juni 1917 om adoption utbrutits reglerna om adoptivbarns arvsrätt och om arvsrätt efter sådant barn. Dessa regler, som återfinnas i 14 och 17 && av nämnda lag, hava bibehållits i sak oförändrade, allenast med ett mindre tillägg till nuvarande 17 & eller 4 kap. 3 5 i detta förslag. I anledning av bestämmelserna i 2 kap. av förslaget hava vidare i 13 & av detta kapitel upptagits regler om arvsrätt för adoptivbarns make och om selmndosuecession. Stadgandet i 6 å” saknar också motsvarighet i gällan— de rätt.

1 $

på det huvudsakliga ändamålet med adoptionen är att bereda den adopterade Adoptivbarn ett barns rättsställning till adoptanten, hava i detta kapitel främst upptagits ”;(?åågfltifze' bestämmelser om adoptivbarns arvsrätt efter adoptanten. Bestämmelserna ' äro likalydande med dei 14 % av lagen om adoption upptagna, allenast med en i andra stycket med anledning av förslagets språkbruk så till vida före- tagen jämkning, att ordet bröstarvinge utbytts mot avkomlingar. Bestämmelserna om adoptivbarns rätt. till laglott äro upptagna i 7 kap. 7 $.

2 %.

I 18 & av lagen om adoption föreskrives, att i andra hänseenden än i12,Adortiz-bm—net 13 och 17 åå samma lag sägs adoptionen ej skall hava någon verkan pångifffmlgi adoptivbarnets och dess släktingars inbördes *ättigheter och skyldigheter. mulm enligt Hänvisningen till 17 å, som tillades av riksdagen, avser allenast det av f*iks—Tm'H-W'ng" dagen insatta första stycket av nämnda paragraf. Då nu de arvsrättsliga be- stämmelserna i lagen om adoption överflyttats till förevarande förslag. däri 4: kap. 3 % svarar mot första stycket i 17 % av gällande lag, har innebörden av ovan omförmälda 18 &, såvitt arvsrätten rörer, ansetts böra återgivas i detta kapitel. 1 2 % har därför upptagits ett stadgande av innehåll, att utan hinder av adoptionen adoptivbarnet och dess skyldemän äga rätt till arv efter varandra. Till följd härav har det blivit erforderligt att företaga en jämkning i 18 % av lagen om adoption, och får beredningen hänvisa till ett av bered- ningen samtidigt avgivet förslag till lag om ändrad lydelse av sistnämnda lagrum. Från berörda regel i 4 kap. 2 %, såvitt den avser skyldemäns rätt till arv efter adoptivbarnet, utgör stadgandet i 3 % ett undantag. Några andra av adoptionen föranledda modifikationer i arvsrättsligt hänseende angivas i 4 och 5 %$.

Adoptant eller Detta stadgande motsvarar första stycket av 17 å i gällande lag. Stadgan- lä'g'fffrngolffta det är ett undantag från regeln i 2 %, att adoptionen ej har någon inverkan i piss omfatt-i arvsrättsligt hänseende på förhållandet mellan adoptivbarnet och dess skylde- 072353 522152; män. De senare få nämligen i det fall, som behandlas i paragrafen, stå till- män från m'n. baka för adoptanten, hans make och avkomlingar. Bestämmelserna i berörda första stycke i 17 % insattes av riksdagen i anledning av väckt motion.l I motionen hemställdes, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det fram— lagda kungl. förslaget till lag om adoption, tatt däri stadgas, att ur dödsbo efter den, som i egenskap av adoptivbarn tagit arv eller i testamente efter adoptant bekommit egendom och som själv ej efterlämnat bröstarvinge, skall, sedan den dödes gäld är betald, men innan arv efter honom tages, till adop- tantens bröstarvingar och, där makar gemensamt adopterat, till den efter- levande av dem i vederlag utgå egendom till värde motsvarande vad den av— lidne i arv eller testamente efter adoptanten bekommit». Till stöd för denna hemställan anförde motionären bland annat: *Det vanligaste fallet av adop— _tion torde bliva det, att barnlösa makar gemensamt adoptera ett spätt foster- barn. Dör nu efter skedd adoption ena maken, tager adoptivbarnet arv; dör kanske snart därpå adoptivbarnet, går detta arv, hälften av de adopterande makarnas bo, till barnets släkt, kanske till ganska avlägsen släkting. En sådan sakernas utveckling kan adoptanten ej ens genom testamente förebygga annat än delvis. Laglottsrätten lägger hinder härför. Har för att taga ett praktiskt viktigt exempel — den avlidne maken i testamente förordnat, att den efterlevande skall sitta i orubbat bo, kan detta bliva omintetgjort. På helt andra förutsättningar är onekligen de naturliga egna barnens arvs— och laglottsrätt uppbyggd. —— Det inträffar vidare som bekant ej sällan, att makar, som upptagit fosterbarn, sedermera få ett eller flera egna barn. Även för detta fall framstår det som en till adoption föga uppmuntrande utsikt, att en del av boet skall frångå en del av familjens kvarlevande medlemmar och tillfalla helt utomstående med rätt för dessa att påkalla skifteuf> Lagutskottet yttrade: »Utskottet är med motionären ense därom, att en ändring av för- slaget i det syfte, som i motionen angives, bör komma till stånd. Därigenom torde de olägenheter, som, på sätt i motionen påvisats, äro förenade med förslagets bestämmelser i arvsrättsligt hänseende, bliva avhjälpta. Det av motionären använda uttrycket 'vederlag' synes dock passa mindre väl för det fall, varom här är fråga. Därav skulle också, bland annat, följa, att adoptiv— barnet icke ägde att genom testamente förfoga över vad barnet erhållit i arv eller testamente efter adoptanten. En sådan befogenhet synes dock böra till— komma adoptivbarnet och är av särskild betydelse för det fall, att barnet ingått äktenskap och efterlämnar make. Det har synts utskottet lämpligen böra föreskrivas, att, där barnet är adopterat av makar och en av dem lever

lMotionen i F. K. 1917 nr 95 av herr Alexanderson.

efter, denne samt eljest adoptantens bröstarvingar skola äga företrädesrätt att ärva barnet till så stor del av kvarlåtenskapen, som i värde motsvarar vad barnet bekommit efter adoptanten.»

En motsvarighet till stadgandet i första stycket av 17 å i lagen om adop- tion har i allmänhet icke upptagits i modern rätt, då ett dylikt stadgande ansetts obehövligt och dessutom är ägnat att inveckla arvsordningen genom nödvändigheten att tillämpa olika successionsregler för två olika arvsmassor. Detta skulle också. har man menat, stå i strid med den eljest numera över- allt härskande uppfattningen, att det icke bör göras någon >>åtskillnad från vad stam egendomen är kommen». Emellertid har ett dylikt stadgande sedan gammalt funnits i fransk rätt, nämligen i art. 351 och 352 av Code civil. Den gällande franska rätten känner under namn av »le droit de retour legal» dels en befogenhet för adoptanten att ur den adopterades kvarlåtenskap åter. bekomma gåva, om den adopterade avlidit utan att efterlämna descendenter, dels ock en befogenhet för adoptantens descendenter att under nämnda förut— sättning utöva en dylik rätt till sådana föremål, som den adopterade från adoptanten mottagit såsom gåva eller i arv eller testamente. Den rättsliga karaktären av *le retour legal» är något osäker, då den kan betraktas an- tingen som en hemfallsrätt, d. v. 5. en av lagen föreskriven återgång av för- värvet (singularsuccession), eller ock såsom en verklig arvsrätt (universal— succession). Den senare uppfattningen, som rådde i le droit coutumier, har antagits i (,Iode civil, medan den förra var rådande i likartade fall enligt romersk rätt ävensom i le droit ecrit. Bestämmelsen om wie droit de retour» förekommer nämligen i äldre och nyare fransk rätt, icke blott vid adoption utan jämväl enligt art. 747 vid varje gåva från ascendent till descendent så- som vid hemgift och anticiperat. arvskifte (partage d'ascendent) samt enligt art. 766 vid arv, testamente eller gåva från fader eller moder till erkänt barn utom äktenskap. I detta sammanhang behandlas endast bestämmelserna i vad de avse adoption. Allenast tillvaron av egna descendenter, ej av adoptiv- barn till den adopterade, hindrar utövningen av den särskilda successions— _rätten. Adoptanten- är befogad att, såvitt gåva angår, succedera icke blott i den adopterades kvarlåtenskap utan även ikvarlåtenskapen efter den sist avlidne av den adopterades avkomlingar (art. 352). Sistnämnda rätt tillkom- mer icke adoptantens descendenter. Den särskilda arvsrätten avser såväl fast som lös egendom. Vad särskilt beträffar gåva, anses därunder vara att hän- föra även sådan gåva, som skett under täckmantel av ett oneröst avtal. Den särskilda arvsrätten bryter den vanliga successionens enhet och är under— kastad regler. som avvika från allmänna arvsrättsliga bestämmelser. Meningen är att förbehålla åt adoptanten och dennes avkomlingar den egendom, som härstammar från adoptanten. Enligt lagen går den särskilda arvsrätten ut av kvarlåtenskapen före annat arv. Den anses grunda universalsuccession och medför skyldighet för den arvsberättigade att bidraga till betalning av den adopterades gäld i förhållande till det särskilda arvets belopp. Enligt orda-

Främmamie rätt.

lagen i art. 351 omfattar den blott saker. som finnas ibehäll in natura. llled , hänsyn till innehållet i art. 747 och 766 anses jämväl köpeskillingsfordran vara föremål för den särskilda arvsrätten till förmån för adoptanten ()Cll hans avkomlingar. Huruvida och i vad mån denna arvsrätt innefattar jämväl annat

vederlag, är särdeles omtvistat. Den adopterade äger förfoga över egendom, som han bekommit från adoptanten, icke blott mot vederlag utan även genom gåva och testamente. Överskottet av den adopterades fifu'mögenhet lillfaller hans naturliga skyldemän enligt den 'anliga arvsordningen (art. 351 st. 2).

Jämförelse Den svenska lagens bestämmelser äro i huvudsak tämligen likartade gffgzztii'i med de nu berörda franska. Men den svenska lagstiftaren har utfori'nat den franska den särskilda successionen såsom en arvsrätt till visst värde av kvarlåten- Mtåfifdåiml. skapen. Den särskilda successionen är enligt svensk rätt icke bunden vid de ' ' från adoptanten erhållna föremålen eller ett individualiserat vederlag för dessa. På grund härav uppstår ej såsom i fransk rätt tvekan, i vilken om- fattning surrogat äro föremål för den särskilda successionen. Nämnda rätt att taga arv till visst värde i adoptivbarnets kvarlåtenskap har ej karaktären av en fordran på boet utan är en verklig arvsrätt, som utgår före adoptiv— barnets skyldemäns arv. Den kan göras gällande ikvarlåtenskapen, först sedan den dödes gäld blivit betald. Den särskilda arvsrätten äger allenast ruin, såframt adoptivbarnet avlidit utan att efterlämna bröstarvinge, men kan icke, såsom enligt fransk rätt ifråga om gåva till adoptivbarn, utövas såsom en rätt till kvarlåtenskapen även efter adoptivbarnets avkomlingar. ”'Uarvagörelse fordras under vanliga villkor för att adoptanten, hans make eller avkomlingar skola undgå ansvarighet för adoptivbarnets gäld. Detsamma gäller om dem, som eljest äro arvsberättigade skyldemän efter adoptivbarnet. Utan hinder av den särskilda successionen för adoptant eller hans avkom— lingar äger adoptivbarnet förfoga över kvarlåtenskapen genom testamente. Beredningens Med fullföljande av den tanke, som ligger till grund för stadgandet i be— Dcattggzå'ldarörda första stycke av 17 ,S i lagen om adoption, föreslår nu beredningen, arvsrätten en— att den grundsats, som där kommit. till uttryck, må äga tillämpning, jämväl Zåiegiåmlizl då adoptivbarnet av adoptanten erhållit egendom såsom gåva. De fall,i gåt-a från vilka adoptanten exempelvis insatt penningbelopp påen sparbanksbok för 233531;le adoptivbarnets räkning, torde ej vara sällsynta. På sätt beredningen vid 2 kap. % i förslaget anmärkt, kan gåva föreligga även i sådana fall, då vederlag gives men dettas värde understiger värdet av den överlåtna egendomen. Detta kan särskilt tänkas förekomma vid överlåtelse av fastighet från adoptanten till adoptivbarnet. Frågan, huruvida gåva i dylikt fall får anses föreligga, måste lämnas åt" rättsskipningen att avgöra efter rättsärendets syfte och om— ständigheterna i övrigt i det särskilda fallet. Finnes därvid visst rättsärende vara att anse såsom gåva, bör otvivelaktigt förevarande stadgande äga till— lämpning. Meningen är, att i fråga om egendom, som utan vederlag kommit från adoptantens förmögenhet, skall, om adoptivbarnet ej efterlämnat bröst- arvinge, den särskilda successionsrätt äga rum, som i stadgandet omförmäles.

Då med adoptivbarns bröstarvinge i förevarande hänseende torde böra lik— ställas hans adoptivbarn och dess avkomlingar, har med hänsyn till förslagets språkbruk detta utsatts i lagtexten. Däremot har den privilegierade arvsrätten enligt denna paragraf ej ansetts böra givas en sådan utsträckning, att den får åtnjutas ej blott av avkomlingar utan även av andra adoptivbarn till adoptanten. '

()van omförmälda av riksdagen insatta stadgande i första stycket av 17 %Den särskilda i lagen om adoption innebär en avvikelse från vad hos oss eljest. gäller iZTgZSÄ—gtåååå fråga om arvsordningen inom andra parentelen. Därest barnet är adopterat beträfaade av makar och en av dem lever vid adoptivbarnets död, tillkommer sålunda,?qfiiszrgggå? även för det fall att adoptants avkomlingar finnas, den särskilda arvsrätten regler.. i sin helhet den efterlevande adoptanten. Adoptivsyskon äga följaktligen icke i överensstämmelse med den regel, som gives i 3 kap. 2 % ärvdabalken och upptagits i 1 kap. 2 % av förslaget, jämte den överlevande av adoptivföräldrarna taga ifrågavarande arv efter adoptivbarnet. Det kunde måhända ifrågasättas, om tillräcklig anledning får anses föreligga att i fråga om denna arvsrätt avvika från den vanliga ordningen för arvets gång inom andra parentelen. Då den särskilda arvsrätten begränsats till att omfatta allenast egendom, som härstammar från adoptanten, har beredningen emellertid ej ansett skäl före- ligga att frångå den grundsats, som i 17 % första stycket kommit till uttryck.

Med hänsyn till det ovan anförda bliva reglerna för den särskilda aI'VS-Densärskilda.

rätten enligt förevarande paragraf, då adoptivbarnet ej ingått äktenskap, föl—”nggtt? g: jande. För det fall, att adoptivbarn på grund av arv eller testamente er- adoptivbd-r'net

hållit egendom efter adoptant, gäller: A) När barnet är adopterat av allenastejmgdttäkm"

- .. . _, __ _ skap. en person, tillkommer den sarskilda arvsratten dennes arvsberättigade av-

komlingar. Finnas ej sådana, äger arvsrätten ej rum. B) När barnet är adop. terat av makar, tillkommer den särskilda arvsrätten, om en av dem lever vid adoptivbarnets död, den efterlevande adoptanten och eljest båda adop— tanternas avkomlingar. I överensstämmelse med gällande rätt går således den efterlevande av adoptanterna före adoptivsyskonen. Rörande arvets för- delning mellan de senare torde enligt grunderna för ifrågavarande paragraf och 1 kap. 2 % av förslaget samtliga adoptivsyskon böra anses äga samma rätt utan hänsyn därtill, om de äro adoptanternas gemensamma barn eller icke. l avlidet adoptivsyskons ställe träda dess avkomlingar. — För det fall, att adoptivbarn erhållit egendom genom gåva av adoptant gäller: A) När barnet är adopterat av allenast en person, tillkommer rätten att taga arv efter adoptivbarnet till så stor del av kvarlåtenskapen, som motsvarar värdet av den givna egendomen, i första hand adoptanten och, om han är död, hans arvsberättigade avkomlingar. B) Har barnet adopterats av makar, tillkommer, om båda makarna leva, den särskilda arvsrätten den av dem, som till adoptiv- barnet givit egendom av sitt giftorättsgods eller sin enskilda egendom. Ägde äldre giftermålsbalken tillämpning i avseende å makarnas förmögenhetsför- hållanden och var gåvan given av samfälld egendom, får arvet anses till- 16—241969

komma båda makarna till hälften vardera. Då den ena av adoptanterna är död, tillkommer den särskilda arvsrätten, i likhet med vad ovan i fråga om ärvd eller genom testamente erhållen egendom utvecklats, den efterlevande adoptanten. Äro båda adoptanterna döda, tillkommer arvsrätten deras av- komlingar.

Då i den följande framställningen talas om adoptant eller adoptants avkom— lingar tillkommande rätt, skall i fråga om den inbördes företrädesrätten dem emellan de här ovan upptagna regler äga tillämpning.

Den rätt, som enligt vad ovan sagts tillkommer adoptant, adoptants make eller avkomlingar, innebär en rätt till arv med företräde ej endast framför adoptivbarnets arvsberättigade skyldemän utan även, där sådana ej finnns, framför allmänna arvsfonden.

Den särskilda Den rätt, som i 17 % första stycket av lagen om adoption tillerkänts adop— ";;???” ;;,” tant eller adoptants avkomlingar, är en rätt att ur den behållna kvarlåten— adoptivådrnet skapen efter adoptivbarnet taga arv intill ett visst värde,i den mån kvarlåten— 'A"—q'7;£a(€k”n' skapen lämnar tillgång därtill. Har adoptivbarnet ingått äktenskap, medför ]. denna rätt ej hinder för adoptivbarnets make att åtnjuta giftorätt iden egen— dom, som på grund av arv eller testamente tillfallit adoptivbarnet efter adop- tant. Före lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt, innebar således lag- rummet, att innan adoptant eller adoptants avkomlingar ägde taga arv, bo- delning skulle ske i vanlig ordning, därvid i delningen ingick jämväl ovan— nämnda egendom. Levde efter adoptivbarn make men ej bröstarvingar, ägde således adoptant eller adoptants avkomlingar göra sin rätt till arv gällande allenast i den egendom, som tilldelades adoptivbarnets lott. Härav kunde bliva en följd, att ehuru den från adoptant på grund av arv eller testamente erhållna egendom fanns i behåll, endast hälften återgick till adoptant eller adoptants avkomlingar. Då den arvsrätt, som tillerkänts adoptant eller adop— tants avkomlingar, ej var av laglotts natur, ägde de ej någon rätt i boet efter adoptivbarnet, om denne upprättat testamente exempelvis till förmån för efterlevande make.

Den arvsrätt, som enligt 17 % första stycket i lagen om adoption till— kommer adoptant eller adoptants avkomlingar, äger företräde allenast framför den rätt till arv, som tillkommer adoptivbarnets arvsberättigade släktingar. Däremot äger den ej företräde framför den arvsrätt, som genom lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt tillerkändes efterlevande make. Av en sam- manställning av bestämmelserna i nämnda lag med stadgandet i 17 % första stycket av lagen om adoption framgår, att när adoptivbarnet jämte make efterlämnat fader, moder, syskon eller dess avkomling, arvsrätt enligt nämnda stadgande tillkommer adoptant eller adoptants avkomlingar allenast i den mån de å adoptivbarnets arvsberättigade make icke belöpande arvslotter lämna tillgång därtill. Om adoptivbarnet efterlämnar allenast fjärmare släktingar och på sådan grund arvsrätt till hela kvarlåtenskapen tillkommer efterlevande maken, äger'arvsrätt ej rum för adoptant eller adoptants avkomlingar.

Då beredningen ej ansett skäl föreligga att så stärka adoptants eller adop- tants avkomlingars särskilda successionsrätt, att densamma tillerkännes före— träde framför adoptivbarnets makes giftorättsanspråk och rätt till arv, har annan ändring i de i förevarande hänseende gällande grundsatser ej före— slagits, än som är en följd av de ändrade bestämmelser om efterlevande makes arvsrätt, som meddelats i 2 kap. Till denna fråga återkommer beredningen vid 5 & i detta kapitel, i vilken paragraf bestämmelser upptagas, avseende. det fall, att adoptivbarnet efterlämnat make, som på grund av arvsrätt enligt 2 kap. vid adoptivbarnets död tagit kvarlåtenskapen efter detta.

Då adoptivbarnet vid sin död efterlämnar make men ej bröstarvingar, kan med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om arvsrätt för make det i förevarande paragraf upptagna stadgandet om arvsrätt för adoptant eller adop— tants avkomlingar komma till tillämpning vid adoptivbarnets död, allenast så— framt adoptivbarnet genom testamente uteslutit efterlevande maken från arv samt tillika uraktlåtit att genom testamente förfoga över hela sin kvarlåten- skap. I dylik — förvisso ytterst sällsynt — händelse äger adoptant eller adop- tants avkomlingar, sedan bodelning skett, i vilken ingåttjämväl från adoptant erhållen egendom, tillgodonjuta sin rätt till arv enligt denna paragraf i de arvslotter, som skulle tillkomma adoptivbarnets skyldemän. Praktisk betydelse erhåller ifrågavarande stadgande i de fall, då adoptivbarnet överlevt sin make och själv på grund av arvsrätt efter maken enligt 2 kap. 1 5 i förslaget till- trätt hans lwarlåtenskap. I sådant fall föreligger vid adoptivbarnets död rätt för adoptant eller adoptants avkomlingar att ur kvarlåtenskapen utbekomma sitt arv allenast före adoptivbarnets, ej före den först avlidne makens arvs— berättigade skyldemän. Adoptant eller adoptants avkomlingar äga således till- godonjuta sin arvsrätt blott i vad av boet vid adoptivbarnets död belöper å dess arvingar. Endast denna del av boet är från successionsrättslig synpunkt att betrakta såsom "adoptivbarnets kvarlåtenskap i egentlig mening.

I övrigt har i denna paragraf ej vidtagits någon ändring i de regler, som, enligt vad ovan utvecklats, förut gällt i fråga om förevarande särskilda arvs— rätt. Ett par mindre jämkningar, delvis föranledda av förslagets språkbruk, hava gjorts i bestämmelsens avfattning. Anmärkas må dessutom, att i 6 & givits en föreskrift angående värdets beräknande, då adoptant eller hans avkom- lingar äga taga arv _i adoptivbarnets kvarlåtenskap, varjämte möjlighet öppnats för adoptant eller hans avkomlingar att vid delningen bekomma individualiserad egendom.

4 5. Enligt andra stycket av 17 å i lagen om adoption tager adoptanten med Då arrsberät- -uteslutande av kronan arvet efter adoptivbarnet, då arvsberättigad släkting fågfflfjsjfåfås ej finnes efter denne. Var barnet adopterat av makar, njuta de enligt samma efter adoptiv— stadgande hälften var. Är en av dem död, tager den andre hela arvet.. Arvs- bgågghftfåfr rätt för adoptants avkomlingar förekommer sålunda icke enligt nämnda stad- ari—et.

E_fterlera-nde make äger rätt till arv utan hinder av 3 och 4 5,6.

gande i 17 %. I det år 1917 för riksdagen framlagda förslaget hade adop— tantens avkomlingar icke i något fall tillerkänts arvsrätt efter adoptivbarnet. Såsom ovan under 3 % anmärkts, ansåg riksdagen, att i fråga om egendom, som där avses, arvsrätt skäligen borde tillkomma adoptivsyskonen. Beträffande övrig egendom gjordes däremot icke till förmån för adoptivsyskonen något avsteg från grundsatsen, att arvsrätt ej tillkommer adoptants släkt efter adoptivbarnet. Enligt lagberedningens mening synes anledning ej före— ligga att nu'frångå den ståndpunkt, som av statsmakterna sålunda år 1917 intagits. En bestämmelse i sak motsvarande 17 & 2 stycket ilagen om adop- tion har därför upptagits i denna paragraf. Som emellertid den i detta ka- pitel 3 % avsedda arvsrätt, i motsats mot arvsrätten enligt 4 %, dels tillkom- mer ej blott adoptant utan även adoptants avkomlingar, dels enligt 5 % 2 punkten i detta kapitel skall, då make till adoptivbarn tager arv efter detta, bevaras såsom en sekundosuccessionsrätt, är det uppenbart, att stadgandet i 3 % måste äga tillämpning, såvitt angår däri avsedda del av adoptivbarnets kvarlåtenskap, även för det fall, att arvsberättigade skyldemän till adoptiv— barnet saknas. Med anledning härav har stadgandet i 4 % erhållit den av— fattning, att om efter adoptivbarn ej arvsberättigad skyldeman finnes, adop- tanten skall utöver det arv, som enligt 3 % må tillkomma honom, jämväl taga den del av kvarlåtenskapen, som eljest skolat tillfalla adoptivbarnets skyldemän. Även i övrigt hava ett par smärre jämkningar vidtagits i be- stämmelsens avfattning. 5 %.

Vid 3 % har framhållits, att den rätt till arv, som enligt 17 % första stycket i lagen om adoption tillerkänts adoptant eller adoptants avkomlingar, äger företräde allenast framför den arvsrätt, som tillkommer adoptivbarnets skylde— män. Däremot äger den ej företräde framför den arvsrätt, som enligt lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt tillkommer efterlevande make. Då vid upptagandet i 3 % av bestämmelserna i 17 % första stycket av lagen om adoption bibehållits den där stadgade särskilda successionsrättens arvsrättsliga karaktär och således adoptivbarnet utan hinder av nämnda rätt äger genom testamente förfoga över sin kvarlåtenskap, står det i full överensstämmelse med grunderna för nämnda bestämmelser och för 2 kap., att företräde fort- farande tillkommer makes rätt till arv framför den särskilda arvsrätten enligt 3 5. Vad angår den arvsrätt, som enligt 4 % tillkommer adoptant, när arvs- berättigad skyldeman till adoptivbarnet ej finnes, måste uppenbarligen, då efterlevande makes rätt till arv äger företräde framför den rätt till arv, som tillkommer andra adoptivbarnets skyldemän än avkomlingar, efterlevande make äga företräde till arv, när inga skyldemän finnas till adoptivbarnet och adoptant av sådan grund skulle äga taga arv enligt 4 %. Med hänsyn till upp- ställningen av stadgandena i förevarande kapitel har det ansetts lämpligt att i förevarande paragraf första punkten uttryckligen uttala, att om adoptivbarn

efterlämnar make, denne äger utan hinder av bestämmelserna i 3 och 4 %% rätt till arv efter vad i 2 kap. sägs.

Då efterlevande make med åsidosättande av den arvsrätt, som eljest skolat Rätt till se- tillkomma arvlåtarens fader eller moder eller deras avkomlingar, tillagts rättsäggff'åää till arv enligt bestämmelserna i 2 kap. 1 5 av föreliggande förslag, har dock tant och adop- rätt tillerkänts arvlåtarens nämnda skyldemän att vid efterlevande makens tagga???- död i närmare angiven ordning såsom arv efter den först avlidne taga den arvsrätfskolat del av boet, som får anses utgöra kvarlåtenskap efter honom. Motsvarande på???” rätt har beredningen ansett böra tillkomma adoptant och adoptants avkom— lingar, då efterlevande make tagit arv med åsidosättande av den dem enligt 3 % tillkommande särskilda arvsrätt. Denna arvsrätt måste anses äga minst samma styrka som den arvsrätt, vilken på grund av naturlig skyldskap till- kommer arvlåtares skyldemän av andra parentelen. En sekundosuccessionsrätt för adoptant eller adoptants avkomlingar, grundad i den arvsrätt, varom stadgas i 3 &, bör därför tillkomma adoptant eller adoptants avkomlingar utan hänsyn därtill, om adoptivbarnet äger arvsberättigade skyldemän eller icke. Bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf andra punkten.

Såsom förut vid 3 % framhållits, äger adoptant eller adoptants avkomlingar, när adoptivbarnet ingått äktenskap, göra sin rätt till arv enligt nämnda para— graf gällande blott i den egendom, som vid bodelning tillägges adoptivbarnets lott. Allenast nämnda egendom —— jämte den enskilda egendom, som kan hava tillhört adoptivbarnet utgör dess kvarlåtenskap. När efterlevande make med åsidosättande av den adoptant eller adoptants avkomlingar enligt 3 % tillkommande rätt till arv efter adoptivbarnet tagit arv efter detta och fråga vid efterlevande makens frånfälle uppstår om utövande av den dem då jämlikt andra punkten i förevarande paragraf tillkommande sekundosucces- sionsrätt, kan denna, med hänsyn till grunderna för den i 2 kap. föreskrivna delning av boet mellan båda makarnas arvingar, allenast avse den först av- lidne makens adoptivbarnets — kvarlåtenskap, d. v. 5. den del av boet, som belöper å dennes arvingar. Delning av boet skall således först äga rum enligt bestämmelserna i 2 kap. Sedan delning skett, äger adoptant eller adop— tants avkomlingar tillgodonjuta sin rätt till arv enligt 3 % ur den egendom, som tillagts den först avlidne makens arvingar, så långt den lämnar tillgång därtill. Uppkommer ett överskott, tillfaller det adoptivbarnets skyldemän, om sådana finnas av andra parentelen, eljest efterlevande makens arvingar. Na- turligen kan förmögenhetsläget i boet medföra, att i själva verket av den egendom, som tillfallit adoptivbarnet från adoptant, endast hälften återgår till adoptant eller adoptants avkomlingar, medan andra hälften tillfaller efter- levande makens arvingar. Detta är emellertid en följd därav, att giftorätt av adoptivbarnets make åtnjutits i nämnda egendom, och lärer, där det inträffar, förvisso ej te sig annorlunda, än när den egendom, som eljest delas vid efter— levande makes död mellan arvingarna å ömse sidor, ursprungligen tillfallit den först avlidne från hans naturliga föräldrar.

Att efterlevande make ej må genom testamente göra intrång i den adoptant eller adoptants avkomlingar tillkommande rätt följer av det föreslagna till- lägget till 17 kap. 6 % ärvdabalken.

Bestämmel- I det fall, att sekundosuccessionsrätt tillkommer adoptant eller adoptants

är)??? digi sig; avkomlingar enligt förevarande paragraf andra punkten, skall i fråga om efter-

svm-cmdq 'till- levande maken och adoptant eller adoptants avkomlingar i tillämpliga delar

Zii'”p"*'"—q' gälla vad i 2 kap. är stadgat om efterlevande make och de arvingar efter

den först avlidne, som där avses. Beredningen vill i detta sammanhang endast påpeka, att den talerätt i fråga om avskiljande av egendom, som i 2 kap. 5 & tillerkänts skyldeman, i nu förevarande fall tillkommer jämväl adoptant och adoptants avkomling, och skall, om ansökan göres av sådan arvinge efter den först avlidne, avskiljandet icke dess mindre med tillämpning av bestämmel— serna i 2 kap. omfatta den del av boet, som belöper & samtliga arvingar efter denne. Vid efterlevande makens död äger sedan adoptant eller adoptants avkomlingar uttaga sitt arv ur den avskilda egendomen.

Då den arvsrätt efter adoptivbarn, som enligt 4 % tillkommer adoptant, ej medför sekundosuccessionsrätt i efterlevande makens bo, är, när fall ej före- ligger, som i 3 % avses, efterlevande makes arvsrätt efter adoptivbarn ej un- derkastad några inskränkningar i förhållande till adoptant och adoptants av- komlingar. Däremot kan sekundosuccessionsrätt enligt 2 kap. föreligga för adoptivbarnets skyldemän av andra parentelen.

6 %.

Berit/mången Den rätt, som i 17 S första stycket av lagen om adoption medgivits adop- ;)?ndglgåålå: tant och adoptants avkomlingar att, då adoptivbarn på grund av arv eller adoptant eller testamente erhållit egendom efter adoptant och barnet dör utan att efterlämna ”daptmts ””'bröstarvinge, taga arv efter barnet, innebär ej en rätt att återbekomma den

komlingar. . & _ D " __ egendom, som adoptivbarnet erhalht fran adoptanten, utan en ratt att fore

adoptivbarnets arvsberättigade skyldemän taga arv efter barnet till så stor del av kvarlåtenskapen, som i värde motsvarar denna egendom. Den särskilda rätten har sålunda utformats såsom en rätt att erhålla visst värde ur kvar— låtenskapen och är, såsom vid 3 % framhållits, att betrakta som en verklig arvsrätt. Adoptantens make och avkomlingar äro följaktligen att anse såsom adoptivbarnets arvingar. Deras rätt kan, på sätt vid 3 & erinrals, göras gällande först efter borgenärers. För att undgå ansvar för boets gäld måste de, i likhet med andra arvingar, göra sig urarva. (,)ch deras arvsrätt kan —— vilket ock vid bestämmelsens utformning åsyftades — genom testamente av adoptivbarnet åsidosättas. Någon anledning att nu frångå den grundsats om förevarande rätts arvsrättsliga karaktär, som år 1917 antogs, synes enligt be— redningens mening icke föreligga. På samma gång därigenom en tydlig och ändamålsenlig regel gives om dessa rättsägares ställning idödsboet, undvikas med densamma de vid 3 & härovan framhållna svårigheter, som uppkomma

vid en tillämpning av den i fransk rätt upptagna grundsatsen om rätt till den från adoptanten erhållna egendomens återbekommande.

Även om den i 17 % första stycket av lagen om adoption upptagna regeln bör bibehållas, såvitt därigenom den adoptant eller adoptants avkomlingar _ tillkommande rätten bestämts till en rätt att av adoptivbarnets kvarlåtenskap sasom arv taga egendom till visst värde, synes dock en närmare utveckling av densamma i vissa hänseenden erforderlig. Av lagrummet framgår sålunda icke med tydlighet, om hänsyn skall tagas till egendomens värde vid tiden för förvärvet eller först vid adoptivbarnets död. Närmast synes stadgandets avfattning giva vid handen, att egendomens värde vid förvärvet skall läggas till grund för beräkningen av det värde, som får uttagas ur adoptivbarnets kvarlåtenskap. En sådan beräkningsgrund kan emellertid ofta leda till resultat, som stå "i strid med ifrågavarande regels syfte, nämligen att för adoptanten och hans familj bevara den förmögenhet, som kommit från adoptanten. Om egendomen stigit i värde, kanske med väsentligt belopp, kan sålunda den särskilda arvsrätten det oaktat åtnjutas allenast i en omfattning, som svarar mot egendomens värde vid förvärvet. Denna oegentlighet skulle framträda än starkare, sedan den särskilda arvsrätten enligt 3 % i detta kapitel ntsträckts till att omfatta ej blott en rätt till så stor del av adoptivbarnets kvarlåten— skap, som motsvarar den andel barnet i arv eller testamente bekommit av ' kvarlåtenskapen efter adoptanten, utan även en dylikrätt i fråga om indi- vidualiserad egendom, som adoptivbarnet erhållit i gåva av adoptanten. Och har egendomen undergått en. minskning i värde, som den måhända skulle hava undergått jämväl i adoptantens hand, medför ovannämnda beräknings— grund, att adoptant eller adoptants avkomlingar kunna obehörigen riktas genom den dem tillerkända successionsrätten. Beredningen föreslår därför i första stycket första punkten av förevarande paragraf, att om vid adoptiv- barns eller dess makes död adoptant eller adoptants avkomlingar äga rätt till del i kvarlåtenskapen efter vad i 3 eller 5 % stadgas, skall, om den ifråga- varande egendomen linnes i behåll, beräkningen av vad som tillkommer adop- tant eller adoptants avkomlingar ske med hänsyn till det värde, egendomen då äger. Finnes egendomen ej i behåll, kan ej längre hänsyn tagas till det värde, egendomen hade vid tiden för arvfallet. I sådan händelse synes syftet med ifrågavarande regel bäst tillgodoses genom att såsom beräkningsgrund fastställa egendomens värde vid mottagandet, såframt ej vederlag för egen— domen influtit till annat belopp. I dylikt fall påkallar skälig hänsyn till var— dera sidan, att beräkningen sker efter vederlagets värde. Kan av adoptant eller adoptants avkomling visas, att vederlag influtit till högre belopp än egen— domens värde vid mottagandet, bör den särskilda arvsrätten kunna göras gällande till vederlagets belopp. Omvänt gäller, att det står adoptivbarnets arvingar öppet att visa, att vederlaget uppgick till lägre belopp än egen— domens värde vid mottagandet. En bestämmelse av angivet innehåll har upp— tagits i andra punkten av paragrafens första stycke.

Rättjöradop- Även om den särskilda rätten enligt 3 eller 5 % av skäl, som ovan nämnts, 335352»? ej ansetts böra utbildas till en rätt att återbekomma den egendom, som här- en vid del- stammar från adoptanten, kan det emellertid ej förnekas, att det understundom ”752938??ng kan vara av intresse för adoptanten eller hans avkomlingar att återfå viss dom.. individualiserad egendom, som adoptivbarnet bekommit efter adoptanten. Då. den särskilda successionsrätten enligt 3 5, i motsats mot vad nu gäller, om— fattar även egendom, som adoptivbarnet erhållit i gåva av adoptanten, fram- träder nämnda intresse än starkare. I överensstämmelse med den grundsats, som kommit till uttryck i 13 kap. 12 % giftermålsbalken och 2 kap. 10 5 av föreliggande förslag, har beredningen därför i andra stycket av förevarande paragraf föreslagit, att adoptant eller hans avkomlingar skola äga att vid del- ningen av kvarlåtenskapen efter adoptivbarnet eller dess make på sin lott be- komma sådan egendom, som adoptivbarnet erhållit från adoptant.

5 KAP.

Om allmänna arvsfondens rätt till arv.

1 &.

Statsarvsrät- Enligt den äldre romerska rätten betraktades en kvarlåtenskap, till vilken tålaådfr?z'; någon arvinge på grund av lag eller testamente ej fanns, såsom herrelös och stiftning. var föremål för fri ockupation. Under kejsar Augustus' tid tillerkändes stats- kassan rätt till de lediga arven. Olika meningar råda, huruvida denna rätt var en privilegierad ockupationsrätt eller en verklig arvsrätt. För äldre tysk rätt

var grundsatsen om fri ockupation städse främmande. Herrelösa arv tillfölle

antingen statskassan eller vederbörande >>Gerichtsherr>>. Den preussiska all- männa landsrätten av år 1794 likasom övriga tyska partikulärlagar tillerkände i anslutning till Gemeines Recht statskassan rätt till de kvarlåtenskaper, till vilka arvingar ej funnos. Frågan om denna rätts beskaffenhet är föremål för

samma meningsskiljaktighet, som råder om statsarvets natur i den romerska

rätten. I den tyska borgerliga lagen av år 1896 har emellertid fastslagits, att om inga skyldemän eller efterlevande make finnas, vederbörande för- bundsstat inträder såsom arvinge på grund av lag. Även enligt den schweiziska civillagen av 1907 är den rätt, som tillkommer vederbörande kanton eller kommun, då inga arvsberättigade personer finnas, ej uttryck för en statens höghetsrätt beträffande ett ledigt arv utan en verklig arvsrätt. Enligt den österrikiska allmänna lagen hemfaller, då någon arvinge eller testaments- tagare ej finnes, kvarlåtenskapen till staten såsom >>erbloses Gut'». Denna hemfallsrätt anses vara varken en ockupationsrätt av herrelöst gods eller en verklig arvsrätt utan en rätt för staten att i arvinges ställe såsom universal- successor tillträda kvarlåtenskapen. I fransk rättsvetenskap synes uppfatt- ningen, att statens rätt till kvarlåtenskapen, då arvingar och efterlevande

make ej finnas, är att anse såsom ett uttryck för statens höghetsrätt och ej såsom en arvsrätt, vara den härskande. Italien och Spanien intaga en stånd- punkt motsatt den franska. Enligt den engelska »Administration of Estates Act» av 1925 tillfalla lediga arv såsom bona vacantia i regel kronan. Enligt såväl dansk som norsk rätt är staten att anse såsom arvinge.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ansluta sig de främmande rättssystemen i allmänhet till den ståndpunkt, enligt vilken statens rätt till de lediga arven är att anse som en verklig arvsrätt. Denna ståndpunkt har emellertid ej medfört, att för staten skulle i alla avseenden gälla samma regler som för annan arvinge. Framför allt anses sålunda ansvar för boets gäld åvila staten allenast med den arvfallna egendomen. Då staten å andra sidan i de rättssystem, där statens rätt betraktas som en ockupationsrätt eller i allt fall ej som en verklig arvsrätt, intager ställning av universalsuccessor med skyldighet att med boets tillgångar svara för dess gäld, kommer man tydligen med de båda åskådningarna i detta fall i realiteten till samma re- sultat. Av betydelse blir berörda olikhet iuppfattningen om statsarvets karak- tär i det till den internationella privaträtten hörande spörsmålet, huruvida en utlännings kvarlåtenskap skall, om han ej efterlämnat arvsberättigade per- soner, tillfalla den stat, där kvarlåtenskapen finnes, eller den stat, vars un— dersåte den döde varit. Rent principiellt leder ockupationsteorien till det först— nämnda alternativet och arvsrättsteorien till det senare. Uppenbart är emel- lertid, att lösningen av detta spörsmål ej bör grundas uteslutande på den teoretiska uppfattning av statsarvets natur, som kan antagas ligga till grund för de olika rättssystemen. Och i det år 1904 avgivna förslaget till Haag- konvention rörande arv och testamente har — utan hänsyn till de i före- varande hänseende skiljaktiga ståndpunkter, som intagas av konventione— staternas rättssystem — undantag från nationalitetsprincipens tillämpning i avseende å utom arvlåtarens hemland befintlig kvarlåtenskap gjorts, såvitt angår den arvsrätt, som kan tillkomma staten.1

I en del lagar och lagförslag hava föreskrifter givits därom, att statsarvet skall användas för vissa allmännyttiga ändamål. ] den spanska civillagen stadgas sålunda, att den egendom, som i arv tillfallit staten, skall tilldelas inrättningar för välgörenhet och uppfostran i följande ordning: 1) välgören— hetsinrättningar och friskolor i den kommun, där den döde var bosatt; 2) dylika inrättningar i den provins, vartill den döde hörde; 3) inrättningar för välgörenhet och uppfostran av allmänt intresse. I äldre schweiziska lagar funnos jämväl bestämmelser, enligt vilka statsarvet skulle gå till vissa sociala ändamål. Och enligt ovan omförmälda schweiziska förslag av år 1895 om arvsrätt för staten skulle kantonerna använda dem tillfallande arv till under- stöd åt de fattiga, undervisningsväsendet och hälsovården. Vid riksdagsbe- handlingen 1912 av förslagen till ändringar i den österrikiska allmänna lagen föreslogs av vederbörande kommission, att de arv, som tillfalla staten,

1 Jfr art.. 2 i 1904 års förslag till Haagkonvention.

Duncan-ct i svensk rätt.

Städernas iiiff till daim- (ri-r.

De fall, i vilka dana- arvsrätt in- träder.

skulle» användas för främjande av staten åliggande uppgifter i fråga om barnavård, socialförsäkring och allmänna humanitära ändamål. Detta stadgande inflöt emellertid icke i den sedermera den 12 oktober 1914 utfärdade lagen. I det år 1914» avgivna förslaget till borgerlig lag för Ungern, enligt vilket arvsrätten begränsades att omfatta fem parenteler, föreslogs, att de arv, som tillfalla statskassan, skulle användas för fattigvård och sjukvård, arbe- tarskydd, barnavård eller för skolor eller andra allmännyttiga inrättningar.

I fråga om statsarvets natur'ansluter sig den svenska rätten till den upp- fattningen, att statens rätt till de lediga arven är en verklig arvsrätt och ej en ockupationsrätt. I likhet med de främmande rättssystem, där denna åskåd- ning är rådande, har emellertid även hos oss den omständigheten, att en arvs— rätt föreligger, ej medfört, att samtliga de bestämmelser, som äro givna be- träffande arvinges ställning till dödsboet, anses tillämpliga jämväl å kronan såsom arvinge. Någon skyldighet till urarvagörelse åligger sålunda exempelvis icke kronan. Även i vissa andra hänseenden äro "bestämmelserna i förord— ningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, icke tillämpliga å kronan. ' *

Den kronan tillkommande rätten till danaarv har vid särskilda tillfället] a 1600— och 1700—talen helt eller delvis en gång för alla överlåtits å vissa städer, i vad rör dödsbon efter vederbörande stads invånare. En dylik rätt till dana— arv i sin helhet har överlåtits å Stockholm, Göteborg, Sigtuna, Karlskrona, Kristianstad och Västerås samt synes tillkomma även Norrköping. Rätt till ena hälften av i staden fallande danaarv har avståtts till Landskrona, Karls— hamn och sannolikt även Borås.1

Då enligt gällande lagstiftning rätt till arv på grund av skyldskap tillkom— mer även de avlägsnaste skyldemän, i den mån närmare skyldemän med bi— behållen arvsrätt ej finnas, inträder följaktligen danaarvsrätten, först när rätt till arv ej längre äger rum för skyldemän till den avlidne. Sedan numera efterlevande make tillerkänts rätt till hela den dödes kvarlåtenskap, när skyldemän till denne av andra parentelen ej finnas, äger danaarvsrätt ruin allenast efter ogift person eller änkling eller änka. Om det bortses från de bestämmelser, som i 15 kap. ärvdabalken givits i fråga om utlännings arvs- rätt, inträder sålunda danaarvsrätt först och främst i det i 6 % av nämnda kapitel omförmälda fall, då man ej vet någon arvinge efter den döde och arvinge underlåter att inom ett år efter dödsfallet bevaka sin rätt. Danaarvs- rätt kan vidare inträda, då fråga är om känd arvinge a okänd ort, som ej inom den i 15 kap. 5 % ärvdabalken stadgade preskriptionstiden av tio år efter kungörelses utfärdande gör sin rätt till arvet gällande, eller då känd arvinge, som jämlikt 15 kap. 4 % ärvdabalken av domaren underrättats om arv—

1 Se närmare Winroth, Svensk civilrätt V 5. 260 ff., T. Nothin, Städernas särskilda skyl- digheter och rättigheter 5. 131 samt kammaradvokatfiskalsämbetets till Kungl. Maj:t avgivna yttrande den 14 mars 1918 angående jämkning i gällande bestämmelser om danaarv till för- män för efterlevande make. Jfr lagberedningens förslag till giftermålsbalk m. rn. IV s. 463 —464.

fallet, ej bevakar sin rätt samt annan arvinge, samarva eller fjärmare, ej finnes efter arvlåtaren.

Kronans rätt till danaarv åligger det främst advokatfiskalsämbetet vid kam- n'()rdnmycn markollegium att tillvarataga.1 I fråga om den ordning, som av kammarad-fog'cr'ägåfs vokatflskalsämbetet tillämpas för efterforskande av de fall, då danaarv före- ligger, och dessa arvs redovisning till kronan, lämnas av beredningen en framställning vid 6 % i motiven till det samtidigt avgivna förslaget till lag om allmänna arvsfonden. I korthet innebär denna ordning, att kammaradvo— katfiskalsämbetet, med stöd av de kungörelser, som ifråga om okänd arvinge i praxis ofta utfärdas, ehuru skyldighet därtill enligt 15 kap. 6 % ärvdabalken ej finnes, låter med bistånd av Kungl. Maj:ts befallningshavande i orterna undersöka samtliga dessa fall och, då undersökningen utvisar, att danaarv föreligger, föranstaltar om arvens redovisning till ämbetet och inlevererande till statsverket. För utrönande av huruvida danaarv föreligger i de fall enligt nyssnämnda lagrum, i vilka kungörelse ej utfärdas, samt i de fall, då kun- görelse utfärdas å känd arvinge a okänd ort på grund av föreskriften i 15 kap. 5 % ärvdabalken, anlitar kammaradvokattiskalsämbetet ocksåbefallnings— havandenas bistånd genom cirkulärskrivelser, som med fleråriga mellanrum utfärdas. Med stöd av de uppgifter, som sålunda erhållas, låter ämbetet där- efter närmare undersöka de särskilda fallen och tillser, att förefintliga dana- arv bliva vederbörligen redovisade och inlevererade.

Beloppen av .de danaarvsmedel, beträffande vilka kammaradvokatfiskals- 13013;th av 6 nam-v, ämbetet vidtagit åtgärder för indrivning, utgöra, enligt uppgift från ämbetet, som för ”är. för tioårsperioden 1913—1922 sammanlagt 240,827 kr. 83 öre, d. v. s. i år— varande till— ligt medeltal 24,082 kr." Att märka är emellertid, att danaarvsmedel inflyta tillfalla L.,-(man' statsverket även i annan ordning än genom ämbetets indrivningsåtgärder. Av ett utav ämbetet den 14 mars 1918 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande angående jämkning i gällande bestämmelser om danaarv till förmån för efterlevande make framgår sålunda, att årligen fall komma till ämbetets kännedom, där dylika arv blivit av kronans ämbetsmän i orterna, vilka det åligger att i fråga om danaarv bevaka kronans rätt, redovisade och inlevererade till vederbörande länsstyrelse, utan att meddelande därom eller bevis om medlens insättning översänts till ämbetet. I vilken omfattning danaarv inlevererats till statsverket på denna väg, kan enligt ämbetets uppgift i berörda yttrande endast efter tids- ödande efterforskningar fastställas, men ämbetet förklarar sig likväl hava skäl för antagandet, att denna upphörd årligen uppgår till icke alldeles oväsentliga belopp. Vissa omständigheter synas dock tyda därpå, att dessa belopp må— hända ej uppgå till mera än omkring 1,000—2,000 kr. årligen. Under förut— sättning att beloppen utgjorde 1,500 kr., skulle den årliga medeltalssiffran för de nuvarande danaarven alltså komma att utgöra 211582 kr. Antalet danaarv, de efterskänkta inberäknade, är enligt uppgift från kammaradvokatfiskalsäm-

1 Se % 22 i instruktionen den 31 december 1921 för kammarkollegiet (Sv. F. S. nr 847).

Beloppet av de danaarv, som för när- varande till- falla stä- (lerna.

betet för tioårsperioden 1913—1922 sammanlagt 164, d. v. s. imedeltal omkring 16 om året.

Nyssnämnda belopp, 25,582 kr., kommer emellertid ej i sin helhet stats- verket till godo. Årligen sker nämligen i stor utsträckning ett efterskänkande av danaarv från Kungl. Maj:t och riksdagen. Summan av de efterskänkta be- loppen för tioårsperioden 1913—1922 utgör, enligt vad riksdagshandlingarna utvisa, omkring 160,740 kr. eller i medeltal 16,074 kr. om året. Efter från— räknande av de efterskänkta danaarvsmedlen återstår ett årligt medeltal av allenast 9,508 kr., som slutligen kommit statsverket till godo. De efterskänkta beloppen uppgå således till ungefär 63 % av de årligen inflytande danaarven, medan blott 37 % kommer statsverket till godo.

Anmärkas kan i detta sammanhang, att kammaradvokatfiskalsämbetet, då ansökan om danaarvs efterskänkande kommer till ämbetets kännedom, in- ställer påbörjat indrivningsförfarande dels av billighetsskäl, dels i syfte att undvika omgången av en gång inlevererade medels återbärande till sökanden. Härigenom vinnes, att den större delen av de danaarvsmedel, som efterskänkas, ej först behöver inlevereras till statsverket. Av den under nämnda tioårs— period efterskänkta summan 160,740 kr. voro sålunda 102,534 kr. 78 öre ej inlevererade.

Såsom ovan nämnts, har kronans rätt till danaarv överlåtits å vissa städer, i vad angår kvarlåtenskaper efter vederbörande stads invånare. Av Svenska stadsförbundet har, på anmodan av lagberedningen, i fråga, om dessa städer införskaffats uppgifter angående dels antalet danaarv för varje år under tio- årsperioden 1913—1922 samt deras belopp, dels antalet av de danaarv, som årligen under nämnda tid efterskänkts av städerna, samt dessas belopp.1 Av » uppgifterna framgår, att under nämnda period något fall av danaarv ej före-

kommit i Sigtuna, Karlskrona,2 Kristianstad, Landskrona, Karlshamn och Bo- rås. I Stockholm förekommo 279 danaarv till ett sammanlagt belopp av 106,136 kr. 7 öre.3 Det årliga medeltalet av danaarven var således 10,61?» kr. Danaarv efterskänktes i 37 fall till ett belopp av 87,284 kr. 30 öre, d. v. 5. ett årligt medeltal av omkring 8,728 kr. Stadens behållna inkomst av dana— arv uppgick följaktligen i medeltal årligen till blott omkring 1,885 kr. De efterskänkta danaarvens belopp uppgick till 82,24 % av det årliga medeltalet danaarv, medan allenast. 17,76 % kommo staden tillgodo. Motsvarande pro—

1 Angående Stockholm hava uppgifterna i förstnämnda del tillhandahållits lagberedningen av förmyndarkammaren. 2 Beträffande Karlskrona förelågo under perioden i tre fall, då inga skyldemän funnos, av arvlåtaren upprättat testamente. I två av dessa fall, i vilka boets behållning utgjorde resp. 19,267 kr. 52 öre och 7,220 kr. 43 öre, voro testamentena vederbörligen upprättade och be- vakade, vadan de av staden godkändes. I tredje fallet uppkom fråga om testamentets tolkning. Då emellertid staden, därest testamentet skulle tolkas i enlighet med vad rimligtvis kunde an- tagas hava darmed avsetts, ej ansågs sig kunna göra anspråk på någon del av kvarlåtenskapen, beslöto stadsfullmäktige ef'terskänka den rätt, staden kunde äga till kvarlåtenskapen, vari stadens eventuella andel beräknades till 21,000 kr. . 3 I Stockholm uppgår antalet danaarv således i medeltal till ungefär 28 om året, medan motsvarande tal för riket i övrigt, frånsett de danaarvsberättigade städerna, är blott 16.

centtal för kronans danaarv voro 63 % och 37 %. Göteborg tillfallande danaarv uppgingo under tioårsperioden till 17 med ett sammanlagt belopp av 44,758 kr. 87 öre, (1. v. s. ett årligt medeltal av omkring 4,475 kr. Dana— arven efterskänktes i 7 fall till ett belopp av 29,604 kr. 98 öre eller om— kring 2,960 kr. i medeltal årligen. Stadens årliga inkomst av danaarv kan alltså beräknas till något över 1,500 kr. Beloppet av de efterskänkta dana- arven uppgick till ungefär 66 % av det årliga medeltalet danaarv, medan blott 34 % slutligen inilöto till staden. Nämnda procenttal överensstämma nära med motsvarande tal för kronans danaarv. Norrköping erhöll under ifrågavarande tioårsperiod 4 danaarv å tillhopa 2,947 kr. 89 öre, varav ett arv å 2,063 kr. 35 öre efterskänktes. Staden uppbar således under hela pe— rioden blott 884 kr. 54 öre. I Västerås inträffade under tioårsperioden endast två fall av danaarv å tillhopa 4,174 kr. 97 öre. Båda arven efterskänktes.

En begränsning av arvsrätten på grund av skyldskap medför utvidgning av Bcredninycns det allmännas arvsrätt. Av skäl, som i inledningen till lagberedningens be- ålägga tänkande utvecklats, har beredningen i förevarande paragraf föreslagit, att arrsjbnden. då ej någon finnes, som enligt 1—4 kap. äger taga arv efter arvlåtaren, de medel, som på grund härav kOmma att inflyta till det allmänna, ej skola såsom de nuvarande danaarven ingå bland statsverkets allmänna inkomster utan tillfalla en fond, allmänna arvsfonden, och användas för understöd av åtgärder till främjande av samhällets barnavård. Närmare bestämmelser om denna fonds ändamål och förvaltning samt om bevakande av fondens rätt till egendom, som tillfallit fonden, hava meddelats i ett särskilt förslag till lag om allmänna arvsfonden. Med hänsyn till de bestämmelser, som där upptagits angående fondens förvaltning och sättet för dess företrädande, lärer fonden vara att betrakta som ett särskilt bildat rättssubjekt. Närmast har den karak— tären av en stiftelse, avseende att tillgodose ett allmänt ändamål.

Såsom förut nämnts, är danaarvet i vår rätt en verklig arvsrätt, i fråga om vilken emellertid de regler, som finnas givna om arvinges ställning idödsbo, ej äro i allo tillämpliga. Då de lediga arven enligt beredningens förslag skola tillfalla det särskilda rättssubjekt, som allmänna arvsfonden utgör, kommer den arvsrättsliga naturen av det allmännas rätt att framstå än tydligare. Be- redningen behandlar också i terminologiskt avseende allmänna arvsfonden såsom arvinge. På grund härav har det blivit erforderligt att särskilt under— söka, i vilka avseenden berörda för arvingar gällande regler ej skola äga tillämpning å fonden. I detta avseende hänvisas till det av beredningen sam— tidigt avgivna förslaget till lag om ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Enligt den statistiska redogörel