SOU 1931:40

Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m

N 4-0 ('?

oå (-

- CD m

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

”'"'sTNrENs OFFENTLIGA UTREDNLNGAR 1331) 40; , J" FINANSDEPARJ'EMENTET ', ' ' _' _ J ;

BETÄNKANDE

MED FURSLAC TILL

ÄNDRADE BESTÄMMELSER ANGÅENDE BESKATTNINC AV AKTIEBOLAG OCH ANDRA NÄRINCSFORETAC M. M._

AVGIVET DEN 18 DECEMBER 1931

AV

1928 ӁRS BOLA GSSKA TTEBEREDNING

i i &

DEL 1

FURFATTNINCSFURSLAG, MOTIVERING, TABELLER" Ä. Ö

STOCKHOLM 1931

. Sammandrag

Kronologisk

av yttranden över 1927 års prästlöne- regleringssa kunni as betänkande rörande nya grunder för lagsti tningen om prästerskapets-av- _ (min och förvaltningen av den därtillanslagna egen omen. Idun. 622 5. E. _ Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läro- anstalter. Norstedt. 131 s. E. . Betänkande med förslag an åcnde arbetslöshetens

tstllotveåkande genom bereds apsarbeten. Norstedt. s. .

. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarie- organisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa stader upprätthållna små- skoleseminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 5. E. . Utlåtande angående utförselbevissystemets verk-

. Jori

. Jordbruksutredningcns betänkanden. 5. Statistisk" ningar m.m. Marcus. 25 5. Jo. bruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande angående åt ärder för fjäderlöskötselns främjande. Beckman V], 109 5. Jo. översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. Av E. Höljer. Marcus. 74 s. Jo. _' _ värmeledning samt elektrisk l)elysnin"sanlägg- ning i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat. Repr.-anst. 43 s. K. lagberedningens förslag angående vissa internatio- nella röttsförhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige. Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar, in. m. Norstedt. 39 s. Ju. ' . Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Marcus. iv, 398 s. Jo. Utredning med förslag angående premiering av väl- skötta mindre skogsbruk. Ha-ggström. 66 5. Jo. . 1928 ars lönekommitté. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. Norstedt. V], 131 s. Fl. . Utlåtande över utkast till näringslag m.m. Marcus. s. ll. . Förslag till växella m. m. Norstedt. 254 s. Ju.

. Provdebite'ring av yr-

och båkavgift. samt sjömans—

husavgift. Marcus. 64 s. 11. . Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom

det svenska fångvårdsväsendet. Av S. Hagströmer. Marcus. v, 162 s. Ju. Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans

or anfsation. Ha'ggström. 94 s. . 1 års lönekommitté. Betänkande "med förslag till

VI", . Betänkande med förslag till

lönereglering för landsfogdar, larpfogdar och lands- fiskaler m. m. Norstedt. ' 32 s. Fl.

lag med särskilda be— stämmelser om delning av jord a landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. Marcus. 307 s. 4 bilagor. Ju. . Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbets—

3.1

Anm. Om särskild tryckort & an ives, åt tryckorten Stockholm. BokståVerna med fetstil t öt' b ltt" l : bokstäverna till det departement,"un( er vilket utredningen avgivits, t. ex. "" g & egy "" !

förteckning-

!

löshetens omfattning. karaktär 'och orsaker. No" stedt. xtra-554 s S. ' "

. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. fitting-,

. 1930 års militäravlöningssakkunniga.

hand 1. Orsaker till arbetslöshet. Av G. Bagge. I). ' ang. arbetsmarknaden och de faktorer, sour h stämma dess utveckling. Av G. Huss. Norstedt. x 149 5. S. " ' Betänkan med förslag till avlöningsbestämmelser för lek ordinarie personal vid försvarsväsendet. Bcckma vj, 101 s. Fö- . Betänkande och förslag angående anskaffning, uj

derhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fo skaffningsmatcriel. Marcus. 91 s. FI. ' . Betänkande med förslag till ltnvudgrnnder för -.

decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m. Idun. 200 s. ' E. . Betänkande med förslag till prästlönelag in. 1

Idun. 138 s. E.. . Betänkande med förslag angående vissa ändring . i riksdagens arbetsformer m. m.aBeckman. 204 s. .! . Betänkande och förslag rörande atgärder för höjan

. Förslag till checklag m. in. av säkerheten vid flygning. Beckman. 194 s. Norstedt. 2415. J . Betänkande angående flygstyrelsens matcrielanska

. Normalbestämmelser

ning m. m. Marcus. 334 5. F6. för järnkonstruktioner ti byggnadsverk(järnbestiimmelser). Beckman 76 s. . Itepartitionstalen för jordbruksfastighet. Marcu

60 . Fl. . Utredning och förslag rörande viss omläggning _

socialstyrelsens lönestatistik. Hae gström. 109 s. . Föri'äderibrott m. m. Förberedan e utkast till straf

lag. Speciella delen. 10. Av .l. C. W. Thyrén. Lun Berling. 313 s. Ju. . Betänkande med utredning rörande de statsunde

slödda växtförädlingsanstalterna. Marcus. 164 s. J . Undersökning av taxeringsutfallet beträffande ] r

bruksfastighet å landsbygden vid 1928 års allman- fastighetstaxerin . Norstedt. (2),iv. 168 s. lkarta. F . Betänkande angaende ändrad lagstiftning om må

och vikt. Marcus. 128 s. Fl. . . Betänkande med förslag rörande statlig hjälpaktio

åt vissa eghahemslåntagare. Marcus. 64 s. 1 bilaga. .! . Betänkande med förslag angående den ekonomis .

förvaltningen vid de allm. läroverken m.fl. lär- anstalter och därmed sammanhängande frågor. No Stedt. vi. 148 5. E. . Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förs]

beträffande lönereglcring för viss lantinäteripers- nal m. m. Marcus 136 s. Jo. . Betänkande-med förslag till ändrade "bestämmels

angående beskattning av aktiebolag och and näringsföretagnt. III. Del. 1. Författnin sförsla motiverin _ tabeller. Marcus. viij, 409s. F . Betankam e med förslag till ändrade bestämmels- nngående beskattning av aktiebolag och andr näringsföretag m. m Del2. Särskilda utredninga Marcus (4), 256, 75+118', 11, 57, '30 s. Fl.

E. = ecklesiastikdepartementet;

ordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre a mng (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. "

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1931z40 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

» MED FÖRSLAG TILL

1. ÄNDRADE BESTÄMMELSER ANGÅENDE

BESKATTNING AV AKTIEBOLAG OCH ANDRA NÄRINGSFÖRETAG M. M.

l AVGIVET DEN 18 DECEMBER 1931 ' AV l l 1928 ÅRS BOLAGSSKA TTEBEREDNING

DEL 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG, MOTIVERING, TABELLER

STOCKHOLM 1931 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

l Sid. ' Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet ............... VII " Författningsförslag. Förslag till ändringar i kommunalskattelagen .....” .......................................... 3 * Anvisningar ......................................................................................................... 9 ! Förslag till ändringar 1 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- * skatt .............................................................................................................. 22 l Förslag till förordning om upphörande av rätt till restitutlon av B-skatt ...... 27 ! Förslag till ändringar i förordningen om kommunal progressivskatt ............ 28 ! Förslag till ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags ! och Sandal-iska bankbolags tillgångar ............................................................ 30 l Anvisningar ....................................................................................................... 30 " Förslag nu ändringar 1 taxeringstörordningen ................................................ 31 Förslag till ändringar i kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxerings- förfarandet ...................................................... . .............................................. 36 Förslag till förordning om kupongskatt ........................................................... 37 ; Förslag till förordning om ersauuingssnau .................................................... 42 Anvisningar ............................................................................................................ 43 Motivering. Första kap. Inledande översikt ........................................................................ 47 Bolagsskalteberedningens uppdrag sid. 47. _ Skatteutjämningsberedningen och 1930 års kommunalskattebcredning sid. 52. Bolagsskalteberedningens ställ- ning till de kommunala skatteprablemen sid. 53. — Lindring av aktiebolagens beskattning sid. 54. Kupongskalt sid. 56. -— Skärpning av beskattningen av fysiska personer m. fl. sid. 56. — Kedjebeskattningen sid. 58. Utskift- ningsskatten för aktiebolag och solidariska bankbolag sid. 59. — Utskiftning från ekonomiska föreningar sid. 59. Behandlingen av vårdeminskningsav- drag & inventarier rn. m. sid. 59. Täckande av luckor i skattelagstiftningen sid. 61. — Participating debentures sid. 61. Utskiftningsskattens fördubb- ling sid. 61. — Svenska holdingbolag med säte i utlandet sid. 61. Er- sättningsskatt sid. 61. — Allmän rättsregel sid. 61. _ De kooperativa före- tagens skattefrågor sid. 62. Kommanditbolagens beskattning sid. 62. Realisationsuinstbeskottpingen sid. 62.

Andra kap. Omläggning av aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och

de ekonomiska föreningarnas beskattning ...................................................... Vissa grun dsatser för beskattningen av bolags- och föreningsvinster H is to rik ................................................................................................... Bevillningsförordningen sid. 65. — 1928 års kommunalskattelag sid. 66. —

1902 års inkomstskatteförordning sid. 66. — 1907 års lagstiftning sid. 68. 1910 och 1911 års lagstiftning sid. 68. -— 1918 och 1919 års tillfälliga till- läggsskatter sid. 70. — 1919 års skatteskala får bolag sid. 71. —— 1920 års lagstiftning sid. 75. —— 1928 års lagstiftning sid. 75. Uttalande angående maximum för utdebiteringen sid. 75. —— Kommunal progressioskatt och ut—

63 63 65

jämningsskatt sid. 76. B-skatten sid. 77. ——- Beskattningens innebörd sid. 77. Skattens förhistoria sid. 78. — B-skattens upphävande sid. 86. —— B-skattens ersättande med annan skattetorm sid. 87. —— Begränsning av rätten till restitution av B-skatt sid. 87.

Statistisk undersökning rörande aktiebolagens beskattning ............... Jämförande undersökningar rörande bolagsbeskattningeu i Sverige och vissa andra länder ........................................................................

Bolagsskatteberedningen sid. 109.

Bolagsskatteberedningens förslag till omläggning av bolagens be- skattning ...............................................................................................

Behovet av lättnad i bolagsvinsternas beskattning sid. 110. Utbytande av bolagens progressiva beskattning mot proportionell beskattning sid. 112. — Bolagsvinsternas dubbelbeskattning sid. 118. —— Näringsskatt för bolag sid. 125. —- Förmögenhetsskqtt för bolag sid. 129. —— Sammanfattning sid. 130. Den statliga inkomst- och törmögenhetsskatten sid. 130. Den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten sid. 130. Skattesatsen vid propor— tionell statlig inkomstskatt för bolag sid. 133. Familjebolag sid. 136. -— Kedjebeskattning sid. 137- — Monopolbolagens beskattning sid. 137.

Beskattning av ekonomiska föreningar .............................................. Ändring av skatteskalan för ekonomiska föreningar sid. 138. Förslag av 1924 års skatteberedning sid. 139. —— Bolagsskatteberedningen sid. 141.

Skattetoten för utländska bolag ............................................................ Skattetoten för övriga juridiska personer .............................................

Tredje kap. Vissa frågor rörande kedlebeskattning och beskattning av hol- dingbolag ........................................................................................................ Kedjebeskattningens innebörd sid. 144. Tidigare förslag och lagstiftningsåt- gärder för lindring av kediebeskattningen sid. 145. Gällande bestämmelser om kedjebeskattning sid. 146. —— Särskilda frågor beträ/fande kedjebeskatt- ningen sid. 146. Internationell kedjebeskattning sid. 146. Denna beskatt- nings betydelse sid. 146. — Internationella avtal för undvikande av dubbel- beskattning sid. 147. -— Industribolagen och den internationella kedjebeskatt- ningen sid. 148. — Holdingbolagen och den internationella kedjebeskattningen sid. 150. Förslag om begränsning av den internationella kedjebeskatt- ningen sid. 153. Vilka företag böra befrias från skatt & utdelningar? sid. 154. —— Avdrag för på aktieutdelning belöpande gdldränta sid. 156.

Fjärde kap. Om kupongskatt ........................................................................... Historik sid. 158. —— 1904 års lörslag sid. 158. T' Förslag av Landén år 1917 sid. 159. —— Utlåtanden över Landéns iörslag sid. 160. — Inkomstskattesak— kunniga sid. 162. Presidenten Peterssons förslag. 1927 och 1928 års propositioner i kommunalskatteirågan sid. 163. — 1924 års uppbördssak— kunniga sid. 163. Framställning av överståthållarämbetet sid. 166. — Främmande lagstiftning sid. 166. —Bola_qsskatteberedningen sid. 170. —- Huvud- dragen av förslaget sid. 170. —— Restitution av kupongskatt sid. 175. —— Fall, då kupongägaren icke är ägare av aktien sid. 177. Bulvanstadgande sid. 177. — Kontrollföreskriiter sid. 178. —— Utlänningars befriande från annan skatt än kupongskatt sid. 179. —- Ekonomiska föreningar sid. 180. —- Åtgärder mot inter- nationell dubbelbeskattning sid. 180. Kupongskattens storlek sid. 181. —— Mistning av vissa skatteintäkter till fölid av'kupongbeskattningen sid. 182. Femte kap. Ändringar i fråga om beskattningen av fysiska personer ............

Ekonomiska beräkningar angående skatteintäkterna.. ........................ Föreslagna skattelättnader för aktiebolag m. fl. sid. 183. Ökade skattein— täkter sid. 185. Kupongskatten och utskiftningsskatten sid. 185. Visst belopp, som ej erfordrar täckning sid. 186. Utvägar att på annat sätt åvägabringa ökade skatteintäkter sid. 186. Förmögenhetsbeskattningen ..................................................................

Allmänna synpunkter sid. 187. — Nuvarande förmögenhetsskatt sid. 188. Departementschelen 1910 sid. 188. Kammarrätten sid. 191. Bevillnings-

utskottet 1910 sid. 191. —— Senare skärpniugar av förmögenhetsbeskattningen sid. 192. — Uttalanden av inkomstskattesakkunniga sid. 192. —— Bolagsskatte- beredningen sid. 196. Bemötande av inkomstskattesakkunnigas uttalanden sid. 196. —— Nuvarande system för iörmögenhetsbeskattningen bör bibehållas sid. 201. —- Nu gällande skattesatser för förmögenhet i vissa fall sid. 201. Förmögenhetsbeskaitningens avkastning sid. 202. Olika möjligheter att skärpa törmögenhetsbeskattningen sid. 205. — Bolagsskatteberedningens ut- talande om föreliggande förslag sid. 214. _ Begränsning av törmögenhets- beskattningen i vissa iall sid. 214.

Den progressiva inkomstbeskattningen ................................................ Allmänna synpunkter sid. 215. -— Uttalanden om skatteskalans elasticitet sid. 216. Den maximala skatiebelastningens storlek sid. 219. — Skärpning av skatteskalan för inkomst- och förmögenhelsskatten sid. 220. — Rörlig pro- gressiv skala sid. 220. —— Rörlig proportionell bottenskatt och fast progressiv tilläggsskatt sid. 222. — Sammanfattande synpunkter sid. 224. -— Den kom- munala progressivskatten och utjämningsskatten sid. 225. — Skatteskalornas återgivande i lagtexten sid. 227.

Sjätte kap. Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. jämte där- med sammanhängande trågor ......................................................................

Gällande lagstiftning sid. 229. _ Allmänna synpunkter sid. 229. Bestäm—

melser i civillag sid. 230. — Skattelagstittningen sid. 231. — Erinringar mot gällande skattelagstittning sid. 232. — 1924 års skatteberedning sid. 233. Förslaget sid. 233. Yttranden över förslaget sid. 236. — Bolagsskatte— beredningen sid. 239. —— Anmärkningarna mot 1924 års skatteberedniugs förslag sid. 239. — Huvudpunkterua i bolagsskatteberedningens förslag sid. 241. De normala avskrivningsreglerna sid. 244. — Uttalanden rörande ändringen av inkomstbegreppet sid. 249. — Reglerna rörande trihet beträffande avskriv- ningar å inventarier m.m sid. 251. Vissa speciallrågor sid. 252. —— Taxe- ringsiöreskritter sid. 253.

Siunde kap. Behandling av participating debentures i beskattningsavseende Bolagsskatteberedningens uppdrag sid. 255. -— Allmänna synpunkter sid. 256 Förekomsten av participating debeniures sid. 257. — Utlandet sid. 257. —- Sverige sid. 259. Beskattningen av det emitterande bolaget sid. 261. — Beskatt- ningen au debentnreinncliauarna sid. 263. Fråga om undantagsbesiämmelser sid. 265.

Åttonde kap. De kooperativa töretagens skattetråga .......................................

Inledning sid. 269. — Tillgänglig statistik sid. 269. — Främmande lagstiftning

sid. 272. Tidigare åtgärder och överväganden sid. 274. —— Allmänna syn- punkter sid. 274- —— 1910 års lagstittning sid. 275. Landéns förslag är 1917 sid. 275. —— 1920 års lagstiitning sid. 276. —— 1921 års kommunalskatte- kommittés förslag sid. 277. — 1924 års skatteberednings förslag sid. 279. Bolagsskatteberedningen sid. 280.

Nionde kap. Beskattningen av kommanditbolag ............................................. Gällande rätt och tidigare förslag sid. 291. Bolagsskatteberedningen sid. 293.

Tionde kap. Behandling av realisationsvinst och realisationslörlust i beskatt- ningsavseende ................................................................................................

Historik sid. 300. — Främmande lagstiftning sid. 312. — Bolagsskaltebered- ningen sid. 314.

Eltte kap. Ändringar i förordningen om skatt vid utskittning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar jämte därmed sammanhängande frågor Inledning sid. 320. — Historik sid. 320. —— Bevillningsutskottet år 1924 sid.

320. —— Kammarrättens utlåtande över 1924 års riksdagsskrivelse sid. 322. Förslag om upplösnings- och tonderingsskatt sid. 322. —- Kammarrättens utlåtande över törslaget om upplösnings- och fonderingsskatt sid. 328.

215

229

255

269

291

300

320

Sid. 1926 års proposition sid. 328. 1927 års proposition om utskiftningsskatt sid. 330. —— Bolagsskalteberedningen sid. 341- Fonderingsskatt sid. 342. -— Utskittningsskatt för kommanditbolag och ekonomiska föreningar sid. 342. —-Frihet [rån tierduhbel beskattning av utskiftade medel sid. 344. Skatte- satsen för utskittningsskatten sid. 350. —— Taxeringsförfarandet sid. 350. — Restitution av B-skatt sid. 351.

Tolfte. kap. Om påläggande under vissa omständigheter av en särskild skatt, benämnd ersättningsskatt ............................................................................. 352

Inledning sid. 352. —— Utländsk lagstiftning sid. 354. — England sid. 354.

Brittiska dominions sid. 356. Förenta Staterna sid. 357. — Bolagsskatte— beredningen sid. 358. —— Allmänna synpunkter sid. 358. Förslaget till förordning om ersättningsskatt sid. 360.

Trettonde kap. Speciell motivering till törtattningstörslagen ........................ 366

Ändringar i kommunalskattelagen sid. 366. .— Ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt sid. 382. —— Förslaget till__förordning om upphörande av rätt till restitution av B-skatt sid. 384. —— Andringar i förordningen om kommunal progressinskatt sid. 384. Andringar i förord— ningen om skatt vid lutski/lning au aktiebolags och solidariska bankbolags till- gångar sid. 384. — Andringar i taa'eringsförordningen sid. 384. — Andringar i kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet sid. 388.

' —— Förslaget till förordning om kupongskatt sid. 388. — Förslaget till för- ordning om ersättningsskatt sid. 390.

Särskilda yttranden.

Av Carl W. U. Kuylenstierna: Om avdrag för värdeminskning & inventarier m. m. jämte därmed sammanhängande frågor sid. 391. De kooperativa företagens skattefråga sid. 396.

Tabellbilagor.

Del II. Särskilda utredningar.

Erik Lindahl: Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, en jämförande undersökning. Nils Wohlin: Jämförande undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskatt- ningen i vissa länder med särskilt avseende å den statliga holagsbeskattningen. Nils Wohlin: Om beskattning i vissa länder av s. k. holding companies m. m. 'I'im Jansson: Skattestatistiska beräkningar. Statistiska Centralbyrån: Statistiska uppgifter angående den svenska jordbrukskooperationen.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 24 februari 1928 meddelade bemyndigan- de tillkallade chefen för finans-departementet den 1 mars 1928 ledamoten av riksdagens första kammare, häradshövdingen K. G. T. Borell, leda— moten av riksdagens andra kammare, f. d. statssekreteraren P. E. Sköld och t. f. taxeringskommissarien K. G. G. Fallenius såsom sakkunniga att; inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan om aktie— bolagens, de solidariska bankbolagens, kommanditbolagens och de eko- nomiska föreningarnas beskattning samt sådana frågor, som därmed ägde samband, därvid åt häradshövdingen Borell uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Det förutsattes, att utredningen skulle åtminstone till en början äga rum under samarbete med 1924 års skatteb-eredning. Innan utredningsarbetet påbörjats, erhöll Borell, med anledning av utnämning till statsråd, den 9 oktober 1928 entledigande från sitt nämnda uppdrag och tillkallades samma dag f. d. häradshöv- dingen K. Dahlberg att vara sakkunnig ävensom att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1928 års bolagsskattebered— nmg.

1924 års skatteberedning upplöstes den 31 december 1928. Samma dag förordnade chefen för finansdepartementet skatteberedningens ledamot dåvarande byråchefen för lagärenden i departementet, numera. kam- marrättsrådet juris doktorn 0. W. U. Kuylenstierna att såsom sakkun— nig, tillika sekreterare, deltaga i bolagsskatteberedningens arbete.

Den 18 juni 1929 entledigades Kuylenstierna på. egen begäran från uppdraget såsom sekreterare. Samma dag tillkallade departementsche— fen dåvarande länsassessorn, numera. landskamreraren F. A. I. Lunde- vall att såsom sakkunnig, tillika sekreterare, deltaga i utredningsar- betet.

För bolagsskatteberedningens räkning hava särskilda utredningar verkställts, dels av docenten, juris doktorn E. Lindahl angående aktiebo- f lagens beskattning i Sverige och vissa främmande länder och dels av generaltulldirektören, filosofie doktorn Nils Wohlin angående den stat- liga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa länder med sär- skilt avseende å den statliga bolagsbeskattningen samt angående beskatt- ning i vissa länder av s. k. holding companies m. m. Dessutom har förste aktuarien, filosofie doktorn T. Jansson åt beredningen utfört skatte- statistiska beräkningar. .

Sedan Kungl. Maj:t efter framställning av bolagsskatteberedningen och jordbruksutredningen den 14 februari 1930 åt statistiska centralbyrån uppdragit att i samråd med de tvenne beredningarna verkställa under— sökning av producentkooperationen inom jordbruksnäringen, har sta- tistiska centralbyrån i skrivelse den 7 maj 1931 till Kungl. Maj:t medde— lat, att sådan undersökning verkställts, och med skrivelsen överlämnat en redogörelse för undersökningens resultat-.

Bolagsskatteberedningen har den 11 oktober 1929 i anledning av sär- skild remiss avgivit utlåtande över en av Stockholms bostadsförenin- gars centralförening 11. p. a. den 29 april 1929 till Kungl. Maj:t avlåten framställning om ändrade grunder beträffande beskattningen av bo- stadsföreningar och deras medlemmar.

Sedan bolagsskatteberedningens uppdrag numera slutförts, får bered- ningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ändra— de bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra närings- företag 111. m._ ävensom vid betänkandet såsom dess del II fogade särskil- da utredningar. Betänkandet är åtföljt av särskilda yttranden av be- ! redningens ledamot Kuylenstierna.

Stockholm den 18 december 1931.

K. DAHLBERG.

K. G. FELLENIUS. CARL W. U. KUYLENSTIERNA.

ADOLF LUNDEVALL. PER EDVIN SKÖLD.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 —— 312530.

lala." I...: ' l..! .

Förslag till

ändringar i kommunalskattelagen.

')5 &_

1 inom. I rån b1uttointäkten —— —— är underkastad;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighets— ägaren tillhöriga maskiner och andra inventarier, som äro avsedda att användas & fastigheten;

ränta 51 —— —— — nedlagt kapital. 'Medlem av —— — _ såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening »— — såsom kapitaltillskott. 2 mom. Avdrag får —. — — eller trädgårdslandet.

(Se vidare um'isuingarnu.) 28 i.

1 mom. Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor; värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushålls- medlemmars räkning eller för avlöning ät arbetspersonal, som icke till- hört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo. *

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föleningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen.

Royalty och periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mön- ster eller dylikt är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att höra hänföras till intäkt av jord- biuksfastighet eller av annan fastighet.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av diit'ten till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

2 "mm. Ersättning på grund av försäkring av egendom skall an— ses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån, därest egendomen i stäl— let försålts, köpeskillingen skulle hava ansetts såsom sådan intäkt. Över- stiger ersättningen värdet av den förlorade egendomen, sådant detta be- fanns efter vederbörliga avskrivningar, skall dock det överstigande be- loppet ieke'upptagas såsom intäkt, för den händelse och i den mån det

blivit använt eller, enligt förbindelse av den skattskyldige, skall före utgången av andra beskattningsåret efter det, då ersättningen utföll, an— vändas för anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen. Förbindelse, som nu nämnts, skall vara utfär— dad i den ordning, Konungen bestämmer. Såsom villkor för godtagande av förbindelse äger Konungen föreskriVa ställande av säkerhet för den skatt, som skall påföras den skattskyldige, därest förbindelsen icke behö— rigen fullgöres. [Se vidare anvisningarna.)

29 5.

1 mom. Från bruttointäkten av rörelse mä avdrag göras för allt, som är att anse som driftkostnad. Hit räknas, bland annat:

hyra för annan tillhörig fastighet eller del därav, som använts i rö— relsen;

kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbruk— ning eller försäljning i rörelsen; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest kommit till användning utgjorts av produkter eller råämnen från fastighet, som av den skattskyldige ägts eller brukats, eller från annan av honom idkad rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla, vär— det av samma produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom intäkt av fastigheten eller av den särskilda. förvärvs- källan;

avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal, som är eller varit anställd i rörelsen;

kostnad för reparation och underhåll av till driften hörande byggna— der, inrättningar, maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseid- karen tillhöriga maskiner och andra inventarier;

värdeminskning å patenträtt och annan rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rörelsen;

värdeminskning å obligationer, aktier och andra dylika kapitaltill— gångar, i den mån de tillhört rörelsen;

värdeminskning, som byggnad, vilken ä1 avsedd för användning i äga— rens rörelse, är underkastad;

värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt genom deras användande;

ränta å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen, så ock å gäld, som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för utövande av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet; '

speciella för rörelsen utgående skatter eller avgifter till det allmänna; :; förlust, som uppstått i rörelsen och ej är att hänföra till kapitalförlust. ,_

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och biträtt i rörelsen, , anses tillhöra arbetspersonalen.

2 mom. Avdrag göras jämväl för pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, som rö— relseidkaren lämnat kunderna. För dylik utdelning, som aktiebolag eller ekonomisk förening lämnat delägare eller medlemmar annorledes än i ; omedelbart sammanhang med köp eller försäljning, må dock avdrag ske endast såvida

1) grunderna för utdelningen bestämts före köpet eller försäljningen; eller

2) bolaget eller föreningen ägt att idka verksamhet jämväl utanför del- ägarnas eller medlemmarnas krets och ådagalagt villighet att såsom kun- der mottaga utomstående i lika mån som delägare eller medlemmar, sko- lande härvid iakttagas, att mera icke må avdragas än som överensstäm— mer med de grunder, enligt vilka utdelning lämnats till de utomstående kunderna.

3 mom. För sparbank —- —— —— bildande, grundfond. 4 mom. Avdrag får — — _ grundförbättring därå.

(Se vidare anvisningarna.)

35 3.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som skatt- skyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller härflutit av kapital. Hit räknas dels realisationsvinst, varmed avses vinst, som under i andra stycket angivna betingelser uppkommit vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, ävensom lotterivinst, därest denna icke jämlikt 19 9 är frikallad från beskattning, dels ock intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, vär- dering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig in— komstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Vinst å icke yrkesmässig avyttring skall bedömas såsom realisations— vinst,

a) om den avyttrade egendomen i fall, ,som ej inbegripes under b), för- värvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo i fråga om fastighet under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt *

b) om den avyttrade egendomen utgöres av aktier i svenskt aktiebolag, andelar i svensk ekonomisk förening eller andelar i utländskt bolag, vilka ägts av den skattskyldige under sådana omständigheter, att det bör anses, att av bolaget eller föreningen idkad verksamhet i verkligheten drivits av honom genom bolaget eller föreningen.

(Se vidare anvisningarna.)

38 ä

1 inom. Till intäkt av kapital räkna.:s ,

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes in— satta medel, . utdelning å svenska aktier, svenska banklottc1 och andela1 i svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag, så ock

intäkt, genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie, banklott eller andel, som nyss sagts, där aktien, banklotten eller andelen förblir över— låtarens egendom,

allt såvitt icke intäkten är att liänföia till intäkt av iörelse.

2 mom. Till intäkt —— _— bedriven rörelse.

3 mom. Har, då aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag övergått från en ägare till annan, överlåtaren behållit eli-eller flera av de till aktien, lotten eller andelen hörande kupongerna eller eljest förbehållit sig rätten att lyfta utdelningen, då den blir för lyftning tillgänglig, skall sagda utdelning räknas såsom intäkt för över—

. . lataren. (Se Vidare amusnmgarnaJ

39 å.

] nuna. Från bruttointäkt, varom i 38 å ]. mom. förmäles, 11121 avdrag göras för förvaltningskostnad ävensom med den inskränkning, som följer av stadgandena i 44 _Q 1 och 2 mom., för ränta 51 gäld, som icke skolat avdragas enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 N samt i 2 inom. av denna paragraf.

2'7110111. Från bruttointäkt _ _. —— i utlandet.

(Se vidare anvisningarna.) 44 $.

1 mom. Har svenskt aktiebolag, som upptagit lan mot obligationer, därvid träffat villkor, varigenom storleken av räntan ä obligationerna, helt eller delvis, gjorts beroende av bolagets bestå'unmande eller av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, må räntan, i den mån den gjorts på dylikt sätt beroende, icke av bolaget avdragas såsom kostnad.

2 mom. Svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk förening, som åtnjutit utdelning eller vinst genom utskift- ning, varom i 54 % första stycket 31) förmäles, äger njuta avdrag

i fråga om ränta å sådan gäld, som belöper å värdehandlingar, beträf- fande vilka full frihet från skattskyldighet för utdelningen eller vinsten genom utskiftning föreligger, allenast med det belopp, varmed räntan överstiger utdelningen eller vinsten genom utskiftning, och

i fråga om ränta å sadan gäld, som belöper å värdehandlingm, beträf— fande vilka frihet från skattskyldighet för två tredjedelar av utdelningen föreligger, allenast med det belopp, va1med räntan öveistige1 två tredje— delar av utdelningen.

3 mom. Är skattskyldig be1ättigad till av drag för iänta 31 upplånat

kapital och kan utredning ej vinnas, huru stor del av samma kapital hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall i och för räntans fördelning kapitalet hänföras till de olika förvärvskäl— , lorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda till-

, gångar. . . (Se vidare anvisningarna.) 46 $.

1 mom. Där-est vid —— —— — samma kommun.

Avdrag är icke medgivet: för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri, såvida ej underskottet uppkommit vid av- yttring av sådana aktier eller andelar, som omförmälas i 35 $ andra styc- ket b),

för underskott å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles i 45 ©, överstigit nettointäkten av förvärvskällan. . ' _

2 mom. I hemortskommunen —— '— — sålunda uppburits. 3 'mom- Har gift _ _ _ 200 k1'0n01'- iSe vidare anvisningame.l

54 %.

Fran skattskyldighet frikaltas: ,

a) svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska eko- nomiska föreningar:

för utdelning eller vinst genom utskiftning från bolag, som nu nämnts, för utdelning från förening, som nu nämnts, så ock för två tredjedelar av utdelning från utländskt bolag; dock att frikallelsen gäller:

för bolag eller förening, som driver bank— eller annan penningrörelse, endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisa- tionen av bolagets eller föreningens verksamhet; samt

för försäkringsaktiebolag endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort 'ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk—, olycksfalls— eller skadeför— säkringsrörelse; - '

b) medlem av — — av kapital; 0) utlänning eller — _ — förordning åtnjutits; d) ägare av _ — — avsedda ändamål;

e) i riket — — —— kommunal inkomstskatt.

Vad under a) idenna paragraf stadgas angående vinst genom utskift- ning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om belopp, som svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk för- ening utbekommit av statsverket jämlikt 10 9 förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar.

Att personer.—_— — samma paragraf. - . (Se vidare anvisningarna.)"

Har skattskyldig i uppgift'eller upplysning, Som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgifts- pliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit inom vederbörande kommun taxe- rad till kommunal inkomstskatt eller att han blivit därstädes för lågt taxerad till sådan skatt, skall han där eftertaxeras till kommunal in- komstskatt för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering. Samma lag vare, därest förbindelse, varom i 28 $ 2 mon1.förmäles, icke _ behörigen fullgjorts.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering, med undantag för fall som för— anledes av underlåtenhet att fullgöra förbindelse enligt 28 ä 2 mom., icke mä ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

64 9.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fastighet likställas den, som jämlikt 13 Q är att anse såsom ägare eller är i ägares ställe skattskyldig för fastighet. '

2 mom. Då den verkliga ledningen av ett bolags verksamhet utövas här i riket, skall bolaget, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattnings- avseende betraktas såsom svenskt, såvida bolaget, direkt eller genom för- medling av juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska per— soner och bolagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. '

66 %. Med hemortskommun _ _ _— taxeringsåret mantalsskriven. För den, — _ —— under beskattningsåret. För oskift _ — avlidnes hemortskommun. För bolag, som i 64 $ 2 mom. omförmäles, gäller såsom hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av bolagets verksam- het vid taxeringsårets ingång utövats.

För annan juridisk person än oskift dödsbo eller bolag, som nyss nämnts, gäller såsom hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

67 %.

i

Med utländskt bolag likställas i denna lag, utom såvitt angår 54 5 a), ' främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person.

Finnes uppenbart, att åtgärd, vars "beskaffenhet från beskattningssyn— punkt äger betydelse, till sin verkliga innebörd är av annan beskaffenhet än som uppgivits, skall beskattningsfrågans bedömande ske med hänsyn till åtgärdens verkliga innebörd. ' (Se vidare anvisningarna.)

77 ©. Där för tillämpningen av denna lag erfordras tabeller eller föreskrif— ter utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger Ko— nungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Anvisningar

till 20 t.

1. __ _ _

2. _ _ __

3. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hän- visas till punkt 12 av anvisningarna till 29 &. Vad där stadgas angående sådan förlust i rörelse skall äga motsvarande tillämpning även för andra förvärvskällor, dock att i fråga om annan förvärvskälla än rö- relse förlust på grund av förstöring av eller skada är maskiner eller andra inventarier genom brand eller dylik händelse skall anses såsom kapital- förlust.

till 22 t. 1. _— _ __ 2. Avdrag medgives — —— av jordägaren (jfr punkt 6 av anvis— ningarna till 29 9).

Såsom för _ _ — nödig bostadsbyggnad. 3.- _— _

i | |

71.035” [ l |

till 25 $.

1. — __ _

2. —— __ __

3. Avdrag för värdeminskning ä maskiner och andra inventarier får ske på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 av anvisningarna till 29 © gäller om avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar i rörelse. ' Fasta maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift att göra byggnad användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för

människor eller för förvaringsändamål, böra inräknas i byggnadens värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan. Till fasta maskiner och andra inventarier, som- här avses, äro särskilt att hänföra hissar med tillbehör, spisar, uppvärmningsanordningar, vatten- ledningar med tillhörande anordningar för tvättning och bad samt av— loppsledningar och vattenklosetter.

4. — _ _—

, J. ———

till 28 $.

1. Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller varor, som influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår såsom ett led i den förvärvsverksamhet, varom fråga är. Hit räknas alltså infly— tande betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige för i handel eller tillverkar, eller för arbete, som utförts i hans rörelse. J äinväl avyttring av till rörelsen hörande maskiner eller andra inventarier, som icke ingå i värdet å byggnad (se punkt (i av anvisningarna till 29 å) äro. oavsett om samma tillgångar enligt allmän lag äro att hänföra till lös eller fast egendom, att anse såsom en i rörelsen normalt ingående transak- tion (yrkesmässig, till skillnad från sådan avyttring, varom förmäles i 35 å) och behandlas för den skull även vad som därigenom inflyter såsom intäkt av rörelsen. Detsamma gäller i fråga om avyttring av patenträtt eller annan rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rö- relsen, eller av obligationer, aktier eller andra dylika kapitaltillgångar, som tillhört rörelsen. Vad nu sagts är tillämpligt jämväl för det fall, att rörelseidkaren överlåter rörelsen till. annan. Denna överlåtelse utgör så att säga den sista affärshändelsen i hans rörelse, och vad därvid erhålles i ersättning för varor och andra tillgångar, varom ovan förmäles, även— som för rörelsen själv är att hänföra till intäkt av rörelsen. På samma sätt behandlas ersättning för utfästelse att icke utöva viss verksamhet. Däremot räknas icke hit sådan intäkt, som till den skattskyldige kan in— flyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att anse som drif.tinkomst,.såsom exempelvis vid avyttring av personlig lösegen- dom eller vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fas— tighet eller gruva —— med undantag dock ifråga om därtill hörande maski— ner och andra inventarier, som icke skola inräknas i värdet å byggnad. Den intäkt, som erhålles genom en dylik, oberoende av rörelsen verkställd avyttring, skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen för förvärvs— källan tillfällig förvärvsveiksamhet och bedömas efter de för denna för— värvskälla stadgade grunder. I enlighet härmed skall alltsa en skattskyldig, som d1iver jordstyck— ningsrörelse eller som eljest idka1 handel med fastigheter,.såsom intäkt av rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av en'till rörelsen

hörande fastighet eller del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för dess innehavande, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i sin helhet under beskattningsåret. Om däremot en industriidkare avyttrar någon för hans industriella verksamhet av— sedd fastighet, skall allenast vad av försäljningssumman belöper & så— dana till fastigheten. hörande maskiner och andra inventarier, som icke skola inräknas i värdet är byggnad (se punkt 6 av anvisningarna till 29 å), hänföras till intäkt av rörelsen; i den mån återstoden av försäljningssum— man innefattar vinst, är dennaatt betrakta såsom vinst å. icke yrkesmäs— sig avyttring av fastighet och, därest dei 35 å angivna förutsättningarna föreligga, skall densamma upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvs— verksamhet.

2. Ränteintäkt samt utdelning å aktier, banklotter och andelar i eko— nomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av förvärvs- källan kapital. Stundom skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse, näm— ligen da, det kapital, varav intäkten flutit, är att anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även om kapitalet icke för tillfället an— vändes i rörelsen, ifall det blott står till disposition för dylik användning. Kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles där- ifrån avskilt, är däremot icke att anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rörelse. Av det ovan sagda följer ock, att utdelning å aktier, banklotter eller andelar i ekonomiska föreningar är att räkna som intäkt i rörelsen i så— dana fall, då aktierna, lotterna eller andelarna innehafts i och för rörel— sen. Sä är vanligen förhållandet i rörelse, som bedrives av aktiebolag eller annan juridisk person, men även i rörelse, som drives av fysisk person, kan stundom förhållandet vara detsamma, exempelvis då rörelse- idkare använder sig av ett för ändamålet inrättat bolag för drivande av viss verksamhetsgren eller för beredande av affärslokal ät rörelsen eller då. han eljest äger aktier i bolag, som står i nära affärsförbindelse med honom.

3. _ __ _

4. _— _ _ .

5. Vad i 2 mom. av denna paragraf sägs rörande användning av för- säkringsbelopp till anskaffande av egendom i stället för den, som förlo— rats, äger motsvarande tillämpning, då försäkringsbelopp utfallit på. grund av skada å egendomen och användes till skadans botande. Såsom intäkt av rörelse skall även upptagas ersättning på grund av försäkring mot utebliven dylik intäkt.

I vissa fall — _ — för bolaget.

6. —— -— '

7. Såsom intäkt av rörelse skall upptagas även vad som av statsverket utbekommits jämlikt 10 9 förordningen om skatt vid utskiftning av aktie- bolags och solidariskt bankbolags tillgångar.

till 29 t.

1. _—

2. —— —— ——

3. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvaran— de bruk avsedda inventarier bör avdragas genom årliga värdeminsknings- avdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket i re- gel kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år, må dock under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för dess anskaffande. Värdeminskningsavdrag bör fördelas på ett antal år i följd med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp, att anskaffningskost— naden för tillgången kan till fullo avdragas under den tidrymd, den är ekonomiskt användbar, och bör det årliga avdraget i. regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden. Kan nöjaktig utredning icke åstadkommas om anskaffningskostnaden eller om de avdrag, som å den— samma tidigare ägt rum, må avdraget ske med viss procent å. bokförda värdet eller å annat värde, som kan finnas skäligt. Vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets årliga belopp skall hänsyn tagas till om- ständigheter, som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen be— gränsas till förhållandevis kort tid, såsom då tillgången anskaffats för utnyttjande av en konjunktur, som synes osäker, eller för begagnande av ett särskilt arbetstillfälle. Kan den skattskyldige icke sig till förmån i beskattningsavseende utnyttja det på visst är belöpande värdeminsknings- avdraget, så ock där eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, må det kunna tillstädjas honom att i stället tillgodogöra sig avdraget för annat, senare år. Ådagalägges, att värdet av tillgång nedgått avse— värt mera än som motsvarar sammanlagda beloppet av de tidigare verk- ställda och på året belöpande värdeminskningsavdragen, må medgivande kunna lämnas den skattskyldige att för året eller för vissa år tillgodo— räkna sig ökat avdrag. Dylik ökning må jämväl kunna medgivas, där sådan i särskilt fall finnes skälig med hänsyn till rörelsens växlande re— sultat. Då tillgång av här omförmälda slag avyttras, får avdrag göras för anskaffningskostnaden, i den mån denna icke tidigare avdragits. Lägges av ovan anförd anledning bokförda värdet till grund för beräk— nandet av värdeminskningsavdrag, skall iakttagas, att avdrag ej må göras med större belopp än som i räkenskaperna avskrivits.

4. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och lik— nande tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnytt- jande vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minsk- ning av giltighetstiden, och skall avdraget fördelas på giltighetstiden, så

att under densamma anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen. Blir före giltighetstidens utgång en tillgång av nu förevarande art värdelös på grund av nya uppfinningar eller eljest ändrade förhållanden, får den resterande anskaffningskostnaden omedelbart avdragas.

Patenträtt eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig genom att överlåta exploateringen därav till annan, skall icke behandlas enligt regeln i denna punkt. Sådan rättighet är att anse såsom vara och » skall behandlas enligt reglerna för dylik tillgång. ' 5. Avdrag för värdeminskning å obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar, som tillhört rörelsen, eller för värdeminskning å rättig— heter av good Wills natur, vilkas värde icke kan anses i verkligheten be— gränsat till viss tid, må ske med belopp, varmed värdet nedgått enligt vad inträffade omständigheter göra uppenbart eller sannolikt.

Värdepapper, varmed i bank- eller annan penningrörelse idkas handel eller som av försäkringsanstalt användas för placering av anstaltens fonder, skola icke behandlas enligt regeln i nästföregående stycke; de äro att anse såsom varor och skola. behandlas såsom sådana. Enligt första stycket av punkt 5 skola däremot behandlas aktier, tillhöriga idkare av bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, för den hän- delse innehavet av aktierna utgör ett led i organisationen av rörelsen, såsom då viss verksamhetsgren drives genom förmedling av dotterbolag eller då särskilt fastighetsaktiebolag bildats för beredande av affärslokal åt rörelseidkaren.

6. Avdrag inedgives ock för värdeminskning, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Är på grund av särskilda omständig— heter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas. I fråga om rent tillfälliga byggnader-, avsedda att användas endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet avdragas det år, utgiften för byggnadens uppförande ägt rum. I byggnads värde böra inräknas fasta maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift att göra byggnaden användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för människor eller för förvaringsändamål (se andra stycket av punkt 3 i anvisningarna till 25 ©). Höra till byggnad maskiner eller andra inventarier, vilka det icke avsetts att enligt vad nu är sagt inräkna i byggnadens värde, skall vid beräknandet av sagda värde bortses från sådana inventarier.

7. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar så— som gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning med skäligt belopp, som bör så avpassas, att anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen under den tid, tillgången beräknas räcka. I anskaff— ningskostnaden inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyn— dighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid 1 l l

gruva eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostnader i den löpan- de driften.

8. Har skattskyldig, som för handelsböcker, i räkenskaperna gjort av; drag för värdeminskning & tillgångar, beträffande vilka enligt punkterna 3 och 4 dylika avdrag må ske, annorledes än som överensstämmer med skälig tillämpning av de i nämnda punkter givna regler, böra dock, om den skattskyldige sådant yrkat, räkenskaperna icke i förevarande avseen— de frångås vid beskattningen, för den händelse de äro så, fullständigt och tydligt förda, att taxeringsmyndigheten finner sig kunna med dylika rä— kenskaper år efter år utan svårighet följa de i räkenskaperna företagna avskrivningsåtgärderna och därvid kontrollera, att värdeminskningsav— drag icke göres för andra tillgångar eller med sammanlagt högre belopp än som lagligen må genom dylika avdrag avskrivas. Särskilt bör med avseende å räkenskaperna fordras, att de tillgångar, varom fråga är, äro väl avskilda från övriga tillgångar samt ordentligt,-förtecknade med nog- grant angivande av dels de gjorda nyanskaffningarna och dels de verk- ställda avskrivningarna, liksom även att, därest avskrivning äger rum medelst avsättning till förnyelsefond eller annan dylik fond, ordentlig" förteckning dessutom göres å de avskrivningar, vilka skola anses vara genom avsättningen verkställda. Då här omförmält yrkande bifalles, skall iakttagas, att i den mån 1111 ifrågavarande tillgångar vid tidigare taxering blivit genom i beskatt— ningsavseende medgivna avskrivningar satta i värden, som äro lägre resp. högre än värdena enligt räkenskaperna, skillnaden mellan först— nämnda värden och värdena enligt räkenskaperna skola belasta resp. gottskrivas rörelsen för det första räkenskapsår, för vilket räkenskaperna godtagas såsom i förevarande avseende normerande för taxeringen. Om den skattskyldige det önskar, bör honom emellertid icke förmenas att för— dela den omförmälda skillnaden på det nu nämnda räkenskapsåret och det eller de två räkenskapsår, som följa närmast efter detsamma. Befinnas den skattskyldiges tidigare räkenskaper icke vara förda med sådan ordning, att de bedömanden, varom i det närmast föregående styc— ket förmäles, kunna med nöjaktig säkerhet göras, kan detta förhållande utgöra tillräcklig anledning för taxeringsmyndigheten att vägra bifall till den skattskyldiges yrkande, att avskrivningarna å här ifrågavarande tillgångar skola i beskattningsavseende följa räkenskaperna. Sedan taxering skett med tillämpning av stadgandena i denna punkt, skall därefter förfaras på enahanda sätt, intill dess taxeringsmyndigheten finnei skäligt att annorledes bestämma

9. Har rörelseidkare upptagit tillgång, varå avskrivning må ske en— ligt reglerna i punkterna 3—8, till högre värde än det belopp, vartill till— gången anskaffats eller vartill den varit vid utgången av närmast före— gående beskattningsår upptagen, och'har detta skett utan att vara be— tingat av å tillgången nedlagda kostnader, är sådan värdehöjning icke

att anse såsom'intäkt, men är å andra sidan rörelseidkaren icke berätti— gad att göra avdrag förminskning av den del av tillgångens av honom upptagna värde, som motsvaras av höjningen.

Vad nu sagts gäller icke det fall, att rörelseidkare, somi och för sin rörelse varit delägare i aktiebolag eller solidariskt bankbolag, i räken— skaperna uppfört tillgångar, som tillskiftats honom från bolaget, till högre belopp än det, varmed hans tillgångar enligt räkenskaperna min— skats till följd av att aktierna eller lotterna. avförts ur räkenskaperna eller, vid nedsättning av det utskiftande bolagets kapital, blivit i räken- skaperna nedskrivna. Sålunda utskiftade tillgångar äro nämligen att anse såsom intäkt av rörelsen; avskrivning & dem får ske efter deras beskaffenhet- enligt ovan givna regler.

Har egendom anskaffats medelst användande riv-ersättning på grund av försäkring, må avdrag för värdeminskning å egendomen icke tillgodo- njutas för den del av anskaffningskostnaden, vilken bestritts med ersätt— ningsbelopp, som på grund av 28 $ 2 mom. andra punkten icke skolat upptagas såsom skattepliktig intäkt.

10. För svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och sven— ska ekonomiska föreningar är rätten till avdrag för gäldränta i vissa fall begränsad; se härom 44 $ 1 och 2 mom. 11. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder, skogsaceis, skogsvårdsavgift, nöjesskatt m. m. dyl. Däremot få allmänna skatter till stat eller kommun icke avdragas (se 20 $). 12. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 28 å betecknats såsom intäkt i rörelse, skall såsom driftfö-rlust i denna förvärvskälla an— ses uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen. Detta innebär, att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räknas med eventuellt uppkommande förlust i stället för vinst samt att förlusten alltså ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige fört i handel eller tillverkat, prisfall & dylika va- ror eller produkter under inköps- eller tillverkningspris, förstöring eller , försämring av varulager, tillverkningar, lager av råvaror och förbruk— ningsartiklar eller dyl., utebliven återbetalning av lån, som skattskyldig 'i av honom driven penningrörelse utlämnat på förfalskade lånehandlingar m. m. dyl. I dylika fall är skattskyldig berättigad att i beskattningsav- seende göra nödig nedskrivning å varulagrets värde eller erforderlig av- ' ; skrivning & utestående fordringar eller vidtaga därmed jämförlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga inkomst. Hit räknas jämväl * förlust, som genom brand eller dylik händelse drabbat till rörelsen höran- de inventarier. Däremot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan hava lidit vid sidan av vad som normalt ingår såsom ett led i förvärvsverk-

samheten, således i regel icke genom borgensförbindelse. Den förlust, som föranledes av en dylik, oberoende av rörelsen uppkommen skada, är att anse såsom kapitalförlust. Jämväl förlust å byggnad genom brand eller dylik händelse är att hänföra till kapitalförlust. Uppstår förlust vid för- säljning av till rörelsen hörande fastighet eller byggnad, är även denna att anse såsom kapitalförlust, såvida den ej enligt 35 5 skall bedömas såsom förlust å tillfällig förvärvsverksamhet (jfr andra stycket av punkt 1 i anVisningarna till 28 $).

13. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se 22 å och dithörande an- visningar punkt 6). ' 14. När under 1) i 29 $ 2 mom. såsom villkor för aktiebolags eller eko- nomisk förenings rätt att göra avdrag för pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning, som lämnats delägare eller medlem annorledes än i ome— delbart sammanhang med köp eller försäljning, föreskrives, att grunder- na för utdelningen skola hava varit bestämda före köpet eller försälj- ningen, innebär detta, att det skall före köpet eller försäljningen hava genom avtal, bestämmelse i bolagsordning eller stadgar eller på annat sätt slutgiltigt fastslagits, huru utdelningen skall beräknas, så att icke efteråt erfordrats ytterligare överenskommelse eller beslut för beloppets , fixerande. Om det t. ex. först på kommande bolagsstämma eller förenings— sammanträde skall bestämmas, om eller efter vilken grund utdelningen skall utgå, är det nämnda villkoret icke uppfyllt. Bestämmelserna i 29 $ 2 mom. inskränkas genom föreskrifterna i 43 9.

till 30 $.

1. —— _— ——

2. Vid beräkning —— —— —— trafikförsäkringsrörelse, ävensom, med ne— dan angiven inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen, beträf— fande försäkringsaktiebolag minskad med av bolaget åtnjuten utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbe- kommen utskiftningsskatt, allt i den mån bolaget jämlikt 54 6 är fri—

kallat från skattskyldighet därför. Denna vinst——————f) utgående för- säkringsfond för egen räkning.

Avdrag för _ —— _ av brandskada. Med utjämningsfond —— —— —» försäkringsaktiebolags reservfond. Den på _.. —— —- livräntor, undantaget. Nedsä'ttning av —— — — före ändringen. Avdrag må —— _ till försäkringstagare.

3. — =— _

4. _ — _—

5_ __ __ _

6. _ _— _

17 till 35 8.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fas- tighet, som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna till 28 & är stadgat rörande avyttring av ma- skiner och inventarier, som höra till rörelse. I följd härav skall, om i fastigheten finnas maskiner och andra inventarier, vilkas värde icke skall inräknas i värdet å byggnad (se punkt 6 av anvisningarna till 29 ©), av— drag göras för det på dessa tillgångar belöpande värdet, sådant detsamma enligt avyttringsvillkoren eller eljest skäligen bör beräknas.

2. Bestämmelsen i 35 å andra stycket b) gäller jämväl, då det är ett flertal genom intressegemenskap förbundna personer som böra anses hava i verkligheten drivit den av bolaget eller föreningen idkade rörelsen.

3. Då svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller utländskt bolag i samband med nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bola- gets upplösning utskiftar tillgång till delägare i bolaget, skall så anses som om den utskiftade tillgången tillfallit delägaren genom avyttring av hans mot densamma svarande andel i bolaget. Vinst, som vid sådan ut- skiftning uppkommer för delägaren, behandlas såsom inkomst av rörelse, därest delägaren innehaft andelen i och för någon av honom idkad rö— relse, men i annat fall är den att betrakta såsom vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom och skall, därest de i 35 å angivna förutsätt— ningarna föreligga, upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksam— het (realisationsvinst).

4. Har egendom, som make erhållit vid bodelning, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet av honom förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall frågan, huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga, bedömas med hänsyn till sistnämnda fång.

till 38 $.

1. _ — —

2. Till intäkt —-— —— av föreningen.

Såsom utdelning från ekonomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.

3. Utdelning å svensk aktie, svensk banklott, andel i svensk ekonomisk ; förening eller andel i utländskt bolag kan för mottagaren därav hän- , föras till intäkt av kapital endast såvida han vid den tidpunkt, då utdel— ningen blev tillgänglig för lyftning, var ägare av aktien, banklotten eller andelen eller ock sådant fall föreligger, som avses i 38 9 3 mom. Huru- vida aktien, banklotten eller andelen innehafts längre eller kortare tid är härvid utan betydelse. Har däremot utdelningens mottagare förvär- vat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien, banklotten eller andelen, är för honom utdelningen icke att räkna såsom

intäkt av kapital utan under de i 28 eller 35 & angivna förutsättningar ' såsom intäkt av rörelse eller av tillfällig förvärvsverksamhet.

4. Från inkomst, som härflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny— eller ombyggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse i utlandet, må lika— ledes avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörelsen, exem- pelvis för ny- eller ombyggnad av i rörelsen använda fastigheter och an- läggningar. För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkomsten under beskattningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras in- komsten för att framdeles användas för det ena eller andra ändamålet, är den underkastad beskattning. Har underskott uppkommit å fastighet i utlandet eller å rörelse därstädes, må avdrag för sådant underskott göras endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet, men får däremot avdrag icke ske från annan intäkt av kapital och ej heller enligt 46 $. Med rörelse i utlandet avses sådan rörelseverksamhet, som därstädes självständigt bedrivits. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren (filial) av en rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess hel— het härflutna intäkter såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av anvis- ningarna till 28 6). '5. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall, såsom av 67 % framgår, i regel tillämpas jämväl å. utdelning från annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, anses såsom en här i riket icke hemmahörande juridisk person (jfr punkt , 4 i anvisningarna till 53 å). Utdelning från sådant dödsbo till i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats under den tid delägarna sut— tit i oskift bo —— men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterläm— nade tillgångar skall således här i riket bliva föremål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 54 % första styc— ket e).

till 39 9.

1. Vid beräkningen av inkomsten av kapital får med den inskränk— ning, som följer av stadgandena i 44 $ 1 och 2 mom., avdrag göras för all gäldränta, som icke skall avdragas från intäkterna av andra förvärvs— källor. Härav följer, att, om den skattskyldige utbetalt dylik gäldränta men icke åtnjutit intäkt av kapital eller han haft sådan intäkt till lägre belopp än gäldräntan, förvärvskällan kapital kommer att utvisa under— skott. För sådant underskott får den skattskyldige sedermera åtnjuta avdrag på sätt och i den ordning, som i 46 © stadgas. Belöper på annan förvärvskälla så stor gäldränta, att intäkten av förvärvskällan icke för— slår till täckande av räntan, får den överskjutande gäldräntan icke av- dragas vid beräkningen av inkomsten av kapital. Det underskott, som

på grund av gäldräntan kan uppstå i förvärvskällan i fråga, får avdragas endast uti den i 46 % föreskrivna Ordning. 0

till 44 6.

1. Vad i 44 t' 1 inom. sägs om obligationer skall gälla även om andra för län eller särskilda delar därav utfärdade förskrivningar, ändå de ej äro löpande eller ej betecknats såsom obligationer. Vad i nämnda mom. sägs angående lån, vars ränta gjorts beroende av det låntagande bolagets bestämmande, skall äga tillämpning jämväl för den händelse bestämmandet visserligen formellt utövas av annan men får anses i verkligheten ankomma på låntagaren.

2. Den i 44 XS 3 mom. meddelade särskilda regel för fördelning av gäld— ränta skall användas, i den mån utredning ej kan vinnas, att gäldränta hänför sig till viss förvärvskälla. Vid prövningen av frågan, huruvida ett upplånat kapital i verkligheten hänför sig till den ena eller andra för— värvskällan, är det i regel av underordnad betydelse, att tillgångar till- hörande den ena eller andra förvärvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen skall avse att visa är, att det upplånade kapita— let kan anses hava använts i eller disponerats för viss förvärvskälla. I fråga om skattskyldig, som haft ordnad bokföring, bör, då utred— ningen ej föranleder till annat, det upplånade kapitalet i regel fördelas i förhållande till det bokförda värdet av tillgångarna i de olika förvärvs— källorna. Endast om tillgångarna i viss förvärvskälla i den skattskyldi— ges bokföring värdesatts orimligt lågt eller orimligt högt i jämförelse med tillgångarna i annan förvärvskälla, skola de bokförda värdena från— gås och tillgångarnas värde i stället beräknas till saluvärdet eller, därest därigenom ett lägre värde erhålles, den faktiska anskaffningskostnaden. Såsom fast egendoms saluvärde skall anses taxeringsvärdet. För skattskyldig, som icke haft ordnad bokföring, får i regel fördel— ningen av upplånat- kapital ske i förhållande till salu—värdet av tillgång— arna i de olika förvärvskällorna. Därest tillgångarna i en förvärvskälla äro i stort sett desamma år från år, under det att storleken av tillgångarna i en annan förvärvskälla är underkastad växling, är man ofta berättigad antaga, att till den förra förvärvskällan bör för de olika åren hänföras oförändrat gäldbelopp. Så lkan det exempelvis, om ett aktiebolag driver rörelse samt dessutom äger laktier och till rörelsen icke hänförliga fastigheter, ofta antagas, att till aktierna och till fastigheterna böra hänföras år från år oförändrade gäldbelopp, under det att däremot den till rörelsen hänförliga gälden lväxlar.

3. Vad i 44 $ 3 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl vid fördelningen av ränta mellan olika förvärvskällor, även om intäkten från någon förvärvskälla icke skulle vara skattepliktig, exempelvis vid beräk-

ning av upplånat kapital, som skall hänföras till ett svenskt aktiebolags , innehav av aktier i ett annat bolag, eller när utländskt bolag drivit rö- : relse här i riket.

till 54 &.

1. Den befrielse från skattskyldighet för utdelning från svenska aktie- bolag, svenska solidariska bankbolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska belag, som enligt 54 6 a) är medgiven svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, har avseende jämväl å utdelning, som uppburits efter annan grund än i för— hållande till innehavda aktier, lotter eller andelar, dock icke utdel: ning, för vilken det utdelande företaget må njuta avdrag enligt 25 $ 1 mom. sista styck-et eller 29 $ 2 mom. I vad mån utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverkeft utbekommen utskiftningsskatt, vilken tillfallit för— säkringsaktiebolag, som driver sjuk—, olycksfalls- eller skadeförsäkrings— rörelse, skall anses belöpa på aktieägarna i denna deras egenskap, får av— göras enligt av Konungen fastställda grunder för bolaget eller bolags— ordningen.

2. _ _ _

till 76 i.

Den omständigheten, att en åtgärd, exempelvis en utbetalning, i be- skattningsavseende skall bedömas olika efter som åtgärden finnes hava den ena eller den andra innebörden, medför stundom en frestelse för den skattskyldige att giva åtgärden en med dess verkliga innebörd icke över— ensstämmande beteckning i avsikt att dymedelst bereda sig eller annan lindring i beskattningen. Det inträffar exempelvis, att vad som av ett aktiebolag angives vara avlöning eller annan ersättning och avdrages såsom driftkostnad befinnes rätteligen böra anses såsom utdelning. Det inträffar även, att näringsidkare såsom driftkostnad under missvisande rubrik avdrager förlust, som rätteligen är att hänföra till kapitalförlust, eller utgift, som rätteligen icke vidkommer hans företag. Det förekom— mer ock, att den oriktiga beteckningen av en åtgärd kan vara av beskaf— fenhet att åstadkomma obehörig skärpning av beskattningen, såsom då egendom, som uppgives hava förvärvats genom köp och som kort efter förvärvet sålts för högre pris än den erlagda köpeskillingen, finnes hava åtkommits genom fång, som rätteligen bort i huvudsak anses såsom gåva. I fall, då oriktighet av här ifrågavarande beskaffenhet uppdagas av taxe— ringsmyndigheten, bör rättelse vidtagas i enlighet med grundsatsen att i all lag skall aktas vad hans uppsåt var, som lagen gjorde. De svårig- heter, som kunna vara förbundna med tydandet av åtgärder-s verkliga innebörd, böra emellertid föranleda till varsamhet vid handhavandet av här ifrågavarande prövning. Paragrafens ordalag innefatta en maning till taxeringsmyndigheten att ändra allenast då det vid noggrann pröv- ning framgår, att grundad anledning därtill föreligger.

I sådana fall, där det finnes uppenbart, att avlöning eller annan dylik betalning, som av aktiebolag lämnas till någon, som direkt eller indirekt har andel i bolaget, eller sådan persons anhörig eller eljest någon, som står honom nära, har karaktär av utdelning av vinst å. andelen, må bola- get icke göra avdrag för utbetalningen, till den del den har sådan karak— tär, även för den händelse det utbetalda icke i mottagarens hand kan be- dömas såsom utdelning av den anledning, att mottagaren icke själv är delägare i bolaget. Såsom omständigheter, som böra tagas i betraktande vid övervägandet, huruvida utbetalning, som här avses, skall för bolagets del anses såsom utdelning, må nämnas, att utbetalningen är betydande i förhållande till bolagets intäkt, att mottagaren eller anhörig till honom eller annan, som står honom nära, har ett förhållandevis betydande in- tresse i bolaget och att av mottagaren åt bolaget förrättat arbete icke står i rimligt förhållande till betalningen.

Förslag till

ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets— skatt.

1,6-

Till staten skall — — förordning givna bestämmelser.

Angående inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall erläggas såsom kupongskatt å utdelning från svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, så ock angående rätt för den som uppbär sådan utdelning att åtnjuta mot kupongskatt svarande avdrag å skatt enligt denna förord— ning, är särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och —- — —— i gällande taxeringsför— ordning.

3å.

Bestämmelserna i 3 $, 4 © tredje stycket, 64—66 och 76 åå kommunal— : skattelagen skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. | Likaledes skola _ — till efter-rättelse.

4å.

1 mom. Från samm-anlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 % för— sta stycket, avdrag ske för '

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att underskott å förvärvskäll—a, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri, må avdragas en— dast om och i den mån den skattskyldiges inkomst från annan sådan för— värvskälla därtill förslår eller ock underskottet uppkommit vid avyttring av sådana aktier eller andelar, som omförmälas i 35 5 andra stycket b) kommunalskattelagen;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här», i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder. .

Skattskyldig, som —— — kommunalskattelagen sågs. 2 mom. Gift kvinna —- -— där sägs.

6 $. 1 'mom. Skyldighet att erlägga —— — -— 29 och 30 Så sägs: a) fysisk person —— —— års taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska för— eningar;

, b) svenska aktiebolag — — ort förvärvats; ! c) utländska bolag; för inkomst —— ——- — års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska för— eningar.

2 mom. Vanliga handelsbolag —— —— bolagets verksamhet. 3 ”tom. Avlider skattskyldig — — — den avlidne.

7 %.

Från skattskyldighet frikallas:

g) svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska eko- nomiska föreningar:

för utdelning eller vinst genom utskiftning från bolag, som nu nämnts, för utdelning från förening, som nu nämnts, så ock för två tredjedelar av utdelning från utländskt bolag; dock att frikallelsen gäller:

för bolag eller förening, som driver bank— eller annan penningrörelse, endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisa- tionen av bolagets eller föreningens verksamhet; samt

för försäkringsaktiebolag endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk-, olycksfalls— eller skadeför- säkr'mgsrörelse. '

h) här i riket —— — —— och förmögenhetsskatt.

Vad under g) i denna paragraf stadgas angående vinst genom utskift— ning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om belopp, som svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk för- ' ening utbekommit av statsverket jämlikt 10 5 förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankb—olags tillgångar.

Att personer — —— samma paragraf.

_ 12 5. 1 mom. Skyldighet att erlägga _— 29 och 30 % sägs:

c) fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskatt- ningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke varit här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket ned- * lagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier och svenska banklotter. ]

Medlem av konungahuset — — ——- mom. meddelade föreskrifter.

2 mom. Med här i — — i detta mom.

När skattskyldigheten för förmögenhet är begränsad genom vad i 1 mom. 0) här ovan stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den. förmögenhet, skattskyldigheten om— fattar. (Se vidare anvisningarna.)

15 å.

_ Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en femtiondel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga förmögenhet (förmögenhetsdelen). Är han skattskyl- dig allenast för inkomst eller allenast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller förmögenhetsdelen efter ty nyss är sagt. För fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta, skall dock förmögenhetsdelen ej upp- tagas med högre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. Det sålunda bestämda _ _ tiotal kronor, bortfaller.

18 $.

1 mom. Inkomst— och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skatt- skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer och oskifta dödsbon, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8000 kronor, med visst tillägg till bottenskatten ( tilh'iggsskatt).

2 mom. Botteuskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer och oskifta dödsbon:

fyra procent av det beskattningsbara beloppet;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för sven- ska solidariska bankbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker samt för utländska bolag:

fem procent av det beskattningsbar-a beloppet;

e) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten icke belöper å. aktieägarna i denna deras egenskap:

åtta procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för andra skatt-skyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:

fyra procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara'beloppet icke överstiger 16 000 kronor: en procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som över- stiger 8 000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger

16 000 kr. men icke 24 000 kr.: 80 kr. för 16 000 kr. och 2 % av återstoden

24 000 >> >> >> 32000 >> : 240 >> » 24000 » >> 3 % >> >> 32000 >> >> >> 40 000 >> : 480 >> >> 32 000 >> >> 4 % » >> 40 000 >> » >> 50000 >> : 800 >> >> 40000 >> >> 5 % >> >> 50 000 >> >> » 65000 » : 1300 » » 50000 >> » 6 % >> >> 65000 >> >> » 80000 » : 2200 >> » 65000 » » 7 % >> >> 80000 >> >> >> 100000 >> : 3250 >> >> 80000 >> » 8 % >> » 100000 >> >> >> 125000 » : 4850 » >> 100000 » » 9 % >> >> 125000 » » >> 150 000 >> : 7100 >> >> 125000 >> >> 10 % >> » 150 000 >> >> » 200 000 » : 9600 >> >> 150000 >> >> 11 % >> >> 200 000 >> >> >> 250 000 >> : 15 100 » >> 200 000 >> >> 12 % >> >> 250000 » » >> 300 000 >> : 21100 >> >> 250000 >> >> 13 % >> >> 300 000 :> >> » 400 000 » : 27 600 >> >> 300 000 >> >> 14 % >> >> 400 000 » » >> 500 000 » : 41600 >> » 400 000 >> >> 15 % >> >> 500 000 » >> >> 600 000 >> : 56600 >> >> 500 000 >> » 16 % >> >> 600000 >> » >> 700 000 >> : 72 600 >> >> 600 000 >> >> 17 % >> » 700 000 » :> > 800 000 >> : 89 600 >> >> 700 000 >> >> 18 % >> >> 800 000 » > >> 900 000 >> :107 600 >> >> 800 000 >> >> 19 % >> >> 900 000 > : 126 600 >> >> 900 000 >> >> 20 % >> >>

(Se vidare anvisningarna.)

20 6. För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av de i 18 $ 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall för det året utgå.

21 9.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgifts— pliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrarl upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till inkomst— och förmögen- ' hetsskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomst— och förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Samma lag vare, därest förbindelse, varom i 28 $ 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, icke behörigen fullgjorts.

Eftertaxering mä icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxerin-

gen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må, med undantag för fall _ som föranledas av underlåtenhet att fullgöra förbindelse enligt 28 5 2 mom. kommunalskattelagen, ske senare än två år efter utgången av det kalen— derår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för regi— strering.

25 5.

1 mmm Vad i _— —- —— härstädes bosatt.

2 mom. Utom i fall, som i 7 9 g) avses, skall i denna förordning, där ej annat uttryckligen stadgas, med utländskt bolag likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person.

&

Förslag till

förordning om upphörande av rätt till restitutiou av B-skatt.

Härigenom förordnas med ändring av vad därom stadgas i de vid förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt fogade bestämmelserna, om vad som vid förordningens genomförande skall iakttagas att restitution av skatt, som avses i 19 $ 2 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögen- hetsskatt, sådant detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919 (nr 733), (B-skatt), icke skall äga rum. då beslutet om utdelning fattats efter utgången av år 193...

Förslag till

ändringar i'förordningen om kommunal progressivskattr

Zi.

Skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt åligger fysisk per- son och oskift dödsbo, därest den skattskyldiges enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp över- stiger 3 000 kronor, sedan, i fråga om skattskyldig, som avses i 69 © kom- munalskattelagen, avdragits ett belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej föreligger.

öö.

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en var skattskyldig det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, beträffande skattskyldig. som avses i 69 å kommunalskattelagen, efter avdrag, som i 2 % sägs.

4 $. 1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör: när det till kommunal progressivskatt besk-attningsbara beloppet icke överstiger 9000 kronor, en halv procent för den del av det beskattnings— bar-a beloppet, som överstiger 3000 kronor;

när det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet över— stiger 9 000 kr. men icke 15 000 kr.: 30 kr. för 9 000 kr. och 1 $., av återstoden

15 000 >> >> >> 35 000 >> : 90 >> >> 15 000 >> >> 2 % >> >> 35 000 >> >> >> 60 000 >> : 490 >> >> 35 000 >> >> 3 % » >> 60 000 >> >> >> 100 000 >> : 1 240 >> >> 60 000 >> >> 4 % >> >> 100 000 >> >> >> 432 000 >> : 2 840 >> » 100 000 » » 5 ?, >> >> 432 000 >> : 19 440 >> >> 432 000 >> >> 45% >> >>

Grundbeloppct upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till fullt krontal, bortfaller.

2 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem ge— mensamma grundbeloppet skall stadgandet i 19 ä 1 mom. förordningen om

= statlig inkomst— och förmögenhetsskatt tiga motsvarande tillämpning; och » skall därvid i fråga om skattskyldig, som avses i 69 % kommunalskatte- lagen, såsom taxerat belopp anses det enligt förordningen om statlig in- komst— och förmögenhetsskatt taxerade beloppet med avdrag av det be- lopp, som frånräknats vid fastställande av det till kommunal progres- sivskatt beskattningsbara beloppet.

79.

Den, som eftertaxerats enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall, om eftertaxeringen _ behörigt belopp. Av kommunal _ — _ äga rum.

Förslag till ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar.

16.

Svenskt aktiebolag _ — —— tillskjutet belopp. Å sålunda bestämt beskattningsbar-t belopp skall utskiftningsskatt ut- gå med tio kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

10 9.

1 mom. Hava vid utskiftning av bolags tillgångar medel, som träffats av utskiftningsskatt, tillskiftats svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening eller ock fysisk person, som är rörelseidkare och för sin rörelse innehaft den eller de aktier eller lotter, för vilka utskiftning skett, vare mottagaren, såvida medlen eller del där- av för honom utgjort vinst, berättigad att av statsverket utbekomma den på medlen belöpande utskiftningsskatten, dock under iakttagande av att han ej må. utbekomma mera av utskiftningsskatten än som motsvarar en niondel av vinsten.

2 mom.. Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest debiterin- gen till utskiftningsskatt ägt rum, har att, sedan skatten erlagts, efter ansökan utbetala det belopp, som den, till vilken utskiftning skett, enligt 1 mom. är berättigad att av skatten utbekomma.

Om talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut gälle vad om besvär angående restitution av allmänna medel är stadgat.

Övriga föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna paragraf. utfärdas av Konungen.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet -— — — ännu icke blivit realiserade.

Om vid taxeringen till utskiftningsskatt värdet av tillgångar, varom ovan-förmäles, uppskattas annorlunda än bolaget uppgivit, skall det så— lunda uppskattade värdet för de olika tillgångarna tydligt angivas ge- nom anteckning av taxeringsnämnden ä deklaration eller annan upp- gift, som avlämnats av bolaget, och av prövningsnämnden i nämndens protokoll.

Förslag till

ändringar i taxeringsförordningen.

21 i.

Under-låter nagon, som är skyldig avgiva allmän fastighetsdeklaration, att inom föreskriven tid avgiva sådan deklaration, och efterkommer han icke heller anmaning att fullgöra berörda skyldighet, må för deklara— tionens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som, därest deklarationen prövas vara för fastighetstaxeringen erforderlig, äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämp- ligt vite. Länsstyrelsen äger meddela vitesföreläggande jämväl då hypo— teksinrättning icke inom föreskriven tid avlämnat uppgift enligt 18 (5 b) och tillika underlåtit att efterkomma anmaning att avlämna sådan uppgift.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning, då anmaning att. förete överlåtelsehandling enligt 17 $ 2 mom. eller att avlämna uppgift enligt 17 $ 3 mom. eller 19 % icke efterkommits.

29 $. 1 men:. All-män självdekla'rw'tion —— åligger honom. Har skattskyldig — — och skulder. lnländsk försäkringsanstalt —— — _ ä försäkringstagarna. Har svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening haft utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt, för vilken bolaget eller föreningen jämlikt 7 € förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke har skattskyldighet, skall bolaget eller förenin— gen lämna uppgift jämväl om beloppet härav.

Utländsk försäkringsanstalt — —— av försäkring; Belopp, som — —— —- öretal bortfalla.

2 mom. Särskild självdeklaration _— _ är stadgat. 31 i.

Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskatt—

ning-Såret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller som, utan att . vara skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under beskatt-Ä ningsåret fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, skall för tid,, som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgåen- de balansräkning ävensom av vinst— och förlusträkning, om sådan ingått i bokföringen. Vid självdeklaration för annan bostadsförening än bo- stadsrättsförening skola fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift om föreningens ställning vid beskattningsårets början och slut dels ock be- styrkt avskrift av vinst— och förlusträkning, om sådan ingått i förenin— gens bokföring.

Vid självdeklaration för nu nämnd skattskyldig skola vidare fogas uppställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, angi- vande för olika slag av tillgångar, för vilka värdeminskningsavdrag en- ligt 29 å kommunalskattelagen begäras, dels anskaffningskostnaden eller annat värde, varå dylikt avdrag beräknas, dels vid taxeringarna under tidigare år därå åtnjutna avdrag, försåvitt upplysning därom kan läm- nas, dels oclc de avdrag, som i deklarationen påkallas.

Skattskyldig, som yrkar, att stadgandena i punkt8 av anvisningarna till 29 ? kommunalskattelagen skola vid hans taxering tillämpas eller vars senaste taxering skett med tillämpning av stadgandena i nämnda punkt, skall vid deklarationen foga i stället för de i nästföregående stycke omförmälda uppställningar för de med hans yrkande avsedda tillgångar — sådana utdrag av räkenskaperna, som erfordras för taxeringsmyndig— hetens bedömande enligt punkten 8. Finnes taxeringen icke böra verk—1 ställas med tillämpning av punkten 8, vane den skattskyldige pliktig att, efter anmaning, avlämna jämväl de ovan omnämnda uppställningarna.

För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening Skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsbe— rättelse, som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffan— de förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för svenskt aktiebo— lag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag eller svensk ekonomisk förening att avgiva.

För svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömse— sidigt försäkringsbolag och svensk ekonomisk förening skall utan anma- ning därjämte avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan hand- ling, som utvisar, huru vinst— och förlusträkningen slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats.

32 t. 1 mom. Det är —— _ _ eller förmögenhet. , 2 mom. Efter anmaning —— meddelat dem. 1

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit: skyldig föra handelsböcker eller som, utan att vara skyldig föra. i laga stadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böc—

ker i av honom bedriven rörelse, är skyldig att efter anmaning av lands— kamrerare, i den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar .för granskning, varom förmä- les i 79 och 93 M.

Vad nu _ _ _ och handlingar.

34 %. Vanligt handelsbolag _ _ _ delägare belöper. Äro bolagets _ _ _ det distriktet.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola för den tid, uppgiften avser, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst— och förlusträkning, om sådan ingått i bokföringen, även— som _ med motsvarande tillämpning av stadgandena i 31 å andra och tredje styck-ena _ uppställningar och räkenskapsutdrag, varom där för- mäles.

36 i. 1 mom. Självdeklaration, som _ _ — eller rederi. 2 mom. I 31 & fjärde och femte styckena omförmälda handlingar skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som den deklarationsskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola hand— lingarna avlämnas så fort ske kan.

3 mom. Uppgifter enligt _ _ _ enligt 34 $. 4 mom. Självdeklaration efter — — _ enligt 32 $ 3 mom. 37 $. 1 mm". Självdeklaration. som _ _ _ landsfiskalsdistrikt, där taxe—

ringen skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omför- mälas i 31 % fjärde och femte styckena. Kunna handlingarna icke avläm— nas, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, skola de av— lämnas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen skall äga rum.

Uppgifter enligt 33 eller 34 % skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om i kommun ingå flera församlingar, församlings— vis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt ut- märkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

2 inom. Självdeklaration eller _ _ _ infordrat densamma. 39 $.

1 mom. Varder självdeklaration _ _ _ till grund. 2 mom. Vad i — _ _ icke hörsammats.

3 mom. Kan det _ _ _ äga rum. & main. Om ansvar — — _ i 141 9 3 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit anmaning att

avlämna upplysningar enligt 32 $ 2 mom., att efterkomma dylik anma- ning, skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden.

6 mom. Underlåter någon, som mottagit anmaning att tillhandahålla. bokföring och därtill hörande handlingar enligt 32 $ 3 mom., att efter-- komma dylik anmaning, må för införskaffande av de handlingar, som med anmaningen åsyftats, anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger» förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämp- ligt vite.

40 $.

1 mom. Om ansvar _ _ _ i 142 3. eller 35 %, må. för unpgiftens införskaffande anlitas biträde av länssty- relsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig- tjänsteman, lämpligt vite.

55 ä. 1 mom. Rätt att _ _ _ första instans. 2 mom. Anmaning att _ _ _ vederbörande aumaningen. 3 mom. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer infordrande av fe— lande uppgift eller delgivande av vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning.

86 ©.

För varje _ _ _ i 77 $ 2 mom. De beslutade _ _ _ skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels _ _ _ beskattningsbar inkomst;

dels i avseende ä statlig inkomst— och förmögenhetsskatt taxerat be— lopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp, be- träffande försäkringsaktiebolag med särskilt angivande av det belopp, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskatt- ningsbart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbar-a beloppet, ävensom skattens grundbe— lopp;

dels i avseende å utjämningsskatt denna skatts grundbelopp;

dels ock _ _ _ taxeringslängden införas. Närmare föreskrifter _ _ _ Kungl. Maj:t. Taxeringslängderna underskrivas _ _ _ och ledamöter.

136 3.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må. med avseende ä verkställd taxering anmärkning framställas allenast i fråga om uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt av skat- tens grundbelopp.

"* mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33, 34.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller annan uppgift eller upplys- ning, som av honom avgivits till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är äg— nat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering eller eljest !till någon förmän vid beskattningen, böte, om det oriktiga meddelandet 3 blivit vid taxeringen följt, högst fem—gånger den inkomst- och förmögen- ihetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem gån- ger den inkomst— och förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem kronor. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande, som utövat eller kunnat utöva inverkan allenast ä taxering till kommunal inkomstskatt, vare straffet böter, om det oriktiga meddea landet blivit vid taxeringen följt, högst tjugufem öre för varje skatteöre, som därigenom kommit att icke påföras den skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för varje skatteöre, som icke skulle påförts den skatt— skyldige, därest det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem kronor.

Har någon till ledning _ _ _ tjugufem kronor. 2 mom. Har oriktigt _ _ _ tjugofem kronor. 3 mom Straff för _ _ _ oriktiga meddelandet. 4 mom. Vad i _ _ _ för tjänstefel.

! 36 ' F ö r s i a g till ändringar i kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxerings- förfarandet. 20 3. 1 mom. I avseende _ _ _ nedan stadgas. 2 mom. Har Kungl. Maj:t _ _ _ eller skoldistrikt. 3 mom. .V ad i _ _ _ nästföregående år. 4 mom. Inkomstlängd skall _ _ _ för sig. Tillhör kommun _ _ — avser, tillhör. Vid införandet _ _ _ annan bilaga. Har skattskyldig _ _ _ i anteckningskolumnen. Därest skattskyldig _ _ _ taxerat belopp. Har taxeringsnämnden _ _ _ i anteckningskolumnen.

För svenskt försäkringsaktiebolag antecknas å olika rader den del av till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad inkomst, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, och den del, som belöper på. för- säkringstagarna.

I därför avsedd kolumn verkställes anteckning jämlikt 7 3 förordningen om kupongskatt om den kupongskatt, som skall vid debiteringen från- dragas den uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten.

Göres vid bestämmande av till kommunal progressivskatt beskatt- ningsbart belopp för skattskyldig, som avses i 69 % kommunalskattelagen, avdrag, som i 2 5 förordningen om kommunal progressivskatt sägs, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn angivas den avdragna in— komstens belopp och beskaffenhet.

I I 1

Vid eftertaxering _ _ _ ordning beslutas. Där skattskyldig _ _ _ inkomstlängdens .anteckningskolumn. 5 mom. Därest för _ _ _ ordning beslutas.

6 mom, Tax—eringsnä-mndens ordförande _ _ _ taxeringslängdernas

summering.

Förslag till

förordning om kupongskatt.

lå.

Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som lämnar ut- delning å aktier eller lotter i penningar eller annat, skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, av utdelningen innehålla och till staten så- som inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga fem procent av utdelningens belopp. Skatt, som skall sålunda erläggas, benämnes kupongskatt.

Såsom svenskt aktiebolag förstås i denna förordning jämväl sådant bo— lag, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är iutlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt.

29.

Sist å fjortonde dagen efter den, då utdelning blivit tillgänglig att lyfta, skall bolagets styrelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket styrelsen har sitt säte, avlämna bestyrkt avskrift av be- slutet om utdelningen samt tillika inbetala kupongskatten. För bolag, som avses i 1 & första stycket, skall så anses, som om dess styrelse hade sitt säte å den ort, där den verkliga ledningen av bolagets verksamhet , utövas.

Har viss dag icke bestämts, då utdelning skall vara tillgänglig att lyfta, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annorledes än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen hava blivit ; tillgänglig att lyfta dagen efter den, då. beslut fattats om utdelningen.

Inbetalas icke kupongskatt inom föreskriven tid, åligger det bolaget att i till' statsverket gälda ränta å det utestående beloppet efter tolv för hundra tom året tills betalning sker. % 3 s. ! Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt, åligger Idet bolagets styrelse att vid den i 2 9 första stycket omförmälda avskrif— ten av beslutet om utdelningen foga en av styrelsen till riktigheten vitsor- 1 dad uppgift om de utdelade tillgångarnas värde. Finnes värdet å de ut- delade tillgångarna vara för lågt uppgivet, skall Kungl. Maj:ts befall- ningshavande ofördröjligen meddela bolagets styrelse skriftlig under- rättelse härom med angivande av beloppet av den kupongskatt, som i

följd härav ytterligare skall inbetalas. Därvid skall tillika utsättas viss tid för inbetalning av det felande skattebeloppet. Föndröjes inbetalning utöver den utsatta tiden, gälle om erläggande av dröjsmålsränta vad i 2 % sista stycket sägs.

Åtnöjes icke bolaget med Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut, ; som nyss nämnts, må bolaget däröver anföra besvär hos kammarrätten; och skall med avseende är sådana besvär vad i 144 $ 3 mom. taxeringsförord- ningen den 28 september 1928 (nr 379) är stadgat om tid och ordning för anförande av där omförmälda besvär, om besvärshandlingars insändande till kammarrätten och om klagan över kammarrättens utslag hava mot— svarande tillämpning.

Auförda besvär befria icke från skyldighet att efterkomma meddelat beslut angående inbetalning av ytterligare kupongskatt, men bolaget äger, i den mån nedsättning i eller befrielse från dylik skyldighet vinnes, att efter ansökning i den för restitution av kronoutskylder stadgade ordning kostnadsfritt återbekomma vad som för mycket erlagts.

Har, då beslut meddelas om inbetalning av ytterligare kupongskatt, ut- delning utbetalats utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehål— lits, vare bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med rätt för bolaget att hos utdelningens mottagare söka skattebeloppet åter. Vinnes restitution av kupongskatt enligt vad i nästföregående stycke sägs, ålig— ger det bolagets styrelse, att, i den mån utdelningens mottagare därav be— röres, bringa förhållandet till hans kännedom.

flå.

Kungl. Maj:ts befallningshavande åligger att tillse, att vad i 2 å och 3 ? första stycket föreskrives för bolagets styrelse behörigen fullgöras.

Till rättande av försummelse att avlämna avskrift av beslut om utdel— ning eller uppgift om utdelade tillgångars värde eller att inbetala ku— pongskatt och dröjsmålsränta äge Kungl. Maj:ts befalhiingshavandc förelägga bolagets styrelse lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena i 55 $ 3 mom. samt 144 5 2, 3 och 4 mom. taxeringsförord- ningen den 28 september 1928 (nr 379) hava motsvarande tillämpning.

Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjs- målsränta, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna om uttagan— de därav hos bolaget i den ordning, som om uttagande av oguldna krono— utskylder finnes stadgad; och åligger det bolaget att för indrivningen! erlägga avgift, beräknad i förhållande till den oguldna kupongskattensl belopp eller, om allenast ränta uttages, i förhållande till räntan, efterj vad i fråga om oguldna kronoutskylder är stadgat. |

5 8. Då utdelning utbetalas, skall bolaget tillställa utdelningens mottagare bevis enligt fastställt formulär om beloppet av den kupongskatt, som

"innehållits för utdelningen. I fall, som i fjärde stycket av 3 % sägs, skall enahanda bevis meddelas utdelningens mottagare om vad som i kupong— ; skatt ytterligare belöper på utdelningen.

1 i )

Gå.

I fråga om bolag, som har att lämna utdelning till någon, som enligt 7 6 a), o), (1) eller e) förordningen om statlig inkomst— och förmögen- hetsskatt är frikallad från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, äger Kungl. Maj:t meddela föreskrift om befrielse från skyldigheten att innehålla och inbetala kupongskatt, till den del skatten belöper på ut- delning, som tillkommer den frikallade.

7å.

I samband med åsättande av taxering till statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt skall för envar, som enligt förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt är skattskyldig för inkomst genom utdel— ning eller jämlikt 7 å g) i samma förordning är frikallad från skatt— skyldighet för sådan inkomst och som mottagit utdelning, vara kupong— skatt belöper, beloppet av den på utdelningen belöpande kupongskatten antecknas i taxeringslängden, varefter beloppet skall vid debiteringen fråndragas den uträknade inkomst— och förmögenhetsskatten. I fråga om äkta makar, som under större delen av beskattningsåret levt tillsam- mans, skall härvid iakttagas, att avdrag, som icke kan helt utnyttjas av den ena maken, må. avräknas & den andra makens skatt.

Underlåtes anteckning, som nu nämnts, eller sker den felaktigt, gälle om besvär i anledning därav vad i taxeringsförordningen är stadgat om besvär i anledning av att taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt på. grund av uppenbart förbiseende blivit felaktig.

88.

Har fysisk person, som jämlikt förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt är skattskyldig för inkomst genom utdelning, eller har juridisk person, som jämlikt 7 9 g) i samma förordning är frikallad från skattskyldighet för sådan inkomst, under ett beskattningsår för av honom mottagen utdelning, som i denna förordning avses, fått vidkän- nas avdrag för kupongskatt, som med minst tjugufem kronor överstiger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som enligt förstnämnda förordning påföres honom under det närmast följande taxeringsåret, är han berät- tigad att av statsverket utbekomma det belopp, varmed knpongskatten överstiger inkomst- och förmögenhetsskatten jämte ränta därå efter fem för hundra om året från och med ingången av kalenderåret näst efter det, under vilket kupongskatten erlagts, till den dag densamma utbekom- mes. Dock tillkommer sådan rätt icke fysisk person, som under nämnda

taxeringsär påförts statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxe- rat belopp, överstigande 2000 kronor.

I fråga om äkta makar, som under större delen av beskattningsåret levt tillsammans, skall iakttagas, dels att kupongskatt icke må utbekom- mas, då statlig inkomst- och förmögenhetsskatt påförts makarna för taxerade belopp, som tillhopa överstiga 2000 kronor, och dels att det minsta belopp, som må i kupongskatt restitueras, beräknas för makarna. gemensamt.

Därest skattskyldig, som avlidit, eller oskift dödsbo efter honom fått vidkännas kupongskatt under det beskattningsår, då. dödsfallet inträf- fade, skola de här med avseende å fysisk person meddelade bestämmel- serna hava motsvarande tillämpning å dödsboet.

Ansökning om utbekommande av kupongskatt skall göras hos Kungl”. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum eller bort äga rum, därest an- ledning till frihet från taxering icke förefunnits, och skall för att bliva upptagen till prövning vara till Kungl. Maj:ts befallningshavande in- kommen före utgången av andra kalenderåret efter det, då utdelningen verkställts, dock att, om taxeringen föranlett besvär, jämväl senare gjord ansökning må upptagas till prövning, därest den inkommit inom sex månader efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.

9 i.

I den i 8 © stadgade ordning är jämväl sådan mottagare av utdelning, * som omförmäles i 7 © a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, berättigad att utbekomma erlagd kupongskatt jämte ränta dårå efter i 8 & angiven grund, såvida kupongskatten för den under beskattningsåret lyfta—de utdelningen uppgått till minst tjugufem kronor.

10 %.

Vad i 7—9 % är stadgat om mottagare av utdelning har icke avseen- de å sådan mottagare av utdelning, som förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien eller banklotten.

11 i.

Har skattskyldig, som uppgivit inkomst genom utdelning, varit bul- van för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, varå utdelning belöpt,- vane han icke berättigad att ! för kupongskatt å dylik utdelning njuta avdrag på sätt i 7 © stadgas .» eller att enligt 8 % utbekomma någon del av berörda kupongskatt. :

Taxeringsnämnden och landskamreraren, i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för nppbördsärenden, äge att, om skäl

därtill äro, uppmana den skattskyldige att på heder och samvete för- säkra, att bnlvanförhållande icke förelegat.

Hörsammas ej sådan uppmaning inom förelagd tid, skall den skatt- skyldige taxeras som om han varit bulvan, såvida han ej förebringar nöjaktig utredning till bestyrkande att bulvanförhållande ej förelegat.

Varder den skattskyldige övertygad att hava avgivit oriktig försäk- ran och har det uppenbarligen skett mot bättre vetande, böte, om den : oriktiga försäkran blivit vid taxeringen följd, högst tio gånger den på honom belöpande inkomst- och förmögenhetsskatt, som därigenom un- dandragits, och i annat fall högst tio gånger den inkomst- och förmögen- hetsskatt, som skulle hava undandragits, i händelse den oriktiga försäk- ran blivit följd vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst etthundra kronor.

Förseelse, som i föregående stycket omförmäles, åtalas vid allmänna underrätten i den ort, där taxeringen agt rum. Den är föremål för all- mänt åtal. Böter, som ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till de— ras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

12 9. Kungl. Maj:t äger fastställa formulär till blanketter och meddela när- mare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna för— ordning.

Förslag till

förordning om ersättningsskatt.

1 5.

Med företag förstås i denna förordning svenskt aktiebolag, svenskt so— lidariskt bankbolag och svensk ekonomisk förening ävensom sådant bo- lag, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är i ut- landet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt.

Vad i förordningen sägs om företags vinst eller inkomst skall såvitt angår svenskt försäkringsaktiebolag avse den del av vinsten eller in- komsten, som belöper å aktieägarna i denna deras egenskap.

2å.

Har företag underlåtit att i samband med disponerandet av sin vinst för ett verksamhetsår besluta vinstutdelning, ehuru denna underlåten- het icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mera än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt, att företagets nämnda förfarande i väsentlig mån haft till syfte att bereda fysiska personer, som ägt del i företaget vare sig direkt eller genom för— medling av ett eller flera andra företag, som varit med det förstnämnda företaget och med varandra förbundna såsom moder- och dotterföretag. lindring i deras beskattning, skall å företaget läggas en särskild skatt till staten, benämnd ersättningsskatt, enligt i denna förordning givna bestämmelser.

3 %.

Ersättningsskatt skall utgå med tjugufem procent av ett på följande sätt bestämt beskattningsbart belopp.

Till det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets— skatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess inkomst under verksamhetsåret i fråga, läggas sådana under samma år från andra före— tag uppburna belopp, för vilka frikallelse från skattskyldighet är med— given enligt 7 % förordningen om statlig inkomst— och förmögenhets- skatt. Från det sålunda erhållna beloppet göres avdrag för dels den in— komst- och förmögenhetsskatt, som företaget skall utgöra för sin omför— mälda inkomst, och dels den av företaget under året beslutade vinstut—

delning. Vad där-efter återstår utgör beskattningsbart belopp och utfö- les i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller. -

49.

Taxering till ersättningsskatt skall ske i företagets hemortskommun.

55.

Taxering till ersättningsskatt må. icke verkställas av taxeringsnämnd utan ankommer på den prövningsnämnd, som har att handlägga före- tagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Taxeringen skall äga rum senast å femte året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till stat-lig inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomst under verksamhetsåret.

69.

Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxe— ras jämväl till ersättningsskatt.

75.

Därest efter anförda besvär eller eljest företags taxering till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering blivit före- tag påförd eller ändring skett i debiteringen av företagets inkomst— och förmögenhetsskatt eller utjämningsskatt, skall tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt eller sådan taxering påföras företaget, i den mån förhållandena därtill föranleda. Har den nämnda debiteringen ändrats av riksräkenskapsverket eller Kungl. Maj:ts be- fallningshavande, skall frågan om taxeringen till ersättningsskatt hand- läggas av prövningsnämnden.

Så.

Med iakttagande av vad ovan stadgats skola taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt i tillämpliga delar lända till efteirättelse med avseendeå taxering till er- sättning-sskatt.

Anvisningar.

]. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas av- sevärt lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fy- siska personer kan föranleda personer, som äga förmögenhet och icke hava behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Om i förmögen- heten ingått aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan åt— gärd dessutom bereda personerna den förmån, som följer av att svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmän- het icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.

Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med det nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordning— en riktar sig således icke mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot Visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som genom fondering kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsam- het vid förordm'ngens tillämpning.

2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skä- ligen bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständig- heter som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaff— ningsbehov kan vara påkallad utan ock till arten av företagets verksam— het. Ett holdingbolag för förvaltning av värdepapper eller fastigheter lärer i allmänhet hava mindre behov av fondering än ett bolag, som id- kar industriell verksamhet med uppenbara risker.

3. Vid bedömande huruvida ett företags återhållsamma utdelnings- politik rimligen kan anses i avsevärd mån vara föranledd av önskan att bereda dess delägare eller vissa av dem skattelindring bör hänsyn tagas till delägarnas ställning till företaget samt deras inbördes förhållanden. Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen vara, att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller ge- mensamma intressen.

4. För att tvenne företag skola anses stå i förhållande till varandra av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma be-

=

stämmande inflytande a det andra företaget.

MOTIVERING

F Ö ll S T A R .X ]) IT I. li 'l'.

Inledande översikt.

Bolagsskatteberedningens uppdrag innefattas i följande, beredningen Bolagsskam— tillhandakomna protokollsutdrag:

»Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet in- för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför: Vid anmälan i statsrådet den 22 februari 1927 av frågan om reformerad kom- munalskattelagstiftning yttrade jag beträffande aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, bl. a., följande. Den ojämförligt viktigaste av de syn- punkter, som framförts i diskussionen om aktiebolagens och de ekonomiska för- eningarnas beskattning, gällde enligt min uppfattning storleken av det svenska näringslivets och i synnerhet den svenska industriens beskattning i jämförelse med motsvarande beskattning i främmande länder. Ur viss synpunkt vore frågan om det svenska näringslivets beskattning att betrakta som ett specialspörsmål inom den större frågan om kapitalets förflyttning. Man hade velat göra gällande, att den svenska aktiebolagsbeskattningen utgjorde dels en drivfjäder till flykt av svenskt kapital ur riket, dels ett hinder för ett eljest ej osannolikt tillflöde av ut- ländskt kapital. Givetvis ville jag ej göra mig till tolk för den uppfattningen, att en dylik förflyttning av kapitalet ur riket eller uteblivandet av främmande ka- pital under alla omständigheter mäste vara av ondo, men det förefölle dock, som om en olämpligt inriktad beskattning skulle kunna utgöra ett ej önskvärt konstlat hinder för kapitalets naturliga vandringar. Befunnes det vid en ingående under- sökning av de svenska näringsföretagens beskattning i jämförelse med beskatt- ningen i övrigt inom landet, att avvägningen ställde sig för dessa företag väsent- ligt ogynnsammare än i andra med oss jämförbara länder, så syntes mig detta ut- göra ett avgörande skäl att, alldeles oavsett den ståndpunkt man i övrigt kunde intaga till frågan om rättvisan i en dubbelbeskattning av aktiebolagens inkomster, upptaga frågan om denna beskattning till prövning. Därvid syntes man särskilt böra uppmärksamma frågan om denna beskattnings ur nationalekonomisk syn— punkt naturliga inriktning.

Efter att hava berört några särskilda spörsmål rörande aktiebolagsbeskattnin- gen, som tarvade ett svar, och därvid även uttalat, att det möjligen kunde visa sig lämpligt att jämväl upptaga frågan, huruvida skatt på aktieinkomster helt eller delvis borde uppbäras i form av kupongskatt av den art, som förekomme i vissa främmande länder, gjorde jag därpå, med utgångspunkt från ett av 1924 års skatteberedning avgivet betänkande rörande beskattning av inländska juridiska per- soners inkomster och förmögenhet, ett uttalande rörande frågan om rabatter och

beredningens uppdrag.

pristillägg, som aktiebolag och ekonomiska föreningar utdela till sina medlemmar i förhållande till gjorda inköp och" försäljningar. Härvid yttrade jag i huvudsak: Berörda fråga, vilken förelåge mest renodlad beträffande de ekonomiska — en- kannerligen de kooperativa __ föreningarna, hade numera onekligen erhållit en viss belysning, som den tidigare saknat. Men outredd förefölle alltjämt frågan, huruvida och i vilken utsträckning kooperationens rabatter och pristillägg vore att anse såsom handelsvinst i betydelsen av vinst, som, därest företaget ej varit en förening, skulle tillkommit företagaren. Åtskilliga bland dem, som yttrat sig här- om, hade påstått, att dessa rabatter m. rn. borde i sin helhet betraktas som han- delsvinst, medan från kooperativt håll gjorts gällande, att rabatterna m. m. icke till någon del skulle hava sådan karaktär. Skatteberedningen hade ställt sig på den ståndpunkten, att de kunde presumeras till viss del utgöra handelsvinst. Må- hända komme det att visa sig omöjligt att fullt klarlägga denna fråga. Det ville dock förefalla, som om det skulle låta sig göra att komma spörsmålet närmare in på livet än dittills skett. Den viktigaste synpunkten härvid vore, såvitt jag kunde finna, att kooperationen icke komme att erhålla en i konkurrenshänseende vare sig privilegierad eller missgynnad ställning. Detta måste anses betyda vä- sentligt mera än den i och för sig rätt obetydliga frågan, om staten och k01nmu— nerna skulle bekomma skatt för de »utgiflsbesparingar» m. m.. varom här kunde vara fråga. Kooperationen hade nämligen nått en sådan styrka och dess verk— samhet hade fått sådan betydelse för det ekonomiska livet i dess helhet, att be- redande av en särställning ät densamma numera ej syntes böra ifrågakomma. Då jag hade erhållit den uppfattningen, att ej heller kooperationens speciella måls- män eftersträvade någon företrädesställning _— i detta hänseende kunde jag hän- visa till, bl. a., ett yttrande från kooperativa förbundet ansåge jag mig kunna alltjämt påräkna biträde från kooperationen vid en fortsatt förutsättningslös ut- redning om hithörande spörsmål. Härvid syntes även jordbrukskooperationens för- hållanden böra uppmärksammas mera än som dittills skett. Uppenbart vore för övrigt, att frågan om rabatter och pristillägg måste ses i sitt större sammanhang, sålunda som en fråga av intresse ej allenast för de kooperativa föreningarna utan även för aktiebolagen.

Jag uttalade vidare, att bl. a. det sålunda anförda syntes mig utgöra tillräckliga skäl för att låta tills vidare anstå med en mera slutgiltig lösning av det komplex av frågor, som rörde aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna, och förorda- de, att i de förslag, som förelades 1927 års riksdag, dessa frågor i allt väsentligt ordnades efter nu gällande regler. varigenom emellertid ej ett kommande utred- ningsarbete skulle föregripas. Dock syntes mig vissa fristående specialfrågor mogna för avgörande.

Bland dessa specialfrågor avsåg en upphävandet av den s. k. kedjebeskattningcn, vilken innebär, att aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna statligt (men ej kommunalt) beskattas för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska eko— nomiska föreningar. Vid avgivande av förslag rörande sistnämnda fråga förut— satte jag, att man vid den tillämnade utredningen rörande aktiebolagsbeskattnin- gen givetvis komme att hava uppmärksamheten inriktad på att några luckor i systemet på grund av kedjebeskattningens borttagande ej skulle förekomma.

Jag berörde vid nämnda tillfälle även en annan fråga rörande näringslivets beskattning, som enligt min mening ej då vore mogen för avgörande, nämligen frågan om rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier m. m., vilken fråga varit föremål för särskild utredning i en av 1924 års skatteberedning avgiven promemoria. Själv var jag av den uppfattningen, att skatteberedningens förslag i flera avseenden skulle innebära beaktansvärda fördelar. Emellertid hade det visat sig, att ett lösande av avskrivningsfrågan på det sätt Skatteberedningen före-

» i t t

slagit förde med sig konsekvenser på olika områden. Förslagets verkningar läte sig näppeligen till fullo överblicka enbart med ledning av den utredning, som dit- tills förebragts, utan syntes ytterligare utredning vara erforderlig, huruvida och i vilken utsträckning man skulle kunna följa den av Skatteberedningen anvisade vägen. Jag framhöll jäm'äl det samband, som avskrivningsfrågan ägde med frå- gan om aktiebolagcns och de ekonomiska föreningarnas beskattning, och förme- nade. att det vore lyckligast, om dessa frågor kunde vittna sin lösning samtidigt.

Det förslag till s. k. utskit'tningsskatt vid skifte av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, som i huvudsaklig anslutning till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet antogs av 1927 års riksdag, avsåg, som bekant, att fylla den lucka i skatte- systemet, som uppstått efter den s. k. B-skattens upphävande. Jag framhöll vid anmälan av denna fråga, att den lösning, som i dylikt avseende kunde bliva god- tagcn, måste anses i viss mån bliva av provisorisk beskaffenhet. Det vore näm- ligen givel, att vid det tillämnade utredningsarbetet rörande aktiebolagsbeskatt- ningen även frågan om skatt vid nedsättning av aktiekapital i och upplösning av aktiebolag komme att bliva föremål för förnyad prövning.

Tiden synes mig nu vara inne att igångsätta en utredning rörande det komplex av frågor, jag i det föregående berört, d. v. s. frågorna om aktiebolagens, de soli- dariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning och vad där- med sammanhänger samt i anslutning därtill frågan om rätt till avdrag vid be- skattningen för värdeminskning å inventarier rn. 111. I utredningen torde böra- in- begripas jämväl frågan om kommanditbolagens beskattning, enär första särskil— da utskottet vid 1927 års riksdag ej fann sig kunna godtaga det av Kungl. Maj:t 'i dylikt avseende framlagda förslaget och enligt min mening ej heller den av ut- skottet förordade lösningen synes fullt lycklig.

Rörande frågornas innebörd kan jag i huvudsak hänvisa till de mera allmänna uttalanden. för vilka jag nyss redogjort. Härutöver vill jag allenast erinra om följande.

Vid utredningen bör en huvudsynpunkt vara, att det svenska näringslivets be- skattning avväges under tillbörligt beaktande av de mindre betungande skatteför- hållanden, med vilka konkurrerande utländska näringsföretag kunna hava att räk- na. Emellertid torde det icke få anses rättvist, att en del av den skatt, som nu dels omedelbart och dels genom beskattningen av vederbörande juridiska perso- ner åvilar dc högre inkomsttagare, bland vilka i synnerhet aktiebolagens och de solidariska bankbolagens intressenter äro att söka, skall överflyttas på de mindre bärkraftiga i samhället. Utredningen bör därför, bl. a., söka anvisa lämplig ut- 'äg att utan en dylik överflyttning i möjligaste män på annat sätt å den direkta beskattningens väg uttaga de medel. som erfordras att täcka vad som finnes böra avlyftas från vederbö'ande juridiska personer.

Att i sistnämnda avseende meddela några men specificerade direktiv torde i frå- gans nuvarande läge knappast vara möjligt. Det förefaller mig emellertid lyck- ligt, om ifrågavarande beskattning i största möjliga utsträckning kunde läggas så, att den med lindrande av beskattningen å företagen kunde mera direkt träffa dessas intressenter. En betydande svårighet erbjuder här särskilt det kommu- nala skatteproblemet. Det torde nämligen vara nödvändigt att låta de kommu- ner, där vederbörande företag bedriva sin rörelse, bibehållas vid de skatteintäk- ter, som de nu erhålla från företagen. För en beskattning i rörelsekommunen ta- lar ——- förutom den omständigheten att kommunerna redan enligt gällande grun- der äro i hög grad beroende av skatteintäkter från dessa företag _ det förhållan- det, att företagen draga nytta av kommunernas anordningar och förorsaka kom- munerna kostnader, d. v. s. samma skäl, som plåga åberopas för en kommunal näringsskatt. Sistnämnda motivering talar i och för sig närmast för beskattning

50 av själva företagen såsom sådana men leder till kravet på en undersökning, huru-— vida, i den mån kommunal beskattning av dessa är behövlig, den nuvarande for- men för beskattningen är den lyckligaste. Vid en dylik undersökning bör även över- vägas, huruvida det lämpligen låter sig göra att helt eller delvis anordna ifråga- varande beskattning såsom en objektskatt av ett eller annat slag. I den mån en inkomstbeskattning av själva intressenterna i rörelsekommunen anses böra ifråga- komma, torde problemets lösning i denna del eventuellt kunna vinnas på den väg, att ifrågavarande skatt förskotteras av vederbörande företag, som gör motsvaran- de avdrag å utbetald utdelning. Möjligen kan, såsom jag tidigare antytt, en dylik beskattningsform över huvud taget visa sig erbjuda fördelar och alltså befinnas lämplig även för statsbeskattningens vidkommande.

Hinder bör ej föreligga att till prövning upptaga spörsmål, som ligga vid sidan. av själva huvudfrågan, i den mån nämnda spörsmål äga samband med denna. Så måste exempelvis avskrivningsproblemet betraktas ur vidaste synpunkter, och frågan om en eventuell objektskatt å näringsföretag i den juridiska personens form kan medföra konsekvenser även beträffande övriga näringsidkare. Bland andra spörsmål, vilkas upptagande kan föranledas av ifrågavarande utredning, vill jag här ytterligare omnämna allenast frågan om progressivskalornas avväg— ning.

Det föreliggande spörsmålets lösning bör sökas efter sådana linjer, att, såvitt angår den kommunala beskattningen, erforderliga bestämmelser skota kunna in- passas såväl i ett garantiskattesystem som i ett system med fristående objekt— skatter.

Utredningen synes böra omhänderhavas av särskilda sakkunniga, åtminstone till en början under samarbete med 1924 års skatteberedning. Då jag förutsätter, att nödiga undersökningar skola i huvudsak komma att utföras med biträde av beredningen, torde någon särskild sekreterare ej behöva ställas till de sakkunnigas förfogande. De sakkunnigas antal synes böra var högst fem.

Jag förutsätter för övrigt, att de sakkunniga skola sättas i tillfälle att anlita den sakkunskap på olika områden, som för utredningsarbetets lämpliga bedrivande blir erforderlig, ävensom att de sakkunniga skola samråda med representanter för sådana grenar av näringslivet, som utredningen kommer att beröra.

Jag får följaktligen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkun- niga personer att i anslutning till vad jag här anfört i samarbete med 1924 års skatteberedning inom departementet biträda med utredning av frågan om aktie- bolagens, de solidariska bankbolagens, kommanditbolagens samt de ekonomiska föreningarnas beskattning samt sådana frågor, som därmed äga samband,

dels berättiga de sakkunniga att från ämbetsverk och övriga myndigheter in- fordra de uppgifter, som för arbetet kunna erfordras,

dels förordna, att ersättning åt de sakkunniga skall utgå i form av dagarvode. dels ock förklara, att kostnaderna för ifrågavarande sakkunnigberedning skola, där icke Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, bestridas från sjun- de huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sak- kunniga.

Vidare hemställer jag, att utdrag av protokollet, såvitt angår detta ärende, måtte få offentliggöras.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet: Svante Ericsson.»

I skrivelse till beredningen den 3 november 1928 har chefen för finans- departementet påkallat beredningens uppmärksamhet på förekomsten av s. k. participating debventures, utgivna. av svenska aktiebolag, samt uttalat sin förväntan, att beredningen vid fullgörandet av sitt upp- drag skulle finna sådana grunder för bolagsbeskattningen, att av partici- pating debentures orsakad olikformighet i beskattningen i möjligaste mån förebyg—gdes.

Genom nådig remiss den 17 juni 1929 har beredningen anbefallts att inom viss förelagd tid avgiva yttrande över en underdånig fram- ställning av Stockholms bostadsföreniugars centralförening u. p. a. om ändring i bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar och deras medlemmar. Dylikt yttrande med förslag till författningsändrin— gar avgavs den 11 oktober 1929. Förslaget blev genom proposition nr 142 underställt 1930 års riksdag, som biföll förslaget, varefter författ- ningar i ämnet utfärdats den 6 juni 1930.

Det åt bolagsskatteberedningen anförtrodde. utredniugsuppdraget, så- dant detsamma framgår av det ovan intagna yttrandet till statsrådspro- tokollet, torde kunna i korthet sammanfattas sålunda: Beredningen ha- de att undersöka det svenska näringslivets och särskilt industriens ställ— ning i beskattningsavseend-e ej minst i jämförelse med motsvarande för- hållanden i främmande länder. Befunnes härvid vår industri vara tyng- re beskattad än som kunde anses överensstämmande med landets intres— se, borde beredningen före-slå sådana lättnader, vartill undersökningen gåve anledning. Eftersom av dylikt förslag komme att följa, att en del av den skattebörda, som för närvarande åvilade industrien antingen omedelbart i form av skatt å de aktiebolag, i vilka industriens verksam— het merendels vore organiserad, eller ock såsom skatt ä bolagens del- ägare, måste överflyttas på andra, borde beredningen jämväl anvisa ut- vägar för åstadkommande av dylik överflyttning inom den direkta be- skattningens ram. Härvid hade beredningen att taga särskild hänsyn till de mindre bärkraftiga i samhället och således tillse, att åt dem icke lades ökade bördor genom den avsedda. överflyttningen. Det förefölle lyckligt, om omläggningen av beskattningen kunde i största möjliga ut— sträckning ske så, att beskattningen bleve lindrad för själva företagen men till gengäld komme att i högre grad drabba deras intressenter. Såvitt anginge den kommunala beskattningen komme man emellertid härvid i konflikt med kommunernas anspråk på att åtnjuta skatt av de företag, som där dreve sin rörelse. Detta förhållande ledde till kravet på undersökning rörande lämpligheten av den nuvarande formen för kommunalbeskattningen. Härvid borde bl. a. övervägas möjligheten att helt eller delvis ordna denna såsom en objektskatt av ett eller annat slag. Och i den mån inkomstbeskattning av företagens intressenter ansåges bö- ra äga rum i rörelsekommunen, kunde detta eventuellt åstadkommas på så sätt, att denna Skatt förskotterades för intressenternas räkning av före—

SkaHeutjäm— ningsbered- ningen och

1930 års kommunal— skattebered- ning.

tagen. Möjligen kunde en dylik beskattningsform befinnas lämplig även för stat-sbeskattningens vidkommande, och borde därvid särskilt frågan om uttagande av kupongskatt å aktieutdelning undersökas. Jämte nu berörda huvudf'ågor borde även andra mer eller mindre betydande spörsmål rörande näringslivets beskattning tagas under utredning. Det crinrades härutinnan, att upphävandet av den s. k. kedjebeskattningen skett under den föiutsättning, att härigenom uppkomna luckor i skatte— systemet skulle genom för ändamålet lämpade atgärdert täckas. Vidare vore r'egleina om utskiftningissl att av i viss mån provisorisk beskaffen- het och tarvade i detta sammanhang förnyad piövning. Även frå agan om revision av gällande regler om näringsföretagens rätt till avdrag för värdeminskning ä inventarier ni. ni. borde nu tagas under vidare över- vägande. Enahanda vore förhållandet beträffande frågan om beskatt- ningen av kommanditbolagen, liksom även vissa frågor rörande de eko- nomiska föreningarnas beskattning, däribland särskilt behandlingen i be— skattningsavseende av de kooperativa företagens rabatter och pristillägg till medlemmarna. För övrigt bor—de beredningen vara oförhindrad att till prövning upptaga även andra med näringslivets beskattning sam— manhängande spörsmål, om ock liggande vid sidan av vad som finge an- ses vara det 'äsentliga av utredningsuppdraget.

Sedan bolagsskatteberedningens uppdrag lämnades, hava enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande ett flertal skatteutredningar igångsatts, av vilka särskilt tvenne i synnerlig mån beröra de områden av skatteväsendet, inom vilka enligt de åt beredningen lämnade direktiven dess arbete bor- de vara förlagt. Beredningen åsyftar de åt skatteutjämningsberednin— gen och 1930 års kommunalskatteberedning anförtrodda utredningarna. Angående dessa beredningars tillkomst och arbetsuppgifter må följande här antecknas.

I den skrivelse till Kungl. Maj:t, varmed 1928 års riksdag anmälde si- na beslut i den av riksdagen behandlade kommunalskattefrågan. gjorde riksdagen tillika framställning, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredningar rörande åtskilliga spörsmål på beskattningsområdet. Det hemställdes, att frågan om en rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna måtte utredas, därvid borde undersökas möjligheten att nedbringa primärkommunernas skattebehov genom statsbidrag till den kommunala verksamheten i större omfattning än vad nu vore fallet eller på annat sätt. Vidare begärdes utredning av frågan, i vad män och på vad. sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattnings— underlag skulle kunna utöver fastighet vila även åt andra beskattnings— föremål såsom näringsföretag och penningkapital, liksom ock av frågan huru vid en sådan beskattning hänsyn skulle kunna tagas till de skatt- skyldigas olika skatteförmåga.

Med anledning av den förstnämnda av dessa riksdagens framställnin—

gar tillkallade chefen för finansdepartementet den 18 oktober 1929 efter bemyndigande av Kungl. Maj:t sakkunniga, benämnda skatteutjäm— ningsberedningen, med uppdrag att verkställa utredning av frågan om rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål. Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigandet erhölls, fram— går, att avsikten vore att tills vidare lämna öppet, huruvida nu ifråga— varande utredning även borde omfatta dels frågan om en utvidgning av kommunernas fasta beskattningsun-derlag till andra objekt än fastighet och dels den i riksdagens skrivelse jämväl berörda frågan om landstings— skattens beräkning efter progressiv grund.

I skrivelse till Kungl. Maj:t återkom 1930 års riksdag till de av 1928 års riksdag gjorda framställningar-na. Dels framhölls önskvärdheten av att de begärda utredningarna måtte utföras med den skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas beskaffenhet och omfattning vore möjlig, och dels hemställdes, att Kungl. Maj:t vid dessa utredningar ville beak— ta vissa av bevillningsutskottet anförda synpunkter rörande fördelning 151 olika kommuner av inkomst av rörelse.

Under åberopande härav utverkade chefen för finansdepartementet den 30 juli 1930 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sak— kunniga, 1930 års kommunalskatteberedning, med uppdrag att paral— lellt med den till skatteutjämningsberedningen hänskjutna utredningen -—— verkställa utredning av de med riksdagens skrivelse avsedda frågor, som vore av skatteregleringsnatur, 111. a. 0. frågor rörande åtgärder för åstadkommande av större jämnhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna genom ändring av själva beskattningsreglerna, främst ge- nom framskaffande av nya. skatteobjekt samt ändrad fördelning av be- skattningen dels mellan olika objekt och dels, såvitt anginge näringsfö— retag med utgrenad verksamhet, mellan olika kommuner.

Den utredning rörande vissa viktiga grunder för den kommunala skat— teregleringen, som, påkallad av 1928 års riksdag, överlämnats till 1930 års kommunalskatteberedning, avser uppenbarligen endels frågor, vil- ka bolagsskatteberedningen enligt sina direktiv anbefallts att taga un- der övervägande. Under gången av sitt arbete har emellertid bolags- skatteberedningen snart nog trott sig finna, att de omflyttningar inom den direkta beskattningens ram, som av hänsyn till industrien och an- nat näringsliv vore framför allt påkallade, kunde och lämpligast borde vidtagas & det statliga beskattningsområdet. De överflyttningar av viss del av den på aktiebolagen och! de ekonomiska föreningarna för närvarande vilande skattebördan till fysiska personer, som be- redningen funnit sig böra förorda, avse således i det väsentliga den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. De lättnader för bolagen och föreningarna, som beredningen tillika föreslår i

Bolag/semite- beredningens ställning till (le kommunala slcattepro- blemen.

bindring av aktiebolagens beskattning.

fråga om den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, äro enligt beredningens mening icke av beskaffenhet att i någon avse— värd mån öva inflytande på lösningen av de aktuella, i de nyssnämnda riksdagsskrivelserna angivna kommunala skatteregleringsspörsmålen. Så lärer icke heller vara förhållandet ifråga om övriga av bolagsskattebe— redningen framlagda förslag, huvudsakligen avseende ändringar i gäl— lande regler för beskattningens effektuerande, ehuruväl dessa ändringar enligt sin natur merendels syfta i lika män på den kommunala som på den statliga beskattningen. Under dessa omständigheter har berednin— gen ansett det vara riktigast, att beredningen avstode från att ingå i granskning av de omförmälda med kommunalskatteutjämningsfrågorna intimt förbundna spörsmalen angående grunderna för den kommunala beskattningen av näringslivet. Härom har beredningen på sin tid under hand gjort vederbörlig anmälan, och har därefter, såsom nämnts, till 1930 års kommunalskatteberedning överlämnats utredningen av sistbe— rörda spörsmål.

Av de för skatteutjämningsberedningens arbete meddelade direktiven har beredningen inhämtat, att statsmakterna förvänta bl. a. dels förslag om överflyttning av förvaltningsuppgifter från det kommunala. arbets- området till det statliga med därav följande överflyttning från kommu- nerna till staten av skyldigheten att anskaffa täckning för de med uppgif— ternas handhavande följande kostnaderna samt dels eventuellt även för— slag till ökad skyldighet för staten att lämna ekonomiska bidrag till sköt— seln av hos kommunerna kvarliggande förvaltningsuppgifter. Vid utar- betande av sina skatteregleringsförslag har bolagsskatteberedningen räknat med de sålunda föreliggande möjligheterna till avsevärda för- skjutningar i förhållandet mellan det kommunala och det statliga skatte— behovet. Det har följaktligen varit för beredningen angeläget att till- se, att de av beredningen förordade ändringarna beträffande grunderna för den statliga beskattningen i sin utformning erhölle tillräcklig smi- dighet för att möjliggöra beskattningens anpassning efter sådana änd— rade förhållanden i nyssberörda anseende, vilka. man hade anledning att taga i beräkning.

De av bolagsskatteberedningen eller för dess räkning före-tagna utred— ningar, vilka åtfölja detta betänkande, ådagalägga, att den svenska aktiebolagsbeskattningen i sin helhet betraktad (således den statliga och den kommunala tillsammantagna och med beaktande av såväl bolagens egna skatter som de på. aktieägarna belöpande) måste i jämfö- relse med motsvarande beskattning i andra länder betecknas såsom osed- vanligt hög för bolag med hög inkomstprocent samt även vid måttlig in— komstprooent såsom ganska tyngande. I betydande mån är denna höga totala skattebelastning av de svenska bolagsvinsterna att tillskriva ut— formningen av skattesystemet, varigenom merbeskattningen av bolags-

inkomsterna blivit jämförelsevis högre här i landet än vad som i allmän- het förekommer. Att denna merbeskattm'ng kan vara ägnad att medföra ogynnsamma verkningar för den svenska industrien torde få anses vara nöjaktigt klarlagt genom de föreliggande utredningarna, vilkas all— männa slutsatser beredningen åberopar. Att i det anmärkta hänseendet åstadkomma ett bättre sakernas läge har synts beredningen vara en ange- lägenhet av största vikt för vårt lands välstånd.

Den avsevärda minskning av bolagens skattebörda, varom berednin— gen i enlighet härmed ansett sig böra göra förslag, bör enligt beredningens mening i första hand åvägabringas genom lindring av den statliga in- komstbeskattning, som direkt åvilar bolagen. Vid övervägandet av frå- gan om den lämpligaste utformningen av denna skattelindring har be— redningen funnit praktiska skäl av avgörande betydelse tala för att i detta sammanhang det nuvarande progressiva skattesystemet, enligt vil— ket skatteprocentens höjd är beroende av förhållandet mellan vederbö- rande bolags vinst och storleken av dess kapital, utbytes mot proportio- nell beskattning. Beredningen föreslår således, att skattelindringen åstad— kommes genom att å bolagen lägges, i stället för den nuvarande progres— siva statliga inkomstskatten, en proportionell dylik skatt av måttlig höjd.

Såsom längre ned i detta kapitel omförmäles föreslår beredningen, att inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgå dels för samtliga skatt— skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbe— lopp tbottenskatt) och dels för fysiska personer och oskifta dödsbon, vilkas beskattningsbara belopp överstiger visst belopp, med visst progressivt tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt). För aktiebola— gen och andra juridiska personer skall således enligt förslaget utgå endast bottenskatt. Grundbeloppet för aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas bottenskatt föreslås av beredningen till 5 % av det beskattningsbara beloppet. Att märka är, att beredningen i sina förslag och beräkningar utgår från en nivå, för grund- beloppen, som motsvarar 1331/3 % av nivån för grundbeloppen enligt de nuvarande bestämmelserna. En utdebitering av 145 % (den åren 1929— 1931 använda satsen) å. grundbeloppen enligt nuvarande bestämmelser bör således motsvaras av en utdebitering av 10875 % å de av beredningen föreslagna grundbeloppen.

Det föreslagna borttagandet av progressiviteten såsom grund för bo— lagens statliga. inkomstbeskattning bör enligt beredningens mening, för att de önskade fördelarna därmed skola uppnås, utsträckas jämväl till de övriga områden av bolagsbeskattningen, där uttagande av progressiv— skatt förekommer. Detta syfte vinnes genom beredningens förslag, att skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt skall åligga endast fysiska personer och oskifta dödsbon, således icke bland andra, aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska för— eningar.

Skärpning av beskatt- ningen av fysiska per- oonefr m. fl.

Då beredningen skolat anvisa utvägar att åstadkomma ersättning för den minskning av skatteintäkterna, som skulle föranledas av genomfö- randet av nu omförmälda förslag till omläggning av bolagsbeskattnin-- gen jämte vissa andra jämkningar i densamma, har beredningen beak— tat det ofta nog såsom en brist i vårt skattesystem betecknade förhållan— det, att beskattningen av delägarna i de svenska aktiebolagen icke, så- som fallet är mångenstädes i utlandet, inrymmer någon skatt vid käl— lan, åstadkommen genom & företagen lagd skyldighet att vid utbetalande. av utdelning innehålla och till skattemyndigheten redovisa viss pro- cent av utdelningen såsom antingen bidrag till delägarnas skatt för ut— delningen eller deras definitiva skatt för densamma (s. k. kupongskatt). Nu anmärkta förhållande i förening med saknaden av tvångsmedel för uttagande i utlandet av skatter, påförda skattskyldiga, som där uppehål- la sig, har åstadkommit, att, enligt vad företagen undersökning givit vid handen, endast en ringa del av de skattebelopp, som i utlandet sig uppe— hållande skattskyldiga bort till vårt land erlägga för ifrågavarande slags inkomster, hit influtit.

Till avhjälpande av detta missförhållande framlägger beredningen för- slag om uttagande av kupongskatt på utdelningar & aktier och lotter i svenska aktiebolag och solidariska bankbolag. Enligt förslaget skall det åligga sådant bolag att av utdelningen innehålla och inom viss kort tid till staten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt under benämning ku— pongskatt erlägga 5 % av utdelningens belopp. Har utdelningen tillfallit person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller ock utländskt bolag, skall någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, utan den innehållna kupongskatten skall i sådant fall ut- göra den enda skatt-, som här i riket drabbar utdelningen och den i ak- tierna nedlagda förmögenheten. För övriga mottagare av utdelning skall däremot taxering i vanlig ordning verk-ställas, i den mån skattskyl— dighet för utdelningen föreligger. För dessa skattskyldiga skall ku— pongskatten avräknas å den statliga inkomst— och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påföres. I vissa fall, då svensk mottagare av ut- delning ej är skattskyldig för utdelning eller då kupongskatten över— stiger honom vid taxeringen påförd inkom-st— och förmögenhetsskatt, skall honom tillkomma rätt till restitution av erlagd kupongskatt.

Den större delen av ersättningen för den minskning av skattein— täkterna, som föranledes av den föreslagna lindringen av bolagsbeskatt— ningen, anser beredningen —— under beaktande av anvisningen om und- vikande av ökad skattebelastning å de mindre bärkraftiga samhälls— klasserna .— böra anskaffas genom skärpning av den statliga inkomst— och' förmögenhetsbeskattningen för fysiska personer med förhållandevis större skatteförmåga. Beredningen har funnit tvenne vägar här vara framkomliga, nämligen dels skärpning av förmögenhetsbeskattningen

och dels skärpning av progressionen inom de högre skikten av inkomst— skalorna.

Vad förmögenhetsbeskattningen angår finner beredningen icke anled—— ning att ifrågasätta omläggning av dennas grunder. Erforderlig skärp-' ning kan enligt beredningens mening åstadkommas genom ändring av det andelstal, med vilket den skattepliktiga förmögenheten ingår i det till grund för beräkningen av inkomst— och förmögenhetsskatten liggande be— loppet. Detta andelstal är för närvarande en sextiondel av förmögenheten, (den s. k. förmögenhetsdelen). I den mån så. erfordras bör detta tal kunna ändras till en femtiondel, motsvarande en skärpning med 20 %, eller ock till nio femhundradelar, motsvarande en skärpning av S%. Även andra; ändringar av andelstalet kunna tänkas.

Till förekommande av oskäliga resultat av förmögenhctsbeskattningen i sådana fall, då förmögenheten giver ingen eller ytterst ringa avkast— ning, föreslår beredningen införandet av en spärr sålunda, att för här i riket bosatta fysis ia personer eller oskifta dödsbon efter sådana personer förmögenhet—sdelen dock icke må upptagas med högre belopp än det, var- till den taxerade inkomsten uppgått.

För beredande av möjlighet till ökning av skatteintäkterna genom: skärpning av de för fysiska personer avsedda inkomstskatteskalorna har enligt anvisningar av beredningen ett stort antal alternativa för— slag utarbetats. För förslagen gemensamt är, att skärpningen avser att träffa endast de beskattningsbara belopp, som överstiga 20 000 kr. De särskilda skalorna, vilka giva olika resultat i fråga om skatteökningens storlek, lämpa sig mer eller mindre väl för kombinering med de nyss. nämnda alternativen till skärpning av förmögenhetsskatten.

Beredningen har i fråga om skärpningen av skatteskalorna lika litet som- ifråga om förmögenhetsbeskattningens skärpning funnit anledning att giva bestämt förord åt något visst alternativ —— redan omöjligheten att på förhand någorlunda exakt bedöma. skattebehoven vid det tillfälle, då definitiv ställning till beredningens förslag skall tagas, har synts göra ett dylikt bedömande från beredningens sida olämpligt. Beträffande nt— formningen av skatteskalorna har beredningen däremot, såsom ovan i' sammanhang med omtalan-det av beredningens förslag angående bola— gens och andra juridiska personers beskattning omnämnts, ansett sig böra förorda en principiell omläggning av det nuvarande systemet. Förslaget går ut på inkomst- och förmögenhetsskattens delning i två de— lar, benämnda bottenskatt och tilläggsskatt (jämför Englands och För- enta staternas income tax resp. normal tax och sur-tax). Bottenskatten. skall utgå för samtliga skattskyldiga, såväl fysiska som juridiska per— soner, med viss i särskild ordning bestämd, enhetlig procent av ett grund— belopp, olika för de fysiska personerna och för olika slags juridiska per— soner. Tilläggsskatt-en däremot skall drabba endast fysiska personer och oskifta dödsbon, vilkas beskattningsbara belopp överstiger 8000 kr.,

Kedjebre- skattningar.

och skall utgå såsom tillägg till bottenskatten i enlighet med en i förord- ningen intagen progressiv skala. Det är endast bottenskatten, som skall vara rörlig, jämkande sig efter statens årliga, skiftande uttaxeringsbe— hov. Tilläggsskatten är däremot avsedd att utgå med de i skatteförord- ningen angivna procenttalen utan jämkning med hänsyn till skiftnin- garna i uttaxeringsbehoven. Alle-nast genom en dylik anordning anser be— redningen det vara möjligt att genomföra den av beredningen förorda— de skärpningen av progressiviteten utan att därvid gå miste om den nöd- vändiga elasticiteten i beskattningen.

Av praktiska skäl föreslår beredningen, såsom jämväl omnämnts, att skatteskalornas allmänna nivå höjes till en nivå, som är en tredjedel högre än den nuvarande.

En av de mera betydelsefulla delarna av 1928 års skattereform var den lindring av näringslivets beskattning, som åstadkoms genom med- givande åt svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, av frihet från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, sven- ska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Syftet härmed var att förebygga beskattning flera än två gånger av bolags- el- ler föreningsvinster, som på väg från det utdelande företaget till dess slutliga intressenter passerade andra bolag eller föreningar. Dylik s. k. kedjebeskattning hade befunnits hinderlig för en lämplig organisa— tion av företag med omfattande verksamhetsfält. Beredningen har undersökt möjligheten att på ett lämpligt och mot förhållandena svaran— de sätt genomföra principen om frihet från kedjebeskattning även å de områden, där sådan beskattning kvarstår. Beträffande företag, som dri— va bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, har sådan möjlighet ansetts föreligga i fråga om aktier eller andelar i dotterföre- tag, vilkas innehavande utgöra ett led i organisationen av företagets verksamhet. De för beskattning av försäkringsbolag gällande särskilda reglerna hava dock beträffande dessa bolag påkallat en viss begränsning av denna skattefrihet.

Den förefintliga kedjebesk-attningen beträffande utdelning till svenska bolag eller föreningar från utländska bolag har känts besvärande för de svenska företag, som arbeta på utländsk botten genom dotterbolag, och ställt dem ogynnsamt i konkurrensen med utländska företag. En lika vidsträckt frihet från kedjebeskattning beträffande dylika företag som i fråga om rent inhemska företag har dock ansetts icke böra ifrågasättas, utan har frihet från skattskyldighet för utdelning från utländska bolag till svenska bolag eller föreningar föreslagits allenast beträffande två tredjedelar av dylik utdelning. Beredningen, som funnit övervägande skäl tala för bibehållande av nu gällande begränsning av rätt till avdrag

e

för gäldränta, som belöper a utdelning, för vilken skattefrihet medgivits,

har ansett konsekvensen kräva, att en motsvarande begränsning stadgas beträffande gäldränta, som belöper å skattefri utdelning från utländska bolag. Det föreslås därför, att avdrag för på sådan utdelning belöpan- de gäldränta icke må ske i vidare mån än gäldräntan överstiger två tredjedelar av utdelningen.

Beredningen förordar bibehållandet av den år 1927 införda utskiftnings- skatten. I vissa fall, där utskiftningsskatt för närvarande utgår, synes dylik skatt dock icke böra förekomma, nämligen då det belopp, som drab- bas av utskiftningsskatt, blir föremål för beskattning hos mottagaren så- som inkomst av rörelse eller då det utskiftade beloppet tillfaller juridisk person (aktiebolag, solidariskt bankbolag eller ekonomisk förening) un- der sådana omständigheter, att beloppet på grund av frihet från kedje— beskattning icke skulle hava hos mottagaren beskattats, därest de utskif— tade medlen i stället utdelats i vanlig ordning. Då det befunnits förenat med avsevärda svårigheter att genomföra dylik skattefrihet i samband med läggandet av utskiftningsskatt på det utskiftande företaget, har be- redningen funnit sig böra förorda en anordning, innebärande att del— ägaren i företaget skall äga från statsverket utbekomma så mycket av utskiftningsskatten, som belöper på den vinst, han gör genom utskift- ningen. Är mottagaren sådan juridisk person, som skulle varit fri från skattskyldighet för vinsten, därest denna kommit honom till del genom utdelning i vanlig ordning, innebär beredningens förslag dels att motta— garen skall åtnjuta enahanda frihet från skattskyldighet för vinsten, dels ock att han därjämte skall av statsverket utbekomma så mycket av utskiftningsskatten, som hänför sig till vinsten. För övriga delägare förutsättes för rätt till utbekommande av utskiftningsskatt, att vinsten tagits under beskattning såsom inkomst av rörelse.

Med hänsyn tagen till de jämkningar beträffande skattskyldigheten, vilka nu omförmälts, föreslår beredningen, att satsen för utskiftnings— skatten höjes från nuvarande 5 % till 10 %.

Beredningen har ävenledes tagit under omprövning vad som bör åt— göras med anledning därav, att medel, som utskiftas av ekonomisk för- ening, icke därvid drabbas av skatt i annat fall än då förutsättning för beskattning av realisationsvinst förefinnes. Då införande av utskift— ningsskatt för ekonomiska föreningar befunnits stöta på betydande svå— righeter, föreslår beredningen i stället, att medel, som ekonomisk för— ening utskiftar utöver inbetald insats, skall hos mottagaren anses så- som utdelning och förty beskattas under samma förutsättningar och ef- ter enahanda grunder, som gälla i fråga om utdelning.

Vid sitt övervägande av frågan om revision av gällande regler angå- ende rörelseidkares rätt till avdrag i beskattningsavseende för värde- minskning ä inventarier och andra för stadigvarande bruk i rörelsen av—

Utskrift-ning:- skatte !: för aktiebolag och solida—iab: bankbolag.

(”skiftning

från ekono- miska före— ningar.

Behandlingen av värde- minskninga— ucdrag & inventarier m. m.

sedda tillgångar har beredningen kommit till den uppfattning, att i sam- manhang härmed och såsom en förutsättning för dylik revision viss jämkning av själva inkomstbegreppet, såvitt rörelse angår, är av nöden. I sådant avseende föreslår beredningen, att rörelseidkares avyttring av nu nämnda slags tillgångar, dock med undantag för fastighet och gruva, skall i beskattningsavseende behandlas såsom avyttring i rörelsen (såle— des transaktion av yrkesmässig natur) och icke, på sätt nu merendels är förhållandet, såsom en till tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig trans- aktion.

I de grundläggande principerna för behandlingen av frågan om värde— minskningsavdrag ifrågasätter beredningen icke ändring. Beträffande den närmare utformningen av dem föreslär beredningen emellertid jämk- ningar och uppmjukningar i gällande bestämmelser av delvis ganska. av- sevärd beskaffenhet.

Medan ifrågavarande bestämmelser, som bygga på skyldighet för rö- relseidkaren att i beskattningsavseende hälla avskrivningarna inom vis— sa av lagen och skattemyndighetens tillämpning av densamma fastställ— da gränser, äro avsedda att fortfarande i allmänhet tillämpas, föreslår beredningen därjämte en anordning, varigenom den skattskyldige, som så önskar, under vissa i lagen angivna omständigheter i stor omfattning kan bereda sig möjlighet att fritt träffa avgörande om värdeminsknings— avdragens storlek och fördelning på beskattningsåren. Villkoret för er- nående av dylik frihet, vilken är avsedd endast för skattskyldig, som för handelsböcker, skall vara, att de av honom yrkade avdragen överens— stämma med hans räkenskaper samt att dessa äro så fullständigt och tyd- ligt förda, att taxeringsmyndigheten finner sig kunna med dylika räken- skaper år efter år utan svårighet följa de i räkenskaperna företagna av- skrivningsätgärderna och därvid kontrollera, att värdeminskningsav— drag icke göres för andra tillgångar eller med sammanlagt högre belopp än som lagligen mä genom dylika avdrag avskrivas. Självfallet kan dy- lik frihet icke fä. påräknas i fråga om andra tillgångar än sådana, för vilka gäller, att vinst, som mä uppstå vid deras avyttring, under alla omständigheter beskattas såsom vinst i rörelsen. Av detta och andra skäl har beredningen ansett riktigt, att friheten begränsas till att avse rörel— ses inventarier ävensom tidsbegränsade rättigheter (patenträtter o. d.).

Med den i det föregående omnämnda utvidgningen av inkomstbegrep— pet för rörelse har ansetts böra förbindas en särskild regel till förhind— rande av obilliga verkningar i det fall att ersättning på grund av för- säkring utgår för förlorad eller skadad egendom. Det föreslås nämligen, att vinst, som uppkommer genom dylik ersättnings utfallande, icke skall tagas under beskattning, i den mån vinsten användes eller enligt av den skattskyldige avgiven förbindelse skall inom viss kort tid användas för anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den för— lorade eller skadade egendomen.

Yppade svårigheter att vid taxeringen beräkna avdrag för värde— minskning är. sådana maskiner och andra inventarier, som utgöra be- ståndsdelar av eller tillbehör till byggnad, hava föranlett beredningen att i avskrivningshänseende under de för byggnad gällande reglerna hänföra sådana maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift att göra byggnad användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehålls— plats för människor eller för förvaringsändamål.

Beredningen har funnit det vara av synnerlig vikt, att, samtidigt med framläggandet av förslag till lindrande av näringslivets beskattning, åt- gärder föreslås till förekommande i möjligaste mån av att skatteförfatt- ningar-nas bestämmelser varda av skattskyldiga begagnade för åstad— kommande av icke avsedd skattelindring. Att beredningen strävat att tillgodose denna synpunkt lärer vid den närmare granskningen av de av beredningen utformade författningsförslagen framgå. Vissa förslag med ifrågavarande syfte, vilka äro av en mera framträdande karaktär, må. här omnämnas.

Såsom lösning av den till beredningens beaktande särskilt hänskjut— na frågan om behandlingen i b-eskattningsavseende av participating de— bentures föreslås, att den del av räntan å dylika förbindelser, som gjorts beroende av det emitterande bolagets bestämmande eller av det ekono— miska resultatet av bolagets verksamhet, icke skall få av bolaget avdra— gas såsom kostnad. Härigenom likställes i bolagets hand denna del av räntan med aktieutdelning.

Den på. sina hälli utlandet synnerligen uppmärksammade och även här i landet beaktade, mot dubbelbeskattningens idé stridande skattelindring, som kan åstadkommas genom att vinster, som samlas av ett aktiebolag, kumuleras hos bolaget i stället för att utdelas, har i flerahanda hänseen- den föranlett förslag till åtgärder. Såsom redan nämnts föreslås fördubb- ling av den nuvarande satsen för utskiftningsskatten. Vidare föreslås, att holdingbolag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper, skall, därest bo- lagets intressenter huvudsakligen äro svenska fysiska personer och den verkliga ledningen av bolagets verksamhet utövas här i riket, i beskatt- ningsavseende betraktas såsom svenskt, ändå att dess säte är i utlandet. Yttermera föreslås införande av en särskild skatt, benämnd ersättnings— skatt, vars syfte skall vara att förhindra obehövlig fondering hos bolag eller, om sådan ändock förekommer, att bereda det allmänna ersättning för den skatt, som genom fonderingen undandrages. Författningsförsla- get har .avfattats med beaktande av vikten av att den ifrågavarande be- skattningen icke må utbredas över större område än som för densamma är avsett. Skattesatsen för ersättningsskatten föreslås till 25 %.

Slutligen framlägges förslag om införande i kommunalskattelagen (76 %) av uttrycklig föreskrift, att åtgärder, vilkas beskaffenhet från

Täckande av hackor i skottdag- sti/?ningm.

l'articipating debentures.

U tskiftnings- skattens lö rdnbbl i ng.

Svenska holdingbolag med säte i utlandet.

1—1 rsättni n'g's- skatt.

Allmän räl; ts- regel.

De å'oope va- iiva företagens skattefrågor.

Kommandit- bolagem be- skattning.

Radicalions- vinstbeskatl- ningen.

beskattningssynpnnkt äga betydelse, skola bedömas efter sin verk- liga innebörd och icke efter den benämning, som gives dem. Denna rätts— grundsats har i anvisningarna närmare exemplifierats i syfte att klar— lägga dess tillämpning. Det är beredningens förhoppning, att genom ve— derbörligt beaktande av denna regel behovet av lappningar ä lagstift- ningen för tätande av luckor skall minskas. Erfarenheten giver vid han— den, att dylika lappningar ofta nog äro svåra att anpassa efter luckorna; de bliva lätteligen för trånga eller för vida och förfela därigenom sitt syfte.

Förslag eller uttalanden göras i en del specialfrågor.

De ekonomiska föreningarnas skattefråga _ enkannerligen de koope— rativa föreningarnas — har gjorts till föremål för Särskilda undersök— ningar. Såsom redan nämnts föreslås, att dessa föreningar skola erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, icke såsom hittills efter den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan, utan efter samma proportionella skattesats, som föreslås för aktiebolagen. Vidare fram- lägges förslag till ändrade bestämmelser rörande rätten till avdrag för pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, vilka bestämmelser avfattats på sådant sätt, att de bliva tillämpliga även å andra företag än de kooperativa och jämväl a aktiebolagen.

Beredningen har undersökt, i vad mån skäl finnas för beskattning av kommanditbolag efter de för aktiebolag gällande grunderna, såvitt angår kommanditdelägarnas andel, samt för genomförande av dubbelbeskatt- ning av utdelning til-l kommanditdeläg'arna. Enär av verkställd utred- ning framgått, att kommanditbolagsformen vunnit mycket ringa utbred- ning och icke befinner sig i utveckling, och då det tillika befunnits, att en beskattning av kommanditbolag efter de för aktiebolag gällande grunder- na, ehuru icke ogenomförbar, skulle bliva förenad med väsentliga svårighe- ter, förordar beredningen bibehållande tillsvidare av gällande grunder för kommanditbolagens beskattning.

Med anledning av uttalade önskemål om lindrande av beskattningen av realisationsvinster, särskilt beträffande aktier och andra fondpapper, lämnar beredningen redogörelse för den historiska utvecklingen av frå— gan om realisationsvinstbeskattningen i vårt land samt rörande bestäm— melser i samma ämne i främmande länder, men finner för egen del efter anförande av skäl för och emot ändring sig icke böra framlägga förslag om någon genomgripande omläggning av beskattningen i denna del. I vissa detaljer föreslås smärre ändringar.

!... __J._4 .A.__.._ ___..

ANDRA KAPITLET.

Omläggning av aktiebolagens, de solidariska hankbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning.

I vårt land beskattas aktiebolagens vinster i regel två gånger, nämligen en gång hos bolaget och en gång hos aktieägarna. Bolaget beskattas för hela sin inkomst, vare sig den utdelats eller ej. Aktieägarna beskattas för vad de erhållit i utdelning. Detta gäller såväl den statliga som den kom— munala beskattningen. Därjämte beskattas statligt men ej kommunalt ge- nom särskild skatt, utskiftningsskatt, vad aktiebolag i samband med ned— sättning av aktiekapitalet eller vid bolagets upplösning utskiftar till aktie— ägarna, i den mån det utskiftade beloppet icke är att anse såsom återbä— ring av tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten åsättes bolaget men utgör ett komplement till aktieägarnas egen statliga beskattning för aktieutdel- ning och har införts för att även den del av bolagsinkomsterna, som icke utdelas i vanlig ordning, skall bliva föremål för dubbel beskattning. Det anförda gäller även beträffande solidariska bankbolags och ekonomiska föreningars inkomster, dock med den inskränkning att utskiftningsskatt icke förekommer för ekonomiska föreningar.

Vissa modifikationer i bolagsvinsternas dubbelbeskattning — varmed i det följande förstås dessa vinsters beskattning två gånger, oavsett skatte— satsens storlek vid vardera beskattningen _ böra emellertid beaktas.

Full överensstämmelse råder icke mellan vad som beskattas hos före— taget å ena sidan och vad som tages under beskattning vid utdelning eller utskiftning å andra sidan. Vid företagets beskattning räknas icke till skattepliktig inkomst vissa. förmögenhetsförvärv, som räkenskapsmässigt skola ingå i företagets årsvinst, t. ex. vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller av annan egendom än fastighet, då förvärvet skett an- norledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång eller då egendomen, ehuru förvärvad genom dylikt fång, avyttrats mer än tio år efter förvärvet, då fråga är om fastighet, eller mer än fem år efter för— värvet, då fråga är om annan egendom än fastighet. Aktiebolag och eko- nomiska föreningar, som icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, äro även frikallade från skattskyldighet för utdelning

Visas. grund- satser för beskattning- en av bolags— och för- eninge- vinster.

"från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska eko- nomiska föreningar.

Vid delägarnas beskattning för inkomst genom utdelning å aktier, bank— lotter och föreningsandelar, är det däremot utan betydelse, huruvida de utdelade medlen kunnat bliva. föremål för inkomstbeskattning hos före— taget eller icke, och detsamma gäller i fråga om vad som inbegripcs un— der skatteplikten vid utskiftningsskatten.

I nu nämnda fall kunna således delägarna beskattas för sammanlagt mera än vad som är föremål för inkomstbeskattning hos företaget. Även motsatsen kan inträffa.

Vid företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och därtill anknutna skatter, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt, får nämligen avdrag icke göras för företagets kronoutskylder och vid fö— retagets taxering till kommunal inkomstskatt icke heller för företagets övriga allmänna skatter, medan däremot delägarnas beskattning för ut— delning samt företagets beskattning till utskiftningsskatt icke kan omfatta vad av företagets beskattade vinst åtgått till nu nämnda utskylder. Vi— dare innebär den ovan berörda, svenska aktiebolag och svenska ekono— miska föreningar, vilka ieke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, tillerkända friheten från skattskyldighet, i vad angår utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, att, i den mån ett företags delägare äro bolag eller föreningar av angivet slag, delägarnas beskattning är mindre omfattande än företagets. Detta sistnämnda undantag från regeln om dubbel beskattning av bolags— eller föreningsinkomster är dock mera sken— bart än verkligt. Det har föranletts av lagstiftarens önskan att förhindra mångdubbcl beskattning av dylika inkomster. I den mån utdelningen av det mottagande företaget direkt eller genom förmedling av ett bolag eller en förening, som är delägare i det mottagande företaget, på nytt utdelas till de fysiska personer, som äro de verkliga delägarna, eller utskiftas, drabbas nämligen den mottagna utdelningen av inkomst-skatt hos delägarna eller av utskiftningsskatt. Därcst frihet från skattskyldighet för ut- delning till dylikt bolag eller förening ej skulle vara medgiven, skulle .skatt utgå varje gång det utdelade beloppet överförts till något i kedjan ingående företag. En dylik s. k. kedjebeskattning förefanns vid statsbe— skattningen före 1928 års förordning om statlig inkomst— och förmögenhets— skatt, och kedjebeskattning finnes alltfort i två fall, nämligen dels beträf- fande utdelningar, som uppbäras av företag, som driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, och dels beträffande belopp, som vid upplösning av aktiebolag eller solidariskt bankbolag eller vid nedsätt— ning av sådant bolags aktie- eller lottkapital utskiftas till annat dylikt bolag eller ekonomisk förening utöver tillskjutet belopp.

. :Frihet från dubbelbeskattning av bolags- och föreningsinkomst förefin- nes ytterligare i två fall, nämligen i fråga om dels bostadsaktiebolag och

65 bostadsföreningar och dels kooperativa föreningar. Under dubbel beskatt— ning tages nämligen frånsett utskiftningsskatt, som kan drabba bostads- aktiebolag —— endast den del av vinsten hos dylika företag, som utdelas a aktie eller andel, men icke vad som utdelas efter annan grund. Att närmare ingå på reglerna för beskattningen av dessa företag erfordras ej i detta. sammanhang.

Vår statsbeskattning utmärkes av en annan säregenhet, nämligen att bolags- och föreningsvinsterna beskattas efter progressiva skalor. För aktiebolag och solidariska bankbolag bestämmes progressionen efter den taxerade inkomstens förhållande till bolagets kapital (inkomstprocenten), medan för ekonomiska föreningar progressionen är beroende allenast av den taxerade inkomstens storlek i och för sig. Beträffande försäkrings— aktiebolag tillämpas den progressiva bolagsskalan dock endast för den del av inkomsten, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap. För svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på aktie— ägare i denna deras egenskap, tillämpas däremot en proportionell skatte— fot; grundbeloppet utgör nämligen för dylik inkomst 6 % av det beskatt— ningsbara beloppet. Även den kommunala progressivskatten och utjäm- ningsskatten utgå efter progressiva skalor. För bolagen bestämmes pro— gressionen av inkomstprocenten, medan för de ekonomiska föreningarna progressionen. beror av inkomstens absoluta belopp. Dock märkes, att skyldighet att utgöra dylika skatter inträder för aktiebolag och solidari— ska bankbolag först då inkomstprocenten överstiger 6 och för ekonomiska föreningar då inkomsten överstiger 3000 kr. Frikallade från skyldighet att utgöra sistnämnda skatter äro dels försäkringsaktiebola-g för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna. deras egenskap, dels annan svensk försäkringsringsanstalt än aktiebolag och dels i 17 % förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker omför- mält bolag, som 'bedriver detaljhandel med rusdrycker.

Den allmänna kommunala inkomstskatten är däremot även för bolag .och föreningar proportionell.

Den äldre rättens ståndpunkt var, att dubbel beskattning av bolags- och fö-reningsinkomster icke borde förekomma. I 9 % av särskilda anvisnin— garna vid 1910 års bevillningsförordning uttrycktes grundsatsen sålunda: »Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten av hela det i bolaget nedlagda. kapitalet och för den vinst, som rörelsen därutöver lämnat, så böra de enskilda delägarna icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i för- ening för ekonomisk verksamhet för vad han erhållit såsom vinstutdel— ning å insats i föreningen». Denna bestämmelse kvarstod till år 1919, då i bevillningsförordningen infördes stadgande därom, att till inkomst av

H latin-ik. Beuillm'ngs-

förordningen.

1928 års kommunal- akaftelag.

1902 dra 'in- kmnatskatte- Wrordning.

kapital, i fråga om andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och soli— dariska bankbolag, skulle räknas jämväl utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag. År 1920 ändrades detta stadgande så, att till inkomst av ka— pital, i fråga 'om andra skattskyldiga än inländska aktiebolag, solidariska. bankbolag och ekonomiska föreningar, skulle räknas jämväl utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag ävensom å insatser i sådana föreningar. Därmed hade dubbelbeskattning införts även i fråga om de ekonomiska föreningarnas inkomst. För solidariska bankbolag samt för aktiebolag, som driva bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse, försäkringsrör-else eller handel med värdehandlingar, torde utdelning av nämnt slag enligt bevillningsförordningen hava ansetts såsom inkomst av rörelse.

Enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 räknas utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar såsom inkomst av kapital eller undantagsvis såsom inkomst av rörelse, men lagen stadgar i 54 9 tillika, att. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, äro frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Denna frihet gäller — med visst undantag beträffande utdelning från bostads- aktiebolag eller bostadsförening -— vare sig utdelningen uppburits i för- hållande till innehavda aktier, lotter och andelar eller den uppburits efter annan grund. '

Beträffande statsbeskattningen har dubbelbeskattning av aktiebolagsin— kometer förekommit ända från inkomstskattens införande genom förord- ningen den 21 juni 1902 om inkomstskatt, till en början dock i begränsad omfattning. Den utvidgades genom förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst— och förmögenhetsskatt och fick, sedan dubbelbeskattning av föreningsinkomster införts år 1920, sin nu gällande, med kommunalskatte- lagens bestämmelser överensstämmande form genom förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Rörande dessa bestämmelsers' tillkomst och innehåll må anföras följande.1

Enligt det till 1902 års riksdag framlagda förslaget till inkomstskatte- förordning (proposition nr 16) skulle aktieägare beskattas för sin utdel- ning från aktiebolaget samt bolaget beskattas för sin vinst med avdrag för ett belopp av 4 % på inbetalt kapital; skatteskalan var densamma både för enskilda och aktiebolag och beroende av inkomstens absoluta be-

l Historiken är till väsentliga delar hämtad ur en såsom bilaga vid Kungl. Maj:ts propo- sition nr 193 till 1926 års riksdag fogad promemoria. I densamma användes ordet Daktie- bolag» såsom gemensam beteckning för både aktiebolag och solidariska bankbolag. där annat icke framgår av sammanhanget En utförlig historik rörande den statliga bolagsbeskatt- ningen före år 1919 återfinnes även i bilaga 7 till propositionen nr 259 vid 1919 års riksdag, sid. 11—49. '

lopp. Vid anmälan inför Kungl. .Maj:t av detta förslag anförde föredra— gande departementschefen i huvudsak: Att delägare i aktiebolag skulle beskattas för den utdelning, de uppbure från bolaget, vore en given sak." Frågan om bolagets beskattning vore däremot mera svårlöst. Svårigheten berodde därpå, att å ena sidan den juridiska fiktion, enligt vilken ett ak— tiebolag i rättsligt avseende betraktades såsom en person, uppenbarligen icke vore hållbar i fråga om inkomstskatten, medan det å andra sidan icke läte sig göra att lämna bolaget ur räkningen och beskatta dess vinst hos aktieägarna. Slutsatsen härav bleve den, att de allmänna reglerna för in- komstbeskattningen icke räckte till i fråga om aktiebolagen, utan att sär- skilda regler för dem måste uppställas och dessa av den beskaffenhet, att skatten för aktiebolagen icke läte sig organiskt inpassas i inkomstskatte— systemet utan i själva verket bleve en supplementärskatt, som upptoges i sammanhang med inkomstskatten. Det vore dock icke nog med att man anordnade bolagens inkomstbeskattning så, att ingen del av deras vinst bleve obeskattad. Då man ville utsträcka användningen av den direkta beskattningen, låge det vikt uppå att den anordnades så, att det för den-— samma särskilt kännetecknande företrädet eller dess egenskap att kunna anpassas efter skatteförmågan i möjligaste starka grad framträdde. Detta skedde därigenom, att skatten gjordes progressiv; det kunde även ske genom en högre skatt på den fonderade inkomsten, vilket lämpligast torde ske genom en förmögenhetsskatt. Men ett medel vore även, att man med särskild beskattning uppsökte inkomst, som, vare sig den vore att anse såsom fonderad eller icke, kunde anses besitta en särskild grad av skattekraft. Att man velat finna en sådan hos aktiebolagen, vore icke äg— nat att ingiva förvåning. Svårt torde vara att förneka att, därest ett ak— tiebolags verksamhet visade sig framgångsrik, de tillskjutna kapitalen i och genom sammanslutningen under aktiebolagets genom lagstiftningen på flerahanda sätt — såsom genom den begränsade ansvarigheten m. m. —— särskilt gynnade form erhållit en så att säga högre valör. Alldeles klart vore emellertid, att denna ökade skattekraft icke uppstode enbart där- igenom, att kapital sammanslötes under aktiebolagets form. Den dagliga erfarenheten utvisade tvärtom, att många sådana bolag förde en tynande tillvaro, och en gräns måste således någonstädes dragas. Vidare vore det nödvändigt, att skattelagstiftningen så anordnades, att icke bildandet av aktiebolag försvårades. Dessa bolag vore nödvändiga för landets eko- nomiska utveckling; de hade dittills verkat och verkade fortfarande så- som mäktiga hävstänger i detta avseende. Dessa båda syftemål vunnes därigenom, att den särskilda skattskyldigheten för aktiebolag inträdde först då bolagets vinst, uttryckt i visst procentförhållande till det inbe- talta. kapitalet, uppnådde en viss storlek och endast träffade den vinst, som översköte detta procenttal, eller, med andra ord, att vid bolagets taxe- ring avdrag finge ske för ett belopp, motsvarande viss procent, i förslaget fyra, av bolagets kapital. .

1907 års lag- stiftning.

1910 och 1911 års lagstift- ning.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså, om utdelning till delägarna icke ägde rum, den del av bolagets vinst, som icke översteg 4 % av kapi— talet, vara fri från skatt; skedde däremot utdelning, beskattades hos bo— laget den del av vinsten, som översteg 4 % av kapitalet, samt hos aktie- ägarna hela utdelningen, vadan dubbelbeskattning förelåg till den del ut- delningen översteg 4 %.

Riksdagen beslöt emellertid, att vid aktiebolags taxering avdrag skulle få ske för ett belopp, motsvarande utdelningen, dock icke för mera än 6 % å inbetalt aktiekapital. Dubbelbeskattning ägde alltså. rum av den del av utdelningen, som översteg 6 %. Såsom inbetalt aktiekapital ansågs blott verkligt, av aktieägarna. gjort tillskott, dock att för bolag, vilka tillkom— mit före den 1 juli 1897, såsom inbetalt även skulle räknas det belopp, som intill nämnda dag hos vederbörande myndighet inregistrerats eller anmälts såsom inbetalt.

Skattesatserna för bolagen bestämdes efter samma grund som för fy— siska personer progressivt efter inkomstens storlek utan hänsyn till huru— vida denna inkomst härledde sig från ett större eller mindre kapital.

1902 års förordning om inkomstskatt ersattes genom förordningen den 13 september 1907, som emellertid icke gjorde ändring i nyssangivna regler angående beskattning av bolag.

Enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomSt— och förmögenhets— skatt skulle bolagen icke vidare äga rätt till avdrag för utdelning till del- ägarna, och progressionen i skatteskalan för bolagen var beroende icke på inkomstens storlek i och för sig utan på inkomstens förhållande till kapi— talet. Bolag skulle sålunda erlägga skatt för hela sin efter förordningens allmänna regler beräknade inkomst, och skatten skulle utgå med högre procent av inkomsten ju större denna vore i förhållande till bolagets ka— pital. Till kapital räknades härvid allenast inbetalt aktie- eller lottkapital efter i huvudsak samma regler som i föregående förordningar om in— komstskatt. Lägsta skattesatsen utgjorde 2'5 %, vilken procent erlades av bolag, vars vinst icke översteg 5 % av kapitalet, under det att högsta skat- tesatsen, gällande för bolag med vinst, överstigande 100 % av kapitalet, var bestämd till 5'20 %. Enligt propositionen nr 88 till 1910 års riksdag hade för valet av nämnda lägsta skattesats varit avgörande tre synpunkter: med inkomst- och förmögenhetsskattens införande upphörde bevillningen, vilken utgjorde 1 %, att reellt utgå såsom statsskatt, vadan skattesatsen icke borde sättas därunder; den borde vara ungefär lika med lägsta skatte- satsen för andra juridiska personer, nämligen 2'25 %; slutligen översteg medelskatteprocenten för bolag enligt dittills gällande inkomstskatteför— ordning?; %. Skatteskalan erhöll sin tekniska utformning med angivande av den skatteprocent, som vore tillämplig för hela inkomsten, i enlighet med ett av Kungl. Maj:t i särskild skrivelse (nr 192) framlagt förslag, som

69 avvek från det i propositionen nr 88 framlagda. Enligt propositionen skulle inkomstskatten för bolag utgå dels med 2 kr. 50 öre för varje hundratal kr. av den taxerade inkomsten, dels ock därutöver för det belopp av inkomsten, som översteg 5 % men icke 10 % av bolagets kapital, med 1 kr. för varje hundratal kr. av inkomstbeloppet, för det belopp av inkomsten, som översteg 10 "0 men icke 15 % av kapitalet, med 2 kr. för varje hundratal kr, samt för det belopp av inkomsten, som översteg 15 % av kapitalet, med 3 kr. för varje hundratal kr. Till stöd för förslaget att utbyta den tidigare skatteskalan, där progressionen var beroende uteslutande av den taxerade inkomstens storlek (såsom redan nämnts efter avdrag för utdelning till aktie- eller lottägarna intill 6 % å inbetalt aktie- eller lottkapital), mot en skatteskala med progression efter den taxerade inkomstens förhållande till kapitalet, anförde departementschefen vid författningsförslagets anmälan inför Kungl. Maj:t, att, medan för bestämmandet av den personliga skatte— förmågan såsom det mest framträdande momentet framstode inkomstens absoluta storlek, varpå alltså progressionsskalan för enskilda personer byggdes, kunde en juridisk persons skatteförmåga åter, om den byggdes på inkomst, näppeligen grundas på samma förhållande. Inkomstens stor— lek i och för sig bleve ju synnerligen missvisande, om denna inkomst bedömdes oberoende av det kapital, vars avkastning inkomsten motsva— rade. Först i den män på grund av gynnsamma omständigheter bolagets inkomst överstege den normala avkastningen av aktiekapitalet, förefun- nes enligt departementschefens mening en fullgiltig grund för tillämp— ning av en progressiv skatteskala. .

Vid 1910 års riksdag berördes frågan om vad som vid beräkningen av skatteprocenten för bolag skulle förstås med bolagets kapital. Kammar- rätten hade framhållit, att till kapitalet i detta hänseende borde medräk— nas allt av delägarna verkligen inbetalt kapital, oberoende av om. det ned— lagts i aktie- eller lottkapitalet eller i reservfonden. Departementschefen hade i anledning av detta kammarrättens uttalande förmält sig anse det- samma äga visst fog men tillika framhållit, att det icke utan skäl syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke progressionen vid aktiebolags beskatt- ning borde göras beroende av inkomstens förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets alla fonder. Förslag i sådan riktning hade dock an- setts icke böra framläggas, enär med då föreliggande utredning den stats- finansiella betydelsen av en sådan omläggning icke kunde överskådas. Där- till komme, att den officiella kontroll över lämnade uppgifter, som läge i anmälningen till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som andra hän- seendet saknas. Uti en motion (I: 86) föreslogs emellertid sådan ändring i propositionen, att till inländskt aktiebolags och solidariskt bankbolags kapital skulle räknas jämväl sådant bolags reservfond. Riksdagen fann det i motionen framställda förslaget beaktansvärt, men på grund av svå- righeterna att beräkna verkningarna i statsfinansiellt avseende av en om- läggning i den i motionen angivna riktningen blev förslaget icke bifallet.

1918 och 1919 års tillfälliga tilläggs- skatter.

av riksdagen. I stället begärde riksdagen utredning, på vad sätt den i motionen föreslagna ändringen i fråga om'beräkningen av bolags kapital kunde genomföras.

Sedan den av riksdagen begärda utredningen verkställts, framlade Kungl. Maj:t för 1911 års riksdag förslag till ändrad lydelse av 20 å i för- ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Detta förslag, som antogs av riksdagen, innebar, att vid beräkningen av bolags kapital i och för be- stämmandet av skatteprocenten såsom kapital skulle räknas såväl aktie— eller lottkapital som ock reservfonden, oavsett huru nämnda kapital och fond bildats. Vidare ändrades skatteprogressionen så, att lägsta skatte- satsen 2'5 % skulle tillämpas på bolag, vars vinst icke översteg 4 % av kapitalet (tidigare 5 %), Och högsta skattesatsen, gällande för bolag med vinst, överstigande 100 % av kapitalet, bestämdes till 5'85 % (tidigare 5243 %). Aktie- eller lottkapitalet och reservfonden skulle upptagas till det belopp, som angivits i ingående balansräkningen för beskattningsåret, eller, om nämnda kapital eller fond samma år undergått förändring, till medelstorleken därav under nämnda år.

Av föredragande departementschefens anförande vid anmälan av för- slaget inför Kungl. Maj:t framgår, att man utgått från att, då bolagets inkomst utgjorde avkastningen å allt det delägarna tillhöriga, i bolaget nedlagda kapitalet, skatteprocenten principiellt borde bestämmas med hän— syn till inkomstens förhållande till bolagets samlade förmögenhet d. v. s. till sammanlagda beloppet av bolagets samtliga fonder, men att man detta oaktat begränsat bolagets kapital i skatteteknisk mening till att omfatta blott aktiekapital och reservfond. Skälen härtill voro närmast, att det icke syntes tillrådligt att utsträcka begreppet kapital till att omfatta även dispositions- och därmed likartade fonder, då dessa kunde förväntas bliva alltför rörliga för att lämpligen kunna läggas till grund för skatteberäk- ningen, samt att det efter förslagets antagande i regel komme att ligga i ett bolags egen hand, om detsamma genom dispositionsfondens överföran- de till reservfonden skulle komma i samma skatteläge som ett vart annat bolag, som vore likställt i fråga om kapitaltillgångar och avkastningspro- cent. Ändringarna i skatteskalan motiverades med att även efter de nya grunderna för beräkningen av kapitalet bolagen borde i förhållande till övriga skattskyldiga tillsammans betala lika stor skatt som förut. Då vad som fick räknas såsom kapital utgjorde större belopp än förut, måste progressionen börja redan vid 4 % inkomst samt maximisatsen sättas högre än förut.

Såsom tillägg till den vanliga inkomst- och förmögenhetsskatten till sta- ten utgingo är 1918 extra inkomst— och förmögenhetsskatt och tilläggsskatt samt är 1919 extra inkomst— och förmögenhetsskatt. Från utgörande av dessa skatter voro aktiebolag och solidariska bankbolag, vilkas till inkomSt- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst icke översteg 5 % av bolagets kapi—

- .. .._n-___L

__ ___—___...— __L-. A-.—___...

skala, anknytande till den taxerade inkomstens förhållande till kapitalet. Lägsta skattesats för extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1918 var 0'36 %, utgående när den taxerade inkomsten i förhållande till kapitalet (inkomstprocenten) översteg 5 men ej 5 1/3 %. Skattesatserna stege därefter förhållandevis hastigt, nämligen till 1'83 %, när inkomstprocenten översteg 10 men ej 10 1/a %, till 2-55 %, när inkomstprocenten översteg 20 men ej 21 %, till 315 %, när inkomstprocenten översteg 30 men ej 32 %, och till 3'35 %, när inkomstprocenten översteg 38 men ej 40 %. Skattesatserna stego därefter långsammare. När inkomstprocenten översteg 60 men ej 65 %, utgick skatten efter 3'60 %. Högsta skattesatsen 4'0 % utgick, när den taxerade in- komsten översteg 100 % av kapitalet. Tilläggsskatten för år 1918 utgick efter samma skattesatser som extra inkomst- och förmögenhetsskatten för samma år, så länge inkomstprocenten understeg 105 %; därefter stegrades skattesatserna med 010 % för var femte inkomstprocent upp till 150 % sålunda, att skatteprocenten utgjorde 5 %, när inkomstprocenten översteg 150 %. Extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1919 utgick för bolag med inkomstprocent, ej överstigande 105 %, efter dubbelt så stora skattesatser som extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1918 . (d. v. 5. lika med extra inkomst— och förmögenhetsskatten för år 1918 och ; tilläggsskatten för år 1918 tillsammans). Översteg inkomstprocenten & 105 %, stegrades skattesatserna med 020 % för var femte inkomstprocent, * så att den högsta skattesatsen, som utgick då. inkomstprocenten översteg 150 %, utgjorde 10 %. Högsta sammanlagda skattesatserna för samtliga nu berörda skatter, l inträdande när inkomstprocenten översteg 150 %, utgjorde alltså är 1918 ; 13'85 % och år 1919 15'85 %. * Härutöver utgjordes i vissa fall krigskonjunkturskatt, varifrån dock i detta sammanhang bortses. i i tal, frikallade. Jämväl dessa skatter utgingo för bolagen efter progressiv [ I I

År 1919 antogs ny skatteskala för bolagen. Denna åtgärd utgjorde ett 1919 &" led av en större reform, avseende den fasta inkomst- och förmögenhetsskat- ”WWW" tens omläggning til-1 en rörlig skatt. De dittills gällande skattetarifferna för f?" m' såväl enskilda som bolag medgåvo icke uttagande av skattebelopp, som svarade mot det statsfinansiella lägets växlande krav, utan det hade blivit nödvändigt att, då ökade skatteintäkter behövdes, vid sidan av den van- liga inkomst— och förmögenhetsbeskattningen temporärt införa en fristå- ende extra inkomst- och förmögenhetsbeskattning. De härmed förbundna olägenheterna ansågos kunna undgås, därest skattetarifferna avvägdes, icke med syfte att åstadkomma ett visst såsom behövligt ansett skatte- belopp, utan så, att de uttryckte de olika inkomsttagarnas relativa skatt- skyldighet. Ett större eller mindre skattebelopp kunde därefter erhållas genom en enkel procentuell höjning eller sänkning av de belopp, som skattetarifferna angåve såsom skatteenhet. I enlighet med detta betrak-

telsesätt anordnades år 1919 skattetarifferna såsom genomsnittstarif-fer, vilkas tillämpning ansågs motsvara ett jämförelsevis ordinärt skattebehov- De betecknade alltså ett slags grundtaxa, vilket i författningen uttrycktes så, att inkomst- och förmögenhetsskatten skulle utgå med viss procent av de enligt skattetarifferna uträknade grundbelopp. Varje år skulle —- ef- ter statsverkets behov —— beslut fattas angående den procent av grund— beloppen, varmed skatten skulle för det nästkommande året utgå.

Reformen avsåg även skatteskalorna för andra skattskyldiga än bolag. Genom införande av s. k. orts— och familjeavdrag för fysiska personer, växlande efter levnadskostnadernas dyrhet å olika orter samt familjens. storlek, togs större hänsyn till den skattskyldiges individuella skatteför- måga än som med tidigare bestämmelser kunnat ske. För övrigt skärptes- skatteprogressionen för inkomster överstigande, i stort sett, 30 000 kr. upp till högst 12 %, som utgick, när det beskattningsbara beloppet uppgick till 1227 000 kr. eller högre belopp. För bolagen utmärktes skattetariffen, jämförd med den år 1911 fastställda, av lägre skattesatser nedifrån, med början vid 1'50 % i stället för dittillsvarande 2'55 %, samt fortsatt progres- sion förbi den dittills högsta procenten 5'85 intill 12 %, d. v. s. samma maximum som satts i tariffen för enskilda. Mellan gränserna var tarif— fen utformad så, att progressionen var jämförelsevis ringa för bolag, vilkas inkomst icke översteg 5 % av kapitalet och som därför varit befriade från deltagande i de för åren 1918 och 1919 utgående särskilda skatterna, men därefter starkare efter inkomstprocentens större höjd. Vid en inkomst- procent, överstigande 10 men ej 101/., %, var skattesatsen 4'50 %, vid en inkomstprocent, överstigande 20 men ej 21 %, var skattesatsen 7'30 %, och vid en inkomstprocent, överstigande 30 men ej 32 %, var skattesatsen 8'65 %. När inkomstprocenten översteg 50 men ej 55 %, var skattesatsen %& %, när inkomstprocenten översteg 60 men ej 65 %, var skattesatsen 9'85 %, och när inkomstprocenten översteg 100 men ej 105 %, var skatte- satsen 11 %. Högsta skattesatsen, 12 %, utgick, när inkomstprocenten översteg 150 %. Till förebyggande av alltför stark ökning av grundbelop- pet i de fall, då inkomsten blott obetydligt översteg gränsläget för en högre— skattesats, var tillika stadgat, att 'skattens grundbelopp icke i något fall finge med mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp, som högst skolat påföras, därest inkomsten hade varit allenast så stor, att grundbeloppet skolat uträknas efter närmast lägre skatteklass.

Den av 1919 års riksdag antagna skatteskalan för bolag överensstämde i stort sett med ett av inkomstskattesakkunniga år 1918 framställt för— slag, enligt vilket dock högsta skattesatsen var 10 %. Härom hade in- komstskattesakkunniga anfört följande:

»Självfallet kommer varje skatt å aktiebolag, huru den än anordnas, att i sista hand vila på aktieägarna. Därest nu bolagets hela vinst beskattas hos bolaget och aktieägarna därjämte beskattas för sin utdelning, uppstår en dubbelbeskattning, och i den mån den icke. utdelade vinsten beskattas högre hos bolaget än den, om utdelad, skulle hava beskattats hos aktieägarna, uppstår likaledes en merbeskattning.

i. .. ___..___5___.__n____.__. ___. ... ___—m...... _

Denna högre beskattning av aktieinkomst måste på något sätt motiveras. Den kan tydligen ej grundas på skatteförmåga i subjektiv mening (lika-offer-principen), utan måste hava sin grund i de objektiva förmåner, som aktiebolagen anses till— skynda sina delägare utan dessas eget åtgörande.

En sådan förmån ligger tvivelsutan i den stora kapitalmaktens ekonomiska över- lägsanhet gentemot svagare medtävlare, vilken stundom kan stegras till ett faktiskt monopol, mer eller mindre exklusivt, å marknaden. Detta medför, att, såsom före- dragande departementschefen år 1902 anmärkte vid tillstyrkande av proposition med förslag till förordning om inkomstskatt, de tillskjutna kapitalen i och med sammanslutningen under aktiebolagets form erhålla en så att säga högre valör, vil- ket motiverar en merbeskattning av aktieinkomst. Även den begränsade ansvarig- heten kan räknas såsom en av aktiebolagsformen följande förmån, om än av mera underordnad betydelse.

Grunden till merbeskattningen av aktieinkomst skulle sålunda i första hand vara den, att genom sammanslutningen i aktiebolagets form och därmed följande förde-— lar uppstår möjlighet att å det tillskjutna kapitalet erhålla högre vinst än som för den enskilde är möjligt. Härav torde följa _— såsom också i vår skattelagstiftning är erkänt _ att nämnda merbeskattning framför allt bör drabba bolag med hög Vinstprocent, varemot den synes mindre berättigad gentemot sådana bolag, som, med fråndrag av en skälig riskpremie, endast intjäna vanlig ränta på sitt verkliga anläggnings- och driftkapital.

Det rationella genomförandet av denna princip _ varvid de höga avkastningar- nas karaktär av lyckovinst för delägarna tillräckligt beaktades men å andra sidan, särskilt vid skattens första påläggande, vederbörlig hänsyn toges till den omstän- digheten, att denna vinst för de faktiska aktieägarna mången gång endast är nomi- nell, i det de förvärvat sina aktier långt över pari __ skulle uppenbarligen kräva en mycket ingående revision av hela den nuvarande aktiebolagsbeskattningen, något som emellertid legat utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Vi ha därför nöjt oss med att föreslå en skatteskala, som i något högre grad än den nuvarande ordinarie skatten för aktiebolagen realiserar ovannämnda grund— sats: ett skonande av de låga, ett starkare angripande av de höga holagsvinsterna, och som, med samma procentiska förhöjning, som den av oss för enskildas be- skattning provisoriskt föreslagna, bör lämna ungefär samma belopp, som de nu av aktiebolagen utgående skatterna sammanlagda; varvid vi dock vilja påpeka, att en på ovannämnda sätt motiverad skatt, om den eljest blivit rätt genomförd, enligt sakens natur näppeligen kan bli i lika mån elastisk, som en av enskilda personer direkt utgående, på den subjektiva skatteförmågan grundad beskattning.

Såsom förut omnämnts skulle enligt 1910 års ursprungliga förslag skatten för aktiebolag utgöra

för den del av inkomsten, som icke översteg 5 % av kapitalet, 2'5 %,

» » » » » » översteg 5 % men icke "10 % av kapitalet, 3'5 % » » » » » » 10 » >> » 15 » >> » 4'5 »- » >> >> >> » '» 15 » av kapitalet, 5'5 %,

ehuru skatteskalan sedermera av praktiska skäl kom att få en annan form. Den princip, som låg till grund för 1910 års skatteskala, var sålunda, att, i analogi med vad som stadgades i fråga om enskilda, för den första delen av inkomsten skulle utgöras skatt blott efter en lägre procent, under det att för följande delar av in- komstenskulle utgöras en högre, småningom stigande skatteprocent.

Samma princip synes hava-legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag 'till extra skatt för år 1918 och har i viss mån, ehuru långt ifrån-konsekvent, vunnit till?» lämpning vid extra skatten och tilläggsskatten för sagda år ävensom vid extra skatten

för år 1919. Därigenom att man vid dessa skatter låtit skattekvoten stiga mycket hastigt för inkomst, utgörande mellan 5 % och 7 .1/: % av kapitalet, kommer den del av ett aktiebolags inkomst, som ligger mellan dessa procent, att få erlägga en oproportionerligt hög skatt. Om man nämligen tänker sig, att nuvarande skatte— skalor, d. v. s. de för ordinarie skatten och extra skatten för år 1919 gällande, skulle sammanföras till en enda skatteskala, och att denna skala skulle uttryckas i samma form, som användes i 1910 års ursprungliga förslag, skulle _ _ _ skatteskalan ungefär komma att utgöra för den del av inkomsten, som icke överstiger 4 % av kapitalet 2'5 %,

>> >> » >> >> >> överstiger 4 % men icke 5 % av kapitalet 3"5 % >> >> >> » » >> >> 5 >> >> » 51/3 » >> >> 15 » >> » >> >> >> >> » 51/a » >> >> 52/3 » >> » ll

» >> » » » >> 52/3 » >> >> 6 » >> >> 1 ] » » >> >> >> >> » >> 6 >> >> >> 7 >> » >> 1 4 » ) >> >> » :> » >> 7 >> » » 7 1/3 >> » » I 5 » >> >> » » >> >> » 71/3 » >> >> 8 >> >> >> 9 » >> >> >> , » >> » >> 8 » >; >> 9 >> >> » 9'5 >)

'0. S. V.

De sakkunniga hava nu vid uppgörande av sin skatteskala följt den metod, som legat till grund för 1910 års skatteskala, samt i enlighet därmed sökt att såvitt möjligt undvika, att för en lägre liggande del av inkomsten utgöres högre skatte- procent än för en högre liggande del därav, och hava de sakkunniga för vinnande av detta mål delvis föreslagit andra avsatser än dem som finnas i nuvarande skatteskalor. _ _ __»

Departementschefen anförde vid förslagets framläggande för Kungl. Maj:t följande:

>Ett aktiebolags inkomst tillhör ju i grunden icke aktiebolaget, utan de särskilda delägarna i detta, aktieägarna. Att enligt inkomstskattens vanliga regler beskatta varje aktieägare för den å honom belöpande andelen av bolagets vinst, antingen denna utdelas eller ej, vore av praktiska skäl svårt att genomföra. Hittills har av aktiebolags vinst hos delägarna endast beskattats vad som erhållits i utdelning. Denna beskattning har skett enligt de för enskilda inkomsttagare i allmänhet gäl- lande regier. Men därjämte har å bolagets inkomst uttagits en särskild skatt, vil- ken av bolaget erlagts. Inkomsten hos ett aktiebolag har nämligen bland annat på grund av de förmåner, sammanslutningen under aktiebolagets form medför, ansetts hava en särskild skattekraft. Denna skattekraft har ansetts kunna mätas efter storleken av den avkastning, som erhålles å det i bolaget nedlagda kapitalet. Ju högre avkastningen är i förhållande till kapitalet, desto större vore skattekraften. I anslutning härtill är ett aktiebolags beskattning ordnad så, att aktiebolaget för hela sin inkomst erlägger en skatteprocent, som är avvägd efter inkomstprocenten, d. v. s. den procent, inkomsten utgör av det i bolaget nedlagda, enligt vissa grunder beräknade kapitalet. Såsom kapital har därvid räknats aktiekapitalet och reserv- fonden. En sålunda anordnad aktiebolagsbeskattning har i själva verket karaktären av en konjunkturbeskattning. Att låta skatteskalan bestämmas av inkomstprocen- ten innebär, principiellt sett, att ett bolags skatt utmätec efter resultatet av före- tagets strävan att utnyttja konjunkturerna. Då storleken av det belopp, som utde- lats till aktieägarna, inverkat på dessas skatteförmåga, är det naturligt, att aktie- ägarna därjämte i vanlig ordning beskattats för utdelning av aktier samt för sin i aktier nedlagda förmögenhet. ' Nu föreliggande förslag avser icke att göra någon ändring i den principen, att ett

"imsy. . .

. _). ...-_...—

t

bolag hör för hela sin inkomst erlägga. en skatt, bestämd, helt och hållet med hän- syn till inkomstprocenten. Då denna skatt å aktiebolagen bör stå i viss proportion till skatten å enskilda samt skatteskalan för enskilda nu är avsedd att ändras, före- slås jämväl ändrad skatteskala för aktiebolag. Dessutom har i förslaget införts stadganden om behandling i skattehänseende av bolags fonderade medel.

Nu föreslås, att lägsta skattesatsen för aktiebolag eller för bolag, vars inkomst icke överstiger 4 % av kapitalet, måtte utgöra allenast 1'50 %. Härvid har hänsyn tagits därtill, att bolag med så låg avkastning böra så vitt möjligt skonas, samt att vid ett eventuellt uttagande av 200 % av grundbeloppet dylikt bolag, vilket ansetts icke böra åläggas vare sig extra skatt, tilläggsskatt eller krigskonjunkturskatt, dock skulle få utgöra en skatt av 3 %. Högsta skattesatsen har jag ansett böra fast- ställas till samma procent, som enligt förslaget skulle gälla för enskilda, eller till 12 %, vilken skattesats skall tillämpas för bolag, vars inkomst överstiger 150 % av kapitalet. Mellan dessa gränser är skatteskalan utformad så, att för varje föl- jande del av inkomsten något högre skatteprocent utgår än för närmast föregående samt med iakttagande av att progressionen är jämförelsevis ringa för bolag, vars inkomst icke överstiger 5 % och som därför icke hittills ansetts kunna bära nå- gon andel av de under krigstiden införda tillfälliga skatterna. .

Med den omläggning av skatteskalan, vilken sålunda av mig förordas, kommer skattens natur att utgöra en konjunkturbéskattning att tydligare än förut fram- träda.)

År 1920 i samband med de då verkställda ändringarna i den kommunala beskattningen (det s. k. kommunalskatteprovisoriet) infördes, såsom ovan nämnts, dubbelbeskattning jämväl beträffande de ekonomiska föreningar- na, i det att medlemmar i sådana föreningar förklarades vara skattskyl— digaför utdelning å sina andelar.

De är 1919 antagna skatteskalorna överflyttades oförändrade till 1928 års förordning om stat-lig inkomst- och förmögenhetsskatt, som ännu gäller.

Varken i den förutvarande eller den nu gällande förordningen om stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt hade meddelats någon bestämmelse om maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppet. Härom hade bevillningsutskottet år 1919 gjort följande uttalande (betänkande nr 52, sid. 27):

»Inom utskottet har varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås visst maxi- mum för skattesatsernas höjande över grundbeloppen. Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida riksdag är oförhindrad att ändra eller upphäva en sådan maximibestämmelse, har utskottet avstått därifrån. I stället har utskottet tagit fasta på departementschefens uttalande, att det finge anses själv- fallet, att, där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats än 100 % dårå borde komma till användning, samt å den likaledes i propositionen antydda förutsättningen, att högre skatt än 200 % av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill utskottet dessutom framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat med möjligheten att uttaga 200 % av grundbeloppen, men därvid utgått från tariffer med maximi—

.1920 (in lag— stiftning.

1928 år.! lag- atiftning.

Uttalande angående maximum för utdebe'tc- ria gen.

Kommunal progressiv— skatt och ut— jämnings— ska".

satser av 10 %. Med hänsyn till den skärpning, de nu föreslagna tarifferna inne— ' sluta, torde kunna ifrågasättas,.om ej det av departementschefen förutsatta maxi— mum vid praktisk tillämpning finge underkastas någon reduktion.»

Under åren 1920—1931 har den statliga inkomst- och förmögenhetsskat— ten utgått med nedan angivna procent av grundbeloppen:

år 1920 ................................ 155 % år 1926 ................................ 160 ?g, » 1921 ................................ 175 >> » 1927 ................................ 160 » » 1922 ................................ 175 » » 1928 ................................ 150 » » 1923 ............................... 175 >> » 1929 ................................ 145 » » 1924 ................................ 175 >> » 1930 ................................ 145 » » 1925 ................................ 170 ;> >> 1931 ................................ 145 » _

Innan redogörelse lämnas för de båda statsskatter, som avse att träffa bolags fonderade vinstmedel, den s. k. B—skatten och 'ntskiftningsskatten, torde vara lämpligt redogöra för den år 1920 införda progressiva skatten av kommunal natur, den s. k. kommunala progressivskatten. Denna skatt, som enligt motiveringen skulle utgöra ett komplement till den i all hu- vudsak proportionella allmänna kommunalskatten av repartitionsskatts natur, bestod av två. med avseende å användningen skilda delar, kommun— andelen och utjämningsandelen. Kommunandelen, utgörande tre fjärde- delar av skattens i förordningen angivna grundbelopp, skulle i den ut- sträckning och i enlighet med de föreskrifter, som i särskild förordning stadgats, användas till täckande av vederbörande kommuners, församlin— gars och skoldistrikts skattebehov. Utjämningsandelen, uppgående till återstående fjärdedel av grundbeloppet, skulle uttagas för användning till " utjämnande av skattetrycket olika kommuner och menigheter emellan; dock skulle av utjämningsandelen icke större del uttagas för året än som enligt Kungl. Maj:ts prövning erfordrades för ändamålet.

Från utgörande av kommunal progressivskatt var bolag, vars inkomst- proccnt icke översteg 6 %, befriat. För övriga bolag utgick skatt för blott den del av det beskattningsbara beloppet, som i förhållande till kapi- talet översteg 6 %, efter ett grundbelopp, som uträknades enligt följande progressiva skala:

Grundbeloppet utgjorde, när det. beskattningsbar-a beloppet

översteg 6 5; men icke 11 % , .................................... 1 % :> 11 » » » 16 >> .................................... 2 >> >> 16 >> » >> 21 >> .................................... 3 » >> 21 » » » 26 » .................................... 4 >> » 26 » >> >> 34 >> .................................... 5 » » 34 >> » >> 42 » .................................... 6 >> >> 42 » » >> 52 >> .................................... 7 >> >> 52 » ..: ............................................................. 8 >> ;

det beskattningsbara beloppet.

Progressivskattens grundbelopp skulle upptagas i fulla krontal, med iakttagande av att belopp, som icke uppginge till fullt krontal, bortfölle.

I samband med den ändring i kommunalbeskattningen, som genomför— des är 1928, undergick den kommunala progressivskatten viss ändring, som dock var mera formell än reell. Utjämningsandelen hade dittills upp— burits av kommunerna och levererats till statsverket för utbetalning till de skattetyngda kommuner, som erhållit tilldelning av skatteutjämnings- understöd. Enär detta system befunnits behäftat med olägenheter, ansågs uppbörden av utjämningsandelen böra äga rum i samband med krono—

, uppbörden. Med anledning härav ersattes skatten av två skilda skatter,

varav den ena, motsvarande kommunandelen, benämndes kommunal pro- gressivskatt, och den andra, motsvarande utjämningsandelen, benämndes utjämningsskatt. Uppbörden av utjämningsskatten skulle äga rum un- der taxeringsäret och de inflytande medlen användas vid utbetalningar under det nästkommande året, i stället för att utjämningsandeleu tidi— gare uppbars året näst efter taxeringsåret och användes vid utbetalningar under samma år, uppbörden ägde rum. Skattesatserna undergingo sådan ändring, att den nya kommunala progressivskattens grundbelopp kom att i all huvudsak motsvara den tidigare kommunandelen av grund- beloppet. Utjämningsskattens grundbelopp bestämdes till en tredjedel av den nya kommunala progressivskattens grundbelopp. För bolagen erhöll i samband härmed skatteskalan för den nya kommunala progres- sivskatten en annan utformning, i det att grundbeloppet bestämdes skola i förhållande till det beskattningsbara beloppet utgå efter ett procenttal, som skulle utgöra tre fyrtiondelar av det belopp, varmed inkomstpro- centen översteg 6, dock att grundbeloppet icke i något fall skulle över— stiga 3'75 % av det beskattningsbara beloppet, och skulle tillika iakttagas, att- inkomstprocenten avrundades till närmast högre fulla tiondel. Denna omläggning av skatteskalan för bolag var väsentligen av teknisk natur och var ej avsedd att medföra. ändring i skattens storlek.

År 1919 infördes en särskild skatt med syfte att träffa bolagsvinster, som fonderades hos bolagen. I 19 9 2 mom. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgades, att utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. vore stadgat (inkomstskatt för bolags hela taxerade inkomst under be- nämning A-skatt), Skulle av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av ett grundbelopp, vilket skulle utgöra två kronor för varje fullt hundratal kronor av den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna; dock efter avdrag av de å sagda inkomst belöpande kronoutskylder, ävensom, i fråga om försäkringsak- tiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare eller av för samma än-

B-Jkatten.

Beskattning- ens innebörd _

Skuttenl lör- historia,

[19 13 års riksdag,]

damål reserverade medel. Denna skatt enligt 19 $ 2 mom. benämndes B-skatt. Tillika föreskrevs i 3 mom. av samma paragraf, att i den mån” enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig ordning bleve utdelade, bola— get ägde åtnjuta restitution med viss procent av ett grundbelopp, vilket skulle utgöra två kronor för varje fullt hundratal kronor av de till del- ägarna sålunda utdelade tillgångar, därvid skulle iakttagas, att samman- lagda beloppet av restituerade medel icke finge uppgå till högre belopp än de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel. Vid sådan restitu— tion skulle, enligt stadgande i 20 $ 2 mom. samma förordning, å det vid B-skattens åsättande fastställda grundbeloppet tillämpas det procenttal, som jämlikt 20 it 1 inom. bestämts att med avseende å A-skatt gälla för året näst efter det, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ägt rum. Vid 1923 års riksdag erhöll bestämmelsen i 2 mom. en något änd— rad lydelse, som föranleddes därav att till följd av då genomförd om- läggning av statens budgetår skatteprocenten för A-skatten skulle bestäm— mas samma år taxeringen och uppbörden av A-skatten ägde rum, icke såsom därförut året näst före taxeringen och uppbörden.

B—skatten var alltså så anordnad, att bolaget skulle så att säga i för— skott erlägga skatt i delägarnas ställe för den vinst, som icke utdelades. I den mån denna vinst sedermera utdelades och alltså fölle under be- skattning till A-skatt hos delägarna, skulle restitution ske. Därigenom förebyggdes, att sådana vinstmedel drabbades av trefaldig beskattning. Då det— vid sådan restitution icke vore möjligt att avgöra, huruvida de utdelade medlen avsatts det ena eller andra året, och sålunda ej heller huru stor B-skatt erlagts för desamma, ansågs restitution icke kunna ske med just den för de utdelade medlen erlagda B-skatten, utan i stället befanns lämpligt att vid restitutionen räkna med det procenttal för A—skatten, som fastställts för taxeringen det år, då de utdelade medlen skulle taxeras till A—skatt.

Därest B-beskattade vinstmedel aldrig utdelades, antingen på grund av att de under senare år förlorades eller emedan bolaget upplöstes, innan utdelning i vanlig ordning skett, kunde restitution av för sådana medel erlagd B-skatt icke meddelas. I dessa fall blev alltså B-skatten definitiv.

Genom B-skattens införande avgjordes två frågor, som redan tidigare tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet utan att då vinna lösning, nämligen dels frågan om skärpt beskattning av bolag med fonderade vinstmedel och dels frågan om lämplig form för beskattning vid bolags upplösning av sparade vinstmedel, som icke beskattats såsom utdelning till aktieägarna.

Vid 1913 års riksdag yrkades uti en motion i andra kammaren (II: 181) sådan ändring i inkomstskatteförordningen, att såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag skulle anses all utdelning av aktier i eget eller annat bolag ävensom varje annan utdelning till aktieägare av penningar

eller penningars värde, såvida utdelningen ej vore att hänföra till åter— betalning vid bolags upplösning av inbetalt aktiekapital.

I anledning av motionen beslöt riksdagen skrivelse (nr 140) till Kungl. Maj:t, däri riksdagen under förklaring att riksdagen icke delade den i motionen uttalade uppfattningen, att s. k. gratisaktier borde beskattas såsom utdelning anhöll, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utred— ning, huruvida och i vad mån, då ett aktiebolag upplöstes, bolagets uppsparade tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning, kunde göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna.

Vid 1918 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t proposition (nr 395) med förslag till viss ändring av reglerna för aktiebolags beskattning. Enligt detta förslag skulle i och för beräkning av inkomstens förhållande till kapitalet, till aktiekapitalet, i den mån detta icke blivit före den 1 januari 1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält så- som inbetalt, ej få räknas mera än som motsvarade verkligt, av del— ägarna gjort tillskott. Ej heller skulle reservfonden få upptagas till mera än 50 % av det belopp, vartill aktiekapitalet skulle beräknas; dock att i varje fall reservfonden finge upptagas till det belopp, vartill den— samma uppgått den 1 januari 1915, ökat med vad sedermera blivit lagt- till densamma av vid aktieteckning influtna medel. Dessutom skulle så— som beskattningsbar utdelning för delägare upptagas, förutom vanlig utdelning, vad som vid bolags upplösning tillskiftats honom utöver den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid bestämmande av bolagets kapital.

I fråga om grunderna för beräknande av bolagets kapital innebar för- slaget alltså i viss mån en återgång till vad som gällt enligt 1910 års förordning före den år 1911 vidtagna ändringen. Vid anmälan av för- slaget inför Kungl. Maj:t anförde föredragande departementschefen i denna del, bl. a.: Med gällande bestämmelser i ämnet hade icke åstadkom- mits en konsekvent genomförd beskattning av aktiebolags inkomst. Den del av Vinsten, som utdelades, gjordes nämligen principiellt till föremål för en dubbel beskattning, under det att återstoden av vinsten beskatta— des allenast såsom en bolagets inkomst. Därest aktieägarna beslutade utdelning av ett bolags hela vinst, bleve de alltså tyngre beskattade, än om vinsten beskattades hos bolaget och där gjordes räntebärande. Det vore en inkonsekvens att i ett bolag, där vinsten helt eller delvis utdelades till aktieägare, som eventuellt placerade sina vinstandelar i andra företag, dessa aktieägare bleve underkastade beskattning, var- emot i ett annat bolag, där vinsten finge stå inne och göras räntebärande i bolaget, aktieägare undginge beskattning för vinsten. Vare sig all vinst utdelades eller, genom en fondering, bolagets tillgångar och i följd därav även aktiernas värde ökades år från år, hade aktieägaren egent- ligen haft samma förmögenhetstillskott och borde följaktligen även be—

[1 918 års riksdag.]

skattas lika för båda fallen. Då gällande bestämmelser varit föremål för prövning, syntes man ej hava tillräckligt beaktat dessa synpunkter. Man hade framhållit såsom oriktigt, att två bolag med lika stora till— gångar och lika stor avkastning bleve olika beskattade blott på den grund, att bolagens kapital ursprungligen uppkommit på olika sätt, det ena genom kontant tillskott från aktieägarna och det andra genom fon- dering av vinstmedel, samt hade förmenat, att bakom varje aktie i reali— teten låge samma insats från aktieägarna, vare sig aktieägaren gjort denna insats kontant eller genom underlåtenhet att uttaga å honom belö- pande vinstmedel. Därvid syntes man dock hava förbisett den stora olik- het, som låge däri, att kapitalbildningen varit i det förra fallet beskattad på vanligt sätt och i det senare fallet skattefri hos aktieägaren. Först i den händelse denna olikhet utjämnades, bleve den tankegång, som låge till grund för 1911 års ändring, konsekvent fullföljd. _— Bakom 1911 års beslut hade emellertid legat jämväl en strävan att underlätta bolagens konsolidering. Därvid torde man emellertid ingalunda förutsett, att den— na »konsolidering» skulle taga den omfattning, som sedermera blivit fal— let. En sak vore, att ett bolag för att säkerställa sin ekonomi upplade fonder, motsvarande viss del av aktiekapitalet. Helt annat blev däremot förhållandet, då ett bolag, såsom understundom skedde, mångdubblade det inbetalta kapitalet. En dylik fondering tjänade ej att trygga bolagets soliditet i egentlig mening utan gjorde i själva verket bolaget till ett helt annat företag, än det från början varit. Att i sådant fall åberopa nöd— vändigheten av bolagens konsolidering för vinnande av särskilda förmå— ner i beskattningsavseende kunde ej vara riktigt. —— Vad anginge ett av kammarrätten uti avgivet utlåtande gjort påstående att förslaget skulle motverka lusten till kapitalbildning hos bolagen, ville departementsche— fen erinra om att, därest vinsten i sin helhet utdelades, vederbörande ak— tieägare skulle hava att för densamma erlägga en skatt, som med hänsyn därtill, att aktieägarna i allmänhet vore till finnandes bland de mera burgna samhällsklasserna, väl i allmänhet torde belöpa sig till några procent av den utdelade vinsten. För att på den föreslagna vägen mot- svarande skatteeffekt skulle ernås, borde alltså av den årliga avkast- ningen av de inom varje bolag fonderade vinstmedlen uttagas samma skatteprocent, som skulle uttagits av själva det fonderade beloppet, därest detta i stället utdelats, men den i anledning av vinstfonderingen orsakade skatteökningen bleve enligt förslaget mycket mindre.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att såsom beskattningsbar ut- delning från aktiebolag skulle upptagas jämväl vad som vid bolagets upp— lösning tillskiftats delägare utöver den åt honom belöpande andel av de bo- lagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid beräknande av den tax— erade inkomstens förhållande till bolagets kapital, hade vid förslagets re— ,mitterande till kammarrätten för utlåtande överlämnats en inom finans-

le...—4

___—___--_.___ _L— __A..__._.m_____

departementet utarbetad promemoria, däri bl. a. anförts: En återgång till de beskattningsprinciper, som införts genom 20 ? inkomstskatteförordning- en enligt dess ursprungliga lydelse, tarvade ändring i förordningen, av- seende att förhindra det skärpningen i beskattningsavseende gjordes verka ningslös därigenom, att bolag ombildades till nytt bolag med större aktie- kapital. Detta syntes kunna ske allenast genom föreskrift, att, därest vid bolags upplösning å aktieägare belöpte mera, än vad som motsvarade honom tillkommande andel i det kapital, vilket i beskattningshänseende skulle anses lika med bolagets inbetalta aktiekapital, nämnda överskott beskattades såsom vinstutdelning. Visserligen kunde med fog anmär- kas, att den, som inköpt en aktie för dennas verkliga värde och vid bola- gets kort därefter inträffade upplösning erhölle samma belopp, kunde bliva beskattad såsom för vinstutdelning, ehuru han ej haft ett öres vinst. Emellertid torde en sådan farhåga ej hava så stor praktisk bety- delse, som det vid första påseendet kunde synas. De bolag, för vilka en upplösning vore nödtvungen, torde nämligen ej heller lämna någon be— skattningsbar behållning. De fall, där frågan vore av praktisk bety- delse, avsåge alltså frivilliga upplösningar. Dessa betingades vanligen av någon för aktieägarna förmånlig affärssammanslutning. Ofta torde det emellertid även förhålla sig så, att bolag bildats för fullföljandet av en viss bestämd affär, t. ex. utstyckningen av en egendom i villatomter, samt att till undvikande av beskattning hos aktieägarna vinsten ej utde— lades utan fonderades, tills bolaget upplöstes. De fall, där en beskatt— ning av nu antydd art skulle framstå som en obillighet mot den enskilde aktieägaren, torde bliva synnerligen få samt komma att inskränka sig till en synnerligen kort övergångsperiod. Den, som sedermera köpte ak— tier, måste taga med i beräkningen en eventuell skattskyldighet i hän— delse av bolagets upplösning. Ehuru förslaget om en lagändring i an— tydd riktning närmast föranletts av hänsyn till önskan att förhindra det bestämmelser rörande hårdare beskattning av avkastning från fonderad vinst än från inbetalt aktiekapital gjordes ineffektiva, vore nämnda för— slag även i annat hänseende av synnerlig betydelse. Visserligen kunde ej därigenom frågan om jämväl den fonderade vinstens dubbelbeskatt- ning lösas. För de flesta bolagen med deras långvariga fortbestånd bleve nämligen bestämmelsen utan verkan. Däremot förekommes, att aktie- ägarna till undvikande av dubbelbeskattning fonderade vinsten i avsikt att sedermera utdela densamma i samband med bolagets upplösning.

I avgivet utlåtande yttrade kammarrätten bl. a.: Det vore ingalunda säkert, att vad delägare i aktiebolag, som upplöstes, tillskiftades ur till- gångar, som icke utgjorde inbetalt kapital, ens till någon del utgjorde vinst för honom. Ofta nog torde aktien en eller flera gånger hava bytt ägare genom köp, varvid köparen med all säkerhet fått betala en köpe- skilling, som svarat mot aktiens till följd av fonderingen hos bolaget

& -— 312330.

[ i918 års sakkunniga.]

ökade värde. Den siste ägarens skattskyldighet för utdelning vid aktie— bolags upplösning kunde bliva i särskilt hög grad orättvis, om 20 $ i in— komstskatteförordningen erhölle den föreslagna lydelsen och aktieägaren efter den 1 januari 1915 men före förslagets framläggande förvärvat ak- tier i ett bolag, vars kapital i större utsträckning utgjordes av icke in- betalt kapital. Vid bolagets upplösning finge då aktieägaren skatta så— som för utdelning för vad som tillskiftats honom ur det icke inbetalta kapitalet, ehuru det vid köpet av aktierna varit honom omöjligt att ned- bringa köpeskillingen genom hänvisning till en sådan eventualitet.

Efter att hava redogjort för innehållet i den nyss omnämnda prome- morian och kammarrättens utlåtande anförde föredragande departe- mentschefen vidare: Enligt det framlagda förslaget skulle såsom beskatt- ningsbar utdelning från aktiebolag upptagas jämväl vad som vid bola- gets upplösning tillskiftats delägare utöver den å honom belöpande an- del i de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid beräknan— de av taxerad inkomsts förhållande till bolagets kapital. Ett stadgande i denna riktning syntes oundgängligt, därest icke den ifrågasatta skärp— ningen av bolags beskattning skulle göras ineffektiv genom bolagens upplösning och ombildande till nya bolag med större kapital. Såsom av kammarrättens utlåtande framginge, torde i främsta rummet mot det föreslagna stadgandet kunna anmärkas, att detsammas genomförande skulle särskilt tungt drabba den aktieägare, vilken inköpt aktier för be— lopp, något så när motsvarande aktiernas värde vid tiden för bolagets. upplösning men mera avsevärt överstigande aktiens nominella värde. Denna olägenhet torde dock, såsom framhållits i den omnämnda prome- morian, bliva av mindre praktisk betydelse samt för övrigt komma att göra sig gällande allenast i händelse av kort övergångstid.

Ifrågavarande proposition vann icke riksdagens bifall. I juni 1918 tillkallades därefter särskilda sakkunniga för att verk-- ställa utredning angående dels frågan om skärpt beskattning av aktie- bolag med hänsyn till den större skatteförmågan hos bolag med stora. tillgångar i fonderade medel dels ock frågan om inkomstbeskattning av vad delägarna utbekomme vid bolags upplösning.

De sakkunniga avgåvo betänkande den 20 mars 1919. Däri föreslogs, att aktiebolag skulle utöver den vanliga inkomstskatten erlägga en pro- portionell skatt för den del av bolagets nästföregående år taxerade inkomst, som icke utdelats eller utskiftats till delägarna, men att, i den män på detta sätt beskattade tillgångar utginge till delägarna, bolaget skulle äga återbekomma erlagd skatt i den ordning, som vore stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder. Skattesatsen föreslogs till 2 %. Dess- utom skulle enligt förslaget utan sådan tidsbegränsning, som gällde i fråga om realisationsvinst, såsom skattepliktig inkomst upptagas vinst för delägare i aktiebolag, uppkommen vid skifte av bolagets tillgångar

eller genom icke yrkesmässig avyttring av aktie— eller banklott efter början av det kalenderår, under vilket bolaget trätt i likvidation, eller i följd av aktiekapitalets nedsättning.

I motiveringen till sitt förslag anförde 1918 års sakkunniga bl. a.: Den gällande lagstiftningen hade väl icke upptagit dubbelbeskattningen av aktieutdelning såsom en principiell regel, som även rationellt sett borde vinna konsekvent tillämpning, utan snarare såsom en av praktiska skäl ! betingad anordning. Emellertid hade denna anordning givit anledning till

vissa ojämnheter i beskattningen. Den hade kunnat föranleda bolag, vilka eljest skulle årligen utdelat sina för rörelsen ej behövliga vinster till delägarna, att i stället hos bolaget hopspara samma vinster för att först genom skifte överföra dem till delägarna. Härigenom hade staten gått miste om den skatt för utdelning, som eljest ålegat delägarna. Så— som ett led i åtgärder för att avhjälpa detta missförhållande syntes en viss beskattning av outdelade vinstmedel böra tagas under övervägande. Då en ökad fondering jämväl från rationell beskattningssynpunkt måste anses innebära en ökad skatteförmåga, torde berättigade invändningar icke kunna göras mot att denna av staten toges i anspråk, vare sig en sådan strävan sades åsyfta utsträckt dubbelbeskattning eller, riktigare, betraktades allenast som ett rättvist avvägande av skattebördan efter skattekraften. Efter en ingående prövning av frågans olika sidor hade de sakkunniga stadgats i den uppfattningen, att en lämplig lösning av frågan icke stode att vinna i den riktning, 1918 års proposition anvisat. Det åsyftade målet, en särskild beskattning av vinstmedel, som ej utde— las, skulle på den vägen nås allenast indirekt och under former, som ej uteslöte en viss godtycklighet. Även om kapitalbegreppet, i den mening gällande bolagsskattelagstiftning toge detsamma, kunde göras till före- mål för anmärkningar, ville det dock synas, som om de skäl, som föran- ledde detsammas formulerande vid 1911 års riksdag, fortfarande ägde giltighet. I och för sig kunde det nog vara tilltalande att i likhet med 1918 års proposition fordra, att bolagsmännens tillskott till aktiekapita- let, för att i detta sammanhang komma i betraktande, skulle vara verk- liga, d. v. s. bestå av motsvarande reella värden. Denna fordran, som väl närmast tillkommit med hänsyn till aktiebolagslagens medgivande, att tillskott må verkställas med annat än penningar, förutsatte emellertid, om den skulle få någon praktisk betydelse, att offentlig kontroll vore anordnad å tillskottens värde. Då så icke vore fallet och det måste an— ses falla utanför taxeringsmyndigheternas arbetsområde att utöva en dylik maktpåliggande prövning, hade de sakkunniga funnit den antydde. begränsningen av aktiekapitalet i förevarande bemärkelse bliva till föga gagn i praktiken, och vid sådant förhållande hade de ansett sig hava desto mindre anledning att ifrågasätta någon förändring av det nuvarande kapitalbegreppet överhuvudtaget. Betraktades spörsmålet om beskatt-

ning av ett bolags ej utdelade vinstmedel rent principiellt, vore det utom all fråga, att skattskyldigheten vilade på delägarna. Vare sig vinsten av bolagets verksamhet omedelbart utdelades eller besparades, tillhörde den ju i sin helhet delägarna. Varje delägares proportionella anpart i vin— sten utgjorde, i grunden sett, ett tillskott till hans förmögenhet, en till- gång, även om densamma icke helt utan allenast till sitt utdelade belopp bleve disponibel för delägarens privata förfogande. Redan i den prome— moria, som låge till grund för 1918 års förslag i ämnet, hade också fram- hållits såsom den närmast till hands liggande lösningen av nu omhand— lade fråga, att aktieägarna beskattades ej för det utdelade beloppet alle- nast utan för vad på var och en av dem skulle hava belöpt, därest hela vinsten blivit utdelad. Denna lösning kunde också vid första påseendet synas tillfredsställande, då ju såsom nyss påpekats aktieägarens vinst i själva verket vore densamma, vare sig utdelning skedde eller ej. Man finge emellertid ej förbise, att det särskilt för mindre aktieägare dock vore en väsentlig skillnad, om vinsten utdelades eller besparades. Många aktieägare kunde ej avvara den årliga avkastningen av sitt i bolaget in- satta kapital och därtill erlägga skatt för en inkomst de ej uppburit. De kunde därför genom utdelningens innehållande bliva nödgade att på kanske ofördelaktiga. villkor avyttra sina aktier till mera välsituerade aktieägare, för vilka den årliga utdelningen ej spelade samma roll. Re— dan av denna grund syntes, såsom jämväl i 1918 års proposition fram- hölls, det icke kunna ifrågakomma att hos delägarna beskatta hela deras andel i bolagets årsvinst.

Om det således vore klart, anförde de sakkunniga vidare, att bolagets besparade vinstmedel icke billigtvis kunde indragas under aktieägarnas skattskyldighet, kunde tydligen en särskild beskattning av dessa medel ej ordnas på annat sätt än att bolaget gjordes skattskyldigt härutinnan. Ifrågavarande särskilda skattskyldighet kunde uppenbarligen icke göras gällande genom blott och bart en höjning av den för bolaget eljest ut- gående inkomstskatten. Det torde icke kunna undvikas att skapa en i viss mån fristående skatteform vid sidan av den vanliga inkomstskatten. En dylik fristående skatteform vore den av de sakkunniga föreslagna skatten, för korthetens skull benämnd B—skatt i motsats till den vanliga skatten, benämnd A-skatt. Fonderade vinstmedel kunde sedermera bliva tagna i anspråk för utdelning till delägarna och i sådan ordning bliva föremål för förnyad beskattning. I den mån detta skedde, inträdde så— ledes från statens synpunkt i stort sett samma situation i beskattnings- avseende, som om ifrågavarande medel icke besparats utan genast utde- lats, och bortfölle förutsättningen för B-beskattningen. Hade de utdelade medlen varit underkastade sådan beskattning, uppstode i följd av utdel— ningen ett oomtvistligt anspråk mot staten på återbäring av den tidigare erlagda B-skatten. Här framträdde B—beskattningens nödvändiga karak- tär av provisorium. Saken kunde uttryckas så, att bolaget förskotterade

skatten i en särskild provisorisk form i avbidan på även den faktiska skattskyldighetens överflyttande på delägarna och skattens uttagande i dess definitiva form. B—skattens sålunda angivna natur ändrades icke av den omständigheten, att i många fall förutsättningen för återbäring aldrig komme att inträffa, och att således B-skatten i sådana fall komme att utgöra statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende. Det beskattningsprovisorium, ÅB-beskattningen bildade, borde enligt sin natur i komma till användning. så länge förutsättningen därför kunde inträffa, d. v. 5. så länge bolaget besparade medel av sin årsvinst, och som följd härav borde anspråk på återbäring eller restitution kunna väckas under bolagets hela bestånd och ända till dess upplösning. I sista hand kunde_ restitutionsanspråk grundas därpå, att till skifte förelegat B—beskattade tillgångar. Sedan de sakkunniga framhållit, att den föreslagna B-skatten icke gärna kunde göras annat än proportionell och lika för alla bolag, övergingo de till behandling av den andra dem förelagda uppgiften eller undersökning av- möjligheterna för en mera rationell beskattning av de tillgångar, som i—följd av ett bolags upplösning överfördes till delägarna.. De erinrade till en början om att 1918 års proposition innehållit, att såsom utdelning skulle beskattas jämväl vad som vid bolags upplösning tillskiftats delägare ut— över den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka hän- syn skulle tagas vid beräknande av taxerad inkomsts förhållande till bo- lags kapital, samt att anledningen till att detta förslag ej vunnit riksda- gens bifall närmast torde hava varit de obilliga konsekvenser, detsamma kunde föranleda i sådana fall, då en aktie bytt ägare och den siste ägaren kunde bliva skattskyldig såsom för utdelning, även om han kanske köpt aktien till så högt pris, att hans skifteslott ej ens inneburit någon vinst. De sakkunniga anförde därefter i huvudsak: Teoretiskt närmast till hands kunde ligga, att såsom utdelning beskatta vad aktieägarna vid skiftet er— hölle utöver inbetalt kapital. Även om denna regel kunde i något avseende modifieras, komme dock alltid att kunna här inträffa obilliga taxerings- fall av förut antydd art, nämligen så att en aktieägare skulle kunna få betala skatt, även om han icke gjort någon vinst eller han till och med gjort förlust. Frågans lösning måste tydligen sökas på annan väg. ' Redan enligt gällande bestämmelser kunde en aktieägare bliva beskattad

med aVSeende är vad han finge i utskiftning, nämligen i den mån förutsätt- ; ningarna för realisationsvinst vore för handen. Skifte hade härvid lik- t ställts med avyttring. Bland nämnda förutsättningar inginge, att den av- yttrade egendomen icke skulle hava varit i säljarens ägo så lång tid som : fem år. Om nu för fall av ifrågavarande art berörda tidsbegränsning t borttoges, syntes möjlighet öppnas för tillvaratagande av statens berätti- ; gade skatteintresse på förevarande område. De sakkunniga hade därför efter noggrann omprövning av hithörande förhållanden funnit sig böra föreslå, att den vinst, en aktieägares skifteslott kunde innebära, beskatta-

B—skattens upphävande.

des såsom tillfällig inkomst utan avseende å den tid, den skattskyldige ' ägt aktien. Ej heller från den sistnämndes sida syntes någon giltig in- vändning kunna göras mot en sådan lösning. Förutsättniug för skatt- skyldighet vore ju, att delägarens skifteslott inneslutit en verklig vinst, d. v. s. ett överskott utöver vad han haft 'att vidkännas i kostnader för ak— tiernas förvärvande och bibehållande, såsom erlagd köpesumma, stäm— pel och provision, förvaltningskostnader o. s. v. Genom en på antytt sätt bestämd skattskyldighet bleVe, enligt de sakkunnigas mening,'B-beskatt- ningens slutliga avlösande genom en hos aktieägarna uttagen skatt säker- ställt. Vidare komme i denna ordning äldre, icke B—beskattade fonder att bliva föremål för en skärpt beskattning.

De sakkunnigas förslag angående införande av Bvskatt upptogs i det för— slag, som av Kungl. Maj:t framlades för 1919 års riksdag (proposition nr 259). Skatten föreslogs dock skola utgå, icke såsom de sakkunniga föresla— git efter en fix skattesats av 2 % å det till B—skatt taxerade beloppet, utan efter en rörlig procentsats av ett beräknat grundbelopp av 3 % av det till B—skatt taxerade beloppet. Kungl. Maj:ts förslag innehöll vidare, i olik- het med de sakkunnigas förslag, bestämmelser om rätt att vid taxeringen till B—skatt åtnjuta avdrag för kronoutskylder ävensom, i fråga om för— säkringsaktiebolag, för vinstutdelning till försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade medel. Dessa utgifter finge avdragas, enär de icke representerade några fonderade medel, vilka kunde hava utdelats till aktieägarna. '

Kungl. Maj:ts förslag upptog slutligen, i motsats till de sakkunnigas, icke någon särskild bestämmelse om beskattning av vinst vid bolags upp— lösning och därför ej heller föreskrift om rätt till restitution av B-skatt, som erlagts för till aktieägarna utskiftade medel. Rörande anledningen här— till framhöll föredragande departementschefen vid förslagets anmälan inför Kungl. Maj:t, bl. a., att mot de sakkunnigas förslag till bestämmel- ser om beskattning vid bolagsupplösning av sparade vinstmedel starka erinringar gjorts gällande, att kammarrätten avstyrkt förslaget i fråga och anvisat den utvägen att låta B-skatten bliva definitiv, då bolag upp— löstes, samt att departementschefen för egen del kommit till den uppfatt- ningen, att övervägande skäl talade för att icke utsträcka beskattningen av realisationsvinst men däremot låta B-skatten bliva definitiv vid bolags upplösning.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att B-skattens grundbelopp bestämdes till 2 % av det taxerade beloppet.

Genom beslut av 1926 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t i pro— position nr 193 avskaffades B—skatten från och med den 1 januari 1927 och antogos följande föreskrifter angående restitution av B-skatt efter nämnda (lag: _ .

»Jämväl efter nämnda dag äger inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag. som erlagt skatt jämlikt 19 5 2 mom. i förordningen om inkomst- och förmögen-

Thetsskalt. sådant detta lagrum lydde. enligt förordningen den 31 oktober 1919, (B- skatt), erhålla restitution av dylik skatt i den ordning här nedan stadgas.

Rcstitution äger rum, i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar i vanlig ordning utdelas till delägarna, och utgår restitutionen med viss procent av ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor av de till del- ägarna utdelade tillgångar. Vid restitutionen tillämpas å grundbeloppet det procent- tal, som jämlikt 20 % 1 inom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt be- stämts att gälla för det år, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ägt rum. » Sammanlagda beloppet av restituerade medel må icke uppgå till högre belopp än vad bolaget sammanlagt erlagt i B-skatt. För utdelning, som skett efter utgången av det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1925, får restitu- tion ej heller ske för sammanlagt högre belopp än det, som motsvarar skillnaden mellan bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för nämnda räkenskaps— år samt summan av bolagets aktie— eller lottkapital och reservfond enligt samma balansräkning. Restitution'sker i den ordning, som är stadgad i fråga om resti- tution av kronoutskylder.»

Nyssnämnda proposition var föranledd av en skrivelse nr 165 av 1924 Behm” års riksdag, vari riksdagen hemställt om utredning angående B—skattens giftigt; upphävande och ersättande av en annan å bolagen lagd skatt, som skulle skattgfom_ träffa. bolagens icke utdelade vinstmedel. Enligt vad som framgår av be— villningsutskottets betänkande nr 39 hade riksdagen närmast tänkt sig, att denna särskilda skatt skulle uttagas dels då. aktiekapitalet ökades ge— nom överföring av vinstmedel medelst utsläppande av s. k. gratisaktier, dels då reservfonden genom avsättande av vinstmedel ökades utöver viss procent av aktiekapitalet och dels då i samband med bolagets upplösning besparade vinstmedel, vilka icke drabbats av skatt vid överföring till aktiekapitalet eller reservfonden, utskiftades till delägarna.

En sådan utredning hade ock verkställts, utmynnande, bl. a., i ett för— slag till förordning om fonderings— och upplösningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag. Angående den närmare innebörden av detta förslag hänvisas till elfte kapitlet här nedan angående utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag. Detta förslag blev emellertid icke förelagt 1926 års riksdag, enär detsamma enligt föredragande departements- chefens mening behövde undergå ytterligare granskning, och nämnda års riksdag blev därför icke satt i tillfälle att samtidigt med B-skattens upp- hävande besluta om någon annan skatteform i dess ställe.

Ärendets fortsatta beredning resulterade i ett förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, som förelades 1927 års riksdag genom proposition nr 134. Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnas i kapitlet om utskiftningsskatt, bifölls av riksdagen med några smärre ändringar.

I nämnda proposition nr 134 till 1927 års riksdag berörde föredragande Baggium”; departementschefen en under förarbetena till propositionen nr 193 till 1926 33:25:11? års riksdag behandlad fråga om upphävande med utgången av år 1931 34,th av rätten till restitution av B-skatt och uttalade, att med hänsyn till det

aktiebolagen beskattning.

sammanhang detta särskilda spörsmål finge anses äga med aktiebolags skattskyldighet i övrigt, med ett definitivt ståndpunktstagande beträf— fande sagda restitutionsrätt torde böra anstå till den tidpunkt, då frågan om beskattningen av aktiebolag i sin helhet vunnit sin slutliga lösning. Beredningen kommer att behandla spörsmålet i kapitlet om utskift- ningsskatt.

"Storleken av den statliga inkomstbeskattningen av svenska aktiebolag inklusive de solidariska bankbolagen belyses närmare av här meddelade ta— bell A, som upptager de skattesatser, som varit gällande åren 1912, 1918, 1919, 1920 och 1930, ävensom skatteskalan för inkomst— och förmögenhets- skattens grundbelopp enligt 1919 och 1928 års förordningar. I fråga om dessa skattesatser bör hållas i minnet, att de skola tillämpas å det enligt vederbörande förordningar taxerade (tillika >>beskattningsbara») beloppet, Vilket i vissa avseenden skiljer sig från den enligt bolagets räkenskaper redovisade årsviusten.1

I tabell B hava sammanställts uppgifter om de skattesatser dels för den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten och dels för nämnda. skatter och den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten tillsamman- tagna, som för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag ut- gått i förhållande till den år 1930 taxerade inkomsten, under antagande, att den kommunalaprogressivskatten utgått med 100 %, utjämningsskatten med 85 % och inkomst- och förmögenhetsskatten med 145 % av grundbe- loppen.

Skatteskalorna återgivas grafiskt uti det å sid. 93 intagna diagrammet, som upptager kurvor för dels inkomst- och förmögenhetsskatten år 1912, dels inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhets— skatten samt tilläggsskatten år 1918 tillsammantagna, dels inkomst— och för- mögenhetsskatten samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt-ten år 1919 till- sammantagna, dels inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp år 1930, dels den sistnämnda år utgående inkomst- och förmögenhetsskatten (d. v. s. 145 % av nämnda grundbelopp), dels ock sistnämnda skatt med tillägg av kommunal progressivskatt efter 100 % av grundbeloppet och utjämnings- skatt efter 85 % av grundbeloppet. Diagrammet belyser åskådligt den starka stegring av skatteprogressionen för bolagen, som inträtt efter världskriget, synnerligast genom införande av kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

Utöver de nu nämnda skatterna hava bolagen att erlägga kommunal fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt till de'borgerliga och kyrkliga primärkommunerna ävensom landstingsskatt och vägskatt, vilka skatter utgå proportionellt efter fastigheternas taxeringsvärde resp. den beskatt— ningsbara inkomsten, beräknad efter i viss mån andra grunder än i fråga

' Jtr ovan sid. 63 o. !.

och svenska solidariska bankbolag vissa år.

) 1 1, , :> 3 | 4 ! , 5 6 | 7 iÄr 1912 År 1918 År 1919 År 1920 År 1930 _ [nkomat- o. betliomndfgir _ förmögen- Iukomst- o. i nkolgst-o Inkomst- o. Inkomst-o. ' Inkomst- hetsskatt. Iörmögen— förmö en: förmögen- förmögen- I ukomstprocent Extra in- hetsskatt. g hetsskatt hetsskatt och hetsskatt förmö en- komst- och Extra. enli ”919 efter 155 % efter 145 % 1 h g förmögen— inkomst- 0. g utdebitering utdebitering , etsskatt .. .. och 1928 . hetsskatt. formogen- års skalor a grund- å grund— * Tilläggs- hetsskstt beloppet beloppet ' skatt ? Ej över 4 ..................... 2-50 2-50 1-50 23% 2-175 Över 4 men ej 4 I];... 255 255 1'60 i 2130 2132 » 41/1 : » 41/z... 2'60 2-00 1-70 ' 2'685 21.65 » 41,5 » » 43/1... 2'65 2'66. 1-so | 2490 2111 » 43/1 » » 5 ...... 2-70 2-70 1'90 2-945 2-755 » 3 » » 51/5 2-75 3-47 200 310 2-90 5 1/1 » > 5 '/s 2-80 51-92 2'20 3-41 , 319 57/5 », 6 ...... 2-35 4-31 i 210 | 372 3'48 » 6 » bl/a %% 4-82 260 ; 4-03 33-77 » ('i'/: » » (s*/, 995 in? 2-so 4-34 ! 4'06 » (i,/"; » 7 ...... 3-00 572 3'00 5 4-65 ! 4-35 : 1 » 7 » » 7*/a 3'05 6'17 3'20 & 4-96 4'64 71/1 » 7'/, 3111 Gm; 3.40 i 5-97 i 4-93 » ? ',”. x. 8 ...... 3'15 6'39 3'60 ; 55-53 ; 5-22 8 » 81/3 3-20 6'50 3'80 ! 5-39 : 5-51

___ __17__"_'_"" | 2 | 3 ; 4 ; 5 i s ; 7 iÅr 1912 År 1918 År 1919 i År 1920 | År 1930 W!" __ ?nkomst-(T ”i, "' . Grund-n V..—_)! * *” förmögen—. Inkomst- o. 'biloppt for Inkomst- oÅInkomst- 0.1 ] k _ ..lnkomst- hetsska_tt. förmögen- lgösååggnlz' förmögen- ] förmögen- " omstproeent och Extra m- hetsskatt. hetaskatt hetsskatt ' hetsakatt , zlörmögen— kåms'i? OCh . Extra enligt 1919 efter .155.% efter .145.% *hetsskatt ormogen— lnåomst- o. och 1928 utflebltermg utgebltermg hgtsskatt. formogen- års skalor a grund- & grund- Tålllzftgs- hetsskatt ; beloppet & beloppet ! ! Över 121]: men ej 13... 3'86 7'98 5'60 : 8'68 ' 8—12 » 13 » » 13% 31-90 804 5'80 8-99 8-41 » 13 '/- » » 13% 3-95 . 8-15 580 ' 8-99 8-41 , » 13% >> » 14... 3-95 8-15 690 : 9'30 8-10 » 14 » » 141/1; 4-oo 8'26 6'00 ? 9-30 870 » 141/9 » :> 14% 400 8'16 6'20 9'51 ; 8'99 » 141/2 » > 15... 4-05 8-37 G-zo 9'61 8—99 » 15 » » 15 1/= 4-10 8-50 63-40 3 9-92 9'28 » 151/2 :: » 16... 4—15 8-55 610 t 9-92 928 » 16 > » 16% 420 880 6-60 10% 9-97 » 161/1: » » 17... 41—25 895 6150 10% 9'57 » 17 » » 17'/z 4-30 910 6'80 10-54 9'86 » 171/2 » >; 18... 4-25 9-25 6'80 10-54 51-85 » 18 » » 18% 4-40 9-40 7-oo 10-85 10-15 ' 18 1/1 » » 19... 4-45. ! -55 7.00 ' 10'85 10-15 * 19 » » 19% 4-50 9-70 715 11'0825 [ 10'3675 ' * 191/2 » >> 20”. 4'55 9-75 7'15 11'0825 10'3675 » 20 > >> 21... 4:60 990 7-30 11-315 i 10'585 » 21 » 22... 415 1 10-05 745 . 11-5475 | 10-9025 ? » 22 > » 23... 4-70 i 10-20 7130 1 11'780 ' 11-92 3 » 23 » 24... 4'75 % 10-35 7-75 *, 12-0125 11-2975 ? . 24 » , 25... 4-80 : 10-50 790 | 12245 11155 % 3 » 25 » » 251/1 4'85 ! 10'65 7-90 ; 12:15 11-455 | ? » 251/2 » 26 485 & 10'65 8-05 : 12-4775 11'6726 ! 1 * 26 » » 27 490 10-80 8'05 [ 12-1775 11'6725 | & » 27 » » 27 % 4-95 _ 10-95 820 ! 12-710 11-99 ; » 271/9 » » 28... 4-95 10-95 8'20 | 127111 11-99 . . » 28 » » 281/5 5'00 11'10 8'20 ; 12-710 11-59 | 3 >> 281]? » ;> 29... 5-oo 11'10 8'35 * 129425 12'1075[ ] » 29 » » 30... 53—05 ' 11-35 835 ; 12'9425 % 12-1075 1 1 30 » 32.. 5-10 ? ll-u 8'50 * 19-115 = 12325 i '

.__.__.. .,..1.. ”_ 1 2 ? = 4 ? 5 | 6 | 1 _—

Är 1912 År 1918 År 1919 ? År 1920 År 1930 nklmxS-O- . formogen- In1_mm__st— o. inkomet- 0_ In1mu18t— 0.1n1xon15t- o.

lnkomst >r01- .," Inkomst- ätzskattl fån-mogen- törmögen- formogen- formogen-

1 1 x ra. m etsakatt. hetsskatt hemskatt

? förååilåen- kemist.- och _ Extra eåfäaåagis efter 155_% efter 1457, ? hetsskatt fl:)rmogen- 1n1_mm_1_1t- 0. och 1928 utdebxtermg utgebltenug e.tsgkatt. formogen- &" skalor 5. grund- a. grund-

Tgiiifs- hetsskatt beloppet beloppet

Över 32 men ej 34 515 11'55 8'65 131075 125425 » 34 » 36 .. 520 1140 810 13'640 12'76 » 31”; » 38... ."25 11-85 8195 13-8725 12-9715

, 38 » » 39... 530 12—00 9915 13-3725 12-9775 » 39 » 40 530 12110 910 14'105 13195

40 » 42 5255 12'15 9'10 14'105 13'195

» 42 » » 45 5'35 12'15 9'25 141187?» 131125

» 4") » 46. 540 1230 9'25 14'8875 131125 » 46 » » 50 540 12'30 &nu 14570 13'68 » 50 » 55 5'45 ? 12'45 9'55 14'8025 13'8475

> 55 > 60 . .)50 12'50 9'70 15'085 14'065

» 60 » Gö...? 5:5 12'75 9'85 15'2676 141825 » 65 70-? 550 1230 1000 1550 1450

70 » . 75... 550 : 13-oo ? 1015 157325 14'7175

» 75 80... 5'65 ' 13-15 1 10-30 15"965 14'935

» 81) > » 85... mm 13'25 . 10'45 16'1975 15'1525 » 85 » » 90... .nu 13'40 : 10'60 16'43 15'37

: -» 911 — » 95... 57; 13'55 10'75 16'6635 15'5875 ! 95 100 5'so 13'70 10'90 16'890 15805 100 » : 105 5'85 13'85 11'00 17—05 15-95 : » 105 » 110... 5-35 13-95 14'05 11'10 17'20'» 16'095 ; > 110 :; -— 115... 585 14'05 ? 14'25 ! 11'20 17'30 16'21 . » 115 » 120... 58.3 1 14-15 ? 14-15 ? 11-30 1751» 161155 ? 120 -.125... 585 1125 ? 14'65 i 11-40 ]7'67 16'53 ; 125 »130 .. os.-'» 111-55 5 1455 ? 11-50 17st 16'675 ' » 130 . »135... 585 ; 14—15 150; : 11'60 1755 113-52 ! » 135 » 140... 55: 14-55 :: 15-25 . 11'70 18'135 16'965 ; » 140 » »145... 5.55 ? 14-55 % 15'45 ? ll'so 18'29 17-11 ? » 145 » :»150... :"35 ? 14'75 : 15'65 : 11-90 18-145 17255 * » 150— .................. T's-'. ? 1—1-35 ; 15-35 ' 1200 18 60 17'10

solidariska bankbolag år 1980.

Tabell B. Vissa skattesatser vid beskattningen av svenska aktiebolag'beh svenska

i

I

_2 , I," * , 1174 , _ 1 L— 2 | 3 553333;- $$$—115253??? gifa'fäzoägåf' 31133331121 Inkomst- skatt (100 %) skatt (145 %), kem— 1n1somst— ? skatt (100 %) skatt (145 %), kem— procent . munal progressxv- pxocent . . munal progressnv- nämna???- g?att_(100 %) o. ut- i ”gkzttgagwfs' gkatt_ (100 %) (Lut- ” Jammngsskatt (85 %) f ”” 1ämnmgsskntt(85 % ) 7 0'09625 414625 42 J 3165 ; 16-51: 8 01925 .::-4195 43 3'56125 i 16-97375 9 02887!) 6'08875 44 231575. 17-07 _ 10 01:35 6'165 45 ; .fi-75375 17'16625 | 11 018125 7-44125 46 3'85 17'2625 ] 12 0577!) &nu 47 & 3-94625 ] ]7'57625 . 13 0'67875 8-79375 48 4'0425 1 17-5725 ! 14 17 9-4: 49 ; 413375 ; [7'76375 ; 15 0'86625 915625, 50 4-235 17'863 ? 16 0'9625 107425 51 ! 4-33125 18'17875. 17 1'05875 10'62875 52 : 4-4275 18-275 18 1155 11'015 53 g 4-52375 183715 19 1-25125 11'40125 54 i 4132 181675 20 13475 114115 55 i 4'71625 ]8'56376 21 144375 12-02375 56 % 4'8125 18-8715 22 1540 123425 60 : 4'8125 18-9775 23 1'63625 12'65625 65 413125 3 19-095 24 17325 121)? 70 4'3125 1931-35 25 1128” 13233” 75 ; 4-31-25 151-53 26 1925 135975 80 3 41125 . 191175 27 202125 13'69375 85 4'5125 ; 119-955 28 21175 14-0075 90 4'8125 ' 20'1825 29 221375 14-3-3125 95 43125 204 30 2-31 14-4175 100 4'8125 200175 31 2-40625 ]4-73125 105 4'8125 20-7025 32 25025 15'8275 110 4'8125 . 209015 33 2'59875 ! 15'14125 115 4315 I 21-0525 34 2-695 ; IF)-2375 120 4'8126 ! 21-1975 35 2'79125 i IF)-55125 125 4'8125 ! 2134-15 36 2'8875 | 156475 130 4'8125 | 21'4315 37 2'98375 ; 15-96125 135 4'8125 l 21'6326 38 3'08 I 16-0575 140 4'8125 & 21'7775 39 3'17625 ! 16-15375 145 41125 15 Orr-"5 40 32125 [ 16'4675 150 4-5125 | 22'0675 41 3'36875 ' 16'56375 över 150 4-31—25 | 221125

.L— _.x

Diagram.

Kurvor utvisande skatte-procenten för inkomst- och lörmögenhetsskatten samt vissa andra

skatter lör aktiebolag under olika är. Skalleprocenl

_ |nk.—od1]6mdg.skollårl9l2 _____ Irak.-ochprmögsknngxlmInk.—omfdrmögsldhklllögqasknn år 1910 _ .. » .. . . . . .. .. . .

.. . . .. . _ u - tiv-1919 . .. . .. _ . ......

. . . . . . . . . .. ämnade” |år "mbanan-ägnat! enlig! I919mh1926 års skolar Ink.—och jörmögaknll dr1930(14576 nu gmndb-loppel) ,, . . . . . . ( . . . . )jåmle 1uk.- Mann.-skatt, komm. pmm-.- : ..... .. . (_. .- . skutt o. utjämn-skntt 1931).

Ink: 0. lönn.-skatt 1930.

Ink.- o. [ärm.-skatt m. m. 11119. 11 .. » .. .. 1918-

Grnndbelopn för ink.» o. lönn.- skatt enl. 1919 0. 1928 års (ör— ordningar. 1nk.- o, [ärm.-skatt 1912.

5 10 IS 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 105 110 IIS 120 1515 130 135 1110 1175 15!) |” 160 165 170175 100

lnkomstprocent.

om den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten.1 Enär dessa skatter av kommunal natur variera högst betydligt inom de olika beskattningsom- rådena, kommer det samlade skattetrycket för bolagen att avsevärt Växla allt efter beskattningsorten.2

I särskilda, vid detta betänkande fogade tabeller hava sammanställts vissa uppgifter angående taxeringarna till inkomst- och förmögenhets- skatt för svenska aktiebolag och solidariska bankbolag för åren 1913, 1917, 1920, 1921, 1925, 1927 och 1929. Uppgifterna för åren 1913—1921 äro häm- tade ur statistisk årsbok, medan uppgifterna för åren 1925, 1927 och 1929 grunda sig på särskild, genom beredningens försorg verkställd undersök- ning av skattetaxeringarna för dessa år. I efterföljande tabell 0 medde— las ett sammandrag av nämnda uppgifter.

Tabell C.. Uppgift angående taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt lör svenska aktiebolag och solidariska bankbolag åren 1913, 1917, 1920, 1921, 1925, 1927 och 1929.

. _ 1

4 - ; Sammanlagd Taxerad Sammanlagd Medel- !Medelprocent

. Antal — Sammanlagt! taxerad in- inkom? A r ', taxerade I kapital, 5 . a "' skatt. skatte- för grund- bolag * tusental kr komst. ] A av tusental kr procent belo pet ' tusental kr. kapitalet ' ' 1 p 1 |

; . 1 i * | ' l

1913 ...... I 4760 = 2761991 319939 1111 13075 109

| |

1 i

1917 ...... ! 6 953 1 3 636 432 1060 717 29.» 1 54 395 5.3 % 1920 ...... , 7 582 g 6 323 861 1 145135 19. 137 409 12-00 * 77. 1921 ...... 1 6 833 6 192 790 888 972 14-4 109 429 12-31 ! 709 1925 ...... E 6 498 F 4 954 395 415 288 9-1 i 38 817 9-3. 1 .'.-o 1927 ...... | 6 992 i 5 313 715 459 347. 8-3 40 4.50 951 ? 5'50 1929 ...... 1 7 669 ' 5 957 647. 492 479 9-9 36 897 . 7... [ 5-1.

Av tabellen framgår, att antalet taxerade bolag under nämnda tid— rymd stegrats. Stegringen är dock icke jämn. Särskilt under de för in— dustrien i allmänhet gynnsamma konjunkturerna 1917/1920 har stegrin- gen varit betydande (från 4 760 år 1913 till 7 582 år 1920). Men därefter in— träder en avmattning, som återspeglas i ett lägre antal år 1921 taxerade bolag (6833). Antalet sjunkermed sämre konjunktur ytterligare till 6498 taxeringsåret 1925 för att med förbättrade konjunkturer åter stiga, nämli— gen till 7669 år 1929.

' Vägskatten utgår etter vägtyrk, som uträknas sålunda, att en väglyrk pålöres för 100 kr. taxeringsvärde för jordbrukstastighet, 150 kr. taxeringsvärde för annan fastighet eller 15 kr. till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst under iakttagande att väglyrk icke påföras för annan lastighet med taxeringsvärde understigande 800 kr., och ej heller för be- skattningsbar inkomst, om den taxerade inkomsten understiger 1000 kr.

' .m» nedan sid. 220. '

Uppgift saknas om huru många de bolag äro, som ehuru verksamma icke taxerats nämnda år. Säker uppgift om antalet i verkligheten befintliga bolag finnes nämligen endast beträffande bankbolagen, som nu äro 30, och försäkringsaktiebolagen, som äro 45. För övriga bolag är man hänvisad till sannolikhetsberäkningar. Enligt från patent- och registreringsverket erhållna uppgifter hava under tiden 1 januari 1897—30 april 1931 registre- ; rats tillhopa 29 992 aktiebolag och solidariska bankbolag. Under samma tid hava av dem omkring 14600 registrerats såsom försatta i likvidation eller i konkurs, och man kan förutsätta, att de flesta av dessa efter av- slutad likvidation eller konkurs numera äro upplösta. Säker uppgift i sistnämnda avseende står icke att erhålla, då i många fall anmälan till registret icke gjorts om likvidationens eller konkursens avslutande. Man torde vidare kunna taga för visst, att ett icke ringa antal bolag i verklig- heten upphört utan formlig likvidation, och det är även känt, att åtskil- liga bolag, ehuru troligen icke särdeles många, faktiskt bestå utan att dock idka någon verksamhet. Det synes därför icke vara osannolikt, att antalet i maj 1931 verksamma bolag icke nämnvärt överstigit 10 000, om de ens. uppgått till detta antal.

1 tabellerna Da och Db meddelas detaljuppgifter angående antalet regi- strerade bolag under tiden 1 januari 1897—30 april 1931, sammanställda på grundval av statistisk årsbok och meddelanden från patent- och regi- streringsverket. Det må nämnas, att av de under åren 1913—1931 registre- rade bolagen, tillhopa 18 693, 14 799 eller 79"; % utgöras av bolag, vilkas verksamhet avsett industri, lantbruk eller handelsrörelse. Dessa tal be- lysa det allmänt kända förhållandet, att bolagsformen i Sverige i stor utsträckning användes särskilt inom industrien och handeln. Av ett visst intresse är även att, såsom framgår av primärmateriaiet, antalet bolag med ändamål att idka handel med värdepapper o. dyl. tyckes befinna sig i tillväxt. Sådana bolag registrerades nämligen år 1930 till ett antal av 89 med ett sammanlagt tecknat kapital av 9415 900 kronor och under tiden 1 januari—30 april 1931 till ett antal av 34 med ett sammanlagt tecknat kapital av 13 863 100 .kr.

Några motsvarande sifferuppgifter för utlandet hava icke stått bered- ! ningen till buds. I den av socialiseringsnämnden år 1929 utgivna under- 1 sökningen angående svenska aktiebolags balansräkningar (Statens off. ; utredn. 1929z4, sid. 40) göras emellertid vissa uttalanden samt

jämförelser med Tyskland. Därav framgår, att aktiebolagsformen i Sve- ' rige har en i jämförelse med Tyskland mycket betydande utbredning. Så- l lunda utgjorde år 1908 antalet aktiebolag per en miljon innevånare i Sve— ' rige 909 mot 81 i Tyskland. Medräknas i Tyskland även »Gesellschaften mit beschränkter Haftung» och gruvbolag (»Berggewerkschaften»), blir talet för Tyskland 344 per en miljon innevånare, således fortfarande avse- värt lägre än i Sverige. Enligt samma källa utgjorde det genomsnittliga

' Å r Antal Å r % Antal A 1' % Antal ' !

1 764 1909 ............... 5 695 1921 ............... i 955 1 528 1910 ............... i 634 1922 ............... % 1 074 4'8 1911 ............... 779 1923 ............... % | 047 393 1912 ............... 555 1924 ............... % 1 074 388 1913 ............... 562 1925 ............... % 952 418 1914 ............... ' 562 1926 ............... % 969 443 1915 ............... ' 580 1927 ............... % 904 498 1916 ............... 929 1928 ............... ! 1 076 559 1917 ............... 1 1233 1929...............% 1026 744 1918 ............... % 1526 1930 ............... % 1 113 768 1919 ............... 1508 1/1_=0,/. 1931 357 675 1920 .............. ' 1 244 % 29 992

Tabell Db. Antal i aktiebolagsregiatret under tiden 1/1 1913—30/4 1981 inlörda bo- lag, löt-delade efter verksamhetens art.

Bolagets verksamhet %

Ä 1' Bank— Industri % Handels- % Trulik- % Div. % Summa rörelse 0. lantbruk rörelse % väsen % ändamål % * % 1 !

% 1913 ........................ _ 180 ; 254 39 : 99 562 1914 ........................ 1 157 1 300 : 26 | 79 1 562 1915 ........................ 2 145 i 299 2 59 75 % 580 1916 ........................ _ 237 481 111 ' 100 ; 929 1917 ........................ : 351 i 613 ! 76 , 188 % 1 233 1918 ........................ 5 453 760 % 90 ' 218 % 1 526 1919 ....................... % 2 475 » 787 % 70 , 174 % 1 508 1920 ........................ % 2 443 7 571 % 50 % 176 % 1 244 1.921 ........................ % _ 290 % 496 % 36 % 133 ' 955 1922 .......... _ .............. * 3 297 % 600 % 57 L 117 % 1 074

% 1923 ........................ 1 304 % 550 % 68 f 124 1 1 047 1924 ........................ _ 273 ; 622 ' 62 j 117 1 074 1925 ........................ 1 242 ; 524 % 39 * 146 952 1 1926 ........................ _ 245 % 519 % 39 % 166 969 1 1927 ........................ 1 252 % 470 i 32 % 149 . 904 % 1928 ........................ ' _ 334 % 461 % 35 5 246 1 076 % 1929 ........................ _ 264 1 436 % 50 % 279 1 028 % 1930 ........................ _ 334 % 501 44 % 234 1 113 91—309 1931 ............... _ 110 1 169 15 % 63 357

Summa3 23 i 5 386 5 9 413 % 996 % 2 973 ; 19 693 %

Tabell E. Antalet av de åren 1925, 1927 och 1929 taxerade aktiebolagen och soll- dariska bankbolagen, med undantag av monopolbolngen, ordnade elter kapitalets storlek och inkomstprocenten.

Inkomstprocent t, o. m. 4 %

K 3 11 i 1 5 1 , ,, ._,,_.__,w,_,f , , , j'ijPI'Isipmceniffäm" _ (aktiekapital och 1925 1927 1 1929 1925 1927 , "719a_ reservfondj. "% ; "A '" " "W ' ' Aili/ '— tusental kronor Antal% S,, Antal ?,, Antal "0 Antal 9,19 Antal% 90 Antal S., | 1

T. 0. m. ......... 10 95 1'48 109 1'58 136 179 89 139 116' 1'68 124 1'63 Över 10— 20 119 1'86 139 2'01 168 221 134 2'09 156 2'25 177 238 *" 20— 40 279 435 317 4'58 322 4'2—1 171 2'67 232 32916 298 3'93 40— 60 222 3'46 270 3'90 295 3'89 153 2219 183 265 212 279 2'06 129 1-87 122 1'61 » 60— 80 142 221 174 251 178 234 132

* 80— 100 160 260 178 258 176 232 99 1'54 104 150 112 148 100— 150 239 379 291 421 299 394 202 3-15 204 295 215 2'88

» 150— 200 190 2'96 166 240 180 2.37 103 1'61 116 1'68 138 1'82

» 200— 300 210 3'28 216 313 185 244 109 170 141 204 144 190

* 300— 400 115 1-79 116 1'68 122 1'61 65 1'01 7] 103 79 104 400— 500 80 1-25 71 103 82 1-06 48 075 65 0-94 58 0'76 500— 600 57 0'89 59 0'86 50 066 33 0-5 1 39 0'56 45 059

» 600— 800 61 0-95 56 0'81 53 0-70 45 0-70 45 0-65 49 085

1— 800— 1000 40 0'62 45 0'65 45 0-59 26 0-41 33 0-48 32 0'42

% » 1000_ 2000 91 142 104 150 82 1'08 64 1-00 59 086 71 0-94 % *: 2 000— 3 000 39 0'61 37 054 38 050 28 0-44 32 0-46 28 037 3000— 4000 22 0-34 21 0—30 20 0'26 18 0—20 15 022 22 0-29

» 4000— 5000 10 0'16 14 0-20 12 0'16 8 0—12 10 0-14 14 0'18

» 5000—10000 25 0-39 18 0'26 21 028 21 0-33 22 0-32 25 0-99

10 000 ......... 23 0'36 24 095 21 026 31 0-48 30 0-43 33 0'48

Summa 2219 34-c1l2425 35'o7%2485%32'74 1574| 24-55| 1802 26'06 1998 26112

aktiekapitalet för ett svenskt bolag år 1908 436 000 kr. mot 26 milj. kr. för ett tyskt bolag.

I tabell E meddelas uppgift om de åren 1925, 1927 och 1929 taxerade

* aktiebolagen och solidariska bankbolagen med undantag av monopolbo—

lagen, ordnade dels efter storleken av bolagens kapital i skatterättslig me- ning (aktiekapital och reservfond) och dels efter inkomstprocentens stor- lek. Denna tabell utgör ett sammandrag av de mera detaljerade tabeller, som äro fogade vid betänkandet. För de taxerade bolagen utgjorde kapi—

% K 3. 1) i t a 1 ,_ Inkomstprocent 8—20 _ Inkomstproceut 20—32 % (aktiekapital och 1925 1 1927 1929 1925 1927 1929 % reservfond), " ' " 101/_ % i #7"; " 0% Au_% 0 ' 11; _W— ;” %"o% % tusental kronor Antal Å: %Antal Å, Antal ,,4, tal % A % tal Å, tal % ,; % T. 0, m. ......... 10 140% 2'18 1761 255 217 286 54 084 57% 0321 76 100 % Över 10— 20' 184% 297 182 263 205 270 68, 1'06 56 0'81 65 085 % 20— 40 263' 410 289 418 308 4'06 78* 1—91 69 1—00 66 0-37 % 40— 60 220 343 205 2'96 258 3140 461072 39 056 43 057 % » 60— 80 130 203 119 172 136 179 29% 045 22 0-32 30 0-40 % » 80_ 100 99 1—54 118 171 121 1'60 141022 22 0-32 20 0'26 * :: 100— 150 174 271 197 2'85 219 2'88 57% 0-90 23 0-33 7 0'62 % » 150— 200 105 1'63 125 1'81 108 142 27% 042 26 038 32 042 * . 200— 300 118 1'84 120 174 139 193 23% 0-35 21 0—30 36 0-47 % > 300— 400 87 1'86 98 1'42 119 1'57 14" 022 11 0'16 12 0'16% * » 400_ 500 59 0-92 50 0-72 60 0-79 8? 0-12 5 0-07 6 008 % ., 500_ 600 38 0-59 38 0-55 49 0'65 3! 0-05 8 0.12 9 0-1—1 » 600— 800 45 0-70 47 068 61 0'80 & 012 13 0-19 9 0-12 % 800_ 1000 32 050 30 0-49 37 0-49 5 0—os 6 0-09 9 0.12 i » 1000— 2000 78 1-22 84 1-21 95 125 17; 017 10 014 15 0-19 % >> 2000— 3000 26 041 23 0-33 34 045 5[ 008 7 010 7 009 9 3000— 4000 17 027 22 032 20 0'26 61 009 2 0-03 5 007 % » 4000_ 5000 11 0-17 13 0-19 16 0-21 1% 0-02 4 0-06 4 0-05 -, 5000—10000 10 0'16 18 0'26 17 0-22 6% 0-09 5 0-07 2 003 I » 10000 ......... 12 0-19 20 0-29 32 042 1 0-02 3 0-04 2 003

1 Summa 1848 2832 1974! 2855 2251% 2955 470' 739 4091 591 495 652

talet i medeltal år 1925 768 440 kr., år 1927 755 729 kr. och år 1929 773 074 kr.

För ytterligare belysning av de svenska aktiebolagens och solidariska bankbolagens taxeringar hänvisas till nämnda, vid detta betänkande fo— gade tabeller. Sammandrag av dem meddelas i texttabellerna Fa, Fb, Fc 1 och Fd. För åren 1925, 1927 och 1929 hava säruppgifter meddelats för de %

l 5

s. k. monopolbolagen, nämligen Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet samt bolagen för parti- och detaljhandel med rusdrycker. Framhållas må, att i uppgifterna om taxeringarna för år 1929 icke ingår den del av för- säkringsaktiebolagens inkomst, som belöper å försäkringstagarna i denna deras egenskap, vilket däremot är fallet för de tidigare åren.

Inkomstprocent 32—75 Inkomstprocent över 75 S 11 m m a. ; 1925 #1927 _1929 1925 1927 1929 1925 H 1927 % d 71929 iii % i; % $% 51% % % få 3; Antal % %Antal % %Antal % 55 035 7911-13 771-01 27 0421 23 034; 36 0'4b 460 7'16 560 810 666 877 45 0-69 42 0-62 38 050 15 0-22 11 0-17 15 021 565 879 586 8'49 668 880 38 059 34 0-50 48 063 1 0-02 4 007 7 0-09 830 12-94 945 13'691049 13-32 21 0-32 25 0-37 29 0'38 6 009 %2 0-03 6 0'08 668 10-41 724 10-47 843 1111 17 0-27 11 0-16 13 0-17 _ _ 3 0-04 3 0—04 450 702 458 664 482 6715 014 12 017 10 0—13 _ _ 1 001 1 0-01 381 594 435 629 440 5'80 9 0-14 13 019 25 0-34 3 0—05 10-01 1 0-01 684 10'68 729 10-54 806 10'62 10 0-16 11 0'16 14 Om 1 0-02 1 0-01 1 001 436 680 445 644 473 622 15 0-23 7 0-10 12 0'16 1 002 1 0-01 1 001 476 742 506 732 517 681 10 016 3 004 9 0-12 _ _ _ _ ] 001 291 454 299 453 342 451 1 0-02 3 004 5 0-07 _ _ 1 001 — — 196 3'06 195 281 211 2'78 3 0-05 3 0-04 1 0-01 _ _ _ _ 1 0-01 134 209 147 2-12 155 204 2 0-03 2 0-03 _ _ _ _ _ _ — _ 161 250 163 2'36 172 227 3 005 3 0—04 2 003 1 0-02 _ _ _ _ 107 1'68 117 1'69 125 1'65 5 0'08 .' 007 3 004 2 003 1 001 — — 257 402 263 3'78 266 350 — _ 20-03 10-01 _ _ 1 0-01 _ 98 154 102 147 108 142 1 002 —— _ _ _ _ _ _ _ _ — 59 092 60 0'87 67 083 _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ 30 047 41 0-59 46 0'60 — _ — _ 20-09 _ _ _'_ _% _ 62 0-971 63 0-91 67 0-89 _ _ _ _ — _ _ _ _ _i _ 67 1-051 77 1-11 88 1'16 24413-90%255%3-691299%3-91%% 57 lO-snl 50 0-7—1% 73 0'96%%6 412%100-0616915 100-oo 7591|100-oo

Någon motsvarande utredning rörande den kommunala progressivskatt och den utjämningsskatt, som de svenska aktiebolagen och solidariska bankbolagen haft att utgöra, har icke verkställts. I texttabell G meddelas grundval av statistiska centralbyråns publikationer om skattetaxerin- garna uppgift om sammanlagda grundbeloppet till dessa skatter för bola- gen under åren 1922—1930. I två. vid betänkandet fogade tabeller lämnas uppgift om den för de olika städerna och vissa kommuner å landet tillgäng- liga andelen av den kommunala progressivskattens grundbelopp för aktie— bolag och solidariska bankbolag enligt taxeringarna åren 1929 och 1930. Den ena av sistnämnda tabeller upptager även landskommunernas och köpingarnas sammanlagda andel i den kommunala progressivskatten.

Tabell Fa. Antalet taxerade bolag. A n t a 1 b 0 l a g Är medinkomstprocent t 0. in, 4 % 4—8 8—20 % 20—32 % 32—75 % över 75 Summa. 1913 ................ 1 089 % 1 118 1 660 % 454 296 i 143 4 760 % 229 235 349 9-5 62» % 30 1000 | 1917 .................. 777 808 1 649 1 008 1 323 ! 788 % 6 353 % 122 % 127 26'0 15'9 20'8 124 % 100'0 1 1920 .................. 1 233 1 110 2 272 1 187 1 313 * 467 7 582 % 16'3 146 300 15'7 17'3 . 61 1000 1921 .................. 1 377 1 293 2 247 867 762 % 287 ! 6 833 % 202 189 329 127 11-; % 4-2 1000 1925 .................. 2 219 1 574 1 848 470 244 ; 57 6 412 % 34-73 246 238 7-3 38 * 0-9 100'0 1927 .................. 2 425 1 802 1 974 409 255 50 6 915 % 35'1 261 285 5'9 37 0' 7 100'0 1929 ................. 2 485 % 1 998 2 251 495 289 % 73 % 7 591 % v 327 % 26'3 % 29-7 65 : 3'8 1 1'0 ! 100'0 Tabell Fb. Bolagens kapital. % Sammanlagt kapital, tusental kronor År medinkomstprocent

t_ o. m, 4 4_s s_eo % 20_3=1 % 32_75 % över 75 Summa

1913 .................. 360 284 % 694 507 1 337 266 % 304 917 % 59 503 5 514 2 761 991 % 13'0 25'2 48'4 II"!) 22 O's 100'0

1917 .................. 272 373 235 050 1 652 312 543 218 688 201 245 278 3 636 432 % 7.5 6'5 454 149 189 68 100'0

1920 .................. 663 217 1 168 171 2 996 970 813 041 491 697 190 765 6 323 861 % 105 185 474 128 7'8 30 1000

1921 .................. 1 110 754 1 251 530 2 626 863 780 140 371 557 51 946 6 192 790 % 17'9 2029 424 126 6'0 0'9 100'0

1925 .................. 1 621 710 1 693 311 1 329 019 186 739 30 948 5 516 4 867 243 % 33'3 34'8 27'3 3'9 0'6 01 1000

1927 .................. 1 671 622 1 618 964 1 628 728 272 156 28 996 5 390 5 225 856 % 320 31'0 3l'2 5'3 05 01 1000

1929 .................. 1 318 718 1 977 371 2 340 150 187 783 41 620 2 666 5 868 308 224 327 39.9 32? 0-7 % 0—1 100'0

Tabell Fc.

bankbolag åren 1913, 1917, 1920, 1921, 1925, 1927 och 1929. Bolagens taxerade belopp.

Taxerat belopp, tusental kronor

Är medinkomstprocent % t o m. 4 4_s 8—20 %% 20—3—2 % 32—75 %över 75 Summa 1 * ' 1913 .................. 7 345 1 44 408 148 831 75 J:OO 26 650 17 305 319 939 % 23 13'9 467. 236 83 5'4 100'0 1917 ................. % 5 923 % 14 296 210 620 140 609 331 847 357 422 1 060 717 1 o-a ? 1—3 191- 133 31-3 337 1000 % 1920 .................. % 12 192 % 77 110 % 393 420 204 709 227 865 229 839 1 145 135 % % % 1'1 67 1 343 1 179 19—9 20; 1000 1 ' . 1 1921 .................. % 22 549 % 82 074 342 190 7 198 792 154 628 88 739 888 972 1 % % 2 5 1 92 38' 5 224 174 10" U 100" 0 % 1 % 1925 .................. % 36 385 % 99 638 159 350 47 641 12 953 8 839 364 806 % 100 1 27'3 437 130 36 W 24 1000 % 1927 ................. % 36 041 % 96 930 193 669 70 271 12 227 8 768 417 906 % | 81; % 232 % 46; 168 29 21 1000 * 1929 .................. % 25 481 % 114 749 257 512 43 059% 16 969 4 181 461 951 1 5--— ! 241- 559 9—3 » 39 0-9 . 100'0 Tabell Fd. Bolagens inkomst- och förmögenhetsskatt. % % Skatt.tusenta1kronor ! » l * i * '— Ai mediukomstprocent t. o. m, 4 % 4—8 % 8 20 _ 20_32 % 32—75 % över 75 Summa 1 1 * ! 1913 .................. 183 % 1 314 % 5 497 3 638 1434 % 1009 13 075 1-4 1 10-11 % 421 271» 11-11 7-7 100» 1917 .................. 148 % 417 % 8173 6869 17 977 20 811 54 395 % % 0'3 % O's 15'11 121; % '3'0 383 100'0 % 1920 ................. 284 3 541 35 283 25 239 33 095 39 966 137 408 % 0'2 % 21; 25'/ 183 24'1 29'1 ]00'0 1921 ............... 592 % 4 237 34 361 27 778 24 832 17 629 109 429 % 0'5 % 39 314 , 25'4 227 161 1000 1 1925 .................. 928 % 4 347 14 721 6 448 % 2 022 1 716 30182 % 21'3 6'7 57 1000 1 % 9 040 1 799 1 592 33 890 % 267 5-3 & 100'0 1 1929 ................. 554 % 4 398 19 843 4 863 % 2 250 704 32 612 1 * % 149 ? (ha 22 1000

Tabell G. Taxeringarna till kommunal progressivskatt och utlämningsskatt lör svenska aktiebolag och solidariska bankbolag för åren 1922—1930 (för åren 1922-— 1928 den kommunala progressivskattens kommunandel och utiämningsandel).

I % Kåirszlil-nålmftm- Utjämningsskatt, % grundbelopp: grundbelopp, Å 1' * kronor (åren kronor (åren 1922—1928 ””.—1928 skattens kommun- progressivskattens andel) utjämningsandel) % 1922 .................................... % 5 032 010 1 677 336 % 1923 .................................... - 3 822 271 1274 091 % % 1924 .................................... % 3 721416 1240 472 % 1925 .................................... 3 686 469 1 228 823 1 1926 ................................ . 3 894 010 1 298 004 % 1927 .................................... 3 738 439 ? 1 246 147 i 1928 .................................... 4 801 136 1 500 379 1929 ................................... 2 653 168 1 884 389 1930 .................................... 3 204109 1 068 036

Jämförande En undersökning av aktiebolagsbeskattningen i Sverige och vissa andra ni:;gf'fååm länder har är 1927 på uppdrag av Sveriges industriförbund verkställts av de bolausbe- docenten Erik Lindahl. Resultatet därav har framlagts i en publikation: igår-329311 Jämförande undersökning av industriens beskattning i Sverige och ut— vissa andra landet, Sveriges industriförbund, Stockholm 1927. För undersökningen luder- utvaldes dels åtta namngivna svenska aktiebolag och dels fyra fingerade bolag, vilka antagits ha olika årsvinst resp. 5, 10, 18 och 36 % av aktie- kapitalet —— och en därefter avpassad utdelning men eljest vara sinsemel- lan likställda i beskattningsavseende. Samtliga direkta årliga skatter, som hänförde sig till den är 1924 intjänade vinsten, medräknades, vare sig de erlades av bolagen själva eller av aktieägarna för utdelning å och inne— hav av aktier. De i jämförelsen ingående länderna voro — förutom Sve— rige — Norge, Danmark, Holland, England, Belgien och Frankrike.

Uti en i Ekonomisk tidskrift år 1928 intagen uppsats: Några siffror till belysande av de svenska industribolagens skattebelastning 1912 och 1924 har Lindahl kommenterat sin förenämnda undersökning och därjämte meddelat uppgifter rörande bolagens beskattning i Sverige enligt de åren närmast före världskriget gällande bestämmelser. Syftet med denna upp— % sats var att belysa storleken av den skatteökning för de svenska industri- % företagen, som under tiden mellan nämnda år inträtt till följd av de all— ? männa utgifternas stegring och den förskjutning av skattetrycket till _1 bolagens nackdel, som ägde rum genom 1919 och 1920 års skattereformer.

Att här närmare redogöra för de vid nämnda undersökningar använda metoderna och de vunna resultaten anser beredningen icke vara erforder-

ligt, ehuru resultaten äro av stort intresse, utan hänvisas härutinnan till Lindahls redogörelser. Resultatet av den första undersökningen har Lin- dahl i nämnda uppsats sammanfattat sålunda: »Undersökningen gav till resultat, att de svenska siffrorna för den procentuella skattebelastningen av industribolagens vinster på det hela taget voro ganska höga i för- hållande till de andra länderna. Särskilt markant var Sveriges ställning % med hänsyn till storleken av den merbeskattning, som de ifrågavarande

företagen såsom aktiebolag voro underkastade i jämförelse med andra. företag, exempelvis handelsbolag. På grund av den dubbla beskattningen av aktiebolag och aktieägare till både stat och kommun kom Sverige här upp till satser, som i regel lågo avsevärt högre än motsvarande procenttal i de andra länderna. Vad angår bolagsvinsternas totala skattebelastning var läget visserligen ej fullt så ogynnsamt. Rangplatsen att vara den nation, som har det högsta skattetrycket, måste sålunda avstås åt Norge. I förhållande till de andra länderna varierade ställningen något, beroende på. olika antaganden rörande aktieägarnas förmögenhetsförhållanden och medborgarskap. Men i stort sett kunde fastslås, att Sverige även i detta avseende hörde till de tyngst beskattade länderna.» Anledningen till den anmärkta höga bolagsbeskattningen i Sverige fann Lindahl i främsta rummet vara den starka progressiviteten i skatteskalan för bolagen och den dubbla beskattningen av bolagsvinsterna, d. v. s. hos såväl bolagen som aktieägarna. I den första redogörelsen framhöll han tillika, att Sve- rige måste framstå speciellt ogynnsamt för sådana industrier, som vore i hög grad räntabla. Gällde det att välja ett lämpligt produktionsland i ett fall, då på grund av en teknisk uppfinning eller särskilda marknads— förhållanden höga vinster vore att förvänta, komme Sveriges skatteväsen- de att verka avskräckande. Men att just dessa högt räntabla industrier vore av särskilt värde för ett land, behövde ej närmare framhållas.

I den senare uppsatsen konstaterade Lindahl, att de svenska aktiebola— gens beskattning vid tiden före världskriget låg på en avsevärt lägre nivå än för det dåvarande (år 1928) —— ett förhållande som i viss mån hade mot- svarighet i utlandet —— samt att Sverige haft bättre förutsättningar än många andra länder att förläna sina aktiebolag en från internationell syn- punkt gynnad position i skattehänseende. I utlandet hade nämligen de kraftiga skattehöjningarna för bolagen mestadels betingats av den avse— värda ökning av det allmänna skattetrycket, som direkt eller indirekt för- orsakats av världskriget. I Sverige däremot hade i större omfattning än i flertalet andra länder bolagsvinsternas stegrade dubbelbeskattning varit orsak till att deras totala beskattning drivits upp så högt. Hade skatte- stegringen för de svenska bolagen fått ske mera i takt med den allmänna ökningen av skattetrycket, skulle bolagsvinsternas beskattning i Sverige varit lägre än i konkurrensländerna. En sänkning av aktiebolagsvinster- nas beskattning till i stort sett samma nivå som för handelsbolagens vin— ster skulle nämligen även efter den stegring av utdebiteringsproeenten,

som bleve en följd av borttagandet av bolagsvinsternas merbeskattning — i flertalet fall föra bolagsvinsternas beskattning i Sverige under skatte- nivån i de främmande länder, undersökningen omfattade.

Lindahls ifrågavarande undersökningar lämna ett intressant bidrag till frågan om det svenska näringslivets, enkannerligen industriens ställning i skattehänseende i Sverige i jämförelse med motsvarande förhållanden i ut— landet. Undersökningarnas begränsade räckvidd, bland annat det förhål- landet att de ej behandla aktiebolagsbeskattningen i vissa storindustriella länder, såsom Tyskland och Förenta Staterna, har dock nödvändiggjort förnyade undersökningar i ämnet. Anledning härtill har ytterligare le- gat däruti, att ändringar i beskattningsreglerna sedan år 1924 genomförts på flera håll, vadan de i undersökningarna meddelade uppgifterna i vissa hänseenden icke längre hava aktualitet. Härvid må erinras om de lind- ringar i bolagsbeskattningen, som för Sveriges del inträtt genom B-skat- ten avskaffande och upphävandet av den s. k. kedjebeskattningen. Det har även ansetts önskvärt, att undersökningarna på vissa punkter ytterli- gare fördjupades. På grund härav har Lindahl för beredningens räk- ning jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande verkställt en dylik undersök- ning. En redogörelse härför framlägges i Lindahls såsom bilaga till detta betänkande, del II, fogade arbete: Aktiebolagens beskattningiSverige och utlandet, en jämförande undersökning.

Då det tillika befunnits vara av intresse, att den statliga inkomst— och förmögenhetsbeskattningen i främmande länder, närmast bolagens be- skattning, belyses i avseende å sin tyngd och konstruktion något mera i detalj än som för det av Lindahl uppställda syftet varit behövligt, sär- skilt beträffande skatteskalornas utformning, har är 1929 dåvarande pro— fessorn, numera generaltulldirektören Nils Wohlin efter Kungl. Maj:ts uppdrag för beredningens räkning verkställt utredning härom. Resultatet härav framgår av Wohlins vid detta betänkande, del II, fogade arbete: Jämförande undersökning av den statliga inkomst— och förmögenhetsbe- skattningen i vissa länder med särskilt avseende å den statliga bolagsbe— skattningen. Wohlin har därjämte tillhandahållit beredningen en prome- moria angående i vissa utländska skattelagar förekommande bestämmelser rörande s. k. holdingbolag, Vilken promemoria likaledes fogas såsom bilaga till detta betänkande, del II.

Att här meddela en utförligare redogörelse för de av Lindahl och Wohlin sålunda verkställda undersökningarna lärer icke behövas, utan hänvisas till bilagorna, därvid särskilt må framhållas avdelning 4, undersökningens huvudresultat, i Lindahls undersökning, sid. 76 0. f., samt de i Wohlins un— dersökning å sid. 68 0. f. meddelade sammanfattande synpunkterna.

Av de verkställda undersökningarna framgår, att den svenska bolags- beskattningen i sin helhet betraktad, d. v. s. den statliga och den kommu- nala tillsammantagna och med beaktande av såväl bolagens egna skatter som de på aktieägarna belöpande, måste i jämförelse med motsvarande

beskattning i andra länder betecknas såsom osedvanligt hög för bolag med hög inkomstprocent samt även vid måttlig inkomstprocent såsom ganska tyngande, särskilt för små aktieägare. Bolagsvinsterna beskattas i Sverige överhuvud taget — utom beträffande bolag, vilkas vinst är mycket låg i förhållande till kapitalet och som fondera sin vinst — avsevärt starkare än annan inkomst. Särskilt framträdande är i vårt land den kommunala merbeskattningen av bolagsvinsterna.

Den totala beskattningen av bolagsvinster, som belöpa å inländska aktie- ägare, är i Sverige i allmänhet lägre än i Norge, Finland, Frankrike och Tyskland men högre än i övriga av undersökningen berörda länder, näm_ ligen Danmark, Holland, Schweiz, Förenta Staterna, England, Belgien och Italien, utom beträffande bolag med låg inkomstprocent. För aktieägare med hög taxering är beskattningen av bolagsinkomster dock högre i Eng— land än i Sverige.

Även utländska aktieägare beskattas hårdare i Norge, Finland, Tysk- land och Frankrike äni Sverige, men i övriga av undersökningen berörda länder är deras beskattning lägre än i Sverige. Särskilt må framhållas, att Danmark och Holland sakna personlig beskattning av utländska aktie- ägare. I de schweiziska kantonerna Ziirich, Basel och Geneve förekommer icke annan beskattning av utländska aktieägare än en låg kupongskatt (3 %) till förbundet. Då i dessa länder de på bolagen fallande skatterna i stort sett äro lägreän bolagens egna skatter i Sverige, kunna svenska företagare erhålla skattelättnader genom att göra sina kapitalinvesterin— gar i bolag därstädes i stället för i svenska bolag. Alldeles särskilt gynn- samt är Holland, i händelse bolagsvinsterna fonderas, i det att där skatt påföres bolag endast för den del av vinsten, som utdelas.

För s. k. holdingbolag erbjuda, förutom Holland, även Luxemburg och ett flertal schweiziSka kantoner avsevärda förmåner framför Sverige och flertalet andra stater.

Liksom i Sverige beskattas bolagsvinsterna i de flesta främmande län- der hårdare än andra inkomster, men denna merbeskattning ligger i Sve- rige högre än annorstädes, utom då bolaget har jämförelsevis låg inkomst- procent och aktieägarna äro högt taxerade, i vilket fall Sverige överträf- fas av Frankrike, Finland och Schweiz. Särskilt framträdande är mer- beskattningen av svenska aktiebolag med mycket hög inkomstprocent.

Lindahls förnyade undersökning bekräftar i allt väsentligt riktigheten av det i hans förra undersökning erhållna resultatet. Bolagsvinsternas * höga beskattning i Sverige beror alltfort icke i första hand på skattetryc-

kets allmänna höjd, även om den kommunala beskattningen i Sverige mer— . endels är jämförelsevis hög, utan finner sin förklaring i bolagsvinsternas kraftiga merbelastning i förhållande till annan inkomst på grund av de starkt progressiva skatteskalorna för bolag och den såväl statliga som kommunala dubbelbeskattningen av bolagsvinsterna.

Lindahls undersökning, som närmast behandlat valda fall, lämnar icke _ upplysning om i vilken omfattning bolagsvinsterna i Sverige i verklig- heten blivit föremål för de skattesatser, som befunnits vara högre än i utlandet. En fullständig undersökning härutinnan skulle kräva tillgång till hela deklarationsmaterialet för riket, enär det eljest icke vore möjligt att erhålla klarhet om de utdelade vinsternas fördelning å de olika aktie— ägarna. En dylik undersökning har på grund av materialets vidlyftighet icke kunnat komma i fråga. Däremot kan ur beredningens undersöknin- gar rörande bolagens taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i Sverige vissa år (jämför texttabellerna E och Fa) utläsas, att det stora flertalet bolag haft relativt låg inkomstprocent och alltså fått sin in— komst— och förmögenhetsskatt beräknad efter relativt måttlig skatte— sats. Många av dessa bolag med låg inkomstprocent representera ett obetydligt kapital. De taxerade beloppen för dessa sistnämnda bolag äro alltså genomsnittligt små, och deras skatter äro därför av ringa storlek, absolut taget. Deras andel i den statliga bolagsskatten är även ringa; år 1929 erlade sålunda 2 485 eller 327 % av samtliga taxerade bolag tillhopa blott 1'7 % av hela den på bolagen fallande inkomst- och förmö— genhetsskatten. Annorlunda ställer det sig för de mera räntabla bolagen. Nämnda år erlade 2251 bolag med taxerad inkomst överstigande 8 men ej 20 % av kapitalet, utgörande 29'7 % av hela antalet taxerade bolag, 60'8 % av hela den på bolagen fallande inkomst- och förmögenhetsskatten. För bolag med inkomstprocent i gruppen 20—32 % nämnda år, tillhopa 495 eller 65 % av hela antalet, utgjorde andelen i den totala skatten 14'9 %. Det är alltså tydligt, att Lindahls slutsatser äga praktiskt värde. Det är icke allenast i undantagsfall, som bolagsvinsterna i Sverige drabbas av förhållandevis hög beskattning, utan dylika fall äro talrika.

Beredningen övergår härefter till frågan om de verkningar med avse- ende å industriens kapitalförsörjning och konkurrensförmåga, som åstad— kommas av den för Sveriges del påvisade höga beskattningen av bolags- vinsterna. Principiella synpunkter på denna fråga framläggas av Lindahl i hans förenämnda utredning: Aktiebolagens beskattning etc., avd. 1: Grundläggande synpunkter. I anslutning till Lindahl vill beredningen härvid först behandla frågan om verkningarna av den totala skattebelast- ningen av bolagsvinsterna, således omfattande både de av aktiebolagen och de av aktieägarna erlagda skatterna.

Lindahl framhåller till en början, sid. 10 0. f., att, då den totala skatte- belastningen av inländska aktieägare är större i ett land än i ett annat, det vid i övrigt lika omständigheter är ekonomiskt fördelaktigt för aktie- ägare i det förra landet att jämte sitt kapital flytta över till det se- nare. En sådan överflyttning av kapital minskar kapitaltillgången i det förra landet och ökar därigenom ränteläget därstädes samtidigt som i det senare landet ränteläget sänkes till följd av ökad kapitaltillgång. In-

. ._-__ ..... ...-D.A..—

dustrien i det förra landet blir därigenom begränsad till kapitalinveste- ringar, som lämna högre avkastning, medan i det senare landet de lägre skatterna möjliggöra kapitalinvesteringar även i företag med i och för sig sämre räntabilitet.

De av Lindahl utförda undersökningarna visa, såsom redan påpekats, att den totala beskattningen av aktiebolagsvinster, då delägarna äro in— » ländska, i Sverige är högre än i flertalet av de undersökta länderna.

Beredningen finner sålunda, att vårt skattesystem kan vara ägnat att uppmuntra inländska kapitalister att utflytta till åtskilliga länder samt att motverka kapitalisters inflyttning från samma länder.

I fråga om den totala skattebelastningen a'u utländska aktieägare framhåller Lindahl, att hög beskattning av dylika aktieägare motverkar tillflöde till landet av utländskt kapital, enär nettoavkastningen av kapi— talet vid sådan placering efter avdrag av skatterna blir lägre än vid pla- cering i ett annat land med skonsammare behandling av utländska ak- tieägare. Detta gäller, vare sig den totala belastningen träffar både ak- tiebolagen och aktieägarna personligen eller den träffar endast endera av dessa kategorier.

De av Lindahl utförda beräkningarna Visa, att de av de undersökta länderna, som äro förmånligare för inländska aktieägare än Sverige, också i stort sett äro förmånligare för utländska aktieägare, och att bland nämnda länder framför allt Holland, Schweiz och Danmark erbjuda särskilt fördelaktiga villkor.

Av dessa förhållanden finner sig beredningen kunna draga den slutsat- sen, att åtskilliga länder äro i beskattningsavseende mera tilldragande för främmande kapital än Sverige. Det bör emellertid framhållas, att, då det gäller företag med jämförelsevis låg inkomstprocent, Sverige i be— skattningsavseende erbjuder större fördelar än vissa av nämnda länder.

Lindahl berör vidare det fall, att beskattningen avv enbart aktiebolagen (således utan tillägg av aktieägarnas personliga skatter) i ett land är hårdare än den totala skattebelastningen av utländska aktieägare i ett an— nat land. I dylikt fall blir det i beskattningsavseende lönande för kapitalister i det förra landet att exportera kapital till det senare landet. Den per- sonliga skatten i kapitalistens hemland med tillägg av den totala skat- ten i det främmande landet blir nämligen då lägre än den personliga skatten med tillägg av bolagsskatten i hemlandet.

Enligt Lindahls undersökningar är såsom förut påpekats den totala beskattningen av utländska aktieägare i Danmark, Holland och de un- dersökta kantonerna i Schweiz i stort sett lägre än enbart aktiebolags- skatten i Sverige.

Beredningen finner sig sålunda kunna konstatera, att det är i beskatt- ningsavseende lönande för i Sverige bosatta kapitalister att placera sitt kapital i Vissa främmande länder i stället för att placera det i svenska aktiebolag. '

I fråga om den merbeskattning, som drabbar bolagsvinsterna i jämfö— relse med andra inkomster, skiljer Lindahl i sin undersökning på tre olika fall, a) att full rörlighet föreligger både för kapitalet och kapitalisterna, b) att kapitalisterna äro bundna vid hemlandet men att kapitalet är rör- ligt, och 0) att även kapitalet är bundet till resp. länder.

För det första av nämnda fall bestämmes kapitalets vandringar icke av merbeskattningens storlek i och för sig utan av det totala skattetryc- kets höjd. Men om det totala skattetrycket i ett land sammanställes med siffrorna för merbeskattningen i samma land, får man en uppfattning om i vilken mån en hög total skattebelastning av bolagsvinsterna är en följd just av merbeskattningen och i vilken mån följaktligen möjlighet finnes att minska denna totala skattebelastning enbart genom en utjämning av skattetrycket inom landet, varigenom landets aktiemarknad skulle göras mera tilldragande ur internationell synpunkt. Genom jämförelse mellan siffrorna för merbeskattningen i olika länder erhålles upplysning om i vilken mån den totala skattebelastningen av bolagsvinster i vissa länder mer än i andra sålunda är beroende, icke av skattetryckets all— männa höjd, utan av merbeskattningen, eller m. a. o. i vad mån skatte- systemet såsom sådant är orsak till de hinder för industriens kapitalför— sörjning, som enligt det förut anförda vållas av hög total skattebelast- ning av bolagsvinsterna. Lindahl framhåller emellertid också, att även om den totala beskattningen av bolagsvinster i ett land är tämligen mått- ligt tilltagen i förhållande till motsvarande beskattning i främmande län- der och industrien i landet således absolut taget ej har det i skatteavse- ende sämre än i andra länder, en relativt hög merbeskattning av bolags- vinsterna kan innebära, att landet missgynnar sin industri genom att un- derlåta att begagna sina på det allmänna skattetryckets lägre höjd grun- dade förutsättningar att genom lägre skattesatser göra sin industri be- gärlig för utländskt kapital. En utjämning av den på bolagsvinsterna fallande merbeskattningen skulle ock, enligt vad Lindahl närmare utveck- lar å sid. 14 0. f. i sin undersökning, såvitt utjämningen icke driver upp det allmänna skattetrycket alltför högt, verka stimulerande på obliga— tionsmarknaden. En lindring av bolagsbeskattningen skulle nämligen öka aktiebolagens möjlighet att öka sitt eget kapital och därigenom skapa förutsättningar för vidgad användning av obligationer för tillgodoseen- de av bolagens lånebehov.

I fråga om kapitalister, som äro bundna vid hemlandet men äga möj- lighet att fritt förflytta sitt kapital, komma kapitalrörelserna i första hand att påverkas av resp. länders totala beskattning av utländska kapi- talisters kapitalplaceringar. I den mån bolagsvinsternas merbeskattning är orsak till den höga totala beskattningen, blir den emellertid indirekt av betydelse för de internationella kapitalrörelserna. Men alldeles oav- sett om en hög totalbelastning å bolagsvinsterna i ett land föreligger eller ej, kan en hög merbeskattning av dylika vinsteri ett land göra kapitalister

av förevarande typ obenägna att placera sitt kapital i inhemska aktier. De föranledas att välja andra placeringar, och i den mån den allmänna räntenivån inom landet genom utbuden av dylikt kapital sjunker under vad utlandet erbjuder, lockas kapitalet ur landet. Bolagsvinsternas mer— beskattning Såsom sådan kan alltså verka såsom en självständig orsak: till kapitalexport.

Även det kapital, som är stationärt inom landet, och beträffande vilket av ett eller annat skäl kapitalexport ej är att befara, kommer genom merbeskattning av bolagsvinsterna att avhållas från placering inom lan- dets industri. Ju större merbeskattningen är, desto mera begränsas näm- ligen möjligheterna att sysselsätta kapitalet inom industrien lika fördel- aktigt som på andra håll. Men denna verkan är icke begränsad till för- hållandena inom landet. Om i ett annat land industrien har lättare att- erhålla inhemskt kapital än i det egna landet, har det andra landets in- dustri större möjligheter att göra sig gällande än industrien i det egna landet.

Lindahls beräkningar giva nu vid handen, att merbeskattningen av ak— tiebolagsvinster, om man frånser bolag med låg inkomstprocent, i Sverige är påfallande hög i jämförelse med vad fallet är i de flesta andra länder.

Beredningen drager av det sist anförda den slutsatsen, att den höga to— tala skattebelastning av bolagsvinster i Sverige, som förut påvisats, i be— tydande grad kan tillskrivas den utformning av skattesystemet, varige- nom merbeskattningen av bolagsinkomster gjorts jämförelsevis högre än vad som i allmänhet förekommer, samt att denna merbeskattning kan vara ägnad att medföra ogynnsamma verkningar för den svenska industrien.

De resultat, som enligt beredningens mening kunna dragas av Lindahls utredning, synas kunna sammanfattas sålunda. Den totala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra länder är så hög, att den måste antagas i den mån icke andra omständigheter tilläventyrs verka i annan riktning icke blott lägga hinder för kapitalimporten utan även leda till kapitalexport och alltså i dubbel måtto föranleda sämre till- gång till kapital i landet, än fallet skulle vara vid lägre beskattning. Detta resultat är mindre en följd av det allmänna skattetryckets höjd än av vårt skattesystem, som medför, att bolagsvinsterna bliva högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Genom lindring av bolagsvinsternas merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigef nom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella kon- kurrensen. Även den svenska obligationsmarknaden skulle därav kunna påverkas gynnsamt och industriens beroende av bankernas långivning minskas.

Beredningen.

”'å'” ."" ende angivna utredningsresultaten böra föranleda positiva förslag från omliosmnu . . .. . .. .. . .. av bolagens beredningens slda. Harvrd hava aven foljande synpunkter synts bora beskattning. beaktas. 133322? För ett land med överflöd på kapital är det naturligtvis i sin ordning, bozagwastea att kapitalexport äger rum. Denna kapitalexport bör emellertid ej få ske ""” lie-”m"- på den inhemska industriens bekostnad; kapitalöverflöd föreligger ej, förr- mng' än det inhemska behovet blivit tillgodosett. Detta är en omständighet av vikt att beakta; vare sig överflöd på kapital råder eller ej, måste det till- ses, att det kapital som finnes ej söker placering i utlandet, förrän den inhemska industriens kapitalbehov blivit fyllt. Det synes antagligt, att en sådan kapitalflykt till utlandet, som inkräktar på industriens kapitalför- sörjning, även vid riklig tillgång på kapital kan befaras äga rum vid en i jämförelse med förhållandena i andra länder hög beskattning av det i industrien investerade kapitalet.

Vad nu sagts om industriens kapitalförsörjning i allmänhet äger till— lämpning oavsett om den sker genom aktier eller obligationskapital. Om nu någon påfallande merbeskattning ej sker av obligationsräntor men väl av bolagsvinster såsom sådana, skulle möjligen kunna göras gällande, att industrien kan undgå den höga beskattningen genom att anlita obliga- tionslån. Häremot kan i första hand genmälas, att obligationslån ej kunna ersätta aktiekapital. Det är åtminstone för vårt lands vidkom- mande knappast möjligt för industrien att utsläppa obligationslån utan att kunna bjuda nöjaktig realsäkerhet, och denna blir ej större därför att aktiekapitalet är litet. Tvärtom utgör aktiekapitalet, sett från långivar- nas synpunkt, en säkerhetsfond, varför ett stort aktiekapital med bakom- liggande realvärden underlättar upplåning genom obligationer. Det måste alltså finnas en viss proportion mellan aktie- och obligationskapi- tal. Härav är klart, att om placering i aktier försvåras, så försvåras även placering i obligationer. En ogynnsam proportion mellan bolagens egna fonder och främmande kapital medför dessutom, att vinstchanser och för- lustrisker fördelas på mindre kapitaltillgångar, varigenom aktiekursernas fluktuationer ökas. Det må även framhållas, att obligationer i regel äro till sin natur vida mera rörliga länderna emellan än aktier och att det sär- skilt för ett mindre land måste anses vara av vikt, att ändrade konjunk- turer ej giva utslag i mycket våldsamma kapitalrörelser till och från landet.

Nu anförda förhållanden göra, att beredningen saknar anledning sys- selsätta sig med frågan, huruvida kapitaltillgången inom landet i verklig— heten är knapp eller riklig, ett spörsmål, som för övrigt torde få besva- ras olika vid olika tidpunkter.

Om det således torde få anses uppvisat, att bolagsvinsterna i Sverige äro föremål för relativt hög beskattning och att denna höga beskattning är ägnad att försvåra kapitalinvestering i sådana företag — enkanner-

! ! l

ligen inom industrien och handeln — som arbeta såsom aktiebolag, upp- ställer sig den frågan, huruvida en lindring av bolagsvinsternas beskatt- ning kan vara ägnad att -— genom den ökning av skattetrycket å andra beskattningsföremål, som är förbunden med en sådan lindring — med- föra olägenheter å andra håll. Detta är icke alldeles uteslutet. Bered- ningen har därför ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt denna fråga ; och i första hand inriktat sig på att undersöka, i vilken mån det är möj-

ligt att åvägabringa en utjämning av skattetrycket bolagen emellan. Så- som nedan närmare utvecklas, har detta befunnits genomförbart uti icke oväsentlig omfattning. Det har av undersökningarna tillika framgått, att i den mån bolagen, såsom grupp betraktade, ansetts böra erhålla skatte— lättnad, ersättning för de skatter, som därigenom skulle frånhändas det allmänna, kan erhållas utan att andra näringar såsom sådana, exempel- vis jordbruket, eller socialt svagt ställda enskilda personer bliva hårdare belastade än hittills. Beredningens förslag i sistnämnda hänseende, när— mare utvecklat i femte kapitlet av detta betänkande, går i huvudsak ut på att ersättningen för de bortgående skatterna skall åläggas de mera bemedlade skattskyldiga, inom vilkas krets bolagens intressenter i bety- dande utsträckning äro att söka.

Måhända kan det tyckas, att vid sådant förhållande den lindring av bo- lagens beskattning, som av beredningen föreslås, vore jämförelsevis be— tydelselös. Härvid är emellertid att märka, att ur bolagens synpunkt vid kalkyleringen av bolagens driftkostnader och därmed för bolagens konkurrenskraft gentemot utlandet bolagens egna skatter spela en stor roll. De betraktas regelmässigt såsom en omkostnad för företagen, me- dan delägarnas personliga skatter närmast betraktas som en belastning av de tillgångar, som stå till buds för deras levnadskostnader eller för kapitalökning. Detta betyder, att, när det gäller att bedöma industriens konkurrenskraft, skatten på aktiebolagen äger avsevärt större betydelse än skatten på aktieägarna. Den förra skatten representerar i stort sett merbeskattningen av bolagsvinsterna, och, såsom Lindahls utredningar visa, är det denna merbeskattning, som för industriens kapitalförsörjning är särskilt ogynnsam. I sådant avseende må här allenast, i anslutning till det föregående, framhållas, dels att, när det gäller för en kapitalist här i landet att välja mellan placering i ett svenskt företag och placering i ett utländskt sådant. hans personliga skatt i båda fallen är enahanda, och att det blir storleken av skatten på själva företagen, som blir av betydelse för hans kapitalplacering, dels att, när en utländsk kapitalist har att välja ; mellan placering i utlandet och placering här i landet, storleken av den

personliga skatt, som träffar kapitalister här i landet såsom sådana, är utan varje betydelse. Den här ovan förebragta argumenteringen äger följaktligen relevans även för det fall att den ifrågasatta. utjämningen medför en ökad personlig skatt för aktieägarna.

Beskattas det i aktiebolagets form drivna näringslivet hårdare än det, som drives i andra former, motverkas härav bildandet av aktiebolag och

Utbytande av bolagens pro- gressiva be skattning mot proportionell beskattning.

mindre effektiva verksamhetsformer gynnas. I vårt land har i viss ut—' sträckning förmärkts en sådan tendens. Bl. a. hava ekonomiska förenin- gar bildats även i sådana fall, där aktiebolagsformen synts vara den na— turliga. Nu är det visserligen obestridligt, att en betydande aktiebolags— bildning alltjämt förekommer i vårt land trots bolagsvinsternas merbe— skattning. Men härav må icke dragas den slutsatsen, att någon reell fara för gynnande av andra, mindre effektiva verksamhetsformer icke före- finne—s; dess förhandenvaro kan icke förnekas. Och en sådan följd av vårt beskattningssystem måste ur olika synpunkter betecknas såsom icke önskvärd.

Vårt land anses äga synnerligen goda betingelser för framgångsrik eko— nomisk verksamhet. Rikliga naturtillgångar av olika slag, en framstå— ende arbetarstam, organisationsförmåga och uppfinningsrikedom erbjuda goda förutsättningar för internationell konkurrens. En jämförelsevis hög beskattning av de företag, åt vilka det är anförtrott att förvalta dessa naturliga värden, hämmar deras rationella utnyttjande. Att härutinnan åstadkomma ett bättre sakernas läge är en angelägenhet av största vikt för vårt lands välstånd.

Såsom ovan omförmälts utmärkes den statliga inkomst— och förmögen— hetsskatten samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskat- ten-å våra aktiebolag därav, att skatteprocenten stiger progressivt efter inkomstprocentens storlek, (1. v. 5. efter inkomstens förhållande till bo— lagets kapital, vartill i detta hänseende räknas allenast aktiekapitalet och reservfonden. Då denna progression är förhållandevis stark redan vid ganska måttlig inkomstprocent, utgör den, såsom av specialunder— sökningen framgår, en orsak till att bolagsvinsterna i Sverige vid jämfö— relse med utlandet framstå såsom särskilt högt beskattade i fråga om bo— lag med normal eller mera än normal avkastning.

För de huvudsakliga skäl, som anförts och ligga till grund för den gäl- lande beskattningsmetoden beträffande bolagen, har ganska utförligt redogjorts i den ovan lämnade historiska framställningen av bolagsbe- skattningens utformning i vårt land. Metoden har i första hand moti- verats, bl. a., med att bolagens »skatteförmåga» borde anses växa progres- sivt i den mån vinstprocenten stege. Det har gjorts gällande, att efter-

som delägarnas vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bo- ,

lag, därav följde, att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skattekraft än andra vinster, och denna tanke har full— följts därhän, att den särskilda skattekraften finge anses vara större, ju högre avkastningen på det sammanskjutna kapitalet vore. J ämväl har den åsikten uttalats, att i den procentuellt höga aktievinsten merendels” låge ett spekulativt moment och att karaktären av spekulationsvinst framträdde alltmera utpräglad, ju högre den procentuella vinsten vore. I den mån spekulationsvinstbeskattning vore befogad, borde för den

$jn.-'

%

skull detsamma vara fallet med den progressiva beskattningen av aktie- vinster.

Gentemot skälen till förmån för bolagens progressiva beskattning har å andra sidan i litteraturen liksom även i den allmänna diskussionen framförts en rad av argument, avsedda att bevisa oriktigheten eller .olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen. Be— lredningen anser sig böra här återgiva vissa sådana argument.

Det har sålunda framhållits, att en juridisk person icke kunde hava någon självständig skatteförmåga. Avstodes någon del av dess inkomst till skatt, ginge denna ut över det ändamål, inkomsten eljest skulle tjäna. Vore den juridiska personen en stiftelse, minskade skatten stiftelsens möj— lighet att fullfölja sitt ändamål, och vore den juridiska personen ett ak— tiebolag, minskade skatten aktieägarnas avkastning av deras i aktierna nedlagda kapital. Bolagens skatter verkade alltså såsom tillägg till skat— terna å aktieägarna personligen. För fysiska personer vore det en i mo- derna skattesystem i allmänhet vedertagen princip, att den allmänna in- komstskatten skulle anpassas efter den personliga skatteförmågan, den s. k. skatteförmågeprincipen, i det närmaste liktydig med Mika-offer»- principen, som innebär, att ju större inkomst den skattskyldige har i för- hållande till Sina behov, desto större procentuell andel därav bör han kunna avstå för det allmännas behov, utan att avståendet för honom med- för någon större uppoffring, En sådan personlig skatteförmåga kunde ej tillskrivas en juridisk person. Vid dylikt förhållande kunde ej ur »aktiebolagens skatteförmåga» härledas en progressiv beskattning av vare sig ena eller andra slaget för dessa bolag.

Vidkommande den gällande progressiva skatteskalan för aktiebolag har framhållits, att stora svårigheter vore förbundna med varje försök att i större omfattning genomföra en sådan princip som att inkomst, vil- ken utgjorde avkastning av kapital, skulle beskattas hårdare, ju större denna avkastning vore i förhållande till kapitalet. Inom all näringsverk- samhet vore inkomsten avkastning icke blott av i verksamheten investerat kapital utan även av däri nedlagt mänskligt arbete, och det vore icke möj- ligt att giva någon för alla tänkbara fall rättvis regel för urskiljande av huru stor del av en inkomst av näringsverksamhet skulle hänföras till den ena eller den andra av dessa faktorer. Även inom en och sam— ,ma bransch växlade förhållandena avsevärt, och beskattningsmyndighe-

terna skulle knappast vara i stånd att avgöra, vilken andel av inkomsten , borde tillskrivas t. ex. affärsledningens och den tekniska personalens av

kapitalet oberoende inverkan på vinstresultatet. Ej heller kunde i dylikt ! avseende vitsord lämnas åt den skattskyldiges avgörande, då i sådant fall l resultatet lätteligen skulle bliva godtyckligt.

Yttermera har sagts, att en persons skatteförmåga uppenbarligen icke i vore beroende av vinstens förhållande till vederbörande bolags eget kapi—

tal, om han förvärvat sina aktier för annat belopp än som motsvarade på

hans aktier belöpande andel i bolagets i förevarande avseende relevanta fonder. Skulle överhuvud räntabiliteten läggas till grund för skatteför—' mågans mätande, borde det vara icke bolagets fonder utan de olika aktie- ägarnas genom aktieförvärvet investerade kapital, som borde vara avgö— rande. Men en sådan metod skulle icke vara lämplig för bestämmande av bolagens egna skatter. Skattesatserna skulle variera för de olika delägar— nas andel i vinsten efter anskaffningskostnaden för deras aktier, men ef— tersom delägarnas andel i vinsten icke bestämdes av denna anskaffnings- kostnad utan av deras andel i bolaget, skulle skatten träffa de olika ak- tieägarna icke i förhållande till den antagna räntabiliteten för var och en för sig utan efter medeltalet av siffrorna för räntabiliteten för samtliga aktieägare. Och därmed vore målet förfelat. Räknade man i stället rän— tabiliteten efter gängse genomsnittskurs å aktierna, torde det ofta visa sig, att vinstprocenten komme att ställa sig ganska likartad för flerta- let bolag, åtminstone för dem, som hölle stabil utdelning, eftersom kur- serna i dylika fall plågade stå i relation till utdelningen. Det bleve huvudsakligen de bolag, vilka bedreve en jämförelsevis riskfylld verk— samhet och vilkas aktier vore föremål för spekulation, som skulle er- hålla variabel inkomstprocent, beroende på årsavkastningens växlingar och andra variabla faktorer, som inverkade på börskurserna. Uppen- bart vore, att ej heller en sådan metod skulle medföra rättvist resultat. Den skulle även skapa större ovisshet om skatternas blivande belopp än nuvarande metod.

Jämväl har anförts, att det ofta nog inträffade, att ett bolag dreve sin verksamhet med relativt litet kapital av den anledningen, att bola— get väsentligen vore en arbetssammanslutning av aktieägarna, och att dess inkomst i sådant fall vore beroende mera av delägarnas arbete än ' av deras insatta kapital. Man torde svårligen kunna påstå, att större skatteförmåga förefunnes hos ett sådant bolag än hos ett bolag, som intjänade samma vinst med ett större kapital. Om delägarna i det ifrågavarande bolaget toge ut ersättning för sitt arbete i form av lön, skulle bolagsskatten bliva mindre än om de uttoge denna ersättning i , form av aktieutdelning, en betalningsform som ur deras synpunkt kunde * synas lika rättvis dem emellan som avlöning. Överhuvud kunde i bolag, där aktieägarna i en eller annan egenskap vore personligen verksamma, bolagets skattepliktiga inkomst och därmed inkomstprocenten ordnas ' tämligen efter behag, allt eftersom delägarna ville bestämma gottgörel- '., sen för det personliga arbetet. Det torde vara allmänt bekant, att en stor mängd bolag vore i en dylik ställning, och utom all fråga funne det ,— stora antalet bolag med låg inkomstprocent sin förklaring just däri, att en väsentlig del av avkastningen utbetalades i lön eller tantiem ell-er lik- nande ersättning till intressenterna. Inkomstprocenten kunde alltså icke anses vara en rättvis skattenorm i förhållandet mellan två bolag, av vilka det ena tillgodoförde sina intressenter en väsentlig del av årsav- kastningen i form av avlöning men det andra icke.

Överhuvudtaget har i den förda argumenteringen mot den progressiva beskattningen av bolagen betonats, att denna, huru den än utformades, icke kunde bringas i överensstämmelse med de principer, som gällde för beskattningen av de fysiska personer, vilka i sista hand uppbure bolagen och drabbades av bolagsskatten. Den progressiva bolagsskatten träffa- de aktieägarna mycket ojämnt och alldeles oberäkneligt. Den föga be- ; medlade aktieägaren, vilkens aktieutdelning härrörde från ett i förhållan-

?

de till kapitalets storlek mycket räntabelt bolag, finge bära en dryg bo- lagsskatt, medan den förmögne aktieägaren, som erhölle utdelning med enahanda belopp från ett bolag med låg räntabilitet, undsluppe med en mycket lindrig bolagsskatt.

I detta sammanhang vill beredningen anmärka, att räntabiliteten an— vändes såsom skattenorm för bolagen utom i Sverige blott i Finland, Danmark och Schweiz. I alla övriga länder, om vilkas beskattnings- system beredningen erhållit kännedom, är skattesatsen för bolagen pro— portionell. I Tyskland, där tidigare en beskattning av bolagen efter rän— tabiliteten var anordnad på det sätt, att bolagen hade att utöver en pro- portionell skatt å hela årsvinsten erlägga en progressiv skatt i förhål— lande till utdelningen med skattesatser, som stego i den mån utdelningen steg i procent av bolagets kapital, avskaffades denna skattemetod genom Körperschaftsteuergesetz den 10 augusti 1925. I motiven till regerin- gens förslag till riksdagen1 yttrades såsom förklaring till att någon skatt å utdelningen i förhållande till räntabiliteten icke föreslogs: »Ty för bolag, som icke hava utdelat något, uppnås överhuvud icke syftet med en beskattning efter räntabiliteten. Men även eljest finnes icke någon lämplig måttstock för bestämmandet av räntabiliteten att tillgå. Att för varje år uppskatta totalförmögenheten eller det i driften ar- betande kapitalet är i längden ogenomförbart. Inkomstens förhållande till grundkapitalet antingen med tilläggande av de offentliga reservfon- derna eller lämnande desamma ur räkningen anger ej den verkliga rän- tabiliteten. Att lämna den skattskyldige valfrihet, huruvida grund— eller stamkapitalet, den balansmässigt framkomna förmögenheten eller den totala förmögenheten skall utgöra grundval för räntabilitetsberäkningen, komme att beröva skattetariffen varje fast grundval och göra beskattnin— gen beroende av den skattskyldiges godtycke.»

Även i Finland har en enhällig kommitté, inrymmande framstående personer tillhörande de olika politiska partierna, i ett den 12 januari 1930 framlagt betänkande, som dock ännu icke lett till något förslag till 3 riksdagen, utdömt räntabiliteten såsom beskattningsnorm, ehuru kom-

mittén av statsfinansiella skäl icke ansett sig kunna föreslå den pro- ; gressiva bolagsskattens omedelbara ersättande med en, enligt kommitténs

mening, principiellt riktigare proportionell skattenorm utan stannat vid

) Entwurf eines Körperschaftstenergesetzes nr 796/1925, sid. 11.

att förorda en betydande mildring av den progressiva beskattningen av bolagen.

Utan att ingå på bärkraften av den argumentering för och emot den progressiva beskattningsmetoden beträffande bolagen, för vilken redo- gjorts, får beredningen tillkännagiva, att beredningen vid sitt övervägande av spörsmålet beaktat, att till förmån för den progressiva metodens ut- bytande mot den proportionella talar en rad av rent praktiska skäl, av vilka beredningen nu skall giva en framställning. Dessa skäl hava för beredningen synts vara av den avgörande betydelse, att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade synpunkter av mera princi- piell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemetodens omläggande från den nuvarande till proportionell.

Först och främst är det så, att den omständigheten att vid bestämmandet av inkomstprocenten hänsyn tages till endast de fonder, som redovisas så- som aktiekapital och reservfond, men icke till bolagets övriga fonder, för- anleder en strävan hos bolagen att med syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Beskattningsmetoden frestar följaktligen till att i dessa fonder binda större andel av bolagets eget ka- pital än som för bolagens rörelsefrihet kan vara lämpligt, liksom den inbjuder till utspädning av aktiekapitalet genom höga värden är bolagets tillgångar. Härigenom motverkas rekonstruktion av bolag förmedelst ned— skrivning av oräntabelt aktiekapital samt jämväl konsolidering av bolag * på annat sätt. Det ligger i öppen dag, att bestämmelser, som göra be— . skattningen beroende av vilka värden vederbörande bolag självt sätter på sina tillgångar eller huru bolaget benämner sina fonder och som locka [ bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla i sikte dessas in— verkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfredsställande. En utjämning av årsresultaten i syfte att mildra progressionen kan för övrigt ofta lätt nog ske genom sakligt icke befogade åtgärder, ej minst genom värdesättning av utgående lager av varor eller tillverkningar.

I själva verket torde här åberopade omständigheter medföra, att bolagen hava i sin hand att genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progressiv beskattning i enlighet med dess verkliga syfte. Beredningen tror sig ock på grund av sin under utredningsarbetet vunna erfarenhet kunna vitsorda, att dylika förfaranden ingalunda äro sällsynta.

Ett jämnare och av bolagens egna dispositioner mindre beroende resul— tat skulle visserligen kunna ernås, om i stället för aktiekapital och reserv- _ fond bolagets hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning ': av inkomstprocenten. Mot denna metod framställa sig emellertid vägande invändningar. För att bolag, som konsoliderat sin ställning genom ned- _ skrivning av sina tillgångar, icke skulle missgynnas, vore det nödvändigt ;" att medräkna icke blott bolagets samtliga synliga fonder utan även dess dolda reserver, värden av good Wills natur icke undantagna. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmögenhet är i allmänhet en svår och arbet—

sam uppgift. Äger bolaget fastigheter, naturtillgångar, maskiner av olika slag, patentskyddade tillverkningsmetoder, varulager, som starkt fluktue- rar i värde efter olika konjunkturer, eller andra svårvärderade tillgångar, skulle även skickliga sakkunniga lätteligen komma till mycket olika re— sultat. Uppskattningen skulle jämväl kräva mycken tid. För beskatt- ningsmyndigheterna bleve saken särskilt vansklig på grund av mängden , av deras arbetsuppgifter och den begränsade tid, de hava till sitt för- * fogande. Huru väl uppskattningsmetoderna än bleve utarbetade, måste

värdesättningen bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blottställd för befogade anmärkningar.

Under sitt utredningsarbete har beredningen upprepade gånger stannat inför beskattningsspörsmål, som på grund av skatteprogressionen tett sig invecklade, men vilka befunnits lättare att ordna med en proportionell skattefot. Ett fullständigt uppräknande av dessa fall kan knappast vara behövligt. Några exempel må andragas.

Det har länge varit ett önskemål från affärslivets män, att de nuvaran- de reglerna om avdrag för värdeminskning å i rörelse använda tillgångar av stadigvarande slag, vilka regler innebära i stort sett konstanta, av det ekonomiska resultatet oberoende årliga avskrivningskvoter måtte kunna få utbytas mot avskrivningsbelopp, anpassade efter rörelsens växlande re- sultat och följande rörelseidkarens eget affärsmässiga bedömande av fört,L tagets möjligheter och behov. Ett tillgodoseende av detta önskemål förut— sätter emellertid en annan behandling av vinster vid avyttring av tillgån— gar av stadigvarande natur än som nu gäller. En av invändningarna mot en dylik omläggning av reglerna för värdeminskningsavdrag i rörelse och för behandling av realisationsvinster har hittills varit, att rörelseidkaren därigenom skulle kunna bereda sig fördelar i beskattningshänseende ge- nom att förlägga avdragen till goda år och realisationsvinsterna till mind- re goda år samt dymedelst undandraga sig verkningarna av skatteskalans progressivitet. Betydelsen av denna invändning förminskas uppenbarligen avsevärt genom införande av proportionell skatt för bolagen.

Den av beredningen förordade lösningen av frågan om beskattningen av ränta å skuldebrev med föränderlig ränta, 5. k. participating debentures, ' förutsätter borttagande av bolagens progressiva beskattning. Om skatte- * procenten alltjämt skulle vara beroende av förhållandet mellan inkomsten

och kapitalet, torde beredningens ur skatteteknisk synpunkt enkla lösning av frågan om participating debentures behandling i beskattningshänseen- de avsevärt kompliceras genom nödvändigheten av en regel för deben— turekapitalets inräknande i det för skattesatsens bestämmande relevanta kapitalet. Till följd av de synnerligen växlande bestämmelser om sättet för den föränderliga räntans bestämmande, som kommit till användning i för beredningen kända fall och vilka torde kunna ytterligare varieras, måste det —— såsom nogsamt visat sig vid beredningens överväganden — bliva synnerligen vanskligt att åstadkomma en på samma gång enkel och

Bolagsvinster- m dubbel— beskattning.

rättvis metod för debenturekapitalets inräknande i bolagets kapital. Detta problem föreligger icke, om beskattningen göres proportionell.

En riktig redovisning av vinster i förhållandet mellan moder— och dot— terbolag befordras genom den proportionella skatten, enär intresset att re— dovisa en vinst hos det bolag, för vilket skattesatsen ställer sig billigast vad den progressiva skatten angår bortfaller.

Vidare underlättas lösningen av frågan om de ekonomiska föreningar— nas beskattning. Den nuvarande metoden att beskatta dessa progressivt efter inkomstens absoluta storlek har länge varit påtalad såsom orättvis mot de stora föreningarna, och man har framhållit, att, om överhuvud— taget progressiv beskattning för dessa skall förekomma, hänsyn härvid borde såsom för aktiebolagen tagas till inkomstens förhållande till det ar— betande kapitalet. En lösning i denna riktning har hittills strandat på svårigheten att för en ekonomisk förening, där ofta endast en del av in— satskapitalet blivit inbetald eller där insatskapitalet tid efter annan växlar genom medlemmars in- eller utträde, bestämma kapitalets storlek. Detta problem föreligger icke längre, om bolagen bliva beskattade efter propor- tionell grund, vilken av nära till hands liggande skäl borde tillämpas även å de ekonomiska föreningarna.

De nu anförda exemplen torde tillräckligt visa de taxeringstekniska för- delarna av den progressiva beskattningens ersättande med proportionell beskattning. Genom dylik åtgärd skulle även beredas en betydande arbets- lindring för beskattningsmyndigheterna. Framför allt bör emellertid , framhållas, att genom införande av proportionell beskattning av bolagen i synnerlig mån underlättas möjligheterna att på rationellt och mot för- hållandena svarande sätt åstadkomma den lättnad i bolagsskatten, som beredningen funnit påkallad.

För utformningen av den svenska beskattningen av inkomst och för- '

mögenhet har den s. k. skatteförmågeprincipen varit grundläggande, och har skatteförmågan i främsta rummet ansetts vara beroende av den sam- lade inkomstens storlek. Ju större inkomsten är, desto större del därav

har man ansett kunna avstås till det allmänna. Ett annat utslag av sam— , ma princip i modern skattelagstiftning är, att inkomst, som utgör avkast— ning av förmögenhet, skall beskattas hårdare än ren arbetsinkomst. Man har menat,1 att den inkomst, som till större eller mindre del härflyter ur inkomsttagarens personliga arbete, medför mindre skatteförmåga-än den, som hämtas ur en redan samlad förmögenhet. Inkomsttagaren skall näm- ligen icke i senare fallet såsom i det förra eller åtminstone icke i samma omfattning behöva att, med fästat avseende å sjukdom, ålderdom eller andra orsaker till arbetsförmågans avtagande eller upphörande, avsätta någon del av inkomsten för framtida behov.' Hos oss åstadkommas ett 1 Jfr prop. 88/1910, sid. 135 nederst. ? Mot denna uppfattning hava vissa invändningar framställts av inkomstskattesakkunniga se sid. 192 o. i. nedan.

'N'-v

sådant resultat, såvitt angår den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och de därtill anknutna skatterna, kommunal progressivskatt och utjäm- ningsskatt, genom att inkomstbeskattningen kombineras med en förmögen- hetsbeskattning på det sätt, att viss del av förmögenheten sammanlägges med inkomsten. Skattesatsen bestämmes därefter av summan av inkom- sten och förmögenhetsdelen (taxerade beloppet). Är den skattskyldige del- ägare i ett aktiebolag, medräknas i inkomsten vad han under beskattnings- året erhållit i utdelning från bolaget, oavsett vilka bolagets tillgångar använts till utdelningen och utan hänsyn till när bolaget förvärvat de- samma. I förmögenheten medräknas aktierna efter deras saluvärde vid beskattningsårets utgång. Hänsyn tages alltså vid inkomstbeskattningen icke till den på den skattskyldiges aktier belöpande andelen i bolagets årsvinst och vid förmögenhetsbeskattningen icke till hans andel av bo- lagets samlade förmögenhet såsom sådan.1 'En anledning härtill är, att det i praktiken skulle Visa sig i hög grad besvärligt att hos de enskilda aktieägarna taga till beskattning deras andelar i bolagets samlade årsin- komst och totala förmögenhet. Härtill kommer, att det icke alltid är säkert, att en aktieägares skatteförmåga är lika stor vare sig bolagsvinsten utdelas eller fonderas. Det kan nämligen hända, att aktieägaren, särskilt om han befinner sig i minoritetsställning i bolaget, ej kan inverka på dis- positionen av bolagets vinstmedel (han skulle måhända genom majorite- tens återhållsamma utdelningspolitik kunna tvingas avhända sig sina aktier utan att tillgodogöra sig de hopsamlade vinstmedlen), och i varje fall skulle han sakna möjlighet att till skattens betalande använda någon del av de hos bolaget fonderade medlen.

En särskild skatt å bolagets samlade inkomst, lagd å bolaget såsom så— dant, har ansetts böra komplettera inkomstskatten för fysiska personer. Såsom av den lämnade historiken (sid. 67 här ovan; jfr sid. 82) framgår, har denna särskilda skatt å bolagen vid sin tillkomst delvis motiverats därmed, att ingen del av bolagens inkomst borde gå fri från beskattning och att därför outdelad vinst borde beskattas hos bolagen. Men därjämte har man anfört andra motiv, huvudsakligen att sagda inkomst borde anses hava en särskild skattekraft, beroende av att de i bolagen tillskjutna * kapitalen i och genom sammanslutningen under aktiebolagets av lag—

stiftningen på flerahanda sätt såsom genom den begränsade ansvarig— heten m. m. -— särskilt gynnade form erhållit en så att säga högre valör. Från början ville man emellertid från denna utgångspunkt härleda en- dast en begränsad beskattning av aktiebolagsvinster. Det vore klart, att den ökade skattekraften icke uppstode enbart därigenom, att kapital sam— manslötes under aktiebolagets form. Många bolag förde en tynande till- varo, och en gräns måste således någonstädes dragas. Den särskilda skat— ten borde ej heller försvåra bolagsbildandet. Skattskyldigheten för bolag

* En sak för sig är att aktiernas andel i bolagets samlade förmögenhet kan användas såsom (supplementär) uppskattningsmetod för bestämmande av aktiernas saluvärde.

borde därför inträda först då bolagets vinst, uttryckt i visst procentför— hållande till det inbetalta kapitalet, uppnådde viss storlek och endast träffa den vinst, som översköte detta procenttal. Detta resultat syntes kunna vinnas, om vid bolagets taxering avdrag finge Ske för ett belopp, motsvarande viss procent, som föreslogs till fyra av bolagets kapital. För- slaget härom ledde, såsom tidigare omtalats, icke till lagstiftning. I stäl- let medgavs bolagen att vid beskattningen avdraga den verkställda ut- delningen intill ett belopp av 6 % av inbetalta aktiekapitalet. Sedermera upphävdes denna förmån, och hänsyn till de bolag, som lämnade procen- tuellt mindre avkastning, togs i stället genom att skattesatsen för dessa gjordes lägre. Den anförda motiveringen för bolagens särbeskattning an— sågs dock fortfarande giltig, och man har sedermera, då bolagsbeskatt- ningen varit föremål för övervägande, plägat hänvisa till densamma (jäm- för särskilt 1924 års skatteberednings betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet, Statens off. ut- redn. 1926: 18, sid. 25 0. f., där dock frågan om motiveringens riktighet ej diskuterats). Tillika har såsom skäl framhållits, att i många fall bolags— skatten är av underordnad betydelse för aktieägaren; vinstutdelning ter sig för honom ungefär på samma sätt som inkomst av obligationer eller andra räntebärande papper, d. v. s. han betraktar bolaget närmast såsom en för honom främmande institution, med vilken han icke har annat att göra än att han en gång om året lyfter sin utdelning (se anförda betän- kande, sid. 26). Att man även på andra sätt sökt motivera ifrågavarande beskattning, framgår av den ovan meddelade historiken, se särskilt sid.

73 0. f.

Beredningen anser sig icke böra ingå på en närmare undersökning av bärkraften i de sålunda anförda motiven, vilkas riktighet f. ö. ofta be— stritts.1 Från beredningens utgångspunkter och med det uppdrag, som tilldelats beredningen, är det tillräckligt att konstatera, å ena sidan att in- tet av dessa motiv synes kräva skatt av viss höjd, å andra sidan att i de flesta främmande länder beskattning såväl av aktiebolagen som av aktie— ägarna förekommer och att vägande skäl av praktisk natur tala för att även i vårt land en sådan beskattning alltfort bör äga rum. Såvitt den statliga beskattningen angår torde behovet av en skatt å bolagen vara ganska up- penbart; frågan rör sig där huvudsakligen om skattebördans för-delning * mellan bolagen och aktieägarna samt om skattens storlek, icke om att göra endera av dem fri från skatt för bolagsinkomsterna. En skatt enbart å bolagen skulle icke kunna taga hänsyn till de olika delägarnas subjektiva . skatteförmåga, och en skatt enbart å delägarna vore icke genomförbar, . om den skulle drabba även fonderade vinstmedel. Vad den kommunala beskattningen beträffar, ligger frågan i viss mån annorlunda till, i det att där hänsyn måste tagas jämväl till de olika kommunernas intressen. Den " kommun, där bolaget driver verksamhet, äger berättigat intresse av att be- ' skatta bolaget, och den kommun, där aktieägaren bor, har befogat anspråk ' * se härom prop. nr 102/1927 , sid. 197 o. t.

på att erhålla skatt av denne. Vid den kommunala beskattningen är det sålunda icke på samma sätt som vid statsbeskattningen fråga om att finna en rättvis grund för skattetryckets fördelning mellan bolagen och aktie- ägarna, utan bolagets kommun och aktieägarens kommun hava självstän— diga, av varandras intressen oberoende skatteanspråk. I denna konflikt har det hittills ansetts omöjligt undvika, att bolagsinkomsten blir före- mål för hårdare beskattning än exempelvis rörelseinkomst, som förvärvas av enskild företagare. Ett utförligare klarläggande av förenämnda syn— punkter lämnas i förenämnda betänkande av 1924 års skatteberedning, sid. 12 0. f.

Beredningen lämnar nu tills vidare den kommunala beskattningen åt sidan och skall närmast behandla den statliga beskattningen.

I det föregående har såsom en av anledningarna till att bolagsvinsterna beskattas strängare än andra inkomster anförts den omständigheten, att bolagsvinsterna beskattas dels hos bolagen dels hos delägarna, d. v. s. dub- belbeskattas. Därav får dock icke dragas den slutsatsen, att en dubbel- beskattning i och för sig alltid måste medföra en strängare beskattning än enkelbeskattning. Blir detta händelsen, beror det på skattesatsernas höjd och icke på skattens fördelning på två skattesubjekt. Det är nämli- gen möjligt att bestämma skattesatserna efter sådana grunder, att vid dubbelbeskattning den samlade skatten icke blir större än vid enkelbeskatt- ning av annan inkomst. Det är därför icke uteslutet, att metoden att be- skatta såväl aktiebolaget som aktieägarna kan genomföras, utan att re- sultatet behöver innebära en strängare beskattning av aktiebolagsvinster än av andra inkomster.

I England har beskattningen av den inkomst, som ett aktiebolag erhåller genom rörelse, ordnats på ett sätt, som principiellt syftar att förebygga strängare beskattning av dylik inkomst än av annan inkomst. Den per- sonliga skatten är där uppdelad i två skatter, income tax och surtax. In— come tax utgår, sedan avdrag skett för dels viss andel av i den samlade inkomsten (statutory income) ingående arbetsinkomst (earned income) och dels visst grund— och familjeavdrag, för det därefter återstående be- skattningsbara beloppet (taxable income) efter vissa skattesatser, som för finansåret 1929—1930 utgjorde 2 s per £ (: 10 %) för de första £ 225 och 4 s per £ (: 20 %) för det överskjutande beloppet.1 Sui-tax beräknas på statutory income utan några avdrag efter en starkt progressiv skala. Bo- lagen erlägga endast income tax, för nämnda finansår efter skattesatsen 4 5 per £ (= 20 %) men ingen surtax. Aktieägarna äro befriade från in- come tax för mottagen utdelning income tax därför anses vara erlagd av bolagen men skola erlägga surtax för densamma. Vid deklaration av aktieutdelning ökas det uppburna beloppet med 25 %, varigenom ernås, att surtax kommer att utgå för utdelningen med tillägg av den av bolaget för samma inkomst erlagda income tax. Uppgår den av bolaget erlagda

1 De angivna skattesatserna hava sedermera något ändrats utan att principen rubbats.

income tax till högre belopp än den income tax, som skulle hava utgjorts av aktieägaren, om han varit skyldig att för utdelningen erlägga income tax såsom för annan inkomst, är han berättigad till restitution av det över— skjutande beloppet.1 Metoden verkar således, som om bolagens income tax erlagts för aktieägarnas räkning, och i stort sett medför bolags- skatten därför ingen merbeskattning av aktiebolagsvinster. Snarare skulle den kunna leda till lindrigare beskattning, i fall större eller mindre del av bolagsvinsten fonderas, i det att den fonderade vinsten icke träffas av surtax utan blott av income tax.” För att förhindra mera allmänt utnyttjande av denna möjlighet hava särskilda bestämmelser införts, vilka innebära, att, under vissa förutsättningar, medel, som fon- deras utan föranledande av något bolagets behov av medel för dess verk— samhet, drabbas av surtax, såsom om de hade utdelats.

Förenta Staternas system för beskattning av bolagsvinster företer likhet med Englands; bolagen erlägga en proportionell skatt, income tax on cor- porations, men ej surtax, och aktieägarna erlägga surtax men ej normal tax för utdelningen, dock utan förhöjning med bolagens income tax så- som i England. Då emellertid i Förenta Staterna bolagens income tax är avsevärt högre än normal tax för fysiska personer, förefinnes där mer- beskattning av bolagsinkomsterna i förhållande till annan inkomst, ehuru dubbelbeskattning i betydelsen beskattning två gånger formellt icke före- finnes. Även i Amerika finnas bestämmelser till förebyggande av att surtax undgås genom obehövlig fondering hos bolaget.

I övriga länder, vilkas skattesystem blivit föremål för undersökning för beredningens räkning, förekommer vid den statliga beskattningen i all— mänhet dubbelbeskattning av bolagsinkomsterna efter något skiftande me- toder, vilka närmare belysas genom Lindahls och Wohlins förenämnda ut- redningar.

Vill man i Sverige undvika formell dubbelbeskattning av aktiebolags- inkomsterna, kan detta skattetekniskt genomföras i viss mån efter mön- stret från England och Förenta Staterna på det sätt, att inkomst— och förmögenhetsskatten uppdelas i två Skatter, en proportionell skatt på hela inkomsten, motsvarande income (normal) tax, och en progressiv skatt å den del av inkomsten, som överstiger visst gränsläge, motsvarande surtax. Bolagen skulle för hela inkomsten erlägga income (normal) tax men ej surtax, och aktieägarna skulle för utdelningen erlägga surtax men icke income (normal) tax. Genom avvägning av skattesatserna Skulle merbe— skattning av aktiebolagsvinsterna kunna undvikas eller åstadkommas, efter som det önskas.

1 Jfr Lindah ]: Aktiebolagens beskattning, sid. 50. * Det må dock framhållas att, såsom framgår av Lindahls undersökning, även i England merbeskattning av bolagsvinster kan uppkomma genom fondering, nämligen då det årfråga .' om små aktieägare, vilka då ej kunna erhålla den skatterestitution. som de skulle hava titt, om bolagsinkomsten utdelats.

Beredningen, som längre fram i detta betänkande kommer att yttra sig angående ifrågasatt uppdelning av inkomst— och förmögenhetsskatten för fysiska personer uti två delar, nämligen en del, förslagsvis benämnd bot- tenskatt, som utgår efter proportionell skattefot för hela det taxerade be- loppet, och en del, förslagsvis benämnd tilläggsskatt, som efter progressiv skala drabbar beskattningsbara belopp över en viss gräns, bestrider icke, att vissa fördelar skulle ernås genom en övergång till det engelsk—ameri- kanska systemet att beskatta bolagen med en proportionell skatt för hela bolagsinkomsten samt aktieägarna för utdelningen med en progressiv till- läggsskatt men ej med den proportionella bottenskatten. En bland dessa, och måhända icke den minsta, vore, att beskattningens fördelning mellan bolagen och aktieägarna skulle framstå icke såsom en dubbel beskattning i formell mening utan såsom en lämplig metod att uttaga skatten på aktie- bolagsinkomster av de båda skattesubjekt, som därvid kunna ifrågakom- ma. De ofta framförda klagomålen över dubbelbeskattningen av aktie— bolagsvinsterna skulle förlora formellt berättigande och den förvirring,- som i den allmänna diskussionen om bolagsvinsternas dubbelbeskattning ofta åstadkommes på grund av oklarhet om den rådande dubbelbeskattnin- gens rätta innebörd, skulle måhända kunna förebyggas. Men ehuru be- redningen ger metoden detta erkännande och fastän den funnit starka skäl tala för den progressiva bolagsbeskattningens ändrande efter pro- portionell grund, därmed anslutande sig till förenämnda metod såvitt an- går bolagens egen statsskatt, anser beredningen vägande skäl tala mot att fritaga aktieägarna från bottenskatt för aktieutdelningen.

Därest den progressiva bolagsskattens utbyte mot en proportionell skatt skall medföra en påtaglig skattelättnad även för de för landets ekono- miska liv så betydelsefulla bolag, vilkas inkomstprocent ligger mellan 8 och 20 %, får nämligen den proportionella skattefoten för bolagen icke sättas nämnvärt högre än omkring 5 % av det taxerade beloppet, motsvarande vid nuvarande utdebitering av 145 % av grundbeloppet ungefär 3'5 % såsom skattesats för grundbeloppet. Redan en sådan ändring medför, såvitt på grundval av beredningens undersökningar av taxeringarna åren 1925, 1927 och 1929 kan bedömas, en minskad avkast— ning av inkomst- och förmögenhetsskatten, frånsett monopolbolagen, av omkring 75 milj. kr. Bleve samtidigt aktieägarna frikallade från skyl- dighet att erlägga bottenskatt för sina aktieutdelningar, skulle därigenom ytterligare ett avsevärt belopp i skatteintäkt gå förlorat. Huru stort detta belopp skulle bliva, är icke möjligt att säkert beräkna, då före— fintligt statistiskt material icke lämnar upplysning om de taxerade aktie- utdelningarnas sammanlagda belopp och någon separat undersökning härom icke gärna kan ifrågasättas till utförande, i det att redan ar— betet att insamla uppgift Om aktieutdelningarna, såsom redan framhål- lits, skulle bliva synnerligen omfattande och till följd härav kost- samt. Men om man vågar göra den icke alldeles osannolika gissningen,

att aktieutdelningarnas sammanlagda belopp uppgår till omkring 60 % av aktiebolagens och de solidariska bankbolagens sammanlagda taxerade belopp, monopolbolagen ej medräknade, skulle de taxerade aktieutdel- ningarna uppgå till omkring 250 milj. kr. Bottenskatt härå efter ett grundbelopp av 3 % och en utdebitering av 145 % av grundbeloppet skulle giva i uträknad skatt omkring 10'8 milj. kr. I händelse bolagens egna skatter minskades, skulle måhända aktieutdelningarnas sammanlagda be— lopp böra ökas med några miljoner kronor och till följd härav den för ak- tieutdelningarna kalkylerade bottenskattens belopp böra höjas med något eller några hundratusental kronor.

Dessa beräkningar giva vid handen, att ett avstående av bottenskatt för aktieutdelningar skulle komma att avse en summa av den storleksord- ning, att ett dylikt förslag måste framkalla starka betänkligheter. Vis- serligen förutsätter beredningen för genomförande av förslaget om en måttlig proportionell bolagsskatt, att ersättning för därav uppkommande skatteminskning skall till stor del sökas genom skärpt personlig beskatt— ning av de kretsar av skattskyldiga, bland vilka aktieägarna företrädes- vis äro att söka, men om tillika samma kretsar skulle erhålla en lind— ring i den på proportionell bas byggda personliga beskattningen och er- sättning därför måste beredas genom på annat sätt ordnad beskattning av samma kretsar, skulle detta innebära en starkare skärpning av den progressiva skatten än som för genomförande enbart av lindring av bola- gens skatter vore nödig. En sådan skärpning, som svårligen torde kunna begränsas till blott aktieägarna utan även måste omfatta andra skatt— skyldiga i samma inkomst- och förmögenhetslägen, kan emellertid ske blott inom vissa gränser. På grund härav och då det för vinnande av det uppställda syftet att åstadkomma lättnad i industriens beskattning framstår såsom viktigare, att skattetrycket lättas för bolagen än för aktieägarna, anser beredningen uppslaget att tillika undantaga aktie- ägarna från skyldighet att utgöra proportionell bottenskatt till staten för aktieutdelningar icke under rådande förhållanden böra föras fram till aktualitet.

Ytterligare må anföras, att berörda metod att undvika formell dubbel— beskattning av aktieutdelningar torde kunna ifrågakomma endast beträf— fande den statliga beskattningen. En motsvarande anordning beträffan— de den proportionella kommunala inkomstskatten låter svårligen tänka sig, och beträffande den kommunala progressivskatten och utjämnings- skatten är metoden icke heller gärna tänkbar utan en väsentlig omlägg- ning av dessa skatter. Ett genomförande av metoden beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten skulle således i viss mån upp- lösa nuvarande samband mellan den statliga och den kommunala beskatt- ningen. Även detta förhållande utgör ett skäl mot metoden i fråga.

En annan metod att bereda bolagen skattelättnad genom lindring i den statliga dubbelbeskattningen vore att låta bolagen göra avdrag vid sin

beskattning för verkställd aktieutdelning, antingen utan begränsning eller, såsom före år 1910 gällde, med begränsning av högst 6 % av aktie— kapitalet. En dylik lösning är dock föga rationell. Den skulle missgynna de bolag, som med användande av besparade vinstmedel verkställa utdel— ning med större belopp än taxerade årsvinsten, och därjämte medföra skilda beräkningsgrunder för den statliga och den kommunala beskatt- ningen, eftersom vid den senare icke, utan att rörelsekommunernas berät- tigade anspråk träddes för nära, liknande avdrag för utdelningen skulle kunna medgivas. En sådan ordning skulle även uppmuntra till åtskil- liga transaktioner i syfte att hålla beskattningen låg, exempelvis genom utspädning av aktiekapitalet eller på. andra sätt. Dessutom skulle åtskil- liga ej avsedda verkningar kunna inträda, i händelse ett bolags räken— skapsmässiga vinst skiljer sig från den enligt skattelagarna beräknade vinsten t. ex. på grund av olika beräkningsgrunder för värdeminsknings- avdrag. En lösning efter dylika linjer kan därför ej tillstyrkas.

Beredningen kan icke heller tillstyrka det av Stockholms handelskam- mare m. fl. framförda och jämväl av vissa länsstyrelser omfattade för- slaget (se prop. 102/1927, sid. 197 0. f.) att låta skattskyldighet för bola- gen inträda endast för den del av inkomsten, som överstiger 6 % av aktie- kapitalet och reservfonden. Mot detta förslag tala enahanda skäl av principiell och praktisk innebörd, som i det föregående anförts mot en på bolagens antagna räntabilitet grundad beskattning. Därtill kommer, att, i den mån årsinkomst intill 6 % av kapitalet fonderas, denna del av inkomsten skulle gå fullständigt fri från beskattning, så länge den kvar- står hos bolaget. En sådan metod kan icke anses tillfredsställande.

Det har under tidigare överväganden angående bolagsbeskattningens ordnande stundom blivit ifrågasatt, huruvida icke inkomstbeskattningen av bolag borde helt och hållet avskaffas och bolagen efter annan, för dem särskilt lämpad grund erlägga skatt till det allmänna. Man har menat, att en beskattning efter inkomst principiellt borde utgöras endast av fysiska personer, såsom varande de enda skattesubjekt, vilkas skatte- förmåga kunde bestämmas efter inkomstens storlek. Då det vid detta resonemang likväl ansetts icke kunna förnekas, att bolagen för sin verk- samhet hade fördel av det allmännas åtgärder för rättsordningens upp— rätthållande, samfärdselns främjande, olika välfärdsordm'ngar m. m., samt även påpekats, att en av ett bolag idkad verksamhet, ehuru direkta fördelar av det allmännas åtgärder för samhällsmedlemmarnas bästa icke alltid kunde med bestämdhet påvisas komma bolaget såsom sådant till del, dock stode i sådant intimt samband med orten eller rent av utgjorde en förutsättning för ortens ekonomiska och kulturella liv, att skattebidrag från bolaget vore en nödvändig förutsättning för den samhälleliga verk- samheten i orten, har man såsom lämplig skattenorm ifrågasatt vissa ytt- re förhållanden, jämte eller med uteslutande av inkomsten. I sådant av- seende har man nämnt, enbart eller i kombination med varandra, bolagens

Näringaska tt för bolag.

förmögenhet, det i verksamheten på stadigvarande sätt nedlagda kapita- let, vare sig detta tillhört företaget eller varit upplånat, bolagets fasta och lösa tillgångar av mera stadigvarande art (ej varor eller rörligt pen- ningkapital), antalet i verksamheten sysselsatta arbetare, företagets om- sättning av varor eller produkter, avkastningen utan rätt till gäldränte- avdrag m. fl. omständigheter. Då en beskattning efter dylika normer, vanligen benämnd näringsskatt, ställts under debatt, har det merendels gällt den kommunala beskattningen (se särskilt 1921 års kommunalskatte- kommittés betänkande, Statens off. utredn. 1924: 53 och 54, sid. 166 0. f.), men det har även stundom antytts, att en beskattning till staten skulle kunna tänkas anordnad efter annan grund än inkomsten.

Hittills framlagda positiva förslag om en särskild näringsskatt hava dock icke inneburit, att denna skatt skulle träda i stället för skatten å inkomst, utan att den skulle ingå i beskattningssystemet vid sidan av objektskatt å fastighet och personlig skatt å inkomst. Skatten har av- setts skola utgå för såväl bolag som enskilda skattskyldiga. Som bekant har intet dylikt förslag lett till lagstiftning.

I statsrådsanförandet vid beredningens tillkomst har frågan om sär- skild näringsskatt berörts. Efter att hava framhållit, att det i dåvaran- de läge knappast- vore möjligt att meddela några mera specificerade di- rektiv för beredningens arbete, uttalade föredragande departementsche- fen, att det emellertid förefölle lyckligt, om beskattningen av bolagsvin- sterna i största möjliga utsträckning kunde läggas så, att den med lind— rande av beskattningen å företagen kunde mera direkt träffa dessas in- tressenter. Departementschefen anförde härefter i huvudsak följande: En betydande svårighet erbjöde här särskilt det kommunala skatteproblemet. Det torde nämligen vara nödvändigt att låta de kommuner, där vederbö- rande företag bedreve sin rörelse, bibehållas vid de skatteintäkter, som de nu erhölle från företagen. För en beskattning i rörelsekommunen talade förutom den omständigheten att kommunerna redan enligt gällande grun- der vore i hög grad beroende av skatteintäkter från dessa företag det förhållandet, att företagen droge nytta av kommunernas anordningar och förorsakade kommunerna kostnader, (1. v. s. samma skäl, som plågade åberopas för en kommunal näringsskatt. Sistnämnda motivering talade i och för sig närmast för en beskattning av själva företagen såsom så- dana, men ledde till kravet på en undersökning, huruvida, i den mån kommunal beskattning av dessa vore behövlig, den nuvarande formen för beskattningen vore den lyckligaste. Vid en dylik undersökning borde även övervägas, huruvida det lämpligen läte sig göra att helt eller del- vis anordna ifrågavarande beskattning såsom en objektskatt av ett eller annat slag. I den mån en inkomstbeskattning av själva intressenterna i rörelsekommunen ansåges böra ifrågakomma, torde problemets lösning i denna del eventuellt kunna vinnas på den väg, att ifrågavarande skatt förskotterades av vederbörande företag, som gjorde motsvarande avdrag

å utbetald utdelning. Möjligen kunde en dylik beskattningsform över- huvudtaget visa sig erbjuda fördelar och alltså befinnas lämplig även för statsbeskattningens vidkommande. Departementschefen tillade vida- re, att frågan om en eventuell objektskatt å näringsföretag i den juri- diska personens form kunde medföra konsekvenser även beträffande öv- riga näringsidkare.

Sedan berörda uttalande gjordes, har frågan om en näringsskatt kom— mit i ett ändrat läge.

I den skrivelse, nr 344, med vilken 1928 års riksdag anmälde sina beslut i kommunalskattefrågan, gjorde riksdagen tillika framställning, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om vissa utredningar på beskattnings— väsendets område. Av de frågor, som enligt riksdagens mening behövde utredas. torde, såsom varande av betydelse i förevarande sammanhang, nämnas två, nämligen dels frågan om en rationell utjämning av skatte- trycket inom kommunerna, särskilt möjligheten att nedbringa kommu- nernas skattebehov genom statsbidrag till den kommunala verksamheten i större utsträckning än vad nu vore fallet eller på annat sätt, och dels frågan i vad män och på vad sätt tryggandet åt kommunerna av till— gång till fasta beskattningsföremål kunde komma att utöver fastig- het vila å även andra beskattningsföremål »såsom näringsföretag och penningkapital» samt i samband därmed frågan huru vid en sådan be- skattning hänsyn skulle kunna tagas till de skattskyldigas olika skatte— förmåga.

Med föranledande av denna riksdagsskrivelse erhöll chefen för finans- departementet den 18 oktober 1929 Kungl. Maj:ts bemyndigande att till- kalla sakkunniga med uppdrag att i enlighet med vissa av departements- chefen i anförande till statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer inom departementet biträda med utredning av frågan om en'rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål. Dylika sakkunniga, benämnda skatteutjäm- ningsberedningen, hava sedermera tillkallats, och deras utredningsarbete pågår.

Vidare har chefen för finansdepartementet den 30 juli 1930, jämlikt Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande, tillkallat särskilda sak- kunniga, 1930 års kommualskatteberedning, med uppdrag att inom depar- tementet biträda med utredning rörande frågan om den kommunala skat- tebördans fördelning mellan olika beskattningsföremål. Denna utredning har föranletts icke allenast av omförmälda skrivelse, nr 344, av 1928 års riksdag utan även av en av 1930 års riksdag avlåten skrivelse nr 340. I denna senare skrivelse anförde riksdagen, efter att hava omförmält vissa motioner om sänkning av det enligt kommunalskattelagen gällande re- partitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde, att på kommunal— beskattningenn område kvarstode åtskilliga spörsmål, som krävde sin lösning. Samtidigt med pågående utredningsarbete rörande en utjäm-

ning av skattetrycket inom kommunerna borde undersökas, i vad mån och på vad sätt en jämnare fördelning av den kommunala skattebördan mellan olika beskattningsföremål kunde åvägabringas, på det att så myc- ket som möjligt av utredningen på skatteregleringens område skall före— ligga färdigt, när förslag rörande skatteutjämningen kunde fram— läggas. Härvid borde, förutom frågan om repartitionstalet för jordbruks- fastighets jordbruksvärde och det därmed sammanhängande spörsmålet om repartitionstalet för skogsvärde, även den ännu ej slutgiltigt avgjor— da frågan om en näringsskatt å rörelse, vilken kunde tänkas böra om— fatta inventarier för olika slag av rörelseidkare, bliva föremål för ytter— ligare utredning. Även andra skatteregleringsfrågor berördes i skrivel- sen, bland annat frågan om en rättmätig fördelning på olika kommuner av beskattningsrätten till företag med ett vittutgrenat verksamhetsom- råde. Riksdagens skrivelse utmynnade i dels ett framhållande av önsk— värdheten av att de i 1928 års riksdagsskrivelse påkallade, här ovan om— förmälda utredningarna måtte utföras med den skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig, och dels en hemställan att Kungl. Maj:t vid dessa utredningar ville beakta de syn— punkter, som enligt det anförda framställts rörande fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse.

Kommunalskatteberedningens arbete torde, med hänsyn till omfatt- ningen av arbetsuppgiften, böra antagas kräva icke obetydlig tid.

Då sålunda frågan om den kommunala beskattningen genom nyssnämn- da två utredningars igångsättande upptagits till behandling ur andra och vidare synpunkter än som beträffande spörsmålet om en näringsskatt för bolagen och eventuellt andra företagare anlagts i statsrådsanföran- det med riktlinjer för bolagsskatteberedningens utredningsarbete, har be- redningen funnit sig icke böra närmare ingå på samma fråga, såvitt an- går den kommunala beskattningen. Icke heller beträffande statsbeskatt- ningen förefinnas. enligt beredningens mening, för närvarande tillräckliga skäl att undersöka möjligheterna att införa en näringsskatt såsom ersätt- ning för eller komplement till bolagens inkomstbeskattning. Beredningens huvuduppgift är att överväga, i vad män och på vad sätt nuvarande be- skattning av bolagsvinsterna må kunna lättas i främsta rummet genom lindring av den direkt på bolagen lagda beskattningen. Det har, såsom förut påvisats, befunnits angeläget, att de nuvarande skatterna för bola- gen mildras. Starka skäl tala för att beskattningen av dessa skattesub- jekt genomgående ställes på en proportionell bas. En sådan omläggning, vars verkningar lätt kunna överblickas, låter, enligt beredningens me- ning, sig genomföra utan större svårighet. Helt annorlunda blir förhål- landet, därest en helt ny och till sina verkningar svårbedömbar skatte— form skulle ifrågasättas i de nuvarande på inkomsten grundade skatter- nas ställe. Även om det må vara möjligt att tänka sig någon på annan grund än inkomsten fotad skattenorm, som ginge fri från de mot hittills

framlagda förslag till näringsskatt framställda anmärkningar för svår-— tillämplighet och bristande fasthet, skulle det otvivelaktigt ställa sig vanskligt att utan omfattande förundersökningar, vilka måste taga lång tid, bedöma dess verkningar icke blott i fiskaliskt hänseende utan även med avseende å dess rättvisa olika företag emellan. Härigenom skulle en lösning av den, enligt beredningens mening, med hänsyn till tidsförhål- landena trängande frågan om lindring av bolagens beskattning komma att fördröjas, och detta uppskov kunde lätt nog bliva långvarigt, därest, såsom antagligt vore, ett framläggande för riksdagen av ett dylikt för- slag ansåges böra föregås av en undersökning rörande möjligheten av att använda samma beskattningsform även vid den kommunala beskatt- ningen. En dylik undersökning skulle nämligen, med hänsyn till att det kommunala skattesystemet i hela dess vidd upptagits till förnyad om— prövning, komma att draga ut på tiden. Och det synes beredningen lämp— ligt, att frågan om en kommunal näringsskatt, till förmån för vilken otvi- velaktigt starkare skäl kunna åberopas än för en statlig näringsskatt,, först utredes, innan det överväges i vilken mån och på vad sätt liknande skattegrunder böra tillämpas å den statliga beskattningens område. Be- redningen har därför funnit sig böra avstå från att närmare ingå på denna fråga.

Icke heller finner beredningen sig böra föreslå någon särskild, å bola- Förmögen- gen lagd beskattning av deras offentliga fonder eller totala förmögenhet, ;;”??th ”' såsom sker i vissa främmande länder. I Tyskland, Norge och Finland, . de länder, som hava i stort sett starkare skattebelastning för bolagen än 0 Sverige, har förmögenhetsskatten å bolagen i väsentlig mån bidragit till de där iakttagna höga bolagsskatterna. Då det nu gäller att mildra mer!- beskattniugen av bolagsintressenter, skulle rum för en förmögenhetsskatt å bolagen kunna beredas endast på det sätt, att den komme i stället för en del av den nuvarande inkomstskatten. Där fristående förmögenhets- skatt för bolag finnes införd i utlandet, förekommer emellertiddäven fri— stående förmögenhetsskatt för enskilda personer. I Sverige åter är ju förmögenhetlbeskattningen sammankopplad med inkomstbeskattningen och tjänar företrädesvis det speciella syftet att åvägabringa en starkare beskattning av s. k. fonderad inkomst än av annan inkomst (jfr sid. 119, 192 och 197). Att i Sverige införa en fristående förmögenhetsskatt för aktie— bolagen skulle följaktligen ej passa väl i systemet för enskilda personers beskattning —- såsom av annat sammanhang framgår anser sig bered— ningen ej äga anledning föreslå ändring i detta och en förmögenhets- skatt å bolagen, anordnad på samma sätt som den, vilken hos oss gäller för enskilda personer, skulle med hänsyn till syftet vara rätt menings— lös, då all bolagsinkomst är inkomst av förmögenhet. Den hos bolagen investerade förmögenheten blir ju ej obeskattad, då aktieägarna skatta för aktiernas värde. En förmögenhetsskatt för bolagen —— den må

Samman- fattning. Don statliga 'nkomst- och förmögenhets—

skatten.

göras fristående eller sammankopplad med inkomstskatten, progressiv eller proportionell —— skulle dessutom leda till att skattetrycket, mätt i förhållande till inkomsten, bleve högre för bolag med låg räntabilitet än för bolag med hög räntabilitet, ett resultat rakt motsatt det, som åstad- kommes av den nuvarande beskattningen. Någon anledning att söka åvä- gabringa ett sådant resultat synes icke föreligga. Slutligen må erinras om vad i det föregående (sid. 116 0. f.) anförts om vanskligheten att på ett i allo tillfredsställande sätt uppskatta stora affärsdrivande företags förmögenhet.

Beredningen förordar således, att statlig inkomst— och förmögenhets— skatt fortfarande skall utgöras av aktiebolag och solidariska bankbolag i förhållande till bolagens totala årsinkomst och att avdrag icke skall med— givas för verkställd utdelning till delägarna, men att denna beskattning skall göras proportionell i stället för som nu progressiv; de undantag från

_ förstnämnda princip, som anses böra stadgas beträffande utdelning, som

Den kommu- nala progres— sivskatten och utjämnings— skatten.

dylikt bolag uppburit från annat bolag, behandlas senare i betänkandet. Beträffande aktieägarnas beskattning till statlig inkomst— och förmögen— hetsskatt finner beredningen sig icke heller böra framlägga förslag om ändring av gällande system att efter progressiv skala beskatta aktieägar- na för hela den uppburna utdelningen samt för den i aktierna eller. lot— terna nedlagda förmögenheten. Beredningen—förordar alltså, att aktie— bolagsvinsterna även i fortsättningen skola bliva föremål för dubbel be- skattning till staten. Såvitt delägarna angår torde av förut angivna skäl (se Sid. 123 0. f.) aktieutdelningarna icke Iböra beskattas efter andra grunder än annan inkomst. Härav följer, att frågan om skatteskalan för fysiska personer kan övervägas utan att avgörande hänsyn behöver ta- gas till den personliga beskattningens andel i det sammanlagda skatte- trycket å bolagsvinsterna. Vid utmätandet av skattesatsen för bolag måste däremot beaktas, att utdelningen kommer att efter progressiv skala beskattas hos de fysiska personer, som i sista hand uppbära bolagen, och skattesatsens storlek blir alltså beroende av i vilken mån det sam- lade skattetrycket å bolagsvinster anses böra vara starkare än å annan inkomst. Att härvid det kommunala skattetrycket icke bör lämnas ur sikte framgår icke minst därav, att de kommunala skatterna i Sverige äro av högre storleksordning än i flertalet främmande länder. Då bered- ningen i samband med frågan om kommunalskatterna kommer att yttra sig om den kommunala progressivskatten för bolagen, torde det vara lämpligt att, till dess så skett, uppskjuta frågan om utjämningsskatten för bolag.

Enär hela den kommunala beskattningsfrågan således icke blott spörsmålet i vilken mån de kommunala utgifterna skola bestridas me— delst kommunala skatter eller genom statsbidrag utan även spörsmåle't om den kommunala skattebördans fördelning —- är föremål för särskilda

.a. å.___—._..e_n= . ; a.m.v__— ___—___L

undersökningar av andra utredningsorgan, kan beredningen icke inlåta sig på frågan om bolagens kommunala beskattning i hela dess vidd. Blott beträffande den kommunala progressivskatten anser beredningen sig böra framställa förslag med hänsyn till önskvärdheten att genomgående av— skaffa en på räntabiliteten grundad beskattning av bolagen. Beredning— en anser sig icke härigenom föregripa kommunalskatteberedningens ar- bete, då enligt vad nedan visas den kommunala progressivskatten för bola- , gen icke har nämnvärd betydelse för den kommunala skatteregleringen.

Den kommunala progressivskatten för aktiebolag och solidariska bank- bolag erlägges, såsom redan i det föregående (sid. 76) omförmälts, av bo- lag med inkomstprocent överstigande 6. Skattens grundbelopp faststäl— les i förhållande till det beskattningsbara beloppet efter ett procenttal, som utgör tre fyr—tiondelar av det belopp, varmed bolagets inkomstpro- cent överstiger 6, dock att grundbeloppet icke må i något fall över- stiga 3'75 % av det beskattningsbara beloppet.

Den kommunala progressivbeskattningen leder sitt ursprung från 1920 års kungl. förslag till kommunalskattelag. Enligt detta förslag skulle den kommunala beskattningen grundas å ett system av olika skatter nämligen dels objektskatter å fastighet och å. näring och dels en i huvudsak pro- portionell inkomstskatt, kompletterad med en progressiv inkomst— och för— mögenhetsskatt. Denna sistnämnda skatt ansågs erforderlig, för att den kommunala inkomstbeskattningen skulle bliva anpassad efter skatteför— mågan. Genom att den kommunala inkomstskatten medelst orts— och familjeavdragen gjordes degressiv, skulle i fråga om de lägre inkomst- beloppen åstadkommas så stor förskjutning i skattebördan, som vid jäm— förelse dem emellan kunde anses påkallad av ett ordnande av beskatt- ningen efter förmåga. Däremot åstadkommes ej, att skattetrycket bleve uppburct av de högre inkomsterna efter deras förmåga. För dylikt än- damål erfordrades enligt föredragande departementschefens mening en verkligt progressiv skatt. Detta syfte skulle vinnas genom att en sådan skatt anknötes till den uppskattning av inkomst och förmögenhet, som verkställdes för statsbeskattningen, och drabbade allenast högre inkom- ster — de smärre inkomsterna bleve tillräckligt beskattade genom den allmänna kommunala inkomstskatten. Förslaget innebar därjämte, att den kommunala progressivskatten skulle delvis användas i skatteutjäm- nande syfte. Skatten borde utgå efter en för hela landet lika, i skatte- författningen angiven skattesats; denna borde vara så avpassad, att pro— gressivskatten tillsammans med den kommunala inkomstskatten i en kom- mun med medelhögt skattetryck åstadkomme en väl avvägd progression i beskattningen.

Den tankegång, som sålunda framställts av departementschefen år 1920,

i har varit vägledande för den kommunala inkomstbeskattningens utform—

ning såväl under kommunalskatteprovisoriets giltighetstid som därefter, ehuruväl, såsom redan påpekats, den kommunala progressivbeskattning—

en numera ändrats därhän, att den forna utjämningsandelen framträder såsom en statsskatt, benämnd utjämningsskatt. -

Den nuvarande kommunala progressivskattens syfte är sålunda i från— sta rummet att åstadkomma en efter den antagna skatteförmågan gra- derad kommunal inkomstbeskattning. Den höjer de större inkomsttagarf nas bidrag till de kommunala utgifterna och sänker därmed även utde- biteringen per skattekrona inom kommunen. Då vanligen tillgången till progressivskatteföremål är bäst i kommuner med låg utdebiteringspro- cent, verkar den kommunala progressivskatten i stort sett dock icke ut- jämnande utan ökar i stället differenserna emellan kommunerna.

En utjämnande verkan åsyftas däremot med den forna utjämningsan; delen, numera utjämningsskatten. Men detta resultat nås endast medel- bart; skatten uppbringar medel för statsbidrag till synnerligt skattetyng- da kommuner. Skatten utgöres av skattskyldiga inom alla kommuner utan hänsyn till skattetrycket inom den kommun, där vederbörande skatt— skyldig erlägger kommunala utskylder; i sig själv verkar utjämnings- skatten således icke utjämnande på skattetrycket, utan utjämningen åstadkommes genom de statsbidrag, vartill skatten i förening med andra särskilda skatteintäkter lämnar medel.

De anmärkningar, som i det föregående framställts mot den progres- siva skatteskalan för aktiebolag, drabba den kommunala progressivskat- ten och utjämningsskatten för bolag på samma sätt som den statliga in— komst- och förmögenhetsskatten för samma skattesubjekt. I själva ver- ket kan anmärkningarnas betydelse anses än mer skärpt beträffande den ! kommunala progressivskatten så till vida, att vid denna skatten börjar utgå först vid viss inkomstprocent. Vägande skäl synas sålunda före— ligga för att ifrågavarande tilläggsbeskattning för kommunala behov av— skaffas, såvitt angår aktiebolag och solidariska bankbolag. Borttagandet av progressiviteten beträffande den kommunala bolagsbe- skattningen synes i själva verket utgöra en nödvändig följd av förslaget att göra bolagens statliga inkomst- och förmögenhetsskatt proportionell i förhållande till det taxerade beloppet; Endast därigenom blir det möj— ligt att helt frigöra bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenv ten, vilken enligt det förut anförda måste anses utgöra en mycket otill- fredsställande mätare av bolagsinkomsternas skattekraft. Det må ock framhållas, att bolagsvinsterna bliva genom den ordinära kommunala inkomstskatten —— full kommunal inkomstskatt för hela bo— lagsinkomsten och därjämte full sådan skatt jämväl för utdelningen __— drabbade av en betydligt starkare kommunal beskattning än andra in- komster, och, i den mån utdelning sker till mera bemedlade aktieägare, ' drabbas utdelningen dessutom av den kommunala progressivbeskattning— en för fysiska personer. Att därjämte kräva en progressiv kommunal tilläggsskatt för bolagen såsom sådana synes icke påkallat och kan svårli— ' gen härledas ur den motivering, som anförts för den kommunala progresf '

sivskattens införande. Och vad angår utjämningsskatten för bolag kan denna, såsom utgörande ett tillägg till denstatliga inkomst- och förmögen— hetsskatten, icke anses motiverad, därest inkomst- och förmögenhetsskat— ten för bolag göres proportionell.

'Skälig hänsyn till kommunernas ekonomi synes icke böra förhindra borttagande av den kommunala progressivskatten för bolagen. Av verk- ' ställd undersökning rörande taxeringarna till kommunal progressivskatt för bolagen åren 1929 och 1930 (se bifogade tabeller) framgår, att denna skatt till största delen tillfallit stadskommunerna och att, till följd av där- städes i allmänhet förefintlig god tillgång på andra beskattningsföremål, skattens upphävande icke skulle utöva inverkan på utdebiteringen per skattekrona av den betydenhet, att avseende därvid behöver fästas. Den ojämförligt största delen tillfaller Stockholms stad, där den kommunala utdebiteringen per skattekrona väsentligt understiger medelutdebitering- en inom samtliga kommuner i riket. Beträffande landskommunerna är utdebiteringen per skattekrona i allmänhet föga beroende av den kom- munala progressivskatten för bolag: endast i några få industrikommuner uppgår denna till belopp, som kan tänkas vara av betydelse för den kom- munala budgeten, men även härvid är det fråga om kommuner med täm- ligen god tillgång till skattekronor. För de skattetyngda landskommu- nerna synes skatten i fråga vara utan all betydelse.

I vad mån det kan vara lämpligt att såsom kompensation för den kom- munala progressivskattens borttagande öka skattebelastningen av större enskilda inkomsttagare, komme1 beredningen att något beröra i femte kapitlet av detta betänkande.

Beträffande utjämningsskatten kommer beredningen att anvisa utvägar för att från fysiska skattskyldiga uttaga ökade skattebidrag så- som ersättning för vad som skulle bortgå i skatt från bolagen. Skulle tillräckliga medel för att fylla den brist, som uppstår genom utjämnings- skattens upphörande för bolagen, icke på detta sätt erhållas, står den ut- vägen öppen att uttaga en större andel av utjämningsskattens grundbe- lopp än hittills.

Beredningen föreslår alltså, att kommunal progressivskatt och utjäm- ningsskatt icke vidare skola utgöras av aktiebolag och solidariska bank— bolag.

Det återstår nu att behandla frågan om den skattesats, efter vilken aktiebolag och solidariska bankbolag böra utgöra statlig inkomst— och ' förmögenhetsskatt. Enligt beredningens förslag skall såsom hittills statlig beskattning av , bolagsvinsterna äga rum dels hos bolagen för hela årsvinsten och dels hos aktieägarna för uppburen aktieutdelning, och skall aktieägarnas be— skattning ske utan hänsyn till att deras aktieinkomst redan blivit före— ,mål för beskattning hos bolagen. I vilken mån denna dubbla beskatt-

Skattesatsen vid propor- tionell statlig inkomnskatt för bolag.

ning kommer att innebära en starkare belastning av bolagsvinster än av andra slag av inkomster, blir följaktligen beroende av skattesatsen för bolagen.

Vid utmätande av denna skattesats torde framför allt hänsyn böra ta- gas till följande förhållanden. Bolagsvinsterna äro i kommunalt hän- seende föremål för betydligt starkare beskattning än övriga inkomstslag och annan ändring härutinnan har beredningen icke ansett kunna för det närvarande ifrågasättas än att kommunal progressivskatt (och där- med även utjämningsskatt) icke vidare skall utgöras av bolag. Trots denna lindring kommer att kvarstå en stark kommunal merbeskattning av bolagsvinsterna. Vidare innebär den nuvarande skatteskalan för bo— lagens statliga inkomst- och förmögenhetsskatt en relativt låg beskattning av bolag med låg inkomstprocent. Om en för samtliga bolag lika skattesats skulle fastställas, får denna följaktligen ej göras för hög. Skulle skatte— satsen sättas lika med den lägsta nu gällande eller 15 % av grundbelop- pet, motsvarande efter utdebiteringsprocenten 145 en effektiv skattesats av 2175 %;, skulle emellertid detta innebära en skatteminskning för staten om cirka 263 miljoner kronor, om 1929 års taxering lägges till grund för beräkningen, vilket belopp alltså på annat sätt måste tillföras statsbud- geten. En så stark nedsättning av bolagsbeskattningen lärer ej kunna motiveras från de utgångspunkter, från vilka beredningen har att betrak- ta förevarande spörsmål.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har beredningen stannat vid att förorda en skattesats, som i det närmaste motsvarar den skattesats, 3'60 %, som nu gäller för bolag med inkomst- procent mellan 7 2/3 och 8. Emellertid har beredningen av skäl, som fram- läggas i femte kapitlet av betänkandet, ansett sig böra föreslå, att ska- lan för grundbeloppet för fysiska personer genomgående lägges på en nivå, som är en tredjedel högre än den nuvarande. Lägsta procent- satsen för grundbeloppet för fysiska personer föreslås i enlighet här— med höjd från 3 till 4. En utdebitering med 10875 % av grundbeloppet skulle då för ett grundbelopp efter 4 % giva samma skatt som en utde- bitering av 145 % (den åren 1929—1931 använda satsen) för ett grund- belopp efter 3 %. I anslutning till detta förslag bör den nyss nämnda procentsatsen för bolag 3'60 % höjas med en tredjedel och lämpligen av- rundas till 5 %. Vid en utdebitering av 108-75 % skulle effektiva skatte- satsen bliva 54375, innebärande efter 1929 års förhållanden en sänkning av dåvarande medelskatteprocent 7'49 med icke fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av omkring 7'5 miljoner kronor.

Mot beredningens förslag att grundbeloppet för bolagen skall bestäm- mas att utgöra 5 % av det taxerade beloppet torde riktas den invänd- ningen, att därigenom vid en utdebitering av 108'75 % av grundbeloppen inträder en skattehöjning för bolag med inkomstprocent, understigande

fr. fan..—innl—

_. _ ”___-,

8 %.. Häremot vill beredningen genmäla följande. Såsom i det före— stående påvisats innebär en låg inkomstprocent för ett bolag i och för sig icke, att bolaget i verkligheten är mindre räntabelt än ett bolag med högre inkomstprocent. Mot en höjning av nu utgående skatt för bolag med låg skatteprocent kunna följaktligen knappast framställas några synnerli- gen bärande principiella anmärkningar. Det ligger i sakens natur, att en utjämning av skattesatserna för bolagen måste innebära en skärpning för de hittills gynnade bolagen. Om utjämningen är rättvis och riktig, måste detsamma också sägas om en därav föranledd höjning av skatten för vissa aktiebolag. I vissa och kanske rent av de flesta fall är rättvisan av ut- jämningen påtaglig. Ty många bolag hava på grund av bristernai nuva- rande beskattningsregler erhållit lindrigare skatt än andra med dem lik- ställda aktiebolag. Det finnes ingen anledning, varför dessa bolag skulle även i fortsättningen få behålla en dylik förmån, som ytterst går ut över andra skattedragande. Särskilt må erinras om att anledningen till den iakttagna låga inkomstprocenten för åtskilliga bolag otvivelaktigt är att söka i avsiktliga åtgärder för att hålla skatteprocenten låg, t. ex. utspäd- ning av aktiekapitalet eller vinstens tillgodoförande åt intressenterna i annan form än utdelning. Beredningens val av skattesats har skett un- der hänsyntagande till att- skattestegringen för bolag med låg inkomst— procent skulle bliva mycket måttlig. Vidtagna undersökningar giva ock vid handen, att i de flesta fall, där en skärpning av beskattningen skulle inträda genom beredningens förslag, skattehöjningen i absoluta tal är ganska liten i förhållande till bolagens storlek och med all sannolikhet- utan nämnvärd betydelse för bolagens ekonomi, något som för övrigt framgår av att den stora massan av bolag med låg inkomstprocent har ringa inkomst och alltså även med den föreslagna skattefoten erhåller i absolut tal ringa skatt (jfr texttabellerna Fa—Fc).

Beredningen har övervägt, huruvida någon lättnad skulle kunna med- givas bolag med särskilt låg inkomstprocent i syfte att mildra över- gången till det föreslagna nya systemet. Emellertid har beredningen ej velat tillstyrka förslag i dylik riktning. Därest skatten gjordes degres- siv för bolag med låg inkomstprocent, skulle alltfort i stor utsträckning skatten bliva beroende på bolagens sätt att redovisa det egna kapitalet, och påvisade missbruk av nuvarande, på. räntabiliteten grundade skatte- beräkningsmetod alltså även i fortsättningen kunna förekomma. En så- dan möjlighet bör, enligt beredningens mening, ej befordras. Om åter lättnad medgåves bolag med taxerat inkomstbelopp, ej överstigande visst belopp, t. ex. 10000 kr., utan hänsyn till inkomstprocentens storlek, skulle väl sådana missbruk, som sammanhängde med inkomstprocenten, kunna förebyggas, men å andra sidan skulle en sådan metod medföra lättnad även för andra bolag än dem, för vilka lindringen vore avsedd. Den skattelättnad, som en sådan metod skulle innebära, förefaller dessutom att icke vara av den storlek och betydelse, att något större behov därav

förefinnes. Beredningen har därför ansett sig icke böra framlägga för- slag i någondera riktningen, utan förordar, att för samtliga aktiebolag och solidariska bankbolag skattesatsen för den statliga inkomst- och för- ' mögenhetsskattens grundbelopp skall bestämmas till 5 % av det taxerade beloppet.

I detta sammanhang må framhållas, att även om för ett eller annat mindre bärkraftigt bolag den proportionella skatten skulle åstadkomma en skatteökning, som icke är helt oväsentlig, övergången till den propor- tionella skattefoten måste betecknas som ett synnerligen stort intresse för industrien i dess helhet.

Från målsmän för industrien har stundom framhållits önskvärdheten av att den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten för bolagen finge utgå år efter år efter oförändrad skattesats och att alltså utdebiterings— procenten, såvitt bolagen angår, icke skulle, såsom för övriga skattskyl- diga, årligen bestämmas. Såsom skäl härför har anförts affärsledning- arnas intresse av att kunna på förhand någorlunda säkert kalkylera bli— vande skattebelopp. Beredningen har icke ansett sig böra upptaga detta. förslag. Svårigheterna att på förhand beräkna bolagsskattens storlek bero mindre på skatteskalans rörlighet än på dess progressiva utform- ning. Då nu skatten föreslås utgå efter proportionell skattefot, bortfal— ler det väsentliga av berörda osäkerhetsmoment. Det har ock visat sig, att större ändringar av utdebiteringsprocenten icke förekomma från ett år till ett annat. Om de förekomma, torde de i regel kunna förutses rätt långt i förväg. Något starkare behov av garanti mot förändringar i skattesatsen torde alltså icke föreligga, därest beredningens förslag läg- ges till grund för lagstiftning. Därjämte är att märka, att beträffande den allmänna kommunalskatten, som på många håll är av större bety— delse än statsskatten, det på grund av skattens natur av repartitionsskatt icke är möjligt att binda skattesatserna i förväg, vadan under alla för— hållanden bolagen icke skulle kunna på förhand säkert kalkylera denna skatt. Mot förslaget i fråga kan dessutom erinras, att ett bindande av skattesatsen i författningen icke utgör hinder för riksdagen att, närhelst det anses erforderligt, ändra densamma.

Beredningen föreställer sig, att för det stora flertalet aktieägare, som icke äro personligen verksamma i sina bolags förvaltning, en på nu före- slaget sätt utformad bolagsbeskattning icke skall kännas tryckande, och att densamma ej skall verka avskräckande på kapitalplacering i aktier genom att överhövan utnyttja skatteförmågan hos aktieägare av denna typ. Vad åter angår sådana aktieägare, som äro personligen verksamma inom sina bolag, är det förklarligt, att den merbeskattning, som följer av bolagsvinsternas dubbelbeskattning, för dem synes mindre rättvis, men att för dessa grupper av skattskyldiga införa särskilda bestämmelser i

' 4

syfte att förebygga merbeskattningen lärer knappast kunna ske, bland an- nat av det skälet, att en avgränsning av s. k. familjebolag svårligen i längden skulle kunna upprätthållas. För övrigt bör bemärkas, att dy— lika aktieägare ofta nog kunna på flera sätt disponera avkastningen av sina bolag, så att merbeskattningen icke blir nämnvärd. Så länge åtgär— der i dylikt syfte icke äro att beteckna såsom klart missbruk av den civila rättens vanliga former, torde icke finnas anledning att i fiskaliskt intresse ingripa däremot. Annorlunda ställer sig saken, därest försök att undgå merbeskattningen göras genom obehövliga fonderingar hos bo- lagen eller genom oskäliga avlöningar till intressenterna eller genom andra likvärdiga åtgärder. Sådana försök torde böra betecknas såsom stridande mot lagstiftningens anda och måste därför motverkas genom särskilda bestämmelser. Att lämna fältet öppet för dem enbart därför, att merbeskattning av de 5. k. familjebolagens vinster ur intressenternas synpunkt ter sig mindre rättvis, kan icke tillåtas. Beredningen kommer att längre fram i detta betänkande behandla de åtgärder, som i sådant avseende kunna ifrågakomma.

Frågan om aktiebolags frihet helt eller delvis från skattskyldighet för utdelning å aktier i andra bolag eller å andelar i ekonomiska föreningar behandlas i tredje kapitlet av betänkandet.

Det återstår att i sammanhang med skatteskalan för aktiebolag behand- la frågan om skattesatsen för" monopolbolagen. Dessa bolag avstå sin vinst till staten frånsett den begränsade aktieutdelning, som kan till- komma aktieägarna, och storleken av skattesatsen vid den statliga in- komst— och förmögenhetsskatten har därför betydelse väsentligen endast såsom normerande för huru stor del av vinsten skall i form av skatt eller på. annat sätt redovisas till statsverket. Därest även ä dessa bolag till— lämpas den av beredningen föreslagna procentuella skattefoten 5 %, kommer statsskatten för dessa bolag att minskas och till följd härav de till staten ingående vinstmedleu att ökas i jämförelse med vad fallet skulle vara enligt nuvarande bestämmelser. Frågan om skattesatsen för dessa bolag är under sådana förhållanden mindre en skattereglerings- fråga än en fråga om dispositionen av monopolvinsterna. Beredningen anser sig icke hava anledning att närmare behandla denna fråga, för vars lösning Kungl. Maj:t icke torde hava behov av särskild utredning från beredningens sida. Skulle skattesatsen 5 % anses vara för låg för monopolbolagen, kan en högre skattesats väljas, liksom det ock är tänk- bart, att dessa bolag helt befrias från skyldighet att utgöra statlig in— åkomst— och förmögenhetsskatt; staten kommer i allt fall att erhålla sam- ma vinstbelopp från nämnda bolag ehuru under en annan inkomsttitel. % Det erinras, att sådanabolag, som bedriva detaljhandel med rusdryc— *ker, icke erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

Kedjebe- skattning.

Monopolbola- gens beskatt- ning.

Beskattning av ekono- miska före- ningar.

Ändring av skatteskalan för ekono- miska före- ningar.

Beredningen övergår härefter till frågan om ekonomiska föreningars beskattning. Spörsmålet om den skatterättsliga behandlingen av pris- tillägg, rabatter och utdelning, efter annan grund än i förhållande till andelarna lämnas därvid åt sidan; till detta spörsmål återkommer be- redningen senare i betänkandet. Beträffande bostadsföreningars beskatt- ning har beredningen den 11 oktober 1929 avgivit utlåtande, som redan lett till lagstiftning (se Sv. förf.-saml. nr 190/1930),och beredningen saknar anledning att vidare ingå på de frågor, som särskilt gälla dylika för- eningar. '

Ekonomiska föreningar erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt efter samma skalor som enskilda personer, således med progression efter det taxerade beloppets storlek. Hänsyn till föreningarnas kapital tages icke. Dylika föreningar äro icke skattskyldiga för förmögenhet. Ekonomiska föreningar erlägga kommunal inkomstskatt efter samma regler som övriga juridiska personer.

Först genom 1920 års skattereform blevo medlemmar i ekonomiska för- eningar ålagda såväl statlig som kommunal skattskyldighet för utdel- ning, som utgått i förhållande till andelar i sådana föreningar; därförut förelåg icke sådan skyldighet.

Av samma skäl som i fråga om aktiebolag finner beredningen sig böra förorda bibehållande av nu gällande princip, att de ekonomiska förening— arna skola erlägga skatt för hela inkomsten utan hänsyn till om den- samma till större eller mindre del utdelas till medlemmarna i förhållande till deras andelar samt att medlemmarna därjämte skola skatta för ut- ' delning, som utgått i förhållande till andelarna. Däremot föreslår be- ' redningen ändrade bestämmelser rörande skatteskalan för dylika för- ' eningar, såvitt angår den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Tillika föreslår beredningen, att de ekonomiska föreningarna skola be- frias från skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt och utjäm- ningsskatt. »

Vad först angår skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögen— hetsskatten har vid olika tillfällen, då de ekonomiska föreningarnas skat- . tefråga varit föremål för övervägande, anmärkts, att den tillämpade skat- teskalan, som stiger progressivt efter det taxerade beloppets storlek utan hänsyn till föreningarnas kapital, icke skipar rättvisa mellan olika stora föreningar, utan att de större föreningarna, som pläga uppvisa höga in— komstbelopp, belastas alltför hårt, särskilt i jämförelse med aktiebolagen. Yrkanden hava därför framställts om att skattesatserna för de ekono- miska föreningarna skulle göras beroende icke av det taxerade beloppets storlek i och för sig utan av förhållandet mellan inkomsten och kapita- , let (inkomstprocenten) såsom i fråga om aktiebolagen. :

Inkomstskattesakkunniga upptogo icke denna fråga till behandling i ? sitt i september 1923 avgivna betänkande om inkomst- och förmögenhets- Ä

skatt utan bibehöllo dittillsvarande bestämmelser, vilka överensstämma med de nu gällande. Icke heller presidenten Albert Petersson föreslog någon ändring härutinnan i sitt den 3 mars 1925 avgivna betänkande med förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

1924 års skatteberedning behandlade i sitt den 14 oktober 1926 avgivna Förslag " betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers in— Sååf:bå?d_ komst och förmögenhet ingående frågan om de ekonomiska föreningarnas ning. beskattning. Enligt skatteberedningens förslag skulle rabatter och pris- tillägg, som ekonomisk förening av sin vinst lämnat sina medlemmar i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, till sitt halva belopp an— ses utgöra driftkostnad, för vilken avdrag från bruttointäkten finge ske. Normalt skulle alltså halva beloppet av sådana rabatter och pristillägg tagas under beskattning hos föreningen. Beträffande skattesatserna för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten föreslog 1924 års skatte- beredning olika behandling .av den del av vinsten, som belöpte på ande- larna, och av den del därav, som icke belöpte på andelarna. För först— nämnda del skulle tillämpas samma skatteskala för grundbeloppet som för aktiebolag, d. v. s. skattesatserna skulle vara beroende av vinstdelens förhållande till föreningens kapital (inkomstprocenten). Såsom kapital skulle härvid räknas insatskapitalet samt, i den mån avsättningar till re— servfond ansåges belöpa på andelarna, jämväl .reservfond, allt beräknat på sätt om aktiebolags aktiekapital och reservfond vore stadgat. För den del av ekonomiska föreningars inkomst, som icke belöpte på andelarna, skulle grundbeloppet utgöra 3 % av det beskattningsbara beloppet. För- slaget upptog därjämte följande anvisning: »För ekonomisk förening an- ses icke på andelarna belöpa vad som utdelas i förhållande till gjorda köp eller försäljningar eller likartad grund, dock med undantag för det fall, som avses i punkt 9 av anvisningarna till 34 & kommunalskattelagen.1 Vad som avsättes till reservfond eller andra fonder anses icke belöpa på andelarna, därest enligt de för föreningen gällande stadgar på ande- larna skall erhållas allenast begränsad utdelning ej överstigande vad som kan anses motsvara skälig ränta på andelskapitalet. Huruvida i andra fall avsättningar till fonden skola anses belöpa på andelarna eller icke, får avgöras med hänsyn till de för föreningen gällande särskilda förhål- landen.»

Beredningen föreslog vidare, att kommunal progressivskatt icke skulle utgå för den del av inkomsten, som icke belöpte på andelarna.

I propositionen nr 102 till 1927 års riksdag, sid. 201 0. f., redogöres för

1 Därmed åsyftades det fall, att rabatter eller pristillägg varit av den storlek i förhål- lande till erlagda eller uppburna köpeskillingar, att rabatterna eller pristilläggen kunde anlagas hava i verkligheten inneburit en utdelning å andelarna. Detta skulle i regel icke anses hava varit fallet, då köp, respektive försäljningar skett. i nämnvärd utsträckning även till andra än medlemmar samt dessa utomstående fått åtnjuta i stort sett samma förmåner som medlemmarna.

yttranden över detta skatteberedningens förslag. Såsom av intresse för frågan om skattesatserna må här erinras om följande uttalanden. Av tretton länsstyrelser, som tillstyrkt förslaget eller ej avstyrkt detsamma, hade dock vissa anmärkt på de föreslagna författningsbestämmelsernas invecklade beskaffenhet. Kooperativa förbundet hade hemställt, att skat— teberedningens förslag måtte såtillvida vinna beaktande, att kooperativ förening skulle för vad som utdelade-s å insatser eller fonderades erlägga statsskatt efter den för aktiebolag gällande grund, men att förslaget i vad det rörde beskattning av de av kooperativa föreningar lämnade ra— batter respektive pristillägg ej måtte läggas till grund för blivande lag— stiftning i ämnet. I ett av Svenska lent-männens riksförbund m. fl. pro— ducentföreningar avgivet yttrande hade uttalats, att av betänkandet icke klart framginge vad beredningen avsett skola betecknas som insatskapi— tal och huruvida därmed menades sammanlagda beloppet av tecknade andelar eller blott vad som å dessa kontant inbetalts eller möjligen sam— manlagda värdet av vad som inbetalts och vad som vore till betalning förfallet. Vore meningen den, att endast det inbetalade andelsbeloppet' skulle anses såsom insatskapital, skulle användandet av aktiebolagsska- lan för beskattning av vinster på insatserna kunna leda till orimliga kon- sekvenser, i det att stundom en betydande vinst bleve att utslå på ett helt obetydligt kapital. Men även om man utginge ifrån att betänkan- det avsett att med ordet insatskapital beteckna hela det tecknade andels— beloppet, måste en tillämpning av aktiebolagsskalan vid de kooperativa föreningarnas beskattning verka ganska Ojämnt, och dessvärre så att de stora och väl konsoliderade föreningarna bleve lindrigare beskattade än de små och outvecklade, som ännu icke hunnit samla någon avsevärd reservfond. Kammarrätten, som beträffande rabatter och pristillägg för— ordade bibehållande av producentföreningarnas dittillsvarande avdrags- rätt och avskaffande av motsvarande förmån för konsumtionsföreningar- na, hade därjämte uttalat, att de av Skatteberedningen föreslagna regler- na med uppdelning av Vinsten i olika beståndsdelar för beskattning efter olika skattesatser samt rabatternas uppdelning i avdragsgilla och icke av- dragsgilla delar befunnits så krångliga och svårtillämpliga, att desamma redan på denna grund icke syntes kunna tillstyrkas utan genomgående omarbetning.

Departementschefen år 1927, som förklarade sig icke beredd att utan ytterligare utredning framlägga förslag till ändrade bestämmelser an- gående den skatterättsliga behandlingen av rabatter och pristillägg, ut— talade beträffande skatteskalorna för de ekonomiska föreningarna föl—

- jande: »Bland de frågor, som framförts beträffande de ekonomiska för— eningarna, ingår spörsmålet om tillämpning av aktiebolagsskalan vid be— skattning av vinst på insatser. Svårighet 'att besvara detta spörsmål yp- pas redan därutinnan, att viss tvekan yppats om vad som skall förstås med insatskapital. Om de 5. k. >>förbindelser», som avlämnats av del-

vräkt—':;

141 ägarna, ej inräknas i detta kapital, skulle, har man menat, aktiebolagsr skalan stundom medföra en alltför hög beskattning. Huruvida detta skulle bliva fallet, därom saknar jag anledning att nu uttala mig, då det uppenbarligen ej är lämpligt att upptaga denna fråga för sig, efter? som densammas lösning kan röna inflytande av det sätt, på vilket man finner sig böra komma till rätta med beskattningen av rabatter och pris;- , tillägg.» Dittillsvarande bestämmelser i ämnet bibehöllos därför Oför.»

ändrade i det förslag, som förelades 1927 års riksdag, och upptogos jäm— väl i det förslag till 1928 års riksdag, som ledde till nu gällande lagstift- ning.

I stort sett samma synpunkter kunna läggas på de ekonomiska för- eningarnas beskattning som på aktiebolagens beskattning. Liksom bola- gens skatter verka såsom tillägg till aktieägarnas egna skatter, drabba föreningarnas skatter föreningsintressenterna. En progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsyntagande till intressenternas olika ställ— ning måste, liksom i fråga om bolagen, verka mycket ojämnt. Den omstän- digheten att skattesatsen för ekonomiska föreningar beträffande nu ifråga- varande tre skatter, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och ntjämningsskatt, stiger progressivt efter den taxe- rade inkomstens storlek utan hänsyn till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital medför även, att högre skattesats utgår för stora företag än för små, varigenom medlemmar i ett stort företag få vid— kännas nämnda indirekta belastning i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre företag. Olägenheterna av denna me— tod för progressionens bestämmande hava ock, såsom av det föregående framgår, länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu tjugu år sedan samma metod utdömts för aktiebolagen, torde förklaras av de sär— skilda svårigheter, som uppresa sig vid tillämpning av aktiebolagens skat- teskala å de ekonomiska föreningarna. Dessa svårigheter bottna i två för de ekonomiska föreningarna säregna omständigheter.

Den ena omständigheten sammanhänger med föreningarnas juridiska konstruktion. Under det att hos aktiebolagen aktiekapitalet och reserv— fonden äga en viss grad av stabilitet och äro lätta att till sin storlek bestämma, råder hos de ekonomiska föreningarna merendels ett helt an— nat förhållande. Insatskapitalet kan, snart sagt dagligen, ändras genom medlemmars inträde, och offentlig registrering av detsamma äger icke rum. Skilda regler för insatsernas inbetalande gälla inom olika förening— ar. Hos somliga skola insatserna till fullo kontant inbetalas. Hos andra inbetalas endast en del av insatserna kontant, och återstoden står ute hos medlemmarna mot förbindelser, som antingen icke skola infrias, förr- än föreningens ställning sådant kräver, eller ock kunna infrias efter medlemmens egen önskan. Dessutom föreligger enligt föreningarnas stad-

B olagsskatte- beredningen.

gar stundom skyldighet för medlemmarna att erlägga särskilda avgifter eller tillskott utöver insatserna. För föreningar med begränsad person— lig ansvarighet för medlemmarna tillkommer vidare dylik ansvarighet, som i viss mån tjänar samma syfte som aktiebolagens reservfonder. Vil- ken metod man än skulle använda för bestämmande av vad som skall anses såsom föreningens kapital, kan därför ojämnhet mellan olika för- eningar icke undvikas, och fastställandet av kapitalet skulle även med— föra icke ringa arbete. .

Den andra omständigheten är den, att medlemmarna av en ekonomisk förening i regel äro intressenter i densamma i annan egenskap, nämligen såsom kunder (leverantörer eller köpare). Enbart penninginsatserna räcka därför icke till för att mäta deras verkliga insatser i föreningens verksamhet. Det är ingalunda ovanligt, att en ekonomisk förening just på grund av medlemmarnas egenskap av kunder icke behöver nämnvärt eget kapital för rörelsens finansiering. Så är oftast fallet hos konsument— föreningarna, som principiellt begagna kontanthandel, men även hos vissa producentföreningar, t. ex. mejeriföreningar, är det icke sällsynt, att föreningarnas fasta och rörliga driftmedel i all huvudsak anskaffats medelst lån mot säkerhet av medlemmarnas förbindelser, och att förty föreningarnas eget kapital är synnerligen ringa. Dylika föreningar kun- na det oaktat hava en ej obetydlig ekonomisk styrka just på grund av leverantörskretsens storlek och stabilitet och lättheten att finna avsätt— ning för föreningarnas produktion.

Dessa omständigheter orsaka, att en skatteprogression efter inkomst- 4 procenten lätteligen skulle medföra resultat, som måste betecknas såsom icke mindre orättvisa än förhållandet är, då progressionen är beroende enbart av den taxerade inkomstens storlek.

Göres skattefoten proportionell, bortfalla de påvisade olägenheterna, och något behov av att uppdela vinsten i två delar på sätt 1924 års skatte- beredning ifrågasatt föreligger icke. Samma skattesats som för aktie— bolagen torde därvid böra tillämpas för hela vinsten. Det måste anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vinnes med ak- tiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktie- bolags- eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera kan väntas bli fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn till under vilkendera kategorien företaget rätteligen borde hänföras, där- igenom kan väntas bortfalla. Beredningens förslag har utformats i en— lighet härmed.

Kommunal progressivskatt och utjämningsskatt torde icke längre böra utgöras av ekonomiska föreningar, därest deras statliga inkomst- och förmögenhetsskatt göres proportionell. Den skatteminskning, som härav föranledes, är, såvitt inhämtade upplysningar giva vid handen, ganska ringa.

arr:-id;: .

. £.,

Därest skattesatsen för svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och Skaltgfoten ekonomiska föreningar genomgående göres proportionell, skulle utländ- för ===?” ska bolag bliva de enda juridiska personer —- frånsett oskifta dödsbon. vilka dock i beskattningshänseende torde i all huvudsak böra följa reg- lerna för fysiska personer -— som skulle beskattas efter progressiv metod. Även beträffande dylika bolag torde övervägande skäl tala för att skatte- satsen göres proportionell efter samma grund som ovan föreslagits för aktiebolag. Att aktiebolagsskalan icke hittills kunnat ifrågasättas till användning på dem torde bero på att förutsättningar därför icke före- funnits. Utländska bolag torde jämväl böra befrias från skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

Beredningens i femte kapitlet närmare motiverade förslag att lägga 'Skattefoten skalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp föerrin- . .. .. . .. .. .. ]urlmska

på en mva, som ar en tredjedel hogre an den nuvarande, medför, att de personer. i 18 9 c), d) och e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt angivna skattesatserna behöva. ändras. Beredningen föreslår därför,

att för svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, grundbeloppet skall utgöra 8 % av det beskattningsbara beloppet i stället för såsom nu 6 %;

att för sparbank grundbeloppet skall utgöra 5 % av det beskattnings- bara beloppet i stället för såsom nu 4 %; samt

att för de skattskyldiga, som avses i 18 9 e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, grundbeloppet skall utgöra 4 % av det beskattningsbara beloppet i stället för nu 3 %.

I fråga om sparbanker skulle nivåns höjning med en tredjedel egent— ligen hava föranlett skatteprocentens höjande till 51/3 %. Då det emel- lertid torde vara lämpligt, att skattesatsen uttryckes i helt procent- tal, har beredningen funnit sig böra förorda 5 % och åberopar till stöd härför jämväl den omständigheten, att därigenom uppnås i stort sett samma medelprocent, som före 1928 års skattereform förekom vid spar- bankernas beskattning (jfr departementschefens uttalande i prop. nr 213 år 1928, sid. 137) samt tillika likställighet med andra bankinrättningar.

Kedjebeskatt- ningens inne- börd.

TREDJE KAPITLET.

Vissa frågor rörande kedjebeskattning och beskattning av holdingbolag. '

I andra kapitlet har behandlats företrädesvis frågan om den svenska industriens beskattning i jämförelse med beskattningen av industrien i ut.- landet och de spörsmål i avseende å bolagsbeskattningen, som uppstått på grund av sagda beskattnings höjd. Den lösning av nämnda spörsmål, som där föreslagits, gäller givetvis icke endast industrien; den i aktiebo- lagens form bedrivna handels-, bank- och försäkringsverksamheten m. nu. kommer även i åtnjutande av den skattelindring, som där förordas. Det fall, som närmast behandlats, är det jämförelsevis enkla, nämligen att enskilda personer slagit sig tillsammans för att i aktiebolagets form be- driva viss verksamhet. ,

Nu erbjuder emellertid det moderna affärslivet en skiftande bild av! kombinationer såväl mellan inländska företag som mellan in- och ut—J ländska sådana. I förstnämnda hänseendet märkes det vanliga fall, att ett bolag utbrutit en del av sin verksamhet eller sin förvaltning för att bedrivas av ett särskilt dotterbolag, eller att flera bolag tillsammans be- driva gemensam verksamhet i ett gemensamt dotterbolags form. Redan dessa kombinationer föranleda särskilda spörsmål. Gå vi till de inter— nationella företagen, möter oss där i utpräglad grad motsvarande före— teelse. Det är ganska ovanligt, att ett svenskt företag direkt bedriver en mera omfattande verksamhet utomlands; det normala är, att därför inrät- tas särskilda bolag, vanligen aktiebolag eller bolag av likartad typ. Här uppställa sig frågor, som ligga delvis annorlunda till än för de svenska moder- och dotterbolagen. I alla nu nämnda fall är det emellertid närmast fråga om bolagsbildningar, som av organisatoriska och likartade skäl till- komma såsom led i större verksamhetskomplex. Av alldeles särskild typ äro däremot bolag för förmögenhetsförvaltning, vare sig dessa närmast åsyfta att utgöra organ för förvaltning av en eller flera personers pri- vatförmögenhet och därför kunna bland andra värdepapper äga även aktier, eller de äro >>holdingbolag» i egentlig mening, vilka bolag åter; plåga uppdelas i s. k. investmentbolag, som hava till uppgift att görajä sina delägares insatser fruktbärande genom förvärv och förvaltning av '_

huvudsakligen värdepapper av olika slag, således bl. a. olika slag av ak— tier, samt finansbolag, vilkas uppgift närmast är att kontrollera och fi- nansiera andra av dem helt eller till avsevärd del ägda bolag. Även mel— lan nu nämnda slag av bolag och de egentliga industri— eller handelsbo- lagen kunna mellanformer förekomma, vilka det ej torde vara erforder- ligt att här särskilt beröra. Gemensamt för alla typerna är emellertid. * att de utgöra kedjor av två eller flera bolag efter varandra, och att följ- aktligen, om ej särskilda åtgärder beträffande dem vidtagas, beskattning flera än två gånger av samma inkomst d. v. s. tre- eller flerdubblad be- skattning eller, såsom den vanligen plågar benämnas, kedjebeskattning uppkommer.

Problemet om kedjebeskattningen såsom ett särskilt beskattningsspörs- mål är icke nytt. När den kommunala dubbelbeskattningen år 1919 in- fördes, befriades nämligen såsom det vill synas av billighetsskäl —— aktiebolag i regel från skattskyldighet för utdelningar från svenska ak- tiebolag. Tanken på att även för statsbeskattningens del införa frihet från kedjebeskattning framfördes först av 1924 års skatteberedning, när— mast såsom ett led i en strävan att åstadkomma riktig redovisning av ak- tiebolagsvinster i olika kommuner. Förslaget upptogs i 1927 och 1928 års kommunalskattepropositioner, och dess godkännande vid 1928 års riks— dag torde få betecknas som en av de viktigaste av de då vidtagna refor- merna. Föredragande departementschefen yttrade vid anmälan av 1927 års förslag, att redan den omständigheten att kommunal skattefrihet i motsvarande avseende förelåge syntes visa, att statsmakterna hyst en viss tvekan rörande rättmätigheten av en dylik beskattning. Departements— chefen kunde ur rättvisans synpunkt knappast se någon möjlighet att förebringa ett hållbart försvar för densamma. Härtill komme, att just detta slag av beskattning utan tvivel utgjort ett betydelsefullt hinder för åstadkommande inom det ekonomiska livet av rationella omläggningar i organisatoriskt avseende. Departementschefen hänvisade härefter till att i ifrågavarande hänseende den svenska skattelagstiftningen vore vä— sentligen strängare än skattelagstiftningen i främmande länder-. Det i 1927 års proposition framlagda förslaget biträddes av sagda års riksdags första särskilda utskott. Reservationsvis yrkades avslag å detsamma men ej av principiella skäl utan på grund av faran för missbruk. När- mast i anledning av denna reservation underströk departementschefen vid anmälan i statsrådet av 1928 års förslag behovet av ifrågavarande reform, därvid framhållande det hinder mot en lämplig organisation av företagen, som läge i kedjebeskattningen, liksom även frågans interna- ' tionella betydelse. De befarade missbruken ansåg departementschefen böra. undanröjas vid den igångsatta utredningen av aktiebolagsbeskatt- : ningen i allmänhet. Vid 1928 års riksdagsbehandling förekom icke sär- W skild" opposition mot förslaget om kedjebeskattningens upphävande. 10 —— 312550.

Tidigare för- slag och lag— stiftninge- a'tgärder för lindring av kedjebeakatt- ningen.

Gällande be- otännnelser mn kedje- beskattning.

Särskilda frågor be— träfande kedjebeskatt— mngen.

Internationell kedjebeskatt— ning. Denna beskatt- nings bety- delse.

Den bestämmelse, som blev resultatet av berörda lagstiftning om frihet från kedjebeskattning, innefattar frikallelse för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan pen—- ningrörelse eller försäln'ingsrörelse, från skattskyldighet för utdelning” från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska eko— nomiska föreningar. Friheten gäller, vare sig utdelningen uppburits i- förhållande till innehavda aktier, lotter och andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning, som uppburits av bostads-' aktiebolag eller bostadsförening, hava givits särbestämmelser, som här förbigås. Dessa stadganden om skattefrihet, som avse såväl den statliga som den kommunala beskattningen, åtföljas emellertid av föreskrifter om begränsning av rätten till avdrag för på utdelningarna belöpande gäld- räntor. Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier, banklotter eller föreningsande- lar, för vilken skattskyldighet enligt vad nyss nämnts ej föreligger, äger bolaget eller föreningen ej njuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar, i vidare mån än räntan överstiger utdelningen.

Då genom vad sålunda förekommit den svenska lagstiftningen intagit den ståndpunkt, att, i princip, kedjebeskattning icke bör förekomma, och, såvitt beredningen kan finna” någon anledning icke föreligger att ifråga— sätta ändring härutinnan, ankommer det på beredningen, i enlighet med innebörden av dess uppdrag, att undersöka, huruvida eller i vad mån _ ytterligare lagstiftningsåtgärder må vara påkallade med ändamål att på ': lämpligaste och riktigaste sätt inbygga den beslutade grundsatsen i skatte- » systemet. Vid sitt övervägande härav har beredningen funnit särskilt följande spörsmål tarva undersökning, nämligen rörande den nya grund- satsens inverkan på reglerna om beskattning vid utskiftning från bolag, rörande förhindrande av skattefrihetens utnyttjande till att åstadkom- ma icke avsedd skattelindring, rörande bibehållandet av kedjebeskattning för bolag, som idka penningrörelse eller försäkringsverksamhet, rörande avdrag för gäldräntor, som belöpa på utdelningar, samt rörande bibe- hållandet av bolags skattskyldighet för utdelningar från utlandet.

Till spörsmålen angående utskiftning och angående åtgärder för täp- pande av luckor i lagstiftningen återkommer beredningen senare. De övriga frågorna skola i detta sammanhang upptagas till behandling, där— vid beredningen gör början med frågan om bolags skattskyldighet för utdelningar från utlandet.

SvenSka industriföretag av den internationella typen hava, såsom re- dan framhållits, i rätt stor utsträckning organiserat sig med särskilda bolag utomlands, i vilka de svenska företagen äga andelarna. Här upp- "

'I

kommer den situationen, att det utländska bolaget utomlands beskattas för sin inkomst, att det svenska bolaget beskattas dels i Sverige för sin :

utdelning från-det" utländska bolaget och dels ofta' nog även i utlandet (genom kupongbeskattning) samt att aktieägarna i det svenSka bolaget beskattas för utdelning från detta, om de bo i Sverige, här och, om de bo i utlandet, dels här (dock med undantag för kommunal inkomstskatt) och dels i sitt hemland. Det kan ej b'etvivlas, att en dylik mångdubbel be- ,skattning ärhinderlig för svensk'företagsamhet. ' Endast i ringa utsträckning kan detta missförhållande avhjälpas ge- nom att företaget organiserar sig genom filialer, som ej äro särskilda bo- lag, i utlandet. Dels utgör denna utväg, om den alls tillåtes enligt den ut-' ländska lagstiftningen, vanligen en opraktisk organisationsform, vilken de som prövat densamma merendels funnit sig böra. övergiva, dels med— för även den en rätt betydande beskattning. I dylikt fall beskattas näm- ligen det svenska bolaget i utlandet för sin därstädes uppkomna vinst, och även i Sverige beskattas bolaget för vinsten i dess helhet.

Under nationernas förbunds auspicier pågår sedan flera år ett mellan— folkligt arbete i syfte att undanröja eller åtminstone mildra den inter— nationella dubbelbeskattningen, därunder inbegripen även den internatio- nella kedjebeskattningen. Den mest eftersträvansvärda lösningen av detta spörsmål vore att åstadkomma en liknande fördelning av beskatt- ningsföremålen mellan staterna, som i ett lands skattesystem förekom- mer mellan kommunerna. I den mån de olika länderna i sina interna skattesystem avse dubbelbeskattning, skulle givetvis denna bibehållas, men all annan dubbelbeskattning borde bringas ur världen. Man skulle m. a. o. söka få till stånd ett så att säga gemensamt skattesystem för olika länder, med bibehållande dock av de olika nationernas speciella regler. Det ligger i sakens natur, att vinnandet av ett resultat i denna riktning fordrar en ingående jämförelse av de olika ländernas skatte- system samt därpå grundade förhandlingar. I några avseenden torde vissa principer för s. k. dubbelbeskattningsavtal på den direkta beskatt— ning-ens område få anses redan nu vedertagna. Rätten till beskattning av inkomst av fast egendom och av rörelse samt av däri nedlagd för— mögenhet förbehålles sålunda det land, där den fasta egendomen är be— lägen eller rörelsen bedrives från fast driftställe. Beträffande arbetsin— komster i-frågakomma skiftande regler, i det dessa kunna beskattas an- tingen där inkomsten förvärvats eller där inkomsttagaren "är bosatt. In- komst av kapital skall enligt vedertagna regler beskattas, där inkomst- : tagaren är bosatt, såvitt ej fråga är om beskattning vid källan (t. ex. genom kupongskatt el. dyl.), beträffande vilken olika uppfattningar bru— , tit sig mot varandra. En riktning önskar förbehålla dylik beskattning , åt det land, därifrån inkomsten utgår, d. v. 8. det land där källan fin— 1 nes, medan en annan riktning anser, att det land, där kapitalisten-in- >kornsttagaren bor, bör ha företrädet. I enlighet härmed hava rörande förfarandet med kupongskatter och dylika skatter å aktieutdelningar

Internationella avtal för und- vikande av. dubbelbeskatt- ning.

Industribo- lagen och den internationella

kedjebeskatt- ningen.

yppat sig skarpa meningsskiljaktigheter, huruvida bolagets hemland bör restituera dylika eller huruvida aktieägarens bostadsland skall vara skyl- digt att avdraga i ett annat land erlagd kupongskatt från aktieägarens personliga skatt. Det är knappast ägnat att förvåna, att sådana länder. som exportera kapital, önska att erlagda kupongskatter skola restitueras, medan kapitalimporterande stater, där kapitalet arbetar, vilja behålla kupongskatterna och gärna se, att kapitalistlandet avdrager dessa från den personliga skatten på delägarna, varigenom kapitalexporten från detta land underlättas. Utan tvivel spela dylika synpunkter betydande roll vid ställningstagandet till den omtvistade frågan. Det har emeller— tid gjorts gällande, att kupongskatterna i fråga på grund av övervält— ring i olika riktningar i verkligheten i stor utsträckning verka ej såsom skatter på de utländska kapitalisterna utan såsom skatter på de inlän— ningar, som i olika egenskaper äro beroende av industrien i fråga. Ses frågan ur en vidare synvinkel, borde den enligt denna uppfattning ej utlösa sig i en strid mellan företagslandet och kapitalistlandet. I de dub- belbeskattningstraktater, som Sverige hittills ingått med främmande stater, har denna fråga för Sveriges vidkommande ej blivit avgjord i någondera riktningen. Det torde kunna antagas, att, intilldess större enighet mellan länderna uppnåtts i här berörda punkt, den internatio- nella dubbelbeskattningen i fråga om aktieinkomster skall endast i be— gränsad utsträckning kunna hävas på traktaternas väg. I stället lärer man få inrikta sig på att på den interna lagstiftningens väg såvitt möj- ligt komma till rätta med problemet, därvid givetvis beaktande de möj- , ligheter till traktatsmässig lösning, som kunna anses tänkbara och som ej böra försvåras.

Vad angår det jämförelsevis enkla fall, att ett svenskt industribolag med allenast svenska aktieägare har ett utländskt dotterbolag, synes det måhända bäst överensstämma med den princip, som gäller för den in- hemska kedjebeskattningen, att helt befria det svenska bolaget från skattskyldighet för dessa utdelningar. Om de svenska aktieägarna di- rekt, d. v. s. utan förmedling av ett svenskt bolag, ägde andelarna i det utländska bolaget, skulle de ju blott skatta för utdelningarna därifrån. Om emellertid den omständigheten att det svenska bolaget stått såsom mellanled påverkat vinstens storlek, kan dock en särskild beskattning på grund därav anses motiverad. Otvivelaktigt kunna förhållandena hava varit sådana, och man föranledes därav till den slutsatsen, att en beskattning även hos det svenska bolaget icke i och för sig är orimlig. '! Visserligen kunna enahanda förhållanden föreligga beträffande ett,! svenskt moderbolag med ett svenskt dotterbolag, och dock befrias det ; svenska moderbolaget från all skatt för utdelningen från dotterbolaget. Men detta sammanhänger därmed, att dotterbolagets hela vinst beskattasi" Sverige, och att man låter sig nöja därmed. Så är icke fallet beträffan—g'

149 :de det utländska dotterbolaget. Detta beskattas utomlands, men det be— skattas ej hos oss. Skulle man anse, att full beskattning hos det svenska bolaget för utdelningen från det utländska bolaget är oskälig, kommer man lätteligen till den medelvägen, att utdelningen från utlandet lämp- ligen bör till en viss mindre del beskattas hos det svenska bolaget.

Att ej full skattefrihet för utdelning från utlandet medgives det sven- Uska moderbolaget ligger än närmare till hands, därest fråga är om ett svenskt bolag med utländska aktieägare. Beskattas ej det svenska bo- laget och erhålles ej heller skatt från de utländska aktieägarna, skulle Sverige bliva helt utan skatt för den ekonomiska verksamhet, som på detta sätt drives genom det svenska bolaget, och en så långt gående skattefrihet kan knappast anses påkallad. Nu föreslår beredningen vis- serligen införande av kupongskatt för aktieägare i utlandet, men man torde, såsom nyss anförts, dock böra räkna med den möjligheten att Sverige traktatsvis förpliktar sig att avstå från dylik skatt. Med hän— syn till denna eventualitet synes det önskvärt, att någon beskattning ålägges det svenska bolaget för utdelningarna å aktierna i det utländ- ska bolaget.

Om ej något dubbelbeskattningsavtal träffas, skulle resultatet av nu antydda förslag om partiell beskattning för utdelning från utlandet bliva följande. Det utländska bolaget beskattas i utlandet, varest eventuellt även det svenska bolaget genom kupongskatt eller annorledes beskattas för utdelningen. Det svenska bolaget betalar i Sverige partiell skatt för utdelningen från det utländska bolaget. Aktieägarna i det svenska bo- laget betala i Sverige skatt för sin utdelning från detta bolag, vare sig de bo i Sverige eller i utlandet (i senare fallet dock ej kommunal inkomst— skatt), och de aktieägare, som ha i utlandet, betala dessutom skatt där— städes.

Om dubbelbeskattningsavtal träffas av den innebörd, att aktieägarens hemland får rätt till skatt å aktieutdelningar, och att eventuell kupong- skatt restitueras, kvarstår skatten i utlandet för det utländska bolaget, partiell skatt för det svenska bolaget i Sverige och full skatt för svenska aktieägare i Sverige samt skatt för utländska aktieägare i utlandet.

Om åter sådant dubbelbeskattningsavtal skulle träffas, att kupong- skatt behålleS, skulle det utländska bolagets skatt i utlandet bestå, lika- så det svenska bolagets beskattning i utlandet genom kupongskatt. Från det svenska bolagets skatt för utdelningen skulle den utländska kupong- . skatten avdragas, vilket väl i allmänhet skulle resultera i fullständig

skattefrihet för det svenska bolaget för den utländska utdelningen. De svenska aktieägarnas skatt i Sverige för utdelningen från det svenska ! bolaget skulle behållas och likaså de utländska aktieägarnas skatt i Sve-

rige, om denna sistnämnda givits form av kupongskatt. De utländska aktieägarnas hemland skulle däremot vara förpliktade att göra avdrag från sin skatt på utdelningarna med i Sverige erlagd kupongskatt.

Holdingbo- lagen och den internationella kedjebeskatt—

ningen.

I de anförda. exemplen har förutsatts, att likadana dubbelbeskattninge- avtal inginges såväl med dotterbolagets hemland som med de utländska aktieägarnas hemland. Annorlunda. skulle det ställa. sig, om avtal av ena typen inginges med det ena landet och avtal av andra typen med det andra. Denna eventualitet torde dock icke beredningen behöva räkna med, utan den anser sig kunna konstatera, att genom medgivande av partiell» skattefrihet för det svenska industribolagets utdelningar från det utländska bolaget åstadkommas en så stor lättnad i den internatio- nella kedjebeskattningen, som utan dubbelbeskattningsavtal synes stå att vinna, och vidare att dubbelbeskattningsavtal av ena eller andra typen skulle bringa ytterligare lättnad, men att denna lättnad i intet fall skulle betyda full skattefrihet i Sverige. Förslaget synes vara rimligt från in.- dustribolagens synpunkt och med hänsyn till uppkommande traktat- frågor ej ägnat att väcka betänkligheter. Det bör emellertid även un— dersökas, huruvida förslaget är påkallat beträffande andra slag av bo— lag än industribolag.

Den grupp av bolag, som härvid närmast kommer i betraktande, är holdingbolagen, till vilkas dryftande beredningen nu övergår.

Den verksamhet, som drives av holdingbolaget i dess enklaste form, är vanligen ganska obetydlig. Den är ofta inskränkt till att företaga pla— ceringar, lyfta utdelningar från de bolag, i vilka holdingbolaget äger del, göra upp bokslut och i sin tur giva utdelning. Med andra ord hol- dingbolagen behöva ofta ej någon egentlig förvaltningsapparat och hur ., na fördenskull utan hinder av sin verksamhetsart placeras ungefär i vil- ket land som helst. Det är också en erfarenhet, att dessa bolag i mycket ' stor utsträckning söka sig dit, varest det ställer sig förmånligast ur be- skattningssynpunkt. I anslutning till docenten Lindahls utredning har i andra kapitlet av detta betänkande framhållits, att om i ett land be— skattningen av aktiebolaget och utländska aktieägare tillsammans är lägre än beskattningen av endast bolaget i ett annat land, kapitalisterna idet se— nare landet lockas att placera sitt kapital i aktiebolag i det förra landet. Just beträffande holdingbolagen ligger dylik flyttning nära till hands enär relativt sett beskattningssynpunkten för dem har stor betydelse i jämförelse med andra faktorer, som påverka verksamhetens för— läggning till visst ställe. Det finns också stater, som synas hava direkt inriktat sin lagstiftning på att visa gästfrihet mot'holdingbolag genom att beskatta dem och deras utländska intressenter så lågt, att en ditflytt- ning blir lönande. Eventuellt kan vederbörande stat nöja sig med den skatteintäkt, som erhålles genom emissionsstämplar o. dyl. Vanligen er- lägges dock även en låg inkomstskatt. Andra länder hava inriktat sig på att giva sådana beskattningsregler för holdingbolagen, att åtminstone icke det egna landets kapital skall dragas ur landet på grund av dylika skatteprivilegier i andra länder. Härigenom hava de dock stundom kom—

- -ru—*: .Jii *

mit att, utan att direkt åsyfta det, ställa Sig förmånligare än sådana sta- ter, som ej taga särskild hänsyn till holdingbolagen, och dymedelst dragit till sig holdingbolag ägda av främmande kapitalister, som av en eller annan anledning ej velat söka sig till de länder, som erbjuda de allra läg— sta skatterna. Att även från Sverige kapitalexport ägt rum genom bil— dande av holdingbolag i andra länder, är känt.

Olika sidor av de spörsmål, som i detta sammanhang uppställa sig, och olika utvägar att åstadkomma särbeskattning av holdingbolag be,- lysas i den promemoria, som generaldirektören Wohlin för beredningens räkning på grundval av erfarenheter från olika länder sammanställt rörande holdingbolagens beskattning. Promemorian är Såsom bilaga in- tagen i detta betänkande del II.

Enligt beredningens mening finnes icke anledning för Sverige att ge— nom särskilda beskattningsprivilegier söka draga till sig utländska holdingbolag, vilka ej hava annat intresse av eller för Sverige än den billiga skatten.

Annorlunda synes frågan böra bedömas beträffande svenska holding— bolag, vare sig dessa äro svenska även därutinnan, att deras aktieägare företrädesvis äro svenska eller blott såtillvida att deras verkliga led- ning är svensk. Om ett av svenska intressenter bestående holdingbolag placeras utomlands, betyder detta merendels kapitalexport för en verk- samhet, som lika väl kunnat äga rum här i landet, med det resultat, att Sverige går miste om skatt, som i stället går till utlandet. Även holding- bolag med intressenter, som i större eller mindre utsträckning äro ut— ländska kapitalister, men med svensk ledning, torde i regel vara. av värde för landet på grund av den tillgång av utländskt kapital, som därigenom kommer att stå under svenskt inseende.

Med hänsyn till den lockelse till flyttning från Sverige, som utländska skatteförmåner kunna föranleda, ligger det nära till hands att möta detta genom att i lagstiftningen införa den föreskrift, att i egentlig me- ning svenska holdingbolag Skola i beskattningsavseende behandlas så— som svenska, även om de ej äro registrerade i Sverige. Att alltid låta ett bolags registrering vara avgörande för dess skatterättsliga nationa- litet innebär onekligen fördelen av enkelhet och klarhet i tillämpningen, och en dylik regel har även i övrigt varit tillfredsställande, innan nuti- dens internationella bolagsbildningar börjat få mera avsevärd omfattning och samtidigt skattesatserna blivit av sådan storleksordning, att man måste räkna dem såsom en betydelsefull omkostnad. Med den överflyttning av bolag till främmande länder för att undgå skatt, som numera äger rum, kan det anses naturligt, att man i många länder alltmer målmedvetet inställt sig på att behandla såsom inländska även sådana utomlands re— gistrerade bolag, vilkas verkliga ledning befinner sig i det egna landet. Särskilt England, där en dylik princip ej är ny, har med mycken kon- sekvens genomfört densamma, ett förhållande, varom många rättsfall

bära vittnesbörd. Den anmärkning kan givetvis göras, att det ej alltid är möjligt att utfå skatt av bolag, som hava alla sina tillgångar i ut- landet. Det oaktat har emellertid principens genomförande sitt värde, eftersom de företag, varom här är fråga, vanligen ej vilja undandraga sig betalning av en skatt, vars rättmätighet de svårligen kunna bestrida. I sista hand återstår möjligheten att göra aktieägarna personligen an— svariga, envar åtminstone för den på honom belöpande delen av skatten å bolaget.

Beredningen anser skäl tala för att Sverige i viss utsträckning beträ- der den antydda vägen. Gäller det bolag, som i verkligheten äro sven- ska, ehuru de låtit registrera sig utomlands, finns ingen grundad anled— ning varför de ej skulle i beskattningsavseende behandlas såsom sven- ska. Samtidigt torde man dock av praktiska skäl böra vidhålla den nu- varande regeln, att i Sverige registrerade bolag alltid skola betraktas såsom svenska. Om andra länder hava motsvarande regler, kan härav följa, att ett bolag anses hemmahörande i två länder, ett resultat, som bör undanröjas genom dubbelbeskattningsavtal. Utan tvivel står det bäst i överensstämmelse med hittills diskuterade principer att i dylikt fall giva det land, där bolaget verkligen hör hemma, företrädet. Det torde i förbigående få anmärkas, att följden för Sveriges vidkommande av dylika avtal ej torde bliva uppgivande i nämnvärd utsträckning av bestående beskattning, enär i realiteten utländska men i Sverige re— gistrerade bolag, som ej bedriva verksamhet i Sverige, torde bliva säll—

synta —— såväl aktiebolags- som skattelagstiftning medverka till detta ,

förhållande.

När det gäller att närmare bestämma, vilka i utlandet registrerade bo- lag skola anses som svenska, synes det lämpligt att såsom sådana be- handla endast bolag, vilkas verkliga ledning utövas här i riket, vilkas intressenter huvudsakligen äro svenska och vilkas verksamhet väsent— ligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. Det är således ej avsett, att under regeln inbegripa in- dustri- eller handelsaktiebolag i utlandet, som äro svenska dotterbolag. Ej heller finner beredningen sig böra för närvarande föreslå några sär- skilda bestämmelser i syfte att göra berörda beskattning effektiv, utan håller före, att det bör bero på framtida erfarenheter, huruvida i dylikt avseende något bör åtgöras.

Efter att härmed hava behandlat spörsmålet om åtgärd till förhind- rande av skatteflykt, förmedlad genom i utlandet placerat holdingbolag, återkommer beredningen beträffande holdingbolagen till frågan om dessa bolags beskattande för utdelningar från utlandet. Denna fråga ligger till på ungefär samma sätt som beträffande industribolagen med dotterbolag i utlandet. Vill man hindra en långt driven internationell kedjebeskattning, torde det böra ske på den vägen, att det svenska bo-

* w_i_

laget delvis befrias från skatt för utdelningarna från utlandet. En dylik j

mare analys av grunden för Sveriges rätt att beskatta olika beskatt— ningsföremål leder. Spörsmålet kan väl betraktas på skilda sätt, men söker man en analogi i fördelningen av beskattningsföremålen på olika kommuner, lärer man finna, att ett visst sammanhang förefinnes mel- lan beskattningsrätten samt verksamhetens intensitet och omfattning. ' Består verksamheten företrädesvis i förvaring av värdepapper samt , uppbärande av utdelningar och utbetalning av dylika, är denna. beskatt- ningsgrund så uttunnad, att man i konkurrens med andra skatteberätti- sade torde böra avstå från större delen av skatten till sådana orter, där verksamheten är mera betydande. Ej minst för kommunalbeskattnin— gens vidkommande synes det svårt att motivera en stark beskattning av holdingbolag. Det nu sagda gäller för övrigt jämväl i fråga om indu- stribolag med [utländska dotterbolag för den del av deras verksamhet, som avser förvaltningen av aktierna i dotterbolagen, om ock frågan fram— står mest renodlad beträffande holdingbolagen.

153 ' lösning lärer ock ganska väl stämma med de slutsatser, till vilka en när-

Beträffande 'såväl industribolag som holdingbolag erhålles sålunda det resultat, att någon skattelindring för utländska utdelningar bör medgivas, och det gäller att avgöra, huru vittgående denna bör vara. I det föregående har beredningen närmast utgått ifrån att viss del av dessa utdelningar skulle göras fri från skatteplikt. En dylik stånd- punkt torde för vårt lands vidkommande framstå såsom den naturliga- ste. Valet skulle väl eljest stå med utvägen att beskatta holdingbolagen enligt viss lägre skatteskala ungefär som i de schweiziska kantonerna. Såsom av Wohlins framställning synes framgå, kan emellertid sist- nämnda system knappast anses särskilt lyckligt. Det är föga smidigt och skulle vara svårt att tillämpa för de svenska kommunernas del. Att från skatt befria viss del av utdelningarna överensstämmer däremot med den holländska ståndpunkten. Till vilken storlek denna del bör bestäm- mas kan icke avgöras genom någon bindande bevisning. Beredningen har stannat vid att föreslå att, såsom i Holland, en tredjedel av de ut- ländska utdelningarna skall beskattas och att alltså två tredjedelar bliva fria.

Med denna lösning kommer alltså ett sådant svenskt aktiebolag, som överhuvud får del av nu berörda förmåner, att helt befrias från skatt- skyldighet för svenska aktieutdelningar och befrias från skattskyldighet för två tredjedelar av utländska aktieutdelningar. Detta innebär för holdingbolagen en så stor förmån, att intresset av att förlägga dylika till utlandet borde betydligt förringas. För de svenska industribolagen 1 med dotterbolag utomlands torde bestämmelserna medföra en mindre be- ; nägenhet att_förlägga den finansiella administrationen i större utsträck- t ning utomlands. Den föreslagna skattefriheten innebär å andra sidan & inga skatteprivilegier, som kunna i något avseende betecknas såsom dold

Förslag om begränsning av den inter- nationella kedjebeskatt- ningen,

Vilka företag böra befrias från skott d utdelningar?

subvention, utan är i sig själv grundad i sakens natur. Ej heller är den av sådan räckvidd, att utländska holdingbolag kunna förväntas på grund av densamma söka formellt hem i Sverige.

Den skattefrihet, varom här är fråga, skulle givetvis i första hand avse aktier i utländska aktiebolag. Då det emellertid i utlandet flerstä— des förekommer typer av bolag, som, utan att benämnas aktiebolag, lik- väl äro i huvudsak likartade med svenska aktiebolag och enligt landets skattelagstiftning väsentligen behandlas såsom aktiebolag, torde frihe— ten böra avse jämväl andelar i dylika bolag. Däremot torde det ligga i sakens natur, att om någon äger del i ett utländskt handelsbolag av i huvudsak samma karaktär som ett svenskt sådant, inkomst därifrån ej bör betraktas som »utdelning å andel» i utländskt bolag. Den svenske del- ägaren i ett sådant bolag skall nämligen enligt vår rätt skatta för in— komst från bolaget icke såsom för utdelning utan såsom för inkomst av rörelsen; handelsbolaget såsom sådant beskattas icke. Uttrycket ande- lar i utländskt bolag bör alltså icke fattas såsom avseende jämväl ande- lar i handelsbolag.

Nu gällande frihet från kedjebeskattning avser, såsom förut framhål— lits, »svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka. icke driva bank— eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse». Den- na bestämmelse utlades av 1928 års särskilda utskott så, att bolag, som dreve »verklig handel med värdepapper», borde anses bedriva penning— rörelse. 3

Vad försäkringsbolags beskattning för aktieutdelning angår hade vid , 1927 års riksdag motionsvis framställts yrkanden, att dessa bolag ej skulle inbegripas bland de företag —— banker och dylika —— som skulle skatta för inkomster av aktieutdelning m. 111. Första särskilda utskot- tet yttrade härom: »I den mån försäkringsföretagen skatta i försök? ringstagares ställe, torde dessa yrkanden ej vara motiverade, ty ett un- dantag från skattskyldighet skulle innebära ej befrielse från tredubbel beskattning utan befrielse allenast från den dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomst, som är en integrerande del av vårt skattesystem i allmänhet och från vilken befrielse ej gives på andra punkter. Beträf- fande sakförsäkringsaktiebolag, i vilka för närvarande hela överskottet tillfaller aktieägarna, skulle däremot skattefrihet för utdelning från verkliga dotterbolag innebära en konsekvens av den givna utgångs— punkten. Detta Skulle emellertid vara fallet även med utdelning från dotterbolag till banker —— bankernas aktier i dotterbolag äro i verklig— heten ej att betrakta som vara i deras verksamhet —— men på grund av omöjligheten att urskilja den ena och andra typen aktier torde enhet— liga regler för ifrågavarande slag av företag böra givas. » |:

Beredningen finner sig av vad som sålunda förekommit kunna dragaé den slutsatsen, att anledningen till att bolag, som bedriva penningrörelse”

ej befriats från skatt för utdelning å aktier i egentliga dotterbolag, när- mast varit den, att det ansetts vara omöjligt att urskilja dessa aktier från andra. Det är i själva verket uppenbart, att aktier i dotterbolag ej äro föremål för moderbolagets handelsrörelse. De skäl, som föranlett fri— het från kedjebeskattning beträffande bolag i allmänhet, gälla i full ut- sträckning utdelning å aktier i dotterbolag, även om de innehavas av bolag, som driva penningrörelse. Det synes emellertid ej behöva möta större svårigheter att beträffande bolag, som bedriva penningrörelse, finna uttryck för en gränslinje mellan sådana utdelningar, som enligt det sagda böra vara skattefria, och sådana, för vilka ej skattefrihet bör åtnjutas. Om det stadgas, att berörda bolags och föreningars skattskyl— dighet ej skall avse utdelningar å aktier eller andelar, vilkas innehavan- _de utgjort ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verk- samhet, så torde härav knappast kunna väntas följa några större prakti- ska svårigheter.

Beträffande försäkringsbolagen är läget delvis ett annat. Såsom av det citerade uttalandet av 1927 års första särskilda utskott framgår, medför dessa bolags beskattning för aktieutdelningar i betydande ut- sträckning ej kedjebeskattning utan allenast dubbel beskattning, som från eljest gällande utgångspunkt ej bör undanröjas. Endast beträffan- de sådan vinst, som hos försäkringsaktiebolag belöper på aktieägarna, ifrågakommer kedjebeskattning. Att undanröja denna, där fråga är om aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bolagets verksamhet, synes vara en konsekvens av motsvarande stad— gande beträffande bankbolag. Såvitt angår utdelningar, vilka belöpa å livförsäkringsrörelse, torde det ej kunna göras gällande, vare sig att de belöpa på aktieägarna i denna deras egenskap eller att så ej är fallet. Då med hänsyn till att beträffande dylik verksamhet aktieutdelningen merendels är så begränsad, att den måste anses oberoende av vilka in- komstkällor bidragit till vinsten, och då det skulle möta stora svå- righeter att inom livförsäkringsrörelsen uppdraga en gränslinje, synes det riktigast att lämpa lagstiftningen med hänsyn härtill. Skattefrihe- ten synes följaktligen böra begränsas att avse utdelningar, som äro att hänföra till av aktiebolag bedriven sakförsäkringsrörelse -— däri inbe- gripen sjuk— och olycksfallsförsäkringsrörelse — i den mån utdelningen belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier, som uppfylla villkoret att inn-ehavas av organisatoriska skäl för sakför- säkringsrörelsen. Att för aktiebolag, som bedriver såväl livförsäkrings— rörelse som sakförsäkringsrörelse, urskilja de utdelningar, som äro att hänföra till sakförsäkringsrörelsen, torde ej böra möta svårighet, då en upp— ; delning av bolagets vinst mellan dessa båda grupper på grund av 30 5 ; kommunalskattelagen alltid måste göras._ Enär svenska ekonomiska för- ? eningar ej kunna bedriva försäkringsrörelse, få de här anförda synpunk—

terna ej tillämpning är dem.

Avdrag för på aktieutdel- ' ning belö-

pande gäld-

ränta.

Beredningen föreslår, att skattskyldigheben för utdelningar begränsas på nu angivet sätt för aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva penningrörelse, samt för försäkringsaktiebolag, och att begränsningen skall gälla utdelningar såväl från Sverige som från utlandet i samma ut- sträckning som beträffande utdelningar till andra svenska bolag.

Under likartade betingelser, som skola gälla för åtnjutande av frihet från skattskyldighet för utdelning å aktier m. m., synes skattefrihet böra medgivas jämväl i fråga om vinst genom utskiftning samt beträffande utskiftningsskatt, som utbekommes av statsverket jämlikt 10 $ förordnin- gen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags till- gångar. Förslag härom framlägges.

Rörande den nu gällande regeln, att, om svenskt aktiebolag eller ,svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier, banklotter eller föreningsandelar, för vilka frihet från kedjebe- skattning föreligger, bolaget eller föreningen ej må njuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar, i vidare mån än som räntan överstiger utdelningen, anförde 1924 års skatteberedning föl- jande:

»Såsom allmän regel torde böra gälla, att, om man från beskattning frikallar visst slag av intäkt, omkostnaderna för denna intäkts förvärvande ej heller böra få avdragas vid beskattningen; hela förvärvskällan bör såväl till intäkter som utgifter hållas utanför inkomstberäkningen. I konsekvens härmed borde man väl rätteligen, i likhet med vad nu gäller, icke tillåta aktiebolag avdrag för ränta, som kan anses belöpa på innehav-da aktier. Ville man däremot ordna beskatt— ningen av moder- och dotterbolag på sådant sätt, att bolagen komme att sam- manlagt erhålla samma beskattning som om de sammanslutits till ett enda före- tag, torde det ligga närmast till hands att tillåta avdrag för ränta på aktier i dotterbolag. Skulderna finge då antages hava ådragits för att anskaffa kapital till den samfällda rörelsen, och den omständigheten, att en del av det lånade kapitalet placerats i ett dotterbolag i form av aktier i stället för att utlånas till detta, torde icke böra medföra förbud mot avdrag av räntan. Emellertid torde man, bl. .a. med hänsyn till följderna därav för kommunalbeskattningens del, svårligen kunna tillåta avdrag för dylik ränta. Då moderbolaget ju upplånat pen- ningarna och skulle få åtnjuta ränteavdraget, komme den kommun, där moder- bolaget skall beskattas, att få vidkännas ränteavdraget, ehuru skulden får anses hänföra sig till dotterbolagets rörelse och räntan därför borde minska dotterbo- lagets inkomst. Man bör även, såvitt möjligt, hava samma regler för moder- och dotterbolag i inskränkt mening som för aktiebolag, som hava aktier i andra ' bolag, utan att samarbetet mellan bolagen är så intimt, att de kunna betraktas såsom moder- och dotterbolag, och det torde knappa—st kunna ifrågakomma att medgiva dylika bolag avdrag för ränta å skuld, som belöper på främmande ak- tier, om utdelningen på dessa aktier icke beskattas. Man måste nämligen i be— skattningsavseende behandla dylika bolag såsom fullt självständiga företag, enär det eljest uppstår svårigheter, som torde visa sig omöjliga att lösa på ett praktiskt— sätt. Ett förbud mot ränteavdrag i förevarande avseende torde jämväl hava stor praktisk betydelse från den synpunkten, att det försvårar för bolagen att genom bildande av bulvanbolag, lånande av penningar bolagen emellan o. s. v. undkom-1

aj.—4

ma den beskattning, som är avsedd. Dock synes man av billighetsskäl höra, på sätt kommunalskattekommittén föreslagit, tillåta, att ränta, som belöper på främmande aktier, får avdragas i den mån den överstiger intäkten av aktierna.»

Ett av de huvudskäl, som av 1924 års skatteberedning anfördes för gäl— lande bestämmelse om förbud mot avdrag för på aktieutdelning belö- pande gäldränta, nämligen att detta förbud skulle försvåra missbruk i syfte att undkomma avsedd beskattning genom bildande av bulvanbolag o. dyl., torde med beredningens'förslag om'proportionell skatt å bolagen bortfalla. De antydda missbruken sammanhängde nämligen med det förhållandet, att skatten var lägre vid stort aktiekapital än vid mindre sådant, "vilket kunde föranleda varjehanda anordningar från bolagens sida. Då medgivande av fullt gäldränteavdrag måhända kunde, i vad gäldräntan belöper på utdelning från svenska bolag och svenska ekono— miska föreningar, anses såsom en konsekvens av kedjebeskattningens borttagande, har beredningen tagit under omprövning, om det kunde låta sig göra att genomföra dylik frihet. Beredningen har emellertid funnit sig böra avstå från framläggande av förslag härom, framför allt med hänsyn till de följder för kommunalbeskattningens del, som skulle kunna befaras bliva en följd av dylik frihet. Ett bolag skulle näm- ligen genom bildande av dotterbolag och lämplig fördelning av gäld på dessa bolag kunna åstadkomma ungefär den fördelning på olika kommu- ner av .sin inkomst, som vore från bolagets egen synpunkt förmånligast. Då man nu sökt genom särskilda fördelningsregler och på annat sätt an- visa åt varje kommun just de beskattningsföremål, som man ansett rätte- ligen vara dit hänförliga, synes det ej lämpligt att genom införande av ett förut ej gällande gäldränteavdrag öppna utväg för en helt annan in- komstfördelning. Att för statsbeskattningen uppställa andra regler än för den kommunala vore uppenbarligen heller ej lämpligt. Det torde även kunna fastslås, att olägenheterna för näringslivet av det gällande för— budet mot gäldränteavdrag ej äro av större betydelse vare sig för stats— eller kommunalbeskattningens vidkommande, då ett dotterbolag i regel torde ha ungefär samma möjligheter att upptaga lån som moderbolaget självt.

Vad angår utdelningar från utländskt bolag, vilka. beskattas till en tredjedel, föreslår beredningen i konsekvens härmed, att därå belöpan- de gäldränta skall få avdragas allenast med det belopp, varmed räntan överstiger två tredjedelar av utdelningen.

Hilton'k.

1904 års förslag.

FJÄRDE KAPITLET. Om kupongskatt.

Den i vårt land förekommande beskattningen av delägare i inhemska; aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar för inkomst genom utdelning å. aktier, lotter eller andelar i nämnda företag samt för förmögenhet, nedlagd i dylika värdehandlingar, inrymmer icke, såsom fallet är i vissa främmande länder, någon skatt vid källan, d. v. s. före— tagen äro icke skyldiga att vid utdelningens utbetalande innehålla något belopp till gäldande av de skatter, som skola påföras vederbörande del— ägare för dylik inkomst och förmögenhet. Företagen äro icke heller på annat sätt ansvariga för behöriga gäldandet av delägarnas skatter. Nämnda förhållande har vid olika tillfällen betecknats såsom en brist i vårt beskattningssystem. Man har härvid erinrat om, dels att den före- tagen ålagda skyldigheten (se 33 © punkten g) taxeringsförordningen) att lämna uppgift— om utdelning till delägare endast i otillräcklig mån mot- svarar sitt syftemål, dels att några tvångsmedel för uttagande i utlandet av skatter, som påförts i utlandet sig uppehållande skattskyldiga, icke stå till uppbördsmyndigheternas förfogande. Härav har följden blivit, icke blott att personer undgå taxering för dylik inkomst och förmögenhet, utan även att i utlandet sig uppehållande skattskyldiga i många fall kunnat undandraga sig skattebetalning utan att träffas av indrivninge— åtgärder.

Ett förslag att avhjälpa berörda brister i beskattnings- och uppbörds—' systemet, såvitt angick skattskyldiga i utlandet, framlades redan år 1904. Ett- av särskilda sakkunniga nämnda år upprättat förslag till för— ordning om skatt av inkomst och förmögenhet m.:m. upptog nämligen i- 29 6 ett stadgande av innehåll, att i fråga om skatt för utlännings utdelé ning å aktier i svenska aktiebolag och för utlännings i sådana aktier ned- lagda förmögenhet vederbörande aktiebolag skulle svara för skattens gäldande, i vilket syfte förslaget även innehöll föreskrifter om vissa tek— , niska åtgärder för att möjliggöra skattens fördelning, där utlänning hade . inkomst från flera aktiebolag eller i flera sådana nedlagd förmögenhet. _ Förslaget i fråga avstyrktes av kammarrätten, som anförde, att detsam- ,: ma strede mot den grundsats, som eljest gällde nästan oinskränkt i vår .;

lagstiftning, att en var skattskyldig själv hade att svara för skattelikvi- den och att således icke heller husbonde eller arbetsgivare ansvarade för skattelikviden för hos honom anställda personer. Stadgandet bleve dess— utom, enligt kammarrättens mening, svårt att tillämpa samt förutsatte väl, att vederbörande aktiebolag tillerkändes laga rätt att söka sitt åter lav vederbörande. Förslaget ledde icke till lagstiftning. '

Frågan återupptogs år 1917 av landskamreraren Otto V. Landén i en Förslag av av honom den 31 januari 1917 avgiven promemoria angående utlänningars Lagg???" beskattning. I denna promemoria framställdes och motiverades åtskil- ' liga förslag till bestämmelser i syfte att göra beskattningen av här i ri- ket icke mantalsskrivna svenska medborgare och av utlänningar effek— tiv. Sålunda ifrågasatte Landén i anslutning till nyssnämnda förslag från år 1904, bl. a., införande i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt av ett stadgande, enligt vilket för gäldande av skatt, som bleve påförd häririket icke mantalsskriven svensk medborgare ävensom utlänning och utländskt bolag för utdelning å ak- tier i svenskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävensom för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier och lotter, det skulle ålig- ga bolaget att svara lika med den skattskyldige. Vidare föreslogs, att i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfaran- det vid taxering skulle införas bestämmelse därom, att i fråga om svensk medborgare, som icke vore i riket mantalsskriven, ävensom utlänning och utländskt bolag, vilka bleve taxerade, bl. a., för inkomst genom utdelning å aktier i svenskt aktiebolag eller å lotter i solidariskt bankbolag eller för i sådana aktier och banklotter nedlagd förmögenhet, skulle iakttagas, att sådana skattskyldiga i inkomstlängden bleve upp- tagna för sig med anteckning för envar, att taxeringen avsåge här om- förmäld inkomst eller förmögenhet, och med uppgift å det bolag, som en- ligt vederbörande skatteförfattning vore jämte den skattskyldige ansva- rigt för skattens gäldande. Bleve skattskyldig, som nyss nämnts, å sam- ma ort taxerad för inkomst från flera inkomstkällor eller för förmögen- het, som vore nedlagd i flera företag, skulle enligt förslaget det belopp, efter vilket skatt beräknades, fördelas å de särskilda poster, som inginge i det enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade be- loppet, efter deras inbördes storlek, varefter skattebeloppen skulle på— föras i förhållande därtill.

Några motsvarande bestämmelser med avseende å inkomstbevillningen . ifrågasattes icke, enär inkomstbevillning då icke utgjordes för utdelning å aktier och banklotter. Förslaget berörde icke heller utdelning å in- * satser i ekonomiska föreningar, vilket förklaras därav, att dylik utdel- , ning då icke beskattades vare sig statligt eller kommunalt hos medlem- , marna.

I motiveringen för nyssberörda förslag anförde Landén, efter att hava

Utlätanden över Laudéns förslag.

uppehållit sig vid vissa andra föreslagna åtgärder i syfte att giva ökad effekt åt beskattningen av utlänningar för inkomst genom förvärvsverk- samhet i Sverige, följande:

»Men härutöver hava föreslagits stadganden, som avse att undanröja ett här ovan icke berört missförhållande, vilket emellertid på senare tid givit anledning till mer och mer berättigade klagomål. Det har nämligen kommit till min känne- dom, att utskylder, som påförts i utlandet bosatta personer för inkomst genom ut- delning å aktier och banklotter samt för i sådana tillgångar nedlagd förmögenhet, i växande omfattning blivit oguldna på grund av omöjligheten att indriva desam— ma, där likvid ej frivilligt erlagts. För avhjälpande av detta missförhållande har jag i huvudsak upptagit de bestämmelser, som i samma syfte föreslogos av 1904 års skattesakkunniga och för vilkas innebörd redogörelse lämnats här ovan. Jag har icke ansett alltför stor betydelse böra tillmätas den av kammarrätten emot 1904 års förslag i denna del framhållna synpunkten, att förslaget strede mot den i vår skattelagstiftning nästan oinskränkt gällande principen, att en var skattskyl- dig själv hade att svara för skattelikviden. Varje reform förutsätter i någon mån ett avvikande från förut gällande principer, och det kan vid införandet av nya bestämmelser, som utvidga gruppen av skattskyldiga, icke undvikas att även in- föra nya bestämmelser för att möjliggöra en effektiv beskattning av de nytillkomna skattesubjekten. Erfarenheten har visat, att nu gällande bestämmelser om inkomst- beskattning av utlänningar, som äro bosatta utom Sverige, i många fall äro i sak- nad av effektivitet, i det att påförd skatt i stor omfattning måste avskrivas på grund av omöjligheten att indriva densamma. Ett sådant tillstånd kan givetvis icke få bestå. Den föreslagna utvägen att avhjälpa den anmärkta bristen i lag- stiftningen är icke till sin princip främmande för andra länders skattelagstiftning utan tillämpas flerstädes i en eller annan form.»

Över detta förslag avgåvos utlåtanden av överståthållarämbetet, läns— styrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom kammar— rätten, varjämte handelskammaren i Göteborg och Sveriges allmänna ex- portförening i samband med yttranden över vissa av Landéns övriga för— slag uttalade sig även om det ifrågavarande förslaget.

Medan nämnda två länsstyrelser icke hade någon erinran att fram-' ställa mot förslaget, avstyrktes detsamma i de övrigas utlåtanden.

Överståthållarämbetet anförde i huvudsak följande: Erfarenheten vi- sade utan tvivel, att betalning för skatt, som påföres utlänning eller ut- ländskt bolag eller här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare för utdelning å aktier i inländskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävensom för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier eller lotter, ofta nog utebleve, och en förändring härutinnan, om den kunde genomföras utan alltför stora svårigheter och olägenheter, måste anses i hög grad önskvärd. Att den i förslaget inslagna vägen icke vore utan svårigheter torde emellertid icke kunna förnekas. Enligt förslaget skulle bolaget lika med den skattskyldige ansvara för skatten. För att utan ekonomisk risk kunna göra detta, måste bolaget, därest annan över- [_ enskommelse i sådant syfte ej kunde träffas med aktieägaren, vara berät— _f tigat att av utdelningen innehålla en mot skatten svarande del av utdel-

ningen, en rätt, som förslaget dock icke tillerkände bolaget och detsam- ma utan särskilt medgivande icke torde äga. Att beräkna storleken av det belopp, som borde innehållas, om bolaget finge rätt därtill, mötte även vissa svårigheter. Vid den tidpunkt, då utdelningen utfölle, vore åtmin- stone i allmänhet ännu icke definitivt bestämt om den skatt, som skulle utgå. Bolaget torde endast undantagsvis äga kännedom om beloppet av den skattskyldiges hela beskattningsbara inkomst och förmögenhet och kunde således, om skatten vore progressiv, ej beräkna storleken av det belopp, som fölle på aktieägaren. För att vara på den säkra sidan måste bolaget, särskilt under förhållanden, som nu vore och väl även någon tid framåt bleve rådande, innehålla en rätt hög procent av utdelningen och därefter hava besväret med redovisning för det innehållna. Aktieäga— ren finge omkring ett par år avvara denna andel, även om han sedermera ej bruste i skattebetalningen. För övrigt kunde bolagen ofta ej veta, å vilka aktier innehållning borde ske. De kände ej, om aktieägarna vore utlänningar eller eljest icke här mantalsskrivna, och vid tiden för utdel- ningen här mantalsskrivna svenska medborgare kunde nästkommande taxeringsår hava upphört att vara detta. Skulle bolagen ansvara för vissa aktieägares skattelikvid, torde debetsedlar böra tillställas även bo- lagen och dessa berättigas att överklaga taxering och debitering, vilket finge anses vara av särskild betydelse, då dubbeltaxering ägt rum. Vad sålunda sagts om aktiebolagen gällde även bankbolag och i någon mån även de andra fall, då enligt förslaget medansvarighet skulle äga rum för gäldandet av annan skatt, ehuru i dessa fall förhållandet kontrahen- terna emellan vida lättare syntes kunna utredas. Därest förslaget i denna del vunne godkännande, syntes kunna ifrågasättas, om ej ansva- ret för skattebetalning borde utsträckas även till kommunalskatt, på- förd på grund av bevillning, som i förslaget avsåges. Fråga torde emel- lertid vara, om icke åtminstone utlännings skattskyldighet för utdelning å aktier lämpligast kunde ordnas på annan väg än den direkta beskatt- ningens, nämligen genom införande av skyldighet för inländskt aktie- bolag att vid utbetalande av utdelning till utlänning stämpelbelägga ku- pongen. Härvid komme visserligen varken större aktieutdelningar att drabbas av progressiv skatt eller i aktierna nedlagd förmögenhet att bliva föremål för beskattning, men dessa olägenheter, som i någon mån kunde utjämnas genom en högre skatteskala, syntes uppvägas därav, att skatten i allmänhet komme att inflyta till statsverket ett och ett- halvt år tidigare än eljest samt att mer eller mindre invecklade och långva- riga transaktioner icke behövde förekomma mellan bolagen och vissa deras aktieägare. Ordnades skattskyldigheten för utländska aktieägare på detta sätt, syntes nu gällande bestämmelser för i riket icke mantals- skrivna svenska medborgare kunna bibehållas oförändrade, då det torde höra till undantagen, att dessa icke fullgöra sin skyldighet uti ifråga- varande avseende. Huru sättet för skattskyldighetens fullgörande än be—

Inkomstskatte- sakkunniga.

stämdes, ansåge sig ämbetet ”böra ifrågasätta införandet i aktiebolags- lagen av föreskrift, att utdelning finge utbetalas endast till inregistrerad aktieägare, enär eljest alla stadganden i detta avseende lätt kunde kringgås.

Även kamwwrrätten och handelskanmnaren i Göteborg gjorde i huvud— sak samma erinringar som överståthållarämbetet. Sveriges allmänna. ex— portförening framhöll, att det föreslagna tillvägagångssättet skulle kom— ma att medföra ganska stora olägenheter såväl för bolag som för aktie— ägare och icke kunde gillas av föreningen. Däremot ifrågasatte för- eningen, huruvida det icke skulle låta sig göra att belägga utdelnings— kupongerna med stämpel, som avpassades efter den skatt, som skulle utgå efter fastställd beräkningsgrund. Stämpelavgiften skulle därefter av— dragas från utdelningen vid dess utbetalande, och skatten vore därmed betald. Förslaget i fråga blev icke förelagt riksdagen.

Frågan återupptogs av inkomstskattesaklcunmlga,1 som i sitt år 1923 av— lämnade betänkande om inkomst— och förmögenhetsskatt (Statens off. ut- redn. 1923:69) föreslogo intagande i förordningen om inkomst— och för- mögenhetsskatt av följande stadgande (27 å):

»För nedan angivna fall åligger det den, som verkställer utbetalning till svensk medborgare, som icke är här i riket mantalsskriven, utlänning eller utländskt bo- lag, att innehålla ett belopp, motsvarande 10 % av vad som skolat utbeta- las, samt att till uppbördsmyndigheten i den ort, där den, som verkställt utbetal- ningen, skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, inbetala det innehållna beloppet. Detta belopp skall användas till gåldande, i den mån det därtill för- slår, av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan komma att påföras den, till vilken utbetalningen skett, med rätt för denne att, om det innehållna belop- pet överstiger skattens belopp, utbekomma det överskjutande beloppet i den ord- ning som är stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder.

Nu omförmåld skyldighet åligger

a) aktiebolag, solidariskt bankbolag och ekonomisk förening: i fråga om utdel- ning, som sker i förhållande till insatsen;

b) huvudredare: i fråga om vinst, som tillkommer någon såsom redare i svenskt fartyg;

c) den, som förvärvat rätt att här i riket tillverka viss vara enligt särskilt för- faringssätt eller att försälja viss vara med användande av särskilt varumärke, därest gottgörelsen för rätten står i förhållande till den årliga tillverkningens eller försäljningens omfattning eller till den årliga vinstens belopp eller eljest utgår på sådant sätt, att rättighetens överlåtare blir ekonomiskt intresserad i näring, som för den överlåtna rättighetens utövande bedrives här riket: i fråga om gott- görelse för råttighetens utövande.»

Betänkandet innehåller följande motivering för det föreslagna stad- gandet.

' Betänkandet är undertecknat av landskamreraren Otto V. Landén och dåvarande hov— rättsrådet, numera regeringsrådet Harald Waller.

II'JT—

»Beträl'fande här föreslagna bestämmelser hänvisa de sakkunniga till en bör- 'an till de uttalanden, som gjorts i Undertecknad Landéus förut åberopade, till 'hefen för finansdepartementet den 31 januari 1917 avgivna V. P. M. berörande itlänningars beskattning. Erfarenheten från de senaste åren torde hava ådaga- agt, att den redan tidigare påtagliga bristen på effektivitet hos de givna bestäm- 1 elserna om utlänningars skattskyldighet, särskilt för utdelningar å aktier i ;svenska bolag, blivit än mera påtaglig, så att ifrågavarande bestämmelser tendera ratt bliva endast bestämmelser på papperet utan reell betydelse, ett förhållande. som i längden icke kan undgå att nedsätta landets prestige i utlandet. Det synes därför vara en angelägen sak, att mera effektiva bestämmelser på detta område komma till stånd. Angående de anmärkningar, som på sin tid framställdes mot det Laudénska förslaget i denna del av år 1917, hänvisas till en i finansdeparte- mentet gjord sammanfattning av de inkomna yttrandena över förslaget.

De sakkunniga hava i anledning av dessa erinringar ansett sig böra undersöka, huruvida det avsedda ändamålet icke kan i huvudsak vinnas på en något annan väg än den av undertecknad Landén förut föreslagna. Förslaget innehåller så- lunda bestämmelser om skyldighet i vissa fall för den, som verkställer utbetal- ning till här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare, till utlänning eller till utländskt bolag, att innehålla en fix procent av det belopp, som skolat utbeta- las, samt att till vederbörande uppbördsmyndighet i den ort, där den, som verk- ställt utbetalningen, skall taxeras, inleverera det innehållna beloppet. Procent- satsen för vad som skall innehållas har satts till 10 %, och denna procent- sats torde vara tillräcklig för det stora flertalet fall, så mycket mera som pro- centsatsen räknas på bruttointäkten. Skulle i något fall det innehålla beloppet icke till fullo täcka påförd skatt och det återstående beloppet icke kunna indrivas, torde dock, till följd av de nya bestämmelserna, staten erhålla den största delen av skatten, under det att med nuvarande bestämmelser staten skulle gått helt miste om skatt. Det synes innebära en avsevärd lättnad för den, som gör utbetalningen, att det belopp, för vilket han är skyldig ansvara, bestämmes till en fix procent av det utbetalade, och svårigheten att vid aktieutdelningar kontrollera, huruvida den, som uppbär utdelningen, hör till någon av de angivna kategorierna, torde icke vara allt för stor, då det numera är vanligt att den, som lyfter en utdelning, här- vid avlämnar uppgift till ledning vid deklarationen. Vederbörande bolag kan där- vid fordra, att uppgiften innehåller en förklaring, huruvida den till utdelning be- rättigade tillhör någon av de angivna kategorierna.

Förslaget i denna del torde nödvändiggöra införande i upphördsreglementet av bestämmelser rörande behandlingen av belopp, som inbetalats uti den i denna paragraf föreskrivna ordning, men de sakkunniga hava icke haft tillfälle att nu utarbeta förslag till sådana bestämmelser.»

Ämnet berördes icke i presidenten Albert Peterssons år 1925 avgivna Presidenten förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt mig?"?” och icke heller i Kungl. Maj:ts propositioner till 1927 och 1928 års riks- och mas års :dagar i kommunalskattefrågan m. fl. därmed sammanhängande beskatt- frgåäåälrif jningsfrågor. I propositionen nr 102 till 1927 års riksdag erinrades emel- skattefrågan. ålertid om att skatteuppbördsväsendet gjorts till föremål för särskild ut- ;redning av sakkunniga, tillkallade jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1924.

Sistnämnda sakkunniga, 1924 års uppbördssakkunniga, avlämnade den 1924 års

30 juni 1929 sitt betänkande angående rationell skatteuppbörd (Statens SE,?ZEÄ

off. utredn. 1929:17). I detta uppdrogos riktlinjer för en omläggning av uppbörds- och indrivningsförfarandet, innebärande, bl. a., att de skattskyldiga skulle förmås att, innan ännu skatten genom taxering och debitering blivit till beloppet bestämd, förskottsvis inbetala lämplig del av densamma, att det skulle åligga arbetsgivare och andra, som ut- betala avlöningsmedel till anställd personal, att för ändamålet innehålla viss del av avlöningen och till skatteuppbördsmyndigheterna för veder- börande anställdas räkning leverera vad sålunda innehållits, samt att, sedan skatten blivit till siffran bestämd och angiven å debetsedel, möj- ligen återstående oguldet belopp skulle gäldas eller, om förskottsvis inbe- talts mera än skattens belopp, överskottet tillgodoföras den skattskyldige genom avräkning å nästkommande års skatt eller genom utbetalning till honom. Beträffande uppbörden av skatt för utdelning å aktier, bank- lotter och föreningsandelar samt för förmögenhet, nedlagd i dylika värde- handlingar, anförde uppbördssakkunniga följande:

»I fråga om sådana utom riket sig uppehållande fysiska personer eller sådana utländska juridiska personer, vilkas inkomst härflutit av utdelning å aktier, bank- lotter eller föreningsandelar, torde någon verkligt effektiv skatteuppbörd icke kun- na åvägabringas, med mindre det utdelande företaget göres ansvarigt för skattens behöriga erläggande. Härvid är emellertid att beakta svårigheten att redan vid tidpunkten för utdelningens lyftande bestämma vad som skall behöva innehållas för skatten. Avdrag för ränta å skuld, som vilar å aktierna etc., är nämligen tillåtet. Vidare äro de skatter, som utgå för dylik inkomst, progressiva, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt, Vid taxeringen till dessa skatter skall hänsyn jämväl tagas till den skattskyldiges förmögenhet. Med nuvarande bestämmelser kan således icke enbart på grund av utdelningens storlek verkställas exakt beräkning av det blivande utskyldsbeloppet. Innehölles skatt efter en procentsats, som bestämdes likformigt för alla skattskyl- diga, oavsett utdelningens belopp och utan hänsyn till förefintlig skuldränta, skulle därav otvivelaktigt följa, om denna procentsats sattes för låg, att en rest komme att uppstå. Denna rest skulle icke kunna tvångsvis uttagas hos den skattskyldige, utan erläggandet vara beroende av den skattskyldiges gottfinnande. Sattes åter pro- centsatsen förhållandevis hög, riskerade man att i många fall bliva nödgad resti- tuera för mycket inbetald skatt. Vilkendera utvägen man än valde, skulle resul- tatet ur det allmännas synpunkt bliva föga tillfredsställande, och de skattskyldiga skulle otvivelaktigt finna uppbördsmetoden besvärande. Under dylika förhållanden ligger den tanken nära till hands, att ifrågavarande inkomst i stället bör beläggas med en fristående proportionell skatt, som utttages vid källan, det vill säga då ut- delningen förfaller till betalning, och att hänsyn till skuldränta eller omkostnader ej må göras. De sakkunniga hava dock ansett sig icke böra närmare ingå på frå- gan om det närmare utformandet av en sådan skatt, då denna fråga torde ligga vid sidan om de sakkunnigas uppdrag. Därest en dylik lösning anses icke kunna ifrå- gakomma, torde icke återstå annan utväg än att påbjuda förskottsavsättningar efter enhetlig procentsats med efterföljande tilläggsbetalning eller restitution i analogi med vad som av de sakkunniga förordas beträffande förskottsavsättningar för skatt av arbetslön. Vid vägande av de med denna metod uppstående olägenheterna mot fördelarna att erhålla åtminstone en betydande del av skattebeloppen, torde förde- larna få anses betyda mest. "

Vilkendera metoden man än väljer, kan befaras, att, om densamma skall till-,

ämpas allenast & utlänningar och utländska juridiska personer, det utdelande bo- aget endast med svårighet kan avgöra, huruvida den till utdelning berättigade bör rabbas av förfarandet eller ej. Det kan även tänkas, att en utlänning, i syfte att mdgå skatteavsättningen, överläte den utdelningsberättigade kupongen till någon svensk, som sålunda bleve skattskyldig för utdelningen, men icke drabbades av kiylikt innehållande av skatt. Även andra utvägar att kringgå bestämmelserna kun- ina tänkas. * Annorlunda ställde sig saken, därest skyldighet ålades utdelande företag att inne- hålla viss del av utdelningen, oavsett vem den utdelningsberättigade än vore. Då skulle den skattskyldige knappast hava intresse' av att anlita någon bulvan för ut- delningens lyftande eller genom andra konstgrepp söka undgå att drabbas av för- farandet. Emellertid inställa sig därvid vissa andra svårigheter. Tänker man sig ett för alla lika proportionellt avdrag, som skulle utgöra definitiv skatt beträffande de utländska skattskyldiga men för inländska endast avbetalning å blivande, på grund av taxering beroende utskylder, skulle om procentsatsen sattes förhållande- vis hög, avdraget bliva kännbart för sådana skattskyldiga, vilka äro berättigade till mera betydande avdrag från inkomsten för skuldräntor eller i form av ortsavdrag. Sattes åter procentsatsen relativt låg, bleve skattens avkastning beträffande utländ- ska skattskyldiga måhända alltför ringa. Det måste även utfinnas en anordning, varigenom eljest förekommande förskottsavsättningar för skatteändamål jämkades med hänsyn till inflytande förskottsavsättningar på grund av utdelning å aktier etc. Då dessa jämkningar icke kunna tänkas beräknade på förhand, tarvades en individuell prövning för varje gång redovisning skett beträffande medel, som inne- hållits vid utbetalning av utdelningar. Dylika individuella prövningar skulle otvi- velaktigt komplicera det normala uppbördsförfarandet. Det torde dock knappast kunna undvikas, om man överhuvudtaget vill genom innehållande av skatt vid ut- betalning av utdelning å aktier el. dyl. vinna garanti för en effektiv skatteuppbörd beträffande utländska skattskyldigas inkomster av ifrågavarande slag.

Emellertid torde frågan om innehållande av skatt vid utbetalning av utdelning å aktier etc. äga nära samband med frågan om aktiebolagens beskattning, vilken fråga är föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Vid den fortsatta bearbet- ning av de sakkunnigas förslag, som enligt de meddelade direktiven är förutsatt, torde frågan om aktiebolagens beskattning måhända hava kommit i sådant läge, att möjligheterna av att åstadkomma förskottsavsättning efter antydda riktlinjer lät- tare kunna bedömas.

De sakkunniga få därför, under uttalande av sitt förord åt införandet av en sär- skild kupongskatt i fråga om utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekono- miska föreningar, såvitt angår i utlandet bosatta fysiska personer eller utländska juridiska personer, hemställa, att frågan om innehållande av viss del av utdelnin- gen å dylika värdehandlingar jämväl beträffande här i riket bosatta fysiska perso- ner ävensom inländska juridiska personer, blir föremål för ytterligare undersök- ning i samband med blivande förslag till omläggning av bolagsbeskattningen. Skulle, innan sådan prövning kan äga rum, anses önskvärt att genomföra innehållande av viss del av dylik utdelning för gäldande av utskylder inom ramen av nuvarande beskattningsregler, torde hinder härför icke möta. De individuella jämkningarna av eljest förekommande förskottsavsättningar, som skulle föranledas av en dylik anordning, torde nämligen, ehuru säkerligen ganska omfattande, icke vara så tal- rika, att upphördsmyndigheterna skulle vara ur stånd att komma till rätta med adesamma.»

j Uppbördssakkunnigas betänkande och förslag hava ännu icke lett till lagstiftningsåtgärd.

Framställning av överståt—

hållarämbetet .

Främmande lagstiftning,

Förevarande spörsmål har upptagits även av överståthållarämbetet ' en den 8 december 1928 avlåten framställning till Kungl. Maj:t, var' anföres:

»I 11 % av gällande taxeringsförordning stadgas bl. a. att styrelse för svenskt aktiebolag är i andra fall än då utdelning å aktie på grund av lag eller bolags- ordning icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien, skyldig att lämna uppgift ä delägare, som uppburit utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kr., samt å utdelningens belopp i den mån ägare av aktie är känd för styrelsen.

Motsvarande stadgande återfinnes i 33 % av taxeringsförordningen av den 28 sep- tember 1928 med i huvudsak endast den ändring att uppgiftsskyldigheten inskrän- kes till de fall då utdelningen uppgått sammanlagt till minst 10 kr.

För att kunna fullgöra denna uppgiftsskyldighet avfordra i allmänhet bolagen den person, till vilken utdelning utbetalas, uppgift å dennes namn och bostads- adress. Någon skyldighet härtill föreligger dock icke och torde särskilt under- låtas, då utbetalningen sker till utländska aktieägare. Men även i fråga om svenska aktieägare har inträffat, att förfrågan i detta avseende avvisats med den förklaring, att det icke vore känt till vilken utdelningen i angivet fall utbetalats. Enligt över- ståthållarämbetets mening vore mest praktiskt att ordna skattskyldigheten för aktie- utdelning genom införande av en kupongskatt såsom lärer hava skett i flera andra land, och har starka sympatier för en sådan anordning uttalats från ledande håll i ett av de bolag, som har en betydande del av sina aktier placerade i utlandet. Anses detta emellertid icke böra ske, tillåter ämbetet sig i underdånighet föreslå, att stadgande införes om skyldighet att avfordra den, till vilken utdelning från aktie- bolag utbetalas, uppgift om namn och bostadsadress eller med andra ord att den praxis, som enligt vad ovan sagts i allmänhet följes, måtte lagfästas.» *

I åtskilliga främmande länder finnas bestämmelser meddelade, vilka äro ägnade att åvägabringa effektiv beskattning av utdelning å inhemska aktier och likställda värdehandlingar.

I Norge, varest delägare i aktiebolag erlägga skatt för aktieutdelning allenast till staten men ej till kommunerna, regleras denna beskattning i lag av den 13 juli 1921 innehållande bestämmelser om uttaxering av skatt till staten på inkomst och förmögenhet (med senare utfärdade till- läggslagar). Till den inkomst, som är underkastad kommunal beskattning enligt de allmänna skattelagarna för landsbygden och städerna den 18 augusti 1911, lägges inkomst genom utdelning (»utbytte og renter») av aktier (lotter) i aktiebolag och därmed likställda sammanslutningar, och vid uppskattningen av förmögenhet medräknas aktier (lotter) i nämn— da bolag och sammanslutningar. Deklarationsskyldighet åligger del— ägare i nämnda företag, dock att i % 5 av lagen omförmälda, i utlandet bosatta delägare äro befriade från dylik uppgiftsskyldighet. I nämnda $ 5 regleras beskattningen av i utlandet bosatta aktie—(lott-)ägare. Samt— liga dylika delägare i ett bolag beskattas i en summa i den kommun, varest kontoret finnes eller styrelsen har sitt säte, efter skattesatser, so". årligen fastställas av stortinget. Dock taxeras sådan aktieägare särskil ! för sig, om han därom framställer begäran hos taxeringsmyndighete

ägaren skattskyldig i flera distrikt, taxeras hans sammanlagda inkomst och förmögenhet i det distrikt, där inkomsten är störst. För dylik indi- viduell taxering förutsättes dock, att den skattskyldiges aktier äro ställda till viss man.1 Rätt att göra avdrag för på aktieutdelning belöpande gäld- ränta eller för gäld, som häftar vid förmögenhet i aktier, tillkommer alle— nast sådan i utlandet bosatt skattskyldig, som är norsk medborgare.

Enligt samma & 5 har aktiebolag eller därmed likställd sammanslut- ning skyldighet att ansvara för gäldandet av skatt, som åsättes i utlandet bosatta aktie-(lott-)ägare. Bolaget kan, när det har betalt skatten, kräva, att dess utlägg ersättes av den skattskyldige, och bolaget äger hålla inne eller avkorta detsamma från vilket som helst belopp, som bolaget är skyl— digt den skattskyldige. Bolaget är också berättigat att vid utdelningens utbetalande hålla inne erforderligt belopp till gäldande av skatt, som redan blivit påförd eller kan antagas bliva påförd för förmögenhet i eller inkomst av vederbörande aktier för det inkomstår, då utdelningen sker, eller för tidigare år. Skall belopp innehållas för gäldande av ännu icke debiterad skatt, beräknas beloppet med ledning av senast gällande skattesatser för i utlandet boende aktieägare, som taxeras i en summa, och bolaget är i dylikt fall förpliktat att gottgöra aktieägaren ränta å det innehållna beloppet efter 5 % för år till skattens förfallodag.

I 6 6 av lagen äro bestämmelser meddelade om skyldighet för bolagen att lämna specificerade uppgifter till ledning för taxeringen, upptagande bl. a. varje aktieägares namn och skattekommun, antalet honom tillhöriga aktier och vad som tillfallit honom i utdelning från bolaget under sist- förflutet är 111. 111. För aktieägare, som äro bosatta i utlandet, avlämnas en särskild, summarisk uppgift.

Skattesatsen för i utlandet bosatta aktieägare var för senaste budgetår 1 juli" 1930—30 juni 1931” 20 % av inkomstens antagna belopp, varemot nämnda aktieägare icke hade att utgöra förmögenhetsskatt för sina aktier.

I Finland är utdelning å inhemska aktier underkastad säväl statlig som kommunal beskattning, vare sig aktieägaren är inlänning eller utlänning. Endast såvitt angår den statliga beskattningen finnas bestämmelser om bolagets ansvarighet för delägarnas skatter. I sådant avseende gäller för närvarande en lag av den 2 januari 1926 angående innehållande av in- komst- och förmögenhetsskatt vid erläggande av dividend, genom vilken" och i deklaration lämnar alla därför erforderliga uppgifter. Är aktie-

' Genom lag den 28 juli 1921 om ändringar i aktielagarna har stadgats, att alla aktier skola vara ställda till viss man och att äldre aktier lydande på innehavaren skola utbytas ! mot namnaktier. Dock kan Konungen fritaga ett bolag tillsvidare från skyldigheten att ut- ; byta innehavareaktier, som tillhöra personer bosatta i utlandet eller utländska bolag.

2 Enligt Kungl. kung. den 6 juni 1930.

därförut gällande lag den 30 december 1920 om ränte- och dividendskatt, som av utlänning bör erläggas, upphävts i fråga om den för dividend ut— gående skatten.

Enligt nämnda lag den 2 januari 1926 skall, när aktiebolag utbe— talar eller gottskriver dividend, detta av dividenden innehålla 8 % såsom avbetalning å inkomst- och förmögenhetsskatt för den, som dividenden tillfaller, samt därom till den utdelningsberättigade utfärda bevis. Det innehållna beloppet räknas aktieägaren tillgodo vid erläggan- det- av skatten för det år, varunder innehållandet ägt rum. Har sålunda innehållits mera än vad aktieägaren har att erlägga i inkomst— och för— mögenhetsskatt för året, äger aktieägaren att efter rekvisition återbe- komma överskottet.

Vid lagens tillämpning skola vissa av statsrådet den 8 januari 1926 meddelade verkställighetsföreskrifter iakttagas. Enligt dessa skall inne- hållande icke äga rum från dividend å sådan aktie, som äges av staten eller någon dess inrättning, kommun eller församling, och ej heller från dividend å aktie, vars ägare är sådan sammanslutning, anstalt eller stif- telse, som på grund av 6 å i lagen om inkomst— och förmögenhetsskatt vid senaste taxering icke blivit beskattad, om häröver till den som utbetalar dividenden lämnas bevis, utfärdat å beskattningsnämndens vägnar. In— nehållna belopp skola för varje halvår inom en månad efter halvårets utgång inlevereras till lantränteriet i det län, där bolaget har sin hem- ort. Tillika skall lämnas uppgift över aktieägare, för vilka skatt icke innehållits, samt över beloppen av till dem utbetalda dividender, med bi- fogande av de å beskattningsnämndernas vägnar utfärdade bevis angåen— de skattefrihet. Därjämte gälla bestämmelser om insändande till lands- kontoret av handlingar till upplysning angående innehållet i bolagets beslut om utdelning, angående antalet utdelningsberättigade aktier och vad i utdelning belöper på varje aktie samt angående dagen, från vilken dividend begynt utbetalas. Dessa handlingar skola sedermera granskas av ordföranden i beskattningsnämnden å bolagets hemort.

Skattskyldig, som önskar räkna sig till godo vad av dividend innehål- lits, bör till sin skattedeklaration foga det för honom utfärdade beviset angående innehållandet. Det innehållna beloppet tillgodoföres honom i debetsedeln. Restitution av för mycket innehållet belopp erhålles i regel vid skatteuppbörden och i stad jämväl i annan ordning. Under vissa för- utsättningar kan restitution även dessförinnan erhållas å landskontoret i länet.

I Tyskland finnas bestämmelser om skatteavdrag från aktieutdelningar" meddelade i Einkommensteuergesetz och Körperschaftsteuergesetz den 10 augusti 1925 med däri sedermera gjorda ändringar, kompletterade med verkställighetsföreskrifter av den 8 maj 1926. Dessa bestämmelser, vilka avse. även annan kapitalinkomst än aktieutdelning, såsom ränta å

t

obligationer m. m., innehålla, såvitt nu är av intresse, i huvudsak föl- jande.

Varje bolag, som verkställer utdelning, är skyldigt att såsom avbetal- ning å skatt, som skall påföras aktieägaren, innehålla 10 % av ut- delningens fulla belopp utan att därvid får göras avdrag för utdelningen åvilande gäldränta, omkostnader eller skatt. Det innehållna beloppet skall ,inlevereras till bolagets vederbörande skattemyndighet (Finanzamt) inom en vecka efter utdelningens förfallodag, även för det fall att utdelningen icke blivit lyftad. Har bolaget gentemot delägare, som har bostad, säte eller ort för ledningen inom riket, förbundit sig att av egna medel gälda skatten, anses även skatten såsom utdelning, och i sådant fall skall där- för skatten beräknas till 11'11 % eller 1/a av det till delägaren i verklig- heten utbetalta beloppet. Har dylik utfästelse gjorts till delägare, som icke har bostad, säte eller ort för ledningen inom riket, beräknas avdraget däremot, såsom om dylik utfästelse ej skett, d. v. s. avdraget sker med 1/m av det i verkligheten utbetalta beloppet. Skatt innehålles icke för ut— delning å aktier, som det utdelande bolaget självt äger (t. ex. inlösta ak- tier). Ett bolag är icke heller skyldigt innehålla skatt för utdelning, som tillfaller ett annat bolag, därest det senare bolaget sedan beskattnings- periodens början äger minst en fjärdedel av det utdelande bolagets grund- eller stamkapital eller, om dylikt kapital ej finnes, minst en fjärdedel av dess förmögenhet, och ej heller för utdelning, som tillfaller riket, delsta— terna eller kommunerna, därest dessa äga minst en fjärdedel av bolagets på nämnda sätt bestämda kapital eller förmögenhet.

De skattebelopp, som enligt det ovan sagda skola innehållas, gå i all- mänhet i avräkning på de skatter, som på grund av taxering enligt ifrågavarande skattelagar påföras vederbörande skattskyldiga jämväl för annan inkomst än kapitalinkomst. I vissa fall komma dock skatte— avdrag-en för kapitalinkomst att avse allenast dylik inkomst och bliva definitiva, varigenom samma resultat ernås som vid en självständig ku- pongskatt. Detta inträffar, då taxering ej äger rum för kapitalinkomsten i fråga och då restitution ej är medgiven. Kapitalinkomst taxeras en— dast Om den skattskyldiges sammanlagda intäkter av arbetslön och kapi- talinkomst efter vederbörliga avdrag (steuerfreier Lohnbetrag, Wer- bung8k0sten und .Sonderleistungen) men före familjeavdragen uppgå till minst 8000 riksmark. Restitution av skattebelopp, som innehållits från aktieutdelning, kan äga rum endast till i Tyskland bosatta fysiska per- , soner och vissa juridiska personer, såsom fromma stiftelser o. dyl. Där- vid förutsättes emellertid beträffande fysisk person, att hans samman— ! lagda årsinkomster icke överstiga 1300 riksmark och att det för honom linnehållna skattebeloppet överstiger 5 riksmark i kvartalet, samt beträf- fande juridisk person, att det innehållna beloppet överstiger 10 riksmark i kvartalet.

Under det att, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, i Norge, Finland och Tyskland bestämmelserna om innehållande av skatt för aktieutdelning i huvudsak avse säkerställandet av betalningen av skatt, fallande inom den allmänna inkomstskattens ram, är i Belgien, Frank- rike och Schweiz förhållandet ett annat. Där skola bolagen innehålla och till staten inleverera vissa procent av verkställd aktieutdelning så- som en mer eller mindre fristående kupongskatt, i Belgien 22 %, i Frank- rike 18 % och i Schweiz 3 % av utdelningens belopp. I Schweiz ingår nämnda kupongskatt till förbundet, varei'not de särskilda kantonerna icke upptaga någon kupongskatt.

Beredningen Av det förut anförda framgår, att bestämmelserna i vårt land angå— Humddmsen ende beskattning för inkomst genom utdelning å aktier m. m. icke äro

'" förslaget effektiva och att lagstiftningens brister härutinnan äro särskilt fram- trädande beträffande i utlandet bosatta ägare av svenska aktier. Utan medverkan av de utdelande företagen torde det icke vara möjligt att vin— na säkerhet för att skatt för aktieutdelning verkligen kommer att behöri- gen utgöras av samtliga vederbörande. De av 1904 års sakkunniga och av Landén föreslagna bestämmelserna. i dylikt syfte hava emellertid mötts av så vägande invändningar, att en lösning av frågan efter de av dem anvisade linjerna torde vara utesluten. Icke heller det av inkomst— skattesakkunniga år 1923 framlagda förslaget i ämnet kan av bered- ningen biträdas.

[Sistnämnda förslag förutsätter nämligen, att företagen äro i tillfälle att vid utbetalning av utdelning bedöma, huruvida emottagaren är här i riket icke mantalsskriven medborgare, utlänning eller utländskt bo— lag, men en dylik prövning måste uppenbarligen i många fall bliva myc— ket svär att verkställa. Att därvid utgå enbart från uppgifterna i aktie- boken kan i regel icke vara tillräckligt. Äro aktierna ställda till inne— havaren eller hava de, ehuru ställda till viss man, försetts med blanco— överlåtelse och gå i sådant skick allmänt i handel, torde vederbörande bolag i regel icke vara i stånd att uppgiva aktieägarnas namn och hem— vist. Icke ens för det fall, att på grund av lag eller bolagsordning ut- delning icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien, torde aktieboken innehålla alla för pröv— ningen erforderliga uppgifter; någon skyldighet att anteckna aktieäga- rens mantalsskrivningsort och nationalitet är nämligen icke i lag före- skriven, och förändringar i dessa avseenden behöva icke ens bringas till bolagets kännedom. Att genom lagstiftning åvägabringa nödig garanti för att riktiga dylika uppgifter alltid föreligga torde knappast vara möj- ligt. I de fall, då aktierna äro försedda med utdelningskuponger, torde också, såvida icke annat uttryckligen föreskrivits, innehavet av en ut— delningsberättigad kupong i och för sig innefatta tillräcklig legitima- tion för utdelningens lyftande. Skattskyldighet för aktieutdelning (,

”&

åligger emellertid i regel aktieägaren och endast undantagsvis kupong— innehavaren, då denne är en annan än aktieägaren. Anförda omständig- heter hava icke av inkomstskattesakkunniga lämnats obeaktade. De hava nämligen för genomförandet av sitt förslag förutsatt, att envar, som lyf- ter aktieutdelning, därvid skall avlämna uppgift till bolaget om de för— hållanden, som äro av betydelse för bolaget att känna i och för ifråga- varande prövning. Men något förslag att lagfästa dylik uppgiftsskyl- dighet för den, som lyfter utdelning, har icke framlagts av inkomst- skattesakkunniga, och beredningen betvivlar möjligheten att i praktiken genomföra en lagstiftning i sådan riktning, vilken för övrigt föga skulle motsvara affärslivets behov av rörelsefrihet i fråga om dispositionen av utdelningskuponger. I det fall att en utdelningskupong gått genom flera händer, innan den presenteras för vederbörande bolag till inlösen, skulle det ock mången gång vara förenat med svårighet för den siste inneha- varen att lämna uppgift om aktieägarens namn, mantalsskrivningsort och nationalitet. Enligt beredningens tanke torde det heller icke kun— na sättas i fråga att införa föreskrift om att alla aktier skola vara ställda till viss man och att utdelning må utbetalas endast till behörigen registrerad aktieägare.

Men även om så vore, att anordningar kunde träffas, varigenom det utdelande bolaget vore i tillfälle pröva, huruvida i varje särskilt fall- skyldighet för bolaget att innehålla skatt för utdelning förefinnes eller ej, och om det tillika vore möjligt att med nuvarande uppbördsförfa— rand-e utan större omgång ordna uppbördsmyndigheternas bokföring av inkommande dyl—ika skattemedel, så att de med säkerhet bleve vederbö- rande aktieägare gottgjorda, skulle ändock kvarstå de anmärkningar, som enligt det förut anförda riktats mot metoden att individuellt taxera i utlandet bosatta skattskyldiga och beräkna deras skatt efter progres- siva skalor. Härvid mä först erinras om, att enligt inkomstskattesak- kunnigas berörda förslag vad som för aktieutdelningen innehållits så— som skatt skulle gå i avräkning endast å den statliga inkomst— och för- mögenhetsskatten men icke å den kommunala progressiVSkatt och utjäm— ningsskatt, som tilläventyrs skulle påföras den skattskyldige. Förslaget innebär således icke någon ökad säkerhet för behöriga gäldandet även av dessa skatter, och de skulle således alltfort komma att uppbäras i nu- varande föga effektiva och för de skattskyldiga besvärande ordning. Icke heller beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten innebär förslaget ett under alla förhållanden avslutat skattläggnings— och uppbördsförfarande. Stundom skulle det innehållna beloppet be- finnas otillräckligt och felande skattebelopp förty böra i hittillsvarande ordning avkrävas den skattskyldige med därav föranledda olägenheter såväl för honom som för det allmänna. Befunnes äter det innehållna belop- pet överstiga den på grund av taxeringen uträknade skatten, skulle resti- tution av överskottet äga rum till icke mindre besvär för båda parterna.

Då sålunda vägande skäl föreligga mot inkomstskattesakkunnigas ifrågavarande förslag, har beredningen funnit sig böra undersöka, huru— vida det är möjligt att åstadkomma en anordning för effektiv beskatt— ning av utdelning å aktier och liknande andelsbevis av beskaffenhet, att den skulle gå fri från anmärkningar av sådant slag som de nu anförda. Det av 1924 års uppbördssakkunniga upptagna förslaget att belägga alla aktieutdelningar med en för alla skattskyldiga lika stor kupong- skatt, som för utländska skattskyldiga skulle vara. definitiv och alltså onödiggöra efterföljande taxering och upphörd, resp. restitu- tion, medan skatten för inländska skattskyldiga skulle gå i av- räkning å blivande på taxering b-eroende skatt, har därvid befunnits vara förtjänt av närmare övervägande. Härvid har emellertid fram- stått såsom en förutsättning, att de kommunala skatterna lämnas ur räk- ningen. Anledningen härtill är icke blott angelägenheten att vederbö- rande företag vid kupongskattens innehållande må kunna behandla in- ländska och utländska aktieägare lika utan även svårigheten för att icke säga omöjligheten att vid tiden för utdelningens utbetalning avgöra, vilken kommun är rätt beskattningsort för den kommunala inkomstskat- ten. Härtill kommer, att redovisningen till vederbörande kommun av dess andel i en kupongskatt, som skulle avräknas å den kommunala inkomst— skatten, otvivelaktigt skulle erbjuda mycket arbete. Beredningen har därför ansett övervägandena böra begränsas till frågan om lämplig- heten och möjligheten av att genomföra en statlig kupongskatt å utdel- ningar å aktier och liknande andelsbevis.

Såsom önskemål torde böra uppställas, att formerna för kupongskat- tens uttagande och avrä—knan-de å inkomst- och förmögenhetsskatten gö- ras enkla och att restitution av kupongskatt såvitt möjligt undvikes eller i varje fall tillåtes endast i begränsad utsträckning. Beredningen har ägnat denna fråga ingående undersökning och efter prövning av olika uppslag stannat för en anordning efter nedan anförda huvudgrun- der, vilka närmare utformats i beredningens förslag till förordning om kupongskatt.

Då svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag verkställer utdelning å aktier eller lotter, skall det åligga bolaget att av utdelningen innehålla och till staten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga viss procent av utdelningens belopp. Skatt, som skall sålunda erläg— gas, benämnes kupongskatt. Bolagets styrelse skall inom viss kort tid, förslagsvis sist å fjortonde dagen efter den, då utdelningen blivit till- gänglig att lyfta, lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket styrelsen har sitt säte, underrättelse om vad beslutet om utdelning innehåller och tillika inbetala kupongskattens belopp i dess helhet, utan hänsyn till om utdelningen inom nämnda tid blivit lyftad eller icke. Försumlighet att inom föreskriven tid inbetala kupong- skatt skall föranleda skyldighet för bolaget att erlägga dröjsmålsränta

Z...—_-

av sådan storlek, att bolaget i eget intresse måste finna angeläget att icke föl-summa den rättidiga inbetalningen. För rättande av för- summelse från bolagets styrelse vid fullgörandet av dess skyldigheter i angivna hänseenden skall Kungl. Maj:ts befallningshavande äga före— lägga styrelsen lämpligt vite. Befallningshavanden skall därjämte äga att förordna om tvångsvis uttagande av resterande kupongskatt hos bo- laget. När utdelningen lyftes, skall mottagaren erhålla ett bevis av sty- relsen om den på utdelningen belöpande kupongskatten.

Har utdelningen tillfallit en person, som icke är bosatt i Sverige och som icke heller stadigvarande vistas härstädes, eller har utdelningen till- fallit utländskt bolag, skall någon taxering för inkomst genom utdelnin- gen icke äga rum, utan den innehållna kupongskatten skall i sådant fall utgöra den enda skatt., som här i riket drabbar utdelningen. För övriga mottagare av utdelning skall däremot taxering i vanlig ordning verkstäl- las, i den mån skattskyldighet för utdelningen föreligger. För dessa skattskyldiga skall kupongskatten avräknas å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påföres.

Att på ett samtidigt enkelt och betryggande sätt anordna dylik avräk- ning har befunnits vara förenat med vissa svårigheter. Skulle, såsom i Finland gäller, det ankomma på den skattskyldige att i deklaration eller vid skatteuppbörden påkalla sådan avräkning, kan befaras, att härav skulle uppkomma åtskilliga svårigheter för såväl den skattskyldige som myndigheterna. Särskilt vad angår landsbygden skulle, vid det förhål- lande att uppbörden äger rum genom postverkets försorg, det knappast vara möjligt att vid uppbördstillfället verkställa en sådan avräkning. Och det torde vara förenat med en viss risk för att det utfärdade beviset om kupongskattens innehållande komme på villovägar, därest det skulle krävas, att det bifogas deklarationen.

Beredningen har därför stannat vid att föreslå den anordningen, att det skall åligga taxeringsmyndigheten att alltid, när skattskyldig taxeras för aktieutdelning, för vilken kupongskatt författningsenligt skall ut- göras, verkställa anteckning uti inkomstlängden om den på utdelningen belöpande kupongskatten, utan att det utfärdade beviset behöver vara företett. Beredningen har härvid ansett sig kunna förutsätta såsom nästan undantagslös regel, att kupongskatten i fråga skall hava influtit i kro- nans kassa vid tiden för taxeringen. De tvångsmedel, som stå till Kungl. Maj:ts befallningshavandes förfogande för framtvingande av behörig leverans av kupongskatt, torde nämligen vara så effektiva, att risken för underlåten leverans av kupongskatt är synnerligen ringa. Det är vid riktig tillämpning av föreskrifterna endast för det fall att vederbörande bolag, sedan det beslutat utdelning, men innan kupongskatten hunnit le- vereras, blir insolvent, som dylik risk kan tänkas föreligga, men ett dy— likt fall torde vara så sällsynt, att man icke behöver räkna med detsam- ma. För övrigt må. erinras om att det allmänna å ett annat område, där

betydligt större risk för insolvens hOS den, som förmedlar uttagande av skatt, förefinnes, nämligen vid införselförfarandet, ansett sig böra bära denna risk. Blir en arbetsgivare, som på grund av införselbeslut för en hos honom anställd person innehållit något belopp ur dennes avlöning såsom skatt, oförmögen att leverera det innehållna beloppet till utmät- ningsmannen, anses nämligen skatten ändock vara behörigen erlagd av den skattskyldige. Samma betraktelsesätt torde med visst fog kunna an- läggas på förevarande spörsmål. Ett särskilt skäl för att anteckning om erlagd kupongskatt göres, även om yrkande därom icke framställts av den skattskyldige, utgör dessutom den omständigheten, att taxering för inkomst av aktieutdelning ofta påföres med stöd av till taxeringsmyndig- heten avlämnad uppgift från vederbörande bolag utan att utdelningen deklarerats av den skattskyldige. Även i dylikt fall synes den skattskyl— dige redan vid taxeringen böra bliva tillgodoräknad den för utdelningen erlagda kupongskatten.

Är utdelningens mottagare sådant bolag eller sådan ekonomisk för- ening, som på grund av stadgad frihet från s. k. kedjebeSkattning icke skall utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för aktieutdelning, skall kupongskatt ändock innehållas för utdelningen. I dylikt fall kom- mer kupongskatten att tillgodoräknas utdelningens mottagare såsom av— betalning å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som för annan in- komst påföres mottagaren, och förslaget innefattar därför föreskrift, att även för sådan skattskyldig anteckning i inkomstlängden skall göras om kupongskattens belopp. Härför förutsättes, att uppgift om utdelningen lämnas till taxeringsmyndigheten. Föreskrifter härom i taxeringsför- ordningen föreslås.

En särskild fråga är, huruvida besvär över verkställd eller underlå- ten anteckning uti inkomstlängden om erlagd kupongskatt bör få anfö— ras i den för överklagande av taxering eller för överklagande av debite- ring stadgade ordning. Eftersom anteckningen skall ske i samband med taxeringen, torde i fråga om dylika besvär böra gälla detsamma som är föreskrivet beträffande klagan över taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av uppenbart förbiseende blivit felak- tig. Härigenom kommer besvärstiden att löpa för den skattskyldige så— som för debiteringsbesvär till natt och år efter det utskylderna avford- rats honom och för landskamreraren till utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Att i sådana fall, då utdelningens mottagare på grund av föreskrifter- na i 7 8 a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt är frikallad från skyldighet att utgöra skatt för utdelningen, under alla omständigheter kräva uttagande av kupongSkatt för samma utdelning, vilken kupongskatt senare måste restitueras till utdelningens mottagare, synes innebära en föga lämplig anordning. Den skulle kunna anses ofrånkomlig, om så vore, att det utdelande bolaget saknade möjlig—

het att pröva förefintligheten av det förhållande, som konstituerar fri- heten från skattskyldighet, eller därest anordningen utgjorde en förut- sättning för kontrollen därå, att bolaget fullgör sina skyldigheter med avseende å uppbörden av kupongskatten. Merendels torde så icke vara tförhållandet. Beredningen har därför funnit möjlighet böra öppnas för lfrikallande från skyldighet att innehålla kupongskatt beträffande ut- delning, som tillfallit skattskyldiga, som avses i nämnda moment av 7 6 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emeller- tid för medgivande av dylik befrielse torde erfordras vissa föreskrifter till ledning för det utdelande bolagets bedömande, huruvida förutsätt— ningarna för skattefrihet enligt berörda 7 % föreligga, samt till vinnan- de av nödig kontroll vid redovisningen av kupongskatt, torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela föreskrift i vad mån och under vilka förutsättningar befrielse från skyldigheten att innehålla och inbe- tala kupongskatt må m-edgivas, såvitt angår utdelning till förevarande grupper av skattskyldiga. Till underlättande av det utdelande företagets prövning, huruvida frihet från skattskyldighet kan grundas å 7 © e) för— ordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, skulle för sådana fall, då anledning till tvekan kan finnas, kunna föreskrivas, att såsom tillfyllestgörande utredning må godtagas av behörig person, t. ex. lands- kamrerare, utfärdat intyg om att mottagaren vid senaste taxering ansetts hänförlig till nämnda författningsrum. Det torde icke vara behövligt att i förevarande sammanhang utförligare behandla frågan om vad som bör fordras för tillgodonjutande av dylik befrielse.

Såsom framhållits innebär beredningens förslag, att kupongskatten skall vara definitiv, då utdelningen tillfallit fysisk person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller utländsk juridisk person, varemot i övriga fall kupongskatten skall avräknas å den inkomst- och förmögenhetsskatt, som utdelningens mottagare har att utgöra för det beskattningsår, under vilket utdelningen blivit tillgänglig att lyfta. Av den lämnade redogörelsen har även framgått dels i vilken ordning er- lagd kupongskatt avräknas vid taxeringen till statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt och dels på vad sätt vissa mottagare av utdelning, vilka äro frikallade från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, kunna undgå kupongskatt för dylik utdelning. Det kommer emellertid att in- träffa, att för vissa till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatt- skyldiga mottagare av utdelning den erlagda kupongskatten uppgått till större belopp än den inkomst- och förmögenhetsskatt, som vederbörande mottagare i vanlig ordning skolat utgöra för beskattningsåret i fråga. Ävenledes har man att räkna med, att skattskyldiga, som på grund av be- stämmelserna i 7 6 a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äro frikallade från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, fått vidkännas avdrag för kupongskatt. Med anled-

Restitution av kupongskatt.

ning härav uppstår fråga, huruvida i dylika fall för mycket erlagd ku— pongskatt bör restitueras till utdelningens mottagare. Olika synpunk- ter kunna läggas å denna fråga.

Å ena sidan kan göras gällande, att förfarandet skulle vinna aVSevärt i enkelhet och säkerhet, om kupongskatt aldrig finge restitueras. Inga farhågor skulle då behöva uppstå för att den vissa aktieägare medgivna friheten från skyldighet att erlägga skatt för inkomst genom aktieutdel— ning skulle missbrukas genom överlåtelse av aktiekupongerna eller på an- nat sätt. Man undginge även det avsevärda arbete med restitution av kupongskatt, som i annan händelse komme att åsamkas vederbörande statsmyndigheter. Överhuvud vore av vikt att tillse, att de obestridliga fördelarna av en kupongskatt icke i väsentlig grad neutraliserades ge- nom ett omfattande och kostsamt restitutionsförfarande. För de skatt— dragande skulle ett förbud mot restitution troligen icke heller framstå så- som -en obillighet, enär skatten i sådan händelse komme att betraktas såsom en speciell skatt, med vilken finge räknas vid valet av kapitalpla- cering i aktier.

Å andra sidan kunna åtskilliga skäl anföras för medgivande av rätt till restitution. Först må framhållas, att vid kupongskattens uttagande hänsyn icke fästes vid gäldränta eller andra omkostnader, som vidlåda utdelningen. Denna omständighet skulle, om restitution ej vore möjlig, nödvändiggöra, att skattesatsen för kupongskatten sattes lägre än eljest kunde ifrågakomma, på det att icke kupongskatten i fall av mera bety— dande gäldränta eller andra omkostnader skulle verka obillig. Därmed vore värdet av kupongskatten betydligt försvagat. Medgåves däremot restitution, skulle skattesatsen kunna bestämmas utan hänsyn till om , aktieägarna vore skuldsatta eller icke och alltså kunna sättas högre än eljest. Över huvud synes det nödvändigt att medgiva rätt till restitu- tion, om beskattningen skall kunna mera noggrant anpassas efter den enskilde aktieägarens skatteförmåga. Härvid må erinras om den ver- kan, ortsavdragen medföra. Denna verkan skulle upphävas i icke få fall -— många för visso ganska ömmande —- om kupongskatt ej finge resti— tueras. Särskilt bekymmersamt skulle förhållandet bliva för sådana per- soner, som för sin försörjning vore beroende av avkastningen utav en mindre aktieförmögenhet. De skulle finna sin skattebörda väsentligen ökad och måhända nödgas välja annan placering av förmögenheten. Förbud mot restitution av kupongskatt skulle av nu antydda anlednin— gar kunna leda till avoghet mot kapitalinvestering i aktier. Slutligen synes det föga tilltalande, om sådana subjekt, som av särskild anledning ansetts böra vara frikallade från beskattning till staten för aktieutdel- ning, dock skulle bliva skyldiga att vidkännas kupongskatt.

Efter övervägande av de andragna skälen för och emot restitution av kupongskatt har beredningen ansett Sig böra förorda medgivande av. restitution i vissa fall, där särskilt obilliga verkningar skulle inträffa, så-

ida kupongskatt icke finge restitueras. Rätt till restitution synes först och främst böra tillerkännas sådana fysiska eller juridiska personer, vilka 'ämlikt 7 6 a), c), d), e) eller g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke äro skattskyldiga för inkomst genom utdelning, för vilken utgöres kupongskatt. Vidare torde restitution böra medgivas lsådana här i riket obegränsat skattskyldiga fysiska personer, som för taxe- fringsåret näst efter det beskattningsår, under vilket kupongskatten utgått, antingen icke taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vare sig detta berott på att det beräknade taxerade beloppet icke uppnått det stadgade minimibeloppet 600 kr. eller anledningen varit den, att efter med- givna skattefria avdrag beskattningsbart belopp icke förefunnits-—— eller ock påförts dylik skatt för ett taxerat belopp, ej överstigande 2 000 kr. Där- emot synes tillräcklig anledning att medgiva restitution åt fysiska per- soner, som taxerats för högre belopp, eller åt andra juridiska personer än nyss nämnts icke förefinnes. Då det av praktiska skäl är oundgängligen nödvändigt att förebygga restitution av småbelopp -— kostnaderna för 1'estitutionen skulle eljest mången gång överstiga det restituerade belop- pet —- har beredningen såsom förutsättning för erhållande av restitution dessutom uppställt det villkor, att det till restitution ifrågasatta beloppet skall uppgå till minst tjugufem kronor för det beskattningsår, varom fråga är. Stadganden härom ävensom närmare föreskrifter angående för- farandet återfinnas i 8 och 9 % av förslaget till förordning om kupong- skatt.

I 10 & av författningsförslaget har meddelats föreskrift om att stadgan- dena i 7—9 se, vilka handla om kupongskattens avräknande å den in- kom-st- och förmögenhetsskatt, som i vanlig ordning påföres mottagare av utdelning, samt om restitution av kupongskatt, icke skola hava avseende å sådana mottagare av utdelning, som förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien eller banklotten. Denna be— stämmelse som sammanhänger med de av beredningen i 38 © kommunal- skattelagen med tillhörande anvisningar föreslagna stadgandena om vem skattskyldighet för utdelningen åligger, då kupongen äges av annan än aktiens eller banklottens innehavare, förhindrar, att uppköpare av utdel- ningskuponger, ehuru icke skattskyldig för utdelningen, gottskrives den på utdelningen belöpande kupongskatten eller att han erhåller restitution för densamma. Härigenom vinnes skydd för obehörigt utnyttjande av rätten till avräkning eller restitution för erlagd kupongskatt. Då i dy— likt fall den på de avyttrade kupongerna belöpande kupongskatten icke heller får gottskrivas eller restitueras åt sälj-aren av kupongen, blir kupong- skatten definitiv.

I 11 % av författningsförslaget upptaga-s bestämmelser till förhindran- de av att skattskyldig undandrager sig att träffas av kupongskatt ge-

Fall, då kupongägaren icke är ägare

av aktien.

Bulvanstad— gande.

Kontrollföre- skrifter.

nom att överlåta sina aktier a en bulvan, som antingen icke är skattskyl- dig för utdelning eller vilkens inkomst- och förmögenhetsskatt kan på grund av rätt till avdrag för gäldränta eller av annan orsak antages upp- gå till lägre belopp än kupongskatten. Beträffande inländska fysiska personer, som äga aktier i svenska bolag, torde väl risken för dylika transaktioner icke vara särdeles stor den aktiebolag medgivna frihe- ten från skattskyldighet för aktieutdelning medför dock, att en dylik risk icke helt kan lämnas ur räkningen men beträffande utländ8ka ägare av aktier torde större anledning finnas att räkna med dylika för- sök att erhålla obehörig skattelindring. Härtill bidrager det förhållan- det, att den svenska civillagstiftningens långt gående förbud för utlän- ningar att äga svenska aktier redan i och för sig kan utgöra en frestelse till ordnande av dylika bulvanförhållanden. Det föreslagna stadgandet innebär, att om skattskyldig, som deklarerat inkomst genom utdelning, befinnes hava varit bulvan för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, varå utdelningen belöpt, den skattskyldige icke skall vara berättigad att för kupongskatt å. dylik ut- delning njuta avdrag vid taxeringen eller erhålla restitution. Tillika stadgas befogenhet för taxeringsnämnden och landskamreraren att av- kräva skattskyldig förklaring, att bulvanförhållande icke föreligger, var- jämte bestämmelser upptagits om straff för oriktig förklaring.

Till förhindrande av att skattskyldig i syfte att obehörigen erhålla av- drag för kupongskatt i deklaration oriktigt uppgiver inkomst av utdel- ning föreslås vidare sådan ändring av 143 % taxeringsförordningen, att _ sådan oriktig uppgift drabbas av där stadgat straff för oriktigt medde— lande av betydelse för beskattningen. En dylik ändring blir efter kupong- skattens införande nödvändig. Hittills har det icke varit belagt med straff att uppgiva för hög inkomst, men på grund av att kupongskatt utan vidare skall tillgodoräknas den som taxeras för inkomst av utdel- ning, kommer här att föreligga ett fall, då skattskyldig genom att upp- giva för hög inkomst kan obehörigen bereda sig en förmån i beskattnings- avseende.

De särskilda föreskrifter, som äro behövliga för utövande av kontroll över att bolagen behörigen fullgöra sina skyldigheter med avseende å ku- pongskatten samt för behandling av ärenden angående restitution och andra med kupongskatten sammanhängande frågor, torde böra medde- las av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Närmare utredning angå— ende innehållet i dessa föreskrifter torde icke vara erforderlig i före- varande sammanhang. Dock må framhållas, att varje länsstyrelse torde böra föra liggare över samtliga bolag, som hava sitt säte inom länet, att länsstyrelserna torde böra anbefallas att med största uppmärksamhet kontrollera, att föreskrivna uppgifter om beslutad utdelning behörigen avgivas, samt att ansökan om restitution av kupongskatt torde böra

vara åtföljd icke blott av bevis att kupongskatt innehållit-s för sökan- den utan även av en försäkran att sökanden vid den tidpunkt, då ut- delningen blev tillgänglig att lyfta, var ägare av den aktie- eller bank- lott, för vilken utdelningen utgått, eller att han uppburit utdelningen under omständigheter, som angivas i 38 $ 2 mom. kommunalskattelagen. , Dylik försäkran torde lämpligen böra avfattas enligt formulär, som fast- ställes av Kungl. Maj:t. Särskilt straff för oriktig sådan försäkran torde icke behöva stadgas, då svikligt förfarande i förevarande hän— seende torde falla under strafflagens bedrägeribestämmelser.

En kupongskatt anordnad efter de grunder, för vilka redogörelse nu lämnats, torde få anses motsvara rimliga anspråk på effektivitet och enkelhet i tillämpningen.

Förslaget innefattar, såsom redan nämnts, att kupongskatten skall vara definitiv för sådana personer, som icke hava bostad i Sverige och som icke heller stadigvarande vistas härstädes, för oskifta stärbhus efter personer, vilka vid dödstillfället icke varit bosatta i Sverige eller härstä- des stadigvarande vistats, samt för utländska juridiska personer. Syf— tet härmed är, bl. a., att dylika skattskyldiga icke skola besväras med skatt i annan form för utdelning å svenska aktier och banklotter. En konsekvens härav är, att dessa skattskyldiga icke heller skola erlägga skatt i Sverige för förmögenhet, som nedlagts i dylika värdehandlingar. Beredningen föreslår därför sådana ändringar i förordningen om stat— lig inkomst- och förmögenhetsskatt, att nämnda skattskyldiga. icke vi- dare skola hava att enligt samma förordning utgöra skatt för inkomst genom utdelning å svenska aktier eller banklotter och icke heller för förmögenhet, som nedlagts i dylika värdehandlingar.

En följd av detta förslag är, att ifrågavarande skattskyldiga i utlandet icke heller skola utgöra kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för inkomst eller förmögenhet, som nyss nämnts. Att så hittills varit fallet, torde hava föranletts väsentligen av det skattetekniska skälet, att nämnda två skatter varit anknutna till den statliga inkomst- och för- mögenhetsskatten. Däremot torde skyldigheten för ifrågavarande ut- ländska skattesubjekt att utgöra kommunal progressivskatt och utjäm— ningsskatt för nämnda beskattningsföremål svårligen kunna härledas ur de motiv, som eljest ligga till grund för dessa skatter. Någon skyldig— het att utgöra kommunal inkomstskatt för inkomst genom utdelning å svenska aktier och banklotter förefinnes nämligen icke för sådana skatte— subjekt, varom här är fråga. Beredningens förslag att befria dem från skattskyldighet till kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för , utdelning å svenska aktier och banklotter samt för i sådana värdehand- lingar nedlagd förmögenhet torde därför icke kunna väcka principiella betänkligheter.

Utlänningar-s befriande från annan skatt än kupong- skatt.

Ekonomiska föreningar.

Åtgärder mot internationell dubbelbeskatt- ning.

Då vår skattelagstiftning genomgående behandlar utdelning å andelar i ekonomiska. föreningar på samma sätt som utdelning å aktier, kunde det synas följdriktigt, att kupongskatt skall utgöras även för utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Beredningen har dock a_n- sett sig icke böra framlägga förslag därom. Denna beredningens stånd- punkt har betingats därav, att uttagande av kupongskatt för utdelning från dylika föreningar otvivelaktigt skulle medföra vida större arbete och besvär än som motsvaras av nyttan. I de ekonomiska föreningarna är nämligen utdelningen vanligen jämförelsevis låg, medlemmarna äro merendels talrika och oftast tillhörande de mindre bemedlade samhälls— klasserna, och de olika medlemmarnas andelar plåga vara jämförelsevis små. Kupongskatt för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar skulle därför antagligen i regel komma "att uppgå till synnerligen blyg- samma belopp för de enskilda medlemmarna. Och det skulle helt visst för såväl föreningarna som beskattningsmyndigheterna i regel bliva be— svärligt och kostsamt att genomföra vad på dem skulle ankomma, därest kupongskatt skulle utgå jämväl för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar, medan nyttan därav torde bliva synnerligen ringa.. Det torde ock vara sällsynt, att en svensk ekonomisk förening såsom medlem upp- tager här i riket icke bosatt fysisk person eller utländsk juridisk per- son. De skäl, som anförts för en kupongskatt för utländska skattskyldiga, hava därför en mycket begränsad giltighet beträffande utdelningar från svenska ekonomiska föreningar.

Skulle framdeles ändrade förhållanden härutinnan inträda och med anledning härav det anses behövligt, att kupongskatt uttages även för ut— delning å andelar i ekonomiska föreningar, lärer frågan böra komma un- der förnyat övervägande.

Beredningen har övervägt, huruvida ett avgörande skäl mot förslaget om införande av en kupongskatt kan ligga i det förhållandet, att vid in- gående av avtal med andra stater i syfte att förebygga internationell dub- belbeskattning rätten att beskatta aktieutdelning stundom förbehålles det land, där aktieägaren har sitt domicil, så att i följd härav det land, där det utdelande bolaget hör hemma, måste avstå från dylik beskattning. Så— som beredningen framhållit i tredje kapitlet av detta betänkande på tal om den skatterättsliga behandlingen av holdingbolag och liknande skattesub— jekt, har emellertid någon allmän tendens i angivna riktning ännu icke framträtt eller i varje fall icke vunnit större anslutning. I den dubbelbe— skattningstraktat, som Sverige år 1928 ingått med Tyska, riket, har visserli— gen den nämnda principen följts, men i artikel 7, som innehåller stadgandet i ämnet, har tillika utsagts, att så framt i någon av de båda staterna skatt å inländsk kapitalavkastning uttages i avdragsväg (vid källan), rätten att verkställa dylikt skatteavdrag ej beröres av stadgandet. I det år 1931 . ingångna avtalet med Finland för undvikande av dubbelbeskattning be-

träffande direkta skatter har någon inskränkning i vardera. statens rätt att beskatta inkomst av aktier och liknande värdepapper icke stadgats, i det att, såsom utsäges i 5 mom. av det vid avtalet fogade slutprotokollet, skatt å. inkomst genom utdelning å aktier och å. lotter i svenska solidariska bankbolag är undantagen från avtalets tillämpning, intill dess särskild över- enskommelse rörande undvikande av dubbelbeskattning i fråga om dylik skatt må träffas.

De sålunda ingångna avtalen innefatta alltså icke hinder för införande av kupongskatt enligt beredningens förslag. Skulle framdeles befinnas lämpligt att gentemot visst land avstå från rätten att uttaga kupongskatt för aktieutdelning, som tillfallit aktieägare med domicil i det landet, tor-de, utan att rätten att uttaga kupongskatt i övriga fall därav beröres, ett dy- likt åtagande kunna fullgöras genom medgivande av restitution av ku— pongskatt till sådana aktieägare.

Det återstår att behandla frågan om kupongskattens storlek. Vid valet av skattesats torde å ena sidan, med hänsyn till önskvärd- heten att kunna i möjligaste mån begränsa de svenska skattskyldigas be- fogade anspråk på restitution, böra beaktas, att utdelningens bruttobe- lopp blir genom kupongskatten beskattat utan avdrag för därå belöpan- de" gäldränta eller andra omkostnader och jämväl utan att s. k. allmänna avdrag eller ortsavdrag få avräknas. Beaktas bör även, att ju lägre skattesatsen sättes, desto mindre motverkas importen av för industrien behövligt utländskt kapital. Dessa skäl tala för att skattesatsen hålles jäm- förelsevis låg. Å andra sidan är att märka, att den föreslagna kupong- beskattningen förutsätter, att utländska skattesubjekt icke i vidare mån skola beskattas för inkomst genom utdelning å svenska aktier och bank- lotter och ej heller skola beskattas för förmögenhet, nedlagd i svenska aktier och banklotter. Denna omständighet liksom även det förhållan- det, att enligt beredningens förslag nämnda skattskyldiga icke heller skola utgöra kommunal progressivskatt eller utjämningsskatt, hänvisar måhända till en högre skattesats. Vid övervägande av olika synpunkter har beredningen stannat vid att föreslå skattesatsen till 5 %. Denna sats är å ena sidan icke så hög, att den kan antages föranleda restitution i någon mera avsevärd utsträckning eller eljest vara ägnad att medföra verkningar, som ur allmän synpunkt äro att beteckna såsom icke önsk- värda, men den kan å andra sidan icke heller betecknas såsom alltför låg för utländska skattskyldiga. Högre skattesatser gälla visserligen i Norge, Finland och Tyskland, de länder med vilka jämförelse närmast bör göras, men det bör beträffande dessa märkas, att det allmänna skatte— trycket i dessa länder ligger högre än i Sverige. I Schweiz stannar där— emot kupongskatten vid blott 3 %, och i Danmark gäller för utlänningar fullständig skattefrihet för utdelningar.

Kupong- skattens stor— lek.

Mistning av vissa skatte- intäkter till följd av kupongbeskatt- ningen.

Vad därefter angår kupongskattens påräkneliga avkastning har be— redningen på grund av upplysningar från ett antal bolag rörande av dem under år 1929 till personer, som kunnat antagas vara bosatta i utlandet, eller till utländska bolag utbetalda utdelningar funnit, att en kupong- skatt av den utav beredningen föreslagna storleken för sagda år skulle för nämnda grupp skattskyldiga hava inbringat omkring 41 milj. kr. Däremot är det i brist på tillförlitligt statistiskt material icke möjligt att göra något uttalande om huru mycket kan antagas inflyta såsom ku— pongskatt för andra skattskyldiga. Något egentligt behov av utredning härutinnan torde icke heller förefinnas.

På, grund av vissa från överståthållarämbetet för uppbördsärenden lämnade uppgifter anser sig beredningen berättigad antaga, att såsom statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för utdelning å svenska aktier och banklotter samt för i sådana värdehandlingar nedlagd förmögenhet från här i riket icke bosatta eller stadigvarande sig uppehållande personer in- flutit för år 1929 ett belopp icke överstigande 750 000 kr. och för 1930 ett belopp icke överstigande 800000 kr.

Beredningen finner sig på grund av de sålunda. meddelade sifferupp- gifterna böra i sina i femte kapitlet meddelade kalkyler angående ersätt— ning för genom beredningens övriga förslag påräknad minskning i skat- ten från aktiebolagen räkna med en ökad årlig skatteintäkt genom kupong— skatt för aktieägare i utlandet av omkring 34 milj. kr.

Såsom kommunal progressivskatt för sistnämnda grupp skattskyldiga sy— nes hava debiterats för år 1929 omkring 190 000 kr. och för år 1930 omkring 275000 kr. Av förstnämnda belopp synes intill mitten av år 1930 hava influtit högst 160 000 kr. Någon motsvarande uppgift beträffande ut- skylderna för år 1930 har icke stått beredningen till buds. Inflytande kommunal progressivskatt ävensom utjämningsskatt för denna grupp skattskyldiga. tillföras skatteutjämningsmedlens fond för att användas till understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Då enligt bered— ningens förslag kupongskatten skall erhålla karaktär av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, erhåller skatteutjämningsmedlens fond icke ge— nom kupongskatten någon ersättning för vad fonden kommer att mista genom förslaget att borttaga den kommunala progressivskatten och ut— jämningsskatten för aktieutdelning och aktieförmögenhet beträffande be— rörda grupp skattskyldiga. Anses fonden vara i behov av ökade anslag, torde andra utvägar än anvisande av någon del av kupongskatten stå till buds. Beredningen finner ej anledning att närmare ingå på denna fråga.

"ff..

FEMTE KAPITI.ET.

Ändringar i fråga om beskattningen av fysiska personer.

Beredningens förslag angående beskattning av juridiska personer med- för i flera hänseenden minskade skatteintäkter för statsverket och kom- munerna. Enligt de för beredningens arbete meddelade direktiven bör beredningen anvisa lämpliga utvägar att, utan överflyttning av skatte- bördan på de mindre bärkraftiga i samhället, genom direkt beskattning uttaga de medel, som erfordras för att täcka vad som finnes böra avlyf- tas från vederbörande juridiska personer. Beredningen skall nu redo- göra för sina undersökningar i detta avseende. Först må meddelas några beräkningar angående storleken av de påräkneliga skatteminsk- ningarna.

Såsom förut anförts, har beredningen verkställt statistisk undersök- ning av taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1925, 1927 och 1929 av samtliga svenska aktiebolag och solidariska bank- bolag, varav resultatet meddelas i vid detta betänkande fogade tabel- ler. Dessa tabeller lämna Viss ledning för bedömande, huru mycket nämnda år skulle hava influtit i statlig inkomst- och förmögenhets- skatt, därest den av beredningen för bolagen föreslagna skattesat- sen varit gällande. Emellertid är härvid att beakta, att såväl nämnda tabeller för åren 1925 och 1927 som ock de vid betänkandet fogade, ur statistisk årsbok hämtade tabellerna rörande taxeringarna till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt för tidigare år äro så tillvida missvi- sande för ifrågavarande ändamål, som i de taxerade beloppen för sag- da år ingå jämväl sådana utdelningar från andra bolag eller ekonomi- ska föreningar, för vilka efter 1928 års skattereform skattskyldighet icke längre föreligger. Hänsyn måste tagas jämväl därtill, att från och med år 1929 försäkringsaktiebolag för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, erlägger statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt efter proportionell grund (grundbeloppet-utgör 6 procent av det beskattningsbara beloppet). År 1929 taxerades dylik inkomst till ett sammanlagt belopp av i avjämnat tal 14'05 miljoner kronor med därå. ut—

Ekonomiska beräkningar angående skatteintäk- terna. Föreslagna skattelättna- der [öv aktie- bolag m. fl.

räknad skatt 1222 500 kronor. Vidare torde viss försiktighet vara av nö den, när det gäller att på grundval av nämnda material draga slutsatse angående den påräkneliga avkastningen av aktiebolagens skatter unde kommande år, eftersom konjunkturerna fluktuerat avsevärt under an— givna tidsperiod och nu te sig särskilt osäkra. En annan svårighet ligge däri, att inga säkra antaganden kunna göras beträffande frågan huru sto del av de mot skattelättnaderna åt bolagen och de ekonomiska förening— arna svarande beloppen komma att överflyttas till delägarna och dyme- delst åstadkomma ökning av fysiska personers skatter. Att beräkna stor- leken av den minskning i skatt, som föranledes av beredningens förslag att svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar skola frikallas från skatt- skyldighet för tVåtredjed'elar av ne'ttointäkten äv utdelning från utländska bolag, är även vanskligt. Beredningen har från ett stort antal bolag erhållit upplysning om vad dessa bolag är 1928 uppburit i dylik utdelning ävensom om samma bolags samtliga ränteutgifter för nämnda år. På grundval av detta material kunna vissa antaganden göras om bolagens behållna inkomst av dylik utdelning, d. v. 5. vad som återstår av utdelningen, sedan avdrag gjorts för därå belöpande gäldränta, men det ligger i sakens natur, att dessa antaganden äro i hög grad hypotetiska redan för det år uppgif- terna avse och måste i än högre grad bliva det, då motsvarande antagan- den skola göras för kommande år, för vilka inga primäruppgifter finnas.

Slutligen är det alldeles uteslutet att kunna beräkna i vilken mån de föreslagna ändringarna beträffande avskrivning för värdeminskning å inventarier och andra tillgångar för stadigvarande bruk i rörelse kom- ma att inverka på skatteintäkterna, liksom det även ställer sig omöjligt att bedöma de finansiella verkningarna av skattepliktens utvidgande i fråga om avyttring av inventarier och andra tillgångar av nämnt slag resp. utökningen av rätten till förlustavdrag beträffande samma tillgångar. Det torde vara berättigat att antaga, att minskningar och ökningar här komma att i stort sett motväga varandra. På grund därav bortser be— redningen från dem i sina beräkningar här nedan.

Med dessa reservationer meddelas nu följande beräkning av de antag- liga skatteminskningarna tillämpade på 1929 och 1930 års taxeringar, sådana dessa återgivas i den officiella statistiken rörande taxeringarna (Statistiska centralbyråns publikationer: Skattetaxeringarna). Enär be- redningen saknar uppgift om de skatter, som år 1930 utgjorts av försäk- ringsaktiebolag för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, och av monopolbolagen, beräknas dessa skatter till samma belopp som för år 1929. Beträffande de ekonomiska förening- arna grundas beräkningarna å uppgifter om de större föreningarnas taxe- ringar år 1929. Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten har an-

5 0 ' tagits komma att utgå efter skattesatsen -. Xl-åos-7E = 5'4375 % .

!. Statsskatter.

År 1929 År 1930

A. För monopolbolag. Tusental kronor

1. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

Debiterad skatt enligt gällande bestämmelser ............ 4 285 4 285 Avgår skatt efter 5 % för grundbeloppet .................... 1 660 1 660 Skatteminskning 2 625 2 625 2. Utjämningsskatt med 85 %__av grundbeloppet___fi , 72_2f__"3 Summa skatteminskning 2 647 2 647

B. För övriga bolag och för ekonomiska föreningar. 1. Statlig inkomst- och förmögenhetsskattl:

Debiterad skatt för bolag enligt gällande bestämmelser 32 758 39 298 Avgår skatt efter 5 % för grundbeloppet .................... 25 254 28 744

Skatteminskning 7504 10 554

Ytterligare skatteminskning för bolag till följd av skattefrihet för viss del av utdelning från utländ- ska bolag, approximativt ........................................ 800 Skatterninskning för ekonomiska" föreningar, approxi- mativt ................................................................................ 400 2. Utjämningsskatt med 85 % av grundbeloppet: ' » för bolag, approximativt .................................................... 616 för ekonomiska föreningar, approximativt ................... 50

800 400

748 ' ,55,

Summa skatteminskning 973770 1257

II. Kommunal progressivskatt.

A. För monopolbolag ................................................................ 78 B. För övriga bolag och för ekonomiska föreningar.

Summa grundbelopp för bolag ........................................ 2 575

>> » » ekonomiska föreningar ........ 177

Summa skatteminskning 2 752

Såsom anförts i fjärde kapitlet torde beredningens förslag angående Ökade skatte-

78

3 126 194

3 320

kupongskatt kunna antagas medföra ökad avkastning av den statliga in- komst— och förmögenhetsskatten för utländska aktieägare med omkring 34 miljoner kr.

Höjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten till dubbla beloppet av den nuvarande synes böra föranleda, att utskiftningsskattens avkast- ning beräknas stiga med samma belopp som hela nuvarande skatten. I budgeten har denna upptagits till 100000 kr. Att grunda beräkningarna

1'Efter avdrag för skatt, som av försäkringsaktieholag utgöres för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap.

intäkter.

Kupong- skatten och utskiftnings-

skatten.

Visst belopp, som ej erford- rar täckning.

Utvägar att på annat sätt åvägabringa ökade skatte- intäkter.

på. taxeringarna åren 1929 och 1930 förefaller vanskligt, då skattens av— kastning växlar avsevärt från ett år till ett annat. Enligt den officiella statistiken påfördes utskiftningsskatt år 1929 med 60455 kr. och år 1930 med 152 507 kr.

Kupongskatten och utskiftningsskatten torde således tillsammans med- föra ökade skatteintäkter för statsverket med omkring 35 miljoner kr.

Minskningen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för monopol- bolagen synes icke böra täckas genom ökad beskattning av andra skatt- skyldiga, och i den mån utjämningsskatt utgjorts av monopolbolagen tor- de icke heller särskilt förslag till täckning av skatteminskningen böra anvisa-s av beredningen.

Det återstår alltså, om 1929 års taxeringar tagas till utgångspunkt, ett belopp av 5870 000 kr. och, om 1930 års taxeringar tagas till utgångs- punkt, ett belopp av 9 057 000 kr., som till ersättande av föreslagna skatte- lättnader för bolagen och de ekonomiska föreningarna bör tillföras stats- budgeten genom direkt beskattning. En del härav lärer utan särskilda åtgärder komma igen genom att beskattningsunderlaget ökas såväl di- rekt, särskilt genom ökade utdelningar å aktier och föreningsandelar, som ock indirekt genom ökad internationell konkurrenskraft för före— tagen, medförande större avkastning av deras verksamhet. Att med an- språk på noggrannhet uppskatta den härav beroende ökningen av be— skattningsunderlaget är av lätt insedda skäl icke möjligt. Förhållandet torde dock utgöra anledning att utgå från att ett något mindre belopp än angivna 5870 000 kr. resp. 9 057 000 kr. skall anskaffas genom särskilda åt- gärder, förslagsvis 5'5 resp. 85 milj. kr.

I huvudsak fyra utvägar kunna därvid ifrågakomma, antingen var för sig eller två eller flera i förening. Den ena och enklast genomförda vore att utan annan förändring av skattesatserna för grundbeloppen än de av beredningen för bolagen och de ekonomiska föreningarna före- slagna höja det för samtliga skattskyldiga tillämpade procenttal av grundbeloppen, varmed den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgå. Den andra vore att uttaga erforderligt skattebelopp genom en specialskatt å utdelningar å aktier, banklotter eller föremingsandelar. Den tredje utvägen vore att skärpa den progressiva grundbeloppsskalan för fysiska personer så, att skatten med oförändrad utdebiteringspro- cent skulle giva i erforderlig mån ökad avkastning. Och den fjärde ut- vägen vore att skärpa den nuvarande förmögenhetsbeskattningen, så att vad som erfordras uttages av innehavare av förmögenhet.

De för beredningens utredningsarbete meddelade direktiven torde inne— fatta, att den första utvägen icke ensam bör komma i fråga. Även om denna utväg genom skatteskalans utformning lägger proportionsvis större del av bördan på de besuttna än på de mindre bärkraftiga i sam— hället, torde den dock medföra en så ökad belastning av de lägre inkomst- skikten, att den icke motsvarar önskningen att skydda de mindre bär-

kraftiga från att erhålla del av den skattebörda, som föreslås avlyftad från bolagen och de ekonomiska föreningarna samt indirekt deras intres- senter. Däremot torde de andra utvägarna antingen var för sig eller i förening uppfylla de uppställda anspråken.

Vad angår uppslaget att uttaga erforderligt skattebelopp genom en specialskatt å utdelningar har beredningen, på sätt redan anförts i ka- pitlet om kupongskatt, övervägt detsamma och funnit det lämpligt i den mån det avser utdelningar til-l utländska skattskyldiga. Däremot har' det icke befunnits lämpligt att låta kupongskatten intaga ställningen av en speciell skatt beträffande inländska skattskyldiga, enär den icke möj- liggör sådant 'hänsyntagande till den individuella skatteförmågan, som skäligen måste krävas av en graderad inkomstskatt. För inländska skattskyldiga bör kupongskatten, enligt beredningens mening, väsent- ligen betraktas blott såsom ett bidrag till strävandena att göra den stat— liga beskattningen av aktieutdelning inom den progressiva beskattnin— gens ram effektiv i såväl taxerings- som uppbördshänseende. Därest ku- pongskatten för inländska skattskyldiga, såsom torde kunna förväntas, genom sin effektivitet åstadkommer ökad avkastning av de progressiva skatterna, synes detta vara en omständighet, som icke bör åberopas så- som anledning att minska anspråket på täckning för vad som bortgår av bolags— och föreningsskatterna. En strängare efterlevnad av bestämmel- serna om beskattning av utdelningar till inländska skattskyldiga har länge varit åstundad, och det torde icke vara befogat att låta fördelarna av kupongskatten för inländska skattskyldiga komma till godo enbart de kretsar av skattskyldiga, som skulle draga fördel av bolagsskatternas sänkning.

De två återstående metoderna möjliggöra hänsyntagande till de skatt- skyldigas subjektiva skatteförmåga. Den invändning, som mot dem kan riktas, nämligen att de öka skattebördan för ett större antal skattskyl- diga. än som kunna betecknas såsom intressenter i bolagen och de ekono- miska föreningarna, torde icke vara av den styrka, att den bör hindra metodernas användning, men bör föranleda varsamhet vid utformningen. Till en början skall frågan om en ökad förmögenhetsbeskattning behand- las, varefter möjligheterna att skärpa skatteskalorna skola bliva föremål för undersökning.

Till förmån för en skärpt förmögenhetsbeskattning såsom medel att ersätta vad som bortgår i bolags- och föreningsskatter talar i främsta rummet det förhållandet, att man på dylikt sätt lättare när de kretsar av skattskyldiga, bland vilka intressenter i bolag och ekonomiska för- eningar äro att söka, än genom en skärpt inkomstbeskattning. Emel— lertid är härvid att beakta, att en skärpning av förmögenhetsbeskattnin- gen, som avser all förmögenhet och icke blott aktier, banklotter och för- eningsandelar, träffar vidare än som strängt taget är åsyftat, och där—

Förmögen- hetsboskntt- n innen . Allmänna synpunkter.

Nuvarande förmögenhets- _ skatt.

Departements- chefen 1 9 10.

för bör förutsätta en omprövning av syftet med och grunderna för vår förmögenhetsbeskattning. Tillika nödvändiggör ett förslag i sådan rikt- ning beräkningar av utbytet av förmögenhetsbeskattningen. Dessa be- räkningar kunna dock, på sätt nedan utvecklas, på grund av det sta- tistiska materialets torftighet icke bliva annat än approximativa.

Såsom i det föregående erinrats, är vår förmögenhetsbeskattning ut— formad såsom komplement till inkomstbeskattningen på det sätt, att till inkomsten, sådan denna framkommit efter avdrag för samtliga omkost— nader för intäkternas förvärvande och för medgivna's. k. allmänna av- drag, lägges en sextiondel av den behållna förmögenheten vid beskatt- ningsårets utgång. Den därvid erhållna summan utgör taxerat belopp. Sedan härifrån skett s. k. ortsavdrag, framkommer det beskattningsbara beloppet, i förhållande vartill följande skatter beräknas, nämligen stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och ut- jämningsskatt. Nämnda anordning med viss del av förmögenheten såsom tillägg till inkomsten syftar till att åstadkomma en strängare beskatt- ning av inkomst, som härflutit av fast eller löst kapital, s. k. fonderad inkomst, än av arbetsinkomst, och den har, såsom nämnts, motiverats med att s. k. fonderad inkomst på grund av sin stadigvarande karaktär har en större skattekraft än arbetsinkomst.

Enligt vad som framgår av det vid propositionen nr 88 till 1910 års riksdag fogade statsrådsprotokollet motiverade föredragande departe- mentschefen ifrågavarande form för förmögenhetsbeskattningen på i hu- vudsak följande sätt.

Länge hade det stått klart för lagstiftarna och de i ämnet eljest in— tresserade, att vid den direkta beskattningen nödig hänsyn till den verk- liga skatteförmågan icke toges utan att skatt å förmögenhet jämväl in- ginge såsom ett led i samma beskattning. I ämnet verkställd utredning hade dock icke givit någon fullt tillfredsställande anvisning på den ord— ning, som vid beskattningen lämpligen borde följas för att tillvarataga den ökade skatteförmåga, besittningen av förmögenhet skänkte den skatt- skyldige. Såsom mätare av nämnda skatteförmåga användes än kapi- talet, än avkastningen. Frånsett län-der med rena kapitalränteskatter hade förmögenhetsskatten i allmänhet ordnats såsom en självständig skatt för sig, utgående efter kapitalets storlek. En sådan skatt bottna- de i det förhållandet, att förmögenhet, även utan avkastning, medförde ökad skatteförmåga. Skatt å förmögenhetens avkastning åter, anord- nad vare sig såsom en särskild kapitalränteskatt eller ock förhöjande in- komstskatteprocenten för. den totala inkom—sten i mån som i inkomsten j inginge inkomst av förmögenhet, kunde göras till föremål för den an- märkningen, att den lämnade å sido förmögenhet, som icke gåve avkast- - ning." Dessutom skulle en skatt, även vad anginge den fonderade in-

kometen, bliva missvisande, i ty att till fonderad inkomst även måste räk- nas viss del av inkomsten av fast egendom, nämligen den inkomst, som här- flöte icke av rörelsen utan av det fasta kapital-et. En uppdelning av in- komst utav fast egendom i dessa skilda slag läte sig näppeligen göra med någon större säkerhet. Av nämnda och vissa andra skäl ansåg de— partementschefen sig icke kunna förorda någon av angivna metoder, så— dana dessa dittills utformats, men han ville dock i princip ansluta sig till sistnämnda metod, enär densamma syftade till en ordning, varigenom största möjliga enhet i den direkta beskattningen vunnes.

Först därigenom att alla de faktorer, som tillsammans kunde anses ligga till grund för skatteförmågan, samtidigt vid skattens bestämman— de finge göra sig gällande, kunde man sägas hava på ett rationellt sätt utnyttjat skatteförmågan. Med en självständig förmögenhetsskatt läte sig detta uppenbarligen icke göra. Följden av en sådan skatteordning bleve ju blott, att skatteförmågan utmättes efter två skilda skatteskalor, nämligen inkomstskattens och förmögenhetsskattens. —— Avsikten att an- ordna en enhetlig direkt skatt, grundad å den av inkomst och förmögen- het beroende skatteförmågan, och insikten därom att en tyngre beskatt— ning av den del av inkomsten, som kunde betraktas såsom fonderad, un- der alla förhållanden måste bliva icke så litet ofullständig, hade lett till en anordning, som utgjorde en kombination av ren förmögenhetsskatt och skatt å fonderad inkomst. Man hade sökt och trott sig kunna reducera förmögenheten till tal, som omedelbarligen kunde jämföras och samman— ställas med den beskattningsbara inkomsten. Denna anordning ledde till att förmögenhetsskatten liksom inkomstskatten bleve progressiv. Här- emot syntes ingen berättigad invändning kunna göras, om blott inkomst- skattens och förmögenhetsskattens sammanlagda progression stannade vid ett maximum, som icke ur nationalekonomiska och andra synpunkter, som borde tagas i betraktande vid skattens bestämmande, kunde anses för högt. »— Visserligen skulle man kunna säga, att, om skatten å in- komst i allmänhet gjordes progressiv och inkomstens skatteförmåga därigenom redan spelat sin roll vid skattläggningen, förmögenhetsskat- ten, även anordnad proportionellt, skull-e innebära en förstärkning av denna progression och sålunda ytterligare framhålla även den skillnad i skatteförmåga mellan de skattskyldigas olika grupper, som vore be— roende av förmögenh—etens avkastning. Därigenom hade man emeller— tid i grund och botten icke lämnat rum för en progression, som själv- ständigt för sig skulle kunna göras gällande vid förmögenheter av olika storlek sinsemellan, och då skatteförmågan otvivelaktigt växte med för- mögenhetens tillväxt, självständigt för sig betraktad, hade departements— chefen ansett det vara principiellt riktigt, att förmögenhetsskatten an- ordnades efter en progressiv metod.

Det framlagda förslaget karakteriserades av departem—entschefen så- lunda, att detsamma, i anslutning till inkomstskatten, principiellt bygg—

de på förmögenhetens avkastning. Det vore emellertid icke avkast- ningens storlek i och för sig, som bleve avgörande för bedömandet av den på förmögenhet grundade skatteförmågan. En förmögenhet av kan- ske tvivelaktigt värde kunde esomoftast för ett eller annat år lämna stor avkastning. Och vad beträffade förmögenhet av bästa säkerhet, torde väl i regel avkastningen procentiskt taget vara sämre än vid mindre väl placerad förmögenhet. DeSSa nu angivna förhållanden ledde till fastställandet av en fix avkastningsprocent. Häremot vore ju så myc- ket mindre att invända, som avkastningen i allt fall skulle räknas å för alla förmögenheter fullt likvärdiga eller i allt fall nära jämförliga vär— den. Och för övrigt innnebnre en dylik avkastningsberäkning intet an- nat än en för ändamålet gjord omskrivning av en ren förmögenhetsskatt, ett förhållande, som också möjliggjorde beskattning även av förmögen- het, som icke lämnade avkastning. Genom att avkastningen beräknades till 5 % av förmögenheten bleve, om man stannade vid detta led i an- ordningen, resultatet detsamma som enligt ett år 1904 framlagt förslag till förmögenhetsskatt efter en skattesats av 50 öre för varje 1000 kr. av förmögenheten, i ty att denna skattesats motsvarade 1 % av den till 5 % beräknade avkastningen av förmögenheten. Då emellertid förslaget icke avsåge att anordna en självständig förmögenhetsskatt, hade avkast- ningsberäkningen tillkommit för att möjliggöra den åsyftade kombina- tionen med inkomstskatten. Detta vunnes genom att till den verkliga inkomsten lägga den del av den beräknade avkastningen av förmögen- heten, som med hänsyn till förmögenhetens särskilda skattekraft kunde anses för ändamålet lämplig. —— En sådan anordning tillförsäkrade de två förnämsta faktorerna för skatteförmågans bedömande, nämligen in— komst och förmögenhet, både var för sig och gemensamt det inflytande, som borde dem tillkomma vid skattens fastställande. Inkomsten vore härvid den mest vägande och förmögenheten verkade såsom förstärk— ning av inkomstens skatteförmåga. Det förhållande mellan inkomst och förmögenhet, som borde i förevarande avseende fastställas, grunda- de sig praktiskt taget uppenbarligen på meningen om den fonderade in- komstens större bärkraft i förhållande till den ofonderade.

Att efter några bevisligen riktiga grunder fastställa detta förhållande torde, anförde departementschefen vidare, vara ogörligt. Förslaget hade byggt på förutsättningen att fonderad inkomst kunde vid tillämpning av föreslagna skatteskalor för inkomstskatten bära en skattebörda, som med en tredjedel översköte skatten ä inkomst av arbete. När maximum i pro- gressionsskalan för hela det till skatt taxerade beloppet bestämts till 5 %, medförde angivna beräkning av skatteförmågan, att maximum för skatten i verkligheten ginge upp till 62/3 %. Härtill komme emellertid, att genom skattens anordning förhöjningen i verkligheten överstege den stadgade tredjedelen. Till en början finge framhållas, att avkastningen i verkligheten mången gång icke torde uppgå till 5 %. I mån som den

verkliga avkastningsprocenten understege den beräknade, hade det no— minella förhållandet mellan fonderade inkomster och övriga inkomster rubbats med resultat, att det förra slaget inkomster ytterligare belastats. Men oavsett detta höjdes skatte-procenten automatiskt genom inkomstens ackumulering, intill dess skatteprocentens effektiva maximum eller 62/3 % nåtts. Till belysning härav meddelades vissa sifferexempel, byggda på dåvarande skatteskala, utvisande bl. a. att för en inkomst av 30 000 kr., varav hälften eller 15 000 kr. härrörde från ett kapital om 300000 kr., skatten skulle beräknas såsom för en inkomst av 35 000 kr. till 1355 kr. efter en skattesats av i avjämnat tal 3'87 %, under det att för en inkomst av 30 000 kr., som till ingen del härflutit av kapital, skatten skulle utgå med 1105 kr. efter en skattesats av i avjämnat tal 3'68 %. Det vore alltså icke nog med att det taxerade beloppet ökades till följd av förmögenheten utan även skattesatsen ökades.

Över det av departementschefen förordade förslaget hade kammarrät- ten avgivit yttrande och däri sammanfattat sitt omdöme om förslaget sålunda: »Någon oskäligt hög beskattning av förmögenheten synes den nu uppgjorda skatteskalan i och för sig icke innebära; och då förmögen- hetsbeskattningen-s ovan antydda beroende av ägarens inkomstförhållan- den kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av för— mögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan, anser sig kammarrätten böra lämna de föreslagna grunderna för förmögenhetsskattens utgående utan erinran.»

Uti en inom riksdagens första kammare år 1910 väckt motion, I: 77, hade yrkats, bl. a., att riksdagen måtte antaga ett förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt så anordnad, att förmögenhetsskat- ten bleve en proportionell och från inkomstskatten skild skatt. Härom yttrade bevillningsutskottet: »Utskottet har för sin del funnit den av Kungl. Maj:t föreslagna kombinationen av inkomstskatten och för- mögenhetsskatten innefatta en konsekvent utveckling av den nuvarande inkomstskatten. 'Av motionären har framhållits, att enligt förslaget be— skattningen av en förmögenhet av viss storlek kan bliva olika stor, be— roende på storleken av de inkomster, som av förmögenhetens ägare åt- njutes. Denna konsekvens av förslaget äger emellertid enligt utskottets mening sitt berättigande, då ägarens av förmögenheten Skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma mån som hans inkomst tilltager i storlek; och utskottet kan således instämma i det av kammarrätten uttalade om— dömet, att förmögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållan- den kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av för- mögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.» Utskottet avstyrkte jämväl bifall till ett i samma motion framställt yrkande, att förmögen— hetsskatten skulle anordnas såsom en ordinarie skatt, som således ej skulle

Kammar— ' rätten,

Bevillm'ngs- utskottet 1 9 10.

kunna räknas till bevillning enligt 60 % regeringsformen. Dessa utskot— tets uttalanden godkändes av riksdagen.

Sena,, skärp— Den år 1919 införda och ännu gällande metoden för bestäm-mande av

älgtäthet?- skattesatserna för fysiska personer, innefattande en progressiv grund-

skattningen. beloppsskala med en maximisats av 12 % samt en efter det årliga be- hovet av skatt växlande utdebiteringsprocent av det enligt nämnda skala uträknade grundbeloppet, innebär en betydande skärpning av de skatte- satser, som 1910 års skatteskala innefattade. Därigenom har icke blott beskattningen av inkomst utan även beskattningen av förmögenhet skärpts under bibehållande av den gamla regeln, att en sextiondel av för- mögenheten tillägges inkomsten. Denna beskattning har ytterligare skärpts genom införande av den kommunala progressivskatten och ut- jämningsskatten.

ettazandenau Mot den gällande metoden för beskattning av förmögenhet hava in- 11:22:33?komstskattesakkunniga i en i december 1922 avlämnad promemoria. (ej tryckt) angående ifrågasatt skärpning av förmögenhetsskatten fram— ställt vissa anmärkningar.

Åt de sakkunniga hade uppdragits att verkställa vissa beräkningar dels om den till inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögen— hetens belopp vid utgången av år 1922, dels om den del av inkomst— och förmögenhetsskatten, som kunde antagas hava sin grund däri, att i det taxerade beloppet jämväl inginge en viss kvotdel av förmögenheten, dels ock om förmögenhetens procentuella belastning i genomsnitt för riket, varjämte de sakkunniga i anslutning till nämnda beräkningar skulle av- giva yttrande, om och i vad mån en skärpning av den dåvarande för— mögenhetsbeskattningen, därest en sådan skärpning av statsfinansiella skäl funnes önskvärd, kunde anses i övrigt av förhållandena påkallad eller eljest lämplig.

Efter att hava redogjort för vissa beräkningar angående förmögen- hetsbeskattningens tyngd och avkastning framhöllo de sakkunniga be— träffande frågan om behovet och lämplighet-en av en skärpt förmögen- hetsbeskattning, att gällande förmögenhuetsbeskattning, tänkt såsom en särbelastning av den fonderade inkomsten och avsedd att träffa den högre skatteförmåga, som förmögenhetsinkomsten i förhållande till arbetsin— komsten ansåges medföra, i och för sig kunde göras till föremål för be- rättigad kritik i åtskilliga avseenden. Därefter anförde de sakkunniga följande:

»De skäl. som bruka åberopas för att motivera denna större skatteförmåga och som bygga på den föreställningen, att inkomstens egenskap av fonderad skulle medföra en större trygghet för varaktigt inkomstförvärv än den personliga arbetsförmågan kan innebära, hava enligt nutida erfarenhet knappast något stöd i verkligheten. Det ligger visserligen någon sanning i det påståendet, att innehavet av förmögenhet tillsammans med arbetsförmågan och möjligheten att utnyttja

densamma medför en större ekonomisk bärkraft än arbetsförmågan enbart, men det kan erinras, å ena sidan, att förmögenhet hos personer utan förmåga att ar- .beta eller möjlighet att utnyttja sin arbetskraft, i den mån sådan förefinnes, inga- lunda medför någon större skatteförmåga eller ekonomisk bärkraft i allmänhet än en mot förmögenhetens avkastning svarande arbetsinkomst, samt, å andra sidan, att någon egentlig garanti för förmögenhetens bestånd ingalunda förefin- nes; Risken att förlora innehavd förmögenhet är förbanden i lika hög om ej i högre grad än risken att berövas arbetsförmågan och arbetstillfällena, och den ..är dessutom mera oberäknelig och under ekonomiska kristider nästan omöjlig att förebygga. De sakkunniga anse det emellertid icke nödvändigt att nu när- mare ingå på dessa anledningar till kritik av förmögenhetens särskilda beskatt- ning men vilja här endast påpeka, att, då teoretiskt ovederlåggliga skäl för en .extra beskattning av förmögenhet såsom sådan icke kunnat förebringas och en .dylik beskattning av samlat kapital ur naiionalekonomisk synpunkt alltid är äg— nad att väcka betänkligheter, därest den leder till kännbar minskning av na— _tionalförmögenheten, en förmögenhetsbeskattning av mera varaktig art nödvän- digtvis måste hållas inom mycket måttliga gränser. Det synes kunna ifrågasät- tas, om icke den extra beskattning av antagen förmögenhetsinkomst, som hos oss realiseras genom att till verklig inkomst lägga en viss kvotdel av förmögenheteus kapitalvärde och å summan beräkna den samfällda skatten, med tillägg av den år 1919 antagna skattetariffens grundbelopp förhöjda med 75 %, redan är så Jung, att någon skärpning av densamma icke bör kunna tillrådas.»

Inkomstskattesakkunniga åberopade därefter sina beräkningar angå- xende förmögenhetsskattens tyngd i vissa antagna fall samt förmögen- hetsskattens sammanlagda avkastning. Därvid hade framgått, bl. a., att den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående förmögenhetsskatten för år 1921 kunde antagas hava uppgått till 17'5 & 197 milj. kr., motsva— rande en genomsnittlig skatteprocent å förmögenhetens kapitalvärde av 01167 resp. 0'1313 %, och i förhållande till hela inkomstskatten enligt 1921 .ars generalsammandrag omkring 9 resp. 10 %. De sakkunniga fortsatte därefter:

»Tillsammans med den skatt å förmögenhet, som uttages i form av kommunal progressivska'tt, och de av inkomsten utgående skatter till staten och till kom— munala korporationer av allehanda slag innebär detta en mycket kraftig beskär- ning av den samlade nationalinkomsten, ovillkorligen ledande till en betänklig minskning av sparkapitalet och till en därav föranledd ökad svårighet att genom beskattning av dessa skattekäilor kunna anskaffa de för samhällsbehovens till- fredsställande i framtiden erforderliga skattemedel. Inkomst- och förmögenhets- skatten förlorar sin nödvändiga egenskap av elasticitet,. då den stadigvarande an- litas till sin yttersta gräns. Inkomsten och i viss mån förmögenheten äro ju av- sedda att vara en reserv, som under dåliga tider skall kunna tagas i anspråk för fyllande av skattebehov, vilka då icke kunna fyllas på annan väg, men är reser- ven redan till fullo utnyttjad, förlorar inkomst- och förmögenhetsskatten denna egenskap, som brukar framhållas såsom en för denna form av beskattning ut- märkande, särskilt stor fördel framför andra skatteformer.»

De sakkunniga hade emellertid på grund av lämnat uppdrag övervägt möjligheterna av en skärpt förmögenhetsbeskattning genom en i förhål— lande till behovet avpassad höjning av den kvotdel, varmed förmögen-

heten inginge i det taxerade beloppet, i samband varmed de sakkunniga haft anledning att övertänka, huruvida det kunde vara ändamålsenligt och lämpligt att för framtiden ordna förmögenhetsbeskattningen genom en självständig, från sitt nuvarande sammanhang med inkomstbeskattningen frigjord förmögenhetsskatt. Någon mera djupgående undersökning av sistnämnda fråga hade de sakkunniga dock på grund av den begränsa-- de tid, som blivit dem förelagd, icke medhunnit.

De sakkunniga anförde härefter, att med dåvarande skala för grund- beloppet och nbdebiteringsprocent en ökad avkastning av förmögenhets— skatten med ett belopp av mellan 4 och 5 milj. kr. skulle kunna påräknas. genom. att den kvotdel av förmögenheten, som inginge i det taxerade be- loppet, höjdes från en sextiondel till en femtiondel.

Beträffande frågan om anordnande av en fristående förmögenhets- skatt framhöllo de sakkunniga följande synpunkter:

».I de främmande länder, där förmögenhetsbeskattning är införd såsom en in- komstbeskattningen kompletterande skatteform, är förmögenhetsskatten meren- dels anordnad såsom en fristående skatt på förmögenheten såsom sådan, så bl. a.. i Tyskland och Nederländerna. Åtskilliga länder (t. ex. Frankrike) sakna direkt förmögenhetsskatt. I England beskattas inkomst. av vissa kapitalplaceringar, därest densamma icke uppgår till högre belopp än 2000 pund, efter en högre skattekvot än annan inkomst, s. k. earned income, nämligen efter en skattekvot. som är 1/9 högre än för earned income.1 Hos oss är förmögenhetsskatten nära kombinerad med inkomstskatten, i det att det taxerade belopp, varefter skatten i princip beräknas, bildas av inkomsten och en viss kvotdel av förmögenhetens kapitalvärde tillsammans. Härav följer dels att förmögenhetsskattens storlek med' anledning av skattens progressiva anordning i varje särskilt fall blir beroende ej allenast av förmögenhetens utan även av den taxerade inkomstens storlek, likasom å" andra sidan inkomstskattens belopp påverkas av förmögenhetens storlek, dels- ockv — med hänsyn till sättet för det taxerade beloppets redovisning i taxerings- längderna att någon upplysning om den taxerade förmögenhetens belopp icke utan tillgång till deklarationerna kan vinnas. Genom den träffade anordningen att låta förmögenhetsskatten sammansmälta med inkomstskatten, så att de båda skatteformerna te sig såsom en enda skatt, har man åsyftat att på en gång be- akta" alla de faktorer, som tillsammans kunna anses ligga till grund för skatteför— m'ågan.' Enligt de angivna förutsättningarna för denna kombination av inkomst— och förmögenhetsskatt skulle förmögenhetsinkomsten bära en skattebörda, som- med en'tred'jedel överskjutcr skatten å inkomst ”av arbete. De sakkunniga hava under sina arbeten" haft anledning —'— ur praktisk synpunkt —— att beklaga omöj- ligheten att med ledningav tillgängliga handlingar konstatera den år för år taxe- rade förmögenhetens storlek och beloppet av den å förmögenheten fallande an- delen av skattebördan. 'De-i och för utredningen i berörda hänseenden nödvän- diga undersökningarna, som det ålegat de sakkunniga att utföra, hava på grund av skattens anordning krävt flera _månaders arbete.! Hade förmögenhetsskatten varit anördnad såsom *en självständig skatt, skulle nämnda arbete kunnat utföras på en eller annan timme. "Denna" sålunda antydda praktiska olägenhet väger" väl icke alltför tungt, då det gäller att bedöma det nuvarande systemets fördelar i och (olägenhetenhiien den synes icke "desto mindre förtjäna att här framhållas,

”i l England gälla numer—avandra bestämmelser. se Lindahls och Wohlins undersökningar-.

innan de sakkunniga fästa uppmärksamheten vid åtskilliga andra synpunkter av principiell betydelse för frågans bedömande.

Enligt vad här ovan nyss erinrades har förutsatts att genom förmögenhetsskat- ten skulle åstadkommas den verkan, att förmögenhetsinkomst bleve beskattad en tredjedel hårdare än arbetsinkomst. För att undersöka i vad mån denna verkan kunnat i praktiken åstadkommas, hava de sakkunniga utfört vissa beräkningar an- gående l'örmögenhetsdelens inverkan på beskattningen inom olika inkomstgrup- per för personer med olika stort avdrag och inom olika ortsgrupper. Resultaten av dessa beräkningar, avseende skattskyldiga inom 2 avdragsgrupper, framläggas i två tabeller —— _— —.1 Av tabellerna framgår, att den skatteökning, som upp- stått på grund av förmögenhetsdelens beskattning, i särskilda fall kan beräknas till 300 % i stället för förutsatta 331/3 %. I andra extrema fall, när förmögen- hetsdelens beskattning medför skatteplikt, som eljest icke skulle hava förelegat, kan ökningen icke angivas i procenttal. Frånsett emellertid dessa nu berörda gränsfall, finner man av tabellens siffror, hurusom skatteökningen i en mängd fall håller sig mellan 40 och 50 % eller därutöver.

Dessa verkningar av kombinationen mellan inkomst- och förmögenhetsskatten äro utan tvivel en olägenhet, som är värd att uppmärksammas. Olägenheten ökas därigenom, att skatteökningen, i procent räknat, är ytterst ojämn och särskilt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor. Så länge som skatteskalan var så mode- rat anlagd som vid tiden för inkomst- och förmögenhetsskattens införande, spe- lade den nu omförmälda olägenheten av systemet _icke någon nämnvärd roll för de skattskyldiga; under nuvarande förhållanden åter, då skattep'rogressionen och därmed beskattningens tyngd blivit i betydande grad skärpta, mäste missförhål- landen av dylik art och omfattning tillmätas en starkt ökad betydelse.

De här antydda olägenheterna av praktisk och principiell art kunna med säker- het undvikas vid en självständig beskattning av förmögenheten. Om 51 inkomst och förmögenhet var för sig lägges den beskattning, som med hänsyn till deras storlek anses skälig, uppkommer en sammanlagd beskattning av dessa skatte- källor, som ur denna synpunkt är önskvärd och möjlig. Fiktionen att en inkomst av visst slag blir mera skattekraftig, därför att den är förenad med en efter kon- ventionella grunder beräknad inkomst av förmögenhet, behöver då icke upprätt- hållas. Fiktionen år för övrigt knappast hållbar. Man kan lika väl säga, att en inkomst av ett visst arbete är i samma mån mera skattekraftig, därför att den är förenad med inkomst av en annan inkomstkälla ån förmögenhet, d. v. s. av ett visst annat arbete, och av sådan anledning borde beskattas t. ex. en tredjedel mera än den sistnämnda inkomsten.

För frågan om förmögenhetsbeskattningens skärpning utöver vad nu gäller är det utan betydelse, huruvida förmögenhetsskatten göres självständig eller såsom nu sker kombineras med inkomstskatten. Visserligen kan en skärpning av för- mögenhetsskatten eller till och med dess bibehållande vid sin nuvarande höjd verka avskräckande, därför att den Verkliga belastningen av förmögenheten, då den blir till sin verkliga tyngd till fullo konstaterad, kan synas'alltför tung. Men vore det så, innebär detta blott ett erkännande av att förmögenheten genom den nu bestående kombinationen av inkomst-" och förmögenhetsskatt kan bliva alltför högt beskattad antingen i och för sig. eller i förhållande till inkomsten. Erkän- nes detta vara förhållandet, borde därav föranledas en efter förhållandena av- passad jämkning av den på förmögenheten belöpande skattetungan. '

För genomförandet av den kombination, som åsyftades vid 1910 års skattelag—

1 Tabellerna äro här uteslutna.

Bolagsskattc- beredningen.

Bemötande ,'av inkomst- skattesakkun-

nigas utta-

landen.

stiftning, har lagstiftaren nödgats utgå ifrån ytterligare en fiktion, nämligen den att all förmögenhet giver en till 5 % beräknad avkastning. Denna fiktion vilar på ett helt godtyckligt antagande, att förmögenhetsvärdena alltid motsvara för- mögenhetens efter 5 % kapitaliserade avkastningsvärde, ett antagande, som inga- lunda kan anses överensstämma med verkligheten. Genom att anordna förmögen- hetsbeskattningen såsom en för sig fristående beskattning å förmögenhetens ka- pitalvärde kan man undgå att bygga på denna fiktion och i stället grunda ifrågaa varande beskattning på själva förmögenhetsbesittningen, vilken i och för sig år ett tecken på välstånd utöver det som arbetsförmågan och arbetsmöjligheterna kunna skapa och tillräckligt att motivera en särbeskattning av förmögenheten vid sidan av skatten på inkomst.»

Inkomstskattesakkunnigas erinringar mot vår nuvarande förmögen- hetsbeskattning kunna — i den mån de icke gälla varje förmögenhetsbe— skattning eller riktas mot svårigheten att verkställa statistiska beräk- ningar angående storleken av de taxerade förmögenheterna _ samman- fattas sålunda, att förmögenhetsskatten med dåvarande utdebiterings- procent av grundbeloppet för inkomst— och förmögenhetsskatten, näm- ligen 175 %, vore synnerligen hög, att skatten illa motsvarade det upp- givna syftet att låta förmögenhetsinkomst drabbas av en tredjedel hår— dare skatt än arbetsinkomst, i det att skatteökningen för förmögenhets— inkomst bleve större än som åsyftats och tillika ytterst ojämn samt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor, ävensom att det till grund för be— stämmandet av den kvotdel, med vilken förmögenheten inginge i det taxe- rade beloppet, liggande antagandet, att förmögenhet lämnade en avkastning av 5 %, ingalunda kunde anses överensstämma med verkligheten. Enligt inkomstskattesakkunnigas mening skulle större rättvisa ernås genom en fristående förmögenhetsskatt. Därigenom skulle fiktionen, att en inkomst bleve mera skattekraftig, därför att den vore förenad med en efter kon- ventionella grunder uppskattad förmögenhetsinkomst, icke behöva upp- rätthållas, och förmögenhetsbesittningen i och för sig skulle kunna an- vändas som skattenorm såsom varande ett tecken på välstånd utöver det, som arbetsförmågan och arbetsmöjligheterna kunde skapa.

Inkomstskattesakkunnigas synpunkter på frågan om en ändrad för- mögenhetsbeskattning hava föranlett beredningen att överväga, huru- vida det nuvarande systemet för förmögenhetsbeskattningen verkligen är behäftat med sådana brister, att detsamma icke lämpar sig för 'ut- tagande av en för genomförande av beredningens förslag om lättnad i bolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning erforderlig ökad förmögenhetsskatt.

Vad först angår anmärkningen, att med nuvarande bestämmelser kapi- talinkomst drabbas av en beskattning, som är mer än en tredjedel hår— dare än beskattningen av arbetsinkomst, är denna befogad. Av bered— ningen verkställda beräkningar för ett antal valda fall hava givit i stort sett samma resultat som de av inkomstskattesakkunniga verkställda, och hänvisas i detta hänseende till efterföljande tabell H. De däri före-

kom-mande exemplen skulle kunna mångfaldigas. De giva vid handen, att ju lägre inkomsten är i procent av förmögenheten, desto större är den skärpning av beskattningen, som förmögenheten medför. Denna verkan av systemet kan dock icke utan vidare betecknas såsom ett grund- väsentligt fel hos systemet. Att den varit förutsedd vid systemets infö- rande, framgår av ovan återgivna departementschefsanförande från år 1910, och den kan knappast anses stridande mot syftet med beskattnin— gen. Väl är det sant, att enligt nämnda anförande beskattningen av för— mögenhet i princip är tänkt mera såsom en skatt å avkastningen av för- mögenhet än som en skatt å förmögenheten såsom sådan, men därvid har tesen att förmögenhetsinkom-st i allmänhet skall beskattas en tredjedel hårdare än annan inkomst antagits blott såsom en metod att åväga— bringa en jämförelse mellan den skattekraft, som grundas på förmögen— het, och den, som grundas på inkomst såsom sådan, icke såsom ett mål, som under alla förhållanden skal-l uppnås. Det har till och med uttryck- ligt framhållits, att förmögenhetsskattens anordnande såsom en renod— lad kapitalränteskatt icke vore att tillråda, då den lämnade å sido den förmögenhet, som icke gåve avkastning. Häri ligger ett erkännande av att i blotta innehavet av förmögenhet förefinnes en skatteförmåga, som borde utnyttjas. Rätta förhållandet torde vara, att vår förmögenhets- skatt är tänkt såsom en kombination av de två principerna skatt på för— mögenhets avkastning och skatt på förmögenhet såsom sådan men med övervikt åt den förra principen. Det torde under sådana förhållanden knappast få anses vara ett fel, att systemet även ger utslag, som beror av den senare principen. Och vad beträffar den mot tesen, att förmögen- hetsinkomst har en tredjedel större skattekraft än annan inkomst, fram- ställda anmärkningen, att den icke vore hållbar, må anföras, att det vis— serligen icke kan bevisas, att innehavet av för—mögenhet ökar den på in— komsten grundade skatteförmågan med just en tredjedel det torde vara omöjligt att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt bevisa rik- tigheten av vare sig den ena eller den andra. metoden för mätandet av skatteförmågan ——- men ovedersägligt torde dock vara, att den som äger en förmögenhet har mindre behov att spara för kommande tid och alltså kan av sin inkomst avstå mera i skatt, d. v. s. har större skatteförmåga, än den som måste reservera en del av inkom-sten för framtida behov. Tesen att den fonderade inkomstens skattekraft är en tredjedel större än skattekraften hos den rena arbetsinkomsten är ett av praktiska skäl motiverat antagande, som väl kan försvaras, men som också kan, om man så vill, ändras, därest man. med bibehållande av nuvarande system med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning önskar åstad— komma en starkare beskattning av fonderad än av ofonderad inkomst. En ändring av den kvot, varmed förmögenheten ingår i det taxerade be- loppet, från 1/60 till 1/.»m, skulle med lika stort eller lika litet fog, hur man vill, kunna stödjas på ett antagande, att kapitalinkomst har en två femte—

Tabell H. Beräkningar angående lörmögenhetsslmttens

Förutsättning S k 3 t t å i n k 0 111 s t e n '

1

lnkomst- OCh Kommunal Utjämn.- , formogen- Summa.

Inkomst ! Föl-mögenhet hetsskatt, lprogr.-skatt, skatt, % av mk.

'; kr. kr. kr. kr.

A. Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten. &) ortsavdrag 840 kr.

0 000 i 180 000 , 5137 23 0 052 j 77 22

15 000 5 300 000i ,! 68 221 ' 32443 11350

500 000 10 000 000 i

b) orts- och fåmiljeavdrag 1 920 ltr. 9 000 180 000 %; 266 15 000 300 000 [g 558 I 500 000 10 000 000 | 67 930

. Inkomsten överstigande 5 % av förmögenheten.

a) ortsa'vdrag 840 kr.

18000 & 18000011 826 124 ' :, , 985 30000 '1 300000! 1649 364 ' : * 2110 600 000 i 10 00.0 000 f H:") 621 26 943 1 | 120 198

l)) orts— och familjeavdrag 1 920 kr.

18000 160000 | 732 * s50 30 000 , 300 000 ,; 1.531 , - ' ' . , 1057 600 000 10 000 000 1 85339 - ; 119 822

. Inkomsten understigande 5 3, av förmögenheten. a) orts-avdrag 840 kr.

2000 , 1200001 32 6000 . 1200 000 i. 200 100 000 (i 000 000 8 137

b) orts- ooh familjeavd'rag 1920 kr.

2 000 i 120 000 | 2 J lätt 6000 | 1200 000 100000 GOOOOOO ! 7072

storlek i valda fall enligt gällande bestämmelser.

Skatt å inkomsten jämte förmögenheten

. Inkomst- och förmögen- hetsskatt,

kr.

1 Kommunal Utjämn— progr.-skatt,| skatt,

kr.

% av ink.

Skatt å. förmögenheter-rj

Summa,

kr. -

% V av ink.- skatten

u/oo av för-? mögenheten

397 848 97 863

1 000 2011 117 018

906 1 894 116 713

, , 19 1 24.1 20 214

1 1

kr. ! kr. 1

1 1 1

31 132 29 870

1 Summa, 1 1 1 1

1 1 1 1

538 1 1 152 ; 130 595 i

437 , 1017 ; 136196 ,

1 236

2 606 161 290

1 101 2 448 160 821

4'550 6'780

272139

G's—17 8'687

%'er

0117 8-100 26'804

30406

24130 _ 26-007 * . 301001

251 491

40999. Å

252182 23157 34-109 '

(39-329 :

' 2'5'059 1

'det-2173 '

' ' 2350-000 ,

1 (150000 ,! . 102'391 *

delar större skattekraft än annan inkomst. Det är, med andra ord, icke.» på riktigheten av antagandet, att den fonderade inkomstens skattekraft är just en tredjedel större än skattekraften hos arbetsinkomsten, som det nuvarande systemet för förmögenhetsbeskattningen och beskatt— ningens tyngd bör stödjas, utan systemet avser, såsom departements—v chefen är 1910 påpekat, att åvägabringa en starkare beskattning av så— väl inkomst som förmögenhet, då dessa äro förenade, än då endast en— dera förefinnes. Men huru mycket starkare denna beskattning bör vara,. lärer icke kunna på. yttre grunder bevisas, utan beskattningens tyngd i detta som i andra hänseenden måste bliva beroende på praktiskt bedö» mande av vad som under olika situationer kan anses bäst förenligt med rättvisa och billighet. Att därvid skattens verkan att motverka natio— nalförmögenhetens tillväxt bör tagas i betraktande är självklart, och uppenbart är, att ur denna synpunkt en låg skatt är att föredraga fram— för en hög. Men därav följer icke utan vidare, vare sig att det nuva— rande systemet i och för sig leder till en för hög förmögenhetsskatt eller att en höjning av den kvotdel, varmed förmögenheten nu ingår i det taxerade beloppet, är stridande mot rättvisa och billighet. Berednin— gens uppfattning i detta hänseende framlägges längre fram i detta. kapitel.

Vad angår inkomstskattesakkunnigas uttalande, att antagandet att förmögenhet lämnade en avkastning av 5 % ingalunda kunde anses över— ensstämma med verkligheten, kan härom anföras ungefär detsamma som beträffande den förut berörda tesen om kapitalinkomstens en- tredjedel högre skattekraft. Antagandet är ett för metodens utformning använt praktiskt postulat, vars riktighet eller oriktighet saknar bety— delse för frågan om systemets lämplighet eller icke. Det verkar allenast bestämmande för beskattningens tyngd men bevisar icke, huruvida den— na tyngd är riktig i och för sig eller ej.

Såsom en icke oväsentlig förtjänst hos gällande system torde böra fram- hållas, att kombinationen med beskattningen av inkomst möjliggör uttagande av förhållandevis hög förmögenhetsskatt i de fall, då en relativt liten för- mögenhet är förenad med en stor inkomst, liksom att i de fall, då förmö— genheten lämnar låg avkastning, skattesatsen blir lägre än i händelse av— kastningen, procentuellt taget, är större. Detta resultat måste anses väl överensstämma med skälig hänsyn till de båda viktigaste faktorerna, som . tillsammans kunna anses ligga till grund för skatteförmågan, nämligen inkomsten och förmögenheten. Såsom departementschefen år 1910 fram- hållit, låter sig detta uppenbarligen icke göra med en självständig för- mögenhetsskatt. '

Slutligen må framhållas, att en på förmågeprincipen grundad beskatt— , ning icke synes böra drivas längre, än att skatten i regel kan betalas ut den till beskattningsåret hörande inkomsten. Eljest kan beskattningen= komma att verka hämmande på nationalförmögenhetens tillväxt. En fri—

stående förmögenhetsskatt kan oftare än den med inkomstskatten kombi- nerade förmögenhetsskatten leda till att själva förmögenheten måste till- gripas för skattebetalningen. Såsom regel är en dylik verkan icke att befara med vårt beskattningssystem. Undantagsvis kan det dock leda där” till, och detta förhållande är, såsom nedan framhålles, en anledning för beredningen att på en viss punkt föreslå ändring.

Beredningens granskning av inkomstskattesakkunnigas erinringar mot Vårt system för beskattning av förmögenhet har således givit till resultat, att systemet såsom sådant i det stora hela kan försvaras. I varje fall kan ett system med fristående förmögenhetsbeskattning icke utan vidare be— tecknas såsom så klart överlägset det nuvarande systemet, att beredningen ansett sig hava anledning att taga initiativ till en sådan omläggning av förmögenhetsbeskattningen enbart för möjliggörande av överflyttning av en del av bolagens och de ekonomiska föreningarnas skattebörda å de mera bärkraftiga i samhället. Härtill kommer, att en dylik omläggning måste föregås av en grundligare undersökning angående förmögenheter- nas storlek och fördelning än som för beredningen varit möjlig. I sådant avseende må erinras om att senaste statistiska uppgifter om förmögenhets— beskattningen härleda sig från 1921 års taxering och att sedan dess inträf- fat alltför stora förändringar, för att sagda uppgifter skulle kunna tagas till utgångspunkt för detaljerade beräkningar angående nuvarande för- hållanden. Tillförlitligt material i detta hänseende torde icke kunna er— hållas förrän om några år, då i samband med 1930 års folkräkning 1931 års taxeringar hunnit statistiskt bearbetas. Ett uppskov med frågan om en reformerad bolagsbeskattning, till dess detta material föreligger, kan beredningen icke tillstyrka, och det är heller icke behövligt, då såsom ne- dan anföres en måttligt skärpt förmögenhetsbeskattning utan väsentlig olä— genhet synes kunna genomföras inom ramen för nuvarande skattesystem.

Till upplysning om de skattesatser, efter vilka förmögenhet beskattas en- ligt nu gällande bestämmelser, meddelas efterföljande tabell I, som upp- tager sådana skattesatser för den statliga inkomst- och förmögenhetsskat— ten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, uttryckta i promille av förmögenheten. Dessa skattesatser avse såväl grundbelopp för nämnda tre skatter som ock den utdebitering av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt, som ägt rum under år 1930, och hava uträknats på grundval av det antagandet, att förmögenheten drabbas av den skatt, som utgår för det översta intervallet av det beskatt- ningsbara beloppet. Genom att promillesiffrorna i tabellens kolumner 3, 4 och 6 sammanläggas erhålles uppgift om den sammanlagda skattesatsen för förmögenhetsbeskattningen, vilken uppgift återfinnes i kol. 7 av ta- bellen. I kol, 8 och 9 meddelas uppgift om den sammanlagda skattesatsen för ifrågavarande tre skatter, därest förmögenhetsbeskattningen höjes med

Nuvarande system för

Nu gällande skattesatser för förmögen het i vissa fall

Förmögenhets- beskattningens avkastning.

resp. 20 % och 8 %. Dylika höjningar framkomma, därest den kvot, var— med förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, ökas från 1hm till resp. 1/50 och 9/500 (se nedan sid. 214). Tabellen utvisar närmast de skattesat— ser, som drabba förmögenheten, därest förmögenhetsdelen i sin helhet ligger inom ett och samma intervall. Därest den faller delvis inom ett och delvis inom ett annat intervall, tillämpas angivna skattesatser å de delar av förmögenheten, som motsvara respektive delar av förmögen— hetsdelen. En förskjutning mellan olika intervaller kan uppkomma genom förmögenhetskvotens höjande från 1/.m till resp. 1/50 och 9/500, vadan en dylik höjning i vissa fall kan medföra något större skattehöjning än 20 resp. 8 %.

Tabell ]. Skattesatser lör förmögenhet vid den statliga inkomst- och förmögen- hetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, då för- mögenhetsdelen ligger inom nedannämnda intervaller för det beskattningsbara beloppet, t'/oe av förmögenheten.

1 ' 2 I 3 4 5 | 6 8 I | Statlig ink.- o. . Utjämnings- Skatte- Skatte— l n t e r v a l l, " förmög.-skatt . skatt Summa satserna. satserna _ I... _...____..__ av kol. i kol. 7 i kol. 7 tusental kr. grund- 145 % grund- 85 % 3, 4 o. 6 förhöjda förhöjda. belopp . belopp utdeb. med 20 % med 8 %

0-500 ' 0000 0000 ' . 0's7o 0'783- 0'500 ' - ' " 0028 0024 0993 0399 10 0-500 - ' ' 0055 0047 '.; 1'127 1-014 15 0667 - ' ' 0055 0047 ' ' 1-417 1-275 20 0667 ! 0'967 0111 0094 ': 1'673 0'833 ' 1-20s '# 0111 0094 1'962 40 0'833 1'208 "' 0'167 0'142 ' , E).-220 40— 60 1-000 , 1'460 " 0167 0142 '. 2'510 60— 100 1'167 l'u9'3 One-z 0'189 ' 3053 100— 150 1'133 , 1'543 - 0'278 (rm ' - . 3'254 löO— 200 1-500 2'175 ' ». 0-275 O'zac ". ' 3'898 200— 300 1'667 2—417 ' .; 0278 0236 ' . ' 4133 300— 400 1'883 2'658 ' » 0'278 0"sz -' - 4'47': 400— 432 20% 53-900 ' 0-27s 0'236 —. . Me:: 432— 600 2000 2'900 "' 0250 0212 5" 4'635 600— 800 2'167 ' 3'142 ' 0250 0212 ' 41-925 800—1000 2'333 ' 3'383 ' 0.250 021? " : 5-214 1000—1227 2500 3'6'25 ' 0250 0212 " ' 5-505 över 1227 '2'000 ! 2'900 , ' : » 0'250 '; 0'212 ,,. '- 41337.

Tabell I giver emellertid icke upplysning om i vilken omfattning nämnda skattesatser i verkligheten tillämpats å de taxerade förmögenheterna. Säkra uppgifter härom för de senaste åren stå, sasom redan påpekats, icke

att erhålla. Emellertid har förste aktuarien hos försäkringsinspektionen .fil. doktorn Tim Jansson på beredningens uppdrag verkställt en undersök— ning i dylikt hänseende, avseende det senaste är, för vilket säkra upp- gifter stått att erhålla, nämligen år 1921. Nämnda undersökning, vars resultat framgår av särskild bilaga till detta betänkande, del II, hänför sig i första hand till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. År 1921 uttogs skatt med 175 % av grundbeloppet, vadan motsvarande höjning av de meddelade uppgifterna för grundbeloppen bör göras för erhållande av upplysning om effektiva skattesatser och skattebelopp år 1921. Av Janssons redogörelse framgår, att de år 1921 taxerade förmögenheterna uppgingo till sammanlagt 14188 milj. kr., varav 2383 milj. kr. till följd av det taxerade beloppets ringa storlek icke drabbades av statlig förmö— ,genhetsskatt. Återstående förmögenheter om tillhopa 11805 milj. kr. mot- svarade ett sammanlagt grundbelopp för inkomst- och förmögenhetsskatten av 9863 000 kr.

I sin redogörelse har Jansson tillika meddelat genomsnittliga skat- tesatser i promille för förmögenhetsskattens grundbelopp nämnda år efter fördelning av förmögenheterna i storleksgrupper utan hänsyn till den samtidigt taxerade inkomsten. På grundval av dessa genomsnittliga skat— tesatser har Jansson vidare konstruerat en skala för en fristående för- mögenhetsskatt, som i stort sett skulle, med bevarande av den_nuvarande beskattningens genomsnittliga tyngd för olika förmögenhetsbelopp, giva samma avkastning som den nuvarande förmögenhetsskatten.

Janssons redogörelse lämnar viss ledning för bedömande av förmögen- hetsbeskattningens tyngd år 1921, men, såsom Jansson påpekar, är det, innan motsvarande material erhålles från 1930 års folkräkning. ej möjligt att uttala sig om i vilken mån de meddelade siffrorna äga tillämpning på nuvarande förhållanden.

En motsvarande undersökning rörande den kommunala progressivskat- ten och utjämningsskatten har ävenledes verkställts av Jansson, varöver redogörelse lämnas i nämnda bilaga till detta betänkande, del II. Därvid har Jansson använt de år 1930 gällande skattesatserna i stället för de år 1921 tillämpade, på det att ledning må erhållas för bedömande av de nuvarande skatteskalornas verkningar. Även beträffande denna del av undersökningen gäller emellertid, att det på grund av bristande kännedom om nuvarande förmögenhetsfördelning är vanskligt att draga säkra slut- satser angående'den på förmögenheterna belöpande delen av skatterna.

Såsom ett allmänt omdöme om den nuvarande förmögenhetsbeskattnin- gens tyngd torde kunna sägas, att densamma för skattskyldiga med för- hållandevis låg inkomst är skäligen måttlig, såvida ej förmögenheten lämnar mycket stor avkastning. Härvid utöva de skattefria avdragen en lindrande inverkan. Vid större inkomster stiger förmögenhetsskatten och denna stegring blir kraftigare, ju större förmögenheten är. Högst beskat— tad blir förmögenheten, då den skattesats, som gäller för intervallet

1.000000—1 227 000 kr., skall tillämpas. I nämnda intervall träffas förmö— genheten, i vad avser den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens- grundbelopp, av en skattesats av 25 0/00, vilken skattesats därför av J ans-v son antagits såsom maximisats för en eventuell fristående förmögen— hetsskatt. För alla tre ifrågavarande skatter tillsammans utgör högsta. skattesatsen 4'537 0/00. Skulle förmögenhetsskatten genomgående skärpas genom ökning av kvotdelen 1lm. till 1/50, skulle detta, såsom redan nämnts, medföra, att skattesatserna stiga med 20 % och således högsta skattesatsen för den statliga inkomst— och förmögenhetsskattens grundbelopp från 2'5 %:» till 30 0/00 samt högsta sammanlagda skattesatsen för samtliga ifrågava- rande skatter från 4'587 0/00 till 5505 0/00. Ökas kvotdelen endast till 8/5005. stiger högsta skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhets— skattens grundbelopp från 25 0/00 till 2"; 0/cm samt högsta sammanlagda. skattesatsen för samtliga progressiva skatter till 4954 0/00. Av undersök- ningarna framgår vidare, att de högre skattesatserna nästan undantags- löst tillämpas endast å förmögenheter av större betydenhet. Antager man, att förmögenheten lämnar en avkastning av 5 %, skulle de i promille av förmögenheten uttryckta skattesatserna kunna uttryckas i procent av av- kastningen sålunda:

pv

2" 5 0/00 av förmögenheten = o 0/0 av avkastningen 3' 0 » >> » = 6 >> » 4'5 8 7 » 9' 1 7 4 >> 5" 5 O 5 > » 11'0 1 » » 2' 7 » 5'4 » » 4'954 > >> : 9'903 » »

Ehuru statistiskt bearbetat material angående de taxerade förmögen- heterna icke förefinnes för senare år än 1921, kan på grundval av andra beräkningar en ungefärlig uppfattning om förmögenhetsskattens utbyte erhållas. Vid uppgörandet av statsbudgeten för budgetåret 1931 ——1932 har 1leo av den skattepliktiga förmögenheten för den statliga in- komst- och förmögenhetsskatten uppskattats till 260 milj. kr. motsvarande en förmögenhetssumma av 15'6 miljarder kr. På olika vägar kan man sluta till att den härför utgående skatten, beräknad såsom den översta delen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, utgjort omkring ' 16 milj. kr. En höjning av förmögenhetsdelen 1hm till 1/50 skulle, under beaktande av att den genomsnittliga skattesatsen därigenom ökas något :, mera än med 20 % (jfr uttalandet å sid. 202 här ovan), därför kunna be- , räknas medföra en ökad avkastning av den statliga inkomst- och förmö- genhetsskatten vid nuvarande utdebiteringsprocent med omkring 3'5 å 3'6ä milj. kr. Höjes förmögenhetsdelen till allenast 9/500, stannar förmögen- hetsskattens ökning vid omkring 14 a 15 milj. kr. ,

Den kommunala progressivskatten torde, enligt vad skilda beräknings- grunder giva anledning antaga, inrymma en förmögenhetsskatt, ävenledes ,

beräknad såsom den översta delen av skatten, av omkring 3'6 milj. kr. En skärpning av densamma genom ökning av förmögenhetsdelen från 1/00 till 1/50 skulle kunna antagas öka dess avkastning med omkring 720 000 kr., och vid en höjning av förmögenhetsdelen till ”lm skulle ökningen uppgå till omkring 288 000 kr.

Utjämningsskattens grundbelopp utgör, såsom redan anförts, en tredje- del av den kommunala progressivskattens grundbelopp. Den däri ingå- ende förmögenhetsskatten bör alltså antagas utgöra omkring 12 milj. kr. och den av förmögenhetsdelens angivna ökning beroende ökningen av ut- jämningsskattens grundbelopp kan uppskattas till omkring 240 000 kr. resp. 96000 kr. 85 % av nämnda tre belopp utgör 1020 000 kr., 204000 kr. och 81 600 kr.

Då det till grund för dessa beräkningar liggande materialet är synner- ligen osäkert, måste beräkningarna betecknas såsom i hög grad ap- proximativa.

Av det anförda torde framgå, att våra nuvarande förmögenhetsskatter, ehuru ingalunda obetydliga, likväl icke äro av den höjd, att en skärpning av förmögenhetsbeskattningen av den storlek, som följer av den i det taxe— rade beloppet ingående förmögenhetsdelens höjning från 1len till 1/50 resp. '9/500, kan betecknas såsom anmärkningsvärt kraftig, åtminstone så länge den allmänna utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmö- genhetsskatten hålles ungefär vid nuvarande nivå, 145 % av grundbeloppet, samt skatteskalorna lämnas oförändrade. Skulle däremot utdebiteringspro- centen ökas mera avsevärt eller skalorna skärpas, kan en höjning av för- mögenhetsdelen enligt nämnda alternativ avsevärt öka förmögenhetsbe— skattningens tyngd, i det att grundbeloppsskalans progressiva utformning i sådant fall skulle medföra en väl kraftig skärpning av skattesatserna för förmögenheter inom de högre intervallerna. Till belysning härav anföres följande.

Antages till en början, att samtliga skatteskalor lämnas oförändrade och att allenast utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och för- mögenhetsskatten höjes från nuvarande 145 % till exempelvis 180 %, komma skattesatserna för vissa intervaller, vilka vid olika alternativ äro av särskilt intresse, att stiga på sätt framgår av följande tabell K.

Verkställas motsvarande beräkningar under antagande att skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ändras och att tillika utdebiteringen av grundbeloppen höjes, stiga skattesatserna för förmögen- het icke oväsentligt, och än större blir stegringen av skattesatsernas sam- manlagda belopp för de tre ifrågavarande skatterna, om jämväl skalorna för den kommunala progressivskatten skärpas. Till belysande härav med- delas följande tabell L, där skalan för den statliga inkomst- och förmögen- hetsskatten antagits utformad enligt den av Jansson uppgjorda skalan Ge å nivå 1331/3 -% (se sid. 222 nedan) och skalorna för den kommunala pro-

Olika möjlig- heter att skärpa. för— mögenhete- beskattningen".

Tabell K.

nuvarande grundbeloppsskalor.

Skattesatser vid förmögenhetsbeskattning enligt olika alternativ med

Skattetitel ovh inkomstintervall

Utdeb. för stat]. ink- 0. förm.-skatt

145 %

i För- mög: del 9/600

För- mög.- d el l/so

, 180 35” För- ] mög.- ]

För-

mög.- del 1lou

del ' 1/50 |

Skattesats i ”loa av förmögenheten

Utdeb. för stat]. ink.- o. törm_-skatt _j

För- mög.-

9/son

I. Intervall 250 000—289 500 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb. Utiämningsskatt, 85 utdel). . .......................... af /0

' 2010 (”)-900 0255

]

I ii'tiOO ]

]

1-000]

8000 0333

0'286 0-283]

] ] del ] ]

3'240] 0900] 0255]

|

Summa

11. Intervall 400 OOO—432000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt, 100 % utdeh. ......... Utjämningsskatt, 85 % utdeb ............................

Summa 111. Intervall 700 000—800 000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb. ........ Utjämningsskatt, 85 % utdeb ............................

3'765

] 4'069] 4'sss

]

,

» ]

4'39r.*

Beas] 0'900 0'255

5'048

Summa .

IV. Intervall 1 000 000—1 227 000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt .......... Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb. Utjämningsskatt, 85 % utdel), ........................... *

3'915 0310 0229

: 54:10 0900 0255

42560 0510

0129

Summa

Sistnämnda skattesatser i 0/00 av lörmögenheten motsvara vid en antagen avkastning av 5 % följande skattesatser i. % ap förmögenhetens avkastning ...................................................

, 5'505 ] 4'954

]

?]14010t 9-905

] 6-555

10—924 ] 13-110

5899

ll'TGSt

Tabell L. Skattesatser vid förmögenhetsbeskattning enligt olika alternativ med

ändrade grundbeloppsskalor (skala Ge lör den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten).

Skattetitel och inkomstintervall

] Skattesats i 0/00

av förmögenheten

Utdeb. för statl.

, ink: o. [ärm.-skatt 108'75 % (: nivå 145 %)

För- ] För- ] För-

" ' mög.- mög.- dcl del 9/soo

Utdeb. lör statl. ink.- o. lönn.-skatt 135 % (: nivå 180 %)

För- mög.- del 9lsoo

För- mög.- del

1/50

För- mög.- de] 1lao

] I. Intervall 250 000—289 500 kr. ] ]Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt,10095..utdeb

]Utjämningsskatl. 85 % utdeb

II. Intervall 400 000—432 000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

Utjämningsskatt 85 % utdeb.

III. Intervall 700 000—800 000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb. ............ Utjämningsskatt, 85 % utdeb. ...........................

Summa

IV. Iutarvall 1 000 000—1 227 000 kr.

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ Kommunal progressivskatt,100 % utdeb- ............ Utjämningsskatt. 85 %utdeb. ...........................

Summa

Sistnämnda skattesatser i "leo av iörmögenheten motsvara vid en antagen avkastning av 5 % föl- ] jande skattesatser i % av förmögenhetens av- kastning ...................................................... Kommunal progressivskatt,100 % utdeb. ------------ '

] 3031 3'698

1'200 0340

1000 ] 0'283

]

] 4'364] 5'238]

4-350 l'ooo 0'283

5'688

4'502 0'900 0155

5002 l-ooo O'zsa

]

6'285] 5657

4.698 1-oool 0'900 0'283] 0-255

5'220'

6503] 5353 ]

] ] ] I 10'838]13'006]11'706

] 12'938 15'526]13 '1'

Förutsättning' Skatt å inkomsten

Ink.- och Kommunal I k t F” .. ht Förmögen- förmögen- progr.— 'Utä'sltl" Summa, % av in- " oms ormogen e hetsdel hetsskatt, skatt, ' kometen kr. kr. kr. kr.

A. Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten. &) ortsavdrag 840 kr. 9 000 180 000 1/50 837 23 9/500 337 23 15 000 300 000 1/50 652 | 77

9/500 652 77 500 000 10 000 000 1/50 68 221 ] 22 443 9/500 68 221 22 443

b) orts- och familjeavdmg 1 920 kr. 9 000 180 000 1/50 266 15 9/500 266 15 15 000 300 000 1/50 558 61 9/500 558 61 500 000 10 000 000 1/50 67 939 22 370 9/500 67 939. 22 370

B. Inkomsten överstigande & % av förmögenheten. a) ortsavdrag 840 kr. 18 000 180 000 1/50 826 985 9/500 826 985 30 000 300 000 1/50 1 649 : 2 1l6 9/500 1 649 2 116 600 000 10 000 000 1/50 85 621 120 198 9/500 85 621 120 198

b) orts- och familjeavdrag 1 920 18 000 180 000 1/50 732 .. 850 9/500 732 850 30 000 300 000 1/50 1 531 1 957 9/500 1 531 1 957 600 000 10 000 000 1/50 85 339 119 822 9/500 85 339 11.9 822

0. Inkomsten understigande 5 % av förmögenheten.

&) ortsavdrag 840 kr.

2000 120000 1/50 32 1'600 9/500 32 1'600 6 000 1 200 000 1/50 206 3'600 9/500 206 3'600 100000 6 000000 1/50 8 187 11'716 9/500 8 137 11'716

b) orts- och familjzavdmg 1 920 '

2000 120000 1/50 2 2 0'100 9/500 2 2 01 oo 6 000 1 200 000 1/50 136 136 2'26 7 9/500 136 — 136 2.967 100 000 6 000 000 1/50 7 972 2 724 772 11 468 11'468 9/500 7 972 2 724 772 11 468 11468

" An_m. I de fall, där skatten å förmögenheten enligt tabell M är lika stor som eller mindre tormogenhetsdelen icke må överstiga den taxerade inkomsten (jlr sid. 215).

] ] ] ] ]

med en lömögenhetsdel av resp. 1/50 och 9/500.

Skatt; å inkomsten jämte

111k.- och ] Kommunal

iörmögen— hetsskatt, ] kr. ]

: Utjämn— skatt,

kr.

progr.- skatt,

förmögenheten

Summa.

kr.

% av in- kometen

Skatt i % av ink. enl. tab. 11

Summa,

kr.

] 1 | ]

Skatt å förmögenheten

% av in- "loo av för—

kom st— skatten

mögen- heten

513 492 1 000 ] 965 ] 104 452 100 682 i

423 407 906 ,» 871 =, 104 147 100 377

1 040 1 014 f 2 084 ] 2 040 ] 123 302 ] 119 532 1

941 3

920 '

1 900 1 923 122 997 119 227

119 119 478 478 20 426 20 426

49 49 397 397 20 214 20 214 .

] ] kr. ] ]

53 4.9 , 184 ]

172; 31 443 ' 30 543 ,

:;7 ] 33 ] 159. ] 140 311 ;;70 30 470 .

190 . 189 ] 484 ' 472 35 943 35 043

1 64 157 452 440 35 870 34 970

31 31 7 696 7 696

581 555 i 236 1 186 144 804 139 879

470 449 1 101 1 051 144 405 139 480

1 291 I 256 2 705 2 646 169 429 164 504

1 151 1 121 2 546 2487 169 030 164 105

4 9 49 437 437 30 091 30 091

5-950 5'950 8'967 8'967

30-406 ' 30'400 ;

2-450

2450 * 7'288 '

7'283 30—091 30'091

(S'sm

81187 ?

26-3704

2450 .]

26'067 *

30-091

]

87 87 322 322 18 690 18 690

47 47 301 301 18 623 18 623

58'7434 51'640 64'581 i 5799? 49'247 ] 44'17/ ]

04-912] 57544 ] 73'113 ] 65'951 ] 49-415j 514-319]

531-000 ] 27512] 27'835, 25'0471 41-041 ] 36'8605

35-112 ' 31'882, 30-097 j 27'082 ; 41'068 . 36'957,

271-575 ] 271'875] 149-074 149074 159025 ' 159'525 ]

2350'000 ] 2350'000; 2521-324 ] 221 324 ' 162'891 [ 162-391 ]

0'725 0'725 0'1968 0'268 34-115 3115

(ras-z 0393 ' ()-251 0351 3104 3:04

förmögenhetsskatten enligt tabell H. beror detta på den föreslagna bestämmelsen att

Tabell N. Beräkningar angående iörmögenhetsskatlens storlek ! valda fall enligt

för kommunala progressivskatten samt med

Skatt å inkomsten

]

Förutsättning

Inkomst ]Förmögenhet

Förmögen- hctsdel

Ink.- och fö rmögen- hetsskatt.

kr.

Kommunal progr.- skatt, kr.

Utjämn— skatt,

kr.

Summa,

kr.

% av in- komsteu

9 000 15 000 500 000

9 000 15 000 500 000

18 000 30 000

18000 30000

2 000 6 000 100 000

2000 6000 100000 A. Inkomsten utgörande & % av a) ortswdrag 840 kr.

180 000 ' 300 000 10 000 000

180 000 300 000

10 000 000 ]

B. Inkomsten överltigando a) ortsavdrag 840 kr.

180 000 300 000

600 000] 10 000 000

180000] 300000]

600 000 10 000 000 ]

120 000 1 200 000 6 000 000

120000 1200000 6000000

1 /50 9/500 1 /50 90300 1/50 9/500

1/50 9/500 1 /50 9/500

1 / 50 9/500

1/50 9/500 ] 1/50 9/500 :' 1/50

9/500 ; b) orts- och familjeavdrag 1 920 kr.

1150 9/500 1/50 9/500 1/50 9/500

1/50 9/500 1/50 9/500 1/50 9/500

1/50 9/500 1 /50 9/500 1/50 9/500

337 337 660 660 84 660

84 660 _ b) orts— och familjeavdrag 1 920 kr.

266 266 57... 572 84 307 84 307

831 ] 831 1 666 1 666 107 484 107 484

735 735 1 543 1 543 107 114 107114

32 32 206 206 9 460 9 460

b) orts— och familjeavdrag 1 920 kr.

9

_l

2 136 136 9 248 9 248

förmögenheten.

5 % av förmögenheten.

139 417 417 29 937 29 937

107 107 368 368 29 856 29 856

C. Inkomsten underlägsna!» 5 % av förmögenheten. a) ortsavdrag 840 kr.

3211 3211

910 910

366 366 765 765 116 662 116 662

285 285 657 657 116 206 116 206

1 009 1 009 2 201 2 201 145 903 145 903

872 872 2 015 2015 145 429 145 429

9

..

2 136 136 13 369 13 369

1'600 1'600 3'600 3'600 13'685 13'685

0100 0100 2'26 7 2.067 13'369 13309

Anm. I de tall, där skatten å förmögenheten enligt tabell N är lika stor som eller mindre; mögenhetsdelen icke må överstiga den taxerade inkomsten (jfr sid. 215).

iöreslagna förhöjda skatteskalor lör inkomst- och förmögenhetsskatten (Ga) och Iörmögenhetsdel av resp. 1/50 och 9/500.

Skatt å inkomsten jämte förmögenheten Skatt & förmögenheten -— Skatt i x_— Ink.— och Kommunal Ut'ämn _ av ink. 0/ av in- 0/ av för- förmögen- progr.- lk tt ' Summa, % av 111- enl. Summa, Nk t 00 .. hetsskatt, skatt, & a. ' komsten tab. H oms ' mogen— kr. kr. kr. kr. kr. skatten heten 1 ! 1 1 ' * 1 J 530 58 16 604 6111 5'978 238 65'027 1'322 510 54 15 579 6433 213 58197 11 83 1027 199 56 1 282 8547 7'680 517 67581 1723 988 187 53 1 228 8'187 463' 60523 1543 131395 34 937 9899 176 231 35'246 97'319 59 569 51'061 5'957 126 610 33 937 9 615 170 162 34039" 53 500 45'859 5350 441 42 12 495 5'500 4'856 210 73'684 1'167 422 38 11 471 5233 186 65763 1093 921 167 47 1135 7'567 6'780 478 72'755 1'593 882 155 44 1 081 7907 424 64535 1413 131 007 34 856 9876 175 739 35148 27'239 59 533 51'231 5'953 126 222 33 856 9 593 169 671 33934 63 465 46009 5-34 7 1066 211 60 1337 7'428 6'867 328 32-507 1'822 1 042 204 58 1 304 7244 295 29937 1'639 2152 597 169 2918 9727 8'687 717 32'676 21390 2100 579 164 2 843 9477 642 291 69 2140 155 320 39 937 11315 206 572 34'429 26870 60 669 411582 6'067 150 535 38 937 11 032 200 504 33-41 7 54 601 37423 54 60 960 179 51 1 190 6'611 0117 318 36'468 1'767 937 172 49 1 158 6433 286 32798 1'589 2011 548 155 2714 9047 8160 699 34'690 2330 1959 530 150 2639 8797 624 30'968 2080 154 932 39 856 11 293 206081 34-347 26804 60 652 41'706 6'065 150 147 38 856 11 009 200 012 33335 54 583 37532 5458 119 — — 119 5950 5950 87 271'875 0725 119 —— 119 5950 87 271-875 0'795 497 52 15 564 9400 28717 348 161-111 0290 497 52 15 564 9400 348 161111 0390 24 916 9 029 2 558 36 503 30503 30'406 22 818 166-737 3'808 24 916 9 029 2 568 36 503 36-503 22 818 166" 7.9 7 3803 49 49 2450 2450 47 2350-000 039? 49 —— —— 49 2450 47 2 350'000 0'392 409 36 10 455 7'588 26'067 319 234-559 0266 409 36 10 455 7'583 319 234559 0'966 24 651 8932 2531 36114 36114 30-091 22 745 170132 3-791 24 651 8932 2531 36 114 36-114 22.745 170130 3791

än förmögenhetsskatten enligt tabell H, beror detta på den föreslagna bestämmelsen att för—

gressivskatten och utjämningsskatten antagits följa ett av Jansson med- delat utkast till ändrad skala för den kommunala progressivskatten (se sid. 27 i Janssons undersökning, bilaga till betänkandet, del II). Utdebi— teringen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten har i tabellen upptagits till dels 108'75 Å: (= nivå 145 %) och dels 135 % (: nivå 180 %) av GG-skalails grundbelopp. Den kommunala progressivskatten har tänkts utdebiterad efter 100 % och utjämningsskatten efter 85 %. *

En jämförelse mellan skattesatserna i första sifferkolumnen i tabellerna K och L dels inbördes dels med skattesatserna i övriga sifferkolumner ut— visar, huru skattesatserna stiga vid kombinationer av olika alternativ. Särskilt betydande är stegringen i förhållandet mellan nuvarande skatte- satser (första sifferkolumnen i tabell K) och skattesatserna vid en kom— bination av olika höjningar, nämligen dels förmögenhetsdelens höjning från 1hm till 1/5o, dels skärpning av grundbeloppsskalorna för alla tre skatterna och dels höjning av utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och för— mögenhetsskatten från nuvarande nivå 145 % till nivån 180 % (femte sif— ferkolumnen i tabell L). Det är emellertid icke nog med att skattesatserna för de skilda intervallerna kraftigt ökas genom de olika skärpningarna. En höjning av förmögenhetsdelen medför även en förskjutning uppåt av det beskattningsbara beloppet, så att detsamma kan till viss del skjuta in på närmast högre liggande intervall. I den mån så sker, stegras skatte- satsen ännu mera än som framgår av tabellerna. K och L.

I två tabeller M och N meddelas beräkningar angående storleken av de för ett antal valda fall uträknade skattebeloppen under alternativa anta- ganden beträffande förmögenhetsdelens höjning till 1/50 resp. SJhum dels en- ligt nuvarande skatteskalor (tabell M) och dels enligt den av Jansson nämnda skatteskalan GG för den statliga inkomst- och förmögenhetsskat- ten och den av honom utarbetade höjda skalan för den kommunala pro- gressivskatten, resp. utjämningsskatten (tabell N). Dessa tabeller mot— svara den förut omnämnda tabellen H, med vilken jämförelse bör göras. I tabell 0 meddelas uppgift om det antal procent, varmed förmögenhets— skatterna enligt tabellerna M och N stigit i förhållande till nuvarande förmögenhetsskatter enligt tabell H. Av dessa tabeller M, N och 0 fram- går tydligt, att stegringen av förmögenhetsskatten även utan skärpning av skatteskalorna men i all synnerhet vid en skärpning av skalorna kan bliva ganska betydande.

De nu påpekade omständigheterna utgöra anledning till varsamhet vid valet av utvägar för att erhålla täckning för de bortgående bolags- och ,. föreningsskatterna. Även om en höjning av den kvotdel av förmögen— heten, som ingår i det taxerade beloppet, från 1/so till 1/50 icke i och för sig. bör betecknas såsom synnerligen kraftig, kan den dock i förening med skärpning av skatteskalorna och i än högre grad vid en samtidig ökning av utdebiteringsprocenten medföra en alltför stark belastning av för- '! mögenheterna.

Tabell 0. Beräkningar angående förmögenhetsskattens storlek i valda tall. Jämförelse mellan skattesatserna enligt tabellerna H, M och N.

Förmögenhetsskatt i o/oo av ?; förmögenheten

I _ ___-, __] _ .,... .- ,"

tabellHl tabell M I tabell N tabelllll tabell M ; tabell N

Förutsättning hulextal

'; För-

lnkomst - .. Formogcnhetsdel Förmögenhetsdel . mögenhet _

x/so [ 1/so I ”kool—1750”, 9' Vil/im vi fyllan—*”);oml 1Iso lekme— l

1! !.;

A. Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten.

a) ortsavdray 840 kr. 9000 180000” 09% Mail 1'050i 1—332' 15000 300000 1337 1-017 1-450 Heat 500000|10000000 31.571 4-775 res.. 51.50 .

b) orts- och familjeavdrag 1 920 kr.

9000' 180000 0844! 1023" 0911] 1107 15000 300000 1270 1550 1383 1593, 500000 10000000|| 3—955 - .! 4-133 5950 .-

Inkomsten överstigande & % av förmögenheten.

a) ortsavdrag 840 kr.

180001 180000 1-3041 1-700 1-500' l's—z-z 30000 3000001033| 1953 1'767 2-300 600000-10000000l 4102! 4-003I 44... som! 7—

b) o'rts- och fa-m-iljeavdrag 1 920 kr.

18000] 180000 1'394 1-072 l—sosl 1'707 30000 300000 1'037 1'963 1—707 2'330 600000 10000000 4-100» remi nas e-o.;5| .

Inkomsten understigande 5 % av förmögenheten.

a) ortsavdrag 840 kr.

2000! 120000 01255 0725 0725 0725 0'7-35 6000 1200000 1'266 0'268 0'288 0290 0290 100000, 0000000' 3115 31151 3-115 3-soa' 21—803

b) orts- och familjeacdrag 1 920 kr. 2000 120000” 0392 0392 0392 0392! 0392 6000 1200000 119010'251 0-251 0'266 0'266 100000| |6000000" 31104 3104. 3—1o4l 3-7911 3-791

Beredningens

uttalande om

föreliggande förslag.

Begränsning

av förmögen- hetsbeskatt- ningen i vissa fall.

Även andra kvotdelar än de i det föregående nämnda kunna tänkas. En höjning av 1/.m till 1/5.. innebär, såsom redan antytts, att förmögenhetsdelen höjes med 20 %. En höjning av 1/.... till 9/500 motsvarar en höjning av 8 %. De enkla bråken 1/so och %oo skulle även kunna uttryckas med decimalbrå- ken 002 och 0'018. Vill man höja förmögenhetsdelen med 10 %, vinnes detta genom att kvoten betecknas med 11/..o eller med decimalbråk 0'18333 . . . eller uttryckt i promille 18 1/3. Skulle förmögenhetsdelen anses böra höjas till 1/55, kan detta tal uttryckas i decimalbråk med 0'0181818... eller i pro- mille 18 2/11. Mot de två sistnämnda alternativen talar emellertid, att räk- neoperationerna vid deklarationernas avfattande och vid taxeringen bliva besvärligare än vid de två förstnämnda alternativen. Lättast att tillämpa är otvivelaktigt alternativet 1/5... Men alternativet 9/500 erbjuder icke nämnvärt större svårighet, och det blir synnerligen lätt att tillämpa, därest den förenklingen vidtages, att vid det taxerade beloppets bestäm— mande förmögenheten avjämnas nedåt till närmaste jämna tusental kr. Om förmögenheten antages uppgå till exempelvis 138 575 kr., kan i sådant fall räkneoperationen inskränka sig till följande: 138 )( 18:2484 kr., vilket tal alltså skall tilläggas summa »aterstående inkomst» för erhållande av det »taxerade beloppet».

Beredningen har ansett sig icke böra lämna förord för något av de nu nämnda alternativen för bestämmandet av den kvotdel, varmed den skat— tepliktiga förmögenheten skall ingå i det taxerade beloppet. Valet mellan olika alternativ synes nämligen i viss mån böra göras beroende av valet av skatteskalor. Väljes en skatteskala, som i likhet med de av Jansson nämn- da skalorna av A-typ lägger skärpningen företrädesvis å de högsta inter- vallerna, t. ex. skalan G5, torde kunna ifrågasättas, huruvida en höjning av förmögenhetsdelen till 1/50 kan ske, enär skattesatserna. för förmögenhet då skulle stegras synnerligen kraftigt redan vid intervallet 400 000—450 000 kr. I händelse åter en skala Väljes av den typ, den av Jansson nämnda skalan G4 utvisar, skulle mindre vara att invända mot alternativet med förmögenhetsdelen 1/äu. Det slutliga ställningstagandet beror emellertid ytterst på huru stor lindring i bolagsbeskattningen kommer att genomfö- ras — eller annorlunda uttryckt på storleken av den ersättning för bort- gående bolagsskatter, som skall åstadkommas genom direkt beskattning av fysiska personer m. fl. skattskyldiga _ samt på de andra metoder för er- sättningens åstadkommande, som jämte en skärpt förmögenhetsbeskatt- ning anses böra ifrågakomma.

I sammanhang med sin undersökning av frågan om skärpning av för- mögenhetsbeskattningen har beredningen haft anledning att överväga och söka medel att lindra en olägenhet, som är förbunden med gällande skatte- regler och som erhåller ökad betydelse i mån av beskattningens skärpning. Beredningen åsyftar det förhållandet, att, då den skattskyldige förmögen- hetsägaren har en i förhållande till förmögenhetens storlek ytterst ringa.

inkomst eller ock har, efter åtnjutande av medgivna avdrag, ingen ina komst alls, förmögenhetsskatten kommer att, väsentligen eller helt och hållet, förlora sin karaktär av skatt å förmögenhetens avkastning och oundvikligen gå ut över förmögenhetens kapital. Att under alla omstän- digheter utesluta dylik konsekvens av den gällande lagstiftningens metod för förmögenhetsbeskattningen är visserligen icke möjligt och torde ej heller vara erforderligt, men för de mest extrema fallen synes en skydds- regel vara både lätt att åstadkomma och väl behövlig. Beredningen före— slår i sådant hänseende, att till stadgandet i 15 & förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall fogas ett tillägg, enligt vilket i fråga om fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattnings— årets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta, skall gälla, att förmögenhetsdelen ej skall upptagas med h-ögre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. Alldeles. oavsett förslaget om förmögenhetsbeskattningens skärpning synes en dylik. spärr vara befogad såsom ett medel att i de mest påtagliga fallen för— hindra obillighet. Spärren kommer att bliva till nytta ej minst i situa- tioner, då missförhållande mera allmänt gör sig gällande mellan å ena sidan värdet av kapitaltillgångar, såsom jordbruksegendomar eller aktier, samt å andra sidan samma tillgångars avkastning. Att utsträcka en dylik regel att gälla även i fråga om sådana juridiska personer (ideella förenin- gar, stiftelser m. fl.), vilka äro skattskyldig—a för förmögenhet, tordeicke böra ifrågasättas, enär därigenom skulle öppnas möjlighet för en fysisk person att bereda sig lindring i beskattningen för förmögenhet genom att insätta en ideell förening eller stiftelse såsom ägare av förmögenheten och disponerar avkastningen såsom periodiskt understöd till den verklige äga- ren. Någon nämnvärd reduktion av statens skatteintäkter kan bestämmel— sen icke väntas föranleda. I tillämpningen kommer den icke att erbjuda.- någon svårighet.

Beredningen övergår härefter till frågan om uttagande av ökade skatte- belopp av fysiska personer och med dem i beskattningshänseende likställ- da genom skärpning av de för dem gällande skatteskalorna.

I det föregående har förutsatts, att den skattebörda, som avlyftes från bolagen och de ekonomiska föreningarna, skall överflyttas till i huvud- sak de kategorier inkomsttagare, bland vilka dessas delägare äro att finna, och har framhållits, att man i rätt hög grad skulle tillgodose detta syfte genom att överflytta skatten till ägarna av förmögenhet. Det har emeller- tid i det föregående också gjorts gällande, att hänsyn av olika slag tala emot en dylik anordning av alltför stor räckvidd. Här må ytterligare framhållas den omständigheten, att en skärpt förmögenhetsbeskattning träffar även andra skattskyldiga än dem, som skulle draga direkt nytta av. en lindring av bolags- och föreningsskatterna. Även häri ligger en an— ledning till varsamhet vid höjning av förmögenhetsskatten.

Den hittillsvarande beskattningen av bolagen och de ekonomiska före-

Den progres- siva inkomst— beskatt- ningen. Allmänna synpunkter.

Uttalanden om skatte- skakas elasticitet.

ningarna har i väsentlig man haft till syfte att mellan skattskyldiga med 4 lika inkomst åstadkomma en differentiering med hänsyn till denna in— komsts art. Anser man, i likhet med beredningen, att beskattningen av fö— retagen i allmänhet varit för stark, och önskar man överflytta en del där— av å delägarna, leder detta betraktelsesätt till att skattesatserna för del- ägarna böra skärpas i samma mån som en lindring i företagens beskatt- ning skulle komma dem till godo. Om så vore, att denna lindring skulle— komma alla inkomsttagare till del i samma mån som den år fysiska personer utgående skatten drabbar dem, skulle övervältringen av den från företagen bortgående skatten enklast vinnas genom att det procenttal av inkomst— och förmögenhetsskattens grundbelopp, varmed denna skatt uttages, höjdes- Att avgöra, huruvida denna metod att erhålla täckning för hela den- uppstående bristen vore riktigt avvägd, är väl knappast möjligt, då det ej kan konstateras, huru stora. aktieinkomster representeras av de olika kategorierna inkomsttagare. Då det dock torde kunna antagas, att även inkomsttagare med mindre än 10 000 kronors beskattningsbart belopp få nytta av lindringen av företagens beskattning, kunde det med nämnda betraktelsesätt synas rimligt, att åtminstone någon del av bristen täckes enligt denna metod.

Emellertid är det sannolikt, att aktier i större utsträckning ägas av de' mera bemedlade inkomsttagarna än av de mindre bemedlade. Enbart nämn— da metod skulle då icke giva. de mera bemedlade inkomsttagarna den andel- i skattebördan, som de enligt de givna förutsättningarna borde ha. Man kommer då in på spörsmålet att i erforderlig mån åstadkomma täckning av bristen genom en starkare skärpning av skatten för de större inkomst— tagarna eller, med andra ord, en ändring av skatteskalan i riktning mot starkare progressivitet. Måhända vore det ur vissa synpunkter önskvärt, att i sådant sammanhang en omprövning företoges om den lämpligaste avvägningen av samtliga skatter, indirekta såväl som direkta. En sådan omfattande prövning ingår emellertid ej i beredningens uppdrag, och en- ligt beredningens mening är den ej heller nödvändig för åstadkommande av en godtagbar lösning av frågan om beredande av ersättning för de bortgående bolagsskatterna. Beredningen, som bortser från de möjligheter till ökning av statens inkomster av aktie- och fondstämplar och dylikt, vilka kunna väntas bliva en automatisk följd av bolagsbeskattningens lindrande, ifrågasätter således ej annat än att den erforderliga täcknin- gen skall vinnas inom den direkta beskattningens ram. '

När det gäller att undersöka möjligheterna att höja den för fysiska personer m. fl. gällande skatteskalan för inkomst- och förmögenhetsskat— ten, torde det vara på sin plats att på nytt bringa i erinran de förhållan- den, under vilka denna skatteskala år 1919 tillkom.

Den ordinarie inkomstbeskattningen var tidigare bunden vid en fast skala, och vid ökat behov av skatteintäkter för statsregleringens genom—

förande kompletterades den vanliga beskattningen genom extra inkomst- och förmögenhetsskatter av olika slag. Härav föranleddes olägenheter, bl. a. en olämplig avvägning av den sammanlagda progressiviteten hos de olika skatterna. Inkomstskattesakkunniga utarbetade därför en rörlig skatteskala, vilken upptog s. k. grundbelopp, därav visst procenttal skulle kunna uttagas. Denna skalas maximum var 10 %. Med en sådan skala. skulle man enligt de sakkunniga utan större olägenhet kunna uttaga upp till 200 %, d. v. s. dubbla grundbeloppen. Skulle högre belopp behöva uttagas än som kunde vinnas genom en fördubbling av grundbeloppen, torde det enligt de sakkunniga visa sig nödvändigt att revidera själva skatteskalan. Emellertid förutsatte de sakkunniga, att vid sidan av den rörliga skatten tills vidare skulle uttagas en extra inkomstskatt, om vars närmare utformning dock intet förslag avgavs. Det vore emellertid, ytt- rade de sakkunniga, tydligt, att, så länge en sådan extra skatt utginge, man icke lämpligen kunde genom procentuella stegringar av den föreslag- na ordinarie skatten uttaga belopp, som avsevärt överstege grundbeloppet-

I ett nytt betänkande modifierades detta förslag, i det man frångick tanken på att utöver den rörliga ordinarie skatten uttaga en extra skatt. I stället föreslogs den nuvarande skatteskalan med dess maximum för» grundbeloppet av 12 %. Man antog nu, att tills vidare 150 % av grund- beloppet skulle komma att uttagas, men gjorde intet förnyat uttalande om huru stark spänning denna mera progressiva skala ansågs kunna tåla.

I ett särskilt yttrande motiverade en av de sakkunniga, professor l'ViekselL, sin anslutning till de sakkunnigas förslag. I detta yttrande- heter det bl. a.:

»Då väl i stort sett en skatt blir mer elastisk ju mindre progressiv den är, kan det sättas i fråga, om icke det mål, man nu vill uppnå med den ordinarie in— komst- och förmögenhetsskatten, nämligen att bekvämt kunna låta dess avkast- ning ökas eller minskas allt efter statsregleringens behov, bättre skulle nås genom antagande av en skattelyp av något svagare progression än den nu föreslagna. Men ingenting vore i vägen för att på samma gång införa eller bibehålla en över— skott (supertax), som huvudsakligen drabbade ägarna av de stora inkomsterna och den stora förmögenheten, åtminstone så länge sådana statsutgifter bibehål- las, som. enligt vad erfarenheten visat. huvudsakligen intressera dessa samhälls— klasser.»

Bevillningsutskottet år 1919 uttalade sig för att vid en praktisk till- lämpning av den sedermera antagna och ännu gällande skalan det av departementschefen ifrågasatta maximum för utdebiteringen eller 200 % av grundbeloppen finge underkastas någon reduktion (jfr sid. 75 0. f. här ovan).

Sedan dessa uttalanden gjordes, hava den kommunala progressivskat- ten och utjämningsskatten tillkommit, vilka öka belastningen av de högre inkomsttagarna och sänka gränsen för elasticiteten hos skalan för den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten.

I betraktande av att under åren 1929—1931 uttagits 145 % av skattens grundbelopp och att någon mycket avsevärd sänkning av denna siffra under överskådlig tid framåt knappast lärer vara att påräkna, är det tyd- ligt, att de synpunkter, som ligga bakom nu anförda uttalanden, giva .anledning till försiktighet, när det gäller att vidtaga ändringar, och detta desto hellre, om samtidigt en skärpning av förmögenhetsbeskatt— ningen genomföres inom nuvarande system med en kombinerad inkomst— och förmögenhetsbeskattning.

Den grundläggande synpunkten bör härvid vara, att en progressiv- skalas elasticitet minskas i mån som progressiviteten ökas. En höjning av utdzebiteringsprocenten verkar nämligen avsevärt starkare skattehöj— ning i de högre intervallerna än i de lägre, och denna skattehöjning kan även vid en ganska måttlig utdebiteringsprocent bliva synnerligen hög. En ökad avkastning av skatten kan därför lättare erhållas, därest progressiviteten göres mindre utpräglad, ett förhållande som förkla- ras därav, att de lägre inkomstintervallerna innefatta avsevärt större sammanlagt beskattningsunderlag än de högre.

Vidare måste beaktas storleken av det sammanlagda skattetrycket av samtliga skatter, som skola bestridas av den skattskyldiges inkomst. Ett sammanträffande av ett flertal progressiva skatter kan nämligen driva den sammanlagda beskattningen till orimlig höjd, ehuru ingen av Skatterna ensam för sig synes oskäligt hög. Och en hög beskattning innebär all- tid fara för att nödig och nyttig kapitalbildning motverkas, liksom även viljan till skattebetalning därigenom avtrubbas. Höga skatter locka de .:skattskyldiga att använda större belopp än eljest till avdragsgilla om- kostnader, då en sådan användning av inkomsten förefaller dem mera tilltalande än dess avstående till det allmänna i form av skatt. Även andra förfaranden i syfte att undgå skatt bliva. då lönande och skatte- moralen försvagas.

I detta sammanhang torde få bringas i erinran följande uttalande .av inkomstskattesakkunniga i deras betänkande om inkomst- och för—' mögenhetsskatt (sid. 83 o. 85):

»Den till grund för skattefördelningen antagna förmågeprincipen innebär till en början, att de, som hava samma skatteförmåga, böra beskattas lika, och vidare att, av personer med olika skatteförmåga, de som hava större skatteförmåga skola bära en större andel av skatten än de, som hava en mindre skatteförmåga.

Såsom nyss påpekades, erkännes det allmänt såsom en given sak, att kravet på skattens jämlika fördelning i fråga om personer med samma skatteförmåga blir uppfyllt, därest de få bära en lika stor andel av skattebördan. Däremot råder "ingalunda en motsvarande samstämmighet i fråga om de grunder, som böra an- litas för att åstadkomma en jämlik skattefördelning mellan personer med sins- emellan olika skatteförmåga. På ett håll gör sig den åsikten gällande, att en pro— portionell fördelning av skatten i förhållande till en vars beskattningsbara inkomst är ägnad att åstadkomma önskvärd jämlikhet — år ett annat håll åter fordras en progressiv anordning av skatteskalan, som leder till att de högre inkomstbeloppen

bli högre beskattade även därigenom, att på dem användes en högre (successivt stigande) skatteprocent än för de lägre beloppen. Skatteskalans progressiva an— ordning är numera den i praxis allmännast förekommande lösningen.

En övertygande vetenskaplig bevisning för skatteprogressionens berättigande har

hittills knappast framkommit. Än mindre har på ett tillfredsställande vetenskap- ' ligt sätt kunnat utredas, inom vilka gränser en skatteprogression kan vara berät- tigad eller försvarlig. De olika progressionssystemen kunna i stort sett betecknas såsom utslag av det rena godtycket. Den lekmannamässiga uppfattningen synes vara, att progressionen är användbar i fråga om allehanda slag av skatter, och att den kan, oberoende av alla ekonomiska lagar, utsträckas huru långt som helst. I verkligheten torde det knappast finnas något vapen, som är så lätt tillgängligt och så verksamt, när det gäller att ödelägga ett lands och ett folks välstånd. Före- ställningen, att man på progressionens väg kan uttaga skatter, som till väsentligaste delen drabba endast ett fåtal av befolkningen men leder till en blott föga känn- bar beskärning av den stora massans inkomster, är mera än mycket annat ägnad att främja ett slöseri i den allmänna hushållningen, som i längden måste bliva ruinerande. Och särskilt betänkligt är, att genom progressionen skatten kommer att med sin största tyngd träffa den del av nationalinkomsten, som eljest skulle hava använts till ny kapitalbildning och följaktligen till ökning av national- förmögenheten.

Trots de vådor, som kunna uppkomma vid ett oklokt utnyttjande av progres- sionens idé, har den progressiva beskattningen i större eller mindre utsträckning vunnit fast fot i de flesta moderna skattelagstiftningar. Så länge progressionen hälles inom skäliga gränser, gäller om den detsamma som om all beskattning, vil- ken hälles inom rimliga gränser, att den kan bäras utan skadliga verkningar för samhället. även om dess verkningar för vissa enskilda kunna var nog så kännbara. Men den praktiska svårigheten består just i att avgöra, var gränsen för det lämp- liga härutinnan bör dragas.»

Maximala belastningen för fysiska personer enligt skalan för den stat- liga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp utgör 12 % av det beskattningsbara beloppet och inträder, då det beskattningsbara be— loppet uppgår till minst 1227 000 kr. Vid en utdebitering av 145 % av grundbeloppet stiger maximisatsen till 17'40 %. För den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten utgöra maximalsatserna för grundbeloppen resp. 4'5 % och 1'5 A av det beskattningsbara beloppet, vilka maxima inträda vid 432 000 kr. Vid en utdebitering av 85 % av utjäm- ningsskattens grundbelopp blir maximisatsen för utjämningsskatten 1'275 %. Maximisatsen för nämnda tre skatter tillhopa vid en utdebite- ring i förhållande till grundbelopp—en för den statliga inkomst— och för- mögenhetsskatten av 145 %, för den kommunala progressivskatten av 100 % och för utjämningsskatten av 85 % blir alltså 23'175 % av det beskattningsbara beloppet. Antager man, att ett beskattnings- bart belopp om minst 1227 000 kr. består till hälften av inkomst och till.

hälften av förmögenhetsdel Vilket antagande, därest den av bered- ningen föreslagna spärren vid förmögenhetsbeskattningen genomföres, innefattar det fall, då beskattningen av inkomsten blir högst —. och an- ser man därjämte, att skatten i dess helhet skall betalas med den taxe—

Den maai- mala skatte- belastningens—

storlek.

Skärpning av skalan för in- Isomst- och för- mögenhetsy skatten. Rörlig pro- gressiv skala.

rade inkomsten, kommer alltså denna inkomst att drabbas av nämnda skattesats 23'175 % fördubblad eller 4635 %, vilket belopp alltså med nu— varande skatteskalor och utdebiteringsprocent blir de progressiva skatter— nas maximisats för inkomst. Härtill böra vidare läggas för inkomsten ut— gående kommunalskatt, landstingsskatt och vägskatt. Den för hela ri— ket genomsnittliga utdebiteringen av dessa tre skatter utgjorde år 1928 9'519 % och 1929 9309 % av den beskattningsbara inkomsten.1 I åtskil- liga kommuner överskrides detta medeltal ganska väsentligt. En direkt sammanläggning av skattesatserna för den statliga inkomst— och för— mögenhetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskat- ten med de kommunala skattesatserna är dock icke alldeles rättvisande, enär de avse på olika sätt bestämt skatteunderlag. Men det är ändock tydligt, att den i olika former förekommande inkomstbeskattningen kan vålla en synnerligen hög sammanlagd belastning av inkomsten. Här lik— som iandra avseenden är det vid bedömande av det svenska skattesystemet av vikt att taga hänsyn till den kommunala beskattningen, som hos oss är större än i de flesta andra länder. En jämförelse enbart mellan de olika ländernas statliga beskattning ger icke en rättvisande bild av det verk— liga skattetrycket.

Dä i det föregående skattetrycket angivits i procent av det beskatt- ningsbara beloppet, har detta varit betingat av praktiska skä-l. Frågan rör sig ju om skatteskalornas utformning, medan däremot övriga fakto- rer, som åstadkomma en graderad beskattning, såsom de allmänna av— dragen (särskilt avdrag för andra utskylder än kommunalutskylder) och ortsavdragen, icke nu äro föremål för övervägande.

Att i detta sammanhang upptaga frågan om ortsavdragen är icke be- hövligt, då nu är fråga om ändring av skatteskalorna i vad avser de högre intervallerna. Sin största verkan på skatteprogressionen utöva ortsavdragen i de två lägsta intervallerna; ju större inkomsten är, desto mindre är ortsavdragens verkan i dylikt avseende.

En fullständigare bild av skattetrycket skulle erhållas, om detsamma uttrycktes i procent av nettointäkten före dessa avdrag. Procentsatserna skulle då. bliva något lägre, men för de största inkomsterna skulle skill— naden bliva obetydlig. Ett dylikt förfaringssätt har använts av Lin— dahl och Wohlin i. deras förenämnda arbeten, till vilka hänvisas för in- hämtande av uppgift om den procentuella skattebelastningen i förhål— lande till nettointäkten före nämnda avdrag i valda fall.

Beredningen har låtit undersöka möjligheterna att genom skärpning av grundbeloppsskalan för fysiska personer i vad avser beskattningsbara belopp över 20000 kr. uttaga ökad statlig inkomst— och förmögenhets- skatt utan ändring av den under de senaste åren tillämpade utdebite- ». ringsprocenten 145 %. Till en början har därvid uppställts kravet, att

* Jfr Lindahl. ant. arb. sid. 34.

sammanlagda grundbeloppet skulle ökas med resp. 3, 4 och 5 milj. kr. Jämväl denna undersökning har verkställts av förste aktuarien Jansson, som i sin förut omtalade, vid detta betänkande, del II, fogade redogörelse framlagt förslag till olika skalor. Tre huvudtyper av skalor hava upp— rättats. En typ, benämnd A-skalor, lägger tyngdpunkten av skärpningen på de högre intervallerna av det beskattningsbara beloppet. En annan typ, benämnd L—skalor, representerar en i viss mån motsatt ytterlighet, i det att skärpningen träffar huvudsakligen beskattningsbara belopp i de lägre men ej lägsta intervallerna. En tredje typ, benämnd S-skalor, går en medelväg mellan A— och L-skalorna. För närmare upplysning om ska- lornas utseende hänvisas till Janssons redogörelse, vilken tillika innehål— ler en utredning angående utfallet av 1929 års taxering av fysiska perso— ner m. fl. skattskyldiga.

Beredningen, som successivt underrättats om resultatet av Janssons undersökningar, har rätt snart funnit vägande skäl tala för att de ge— nom lindringen av bolags— och föreningsskatterna bortfallande skattein— täkterna till väsentlig del ersättas genom en kombination av skärpt för- mögenhetsbeskattning och. skärpt inkomstbeskattning. Därvid har på grund av vårt system för statsbeskattningen, enligt vilket förmögen— hetsbeskattningens höjd bestämmes icke blott av skatteskalans progres— sion utan även av storleken av den kvot, varmed den skatte— pliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, samt även på grund av ovan anförda skäl mot en mycket hög inkomstbeskattning framstått såsom önskvärt, att skärpningen av skatteskalorna göres re- lativt måttlig, särskilt för de högre intervallerna, på det att skalans elasticitet icke må. bliva alltför ringa. Tillika har beredningen funnit praktiska skäl tala för att nivån. för grundbeloppsskalan genomgående höjes. Det förefaller nämligen, såsom förut antytts ganska sannolikt, att under överskådlig tid nuvarande utdebitering icke kan tänkas avsevärt sjunka, knappast med mera än ett eller annat femtal procent.1 Höjes nivån med en tredjedel, skulle utdebiteringsprocenten kunna hållas i närheten av 100; eller med andra ord. en grundbelopp-sskala liggande en tredjedel högre än den nuvarande skulle bättre än den nuvarande skalan giva ut— tryck för vad som numera kunde anses motsvara normal utdebitering. Vid en utdebitering av 108'73 % av en på dylikt sätt höjd men icke an— norledes förändrad grundbeloppsskala skulle erhållas samma effektiva skattebelopp som vid en utdebitering av 145 % av grundbeloppen enligt nuvarande skala, och en utdebitering av 105 % av grundbeloppen efter en dylik ny skala skulle giva samma uträknade skattebelopp som vid en utdebitering av 140 % av grundbeloppen enligt. nuvarande skala. En

' Skulle, såsom väl icke är oantagligt, den pågående utredningen om åtgärder för utjäm- ning av det kommunala skattetrycket resultera bl. a. i överllyttandet till staten av vissa för närvarande kommunala utgifters bestridande, kommagivetvis utsikterna till sänkning av nuvarande utdebiteringsprocenten att yttermera minskas.

Börlig prOpor— tionell botten— skatt och fast progressiv tilläggsskatt.

sålunda ändrad skala har av Jansson konstruerats i två varianter, i Janssons redogörelse benämnda Cu och G=. Med utgångspunkt härifrån har Jansson uppgjort förslag till fyra olika skalor, benämnda Ga, G.,, Gå och Ge, som vid en utdebitering av 108-::» % (: nivå 145 %) genom ökad progression giva en ökning av summa grundbelopp med omkring 3'5 resp. 5'5 milj. kr. G:; och Gå bygga på de av Jansson tidigare meddelade skalorna av A-typ, medan Gl och Ge ansluta sig till S—typen. Närmare upp- lysningar om skalorna och deras förhållande till nuvarande skala in- hämtas av Janssons redogörelse. I vid redogörelsen fogade tabeller A—D verkställes en jämförelse av de enligt dessa skalor efter en utde- bitering av 108-75 1; uträknade skattebeloppen med de enligt nuvaran- de skala efter en utdebitering av 145 % uträknade skattebeloppen. För vinnande av serier, som beteckna någorlunda jämnt förlöpande kurvor, hava intervallerna på flera ställen ändrats i förhållande till nuvarande skala. I sin allmänna läggning påminna skalorna av S-typ rätt mycket om nu gällande skala.

Av nyssnämnda tabeller kan för ett stort antal beskattningsbara be- lopp utläsas den relativa höjningen icke allenast av grundbeloppsska— lan i och för sig utan även av skattebeloppen vid en utdebitering av 10875 % av de nya grundbeloppen (: nivå 145 %). Kolumnerna 17 och 18 i tabellerna A—D utvisa nämligen, vilka procenttal av skattesatserna. för olika beskattningsbara belopp enligt gällande grundbeloppsskala skulle hava behövt uttagas för att ernå samma resultat som vid de nya skalorna. Dessa procenttal, mot vilka böra ställas procenttalen 100 resp. 1331/3 och 145, giva vid handen, att de nya skalorna på många punkter innebära en betydlig skärpning av nuvarande skatteskala. Detta för- hållande i förening med den ytter-ligare beskattning, som åstadkommes av den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ävensom den med inkomstbeskattningen sammanbundna förmögenhetsbeskatt— ningen, leder till att de nya skalorna måste anses hava väsentligt mindre rörlighet än gällande skala.

Beredningen har härav föranletts överväga, huruvida det vore lämp— ligt att övergå till det engelsk-amerikanska systemet med en proportio—

?

nell bottenskatt för hela det beskattningsbara beloppet och en progres— " siv tilläggsskatt för den del av det beskattningsbara beloppet, som över- stiger visst belopp. Om bottenskatten göres rörlig efter statsregleringens

behov men tilläggsskatten hålles oförändrad, skulle den sammanlagda VW

beskattningen erhålla ett stort mått av rörlighet, utan att alltför hög be— lastning av de större inkomsterna och förmögenheterna behövde befaras. Förslag till skalor enligt dylikt system hava enligt direktiv av bered- ningen utarbetats av Jansson, därvid såsom norm uppställts, att grund- beloppet för bottenskatten genomgående skulle utgöra 4 %, att tilläggs- skatt skulle utgå för den del av det beskattningsbara beloppet, som över—

stiger 10 000 kr., samt att sammanlagda skattebeloppen för båda skatterna. skulle vid en utdebitering av 108'75 %; av bottenskattens grundbelopp bliva ungefär desamma som vid en utdebitering av 108'75 % av grund- beloppen enligt skalorna Gre—Ge. De efter dessa grunder konstruerade skalorna äro i redogörelsen benämnda Ha, Ha, Ha och Ha. I tabellerna— A—D vid redogörelsen verkställes en jämförelse av H-skalorna med så- väl nuvarande skala som G—skalorna, se tabellernas kolumner nr 15, 16 och 19. Nu omförmälda metod ställer sig i tillämpningen icke mera be— svärlig än den nuvarande.

Såsom en fördel hos systemet med en fast tilläggsskatt må. framhållas, att någon maximering av skatteskalan icke erfordras. Nuvarande maxi- merng av grundbeloppsskalan har ansetts nödvändig för att förebygga. alltför stark förhöjning av de högre skattesatserna, för det fall att sär— skilt hög utdebiteringsprocent påkallats av statsregleringens behov. Men en följd därav har å andra sidan blivit, att den del av det beskattnings- bara beloppet, som ligger över den gräns, där skalan upphör att stiga, beskattas efter lägre skattesats än de närmast under liggande släkten,. vilket resultat icke står i god överensstämmelse med den s. k. lika offer- principen, som ligger till grund för skatteprogressionen. Att denna olägenhet undgås vid systemet med en fast tilläggsskatt utan att dock någon risk för beskattningens uppdrivande till orimlig höjd förefinnes, klargöres å. sid. 24 0. f. i Janssons utredning.

Systemet med en rörlig proportionell bottenskatt och en fast progres- siv tilläggsskatt innebär enligt beredningens mening beaktansvärda för— delar. Det lämnar möjlighet till uttagande av ökade skatter av de mera bärkraftiga i samhället utan äventyr-ande av skattesatsernas rörlig-v het.1 Den i systemet innehållna garantin mot ytterligare kraftigt steg-- rad beskattning av de högre inkomstskikten motväges av det förhållandet, att den lättnad i beskattningen, som vid framtida gynnsammare bud- getsituation kan anses möjlig genomföra, företrädesvis förbehålles de mindre bärkraftiga. Framhållas må ock, att till förmån för systemets införande talar jämväl förslaget om skärpt förmögenhetsbeskattning, i det att Sistnämnda förslag, såsom redan påpekats, är ägnat att ytterligare" minska rörligheten av en efternu tillämpad metod utformad inkomst- och förmögenhetSSkatt. Beredningen föreslår därför, att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utformas såsom en rörlig bottenskatt för alla skattskyldiga, kompletterad med en fast progressiv tilläggsskatt för fy—— siska personer och oskifta dödsbon.

I verkligheten är en sådan reform, som här förordas, icke så genom—- gripande, som det vid ytligt betraktande må synas. Redan den nuvarande

1 5 % av bottenskattens grundbelopp motsvarar med 1929 års taxeringssiffror såsom under- lag och utan höjning av förrnöganhetsbeskattningen ett skattebelopp av omkring 4'3 milj.- kr. under det att 5 % av grundbeloppet enligt skalorna Ga och G4 resp. skalorna Gs och Gcz-. motsvarar blott omkring 5"?! resp. 5'4 milj. kr.

Samman- lattamic syn- punkter.

inkomst- och förmögenhetsskatten kan sägas i sig innesluta en propor— tionell bottenskatt med ett grundbelopp av 3 % av det beskattningsbara beloppet och en tilläggsskatt med skattesatser, som erhållas genom att de i grundbeloppsskalan ingående procentsatserna minskas med 3. Änd- ringen innebär väsentligen endast, att man för de högre skikten av de beskattningsbara beloppen på en gång tager i anspråk det mesta av den nuvarande skalans spännvidd såsom ett vederlag för den lättnad i be— skattningen av bolagen och de ekonomiska föreningarna, som föreslås.

Vid de ovan meddelade beräkningarna angående storleken av de ök- ningar av inkomst— och förmögenhetsskatten, som följa av förslagen att öka förmögenhetskvoten från 1lao till 1/so resp. u/soo och att skärpa skatte- skalorna, har hänsyn icke. tagits till den ytterligare ökning av förmögen- hetsskatten, som följer av att en skärpt skatteskala tillämpas å större förmögenhetsdelar. Denna ökning torde approximativt kunna uppskat- tas för skalorna Ga och Ga till omkring 250000 kr., om förmögenhetsdelen höjes till 1/:.o, och til-l omkring 100000 kr., om förmögenhetsdelen höjes till ”laoo. För skalorna G:. och Gu synas ökningarna kunna antagas upp- gå till omkring 400000 kr., resp. 160000 kr. Skalorna H:; och H. lämna i stort sett samma ökade förmögenhetsskatt som motsvarande skalor Gm och G,, och skalorna H:. och He giva i stort sett liknande resultat som motsvarande skalor G:, och Ge.

Vad angår valet av skalor, må till en början framhållas, att skalor av A—typen synas beredningen böra stå tillbaka för skalor av S-typen. De förra äro nämligen avsevärt mera progressiva än S—skalorna och drabbas därför i högre grad än de senare av de i det föregående anförda anmärkningarna. mot starkt progressiva skalor, även om de genom systemet med bottenskatt och tilläggsskatt erhållit ökad grad av rörlig— het. Olägenheterna hos A-skalorna bliva särskilt framträdande, om skärpning av förmögenhetsbeskattningen tillika genomföres genom höj- ning av den kvotdel, varmed förmögenheten ingår i det taxerade beloppet.

Begränsas valet av skalor till sådana av S-typ, synas säväl skalan H. som skalan He innefatta tänkbara utvägar att åvägabringa erforderlig täckning för minskning av bolags- och föreningsskatterna. Även andra skalor av liknande typ kunna ifrågakomma, givande större eller mindre avkastning. Beredningen har ansett sig icke böra lämna. förord åt någon viss skala. '

Såsom exempel. på kombinationer av olika höjningar må anföras föl— jande:

Alternativ I .

Tilläggsskatt enligt skalan H;, givande utan hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt av omkring.... kr. 36000004

Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till 1/5o vid utdebitering av 108-75 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan H4 ...... . ...................... kr. 3850 000

Summa kr. 7 450 000.

Alternativ II. Tilläggsskatt enligt skalan He, givande utan hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt. av ............ kr. 5600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till 9/500 vid utdebitering av 10875 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan He .......................... » 1600 000

Summa kr. 7 200 000.

Alternativ 1 I I .

Tilläggsskatt enligt skalan H,, givande utan hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt av ............ kr. 3600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höj- ning till 9/soo vid utdebitering av 10875 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan H. ...................... » 1550 000

Summa kr. 5 150 000.

Alternativ IV. Tilläggsskatt enligt skalan He, givande utan hänsyn till för- mögenhetsdelens höjning en merskatt av ................ kr. 5600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till 1/50 vid utdebitering av 10875 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan Ha .......................... » 4000 000

Summa kr. 9600 000. Såsom ovan anförts har beredningen funnit, att lägst 55 högst 8'5 milj. kr. skulle behöva ytterligare tillföras statskassan genom direkt beskatt— ning av andra skattesubjekt än bolag och ekonomiska. föreningar för att täcka den brist, som skulle föranledas av beredningens förslag om pro- portionell beskattning av bolagen och nämnda föreningar. Nyssnämn— da alternativ I, II och IV motsvara de angivna kraven, och om alterna— tiv III förbindes med en mindre höjning av utdebiteringen för den rör— liga bottenskatten, förslagsvis från 108-75 % till 110 %, medförande en ökning av bottenskattens avkastning med något mera än 1 milj. kr., upp- fyller även detta alternativ det uppställda önskemålet.

Sedan beredningen sålunda anvisat utvägar för täckande av den ned— gång i statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, som vållas av de före- slagna lättnaderna beträffande aktiebolagens, de solidariska bankbola- gens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, återstår att behand- la frågan om beredande av ersättning för nu utgående kommunal pro- gressivskatt och utjämningsskatt från nämnda juridiska personer.

Den kommu- nala progres- sivskatten och utjämnings- skatten.

I den allmänna motiveringen för beredningens förslag att befria bo— lagen och de ekonomiska föreningarna från skyldighet att utgöra kom— munal prognessivskatt har beredningen framhållit, att något starkare behov av ersättning för den minskning av kommunernas skatteintäk- ter, som detta förslag medför, icke synes föreligga. Till stöd för denna uppfattning åberopar beredningen den undersökning angående bolagens kommunala progressivskatt i samtliga städer och vissa kommuner å lan— det, som innefattas i de vid betänkandet fogade tabellerna nr 3a och 3b, varav framgår, att utdebiteringssatserna för den proportionella kommuna— la repartitionsskatten i allmänhet icke nämnvärt påverkas av ett bortta- gande av den kommunala progressivskatten för bolagen och de ekonomiska föreningarna.

Beredningen har ändock låtit undersöka förefintliga möjligheter att bereda kommunerna ersättning för bolagens kommunala progressivskatt. Genom skärpning av skatteskalan för fysiska personer och oskifta dödsbon kan ökad avkastning av deras kommunala progressivskatt åstadkommas. En av Jansson på beredningens uppdrag utarbetad skala (jfr sid. 27 i Janssons beräkningar) giver anvisning på en metod att av dem uttaga ytterligare omkring 2 milj. kr. såsom kommunal progressivskatt. Ge- nom höjning av den kvot, varmed den skattepliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, från 1/00 till 1/50 eller 9/soo, åstadkommes ytterligare ett skattebelopp, som utan ändrad skala representerar 720000 resp. 288000 kr. Genomföras båda dessa metoder, kan i kommunal för» mögenhetsskatt approximativt beräknat ytterligare omkring 90 000 kr. resp. 36000 kr. uttagas. Genom samtidig höjning av skatteskalan och förmögenhetsdelen till 1/50 resp. 9/500 kan alltså åvägabringas ökade skatteintäkter om tillhopa 2'81 resp. 2'324 milj. kr.

Emellertid kan vid denna frågas bedömande icke bortses från att dessa metoder för beredande av ersättning för bolagens och de ekonomiska föreningarnas kommunala progressivskatt äro föga rationella. Det kan genom dem icke lämnas någon garanti för att ersättningen tillkommer just de kommuner, som gå miste om kommunal progressivskatt från bo- lagen och de ekonomiska föreningarna. Uppenbart är i ställ-et, att en icke ringa del av ökningen av den kommunala progressivskatten för fy- siska personer och oskifta dödsbon kommer att tillfalla kommuner, som för närvarande icke åtnjuta någon kommunal progressivskatt från bo— lag och ekonomiska föreningar, och för övriga kommuner kommer er- sättningen att utgå utan hänsyn till vad som förloras. Ytterligare torde böra beaktas, att bolags- och föreningsvinsterna även utan kommunal progressivskatt för bolagen och de ekonomiska föreningarna äro kom— munalt beskattade i avsevärt större utsträckning än andra slags in- komster. Beredningen finner sig därför ej böra förorda skärpning av skatteskalan för den kommunala progressivskatten, därvid beaktande, att om man avstår från denna skärpning, det i fråga om utformningen av skat—

227 teskalan för fysiska personer vid den statliga inkomst- och förmögenhets- skatten finnes större rörelsefrihet än om skärpningen ifråga vidtages.

Även en skärpning av den kommunala progressivskatten genom höj— ning av den kvot, varmed den skattepliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, drabbas av nyss anförda invändningar. En dylik skärpning torde dock icke kunna undvikas, därest motsvarande skärp- ning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten genomföres, och beredningen förutsätter därför, att en ökning av förmögenhetsdelen från 1/60 till 1/50 eller 9/500 beträffande den statliga inkomst— och förmögenhets- skatten föranleder såsom konsekvens motsvarande höjning beträffande den kommunala progressivskatten.

Utjämningsskatten innefattar såsom tidigare i detta betänkande fram- hållits väse-ntligen endast en metod att åstadkomma medel till statsbi- drag åt synnerligt skattetyngda kommuner. Den minskning i tillgäng- ligt belopp för sådant ändamål, som vållas av bolagens och de ekonomiska föreningarnas befriande från skyldighet att utgöra dylik skatt, är icke större än att ersättning därför kan beredas på annat sätt än genom skärpning av skatteskalan, t. ex. genom att öka den procentsats av grund- beloppet, varmed skatten utgår. Eller ock kunna andra statsmedel där- för användas. Till viss del kommer ersättning att vinnas genom den höj- ning av förmögenhetsdelen, som ifrågasättes beträffande den statliga in— komst— och förmögenhetsskatten samt den kommunala progressivskatten och som utan vidare påverkar även utjämningsskatten. Storleken av den på dylikt sätt åstadkomna höjningen av utjämningsskatten har ovan an- givits på tal om förmögenhetsbeskattningen.

I detta sammanhang må framhållas, att om skattesatserna för den kom-- munala progressivskatten och utjämningsskatten bibehållas oförändrade och i följd härav upphävandet av bolagens och de ekonomiska förenin- garnas skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjäm— ningsskatt indirekt medför en lättnad i beskattningen av dessas delägare, denna. omständighet synes kunna utgöra ett skäl att skärpa inkomst- och förmögenhetsskatten mera än eljest kunde befinnas lämpligt eller att ut- taga en större del av utjämningsskattens grundbelopp än hittills varit vanligt. Måhända skulle det även kunna tänkas, att kommuner, vilkas ekonomiska ställning skulle ogynnsamt påverkas av förslaget att borttaga den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten för aktiebolag m. fl. juridiska personer, finge understöd för uppgifter av större sam— hällelig Vikt genom anslag av statsmedel.

Beträffande skatteskalornas återgivande i lagtexten må mot nuvaran- de metod härför, enligt vilken för varje intervall angives den skattesats, som skall tillämpas för intervallet i fråga, anmärkas, att därigenom vid tillgång endast till lagtexten nödvändiggöras tidsödande beräkningar

Skatteskalor— nas åter- ginande % lagtexten.

angående skattebeloppets storlek för samtliga intervaller, som ingå i det beskattningsbara beloppet. Beräkningarna skulle avsevärt underlättas, därest totala skattebeloppet vid början av varje intervall angåves i lag- texten. En sådan uppställning av lagtexten skulle förminska behovet av tabeller för uträkningen. Beredningens förslag till lagtext ger närmare upplysning om huru en dylik metod att uttrycka skatteskalorna kan ge- nomföras.

SJÄTTE KAPITLET.

Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. jämte därmed sammanhängande frågor.

För utrönande av inkomsten av rörelse erfordras, att avdrag från bruttointäkten göres för allt, som är att anse såsom driftkostnad. Hit räknas bl. a. kostnader för anskaffning av råämnen och förbrukninge— artiklar, avlöningar, reparations- och underhållskostnader samt gäldrän- tor. Andra betydande poster ej minst i industriell verksamhet utgöras av kostnaderna för anskaffning av tillgångar för stadigvarande bruk i rörelsen, såsom fastigheter med därå uppförda byggnader, maskiner och andra inventarier m. m. Tillgångar av detta slag hava i allmänhet, till skillnad från varorna och förbrukningsartiklarna, en varaktighet, som sträcker sig långt i tiden _ marken är ju oförstörbar, byggnader kunna ofta nog användas i flera decennier eller mera, och även maskinerna hava merendels en avsevärd, om ock mycket växlande livslängd. Såväl bygg— naderna som inventarierna slitas emellertid eller bliva av annan anled- ning icke längre ekonomiskt användbara. Härigenom sjunker deras Värde småningom. Här berörda olikhet mellan förbrukningsartiklarna å ena sidan samt byggnaderna och inventarierna å den andra föranleder en helt olika behandling av dem i rörelsens ekonomi. Medan kostnaden för anskaffandet av förbrukningsartiklarna bör omedelbart eller täm- ligen omedelbart påföras rörelsen, är ett dylikt förfarande i fråga om de för stadigvarande bruk avsedda tillgångarna icke överensstämmande med allmänt vedertaget bruk. Kan en maskin användas under en följd av år, betraktas kostnaden för dess anskaffande icke såsom en utgift en- bart för det år, under vilket maskinen inköpts, utan kostnaden anses böra fördelas över den tidsperiod, varunder rörelsen drager nytta av maskinen. Detta sker genom att kostnaden successivt avskrives med ett lämpligt avvägt belopp under vart och ett av de år, under vilka maskinen be- räknas hava ekonomiskt värde för rörelsen, eller genom att mot den an- tagna värdeminskningen svarande avsättningar årligen göras till ett motkonto under benämning värdeminskningskonto, förnyelsefond eller dyl. I det praktiska livet förekomma jämkningar i sagda förfarande. Det företag, som har en mycket god ställning, avskriver ofta omedelbart eller på mycket kort tid anskaffningskostnaden; det företag åter, som har en mindre god ställning eller kämpar med svårigheter, ställer avskrivnin-

Gällande lag- stiftning. Allmänna synpunkter.

Bestämmelser i oivillag.

garna till större eller mindre del på framtiden i förhoppning att rörelsen ' senare skall kunna medgiva ökade avskrivningar.

I civillagstiftningen finnas bestämmelser angående grunderna för den -, värdesättning av tillgångar för stadigvarande bruk, som skall företagas vid räkenskapsavslutning i näring. Bokföringslagen den 31 maj 1929, som föreskriver upprättande av inventarium och balansräkning, av vilka inventariet skall upptaga den bokföringsskyldige-s samtliga tillgångar och skulder och balansräkningen utgöra ett översiktligt sammandrag av inventariet, stadgar i 9 % med avseende å upprättandet av dessa räken— skaper, hl. a., att tillgångarna ej må upptagas över sina verkliga värden, dock att tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för den bokförings- skyldige, må upptagas till det belopp, vartill kostnaderna för deras an- skaffning eller tillverkning uppgått, ehuru verkliga värdet är lägre än detta belopp. I ty fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas av ålder och nyttjande eller annan därmed jäm- förlig orsak uppkomna värdeminskning. Tillika stadgas, att i stället för sådan avskrivning motsvarande belopp må kunna uppföras bland skulderna å Särskilt värdeminskningskonto, samt att sådant konto ej må minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande avskrivning * å ifrågavarande tillgångar. Än vidare gäller, att om tillgångar, som här , avses, vid slutet av det räkenskapsår, varunder de anskaffats eller till— ' verkats, upptagas till högre belopp än det, vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, eller om dylika tillgångar åsättas , hög1e värde än i närmast föregående balansräkning, skall i balansräk- , ningen angivas med vilket belopp höjning skett. Lagen den 12 augusti ' 1910 om aktiebolag innehåller i 56 å i allt väsentligt likn-ande bestäm— , melser med avseende å upprättande av aktiebolags balansräkning samt . stadgar dessutom i 69 6, att i styrelsens förvaltningsberättelse skall läm- nas redogörelse för de under året verkställda avskrivningarna och grun- , derna därför.

I den före tillkomsten av bokföringslagen den 31 maj 1929 gällande för- fattningen i samma ämne, nämligen förordningen den 4 maj 1855 angå- 1 ende handelsböcker och handelsräkningar, funnos icke några närmare föreskrifter angående grunderna för värdesättningen av tillgångar för ] stadigvarande bruk. i

De bestämmelser angående beräkning av värdet å omförmälda tillgån- gar, för vilka redogörelse nu lämnats, lämna den bokföringsskyldige en %; tämligen stor frihet vid bestämmandet av de årliga avskrivningarnas' storlek. Bestämmelserna syfta väsentligen endast till att förhindra, att, dylika tillgångar bokföras 'till alltför högt värde, men de hindra icke, att; värdet i räkenskapen upptages lägre än det verkliga. Bestämmelser i sistnämnda syfte äro icke påkallade av hänsyn till fordringsägarnas in— tresse och hava därför ansetts icke böra upptagas i den allmänna lagen.

Vid skattelagstiftningens u-tformande hava andra synpunkter gjort sig gällande. Det har därvid icke ansetts tillräckligt att allenast medgiva rörelseidkaren rätt att medelst årliga avskrivningar eller avsättningar avdraga kostnaden för anskaffandet av ifrågavarande slags tillgångar, utan det har befunnits erforderligt att ålägga rörelseidkaren såsom en skyldighet att på sådant sätt och icke på annat verkställa sagda avdrag. Vårt beskattningssystem är i stort sett uppbyggt enligt den principen, att varje beskattningsår skall vara ett avskilt helt, vars resultat skall be- dömas särskilt för sig. På varje år bör för den skull läggas dess kostna— der, vilket i förevarande hänseende betyder, att varje beskattningsår bör bära en så stor andel av vederbörande tillgångs anskaffningskostnad, som motsvarar årets andel i tillgångens användbarhetstid. Det har jämväl från kontrollsynpunkt funnits önskvärt, att avskrivningarna verkställas på dylikt sätt, varigenom möjliggjorts användande av skalor, som erfa- renheten visat vara i allmänhet och i stort sett riktiga eller skäliga. För- faringssättet har dessutom ansetts befordra likformighet i taxeringen. Mot tillåtande av avvikelser från de sålunda allmänt vedertagna avskriv- ningskvoterna har jämväl framhållits vådan av att isådant fall det fiska- liska intresset skulle kunna bliva kränkt genom att rörelseidkarna kunde visa benägenhet att öka avskrivningarna och därmed försämra sina års- resultat vid tider, då skatteprocenten, särskilt den kommunala, vore hög, och förfara på motsatt sätt, då skatteprocenten vore förhållandevis låg. En omständighet, som får anses hava särskilt stadgat kravet på att be- skattningsåret icke må belastas med större avskrivningar än som skä- ligen motsvarar den under året förekomna värdeminskningen, är att finna i det sätt, enligt vilket vinst vid avyttring av rörelseidkares i rörel— sen fast anbragta tillgångar behandlas i beskattningsavseende. Vinst genom avyttring av dylika tillgångar bedömes nämligen, om avyttringen äger rum i fråga om fastighet efter det tio år och i fråga om lös egendom efter det fem år förflutit, sedan förvärvet skedde, såsom skattefri kapital- vinst. Det är tydligt, att rörelseidkare, därest han tillåtits att i beskatt- ningsavseende i förtid göra avdrag för anskaffningskostnaden för exempel- vis en maskin, skulle, om han efter utgången av den nämnda femårstiden med vinst försålde maskinen, hava erhållit en icke avsedd skattelindring.

Reglerna angående avdrag för driftkostnader i rörelse återfinnas i 29 % kommunalskattelagen. Där stadgas, att hit räknas bl. a. »värde- minskning genom slitning eller dylikt, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad», och »värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier av längre varaktighet». J ämväl stadgas dylik avdragsrätt för värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet ävensom för värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott o. dyl. genom deras tillgodogörande. I de till paragrafen hö- rande anvisningarna äro avdragsreglerna närmare utvecklade. I fråga

Skattelag- stiftningen.

Eriuringar mot gällande skattelag- stiftning.

om byggnad framhålles, att avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna ut- nyttjas. Vid bestämmande av denna tid har man att taga hänsyn jäm— väl till sådana omständigheter som att den rörelse, för vilken byggna- den är avsedd, kan antagas komma att fortsätta blott ett jämförelsevis litet antal år, såsom då fråga är om byggnad för utnyttjande av en be— gränsad malmfyndighet, eller att å annans grund belägen byggnad, som användes i rörelse, vid ny'ttjanderättens upphörande icke skall av jord- ägaren lösas. I fråga om rent tillfälliga byggnader, som användas blott ett fåtal är, exempelvis baracker vid ett järnvägs— eller dammbygge, får avdrag ske för den verkliga kostnaden sålunda, att den antingen i sin helhet avdrages det år, då utgiften ägt rum, eller fördelas på de år, un- der vilka byggnaden användes. Vidkommande inventarier lämnas rätt att såsom driftkostnad under anskaffningsåret avdraga hela kostnaden för anskaffande av redskap eller andra inventarier, som äro underkasta— de hastig förbrukning eller förslitning, vilket i regel kan anses vara fal- let, när de beräknas hava en varaktighet av högst tre år. Beträffande maskiner och andra för stadigvarande bruk anskaffade inventarier, vilka hava längre varaktighet, skall däremot avdrag för anskaffningskostna- den ske i form av värdeminskningsavdrag. Avdraget, Vilket avser värde— minskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, skall fördelas på flera år med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade be- lopp, att anskaffningskostnaden för tillgång kan till fullo avdragas un- der den tidrymd, densamma är ekonomiskt användbar, och bör det år- liga avdraget i regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostna- den, dock att, där detta på grund av bristande utredning icke kan ske, avdrag får ske med viss procent å bokförda värdet eller efter annan grund, som kan finnas skälig. I fråga om värdeminskning å patenträt- ter och liknande tidsbegränsade rättigheter samt substansminskning vid tillgodogörande av gruvor och dylika naturtillgångar äro liknande an- visningar meddelade. Någon avskrivning för värdeminskning å mark, som ingår bland tillgångar i rörelse, eller för värdeminskning å icke tidsbegränsade rättigheter medgiva-s i allmänhet icke.

Mot skattelagstiftningens behandling av dessa .avdragsfrågor, framför allt såvitt angår de lösa tillgångarna, således maskiner och andra inven- tarier, hava erinringar framställts från näringslivets sida i yttranden över lagförslag eller i särskilda framställningar till Kungl. Maj:t. Det har gjorts gällande, att rörelseidkaren även i beskattningshänseende bör vara berättigad att själv välja tiden och bestämma tempot för av— skrivningarna. Endast han äger den fullständiga inblick i rörelsens läge och utsikter, som erfordras för att kunna på lämpligaste sättet av— väga avskrivningsfrågorna. Under goda tider, då förtjänsterna äro för— hållandevis rikliga, bör han vara berättigad att göra djupgående av-

skrivningar med påföljd att, då den matiga konjunkturen kommer, av- skrivningsbördan lättats. Vidare framhålles, att, såsom det nu är, han stundom förlorar möjligheterna att fullt tillgodonjuta de avskrivningar, vartill han bör vara berättigad; så sker, då året varit förlustbringande eller visat en så ringa bruttovinst, att den ej svarar mot de på året belö- pande avskrivningarna. Nu anmärkta förhållanden äro för övrigt har det framhållits olägliga och skadliga icke endast för de särskilda före- tagen utan jämväl från en mera allmän synpunkt. Det borde nämligen ligga i det allmännas intresse, att företagen på lämpligaste sätt utnyttja sina möjligheter till konsolidering. Mot det åt taxeringsmyndigheterna överlåtna bestämmandet av avskrivningsperioder för de olika tillgångar— na anmärkes från näringslivets sida vidare, att dessa avgöranden ofta nog ske utan nödig sakkunskap och att de merendels ske utan hänsyn- tagande till speciella omständigheter i de särskilda fallen. Erfarenheten visar ock, att inventarietillgångarnas verkliga livslängd mycket ofta icke alls överensstämmer med eller ens befinnes i närheten av den av taxerings- myndigheterna antagna. Divergenserna mellan de fiskaliska synpunk- terna på avskrivningsfrågorna och vederbörande rörelseidkares eget be— dömande av dessa frågor hava i många fall medfört bristande överens— stämmelse mellan deklarationsuppgifterna och de verkliga boksluten. I deklarationerna göras avdrag i överensstämmelse med de av taxerings- myndigheterna anvisade grunderna. Boksluten åter uppgöras med iakt— tagande av de synpunkter på avskrivningarna, som för rörelsen anses bäst lämpade, utan avseende därå, att vid beskattningen någon hänsyn till åt- gärderna icke tages. Att dylika divergenser kunnat uppkomma har från målsmän för näringslivet betecknats såsom en svaghet hos skattesystemet.

Otvivelaktigt hava under årens lopp förekommit talrika meningsskilj— aktigheter mellan taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga beträf- fande såväl de årliga värdeminskningsavdragens storlek som ock frå— gan i vad mån kostnaden för tillgångarnas anskaffande redan vid tidi— gare års taxeringar blivit eller bort bliva avdragna vid beskattningen. I mån som praxis å detta område vunnit stadga torde dock tvisteämnenas och tvisternas antal hava nedgått. Skäliga lösningar hava i stor utsträckning åstadkommits med tillhjälp av allmänt tillämpade avdragsskalor samt för särskilda företag uppgjorda avskrivningstabeller. Dessa lösningar hava dock ofta inneburit en schablonisering, som av näringsföretagen godtagits utan att därför erkännas såsom överensstämmande med deras rimlig—a krav. De jämkningar, som för dessa kravs tillgodoseende skulle erfordras, förut- sätta större rörelsefrihet än som rymmes inom ramen för gällande skatte- lagstiftning.

Värdeminskningsavdragens skatterättsliga behandling har under de se- nare åren varit föremål för övervägande av statliga utredningsorgan, och såsom resultat härav hava framlagts två förslag till grundlig änd-

1924 års skattebered- ning.

Förslaget.

ring av bestämmelserna på det här behandlade området. Det första av dem upprättades år 1923 av inkomstskattesakkunniga i deras då publice- rade »betänkande om inkomst— och förmögenhetsskatt». Detta förslag blev avsevärt ändrat och ytterligare utarbetat av 1924 års skattebered- ning i dess är 1926 framlagda »promemoria angående rätt till avdrag vid beskattningen för värdeminskning å inventarier, byggnader m. m. i rö- relse eller yrke». Förslagen gingo ut på att åstadkomma närmare överens- stämmelse mellan rörelseidkares bokföring och beskattning. Inkomst- skattesakkunniga föreslogo, att för skattskyldig, som enligt lag varit pliktig föra handelsböcker, inkomstberäkningen i regel skulle följa bok- föringen, samt att dylik skattskyldig i följd därav i regel skulle erhålla avdrag för värdeminskning med samma belopp, varmed han gjort av— skrivning i sina böcker. Någon vidare redogörelse för detta förslag tor- de icke vara anledning att här lämna, eftersom detsamma bör anses hava blivit ersatt genom det senare förslag, som uppgjorts av 1924 års skatte- beredning och i vilket de synpunkter, som varit vägledande för inkomst— skattesakkunniga, närmare utvecklats.

1924 års skatteberednings förslag angavs hava karaktären av uppslag till lösning av de behandlade spörsmålen, vilka uppslag icke avsetts att läggas till grund för ytterligare lagstiftningsarbete, innan sakkunniga myndigheter och representanter för de skattskyldiga, som närmast berö- ras, haft tillfälle att yttra sig. I förslaget gjordes i förevarande avseen— de en grundväsentlig skillnad mellan olika slag av rörelseidkare, näm— ligen å ena sidan fysiska personer och å andra sidan vissa juridiska personer, särskilt aktiebolagen, de solidariska bankbolagen, de ekonomi- ska föreningarna och handelsbolagen. De regler, vilka föreslogos för fy- siska personer och med dem likställda, anslöto sig till tidigare lagstift— ning och praxis och voro i det väsentliga desamma, som inflyttats i gäl— lande kommunalskattelag. De byggde således på principen om procen- tuella avskrivningar för de tillgångar till stadigvarande bruk, som hava större varaktighet, och gällde byggnader samt maskiner och andra in- ventarier ävensom vissa tidsbegränsade rättigheter och naturtillgångar. Därjämte upptog emellertid förslaget särskilda regler angående avdrag av s. k. överpris och merkostnad. Enligt dessa regler skulle anskaff— . ningskostnaden för lösa tillgångar, därest densamma på grund av extra— ' ordinära konjunkturförhållanden mera avsevärt övers-tigit det pris, som * kunde förutses bliva det för liknande tillgångar normala, få avdragas hasti— » gare än bestämmelserna eljest skulle föranleda. Denna del av förslaget » inflöt icke i kommunalskattelagen. För fysiska personer och med dem likställda bibehöll förslaget de gällande reglerna rörande försäljning av till stadigvarande bruk i rörelsen anskaffade tillgångar, enligt vilka rea— . lisation av dylika tillgångar anses vara en av rörelsen oberoende trans- aktion, som beskattas endast då förutsättningarna för realisationsvinst— beskattning föreligga.

I fråga om rörelse, som drives av ett aktiebolag eller annan i föreva- rande avseende därmed likställd juridisk person, var förslaget av annat innehåll. Beträffande denna del av näringslivet sökte förslaget att ge— nom tillämpning av nya principer tillgodose de framställda önskningar- na om frihet för de skattskyldiga att även i beskattningsavseende be- stämma tiden för avskrivningarnas verkställande. Enligt förslaget skulle den rörelseidkande juridiska personen äga rätt att i regel vid be- skattningen erhålla avdrag för värdeminskning å de ovan sagda till- gångarna med de belopp, som avskrivits i räkenskaperna. Dylik skatt- skyldig skulle jämväl få åtnjuta avdrag för överpris och merkostnad å byggnad, därest avskrivning härför skett i räkenskaperna. Avdragen finge icke vara högre än de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna och skulle ej heller sättas lägre än nämnda avskrivningar i annat fall än då avskrivningarna kunde anses uppenbart oskäliga. Hade räkenskaperna för något år frångåtts och den skattskyldige sålunda för det året fått åtnjuta lägre avdrag än de i räkenskaperna gjorda, skulle han äga rätt att, i den mån motsvarande avdrag ett senare år befunnes skäligt, då till— godonjuta sådant, när och i den mån intäkten lämnade utrymme därtill; i dylikt fall finge den skattskyldige alltså åtnjuta avdrag med högre be— lopp än som motsvarade de för året i räkenskaperna gjorda avskrivnin- garna. En förutsättning för godtagandet av dessa regler borde enligt 1924 års skatteberedning vara, att i fråga om de juridiska personer, för vilka de vore avsedda att gälla, i visst avseende ett annat inkomstbegrepp fastställdes än det för de övriga rörelseidkarna gällande. Skulle den skattskyldige hava frihet att vid beskattningen erhålla avdrag för an- skaffningskostnaden för de till stadigvarande bruk i rörelsen avsedda tillgångarna redan innan mot avdraget svarande värdeminskning ägt rum, måste konsekvensen därav vara, att all vid försäljning av dylik tillgång ernådd vinst betraktas och beskattas såsom vinst i rörelsen. För- slaget upptog bestämmelser i enlighet härmed-

Att 1924 års skatteberedning icke velat utsträcka tillämpningen av de för bolagen ifrågasatta reglerna till alla rörelseidkare, som enligt lag äro bokföringsskyldiga, således jämväl enskilda personer, har av be— redningen motiverats med, att det skulle vara förenat med alltför stora olägenheter att för dem utvidga inkomstbegreppet på föreslaget sätt. Det erinrades, att i fråga om den enskilde näringsidkaren gränsen mel- lan hans affärsrörelse och hans privata ekonomi ofta vore svår att draga, detta så mycket mera som honom ålåge att i sin bokföring upptaga icke blott vad som hörde till rörelsen utan allt vad han ägde. Om nu vinst bleve beskattad resp. förlustavdrag medgivet vid avyttring av inventa- rier och fastigheter, därest desamma hört till näringsidkarens rörelse, men däremot icke, därest de varit hans så att säga privata tillgångar, bleve det ofta svårt att avgöra, huruvida en avyttring varit av ena eller andra slaget; särskilt komme denna svårighet att framträda i fråga om

Yttranden över förslaget.

fastigheter, som ju icke sällan begagnas delvis i rörelsen och delvis för privat bruk. Enahanda svårigheter kunde framträda i fråga om han- delsbolagen, och 1924 års skatteberedning var därför tveksam, huruvida det icke vore riktigast att inrymma handelsbolagen under samma regler som de enskilda näringsidkarna.

De här behandlade delarna av 1924 års skatteberednings förslag, som avse aktiebolag och med dem likställda juridiska personer, hava hittills icke lett till lagstiftning utan hänskjutits till övervägande av bolags— Skatteberedningen.

Över skatteberedningens förslag inhämtades yttranden från handels- kamrarna och andra näringslivets sammanslutningar, från länsstyrel— serna, kammarrätten och en del andra ämbetsverk samt från Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet.

I stort sett torde det kunna sägas, att den nya idé, som i förslaget framförts, vunnit ett gynnsamt mottagande. I de fall, då förslaget av— styrkts, har detta icke varit beroende på motvilja mot detsamma i och för sig utan på tvivel om möjligheten att i praktiken realisera förslaget utan alltför stora olägenheter.

Medan ett par handelskamrar tillstyrka förslaget utan någon reserva— tion, hava ett flertal handelskamrar, varibland Stockholms, ävensom Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkontoret :'ör- enat sig om ett yttrande, som innebär ett principiellt biträdande av det nya uppslag-et men tillika på viktiga punkter giver uttryck åt betydelse— fulla erinringar mot detsamma. Riktigheten av den av beredningen dragna konsekvensen av dess förslag med resultat av inkomstbegreppets utvidgande vitsordas visserligen men under påpekande att densamma icke har giltighet beträffande andra tillgångar än sådana, som kunna bliva föremål för avskrivningar med rätt till avdrag vid beskattningen. Så är icke förhållandet med den del av den fasta egendomen, som uzgö- res av jorden. Eftersom jordvärdet i allmänhet successivt stiger, åt— minstone inom eller i närheten av de tätare bebyggda samhällena, skille ett realiserande av beredningens förslag angående beskattning av v;nst på försäljning av i rörelse fast anbragta tillgångar leda till en icke av- sedd beskattning av värdestegring å i bolags och dylika rörelseidkares ägo varande jord. Jorden bör för den skull uteslutas från förslaget. Med styrka hävdas de olägenheter, 'som skulle vara förenade med att in- föra olika inkomstbegrepp för de juridiska personerna och de övrfga; det påyrkas, att förslaget utsträckes att omfatta alla idkare av rörelse, med vilken är förbunden bokföringsplikt. Mot den i förslaget medgiv- na rätten för taxeringsmyndigheterna att frångå bokföringen, då. av- skrivningarna funnes »uppenbart oskäliga», reageras under förmenande att det kunde befaras, att reformen därigenom komme att i stor utstrlck- ning göras verkningslös i tillämpningen. De särskilda bestämmelserna

angående överpris och merkostnad syntes i och för sig överflödiga och lämpligen böra ersättas med ett påpekande i anvisningarna att vid be- dömande av en avskrivnings tillåtlighet ock skulle tagas hänsyn till så- dana omständigheter som de här avsedda. De sålunda framställda an— märkningarna återfinnas även hos yttranden från andra näringskorpo- rationer. Skånes handelskammare finner emellertid den föreslagna ut— vidgningen av inkomstbegreppet så pass betänklig, att förslaget på den grunden, oaktat den goda idén, bör avböjas. Enligt handelskammarens mening borde det avsedda syftet kunna till stor del vinnas medelst ett allmänt införande av avskrivningstabeller i förening med rätt för den skattskyldige att, då avdragsrätten något år ej kunnat helt eller delvis utnyttjas, erhålla kompletterande avdrag under senare år. Kooperativa förbundet finner förslaget om inkomstbegreppets utvidgande värdefullt, ej minst såvitt angår fast egendom, men anser rättvisan fordra, att det- samma suppleras med rätt till avskrivning jämväl för värdeminskning å fastighet. I ett par utlåtanden, varibland Sveriges allmänna sjöfarts- förenings, uttalas farhåga för att förslagets realiserande skulle under vissa omständigheter försvåra genomförandet av fusioner. I ett antal av Svenska järnvägsföreningen överlämnade yttranden av järnvägsbo— lag uttalas övervägande sympatier för bibehållandet av det beträffan— de järnvägarna tillämpade avskrivningsförfarandet. Särskilt påpekas önskvärdheten av att aktiebolag, som verkställer utdelning under ett svagt år och för sådant ändamål inhiberar de sedvanliga avskrivningar- na, dock skall äga rätt att under senare år räkna sig avskrivningarna till godo i beskattningsavseende.

De flesta länsstyrelserna hava funnit sig tilltalade av beredningens förslag. Vissa länsstyrelser tillstyrka detsamma utan vidare, andra fram- ställa erinringar av enahanda innebörd som de viktigaste, vilka ovan omförmälts; de påpeka således olämpligheten av olika inkomstbegrepp för rörelseidkarna och hemställa om de nya reglernas utsträckande att omfatta alla bokföringsskyldiga rörelseidkare; det ifrågasättes jämväl att begränsa förslaget till rörelses inventarier med uteslutande av den fasta egendomen samt aktier och dylika lösa tillgångar. I åtskilliga ut— låtanden betonas, att för förslagets nöjaktiga realiserande måste ställas stora krav på bokföringens ordentlighet och på taxering-smyndigheter- nas kontrollerande arbete; bl. a. påvisas de svårigheter, som kunna upp- stå, då avskrivningarna verkställas genom avsättning av ej specificera- de belopp till förnyelsefond. Av några länsstyrelser omtalas de avskriv- ningstabeller för de större företagen, som i vederbörande län praktise- ras, och uttalas sympati för att frågans lösning sökes på denna väg. Sär- skilt länsstyrelsen 'l Malmöhus län, som framställer ett— stort antal in— vändningar mot förslaget ej minst från kontrollsynpunkt, förordar dy- lik lösning. På vissa håll göres gällande, att skatteberedningens förslag, om ock tilltalande nog för de solida företagen och även för taxerings-

myndigheterna, föga lämpar sig för de svaga eller nystartade bolag, som hava behov att visa vinst men icke äga förmåga att verkställa erforder- liga avskrivningar. Jämväl ifrågasättes nödvändigheten från kontroll-- synpunkt att förbinda förslaget med anordningar till förhindrande av inventariers värdeuppskrivning.

Kammarrätten, som vitsordar behövligheten av klarare och mera kon- sekventa bestämmelser angående rätten till värdeminskningsavdrag, an— ser emellertid, att skatteberedningen i sitt förslag gått längre än ända- målet kräver samt för det närmaste syftet offrat för vårt skattesystem grundläggande principer. Det av Skatteberedningen för den föreslagna reformens genomförande skapade dubbla inkomstbegreppet är enligt kammarrättens åsikt en så väsentlig brist i förslaget, att detsamma redan på denna grund måste avstyrkas. Det befaras, att den åt de skattskyl- diga erbjudna friheten att bestämma såväl storlek som tidpunkt för av- dragen kommer att medföra olägenhet och förlust för stat och kommun och övriga skattskyldiga i kommunen. Nära till hands ligger nämligen för den skattskyldige att göra stora nedskrivningar till motvikt mot ett års jämförelsevis stora inkomster eller med hänsyn till en tillfällig höj- ning i den kommunala utdebiteringen för att därigenom nedbringa sina skatteutgifter. Det till förslaget knutna förbehållet, att rörelseidkarens rätt att vid taxeringen erhålla sina avskrivningar godtagna skall vara beroende av att avskrivningarna icke kunna anses uppenbart oskäliga, är ägnat att i avsevärd grad reducera de väntade fördelarna av för— slaget; begreppet >>uppenbart oskäliga» är oklart och torde komma att förorsaka fortsatta tvister rörande tillåtna avskrivningar—s storlek. Den föreslagna särskilda avdragsrätten för överpris och merkostnad finner kammarrätten olämplig och för-menar, att denna särbestämmelse till- kommit under intryck av den just tilländalupna kristiden med dess våld- samma konjunkturfluktuationer. Enligt kammarrättens mening kan det betraktelsesätt, som legat till grund för den av skatteberedningen för- ordade utvidgningen av inkomstbegreppet i vad angår inventarier icke tillämpas på i rörelse ingående byggnader. Kammarrätten finner det därför opåkallat att jämställa de i bokföringen utan besvär för taxe- ringsarbetet lätt avskiljbara avdragen å byggnader med övriga värde- minskningsavdrag. Riksräken-skaps'verket ifrågasätter, huruvida icke ett medgivande av så vidsträckt rätt till avdrag på grund av avskriv- ningar i enlighet med den skattskyldiges bokföring, som föresla— gits, kan befaras komma att missbrukas av mindre samvetsgranna skattskyldiga till betydande minskning av skatteinkomsterna. Särskilt vid bildandet av nya bolag torde ofta möjlighet förefinnas att uppskriva inventariekontot till höga belopp, som kunna räcka till många års av- skrivningar med därav föranledd lindring i beskattningen. Angående förbehållet för taxeringsmyndigheterna att frångå bokföringen, där de i denna gjorda avskrivningarna prövas vara uppenbart oskäliga, ifråga-

sättes, huruvida hos taxeringsnämnderna i allmänhet finnas tillräckliga och sakkunniga arbetskrafter för utredande av de i de flesta fall syn- nerligen invecklad-e frågor, som med största sannolikhet komma att uppstå vid avgörandet, huruvida av den skattskyldige i hans bokföring verkställda avskrivningar kunna anses rimliga. Detta gäller särskilt de fall, där metoden med förnyelsefond användes. —— Bank- och fondin— spektionen förklarar sig finna skatteberedningens förslag vara välbe— tänkt och försäkringsinspektionen förmäler sig icke hava något att er- inra. mot detsamma.

Svenska stadsförbundet har avlämnat ett utlåtande, i vilket yttras, att de föreslagna beskattningsreglerna få anses vila på riktig grund och lämna större utsikter att vinna en riktigare och rättvisare taxering än de gällande reglerna. Företagen torde kunna så ordna sin bokföring att jämnare årsvinster redovisas än förut, vilket i stort sett torde vara en fördel jämväl för kommunerna. Ur kommunernas synpunkt kunna dock betänkligheter göras gällande över de tillfällen, som förslaget öppnar för näringsidkare att överföra utgifter från ett år till ett annat, något som jämväl Skatteberedningen framhållit. Det vill dock synas som om skatte- beredningen underskattat de möjligheter till missbruk, som yppas ge— nom förslaget. Osannolikt är nämligen icke, att företagare under tider av hög kommunal utdebitering liksom då extraordinära skatter (exempelvis krigskonjunkturskatt) utgå komma att utnyttja den i för- slaget givna möjligheten att genom kraftiga avskrivningar å tillgångar, anskaffade för stadigvarande bruk, neutralisera verkningarna av den högre utdebiteringen. Särskilt betänkligt synas under sådana förhållan- den verkställda avskrivningar verka, då de företagas å tillgång, exem- pelvis fastighet, som icke kan anses vara underkastad förbrukning i egentlig mening, eller aktier och andra tillgångar, som ofta behållas av näringsidkaren så länge företaget utövas. Det synes önskvärt, att be- stämmelser lämnas, som motverka sådana transaktioner. —— Svenska landstingsförbundet anmäler, att då såväl redan förefintliga som av Skatteberedningen föreslagna bestämmelser rörande rätt till avdrag av omförmält slag eller varje annan rimlig lösning av frågan icke äro äg- nade att äventyra landstingsförvaltningens tillgång till skattekällor, förbundsstyrelsen ansett sig böra avstå från att i vidare mån avgiva yttrande i ärendet.

1924 års skatteberedning betecknade, såsom nämnts, sitt förslag som ett uppslag och angav därmed dess karaktär av ett icke slutligt utarbe- tat förslag. Genom remissen till näringslivets representanter och de of- fentliga myndigheterna önskades få utrönt den allmänna synpunkten på det framställda spörsmålet; för den händelse denna befunnes gynnsam, var avsikten att med ledning av de erinringar och anvisningar, som kun— de väntas, taga förslaget under ytterligare övervägande och bearbetning.

Bolagsskatte— beredningen. Anmärkning-

arna mot 1924 års skattebe- rednings för-

slag.

Ehuru förslaget i stort sett rönt erkännande, hava å andra sidan i de inkomna yttrandena framställts så betydelsefulla anmärkningar mot sär- skilda delar av detsamma, att det synes uppenbart, att den anvisade vägen icke är framkomlig, så vida det ej befinnes möjligt att bortelimi— nera de påvisade olägenheterna. De viktigaste anmärkningarna torde kunna i korthet sammanfattas sålunda: Det skulle från åtskilliga syn- punkter vara olyckligt att i det här ifrågavarande avseendet skapa olika inkomstbegrepp för olika slag av rörelseidkare, ett för de enskilda och ett annat för de juridiska personerna. Eftersom den föreslagna friheten i avskrivningsavseende måste förutsätta en så noggrann och ordentlig bokföring, att taxeringsmyndigheterna kunna utan svårighet öva kon- troll över att friheten ej missbrukas, kan det icke tillrådas att låta till- gången till sagda frihet vara enbart beroende av förefintligheten av lag- lig skyldighet att föra handelsböcker; det inträffar endast alltför ofta, att denna skyldighet icke fullgöres ordentligt eller på sådant sätt, som för här avsedda ändamål måste krävas. Ej minst gäller detta, då av- skrivningarna ske medelst avsättning till förnyelsefond. Att låta den såsom nödvändigt villkor för friheten föreslagna utvidgningen av in- komstbegreppet omfatta jämväl den del av den fasta egendomen, som utgöres av själva jorden, synes oskäligt med hänsyn till karaktären av denna tillgång i rörelsen och den för rörelse använda jordens ådagalagda benägenhet att stiga i värde till skillnad från de tillgångar, vilka äro underkastade värdeminskning genom slitning. Överhuvudtaget synes det icke tillrådligt att inom den föreslagna friheten inrymma sådana till-- gångar, som icke drabbas av dylik successiv värdeminskning; friheten skulle nämligen kunna användas till att genom sakligt omotiverade av- skrivningar åstadkomma skattelindring, för vilken, därest de nedskriv- na tillgångarna icke sedermera bleve försålda, det allmänna icke skulle kunna påräkna någon kompensation. Av denna anledning torde det vara nödvändigt att från friheten utesluta icke endast jorden utan ock aktier, obligationer och dylika kapitaltillgångar liksom även sådana rättighe— ter, vilka till sin natur icke äro tidsbegränsade. Eftersom rörelseidka- rens fria rådighet över avskrivningarna måste vila på konformitet mel- lan bokföringen och beskattningen, kan det befaras, att de nya reglerna skulle medföra svårigheter för sådana bolag, som finna det erforderligt att framlägga bokslut, vilka möjliggör-a utdelning till aktieägarna, men icke kunna åstadkomma detta utan att i större eller mindre utsträckning inhibera de på året belöpande avskrivningarna å inventarier m. m. Slut- ligen förmenas förslaget innebära en viss våda från statens och kommu- nernas fiskala synpunkt därutinnan, att rörelseidkarna kunde tänkas på det allmännas bekostnad bereda sig skattelindring genom att avpassa sina avskrivningar med hänsyn till den växlande storleken av skattepro- , centen, således öka avskrivningarna under år, då skatteprocenten vore hög, och inhibera eller minska dem, då skatteprocenten sänkts.

Bolagsskatteberedningen har vid sitt övervägande av den här behand- lade frågan kommit till den uppfattningen, att den ledande tanken i skatteberedningens förslag är riktig och bör av skattelagstiftningen beaktas, liksom även att det låter sig göra att i dylikt syfte utarbeta reglerna så, att därigenom å ena sidan uppnås det väsentliga av de fördelar, som eftersträvas, och å andra sidan undvika-s de anmärkta olägenheter, vilka äro så betydande, att till dem måste tagas hänsyn.

Huvudpunkterna i det förslag, som bolagsskatteberedningen i enlighet därmed framlägger, kunna sammanfattas sålunda: För samtliga rörelse— idkare, såväl fysiska som juridiska personer, bör i här ifrågavarande av- seende gälla samma. inkomstbegrepp. Värdeminskningsavdragen böra i all— mänhet ske genom avskrivningar i enlighet med de för närvarande gäl- lande reglerna, vilka dock böra i åtskilliga avseenden uppmjukas och förtydligas, varjämte vid tillämpningen viss ändring kommer att föran— ledas av den ändring i inkomstbegreppet, som nedan omförmäles. En var rörelseidkare bör emellertid under vissa omständigheter kunna be- rättigas att, med undantag för vissa tillgångar, vilka nedan nämnas, er— hålla sina i bokföringen företagna avskrivningsåtgärder respekterade vid beskattningen, oaktat de icke överensstämma med de för det stora fler- talet fall avsedda reglerna. Villkoret för ernående av denna frihet, som emellertid måste vara förbunden med fordran på kontinuerlig överens- stämmelse mellan bokföringen och de ifrågavarande för beskattningen påyrkade avdragen, bör vara, att den rörelseidkare, som hos taxerings— myndigheten yrkar att komma i åtnjutande av den avsedda friheten,- befinnes föra så fullständiga och tydliga räkenskaper, att taxeringsmyn- digheten medelst dylika räkenskaper kan år efter år följa de i dem före— tagna avskrivningsåtgärderna och därvid kontrollera, att värdeminsk- ningsavdrag icke göres för andra tillgångar eller med högre samman- lagt belopp än som må genom dylika avdrag avskrivas. Ernåendet av' rörelsefrihet i avskrivningsavseende med därmed följande förpliktelse att uppehålla överensstämmelse mellan avskrivningarna i bokföringen och i beskattningen bör således vara beroende av rörelseidkarnas egen önskan. Sådana rörelseidkare, vilka ej äro benägna att binda sina av— skrivningar i beskattningshänseende vid de i bokföringen vidtagna åt— gärderna, komma således icke att bliva nödsakade därtill, även om deras bokföring måhända motsvarar de högsta krav på ordning och tydlighet; de bliva i beskattningsavseende behandlade enligt de för övriga skatt- skyldiga avsedda reglerna.

Förutsättningen för beredande av tillgång till frihet för rörelseidkare att bestämma tiden för och omfånget av de årliga avskrivningarna i be— skattningsavseende måste vara, att de tillgångar, som inrymmas under friheten, i varje avseende betraktas såsom ingående i den skattskyldiges rörelse, så att, därest dylik tillgång skulle uttagas för personligt bruk eller avyttras med vinst, vad därigenom tillgodoföres den skattskyldige be— 16 312530.

Huvud- punkterna i bolagsskatte- beredningens

förslag.

handlas såsom skattepliktig intäkt i rörelsen. I fråga om de i rörelsen investerade lösa tillgångarna, framför allt dess inventarier, bör enligt beredningens mening ett dylikt betraktelsesätt i allmänhet anses stå i god överensstämmelse med förhållandena, sådana de i verkligheten ge- stalta sig i det praktiska livet. Utrangeringar och nyanskaffningar av inventarier under oavbrutet hänsyntagande till av tidsförhållandena åstadkomna förändringar och rörelsens därav betingade krav utgöra i själva verket merendels helt normala transaktioner i rörelsens drift. Ett sådant bedömande kan däremot i allmänhet icke anläggas på den i rö— relsen använda fasta egendomen. Förvärv och föryttringar av dylik för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd egendom kunna näppeligen anses hava karaktär av normala transaktioner i den löpande driften. Mot ett utvidgande av inkomstbegreppet till att omfatta jämväl den fasta egen— domen talar dessutom, att själva jorden är en tillgång, som icke undergår värdeminskning genom användning, och att, om man med hänsyn härtill läte jorden och de å densamma uppförda byggnaderna följa olika regler i förevarande avseende, detta skulle leda till betydande svårigheter. Den här avsedda utvidgning av inkomstbegreppet, som av beredningen för- ordas, omfattar således icke de i rörelsen ingående fastigheterna (jorden och byggnaderna) utan begränsas till maskinerna och andra inventarier (oavsett huruvida de enligt civillag utgöra lös eller fast egendom) även— som övriga i rörelsen för stadigvarande bruk anbragta lösa tillgångar, såsom Värdepapper och inkomstgivande rättigheter.

En dylik behandling av uppkomna försäljningsvinster å rörelsens lösa tillgångar, avsedda för stadigvarande bruk, innebär (ett brytande med den åskådning, som särskilt genom år 1921 vidtagna ändringar i dåvaran- de skatteförfattningar kommit till uttryck, nämligen att vinst genom av- yttring av sådan tillgångar icke under andra förutsättningar än som äro stadgade för skattepliktig realisationsvinst kan bliva föremål för be- skattning. Att här redogöra för de skäl, som legat till grund för berör— da lagstiftning, och att på nytt underkasta dem granskning torde icke vara erforderligt. Den då gjorda gränsbestämningen mellan inkomst av rörelse och realisationsvinst var nämligen i väsentlig mån föranledd av dåvarande extraordinära förhållandena närmast efter världskrigets upphörande, särskilt inom rederinäringen, och betecknades för övrigt så— * som en i viss mån provisorisk lösning i avbidan på den närmare ut—Å formning av inkomstbegreppet, som då var beroende på särskild utred- ning av inkomstskattesakkunniga. Enligt beredningens mening måste det

anses naturligt, att vinster, som uppkomma genom avyttring av tillgån- ,. gar av här förevarande slag, behandlas såsom uppkomna i rörelsen, lika— j väl som förlust genom avyttring av dylika tillgångar bör få avdragas

såsom uppkommen i rörelsen utan iakttagande av någon tidsbegränsning. Så länge penningvärdet hålles någorlunda stabilt, torde ock några vinster, som böra betecknas såsom i egentlig mening kapitalvinster, åt-

minstone av någon betydenhet, knappast uppstå å dylika tillgångar. An— norlunda ställer sig saken beträffande jord och därtill hörande byggna- der. Å dem gjorda vinster torde oftast vara att tillskriva sådan värde— ökning, som bör betecknas såsom förmögenhetsökning, och för dem torde därför vara nödvändigt att tillämpa reglerna om realisationsvinstbeskatt- ning.

Den sålunda ifrågasatta utvidgningen av inkomstbegreppet för rö- relse har ansetts böra förbindas med en särskild regel till förhindrande av skadliga verkningar i visst fall. Denna regel hänför sig till vinst ge- nom utfallen försäkring för förlorad eller skadad egendom av förevaran- de slag. Därest dylik vinst under alla förhållanden tages under beskatt- ning, skulle försäkringstagaren se sina möjligheter .att med begagnande av den utfallna försäkringssumman anskaffa annan liknande egendom i stället för den förlorade eller att bota den uppkomna skadan starkt be- gränsade. Det har därför ansetts böra föreslås, att dylik vinst icke skall tagas under beskattning, i den mån den användes eller enligt av den skattskyldige avgiven förbindelse inom viss kort tid kommer att använ- das till anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen eller till botande av uppkommen skada å egen— domen. Tillika föreslås, att beträffande egendom, som anskaffats med användande av utbetalt försäkringsbelopp, avdrag för värdeminskning icke må åtnjutas för den del av anskaffningskostnaden, vilken bestritts med ersättningsbelopp, som enligt det nyss anförda icke är att räkna till skattepliktig intäkt. Denna. begränsning av avdragsrätten är en given konsekvens av skattefriheten för vinsten genom försäkringsfallet.

Då således vinst genom avyttring av jord och byggnader icke ansetts kunna behandlas såsom uppkommen i rörelse -— härvid bortses självklart från fall, då dylik egendom är att anse såsom handelsvara i rörelsen —— kunna de i rörelsen använda byggnaderna icke inbegripas under den för rörelseidkare enligt beredningens förslag möjliggjorda fria rådighe- ten i avskrivningsavseende. De tillgångar, vilka med kraven från nä— ringslivet-s sida på ökad frihet torde framför allt åsyftas, äro de, som utgöras av maskiner och andra inventarier. Friheten bör avse deSSa till- gångar jämte de med dem i avskrivningsavseende likställda, som utgöras av till sin varaktighet begränsade rättigheter (patenträtter o. dyl.). För att icke skapa möjligheter till ej avsedd skattelindring är det däremot icke tillrådligt att utsträcka friheten till jämväl sådana tillgångar, som ej genom själva användandet minskas i värde, således aktier, obligatio— ner och andra dylika kapitaltillgångar ävensom rättigheter, som ej äro tidsbegränsade. Genom att avskrivningsfriheten begränsas på sätt nu sagts hava farhågorna för dess användande till att draga nytta av den skiftande höjden på skatten, enkannerligen kommunalskatten, blivit till sin räckvidd begränsad-e. Emellertid bör det framhållas, att anledning finnes att antaga, att just i nu berörda avseende den föreslagna friheten

De normala avskrivnings- reglerna.

bör bliva för det allmänna mera gagnelig än motsatsen. Dåliga konjunk- turer och minskade vinster för näringslivet pläga vara förknippade med behov av höjd utdebitering och vice versa. Om näringslivet har tillfälle att välja tiden för företagandet av avskrivningarna, kommer detta så- kerligen att föranleda till ökade avskrivningar under de goda konjunk- turerna och begränsning av avskrivningarna, då konjunkturerna äro säm- re. I så fall kommrer den större friheten i avskrivningsavseende att till fromma för det allmänna medverka till utjämnande av vågrörelserna i beskattningen i stället för tvärtom.

Bolagsskatteberedningen skall nu närmare först behandla de så att säga normala avskrivningsreglerna, sådana desamma i beredningens förslag till ändringar i 29 å kommunalskattelagen och de därtill hörande anvisningarna utformats.

_ I 29 $ 1 mom. stadgas enligt förslaget, att till avdrag, som må gö- ras från bruttointäkten av rörelse, räknas bl. a. värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier, värdeminskning å patenträtt och annan rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rörelsen, värdeminskning å obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar, i den mån de tillhört rörelsen, värdeminskning, som byggnad, vilken är avsedd för an- vändning i ägarens rörelse, är underkastad, samt värdeminskning å na— turtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt genom deras användande.

Vidkommande kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier framhålles i anvisningarna, att, ehuru densamma i allmänhet bör avdragas genom årliga värdeminsk- ningsavdrag, hinder icke möter att under anskaffningsåret avdraga hela anskaffningskostnaden, därest tillgången är underkastad hastig förbruk— ning. Detta kan i regel anses vara fallet, när tillgången beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år. Huvudregeln är, att värdeminskningsav— drag bör fördelas på ett antal år i följd med vissa efter tillgångens var- aktighet så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för tillgången kan tillfullo avdragas under den tidrymd, den är ekonomiskt användbar, därvid det årliga avdraget i regel bör bestämmas till viss bråkdel av an— skaffningskostnaden. Kan nöjaktig utredning icke åstadkommas om an— , skaffningskostnaden eller om de avdrag, som å densamma tidigare ägt rum, får avdraget ske med viss procent å bokförda värdet eller annat ' värde, .som finnes Skäligt. Av kontrollhänsyn har ansetts erforderligt , stadga, att, då av nyss anförd anledning bokförda värdet lägges till grund, avdrag ej må göras med större belopp än som i räkenskaperna av- skrivits. Genom ett antal uttryckliga påpekanden har i anvisningarna klarlagts, att om ock de nu nämnda bestämmelserna äro att anse såsom _; uttryck för den huvudregel, som i de vanliga fallen bör följas, rätt fin- _- nes för de skattskyldiga att påkalla och skyldighet för taxeringsmyndig—

heterna att medgiva varjehanda jämkningar vid tillämpningen, vartill i säregna fall må finnas fog. Sålunda stadgas, att vid bestämmande av ti— den, varunder anskaffningskostnadcn skall avdragas, hän-syn skall tagas till omständigheter, som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rö- relsen begränsas till förhållandevis kort tid, såsom då tillgången anskaf- fats för utnyttjande av en konjunktur, som synes osäker, eller för be- gagnande av ett särskilt arbetstillfälle. Med användande av denna bestäm- melse tor-de det i allmänhet vara möjligt att vinna vad som i skattebered- ningens utkast avsågs med det där förekommande särstadgandet om rätt till avdrag för överpris och merkostnad. Bestämmelsen synes sålunda utan någon hårdragen tolkning hava kunnat användas för sådana under världskriget förekommande fall, då fartyg köptes för pris, som mång- dubbelt översteg tillv-erkningskostnaden, med avsikt att köpeskillingen och därutöver en avsevärd vinst skulle intjänas på den korta tid, varun- der kriget och de därav orsakade abnorma förhållandena kunde beräk— nas fortfara. Uppenbarligen är bestämmelsen väl användbar även för mera normala situationer, exempelvis då ett industriföretag för att kun— na effektuera en osedvanlig eller enastående beställning verkställer en utbyggnad av sin fabriksanläggning. Den nu omförmälda bestämmel— sen bör näppeligen tolkas såsom ett avsteg från principen om varje be- skattningsår såsom en från de övriga avskild enhet, vars resultat skall ses för sig. Ett sådant avsteg inrymmes däremot i Stadgandet, att, därest den skattskyldige icke kan sig till förmån i beskattningsavseende utnytt- ja det på visst är belöpande värdeminskningsavdraget, så ock där eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, honom må kunna tillstädjas att i stället tillgodogöra sig avdraget för annat, senare år. Att rörelse- idkaren beredes tillfälle att såvitt möjligt i beskattningen utnyttja de värdeminskningsavdrag, vartill han funnits berättigad, bör anses skäligt, och erfarenheten har ådagalagt behövligheten av en bestämmelse med sådant syfte. Emellertid har det ansetts, att undantagsvis ett medgivan- de med ifrågavarande innehåll bör kunna lämnas även under andra om- ständigheter, såsom då därigenom kan befordras åstadkommandet av ökad och önskvärd befunnen jämnhet i årsresultaten av vederbörande företags rörelse. Det normala bör vara, att avskrivningsperioden för en tillgång bestämmes, då den första gången efter anskaffandet redovisas bland tillgångarna, och att därvid får förbliva. Skulle det emellertid bli- va uppenbart, att ett felbedömande ägt rum, ity att tillgångens varaktig- het är kortare än som beräknats, bör det givetvis icke vara förhindrat att företaga en därav betingad justering av perioden. För övrigt inträf- far det stundom, att det ursprungliga bestämmandet kan i dåvarande si— tuation hava varit fullt riktigt, men att läget ändrats genom sedermera tillkomna omständigheter. Sålunda gör exempelvis en teknisk förbätt— ring, som föres i marknaden, ofta nog maskiner plötsligen helt och hållet eller till stor del värdelösa, alldeles oberoende av tiden, under vilken de an—

vänts. Nu omnämnda och liknande fall åsyftas med stadgandet, att, därest värdet av tillgång nedgått avsevärt mera än som motsvarar sammanlag- da beloppet av de tidigare verkställda och på året belöpande värdeminsk- ningsavdragen, medgivande må kunna lämnas den skattskyldige att för året eller för vissa år tillgodoräkna sig ökat avdrag. J ämväl må dylik ökning kunna medgivas i särskilt fall, således under särskilda mera ovan- liga omständigheter, där den finnes skälig med hänsyn till rörelsens väx- lande resultat, med andra ord för befordrandet av större jämnhet i re- sultaten. Det lärer utan vidare vara klart, att en förutsättning för med- givande av sådana jämkningar av olika slag, varom ovan förmälts, alltid måste vara, att vederbörande skattskyldige genom ordentliga räkenska- per och annorledes förebringar fullt nöjaktig utredning till styrkande av befogenheten av sina yrkanden. Anvisningarna rörande avskrivning av inventarier åtföljas av stadgandet, att, då sådan tillgång avyttras, avdrag får göras för anskaffningskostnaden, i den mån denna icke tidi- gare avdragits. Det torde emellertid vara uppenbart, att försäljning icke är en oundgänglig förutsättning för dylik slutlig avskrivning. Det kan vara tillfyllest, att tillgången på ett otvetydigt sätt utrangeras såsom för driften obrukbar; skulle den sedermera bliva försåld, skall givetvis köpe- skillingen redovisas såsom vinst.

I fråga om behandlingen av värdeminskning å särskilda rättigheter, som innehavas av rörelseidkare för nyttiggörande i rörelsen, är det, på sätt skett i anvisningarna i anslutning till gällande bestämmelser, nöd- vändigt att göra skillnad mellan sådana rättigheter, som äro tidsbegrän- sade (exempelvis patenträtt), och sådana, vilka icke äro begränsade till viss tid (rättigheter av good Wills natur, exempelvis rätt till firmanamn eller varumärke). Förstnämnda slags rättigheter, de tidsbegränsade, hava i här ifrågavarande avseende samma karaktär som inventarierna. Liksom dessa minskas de under sin användningstid småningom i värde. I överensstämmelse härmed stadgas, att avdraget för den värdeminsk- ning, som dylika rättigheter undergår på grund'av minskning i giltig-* hetstiden, skall fördelas på denna tid, så att under densamma anskaff— ningskostnaden blir till fullo avdragen, ävensom att, om före giltighets- tidens utgång en tillgång av sådan art blir värdelös på grund av nya uppfinningar eller eljest ändrade förhållanden, den resterande anskaff— 1 ningskostnaden får omedelbart avdragas. I tydlighetens intresse finnes * påpekat, att patenträtt eller liknande rättighet, som rörelseidkare till— ,, godogör sig genom att överlåta exploateringen därav till annan, icke skall behandlas enligt nämnda regel. Sådana rättigheter äro att anse såsom varor och skola behandlas enligt reglerna för dylika tillgångar. Beträf— .j fande värdeminskningen av dem har m. a. o. rörelseidkaren samma vid- ,f sträckta rådighet som beträffande andra under varukontot hörande till- . gångar. I fråga om sådana rättigheter av good Wills natur, vilka icke " äro till tiden begränsade, finnes uppenbarligen icke fog för värdeminsk— _

ningsavdrag genom successiv amortering, men om det kan påvisas, att dylik tillgång nedgått i värde, synes det emellertid skäligt, att avdrag får göras för värdeminskningen, i den mån denna kan på ett godtagbart sätt utredas. Det stadgas i enlighet härmed, att avdrag må ske med be- lopp, varmed värdet nedgått enligt vad inträffade omständigheter göra uppenbart eller sannolikt.

Det synes ganska självfallet, att obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar, som tillhöra rörelsen, i avskrivningsavseende behand— las på enahanda sätt som de nyssnämnda till sin giltighetstid icke be— gränsade rättigheterna, med vilka de till sin natur äro överensstämman— de. Stadgande härom har meddelats. Anmärkas må, att frågan huru— vida värdeminskning å här avsedda kapitaltillgångar bör anses såsom avdragsgill driftkostnad eller såsom kapitalförlust blivit i saknad av ut- tryckligt lagstadgande olika bedömd i hittillsvarande praxis. Rättsskip- ningen under senare år har emellertid alltmera ådagalagt benägenhet att medgiva rätt till avdrag. Jämväl beträffande värdepapper har ett på— pekande ansetts påkallat för att framhålla, att avskrivningsreglerna hava avseende endast på sådana tillgångar, vilka äro i rörelsen fast an— bragta. Värdepapper, varmed i bank— eller annan penningrörelse idkas handel, skola således icke behandlas enligt den nyss omtalade regeln; de äro att anse såsom varor och skola behandlas såsom sådana. Med hän- syn till beskaffenheten av den värdepappersrörelse, som försäkringsan- stalterna driva för tillgodoseende av sina fonder, hava jämväl de i sådana fonder placerade värdepapperen ansetts böra bedömas såsom varor. An- uorledes är förhållandet i fråga om aktier, som av idkare av bank— eller annan penningrörelse eller för-säkringsrörelse innehavas såsom ett led i organisationen av rörelsen, såsom då viss verksamhetsgren drives genom förmedling av dotterbolag eller då särskilt fastighetsaktiebolag bildats för beredande av affärslokal åt rörelseidkaren.

Reglerna angående avdrag för värdeminskning å byggnad, som är av— sedd för användning i ägarens rörelse, äro avfattade i överensstämmelse med gällande lag och praxis. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas. Vilket Värde å byggnaden skall tagas till utgångspunkt för av- dragets bestämmande, utsäges icke. Principiellt lärer avdraget böra be- räknas i förhållande till anskaffningsvärdet i ägarens hand. Vid arv eller gåva torde enligt vanliga regler med anskaffningsvärde böra lik— ställas det värde, efter vilket stämpelplikt med avseende å förvärvet be- räknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke förelegat, det belopp, efter vilket stämpelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om sådan plikt förelegat. Då det ofta är förenat med svårighet att före- bringa utredning om anskaffningsvärdet — vid köp av fastighet sker säl-

lan fördelning av köpeskillingen mellan jorden och byggnaderna —— har det blivit vanligt att till utgångspunkt för avdragets beräknande tages det aktuella Värdet, merendels det vid taxering-en åsatta byggnadsvärdet. En analogisk tillämpning av stadgandet i punkt 2 av anvisningarna. till 25 & kommunalskattelagen har ansetts giva stöd härför. Framhållas må dock, att i rörelse, för vilken föras räkenskaper, det torde vara lättare än i fråga om andra förvärvskällor att åstadkomma utredning om an— skaffningsvärdet. Att nu införa normerande bestämmelser i detta avse- ende torde icke vara erforderligt. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal är, bör möjlighet finnas att avdraga byggnadskostnaden i dess helhet det år, utgiften för byggnadens upp- förande ägt rum.

Icke minst de inom industrien använda byggnaderna äro merendels försedda med en omfattande utrustning av mera eller mindre fast an- bragta inventarier, bestående av maskiner och annat, som för driften är erforderligt. Det är av särskild vikt, att det tillses, att dubbla avskriv- ningar icke äga rum å sådana inventarier sålunda, att desamma inräk- nas i det Värde, varå byggnadens avskrivningar beräknas, utan hänsyn till att samma inventarier gjorts till föremål för avskrivning å inventa- riekontot. Angelägenheten att förekomma dylik oriktighet har från bo- lagsskatteberedningens sida föranlett upptagandet i anvisningarna av särskilda bestämmelser i ämnet. Enligt dem böra i byggnads värde in» räknas fasta maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift att göra byggnaden användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehålls- plats för människor eller för förvaringsändamål. I anvisningarna till kommunalskattelagens 25 å, varest motsvarande bestämmelse intagits, förmäles, att till här avsedda maskiner och inventarier äro särskilt att hänföra hissar med tillbehör, spisar, uppvärmningsanordningar, vatten— ledningar med tillhörande anordningar för tvättning och bad samt av- loppsledningar och vattenklosetter. Höra till byggnad maskiner eller and— ra inventarier, vilka det icke avsetts att enligt vad sålunda sagts inräkna i byggnadens värde, skall vid beräknandet av sagda värde bortses från så- dana inventarier.

Gruva, stenbrott eller dylik tillgång, som genom tillgodogörandet un— dergår substansminskning, intager i viss mån en mellanställning mellan. å ena sidan jorden och å andra sidan övriga tillgångar för stadigvarande bruk. De äro visserligen avsedda att med tiden helt förbrukas, men ofta nog saknas möjlighet att säkert bedöma, huru länge de räcka för driften. Om för dem skulle tillämpas logiskt sett i alla avseenden samma regler som för driftinventarier, skulle möjligen alltför stora avdrag kunna äga rum utan att det korrektiv, som ligger i att försäljningsvinst alltid beskattas, blir verksamt. Särskilt gruva kan dessutom liksom jorden bliva föremål för värdeökning under omständigheter, som nödvändiggöra, att värdeök- ningen betraktas såsom förmögenhetsökning. Någon ändring av gällande

regler om avskrivning för värdeminskning å dylika tillgångar har där- för icke ansetts påkallad. Det föreslås således, att för dylik substans- minskning avdrag må —— såsom hittills ske i form av årlig avskriv- ning med skäligt belopp, som bör så avpassas, att anskaffningskostna- den blir till fullo avdragen under den tid, tillgången beräknas räcka. I anskaffningskostnaden inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som ned- lagts för fyndighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dylikt, allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostna- der i den löpande driften.

Såsom framhållits måste en nödvändig förutsättning för medgivandet åt rörelseidkare av den ifrågasatta fria rådigheten beträffande avskriv- ningarna vara, att för de tillgångar, som varda inrymda under densam- ma., sådana bestämmelser träffas, att Vinst, som uppstår vid deras avytt— ring, under alla omständigheter varder betraktad och beskattad såsom vinst i rörelsen. På redan anförda skäl har bolagsskatteberedningen kommit till den uppfattningen, att det icke vore riktigt att låta de rörel— sen tillhörande fastigheterna inbegripas under berörda utvidgning av rö— relsens inkomstbegrepp. Även beträffande gruva gäller detsamma. AV beredningens förslag, att utvidgningen av inkomstbegreppet skall begrän— sas till att avse de i rörelsen ingående inventarierna ävensom värdepap- per och rättigheter av olika slag, följer visserligen, att den nämnda rö- relsefriheten icke har avseende å rörelses byggnader, men det torde dock kunna antagas, att denna begränsning icke från näringslivets sida till- lägges någon mycket stor betydelse. Det väsentliga för näringslivet tor— de vara, att frihet kan vinnas att reglera avskrivningarna å maskiner- na och de övriga inventarierna. Frågan om ökad rörelsefrihet beträffan- de värdeminskningsavdragen å byggnaderna har icke tillnärmelsevis samma vikt. Däremot skulle olägenheterna av att i här förevarande av- seenden för rörelses byggnader meddela andra regler än de för närva- rande gällande i talrika fall bliva mycket betydande. Sålunda må erin— ras om, att för närvarande samma regler gälla för byggnader i rörelse och byggnader i jordbruk beträffande både försäljning och värdeminsk- ningsavdrag och att rörelses kombinerande med jordbruk, vartill hör jämväl skogsbruk, är en i det svenska näringslivet vanligt förekomman— de företeelse. För en dylik kombinerad drift åstadkommes å andra sidan icke någon olägenhet genom den föreslagna ändringen beträffande för— säljning av rörelses inventarier. För närvarande gälla nämligen olika regler för inventarier i rörelse och inventarier i jordbruk, nämligen i fråga om värdeminskningsavdrag, vilka icke må förekomma i jordbruk. Det är således redan nu nödvändigt att upprätthålla skillnad mellan jord- brukets och rörelsens inventarier. Att olika regler beträffande försälj-

Uttalanden rörande änd— ringen av in-

komstbe—

greppet.