SOU 1937:42
Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m
N 4-0 G(
oå (— _ Cija,
&( 4. 101?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
' STAT-ENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 19:37:42 FINANSDEPARTEMENTET '
1936. ÅRS SKATTEKOMMITTE
BETÄNKAVNDE
MED FÖRSLAG TILL
OMLÄGGNING AV DEN DIREKTA
STATSBESKATTNINGEN
STOCKHOLM 1937
ialisetlngsproblemet.2.Hus11ällsrakningenswpro- och faktorer. Tiden. viij, 173 s. Fi.
liseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet—
"en. 2. Tiden. vij, 140 s.
få"? Betänkande med förslag till rovismn av förvarings-
ch interneriugslagarna m. m. Marcus. 96 s. Ju.
,, ? tatSlottcriutredningen. Betänkande med förslag röv , 11:11. de Svenskt penningiotteri. Haeggström. 177 s. H.
' likande med förslag till lagstiftning angående sgrskilda husbehovsskogari Västerbottens och Norr- bot ' ns läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 kar- ta J 565. S.
Y råhde' i abortfrågan. Marcus. 4 års nämnd för städningsutredning. Betän- k de med speciella beräkningar och förslag rö- tande ersättningarna för städningsarbete inom vissa siatliga ämbetslokaler i Stockholm 111. m. Marcus. s Fi. Betänkande med förslag angående den statsunder- stödda vattenavlednings- och avdlkningsverksam- ”heten samt därmed samnianhängande spörsmål. Hmégström. 275 s. 3 bil. Jo. trcdning rörande jordbrukets läge i Norrland — ed vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbmkarbefolkningens ekono- %uslm ställning. Marcus. 145 3. Jo. étänkande med förslag angående rätt till fiske i era, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön ämtland.1.Lagfö1—slag och motiv. Marcus. 530
& Betänkande med förslag angående rätt till fiske 1 rn, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och St01sjön 'mtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. rbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936. Deck- udi.196 &. 1 karta. .. agberedningens förslag till lag om aktiebolaget pen-_ 1135”. olch andra personalstlftelser m.m. Norstedt. s. 11. ' Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsht- gärder till motverkande av överdriven skuldsätt- ding inom jordbruket. Marcus. 303 5. Jo. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafik- = ker-hetens höjande vid korsningar i samma plan gi ' mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande 'a. -bid1 ag av antomobilskattemedel till säkerhets-
änovrdningarna vid dylika korsningar. nggström. s , embiträdesutredningens betänkande. 1. Betän- ' ande och förslag i fråga om utbildning av hem- EitrEden. Bcckman.2 2 s. S.
Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning tvärnsmateriel sammanhängande fragor. Beck- man. 48 s. 116. Promemoria angående grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk. Norstedt. 67 s. Ju.
"nkandc med förslag till åtgärder mot smittsam = 1151an hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo o. ll édning angående de rättsbildade domsagobiträ- enas anställnings- och avlöningsförhallanden. Nor- , 'ste'dt. 54 s. Ju.
l:a 55
31. 32. 33. 31. 35. 36. 31.
38. 39.
40.
41. 42.
om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.
. s'tavérna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex.
sdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anord- 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
" ' för lantarbetare.
o Beckman. 214 s. Jo.
Efterskrlft till :Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blckirggöe untilåer dansk tid». Av E. Schelling. Marv— cus. s. . Betänkande angående pensionsstyrelscns invalidi- tetsförebyggandc verksamhet. Beckman. 146 s. .. Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande av brott jämte motiv. Norstedt. 132 s. Ju. Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. Nor- stedt. 232 5. P("). Betänkande med utredning och förslag rörande bc- redskapsarbeten. Beckman. 221 s.S . . Betänkande med förslag till lönereglcring för lärar- personalen vid kommunala mellanskolor, kommu- 111121? flåglgkskolor och högre folkskolor. Norstedt. s. . Betänkande med förslag till lag om skyddskoppymp- ning m. m. Beckman. ('2), 482 s. 1 karta. S. Betänkande med förslag till lag om allmänninga- skogar i Norrland och Dalarna m. m. Marcus. 246 s. 2 kartor. Jo. , Redogörelse för inventering av odlingsjord å. krono- parkerna nedanför odlingsgränsen i de två. neidlj- gastc Norrlandslänen ävensom för vissa andra upp- drag. Kihlström. 82 s. Jo. Betänkande med förslag angående inrättande av åtgången institut för folkhälsan. Beckman. 78 s. 1936 års lönekommitté. Betänkande med utredning (1151; föråag angående dyrortsgrupperingen. Marcus. s . Betänkande med förslag angående den fasta lant- bruksundervisningens ordnande. Marcus. 270 s. Jo. Betänkande med förslag till åtgärder för förbätt- rande av de blindas och de dövstummas arbets- fi62r211ållasnden och förvärvsmöjligheter. Beckman. s. . Betänkande med- förslag till lagstiftning om grund- vatten m. m. Norstedt. 145 s.J Universitetsberedningen. Utredning i fråga om uni- versitetens verksamhet och organisation. Haegg- ström. vj, 210 5. E. Efterlämnade anteckningar till förberedande ut- kast till strafflag. Av J. 0. W. Thyrén. Lund, Ber— ling. 202 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om villkorlig dom m.m. Marcus. 147 s..l Betänkande med förslag till kungörelse om kom- missionärer hos överrätter och stadsdomstolar. N or- stedt. 32 s. Ju. ' Särskilda inom ceklesiastikdcpartementet tillkallade sakkunnigas yttrande med anledning av det ät dem lämnade uppdraget _att biträda vid utrodigeringen av det utav 1936 års kyrkomöte antagna psalm- boksförslaget. Uppsala. Almqviståc Wiksell. & s. 12. Betänkande rörande fiskerinäringens avsättnings- förhållanden m. m Idun. 145 s. Jo. 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Marcus. 397 s. 1 formulär. Fi.
Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- E. = ecklesiastikdepartementet, J 0. —
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937:42 FINANSDEPARTEMENTET
lgäiÅRSSKATTEKOMMJTTE
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
OMLÄGGNING AV DEN DIREKTA
STATSBESKATTNINGEN M. M.
STOCKHOLM 1937 ISAAC. MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
.-,- mg:-. ::":141-34'1'
. ' I .. J
w.], ni?—J.Iä;- _» . 1 .f Häftig-Gk ;] * & " 73. kl _' ”?f-
' . ,.1_1 :-' ._ ;. '. | . I! 1 :l. "' ' _ *I ip! — *-.. '>'- 1
:."!
'!KITéggfl—llf " ;. » » ] |”. ä',"*,-"?M'"_'!"..',Ag.?:|? »! ' '
Till KONUNGEN.
På föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Ljungdahl, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 13 augusti 1936 att tillsätta en kom- mitté, benämnd 1936 års skattekommitté, med uppdrag att verkställa utred-
ning och framlägga förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskatt- ningen av fysiska och juridiska personer.
Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t ledamoten av riksdagens första kammare, bankofullmäktigen P. Nilsson i Gränebo, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare G. Andersson i Rasjön, ledamoten av riksdagens andra kammare, filosofie doktorn I. Anderson i Norrköping, direktören i kooperativa förbundet E. Persson, advokaten, se- dermera ledamoten av riksdagens första kammare, juris doktorn A. Roos, direktören i mjölkcentralen C. Utterström samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lektorn E. Wigforss.
Med anledning av utnämning till statsråd erhöll ledamoten herr Wigforss genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 3 oktober 1936 entledigande från upp- draget att vara ledamot av kommittén, och förordnades samma dag leda- moten av riksdagens första kammare A. J. Bärg i Katrineholm och ledamoten av riksdagens andra kammare G. A..Olsson.i Gävle att vara ledamöter av kommittén.
Ledamoten herr Utterström, som endast i mycket begränsad omfattning haft tillfälle att deltaga i kommitténs arbete, blev genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1937 efter därom gjord framställning entledigad från uppdraget att vara ledamot av kommittén.
Genom beslut den 2 september 1936 förordnade chefen för finansdeparte— mentet till kommitténs sekreterare hovrättsassessorn, numera hovrättsrådet M. LembIce.
Genom beslut den 19 september 1936 förordnade chefen för finansdeparte- mentet kammarrättsrådet juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och förste kanslisekreteraren G. W. Sjögren att i egenskap av experter biträda kommit- tén. Den sistnämnde har för kommitténs räkning verkställt matematiska och statistiska utredningar.
Vidare har kommittén åtnjutit biträde av förste amanuensen J. T. A. Broo- mé, vilken för dess räkning utarbetat vissa sammanställningar rn. m.
Kommittén har i första hand inriktat sitt utredningsarbete på de frågor, som ägt mera omedelbart samband med den åt kommittén anförtrodda hu- vuduppgiften att utarbeta förslag till rationalisering av den statliga be- skattningen av inkomst och förmögenhet. Sedan utredningen i denna del numera slutförts, får kommittén i' underdånighet överlämna betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m.
I enlighet med de för kommittén meddelade direktiven har utredningen delvis företagits i samråd med kommunalskatteberedningen. Av kommittén framlagda förslag rörande den kommunala progressivskattens avskaffande, om höjning av åldersgränsen för åtnjutande av familjeavdrag för barn jämte därmed sammanhängande frågor samt om ändrade bestämmelser beträffande avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. hava av beredningen biträtts eller lämnats utan erinran i vad angår kommunalbeskattningen. Vid bered- ningens handläggning av dessa frågor hava, där i betänkandet ej annat angi- .ves, deltagit kommunalskatteberedningens samtliga ledamöter, nämligen ord-
föranden herr Bärg, samt herrar Andersson i Löbbo, Bergstedt, Erlander, Hagberth, Sandberg i Böle, Velander och Werner i Höjen.
Av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnade framställningar från kommerskollegium m. fl. i frågan om avdrag för värdeminskning hava redo- visats i kapitel VIII av betänkandet.
Den redaktionella utformningen av kommitténs förslag i avseende å frå- gan om värdeminskning å inventarier m. in. har handhafts av kammarrätts- rådet Kuylenstierna.
Stockholm den 27 november 1937. Underdånigst PETRUS NILSSON.
GUSTAF ANDERSSON. IVAR ANDERSON. A. J. BÄRG.
ADOLV OLSSON. ERNST PERSSON. AXEL ROOS.
/ Martin Lembke.
vi . ' iwläåi'c. WWW” & aahhh-s;». ung i ' 'feWWJJ'un
så ' '.!-.
Memmie”
ru- r ; vn- .»u 'g'.
| |, " "||| |” "| J,? lå-..?” . ., | _ , ; '- P:"
| ,| |:" ; | - | - :| ' "' " | | ” | |
||
| "- |||
||
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.
F ö r s 1 a g till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 20 €, 22 % 1 mom., 25 5 1 mom., 29 ä 1 mom., 48 Q 2 mom., 69 å och 70 g 1 mom. samt anvisningarna till 20, 22, 25, 28, 29, 35, 36, 41 och 48 åå kommunalskattelagen1 den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
20 å. Vid beräkningen —— — —— och bibehållande. Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges _ — — eller uppfostran; värdet av det arbete, som den skattskyldige, andre maken eller hemma- varande barn, vilket icke jämlikt 22 eller 29 & anses tillhöra arbetspersona- len, utfört i den skattskyldiges förvärvsverksamhet; ränta å — — — till kapitalförlust. (Se vidare anvisningarna.)
22 ä.
1 mom. Från bruttointäkten -— — — gällande ingångsvärde.
Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Därest barnet ej fyllt 18 år, gäller detta dock allenast under förutsättning att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att skatteplikt för barnet enligt 51 & föreligger. Hem- mavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen.
25 ä.
1 mom. Från bruttointäkten -— —— —- är underkastad; värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsäga- ren tillhöriga maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;
' Senaste lydelse av 25 5 1 mom. och av anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 55 se SFS 1930: 190 samt av anvisningarna till 29 å se SFS 1937: 662.
ränta å — —— —— nedlagt kapital. Medlem av — — —— såsom kapitaltillskott. Har bostadsförening — — — såsom kapitaltillskott.
29 g.
1 mom. Från bruttointäkten —— —— — maskiner, inventarier och dylikt;
värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik tillgång är under- kastad hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;
värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet; värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad;
värdeminskning å naturtillgångar —— _— —— till kapitalförlust.
Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och biträtt i rörelsen, anses tillhöra arbetspersonalen. Därest barnet ej fyllt 18 år, gäller detta dock allenast under förutsättning att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att skatteplikt för barnet enligt 51 å föreligger. Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen.
48 ä.
2 mom. Skattskyldig fysisk —— — — 500 kronor.
Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Fa- miljeavdraget utgör, _ — — 200 kronor.
Skattskyldig, som — — ———- för hustru.
För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med var- andra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas nedåt till jämna tjugutal kronor.
69 %.
Å svensk — —— — kommunalt ändamål.
Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
(Se vidare anvisningarna.)
70 Q.
1 mom. Person, som — —— —— stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medbor- gare.
Anvisningar till 20 ä.
1. Till skattskyldigs —— — — 46 ä 2 inom.
2. Såsom allmänna _ — — heller skogsvårdsavgift.
3. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas till punkt 10 av anvisningarna till 29 5. Vad där stadgats — — —— andra för- värvskällor.
till 22 å.
]. Såsom driftkostnad — —— —— räkna som driftkostnad.
2. Avdrag medgives — —— — av jordägaren (jfr punkt 7 av anvisningarna till 29 å).
Såsom för — — — nödig bostadsbyggnad.
3. Såsom speciella —— _ _ (se 20 5).
4. Har skog — _— — det ursprungliga.
5. Har växande —— — —— skogens försäljning.
6. Barn, som anses tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den in- komst, det kan hava haft i avlöning och naturaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna få göra avdrag såsom för annan arbetshjälp. För barn, som icke anses tillhöra arbetspersonalen, får intet avdrag göras, även om barnet deltagit i arbetet (se 20 5), varav följer, att lön och underhåll åt barnet ej heller skall upptagas såsom inkomst för barnet. Den lindring i föräldrarnas skattskyldig- het, som medgives för sådant barn, regleras genom ortsavdragen (se 48 5). Frågan om barns ålder bestämmes efter förhållandet vid taxeringsårets in- gång (se 65 5).
7. Till avdragsgill — _— — försumpning m. 111. till 25 g.
1. Bestämmelsen om — — — fri bostad.
2. Avdrag för —— — — under beskattningsåret.
3. Avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier får ske på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 a—-—c av anvisningarna till 29 å gäller om avdrag för värdeminskning ä dylika tillgångar i rörelse. Fasta maskiner och andra inventarier, för vilka ej enligt punkt 5 av anvisningarna till 10 % redovisats särskilt maskinvärde, skola dock inräknas i byggnadens värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan.
4. Därest brandförsäkring — — — 40 » 5. För värdeminskning — — — till 24 &. till 28 g. 1. Till intäkt —— »— — hans rörelse. Däremot räknas icke hit sådan intäkt,
som till den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att anse såsom driftinkomst, såsom exempelvis vid avyttring
av personlig lösegendom eller, med undantag som nedan sägs, vid realisation av tillgångar till stadigvarande bruk i rörelsen eller vid avyttring av rörelsen själv. Den intäkt —— —— — stadgade grunder.
För aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och spar- bank likställes med inflytande betalning för varor sådan betalning som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa— rier, vilka icke inräknas i värdet av byggnad (jfr punkt 7 av anvisningarna till 29 å). För annan skattskyldig räknas dylik betalning såsom intäkt av rörelse blott i den mån sådant följer av punkt 3 (1 av anvisningarna till 29 &. I vad mån betalning varom fråga är beskattas såsom realisationsvinst framgår av 35 % med anvisningar.
I enlighet med det anförda skall .skattskyldig, som idkar jordstycknings— rörelse eller som eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av rörel- sen upptaga vad som influtit vid försäljning av en till rörelsen hörande fastig- het eller del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för dess innehavande, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet under beskattningsåret. Om däremot en industriidkare avyttrar någon för hans industriella verksamhet avsedd fastighet, skall, med bortseende från till fastig- heten hörande maskiner och andra inventarier, beträffande vilka ovan angiv- na särskilda regler gälla, försäljningssumman ej hänföras till intäkt av rörel- sen; i den mån försäljningssumman innefattar vinst, är denna att betrakta så- som vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet och, därest de i 35 % an- givna förutsättningarna föreligga, skall densamma upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
2. Ränteintäkt samt — — — i rörelsen. 3. Har innehavare — —— —— av rörelse. 4. Har skattskyldig _ — _— av rörelse. 5. Såsom intäkt —— — — för bolaget. 6. Har i — — —— till 38 å). till 29 g. 1. Har annan — — —— särskild förvärvskälla. 2. Har aktiebolag — —— —— till avdrag.
3. a. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier bör normalt avdragas genom årliga värdeminsknings- avdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, må dock under anskaffningsåret hela kostnaden avdragas. Tillgång anses i regel vara under- kastad hastig förbrukning, när den beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år.
b. Med värdeminskningsavdrag åsyftas att på olika är av en tillgångs varaktighetstid såsom omkostnad fördela dess anskaffningsvärde.
Med tillgångs varaktighetstid förstås den tidrymd, under vilken tillgången beräknas bliva ekonomiskt användbar. Vid bestämmande av denna tid- rymd tages hänsyn till omständigheter, som föranleda att tillgångens nytta
för rörelsen beräknas bliva begränsad till kortare tid än som svarar mot dess förbrukning genom slitning eller dyl. Sådana omständigheter äro exempel- vis att tillgången anskaffats för utnyttjande av ett särskilt arbetstillfälle eller en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller att den kan väntas bliva såsom oekonomisk utbytt mot en ny tillgång, innan den blir utsliten.
Med tillgångs anskaffningsvärde förstås den faktiska kostnaden för dess anskaffande eller, om tillgången förvärvats annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, dess allmänna saluvärde när den tillfördes rörelsen. Har tillgångi samband med förvärv av den rörelse, vari den nytt- jas, förvärvats annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall dock såsom anskaffningsvärde för tillgången gälla det belopp, som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för den från vilken tillgån- gen förvärvats, eller, om vid förvärv av rörelsen på grund av arv eller testa- mente stämpelplikt beräknats efter lägre belopp, det belopp efter vilket stäm— pelplikt sålunda beräknats. Har tillgång, varom här är fråga, från en rörel- seidkare till annan närstående rörelseidkare avyttrats till så högt pris och i övrigt under sådana förhållanden, att åtgärden kan antagas hava skett i väsentligt syfte att förvärvaren skall komma i åtnjutande av större värde- minskningsavdrag än som skulle tillkommit avyttraren eller eljest för att bereda minskning i bådas sammanlagda beskattning, skall anskaffningsvär- det för förvärvaren beräknas till ett med hänsyn till förhållandena minskat belopp.
Värdeminskningsavdraget beräknas normalt enligt avskrivningsplan till lika årlig bråkdel av anskaffningsvärdet. Kan utredning om detta värde ej förebringas, får avdraget beräknas till viss procent å bokförda värdet eller annat värde, som med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdraget må för den som för handelsböcker ej ske med större belopp än som avskrivits i räkenskaperna, med mindre utredning före- tes om huru mycket som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet av an- skaffningsvärdet. Vad nu stadgats utgör ej hinder för skattskyldig, vilken ej företer utredning som nu sagts, att, där han för visst är ej fått vid beskatt- ningen tillgodonjuta avdrag med belopp som avdragits i räkenskaperna, ett senare år komma i åtnjutande av motsvarande avdrag. _
c. Särskilda omständigheter kunna emellertid föranleda, att avdrag för värdeminskning tillfälligtvis må åtnjutas med större belopp än som följer av de i b angivna reglerna. I sådant avseende märkes följande.
Har skattskyldig, som företer utredning om hur mycket som kvarståri be- skattningsavseende oavskrivet av anskaffningsvärdet, icke kunnat vid beräk— ning av sin nettointäkt av rörelse utnyttja det enligt avskrivningsplan på visst år belöpande Värdeminskningsavdraget, må han tillgodoräkna sig det reste- rande avdraget under senare år genom utsträckning i erforderlig mån av den i avskrivningsplanen antagna varaktighetstiden. Skattskyldig skall anses hava kunnat vid beräkning av sin nettointäkt av rörelse utnyttja värdeminsk- ningsavdrag även i den mån underskott å förvärvskällan kunnat utnyttjas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under allmänna
avdrag, innan avdrag skett för underskott å övriga förvärvskällor samt för utskylder.
Har skattskyldig som nu sagts, iöverensstämmelse med sina räkenskaper, gjort avdrag med mindre belopp än enligt planen, må han under senare år utöver avdrag enligt planen tillgodonjuta det resterande avdraget, i den mån motsvarande avdrag då skett i räkenskaperna.
Företer skattskyldig tillförlitlig utredning, att värdet av tillgång, varom nu är fråga, nedgått avsevärt mer än som motsvarar sammanlagda beloppet av tidigare verkställda och på året belöpande värdeminskningsavdrag, må han tillgodoräkna sig härav föranlett större avdrag än enligt avskrivningsplanen, i den mån sådant skett i räkenskaperna.
Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång, varom här är fråga, betingats därav att den skolat utnyttjas för ett sär- skilt arbetstillfälle eller en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller av annan liknande omständighet, må avdrag för sådant överpris eller sådan merkostnad, i den mån motsvarande avdrag under beskattningsåret skett i räkenskaperna, göras vid inkomstberäkningen, även om värdet av till- gången vid beskattningsårets slut ej nedgått till det efter avskrivningen åter- stående beloppet.
d. Då tillgång, varom här är fråga, avyttras, får avdrag ske för vad som återstår i beskattningsavseende oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av tillgången, men skall å andra sidan såsom intäkt av rörelse upptagas vad som vid avyttringen må hava återbekommits av förut i beskattningsavseende avskrivna belopp. Med avyttring likställes det fall att tillgång uttages ur rörelsen för att tillföras annan rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att nyttjas för annat ändamål. Att beträffande skattskyldig, som avses i punkt 4 här nedan, be- lopp som erhålles vid avyttring av tillgång av nu ifrågavarande slag skall i sin helhet ingå i intäkten av rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna till 28 &.
4. Aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller spar- bank, som vill tillsvidare lägga sina räkenskaper till grund för beräkning av avdrag för värdeminskning å maskiner eller andra för stadigvarande bruk av— sedda inventarier, må efter därom framställt yrkande, försåvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda, i stället för avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 tillgodoräkna sig avdrag med belopp, som under beskattningsåret avdragits i räkenskaperna, därest utredning föreligger i vad mån avdrag för anskaffningsvärdet å tillgången förut i beskattningsavseende åtnjutits samt avskrivningen i den skattskyldiges räkenskaper och företedd utredning redo- visas på sådant sätt, att trygghet föreligger att vid avyttring av tillgången framdeles möjligen uppkommande vinst ej skall undgå taxering. Vad. nu stadgats utgör ej hinder att efter övergång till avskrivning enligt sålunda angivna grunder beträffande dessförinnan anskaffade tillgångar av ifrågavarande slag enligt avskrivningsplan tillgodoräkna sig i räkenskaperna tidigare gjorda men vid beräkning av nettointäkt av rörelse outnyttjade av- drag.
5. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minskning av giltig- hetstiden. Beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång skola före— skrifterna i punkt 3 äga motsvarande tillämpning, därvid iakttages att gil- tighetstiden anses utgöra tillgångens varaktighetstid. Patenträtt eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig ge- nom att överlåta exploateringen därav till annan, skall icke behandlas enligt regeln i denna punkt. Sådan rättighet är att anse såsom vara och skall be- handlas enligt reglerna för dylik tillgång. Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag sålunda medgives, skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga motsva- rande tillämpning.
6. Avdrag för värdeminskning å aktier, andelar och liknande tillgångar må äga rum allenast där Värdeminskningen ej är att likställa med kapital- förlust, d. v. 5. där en småningom skeende nedgång av värdet vid förvärvet kunnat förutses som en naturlig utveckling, och värdeminskningen följakt- ligen är att betrakta såsom en på förhand beräknelig omkostnad i rörelsen. Där avdrag som nu sagts är medgivet, må sådant ske med belopp varmed värdet nedgått enligt vad omständigheterna göra uppenbart eller sannolikt.
7. Avdrag medgives ock för värdeminskning, som byggnad, vilken är av- sedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad. Avdraget bör be- stämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid bygg- naden anses kunna utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet, eller att å annans grund belägen byggnad, som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall av jordägaren lösas. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsed- da att användas endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet av- dragas det år, utgiften för byggnadens uppförande ägt rum. I byggnads värde inräknas ej värdet å fasta maskiner och andra till bygg— naden hörande inventarier, för vilka enligt punkt 5 av anvisningarna till 10 & vid fastighetstaxeringen redovisats särskilt maskinvärde. Å dem till- lämpas reglerna i punkterna 3 och 4. Rörande avdrag för värdeminskning å övriga maskiner, inventarier m. m., vilkas värde inräknas i byggnadsvär- de, som fastställts vid fastighetstaxering, tillämpas däremot- de i denna punkt meddelade bestämmelser. Hinder möter ej att, där utredning rörande anskaffningsvärde som avses i punkt 3 här ovan förebringas, för byggnad, vilken är avsedd för använd- ning i ägarens rörelse, beräkna värdeminskningsavdraget enligt avskrivnings- plan som avses i nämnda punkt.
8. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom
gruvor, stenbrott m. ni. får avdrag ske i form av årlig avskrivning med skä- ligt belopp, som så avpassas, att anskaffningskostnaden blir till fullo av- dragen under den tid, tillgången beräknas räcka. Härvid iakttages, att i anskaffningsvärdet inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller an- nat förvärv av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyn- dighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dylikt, allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande drif- ten.
9. Såsom speciella _ _ — (: nuvarande punkt 7) _ — _ icke av- dragas (se 20 5). 10. I anslutning _ _ _ (= nuvarande punkt 8) _ _ _ såsom kapital- förlust. 11. Angående hemmavarande — _ _ (= nuvarande punkt 9) _ _ _ punkt 6). 12. En ekonomisk _ _ _(= nuvarande punkt 10) _ _ _ föreningar-
nas medlemsantal.
till 35 ä.
1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet, som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i anvisningarna till 28 och 29 åå är stadgat rörande avyttring av maskiner och inventarier, som höra till rörelse. Enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 & skall å dylika maskiner och inventarier, vilkas värde inräknats i särskilt maskinvärde, be- träffande avdrag för värdeminskning tillämpas de för maskiner och inven- tarier i allmänhet stadgade regler. Om dylika maskiner och inventarier avyttras, skall, såvitt fråga är om aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesi— digt försäkringsbolag eller sparbank, den erhållna köpeskillingen jämlikt punkt 1 av anvisningarna till 28 & inräknas i rörelseintäkten, medan, såvitt fråga är om annan skattskyldig, köpeskillingen skall inräknas i intäkt av rörelse i den mån sådant följer av sista stycket i punkt 1 av anvisningarna till 28 &. Vad som sålunda beskattas såsom inkomst av rörelse inräknas ej i realisationsvinst.
2. Har vid _ _ _( = nuvarande punkt 1) _ _ _ anvisningarna till 28 ä). 3. Har egendom, _ _ _ (= nuvarande punkt 2) _ _ _ sistnämnda fång. till 36 ä. 1. Vid beräkning _ _ _ stämpelkostnader m. in. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egendomen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen åter- bekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse, omkostå nadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får _ _ — annan för— värvskälla.
3. I punkt _ _ _ annan förvärvskälla. till 41 5.
1. Inkomst av _ _ _ och skulder.
För skattskyldig _ _ stadgade grunder. Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen ä tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rö- relse _ såsom lager av råvaror, halv- och bel-fabrikat, handelslager, pen- ningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. _ skall endast om sär- skilda omständigheter därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.
Vad här _ _ — års inkomstberäkning.
2. I fråga _ _ _ eller terminsvis.
till 48 ä.
1 Vad i _ _ _ av beskattningsåret.
2. Av bestämmelserna — _ _ nämnda avdrag. 3 Till ledning _ _ _ 140 kronor.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 48 ä 2 mom. sista stycket gäller, att en var av föräldrarna skall för barn som där sägs erhålla halvt familjeavdrag _ räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör _ såvitt det icke visas eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall den andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939. Beträffande eftertaxering till kommunalskatt, som skolat utgöras enligt kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.
Vid tillämpning av bestämmelserna i anvisningarna till 29 % rörande vär- deminskningsavdrag iakttages följande:
där fråga är om förhållanden, som hänföra sig till tiden före denna lags ikraftträdande, må sådan utredning beträffande anskaffningsvärde anses tillfyllest, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet finnes skälig och möjlig att åstadkomma;
vad i punkt 3 c andra stycket stadgas om rätt för skattskyldig att vid be- räkning av inkomst av rörelse tillgodonjuta avdrag för värdeminskning, som tidigare ej kunnat utnyttjas, äger ej tillämpning å avdrag som belöpt å be- skattningsår, för vilket taxering ägt rum före år 1933;
skattskyldig som avses i punkt 4 äger att för vinnande av överensstäm- melse mellan råkenskapernas värdeminskningsavdrag och avdrag som åt- njutas i beskattningsavseende på en tidrymd av högst tre år i följd såsom intäkt fördela sådant belopp, varmed avdrag enligt räkenskaperna samman- lagt understigit avdrag, som beträffande taxeringar före den 1 januari 1939 medgivits vid beräkning av inkomst av rörelse.
Förslag till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att anvisningarna till 18 & förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola upphöra att gälla, att 4 &, 15 €, 16 ä 1 mom., 17, 18, 20 och 26 åå, 27 ä 1 mom. samt anvisningarna till 9 och 10 åå nämnda förordning1 skola erhålla änd- rad lydelse, samt att till förordningen skall fogas en ny tabell, betecknad så- som tabell V, allt på sätt nedan angives:
4 5. Från sammanlagda _ _ _ (= nuvarande 4 % 1 mom.) _ _ _ kom— munalskattelagen sägs. 15 %.
Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läg- gas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en etthundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skat- tepliktiga förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller alle- nast för förmögenhet, skall -till grund för skattens beräkning läggas in- komsten eller en etthundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.
Det sålunda _ _ — kronor, bortfaller.
16 g.
1 inom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn *till de ortsgrupper, som angivas i 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kro- nors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.
* Senaste lydelse av 4 5 se SFS 1930: 191 och av 18 % se SFS 1934: 291.
Grundavdraget för skattskyldig, som nu nämnts, och familjeavdraget för hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp I: 600 kronor; i ortsgrupp 11: 640 kronor; i ortsgrupp 111: 680 kronor; i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget för vartdera av de två första barnen, för vilka avdrag åtnjutes, utgör i ortsgrupp I: 460 kronor; i orts- grupp Il: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kronor; samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget för ett vart av de övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 700 kronor; i ortsgrupp 11: 760 kronor; i ortsgrupp III: 820 kronor; i ortsgrupp IV: 880 kronor; samt i ortsgrupp V: 940 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husförestånda- rinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änk- ling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilka han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarin- nan med hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.
För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) be- stämmes ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna för- ordning fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I: minst 14 000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14 300 kronor; i ortsgrupp III: minst 14 600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14 900 kronor; samt i ortsgrupp V: minst 15 200 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta me-d varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas nedåt till jämna tjugutal kronor. Bestämmelsen om högre avdrag för det tredje och de följande barnen skall därvid tillämpas beträffande vardera maken för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av vardera maken helt eller delvis underhålles.
17 g.
1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara belopp skall, med iakttagande av vad nedan i 19 & stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna grunder.
2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 16 5 1 mom. andra stycket och som varit [här i riket bosatt under hela eller någon del av be- skattningsåret, skall det taxera-de beloppet minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och,
om det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närståen— de än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämför-
lig omständighet, må efter vederbörande heskattningsnämnds beprövande den skattskyldiges taxerade belopp minskas med ytterligare ett belopp av högst 1 000 kronor.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.
3 mom. För skattskyldig fysisk person, varom förmäles i 16 ä 1 mom. tredje stycket (ensamstående) och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbart belopp upptagas det taxerade beloppet minskat med statligt ortsavdrag och, vid så— dan omständighet, som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskatt- ningsnämndens beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1 000 kronor.
4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.
5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke uppgår till 600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.
I övrigt inträder skatteplikt i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt: för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret: då det beräknade beskattningsbara beloppet uppgår till minst 10 kronor;
för annan skattskyldig: då det beräknade taxerade beloppet uppgår till minst 100 kronor.
18 ä.
1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skatt- skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av i 2 mom. angivna grundbelopp ( bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskirfta dödsbon och familjestiftelser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kro- nor, med i 3 mom. angivna tillägg till bottenskatten ( tilläggsskatt).
Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa fa— miljers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
2 mom. Bottenskattens grun-dbelopp utgöra:
a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3000 kronor: 45 pro- cent av det beskattningsbara beloppet;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000 men icke 6 000 kr.: 135 kr. för 3 000 kr. och 55% av återstoden; 6000 kr. : 300 » » 6000 » » 65% » » ;
b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäk- ringsanstalter, sparbanker samt sådana utländska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:
tio procent av det beskattningsbara beloppet;
c) för andra skattskyldiga än dem som avses under a) och b) här ovan: fem procent av det beskattningsbara beloppet.
3 mom. Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10000 kronor: 2 pro- cent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8 000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
10 000 men icke 15 000 kr.: 40 kr. för 10 000 kr. och 4 % av återstoden; 15 000 » » 25 000 » : 240 » » 15 000 » » 8 % » >> , 25 000 » » 40 000 » 1 040 » » 25 000 » » 12 % >> » , 40 000 » » 60 000 » 2 840 » » 40 000 » » 16 % » » , 60 000 » » 100 000 >> : 6 040 » » 60 000 » » 20 % » » , 100 000 >> » 200 000 » : 14 040 » » 100 000 > >> 24 % » » , 200 000 kr. : 38 040 » >> 200 000 » » 28 % » » . 20 å.
För varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 ä 2 mom. a), b) och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året utgå.
26 5. Å svensk _ _ _ bosatt person. Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
27 g. 1 mom. Person, som _ _ stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med- borgare.
Anvisningar till 9 och 10 åå.
1. Tillgång, som _ _ _ under året.
2. Såsom affärsbruk — _ _ i detalj.
Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen.
I fråga om _ _ _ rörelse angivet. 3. Är fordran _ _ _ värde (10 ä).
4. Bättighet skall _ _ _ årets utgång.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939. Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat utgöras enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.
Tabell V, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerat belopp minskat med ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 17 5 2 mom. andra stycket (8. k. avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående beloppet jämväl beskattningsbart belopp. Ortsavdraget vid visst taxerat belopp erhålles följaktligen genom att från detta belopp avdraga den siffra, som enligt tabellen svarar mot beloppet.
Ortsgrupp I.
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr. 600 _ _ _ _ _ _ 10 10 20 20 700 30 30 40 40 50 50 60 60 70 70 800 80 80 90 90 100 100 110 110 120 120 900 130 130 140 140 150 150 160 160 170 170
1 000 180 180 190 190 200 200 210 210 220 230 1 100 240 240 250 250 260 260 270 270 280 290 1 200 300 300 310 310 320 330 340 350 360 370 1 300 380 390 400 410 420 430 440 450 460 470 1 400 480 490 500 510 520 530 540 550 560 570
1 500 590 600 610 620 630 640 650 660 670 680 1 600 700 710 720 730 740 750 760 770 780 790 1 700 800 810 820 830 840 850 860 870 880 890 1 800 900 910 920 930 940 950 960 970 980 990 1 900 1 000 1 010 1 020 1 030 1 040 1 050 1 060 1 070 1 080 1 090
2 000 1 100 1 110 1 120 1 130 1 140 1 150 1 160 1 170 1 180 1 190 2 100 1 200 1 210 1 220 1 230 1 240 1 250 1 260 1 270 1 280 1 290 2 200 1 300 1 310 1 320 1 330 1 340 1 350 1 360 1 370 1 380 1 390 2 300 1 400 1 410 1 420 1 430 1 440 1 450 1 460 1 470 1 480 1 490 2 400 1 500 1 510 1 520 1 530 1 540 1 550 1 560 1 570 1 580 1 590
2 500 1 600 1 610 1 620 1 630 1 640 1 650 1 660 1 670 1 680 1 690 2 600 1 700 1 710 1 720 1 730 1 740 1 750 1 760 1 770 1 780 1 790 2 700 1 800 1 810 1 820 1 830 1 840 1 850 1 860 1 870 1 880 1 890 2 800 1 900 1 910 1 920 1 930 1 940 1 950 1 960 1 970 1 980 1 990 2 900 2 000 2 010 2 020 2 030 2 040 2 050 2 060 2 070 2 080 2 090
3 000 2 100 2 110 2 120 2 130 2 140 2 150 2 160 2 170 2 180 2 190 3 100 2 200 2 210 2 220 2 230 2 240 2 250 2 260 2 270 2 280 2 290 3 200 2 300 2 310 2 320 2 330 2 340 2 350 2 360 2 370 2 380 2 390 3 300 2 400 2 410 2 420 2 430 2 440 2 450 2 460 2 470 2 480 2 490 3 400 2 500 2 510 2 520 2 530 2 540 2 550 2 560 2 570 2 580 2 590
3 500 2 600 2 610 2 620 2 630 2 640 2 650 2 660 2 670 2 680 2 690 3 600 2 700 2 710 2 720 2 730 2 740 2 750 2 760 2 770 2 780 2 790 3 700 2 800 2 810 2 820 2 830 2 840 2 850 2 860 2 870 2 880 2 890 3 800 2 900 2 910 2 920 2 930 2 940 2 950 2 960 2 970 2 980 2 990 3 900 3 000 3 010 3 020 3 030 3 040 3 050 3 060 3 070 3 080 3 090
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
kr.
4 000 3 100 3 110 3 120 3 130 3 140 3 150 3 160 3 170 3 180 3 190 4 100 3 200 3 210 3 220 3 230 3 240 3 250 3 260 3 270 3 280 3 290 4 200 3 300 3 310 3 320 3 330 3 340 3 350 3 360 3 370 3 380 3 390 4 300 3 400 3 410 3 420 3 430 3 440 3 450 3 460 3 470 3 480 3 490 4 400 3 500 3 510 3 520 3 530 3 540 3 550 3 560 3 570 3 580 3 590 4 500 3 600 3 610 3 620 3 630 3 640 3 650 3 660 3 670 3 680 3 690 4 600 3 700 3 710 3 720 3 730 3 740 3 750 3 760 3 770 3 780 3 790 4 700 3 800 3 810 3 820 3 830 3 840 3 850 3 860 3 870 3 880 3 890 4 800 3 900 3 910 3 920 3 930 3 940 3 950 3 960 3 970 3 980 3 990 4 900 4 000 4 010 4 020 4 030 4 040 4 050 4 060 4 070 4 080 4 090 5 000 4 100 4 110 4 120 4 130 4 140 4 150 4 160 4 170 4 180 4 190 5 100 4 210 4 220 4 230 4 240 4 250 4 260 4 270 4 280 4 290 4 300 5 200 4 320 4 330 4 340 4 350 4 360 4 370 4 380 4 390 4 400 4 410 5 300 4 430 4 440 4 450 4 460 4 470 4 480 4 490 4 500 4 510 4 520 5 400 4 540 4 550 4 560 4 570 4 580 4 590 4 600 4 610 4 620 4 630 5 500 4 650 4 660 4 670 4 680 4 690 4 700 4 710 4 720 4 730 4 740 5 600 4 760 4 770 4 780 4 790 4 800 4 810 4 820 4 830 4 840 4 850 5 700 4 870 4 880 4 890 4 900 4 910 4 920 4 930 4 940 4 950 4 960 5 800 4 980 4 990 5 000 5 010 5 020 5 030 5 040 5 050 5 060 5 070 5 900 5 090 5 100 5 110 5 120 5 130 5 140 5 150 5 160 5 170 5 180 6 000 5 200 5 210 5 220 5 230 5 240 5 250 5 260 5 270 5 280 5 290 6 100 5 310 5 320 5 330 5 340 5 350 5 360 5 370 5 380 5 390 5 400 6 200 5 420 5 430 5 440 5 450 5 460 5 470 5 480 5 490 5 500 5 510 6 300 5 530 5 540 5 550 5 560 5 570 5 580 5 590 5 600 5 610 5 620 6 400 5 640 5 650 5 660 5 670 5 680 5 690 5 700 5 710 5 720 5 730 6 500 5 750 5 760 5 770 5 780 5 790 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 6 600 5 860 5 870 5 880 5 890 5 900 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950 6 700 5 970 5 980 5 990 6 000 6 010 6 020 6 030 6 040 6 050 6 060 6 800 6 080 6 090 6 100 6 110 6 120 6 130 6 140 6 150 6 160 6 170 6 900 6 190 6 200 6 210 6 220 6 230 6 240 6 250 6 260 6 270 6 280 7 000 6 300 6 310 6 320 6 330 6 340 6 350 6 360 6 370 6 380 6 390 7 100 6 410 6 420 6 430 6 440 6 450 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 7 200 6 520 6 530 6 540 6 550 6 560 6 570 6 580 6 590 6 600 6 610 7 300 6 630 6 640 6 650 6 660 6 670 6 680 6 690 6 700 6 710 6 720 7 400 6 740 6 750 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800 6 810 6 820 6 830 7 500 6 850 6 860 6 870 6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 6 930 6 940 7 600 6 960 6 970 6 980 6 990 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040 7 050 7 700 7 070 7 080 7 090 7 100 7 110 7 120 7 130 7 140 7 150 7 160 7 800 7 180 7 190 7 200 7 210 7 220 7 230 7 240 7 250 7 260 7 270 7 900 7 290 7 300 7 310 7 320 7 330 7 340 7 350 7 360 7 370 7 380
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr. 8 000 7 400 7 410 7 420 7 430 7 440 7 450 7 460 7 470 7 480 7 490 8 100 7 510 7 520 7 530 7 540 7 550 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600 8 200 7 620 7 630 7 640 7 650 7 660 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 8 300 7 730 7 740 7 750 7 760 7 770 7 780 7 790 7 800 7 810 7 820 8 400 7 840 7 850 7 860 7 870 7 880 7 890 7 900 7 910 7 920 7 930 8 500 7 950 7 960 7 970 7 980 7 990 8 000 8 010 8 020 8 030 8 040 8 600 8 060 8 070 8 080 8 090 8 100 8 110 8120 8 130 8 140 8 150 8 700 8 170 8 180 8 190 8 200 8 210 8 220 8 230 8 240 8 250 8 260 8 800 8 280 8 290 8 300 8 310 8 320 8 330 8 340 8 350 8 360 8 370 8 900 8 390 8 400 8 410 8 420 8 430 8 440 8 450 8 460 8 470 8 480 9 000 8 500 8 510 8 520 8 530 8 540 8 550 8 560 8 570 8 580 8 590 9 100 8 610 8 620 8 630 8 640 8 650 8 660 8 67 0 8 680 8 690 8 700 9 200 8 720 8 730 8 740 8 750 8 760 8 770 8 780 8 790 8 800 8 810 9 300 8 830 8 840 8 850 8 860 8 870 8 880 8 890 8 900 8 910 8 920 9 400 8 940 8 950 8 960 8 970 8 980 8 990 9 000 9 010 9 020 9 030 9 500 9 050 9 060 9 070 9 080 9 090 9 100 9 110 9 120 9 130 9 140 9 600 9 160 9 170 9 180 9 190 9 200 9 210 9 220 9 230 9 240 9 250 9 700 9 270 9 280 9 290 9 300 9 310 9 320 9 330 9 340 9 350 9 360 9 800 9 380 9 390 9 400 9 410 9 420 9 430 9 440 9 450 9 460 9 470 9 900 9 490 9 500 9 510 9 520 9 530 9 540 9 550 9 560 9 570 9 580 10 000 9 600 9 610 9 620 9 630 9 640 9 650 9 660 9 670 9 680 9 690 10 100 9 710 9 720 9 730 9 740 9 750 9 760 9 770 9 780 9 790 9 800 10 200 9 820 9 830 9 840 9 850 9 860 9 870 9 880 9 890 9 900 9 910 10 300 9 930 9 940 9 950 9 960 9 970 9 980 9 990 10 000 10 010 10 020 10 400 10 040 10 050 10 060 10 070 10 080 10 090 10 100 10 110 10 120 10 130 10 500 10 150 10 160 10 170 10 180 10 190 10 200 10 210 10 220 10 230 10 240 10 600 10 260 10 270 10 280 10 290 10 300 10 310 10 320 10 330 10 340 10 350 10 700 10 370 10 380 10 390 10 400 10 410 10 420 10 430 10 440 10 450 10 460 10 800 10 480 10 490 10 500 10 510 10 520 10 530 10 540 10 550 10 560 10 570 10 900 10 590 10 600 10 610 10 620 10 630 10 640 10 650 10 660 10 670 10 680 11 000 10 700 10 710 10 720 10 730 10 740 10 750 10 760 10 770 10 780 10 790 11 100 10 810 10 820 10 830 10 840 10 850 10 860 10 870 10 880 10 890 10 900 11 200 10 920 10 930 10 940 10 950 10 960 10 970 10 980 10 990 11 000 11 010 11 300 11 030 11 040 11 050 11 060 11 070 11080 11 090 11 100 11 110 11 120 11 400 11 140 11 150 11 160 11 170 11 180 11 190 11 200 11 210 11 220 11230 11 500 11 250 11 260 11 270 11 280 11 290 11 300 11 310 11 320 11 330 11 340 11 600 11 360 11 370 11 380 11 390 11 400 11 410 11 420 11 430 11 440 11 450 11 700 11 470 11 480 11 490 11 500 11 510 11 520 11 530 11 540 11 550 11 560 11 800 11 580 11 590 11 600 11 610 11 620 11 630 11 640 11 650 11 660 11 670 11 900 11 690 11 700 11 710 11 720 11 730 11 740 11 750 11 760 11 770 11 780
Taxerat belopp, kr.
10 20 30 40 50 60 70
12 000 12 100 12 200 12 300 12 400
12 500 12 600 12 700 12 800 12 900
13 000 13 100 13 200 13 300 13 400
13 500 13 600 13 700 13 800 13 900
11 800 11 910 12 020 12 130 12 240
12 350 12 460 12 570 12 680 12 790
12 900 13 010 13 120 13 230 13 340
13 450 13 560 13 670 13 780 13 890
11 810 11 920 12 030 12 140 12 250
12 360 12 470 12 580 12 690 12 800
12 910 13 020 13 130 13 240 13 350
13 460 13 570 13 680 13 790 13 900
11 820 11 930 12 040 12 150 12 260
12 370 12 480 12 590 12 700 12 810
12 920 13 030 13 140 13 250 13 360
13 470 13 580 13 690 13 800 13 910
11 830 11 940 12 050 12 160 12 270
12 380 12 490 12 600' 12 710 12 820
12 930 13 040 13 150 13 260 13 370
13 480 13 590 13 700 13 810 13 920
11 840 11 950 12 060 12 170 12 280
12 390 12 500 12 610 12 720 12 830
12 940 13 050 13 160 13 270 13 380
13 490 13 600 13 710 13 820 13 930
11 850 11 960 12 070 12 180 12 290
12 400 12 510 12 620 12 730 12 840
12 950 13 060 13 170 13 280 13 390
13 500 13 610 13 720 13 830 13 940
11 860 11 970 12 080 12 190 12 300
12 410 12 520 12 630 12 740 12 850
12 960 13 070 13 180 13 290 13 400
13 510 13 620 13 730 13 840 13 950
11 870 11 980 12 090 12 200 12 310
12 420 12 530 12 640 12 750 12 860
12 970 13 080 13 190 13 300 13 410
13 520 13 630 13 740 13 850 13 960
11 880 11 990 12 100 12 210 12 320
12 430 12 540 12 650 12 760 12 870
12 980 13 090 13 200 13 310 13 420
13 530 13 640 13 750 13 860 13 970
11 890 12 000 12 110 12 220 12 330
12 440 12 550 12 660 12 770 12 880
12 990 13 100 13 210 13 320 13 430
13 540 13 650 13 760 13 870 18 980
När det taxerade beloppet uppgår till 14000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Tabell V (forts.). 0 r 1: 5 g r 11 p p II.
Taxerat bellioppa 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 r. 600 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 700 _ _ _ — 10 10 20 20 30 30 800 40 40 50 50 60 60 70 70 80 80 900 90 90 100 100 110 110 120 120 130 130 1 000 140 140 150 150 160 160 170 170 180 190 1 100 200 200 210 210 220 220 230 230 240 250 1 200 260 260 270 270 280 280 290 290 300 310 1 300 320 320 330 330 340 350 360 370 380 390 1 400 400 410 420 430 440 450 460 470 480 490 1 500 500 510 520 530 540 550 560 570 580 590 1 600 610 620 630 640 650 660 670 680 690 700 1 700 720 730 740 750 760 770 780 790 800 810 1 800 830 840 850 860 870 880 890 900 910 920 1 900 940 950 960 970 980 990 1 000 1 010 1 020 1 030 2 000 1 040 1 050 1 060 1 070 1 080 1 090 1 100 1 110 1 120 1 130 2 100 1 140 1 150 1 160 1 170 1 180 1 190 1 200 1 210 1 220 1 230 2 200 1 240 1 250 1 260 1 270 1 280 1 290 1 300 1 310 1 320 1 330 2 300 1 340 1 350 1 360 1 370 1 380 1 390 1 400 1 410 1 420 1 430 2 400 1 440 1 450 1 460 1 470 1 480 1 490 1 500 1 510 1 520 1 530 2 500 1 540 1 550 1 560 1 570 1 580 1 590 1 600 1 610 1 620 1 630 2 600 1 640 1 650 1 660 1 670 1 680 1 690 1 700 1 710 1 720 1 730 2 700 1 740 1 750 1 760 1 770 1 780 1 790 1 800 1 810 1 820 1 830 2 800 1 840 1 850 1 860 1 870 1 880 1 890 1 900 1 910 1 920 1 930 2 900 1 940 1 950 1 960 1 970 1 980 1 990 2 000 2 010 2 020 2 030 3 000 2 040 2 050 2 060 2 070 2 080 2 090 2 100 2 110 2 120 2 130 3100 2 140 2 150 2 160 2 170 2 180 2 190 2 200 2 210 2 220 2 230 3 200 2 240 2 250 2 260 2 270 2 280 2 290 2 300 2 310 2 320 2 330 3 300 2 340 2 350 2 360 2 370 2 380 2 390 2 400 2 410 2 420 2 430 3 400 2 440 2 450 2 460 2 470 2 480 2 490 2 500 2 510 2 520 2 530 3 500 2 540 2 550 2 560 2 570 2 580 2 590 2 600 2 610 2 620 2 630 3 600 2 640 2 650 2 660 2 670 2 680 2 690 2 700 2 710 2 720 2 730 3 700 2 740 2 750 2 760 2 770 2 780 2 790 2 800 2 810 2 820 2 830 3 800 2 840 2 850 2 860 2 870 2 880 2 890 2 900 2 910 2 920 2 930 3 900 2 940 2 950 2 960 2 970 2 980 2 990 3 000 3 010 3 020 3 030 4 000 3 040 3 050 3 060 3 070 3 080 3 090 3 100 3 110 3 120 3 130 4100 3 140 3 150 3 160 3 170 3 180 3 190 3 200 3 210 3 220 3 230 4 200 3 240 3 250 3 260 3 270 3 280 3 290 3 300 3 310 3 320 3 330 4 300 3 340 3 350 3 360 3 370 3 380 3 390 3 400 3 410 3 420 3 430 4 400 3 440 3 450 3 460 3 470 3 480 3 490 3 500 3 510 3 520 3 530
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
kr.
4 500 3 540 3 550 3 560 3 570 3 580 3 590 3 600 3 610 3 620 3 630 4 600 3 640 3 650 3 660 3 670 3 680 3 690 3 700 3 710 3 720 3 730 4 700 3 740 3 750 3 760 3 770 3 780 3 790 3 800 3 810 3 820 3 830 4 800 3 840 3 850 3 860 3 870 3 880 3 890 3 900 3 910 3 920 3 930 4 900 3 940 3 950 3 960 3 970 3 980 3 990 4 000 4 010 4 020 4 030 5 000 4 040 4 050 4 060 4 070 4 080 4 090 4 100 4 110 4 120 4 130 5 100 4 140 4 150 4 160 4 170 4 180 4190 4 200 4 210 4 220 4 230 5 200 4 250 4 260 4 270 4 280 4 290 4 300 4 310 4 320 4 330 4 340 5 300 4 360 4 370 4 380 4 390 4 400 4 410 4 420 4 430 4 440 4 450 5 400 4 470 4 480 4 490 4 500 4 510 4 520 4 530 4 540 4 550 4 560 5 500 4 580 4 590 4 600 4 610 4 620 4 630 4 640 4 650 4 660 4 670 5 600 4 690 4 700 4 710 4 720 4 730 4 740 4 750 4 760 4 770 4 780 5 700 4 800 4 810 4 820 4 830 4 840 4 850 4 860 4 870 4 880 4 890 5 800 4 910 4 920 4 930 4 940 4 950 4 960 4 970 4 980 4 990 5 000 5 900 5 020 5 030 5 040 5 050 5 060 5 070 5 080 5 090 5 100 5 110 6 000 5 130 5 140 5 150 5 160 5 170 5 180 5 190 5 200 5 210 5 220 6 100 5 240 5 250 5 260 5 270 5 280 5 290 5 300 5 310 5 320 5 330 6 200 5 350 5 360 5 370 5 380 5 390 5 400 5 410 5 420 5 430 5 440 6 300 5 460 5 470 5 480 5 490 5 500 5 510 5 520 5 530 5 540 5 550 6 400 5 570 5 580 5 590 5 600 5 610 5 620 5 630 5 640 5 650 5 660 6 500 5 680 5 690 5 700 5 710 5 720 5 730 5 740 5 750 5 760 5 770 6 600 5 790 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 5 850 5 860 5 870 5 880 6 700 5 900 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950 5 960 5 970 5 980 5 990 6 800 6 010 6 020 6 030 6 040 6 050 6 060 6 070 6 080 6 090 6 100 6 900 6 120 6 130 6 140 6 150 6 160 6 170 6 180 6 190 6 200 6 210 7 000 6 230 6 240 6 250 6 260 6 270 6 280 6 290 6 300 6 310 6 320 7 100 6 340 6 350 6 360 6 370 6 380 6 390 6 400 6 410 6 420 6 430 7 200 6 450 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 6 510 6 520 6 530 6 540 7 300 6 560 6 570 6 580 6 590 6 600 6 610 6 620 6 630 6 640 6 650 7 400 6 670 6 680 6 690 6 700 6 710 6 720 6 730 6 740 6 750 6 760 7 500 6 780 6 790 6 800 6 810 6 820 6 830 6 840 6 850 6 860 6 870 7 600 6 890 6 900 6 910 6 920 6 930 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980 7 700 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040 7 050 7 060 7 070 7 080 7 090 7 800 7 110 7 120 7 130 7 140 7 150 7 160 7 170 7 180 7 190 7 200 7 900 7 220 7 230 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280 7 290 7 300 7 310 8 000 7 330 7 340 7 350 7 360 7 370 7 380 7 390 7 400 7 410 7 420 8 100 7 440 7 450 7 460 7 470 7 480 7 490 7 500 7 510 7 520 7 530 8 200 7 550 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600 7 610 7 620 7 630 7 640 8 300 7 660 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 7 720 7 730 7 740 7 750 8 400 7 770 7 780 7 790 7 800 7 810 7 820 7 830 7 840 7 850 7 860
Taxerat belopp, kr.
10 20 30 40 50 60 70 80 90
8 500 8 600 8 700 8 800 8 900
9 000 9 100 9 200 9 300 9 400
9 500 9 600 9 700 9 800 9 900
10 000 10 100 10 200 10 300 10 400
10 500 10 600 10 700 10 800 10 900
11 000 11 100 11 200 11 300 11 400
11 500 11 600 11 700 11 800 11 900
12 000 12 100 12 200 12 300 12 400
7 880 7 990 8 100 8 210 8 320
8 430 8 540 8 650 8 760 8 870
8 980 9 090 9 200 9 310 9 420
9 530 9 640 9 750 9 860 9 970
10 080 10 190 10 300 10 410 10 520
10 630 10 740 10 850 10 960 11 070
11 180 11 290 11 400 11 510 11 620
11 730 11 840 11 950 12 060 12 170
7 890 8 000 8 110 8 220 8 330
8 440 8 550 8 660 8 770 8 880
8 990 9 100 9 210 9 320 9 430
9 540 9 650 9 760 9 870 9 980
10 090 10 200 10 310 10 420 10 530
10 640 10 750 10 860 10 970 11 080
11 190 11 300 11 410 11 520 11 630
11 740 11 850 11 960 12 070 12 180
7 900 8 010 8 120 8 230 8 340
8 450 8 560 8 670 8 780 8 890
9 000 9 110 9 220 9 330 9 440
9 550 9 660 9 770 9 880 9 990
10 100 10 210 10 320 10 430 10 540
10 650 10 760 10 870 10 980 11 090
11 200 11 310 11 420 11 530 11 640
11 750 11 860 11 970 12 080 12 190
7 910 8 020 8 130 8 240 8 350
8 460 8 570 8 680 8 790 8 900
9 010 9 120 9 230 9 340 9 450
9 560 9 670 9 780 9 890 10 000
10 110 10 220 10 330 10 440 10 550
10 660 10 770 10 880 10 990 11 100
11 210 11 320 11 430 11 540 11 650
11 760 11 870 11 980 12 090 12 200
7 920 8 030 8 140 8 250 8 360
8 470 8 580 8 690 8 800 8 910
9 020 9 130 9 240 9 350 9 460
9 570 9 680 9 790 9 900 10 010
10 120 10 230 10 340 10 450 10 560
10 670 10 780 10 890 11 000 11 110
11 220 11 330 11 440 11 550 11 660
11 770 11 880 11 990 12 100 12 210
7 930 8 040 8 150 8 260 8 370
8 480 8 590 8 700 8 810 8 920
9 030 9 140 9 250 9 360 9 470
9 580 9 690 9 800 9 910 10 020
10 130 10 240 10 350 10 460 10 570
10 680 10 790 10 900 11 010 11 120
11 230 11 340 11 450 11 560 11 670
11 780 11 890 12 000 12 110 12 220
7 940 8 050 8 160 8 270 8 380
8 490 8 600 8 710 8 820 8 930
9 040 9 150 9 260 9 370 9 480
9 590 9 700 9 810 9 920 10 030
10 140 10 250 10 360 10 470 10 580
10 690 10 800 10 910 11 020 11 130
11 240 11 350 11 460 11 570 11 680
11 790 11 900 12 010 12 120 12 230
7 950 8 060 8 170 8 280 8 390
8 500 8 610 8 720 8 830 8 940
9 050 9 160 9 270 9 380 9 490
9 600 9 710 9 820 9 930 10 040
10 150 10 260 10 370 10 480 10 590
10 700 10 810 10 920 11 030 11 140
11 250 11 360 11 470 11 580 11 690
11 800 11 910 12 020 12 130 12 240
7 960 8 070 8 180 8 290 8 400
8 510 8 620 8 730 8 840 8 950
9 060 9 170 9 280 9 390 9 500
9 610 9 720 9 830 9 940 10 050
10 160 10 270 10 380 10 490 10 600
10 710 10 820 10 930 11 040 11 150
11 260 11 370 11 480 11 590 11 700
11 810 11 920 12 030 12 140 12 250
7 970 8 080 8 190 8 300 8 410
8 520 8 630 8 740 8850 8 960
9 070 9 180 9 290 9 400 9 510
9 620 9 730 9 840 9 950 10 060
10 170 10 280 10 390 10 500 10 610
10 720 10 830 10 940 11 050 11 160
11 270 11 380 11 490 11 600 11 710
11 820 11 930 12 040 12 150 12260
Taxerat belopp, kr.
10 20 30 40 50 60 70 80
12 500 12 600 12 700 12 800 12 900
13 000 13 100 13 200 13 300 13 400
13 500 13 600 13 700 13 800 13 900
14 000 14 100 14 200
12 280 12 390 12 500 12 610 12 720
12 830 12 940 13 050 13 160 13 270
13 380 13 490 13 600 13 710 13 820
13 940 14 060 14 180
12 290 12 400 12 510 12 620 12 730
12 840 12 950 13 060 13 170 13 280
13 390 13 500 13 610 13 720 13 830
13 950 14 070 14 190
12 300 12 410 12 520 12 630 12 740
12 850 12 960 13 070 13 180 13 290
13 400 13 510 13 620 13 730 13 840
13 960 14 080 14 200
12 310 12 420 12 530 12 640 12 750
12 860 12 970 13 080 13 190 13 300
13 410 13 520 13 630 13 740 13 850
13 970 14 090 14 210
12 320 12 430 12 540 12 650 12 760
12 870 12 980 13 090 13 200 13 310
13 420 13 530 13 640 13 750 13 860
13 980 14 100 14 220
12 330 12 440 12 550 12 660 12 770
12 880 12 990 13 100 13 210 13 320
13 430 13 540 13 650 13 760 13 880
14 000 14 120 14 240
12 340 12 450 12 560 12 670 12 780
12 890 13 000 13 110 13 220 13 330
13 440 13 550 13 660 13 770 13 890
14 010 14 130 14 250
12 350 12 460 12 570 12 680 12 790
12 900 13 010 13 120 13 230 13 340
13 450 13 560 13 670 13 780 13 900
14 020 14 140 14 260
12 360 12 470 12 580 12 690 12 800
12 910 13 020 13 130 13 240 13 350
13 460 13 570 13 680 13 790 13 910
14 030 14 150 14 270
12 370 12 480 12 590 12 700 12 810
12 920 13 030 13 140 13 250 13 360
13 470 13 580 13 690 13 800 13 920
14 040 14 160 14 280
När det taxerade beloppet uppgår till 14 300 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.
Taxerat beåfpp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 r. 600 —— —— — —— —- — —— _ — — 700 _ —— — —- —— _— —— — —— —— 800 —- _ 10 10 20 20 30 30 40 40 900 50 50 60 60 70 70 80 80 90 90 1 000 100 100 110 110 120 120 130 130 140 140 1 100 150 150 160 160 170 170 180 180 190 200 1 200 210 210 220 220 230 230 240 240 250 260 1 300 270 270 280 280 290 290 300 310 320 330 1 400 340 340 350 350 360 370 380 390 400 410 1 500 420 430 440 450 460 470 480 490 500 510 1 600 520 530 540 550 560 570 580 590 600 610 1 700 630 640 650 660 670 680 690 700 710 720 1 800 740 750 760 770 780 790 800 810 820 830 1 900 850 860 870 880 890 900 910 920 930 940 2 000 960 970 980 990 1 000 1 010 1 020 1 030 1 040 1 050 2 100 1 070 1 080 1 090 1 100 1 110 1 120 1 130 1 140 1 150 1 160 2 200 1 180 1 190 1 200 1 210 1 220 1 230 1 240 1 250 1 260 1 270 2 300 1 280 1 290 1 300 1 310 1 320 1 330 1 340 1 350 1 360 1 370 2 400 1 380 1 390 1 400 1 410 1 420 1 430 1 440 1 450 1 460 1 470 2 500 1 480 1 490 1 500 1 510 1 520 1 530 1 540 1 550 1 560 1 570 2 600 1 580 1 590 1 600 1 610 1 620 1 630 1 640 1 650 1 660 1 670 2 700 1 680 1 690 1 700 1 710 1 720 1 730 1 740 1 750 1 760 1 770 2 800 1 780 1 790 1 800 1 810 1 820 1 830 1 840 1 850 1 860 1 870 2 900 1 880 1 890 1 900 1 910 1 920 1 930 1 940 1 950 1 960 1 970 3 000 1 980 1 990 2 000 2 010 2 020 2 030 2 040 2 050 2 060 2 070 3 100 2 080 2 090 2 100 2110 2120 2 130 2140 2 150 2 160 2 170 3 200 2 180 2 190 2 200 2 210 2 220 2 230 2 240 2 250 2 260 2 270 3 300 2 280 2 290 2 300 2 310 2 320 2 330 2 340 2 350 2 360 2 370 3 400 2 380 2 390 2 400 2 410 2 420 2 430 2 440 2 450 2 460 2 470 3 500 2 480 2 490 2 500 2 510 2 520 2 530 2 540 2 550 2 560 2 570 3 600 2 580 2 590 2 600 2 610 2 620 2 630 2 640 2 650 2 660 2 67 0 3 700 2 680 2 690 2 700 2 710 2 720 2 730 2 740 2 750 2 760 2 770 3 800 2 780 2 790 2 800 2 810 2 820 2 830 2 840 2 850 2 860 2 870 3 900 2 880 2 890 2 900 2 910 2 920 2 930 2 940 2 950 2 960 2 970 4 000 2 980 2 990 3 000 3 010 3 020 3 030 3 040 3 050 3 060 3 070 4 100 3 080 3 090 3 100 3 110 3 120 3 130 3 140 3 150 3 160 3 170 4 200 3 180 3 190 3 200 3 210 3 220 3 230 3 240 3 250 3 260 3 270 4 300 3 280 3 290 3 300 3 310 3 320 3 330 3 340 3 350 3 360 3 370 4 400 3 380 3 390 3 400 3 410 3 420 3 430 3 440 3 450 3 460 3 470
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr.
4 500 3 480 3 490 3 500 3 510 3 520 3 530 3 540 3 550 3 560 3 570 4 600 3 580 3 590 3 600 3 610 3 620 3 630 3 640 3 650 3 660 3 670 4 700 3 680 3 690 3 700 3 710 3 720 3 730 3 740 3 750 3 760 3 770 4 800 3 780 3 790 3 800 3 810 3 820 3 830 3 840 3 850 3 860 3 870 4 900 3 880 3 890 3 900 3 910 3 920 3 930 3 940 3 950 3 960 3 970
5 000 3 980 3 990 4 000 4 010 4 020 4 030 4 040 4 050 4 060 4 070 5 100 4 080 4 090 4 100 4 110 4 120 4 130 4 140 4150 4 160 4 170 5 200 4 180 4 190 4 200 4 210 4 220 4 230 4 240 4 250 4 260 4 270 5 300 4 290 4 300 4 310 4 320 4 330 4 340 4 350 4 360 4 370 4 380 5 400 4 400 4 410 4 420 4 430 4 440 4 450 4 460 4 470 4 480 4 490
5 500 4 510 4 520 4 530 4 540 4 550 4 560 4 570 4 580 4 590 4 600 5 600 4 620 4 630 4 640 4 650 4 660 4 670 4 680 4 690 4 700 4 710 5 700 4 730 4 740 4 750 4 760 4 770 4 780 4 790 4 800 4 810 4 820 5 800 4 840 4 850 4 860 4 870 4 880 4 890 4 900 4 910 4 920 4 930 5 900 4 950 4 960 4 970 4 980 4 990 5 000 5 010 5 020 5 030 5 040
6 000 5 060 5 070 5 080 5 090 5 100 5 110 5 120 5 130 5 140 5 150 6 100 5 170 5 180 5 190 5 200 5 210 5 220 5 230 5 240 5 250 5 260 6 200 5 280 5 290 5 300 5 310 5 320 5 330 5 340 5 350 5 360 5 370 6 300 5 390 5 400 5 410 5 420 5 430 5 440 5 450 5 460 5 470 5 480 6 400 5 500 5 510 5 520 5 530 5 540 5 550 5 560 5 570 5 580 5 590
6 500 5 610 5 620 5 630 5 640 5 650 5 660 5 670 5 680 5 690 5 700 6 600 5 720 5 730 5 740 5 750 5 760 5 770 5 780 5 790 5 800 5 810 6 700 5 830 5 840 5 850 5 860 5 870 5 880 5 890 5 900 5 910 5 920 6 800 5 940 5 950 5 960 5 970 5 980 5 990 6 000 6 010 6 020 6 030 6 900 6 050 6 060 6 070 6 080 6 090 6 100 6 110 6 120 6 130 6 140
7 000 6 160 6 170 6 180 6 190 6 200 6 210 6 220 6 230 6 240 6 250 7 100 6 270 6 280 6 290 6 300 6 310 6 320 6 330 6 340 6 350 6 360 7 200 6 380 6 390 6 400 6 410 6 420 6 430 6 440 6 450 6 460 6 470 7 300 6 490 6 500 6 510 6 520 6 530 6 540 6 550 6 560 6 570 6 580 7 400 6 600 6 610 6 620 6 630 6 640 6 650 6 660 6 670 6 680 6 690
7 500 6 710 6 720 6 730 6 740 6 750 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800 7 600 6 820 6 830 6 840 6 850 6 860 6 870 6 880 6 890 6 900 6 910 7 700 6 930 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980 6 990 7 000 7 010 7 020 7 800 7 040 7 050 7 060 7 070 7 080 7 090 7 100 7 110 7 120 7 130 7 900 7 150 7 160 7 170 7 180 7 190 7 200 7 210 7 220 7 230 7 240
8 000 7 260 7 270 7 280 7 290 7 300 7 310 7 320 7 330 7 340 7 350 8 100 7 370 7 380 7 390 7 400 7 410 7 420 7 430 7 440 7 450 7 460 8 200 7 480 7 490 7 500 7 510 7 520 7 530 7 540 7 550 7 560 7 570 8 300 7 590 7 600 7 610 7 620 7 630 7 640 7 650 7 660 7 670 7 680 8 400 7 700 7 710 7 720 7 730 7 740 7 750 7 760 7 770 7 780 7 790
Taxerat belopp, kr.
10 20 30 40 50 60 70
8 500 8 600 8 700 8 800 8 900
9 000 9 100 9 200 9 300 9 400
9 500 9 600 9 700 9 800 9 900
10 000 10 100 10 200 10 300 10 400
10 500 10 600 10 700 10 800 10 900
11 000 11 100 11 200 11 300 11 400
11 500 11 600 11 700 11 800 11 900
12 000 12 100 12 200 12 300 12 400
7 810 7 920 8 030 8 140 8 250
8 360 8 470 8 580 8 690 8 800
8 910 9 020 9 130" 9 240 9 350
9 460 9 570 9 680 9 790 9 900
10 010 10 120 10 230 10 340 10 450
10 560 10 670 10 780 10 890 11 000
11 110 11 220 11 330 11 440 11 550
11 660 11 770 11 880 11 990 12 100
7 820 7 930 8 040 8 150 8 260
8 370 8 480 8 590 8 700 8 810
8 920 9 030 9 140 9 250 9 360
9 470 9 580 9 690 9 800 9 910
10 020 10 130 10 240 10 350 10 460
10 570 10 680 10 790 10 900 11 010
11 120 11 230 11 340 11450 11 560
11 670 11 780 11 890 12 000 12 110
7 830 7 940 8 050 8 160 8 270
8 380 8 490 8 600 8 710 8 820
8 930 9 040 9 150 9 260 9 370
9 480 9 590 9 700 9 810 9 920
10 030 10 140 10 250 10 360 10 470
10 580 10 690 10 800 10 910 11 020
11 130 11 240 11 350 11 460 11 570
11 680 11 790 11 900 12 010 12 120
7 840 7 950 8 060 8 170 8 280
8 390 8 500 8 610 8 720 8 830
8 940 9 050 9 160 9 270 9 380
9 490 9 600 9 710 9 820 9 930
10 040 10 150 10 260 10 370 10 480
10 590 10 700 10 810 10 920 11 030
11 140 11 250 11 360 11 470 11 580
11 690 11 800 11 910 12 020 12 130
7 850 7 960 8 070 8 180 8 290
8 400 8 510 8 620 8 730 8 840
8 950 9 060 9 170 9 280 9 390
9 500 9 610 9 720 9 830 9 940
10 050 10 160 10 270 10 380 10 490
10 600 10 710 10 820 10 930 11 040
11 150 11 260 11 370 11 480 11 590
11 700 11 810 11 920 12 030 12 140
7 860 7 970 8 080 8 190 8 300
8 410 8 520 8 630 8 740 8 850
8 960 9 070 9 180 9 290 9 400
9 510 9 620 9 730 9 840 9 950
10 060 10 170 10 280 10 390 10 500
10 610 10 720 10 830 10 940 11 050
11 160 11 270 11 380 11 490 11 600
11 710 11 820 11 930 12 040 12 150
7 870 7 980 8 090 8 200 8 310
8 420 8 530 8 640 8 750 8 860
8 970 9 080 9 190 9 300 9 410
9 520 9 630 9 740 9 850 9 960
10 070 10 180 10 290 10 400 10 510
10 620 10 730 10 840 10 950 11 060
11 170 11 280 11 390 11 500 11 610
11 720 11 830 11 940 12 050 12 160
7 880 7 990 8 100 8 210 8 320
8 430 8 540 8 650 8 760 8 870
8 980 9 090 9 200 9 310 9 420
9 530 9 640 9 750 9 860 9 970
10 080 10 190 10 300 10 410 10 520
10 630 10 740 10 850 10 960 11 070
11 180 11 290 11 400 11 510 11 620
11 730 11 840 11 950 12 060 12 170
7 890 8 000 8 110 8 220 8 330
8 440 8 550 8 660 8 770 8 880
8 990 9 100 9 210 9 320 9 430
9 540 9 650 9 760 9 870 9 980
10 090 10 200 10 310 10 420 10 530
10 640 10 750 10 860 10 970 11 080
11 190 11 300 11 410 11 520 11 630
11 740 11 850 11 960 12 070 12 180
7 900 8 010 8 120 8 230 8 340
8 450 8 560 8 670 8 780 8 890
9 000 9 110 9 220 9 330 9 440
9 550 9 660 9 770 9 880 9 990
10 100 10 210 10 320 10 430 10 540
10 650 10 760 10 870 10 980 11 090
11 200 11 310 11 420 11 530 11 640
11 750 11 860 11 970 12 080 12 190
Taxerat belopp, kr.
10
30 40 50 60 70 80
12 500 12 600 12 700 12 800 12 900
13 000 13 100 13 200 13 300 13 400
13 500 13 600 13 700 13 800 13 900
14 000 14 100 14 200 14 300 14 400 14 500
12 210 12 320 12 430 12 540 12 650
12 760 12 870 12 980 13 090 13 200
13 310 13 420 13 530 13 640 13 760
13 880 14 000 14 120 14 240 14 360 14 480
12 220 12 330 12 440 12 550 12 660
12 770 12 880 12 990 13 100 13 210
13 320 13 430 13 540 13 650 13 770
13 890 14 010 14 130 14 250 14 370 14 490
12 230 12 340 12 450 12 560 12 670
12 780 12 890 13 000 13 110 13 220
13 330 13 440 13 550 13 660 13 780
13 900 14 020 14 140 14 260 14 380 14 500
12 240 12 350 12 460 12 570 12 680
12 790 12 900 13 010 13 120 13 230
13 340 13 450 13 560 13 670 13 790
13 910 14 030 14 150 14 270 14 390 14 510
12 250 12 360 12 470 12 580 12 690
12 800 12 910 13 020 13 130 13 240
13 350 13 460 13 570 13 680 13 800
13 920 14 040 14 160 14 280 14 400 14 520
12 260 12 370 12 480 12 590 12 700
12 810 12 920 13 030 13 140 13 250
13 360 13 470 13 580 13 700 13 820
13 940 14 060 14 180 14 300 14 420 ; 14 540
12 270 12 380 12 490 12 600 12 710
12 820 12 930 13 040 13 150 13 260
13 370 13 480 13 590 13 710 13 830
13 950 14 070 14 190 14 310 14 430 14 550
12 280 12 390 12 500 12 610 12 720
12 830 12 940 13 050 13 160 13 270
13 380 13 490 13 600 13 720 13 840
13 960 14 080 14 200 14 320 14 440 14 560
12 290 12 400 12 510 12 620 12 730
12 840 12 950 13 060 13 170 13 280
13 390 13 500 13 610 13 730 13 850
13 970 14 090 14 210 14 330 14 450 14 570
12 300 12 410 12 520 12 630 12 740
12 850 12 960 13 070 13 180 13 290
13 400 13 510 13 620 13 740 13 860
13 980 14 100 14 220 14 340 14 460 14 580
När det taxerade beloppet uppgår till 14 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Tabell V (forts.).
Ortsgrupp IV.
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr. 600 _ _ _ _ — _ _ _ _ _ 700 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 800 _ _ _ _ — _ _ _ _ _ 900 10 10 20 20 30 30 40 40 50 50 1 000 60 60 70 70 80 80 90 90 100 100 1 100 110 110 120 120 130 130 140 140 150 150 1 200 160 160 170 170 180 180 190 190 200 210 1 300 220 220 230 230 240 240 250 260 270 280 1 400 290 290 300 300 310 310 320 330 340 350 1 500 360 360 370 370 380 390 400 410 420 430 1 600 440 450 460 470 480 490 500 510 520 530 1 700 540 550 560 570 580 590 600 610 620 630 1 800 650 660 670 680 690 700 710 720 730 740 1 900 760 770 780 790 800 810 820 830 840 850 2 000 870 880 890 900 910 920 930 940 950 960 2 100 980 990 1 000 1 010 1 020 1 030 1 040 1 050 1 060 1 070 2 200 1 090 1 100 1 110 1 120 1 130 1 140 1 150 1 160 1 170 1 180 2 300 1 200 1 210 1 220 1 230 1 240 1 250 1 260 1 270 1 280 1 290 2 400 1 310 1 320 1 330 1 340 1 350 1 360 1 370 1 380 1 390 1 400 2 500 1 420 1 430 1 440 1 450 1 460 1 470 1 480 1 490 1 500 1 510 2 600 1 520 1 530 1 540 1 550 1 560 1 570 1 580 1 590 1 600 1 610 2 700 1 620 1 630 1 640 1 650 1 660 1 670 1 680 1 690 1 700 1 710 2 800 1 720 1 730 1 740 1 750 1 760 1 770 1 780 1 790 1 800 1 810 2 900 1 820 1 830 1 840 1 850 1 860 1 870 1 880 1 890 1 900 1 910 3 000 1 920 1 930 1 940 1 950 1 960 1 970 1 980 1 990 2 000 2 010 3 100 2 020 2 030 2 040 2 050 2 060 2 070 2 080 2 090 2 100 2 110 3 200 2 120 2 130 2 140 2 150 2 160 2 170 2 180 2 190 2 200 2 210 3 300 2 220 2 230 2 240 2 250 2 260 2 270 2 280 2 290 2 300 2 310 3 400 2 320 2 330 2 340 2 350 2 360 2 370 2 380 2 390 2 400 2 410 3 500 2 420 2 430 2 440 2 450 2 460 2 470 2 480 2 490 2 500 2 510 3 600 2 520 2 530 2 540 2 550 2 560 2 570 2 580 2 590 2 600 2 610 3 700 2 620 2 630 2 640 2 650 2 660 2 670 2 680 2 690 2 700 2 710 3 800 2 720 2 730 2 740 2 750 2 760 ' 2 770 2 780 2 790 2 800 2 810 3 900 2 820 2 830 2 840 2 850 2 860 2 870 2 880 2 890 2 900 2 910 4 000 2 920 2 930 2 940 2 950 2 960 2 970 2 980 2 990 3 000 3 010 4 100 3 020 3 030 3 040 3 050 3 060 3 070 3 080 3 090 3 100 3 110 4 200 3 120 3 130 3 140 3 150 3 160 3 170 3 180 3 190 3 200 3 210 4 300 3 220 3 230 3 240 3 250 3 260 3 270 3 280 3 290 3 300 3 310 4 400 3 320 3 330 3 340 3 350 3 360 3 370 3 380 3 390 3 400 3 410
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
kr.
4 500 3 420 3 430 3 440 3 450 3 460 3 470 3 480 3 490 3 500 3 510 4 600 3 520 3 530 3 540 3 550 3 560 3 570 3 580 3 590 3 600 3 610 4 700 3 620 3 630 3 640 3 650 3 660 3 670 3 680 3 690 3 700 3 710 4 800 3 720 3 730 3 740 3 750 3 760 3 770 3 780 3 790 3 800 3 810 4 900 3 820 3 830 3 840 3 850 3 860 3 870 3 880 3 890 3 900 3 910 5 000 3 920 3 930 3 940 3 950 3 960 3 970 3 980 3 990 4 000 4 010 5 100 4 020 4 030 4 040 4 050 4 060 4 070 4 080 4 090 4 100 4 110 5 200 4120 4 130 4 140 4 150 4 160 4 170 4 180 4 190 4 200 4 210 5 300 4 220 4 230 4 240 4 250 4 260 4 270 4 280 4 290 4 300 4 310 5 400 4 330 4 340 4 350 4 360 4 370 4 380 4 390 4 400 4 410 4 420 5 500 4 440 4 450 4 460 4 470 4 480 4 490 4 500 4 510 4 520 4 530 5 600 4 550 4 560 4 570 4 580 4 590 4 600 4 610 4 620 4 630 4 640 5 700 4 660 4 670 4 680 4 690 4 700 4 710 4 720 4 730 4 740 4 750 5 800 4 770 4 780 4 790 4 800 4 810 4 820 4 830 4 840 4 850 4 860 5 900 4 880 4 890 4 900 4 910 4 920 4 930 4 940 4 950 4 960 4 970 6 000 4 990 5 000 5 010 5 020 5 030 5 040 5 050 5 060 5 070 5 080 6 100 5 100 5 110 5 120 5 130 5 140 5 150 5 160 5 170 5 180 5 190 6 200 5 210 5 220 5 230 5 240 5 250 5 260 5 270 5 280 5 290 5 300 6 300 5 320 5 330 5 340 5 350 5 360 5 370 5 380 5 390 5 400 5 410 6 400 5 430 5 440 5 450 5 460 5 470 5 480 5 490 5 500 5 510 5 520 6 500 5 540 5 550 5 560 5 570 5 580 5 590 5 600 5 610 5 620 5 630 6 600 5 650 5 660 5 670 5 680 5 690 5 700 5 710 5 720 5 730 5 740 6 700 5 760 5 770 5 780 5 790 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 5 850 6 800 5 870 5 880 5 890 5 900 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950 5 960 6 900 5 980 5 990 6 000 6 010 6 020 6 030 6 040 6 050 6 060 6 070 7 000 6 090 6 100 6 110 6 120 6 130 6 140 6 150 6 160 6 170 6 180 7 100 6 200 6 210 6 220 6 230 6 240 6 250 6 260 6 270 6 280 6 290 7 200 6 310 6 320 6 330 6 340 6 350 6 360 6 370 6 380 6 390 6 400 7 300 6 420 6 430 6 440 6 450 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 6 510 7 400 6 530 6 540 6 550 6 560 6 570 6 580 6 590 6 600 6 610 6 620 7 500 6 640 6 650 6 660 6 670 6 680 6 690 6 700 6 710 6 720 6 730 7 600 6 750 6 760 6 770 6 780 6 790 6 800 6 810 6 820 6 830 6 840 7 700 6 860 6 870 6 880 6 890 6 900 6 910 6 920 6 930 6 940 6 950 7 800 6 970 6 980 6 990 7 000 7 010 7 020 7 030 7 040 7 050 7 060 7 900 7 080 7 090 7 100 7 110 7 120 7 130 7 140 7 150 7 160 7 170 8 000 7 190 7 200 7 210 7 220 7 230 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280 8 100 7 300 7 310 7 320 7 330 7 340 7 350 7 360 7 370 7 380 7 390 8 200 7 410 7 420 7 430 7 440 7 450 7 460 7 470 7 480 7 490 7 500 8 300 7 520 7 530 7 540 7 550 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600 7 610 8 400 7 630 7 640 7 650 7 660 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 7 720
3—377999.
Taxerat beLopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 r. 8 500 7 740 7 750 7 760 7 770 7 780 7 790 7 800 7 810 7 820 7 830 8 600 7 850 7 860 7 870 7 880 7 890 7 900 7 910 7 920 7 930 7 940 8 700 7 960 7 970 7 980 7 990 8 000 8 010 8 020 8 030 8 040 8 050 8 800 8 070 8 080 8 090 8 100 8 110 8 120 8130 8 140 8 150 8 160 8900 8 180 8 190 8 200 8 210 8 220 8 230 8 240 8 250 8 260 8 270 9 000 8 290 8 300 8 310 8 320 8 330 8 340 8 350 8 360 8 370 8 380 9 100 8 400 8 410 8 420 8 430 8 440 8 450 8 460 8 470 8 480 8 490 9 200 8 510 8 520 8 530 8 540 8 550 8 560 8 570 8 580 8 590 8 600 9 300 8 620 8 630 8 640 8 650 8 660 8 670 8 680 8 690 8 700 8 710 9 400 8 730 8 740 8 750 8 760 8 770 8 780 8 790 8 800 8 810 8 820 9 500 8 840 8 850 8 860 8 870 8 880 8 890 8 900 8 910 8 920 8 930 9 600 8 950 8 960 8 970 8 980 8 990 9 000 9 010 9 020 9 030 9 040 9 700 9 060 9 070 9 080 9 090 9 100 9 110 9 120 9 130 9 140 9 150 9 800 9 170 9 180 9 190 9 200 9 210 9 220 9 230 9 240 9 250 9 260 9 900 9 280 9 290 9 300 9 310 9 320 9 330 9 340 9 350 9 360 9 370 10 000 9 390 9 400 9 410 9 420 9 430 9 440 9 450 9 460 9 470 9 480 10 100 9 500 9 510 9 520 9 530 9 540 9 550 9 560 9 570 9 580 9 590 10 200 9 610 9 620 9 630 9 640 9 650 9 660 9 670 9 680 9 690 9 700 10 300 9 720 9 730 9 740 9 750 9 760 9 770 9 780 9 790 9 800 9 810 10 400 9 830 9 840 9 850 9 860 9 870 9 880 9 890 9 900 9 910 9 920 10 500 9 940 9 950 9 960 9 970 9 980 9 990 10 000 10 010 10 020 10 030 10 600 10 050 10 060 10 070 10 080 10 090 10 100 10 110 10 120 10 130 10 140 10 700 10 160 10 170 10 180 10 190 10 200 10 210 10 220 10 230 10 240 10 250 10 800 10 270 10 280 10 290 10 300 10 310 10 320 10 330 10 340 10 350 10 360 10 900 10 380 10 390 10 400 10 410 10 420 10 430 10 440 10 450 10 460 10 470 11 000 10 490 10 500 10 510 10 520 10 530 10 540 10 550 10 560 10 570 10 580 11 100 10 600 10 610 10 620 10 630 10 640 10 650 10 660 10 670 10 680 10 690 11 200 10 710 10 720 10 730 10 740 10 750 10 760 10 770 10 780 10 790 10 800 11 300 10 820 10 830 10 840 10 850 10 860 10 870 10 880 10 890 10 900 10 910 11 400 10 930 10 940 10 950 10 960 10 970 10 980 10 990 11 000 11 010 11 020 11 500 11 040 11 050 11 060 11 070 11 080 11 090 11 100 11 110 11 120 11 130 11 600 11 150 11 160 11 170 11 180 11 190 11 200 11 210 11 220 11 230 11 240 11 700 11 260 11 270 11 280 11 290 11 300 11 310 11 320 11 330 11 340 11 350 11 800 11 370 11 380 11 390 11 400 11 410 11 420 11 430 11 440 11 450 11 460 11 900 11 480 11 490 11 500 11 510 11 520 11 530 11 540 11 550 11 560 11 570 12 000 11 590 11 600 11 610 11 620 11 630 11 640 11 650 11 660 11 670 11 680 12 100 11 700 11 710 11 720 11 730 11 740 11 750 11 760 11 770 11 780 11 790 12 200 11 810 11 820 11 830 11 840 11 850 11 860 11 870 11 880 11 890 11 900 12 300 11 920 11 930 11 940 11 950 11 960 11 970 11 980 11 990 12 000 12 010 12 400 12 030 12 040 12 050 12 060 12 070 12 080 12 090 12 100 12 110 12 120
Taxerat belopp, kr.
10 20 30 40 50 60 70
90
12 500 12 600 12 700 12 800 12 900
13 000 13 100 13 200 13 300 13 400
13 500 13 600 13 700 13 800 13 900
14 000 14 100 14 200 14 300 14 400
14 500 14 600 14 700 14 800
12 140 12 250 12 360 12 470 12 580
12 690 12 800 12 910 13 020 13 130
13 240 13 350 13 460 13 580 13 700
13 820 13 940 14 060 14 180 14 300
14 420 14 540 14 660 14 780
12 150 12 260 12 370 12 480 12 590
12 700 12 810 12 920 13 030 13 140
13 250 13 360 13 470 13 590 13 710
13 830 13 950 14 070 14 190 14 310
14 430 14 550 14 670 14 790
12 160 12 270 12 380 12 490 12 600
12 710 12 820 12 930 13 040 13 150
13 260 13 370 13 480 13 600 13 720
13 840 13 960 14 080 14 200 14 320
14 440 14 560 14 680 14 800
12 170 12 280 12 390 12 500 12 610
12 720 12 830 12 940 13 050 13 160
13 270 13 380 13 490 13 610 13 730
13 850 13 970 14 090 14 210 14 330
14 450 14 570 14 690 14 810
12 180 12 290 12 400 12 510 12 620
12 730 12 840 12 950 13 060 13 170
13 280 13 390 13 500 13 620 13 740
13 860 13 980 14 100 14 220 14 340
14 460 14 580 14 700 14 820
12 190 12 300 12 410 12 520 12 630
12 740 12 850 12 960 13 070 13 180
13 290 13 400 13 520 13 640 13 760
13 880 14 000 14 120 14 240 14 360
14 480 14 600 14 720 14 840
12 200 12 310 12 420 12 530 12 640
12 750 12 860 12 970 13 080 13 190
13 300 13 410 13 530 13 650 13 770
13 890 14 010 14 130 14 250 14 370
14 490 14 610 14 730 14 850
12 210 12 320 12 430 12 540 12 650
12 760 12 870 12 980 13 090 13 200
13 310 13 420 13 540 13 660 13 780
13 900 14 020 14 140 14 260 14 380
14 500 14 620 14 740 14 860
12 220 12 330 12 440 12 550 12 660
12 770 12 880 12 990 13 100 13 210
13 320 13 430 13 550 13 670 13 790
13 910 14 030 14 150 14 270 14 390
14 510 14 630 14 750 14 870
12 230 12 340 12 450 12 560 12 670
12 780 12 890 13 000 13 110 13 220
13 330 13 440 13 560 13 680 13 800
13 920 14 040 14 160 14 280 14 400
14 520 14 640 14 760 14 880
När det taxerade beloppet uppgår till 14 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.
Taxerat be10pp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr. 600 _ — _ _ _ _ _ — — _ 700 — — — — _ _ _ _ _ _ 800 _ —— — _ _ _ _ _ — — 900 _ _ _ _ _ _ _ _ 10 10 1 000 20 20 30 30 40 40 50 50 60 60 1 100 70 70 80 80 90 90 100 100 110 110 1 200 120 120 130 130 140 140 150 150 160 160 1 300 170 170 180 180 190 190 200 200 210 220 1 400 230 230 240 240 250 250 260 270 280 290 1 500 300 300 310 310 320 320 330 340 350 360 1 600 370 370 380 390 400 410 420 430 440 450 1 700 460 470 480 490 500 510 520 530 540 550 1 800 560 570 580 590 600 610 620 630 640 650 1 900 670 680 690 700 710 720 730 740 750 760 2 000 780 790 800 810 820 830 840 850 860 870 2 100 890 900 910 920 930 940 950 960 970 980 2 200 1 000 1 010 1 020 1 030 1 040 1 050 1 060 1 070 1 080 1 090 2 300 1 110 1 120 1 130 1 140 1 150 1 160 1 170 1 180 1 190 1 200 2 400 1 220 1 230 1 240 1 250 1 260 1 270 1 280 1 290 1 300 1 310 2 500 1 330 1 340 1 350 1 360 1 370 1 380 1 390 1 400 1 410 1 420 2 600 1 440 1 450 1 460 1 470 1 480 1 490 1 500 1 510 1 520 1 530 2 700 1 550 1 560 1 570 1 580 1 590 1 600 1 610 1 620 1 630 1 640 2 800 1 660 1 670 1 680 1 690 1 700 1 710 1 720 1 730 1 740 1 750 2 900 1 760 1 770 1 780 1 790 1 800 1 810 1 820 1 830 1 840 1 850 3 000 1 860 1 870 1 880 1 890 1 900 1 910 1 920 1 930 1 940 1 950 3 100 1 960 1 970 1 980 1 990 2 000 2 010 2 020 2 030 2 040 2 050 3 200 2 060 2 070 2 080 2 090 2 100 2 110 2 120 2 130 2 140 2 150 3 300 2 160 2 170 2 180 2 190 2 200 2 210 2 220 2 230 2 240 2 250 3 400 2 260 2 270 2 280 2 290 2 300 2 310 2 320 2 330 2 340 2 350 3 500 2 360 2 370 2 380 2 390 2 400 2 410 2 420 2 430 2 440 2 450 3 600 2 460 2 470 2 480 2 490 2 500 2 510 2 520 2 530 2 540 2 550 3 700 2 560 2 570 2 580 2 590 2 600 2 610 2 620 2 630 2 640 2 650 3 800 2 660 2 670 2 680 2 690 2 700 2 710 2 720 2 730 2 740 2 750 3 900 2 760 2 770 2 780 2 790 2 800 2 810 2 820 2 830 2 840 2 850 4 000 2 860 2 870 2 880 2 890 2 900 2 910 2 920 2 930 2 940 2 950 4 100 2 960 2 970 2 980 2 990 3 000 3 010 3 020 3 030 3 040 3 050 4 200 3 060 3 070 3 080 3 090 3 100 3 110 3 120 3 130 3 140 3 150 4 300 3 160 3 170 3 180 3 190 3 200 3 210 3 220 3 230 3 240 3 250 4 400 3 260 3 270 3 280 3 290 3 300 3 310 3 320 3 330 3 340 3 350
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr.
4 500 3 360 3 370 3 380 3 390 3 400 3 410 3 420 3 430 3 440 3 450 4 600 3 460 3 470 3 480 3 490 3 500 3 510 3 520 3 530 3 540 3 550 4 700 3 560 3 570 3 580 3 590 3 600 3 610 3 620 3 630 3 640 3 650 4 800 3 660 3 670 3 680 3 690 3 700 3 710 3 720 3 730 3 740 3 750 4 900 3 760 3 770 3 780 3 790 3 800 3 810 3 820 3 830 3 840 3 850
5 000 3 860 3 870 3 880 3 890 3 900 3 910 3 920 3 930 3 940 3 950 5 100 3 960 3 970 3 980 3 990 4 000 4 010 4 020 4 030 4 040 4 050 5 200 4 060 4 070 4 080 4 090 4 100 4 110 4 120 4 130 4 140 4 150 5 300 4160 4 170 4 180 4 190 4 200 4 210 4 220 4 230 4 240 4 250 5 400 4 260 4 270 4 280 4 290 4 300 4 310 4 320 4 330 4 340 4 350
5 500 4 370 4 380 4 390 4 400 4 410 4 420 4 430 4 440 4 450 4 460 5 600 4 480 4 490 4 500 4 510 4 520 4 530 4 540 4 550 4 560 4 570 5 700 4 590 4 600 4 610 4 620 4 630 4 640 4 650 4 660 4 670 4 680 5 800 4 700 4 710 4 720 4 730 4 740 "4 750 4 760 4 770 4 780 4 790 5 900 4 810 4 820 4 830 4 840 4 850 4 860 4 870 4 880 4 890 4 900
6 000 4 920 4 930 4 940 4 950 4 960 4 970 4 980 4 990 5 000 5 010 6 100 5 030 5 040 5 050 5 060 5 070 5 080 5 090 5 100 5 110 5 120 6 200 5 140 5 150 5 160 5 170 5 180 5 190 5 200 5 210 5 220 5 230 6 300 5 250 5 260 5 270 5 280 5 290 5 300 5 310 5 320 5 330 5 340 6 400 5 360 5 370 5 380 5 390 5 400 5 410 5 420 5 430 5 440 5 450
6 500 5 470 5 480 5 490 5 500 5 510 5 520 5 530 5 540 5 550 5 560 6 600 5 580 5 590 5 600 5 610 5 620 5 630 5 640 5 650 5 660 5 670 6 700 5 690 5 700 5 710 5 720 5 730 5 740 5 750 5 760 5 770 5 780 6 800 5 800 5 810 5 820 5 830 5 840 5 850 5 860 5 870 5 880 5 890 6 900 5 910 5 920 5 930 5 940 5 950 5 960 5 970 5 980 5 990 6 000
7 000 6 020 6 030 6 040 6 050 6 060 6 070 6 080 6 090 6 100 6 110 7 100 6 130 6 140 6 150 6 160 6 170 6 180 6 190 6 200 6 210 6 220 7 200 6 240 6 250 6 260 6 270 6 280 6 290 6 300 6 310 6 320 6 330 7 300 6 350 6 360 6 370 6 380 6 390 6 400 6 410 6 420 6 430 6 440 7 400 6 460 6 470 6 480 6 490 6 500 6 510 6 520 6 530 6 540 6 550
7 500 6 570 6 580 6 590 6 600 6 610 6 620 6 630 6 640 6 650 6 660 7 600 6 680 6 690 6 700 6 710 6 720 6 730 6 740 6 750 6 760 6 770 7 700 6 790 6 800 6 810 6 820 6 830 6 840 6 850 6 860 6 870 6 880 7 800 6 900 6 910 6 920 6 930 6 940 6 950 6 960 6 970 6 980 6 990 7 900 7 010 7 020 7 030 7 040 7 050 7 060 7 070 7 080 7 090 7 100
8 000 7 120 7 130 7 140 7 150 7 160 7 170 7 180 7 190 7 200 7 210 8 100 7 230 7 240 7 250 7 260 7 270 7 280 7 290 7 300 7 310 7 320 8 200 7 340 7 350 7 360 7 370 7 380 7 390 7 400 7 410 7 420 7 430 8 300 7 450 7 460 7 470 7 480 7 490 7 500 7 510 7 520 7 530 7 540 8 400 7 560 7 570 7 580 7 590 7 600 7 610 7 620 7 630 7 640 7 650
Taxerat belopp, 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 kr. 8 500 7 670 7 680 7 690 7 700 7 710 7 720 7 730 7 740 7 750 7 760 8 600 7 780 7 790 7 800 7 810 7 820 7 830 7 840 7 850 7 860 7 870 8 700 7 890 7 900 7 910 7 920 7 930 7 940 7 950 7 960 7 970 7 980 8 800 8 000 8 010 8 020 8 030 8 040 8 050 8 060 8 070 8 080 8 090 8 900 8 110 8 120 8 130 8 140 8 150 8 160 8 170 8 180 8 190 8 200 9 000 8 220 8 230 8 240 8 250 8 260 8 270 8 280 8 290 8 300 8 310 9 100 8 330 8 340 8 350 8 360 8 370 8 380 8 390 8 400 8 410 8 420 9 200 8 440 8 450 8 460 8 470 8 480 8 490 8 500 8 510 8 520 8 530 9 300 8 550 8 560 8 570 8 580 8 590 8 600 8 610 8 620 8 630 8 640 9 400 8 660 8 670 8 680 8 690 8 700 8 710 8 720 8 730 8 740 8 750 9 500 8 770 8 780 8 790 8 800 8 810 8 820 8 830 8 840 8 850 8 860 9 600 8 880 8 890 8 900 8 910 8 920 8 930 8 940 8 950 8 960 8 970 9 700 8 990 9 000 9 010 9 020 9 030 9 040 9 050 9 060 9 070 9 080 9 800 9 100 9 110 9 120 9 130 9 140 9 150 9 160 9170 9 180 9190 9 900 9 210 9 220 9 230 9 240 9 250 9 260 9 270 9 280 9 290 9 300 10 000 9 320 9 330 9 340 9 350 9 360 9 370 9 380 9 390 9 400 9 410 10 100 9 430 9 440 9 450 9 460 9 470 9 480 9 490 9 500 9 510 9 520 10 200 9 540 9 550 9 560 9 570 9 580 9 590 9 600 9 610 9 620 9 630 10 300 9 650 9 660 9 670 9 680 9 690 9 700 9 710 9 720 9 730 9 740 10 400 9 760 9 770 9 780 9 790 9 800 9 810 9 820 9 830 9 840 9 850 10 500 9 870 9 880 9 890 9 900 9 910 9 920 9 930 9 940 9 950 9 960 10 600 9 980 9 990 10 000 10 010 10 020 10 030 10 040 10 050 10 060 10 070 10 700 10 090 10 100 10 110 10 120 10 130 10 140 10 150 10 160 10 170 10 180 10 800 10 200 10 210 10 220 10 230 10 240 10 250 10 260 10 270 10 280 10 290 10 900 10 310 10 320 10 330 10 340 10 350 10 360 10 370 10 380 10 390 10 400 11 000 10 420 10 430 10 440 10 450 10 460 10 470 10 480 10 490 10 500 10 510 11 100 10 530 10 540 10 550 10 560 10 570 10 580 10 590 10 600 10 610 10 620 11 200 10 640 10 650 10 660 10 670 10 680 10 690 10 700 10 710 10 720 10 730 11 300 10 750 10 760 10 770 10 780 10 790 10 800 10 810 10 820 10 830 10 840 11 400 10 860 10 870 10 880 10 890 10 900 10 910 10 920 10 930 10 940 10 950 11 500 10 970 10 980 10 990 11 000 11 010 11 020 11 030 11 040 11 050 11 060 11 600 11 080 11 090 11 100 11 110 11 120 11 130 11 140 11 150 11 160 11 170 11 700 11 190 11 200 11 210 11 220 11 230 11 240 11 250 11 260 11 270 11 280 11 800 11 300 11 310 11 320 11 330 11 340 11 350 11 360 11 370 11 380 11 390 11 900 11 410 11 420 11 430 11 440 11 450 11 460 11 470 11 480 11 490 11 500 12 000 11 520 11 530 11 540 11 550 11 560 11 570 11 580 11 590 11 600 11 610 12 100 11 630 11 640 11 650 11 660 11 670 *11 680 11 690 11 700 11 710 11 720 12 200 11 740 11 750 11 760 11 770 11 780 11 790 11 800 11 810 11 820 11 830 12 300 11 850 11 860 11 870 11 880 11 890 11 900 11 910 11 920 11 930 11 940 12 400 11 960 11 970 11 980 11 990 12 000 12 010 12 020 12 030 12 040 12 050
Taxerat belopp, 0 kr.
10 20 30 40 50 60 70 80 90
12 500 12 070 12 600 12 180 12 700 12 290 12 800 12 400 12 900 12 510
13 000 12 620 13 100 12 730 13 200 12 840 13 300 12 950 13 400 13 060
13 500 13 170 13 600 13 280 13 700 13 400 13 800 13 520 13 900 13 640
14 000 13 760 14 100 13 880 14 200 14 000 14 300 14 120 14 400 14 240
14 500 14 360 14 600 14 480 14 700 14 600 14 800 14 720 14 900 14 840
15 000 14 960 15 100 15 080
12 080 12 190 12 300 12 410 12 520
12 630 12 740 12 850 12 960 13 070
13 180 13 290 13 410 13 530 13 650
13 770 13 890 14 010 14 130 14 250
14 370 14 490 14 610 14 730 14 850
14 970 15 090
12 090 12 200 12 310 12 420 12 530
12 640 12 750 12 860 12 970 13 080
13 190 13 300 13 420 13 540 13 660
13 780 13 900 14 020 14 140 14 260
14 380 14 500 14 620 14 740 14 860
14 980 15 100
12 100 12 210 12 320 12 430 12 540
12 650 12 760 12 870 12 980 13 090
13 200 13 310 13 430 13 550 13 670
13 790 13 910 14 030 14 150 14 270
14 390 14 510 14 630 14 750 14 870
14 990 15 110
12 110 12 220 12 330 12 440 12 550
12 660 12 770 12 880 12 990 13 100
13 210 13 320 13 440 13 560 13 680
13 800 13 920 14 040 14 160 14 280
14 400 14 520 14 640 14 760 14 880
15 000 15 120
12 120 12 230 12 340 12 450 12 560
12 670 12 780 12 890 13 000 13 110
13 220 13 340 13 460 13 580 13 700
13 820 13 940 14 060 14 180 14 300
14 420 14 540 14 660 14 780 14 900
15 020 15 140
12 130 12 240 12 350 12 460 12 570
12 680 12 790 12 900 13 010 13 120
13 230 13 350 13 470 13 590 13 710
13 830 13 950 14 070 14 190 14 310
14 430 14 550 14 670 14 790 14 910
15 030 15 150
12 140 12 250 12 360 12 470 12 580
12 690 12 800 12 910 13 020 13 130
13 240 13 360 13 480 13 600 13 720
13 840 13 960 14 080 14 200 14 320
14 440 14 560 14 680 14 800 14 920
15 040 15 160
12 150 12 260 12 370 12 480 12 590
12 700 12 810 12 920 13 030 13 140
13 250 13 370 13 490 13 610 13 730
13 850 13 970 14 090 14 210 14 330
14 450 14 570 14 690 14 810 14 930
15 050 15 170
12 160 12 270 12 380 12 490 12 600
12 710 12 820 12 930 13 040 13 150
13 260 13 380 13 500 13 620 13 740
13 860 13 980 14 100 14 220 14 340
14 460 14 580 14 700 14 820 14 940
15 060 15 180
När det taxerade beloppet uppgår till 15200 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
Förslag till
förordning om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas som följer:
1 %.
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit 20000 kronor. I den skattepliktiga förmö- genheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk ju- ridisk person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 ä 1 mom. nyssnämn- da förordning omförmäld familjestiftelse.
2 &.
Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom i 1 & förmäles.
Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt bolag be- rörda skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det taxerade beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga för— mögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant taxerat be- lopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över- skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över- stiger 20 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
40 000 men icke 80 000 kr.: 20 kr. för 40 000 kr. och 2 o/m, av återstoden;
80000 » » 150000 »: 100 » » 80000 » » 30/00 » » , 150000 » » 300000 »: 310 » » 150000 » » 40/0, » » ; 300000 » » 1000000 »: 910 » » 300000 . » 50/00 » » ; 1000000 kr. :4410 » » 1000000 » » (sO/.,, » » . 4 5.
För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 & med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmö- genhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna ge- mensamt under hänsyntagan-de vid tillämpning av 2 & tredje stycket till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp. Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 % förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämp- ning.
5 g.
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till led- ning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru upp- giftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögen- het eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock efter- taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig in- komst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.
6 &. Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
7 5.
Har på grund av bestämmelserna i 23 5 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldig- het till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet.
Där oskift dödsbo jämlikt 24 % förordningen om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild skatt å förmögenhet.
9 %.
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom för- mäles i 29 eller 30 & förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt denna förordning.
I fall, varom i 29 och 30 åå förordningen om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å för- mögenhet skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande be- stämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att upp- gå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskom- melsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fast- ställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 5 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögen- hetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet.
10 &.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.
11 &.
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.
Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938; dock skall förordningen fortfarande äga tillämpning beträffande efter- taxering till kommunal progressivskatt.
Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 375) om utjämningsskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om utjäm- ningsskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938; dock skall för- ordningen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering till utjäm- ningsskatt.
F ö r sl a g till förordning om ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar.
Härigenom förordnas, att 1 6 förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar skall er— hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 &. Svenskt aktiebolag _ _ _ tillskjntet belopp. Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå med tolv kronor för varje fullt hundratal kronor därav.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1938; dock att densamma icke skall äga tillämpning i avseende å likvidation eller nedsättning av aktie- kapital, vilken anmälts för registrering före den 1 december 1937.
F ö r sl a g till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 114 & taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall upphöra att gälla samt att 1 %, 2 % 1 mom., 12 ä 1 mom., 26 ä 1 mom., 28 5, 29 ä 1 mom., 31 och 34 åå, 36 % 2 mom., 37 ä 1 mom., 76 5, 77 ä 2 mom., 78 och 80 55, 84 ä 2 mom., 86 5, 90 ä 2 och 3 mom., 91 % 2 mom., 92 ä 1 mom., 95, 98, 99, 105 och 118 åå, 119 5 2 mom., 123 5 2 mom., 124 5 2 mom., 124a ä 1 mom., 130 och 136 åå, 143 g 1 mom. och 145 5 4 mom. nämnda rförordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne- dan angives:
1 &.
Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordnin- garna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och om särskild skatt å förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda be- skattningsnämnder i den ordning här nedan angives.
2 %. 1 mom. I denna _ _ _ äger rum; taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomst- skatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å för- mögenhet; samt
virkestarrering: taxering — _ _ årlig taxering. 12 ä. 1 mom. Till medlemmar _ — _ taxeringens verkställande.
Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastig- hetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen mantalsskriven, och av landsting mä till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kom- mun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som
1 Senaste lydelsen av 29 % 1 mom. se SFS 1930: 192, av 92 5 1 mom. och 119 5 2 mom. se SFS 1931: 80, av 84 5 2 mom., 90 5 3 mom. och 123 5 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a 5 1 mom. och 145 5 4 mom. se SFS 1934: 295, av 12 5 1 mom., 26 ä 1 mom., 31 och 34 55, 375 1 mom., 78 och 80 55, 90 5 2 mom. och 143 5 1 mom. se SFS 1935: 255 samt av 1, 86 och 95 55 se SFS 1936: 410.
tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunal- skatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär- skild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma.
Vid kommuns _ _ _ inom densamma. 26 ä. 1 mom. Nedannämnda skattskyldiga _ _ — (självdeklaration), näm- ligen: 1) verk eller _ — _ för förmögenhet;
2) fysisk person, därest han antingen
a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt ä förmögenhet;
b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldig- het därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt för- mögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i så- dant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade .in- komst i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bo- satt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och, i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller
c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 20 000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om särSkild skatt å förmögenhet.
Vid bedömandet — _ — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.
Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b ) är stadgat skall i fråga om svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskick- ning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utom- lands, så ock i fråga om sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som om de varit bosatta här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock så- dan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämp- ningen av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.
Avlider skattskyldig _ — _ den avlidne.
Självdeklaratiou är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdekla— ration.
Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kom- mun, där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skatt- skyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklara- tionsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom _ -— _ särskild kommun.
29 5.
1 mom. Allmän självdeklaration _ _ _ och skulder.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 5 g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäk- ringsrörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de av— seenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 % kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt _ _ — öretal bortfalla. 31 å. Vid SjåIVdeklaration — — _ föreningens bokföring.
Vid självdeklaration för nu nämnd skattskyldig skola vidare fogas upp- ställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa upp- gifter.
För verk _ _ — år disponerats.
34 &.
Vanligt handelsbolag _ _ _ det distriktet.
Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast före- gående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattnings- året, om sådan räkning ingått i bokföringen, ävensom _ med motsvarande tillämpning av stadgandena i 31 å andra stycket _ uppställningar och rä- kenskapsutdrag. varom där förmäles.
2 mom. I 31 & tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som den skattskyldige avgiver. Möter hinder _ _ — ske kan.
37 ä. 1 mom. Självdeklaration, som — _ — landsfiskalsdistrikt, där taxeringen
skall äga rum. Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 & tredje och fjärde styckena. Kunna handlingarna _ _ _ äga rum. Uppgifter enligt _ _ _ uppgifter avser. 76 %.
Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccisläng- den och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående är, såvitt taxeringsdistriktet angår.
Inom samma _ _ — mellankommunala prövningsnämnden.
77 5.
2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även- som av sådana i 26 5 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt & 3 mom. 2 mantalsskrivnings- förordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som _ _ — särskilt taxeringsdistrikt. 78 %. Taxeringsnämndens ordförande _ — _ vederbörande taxeringsnämnds- ordförande;
9) att när fråga uppkommer att beträffande barn, vilkas föräldrar icke va- rit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med var- andra, levt åtskilda, tillerkänna en av föräldrarna helt familjeavdrag för barnet, i fall, då den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet, lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande meddelande om förhål- landet;
I: ) att även i andra fall än under e), f) och 9) här ovan sägs, därest under taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava bety- delse för taxering ä annan ort, lämna vederbörande taxeringsnämndsordfö- rande underrättelse därom;
i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet underrättelse;
j) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;
k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder; samt 1) att, därest under taxeringsarbetet fråga uppkommer att åsätta skatt- skyldig taxering med avvikelse från avlämnad självdeklaration, där så kan ske bereda honom tillfälle att yttra sig i frågan, dock vare detta ej nödigt i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är för utrednings vinnande behövligt.
80 &. Kronoombudet har _ _ _ åliggande särskilt a) att, oavsett _ _ _ av denne; b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder behörigen iakttaget; samt
c) att, i _ _ _ taxeringsnämndens sammanträden. Med avseende _ _ _ taxeringsnämndens sammanträden. 84 5.
2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 & stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.
Så snart _ _ _ sist omförmälda taxeringsnämnd.
86 5.
För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två läng- der över taxeringen av fastigheter ( fastighetslängder), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 % 1, 3 eller 5 mom. kommunalskatte- lagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 5 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig in- komst- och förmögenhetsskatt ( inkomstlängd ), en längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet ( förmögenhetslängd ) ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis ( skogsaccislängd ). Hos den gemensamma taxe- ringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhets- längd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som omförmälas i 77 ä 2 mom.
De beslutade _ _ _ skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt dels i avseende _ _ _ beskattningsbar inkomst;
dels i avseende a statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skatt- skyldig, samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej fram- går av längdens uppställning, av den punkt i 18 % 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och- förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;
dels ock, till ledning _ _ _ här ovan.
I förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet be— skattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter — — — och ledamöter.
90 ä.
2 mom. Har självdeklaration _ _ _ eller upplysning. I enahanda _ _ _ därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen om sär- skild skatt å förmögenhet, skall underrättelse varom nu sagts lämnas jäm- väl skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.
3 mom. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 ä 2 mom. a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxe- ringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med all- männa posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.
91 g.
2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederböran- de kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.
92 5.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte- lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings- distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mel- lankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hän- föra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala pröv-
ningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlin- gar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 ä 1 mom. kommunalskatte- lagen eller 19 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överläm- nas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämnder- nas protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
95 &.
Prövningsnämnd beslutar _ _ — i övrigt.
Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 %, dels, så- vitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse från skattskyldighet, varom förmälesi 15 ä 2 mom. och 55 å kommunal- skattelagen samt i 23 5 förordningen om statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt och 7 5 förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva besvär, som avses i 16 å andra stycket lagen om folkpensionering. Vad
eljest _ _ _ särskild prövningsnämnd. Om rätt __ — och 129 g. 98 &. Alla beSlut _ _ _ bör ske.
Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller bli- vit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd ( ändringslängd ), som upplägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.
Nämndens protokoll _ _ _ särskild prövningsnämnd.
99 &.
Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av- skrift, skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar.
105 %.
Alla beslut _ _ _ bör ske. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd ( ändringslängd ). En sådan längd föres för varje län, och skall i den- samma uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmö- genhet. Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning av besvär enligt 123 %.
Justering av _ _ _ deras riktighet. 118 %. Över beslut _ _ _ och landsting;
b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet: av skattskyldig, såvitt honom rörer; av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och lands- ting, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt; c ) i fråga om taxering för avverkat virke: av skattskyldig _ _ — vederbörande överjägmästare.
119 &.
2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, Som enligt kommunalskatte- lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 %. försåvitt de avse den skattskyl- diges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxe- rats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär- skild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där sagda kommuner äro belägna.
Besvär, varom — _ —- nästföljande söckendag.
123 g.
2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till Statlig in- komst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skatte- pliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,
den som _ _ _ taxeringen skett,
den som _ _ _ en ort, den som — _ — är skattskyldig,
den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 % förordningen om dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,
den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär- skild skatt å förmögenhet å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,
den som taxerats för — _ _ hos kammarrätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behö- rig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 g 1 mom. andra punkten föranleder förlust av ta- lan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingå- ende bottenskatten beräknas enligt 18 ä 2 mom. a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt an— går denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.
124 g.
2 mom. Anföras besvär — _ — omförmälda nämnd. Före överlämnan- det skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, för- mögenhetslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxe- ringen angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingar- na, därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 % tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågava- rande handlingar. Sedan besvärsakten _ _ — ärendet. Anföras besvär — _ _, till kammarrätten. 124a ä.
1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 å kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmö- genhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär- skild skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvär- de, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 ä 1 eller 4 mom. eller 129 & av prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör be- räknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring itaxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myn-
dighet, som meddelat beslutet. Är sagda _ _ _ i övrigt. Rätt att _ _ _ motsvarande tillämpning. 130 &.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet, som därav må för- anledas.
136 %.
Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsvaket må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.
143 g.
1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 & avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte, om det oriktiga medde- landet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och för- mögenhetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom un- dandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögen- hetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undan- dragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vart-
dera fallet dock minst femtio kronor. Därest det — _ _ femtio kronor. Har någon _ _ _ femtio kronor. 145 %. 4 mom. Efter prövning _ _ — fastighetstaxeringsnämndernas beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordfö- randena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning såvitt an- går årlig taxering åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 ä 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanord- nas till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräk- nats enligt taxeringsnämndernas beslut.
Vid fördelningen _ _ _ av länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939; dock att i fråga om mål och ärenden, som avse taxering verkställd före år 1939, äldre bestäm- melser fortfarande skola gälla.
Förslag till lag angående ändring av 67 5 lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, att 67 5 lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:
67 %.
Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkom- ster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal- skattelagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
Förslag till lag angående ändring av 62 5 lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.
Härigenom förordnas, att 62 5 lagen den 6 juni 1930 om kommunalsty- relse istad skall erhålla följande ändrade lydelse:
62 &.
Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skat- tekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
Förslag till lag angående ändring av 54 5 lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.
Härigenom förordnas, att 54 & lagen den 15 juni 1935 om kommunal- styrelse i Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse: 54 %.
Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskatte- lagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen skatt- skyldiga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
Förslag till lag angående ändring av 17 5 lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 17 5 lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
17 å.
Till myndighet _ _ _ uppgiftens datum.
Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds ändringslängd beträffande taxering till särskild skatt å förmögenhet må ej utan den skattskyldiges sam-. tycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter längdens datum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
Förslag till förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863 (nr 20 s. 1) angående mantalspenningarnas utgörande.
Härigenom förordnas, att förordningen den 24 april 1863 angående man- talspenningarnas utgörande skall upphöra att gälla med utgången av år 1938.
Förslag till förordning om ändring av vissa delar iförordm'ngen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivuing.
Härigenom förordnas, att ä 7 mom. 3, & 8 mom. 1 och 5 15 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ned-an angives:
% 7.
Mom. 3. Genom vederbörande kommunalombud bör vid mantalsskrivnin- gen avlämnas av fattigvårdsstyrelsen uppgjord förteckning å dem, som inom distriktet åtnjuta fattigunderstöd.
& 8.
Mom. 1. I enlighet _ _ _ arbetsgivare utövas.
I längden angivas även de värnpliktiga; varjämte iakttages, att den, som saknar stadigt hemvist, efteråt i längden särskilt upptages, på sätt formu- läret till mantalslängd utvisar.
5 15. Uraktlåter uppgiftspliktig _ -— _ varje förrättning.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1938.
"i Senaste lydelse av & 7 mom. 3 se SFS 1909: 121, av 5 8 mom. 1 se SFS 1937:29 och av 5 15 se— SFS 1918: 381.
MOTIV.
KAPITEL 1.
Statsbeskattningen av inkomst och förmögenhet enligt gällande grunder.
Som inledning till kommitténs betänkande må lämnas en kort översikt av skatteförfattningarnas innehåll i de delar, som beröras av utredningen. I fråga om tillkomsten av nu gällande bestämmelser rörande statsbeskattningen av inkomst och förmögenhet får kommittén däremot, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen nr 232 till 1936 års riksdag.
Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår enligt förordning den 28 september 1928. Från den skattskyldiges sammanlagda inkomster av olika förvärvskällor göras vissa s. k. allmänna avdrag, såsom för under- skott å förvärvskälla, allmänna skatter med undantag av kronoutskylder, periodiskt understöd m. m. Bland dessa allmänna avdrag ingår ett avdrag för gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under beskattnings- året haft inkomst av rörelse eller eget arbete, i det att hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, äger åtnjuta ett avdrag med 200 kronor. Vad som återstår sedan de allmänna avdragen verkställts benämnes taxerad inkomst. Förmögenhetsbeskattningen är så anordnad, att till den taxerade inkomsten lägges ett belopp, motsvarande 1/60 av den skattskyldiges netto- förmögenhet. Summan av den taxerade inkomsten och förmögenhetsdelen utgör det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är att iakttaga, att skattskyldig, som har hemma- varande barn, vilket vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade beskattningsbara be- lopp icke uppgår till minst 10 kronor, taxeras jämväl för barnets förmö- genhet.
Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattnings- året, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till särskild orts- gruppering. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas nämligen samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna.
Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i sänder. Grundav- draget utgör i ortsgrupp I 680 kronor, i ortsgrupp II 760 kronor, i ortsgrupp III 840 kronor, i ortsgrupp IV 920 kronor och i ortsgrupp V 1000 kronor för helt år räknat. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket ej haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget utgör, med lika— belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupp I 320 kronor, i ortsgrupp II 320 kronor, i ortsgrupp III 360 kronor, i ortsgrupp IV 360 kronor och i ortsgrupp V 400 kronor. Skatt- skyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru. För barn, vars föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller ehuru gifta med varandra levt åtskilda, skall, därest enligt nu nämnda bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för har- net, avdraget tillkomma fadern, om denne haft barnet i sin vård under hela eller större delen av beskattningsåret, men eljest modern.
De ovan omförmälda ortsavdragen komma genom tillämpning av en sär— skild bestämmelse, den s. k. bankningsregeln, att ökas med högst 50 procent av avdragsbeloppen. Förutom med ortsavdrag skall nämligen det taxerade beloppet minskas, om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter orts- avdragets dubbla summa, med ett belopp, motsvarande hälften av ortsavdra- get, och, om det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla sum- ma, med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget. Slutligen må, om den skattskyldiges skatteförmåga finnes vara väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, det taxerade beloppet efter veder- börande beskattningsnämnds beprövande minskas med ytterligare ett belopp av högst 1000 kronor. Vad som härefter återstår utgör beskattningsbart belopp.
För annan skattskyldig än fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke uppgår till 600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt. I övrigt inträder skatteplikt för skattskyldig, som nu sagts, då det beräknade beskattningsbara beloppet uppgår till minst 10 kronor, och för annan skattskyldig, då det beräknade taxerade beloppet uppgår till minst 100 kronor.
Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet och mannen därjämte för boets gemen- samma inkomst och förmögenhet. Skatteplikten däremot bedömes med hän-
syn till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp, varjämte ortsav- drag ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt. Skatten beräknas efter det för makarna gemensamma beskattningsbara be- loppet och fördelas å dem efter förhållandet mellan deras taxerade be— lopp.
För inkomst- och förmögenhetsskattens beräknande äro i författningen in- tagna särskilda tariffer, vilka utgöra ett slags grundtaxa så att skatt utgår med viss för varje år beslutad, för alla skattskyldiga enhetlig procent av enligt tarifferna uträknade.grundbelopp. Beträffande sättet för grund- beloppens beräkning särskiljer förordningen om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt följande kategorier skattskyldiga:
a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag ävensom s. k. familjestiftelser är skattetariffen anordnad som en skiktskala med en skatteprocent för grundbeloppet av 3 i lägsta skiktet, då det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10 000 kronor. Grundbeloppet utgör vidare för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger
10 000 kronor men icke 20 000 kronor 4 %; 20 000 >> » » 40 000 » 5 % ; 40 000 » » » 60 000 ) 6 %; 60 000 » >> » 100 000 » 7 %; 100 000 » >> » 150 000 » 8 %; 150 000 » >> » 200 000 >> 9 %; 200 000 » » >> 300 000 >> 10 %; 300 000 » >> >> 400 000 » 11 %; 400 000 » >> » 600 000 » 12 %; 600 000 » » » 800 000 » 13 %; 800 000 » » » 1 000 000 » 14 %; 1 000 000 » 15 %
Grundbeloppet får icke i något fall överstiga 12 procent av det beskatt- ningsbara beloppet, vilket procenttal inträder vid ett beskattningsbart belopp ä 1 226 670 kronor.
b) För svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag för den del av inkomsten, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, gäller en tariff, enligt vilken grundbeloppet alltefter inkomstprocentens storlek ut- gör 1'5—12 % av det beskattningsbara beloppet. Med inkomstprocent avses i regel det procenttal, efter helt år räknat, som det beskattningsbara belop- pet utgör av bolagets kapital (aktiekapital och reservfond). Den lägsta skattesatsen, 15 0/o, tillämpas, när inkomstprocenten icke överstiger 4 och den högsta, 12 %, gäller vid en inkomstprocent överstigande 150.
Till förebyggande av alltför stark ökning av grundbeloppet i fall, då in- komsten blott obetydligt överstiger gränsläget för en högre skattesats, stad- gas, att skattens grundbelopp icke i något fall får med mera än halva det överskjutande beskattningsbara beloppet överstiga det grundbelopp, som högst skolat påföras bolaget, därest dess beskattningsbara belopp hade varit allenast så stort, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre skatteklass.
c) För svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet 6% av det be- skattningsbara beloppet.
d) För sparbank utgör grundbeloppet 4 % av det beskattningsbara beloppet.
e) För andra skattskyldiga än dem, som avses under a)_d), utgör grund- beloppet 3 % av det beskattningsbara beloppet.
För budgetåren 1929/1930 1932/1933 fastställdes procenttalen för utdebi- teringen till 145, för budgetåret 1933/1934 till 165 samt för budgetåren 1934/ 1935—1937/1938 till 170.
I 1928 års skattesystem ingår förutom den statliga inkomst- och förmö- genhetsskatten ännu en statsskatt å inkomst och förmögenhet, nämligen ut— jämningsskatten. Avkastningen av denna skatt, vilken ersatte den förutva— rande utjämningsandelen av den kommunala progressivskatten, användes till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emel- lan. Utjämningsskattens grundbelopp utgjorde ursprungligen 1/3 av den kommunala progressivskattens grundbelopp men höjdes år 1934 till 2/3 av detsamma.
Rörande bestämmelserna om kommunal progressivskatt torde få hänvisas till den utförliga redogörelse därför, som lämnas i kapitel III av betänkandet.
Utjämningsskatten har sedan år 1932 uttagits med hela grundbeloppet. Emellertid har utjämningsskatten jämte de övriga medel. som enligt sär- skilda bestämmelser disponeras för skatteutjämning _ skatt som erlägges på grund av taxering för gemensamt kommunalt ändamål samt hälften av den särskilda skatten å vissa lotterivinster — de senaste åren icke förslagit till ändamålet, utan skatteutjämningsmedlens fond har måst förstärkas ge- nom anslag å allmänna budgeten, uppgående till för budgetåret 1933/1934 4 miljoner kronor samt för ett vart av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 10 miljoner kronor. För budgetåren 1936/1937 och 1937/1938 ha anvisats anslag för samma ändamål ä 4 respektive 2 miljoner kronor.
Av statsfinansiella skäl har under de senaste åren den statliga beskattnin- gen utökats med ytterligare två skatter, extra inkomst. och förmögenhets- skatt samt särskild skatt å förmögenhet.
Extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs första gången för budget- året 1932/1933 i enlighet med en är 1932 av riksdagen antagen förordning om dylik skatt. På grund av särskilda, med denna förordning i stort sett likalydande förordningar har därefter extra inkomst- och förmögenhetsskatt utgått jämväl för budgetåren 1933/1934—1935/1936. Vid 1936 års riksdag beslöts en avsevärd skärpning av skatteskalan för denna skatt, innebärande mer än en fördubbling av inkomsterna av skatten. För innevarande bud- getår utgår skatten efter samma skatteskala som för budgetåret 1936/1937. Skatten erlägges av fysiska personer och oskifta dödsbon (numera även fa— miljestiftelser), för vilka det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be-
skattningsbara beloppet överstiger 6 000 kronor, och utgår enligt skiktskala med procentsatser från 1 till 8 procent. Skatten utgör:
när det till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt beskattningsbara be- loppet icke överstiger 8 000 kronor:
en procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 6 000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
8000 men icke 10000 kr.: 20 kr. för 8000 kr. och 2 7; av återstoden;
10 000 » » 12 000 >> : 60 >> >> 10 000 » » 3 % » » ; 12 000 >> » 20 000 := 120 » » 12 000 >> » 4 % >> >> ; 20 000 » >; 30 000 >> : 440 » » 20 000 » >> 5 % >> >> ; 30 000 >> >> 50 000 » : 940 >> >> 30 000 >> » 6 % » » ; 50 000 >> >> 100 000 >> : 2 140 » » 50 000 » » 7 % » :> ; 100 000 kr. : 5 640 >> » 100 000 » » 8 % » »
Särskild skatt å förmögenhet uttages alltsedan budgetåret 1934/1935 på grund av särskilda, varje år upprepade förordningar. Skattskyldighet ålig- ger fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familjestif- telse, därest den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt skattepliktiga förmögenheten överstiger 50000 kronor. I skattelind- rande syfte äro bestämmelser meddelade om reduktion av den skatteplik- tiga förmögenheten i fall då den lämnat ingen eller låg avkastning. Sålunda skall den beskattningsbara förmögenheten för annan skattskyldig än famil- jestiftelse utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger det för den skatt- skyldige enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen beskattnings- bara beloppet, dock minst 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten. Fast- ställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten. Det nyss omnämnda procenttalet 40 har fast- ställts först i den förordning, som reglerar skattens utgörande för år 1937. Tidigare utgjorde motsvarande procenttal 50. Skatten utgår enligt skikt- skala med procenttalen 1—5 promille. Den utgör:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50000 kronor men icke 150000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara för- mögenheten, som överstiger 50000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
150 000 men icke 300 000 kr.: 100 kr. för 150 000 kr. och 2 0/00 av återstoden;
300 000 >> » 500000 » : 400 >> » 300000 >> >> 3 0/.,o » >> ; 500000 » » 1000000 »:1000 » » 500000 >> » 40/,, » » ; 1000000 kr. :3000 » » 1000000 » >> 50/,, » . ,
KAPITEL II.
1936 års utredningar och förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen. Direktiven för kommittén.
1936 års utredningar och förslag.
I anslutning till ett uttalande av chefen för finansdepartementet vid an- mälan inför Kungl. Maj:t av finansplan och inkomstberäkning för budget- året 1935/1936 framhöll bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag (betän- kande nr 62) angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögen- hetsskatterna, som borde avse att ersätta de nuvarande skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sådan tidpunkt att förslag i ämnet kunde föreläggas 1936 års riksdag. Utskottets uttalande godkändes av riksdagen.
I anledning av vad sålunda förekommit igångsattes inom finansdepartemen- tet undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de direkta skatterna till staten. Denna utredning resulterade i en promemoria med förslag till viss omläggning av den direkta statsbeskattningen. Jämsides med denna utredning verkställdes inom finansdepartementet av tillkallade sakkunniga, professorn E. Lindahl och docenten C. Welinder, vissa under— sökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet (Sta- tens off. utredn. 1936: 18). De sakkunniga lämnade därvid även en redogö- relse för de allmänna dragen av skattesystemens utformning och skattebör- dans fördelning i vissa främmande länder, vartill kommittén tillåter sig hänvisa (sid. 90 ff.).
Departementspromemorian lades sedermera efter remiss till grund för pro- position i ämnet till 1936 års riksdag (proposition nr 232, senare _ i vad avser skatteskalorna _ ändrad genom proposition nr 269).
De förslag som förelades riksdagen åsyftade i främsta rummet en för- enkling och rationalisering av formerna för den statliga beskattningen av in- komst och förmögenhet men inneburo därjämte _ beträffande fysiska perso- ner, till vilka hänfördes jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser _ en ny avvägning av skattefördelningen mellan olika inkomstklasser samt mel- lan inkomst och förmögenhet åsyftande en lindring av skattetrycket på mind— re inkomster. Frågan om skatternas avvägning med hänsyn till familjestorlek lämnades däremot öppen men ansågs av föredragande departementschefen
vara möjlig att lösa inom ramen av de föreslagna skatteskalorna. Enligt för- slagen skulle de fyra nu utgående statsskatterna å fysiska personers inkomst och förmögenhet — statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst— och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet samt utjämningsskatt _ ersättas av det nya skattesystemet.
l departementspromemorian framlades lagtexter jämte motivering till tre alternativa förslag till beskattning av fysiska personer, vilka förslag beteck- nats som I a, I b och II. Alternativen I a och I b bestodo av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt samt en särskild förmögenhetsskatt. Alter- nativ II innefattade däremot endast en skatt, nämligen en kombinerad in- komst- och förmögenhetsskatt.
Enligt alternativ I a utgjorde förmögenhetsdelen i inkomst- och förmö- genhetsskatten endast 1/200 i stället för nuvarande 1/60; enligt alternativ I b var den 1/100. I alternativ II hade en förmögenhetsdel av 1/so bibehållits för förmögenhetsbelopp upp till 180 000 kronor, varemot för överskjutande be- lopp förmögenhetsdelen skulle utgöra 1/40. För samtliga alternativ gällde, att inkomst- och förmögenhetsskatten var uppdelad i en rörlig och en fast del. Den rörliga delen, bottenskatten, var progressiv i likhet med den fasta delen, tilläggsskatten. För bottenskatten hade samma skala föreslagits för alla tre alternativen; ifråga om tilläggsskatten däremot var skalan vid alter- nativ II något mjukare än den för de båda övriga alternativen föreslagna. Skalan för bottenskatten började med 3 % i lägsta skiktet upp till 2000 kronor beskattningsbart belopp. Bottenskatten hade som högsta skattesats 10 %, vilket procenttal inträdde i den mån det beskattningsbara beloppet översteg 10000 kronor. Den fasta tilläggsskatten tog sin början vid 12 000 kronor och var uppbyggd på grundvalen av en särskild skatteskala; lägsta skattesatsen i denna var 2 % för skiktet 12 000—20 000 kronor och högsta skattesatsen 20 ”lo, som skulle tillämpas å den del av det beskattningsbara beloppet som översteg 200000 kronor (betr. alternativ II 300000 kronor). Den i alternativ I a ingående särskilda, fasta förmögenhetsskatten började vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 20000 kronor och skulle uttagas enligt skiktskala med skattesatserna 1—6 promille. Högsta satsen avsåg skiktet över 1000 000 kronor. I alternativ I b sattes skattskyldighe- tens inträdande vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 50000 kro- nor. Skalan för den särskilda skatten å förmögenhet överensstämde för övrigt vid detta alternativ helt med den som gällt enligt förordningarna om särskild skatt för förmögenhet. Alternativ II inrymde såsom förut nämnts icke någon särskild skatt å förmögenhet.
Vad angår reduktionsreglerna vid förmögenhetsbeskattningen föreslogs i promemorian relationstalet mellan skattepliktig förmögenhet och det till in- komst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet fortfarande satt till 25, vilket skulle innebära en lindring med hänsyn till den reducering av förmögenhetsdelen från 1/so till 1/200 respektive 1/100, som föreslagits i alterna- tiv I a och I b. Minimiheloppet för den beskattningsbara förmögenheten föreslogs vidare sänkt från 50 till 40 0/o av den skattepliktiga förmögenheten,
vilken sänkning som förut nämnts innevarande år genomförts för den sär- skilda förmögenhetsskattens del.
Enligt verkställda beräkningar skulle vid en tillämpning av de föreslagna alternativen icke i något fall uppnås det skattebelopp, som i 1936 års stats- verksproposition beräknats skola debiteras fysiska personer. I 1936 års statsverksproposition hade föreslagits en grundbeloppsprocent för inkomst- och förmögenhetsskatten av 150. Om man räknade med oförändrat utde— biteringsbehov och oförändrat skatteunderlag, skulle en tillämpning av de ifrågasatta alternativen medföra, att man omedelbart finge taga ut förhöjt grundbelopp av den rörliga bottenskatten, nämligen cirka 115 % i alterna- tiven I a och I b och cirka 110 0/o i alternativ II.
I den första av de vid 1936 års riksdag avgivna propositionerna (nr 232) framhöll departementschefen, som vid valet mellan de olika i promemorian upptagna alternativa systemen förordade alternativ I a, att det nya systemet borde läggas på en grundbeloppsnivå som motsvarade en uttagningspro- cent av 150 för den gällande inkomst- och förmögenhetsskatten. Förden- skull höjdes lägsta procentsatsen i bottenskatten (avseende beskattnings- bara belopp icke överstigande 2 000 kronor) till 3'5. Den viktigaste ändrin— gen var eljest, att övergången mellan den allmänna inkomst- och förmö- genhetsskattens fasta och dess rörliga del föreslogs förskjuten nedåt, i det att bottenskattens högsta skiktprocent bestämdes till 7 i stället för till 10 %. Enligt departementspromemorian skulle den högsta skiktprocenten tillämpas för den del av det beskattningsbara beloppet som översteg 10 000 kronor. Den i propositionen förordade lägre skiktprocenten skulle tillämpas å den del som översteg 6 000 kronor. Tilläggsskatten började enligt proposi- tionen vid 8 000 kronor. I första skiktet, 8 000—10 000 kronor, var skatte- satsen 4 0/0. Tilläggsskatten slutade med 21 ”lo i högsta skiktet (över 200 000 kronor). Beträffande den särskilda skatten å förmögenhet gjordes i propo- sitionen ingen ändring i den skala, som föreslagits för motsvarande skatt enligt alternativ I a i promemorian. Även den i promemorian för sistnämnda alternativ föreslagna reduktionsregeln antogs i propositionen.
På grund av de betydande utgiftsökningar utöver de i 1936 års statsverks- proposition förutsedda, vilka förväntades under de kommande åren på grund av beslut vid 1936 års riksdag, fann finansministern mot slutet av sistnämnda riksdag nödvändigt att till förnyat övervägande upptaga frågan om fördel- ningen av skattebördan på olika medborgargrupper vid den i propositionen nr 232 föreslagna nya inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I sådant syfte framlades för riksdagen propositionen nr 269, i vilken föreslogs vissa ändringar i de förut framlagda skatteskalorna. Själva systemet lämnades däremot orubbat. I fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten behölls det genom tilläggsskatten uttagna beloppet väsentligen oförändrat men botten- skattens spännvidd ökades genom att progressionen fick fortsätta till 10 0/o, vilken procentsats skulle avse beskattningsbara belopp över 8000 kronor. Tilläggsskatten föreslogs taga sin början vid 10000 kronor och utgöra för första skiktet, 10 000—15 000 kronor, 4 0/0 samt stiga till 26 0/o i högsta skik-
tet, avseende beskattningsbara belopp över 200 000 kronor. Jämväl skalan för den särskilda skatten å förmögenhet föreslogs skärpt, så att högsta skatte- satsen skulle utgöra 8 promille mot 6 promille enligt det tidigare förslaget. Dessutom skulle skattskyldighet inträda redan så snart den beskattningsbara förmögenheten översteg 15 000 kronor.
Genom den i propositionen nr 269 föreslagna ändringen av skatteska- lorna beräknades avkastningen av skattesystemet vid grundbeloppsnivå stiga med 18 miljoner kronor utöver den beräknade avkastningen av skatterna vid tillämpning av de i den tidigare propositionen föreslagna skalorna.
Vad angår beskattningen av juridiska personer föreslogs i departements- promemorian i fråga om aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag övergång från progressiv till proportionell beskattning, där- vid förordades en skattefot av 7 procent. Enligt förslaget skulle för nämnda juridiska personer ej blott utjämningsskatten utan även den kommunala pro— gressivskatten bortfalla. Det för riksdagen framlagda förslaget anslöt sig i huvudsak till de i promemorian föreslagna grunderna. I anslutning till den högre grundbeloppsnivå, som antagits i propositionen nr 232, justerades emel- lertid skatteprocenten till 8.
Beträffande återstående juridiska personer innebar Kungl. Maj:ts förslag endast höjning av grundbeloppsprocenten till den nya nivån. Bottenskattens grundbelopp föreslogs i enlighet härmed till 9 % för försäkringsanstalter, 60/0 för sparbanker och 4 % för »andra skattskyldiga» (ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl.). '
Bevillningsutskottets betänkande i ämnet (nr 46) innefattade avstyrkande av Kungl. Maj:ts propositioner i nu berörda delar samt begäran om ny ut- redning angående den statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet, varvid borde övervägas vad utskottet ibetänkandet anfört. Nio ledamöter av utskottet reserverade sig för bifall till propositionen nr 269 utom vad rörde bolagsbeskattningen, i vilken del ytterligare utredning förordades. För svenska ekonomiska föreningar samt utländska bolag föreslogo reservanterna icke ändring i Kungl. Maj:ts förslag. Ytterligare två ledamöter voro skilj- aktiga i avseende å vissa delar av utskottets motivering.
På grund av skiljaktiga beslut i kamrarna förföll frågan vid 1936 års riks- dag. I fråga om begäran om ny utredning hemställde bevillningsutskottet i sitt memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut, att riksdagen måtte, sedan båda kamrarna frånträtt sina tidigare fattade beslut, i skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställa om förnyad utredning angående den statliga beskatt- ningen av inkomst och förmögenhet. Utskottets motivering rörande utred- ningsyrkandet ströks sålunda helt. Vad utskottet i sitt memorial hemställt bifölls av kamrarna. '
Direktiven.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 augusti 1936 av frågan om tillsät- tande av en kommitté för fortsatt utredning rörande omläggning av den di- rekta statsbeskattningen anförde dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Ljungdahl, efter att ha lämnat en kortfattad redogörelse för den behandling, frågan erhållit vid 1936 års riksdag, följande:
»Önskvärdheten av att en rationalisering av den statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet så snabbt som möjligt förverkligas, gör det angelä- get att den utredning varom 1936 års riksdag sålunda hemställt nu omedel- bart igångsättes.
När 1935 års riksdag uttalade sig för en översyn av inkomst- och förmö- genhetsbeskattningen torde närmast ha avsetts en överarbetning av skatte- systemet ur rent tekniska synpunkter. I nu rådande läge, med ett avsevärt ökat statligt inkomstbehov, torde det likväl få anses ofrånkomligt att jämväl frågorna om skattefördelningen upptagas till omprövning. Ehuru därför den förnyade utredningen i likhet med den tidigare inom departementet verk- ställda undersökningen bör omfatta beskattningens tekniska utformning så- väl som dess avvägning, finner jag det naturligt, att arbetet i första hand in- riktas på en prövning av möjligheterna att ersätta de nuvarande olika skat- teformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system. Denna del av skatteproblemet torde kunna undersökas självständigt och i huvudsak oberoende av politiska utgångspunkter, även om ett praktiskt förslag i äm- net måste innefatta ett ställningstagande jämväl till skattens avvägning.
I remissyttrandena över den inom finansdepartementet upprättade prome- morian såväl som under riksdagsbehandlingen av de förslag till rationalise- ring av skattesystemet, för vilkas huvudsakliga innebörd jag i det föregående redogjort, ha sympatier uttalats för en beskattning av fysiska personer genom en enhetlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Såsom redan framhållits för- ordades emellertid i Kungl. Maj:ts förslag ett system med dels en inkomst- och förmögenhetsskatt, dels en särskild förmögenhetsskatt. De fördelar och olägenheter som äro förbundna med de olika skattesystemen äro endast del- vis jämförbara. En enhetlig inkomst- och förmögenhetsskatt framstår ur taxeringssynpunkt som enklare och har i Sverige vunnit hävd. Ett system med särskild förmögenhetsbeskattning kan likväl tänkas erbjuda större möj- ligheter att anpassa förmögenhetsbeskattningen efter den med förmögenhets- innehavet förbundna skatteförmågan. Därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka detta antagande, innebär berörda förhållande enligt min mening en så betydande fördel, att det bör fälla utslag till förmån för att beskattningen av förmögenhet skall ske enbart genom en särskild skatt.
Ett annat tekniskt spörsmål, till vilket man likaledes synes böra taga stånd- punkt redan på ett tidigt stadium av det fortsatta utredningsarbetet, gäller den utsträckning i vilken skatterna skola vara rörliga. Denna fråga får be- dömas mot bakgrunden av å ena sidan det normala skattebehov varmed man
räknar, å andra sidan den elasticitet inför växlande inkomstbehov som man anser att beskattningen bör äga. I föreliggande budgetläge kan det vid den förnyade utredningen antagas komma att visa sig lämpligt att upptaga den tanke som låg till grund för förslagen till årets riksdag och mot vilken inga invändningar riktades under frågans riksdagsbehandling, nämligen att in- komstbeskattningen endast i begränsad utsträckning skulle vara rörlig.
Såsom redan nämnts berörde förslagen till årets riksdag icke frågan om sättet för beskattningens differentiering med hänsyn till familjestorlek. Me- dan utredningsarbetet pågick inom finansdepartementet, framlades av befolk- ningskommissionen ett förslag i ämnet åsyftande å ena sidan vissa justerin— gar i nuvarande avdragssystem och å andra sidan en ytterligare differentie- ring av familjebeskattningen genom en ny skatt för familjehjälp så konstru- erad att skatten med hela sitt belopp utgick av ogift inkomsttagare medan däremot en inkomsttagare med hustru och två barn blev helt skattefri. Fler- talet av de myndigheter till vilka befolkningskommissionens betänkande re- mitterades för yttrande ställde sig avvisande till förslaget om särskild skatt, och vid anmälan inför Kungl. Maj:t av de nya skatteförslagen uttalade före- dragande departementschefen sina tvivel rörande lämpligheten av den av be- folkningskommissionen anvisade formen för skattedifferentiering med hän- syn till familjestorlek. Frågan krävde enligt departementschefens mening ytterligare övervägande, innan den kunde anses mogen för lösning. Depar- tementschefen förutsatte, att lösningen icke kunde sökas i en fristående skatt av den art befolkningskommissionen föreslagit, och väntade sålunda icke att den fortsatta behandlingen av frågan skulle leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen.
I bevillningsutskottets yttrande över förslaget till omläggning av den stat- liga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen (betänkande nr 46) framhölls, bland annat, att även om befolkningskommissionens förslag icke kunde i oförändrat skick läggas till grund för en reform på ifrågavarande område, det likväl syntes vara möjligt att, sedan en överarbetning av detta förslag verkställts, statsbeskattningen och familjebeskattningen samtidigt upptoges till behandling och avgörande. Även enligt min mening är det önskvärt, att frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek upptages till prövning i samband med övriga spörsmål rörande den statliga beskattningens utformning. Lösningen av differentieringsfrågan torde likväl icke lämpligen kunna sökas ien fristående beskattning. En framkomlig väg synes däremot vara att nuvarande avdragssystem kompletteras med en eller annan form av avdrag från skatten, varigenom en till sina verkningar i huvudsak lika om- fattande differentiering av beskattningen med hänsyn till familjestorlek sy- nes möjlig att vinna som genom en särskild skatt efter av befolkningskommis- sionen förordade linjer. Ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om skat- tedifferentiering efter familjeförhållanden är möjligt först i samband med be- handlingen av frågorna om skattens fördelning mellan olika inkomstklasser m. in. Det torde emellertid vara lämpligt att valet av form för den önsk- värda skattedifferentieringen sker samtidigt som ställning fattas till övriga
rent skattetekniska problem. På grund av den betydelse, som i detta sam- manhang tillkommer den kommunala beskattningens utformning, bör utred- ningen i denna del verkställas i samråd med kommunalskatteberedningen.
En omläggning av skatteformerna för enskilda inverkar av tekniska skäl jämväl på beskattningen av juridiska personer. Utformningen av denna del av skattesystemet erbjuder emellertid också självständiga problem av bety- delse; som en svaghet, vilken kan påkalla en revision av nuvarande system, måste främst betecknas bolagsskattens beroende av den s. k. inkomstprocen- ten som endast på ett mycket ofullkomligt sätt ger uttryck åt bolagens eko- nomiska styrka. Invändningar kunna riktas även mot att skilda skattefor- mer tillämpas för aktiebolag och för ekonomiska föreningar samt mot att de ekonomiska föreningarna beskattas efter ett för enskilda inkomsttagare av- passat system. I förslagen till årets riksdag förordades genomförandet av en proportionell skatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Propositio— nen nr 232 byggde i denna del på bolagsskatteberedningens förslag. Medan bolagsskatteberedningen förordat att proportionell skatt skulle utgå med fem procent, föreslogs emellertid i propositionen en skattesats å åtta procent. Denna höjning av skattesatsen, som innebar en anpassning av bolagsskatte- beredningens förslag efter nu föreliggande genomsnittliga utdebiteringspro- cent för aktiebolagen, ökade de ofrånkomliga svårigheterna vid en övergång från progressiv till proportionell beskattning, emedan åtskilliga aktiebolag vid en så relativt hög skattesats skulle få vidkännas avsevärt ökad beskatt- ning. De betydande skatteförändringar som måste inträda vid en oförmed- lad övergång till proportionell skatt, om en allmän skattesänkning ej kunde genomföras samtidigt, tillmättes av bevillningsutskottet sådan vikt, att frågan om omläggning av bolagsbeskattningen ansågs böra hänskjutas till förnyad utredning.
De i det föregående berörda brister som vidlåda nuvarande system för be- skattningen av juridiska personer äro enligt min uppfattning så väsentliga, att man vid den fortsatta skatteutredningen bör söka nå fram till en mera tillfredsställande anordning. Därvid måste den av bolagsskatteberedningen anvisade vägen i första hand prövas. De fördelar i jämförelse med nuvaran- de system som äro förenade med proportionell beskattning av de juridiska personerna synas mig så vägande, att man måste hoppas att det skall visa sig möjligt att finna ett godtagbart sätt att genomföra en omläggning i angi- ven riktning.
Såsom jag redan i det föregående understrukit, är det för närvarande icke möjligt att vid en skatteutredning förbigå frågorna om skattens fördelning på olika inkomstklasser och inkomsttyper. Jag erinrar om att årets riksdag beslutit att uttaga det i det förändrade budgetläget nödvändiga inkomsttill- skottet genom en merbeskattning av högre inkomster och icke genom en höjning av uttagningsprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten över 170 enheter. Ett betydande material ägnat att belysa det nuvarande skatte- tryckets fördelning har framlagts i den av mig tidigare omnämnda utrednin- gen rörande det sammanlagda skattetrycket i Sverige och utlandet. Vid den
förnyade utredningen av skattefrågan torde spörsmålet om skattefördelningen mellan olika inkomstklasser böra upptagas till övervägande med stöd av detta material och med beaktande av riksdagens förenämnda ställningsta- gande. För egen del håller jag före, att en viss förskjutning av skattebördan över mot de mera bärkraftiga inkomstklasserna i nuvarande läge är moti- verad. En lindring av skattebördan i de lägsta inkomstklasserna genom öka- de familjeavdrag synes mig ur social synpunkt mera tillfredsställande än en skattesänkning som kommer samtliga inkomsttagare i berörda inkomstklas- ser tillgodo oavsett dem åvilande försörjningsbörda.
Av vikt för lösningen av skattefördelningsproblemet är den indirekta be- skattningens och kommunalbeskattningens höjd och utformning. Kommu- nalskattesystemet är nu efter framställning av 1935 års riksdag under ut- redning genom en särskild för ändamålet tillsatt kommitté, den nyssnämnda kommunalskatteberedningen. En viktig förutsättning för diskussionen av den direkta statsbeskattningens fördelning på olika inkomstklasser kan vän- tas bliva klarlagd, sedan inom en nära framtid kommunalskatteberedningen framlagt förslag rörande fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun.
I propositionen nr 232 såväl som under riksdagsbehandlingen av denna har uppmärksamheten riktats på en rad specialproblem, vilka torde böra upptagas till prövning vid den allmänna översynen av skattesystemet. Jag vill här särskilt nämna frågorna om det finansrättsliga förmögenhetsbegrep- pets utformning samt om upphävande av den skattebefrielse som nu tillkom- mer vissa rättssubjekt. Sannolikt kunna dessa spörsmål upptagas till fri- stående behandling. Det torde emellertid få bliva beroende på den fortsatta utredningen om ifrågavarande spörsmål skola lösas i omedelbart samman- hang med huvudfrågorna eller hänskjutas till behandling under ett senare skede av arbetet. —
Vid utredningsarbetet bör man tillgodogöra sig resultaten av de omfattande undersökningar som redan verkställts inom finansdepartementet vid förarbe- tena till det till årets riksdag framlagda förslaget. Jämväl det material som sammanställts av befolkningskommissionen i dess betänkande angående fa- miljebeskattningen bör utnyttjas under det fortsatta arbetet. Utredningen bör i övrigt ske i samarbete med kommunalskatteberedningen och med hjälp av dess utredningsmaterial. Trots att man sålunda kan tillgodogöra sig ett vär- defullt material från andra utredningar torde det likväl vara ofrånkomligt att vissa nya statistiska undersökningar igångsättas i syfte att ge ett bättre underlag för bedömande av skatteförslagens verkningar i praktiken än som hittills stått till buds. Förarbeten för sådana undersökningar ha redan verk- ställts inom finansdepartementet och tor-de få fullföljas efter de linjer som under det planerade utredningsarbetet kunna komma att visa sig ändamåls- enliga.»
Departementschefen tillade, att, ehuru han sökt i vissa delar angiva sin ståndpunkt till sakfrågorna, vad han därutinnan anfört givetvis icke finge betraktas såsom bindande direktiv för kommitténs arbete.
KAPITEL III.
Mantalspenningarna och den kommunala progressivskatten.
[ enlighet med de för kommittén gällande direktiven har utredningen i första hand inriktats på en teknisk omläggning av det nuvarande systemet för statsbeskattningen i syfte att åstadkomma största möjliga förenkling och rationalisering.
Vid övervägande av frågan om utredningens omfattning har kommittén funnit, att icke blott de av 1936 års propositioner berörda statsskatterna — statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhets- skatt, särskild skatt å förmögenhet samt utjämningsskatt _— utan även män- talspenningarna och den kommunala progressivskatten böra inbegripas un- der utredningen.
Mantalspenningarna.
Vad först beträffar mantalspenningarna —— vilka erläggas med 40 öre för man och 20 öre för kvinna av envar, som uppnått 18 års ”ålder och ej på grund av särskilda omständigheter är befriad från avgiften — har frågan om avskaffande av denna från äldre tider kvarstående personella statsskatt sedan länge varit aktuell. Särskilt kan erinras om en skrivelse (nr 315) av 1923 års riksdag med anhållan, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utred- ning, huruvida de personliga avgifterna —— förutom mantalspenningarna även två kommunala avgifter, sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften — lämp— ligen kunde upphävas, samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas. Rörande motiveringen för denna anhållan samt innehållet i myndigheternas över skrivelsen avgivna utlåtanden må hänvisas till en redogörelse i propositionen 232/1936 sid. 24. Departementschefen ut- talade för sin del vid framläggandet av nämnda proposition, att enligt hans uppfattning mantalspenningarna borde i samband med den ifrågasatta över- synen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen försvinna ur skattesyste- met men att sambandet mellan denna skatt och övriga personella avgifter vore sådant, att en fristående lösning redan vid 1936 års riksdag icke vore lämplig. Vid riksdagsbehandlingen år 1936 förekom icke något principut- talande i frågan.
Kommittén delar departementschefens uppfattning om att mantalspen- ningarna böra avskaffas i samband med införandet av ett nytt system för
statsbeskattningen. De sakna större betydelse ur statsfinansiell synpunkt och tynga arbetet med debitering och upphörd. Kommunalskattebered- ningen har meddelat, att den ur de synpunkter, vilka beredningen har att företräda, ämnar föreslå avskaffande av sjukvårdsavgiften och folkskole— avgiften. Anledning synes därför föreligga till antagande, att de tre kvar- stående personella avgifterna skola samtidigt försvinna ur skattesystemet.
Den kommunala progressivskatten.
Gällande bestämmelser.
Reglerna om den kommunala progressivskatten innehållas i förordningen den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.
De huvudsakliga bestämmelserna äro följande: Skatten skall utgöras till kommuner, församlingar och skoldistrikt. Fysisk person ävensom annan juridisk person än svenskt aktiebolag skall utgöra sådan skatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt beskattningsbara belopp överstiger 3000 kronor. Svenskt aktie- bolag skall utgöra kommunal progressivskatt, försåvitt den enligt 18 5 b) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för bolaget uträk- nade inkomstprocenten överstiger 6. Sparbanker, andra svenska försäk- ringsanstalter än aktiebolag, ävensom systembolag samt skattskyldiga, som avses i 18 5 e) nyssnämnda förordning (ideella föreningar, stiftelser o. dyl.) erlägga icke kommunal progressivskatt. Försäkringsaktiebolag betala kom- munal progressivskatt allenast för den del av sin inkomst, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap.
Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings- bara beloppet. Till den del detta sistnämnda belopp innehåller förmögen- hetsdel, är alltså den kommunala progressivskatten en förmögenhetsskatt.
För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag —— alltså fysiska personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser, svenska ekonomiska föreningar och utländ- ska bolag —— utgör skattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara beloppet, som ligger mellan 3 000 kronor och 9 000 kronor, 05 procent. Ska- lan skärpes därefter så småningom och grundbeloppet för den del av det be- skattningsbara beloppet, som överstiger 100000 kronor, utgör 5 procent; grundbeloppet är dock maximerat till 45 procent av det beskattningsbara be- loppet. Sistnämnda procenttal nås vid ett beskattningsbart belopp å 432 000 kronor. För svenskt aktiebolag fastställes progressivskattens grundbelopp i förhållande till det beskattningsbara beloppet efter ett procenttal, som utgör tre fyrtiondelar av det belopp, varmed den enligt 18 & b) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för bolaget beräknade inkomstprocen- ten överstiger 6, dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 3'75 pro- cent av det beskattningsbara beloppet.
Därest grundbeloppet överstiger 300 kronor, påföres detsamma den skatt-
skyldige i den eller de kommuner, varest han åtnjutit inkomst av beskaffen- het att kunna taxeras till kommunal inkomstskatt, i stort sett i förhållande till den skattskyldiges i varje kommun till kommunal inkomstskatt uppskat— tade inkomst. Överstiger grundbeloppet icke 300 kronor, påföres hela grund- beloppet i hemortskommunen. Saknar den skattskyldige hemortskommun, skall han i Stockholm utgöra progressivskatten för gemensamt kommunalt ändamål. Skatten går i detta fall till skatteutjämningsmedlens fond.
Grundbeloppet får användas till täckande av högst en fjärdedel av kom- munens (församlingens, skoldistriktets) skattebehov; återstoden av grund- beloppet uttages icke.
Historik.
Den kommunala progressivskatten infördes genom beslut av 1920 års riks- dag.
Enligt den proposition nr 191 med förslag till kommunalskattelag, som nämnda år förelades riksdagen, skulle den kommunala beskattningen anord- nas dels efter intresse, genom uttagande av avgifter i vissa fall samt i form av fastighets- och näringsskatter, och dels i form av kommunal inkomstskatt och progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt. Såsom skäl för införandet av en särskild progressiv skatt anförde föredragande departementschefen (prop. sid. 247 0. f.) bland annat: I den mån kommunernas skattebehov ej skulle tillgodoses genom intressebeskattning, borde åvägabringas en beskatt- ning i stort sett efter förmåga. Därigenom att den kommunala inkomst- skatten genom medgivande av orts- och familjeavdrag gjordes degressiv, vunnes i fråga om de lägre inkomstbeloppen så stor förskjutning av skat- tebördan, som vid jämförelse dem emellan kunde anses påkallad av ett ordnande av beskattningen efter förmåga. Däremot vunnes ej, att skatte- trycket komme att uppbäras av de högre inkomsterna efter dessas förmåga. För detta ändamål erfordrades en verkligt progressiv skatt. Liksom i fråga om statsbeskattningen borde skatteförmågan vara den ensamt avgörande i fråga om denna skatt. Till grund för densamma syntes därför också lämp- ligen kunna läggas den uppskattning av inkomst och förmögenhet, som verk- ställdes i och för statsbeskattningen. Däremot komme beskattningen att bör- ja först vid väsentligt högre inkomster —— de smärre inkomsterna bleve till- räckligt beskattade genom den allmänna kommunala inkomstskatten. Då en progressiv beskattning i främsta rummet avsåge att täcka de kommunernas utgifter, som avsåge mera allmänna ändamål, men det just vore för sådana utgifter, som de skattetyngda kommunerna borde erhålla gottgörelse vid skatteutjämningen, så syntes det lämpligt, att denna progressiva skatt tillika användes i skatteutjämningssyfte, så att en viss del av vad som inflöte genom skatten finge behållas av vederbörande kommun och återstoden användes för skatteutjämningsändamål. Skatten borde utgå efter för hela landet lika, i skatteförfattningen angiven skattesats; denna borde vara så avpassad, att pro- gressivskatten tillsammans med den kommunala inkomstskatten i en kommun
med medelhögt skattetryck åstadkomme en väl avvägd progression i beskatt- ningen.
Riksdagen biföll icke propositionen utan antog i stället det 5. k. kommu- nalskatteprovisoriet. I detta ingick en särskild progressiv skatt. Andra sär- skilda utskottet anförde härutinnan (utlåtande nr 1 sid. 47 0. f.), att den om- ständigheten, att utskottet i sitt förslag till provisorium upptagit en kommunal progressivskatt, hade särskilt sin grund däri, att det befunnits behövligt att tillföra kommunerna en dylik skatteinkomst vid sidan av utdebiteringen på bevillningskronorna för att kunna hålla denna utdebitering nere i skäliga belopp. 3/4 av skatten (kommunandelen) avsåges för kommunernas egna be- hov, medan återstående ll, (utjämningsandelen) skulle utgå för skatteutjäm- ning i den mån Kungl. Maj:t funne behövligt.
1921 års kommunalskattekommitté uttalade i sitt år 1924 avgivna betän- kande att den kommunala progressivskatten borde bibehållas såsom kom- munal beskattningsform. Kommittén ansåg emellertid, att progressivskattens kommunandel borde följa skattetrycket inom kommunen, medan större ut- jämningsandel borde utkrävas av skattedragandena inom de kommuner, som vore relativt mindre betungade med bördor för egen räkning. Kommittén föreslog, att av progressivskatten en tiondel finge av kommunen behållas för varje krona, som inom kommunen utdebiterades per skattekrona.
Enligt 1927 års kommunalskatteproposition (nr 102) föreslogs, att den dittillsvarande kommunandelen skulle tillfalla landstingen. I propositionen anfördes, bland annat, att jämlikt verkställd statistisk utredning detta för- slag skulle medföra ökad utdebitering blott i ett fåtal kommuner; att de kommuner, i vilka utdebiteringen skulle ökas med mer än 50 öre per skatte- krona, nästan genomgående hade låg utdebitering; samt att förslaget skulle medföra en förenkling vid taxeringen och i skattesystemet överhuvud. Sär- skilda utskottet förordade, att progressivskatt fortfarande skulle utgå till kommunerna; utskottet åberopade bland annat, att förlusten av denna skatte- intäkt skulle kunna vålla de kommunala finanserna svårt avbräck särskilt i sådana säkerligen vanliga fall, där kommunen på längre sikt kalkylerat med progressivskatt såsom säker inkomstkälla.
Vid antagandet av 1928 års skattelagar ifrågasattes icke progressivskat- tens överflyttande å landstingen. Den dittillsvarande kommunala progressiv- skatten med dess uppdelning i kommunandel och utjämningsandel utbyttes mot två fristående, efter lika grunder utgående progressivskatter, den kom- munala progressivskatten och utjämningsskatten, av vilka den sistnämnda även formellt gjordes till statsskatt.
1928 års bolagsskatteberedning föreslog i sitt betänkande (1931), att den statliga progressivbeskattningen av de juridiska personerna skulle utbytas mot en proportionell skatt. Därav skulle följa, att de juridiska personerna befriades från skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt.
Skatteutjämningsberedningen upptog frågan i sitt principbetänkande (1932); Såsom skäl mot den kommunala progressivskatten anfördes, att det otvivelaktigt vore förenat med våda, om i skattesystemet inrymdes en rad av
progressivskatter, vilka gjordes oberoende av varandra och vilkas samfällda verkan icke kunde överskådas; att progressivskatten i stället för att verka ut- jämnande på skattebördan hade en alldeles motsatt effekt; att statistiken be- styrkte, att de skattetyngda kommunerna hade ringa eller ingen nytta av rät- ten att upptaga progressivskatt; samt att med debiteringen vore förbundna mycket stora praktiska olägenheter; så t. ex. medförde efter anförda besvär beslutad ändring inom en enda kommun av taxeringen för ett företag med skattskyldighet till ett flertal kommuner ett arbete för omräkning av taxe- ringarna till kommunal progressivskatt, vilket ej stode i rimlig proportion till de värden, varom här vore fråga. Vidare gjordes gällande, att den mot pro- gressivskattens avskaffande gjorda invändningen om att de kommunala fi- nanserna i många kommuner skulle lida kännbart avbräck, därest inkomst av progressivskatt ginge för dem förlorad, skulle, även bortsett från att pro- gressivskatten näppeligen någonstädes vore av den storleksgrad att den för kommunens finanser kunde vara av någon avgörande betydelse, helt och hållet eller i avsevärd mån förlora sin kraft, om inkomsten försvunne sam- tidigt med att dessa kommuner finge minskade utgifter därigenom, att sta- ten eller landstinget övertoge en betydande del av utgiftema. Beredningen diskuterade en förvandling av den kommunala progressivskatten, såvitt an- ginge kommuner som tillhöra landsting, till en progressiv landstingsskatt. Beredningen fann sig böra förorda, att frågan om den kommunala progressiv— beskattningens avskaffande eller dess bibehållande under ändrade former upptoges till avgörande efter ett principiellt ställningstagande till de av be- redningen uppdragna riktlinjerna för reformer beträffande fördelningen mel- lan primärkommunerna, sekundärkommunerna och staten av kostnaderna för den kommunala förvaltningen, samt att för den skull en mera ingående utredning i ämnet skedde, så snart ett dylikt ställningstagande ägt rum.
I propositionen nr 232 till 1936 års riksdag med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. föreslogs beträffande svenska aktiebo- lag och ekonomiska föreningar samt utländska bolag proportionell i stället för progressiv statsbeskattning samt såsom en följd härav borttagande av den kommunala progressivskatten för ifrågavarande juridiska personer. Propo- sitionens förslag innebar ändring även beträffande de fysiska personernas kommunala progressivbeskattning, enär i det till statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet skulle ingå blott Vm av förmö- genheten i stället för såsom nu 1hm.
I sitt betänkande (nr 46) i anledning av propositionen anförde bevillnings- utskottet, att utskottet ställde sig tveksamt, huruvida den kommunala pro- gressivskatten borde kvarstå i det nuvarande skattesystemet, samt att frågan därom i varje fall borde bliva föremål för förnyat övervägande.
Såsom förut nämnts avslog riksdagen propositionen utan att särskild moti- vering lämnades för den begäran om förnyad utredning, som samtidigt fram- ställdes.
Statistiska uppgifter.
Beträffande storleken av den kommunala progressivskattens grundbelopp under åren 1928 1937 lämnas uppgifter i en å sid. 84 intagen tabell. Av densamma framgår, att skatten under åren 1930 och 1931 uppnådde sitt maximum, c:a 191 resp. 193 miljoner kronor, samt åren 1933 och 1934 sitt minimum, 119 resp. 11'0 miljoner kronor. Efter sistnämnda år har skattens grundbelopp ökats till 130 miljoner kronor år 1935 och 1635 miljoner kro- nor år 19361; för år 1937 beräknas det uppgå till c:a 1965 miljoner kronor. År 1936 belöpte av skatten, 16'35 miljoner kronor, å aktiebolag 294 miljoner kronor och å »enskilda» 1341 miljoner kronor. Enligt verkställda beräk- ningar (se bil. A, tabell 8) fördelade sig sistnämnda belopp med 1275 mil- joner kronor å fysiska personer och 0'66 miljon kronor å ekonomiska före- ningar och utländska bolag. Av det å fysiska personer fallande beloppet 1275 miljoner kronor kunna 1006 miljoner kronor anses utgöra inkomstskatt och 269 miljoner kronor förmögenhetsskatt.
1936 års skattekommitté har beträffande samtliga kommuner i riket låtit på grundval av uppgifter till statistiska centralbyrån upprätta sammanställ- ningar av utdebiterad kommunal progressivskatt för åren 1934—4936. Vi- dare har för varje kommun beträffande år 1936 uträknats den höjning av den allmänna utdebiteringen, som under förutsättning av oförändrat skatte- behov skulle hava blivit en följd av den kommunala progressivskattens bort- tagande. Resultatet av sistnämnda undersökning redovisas dels i de å sid. 77 intagna översiktstabeller, av vilka den ena avser städerna och den andra landskommunerna, och dels i bilaga D, där specifika uppgifter lämnas be- träffande samtliga städer samt de landskommuner, där nyssnämnda höjning skulle överstiga 50 öre per skattekrona.
Kommittén och kommunalskatteberedningen.
Enär utredningen av de spörsmål, som beröra den kommunala progressiv- skatten, ingår i kommunalskatteberedningens uppgift, ha kommittéerna upp- tagit desamma till gemensam behandling. De ha därvid enats om följande uttalande.
Då 1936 års skattekommitté har att genom omläggning av skattesystemet söka sammanföra nu utgående statsskatter till så få kategorier som möjligt, ligger det redan på grund härav nära till hands att undersöka huruvida icke samtidigt den kommunala progressivskatten skulle kunna avskaffas, varige- nom ännu större enhetlighet i skattesystemet kunde vinnas. Att skattesyste- met på en gång inrymmer flera progressiva skatter måste enligt kommittéer-
1 Det torde böra påpekas, att dessa siffror avse skattens grundbelopp. De i kommunerna ut— debiterade beloppen äro något lägre -— exempelvis för åren 1934—1936 10'78, 12'67 och 1579 miljoner kronor. — Skillnaden beror dels på att i vissa kommuner hela grundbeloppet icke ut— tagits och dels på att det gemensamma taxeringsdistriktet frånräknats. I sistnämnda distrikt debiterad skatt, vilken inflyter till skatteutjämningsmedlens fond, är i viss mån redan nu att anse såsom statsskatt.
Tabell, utvisande för rikets städer verkningarna å utdebiteringen per skatte- krona till allmän kommunalskatt för det fall att kommunala progressivskatten borttages. Beräkningarna verkställda på grundval av 1936 års taxering. Den kommunala utdebiteringen grundar sig på 1936 års beslut. Hänsyn har icke tagits till skattelindring av skatteutjämnings-
medel. Antal
Utdebitering 55:ng Antal städer, för vilka utdebiteringen per skattekrona vid den
per skatte- . kommunala progressivskattens borttagande skulle ökas med
. Vilka Summa
krona till komm. antal allmanl 11:02? progr.- städer mm;—$ ** » skatt ej om 11—20 21-30 3140 41—50 51—75 76—100101—150151—20»
r. debi- öre öre öre öre öre öre öre öre öre terats
T. 0. m. 250 — — — —— — —— — — —— — —
2'51— 5'00 — —— 1 1 — — —— — 1 — 3
5'01— 7'50 — 1 8 11 11 4 1 —— — — 36
7'51—10'00 — 4 14 31 4 — _ —— _ 62 1001—1250 — 1 6 3 1 — 1 — — — 12 1251—1500 —— — 1 1 —— — — —— — — 2 1501—2000 — —— 1 — — — — — — — 1 2001—3000 — — — _— __ _ _ __ _ _ _ 30'01— —— _ — —— -— — _ — _— _— _
Summa -— 6 31 47 21 8 2 — 1 — 116
Tabell, utvisande för rikets ! an d s kommun e r verkningarna å utdebiteringen per skattekrona till allmän kommunalskatt för det fall att kommunala progres- sivskatten borttages. Beräkningarna verkställda på grundval av 1936 års taxering. Den kommunala utdebiteringen grundar sig på 1936 års beslut. Hänsyn har icke tagits till skattelindring av skatteutjämnings-
medel. Antal
Utdebitering 52331; Antal kommuner, för Vilka utdebiteringen per skattekrona vid per skatte- vilka den kommunala progressivskattens borttagande skulle ökas med Summa krona till komm antal allmän kom- progrl kom- munalsmt, skatt ej om 11—20 21—30 31—40 41—50 51—75 76—1001!)1—150151—200 mun"
kr ' debi— öre öre öre öre öre öre öre öre öre terats
T. 0. m. 250 — — 1 1 — — — — — 1 3 2'51— 500 9 47 45 22 10 9 18 10 12 4 186 5'01— 751I 55 401 201 89 35 29 31 18 10 11 880 7'51—10'00 69 407 130 39 28 15 16 7 2 — 713 1001—1250 41 216 45 12 4 3 1 — — 325 1251—1500 27 109 18 8 2 1 l 1 — —— 167 1501—2000 22 72 9 — 1 — — — — — 104 2001—30-00 5 21 — — — _ _ — — — 26 30'01— 1 5 — — — — —— — — —— 6 Summa 229 1 278 449 171 80 57 69 37 24 16 2 410
nas uppfattning i och för sig anses utgöra en avsevärd olägenhet, enär över- skådligheten över skattesystemet minskas och den progressiva beskattningens tryck på den enskilde blir svårare att bedöma. Ojämnheter i den samman- lagda progressiva skatteskalan kunna icke undvikas, allra minst om de pro- gressiva elementen i statsskatteskalan delvis bindas i en fast skatt.
Nu anförda omständigheter ha för kommittéerna lett till den principiella uppfattningen, att all progressiv beskattning bör förbehållas staten. I detta sammanhang må förutskickas, att det förslag i avseende å statsbeskattnin- gen av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag, som framlägges av 1936 års skattekommitté, icke medgiver bibehål- lande av den kommunala progressivskatten, såvitt fråga är om nämnda juri- diska personer.
Kommittéerna ha därefter till prövning upptagit spörsmålet, huruvida ur kommunala synpunkter likväl kräves ett bibehållande helt eller åtminstone delvis av den kommunala progressivskatten.
Vid införandet av den kommunala progressivskatten motiverades denna främst därmed, att det befunnits behövligt att tillföra kommunerna en dylik skatteinkomst vid sidan av den vanliga utdebiteringen för att kunna hålla denna nere i skäliga belopp. Såsom av den statistiska utredningen framgår har emellertid den kommunala progressivskatten i de flesta av de mera skattetyngda kommunerna ringa eller ingen betydelse. Den med progres- sivskatten åsyftade verkan har således icke uppnåtts. Å andra sidan åstad- kommer den kommunala progressivskatten ofta en icke obetydlig sänkning av utdebiteringen i kommuner, vilka hava ett starkt skatteunderlag och på grund därav även utan hjälp av progressivskatten skulle kunna hålla utdebi— teringen jämförelsevis låg. Progressivskatten har alltså märkbart ökat ojämn- heten i det kommunala skattetrycket.
Då kommunerna bereddes tillgång till progressiv beskattning, uttalades även, att de genom densamma inflytande medlen skulle användas till täckan- de av de utav kommunernas utgifter, vilka avsåge mera allmänna ändamål. Sedan den kommunala progressivskatten infördes, har emellertid staten efter hand övertagit en rätt betydande andel av kommunernas utgifter för nyss— nämnda ändamål, såsom skolväsendet, folkpensioneringen m. 111. Om den progressiva beskattning, som nu uttages av kommunerna, förbehölles, staten och de för staten härigenom ökade skatteintäkterna användes till lättande av bördorna för landets mera skattetyngda kommuner, skulle en direkt skatte- utjämning uppkomma i motsats mot vad som kan åstadkommas genom bibe- hållande i en eller annan form av den kommunala progressivskatten.
Såsom skäl för den kommunala progressivskattens bibehållande har tidi- gare anförts, att förlusten av denna skatteintäkt skulle kunna vålla de kom- munala finanserna svårt avbräck särskilt i sådana fall, där kommunen på längre sikt kalkylerat med progressivskatt såsom säker inkomstkälla. På sätt förut framhållits utgår emellertid Progressivskatt sällan med större be- lopp i andra kommuner än i sådana med gott skatteunderlag och låg utdebi- tering. I de enstaka kommuner med hög utdebitering, varest progressivskat-
ten är av egentlig betydelse, skulle förlusten av nämnda skatt kunna mildras genom ökade skatteutjämningsbidrag. Det åberopade förhållandet torde därför icke utgöra ett avgörande hinder mot den kommunala progressivskat- tens avskaffande, i synnerhet därest övergången mildras på lämpligt sätt.
Den omständigheten, att den kommunala progressivskattens grundbelopp stundom icke kan helt uttagas, minskar möjligheterna att rättvist avväga en progressiv beskattning, som skall tillämpas å skattskyldiga i olika kommu- .ner. Det får anses oegentligt, att vissa skattskyldiga, som redan äro i hög
grad gynnade av låg kommunal utdebitering, skola draga den ytterligare fördelen av nämnda förhållande, att de få betala lägre kommunal progressiv- skatt än skattskyldiga med samma inkomst, bosatta i kommuner med hög utdebitering.
Den kommunala progressivskatten medför avsevärt arbete med taxering, debitering och uppbörd. Såsom ofta påpekats uppstå stora besvärligheter, särskilt därest taxeringen ändras för en skattskyldig, vars kommunala pro- gressivskatt fördelats mellan flera kommuner.
På grund av vad nu anförts ha kommittéerna kommit till den uppfatt- ningen, att hänsyn till kommunerna icke kräver den kommunala progressiv— skattens bibehållande.
Kommunalskatteberedningen har emellertid härvid funnit sig böra'fram- hålla, att beredningen i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bör- dor överväger förslag om skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd åt kommunerna komma att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsätter, att vid bedömandet av dessa beredningens blivande förslag hänsyn tages till den kommunala progressivskattens indragande till staten.
Beträffande tidpunkten för avskaffandet av den kommunala progressiv- skatten ha kommittéerna ansett, att skatten bör upphöra i och med ikraft- trädandet av det föreslagna nya statsskattesystemet. Såsom förut anförts är den kommunala progressivskattens bibehållande icke förenligt med den före— slagna formen för bolagsbeskattningen. Skulle den kommunala progressiv- skatten beträffande fysiska personer bibehållas intill dess att de reformer av det kommunala skattesystemet, vilka nu äro under övervägande, bleve genom- förda, måste för statsbeskattningen särskilda skatteskalor — beträffande så- väl inkomst- som förmögenhetsskatter _ utarbetas att användas under en övergångsperiod. En dylik anordning skulle emellertid medföra stora tek- niska svårigheter och i hög grad försvåra överblicken över det nya systemets verkningar, varför kommittéerna icke ansett denna anordning kunna föror- das. Ett uppslag, enligt vilket den kommunala progressivskatten fortfarande skulle utgå efter gällande grunder men den skattskyldige få å sin statsskatt —— beräknad enligt det nya systemet — avräkna vad han utgivit i kommunal progressivskatt, har likaledes av tekniska skäl måst övergivas.
Den omständigheten, att den kommunala progressivskatten utan uppskov bringas till upphörande, medför icke med nödvändighet att kommunerna på en gång skola utan vidare avstå från de inkomster skatten medfört. Kommit- téerna hava tvärtom funnit skälig hänsyn till kommunerna, vilka böra be-
redas möjlighet att anpassa sig efter de ändrade förhållandena, påkalla en övergångsanordning. Denna bör enligt kommittéernas mening givas den for- men, att staten under vissa år från särskilt anslag å riksstaten till kommu- nerna utbetalar en efter lämpliga grunder bestämd, avtagande ersättning för mistad progressivskatt.
Såsom utgångspunkt för ifrågavarande ersättning torde enligt kommittéer- nas mening böra tagas medeltalet av den i varje kommun för åren 1934—- 1936 utdebiterade kommunala progressivskatten. De motsvarande beskatta ningsåren 1933—1935 representera såväl lågkonjunktur som högkonjunktur. lfrågavarande medeltal, som av kommittéerna uträknats för samtliga rikets kommuner, skulle för hela landet (frånsett det gemensamma taxeringsdistrik- tet, från vilket här kan bortses) uppgå till 1308 miljoner kronor. Jämfört med de senaste högkonjunkturårens siffror, för år 1936 15'79 miljoner kronor och för år 1937 c:a 189 miljoner kronor (beräknat belopp), innebär en er- sättning, bestämd till nyssnämnda medeltalsbelopp, en icke obetydlig minsk— ning (som i de särskilda kommunerna kan bliva större eller mindre). Med hänsyn härtill vilja kommittéerna föreslå, att ersättningen för första året efter det, för vilket kommunal progressivskatt sista gången utgått, icke ytter- ligare reduceras utan fastställes till hela det förut sagda medeltalsbeloppet. För de följande tre åren torde ersättningen till kommunerna böra bestäm- mas till 3/4, 1/2 och 1/4 av nämnda belopp, varefter ersättningen helt bör upp- höra.
1936 års skattekommitté har på grundval av de förut omtalade samman- ställningarna av utdebiterad kommunal progressivskatt för åren 1934—1936 låtit för samtliga kommuner i riket uträkna det ersättningsbelopp, utgörande medeltalet av skatten för nämnda tre år, som enligt vad nyss sagts skulle utgå till kommunerna under första året efter skattens upphävande. På grund av sin vidlyftighet har denna uppgift å de beräknade ersättningarna icke bilagts betänkandet. Det är emellertid för varje kommun en enkel sak att uträkna de kommunen enligt förslaget tillkommande ersättningsbeloppen under övergångstiden. Det bör anmärkas, att de för kommittén tillgängliga siffrorna i vissa fall torde få underkastas någon justering, i den mån ändrin— gar skett i kommunal indelning eller ock på grund av eftertaxeringar eller avgöranden i högre instans mera avsevärda förskjutningar inträtt i de debi- terade skattebeloppen för något eller några av de år, som lagts till grund för ersättningsbeloppens bestämmande.
KAPITEL IV.
Allmänna utgångspunkter för utredningen.
Förutom till det i föregående kapitel berörda spörsmålet om utredningens omfattning har kommittén haft att taga ställning till vissa andra allmänna frågor av avgörande betydelse för det fortsatta arbetet.
Beskattningens rörlighet.
Av de i det nuvarande systemet ingående skatterna är den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten helt rörlig, i det att det procenttal, varmed grundbe- loppet uttages, växlar efter varje års behov av direkta skatter. Övriga skatter — extra inkomst- och förmögenhetsskatten, särskilda skatten å förmögenhet, utjämningsskatt-en och kommunala progressivskatten — äro däremot fasta (om man bortser från möjligheten att de båda sistnämnda skatterna ej ut- tagas med hela grundbeloppet). För det lägsta inkomstskiktet, med beskatt- ningsbart belopp högst 3000 kronor, är beskattningen således helt rörlig. Av 1936 års skatter (inklusive kommunal progressivskatt) utgjordes cirka 74 procent av rörlig skatt och cirka 26 procent av fasta skatter.
Med hänsyn till de stora växlingar i avseende å såväl skatteunderlaget som behovet av direkta skatter, som under senare år gjort sig gällande och var- med torde få räknas även i framtiden, är det uppenbarligen av stor betydelse, att i det nya skattesystemet elasticiteten från början blir så tillfredsstäl- lande som möjligt. För kommittén har det fördenskull framstått som klart, att äVen i det nya systemet — oavsett dess tekniska utformning i övrigt —— beskattningen bör vara till största delen rörlig.
Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar har kommittén emellertid kom- mit till den uppfattningen, att densamma helt eller till övervägande del bör undantagas från rörligheten. Förmögenhetsskattens avvägning, i och för sig och tillsammans med inkomstbeskattm'ngen, erbjuder nämligen så stora svårigheter, att den växling i skattesatserna för förmögenhetsskatten, som full rörlighet av densamma reellt komme att medföra, skulle kunna mer eller mindre rubba den en gång gjorda avvägningen. Risken att vid hög ut- debiteringsprocent inkomsten även vid normal avkastning av förmögenhe- ten i alltför hög grad åtginge till skatten skulle starkt begränsa elasticiteten hos skatteskalan.
Beträffande inkomstbeskattningen har kommittén i princip anslutit sig till det ipropositionerna nr 232 och 269 till 1936 års riksdag framlagda förslaget,
Man— tals- Inkomst-ocliförmögcnlictsskatt pen-
ningar,
Budget— be- är hållen Beskattningsbart belopp, Skatt Debiterad skatt, Medelskatte— Brut-
in- milj. kr. i%av milj. kr. procent toin-
komst, grund— komst, mm" »En- Aktie- be' »En- Aktie— »En- Aktie- mill kr* skilda» bolag summa ”PP” skilda» bolag summa skilda» bolag ”'
1928/1929 1'04 1 93863 52264 2 461'27 150 10804 4479 15283 557 857 150'88 1929/1930 1'06 218284 50902 2 69136 145 116'23 3826 154'49 533 752 150'91 1930/1931 1'04 2347'08 57320 292028 145 12448 44'8l 169'29 5'30 782 16396 1931/1932 1'04 2 412828 50734 293515? 145 12821 39'68 167'89 5'28 7'8'2 161'90 1932/1933 1'06 2 22004 339'09 255913 145 114'68 25'30 13998 517 746 134'65 1933/1934 1'07 1 97387 27014 2243'51 165 113'59 23'10 13669 576 855 13230 1934/1935 112 l 836'02 292'32 2128'34 170 10863 25'52 134'15 5'92 8'73 133'24 1935/1936 1'14 2027'21 409'16 2436'37 170 12021 35'98 156'19 5'93 879 15435 1936/1937 ['N 2 431'38 478'18 290956 170 144'53 44'09 188'62 5'94 9'22 185'00 1937/1938 1 1'15 l2 695'00 154000 1323500 170 1» 2160'40 lv251'30 1, 221170 1 5'95 * 9'50 1205'30
Anmärkning: Utjämningsskattens grundbelopp har utgjort för tiden t. o. m. budgetåret 1933/1934 budgetåren 1929/1930—1931/1932 uttagits med resp. 85, 85 och 80 % av grundbeloppet. Från och
1 Statsverkspropositionen och riksstaten. — 2 Enligt 1937 års taxeringsnämnders beslut 15386 1937 års taxeringsnämnders beslut 268? milj. kr. — 4 Enligt 1937 års taxeringsnämnders beslut 9'57
enligt vilket inkomst- och förmögenhetsskatten skulle uppdelas i en rörlig bottenskatt för alla skattskyldiga samt en fast tilläggsskatt, som skulle heta- las av fysiska personer och med dem likställda kategorier, i den mån det be- skattningsbara beloppet överstege visst belopp (8 000 kronor enligt propo- sitionen nr 232 och 10000 kronor enligt propositionen nr 269). lfrågava- rande anordning föreslogs ursprungligen av bolagsskatteberedningen efter engelskt-amerikanskt mönster och vann då allmänt gillande. Då förslaget sedan upptogs i den departementspromemoria, som låg till grund för före- nämnda propositioner, tillstyrktes det ånyo av samtliga myndigheter. Vid riksdagsbehandlingen år 1936 mötte förslaget i denna del icke någon gen- saga. Jämväl i de för kommittén lämnade direktiven har uttalats den för- modan, att det vid utredningen skulle visa sig lämpligt att ånyo upptaga den tanke, som låg till grund för förslagen till 1936 års riksdag, nämligen att inkomstbeskattningen endast i begränsad utsträckning borde vara rörlig.
I själva verket torde med de skattesatser i fråga om inkomstbeskattningen, varmed man numera måste räkna, vara nödvändigt, att de högre skikten av den progressiva skalan bindas i en fast skatt för att icke skattens rörlighet uppåt skall alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör ihågkommas, att ju (mindre del av inkomstbeskattningen som är rörlig, desto mera kännbar. blir
.. . .. Extra ink.- S_umma statsskatter. 533132, ägg, 3 och förmö- Utjämningsskatt, deggggzggggggmgals- milj kr. genhetsskatt, mll]. kr. inkomst), ' mllj. kr. null. kr. Ut— gifter Be" för i _ hållen Beskatt- Debi- Be- Debi- Be- Debiterad skatt Be- " in— ningsbar hållen hållen hållen !En- Aktie- Sum- komst— .. .. terad . terad . . . titell komst, formo— skatt ln- skatt ln— m- skilda» bolag ma mil'l, milj. genhet komst komst »En— Aktie— Sum— komst k 1* kr. skilda: bolag ma I'. 5131 145-27 — _ — — __ _— — _ — 109'08 44-79 153'87 4'87 146'04 — — — — _ 4'27 0'75 5'02 4'95 121'56 3901 16057 368 16038 — — —— — — 4-50 091 5-41 ';';-32 130-02 4572 175-74 4'55 157'35 —— — — — — 4'36 079 516 5'08 133'61 40'47 174'08 2'41 132 24 — — — 11'21 11'04 4'62 0'56 5'08 4'98 131'46 25'86 157'32 4'84 127'46 — — — 872 8138 355 0'42 3'97 3'93 126'98 23'52 150'45 3'2l 130'03 6557'48 11'25 11'23 7'60 7'66 6'28 0'97 7'25 7'15 134'88 26'49 161'37 1'29 15308 708743 1262 1250 8159 865 710 1'50 8130 852 149'66 37'48 187'14 1'37 183'63 7904'21 13'64 13'56 2441 24'21) 8'88 1'95 1083 1078 192'63 46'04 238'67 13'001202'3018694'00 115-00 115-00 1327-50 127-50 4 - 4 - 1el?-4.7 112-00 l267'82
1/s och för tiden därefter 2/s av den kommunala progressivskattens grundbelopp. Skatten har under med budgetåret 1932/1933 har skatten uttagits med hela grundbeloppet.
milj. kr. för »enskilda» och 6247 milj. kr. för aktiebolag samt sammanlagt 216'32 milj. kr. — 3 Enligt milj. kr. för )enskilda» och 353 milj. kr. för aktiebolag samt 13'10 milj. kr. sammanlagt.
en höjning av utdebiteringsprocenten för de lägre inkomsttagarna, för vilka icke någon del av skatten är fast. Denna begränsning av rörligheten hos bot- tenskatten kan motverkas dels därigenom att nämnda skatt icke göres pro- portionell utan progressiv, varvid progressionen får sträcka sig relativt högt upp i skikten, och dels därigenom att vid avvägningen mellan bottenskatten och tilläggsskatten den senares skala konstrueras så, att även vid högre ut- tagningsprocent den avsedda jämvikten bibehålles.
I fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer har kommittén fun- nit densamma böra liksom nu vara helt rörlig. Bottenskatten för de fysiska personerna är nämligen icke ensam tillräcklig att åstadkomma nödig elastici- tet i systemet.
Enligt nu gällande bestämmelser måste grundbeloppsprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten bestämmas för varje år enhetligt för alla skattskyl- diga. Emellertid torde det under vissa situationer kunna visa sig lämpligt att icke låta uttagningsprocenten vara densamma för alla grupper skatt- skyldiga. Det kan till exempel i svåra tider för näringslivet anses påkallat att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska personer i samma utsträck- ning som för fysiska personer. I normala fall torde emellertid ett enhetligt grundbelopp böra fastställas. '
Summa statsskatter,
Summa statsskatter, Kommunala progressiv- debiterad skatt1 + kom- debiterad skattl, skattens grundbelopp, munala progressivskattens . milj. kr. milj. kr. grundbelopp Budgetar milj- kr. ' > En— Aktie- » En- Aktie— ) En- Aktie-
Summa skilda» bolag skilda» bolag summa skilda» bolag summa
1928/1929 109-08 4479 153-87 ? 19137 2 640 22577 12845 5119 179'64 1929/1930 121'56 3901 16057 15-10 265 1775 13666 41'66 178'32 1930/1931 130-02 45-72 175-74 1590 320 1910 14592 4892 194'84 1931/1932 133'61 4047 17408 16-34 298 19132 149'95 43-45 19340 1932/1933 131'46 2586 157-32 13-60 1139 1529 145—06 27% 172-61 1933/1934 126-93 2362 15046 1066 1'25 11'91 137'69 24'77 162'36 1934/1935 134-88 2649 161-37 9'56 1'47 1103 144-44 27'96 172—40 1935/1936 14966 3748 18714 10-71 227 1298 160147 3975 200-12 1936/1937 192-63 46'04 238'67 13-41 294 1635 206-04 48% 255-02
1937/1938 - - 9 267'82 - - 418'71 » - 328663 1 För mantalspenningar behållen inkomst. — 2 För budgetåret 1928/1929 inräknat ut- jämningsandelen. — " Statsverkspropositionen och riksstaten. — * Beräknad med utgångspunkt
från statsverkspropositionens och riksstatens siffra för utjämningsskatten.
Ramen för skattesystemet.
Vidare har det för kommittén gällt att fatta ståndpunkt till frågan om ramen för skattesystemet, alltså bestämma vilken sammanlagd skattesumma som man vid tillämpning av det nya systemet på ett givet skatteunderlag önskar få in vid uttagande av grundbelopp av i systemet ingående rörliga skatter. Sedd från en annan sida, kan frågan sägas avse fastställandet av grundbeloppsnivån för det nya systemet (eller rättare sagt för de rörliga skat— terna i detsamma).
För bedömandet av ifrågavarande spörsmål är det nödvändigt att under- söka de förskjutningar, som skatteunderlaget och de utdebiterade skatterna undergått de senaste åren. För detta ändamål har kommittén låtit ur officiella källor sammanställa två tabeller, av vilka den ena avser direkta stats- skatter å inkomst och förmögenhet samt mantalspenningar budgetåren 1928/ 1929—1937/1938 och den andra förutom nämnda skatter även kommunala progressivskatten under samma år (se föreg. och denna sida). Det bör an— märkas, att de för budgetåret 1937/ 1938 meddelade siffrorna härröra från be- räkningar i statsverkspropositionen och riksstaten. Vissa uppgifter om debite- rad skatt på grundval av taxeringsnämndernas beslut ha visserligen blivit kända före detta betänkandes utgivande (jämför bil. A sid. 277), men för en- hetlighetens skull ha de beräknade siffrorna medtagits över hela linjen. Med »bruttoinkomst» av inkomst- och förmögenhetsskatt avses det under budget- året — frivilligt eller efter indrivning — influtna totalbeloppet av den skatt
varom fråga är. I beloppet ingå således även skatteposter från tidigare år. »Utgifter för inkomsttiteln» äro i huvudsak l'estitutioner. Beträffande den kommunala progressivskatten angives skattens grundbelopp, ej debiterad skatt, vilken är något mindre (jämför sid. 76, noten). Skillnaden är emeller- tid så obetydlig, att man här kan se bort därifrån.
En granskning av tabellen giver vid handen att det till inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet under den förra högkonjunkturen nådde sitt maximum budgetåret 1931/1932 (1930 års inkomster) med 2936 miljoner kronor. Under den därpå följande lågkonjunkturen nåddes botten- nivån budgetåret 1934/1935 (1933 års inkomster), då det beskattningsbara beloppet ej var högre än 2 128 miljoner kronor. Därefter har skatteunderlaget ökats för varje år. För budgetåret 1936/1937 utgjorde det beskattningsbara beloppet 2 910 miljoner kronor; för innevarande budgetår har det istatsverks- propositionen beräknats till 3 235 miljoner kronor. Medelskatteprocenten för »enskilda» (= andra skattskyldiga än aktiebolag), reducerad till grundbe- loppsnivå, har varierat mellan 372 (1928) och 3'48 (1934). För aktiebolagen ha motsvarande procenttal varit högst 5'71 (1928) och lägst 5'14 (1934).
Övergår man därefter att undersöka hur det sammanlagda beloppet av de- biterade statsskatter jämte kommunal progressivskatt växlat under de tio senaste budgetåren, finner man att efter budgetåren 1928/1929 och 1929/ 1930, då skattesumman utgjorde 179'6 och 178'3 miljoner kronor, represen- terade de båda följande budgetåren 1930/ 1931 och 1931/1932 maximum med 194'8 och 1934 miljoner kronor. Under budgetåren 1932/1933—1934/1935 var det samlade skattebeloppet nere i 1726 och 1624 miljoner kronor. Där- efter har skattesumman stigit för varje år. Den utgjorde sålunda budgetåren 1934/1935—1936/1937 respektive 172'4 miljoner kronor, 200'1 miljoner kro- nor och 255'0 miljoner kronor. För budgetåret 1937/ 1938 kan den enligt senaste uppgifter beräknas utgöra cirka 292 miljoner kronor.
Vid en jämförelse mellan nu anförda belopp i samlad skatteintäkt bör emellertid ihågkommas, att under de olika åren inkomst- och förmögenhets- skatten utgått med växlande procenttal, att utjämningsskattens grundbelopp fördubblats från och med budgetåret 1934/1935, att extra inkomst— och för- mögenhetsskatten börjat uttagas budgetåret 1932/1933 och särskilda skatten å förmögenhet budgetåret 1934/ 1935 samt att extra inkomst- och förmögen- hetsskattens skala kraftigt skärpts från och med budgetåret 1936/1937.
De faktorer, vilkas framtida utveckling är av betydelse vid bestämmandet av ramen för det nya skattesystemet, äro skatteunderlaget samt storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skatter å inkomst och för- lnögenhet. Beträffande båda dessa faktorer gäller, att de äro ytterst ovissa att beräkna. För skatteunderlaget är ju det allmänna konjunkturläget avgörande. I de promemorior rörande de viktigare statsinkomsternas ut- veckling, som fogats till 1936 och 1937 års statsverkspropositioner, har med utgångspunkt från avvikelserna från genomsnittsprogressionen under tidigare låg- och högkonjunktursperioder —— under reservation för alla osäkerhetsmo- ment — försök gjorts att beräkna statsinkomsternas storlek under de när-
maste budgetåren. Under förutsättning att inkomst- och förmögenhetsskat- ten skall utgå med 170 procent av grundbeloppet, har i 1937 års statsverks- proposition för de följande budgetåren avkastningen av skatten beräknats sålunda:
Budgetåren
1937/ 1938 1938/1939 1939/1940
Miljoner kronor
Oförändrad konjunktur ............................ 212 215 218 Markerad konjunkturförbättring .................... — 225 232 Konjunkturförsämring ............................ — 195 190
För de tre övriga statsskatterna — särskild skatt å förmögenhet, extra in- komst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt _— ha de sannolika skat- tebeloppen angivits till följande värden:
Budgetåren
1937/ 1938 1938/1939 1939/1940
Miljoner kronor
Oförändrad konjunktur ............................ 54'5 56'0 i 570 Markerad konjunkturförbättring .................... — 57.0 , 58'5 Konjunkturförsämring ............................ » 50'0 50'0
Beträffande storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skat- ter å inkomst och fömögenhet, är svårigheten att förutse utvecklingen lika- ledes mycket stor. Beaktas måste emellertid dels de stora 5. k. automatiska utgiftsstegringar, som följa av redan fattade beslut i anslagsfrågor, och dels den ökade belastning för skattebudgeten, som kan väntas uppkomma genom överflyttning av samhällsuppgifter eller kostnader för sådana från kommu- nerna till staten. Sistnämnda utgiftsstegring skulle dock komma att åtmin- stone delvis uppvägas därigenom att staten, på sätt av kommittén och kom- munalskatteberedningen förutsatts, får övertaga den kommunala progressiv- skatten.
Principiellt har kommittén den uppfattningen, att ramen för det nya skatte- systemet bör läggas så att detta, under förutsättning av normalt skatteunder- lag, vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt någorlunda täcker det behov av di- rekta statsskatter å inkomst och förmögenhet, varmed man för närvaran- de finner sig böra räkna. Enligt kommitténs uppfattning bör vidare sy- stemet om möjligt göras så elastiskt, att det kan utan påbyggnad av extra skatter användas så länge icke alltför exceptionella situationer i fråga om skatteunderlag eller budgetbehov uppkomma. Därest grundbeloppsnivån
sättes för låg, riskeras, att skatteskalans spännvidd redan från början tages alltför mycket i anspråk. Å andra sidan bör grundbeloppsnivån ej placeras högre än omständigheterna kräva, om ock givetvis intet hinder bör möta att i en fördelaktig budgetsituation taga ut mindre än 100 procent av grundbe- loppet.
Vid angivande av ramen för det skattesystem, vartill kommittén har att uppgöra förslag, måste naturligen, icke minst för möjliggörande av jämfö- relse med nuvarande system, såsom utgångspunkt tagas visst års skatteunder- lag. Då kommittén valt att utgå från skatteunderlaget vid 1936 års taxering, beror detta därpå, att taxeringen år 1936 är den senaste, som kunnat bearbe- tas för kommitténs arbete.
Skatteunderlaget vid 1936 års taxering var, såsom i redogörelsen för den statistiska undersökningen närmare angives (se bil. A), tillfälligtvis för- höjt på grund av talrika icke »normala» eftertaxeringar. Denna höjning, som ansetts representera cirka 2 miljoner kronor i debiterad skatt, har själv- fallet måst frånräknas, då 1936 års skatteunderlag användes för beräkning av ett nytt skattesystems avkastning. Vidare har kommittén måst utgå från, att skatteunderlaget skall komma att något minskas genom de ändrade grun- der för familjebeskattningen, som kommittén ämnar föreslå.
Från de utgångspunkter, som i det föregående angivits, har kommittén i avseende å ramen för det skattesystem, som är avsett att träda i stället för det nuvarande systemet av statsskatter och kommunal progressivskatt, sökt konstruera skatteskalorna i det nya systemet sålunda att detta, tillämpat på skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga eftertaxeringar och av kommittén förordade ändringar i grunderna för fa- miljebeskattningen, vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt avkastar cirka 235 miljoner kronor. Den sammanlagda skattesumma, som i verkligheten debi- terades nämnda år, utgjorde — efter avdrag för de tillfälliga eftertaxeringar- na —— cirka 253 miljoner kronor.
Fördelningen av skattebördan mellan
fysiska och juridiska personer. I fråga om fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska per- soner har kommittén förutsatt, att av de förut nämnda 235 miljoner kronor, sem det nya systemet beräknas skola å 1936 års skatteunderlag avkasta vid grundbeloppsnivå, cirka 180 miljoner kronor böra uttagas av fysiska perso- ner oeh cirka 55 miljoner kronor av juridiska personer. Av sistnämnda be- lopp kunna cirka 47'5 miljoner kronor antagas falla å svenska aktiebolag1 och återstoden å övriga juridiska personer.
Enligt denna förutsättning skulle vid grundbeloppsnivå cirka 20'3 procent av den samlade beskattningen bestridas av aktiebolagen. Vid högre uttag- ningsprocent skulle siffran bliva något högre. För år 1936 utgjorde motsva- rande procenttal 19'4. Den relativt obetydliga höjning, som sålunda skulle
1 Häri inräknat skatt å den del av försäkringsaktiebolags inkomst, som icke belöper å aktie- ägarna.
uppkomma för aktiebolagen, är enligt kommitténs mening väl motiverad. Aktiebolagen ha under senaste åren intagit en jämförelsevis gynnad stälhing därigenom att de fritagits från de extra skatterna å inkomst och förmögerhet, vilka i huvudsak belastat endast fysiska personer. De närmaste åren före införandet av extra inkomst- och förmögenhetsskatten utgjorde aktielola- gens andel i den samlade skattesumman cirka 24 procent. Sedd mot "Jak- grunden härav ter sig den av kommittén åsyftade överflyttningen av skrtte- bördan från fysiska personer till juridiska personer jämförelsevis obetyilig. När skattetrycket å fysiska personer nått en så relativt stor höjd som numera är fallet, är det enligt kommitténs mening naturligt, att aktiebolagens och de övriga juridiska personernas skattekraft tages i anspråk i något större utsträckning än tidigare.
Avvägningen av beskattningen mellan
inkomst och förmögenhet. Vid ställningstagandet till frågan om avvägningen av beskattningen _nel- lan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet vad angår fyriska personer har kommittén icke kunnat anknyta till någon enligt skattes7ste- mets grunder given norm för denna fördelning. Under de två senaste åren ha statsskatterna och den kommunala progressivskatten för fysiska persaner enligt verkställda beräkningar (se promemorian rörande de skattestatisiska undersökningarna, tabellerna 8 och 9) fördelats med cirka 80 procent å inkomstskatt och cirka 20 procent å förmögenhetsskatt. Kommittén har icke funnit anledning att frångå denna fördelning utan har vid utarbetmde av skatteskalor utgått från densamma. Då förmögenhetsskatten är avsedd att helt eller till övervägande del vara fast, har vid grundbeloppsnivå för- mögenhetsskattens andel i den sammanlagda beskattningen förutsatts skola vara något större än 20 procent. Vid stigande utdebiteringsprocent sjunker förmögenhetsskattens andel.
Under utredningsarbetets gång har bestyrkts, att den antagna fördelningen vid nuvarande skattetryck är svår att rubba. En ytterligare belastning av endera inkomsten eller förmögenheten har ur olika synpunkter icke ansetts tillrådlig. Då genom den förutsatta avvägningen förmögenhetsbeskattningen bibehållits vid den relativa höjd, den uppnått efter de senaste årens skatte- höjningar, har det för kommittén varit angeläget att vid förmögenhetsbeskatt- ningens utformning genom reduktionsregler i fall av låg inkomst samt jäm- väl i övrigt söka minska olägenheterna av den sålunda skärpta förmögen— hetsbeskattningen.
KAPITEL V.
F amiljebeskattningen.
Inledning.
Enligt meddelade direktiv har kommittén att i samband med övriga spörs- mål rörande den statliga beskattningens utformning jämväl upptaga frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek.
Ett förslag till revision av bestämmelserna rörande familjebeskattningen har den 11 december 1935 avgivits av befolkningskommissionen (Statens off. utredn. 1936: 13).
Befolkningskommissionen har haft till uppgift bland annat att överväga sådana reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala in- komstbeskattningen, som framstode såsom motiverade ur befolkningspoli- tiska och familjesociala synpunkter. Dessa synpunkter talade enligt kom- missionens mening för ett gynnande inom beskattningen i högre grad än för närvarande vore förhållandet av giftermål och familjebildning. Det av kom- missionen framlagda förslaget för vinnande av ökad differentiering av be- skattningen med hänsyn till familjestorlek innefattade dels avsevärda jämk- ningar i det gällande systemet av skattefria ortsavdrag, dels införande av en särskild skatt för familjehjälp, dels oclc vissa ändringar i fråga om be- skattningen av äkta makar.
Över befolkningskommissionens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrel- sen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av propositionen nr 232 till 1936 års riksdag uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, å ena sidan sin principiella anslutning till den bakom befolkningskommis- sionens förslag liggande uppfattningen, att en starkare differentiering mel- lan skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikter i övrigt vore önskvärd, men å andra sidan sina tvivel på att den av kom- missionen anvisade formen med en särskild skatt vid sidan av de vanliga avdragsbestämmelserna vore den lämpliga. Frågan krävde yt- terligare övervägande, innan den kunde anses mogen för lösning. Det- ta utgjorde emellertid intet tillräckligt skäl för ett uppskov med för- enklingen av den statliga inkomstbeskattningen. Departementschefen för— utsatte nämligen, att lösningen icke lämpligen kunde sökas i en fristående
skatt av den art kommissionen föreslagit, och väntade sålunda icke, att den fortsatta behandlingen av frågan skulle leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen. Såväl differentieringen med hänsyn till försörjnings- plikt som den åsyftade inkomstökningen torde kunna vinnas inom ramen av förut givna skatteskalor, om nämligen dessa medgåve ett tillräckligt mått av rörlighet. Tillräckligt skäl för uppskov med förenklingen av den statliga inkomstbeskattningen i avbidan på lösningen av frågan om familjebeskatt- ningen funnes på grund därav icke.
Bevillningsutskottet ansåg i sitt betänkande rörande skatteomläggningen (nr 46/1936) frågan om avvägningen av den statliga beskattningen och den särskilda frågan om familjebeskattningen lämpligen böra omprövas i ett sammanhang. Även om befolkningskommissionens betänkande icke kunde i oförändrat skick läggas till grund för en reform på detta område, syntes det likväl vara möjligt att, sedan en överarbetning av detta förslag verkställts, statsbeskattningen och familjebeskattningen samtidigt upptoges till behand- ling och avgörande.
I direktiven för kommittén anföres bland annat, att lösningen av frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek icke lämpligen torde kunna sökas i en fristående beskattning. En framkomlig väg syntes däremot vara att nuvarande avdragssystem kompletterades med en eller annan form av avdrag från skatten, varigenom en till sina verkningar i huvudsak lika omfattande differentiering av beskattningen med hänsyn till familjestorlek syntes möjlig att vinna som genom en särskild skatt efter av befolknings- kommissionen förordade linjer. Ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om skattedifferentiering efter familjeförhållanden vore möjligt först i sam- band med behandlingen av frågorna om skattens fördelning mellan olika inkomstklasser m. 111. På grund av den betydelse, som i detta sammanhang tillkomme den kommunala beskattningens utformning, borde utredningen i denna del verkställas i samråd med kommunalskatteberedningen.
Beträffande svensk rättsutveclcling och gällande rätt i fråga om differen- tiering av beskattningen med hänsyn till familjeförhållandena ävensom rö- rande principerna för familjebeskattningen i vissa främmande länder får kommittén i huvudsak hänvisa till redogörelser i befolkningskommissionens betänkande (sid. 45 o. ff, 67 o. ff). En översikt över de i Sverige gällande rättsreglerna på hithörande område återfinnes även i kapitel I av kommit- téns betänkande (sid. 58).
Här må endast i korthet erinras om de syftemål, som vinnas genom de skattefria s. k. ortsavdragen (grundavdrag och familjeavdrag).
Till en början åstadkommes genom ortsavdragen differentiering efter den med familjestorlek växlande försörjningsbördan. De skattskyldiga, som sva- ra för viss familjeförsörjning, erhålla nämligen förutom grundavdrag även familjeavdrag, som utgår med lika belopp för hustru och varje till avdrag berättigat barn. Vidare har ortsavdragens storlek avvägts med hänsyn till olika orters dyrhet. Slutligen tjäna avdragen den viktiga uppgiften att åstad- komma progressivitet hos skattesystemet i avseende å de lägsta inkomstskik-
ten- Ju lägre inkomsten är, desto större del av densamma borttages genom avdraget och desto relativt mindre del av inkomsten blir beskattad enligt den för det lägsta inkomstskiktet gällande proportionella skattefoten. Om man t. ex. antar, att nämnda skattefot är 5"/o och avdraget 1 000 kronor (förutom bankningsdel), blir skatten i förhållande till inkomsten vid en in- komst å 1 200 kronor 04 0/0, vid en inkomst å 1 600 kronor 09 0/0, vid en inkomst ä 2 000 kronor 1'25 0/o och vid en inkomst ä 3 000 kronor 2'5 0/o.
I det följande skall kommittén med utgångspunkt från befolkningskom- missionens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena redogöra för sitt ställningstagande till de olika spörsmålen rörande familjebeskattningen.
Allmän motivering för en skattedifferentiering efter barnantalet.
Befolkningskommissionen.
Befolkningskommissionen har inledningsvis bl. a. framhållit, att i den mån ett gynnande inom beskattningen av äktenskapsbildningen hade till följd, att äktenskap komme att ingås i större antal och i yngre åldrar än hittills, en sådan verkan syntes i och för sig eftersträvansvärd. En skärpning av skattedifferentieringen efter familjernas barnantal måste i sin mån verka till ökad äktenskaplig fruktsamhet. Man borde visserligen icke hysa överdriv- na förväntningar om verkningarna av i betänkandet diskuterade skattere- former. Dylika reformer på skatteväsendets område borde likväl ingå bland de befolkningspolitiska reformer, som övervägdes i syfte att på olika vägar förbättra familjernas och särskilt de barnafödande familjernas sociala och ekonomiska villkor.
Befolkningskommissionen har därefter lämnat en utförlig motivering ur befolkningspolitiska, familjesociala och allmänna rättvisesynpunkter för för- slaget om skattedifferentiering efter barnantalet.
Yttrandena.
De över befolkningskommissionens förslag hörda myndigheterna ha nästan undantagslöst uttalat, att den nuvarande differentieringen av beskattningen med hänsyn till familjeförhållandena icke är tillräckligt omfattande och att åtgärder med det snaraste böra vidtagas för åstadkommande av ändring härutinnan.
Några myndigheter ha emellertid riktat invändningar mot kommissionens principiella motivering för skattedifferentieringen efter familjestorlek.
Kommittén.
Under det att befolkningskommissionen haft att behandla spörsmålet om skattedifferentiering efter familjestorlek med utgångspunkt från befolk- ningspolitiska och familjesociala synpunkter, har kommittén för sin del i
första hand betraktat problemet såsom en fråga om avvägning av skatt ur rättvisesynpunkter på samma sätt som då det i allmänhet gäller att för- dela skattebördan mellan skattskyldiga av skilda kategorier och med oika stora inkomster allt efter deras relativa skatteförmåga.
Även från dessa synpunkter har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen, att den nuvarande avvägningen av skattebördan med län- syn till familjestorlek icke är tillfredsställande och att skattelättnad bör be- redas familjeförsörjare och särskilt barnrika sådana i den utsträckning som motiveras av försörjningsbördan. Rent principiellt bör enligt kommit—ens uppfattning lättnaden i skattebördan för familjer med barn begränsas till befrielse från skatt för den del av inkomsten, som motsvarar den normala barnkostnaden. Vid beräknandet av nämnda kostnad bör dock hänsyn ta- gas ej blott till det oundgängligaste existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som enligt nutida uppfattning kräves för beredande åt barnen av tillfredsställande förhållanden i fråga om bostad, föda, hälsovird, utbildning och dylikt. Härvidlag komma alltså de av befolkningskommis- sionen understrukna familjesociala synpunkterna till sin rätt.
Vad angår de befolkningspolitiska synpunkter, som kunna anläggas å frågan, är kommittén för sin del av den uppfattningen, att skattelättnaier, även ganska vittgående sådana, få en relativt ringa betydelse för äktenskaps— bildningen och fruktsamheten. Även befolkningskommissionen har, såsom ovan antytts, varnat mot överdrivna förväntningar i detta avseende. Därest en omläggning av familjebeskattningen kommer att gynnsamt inverka på äktenskapsbildning och nativitet, är detta naturligen att hälsa med till- fredsställelse. För kommittén har emellertid mera trätt i förgrunden ange- lägenheten av att lätta det större ekonomiska tryck, som ofta vilar på famil- jerna i jämförelse med ensamstående personer, i så stor utsträckning som kan ske utan att därigenom orättvisa begås mot andra skattskyldiga.
Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att man på sina håll starkt överdrivit möjligheterna att genom skattereformer vinna stora resultat i fö— revaran-de avseende. För en mycket stor del av landets befolkning är skat- ten alltför obetydlig för att någon verklig differentiering skall kunna upp- nås. Hänsyn till det existensminimum för ensamstående med låga inkom- ster, som måste fritagas från skatt, medverkar till att överflyttningen av skattebördan måste hållas inom relativt trånga gränser. Att taga igen den skatteförlust, som lindring för familjerna skulle medföra, genom skärpning av skatteprogressionen torde såsom framgår av det följande vara praktiskt möjligt endast i mycket begränsad omfattning.
Såsom redan antytts skulle en lindring av skattebördan för familjeförsör- jare i vad angår statsbeskattningen bliva av ingen eller ringa betydelse för de många och ofta barnrika skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten, vilka redan enligt nu gällande bestämmelser äro fritagna från statsskatt eller be- tala endast obetydlig sådan. Detta förhållande bör dock icke hindra, att för de familjeförsörjare, vilkas inkomster äro högre, skatten lindras i den om- fattning omständigheterna medgiva. Härvidlag torde särskilt böra uppmärk—
sammas, att sistnämnda skattskyldiga i många fall icke få del av de sociala hjälpåtgärder, som under olika former komma de mindre bemedlade till del. Genom skattelindringen beredes nämnda skattskyldiga i en enkel form lätt- nad i försörjningsbördan.
I detta sammanhang torde få beröras förhållandet mellan stats- och kom- munalbeskattningen såvitt angår ifrågavarande spörsmål. Kommittén har i enlighet med direktiven vid behandlingen av frågan om familjebeskatt- ningen rådgjort med kommunalskatteberedningen, som dels vid gemensamt sammanträde med kommittén dels på annat sätt beretts tillfälle att taga del av kommitténs synpunkter på frågan. Kommittén har därvid inhäm- tat, att beredningen icke kan slutgiltigt behandla frågan om familjebe- skattningen förrän ställning tagits till frågan om själva skattesystemet, och att beredningen därför icke kan framlägga förslag i ämnet förrän tidi- gast år 1938.
Under sådana förhållanden har det för såväl kommittén som kommunal- skatteberedningen stått klart, att kommittén måste söka en lösning av spörs- målet för statsbeskattningens del från egna utgångspunkter och därvid en- dast tillse, att de av kommittén framlagda förslagen icke komma att för- svåra lösningen för kommunalbeskattningens vidkommande. Något ovill- korligt samband mellan stats- och kommunalbeskattningen i fråga om tek- niken för skattedifferentieringens åstadkommande torde icke förefinnas, om ock det av praktiska skäl är önskvärt, att olikheten icke blir alltför stor. Såsom av det följande framgår, ämnar kommittén i fråga om statsbeskatt- ningen i huvudsak föreslå bibehållande av-det nuvarande systemet med fasta avdrag å det taxerade beloppet fastän med ändrad avvägning. Den nuvaran- de relationen 2: 1 mellan de statliga och de kommunala avdragen kan allt- så därefter icke upprätthållas. Någon större saklig olägenhet torde icke upp- komma därigenom. Även om de kommunala avdragen för ensamstående, för hustru och för barn skulle framdeles komma att avvägas i andra pro- portioner än de av kommittén för statsbeskattningens del föreslagna, kan detta enligt kommitténs mening icke betraktas såsom en avsevärdare olägen- het. De hänsyn, som i fråga om kommunalbeskattningen måste tagas till kommunernas skatteunderlag, kunna tvinga till återhållsamhet beträffande en annars önskad höjning av de kommunala barnavdragen. Den omständig- heten, att beträffande kommunalbeskattningen antagligen större svårig- heter än vid statsbeskattningen möta att åstadkomma en ytterligare diffe- rentiering av skatten efter familjestorlek, bör icke få utgöra skål mot att å statsbeskattningens område det mesta möjliga göres för uppnående av rätt- visare fördelning av skattebördan mellan ensamstående och familjeförsör- jare.
Omläggning av avdragssystemet.
Befolkningskommissionen.
Befolkningskommissionen har ingående redogjort för de olika metoder, som kunna tänkas komma till användning, när det gäller att åstadkomma skattedifferentiering efter den med barnantalet växande försörjningsbördan. Skattedifferentieringen kan sålunda åvägabringas antingen så att det skatte- underlag, som framkommer genom beräknandet av det beskattningsbara be- loppet eller den beskattningsbara inkomsten, göres beroende av barnantalet, eller så att själva den utgående skaften göres direkt beroende av barnantalet. I båda fallen kan väljas mellan metoden att bevilja familjer med barn avdrag från inkomsten, respektive skatten, större ju större barnantalet är, eller att göra tillägg till inkomsten, respektive skatten, större ju mindre barnantalet är. Möjligt är ock att genomföra skattedifferentieringen genom kombination av olika metoder.
Kommissionen framhåller, att det syntes ligga närmast till hands att ut- veckla den i Sverige använda metoden, enligt vilken differentieringen åstad- kommits genom skattefria avdrag från de taxerade beloppen (resp. taxerade inkomsterna). De ändringar, som därvid borde tagas i övervägande, vore dels en allmän höjning av barnavdragen med eller utan en åtföljande sänk- ning av grundavdragen och dels införandet av med inkomstens storlek växan- de barnavdrag. '
Då de fasta skattefria avdragen hade den förut berörda betydelsen för pro- gressiviteten i skattesystemet, hade kommissionen däri sett ett skäl att icke i detta sammanhang ifrågasätta en övergång till en helt annan metod för skattedifferentiering efter barnantalet, och hade den därav jämväl föranletts att i sina förslag taga särskild hänsyn till verkningarna =i progressivitets- hänseende. Kommissionen erinrar även om att avdragen dessutom ha till uppgift att medföra viss skattedifferentiering med hänsyn till olika orters dyrhet. Jämväl denna omständighet visade, att ett övergivande av nuvaran- de avdragssystem skulle få verkningar i olika riktningar.
Kommissionen anför vidare, att om en höjning av barnavdragen kompen- serades genom sänkning av grundavdragen och skatteunderlaget följaktligen bibehölles orubbat, komme skattebördans fördelning mellan inkomstklasser- na att bestå i stort sett oförändrad. Läte man däremot skatteunderlaget minskas, varav — om man ville behålla det totala skattebeloppet oförändrat — måste följa höjning av skattefoten, ställdes man omedelbart inför frågan om denna höjnings genomförande genom förskjutningar av skattebördan från vissa inkomstklasser till andra. Ville man undvika detta, vore den förstnämnda metoden att föredraga. Till förmån för en dylik lösning talade jämväl åtskilliga praktiska hänsyn, däribland svårigheterna att överskåda de verkningar i fråga om skattefördelningen, som en lösning på det andra sättet skulle medföra.
Slutligen ingår kommissionen på frågan huruvida barnavdragen böra gö- ras stigande med inkomstens storlek. En dylik anordning vore nämligen enligt kommissionens mening motiverad, om man gåve förmågeprincipen den vidsträcktare innebörden att innefatta krav på skattedifferentiering med hänsyn till den verkliga barnkostnaden. Barnavdraget borde emellertid ej stiga proportionellt med inkomsten utan långsammare än inkomsten samt maximeras vid visst inkomstläge.
Kommissionen framhåller, att om högre avdrag skulle beviljas vid högre inkomster, detta skulle åstadkomma en ändrad progressivitet och därmed en omläggning av skattebördans fördelning mellan inkomstklasserna. För att undvika en sådan omläggning och således blott åvägabringa en annan skattefördelning mellan olika slags familjetyper inom varje inkomstklass tagen för sig bleve det nödvändigt att samtidigt i motsvarande mån stegra skattesatserna för de högre inkomsterna. Att åstadkomma den rätta av- vägningen vid en sådan omläggning av progressiviteten skulle emellertid av redan antydda skäl möta svårigheter, vartill komme att en beräkning röran- de verkningarna av en ny skatteskala skulle vara vansklig. Till dessa tek- niska skäl mot rörliga avdrag komme ytterligare det förvisso mycket vägan- de psykologiska skälet, att en dylik omläggning antagligen ej skulle bliva förstådd av allmänheten. Med sannolikhet skulle det komma att uppfattas såsom en oegentlighet, att familjer med större inkomster skulle få större barnavdrag, och sambandet mellan dessa större barnavdrag och den skärpta progressiviteten skulle ej inses. Även om detta samband skulle fattas vid tidpunkten för förändringens genomförande, skulle så icke bliva fallet i längden. Skatteskalornas skärpning vore en engångsändring, som efter nå- gon tid lätt trädde i bakgrunden, medan de större barnavdragen för de högre inkomsttagarna alltjämt skulle vara framträdande.
Det av befolkningskommissionen framlagda förslaget innebär i korthet följande.
Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i sy- stemet av skattefria ortsavdrag. Omregleringen skall gestaltas så, att beskattningsunderlaget i stort sett bibehålles oförändrat. Ett avgö- rande skäl för en sådan uppläggning av reformen har för kommissionen varit nödvändigheten att beakta det finansiella läget i rikets många små kommuner, beträffande vilka det genomsnittliga barnantalet företer starka variationer. Enligt kommissionens förslag skola i de olika ortsgrupperna grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vart- dera av de två första barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget för varje följande barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen. Tilli- ka föreslås i avseende å kommunalbeskattningen viss jämkning av avdragen för de lägsta av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag. Avdragen enligt kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro endast hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskatt- ningen. Den 5. k. bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.
De av kommissionen föreslagna statliga avdragen framgå av följande ta- bell:
Ortsgrupp
I 11 111 IV V
Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun K r 0 n 0 r och vartdera av de två första barnen ...... 560 600 640 680 720
Familjeavdrag för varje följande barn ........ 1 120 1 200 1 280 1 360 1 440
Förslaget om förhöjt avdrag för det tredje och de följande barnen har kommissionen i huvudsak motiverat med att enligt sammanstämmande re- sultat av tillgänglig socialstatistik det framför allt vore familjerna med tre och flera barn, vilkas levnadsstandard hårt pressades av barnens behov i olika hänseenden, samt att för folkstammens vidmakthållande krävdes att familjerna i genomsnitt hade inemot tre barn.
Verkningarna av förslaget, särskilt för kommunernas del, ha belysts ge- nom en statistisk undersökning, som omfattat ett antal kommuner och kom- mundelar i samtliga ortsgrupper. Enligt redogörelsen för undersökningen kan som allmänt resultat sägas, att i de undersökta kommunerna inverkan på beskattningsunderlaget av kommissionens förslag skulle bliva sådan, att detta vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen bleve i genom- snitt väsentligen oförändrat, dock med någon ökning i första ortsgruppen och en obetydlig minskning i de övriga.
Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att en särskild skat—t, benämnd s k a t t f ö r f a mil j e h j ä 1 p, skall uttagas med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter, avsedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytter- ligare skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena. Denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp av skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall åtnjutas med en tredjedel av skattens belopp av den, som är gift, och likale- des med en tredjedel av skattebeloppet för varje barn. Makar med två eller flera barn bliva således helt fria från skatten. Avdrag åtnjutes även för vuxet barn och för avlidet barn, därest det vid dödsfallet uppnått 10 års ålder.
Fulla beloppet av skatten för familjehjälp skall enligt förslaget utgå med lägst 10 kronor och därutöver med belopp, bestämt på grundval av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt en progressiv skiktskala med procenttalet 4 i högsta skiktet; dock att skattens fulla belopp icke må överstiga 9000 kronor. Kommissionen har ansett sig kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljoner kronor.
I fråga om motiveringen för denna särskilda skatt anför kommissionen
bl. a. att det läge i sakens natur, att den genom fasta avdrag möjliggjorda skattedifferentieringen bleve relativt sett störst i de lägre inkomstskikten. Ville man med minsta rubbning av skattesystemets allmänna anordning i vårt land nå en med inkomsten stigande skattedifferentiering efter familje- förhållandena, syntes den närmast till hands liggande utvägen vara att införa med såväl familjeförhållandena som inkomsterna varierande skattetillägg. Formellt skulle dessa skattetillägg givas karaktär av en särskild statsskatt, men i verkligheten borde skatten ses såsom en utbruten del av den all- männa beskattningen. Med hänsyn till sina verkningar i avseende å skatte- differentieringen borde den icke bedömas annat än i sammanhang med de föreslagna jämkningarna av ortsavdragen.
Yttrandena.
Vad angår den av befolkningskommissionen valda m eto den att åstad- komma den eftersträvade skattedifferentieringen har i myndigheternas utlå- tanden stor enighet rått därom, att den önskade förskjutningen i första hand bör åvägabringas genom en omreglering av de skattefria avdragen. Kom- missionens i sådan riktning framlagda förslag har allmänt i princip till- styrkts. I fråga om avdragens storlek ha dock olika meningar framträtt.
Mot förslaget att göra familjeavdraget för hustru lika stort som grundavdraget ha erinringar icke framställts. Kammarrätten har sålun- da betecknat en dylik åtgärd ur befolkningspolitiska och familjesociala syn- punkter såsom självfallen. Då därtill komme, att densamma ej mindre finge anses stämma överens med eller i varje fall icke alltför kraftigt bryta mot principen om skatt efter förmåga än även komme att åtminstone delvis häva den merbeskattning av äkta makar, som båda hade inkomst, vilken vore en följd av nu gällande beskattningsregler, ville kammarrätten för sin del livligt tillstyrka förslagets genomförande i denna del.
Beträffande storleken av familjeavdraget för barn har kom- missionens förslag tillstyrkts av riksräkenslcapsverket och elva länsstyrelser.
Från några håll har helt allmänt ifrågasatts en i förhållande till kommissio- nens förslag ändrad avvägning av avdragsbeloppen. Åtskilliga myndigheter ha vidare riktat invändningar mot den förhöjning av barnavdraget, som före- slagits för det tredje och de följande barnen.
Kammarrätten har sålunda ifrågasatt, om det ej ur såväl befolkningspoli- tiska och familjesociala som allmänna rättvisesynpunkter vore mera befo- gat att göra avdragen för hustrun och de första barnen större än för de föl- jande barnen. Då emellertid ett system med lika stora avdrag för hustru och varje barn med hänsyn till önskvärdheten av att icke försvåra taxerin- gen vore att föredraga, förordade kammarrätten för sin del detsamma, d. v. s. ett bibehållande av nu tillämpade system.
Överståthållarämbetet förordar, att ifrågavarande tillägg begränsas till ett halvt grundavdrag, medan tre länsstyrelser uttala sig till förmån för en mera jämn stegring av avdragen och två länsstyrelser för lika stora avdrag.
.Rilcsräkenskapsverket har — efter att såsom sin uppfattning ha uttalat,
att avdragen vid statsbeskattningen borde avvägas fullt självständigt och! hänsyn därvid tagas allenast till de krav, som i fråga om denna beskatt— nings differentiering funnes böra uppställas — förordat, att avdragsbeloppem vid statsbeskattningen så avvägdes, att därigenom en större skattelättnadl för barnrika familjer vunnes än enligt kommissionens förslag. I varje fall] funne riksräkenskapsverket den förskjutning av skattebördan, som ett fast»- ställande av de av kommissionen föreslagna avdragsbeloppen skulle med-- föra, vara fullt befogad.
Avi de hörda myndigheterna ha riksräkenskapsverket och fjorton läns-— styrelser tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget i vad det avser sänk- ning av grundavdragen.
Kammarrätten, socialstyrelsen och några länsstyrelser ha givit uttryck föir en viss betänksamhet inför en sådan åtgärd.
Kammarrätten har därvid främst erinrat om att grundavdraget avsettrs att motsvara existensminimum för ensamstående skattskyldig. En så pass avsevärd sänkning av grundavdragen som den kommissionen föreslagit skulle göra nämnda motsvarighet — som dock åtminstone för statsbeskattninl— gens del, särskilt om hänsyn toges jämväl till bankningen av detsammax, hittills kunnat upprätthållas — tämligen fiktiv. Säkerligen hade det varit lyckligast, om den med ifrågavarande reformförslag åsyftade skattelättna- den i förhållande till försörjningsbördan för hustru och barn kunnat åtmim- stone för statsbeskattningens del vinnas utan en motsvarande skatteökning för skattskyldiga utan sådan försörjningsbörda. Under nuvarande förhållan- den kunde likväl kammarrätten även med beaktande av berörda synpunkter icke annat än — under förutsättning av ett genomförande av den av kommis- sionen föreslagna höjningen av familjeavdragen — biträda kommissionens förslag om sänkning av grundavdragen.
Socialstyrelsen, som i likhet med kammarrätten ansett det kunna ifråga- sättas, om icke genom förslaget den ursprungliga principen om avdrag i för- hållande till existensminimum (hela eller halva) starkt rubbats till förfång för ensamförsörjare, har härutinnan anfört följande:
»Styrelsen vill i detta sammanhang även erinra om sitt yttrande över ett av särskilda sakkunniga år 1918 uppgjort förslag till ändring av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt i vilket förslag ifrågavarande existens- minimiprincip framfördes. I nämnda yttrande förekom bland annat ett för- sök till beräkning av existensminimum, varvid man utgick enbart från den fysiologiska synpunkten( föda, kläder, bostad, bränsle och lyse) med tillägg blott för det oundgängligaste beträffande bohag, tvätt och sjukvård (läkare och medicin). Styrelsen ansåg sig emellertid redan då böra ifrågasätta, hu- ruvida ej större hänsyn borde tagas till det i berörda avseende socialt önsk- värda.
Inom styrelsen har nu i anledning av förevarande remiss verkställts en på nyare och mera omfattande material grundad beräkning av existensmi- nimum enligt 1935 års prisnivå. Det har emellertid härvid, med hänsyn jämväl till den faktiska stegringen av levnadsstandarden och nutida krav på
en något så när människovärdig tillvaro, ansetts billigt och riktigt att, så- som även kommissionen håller före, taga hänsyn till ytterligare en del ut- giftsposter i en normalbudget, däribland också barnens undervisning.
Ifrågavarande beräkningar ha givit vid handen, att existensminimum för en ensamförsörjare å normalort (motsvarande ungefärligen ort i grupp III) skulle för närvarande kunna uppskattas till c:a 700 kronor, för ett gift par utan barn till c:a 900 kronor och för ett uormalhushåll (man, hustru med 2 a 3 barn) till 1 600 kronor. Undersöker man nu relationen mellan dessa tre typer ifråga om å ena sidan existensminimikostnaden och å andra sidan dels gällande och dels föreslagna skatteavdrag vid inkomst- och förmögenhets- skatten, erhålles följande resultat, varvid siffrorna för ensamförsörjare satts = 100.
Existens— Nu gällande Föreslagna
minimum avdrag avdrag Ensamförsörjare ................................ 100 100 100 Man och hustru ................................ 129 143 200 Normalhushåll (man, hustru och 2 a 3 barn) 229 250 500
Denna för ensamförsörjare relativt så oförmånliga ställning i skattehänse- ende gör sig även absolut taget gällande, i det att avdraget enligt kommissio— nens förslag skulle för dem utgöra endast 640 kronor (ortsgrupp III) beträf- fande inkomst- och förmögenhetsskatten mot ovan beräknade existensmini- mikostnad av 700 kronor, motsvarande resp. 320 och 350 kronor vid kommu- nalskatten. De lägsta inkomsttagarna (högst 1 300 kronor inom ortsgrupp III) skulle emellertid få åtnjuta ett högre avdrag, dock endast beträffande kommunalskatten (420 kronor).»
En länsstyrelse har avstyrkt förslaget i vad angår sänkning av grundavdra- geu och överståthållarämbetet har föreslagit ett något högre grundavdrag än kommissionen, i vad avser kommunalbeskattningen. En länsstyrelse anser det önskvärt, att grundavdragen ej nedsättas i så hög grad som kommissionen föreslagit.
Mot bibehållande av h a n k n i n g 5 s y 5 t e m e t ha från fyra länssty- relser rests invändningar. Det har därvid framhållits, att bankningens bort- tagande skulle medföra en betydande lättnad i den tekniska delen av taxe- ringsarbetet.
Mot kommissionens antaganden, att de ändrade principerna rörande avdra- gen icke skulle nämnvärt påverka s k a t te u n d e rl a g e t, ha invändnin- gar framställts från åtskilliga håll. Socialstyrelsen och statskontoret ha fram- hållit, att reformens inverkan på skatteunderlaget svårligen med tillförlitlig- het kunde beräknas på förhand. Tio länsstyrelser befara rubbningar i under- laget. Några länsstyrelser ha därvid påpekat, att även om skatteunderlaget efter reformens genomförande skulle bliva på papperet oförändrat, skatte- ökning dock kunde väntas uppkomma, enär de ogifta skattskyldiga, vilkas
andel i skattebördan skulle komma att ökas, ofta tillhörde de kategorier, för vilka skatten måste avkortas.
Förslaget o m 5 k a tt f ö r fa m i 1 j e h j ä 1 p har oreserverat tillstyrkts endast av tre länsstyrelser, varjämte ytterligare tre länsstyrelser principiellt godtagit skatteformen men framställt mer eller mindre vittgående erinringar mot förslagets utformning. Sex länsstyrelser ha uttalat starka betänkligheter mot förslaget i denna del utan att göra direkta uttalanden för eller mot det- samma. Kammarrätten, statskontoret, rilcsrälcenslcapsverket, socialstyrelsen, överstäthällarämbetet samt tolv länsstyrelser avstyrka mer eller mindre ut- tryckligt förslaget. Av de skäl, som framförts för avstyrkande, må nämnas följande. Den förutsatta sammankopplingen av utgiftsanslag och inkomst- titel överensstämde icke med rationella budgetprinciper. De utgifter, varom här vore fråga och vilka till stor del ännu icke närmare utretts, borde finan- sieras såsom varje annat berättigat statligt ändamål. Verkningarna av de föreslagna ändrade principerna i fråga om avdragen borde avvaktas. Skatten skulle för den allmänna opinionen komma att framstå såsom en mot vissa kategorier skattskyldiga riktad straffskatt på deras ofta oförvållade ogifta stånd eller barnlöshet.
Kommittén.
Efter förberedande tekniska undersökningar har kommittén haft att taga ställning till frågan om den metod som bör användas för åstadkommande av den önskade skattedifferentieringen efter familjestorlek. Därvid har kommit- tén till en början funnit sig böra avvisa tanken att för ändamålet införa en särskild skatt å ensamstående skattskyldiga samt barnlösa eller barnfattiga familjer på sätt av befolkningskommissionen föreslagits. Ett tungt vägande skäl för denna uppfattning har varit, att kommittén velat undvika att med en ny skatteform utöka det system av statsskatter, som det i stället år kom- mitténs uppgift att rationalisera.
En metod för differentiering, som något berörts av befolkningskommis- sionen och som jämväl i kommitténs direktiv anvisats såsom tänkbar lös- ning av spörsmålet, är införandet helt eller delvis av ett system med av- drag, som skulle verkställas ej från inkomsten utan från den uträknade skatten och som skulle variera efter inkomst samt familje- och djrorts— förhållanden. Befolkningskommissionen har påpekat, att en övergång till ett dylikt system skulle medföra vissa tekniska olägenheter och osäker— hetsmoment i och med det att avdragsberäkningarna måste överflyttas från taxeringen till debiteringen. Då kommittén för sin del beslutat att icke bygga sitt förslag rörande familjebeskattningen på ett system med avdrag från uträknad skatt, ha emellertid för kommittén varit avgörande de mycket stora svårigheter som mött vid försöken att finna några icke alltför inveck- lade formler för skatteuträkningen, vilka skulle till sina verkningar någor- lunda motsvara dem som kunna nås med det nuvarande systemet, och vilkas inverkan å skatteunderlaget skulle kunna med någon säkerhet bedömas. Kommittén har fördenskull i likhet med befolkningskommissionen k)mmit
till det resultatet, att den önskade avvägningen, bör uppnås i huvudsak genom den nuvarande metoden med skattefria avdrag från det taxerade beloppet (den taxerade inkomsten).
Kommittén har därefter behandlat frågan om avdragen böra liksom nu vara fasta eller om de skola göras stigande med inkomstens storlek. Vid bedömandet av detta spörsmål har först måst beaktas det kända förhållandet att redan i det nu gällande systemet med (frånsett bankningen) fasta avdrag progressiviteten i statsbeskattningen i förening med bankningsregeln i och för sig medför en större skattedifferentiering vid stora inkomster än vid små inkomster. Några exempel torde bäst visa detta förhållande. Antages att avdraget för ensamstående är 680 kronor och för äkta makar med två barn 1 640 kronor (nu gällande avdrag, ortsgrupp 1), blir skillnaden i statsskatter och kommunal progressivskatt enligt nu gällande grunder för de två nämnda kategorierna skattskyldiga i runt tal vid 2 000 kronors inkomst 40 kronor, vid 5 000 kronors inkomst 80 kronor, vid 10 000 kronors inkomst 109 kro- nor, vid 50 000 kronors inkomst 305 kronor och vid 500 000 kronors inkomst 517 kronor. .
Av exemplen framgår, att den skattedifferentiering, som uppkommer av nyss angivna orsaker, icke är obetydlig. Om differentieringen ytterligare skulle stegras för större inkomsttagare genom — förutom ändrade avdrag för samtliga skattskyldiga — förhöjda avdrag för nyssnämnda större in- komsttagare, bör detta uppenbarligen på sätt befolkningskommissionen an- dragit motiveras med att avdrag skola givas med hänsyn till den verkliga barnkostnaden och att denna stiger med inkomsten.
Vid bedömande av detta spörsmål får kommittén till en början erinra om att den i fråga om den uppskattning av minimikostnaden för barn, som an- ses ligga till grund för barnavdragens storlek, uttalat den meningen, att den- na kostnad ej bör beräknas alltför snävt. Oavsett om det skall anses berättigat eller ej att vid avdragens utmätande taga ytterligare hänsyn till den merkost- nad, som barns underhåll och uppfostran i regel betinga i familjer med högre inkomst, tala enligt kommitténs mening flera viktiga skäl mot införandet av detta för svensk skattelagstiftning nya system med varierande avdrag.
Det är uppenbart, att om högre avdrag skola beviljas vid högre inkomster, progressiviteten i inkomstskatteskalan får skärpas i motsvarande mån, därest man nämligen vill undvika att skattefördelningen mellan olika inkomstskikt rubbas. Att finna den rätta avvägningen vid en sådan omläggning av pro— gressiviteten är icke lätt, då en progressiv skiktskala redan på grund av sin teknik är ganska ömtålig för sådana relativt små ändringar, varom här skulle bliva fråga och vilka dessutom — enär avdragsbeloppen uppenbar— ligen måste maximeras vid visst inkomstläge _ skulle huvudsakligen avse en del mellanskikt å skalan. Beräkningarna rörande verkningarna av så genomgripande ändringar i fråga om avdragstekn—iken och en därmed sam— tidig ändring av skatteskalan skulle bliva synnerligen osäkra. Kommittén har vidare måst instämma i de av befolkningskommissionen uttalade far- hågorna att det för allmänheten skulle bliva svårt att inse sambandet mellan
de större barnavdragen för de högre inkomsttagarna och den skärpta pro- gressiviteten, varför olikheten i avdragens storlek skulle framstå såsom orättvis. Kommittén vill slutligen erinra om att icke någon av de över be- folkningskommissionens förslag hörda myndigheterna förordat en lösning av differentieringsfrågan efter nu angivna linjer.
Kommittén har alltså funnit sig höra i princip föreslå bibehållande av det gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende avdrag. Vid utmätande av avdragens storlek ha i huvudsak följande synpunkter gjort sig gällande.
Avdraget för hustru bör vara lika stort som grundavdraget. Befolknings- kommissionens förslag härutinnan har mötts av allmänt gillande. Förutom att åtgärden enligt kommitténs uppfattning är väl motiverad ur rättvisesyn- punkt, är den, såsom kammarrätten särskilt understrukit, av stor betydelse även ur den synpunkten att den åtminstone delvis häver merbeskattningen för äkta makar, som båda ha inkomst.
Nästa fråga gäller grundavdragets sänkning. De farhågor, som i myndig- heternas yttranden kommit till synes beträffande de ensamstående skatt- skyldigas förmåga att bära den ökade skattebelastning, som skulle följa av kommissionens förslag, ha visserligen mestadels gällt kommunalbeskattnin- gen med dess endast hälften så stora avdrag, men även i fråga om statsbe- skattningen har manats till försiktighet. I vissa yttranden har vidare ut- talats den åsikten, att den ökade skatt, som skulle påläggas de ogifta skatte- dragarna, troligen skulle till stor del stanna på papperet, enär den i icke ringa mån komme att få avkortas eller avskrivas.
Kommittén och kommunalskatteberedningen ha funnit angeläget att under- söka, i vad mån sistberörda farhågor kunna äga fog. Då en statistisk undersök- ning på denna punkt skulle blivit mycket tidsödande och kostsam, ha kom- mittéerna i stället anlitat utvägen att tillgodogöra sig utmätningsmännens erfarenheter i saken. Ett frågeformulär har därför utsänts till överståthållar- ämbetet och magistraterna i Norrköping och Göteborg samt till utmätnings- männen i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Västernorrlands län. För frågorna och de inkomna svaren har redogjorts i en vid detta betänkande fogad promemoria (bil. B).
Av redogörelsen framgår, bl. a., att det icke torde kunna lämnas något be- stämt svar på frågan, huruvida uppbördsresultatet är sämre för ensamstå- ende ån för familjeförsörjare eller tvärtom. Man torde emellertid våga an- taga, att den försämring i uppbördsresultatet för ensamstående, som tro- ligen skulle följa av skattens skärpning för dem, skulle komma att till mycket stor del uppvägas därav att den skatt för familjeförsörjarna, som nu måste avkortas, skulle på grund av de nya avdragsbestämmelserna lindras. Av mycket stort intresse äro de uppgifter, som av uppbördsmän- nen lämnats såsom svar på frågan om storleken av det belopp, vartill exi- stensminimum räknas vid införsel. Man finner, att de skatter, som enligt nu gällande avdragsbestämmelser åläggas skattskyldiga med inkomst något över det av skattelagstiftningen antagna existensminimum, i många fall icke kunna uttagas vid indrivning genom införsel. Detta förhållande gäller såväl
ensamstående som familjeförsörjare och kommer mest till synes i de högre ortsgrupperna. Denna bristande överensstämmelse mellan existensmini- mum vid införsel (av skatt eller underhållsbidrag) samt det existensmini- mum, som ligger till grund för avdragen vid beskattningen, är naturligen sär- skilt framträdande vid kommunalbeskattningen.
Det resultat, som den företagna undersökningen sålunda lämnat, har visat nödvändigheten av att även i fråga om statsbeskattningen gå fram med för- siktighet, när det gäller att skärpa skattskyldigheten för ensamstående i de lägre inkomstskikten. Kommittén har fördenskull funnit, att grundavdragen icke kunna sänkas i den utsträckning som befolkningskommissionen föreslagit.
Under utredningens gång har kommittén låtit utarbeta ett tjugutal olika alternativ till nya statsskatteavdrag. I de tidigare av dessa förutsattes att barnavdragen liksom enligt befolkningskommissionens förslag skulle kunna göras lika stora som övriga avdrag. Då ifrågavarande enhetliga avdrag i enlighet med de nyss givna utgångspunkterna genomgående blevo större än kommissionens avdrag, visade sig såsom väntat minskningen av skatte- underlaget bliva alltför stor för att kommittén skulle kunna reflektera på ett dylikt system. Oavsett om en sådan utjämning av avdragen skulle anses be-
Ortsgrupp
Avdrag vid statsbeskattningen. I II lll IV V Enligt nu gällande grunder. K r o n o r Grundavdrag ................................. 680 760 840 920 1 000 Familjeavdrag (för hustru och varje barn) ..... 320 320 360 360 400
Enligt befolkningskommissionens förslag. Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun
och vartdera av de två första barnen ....... 560 600 640 680 720 Alternativ 1.
Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru . . . 600 640 680 720 760 Familjeavdrag för vartdera av de två första barnen 460 500 540 580 ' 620 Alternativ 2.
Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru . .. 600 660 720 780 840
Familjeavdrag för vartdera av de två första barnen 460 480 500 520 540 Alternativ 3.
Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru . .. 600 660 720 780 840
Familjeavdrag för vartdera av de två första barnen 460 500 540 580 620 Alternativ 4.
Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru . .. 600 660 720 780 840 Familjeavdrag för vartdera av de två första barnen 500 520 540 560 580
Alternativ 5. Grundavdrag samt familjeavdrag för hustru . . . 600 660 720 780 840 Familjeavdrag för vartdera av de två första barnen 500 540 580 620 660
rättigad ur skatteförmågesynpunkt eller icke, har kommittén fördenskull i senare uppgjorda alternativ räknat med barnavdrag som äro lägre än grund- avdraget (och avdraget för hustru) men betydligt högre än nuvarande fa- miljeavdrag för barn. Behandlingen av detaljspörsmålet om förhöjt avdrag borde givas familjer med större barnantal i form av högre avdrag för barn utöver ett visst antal ansågs kunna upptagas i ett senare sammanhang. Tills- vidare förutsattes, att bankningssystemet skulle bibehållas.
Av de uppgjorda alternativen må här upptagas fem; för jämförelsens skull anföras även avdragsbeloppen enligt gällande grunder samt enligt be- folkningsktommissionens förslag (se tablån å sid. 103).
Ytterligare må för jämförelsens skull redovisas ett alternativ, enligt vilket
det nu gällande grundavdraget icke sänkes men å andra sidan — för att skatteunderlaget ej skall minskas alltför mycket _ hustruavdraget ej göres högre än (det i förhållande till nu höjda) barnavdraget. 0 r t 5 g r u p p I II III IV V Alternativ 6. K r o n o r Grundavdrag ................................ 680 760 840 920 1 000 Familjeavdrag (för hustru och vartdera av de två första barnen) ........................ 460 500 540 580 620
::
I fråga om verkningarna a skatteunderlaget av de föreslagna avdragsbe- stämmelserna ha utförts ingående statistiska undersökningar. Rörande me- toden för dessa må hänvisas till den såsom bilaga till betänkandet fogade promemorian angående vissa skattestatistiska undersökningar (bil. A). Be- räkningarna ha hänförts till det vid 1936 års taxering föreliggande skatte- underlaget och verkställts under förutsättning att samma år debiterade stats- skatter och kommunal progressivskatt uttagas. Under framhållande av siff- rornas starkt approximativa karaktär kan meddelas, att skatteförlusten i för- hållande till ett avdragssystem enligt nu gällande grunder skulle utgöra vid tillämpning av
alternativ 1 ...................... c:a 05 milj. kronor; » 2 ...................... ) 5'4 ) >> ; >> 3 ...................... » 6'1 » » , >> 4 ...................... » 6'1 » >> ; >> 5 ...................... » 6'9 >> » , » 6 ...................... » 13'1 » »
De nu angivna siffrorna beteckna nettoresultatet av omläggningen. För att åskådliggöra verkningarna för ensamstående och familjer av olika stor- lek tagna var för sig lämnas i vidstående tabell beträffande två av alter- nativen uppgifter, om vilka liksom de förut anförda gäller att de äro till be- loppet osäkra och endast avse att giva ett begrepp om storleksordningen av de överflyttningar, varom fråga är. Uppgifterna avse den rena inkomstbe- skattningen (således utan förmögenhetsdel).
Fördelning av inkomstskatt efter familjestorlek vid tillämpning av nuvarande avdrag samt avdrag enligt alternativ 1 resp. alternativ 3.
(1936 års taxering.)
Skattefördelning Skattefördelning Nuvarande enligt alt. 1 enligt alt. 3 skatteför— o' . . _ ..Ö_ mo- milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. Ensamstående .............. 61'1 727 + 11'6 698 + 87 Familjer: 2 personer .............. 53'9 50'0 —— 3'9 48'4 —— 5'5 3 » .............. 225 18”? — 38 179 — 4'6 4 » .............. 11"3 8'8 — 2'5 8'6 —- 2'7 5 > .............. 5'3 4'1 — 1'2 4'0 — 1'3 6 o. fl. personer .......... 2'0 1'3 — 07 13 — 07 Summa för familjer 95'0 82'9 — 12'1 80'2 — 14'8 Total summa 1561 1556 —— 06 1500 — 6'1
Man finner, att alternativ 1 skulle medföra en ökning av inkomstskatten för ensamstående med sammanlagt 19 procent och en minskning av skatten för familjer med tillhopa 127 procent; för alternativ 3 äro motsvarande pro- centtal 142 respektive 156.
I det nuvarande avdragssystemet utgöra intervallen mellan ortsgrupperna beträffande grundavdragen 80 kronor men beträffande familjeavdragen en- dast 20 kronor ('i genomsnitt). Enligt befolkningskommissionens förslag samt enligt alternativ 1 äro intervallen 40 kronor för både grundavdrag och familjeavdrag. Alternativen 2—5 ha i fråga om grundavdragen och hustru- avdragen exakt samma serie med 60 kronors intervall mellan ortsgrupper- na; beträffande barnavdragen äro intervallen enligt alternativen 2 och 4 en- dast 20 kronor samt enligt alternativen 3 och 5 40 kronor. Enligt samtliga nya här avhandlade alternativ (1—5) har grundavdraget i ortsgrupp I bestämts till 600 kronor (mot 680 enligt nu gällande regler samt 560 kronor enligt be- folkningskommissionens förslag). Barnavdragen i ortsgrupp I äro enligt al- ternativen 1—3 460 kronor och enligt alternativen 4 och 5 500 kronor (mot nu 320 kronor och enligt kommissionens förslag 560 kronor). Utsträcker man jämförelsen till ortsgrupp V, finner man, att grundavdraget utgör enligt alternativ 1 760 kronor och enligt alternativen 2—5 840 kronor (mot 1 000 kronor nu och 720 kronor enligt kommissionens förslag). Barn- avdragen i ortsgrupp V äro 540 kronor enligt alternativ 2, 580 kronor en- ligt alternativ 4, 620 kronor enligt alternativen 1 och 3 samt 660 kronor en- ligt alternativ 5 (mot 400 kronor nu och 720 kronor enligt kommissionens förslag).
Av de upprättade alternativen har för kommittén valet slutligen kommit
att stå mellan alternativ 1 och- alternativ 3. Vid tillämpning av alternativ 1 lämnas skatteunderlaget så gott som orubbat, varemot alternativ 3 beräk- nas medföra en skatteförlust å omkring 6 miljoner kronor. Å andra sidan är alternativ 3 såtillvida alternativ 1 överlägset, att det i motsats till det se- nare bibehåller den nuvarande differentieringen de olika ortsgrupperna emellan i det närmaste oförändrad.
Beträffande alternativ 3 finnas två möjligheter att taga igen det belopp, som förloras genom de föreslagna avdragsbestämm-elserna. Dels kan man tänka sig att höja utdebiteringsprocenten för den rörliga delen av inkomst- skatten (inkomst- och förmögenhetsskatten), dels kan progressiviteten i skatteskalan skärpas, allt i den utsträckning som för ändamålet är nödvän- digt. Den förstnämnda utvägen skulle komma att ändra förutsättningarna för avvägningen av den fasta och rörliga delen av beskattningen och inne- bära viss påfrestning redan från början av det nya skattesystemets elasticitet. Metoden kan fördenskull ej komma i fråga.
Att skärpa skatteskalan kan förefalla som en enkel lösning av problemet. Varje ändring i skattesatserna medför emellertid lätt andra konsekvenser i avseende å fördelningen av skattebördan mellan olika inkomstskikt än som närmast avsetts. Med den icke obetydliga skärpning av progressiviteten hos skatteskalan, som skulle bliva nödvändig för erhållande av ett så relativt högt belopp som 6 miljoner kronor, skulle, enligt vad de av kommittén verk— ställda undersökningarna visa, knappast kunna undvikas att inkomstskik- ten mellan c:a 6 000 kronor och 20 000 kronor bleve i avsevärd mån drab- bade. För inkomsttagare i dessa skikt med barn skulle skärpningen i pro- gressionen medföra, att den skattelättnad, som de ökade avdragen innebure, betydligt minskades eller till och med i vissa fall förbyttes i någon ökning av skatten. Anmärkta svårigheter att finna lämplig avvägning av progressiv- skalan ha föranlett, att kommittén icke kunnat lägga alternativ 3 till grund för förslag i ämnet. Kommittén har i stället stannat vid att i prin- cip förorda alternativ 1, där de ändrade avdragsbestämmelsernas inverkan å skatteunderlaget är mycket obetydlig. Kommittén har i detta sammanhang velat erinra om att redan enligt nu gällande bestämmelser c:a 59 0/0 av hela det taxerade beloppet bortfalla genom de skattefria avdragen, så att endast c:a 41 % återstå såsom beskattningsbart belopp (se tab. 15 i p. m. angående vissa skattestatistiska undersökningar, bil. A). Att ytterligare i mera avsevärd mån minska den del av det taxerade beloppet, varå skatten beräknas, torde icke vara tillrådligt.
Såsom förut antytts är alternativ 1, jämfört med nu gällande regler, rela- tivt mindre förmånligt för ensamstående i de högre ortsgrupperna; däremot är differentieringen beträffande dyrort bättre tillgodosedd än nu i fråga om hustru- och barnavdragen. I dessa avseenden ansluter sig alternativ 1 nära till befolkningskommissionens förslag.
Även om alternativ 1 icke i och för sig behöver föranleda ändring i pro- gressiviteten i skatteskalan, uppkomma dock med nödvändighet vissa för- skjutningar i skattebördan mellan de olika inkomstskikten, såsom helhet
betraktade. Detta sammanhänger naturligen därmed, att fördelningen av skattskyldiga av olika familjestorlek icke är densamma i alla inkomstlägen. I det allra lägsta inkomstskiktet — upptill 2 000 ä 3 000 kronor _ äro så- lunda de ogifta skattskyldiga betydligt talrikare än familjeförsörjarna. Då därtill kommer, att i detta skikt familjeförsörjarna ofta redan enligt nu gäl- lande bestämmelser icke ha något beskattningsbart belopp eller ha endast ett mindre sådant, så att skattelindringen för dem icke blir så betydande, i penningar uttryckt, blir följden, om alternativ 1 genomgående lägges till grund för beskattningen, en ganska betydlig merbelastning å detta lägsta inkomstskikt, fortfarande såsom helhet betraktat, i förhållande till nu.
Verkningarna av alternativ 1 i olika inkomstlägen och vid olika familje- förhållanden framgå av de exempel, som lämnats i tabellerna I och II (sid. 336 ff). Skatterna enligt det nya systemet äro uträknade med tillämpning av den av kommittén antagna skatteskalan för inkomst- och förmögenhets- skatt med bottenskatten uttagen med 110 0/0 av grundbeloppet. Det nya systemet lämnar nämligen å 1936 års skatteunderlag — sådant detta skulle ha varit, därest de av kommittén föreslagna avdragsbestämmelserna tilläm- pats — vid nämnda utdebiteringsprocent ungefärligen lika stor avkastning som 1936 års statsskatter och kommunala progressivskatt representera. Det torde förtjäna påpekas, att den effektiva skatteprocenten i lägsta skiktet är praktiskt taget oförändrad (495 0/0 mot 51 0/0 nu).
Exemplen torde icke tarva någon närmare redogörelse; här skall endast påpekas den jämförelsevis starka skattestegring för ensamstående i de lägre inkomstskikten, särskilt vad angår de högre ortsgrupperna, som skulle upp- stå, därest alternativ 1 skulle tillämpas i oförändrad form. För en ogift skattskyldig i ortsgrupp V skulle sålunda skatten stegras vid ett taxerat be— lopp å 1 000 kronor från 0 till 5 kronor 94 öre, vid 1 200 kronor från 5 kro- nor 10 öre till 10 kronor 89 öre, vid 1 600 kronor från 15 kronor 30 öre till 22 kronor 77 öre och vid 2 000 kronor från 25 kronor 50 öre till 42 kronor 57 öre. För högre inkomster bleve skatteskärpningen för de ensamstående för- hållandevis icke så stor; _i ortsgrupp V stiger sålunda skatten vid 5 000 kronor från 182 kronor till 201 kronor, vid 10 000 kronor från 509 kronor till 552 kro- IlOl', vid 25 000 kronor från 2 536 kronor till 2 556 kronor, vid 50 000 kronor från 7 299 kronor till 7 652 kronor och vid 100 000 kronor från 19 680 kronor till 20 781 kronor. I de två sistnämnda fallen beror höjningen mest på skärp- ning av progressiviteten i skatteskalan.
Kommittén har vid bedömande av de verkningar, alternativ 1 enligt det föregående medför, icke kunnat undgå att finna, att detta system beträffan- de ensamstående, vilka hava mycket låga inkomster, medför skatteskärp- ningar, som äro relativt stora i förhållande till den nuvarande beskattningen och som icke kunna anses motiverade med hänsyn till skattekraften. Be- aktas måste även risken av att de skattebelopp, som skulle inflyta på grund av skärpningen, i viss utsträckning icke komma att inflyta vare sig frivil- ligt eller efter försök till indrivning utan stanna på papperet. Det må därvid erinras om det relativt höga belopp, vartill vid införsel existensminimum upp-
skattas. Vidare har kommittén funnit att då de ensamstående skattskyldiga i det lägsta inkomstskiktet fått vidkännas så ökad skattebörda, att den icke kunnat uppvägas av lindringen för familjeförsörjarna inom skiktet, konse- kvensen kräver, att även de ensamstående i de högre inkomstskikten få vid- kännas ökad skattebelastning. Kommittén har från dessa utgångspunkter upptagit problemet om beskattningen av ogifta fysiska personer (inbegripna änklingar, änkor och frånskilda), vilka icke åtnjuta familjeavdrag, till sär- skild behandling. Det har därvid gällt att finna en tekniskt acceptabel me- tod, som, med bibehållande av alternativ 1 i princip för systemet i övrigt, lättar skattebördan för ifrågavarande skattskyldiga, i vad avser de lägsta inkomstskikten, men skärper densamma i fråga om de högre inkomstskikten.
Vad först angår frågan om en lindring för de lägsta bland de inkomsttagare, som ej erhålla familjeavdrag, må erinras om befolkningskommissionens förslag om extra avdrag för dessa skattskyldiga i avseende å kommunalbeskattningen. Skattelindringen skulle enligt förslaget givas skattskyldig, som ej åtnjöte fa- miljeavdrag, därest den taxerade inkomsten utgjorde högst, i ortsgrupp I 1 100 kronor, i ortsgrupp II 1 200 kronor, i ortsgrupp III 1 300 kronor, i orts- grupp IV 1 400 kronor och i ortsgrupp V 1 500 kronor. Skattelindringen skulle åstadkommas på det sätt, att ett extra avdrag -— efter det vanligt av- drag samt bankning ägt rum —— medgåves nämnda skattskyldiga med 50 kro— nor i ortsgrupperna I och II, 100 kronor i ortsgrupp III, 150 kronor i orts- grupp IV och 200 kronor i ortsgrupp V.
Mot förslaget om extra avdrag framställdes erinringar från vissa av de hörda myndigheterna. Sålunda avstyrkte kammarrätten detta förslag. Äm— betsverket fann det föga tilltalande, att å ena sidan grundavdraget för alla skattskyldiga sänktes, men att å andra sidan för vissa kategorier av skatt- skyldiga det nyss sänkta grundavdraget på en omväg höjdes. Ett dylikt för- faringssätt syntes kammarrätten svårt att ur principiell synpunkt försvara, och det förefölle föga ägnat att skapa en väl avvägd och rationell skatte—diffe- rentiering. Även skattetekniska skäl talade enligt kammarrättens mening bestämt emot införandet av de ifrågasatta extra avdragen, vilka måste antagas komma att verka hindrande och tyngande vid taxeringen. Enligt kammarrät- tens uppfattning skulle vidare den skala, efter vilken de extra avdragen skulle beräknas, verka ojämnt och irrationellt. Därest extra avdrag befunnes böra tillerkännas vissa grupper av skattskyldiga, borde därför skalan omar- betas.
Åtskilliga länsstyrelser riktade även invändningar mot de extra avdragen och åberopade därvid vanligen den ökning i taxeringsarbetet som skulle bliva en följd av förslagets genomförande.
Då införandet av sådana extra avdrag, som befolkningskommissionen före- slagit beträffande kommunalbeskattningen, är en av de få utvägar, som er— bjuda sig, når det gäller att söka åstadkomma lindring i statsbeskattningen för ensamstående skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten, har kommittén låtit utarbeta flera alternativ till extra avdrag av denna typ. Enligt ett av dessa alternativ skulle avdraget utgöra i ortsgrupp I 30 kronor, i ortsgrupp II
40 kronor, i ortsgrup III 60 kronor, i ortsgrupp IV 80 kronor och i ortsgrupp V 100 kronor. Den gräns, som det taxerade beloppet ej finge överstiga, för att lindringen skulle få åtnjutas, har i detta alternativ satts till resp. 1 200, 1 400, 1 600, 1 800 och 2 000 kronor, från ortsgrupp I räknat. Det är givet, att därest man genom extra avdrag vill åstadkomma en lindring, som för varje ortsgrupp motsvarar den skärpning, som alternativ 1 medför i förhål- lande till nuvarande bestämmelser, de extra avdragen inbördes böra avvägas i samma proportion som skillnaden mellan de nuvarande avdragen och av- dragen enligt alternativ 1. Denna proportion blir 1: 1'5 : 2 : 2'5 : 3. Ur denna synpunkt är den nyss angivna avdragsserien tillfredsställande. Den genom de extra avdragen åstadkomna lindringen representerar i förhållande till al- ternativ 1 enligt approximativa beräkningar ett belopp av c:a 2'3 miljoner kronor.
Enligt kommitténs uppfattning tala emellertid flera omständigheter mot införandet av extra avdrag. Såsom några myndigheter anfört skulle dylika avdrag verka tyngande vid taxeringen. Därvid får dock kommittén som sin mening uttala, att därest ingen annan utväg för uppnående av det önskade resultatet stode till buds, ifrågavarande skäl icke finge tillmätas avgörande betydelse. En allvarligare anmärkning, som drabbar de extra avdragen av denna typ, är, såsom kammarrätten jämväl med exempel påvisat, att de verka ojämnt. Upp till en viss gräns — som måste sättas rätt lågt för att skatteför- lusten ej skall bliva alltför stor _ pressa de ned det beskattningsbara belop- pet, så att detta stannar på ungefärligen samma som eller till och med lägre nivå än enligt gällande grunder, varefter strax ovan det taxerade belopp, som bildar gränsen för åtnjutande av det extra avdraget, det beskattningsbara beloppet plötsligt stegras. Är det extra avdraget t. ex. 100 kronor, medför vid gränsen en inkomstökning å 10 kronor en höjning av det beskattnings- bara beloppet med 110 kronor, innebärande en höjning av statsskattcn med c:a 5 kronor 50 öre i stället för normalt 50 öre. Genom grafisk framställning, som visar huru det beskattningsbara beloppet varierar med det taxerade beloppet i de olika ortsgrupperna, kan den bästa uppfattningen erhållas om verkan av denna bristande kontinuitet i avdragens storlek.
Kommittén har på grund härav sökt finna en annan metod för åstadkom- mande av den avsedda lättnaden för de ensamstående i de lägre inkomstskik- ten. Om man utvecklar den tanke, som ligger bakom de extra avdragen, och man tillika söker utjämna lättnaden på det sätt, att den blir störst i botten för att därefter så småningom avtaga, blir följden att man för de inkomst- skikt, varom fråga är, måste övergå till en så att säga individuell behandling av avdragsfrågan och sålunda för varje inkomstläge (taxerat belopp i helt tiotal kronor) direkt bestämma avdragets storlek för de olika ortsgrupperna. Man är då framme vid ett tabellsystem, där för varje taxerat belopp direkt angives det däremot svarande beskattningsbara beloppetl. Bankningen kom-
1 Eller rättare det taxerade beloppet efter ortsavdrag; även avdrag för ömmande omständigheter kunna nämligen förekomma, innan det beskattningsbara beloppet kan bestämmas. Att även redo- visa själva avdragets storlek i tabellen torde vara onödigt, då den framgår av en enkel subtraktion-
mer således beträffande ifrågavarande skattskyldiga ej direkt till synes i syste— met; de verkningar som avses med bankningen får man i stället söka få fram vid tabellens utformning.
Att bankningsproceduren således i vissa fall blir överflödig, torde i och för sig icke kunna betraktas såsom en olägenhet. Enighet torde råda därom att metoden med bankning är ganska besvärlig för taxeringsmyndigheterna och gör det svårt för skattebetalarna att själva kunna beräkna och kon- trollera sin beskattning. Å andra sidan är det lika klart, att ur rättvise- synpunkt bankningssystemet är överlägset ett system, enligt vilket bank- ningsdel ej skulle utgå utan blott de fasta avdragen tillämpas å de taxerade beloppen. Ett system av sistberörda slag avvisades av 1927 års riksdag, var- efter bankningssystemet bibehölls i 1928 års lagstiftning. Enligt det nyss omtalade tabellsystemet skulle bankningsproceduren försvinna men tillfreds- ställande degression i botten på skatteskalan ändock ernås. Den skattskyl- dige skulle få mycket lätt att kontrollera sin beskattning, och för beskatt- ningsmyndigheterna torde metodens fördel vara uppenbar.
Vid uppgörandet av de olika tabellalternativen ha såsom utgångspunkt tagits grafiska framställningar för de olika ortsgrupperna av de beskattnings- bara beloppens variation med de taxerade beloppen dels enligt gällande grunder, dels enligt alternativ 1. Det har förutsatts, att för varje ortsgrupp beskattningsbart belopp skulle uppkomma först vid samma taxerade be- lopp som enligt nu gällande grunder eller vid ett något lägre belopp. Den lättnad i förhållande till alternativ 1, som därigenom uppstode, skulle se- dan avtaga så småningom med stigande inkomst. När de taxerade belop- pen nådde en viss höjd, olika för olika alternativ och ortsgrupper, skulle avdragen hava minskats så mycket, att alternativ 1 kunde tillämpas helt. I enlighet med dessa förutsättningar ha på grafisk väg uttagits mot varandra svarande beskattningsbara och taxerade belopp, vilka sedan överförts i tabell- form.
Enligt det tabellalternativ, under utredningsarbetet benämnt 1 a, som be- funnits ur olika synpunkter mest tilltalande av de av kommittén uppgjor- da förslagen, uppkommer beskattningsbart belopp i ortsgrupp I vid ett taxe- rat belopp å 660 kronor, i ortsgrupp II vid 740 kronor, i ortsgrupp III vid 820 kronor, i ortsgrupp IV vid 900 kronor och i ortsgrupp V vid 980 kronor. Gränsen för skattskyldighetens faktiska inträdande har alltså i förhållande till nu sänkts med 40 kronor i varje ortsgrupp. Jämfört med alternativ 1 där beskattningsbart belopp inträder vid respektive 620, 660, 700, 740 och 780 kronor, innebär alternativ 1 a en betydande lindring för ensamstående skattskyldiga med de lägsta inkomsterna. Lättnaden i förhållande till alter- nativ 1 upphör då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 900 kronor, i ortsgrupp III 2 200 kronor, i ortsgrupp IV 2 500 kronor och i ortsgrupp V 2 800 kronor.
För närmare kännedom om tabellen enligt alternativ 1 a må hänvisas till författningstexten (sid. 20 ff) samt till följande sammandrag (se sid. 111).
I tekniskt avseende må rörande tabellen påpekas, att vid vissa taxerade
Taxerat belopp minskat med ortsavdrag, kronor Taxerat belopp, kronor Ortsgrupp I II III IV V 600 .......... 0 0 0 0 0 700 .......... 30 0 0 0 0 800 .......... 80 40 0 0 0 900 .......... 130 90 50 10 0 1 000 .......... 180 140 100 60 20 1 100 .......... 240 200 150 110 70 1 200 .......... 300 260 210 160 120 1 300 .......... 380 320 270 220 170 1 400 .......... 480 400 340 290 230 1 500 .......... 590 500 420 360 300 1 600 .......... 700 610 520 440 370 1 700 .......... tax. bel. 720 630 540 460 1 800 .......... mg???” 830 740 650 560 1 900 .......... 940 850 760 670 2 000 .......... * tax. bel. 960 870 780 2 100 .......... migsäfifed 1 070 980 890 2 200 .......... 1 180 1 090 1 000 2 300 .......... _tax. bel. 1 200 1 110 2 400 .......... ”111315? gled 1 310 1 220 2 500 .......... 1 420 1 330 2 600 .......... tax. bel. 1 440 2 700 .......... ngggtkgfed 1 550 2 800 .......... 1 660 tax. bel. minskat med 1 140 kr.
belopp intervallerna mellan ortsgrupperna icke blivit alldeles jämna. En dylik ojämnhet kan icke undvikas, allra minst då man såsom här är bunden vid de förut angivna utgångspunkterna, nämligen nu gällande avdragsbelopp samt avdragen enligt alternativ 1. I själva verket löpa de nuvarande avdra- gen ingalunda parallellt. Obankade ligga visserligen avdragsbeloppen i de fem ortsgrupperna på lika stort inbördes avstånd: 680 — 760 — 840 — 920 — 1000, likaså efter full bankning: 1 020 — 1 140 — 1 260 — 1 380 — 1 500, men vid ett taxerat belopp å t. ex. 1 600 kronor blir avdragsserien för de olika ortsgrupperna 1 020 —— 1 140 — 1 220 1 260 —— 1 300, alltså högst ojämn. En dylik ojämnhet märkes lättare, då tabellformen användes. I alternativ 1 a är ingenstädes serien så ojämn som enligt det nuvarande sy- stemet.
En anmärkning, som kan riktas mot tabellen enligt alternativ 1 a liksom ock mot övriga av kommittén uppgjorda tabellalternativ, är att i vissa skikt beskattningsbara beloppet ökas i snabbare takt än det taxerade beloppet (t. ex. i ortsgrupp III mellan 1 600 och 2 200 kronor). Ingenstädes blir dock stegringen i stort sett starkare än i proportionen 110 till 100; i praktiken måste på en punkt med 100 kronors mellanrum en höjning av det taxerade belop— pet å 10 kronor medföra en höjning av det beskattningsbara beloppet med 20 kronor (se till exempel vid 1 700 kronors taxerat belopp i ortsgrupp III). Jämfört med de ojämnheter, som enligt vad förut anförts förekomma vid system med fasta extra avdrag, är dock denna inadvertens, som icke med de givna förut omförmälda utgångspunkterna kan undvikas, av ringa betydel- se. Kommittén har haft till förfogande grafiska reproduktioner av tabellen i avseende å samtliga ortsgrupper. Betraktar man på dessa diagram hela området upp till 5 000 kronors taxerat belopp som en helhet, finner man kur- vorna vara så jämna som med hänsyn till omständigheterna rimligen kan begäras.
Enligt verkställda beräkningar skulle en tillämpning av alternativ 1 a med- föra en skattelindring i förhållande till alternativ 1 för de ogifta skattskyl- diga med låg inkomst, vilka beröras av ändringen, belöpande sig till c:a 26 miljoner kronor.
Kommittén har med beaktande av de olika sakliga och tekniska synpunk— ter, som kunna läggas på frågan, stannat vid att förorda användande av ta- bell enligt alternativ 1 a för bestämmande av beskattningsbart belopp för ensamstående i lägsta inkomstskikten. Rörande förslagets verkningar hän- visas till exemplen i tabell 1.
I detta sammanhang har kommittén övervägt frågan huruvida icke för likformighetens skull det hittillsvarande systemet för avdragens bestäm- mande skulle kunna icke blott för ensamstående skattskyldiga utan även för övriga kategorier skattskyldiga utbytas mot tabeller av den typ som före- slagits beträffande de ogifta. Överföringen i tabeller kun-de därvid, om man så ville, ske utan annan reell ändring, än att eventuellt den genom bank- ningsreglerna bildade tvära övergången vid bankningsgränsen från halv till hel skattskyldighet något mildrades. Att bibehålla det nuvarande avdrags— systemet (med bankning) för alla kategorier skattskyldiga utom en och för denna införa ett helt nytt system med tabeller för uttagande av beskattnings- bart belopp kan möjligen förefalla inkonsekvent. Ett tabellverk, som skulle omfatta alla tänkbara fall — makar utan barn, med ett barn, två barn etc., ogift (änkling, änka, frånskild) med ett barn, två barn etc. —— skulle emel- lertid bliva utomordentligt vidlyftigt. Då härtill kommer, att vid kommu- nalbeskattningen bankningssystemet tillsvidare mäste bibehållas, har kom- mittén icke funnit anledning att föreslå tabeller i större utsträckning än som nödvändigt är. Det förtjänar påpekas, att överförande till tabeller av det nuvarande systemet utan ändring i sak kan ske i framtiden, därest ett sådant system skull-e befinnas lämpligt för beskattningen i allmänhet. Kommittén finner för sin del sannolikt, att beskattningsmyndigheterna, sedan de blivit förtrogna med tabellsystemet, skola finna detsamma bekvämare än systemet
med bankning. Redan nu användas i stor utsträckning för ändamålet ut- givna tabeller för utfinnandet av de beskattningsbara beloppen i de olika ortsgrupperna.
Av skäl, som i det föregående utvecklats, har kommittén funnit rättvist, att även ensamstående i högre inkomstskikt få vidkännas en skatteskärpning, som svarar mot den, som — även med nu omförmälda lindningar — enligt förslaget kommer att drabba ensamstående med låg inkomst.
Då lindringen i botten för de ensamstående skattskyldiga skett genom ök- ning av avdragen, har det synts följdriktigt att för åstadkommande av skärp- ningen längre upp i inkomstskikten successivt minska de enligt alternativ 1 beräknade avdragen. Detta synes lämpligast kunna ske enl-igt samma metod som för bottenskikten, d. v. s. genom användande av tabell, vilken direkt visar taxerat belopp, minskat med avdrag.
Innan kommittén övergår att motivera den valda metoden för vinnande av den åsyftade skatteskärpningen, torde vara lämpligt att redogöra för den närmare utformningen av det förslag kommittén härutinnan framlägger.
Tabellen för bestämmande av beskattningsbart belopp för ensamstående (och därmed indirekt även avdrag-en), vilken är intagen i författningstexten (sid 20 ff), kan sägas bestå av fyra olika delar.
I början —— upp till ett taxerat belopp ä 1 600 kronor i ortsgrupp I, 1 900 kronor i ortsgrupp II, 2 200 kronor i ortsgrupp III, 2 500 kronor i ortsgrupp IV och 2 800 kronor i ortsgrupp V —— mildras alternativ 1 på sätt för vilket förut redogjorts.
Sedan nyss angivna inkomstlägen nåtts i de olika ortsgrupperna, följer ett område upp till, från ortsgrupp I räknat, 5 000 — 5 100 — 5 200 — 5 300 — 5 400 kronor taxerat belopp, inom vilket helt tillämpas avdragen enligt al- ternativ 1.
Därpå följer ett område, där avdragens storlek kontinuerligt sjunker med 10 kronor för varje 100 kronor taxerat belopp. Denna reduktion av avdra- gen ned till 0 (något påskyndad i de högre ortsgrupperna) är avslutad, då det taxerade beloppet nått, från ortsgrupp I räknat, 14 000 — 14 300 — 14 600 —— 14 900 — 15 200 kronor.
Över sist angivna inkomstgränser vidtager slutligen ettområde, där den ensamstående skattskyldige icke får något avdrag alls; det taxerade beloppet blir tillika hans beskattningsbara belopp (om man bortser från eventuellt avdrag för ömmande omständigheter).
Det har beräknats, att den skatteökning i förhållande till alternativ 1, vil- ken sålunda skulle drabba ensamstående skattskyldiga med över c:a 5000 kronors taxerat belopp, skulle belöpa sig till sammanlagt c:a 1'2 miljon kro- nor (råknat å 1936 års skatteunderlag). Angående verkningarna för skatt- skyldiga i olika inkomstlägen hänvisas till exempelsamlingen (tabell I).
Det är givet att därest grundsatsen om skattefritt existensminimum skall anses innebära, att för en var fysisk person, oberoende av hans inkomstför- hållanden, det belopp, som är nödvändigt för hans uppehälle, skall undan-
8—377999.
tagas från beskattning, principen icke upprätthållits beträffande de skatt- skyldiga, som enligt förslaget skulle få sitt grundavdrag reducerat eller helt borttaget. Enligt kommitténs mening bör emellertid frågan om existeismi- nimum ses i samband med beskattningens utformning i övrigt. Även om i förevarande fall skatt beräknas å hela inkomsten utan att formellt existens- minimum därvid undantages, får den inkomst, som återstår efter det skatten betalats, anses tillräcklig för den skattskyldiges uppehälle. Huvudsakei har varit att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan ersam- stående och familjeförsörjare. Det bör för övrigt ihågkommas, att samma effekt i fråga om skatteskärpning kunnat nås på andra vägar, såsom genom en särskild skatt eller progressionsskärpning av den vanligaskat- ten i samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsörjare, utan att i dessa fall det såsom existensminimum ansedda beloppet behöit be- skattas.
Enligt vad förut sagts skall enligt förslaget tabellen med dess lindringrr och skärpningar i förhållande till alternativ 1 endast tillämpas å skattskyldiga, vilka ej åtnjuta familjeavdrag. Är den skattskyldige gift (med eller utan barn) eller är han ogift (änkling, änka, frånskild) och har barn, för vilket avdrag medgives, får han det vanliga grundavdraget, bestämt enligt alternativ 1. Detta i och för sig naturliga förhållande medför" vissa anmärkningsvärda konsekvenser, vilka dock enligt kommitténs uppfattning icke äro av sådan betydelse, att de utgöra hinder för förslagets genomförande.
Till en början skulle mot förslaget kunna erinras, att genom den skärpta beskattningen av ensamstående i högre inkomstlägen skillnaden i skatt för ensamstående och för gift skattskyldig utan barn blir väl stor, särsklt om man jämför med skatteskillnaden mellan sistnämnda skattskyldig och en fa- milj med ett barn. Då en ungkarl med en inkomst över 14 000—15 000 kronor gifter sig, får han icke blott igen sitt eget förlorade avdrag (enligt alternativ 1) utan bekommer även det efter höjningen rätt stora hustruavdraget. Om sedan makarna få ett barn, erhålla de visserligen ett barnavdrag, men detta är be- tydligt mindre än hustruavdraget. Själva äktenskapets ingående kommer där- igenom att premieras särskilt kraftigt i de högre inkomstlägena. Emellertid torde påvisade förhållande ej anses böra tillmätas alltför stor betydelse I de talrika fall, där sambeskattningsprincipen medför skatteskärpning på grund av progressionen, kommer tvärtom detta ökade avdrag vid äk- tenskapets ingående att på ett effektivt sätt motverka principens olä— genheter.
Vidare kan såsom en viss olägenhet framhävas det faktum, att differentie- ringen i skattebördan mellan ensamstående och familjeförsörjare blir förhål- landevis mindre i de allra högsta inkomstlägena än i inkomstskikten upp till c:a 20 000 kronor. För en skattskyldig med t. ex. 200 000 kronors inkomst är förlusten av ett avdrag å c:a 1 200 kronor av relativt ringa betydelse. Ett kon- sekvent fullföljande av systemet hade möjligen lett till att skatteskärpningen i tabellen fortsatt på det sätt att avdragen vid den punkt, där de äro nere i 0, förbytts i tillägg till det taxerade beloppet, vilka växt i samma takt (10 kronor
per 100 kronor taxerat belopp) som avdragen tidigare minskat. Enligt ett av kommittén under utredningen behandlat, på nämnda sätt uppbyggt alter- nativ skulle tilläggen vid ett taxerat belopp å c:a 64 000 kronor ha maxime- rats, så att de icke någonsin överstigit 5000 kronor. Då emellertid vid en' dylik skärpning av skatten för de ensamstående skillnaden i skattebörda mel- lan dem och gifta skattskyldiga utan barn skulle ha blivit alltför stor, hade man måst modifiera avdragen även för sistnämnda kategori. Därmed hade man varit inne på omläggningar i skattebördan, vilkas konsekvenser det bli- vit svårt att överblicka. Rent psykologiskt torde dessutom ett system, enligt vilket man nöjer sig med att borttaga avdragen, mötas med mera förstå- else av dem, som beröras av åtgärden, än ett system, i vilket dessutom gö- res tillägg å inkomsten för mätande av skattskyldigheten.
Det ligger i sakens natur, att de regler, som fastställas på ifrågavarande område, måste liksom i flera andra avseenden inom skattelagstiftningen bliva ganska schablonartade. Hänsyn till rättsligen grundad eller faktisk försörj- ning av andra närstående än dem för vilka familjeavdrag medgives har icke kunnat tagas i annan mån än reglerna om avdrag för periodiskt understöd samt avdrag för ömmande omständigheter medgiva. Det är givet, att en utök- ning av skattskyldigheten för viss kategori skattskyldiga, i förevarande fall ogifta (änklingar, änkor, frånskilda), kan i individuella fall komma att kän- nas såsom orättvis av de närmast berörda, till och med någon gång verka stötande för allmänheten. Ett barnlöst äktenskap upplöses genom hustruns död, har mannen c:a 15 000 kronors inkomst eller mera, mister han då på en gång icke blott hustruavdraget utan även sitt eget avdrag. Ett liknande för- hållande inträdei för en änkling eller änka, då yngsta barnet just överskii- dit avdragsåldern (enligt kommitténs förslag 18 år). Förändringar av detta slag öka icke alltid skatteförmågan hos den skattskyldige; i en del fall, så- som om i det sist anförda exemplet barnet påkostas högre utbildning, torde den rentav minskas. Det är dock att märka, att totalförlusten av det egna grundavdraget icke inträder förrän vid c:a 15 000 kronors inkomst och att minskningen av detsamma icke blir kännbar förrän vid c:a 8000 kronors inkomst. De mest ömmande fallen beröras sålunda icke av de ändrade av- dragsbestämmelserna.
Beträffande övriga fall har kommittén diskuterat olika möjligheter att giva lindring där sådan får anses vara av förhållandena påkallad. En tanke att i alla de fall, där ensamstående viss tid fullgjort underhållsskyldighet mot barn, utesluta vederbörande från stadgandets tillämplighetsområde och låta honom få hela livet behålla det grundavdrag (enligt alternativ 1), som han förut haft, har måst övergivas. En dylik generell bestämmelse kan knappast försvaras, om ej de befolkningspolitiska synpunkterna skola få en mycket dominerande betydelse. Sedan i det nämnda fallet barnen vu rit upp och försörja sig själva, torde faderns eller moderns skatteförmåga i allmänhet icke skilja sig från den barnlöses. Att låta den skattskyldige behålla det ti- digare grundavdraget vissa angivna år efter det familjeavdraget upphört torde icke heller vara lämpligt. Fallet är ju icke stort annorlunda än det
som inträffar, då båda makarna leva och barnen kommit över avdragsål- dern. Även har dryftats möjligheten att införa ett särskilt avdrag, jämställt med avdraget vid ömmande omständigheter, som skulle kunna efter beskatt- ' ningsnämnds beprövande medgivas i fall, då den skattskyldiges ordinära av- drag minskats utan att hans skatteförmåga samtidigt blivit ökad. Det har emellertid icke ansetts tillrådligt att ytterligare komplicera avdragssyste- met genom en dylik bestämmelse, vars tillämpning dessutom skulle bereda beskattningsnämnderna stora svårigheter. Kommittén har efter övervägande av samtliga omständigheter funnit de i det föregående anmärkta olägen- heterna av ett undantagslöst tillämpande av det föreslagna avdragssyste- met icke vara av den räckvidd att de böra hindra antagande av detsam- ma. Olägenheterna, som endast beröra skattskyldiga med någorlunda god inkomst, torde väl i de flesta fall vara av övergående karaktär. I verk- ligt ömmande fall torde stadgandet i 17 å andra momentet förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — enligt vilket avdrag med högst 1 000 kronor efter beskattningsnämnds beprövande må tillerkännas den skatt- skyldige, om hans skatteförmåga är nedsatt på grund av bl. a. underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet — kunna tillämpas.
Beträffande spörsmålet om ytterligare lättnad åt barnrika fa— milj er har kommittén upptagit befolkningskommissionens förslag om för- höjt avdrag för det tredje och de följande barnen. Kommittén har dock fun- nit sig böra föreslå, att höj-ningen begränsas till omkring 50 0/0 av avdragen för de första båda barnen. Enligt kommitténs uppfattning motiverar den med familjen-s tillväxt starkt ökade försörjningsbördan väl den föreslagna av- dragshöjningen. Det bör också framhållas, att denna lättnad åt de större fa- miljerna betyder mycket litet ur statsfinansiell synpunkt; enligt gjorda beräk- ningar skulle minskningen i skatteintäkten för hela riket icke komma att överstiga 03 miljon kronor. Det kan måhända icke med bestämdhet på- stås, att just tillkomsten av ett tredje barn medför en mera markerad påfrest- ning för familjerna-s ekonomi än vad de föregående barnen gjort. Vill man emellertid söka uppnå en effektiv lindring åt dem av de barnrikarc familjerna, som över huvud kunna hjälpas avdragsvägen, och tillika ej göra systemet alltför invecklat, torde enligt kommitténs mening den angivna lösningen kunna anses vara tillfredsställande.
Det torde vara lämpligt att här giva en kort sammanfattning av kommit— téns förslag till skattefria avdrag vid statsbeskattningen.
1. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsam- mans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skatt— skyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Avdragens storlek framgår av efterföljande sammanställ- ning:
Ortsgrupp
I II III lV V
Grundavdrag och familjeavdrag för hustru, K r 0 n 0 r
vartdera .................................. 600 640 680 720 760 Familjeavdrag för de två första barnen, vartdera 460 500 540 580 620 Familjeavdrag för de övriga barnen, vartdera.. 700 760 820 880 940
Ä dessa avdragsbelopp åtnjutes bankningsdel enligt vanliga regler.
2. För annan skattskyldig än under 1 sagts (ensamstående) bestämmes ortsavdrag (grundavdrag) på sätt framgår av en vid förordningen fogad ta- bell. Ur tabellen kan direkt avläsas det taxerade beloppet efter avdrag. Detta utgör, utom i de fall då extra avdrag för ömmande omständigheter medgivits, tillika beskattningsbart belopp.
Därest man sammanfattar de i det föregående lämnade uppgifterna angå- ende de beräknade verkningarna å skatteunderlaget av de föreslagna änd- ringarna i avdragens storlek, befinnes skatteförlusten (avseende 1936 års skatteunderlag och- nämnda år debiterade statsskatter och kommunal pro- gressivskatt) uppgå till c:a 22 miljoner kronor (14 0/0 av hela inkomst-
skatten) .
Kommunalslcatteberedningen har meddelat kommittén, att vad denna för statsbeskattningens del föreslagit beträffande omläggningen av de skattefria avdragen icke synes vara ägnat att försvåra lösningen av frågan för kom- munalbeskattning—ens vidkommande.
Ifråga om sättet för åstadkommande av skattedifferen- tiering efter dyrhetsförhållanden har kommittén, såsom fram- gått re_dan av det föregående, förutsatt bibehållande av det bestående syste- met, enligt vilket samtliga orter i riket äro med hänsyn till avdragens stor- lek efter levnadskostnadernas höjd indelade i fem ortsgrupper.
Orternas indelning i ortsgrupper verkställes av socialstyrelsen för fem år i sänder i enlighet med de närmare föreskrifter, som för varje gång medde— las av Kungl. Maj:t. Nu gällande indelning är fastställd 1935 (SFS nr 16) och gäller åren 1935—1939.
Beträffande dyrortsgrupperingen har 1936 års Iönekommitté nyligen fram- lagt ett principbetänkande (Statens off. utredn. 1937: 32), vilket naturligen i första hand avser lönegrupperingen. Lönekommittén har därvid i avseende å spörsmålet om periodiciteten i ortsgrupperingarna gjort ett uttalande som berör skattegrupperingen och som sålunda i förevarande sammanhang är av intresse. Lönekommittén, som under förutsättning, att löneregleringsperioder- na icke göras alltför långa, avstyrkt generell omgruppering mellan löneregle— ringstillfällena, har i samband därmed ifrågasatt, om icke även för skatte-
grupperingen den mekaniska femårsregeln borde övergivas och revision äga rum, endast då avsevärda förskjutningar i den relativa dyrheten uppen- barligen inträtt. Lönekommittén har ansett det önskvärt, om vid den på- gående skatterevisionen nämnda regel kunde upptagas till omprövning med beaktande även av den psykologiska press till företagande av olämpliga löne— grupperingar, som regeln medfört.
Skattekommittén har för sin del så mycket mindre haft anledning att gå in på frågan om principerna för ortsgruppsindelningen, om lämpliga antalet ortsgrupper vid skattedifferentieringen eller dylikt, som någon ändring i dessa avseenden, därest sådan anses nödvändig, icke lämpligen bör äga rum fri— stående för statsbeskattningens del. Sedan kommunalskatteberedningcn slut- ligen utrett frågan om familjebeskattningen, torde nyss berörda spörsmål böra upptagas till gemensam behandling. Därvid torde även få dryftas den av lönekommittén berörda frågan om periodiciteten i ortsgrupperingarna och ge- mensamma principer därvidlag beträffande löner och skatter.
Höjning av åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande m. m.
Befolkningskommissionen.
Befolkningskommissionen har föreslagit, att åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag må erhållas, höjes från nuvarande 16 år till 18 år. Avdrag skulle i enlighet härmed få åtnjutas för hemmavarande eller av den skatt- skyldige helt eller delvis underhållet barn, som ej före taxeringsårets ingång fyllt 18 år, och som ej självt haft viss inkomst.
Efter att ha erinrat om att åldersgränsen under ett tidigare skede av skat- telagstiftningen varit 21 år och därefter en period 18 år anför kommissio- nen, att den sedan år 1928 gällande 16-årsgränsen måste betecknas såsom i vissa fall alltför låg samt att i den mån barnavdragen ökades, jämväl grän- sens betydelse Ökades. Ju större den skattelättnad vore, som avdraget medför— de, desto starkare förnummes också ökningen av skattebördan, när avdraget upphörde. Särskilt kännbar bleve skatteökningen, om den inträffade under en period, då föräldrarnas försörjningsbörda vore mera än vanligt stor. Det- ta vore merendels förhållandet under de sista åren innan barnen kunde för- sörja sig själva, i synnerhet om de under dessa år erhölle högre utbildning av ett eller annat slag. Samma förhållande inträffade ofta i arbetarklas- sen under depressionstider, då ungdomsarbetslösheten vore stor. Från dyli- ka synpunkter kunde en allmän höjning av åldersgränsen från 16 till exem- pelvis 21 år ifrågasättas. Emellertid torde det vara jämförelsevis sällan före- kommande, att barnens försörjning bestredes av föräldrarna, sedan de fyllt 18 år. Vidövervägandet av den nu behandlade frågan borde hänsyn jämväl tagas till verkningarna av den av kommissionen föreslagna särskilda skatt, från vilken avdrag eller befrielse vore avsedd att erhållas även sedan har- nen vuxit upp.
Kommissionen har vidare påpekat, att ett samband anses föreligga mellan den åldersgräns, som gäller för erhållande av barnavdrag, och den gräns, från vilken hemmavarande barn, vilka sysselsättas i den skattskyldiges jord- bruk eller rörelse, skola få räknas till arbetspersonalen.
Beträffande detta spörsmål anför kommissionen: »I allmänhet är det en avsevärd fördel för sådana näringsidkare att få räkna sina barn till arbetspersonalen, eftersom de då äga från sin intäkt av- draga hela sin kostnad för barnen, således jämväl kost och husrum. Dylik kostnad är normalt betydligt större än det familjeavdrag, som erhålles för barnet, i den mån sådant avdrag ifrågakommer. Enligt förslaget blir förmå- nen av att få räkna barn till arbetspersonalen relativt sett mindre än nu, efter- som grundavdraget för barnet såsom särskild skattskyldig och föräldrarnas familjeavdrag för barnet, om detta ej är skattskyldigt, bliva lika stora, men en förmån kommer dock att kvarstå, framför allt på den grund att skatt- skyldighetsgränsen för barnet inträder först vid 600 kronors taxerad inkomst. Det synes svårt att finna någon betydelsefull reell grund för sambandet mel- lan de båda gränserna. Att i ett fall ett hemmavarande barn anses göra den nytta för sig, att det får räknas till arbetspersonalen, utgör intet skäl, varför i ett annat fall föräldrarna, där de underhålla barnet utan att det ekonomiskt sett gör rätt för sig, skulle gå miste om barnavdrag. Mot bestämmelsen att hemmavarande barn, som fyllt 16 år och som utför arbete i den skattskyldiges jordbruk eller rörelse, skall få räknas till arbetspersonalen torde i och för sig intet vara att erinra. Vid 16 års ålder är för de flesta barn skolgången avslutad, och barnen göra vanligen, om de arbeta i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, så stor nytta, att de böra kunna likställas med lejd arbetsperso- nal.»
Befolkningskommissionen har slutligen föreslagit en höjning av storleken av den egna inkomst för barnet, som ej får överskridas, därest föräldrarna skola få tillgodogöra sig avdrag för barnet, från 450 kronor till 600 kronor.
. Kommissionen erinrar om att den nu gällande gränsen från början var moti— verad med att det inkomstbelopp, som skulle angivas, borde vara lika stort som familjeavdraget för barnet. Detta avdrag var, då beloppet fixerades till 450 kronor, i samtliga ortsgrupper 300 kronor, vilket efter verkställd bank- ning motsvarade högst 450 kronor. Då familjeavdragen sedermera differen- tierades, bibehölls emellertid det ifrågavarande beloppet oförändrat. Detta belopp syntes nu skäligen böra höjas till 600 kronor; en motivering till för- slaget härom kunde finnas i den omständigheten, att sistnämnda belopp be- tecknade den inkomstgräns, från vilken taxering skall företagas.
Yttrandena.
Befolkningskommissionens förslag om höjning av åldersgränsen för barn- avdrags erhållande från 16 till 18 år har tillstyrkts av kammarrätten, social- styrelsen, statskontoret och nio länsstyrelser. Tre länsstyrelser ha förordat bibehållande av den nuvarande åldersgränsen. Åldersgränsen 21 år har för- ordats av två länsstyrelser. Även överståthållarämbetet har uttalat sig till
förmån för denna åldersgräns; ämbetet har emellertid alternativt föreslagit, att rätt till avdrag uttryckligen skulle stadgas för sådana barn, som fyllt 18 år och vilka utbildas på den skattskyldiges bekostnad. Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, huruvida man icke, i ändamål att göra den praktiskt genom- förbara skattedifferentieringen så effektiv som möjligt, skulle kunna i sam- band med vidtagandet av omregleringen av de skattefria avdragen ändra bestämmelserna'angående rätten till barnavdrag därhän, att skattskyldig utan inskränkning medgåves rätt till avdrag för varje i livet varande barn.
Kammarrätten har i sitt yttrande bland annat upptagit frågan om stor- leken av det belopp av egen inkomst för barnet, vilken ej får överskridas, om familjeavdrag för barnet skall erhållas. Härutinnan anför kammarrätten bland annat:
»Rätteligen borde ifrågavarande belopp bestämmas till det efter bankning framkomna familjeavdraget för barn i den ortsgrupp, varom fråga är, eller eventuellt av hänsyn till skattetekniska skäl till viss medeltalssiffra, men i så fall borde familjeavdraget för barn alltid efter bankningen minskas med har- nets egen inkomst. Ett dylikt förfaringssätt kan helt naturligt av skattetek- niska skäl icke tillrådas, utan det torde vara nödvändigt att på ifrågavarande område åtnöjas med ett mera schablonmässigt tillvägagångssätt och faststäl- la ett för alla skattskyldiga och ortsgrupper lika stort belopp.»
Kammarrätten har vidare uttalat sig om det fall, att barnet är anställt hos någon av föräldrarna, ingår bland deras arbetspersonal och således föräld- rarna, om barnet fyllt 16 år, jämlikt 22 & kommunalskattelagen (punkt 6 i anvisningarna till samma paragraf) samt 29 & nämnda lag (punkt 9 i an— visningarna) äga avräkna barnets avlöning bland driftkostnaderna i deras verksamhet. Kammarrätten påpekar, att barnet dock skulle bliva skattskyl- digt för sin inkomst endast om denna uppginge till 600 kronor. Därest nu stadgades, att åldersgränsen för familjeavdrag för barn höjdes till 18 är — allt under det att den i lagen fastställda minimiåldern av 16 år för rätten att inräkna hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal bibehölles —. samt föräldrarna tillerkändes rätt till familjeavdrag även för barn med in- komst upp till 600 kronor, uppkomme under vissa förhållanden _— om och i den mån barn i ålder 16—18 år hade inkomst, som understege 600 kronor —— en tredubbel skattefrihet, nämligen dels för föräldrarna genom rätten att inräkna avlöning till barn i ålder 16—18 år bland driftkostnaderna i deras verksamhet, dels för desamma genom rätten till familjeavdrag för barn under _18 år, dels ock för barnet för dess inkomst.
På grund av vad sålunda anförts talade enligt kammarrättens mening syn- nerligen starka skäl emot en höjning av ifrågavarande belopp från 450 kronor till 600 kronor, i det att därigenom i alltför stor utsträckning möjlighet be- reddes till dubbel och understundom tredubbel skattefrihet för vissa inkom- ster. Då det icke torde vara möjligt att skipa en absolut rättvisa på detta om- råde, så att å ena sidan avdragsrätten kunde för alla fall till fullo utnyttjas samt å andra sidan obehörig skattefrihet förhindrades, torde den enda fram- komliga vägen vara den att söka en medelväg. Såvitt kammarrätten kunde
finna, stode valet här allenast mellan beloppen 450 och 600 kronor, därvid kammarrätten för sin del ansåge det försiktigast att bibehålla beloppet 450 kronor oförändrat.
Hur det slutliga avgörandet härvidlag än träffades, torde det dock enligt kammarrättens uppfattning vara ovillkorligen nödvändigt att — med hänsyn till den för tillgodonjutande av familjeavdrag för barn bestämda åldersgrän- sens höjning över 16 år _ antingen höja jämväl åldersgränsen för hemmava- rande barns hänförande till arbetspersonal från 16 till 18 år eller vidtaga så- dan ändring av punkt 6 i anvisningarna till 22 å kommunalskattelagen, att föräldrar tillerkändes rätt till avdrag för avlöning till barn, som hänföres till arbetspersonalen i av föräldrarna bedriven verksamhet, endast under förut- sättning att barnets inkomst i och för sig eller jämte annan dess inkomst uppginge till skattepliktigt belopp och jämväl bleve beskattat till kommunal- skatt, resp. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
I likhet med kammarrätten ha två länsstyrelser ifrågasatt förhöjning av åldersgränsen för hemmavarande barns hänförande till arbetspersonal från 16 till 18 år.
En länsstyrelse har föreslagit, att familjeavdrag icke skall åtnjutas för barn, som varit anställt i den skattskyldiges förvärvsverksamhet.
Kommittén.
Befolkningskommissionens förslag om höjning av åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag må erhållas, från nuvarande 16 år har såsom framgår av det föregående tillstyrkts av myndigheterna med endast några få undantag. Inom kommittén har ingen tvekan rått därom, att den nuvarande gränsen 16 år får i många fall anses alltför låg och att någon höjning av densamma är väl motiverad ur allmänna rättviseprincip-er. Det är visserligen riktigt, att för en stor del skattskyldiga höjningen av avdragsåldern icke —— åtminstone under tider av god arbetstillgång —— skulle bliva av större värde, enär deras barn redan vid 16-årsåldern eller strax därefter försörja sig själva, varför familjeavdag för dem ändock icke skulle ha erhållits. För andra skattskyldiga, vilkas barn under dessa år erhålla högre utbildning, skulle däremot åtgärden få mycket stor betydelse. Såsom befolkningskommissionen påpekat, skulle den skatteökning, som uppkommer, då barnet passerat åldersgränsen för av- drag, bliva ännu mera kännbar än förut för familjeförsörjaren, sedan barn- avdragen ökats.
Kommittén har liksom befolkningskommissionen och flertalet av de hörda myndigheterna icke velat föreslå höjning av åldersgränsen längre än till 18 år. Principiellt kunde det möjligen försvaras, att föräldrar, som även efter det barnen fyllt 18 år sörja för deras underhåll och uppfostran, tillerkändes familjeavdrag för dem. I flertalet fall försörja emellertid barnen vid nämnda ålder sig själva, i många fall dessförinnan, och de betala själva skatt för sin inkomst. På grund härav torde 18-årsgränsen få anses vara den lämpligaste. Kommittén har icke heller kunnat helt bortse från den synpunkten att på- kostandet av högre utbildning åt barn i viss män kan betraktas såsom en
kapitalplacering, varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet i de flesta fall blir större än om själva kapitalet kommit barnet till godo. Skäl lära därför saknas att utöver viss gräns i beskattningsavseende gynna ifråga- varande barn i jämförelse med dem som tidigt komma ut i förvärvsarbete.
På grund av det statistiska materialets ofullständighet kan ej med visshet beräknas vad höjningen av avdragsgränsen från 16 till 18 år skulle betyda för statsverket i form av minskad skatt. Enligt kommitténs antagande skulle skatteförlusten icke komma att överstiga 06 miljon kronor.
Kommittén har vidare till behandling upptagit spörsmålet, huruvida höj- ningen av åldersgränsen bör medföra ändringar i fråga om rätten att inräkna hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal. Såsom befolknings- kommissionen anfört torde principiellt intet vara att erinra mot den nu gäl- lande bestämmelsen, att hemmavarande barn, som fyllt 16 år och som utför arbete i den skattskyldiges jordbruk eller rörelse, skall få räknas till arbets- personalen. Därest nu åldersgränsen för barnavdrag höjes till 18 år men den nyssnämnda gränsen 16 år för rätten att räkna barnen till arbetspersonalen bibehålles, uppkommer emellertid, på sätt kammarrätten i sitt yttrande ut— vecklat, under vissa förhållanden en skattebefrielse, som kan bliva till och med tredubbel. Av de utvägar, som kunna tänkas för undanröjande av detta missförhållande, har kommittén för sin del i huvudsak anslutit sig till ett av kammarrätten framfört alternativt förslag till lösning av spörsmålet. Kom- mittén föreslår således, att hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och sysselsättas i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, skola anses tillhöra arbetsper- sonalen endast under förutsättning, att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor att skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen föreligger. Beträffande hemmavarande barn över 18 år och und—er 16 år föreslås icke nå- gon ändring i nu gällande bestämmelser. I fråga om barnen mellan 16 och 18 år skulle alltså följande komma att gälla. Uppgår inkomsten (från arbetet eller eljest) till belopp över skattepliktsgränsen 600 kronor, få föräldrarna rätt att inräkna avlöning (kontant och in natura) bland driftkostnaderna; däremot få de icke familjeavdrag för barnet (men barnet får grundavdrag). Om barnets inkomst ej är så stor som nyss sagts, få föräldrarna ej rätt att avdraga avlöningen såsom driftkostnad men erhålla å andra sidan familje- avdrag för barnet (även om barnets avlöning i penningar och naturaförmåner överstiger 450 kronor men ej 600 kronor, ty lönen skall lika litet som i det fall att barnet ej fyllt 16 år upptagas såsom skattepliktig inkomst för barnet). Jordbrukare och rörelseidkare kunna icke, därest förslaget genomföres, anses i något avseende få sin ställning i skattehänseende försämrad vid jämförelse med beskattningen enligt gällande grunder.
Beträffande frågan om eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag må erhållas för barnet, har kommittén efter övervägande av de synpunkter, som anförts röran- de frågan av befolkningskommissionen och kammarrätten, beslutat föreslå att beloppet 450 kronor bibehålles oförändrat. Det är lätt att inse, att föräldrar, vilkas barn har en egen inkomst å t. ex. 500 kronor, anse det orättvist, att de
fördenskull gå miste om det ofta åtskilligt högre barnavdraget. Å andra sidan har det synts kommittén betänkligt att ytterligare utsträcka skattefriheten för barns inkomster.
Kammarrätten har i sitt yttrande över befolkningskommissionens betän- kande framhållit vikten av att —— oavsett vilken åldersgräns, som bestämmes för familjeavdrag för barn — större klarhet än hittills skapas rörande ej mindre rätten till extra avdrag i ömmande fall för kostnad för barn, för vilka familjeavdrag ej kan erhållas, än även rätten till avdrag för periodiskt under- stöd till barn i ålder ovanför den för familjeavdrag för barn bestämda ålders- gränsen. Till det förstnämnda spörsmålet skall kommittén återkomma i det följande. Vad angår rätten till avdrag för periodiska understöd har kommit- tén för avsikt att under ett senare skede av utredningen i ett samman- hang upptaga samtliga spörsmål berörande detta ämne.
Kommittén har funnit sig böra föreslå ändringar beträffande ännu ett spörsmål, som berör familjeavdragen för barn, nämligen frågan om barnavdrag i de fall, då föräldrarna icke äro gifta med varandra, eller, ehuru gifta med varandra, leva å t 5 k i 1 (1 a.
Enligt gällande bestämmelser åtnjutes familjeavdrag för barn av skatt- skyldig för hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis under- hållet barn under 16 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst.
Vidare stadgas (16 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt samt 48 ä 2 mom. kommunalskattelagen), att för barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, avdraget till- komma fadern, om denne haft barnet i sin vård under hela eller större delen av beskattningsåret, men eljest modern.
Sistnämnda bestämmelse härrör ursprungligen från år 1919, då vittgående ändringar i fråga om familjebeskattningen gjordes i förordningen om in- komst— och förmögenhetsskatt. 1919 års stadgande var av följande lydelse:
»För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra, skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara be- rättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas hos fadern, en- dast denne åtnjuta avdrag.»
I det förslag av inkomstskattesakkunniga, som låg till grund för stadgan- det, motiverades detta på följande sätt:
»De sakkunniga anse, att i lagen böra införas bestämmelser för att hindra, att två personer erhålla avdrag för samma barn. Vid avfattande av bestäm- melse härom måste man komma ihåg, att den skall avse icke blott ogifta utan även frånskilda, vilka kunna vara omgifta, varigenom ett flertal olika kom- binationer kan uppstå. Därest ingen undantagsbestämmelse införes, skulle båda makarna bliva avdragsberättigade, när barnet vistas hos endera av dem och den andra bidrager till barnets underhåll eller ock barnet vistas hos en
tredje person, men underhålles av båda föräldrarna. Då det vanligen kom- mer att röra sig om barn utom äktenskapet och modern är sådant barns måls- man, har det synts lämpligast att låta modern i de tvivelaktiga fallen åtnjuta avdrag, utom när barnet vistas hos fadern, då denne blir avdragsberättigad, även om modern bidrager till barnets underhåll.
I vissa fall kan det synas berättigat, att även den av föräldrarna, som en- ligt förut givna bestämmelser icke skulle erhålla barnavdrag, får åtnjuta nå- gon nedsättning i sin skattebörda på den grund, att han bidrager till sina barns underhåll. De sakkunniga föreslå därför en sådan formulering av be- stämmelsen rörande de ömmande omständigheter, som kunna föranleda av- drag utöver de regelrätta avdragen, att därigenom taxeringsmyndigheten er- håller möjlighet att bereda lättnad för skattskyldig, som har underhållsskyl- dighet för barn utan att enligt de allmänna reglerna om barnavdrag kunna erhålla avdrag för dem.»
I och med den nya skattelagstiftningen 1928 fick stadgandet den nuvaran- de lydelsen. I anledning av vad de sakkunniga i andra stycket av det cite- rade yttrandet anfört må erinras om att enligt gällande bestämmelser allt— jämt bland de ömmande omständigheter, som kunna medföra extra avdrag, upptages »underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet».
De civilrättsliga bestämmelserna om föräldrars underhållsplikt mot barn innehållas i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap och lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap. I båda dessa lagar stadgas skyldighet för en var av föräldrarna att efter sin förmåga taga del i kostnaden för barns underhåll. Leva föräldrarna till barn i äktenskap åtskilda på grund av sönd- ring eller efter vunnen hemskillnad, eller är deras äktenskap upplöst, är den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnet, skyldig att betala under- hållsbidrag. Har ingendera av föräldrarna vårdnaden om barnet, åligger sådan skyldighet bägge föräldrarna. För barn utom äktenskap skall fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, betala underhållsbidrag.
Under senare tider har icke sällan försports missnöje med nuvarande reg- ler för barnavdragens fördelning mellan ogifta eller frånskilda föräldrar. Den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnet men bidrager till dess underhåll, har ansett sig missgynnad av bestämmelserna. Då vårdnaden om barn utom äktenskap regelmässigt tillkommer modern och även beträf— fande barn i äktenskap barnen efter skilsmässa i de flesta fall torde stå under moderns vårdnad, är det mestadels från faderns sida klagomålen kom- ma. Fadern har därvid ansett sig så mycket mera missgynnad som han en- ligt gällande bestämmelser icke får avräkna underhållsbidragen till barnen såsom periodiskt understöd. Såsom dylikt rfår nämligen icke avdragas vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Det har även påpe- kats, att modern, som kommer i en gynnsam ställning även därigenom, att underhållsbidragen ej utgöra skattepliktig inkomst för barnen, ofta icke kan helt utnyttja barnavdraget.
Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål har kdmmittén till en början
beaktat, att förhållandena i avseende å underhållsskyldighetens fastställande och fullgörande ganska avsevärt förändrats under de sista decennierna. Så- väl i fråga om barn utom äktenskap som —— i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad — beträffande barn i äktenskap ägnas underhållsfrågor- na grundlig utredning (även ex officio från domstolens sida). I de fall, då frivilligt avtal rörande underhållsskyldigheten träffas, förstår numera nästan undantagslöst den part, som behåller barnet, att väl hävda sina ekonomiska intressen; beträffande barn utom äktenskap erfordras för avtals giltighet barnavårdsmans godkännande. Genom förbättrade exekutionsmöjligheter, särskilt genom införande av rätt till införsel i lön och pension för förfallna underhållsbidrag, har möjligheten att utbekomma bidragen väsentligt ökats. Det torde numera höra till undantagen att icke båda föräldrarna få dela bör- dan för barnets uppehälle och uppfostran.
Kommittén har efter övervägande av nu berörda omständigheter funnit sig böra föreslå den ändring i gällande bestämmelser, att för barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt förut omtalade bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, en var av föräldrar— na erhålla halvt avdrag.
Att träffa absolut rättvisa i dessa fall är icke möjligt. Det skulle nämligen förutsätta, att man kunde uppdela avdraget i proportion till föräldrarnas un— derhållsprestationer, men dessa kunna icke lätt mätas i vad avser den av föräldrarna, som har barnet hos sig. Det ligger då onekligen närmare till hands att antaga att underhållsskyldigheten verkligen fullgöres i enlighet med lagens föreskrift, således efter vars och ens förmåga. Sker så, bör även avdraget för barnet delas lika. Kommittén vågar hålla före att dess förslag för det stora flertalet fall kommer rättvisan närmare än vad fallet är med den nu gällande ordningen. Det bör framhållas, att om någon av föräldrar- ua icke alls (eller endast i ringa mån) bidrager till barnets underhåll vare sig av bristande vilja eller förmåga eller därför att tiden för underhållsskyl- digheten gått till ända —, den andre av föräldrarna får fullt avdrag för har- net. Rörande utformningen av förslaget i övrigt på denna punkt hänvisas till specialmotiveringen för författningstexten (sid. 259).
Beträffande den skärpning i beskattningen för ensamstående skattskyldiga med högre inkomst, varom kommittén framlägger förslag, medför den sist föreslagna författningsändringen den betydelsefulla konsekvensen, att så snart en ogift (frånskild etc.) skattskyldig i någon mån fullgör underhålls- skyldighet mot barn, som ej är i hans vårdnad, och således får halvt avdrag för barnet, han därigenom för egen del erhåller grundavdrag som andra fa- miljeförsörjare och undantages från tabellens tillämpningsområde.
De ändringsförslag, som av kommittén ifrågasatts beträffande åldersgrän- serna för åtnjutande av barnavdrag och för rätt att hänföra hemmavarande barn till arbetspersonal ävensom rörande fördelning av barnavdrag mellan ogifta eller frånskilda föräldrar, ha av kommittén förelagts kommunalskatte— beredningen.
Beredningen har i fråga om ett femtiotal landskommuner och några städer verkställt undersökning rörande den minskning i antalet skattekronor samt den stegring av utdebiteringsprocenten, som höjningen av avdragsgränsen för barn skulle medföra. Beräkningarna, som avse taxeringsåret 1936, ha givit vid handen att minskningen i antalet skattekronor skulle bliva relativt obetydlig. Höjningen av utdebiteringen skulle i allmänhet understiga 10 öre per skattekrona; för flera kommuner skulle reformen ej alls minska skatte- underlaget. För de två undersökta kommuner, där utdebiteringen skulle stiga med mera än 12 öre, nämligen Holm i Uppsala län (20 öre) och Hasslö i Blekinge län (30 öre), är minskningen i skattekronor, absolut tagen, ganska ringa (5 av 422 i Holm och 33 av 1848 i Hasslö). På grund av den förut höga utdebiteringen, c:a 16 kronor per skattekrona, blir ökningen av den- samma icke utan betydelse.
Kommunalskatteberedningen har därefter meddelat, att ehuru vid nuva- rande kommunalskattesystem vissa betänkligheter kunde anföras mot en höj- ning för kommunalbeskattningens del av åldersgränsen för åtnjutande av barnavdrag från 16 till 18 år, beredningen dock på de av kommittén anförda skälen biträtt förslaget i denna del.
De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande åldersgränsen för rätt att hänföra barn till arbetspersonal ävensom rörande fördelning av barn- avdrag mellan ogifta eller frånskilda föräldrar ha biträtts av beredningen, vad angår kommunalbeskattningen.
Avdrag för husföreståndarinna.
Enligt gällande bestämmelser äger i fråga om såväl statsbeskattningen som kommunalbeskattningen skattskyldig, som under beskattningsåret hafthus- föreståndarinna hos sig anställd, att, därest han varit ogift (varmed jämstäl- les änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, åtnjuta samma familjeavdrag, som till- kommer skattskyldig för hustru.
Kammarrätten .har i remissyttrandet över befolkningskommissionens för- slag upptagit frågan om husföreståndarinneavdraget till granskning. Kam- marrätten anser, att det knappast kan anses förenligt med det av kommissio- nen angivna syftet med höjning av familjeavdraget för hustru —— eller att gynna giftermål och familjebildning —— att låta skattskyldig få familjeavdrag för husföreståndarinna med samma höga belopp som för hustru. I de många fall, där fri sammanlevnad förekomme och kontrahenterna hade hemmavarande barn, skulle den avsedda höjningen av familjeavdraget för hustru icke ha någon som helst betydelse i nämnda avseende, därest familje- _ avdraget för husföreståndarinna alltjämt bleve detsamma som för hustru. Kammarrätten anser till och med, att det bör ifrågasättas, om familjeavdra- get för husföreståndarinna över huvud taget bör bibehållas i ett system, där familjeavdraget för barn blivit så väsentligt höjt som fallet skulle bliva en-
ligt kommissionens förslag, ty därmed syntes det huvudsakliga motivet för nu ifrågavarande avdrag hava bortfallit. Kammarrätten har ytterligare fram- hållit, att denna rätt till familjeavdrag för husföreståndarinna i förening med den omständigheten att ogift skattskyldig, därest husföreståndarinnan är an- ställd i hans förvärvsverksamhet, äger avdraga hennes lön bland driftkost- naderna, kan komma att direkt motverka giftermål.
Kommittén har för sin del i likhet med kammarrätten icke funnit skäl föreligga därtill, att skattskyldig skulle för husföreståndarinna medgivas fa- miljeavdrag med samma höga belopp som för hustru. Det böräven erinras om att husföreståndarinna själv erhåller grundavdrag vid beskattningen av sin inkomst. Med hänsyn till den icke obetydliga höjning av barnavdragen som föreslagits kan det till och med ifrågasättas, att avdraget för husförestånda- rinna sänkes något under nuvarande belopp. Kommittén har övervägt att konstruera avdraget såsom ett fast sådant, lika stort för samtliga ortsgrup— per, vilket skulle verkställas efter det vanliga avdrag samt bankning å dessa ägt rum. Kommunalskatteberedningen har emellertid framhållit, att bered- ningen för kommunalbeskattningens del icke kan taga ställning till föreva- rande fråga förrän i sambandmed avvägningen av de ordinära avdragen. Vid sådant förhållande torde ej heller beträffande statsbeskattningen slutlig ståndpunkt böra tagas förrän frågan kan lösas även vidkommande kommu- nalbeskattningen. I avvaktan härå torde avdraget böra anordnas på ett så- dant sätt, att en blivande enhetlig lösning icke föregripes och att avvikelsen från nu gällande ordning icke blir större än nödvändigt. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att avdraget för husföreståndarinna i fråga om statsbeskattningen bestämmes till hälften av familjeavdraget för hustru. I enlighet härmed skulle förevarande avdrag, på vilket vanlig bankning finge ske, utgå med 300, 320, 340, 360 och 380 kronor i respektive ortsgrupper och således bliva i stort sett oförändrat i förhållande till nu. Endast för ortsgrupperna I, 111 och V skulle det komma att sänkas med 20 kronor.
Avdrag vid ömmande omständigheter.
I det föregående ha flera gånger berörts de särskilda avdrag som kunna utgå vid 5. k. ömmande omständigheter.
Genom systemet med skattefria avdrag avses att uppnå differentiering efter familjestorlek mellan skattskyldiga i ett och samma inkomstläge. Men oav- sett denna differentiering —— i och för sig otillräcklig i många fall -— före- finnas ofta stora olikheter i skatteförmågan. Dessa kunna betingas av många olika individuella förhållanden. Vissa sådana mera allmänt förekommande omständigheter, som verka nedsättande å skatteförmågan, ha av lagstif- taren ansetts så ömmande, att de böra inverka å skattens storlek.
I 17 å 2 mom. förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt stadgas härom:
»Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av _
långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstå- ende än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jäm- förlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den skattskyldiges taxerade belopp minskas med ytterligare ett belopp av högst 1000 kronor.»
Motsvarande stadgande återfinnes i 50 % 2 mom. kommunalskattelagen; avdraget är där maximerat till 700 kronor.
Då enligt kommitténs förslag differentieringen efter familjestorlek genom omreglering av de ordinära avdragen skulle ytterligare skärpas, ligger redan häri en anledning för kommittén att granska, huruvida de nuvarande be- stämmelserna om avdrag vid ömmande omständigheter fylla måttet, när det gäller att utjämna de olikheter i skatteförmågan, till vilka hänsyn ej kunnat tagas genom de vanliga avdragen. Kommittén har därvid kommit till den upp- fattningen att vad som bör ändras icke är så mycket själva stadgandet utan fastmera tillämpningen av detsamma.
Bland de särskilda omständigheter, som angivas i stadgandet, märkes först en grupp, där den nedsatta skatteförmågan beror på den skattskyldiges ål- derdom eller är föranledd av att långvarig sjukdom eller olyckshändelse drabbat honom (eller hans familj). I detta avseende synes exemplifieringen jämte tillägget »annan därmed jämförlig omständighet» vara tillfyllest.
Ytterligare nämnes såsom exempel på omständigheter, som kunna väsent- ligen nedsätta den skattskyldiges skatteförmåga, »underhåll av andra när- stående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet». Med »närstående» torde i första hand avses föräldrar, barnbarn, syskon och syskonbarn, möj- ligen även andra släktingar, som underhållas av den skattskyldige. Vidare avses med stadgandet barn, för vilka familjeavdrag ej medgives antingen på den grund att det överskridit åldersgränsen för avdrag eller därför att _ i fall då föräldrarna äro ogifta eller frånskilda — den andre av föräldrarna har vårdnaden om barnet.
Därest kommitténs förslag om halvering av barnavdragen i det sist angivna fallet genomföres, blir stadgandet om extra avdrag icke längre tillämpligt å detta. Däremot bör detsamma enligt kommitténs mening få användning i vissa fall, då barn, som överskridit 18—årsåldern, fortfarande underhålles och utbildas på den skattskyldiges bekostnad och den skattskyldiges ekonomi därigenom i avsevärdare grad tynges. Särskilt torde avdragi dessa fall kunna medgivas under första året efter det barnavdraget upphört, då ökningen i skatten kan vara mycket kännbar för föräldrarna. Det är självklart, att extra avdrag ej skall utgå i fall, då avdrag för periodiskt understöd i stället er— hålles.
I detta sammanhang må ifrågavarande stadgande något belysas ur en annan synpunkt. Då för tillämpning av bestämmelsen erfordras, att den skattskyl- diges skatteförmåga finnes vara väsentligen nedsatt, kan detta i och för sig icke betyda annat än att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt un- der den som normalt är förenad med en viss inkomstnivå. Nedsättningen är alltså icke principiellt bunden till särskilda inkomstskikt. Det ligger dock i
sakens natur, att de ömmande omständigheter, varom här är fråga, bliva mest kännbara för skattskyldiga med mycket låga inkomster. Enligt kom- mitténs mening bör emellertid bestämmelsen kunna tillämpas ganska långt upp i inkomstskikten. Även för skattskyldiga, i ekonomiskt avseende tillhö- rande medelklassen, kan inträffandet av de i bestämmelsen angivna omstän- digheterna innebära mycket allvarliga påfrestningar å ekonomien, till vilka hänsyn bör tagas vid beskattningen.
Kommittén har övervägt lämpligheten av att låta de nu anförda synpunk- terna komma till uttryck i själva lagrummet eller i anvisningar till detta. Tanken härpå har emellertid övergivits. Vad som påkallas är enligt kom— mitténs åsikt, att beskattningsmyndigheterna erinras om de möjligheter till åstadkommande av skälig jämkning i skattskyldigheten, som bestämmelsen erbjuder. Det är en känd sak att praxis på detta område varit mycket väx- lande; av det statistiska materialet synes framgå, att endast i ett fåtal orter stadgandet tillämpats i större utsträckning. Lämpligast torde vara, att genom samråd mellan landskamrerarna samt instruerande av taxeringsnämndsord- förandena allvarliga försök göras att få till stånd en jämn praxis hos taxe- ringsnämnderna, Detta är så mycket angelägnare som taxeringen regelmäs- sigt icke överklagas, därest extra avdrag medgives med högre belopp än som bort utgå, och prövningsnämnderna, vare sig besvär anförts eller ej, endast i undantagsfall torde ändra taxeringsnämndernas på ortskännedom grundade avgöranden i berörda fall.
Beskattningen av äkta makar.
Befolkningskommissionen.
Då frågan om äkta makars beskattning av befolkningskommissionen upp- tagits till utredning, har det, efter vad kommissionen i sitt betänkande framhåller, varit hänsynen till sådana äktenskap, där hustrun har egen in- komst, som påkallat utredningen. För äktenskap av detta slag kunna nämligen nuvarande regler leda till en hårdare beskattning av de äkta ma- karna, om de leva tillsammans, än den sammanlagda beskattning, som skulle hava drabbat dem såsom ogifta, vilket enligt kommissionens uppfatt- ning redan från allmänna rättvisesynpunkter framstår såsom en obillighet. Kommissionen har därutöver å denna fråga lagt de befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter, som. förut berörts, och som helt allmänt tala för en lägre beskattning av äkta makar än av ogifta personer.
Kommissionen har först haft att taga ställning till spörsmålet, huruvida principen om sambeskattning av äkta makar bör bibehållas. Kommissionen har därvid funnit, att de skäl som i den — av kommissionen refererade — skatterättsliga diskussionen anförts för sambeskattningens bibehållande, syntes vara av avgörande beskaffenhet. Bestämmande för en familjs eko— nomiska ställning vore normalt makarnas sammanlagda inkomst och för-
mögenhet, oavsett om denna inkomst och förmögenhet tillkomme endera maken eller båda. En särskild beskattning av vardera maken skulle inne- bära, att åtskillnad finge göras mellan fall, då båda makarna åtnjöte in- komst, och fall, då endast ena maken hade inkomst, vilket i och för sig framstode såsom oegentligt och därtill skulle innebära fara för otillbörliga manipulationer genom överflyttning av förmögenhet och inkomst makarna emellan. Den finansiella förlusten härav skulle kunna för det allmänna bliva avsevärd. Tekniska svårigheter skulle vidare uppstå i fråga om på— läggandet av barnavdrag och andra avdrag. I främmande länder torde sambeskattningens princip vara allmänt vedertagen. På grund av vad så- lunda anförts ville kommissionen bestämt avråda från att bryta med sam- beskattningsprincipen.
Kommissionen erinrar, att merbeskattningen av äkta makar, som båda ha inkomst, beror dels på att det skattefria familjeavdraget, som beräk- nas för hustrun, är lägre än det grundavdrag, som hon skulle ha åtnjutit såsom ogift, och dels, i den mån den sammanlagda inkomsten överstiger den gräns där progressivitet i beskattningen begynner, på att efter inkom- sternas sammanläggning högre skattefot kommer att tillämpas för en del av den sammanlagda inkomsten.
Vad den först anförda orsaken till merbeskattningen angår hänvisar kom- missionen till att densamma skulle bliva helt undanröjd genom antagande av kommissionens förslag om jämkningar i ortsavdragen, enligt vilket grundavdraget och familjeavdraget för hustru skulle i varje ortsgrupp bli- va av lika storlek.
Beträffande den andra frågan, inverkan av progressiviteten å äkta ma- kars beskattning, erinrar kommissionen, att för det stora flertalet av famil- jer, ej blott i de breda lagren utan även högt upp i denekonomiska medel- klassen, denna anledning till merbelastning icke är verksam eller har endast mycket obetydliga verkningar. För innehavare av större inkomster och för- mögenheter blir däremot beskattningens progressiva verkan väsentligt star- kare vid sammanläggning av makarnas inkomster och förmögenheter än om de beräknades var för sig.
Det resultat, vartill kommissionen kommit, är att, vid vidmakthållande av den betydelsefulla principen om makars sambeskattning, det näppeligen vore möjligt att åstadkomma en direkt lösning av ifrågavarande spörsmål. I stället föreslår kommissionen, att frågan löses på indirekt väg, sålunda att den nuvarande ordningen med dess möjligheter till orättvisa i sporadiskt förekommande fall lämnades orubbad men att genom en beskattningsan- ordning av särskild beskaffenhet sådana förmåner erbjödes åt äkta makar, att därigenom tillfyllestgörande kompensation komme att beredas de ma- kar, vilka genom sambeskattningen erhölle en merbelastning i avseende å den allmänna beskattningen. En dylik anordning har kommissionen sökt uppnå genom utformandet av den av kommissionen föreslagna skatten för familjehjälp. Enligt de för denna skatt gällande bestämmelserna skulle den ogifte skattskyldige vidkännas full skatt, under det att skatten för skatt-
skyldig, som vore gift, på grund av detta förhållande sänktes till två tredje- delar av den fulla skattens belopp. Den förmån, som härigenom skulle beredas äktenskapen, vore av den ekonomiska betydelse, att därigenom full kompensation, och merendels mera därtill, för den ifrågavarande mer- belastningen komme att lämnas alla de äktenskap, som av densamma drab- bades och för vilka den från äktenskapsbildandets synpunkt kunde rimligen antagas hava någon betydelse.
I detta sammanhang har befolkningskommissionen funnit erforderligt att behandla spörsmålet om de förvärvsarbetande kvinnornas i beskattningsav- seende ur viss synpunkt missgynnade ställning. Av de nyingångna äkten- skapen bygger, enligt vad kommissionen anför, en betydligt större andel på hustruns förvärvsarbete än vad fallet är i fråga om antalet bestående äkten- skap. Detta sammanhänger — anför kommissionen — framför allt med att äktenskap, där hustrun är förvärvsarbetande, numera ofta är ett vanligt ge- nomgångsskede, i det att hustrun ej sällan behåller sitt yrkesarbete ett eller annat år, men därefter lämnar detsamma för att helt ägna sig åt hemmets skötsel. De förvärvsarbetande hustrurnas ställning i beskattningsavseende torde fördenskull vara av större betydelse för giftermålsfrekvensen än man kunnat antaga.
Kommissionen uttalar, att den föreliggande frågans betydelse sammanhän- ger med de olika synpunkter skattelagstiftningen anlägger på det arbete, som av hustrun utföres i hemmet och för dess räkning, samt det förvärvsarbete utanför hemmet, som den gifta kvinnan framför allt numera ofta nog har att fullgöra. Värdet av hennes arbete i hemmet, liksom för övrigt åtskilligt annat arbete, som inom familjen förekommer, beskattas icke, i det att det ej betraktas som »inkomst» i skattelagarnas mening; däremot beskattas den inkomst, som skapas genom hennes förvärvsarbete utanför hemmet. Att detta innebär ett visst gynnande i beskattningsavseende av hustruns hem- arbete i jämförelse med arbete, som av henne utföres utanför hemmet, fram- står enligt kommissionens uppfattning särskilt klart, för den händelse sist- nämnda arbete nödvändiggör anlitande av avlönad arbetskraft i hemmet, men ett liknande förhållande föreligger i verkligheten även om familjen icke finner nödigt eller icke kan anskaffa dylikt biträde. Gällande lagstiftning tager i så måtto hänsyn till det anmärkta förhållandet, att gift kvinna, som lever tillsammans med sin man och har inkomst av rörelse eller eget arbete, är berättigad att, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta ett skattefritt avdrag av 200 kronor.
Kommissionen har ansett, att de numera i stor utsträckning rådande för- hållandena i fråga om de gifta kvinnornas arbete äro av den beskaffenhet, att någon omedelbar åtgärd bör vidtagas för att bringa den förvärvsarbetan- de hustrun i ett mindre ogynnsamt läge i jämförelse med den hustru, som är i tillfälle att helt ägna sitt arbete åt hemmet. Vad som med sådant syfte åtgöres skulle komma att ingå såsom ett naturligt led i de anordningar med social och befolkningspolitisk karaktär, varom här är fråga. Kommissionen har därför föreslagit, att ifrågavarande avdrag för gift kvinna höjes från 200 till 400 kronor.
Yttrandena.
Beträffande sambeskattningen av äkta makar ha endast några myndig- heter direkt uttalat sig. Kammarrätten har sålunda funnit, att den merbe- skattning, som i vissa fall är förknippad med sambeskattningen av äkta makar, är mycket beklaglig samt att de med sambeskattningen förknippade olägenheterna icke skulle bringas ur världen genom de av kommissionen föreslagna åtgärderna. Ämbetsverket har dock icke, i varje fall icke i sakens nuvarande läge, kunnat föreslå ett upphävande av sambeskattningen eller giva anvisning på någon möjlighet att på direkt väg undanröja därav följan- de olägenheter. Om den särskilda skatten för familjehjälp icke skulle kom- ma till stånd, anser socialstyrelsen den avsedda förbättringen i äkta makars ställning i beskattningshänseende bliva obetydlig. Två länsstyrelser ha för- ordat ett ytterligare övervägande av frågan och två länsstyrelser ha direkt uttalat sig för kommissionens förslag att icke upphäva sambeskattningen.
Kommissionens förslag om höjning av det gift kvinna nu tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst från 200 till 400 kronor har tillstyrkts av socialstyrelsen och nio länsstyrelser. Överstäthällarämbetet och två länsstyrelser ha förordat ett bibehållande av nuvarande avdrag. Läns- styrelsen i Örebro län har framlagt ett särskilt förslag, enligt vilket det för gift kvinna föreslagna avdraget skulle göras beroende av makarnas samman- lagda inkomst, förslagsvis på så sätt, att ett maximiavdrag bestämmes för in- komst intill ett visst belopp, medan för ett högre inkomstskikt avdraget blir mindre för att vid inkomst över ett visst belopp helt bortfalla.
Kammarrätten har såsom sin uppfattning uttalat att —— under förutsätt- ning att familjeavdraget för hustru blir lika stort som grundavdraget — av- draget för arbetsinkomst borde helt utgå ur gällande skatteförfattningar. Enligt kammarrättens uppfattning vore ur skatteteknisk synpunkt ett av- skaffande av ifrågavarande avdragsrätt liksom över huvud taget varje för- enkling av taxeringen endast att hälsa med tillfredsställelse. Kammarrätten har till stöd för sitt förslag anfört följande:
»Kammarrätten tillåter sig understryka följande vid bedömandet av före- varande fråga betydelsefulla — jämväl av kommissionen i dess historiska redogörelse i huvudsak framhållna — omständigheter. När ifrågavarande av- dragsrätt första gången infördes i skattelagstiftningen, fick avdraget formen av avdrag med högst 400 kronor för kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna av förvärvsverksamhet var i avsevärd grad för- hindrad att ägna sig åt hemmets skötsel. Vid framläggande av sitt förslag i ämnet uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet (prop. nr 259 år 1919, sid. 31—32) bl. a., att man genom den av honom då föreslagna formu- leringen av bestämmelsen icke komme att taga hänsyn till det fall, att gift kvinna, som biträdde mannen i hans rörelse eller yrke, hindrades att i er- forderlig utsträckning ägna sig åt hemmets skötsel. År 1919 bestämdes familjeavdraget för hustru vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt till ett belopp av 200 kronor med en provisorisk förhöjning till 300 kronor.
Maximiavdrag vid statsbeskattningen för förvärvsarbetande hustru blev då således 400 + 300 + 150 = 850 kronor. —— Frågan upptogs till behandling av inkomstskattesakkunniga i en av dem den 28 januari 1922 avlämnad pro- memoria (se prop. nr 209 år 1922, sid. 40—42 och kommissionens historiska redogörelse). Dessa framhöllo att, därest det skulle anses önskvärt att i nå- gon form lätta den dåvarande skattebördan för äkta makar, de sakkunniga ville ifrågasätta två utvägar, nämligen att dels öka familjeavdraget för hustru, dels öka det avdrag, som hustru enligt då gällande lagstiftning finge åtnjuta från sin arbetsinkomst. De sakkunniga, som ansågo en höjning av det förra avdraget under dåvarande förhållanden icke böra äga rum, föreslogo ett be- trädande av den senare vägen, men gåvo därvid sitt förslag en sådan utform- ning, att hustrus avdrag från arbetsinkomst i förening med familjeavdraget för hustru skulle få ungefär samma verkan som ett ortsavdrag, med resultat att äkta makar, som båda hade inkomst (hustrun arbetsinkomst), skulle få i stort sett samma skatt som om de vore ogifta, om nämligen inkomsterna icke vore så stora, att progressionen inverkade.
Enligt kammarrättens uppfattning bör man besinna, att rätten till avdrag från hustrus arbetsinkomst tillkommit och under växlande former fortlevat i lagstiftningen under en tid, då familjeavdraget för hustru hela tiden vä- sentligt understigit grundavdraget. Om sistnämnda båda avdrag —— på sätt som skett i kommissionens förslag — göras lika stora, bortfaller därmed en mycket väsentlig förutsättning för hustrus särskilda avdrag från arbets- inkomst. Att så är fallet bestyrkes av det av de inkomstskattesakkunniga på sin tid förda, nyss refererade resonemanget. Bestämmelsen om hustrus rätt till avdrag från arbetsinkomst är tydligen grundad på det antagandet, att inom de äktenskap, där hustrun har arbetsinkomst, denna i regel är en nödvändig ekonomisk förutsättning för äktenskapets ingående och bestånd. Om detta antagande är riktigt, kan man visserligen — på sätt befolknings- kommissionen gjort —— motivera ett förslag av nu ifrågavarande innebörd med en hänvisning till sociala och befolkningspolitiska synpunkter, om man nämligen därmed endast förstår avsikt att befordra äktenskapsbildandet, men knappast om man i dessa synpunkter inlägger jämväl en avsikt att främja barn- alstringen. Det torde dock med skäl kunna ifrågasättas, om nämnda antagande verkligen regelmässigt håller streck. Det finnes enligt kammarrättens uppfatt- ning tvärtom grundad anledning antaga, att förvärvsarbetande hustrus in- komst, kanske icke i flertalet men ialla händelser i ett mycket betydande antal fall, icke är ett nödvändigt bidrag till familjens uppehälle utan i stället ett plus, som vederbörande finner vara av värde att förskaffa sig i syfte att där- igenom kunna höja sin och sin familjs levnadsstandard över den nivå, som beskäres en familj i motsvarande ställning där mannen ensam förtjänar den inkomst, av vilken familjen har sitt livsuppehålle. Om en förvärvsar- betande hustru tillerkännes icke blott familjeavdrag av samma storlek som grundavdraget utan därutöver ett särskilt avdrag från sin arbetsinkomst, kommer hon tack vare sin egenskap av gift i en betydligt bättre ställning än de ogifta förvärvsarbetande kvinnorna. Maximiavdraget vid statsbe-
skattningen för förvärvsarbetande gift kvinna skulle komma att uppgå, i den lägsta ortsgruppen till 400 + 560 + 280 = 1 240 kronor och i den hög- sta ortsgruppen till 400 + 720 + 360 = 1 480 kronor. Ett dylikt gynnande av den förvärvsarbetande gifta kvinnan i beskattningsavseende må som sagt vara åtminstone i viss mån motiverat ur familjesociala synpunkter. Kam- marrätten har emellertid svårt att tillägna sig den uppfattningen, att ur en mera omfattande, allmänt samhällelig synpunkt den gifta kvinnans för- värvsarbete är att betrakta såsom något särskilt eftersträvansvärt, som bör genom skattelagstiftningen stimuleras och främjas. Därtill kommer dels att det icke torde finnas någon verklig anledning att beräkna den förvärvs- arbetande hustruns levnadskostnader högre än den förvärvsarbetande ogifta kvinnans — kanske snarare tvärtom (jfr prop. nr 209 år 1922, sid. 37) — dels ock att genom en höjning av hustrus avdrag från arbetsinkomst skulle i förhållande till vad nu gäller en skärpning inträda av den orättvisa, som —— enligt vad redan år 1919 framhölls och förut påpekats — före- ligger i det avseende, att dylikt avdrag icke kommer sådana hustrur till godo, vilka biträda mannen i hans verksamhet, denna må utgöras av jordbruks- drift, tjänst, rörelse, yrke eller vad eljest må förekomma. Kammarrätten kan för övrigt icke dela den uppfattning, åt vilken kommissionen givit ut- tryck, att hustrus arbete i hemmet intager en gynnad ställning i beskatt- ningsavseende i förhållande till hustrus förvärvsarbete utanför hemmet. En tankegång, enligt vilken värdet av hustrus arbete i hemmet skulle kun- na vara att betrakta såsom 'inkomst, av natur att höra vara underkastad beskattning, kan måhända försvaras i en skatteteoretisk diskussion, men _den saknar enligt kammarrättens mening inom det praktiska lagstiftnings- arbetet på beskattningsväsendets område något egentligt värde såsom un- derlag för positiva rättsregler.»
Kommittén.
Beträffande spörsmålet om äkta makars beskattning har kommittén i lik- het med befolkningskommissionen och nästan samtliga de myndigheter, som yttrat sig över kommissionens betänkande, funnit ofrånkomligt att bi- behålla principen om sambeskattning. Det är uppenbart, att från deras synpunkt, som synas hårdast drabbade av principens konsekvenser —- äkta makar, vilka båda redan före äktenskapet haft egna inkomster —- den genom äktenskapet uppkomna merbeskattningen förefaller obegriplig och orättvis. Enligt kommitténs mening bör jämförelsen emellertid icke ske endast mellan två makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets ingående, utan även och framförallt mellan två familjer med lika stora in- komster, där inkomsten i det ena fallet helt intjänats av mannen men i det andra fallet av båda makarna. Det kan icke med skäl påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga är i stort sett densamma. Skattekraften förändras icke efter den proportion, i vilken inkomsten råkar tillföras familjen av den ene eller den andre av makarna. Enligt kommitténs
uppfattning skulle det vara i hög grad oriktigt att genom lindring av skat- ten för dem, vilka rimligtvis kunna bära densamma, öka skatten för andra familjer, som äro lika eller sämre ställda. Att sambeskattningsprincipens upphävande skulle för statsverket medföra avsevärd skatteförlust, som skulle komma att ytterligare ökas genom överflyttningar av inkomst och förmögen- het mellan makar i avsikt att vinna ytterligare skattelindring, är obestridligt.
Den ståndpunkt, kommittén sålunda intager i själva principfrågan, hind- rar icke, att det för kommittén är ett önskemål att de nyss anmärkta olä- genheterna av sambeskattningen reduceras i den mån det kan ske utan att skattebördan därför överflyttas till de familjer, i vilka inkomsten härrör från endast en av makarna.
Betydelsefulla ändringar i förevarande avseende ha ock av kommittén förutsatts komma till stånd i och med antagande av kommitténs förslag till omläggning av ortsavdragen. Enligt detta förslag skulle familjeavdraget för hustru, som nu är avsevärt mindre än grundavdraget, komma att höjas betydligt och för inkomster upp till cirka 5 000 kronor bliva lika stort som eller endast obetydligt lägre än avdraget för ogift. För inkomster över nyss- nämnda belopp skulle familjeavdraget bliva detsamma som vid lägre in- komster, varemot avdraget för ensamstående skulle gradvis avtaga för att vid ett taxerat belopp å 14 000—15 000 kronor vara helt eliminerat.
De verkningar, som nu berörda ändringar i avseende å ortsavdragen skulle medföra för beskattningen av äkta makar, vilka båda ha inkomst, äro ganska avsevärda. Därest sammanlagda inkomsten icke överstiger 5 000 kronor, blir det över huvud icke någon merbeskattning eller också en mycket obetydlig sådan. I vissa fall kan på grund av bankningsregeln rent av någon liten minskning av skatten uppkomma. Vid högre inkomster kan progressivite- tens inverkan icke helt upphävas av den ökade differentieringen mellan en— samstående och familjer, men merbeskattningen blir dock av mindre stor- leksordning än enligt gällande regler utom vad angår mycket höga inkomster.
För belysande av verkningarna av sambeskattningen för äkta makar dels vid tillämpning av gällande bestämmelser och dels enligt de av kom- mittén föreslagna bestämmelserna (jämväl i avseende å skatteskalorna) må hänvisa till exempel, samtliga avseende ortsgrupp 11. (Se sid. 136.)
Beträffande slutligen frågan om det gift kvinna tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst har kommittén icke kunnat undgå att finna de av kammarrätten i dess yttrande framförda synpunkterna till stöd för upp- fattningen, att nämnda avdrag borde helt utgå ur skattesystemet, vara värda stort beaktande. Om familjeavdraget för hustru på sätt av kommittén före- slagits göres ungefär lika stort som grundavdraget för ogifta skattskyldiga (för högre inkomster till och med större), rubbas den förutsättning, som utgjort grund för hustrus särskilda avdrag för arbetsinkomst, nämligen att en hustru med eget förvärvsarbete genom det särskilda avdraget i förening med familjeavdraget skulle få ungefär samma avdrag som om hon varit ogift. Att märka är att hustruavdragets höjning enligt förslaget, vilken ut-
1 Beträffande högre inkomstskikt försvåra ändringar i skatteskalorna jämförelsen.
gör i medeltal 320 kronor (obankat), mer än väl uppväger förlusten av det särskilda avdraget. Det särskilda avdraget från arbetsinkomsten skulle på sätt kammarrätten påvisat sätta den gifta kvinnan med arbete utom hem- met i betydligt bättre ställning än både den ogifta förvärvsarbetande kvin— nan och den hustru, som biträder sin man i hans verksamhet — jordbruk, tjänst, rörelse eller vad det må vara.
Summa statsskatter och kommunal Statsskatt enligt kommitténs förslag progressivskatt år 1937 (11076 av grundbeloppet för bottenskatten) Taxerat belopp, Ensamstående Äkta Ökning Ensamstående Äkta 012"ng kr. makar, i % av makar, minslsåfing vardera summa iumma btfx' vardera summa iumma i % av tax. kronor kronor ronor e opp kronor kronor "mor belopp (888 818 ( 16-32 2550 + 046 831 % 17'82 1980 + 010 8888 4238 ) 58-14 76-50 + 061 ägg? ( 63-36 59-40 —0-13 %% 88:88 ( 99'96 127-50 + 0.69 gig % 108-90 10890 i 0 8888 10888 ( 109-14 127-50 + 040 108185; > 112'86 108-90 _ 010 8888 (8888 ( 201-90 241-17 + 0'65 18882 ) 207-90 221-10 + 022 3888 128188 % 201-90 241-17 + 066 188222 ( 209-00 221-10 + 020 8888 228233 ; 318'96 364'88 + 057 281ng > 33605 34430 + 010 88008 88338 ? 549-43 694-00 + 1-20 82848 ( 584'65 678-30 + 0'78 (8 888 82281 ( 1091-32 1734-07 + 3-21 88828 ) 1 23880 1698-30 + 2-30 28 888 188823, ) 2051-16 2535'83 + 104 183888 ( 2 186-05 2455'80 + 1'08 20 000 1 841'51 _ _ _ 1 971'00 , - _ _ 20000 1841-51 (368302 520417 +380 197an (394200 520630 4.329
Det kan enligt kommitténs förmenande visserligen icke bestridas, att av- lönat biträde i hemmet, utlämnande av barn till vård utom hemmet och dylikt kan vara en förutsättning för gift kvinnas förvärvsarbete, varför ifrågavarande utgifter ur viss synpunkt kunna betraktas såsom omkostna- der för hennes arbetsförtjänst. Detta förhållande är emellertid ej utmär- kande för gift kvinna till skillnad från ogift utan kan förekomma beträf- fande både gifta och ogifta (änkor, frånskilda). Därest skattelagstiftningen över huvud taget skall tänkas taga hänsyn till förhållandet, bör detta sålunda ej ske i förevarande sammanhang. Skillnaden mellan gifta och ogifta beaktas enligt kommitténs mening tillräckligt genom de generella avdragsreglerna. Den av befolkningskommissionen antydda möjligheten att vid beskattningen hänsyn till värdet av hustrus arbete i hemmet
för dess räkning skulle tagas på det sätt, att detta mer eller mindre lik- ställdes med skattepliktig inkomst, förefaller kommittén utesluten. En dy— lik ordning synes i varje fall föga ägnad att befordra hem- och familje- bildning.
På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att ifrågavarande avdrag borttages för statsbeskattningens del.
Kommunalskatteberedningen har rörande denna fråga meddelat, att be— redningen icke kan fatta ståndpunkt till densamma, förrän beredningen tagit ställning till spörsmålet om storleken av familjeavdraget för hustru. Beredningen har därför funnit, att för kommunalbeskattningens de] någon ändring på denna punkt icke nu bör ifrågakomma.
Att avdraget sålunda bibehålles beträffande kommunalbeskattningen men avskaffas i fråga om statsbeskattningen synes icke behöva föranleda tek- niska svårigheter vid taxeringsarbetet, enär förevarande avdrag utformats som ett s. k. allmänt avdrag. De allmänna avdragen upptagas å deklarations- blanketten särskilt för sig beträffande kommunal- och statsbeskattningen; skiljaktigheter föreligga för övrigt redan enligt nu gällande bestämmelser, så- som i fråga om avdraget för skatter m. m.
KAPITEL VI.
Skattesystem och skatteskalor vid den statliga beskattningen av fysiska personer.
Inledning.
Efter det kommittén i kapitel IV tagit ståndpunkt till vissa allmänna frå- gor rörande den avsedda omläggningen av det nuvarande statsskattesyste- met — utredningens omfattning, beskattningens rörlighet, grundbeloppsni- vån, fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer samt avvägningen av fysiska personers beskattning mellan å ena sidan skatt å inkomst och å andra sidan skatt å förmögenhet — skall kommittén nu närmare ingå på frågan om systemet för statsbeskattningen av fysiska per- soners inkomst och förmögenhet. Såsom antytts i de för kommittén med- delade direktiven måste avgörandet av denna fråga jämväl innefatta ett ställningstagande till spörsmålet om skatternas avvägning mellan olika in- komstklasser och inkomsttyper. Vid bedömandet av frågan om själva be- skattningssystemet träder spörsmålet om förmögenhetsbeskattningens an- ordnande i förgrunden.
Det nuvarande systemet av direkta skatter å fysiska personers inkomst och förmögenhet består — om man medräknar den kommunala progressiv- skatten —— av fyra kombinerade inkomst— och förmögenhetsskatter, som samtliga bygga på samma princip för uträknandet av det taxerade beloppet (taxerade inkomsten + 1/00 av förmögenheten), samt en särskild skatt å för- mögenhet. Förmögenhetsskatt uttages alltså i två former. Rörande beräk- ningen av samtliga skatters avkastning och de kombinerade skatternas för- delning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt hänvisas till promemorian angående de skattestatistiska undersökningarna (Bilaga A). Då vid den av kommittén företagna utredningen 1936 års skatter av näraliggande skäl kom— mit att iviss mån bilda utgångspunkten, torde den sammanställning av nämn- da års skatter, vilken såsom tabell 8 fogats till promemorian, särskilt böra uppmärksammas.
Det har i direktiven för kommittén närmast förutsatts att i det nya skatte- systemet förmögenhetsbeskattningen skulle anknytas till någon eller några av de skatteformer, vilka redan tillämpatsi Sverige. Kommittén har dock an- sett sig böra jämväl undersöka förutsättningarna för införandet av en för vårt land helt ny form för beskattning av förmögenhet, nämligen al l ut å n merbeskattning å förmögenhetsavkastning. Det torde
nämligen icke kunna förnekas, att en förmögenhetsbeskattning i denna form, om den kunde genomföras, skulle medföra en noggrannare avvägning efter skatteförmåga än andra former av förmögenhetsbeskattning.
Frågan om anordnande av en särskild beskattning av förmögenhetsavkast- ning har tagits upp till behandling ett par gånger under senare år, bland an- nat vid förarbetena till propositionen nr 200 till 1934 års riksdag med för- slag till förordning om särskild skatt å förmögenhet. Frågan gjordes då till föremål för en omfattande utredning i en av kammarrättsrådet C. W. U. Kuylenstierna utarbetad promemoria. Departementschefen anförde vid framläggande av förenämnda proposition i anslutning till de synpunkter, som framförts i promemorian, att starka skäl talade mot en dylik utväg för uttagande av det avsedda skattebeloppet hos ägare av förmögenhet. Sär- skilt betonades därvid de avsevärda tekniska svårigheter som skulle möta vid en beskattning av förmögenhetsavkastning. .Även i den departementspro- memoria, som låg till grund för 1936 års proposition rörande omläggningen av den direkta statsbeskattningen, avvisades, också huvudsakligen av prak— tiska skäl, tanken på en dylik beskattningsform.
Kommittén har vid övervägande av möjligheterna att helt eller delvis ut- taga förmögenhetsskatten i form av en allmän merbeskattning å förmögen- hetsavkastning anslutit sig till den uppfattning, som sålunda kommit till ut- tryck vid de tidigare utredningarna. En stor olägenhet i fråga om systemet hänför sig till svårigheten att för de olika förvärvskällorna urskilja vad som skall anses utgöra förmögenhetsavkastning. Man behöver endast undersöka några inkomstarter, såsom inkomst av jordbruk och inkomst av rörelse, för att förstå de praktiska svårigheterna. Huru mycket skall av en jordbruka- res eller industriidkares inkomst anses såsom inkomst av arbete och huru mycket såsom avkastning av det nedlagda kapitalet? För att icke i alltför hög grad betunga taxeringsarbetet skulle man få taga sin tillflykt till scha- bloner, enligt vilka värdet av arbetet inom angivna maximi- och minimigrän- ser bestämdes till viss procent av inkomsten. Genom dylika regler skulle den noggrannhet vid avvägning av skatteförmågan, som man genom meto- den ville vinna, bortfalla. I många fall skulle reglerna komma att verka orättvist. Även gäldränteavdragets fördelning innebär en betydelsefull prak- tisk svårighet. Vare sig man vid beskattningens utformande använder den direkta metoden, enligt vilken vid taxeringen den inkomst, som med visshet kan antagas utgöra förmögenhetsavkastning, upptages till högre belopp än den verkliga inkomsten, eller den indirekta metoden, enligt vilken all inkomst, som med säkerhet kan antagas ej härröra från förmögenhet, medräknas med lägre belopp än det verkliga, torde svårigheten att avgöra vad som skall an- ses vara förmögenhetsavkastning komma att medföra icke önskvärda konse- kvenser i fråga om avvägningen av skattebördan mellan skattskyldiga med och utan förmögenhet. Därest, vid användande av den direkta metoden, det belopp, som enligt de givna förutsättningarna bör uttagas såsom förmögen- hetsskatt, skall utgå i form av merbeskattning å den inkomst, som med viss- het kan anses som förmögenhetsavkastning, skulle säkerligen belastningen å
nämnda inkomst bliva så avsevärd, att en del därav finge överflyttas å den vanliga inkomstbeskattningen. Vid den indirekta metoden skulle den in— komst, vilken såsom arbetsinkomst skulle få reduceras vid beskattningen, bliva jämförelsevis liten, och det belopp, som skulle drabbas av den högre skatten, säkerligen komma att innefatta mycken inkomst, som i verkligheten ej utgör förmögenhetsavkastning. Följaktligen skulle den avsedda skillna- den mellan beskattningen av förmögenhetsavkastning och annan inkomst knappast uppnås. Slutligen måste framhävas de mycket stora svårigheterna att beräkna den inverkan å avkastningen, som en så radikal omläggning av skattesystemet skulle medföra. I anledning av vad nu anförts har kommit- tén kommit till det resultatet, att förmögenhetsbeskattningen alltjämt bör an- ordnas i någon eller några av de former, vilka redan kommit till användning hos oss.
Vid utförande av sina beräkningar och utarbetande av förslagen till skat— teskalor har kommittén utgått från att någon ändring av beskattningsunder- laget ej skulle komma till stånd genom införande, på sätt stundom ifrågasatts, av rätt för den skattskyldige att vid inkomstberäkningen erhålla av dr a g för erlagda kronoutskylder. Frågan om sådant avdrag berördes bl. a. av chefen för finansdepartementet vid framläggande av 1927 års skatte- förslag (prop. 103/1927 sid. 25). Inkomstskattesakkunniga hade framlagt förslag om rätt till dylikt avdrag (Statens off. utredn. 1923: 69 sid. 116), men en av de sakkunniga, vilken verkställt särskild utredning rörande förslagets innebörd, hade uttalat sig emot detsamma (Statens off. utredn. 1923: 70 sid. 77). Departementschefen förklarade sig likaledes icke kunna ansluta sig till inkomstskattesakkunnigas förslag. Härvid hade det avgörande icke så myc- ket varit, att en dylik avdragsrätt kanske ej kunde anses ur teoretisk syn- punkt motiverad, utan fastmera att de praktiska konsekvenserna av avdrags- rätten skulle bliva omfattande. En dylik avdragsrätt skulle vid oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av de beskattningsbara beloppen utan jämväl, på grund av skattens progressiva karaktär, en minskning av progressionen. En rätt till avdrag för kronoutskylder borde logiskt leda till skärpning av skatteskalan. En dylik skärpning i förening med vidgad rätt till utskyldsavdrag skulle dock i många fall medföra större orättvisor än gällande bestämmelser, särskilti fråga om skattskyldiga, vilkas inkomster varierade inom så vida gränser, att de under något är icke försloge till de under samma år erlagda, på tidigare års flerdubbelt större inkomster belö- pande skatter.
Kommittén har för sin del på den föreliggande frågan anlagt liknande synpunkter.
Motivet för att avdrag för utskylder skulle medgivas torde vara, att skat- ten är att anse såsom en nödvändig omkostnad, och att det vore skäligt att beskatta allenast den nettoinkomst, som återstår sedan denna avdragits. Tan- kegången i inkomstskattesystemet är emellertid närmast den, att en skatt- skyldig av ett visst års inkomst har att såsom skatt avstå viss progressivt be-
räknad del. Detta avstående äger visserligen icke rum under inkomståret, utan först under de närmast följande åren, då skatten erlägges. Principiellt måste skatten emellertid anses utgå av det års inkomst, på vilket den sålunda belöper. Anlägges nu det motsvarande betraktelsesättet på varje år för sig, så fram- står det klart, att skatten för det ena året saknar sådant samband med ett senare års inkomst, som skulle kunna motivera en rätt att från nämnda in- komst avdraga skatten i fråga. Att medel för skattelikviden ofta i verklig- heten tagas av inkomsten för det är, under vilket den erlägges, rubbar ej grundtanken idetta resonemang.
Alldeles oavsett den betydelse man vill tillräkna det nu anförda betraktel- sesättet är det för kommittén uppenbart att vinsten för de skattskyldiga av rätt till utskyldsavdrag skulle vara mycket tvivelaktig.
Om hänsyn närmast tages till den statliga inkomst- och förmögenhetsskat- ten, genom vilken ett belopp av viss storleksordning måste tillföras statskas- san, så är det från kommitténs utgångspunkter naturligt, att en rätt att vid denna beskattning från inkomsten avdraga kronoutskylder borde uppvägas med en skärpning av progressionen, så att skattens verkan i olika inkomst— lägen bleve ungefär densamma som kommittén nu föreslår. Om exempelvis av en skattskyldig med 100 000 kronors inkomst skall uttagas ett skattebe- lopp å 25 000 kronor, så blir skattesatsen vid ett system utan avdragsrätt för utskylder 25 0/0, men med ett system med dylik avdragsrätt —— enligt vilket det belopp på vilket skatten beräknas är 100 000—25 000 = 75 000 kronor —— 33 1/3 0/0. Vid ett skiktskalesystem är det visserligen svårt att finna en skatte— skala, som tillämpad å de med skatten reducerade inkomsterna skulle in- bringa exakt samma belopp som den skatteskala för oreducerade inkomster, som bildade utgångspunkten. I huvudsak borde dock kunna vinnas en så god överensstämmelse mellan skalorna, att beskattningen för de enskilda skattskyldiga skulle under förutsättning av jämna inkomster stanna vid i det närmaste samma belopp enligt båda alternativen. Någon vinst för dessa skattskyldiga skulle alltså ej bliva en följd av utskyldsavdraget. Utan verklig nytta skulle alltså i det gällande deklarations- och taxeringsförfarandet in- föras ett nytt moment, vilket komme att kräva särskild kontroll och even- tuellt kunde föranleda tvistigheter. Vid växlande inkomster skulle däremot den ifrågasatta avdragsrätten medföra viss ändring i de nuvarande verk- ningarna men knappast i en från de skattskyldigas synpunkt önskvärd rikt- ning, i det motsättningarna mellan de goda och dåliga åren skulle skärpas. Detta förhållande torde bäst framgå av ett exempel:
Antag att en skiktskala för skattens uträknande vid ett system utan rätt till utskyldsavdrag har följande utseende:
0— 10 000 kronor .......... 5 "a;
10 000— 30 000 » .......... 10 %; 30 000— 60 000 » .......... 15 %; 60 000— 100 000 » .......... 20 %; 100 000— 150 000 » .......... 25 %; 150 000 kronor — .......... 30 % .
Skatten utgör enligt denna skala
vid en inkomst av 10 000 kronor ........ 500 kronor; » ' >> » 30 000 » ........ 2 500 » ; » » > » 60 000 2 ........ 7 000 » ; » » » » 100 000 >> ........ 15 000 » ; » » >> » 150 000 » ........ 27 500 >> ; » » » » 200 000 » ........ 42 500 »
Om för var och en av dessa inkomster avdrag sker för den dårå belöpande skatten, så komma de belopp, som i ett vart av de angivna inkomstlägena beskattas, att bliva resp. 9 500, 27 500, 53 000, 85000, 122 500 och 157 500 kronor.
Den skiktskala, som erfordras för att vid de sålunda reducerade inkomst— beloppen inbringa samma skattebelopp som den ovan angivna skalan för resp. inkomster, blir följande:
0— 9 500 kronor ................. 5'2 6 %; 9500— 27500 » ................. 11110»; 27 500— 53 000 >> ................. 17'65 %; 53 000— 85 000 > ................. 2500 %; 85 000— 122 500 » ................. 33'33 %; 122 500 kronor —— ................. 42'86 %.
Om en inkomsttagare först två är å rad har en inkomst av 10 000 kronor, därefter det tredje året en inkomst av 200 000 kronor och det fjärde året åter en inkomst av 10 000 kronor, blir enligt systemet utan rätt till utskyldsavdrag skatten för de tre senare åren enligt ovanstående resp. 500, 42 500 och 500 kronor.
Enligt systemet med avdragsrätt för utskylder åter ställer sig saken på följande sätt. Skatten för första året kan antagas utgöra 500 kronor. Detta belopp får avdragas från andra årets inkomst; 9 500 kronor återstå att be- skatta och skatten blir åter 500 kronor. Tredje året få från 200000 kro— nor avdragas 500 kronor; 199 500 kronor återstå att beskatta och skatten blir 60 500 kronor. Fjärde året åter får detta skattebelopp avdragas från 10 000 kronor. Skatten blir 0, men ett stort underskott uppstår som icke kan ut- nyttjas.
Exemplet, som visserligen är konstruerat, torde tydligt utvisa, att vid växlande inkomster ett system med rätt till avdrag för skatter åstadkommer en ytterligare belastning av topparna utan att föranleda motsvarande mil—dring för de låga inkomståren.
Även om kommittén ingalunda vill bestrida vikten av de psykologiska skäl som kunna tänkas, oavsett de anförda synpunkterna, tala för en avdrags- rätt, har kommittén därför funnit de övervägande skälen tala emot införande av sådan rätt.
För fullständighetens skull må påpekas, att om rätt till avdrag för krono- utskylder medgåves vid den kommunala beskattningen, detta skulle ha den effekten, att skatter, som nu frånsett den av ortsavdragen föranledda degres-
siviteten är i stort sett proportionell, skulle bliva raka motsatsen till progres— siv, då ju en enhetlig skattesats skulle tillämpas å inkomster, som reducera- des med större bråkdel ju större de vore.
På det avdrag för kommunalutskylder, som nu är medgivet vid beräknin- gen av inkomst vid statsbeskattningen, anlägges en synpunkt som helt skil- jer sig från de hittills behandlade synpunkterna. Nämnda avdragsrätt sam- manhänger nämligen därmed att kommunalskatterna äro olika stora i olika kommuner. Den omstän-digheten, att den skattskyldige i en kommun med höga skatter i förhållande till sin verkliga inkomst (d. v. s. utan avdrag för utskylder) för visst är erhåller lägre statsskatt än i en kommun med låga skatter, har följaktligen en skatteutjämnande verkan.
Kommittén har haft särskild anledning framhålla sistberörda förhållande, eftersom kommitténs förslag Om avskaffande av den kommunala progressiv- skatten har den verkan, att för ett stort antal skattskyldiga avdraget för kommunalutskylder _ bland vilka kommunala progressivskatten ingår _— blir minskat. Eftersom den statsskatt, som ersätter den kommunala progres- sivskatten, blir densamma över hela landet, saknas anledning att söka ersätta den nuvarande avdragsrätten för kommunal progressivskatt med någon ny avdragsrätt, som det dessutom skulle bliva omöjligt att rationellt utforma. Det bör emellertid framhållas, att upphävandet av rätten till avdrag för kom- munal progressivskatt kommer att betyda en ökning av de beskattningsbara beloppen, vilken blir proportionsvis större för de högre inkomsterna och följ— aktligen verkar till en skärpning av den progressivitet som följer av enbart skatteskalorna. Kommittén har ej ansett det rådligt att vid sina beräkningar taga hänsyn till nämnda till storleken ovissa belopp men finner detta väl behövligt såsom kompensation för de osäkerhetsmoment som på flera punk— ter måste vidlåda beräkningarna.
De olika förslag till skattesystem med tillhörande skatteskalor, som be- handlats under utredningsarbetet, kunna hänföras till t r e a 1 t e r n a t i v a g r u p p e r. A—alternativen innefatta två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. B-altemativen ha avsett en kombi- nerad inkomst- och förmögenhetsskatt av samma typ som den nu gällande (alltså med förmögenhetsdel lagd till inkomsten för bestämmande av det taxe- rade beloppet) samt vid sidan härav en fristående förmögenhetsskatt. Enligt C-alternativen skulle hela statsbeskattningen å inkomst och förmögenhet ut— tagas i form av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med enhetlig el— ler efter skiktskala uppbyggd förmögenhetsdel. En mångfald alternativa skat— teskalor för fysiska personers inkomstskatt, förmögenhetsskatt eller kombine- » rad inkomst- och förmögenhetsskatt ha upprättats. Inkomstskatten i A-alter- nativen samt inkomst- och förmögenhetsskatten i B- och C-alternativen ha i enlighet med de antagna förutsättningarna fördelats på en rörlig progressiv bottenskatt och en fast progressiv tilläggsskatt.
Det har under utredningen visat sig lämpligt att — oavsett valet av skatte- system — låta samma skatteskalor (för bottenskatten och för tilläggsskatten)
bliva tillämpliga å inkomstskatten (alternativ A), respektive inkomst- och för- mögenhetsskatten (alternativen B och C). Den beskattning av förmögenhet, som i alternativen B och C skall uttagas genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, utvinnes nämligen enbart genom den till inkomsten lagda förmögenhetsdelen. Avvägningen av skattebördan mellan de talrika skattskyldiga, vilka icke äga förmögenhet, skulle icke bliva densamma enligt de olika systemen, därest skatteskalorna för inkomstskatten, respektive in- komst- och förmögenhetsskatterna skilde sig från varandra.
Skatteskalor för inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt).
Efter granskning av de upprättade skatteskalorna har kommittén beträf- fande samtliga alternativ enats om följande skalor för bottenskatt och till- läggsskatt.
Bottenskatten:
Bottenskattens grundbelopp utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3 000 kronor: 45 procent av det beskattningsbara beloppet;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000 men icke 6 000 kr.: 135 kr. för 3 000 kr. och 5'5 % av återstoden; 6000kr. :300 » > 6000 » » 05% » »
Tilläggsskatten: Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10 000 kronor: 2 procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8 000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger
10 000 men icke 15 000 kr.: 40 kr. för 10 000 kr. och 4 % av återstoden;
15 000 >.» » 25 000 » : 240 » » 15 000 » » 8 % » >> ; 25 000 » » 40 000 » : 1 040 » » 25 000 » >> 12 % >> » ; 40 000 >> » 60 000 » : 2 840 > » 40 000 >> » 16 % » » ; 60 000 » » 100 000 >> : 6 040 » » 60 000 » :» 20 % » » ; 100 000 > ) 200 000 » : 14 040 » >> 100 000 » » 24 % » » ; 200 000 kr. : 38 040 >> >> 200 000 » » 28 % » »
Bedömandet av dessa skatteskalors verkningar torde lättast ske med led- ning av exempel å skattens storlek, vid olika utdebiteringsprocent av botten- skatten, för skattskyldiga i skilda inkomstlägen under antagande tillika, att förmögenhet saknas. Dylika exempel ha lämnats i tabell IV. Skattens stor- lek såväl enligt de för år 1935 gällande grunderna som ock enligt 1936 och 1937 års författningar (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid 170 %, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal pro- gressivskatt) har även angivits. Vid samtliga beräkningar har antagits ett (genomsnittligt) ortsavdrag ä 1 400 kronor. I verkligheten skulle avdragen ha ökats eller minskats på grund av de av kommittén föreslagna ändringarna i
grunderna för familjebeskattningen. För underlättande av jämförelsen mel- lan själva skalomas verkningar har emellertid i exemplen räknats med samma avdrag. Vid jämförelsen torde observeras, att skattebeloppen enligt nuvarande grunder närmast böra jämföras med den nya statsskatten vid uttagande av 110 0/0 av bottenskattens grundbelopp. Såsom tidigare framhållits, beräknas nämligen, att det nya systemet, om den däri ingående rörliga skatten uttages med 110 0/0 av grundbeloppet, skall med 1936 års skatteunderlag, sådant det förändrats genom omläggningen av avdragssystemet, avkasta lika mycket som 1936 års skatter givit å det verkliga skatteunderlaget nämnda år. Jäm- förelse kan även, om man så vill, ske genom de exempel, intagnai tabell VI, som äro uträknade å olika beskattningsbara belopp. Här liksom i de förut angivna exemplen avser jämförelsen beskattning av inkomst ifall då förmö- genhet saknas. För bedömande av de samtidiga verkningarna av de nya skalorna i förening med de ändrade grunderna för familjebeskattningen un- der olika antaganden ifråga om inkomstlägen och familjestorlek hänvisas till tabell I.
De nu gällande progressiva skatteskalorna ha i tekniskt hänseende gjorts till föremål för en undersökning, vilken särskilt avsett att pröva utseendet och egenskaperna hos den sammanlagda skala, som blivit resultatet av den succes- siva utbyggnaden av 1910 års skattesystem. Utredningen, för vilken i korthet redogöres i promemorian angående de skattestatistiska undersökningarna (se bil. A), visar, att även om de fyra skatteskalorna var för sig utformats en- ligt tekniskt riktiga grunder, den sammanlagda skalan dock företer vissa anmärkningsvärda egenheter. Stegringen i skiktprocenten är sålunda myc- ket ojåmn; ett likartat förhållande råder beträffande avstånden mellan skik- tens gränser. Det är givet att, även om vid en rationalisering av skattesyste- met en ny avvägning av skattebördan mellan olika inkomstskikt icke åsyfta- des, det dock av tekniska skäl bleve nödvändigt att företaga jämkningar av skalan på åtskilliga punkter.
Sedan år 1934 är skatteprocenten för lägsta inkomstskiktet, upp till 3 000
_ 170 _ . , .. kronors beskattningsbart belopp, W) - 3 = 01 0/0. I den av kommittén fore-
slagna skalan är skatteprocenten i lägsta skiktet (beskattningsbart belopp 0 — 3000 kronor) 46 0/0. Vid uttagning av 110 0/0 av grundbeloppet för det
110 nya systemet motsvaras nyssnämnda skatteprocent 51 av [W) - 45 =] 495 %. Vid ett beskattningsbart belopp ä 1 000 kronor skulle vid nämnda ut- tagningsprocent statsskatten bliva 49 kronor 50 öre mot 51 kronor enligt gäl- lande grunder, vid ett beskattningsbart belopp ä 2 000 kronor 99 kronor mot 102 kronor nu. Någon nämnvärd ändring i skattebelastningen genom skalans utformande har sålunda icke företagits för det lägsta skiktet. Fortsät- tes jämförelsen högre upp i skikten, finner man att även där mycket god över- ensstämmelse råder mellan å ena sidan 1937 års skatter samt å andra sidan skatten enligt de nya skalorna, därest bottenskatten uttages med 110 0/0 av grundbeloppet. Vid ett beskattningsbart belopp ä 4 000 kronor skulle skatten
sänkas från 212 kronor 33 öre till 209 kronor, vid 6 000 kronor från 331 kro- nor till 330 kronor. I skikten kring 10000 kronor beskattningsbart belopp skulle inträda en obetydlig höjning av skatten, nämligen vid 8 000 kronor från 469 kronor 67 öre till 473 kronor, vid 10 000 kronor från 636 kronor 67 öre till 656 kronor och vid 12 000 kronor från 866 kronor till 879 kronor. Följer man exemplen i tabell VI i fortsättningen, finner man ömsom höjningar, ömsom sänkningar av skatten, samtliga av relativt obetydlig storleksordning. Från och med 40000 ä 50000 kronor beskattningsbart belopp inträder någon skärpning av skatten i förhållande till 1937 års grunder. Vid 50 000 kronor skulle sålunda skatten stiga från 7 616 kronor 67 öre till 7 916 kronor (alltjämt räknat med 110 0/0 uttagning av bottenskatten) , vid 100 000 kronor från 20 063 kronor 33 öre till 21 091 kronor och vid 400 000 kronor från 119 213 kronor 33 öre till 122 541 kronor. Vid mycket höga inkomster skulle någon skatte- lindring inträda, t. ex. vid 800 000 kronor från 266 480 kronor till 263 141 kronor. Vid dessa jämförelser har bortsetts dels från den inverkan å stats- skattens storlek, som för högre inkomsttagare blir en följd av den bortfallna rätten till avdrag för den del av skatten, som motsvarar kommunal progressiv- skatt, dels oclc från den ökning av den allmänna kommunalskatten, som vid den kommunala progressivskattens bortfallande kan komma att inträda i de kommuner, vilka ej beredas full kompensation för förlusten av nämnda skatt genom skatteutjämnande åtgärder.
Om man vid jämförelsen i stället räknar med grundbeloppsnivå för bottenskatten, befinnes, att skattelindring i förhållande till 1937 års skatter inträder vid alla inkomstlägen till och med 50 000 kronor beskatt— ningsbart belopp. Sålunda skulle skatten sänkas vid 1 000 kronor beskatt- ningsbart belopp från 51 kronor till 45 kronor, vid 6 000 kronor från 331 kro- nor till 300 kronor, vid 12 000 kronor från 866 kronor till 820 kronor och vid 40 000 kronor från 5 496 kronor 67 öre till 5 350 kronor. För beskattnings— bara belopp mellan c:a 55 000 kronor och något över 400 000 kronor bleve det även i detta fall någon skärpning av skatten, t. ex. vid 100 000 kronor från 20 063 kronor 33 öre till 20 450 kronor. För mycket höga inkomster skulle skattelindring uppkomma; sålunda skulle vid 800000 kronor skatten vid grundbeloppsnivå för bottenskatten bliva 257 950 kronor mot 266480 kro- nor år 1937.
I anledning av det sista exemplet må något beröras frågan om maximum för skatteskalorna. Såsom framgår av de förut berörda undersökningarna rörande de sammanlagda skatteskalorna uppgår enligt de för år 1936 (1937) gällande grunderna skatteprocenten i högsta skiktet till 4184 0/0. Emellertid är på grund av särskilda bestämmelser skatteprocenten för hela det beskattnings- bara beloppet maximerad beträffande samtliga skatter utom extra inkomst- och förmögenhetsskatten. På grund härav får den genomsnittliga skattepro- centen nämnda är icke överstiga (204 + 8 + 45 + 3 =) 359. Enligt de av kommittén förordade skatteskalorna uppgår skatteprocenten för högsta skikt (beskattningsbara belopp över 200 000 kronor) till 345 0/0 vid grundbelopps- nivå. (Genomsnittsprocenten är för 800 000 kronor beskattningsbart belopp
322 0/o vid grundbeloppsnivå). Vid högre uttagningsprocent stiger på grund därav att endast bottenskatten är rörlig nyss nämnda högsta skiktprocent relativt måttligt; vid en utdebitering med 130 0/0 av grundbeloppet uppgår den sålunda till 3645 0/0. På grund av anmärkta förhållande erfordras icke någon särskild bestämmelse om maximering av skalan till viss procent; att dylik maximering kunnat undvikas, är även i tekniskt avseende en fördel, i det att med maximering följer den olägenheten, att skattesatsen för skiktet över den gräns, där maximeringen inträder, blir lägre än skattesatsen för närmast föregående skikt.
Beträffande den avvägning av skattebördan, som de av kom- mittén förordade skatteskalorna innebära, vill kommittén anföra följande.
Den till 1936 års riksdag framlagda propositionen nr 232 med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen avsåg att giva de mindre in- komsttagarna ytterligare lättnad utöver den förskjutning av det relativa skattetrycket från mindre till större inkomsttagare, som blivit en följd av krisskatternas tillkomst. Denna lättnad i skattebördan för de lägre inkomst- tagarna motsvarades enligt propositionens skatteskalor av en lika stor skärp- ning för skattskyldiga med högre inkomst. Gränsen hade lagts vid ett beskatt- ningsbart belopp å c:a 6 000 kronor.
I propositionen erinrades bland annat om de undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet, vilka inom finansdepartemen- tet verkställts av tillkallade sakkunniga, professorn E. Lindahl och docenten C. Welinder. Rörande de resultat, som utredningen lämnat, må hänvisas till den tryckta redogörelsen för densamma (Statens off. utredn. 1936: 18). Här skola endast anföras några siffror, vilka i propositionen tillmättes särskild betydelse.
Med stöd av uppgifter, som framkommit under utredningen, framhölls så- lunda i propositionen bland annat, att inkomst- och förmögenhetsskatt till staten vid undersökning av de samlade skatterna på olika inkomst- typer och inkomstklasser i flertalet fall visat sig vara av relativt under- ordnad betydelse. För budgetåret 1934/1935 utgjorde nämligen den stat- liga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen å fysiska personer endast c:a 20 0/0 av totalbeloppet till staten inflytande skatter; av återstoden belöpte c:a 6 % å engångsartade förmögenhetsskatter (arvsskatt och dylikt), c:a 4 % å aktiebolagsskatter samt c:a 70 0/0 å förbrukningsskatter och tullar (inkl. automobilskattemedel) .
Rörande trycket av de skatter, vilka direkt eller indirekt belasta fysiska personers inkomster och äro åtkomliga för statistisk beräkning, anfördes i propositionen bl. a. följande: »Familjer inom de lägre inkomstskikten, hu- vudsakligen tillhörande lantbrukar- och arbetarklassen, för vilka inkomsten per yrkesutövare i regel understiger 3000 kronor, ha en skattebelastning som i genomsnitt uppgår till c:a 15 0/0 av inkomsten. I ett inkomstläge på 3 000 kronor uppgå de direkta statsskatterna å arbetsinkomst emellertid till blott 11 0/0 av inkomsten. För medelklassfamiljer med en inkomst per yr- kesutövare av i regel under 10 000 kronor stiger skattebelastningen till 17 å
18 % för arbetsinkomst och till något mer än 20 [W för kapitalinkomst (be- räknad efter en räntefot av 41/2 0/o). Motsvarande procenttal för den direkta statsbeskattningen i ett inkomstläge å 10 000 kronor äro 36 och 84 "/o. För de återstående högre inkomstskikten stiger det samlade skattetrycket efter en måttligt progressiv skala, så att det för höga inkomster (200 000 kronor) uppgå till c:a 30 0/0 för arbetsinkomst och 50 % för kapitalinkomst. En ar— betsinkomst av 200000 kronor bär emellertid en direkt statsskatt å endast 146 0/0, medan en kapitalinkomst av samma storlek beskattas med 330 0/o. —— Samtliga dessa uppgifter avse skattebetalare med hustru och ett barn i kommun med en utdebitering motsvarande genomsnittet för hela riket. Vid beräkningen av den indirekta beskattningen har antagits, dels att skatten i fråga i sin helhet bäres av konsumenterna, dels att skattebetalarens konsum- tion är den inom respektive inkomstklasser genomsnittliga. Såväl olikheter i den kommunala utdebiteringen som variationer i konsumtionsvanorna med- föra avsevärda avvikelser från det ovan beräknade skattetrycket. Betydelse- fullast torde de olikheter vara som äro förbundna med variationer i spritkon- sumtionen. De vid beräkningen av skattetrycket uteslutna skatterna äro för- ut omnämnda engångsartade förmögenhetsskatter, aktiebolagsskatter och au- tomobilskattemedel, inalles inernot 20 0/0 av den totala skattebördan.»
I propositionen framhävdes vidare med stöd av sakkunnigutredningen, att en betydelsefull konsekvens av den indirekta beskattningens regressiva karak- tär i förening med den direkta statsskattens progressiva utformning hade bli- vit, att progressionsgraden för det samlade skattetrycket i brytningspunkten mellan de motsatta skattetyperna, närmare bestämt i inkomstlägena kring 10 000 kronor, vore relativt svagare än i såväl lägre som högre inkomstlägen. Tydligast framträdde detta förhållande för kapitalinkomsternas del. Kom- binationen av indirekt beskattning med en relativt hög kommunal beskatt- ning medförde, att den totala skattebördan för de lägre inkomstklasserna bleve relativt hög och till och med högre än i vissa andra länder, där de indirekta skatterna tillsammantagna hade en större betydelse än i Sverige.
I den motivering för den föreslagna avvägningen mellan olika inkomstklas- ser, som departementschefen, statsrådet lVigforss, lämnade vid anmälan in- för Kungl. Maj:t av propositionen nr 232, fästes bland annat uppmärksam- heten på den genom de sakkunnigas utredning klarlagda samlade skattebe- lastningen på de mindre inkomsterna och den relativt svaga progressionen ett gott stycke upp i de högre inkomstskikten. Man rör sig _ anförde de- partementschefen — här på ett område, där frånvaron av allmänt godtagna normer för rättvisa eller billighet begränsar diskussionen till uttalande av omdömen, vilka icke kunna göra anspråk på objektiv giltighet. Ett om- döme, som torde vinna anslutning i mycket vida kretsar, kunde dock enligt departementschefen formuleras så, att ett samlat skattetryck av 14 till 16 0/o på inkomster om 2 000 och 3 000 kronor förefölle högt i jämförelse med 18 till 19 0/o på inkomster i storleksgruppen 10000 till 15 000 kronor, och även i jämförelse med 20 till 23 0/o på inkomster från 20 000 till 50 000 kronor. Från denna utgångspunkt vore det tydligen uteslutet, att den under
krisåren inträdda förskjutningen skulle uppfattas såsom ett otillbörligt gyn- nande av de mindre inkomsttagarna. Det bleve i stället naturligt att för dem eftersträva ytterligare någon lättnad.
1936 års riksdag avslog Kungl. Maj:ts förslag rörande omläggning av stats- beskattningen. Vid övervägande av frågan på vad sätt den skärpning av den direkta beskattningen, som påkallades av de beslutade utgiftsökningarna till bland annat försvarsväsendets stärkande, skulle verkställas, fann riks- dagen, att nämnda utgiftsökningar borde till ett belopp av 13 miljoner kronor täckas genom höjning av skattesatserna för den extra inkomst- och förmö- genhetsskatten. Höjning av uttagningsprocenten för inkomst- och förmögen- hetsskatten över 170 enheter ansågs däremot icke böra komma ifråga. Det torde kunna sägas, att 1936 års riksdag — utan att närmare taga ställning till de antaganden i fråga om skattetryckets fördelning å inkomstklasser och de synpunkter i övrigt, vilka framlagts i den förut nämnda sakkunnigutred- ningen — i allt fall genom sitt berörda beslut i viss mån beaktat resultatet av densamma.
Såsom torde ha framgått av den redogörelse, som i det föregående lämnats för de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer den genom dessa skedda avvägningen av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika in- komstskikt i stort sett med vad som i detta hänseende gäller enligt för åren 1936 och 1937 fastställda grunder. Då kommittén sålunda stannat vid en fördelning, som i huvudsak motsvarar den genom skattehöjningarna 1932—— 1936 uppkomna, har detta haft sin grund däri, att kommittén vid fastställan- de av ramen för det nya skattesystemet måst räkna med möjligheten av att behovet av direkta skatter icke skall kunna minskas under de närmaste åren ävensom med risken att skatteunderlaget kan komma att vid en konjunktur- ändring märkbart försämras. Därest den nu utgående skatten för högre inkomsttagare skulle sänkas, så att den före krisen gällande relativa fördel- ningen av skattetrycket i större eller mindre grad återställdes, och det önska- de skattebeloppet, c:a 142 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet, räknat å 1936 års skatteunderlag, det oaktat skulle uttagas i in- komstskatt av fysiska personer, bleve följden, att skattesatsen för de lägsta inkomstskikten finge skärpas i motsvarande grad. En dylik åtgärd kan kom- mittén icke förorda. Å andra sidan har kommittén under nuvarande förhål- landen icke kunnat föreslå någon ytterligare lättnad i skatteskalan för de lägsta inkomsttagarna.
Vid bedömandet av nu berörda spörsmål bör emellertid hänsyn tagas till två omständigheter, som båda äro av stor betydelse. Den ena av dessa av- ser den efter andra linjer skeende överflyttning av skattebördan, som skulle följa av de av kommittén föreslagna ändringarna'i fråga om familjebeskatt- ningen. De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeför- sörjare, gynna förhållandevis mest dem, som ha lägre inkomster, men sträcka i övrigt sin verkan till ganska höga inkomstskikt. För dessa skattskyldiga kommer alltså kommitténs förslag under alla omständigheter att medföra en skattelindring. Å andra sidan få ensamstående skattskyldiga vidkännas skärpning av skatten.
Den andra av de berörda omständigheterna sammanhänger med uppdel— ningen av skatten i en fast och en rörlig del. Därigenom att för högre inkomst- tagare största delen av skatten bindes i den fasta tilläggsskatten, blir vid en försämring av budgetläget skattehöjningen för dem relativt måttlig. En höj- ning av bottenskattens utdebitering från 100 till 130 procent av grundbelop- pet medför en höjning av den sammanlagda skatten vid ett beskattningsbart belopp å 20 000 kronor från 1 850 kronor till 2 213 kronor, vid 100 000 kro- nor från 20 450 kronor till 22 373 kronor, vid 600 000 kronor från 188950 kronor till 200623 kronor och vid 800000 kronor från 257 950 kronor till 273 523 kronor. Under det att vid ovan antagna höjning av utdebiteringen skattskyldiga med beskattningsbart belopp understigande 8 000 kronor få sin skatt höjd med 30 0/o, stannar ökningen i de fyra nyssnämnda fallen vid re- spektive 196, 94, 62 och 60 procent. Det är naturligt att hänsyn till denna verkan av systemet måst tagas vid avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten.
Alternativa förslag till skattesystem.
Alternativens innebörd.
Kommittén vill härefter övergå till att närmare redogöra för de upprättade alternativa förslag till skattesystem, som i korthet berörts i det föregående. Därvid skall endast redovisas det alternativ inom var och en av de förut an- givna tre grupperna, som synts kommittén bäst motsvara de angivna förut- sättningarna.
Alternativ A består av en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt, var för sig fristående.
För inkomstskattens båda skalor, avseende bottenskatt och tilläggsskatt, har förut redogjorts.
Enligt den för förmögenhetsskatten upprättade skalan skall skatten utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 20 000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 10 000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
20000 men icke 40 000 kr.: 10 kr. för 20 000 kr. och 20/00 av återst.;
40 000 > » 60 000 >> : 50 > » 40 000 » >> 3 %, > >> 60 000 » » 80 000 » : 110 >> » 60 000 >> » 4 0/00 » > _ 80 000 >> » 120 000 >, : 190 » » 80 000 >» :> 5 o/oo » » ; 120 000 » ) 200 000 >> : 390 » » 120 000 ) >> 6 0/00 >> » 200 000 >> » 500 000 » 870 » ) 200 000 » » 7 0/00 » , 500 000 > » 1 000 000 >; ::2 970 » » 500 000 1 » 8 0/00 » » ; 1 000 000 kr. . 6 970 >> >> 1 000 000 >, » 9 %., >> »
För förmögenhetsskatten gäller följande reduktionsregel: Därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den till stat- lig inkomstskatt taxerade inkomsten, skall den beskattningsbara fömögen-
heten utgöra ett belopp motsvarande 30 gånger den taxerade inkomsten, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
A 1 t e r n a t i V E innehåller dels en kombinerad inkomst- och förmögen- hetsskatt, dels ock en särskild förmögenhetsskatt.
I inkomst- och förmögenhetsskatten utgör förmögenhetsdelen 1Am, mot 1/60 enligt nuvarande system. Skatteskalorna för i skatten ingående bottenskatt och tilläggsskatt äro desamma som i alternativ A.
För den särskilda skatten & förmögenhet har uppgjorts en skala, enligt vil- ken skatten skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40 000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 20 000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
40 000 men icke 80 000 kr.: 20 kr. för 40 000 kr. och 2 0/00 av återst.;
80 000 » » 150 000 >> : 100 » » 80 000 >> » 3 0/00 >> >> ; 150 000 >> >> 300 000 » : 310 » ) 150 000 :> » 4 0/00 > » ; 300 000 >/ > 1 000 000 » : 910 >> >> 300 000 » >> 5 0/00 ) >> ; 1 000 000 kr. : 4 410 » » 1 000 000 » >> 6 0/100 » » _
Reduktionsregeln har i detta alternativ fått följande utformning: Därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det till stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall den beskattnings- bara förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade beloppet, dock minst 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten.
Alternativ C innebär ett sammanförande av beskattningen å in- komst och förmögenhet i en enda skatt, nämligen en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Skatteskalorna för såväl bottenskatten som tilläggs- skatten äro desamma som i de båda andra alternativen. Beskattningen av förmögenhet utvinnes enbart genom en till den taxerade inkomsten lagd för- mögenhetsdel.
Förmögenhetsdelen bestämmes enligt en skiktskala sålunda, att den skall utgöra:
när den skattepliktiga förmögenheten icke överstiger 60000 kronor: en sextiondel av den skattepliktiga förmögenheten;
när den skattepliktiga förmögenheten överstiger
60 000 men icke 500 000 kr.: 1 000 kr. för 60 000 kr. och en fyrtiondel av återst.; 500 000 kr. : 12 000 » » 500 000 = » en trettiondel » »
Ingen särskild reduktionsregel har förutsatts skola gälla vid detta alter- nativ.
För bedömande av skattesystemens verkningar må hänvisas till de e x e m- p el som intagits i tabell III. Exemplen visa för ett antal kombinationer .av inkomst och förmögenhet dels statsskatter och kommunal progressivskatt enligt nuvarande grunder (år 1937), dels oclc den skatt som enligt de olika
alternativen skall utgå vid uttagande av 110 0/0 av grundbeloppet för botten- skatt. Att i exemplen räknats med sist sagda uttagningsprocent har såsom förut nämnts sin förklaring däri att skatterna enligt de nya alternativen vid ifrågavarande nivå närmast motsvara 1936 års skatter. För att få jämförel- sen mera renodlad har över hela linjen räknats med ett och samma ortsav- drag, 1 400 kronor obankat, oaktat avdragens storlek ändrats enligt kommit- téns förslag. I exemplen ha tillämpats de reduktionsregler, som gälla för 1937 års särskilda skatt å förmögenhet, respektive föreslagits för alternativen A och B. _
Ytterligare må till belysande av de olika alternativen hänvisas till nedan- stående tabell, som för olika storleksgrupper av förmögenhet visar den be- räknade m e (1 e l s k a t t e s a t 5 e n för förmögenheter inom varje grupp dels för nuvarande förmögenhetsskatter och dels för förmögenhetsskatterna enligt alternativen A, B och C (beträffande de två sistnämnda alternativen vid uttagande av 110 0/0 av grundbeloppet för rörlig skatt; enligt alternativ A är ju förmögenhetsbeskattningen i sin helhet fast).
Medelskattesats för förmögenhet i %o Förmo'lgenlzeltsskikt,
mn naggade Alt. A Alt. B Alt. (:
0— 10 000 040 _ 024 040
10 000— 20 000 051 028 0:30 051
20 000— 30 000 065 0:77 056 0'65
30 000— 50000 081 1'25 1'00 081
50 000— 100 000 1'39 2'18 1'83 1'20
100 000— 200 000 2130 361 301 209
200 000— 300 000 352 48 1 423 324
300 000— 500 000 454 5'60 522 408
500 000— 1 000 000 600 6:47 631 557
1 000 000—— 2 000 000 802 751 7'64 808
2000 000— 5000 000 961 831 868 10:10
5 000 000—10 000 000 1040 867 925 11'21
10 000 000— 11'13 884 939 1245
Skattens avkastning enligt de olika alternativen.
Kommittén har låtit verkställa beräkningar rörande avkastningen av de i de föreslagna alternativen ingående skatterna ävensom i fråga om fördel- ningen av beskattningen på skatt å inkomst och skatt å förmögenhet. Be- träffande det statistiska material, som därvid stått till förfogande, samt den vid beräkningarna använda metoden hänvisas till den redogörelse, vilken så- som bilaga A fogats till betänkandet.
Resultatet av beräkningarna kan sammanfattas i följande tabell:
Alternativ A. Inkomstskatt. Bottenskatt (grundbeloppsnivå). . . . Tilläggsskatt .................... Särskild skatt d förmögenhet ........ Summa
Alternativ B.
Inkomst— och förmögenhetsskatt. Bottenskatt (grundbeloppsnivå) Tilläggsskatt ....................
Särskild skatt & förmögenhet ........
Summa
Alternativ C. Inkamst— och förmögenhetsskatt. Bottenskatt (grundbeloppsnivå). . . . Tilläggsskatt ....................
Summa
Skatt i miljoner kronor
Av hela beskatt- ningen belöpa å
.. .. . för—
total å inkomst mågågllfet memSt' mögeynhet, 104'5 104'5 —- 100'0 — 380 380 — 100'0 — 39'0 — 39'0 — 100'0 181'5 1425 390 785 21'5 1120 10413 7'5 933 67 455 380 75 835 165 235 — 23'5 — 100'0 181'0 142'5 3815 787 21'3 1200 1045 155 871 129 600 380 220 633 367 1800 142'5 37 '5 79'2 20'8
Beräkningarna av skatternas avkastning ha verkställts å 1936 års skatte- underlag, sådant detta skulle ha varit, därest de av kommittén föreslagna grunderna för de skattefria avdragens bestämmande tillämpats.
De olika skattesystemens verkningar vid högre uttagningsprocent av hot- tenskattens grundbelopp framgå av följande sammandragstahell:
Fysiska personers statsbeskattning.
Alternativ A. Därest bottenskattens grundbelopp uttages med 100 % .............. » 110 % .............. ) 120 % .............. > 130 % ..............
Skatt i miljoner kronor
Av hela beskatt- ningen belöpa å
.. .. . för— total å inkomst mågsfåiiet mim—St: mögexnhet, 181'5 142'5 39'0 78'5 21'5 192'0 153'0 39'0 79'7 20'3 202'4 163'4 39'0 80'7 19'3 212-9 173—9 391) 81-7 18-3
Skatt i miljoner kronor åfngltgabåeåååtå— total å inkomst mågåglliet inkZ/mst, mögåilhet. Alternativ B. Därest bottenskattens grundbelopp uttages med 100 % .............. 181'0 142'5 38'5 78'7 21'3 » 110 % .............. 1922 1530 390 79'6 20'4 . 120 % .............. 203-4 163-4 401) 803 19-7 > 130 % .............. 2146 1739 40? 810 190 Alternativ C. Därest bottenskattens grundbelopp uttages med 100 % .............. 180'0 142'5 3715 792 208 » 110 % .............. 192'0 153'0 39'0 797 203 > 120 % .............. 204-0 163-4 406 801 19-9 » 130 % .............. 2160 1739 421 805 195
Jämförelse mellan de olika alternativen.
Efter den redogörelse, som i det föregående lämnats för innebörden av de tre alternativa förslagen till nytt skattesystem, vill kommittén angiva de syn- punkter, som av kommittén anlagts vid prövningen av förslagens verkningar i olika avseenden. Då alternativ C, innefattande en enda inkomst- och för- mögenhetsskatt, är det av förslagen, som närmast ansluter sig till det system för förmögenhetsbeskattning, som alltsedan år 1910 använts vid statsbeskatt- ningen i Sverige, torde det vara lämpligt att först upptaga nämnda alternativ till behandling. Alternativet är för övrigt byggt på samma princip som alter- nativ II i 1936 års departementspromemoria.
Alternativ C. Den i den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten inneslutna förmögenhetsskatten var från början närmast tänkt såsom ett slags merbeskattning av själva avkastningen av förmögenheten. Å skatten anlades nämligen det betraktelsesättet, att förmögenhetsavkastning, s. k. fonderad inkomst, kunde bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å inkomst av arbete beräknats å ett med en tredjedel höjt inkomstbelopp. Därvid utgick man från fem procents avkastning å förmögenheten. Till det taxerade inkomstbeloppet skulle följaktligen läggas en tredjedel av förmö- genhetens till fem procent beräknade avkastning eller således en sextiondel av den uppskattade förmögenheten. Emellertid har, såsom av bolagsskatte- beredningen påpekats, tesen om att förmögenhetsinkomst i allmänhet skall beskattas en tredjedel hårdare än annan inkomst antagits blott såSOm en metod att åvägabringa en jämförelse mellan den skattekraft, som grundas på förmögenhet, och den, som grundas på inkomst såsom sådan. Även förmö-
genhet, som i det enskilda fallet icke lämnar avkastning, beskattas nämligen genom sextiondelen.
Det är givet att därest, på sätt i alternativ C förutsatts, systemet med kom- binerad skatt ytterligare skall utvecklas genom förhöjning av den kvotdel, som lägges till inkomsten, satsen om att fonderad inkomst skulle äga en skattekraft, som med en tredjedel eller över huvud taget i någon viss proportion överstege Skattekraften hos den rena arbetsinkomsten, får än mindre bety- delse än med nuvarande kvotdel och nuvarande skatteskalor. I och för sig behöver detta icke betraktas såsom någon svaghet hos systemet. Enligt kom- mitténs mening torde systemet med kombinerad skatt kunna tillfredsställande motiveras därmed, att det utgör en metod för mätande av den på förmögen- heten grundade skattekraften, därvid stor hänsyn tages till att Skattekraften är beroende även av inkomstens storlek.
Att förmögenhetsskatten för en och samma förmögenhet växer med inkoms- tens storlek beror, såsom väl är känt, på det förhållandet, att i den kombine- rade skatten förmögenhetsdelen kommer att så att säga ligga i toppen av det taxerade beloppet. Förmögenhetsskatten utgör skillnaden mellan hela skatten (för inkomst och förmögenhet) och den skatt som skulle ha utgått, därest förmögenhet ej funnits. Ju högre inkomsten är, i desto högre skikt av skatteskalan pressas förmögenhetsdelen upp och desto högre blir den genom- snittliga skatteprocenten för förmögenheten.
Den inverkan, som inkomstens storlek i en kombinerad inkomst- och för- mögenhetsskatt utövar å förmögenhetsskattens storlek, har från början upp- märksammats och ansetts vara berättigad. Vid behandlingen av 1910 års proposition om inkomst- och förmögenhetsskatt yttrade sålunda bevillnings- utskottet, att ägarens av förmögenheten skatteförmåga uppenbarligen ökades i samma mån som hans inkomst tilltoge i storlek, vadan förmögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden kunde antagas i flertalet fall med- föra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens belopp efter skatte- förmågan. Under senare tid har till förmån för gällande system brukat framhållas, att kombinationen med beskattningen av inkomst möjliggör utta- gande av förhållandevis högre förmögenhetsskatt i de fall, då en relativt liten förmögenhet är förenad med en stor inkomst.
Efter år 1910 har systemet med kombinerad skatt kraftigt utvecklats dels genom den ordinarie statliga inkomst- och förmögenhetsskattens höjning och dels genom införandet av skatter med samma princip för beräknandet av det beskattningsbara beloppet som vid den statliga inkomst- och förmögenhets- skatten (utjämningsskatt, kommunal progressivskatt, extra inkomst- och för- mögenhetsskatt). Den nyss anmärkta inverkan av inkomstens storlek å för- mögenhetsskatten har därigenom ytterligare skärpts. Kommittén har för närmare belysande av det nuvarande skattesystemets verkningar i detta av— seende låtit uträkna storleken av den i de nu gällande kombinerade skatterna ingående förmögenhetsskatten för förmögenhetsbeloppen 10 000, 50 000, 100000, 500000 och 1000 000 kronor vid varierande inkomstbelopp. Re- sultatet framgår av efterföljande tabell:
Tabell, utvisande för vissa inkomst- och törmögenhetskombinationer d els sum- man av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 %, extra inkomst- och förmö- genhetsskatt enligt 1937 års förordning, utjämningsskatt och kommunal progressiv- skatt (grundbelopp), dels ock huru stor del av denna summa, som utgör skatt å förmögenhet. Obankat ortsavdrag 1400 kronor är förutsatt.
Förmögenhets— Förmögenhets- Förmögenhets- Förmögenhets- Förmögenhets- belopp belopp belopp belopp belopp 10 000 kronor 50 000 kronor 100 000 kronor 500000 kronor 1 000 000 kronor Taxerad Där— inkomst, Summa av å Summa Därav Summa Därav Summa Därav Summa Därav kronor kombi- för— kombi- agg? kombi— ärligt" komhi— agg? kombi- & f?r"
nerade mö- nerade gen— nerade gen- nerade g en— nerade gig—_ skatter %eå- skatter het skatter het skatter h et skatter het
I kronor.
0 — — —— — 668 663 34670 34670 1 18415 118415 1 000 _ — 1071 1071 3213 3213 41603 41603 1 31881 1 31881
5000 15606 816 19523 47-33 244-23 96% 777-21 629-31 1 884-15 1 736-25
10 000 47393 1203 526-50 64'60 59709 13519 141284 95094 2 713-93 2 252'03 25 000 2 46143 2660 2 57355 13872 2 71393 27910 3 848-35 1 413-52 5 409-53 2 974-70 50000 7 204-05 3253 7 34593 17446 7 52205 35058 8998-23 1 82676 11 001'84 3 830-37 100 000 19 56667 4024 19 738'30 211'87 19 95017 42374 21 92735 2 400-92 24 421'63 4 89520 200 000 50 232-98 5061 50 44409 26172 50 707'48 525-11 52 922-50 2 740-13 55 700-00 5 517'63 500 000 154 68237 57-10 154 922'65 29738 155 22171 59644 157 61599 2 990-72 160 60671 5 98144 1000 000 344 316-41 62-54 344 579-47 325-60 344 906-75 652'88 347 633-72 3 379'85 351 049-27 6 795-40
I promille av förmögenheten.
0 — — 0-07 069 118
1 000 — 0-21 0-32 083 1-32 5000 082 0-95 096 1'26 1-74
10 000 1-20 1:29 135 1-90 225 25 000 266 277 2-79' 283 297 50 000 326 349 351 3'65 3'83 100 000 4—02 4—24 4-24 480 490 200 000 506 5-23 5-25 5-43 552 500 000 5-71 595 5'96 5'98 5'98 1 000 000 ' 625 6-51 653 6'76 6'80
Av tabellen framgår, att den inverkan som i de nuvarande kombinerade skatterna inkomstens storlek utövar å förmögenhetsskatten är mycket stor. Vid en förmögenhet å 10000 kronor stiger förmögenhetsskattenl, då in- komsten växer från 1 000 kronor till 1 000 000 kronor, från 0 till 62 kronor 54 öre; vid en förmögenhet å 100 000 kronor innebär en höjning av inkomsten från 5 000 kronor till 1 000 000 kronor en stegring av förmögenhetsskatten från 96 kronor 33 öre till 652 kronor 88 öre (uttryckt i promille av förmö- genheten från 096 promille till 653 promille). Vid en förmögenhet å
1 Fråga är blott om den förmögenhetsskatt, som ingår i de kombinerade skatterna.
1 000 000 kronor medför en inkomstökning från 50 000 kronor till 1 000 000 kronor en höjning av förmögenhetsskatten från 3830 kronor 37 öre till 6795 kronor 40 öre (från 383 promille till 680 promille). Ytterligare ett exempel må anföras. En person med 500 000 kronors förmögenhet har i in- komst 25 000 kronor. Skatten å förmögenheten är 1 413 kronor 52 öre. Ökas hans inkomst till 50 000 kronor, under det att förmögenheten är oförändrad, får han förutom den höjning i skatten för inkomst, som följer av inkomst- ökningen, dessutom vidkännas en höjning av förmögenhetsskatten med 413 kronor 20 öre.
Däremot är i de nuvarande kombinerade skatterna vid en och samma in- komst differentieringen i skattesatserna för förmögenhetsskatten mellan för- mögenheter av olika storlek relativt obetydlig. Detta gäller högre inkomster. Vid en inkomst ä 5 000 kronor är sålunda skattesatsen för en förmögenhet å 10 000 kronor 082 promille och vid en förmögenhet å 1 000000 kronor 174 promille. Vid en inkomst av 100 000 kronor är skillnaden i skattesatsen mellan beskattningen av en förmögenhet å 10 000 kronor och en förmögenhet ä 1 000 000 kronor endast 088 promille (4'02 promille respektive 490 promil- le). Är inkomsten 500 000 kronor, blir skattesatsen för förmögenhetsbeskatt- ningen vid förmögenheter å 10 000, 100 000, 1 000 000, 3 000 000 och 10000 000 kronor respektive 571, 596, 5:98, 598 och 609 promille.
Innan kommittén övergår att granska vilka motsvarande verkningar som uppstå vid tillämpning av alternativ C med dess utvidgade kombinerade in- komst- och förmögenhetsbeskattning, vill kommittén närmare redogöra för utformningen av förmögenhetsdelen enligt nämnda alternativ.
Enligt förutsättningarna för alternativ C skall hela det belopp, som bör utgå i förmögenhetsskatt, utvinnas enbart genOm beskattning av den till in- komsten lagda förmögenhetsdelen. För närvarande ingår i det taxerade beloppet 1/so av förmögenheten. Om det önskade beloppet förmögenhetsskatt skulle ernås genom en enhetlig förhöjning av förmögenhetsdelen, finge denna ökas till ungefär 1/40. En dylik ändring skulle emellertid innebära en över— flyttning av förmögenhetsskatt från förmögenhetsägare med förmögen- het över 50000 kronor, vid vilket belopp skattskyldighetsgränsen för den nuvarande särskilda förmögenhetsskatten går, till ägare av mindre förmö— genheter. Sistnämnda skattskyldiga skulle få sin förmögenhetsskatt höjd med 50 0/0 (eller mer). Alternativet har därför fått den utformningen att sextiondelen bibehållits såsom förmögenhetsdel i botten, varemot kvotdelen ökats beträffande större förmögenheter. Ökningen har därvid bestämts på sådant sätt att såvitt möjligt samma belastning som för närvarande (genom de kombinerade skatterna och den särskilda skatten å förmögenhet) kommer att åvila de olika förmögenhetsskikten. Med denna utgångspunkt har upp- gjorts det förslag till skiktskala för förmögenhetsdelens bestämmande, för vilket tidigare redogjorts. Förmögenhetsdelarna äro enligt skalan l/so, 1/4o samt 1/so, och gränserna ha lagts vid 60 000 kronor och 500 000 kronor.
Genom sammanställning av bland annat uppgifterna i tabell III med exem- pel å beskattningeni vissa fall av inkomst och förmögenhet kunna beträffande
verkningarna av systemet enligt alternativ C erhållas siffror motsvarande dem som förut lämnats beträffande nuvarande kombinerade skatter. Det befinnes, att den starka differentieringen av förmögenhetsbeskattningen efter inkomstens storlek kvarstår i samma omfattning. Vid en förmögenhet å 10000 kronor stiger förmögenhetsskatten, då inkomsten ökar från 1000 kronor till 1 000 000 kronor, från 0 till 56 kronor 24 öre; vid en förmögenhet å 100000 kronor ökar förmögenhetsskatten, då inkomsten stiger från 5 000 kronor till 1 000000 kronor, från 119 kronor 90 öre till 703 kronor. Vid en förmögenhet ä 1 000000 kronor medför en inkomstökning från 50 000 kro- nor till 1 000 000 kronor en höjning av förmögenhetsskatten från 7 297 kronor 19 öre till 10 074 kronor. Däremot har förmögenhetsdelens skärpning till 1/40 och 1/30 för stora förmögenheter helt naturligt ökat differentieringen av för- mögenhetsskatten i fråga om förmögenheter av olika storlek vid samma in— komstläge. I det förut nämnda fallet avseende inkomstläget 100 000 kronor, då nuvarande kombinerade skatter utgå med i stort sett samma skattesats för förmögenhetsbeskattningen, vare sig förmögenheten är 10000 kronor eller 1000 000 kronor, blir skillnaden vid tillämpning av alternativ C betydligt större: skattesatsen blir nämligen 4'34 promille vid 10 000 kronors förmögen- het och 8'84 promille vid 1000 000 kronors förmögenhet. Är inkomsten 500000 kronor, blir skattesatsen för förmögenhetsbeskattningen vid förmö- genheter å 10000, 100000, 1 000000, 3000 000 och 10 000000 kronor re— spektive 562, 703, 989, 1096 och 1134 promille.
Den å sid. 152 intagna tabellen angående medelskattesatserna för förmö- genhet lämnar även bidrag för bedömande av systemets verkningar. För de fyra lägsta skikten i tabellen —— förmögenheter upp till 50 000 kronor -— bliva medelskattesatserna vid tillämpning av alternativ C desamma som en- ligt gällande skatteskalor, vilket beror på att förmögenhetsdelen är oföränd- rad för dessa skikt (= 1/60) samt att skatteskalorna i det stora hela äro desam- ma som förut. För följande skikt (50 000—1 000 000 kronor) skulle det nya systemet medföra någon lindring, för de högsta skikten däremot en icke obe- tydlig skärpning. För högsta skiktet, förmögenheter över 10 miljoner kronor, skulle medelskattesatsen bliva icke mindre än 1245 promille. Detta förhållande torde ha sin förklaring dels i den differentierade skalan för förmögenhets- delens beräkning och dels däri, att dylika stora förmögenheter regelmässigt äro förenade med mycket stora inkomster. Vid bedömande av de angivna promillesatserna måste ihågkommas, att desamma beträffande alternativ C endast utgöra medeltal inom varje förmögenhetsskikt samt att i de sär- skilda fallen mycket stora svängningar åt båda hållen förekomma. Då till exempel medelskattesatsen i skiktet 50 000—100 000 kronor angives till 120 promille, växlar den verkliga skattesatsen för en förmögenhet inom skiktet mellan 0 och 7 promille, alltefter inkomstens storlek i de individuella fallen.
I den korta redogörelse för innebörden av alternativ C, som tidigare läm- nats, har redan omnämnts, att någon särskild reduktionsregel icke förutsatts skola gälla enligt alternativet.
Frågan om r e (1 u k t i o n 5 r e g 1 e r vid förmögenhetsbeskattningen av
fysiska personer har gjorts till föremål för särskild utredning av kommit- téns sekreterare. Resultatet av undersökningarna har innefattats i en pro- memoria, som bifogas detta betänkande såsom bilaga C.
Med reduktionsregler avses särskilda bestämmelser, genom vilka åsyftas att åstadkomma nedsättning av förmögenhetsskatten i de fall då förmögen- heten lämnat ingen eller ringa avkastning (och annan inkomst icke funnits). I promemorian erinras, att i fråga om den förmögenhetsbeskattning, som in— nefattas i de nuvarande kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna, icke finnes någon särskild reduktionsregel men att systemet i och för sig verkar reducerande på skatten i de fall, då inkomsten är ringa i förhållande till skatten. Förmögenhetsdelen kommer nämligen att beskattas efter en genomsnittligt lägre skatteprocent ju mindre den inkomst är med vilken den är förenad. Finnes ej inkomst eller är den så låg, att ortsavdraget ej kan helt utnyttjas dårå, får avdraget göras å förmögenhetsdelen, varigenom förmögenhetsskatten reduceras.
I promemorian har försök gjorts att siffermässigt mäta storleken av den reduktion av förmögenhetsskatten, som systemet med kombinerad skatt i och för sig medför. Såsom full (oreducerad) förmögenhetsskatt har därvid ansetts den förmögenhetsskatt, vilken utgår å förmögenheten vid den in- komstprocent, som enligt uppgifterna från 1930 års folkräkning är den ge- nomsnittliga för personer med förmögenheten i fråga. För närmare känne- dom om utredningens resultat tillåter sig kommittén att hänvisa till tabell 2 i promemorian.
I promemorian har av exemplen i tabellen dragits den slutsatsen, att syste- met med kombinerad skatt — utan någon som helst särskild reduktions- regel — vid alla förmögenheter utom de allra största i fall av inkomst märkbart under den för förmögenheten genomsnittliga medför en reduktion. som får anses vara fullt tillräcklig och i vissa fall till och med går längre än vad som kan anses berättigat. Såsom i promemorian antydes är berörda förhållande endast en annan sida hos det kombinerade systemet med dess starka inverkan av inkomsten å förmögenhetsskattens storlek. Liksom en hög inkomst pressar upp förmögenhetsskatten för en viss förmögenhet till belopp vida högre än vad som får betalas i skatt för samma förmögenhet vid normal inkomst, så reduceras å andra sidan förmögenhetsskatten långt under nämnda belopp i de fall, då inkomsten är ringa. I båda riktningarna drives enligt kommitténs uppfattning inkomstens inverkan å förmögenhets- skattens storlek väl långt.
Av de i promemorian anförda exemplen framgår att i fråga om mycket stora förmögenheter (över c:a 2 miljoner kronor) den reduktion av förmö- genhetsskatten vid ringa inkomst, som följer av själva systemet med kom- binerad skatt, blir förhållandevis obetydlig. För dessa förmögenheter skulle alltså en särskild reduktionsregel av den typ, som föreslagits av bolagsskatte- beredningen samt därefter i departementspromemorian år 1936 (för det lik- artade alternativet II), vara tänkbar. Nämnda reduktionsregel, sådan den utformades i departementspromemorian, innebar att förmögenhetsdelen icke
skulle upptagas med högre belopp än den taxerade inkomsten; den skulle dock lägst uppgå till 70 procent av full förmögenhetsdel. En dylik reduktions- regel skulle emellertid för alla förmögenheter utom just de största ytterligare skärpa de förut anmärkta olägenheterna av systemet, i det att lindringen i reduktionsfallen skulle bliva ännu mera utpräglad. Såsom i promemorian framhålles torde det av tekniska skäl vara omöjligt att låta den särskilda reduktionsregeln bliva tillämplig endast å de största förmögenheterna. Att införa särskild reduktionsregel för alternativ C torde därför vara uteslutet. Även om beträffande de mycket stora förmögenheter, varom här är fråga, mindre ofta torde förekomma, att förmögenheten lämnar dålig avkastning, utgör dock enligt kommitténs uppfattning den stora skattebelastning, som vid tillämpning av alternativ C skulle för ifrågavarande skattskyldiga uppkomma i reduktionsfallen, en svaghet hos systemet.
De i tabell III lämnade exemplen å de nya systemens verkningar i av- seende å en mängd kombinationer av inkomst och förmögenhet ha redan berörts. Vad nu särskilt alternativ C beträffar äro avvikelserna från 1937 års skatter i de flesta fall icke så stora. I den mån de bero på ändringar i själva skatteskalorna äro de icke av omedelbart intresse vid bedömande av systemfrågan. Anmärkningsvärd är den lindring i förhållande till nu som skulle uppkomma vid förmögenheter å c:a 100 000—200 000 kronor i de fall då förmögenheten är förenad med normal inkomst. I dessa fall för- svinner den nuvarande särskilda förmögenhetsskatten utan att motsvarande skärpning kunnat nås genom förmögenhetsdelens höjning. Det nyss an- märkta förhållandet rörande skatteskärpningen för de största förmögenhe- terna i reduktionsfallen avspeglas även i exemplen.
Ur synpunkten av systemets rörlighet får alternativ C såtillvida anses till- fredsställande att den rörliga delen av skatten är stor i förhållande till den fasta delen. Utdebiteringsprocenten för bottenskatten kan till och med sät- tas något lägre än vid tillämpning av de båda andra alternativen, därest ut- tagande av större skattebelopp blir erforderligt. Å andra sidan kan den omständigheten, att bottenskatten till förhållandevis stor del härrör från förmögenhet, tänkas utgöra ett visst hinder för skattens rörlighet uppåt.
Såsom en nackdel med den kombinerade inkomst- och förmögenhets- skatten har ibland betecknats det förhållandet, att den enskilde skattebeta- laren med förmögenhet icke utan betydlig svårighet kan räkna ut hur myc- ket han betalar i förmögenhetsskatt. Även för staten kan det anses vara en olägenhet att icke år för år den taxerade förmögenhetens storlek och beloppet av den å förmögenheten fallande andelen av beskattningen kan vara direkt tillgängligt ur taxerings- och debiteringslängderna. Endast ge- nom besvärliga och tidsödande beräkningar kan förmögenhetsskattebelop- pet approximativt fastställas.
I de remissyttranden, som avgåvos över 1936 års departementspromemoria, anförde i regel de många myndigheter, vilka tillstyrkte ett skattesystem inne- fattande en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, såsom skäl för sitt ståndpunkttagande —— förutom att systemet anknyter till den i Sve-
161 rige hävdvunna formen för förmögenhetsbeskattning —— att det ur taxerings- synpunkt är enklare än system med två skatteformer. Sedan det nu enligt alternativ C blivit nödvändigt att för förmögenhetsdelens bestämmande till- lämpa en skiktskala med tre skikt, torde enligt kommitténs mening påståen- det om systemets enkelhet och lättfattlighet knappast kunna vidhållas. Då gränsen till andra skiktet lagts redan vid en förmögenhet å 60 000 kronor, skulle icke mindre än c:a 40000 skattskyldiga få i sina deklarationer verk- ställa uppdelning av förmögenhetsdelen på åtminstone två skikt. För be-
a
skattningsnämnderna skulle kontrollen a uträkningen vålla stort besvär.
Alternativ A innefattar ett system med två från varandra principiellt fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Ett sådant system är. det i utlandet allmännast förekommande och brukas sålunda bland annat i Danmark, Finland, Norge, Holland, Schweiz och Tyskland.
I kommitténs direktiv har gjorts ett uttalande rörande systemet med fri- stående förmögenhetsbeskattning. Departementschefen anförde bland annat, att ett system med särskild förmögenhetsbeskattning kunde tänkas erbjuda större möjligheter än en enhetlig inkomst- och förmögenhetsskatt att anpassa förmögenhetsbeskattningen efter den med förmögenhetsinnehavet förbundna skatteförmågan. Därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka detta an— tagande, innebure berörda förhållande enligt departementschefens mening en så betydande fördel, att det borde fälla utslag till förmån för att beskattnin- gen av förmögenhet skall ske enbart genom en särskild skatt.
I en fristående förmögenhetsskatt har förmögenhetsinnehavet i och för sig gjorts till norm för beskattningen. Själva förmögenhetsbesittningen har an- setts vara — för att använda inkomstskattesakkunnigas ord — ett tecken på välstånd utöver det som arbetsförmågan och arbetsmöjligheterna kunna ska- pa och tillräcklig att motivera en särbeskattning av förmögenheten vid sidan av skatten på inkomst.
Förmögenhetsskatten enligt alternativ A tager sin början vid en beskatt- ningsbar förmögenhet å 10 000 kronor. Kommittén är av den uppfattningen, att vid en fristående förmögenhetsskatt de allra lägsta förmögenlxeterna böra fritagas från skatteplikt. Innehavet av en mindre förmögenhet innebär i och för sig ej uttryck för någon större skattekraft. Hänsyn har också tagits till den synpunkten att taxeringen icke i onödan skall tyngas ävensom till psyko- logiska skäl. Överdrivna farhågor för skattebeloppets storlek skulle troligen komma att öka benägenheten att icke uppgiva smärre sparkapital till be- skattning. Av nu angivna skäl har kommittén övervägt möjligheterna att lägga skattskyldighetsgränsen för förmögenhetsskatten enligt detta alternativ något högre, t. ex. vid 15 000 eller 20000 kronor. Det har emellertid visat sig att en sådan åtgärd skulle tvinga till en alltför stark skärpning av skatte- satserna för större förmögenheter. Av den skattestatistiska utredningen (ta— bell 18) kan inhämtas, att det skikt, som omfattar förmögenheter mellan 10 000 och 20 000 kronor, inrymmer en sammanlagd förmögenhetssumma å c:a 2 200 miljoner kronor samt att den nuvarande förmögenhetsskatten från
detta skikt belöper sig till 11 miljon kronor. Sättes gränsen till 20 000 kro- nor, skulle av den nu genom de kombinerade skatterna uttagna förmögen- hetsskatten c:a 24 miljoner kronor bortfalla, vilket belopp finge tagas igen av förmögenheter överstigande 20 000 kronor. På grund av det anförda har kommittén funnit skattskyldighetsgränsen enligt detta alternativ icke kunna sättas högre än 10 000 kronor.
Den för alternativ A antagna förmögenhetsskatteskalan innehåller nio skikt med höjning av skattesatsen med en promille för varje skikt. Promillesatsen för högsta skiktet, avseende den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 1 miljon kronor, blir alltså 9.
Av den å sid. 152 intagna tabellen kan uppgift erhållas om medelskatte- satserna för olika förmögenhetsskikt. Man finner, att skattefriheten för skiktet under 10 000 kronor och lindringen i skiktet mellan 10 000 och 20 000 kro- nor vunnits på bekostnad av skikten mellan 20 000 och 1 000 000 kronor. För sistnämnda skikt blir stegringen av medelskattesatsen i förhållande till nu betydlig, i vissa fall (skikten mellan 50 000 och 200 000 kronor) upp emot 60 %. För de högsta förmögenheterna inträder genomsnittligt en lindring av medelskattesatserna, som för de allra högsta skikten är relativt stor. Vid all jämförelse med nuvarande skattesystem bör ihågkommas, att idetta skattesatserna skifta betydligt i de individuella fallen både uppåt och ned- åt, beroende på inkomstens storlek. Ivissa fall blir därför skärpningen vid tillämpning av alternativ A större än som framgår av jämförelsen mel- lan medelskattesatserna, i andra fall mindre.
Verkningarna av ett system med fristående förmögenhetsskatt äro i myc- ket rakt motsatta dem, som nås genom en kombinerad inkomst- och förmö- genhetsskatt. Om man bortser från de fall, där reduktionsregler spela in och till vilka kommittén återkommer i det följande, är förmögenhetsskattens belopp helt oberoende av inkomstens storlek. En förmögenhet å t. ex. 15 000 kronor belägges med ett och samma skattebelopp, vare sig ägaren haft 1 500 eller 150 000 kronor i inkomst under beskattningsåret. Hänsyn tages sålun— da ej till den särskilda skattekraft, som anses uppkomma, då inkomsten —— den må härröra av förmögenheten eller ej — är över den normala i förhål- lande till förmögenheten.
Vid en fristående förmögenhetsskatt, där i olikhet med vad som gäller för en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhetsskatten icke automatiskt reduceras i fall av låg inkomst, är naturligen spörsmålet om ut- formande av särskilda re (1 n k t io n 5 r e g 1 e r av stor vikt. I den förut omnämnda promemorian rörande detta ämne (bilaga C) har dels den enligt de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet gällande reduktionsregeln gjorts till föremål för utredning, dels ock redogjorts för vis- sa alternativa förslag till reduktionsregler vid en fristående förmögenhetsskatt.
Enligt den reduktionsregel, som gäller för den särskilda skatten å förmö- genhet av år 1937, skall, därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, den beskattningsbara för-
mögenheten utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger det beskattningsbara be- loppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten (i de tidi- gare förordningarna 50 procent). Därigenom att förmögenheten ställts i re- lation till det beskattningsbara beloppet och ej till den taxerade inkomsten har i första hand uppnåtts differentiering mellan större och mindre förmö- genheter. På grund av ortsavdraget komma nämligen mindre förmögenheter att få relativt större lättnad än större förmögenheter, för vilka den genom ortsavdraget uppkomna minskningen av det beskattningsbara beloppet är av underordnad betydelse. Vidare vinnes genom anordningen, att vid reduktio- nen viss hänsyn tages till dyrorts- och familjeförhållanden.
I promemorian belysas berörda verkningar av gällande reduktionsregel ge- nom olika tabeller och exempel. Det framgår bland annat att för en skatt- skyldig med genomsnittligt ortsavdrag reduktion av förmögenheten (och där- med även förmögenhetsskatten) uppkommer vid en förmögenhet å 60000 kronor, så snart inkomstprocenten understiger 583, och vid en förmögen- het ä 300000 kronor, så snart inkomstprocenten understiger 303. Med inkomstprocent avses inkomsten (av förmögenhet eller eljest) i förhållande till förmögenheten. Vid en maximal förmögenhet erfordras, att inkomsten understiger 233 ('/0 av förmögenheten för att reduktion skall börja inträda. Andra tabeller belysa den ganska starka differentiering i avseende å dyrorts- och familjeförhållanden, som regeln medför. I promemorian erinras vidare om att själva förmögenhetsskatten på grund av skatteskalans progressivitet minskas procentuellt mera än den beskattningsbara förmögenheten. Om —— för att taga ett exempel från 1937 års skatt _ en förmögenhet å 150 000 kro— nor med full tillämpning av reduktionsregeln nedsättes till 60 000 kronor, föl- jer härav, att skatten, 100 kronor å oreducerat belopp, nedsättes till 10 kro- nor, alltså till 1/1o av full skatt. Ju högre förmögenheten är, desto lägre blir dock den procentuella nedsättningen av skatten.
De alternativa förslag till reduktionsregler vid fristående förmögenhets- skatt, som behandlas i promemorian, äro samtliga så konstruerade, att lik- som nu reduktionen sker är den beskattningsbara förmögenheten, icke å skat- ten. Den omständigheten att enligt i Sverige gällande system debiteringen blott innefattar uträkning av de skatter, som belöpa å vid taxeringen fast- ställda belopp, är redan den ett skäl för att den förstnämnda metoden bör användas, därest ej sakliga skäl till annat föranleda. Det torde emellertid förhålla sig så, att genom metoden med avdrag från skatten icke kunna vin- nas andra verkningar än de som kunna uppnås genom den hittills brukade metoden. Tvärtom torde det vara svårare att vid användande av metoden med skatteavdrag undvika ojämnheter vid övergången mellan olika steg i re- duktionstabellen.
I de utarbetade förslagen till reduktionsregler ha dessa måst anknytas till den skattskyldiges samlade inkomst, oavsett om den härflyter ur förmögen- heten eller icke. Ur teoretisk synpunkt skulle det måhända vara riktigare, att allenast den inkomst medräknades, som den skattepliktiga förmögenheten avkastar. En dylik anordning omöjliggöres emellertid av samma skäl, som
förhindrar förmögenhetsbeskattning i form av en allmän merbeskattning av förmögenhetsavkastning. De praktiska svårigheterna att för de olika för- värvskällorna urskilja vad som är förmögenhetsavkastning och vad som är arbetsinkomst bliva här avgörande. Ett belysande exempel på svårigheterna härvidlag lämnar erfarenheten från Danmark. Såsom i promemorian när- mare omförmäles var under några år den för den danska förmögenhetsskat- ten gällande reduktionsregeln på visst sätt anknuten till förmögenhetsavkast- ningen, därvid tillika lämnades schablonartade presumtionsregler för vad som vid rörelse och jordbruksdrift skulle anses såsom vederlag för arbetet. Svå- righeter vid tillämpningen av dessa regler föranledde år 1933, att vid då verk- ställda ändringar i fråga om statsbeskattningen den sammanlagda taxerade inkomsten i förhållande till förmögenheten blev avgörande för rätten till nedsättning av förmögenhetsskatt. Kommittén har alltså funnit nödvändigt, att reduktionsregeln på ett eller annat sätt anknytes till den skattskyldiges hela inkomst enligt taxeringen till statlig inkomstskatt.
Av de förslag till reduktionsregler för en fristående förmögenhetsskatt, som avhandlas i promemorian, märkes ett, som i avseende å tekniken nära anslu- ter sig till den nu gällande regeln. Enligt ifrågavarande alternativ skulle re- duktionsregeln få det innehåll, att den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra högst ett belopp motsvarande 30 gånger den till inkomstskatt beskatt— ningsbara inkomsten, dock minst 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten. På sätt i promemorian påvisas skulle emellertid en sådan reduktionsregel giva ett mycket otillfredsställande resultat. Vid förmögenheter åtminstone upp till 50 000 kronor skulle skatten komma att reduceras även i fall, där lind- ring icke kan anses vara berättigad. Icke blott differentieringen mellan stör— re och mindre förmögenheter utan även skillnaden i avseende å reduktions- möjligheter mellan skattskyldiga med olika dyrorts- och familjeförhållanden skulle bliva orimligt stor. Även om i reduktionsregeln siffran 30 som multi- plikator utbyttes mot 35 eller 40, skulle de anmärkta olägenheterna i St0rt sett kvarstå. Kommittén har på grund härav funnit alternativet icke kunna användas vid utformande av reduktionsregeln.
I de övriga undersökta alternativen har reduktionsregeln direkt eller indi- rekt hänförts till d-en till inkomstskatt taxerade inkomsten. Rörande inne- börden av de olika förslagen hänvisas till promemorian.
Vid bedömande av ifrågavarande förslag har för kommittén varit en hu- vudsynpunkt, att reduktionsregeln icke får vara så komplicerad och svårtill- lämplig, att taxeringsarbetet avsevärt tynges. Det bör därvid tagas i betrak- tande, att skattskyldiga med över 10000 kronors förmögenhet torde uppgå till över 300 000 samt att för envar av dessa måste avgöras, huruvida reduk— tionsregeln blir tillämplig. Det är då av mycket stor betydelse, att regelns tillämpning blir så litet tidsödande som möjligt.
Kommittén har vid övervägande av de olika förslagen kommit till det re- sultatet, att det enda av dessa, som fyller kravet på enkelhet i tillämpning, är det i promemorian såsom alternativ II betecknade. Kommittén har förden- skull förutsatt, att denna regel bör användas vid tillämpning av systemalter-
nativet A. Den föreslagna reduktionsregeln innebär, att därest den skatte- pliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra ett be— lopp motsvarande 30 gånger den taxerade inkomsten, dock minst 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten. Regeln innebär, att reduktion — obero- ende av förmögenhetens storlek och den skattskyldiges dyrorts- och familje- förhållanden — inträder, så snart den taxerade inkomsten understiger 3 1/3 0/o av förmögenheten.
Kommittén har övervägt möjligheten att i förevarande regel sätta multi- plikatorn till 25, vilket skulle innebära, att reduktion började inträda redan så snart inkomsten understege 4 0/0 av förmögenheten. Av hänsyn till den minskning i skatteunderlaget, som härav skulle bliva en följd, har en dylik lindring i regeln icke kunnat tillstyrkas. Kommittén har ansett det vara av större betydelse, att i de fall där regeln tillämpas en verkligt effektiv lättnad kommer till stånd. Fördenskull har enligt förslaget minimispärren bibehål- lits vid 40 0/0. Såsom förut framhållits blir vid maximal nedsättning av för- mögenheten den procentuella minskningen av själva skatten i de flesta fall betydligt större än 60 0/o.
Att vid reduktionsregelns utformande hänsyn icke kunnat tagas till den skattskyldiges dyrorts- och familjeförhållanden torde i viss mån få betraktas såsom en svaghet. Kommittén är dock av den uppfattningen, att vid en för- mögenhetsbeskattning dylika omständigheter böra tillmätas mindre betydelse än vid inkomstbeskattning. Anmärkas bör, att vid den nuvarande särskilda skatten å förmögenhet sagda förhållanden icke städse inverka å skattens storlek utan blott i reduktionsfallen.
I den förut omnämnda tabell III kunna även verkningarna av ett skattesy— stem enligt alternativ A för skattskyldiga i olika inkomst- och förmögenhets- kombinationer avläsas. Det framgår av tabellen, att medan vid smärre förmö- genheter — i exemplen 10000 och 25 000 kronor ——- i allmänhet någon lättnad uppkommer vid jämförelse med beskattningen enligt 1937 års grun- der, förhållandet blir det motsatta för större förmögenheter. Kommit- tén har därvid särskilt fäst sig vid den mycket starka skatteökning, som skulle uppstå vid förmögenheter i storleksordningen 50 000—200 000 kronor i de fall då förmögenheten är förenad med en inkomst, motsvarande 4 år 5 upp till 10 a 15 0/0 av förmögenheten. Denna skatteskärpning beror på att i dessa fall den förmögenhetsbeskattning, som uttages i de nuvarande kombi- nerade skatterna, är relativt mild, medan däremot den fristående förmögen— hetsskatten enligt alternativ A utgår fullt oavsett inkomstens storlek. Det är givet, att vid en så relativt genomgripande omläggning av skattesystemet, som alternativ A innebär, samma skatt i de individuella fallen som enligt nuva- rande grunder endast undantagsvis kan uppkomma.
Såsom en stor fördel hos ett system med fristående förmögenhetsskatt må framhållas möjligheten ej mindre för den enskilde skattedragaren att sär- skilja hur mycket av hans skatt som är förmögenhetsskatt än även för stats- verket att erhålla exakt upplysning om förmögenhetsbeskattningens storlek.
I 1936 års departementspromemoria anfördes bland annat rörande ett sy- stem med fristående förmögenhetsbeskattning, att därest vid detta skattefri- het skall äga rum för förmögenheter upp till visst belopp, deklarationsplikt i avseende å förmögenheten knappast kan stadgas eller i varje fall svårligen göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej förefinnes. Det påpeka— des vidare, att det ur taxeringssynpunkt är av mycket stor betydelse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullständiga uppgifter även om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen. Även ur statistisk synpunkt är en dylik fullständighet av vikt.
Kommittén finner för sin del dessa synpunkter ha stor betydelse. Enligt kommitténs mening bör dock vid tillämpning av ett system med fristående förmögenhetsbeskattning även för förmögenheter understigande skattskyl- dighetsgränsen stadgas deklarationsplikt. Det finge ankomma å beskatt- ningsmyndigheterna att tillse, att deklarationerna bleve fullständiga även på denna punkt.
Alternativ B omfattar, såsom förut nämnts, en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, i vilken förmögenhetsdelen bestämts till 1/1oo, och vid sidan därav en särskild skatt å förmögenhet.
Den särskilda förmögenhetsskatten enligt alternativ B börjar vid en be- skattningsbar förmögenhet å 20 000 kronor. För förmögenheter under detta belopp innebär alltså alternativet lindring i förmögenhetsskatten, i det att förmögenhetsdelen utan kompensation sänkes från 1/eo till 1hos. I detta sam- manhang må erinras, att enligt 1936 års propositioner skattskyldighetsgrän- sen sattes vid 20000 kronor (prop. nr 232) respektive 15 000 kronor( prop. nr 269). Kommittén har övervägt möjligheten att i alternativ B låta förmö- genheter upp till 30000 kronor bliva fria från särskild förmögenhetsskatt. Beskattningsunderlaget skulle dock härigenom bliva starkt förminskat, och inför nödvändigheten att icke obetydligt stegra skattesatserna för förmögen- heter över 30 000 kronor har tanken på skattelindring för ytterligare ett för- mögenhetsskikt mäst övergivas. Skiktskalan för förmögenhetsskatten inne- håller skattesatserna l——6 promille. Högsta satsen avser skiktet över 1 000 000 kronor.
Det ligger i sakens natur, att alternativ B i avseende å sina verkningar kom- mer att intaga en mellanställning mellan de båda övriga alternativen. Den starka differentiering efter inkomstens storlek, som utmärker alternativ C, har sålunda mildrats i alternativ B med dess mindre förmögenhetsdel. För att taga samma exempel, som anförts i fråga om alternativ C, blir i alternativ B vid en förmögenhet å 10 000 kronor förmögenhetsskatten (såväl den sär- skilda skatten som den i den kombinerade skatten ingående) 0, respektive 35 kronor 15 öre, om inkomsten är 1 000 kronor, respektive 1 000000 kronor. Vid en förmögenhet å 100 000 kronor medför en inkomstökning från 5 000 kronor till 1 000 000 kronor en höjning av förmögenhetsskatten från 219 kro- nor 40 öre till 511 kronor 50 öre. För en ägare av en förmögenhet ä 1 000 000 kronor blir förmögenhetsskatten 6 725 kronor, om hans inkomst är 50 000
kronor, och 7 925 kronor, om inkomsten är 1 000 000 kronor. Beträffande differentieringen av förmögenhetsskatten i fråga om förmögenheter av olika storlek vid samma inkomstläge får densamma anses tillfredsställande även vid högre inkomster. Vid inkomstläget 100 000 kronor blir den sammanlag- da förmögenhetsskattesatsen för en förmögenhet å 10 000 kronor 272 pro- mille och för en förmögenhet ä 1 000 000 kronqr 7'44 promille. Till och med om inkomsten är så hög som 500 000 kronor, blir skattesatsen vid förmögen- heter å 10 000, 100 000, 1 000000, 3 000 000 och 10 000 000 kronor så pass varierande som respektive 352, 512, 7'93, 8'97 och 9'35 promille.
I detta sammanhang torde något få beröras skälen, varför kommittén så- som förmögenhetsdel vid den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskat- ten enligt alternativ B antagit 1/mo och ej vare sig 1/200 såsom enligt 1936 års propositioner eller 1/.m i enlighet med vad som nu gäller. Mot alternativet med 1/200 kan anmärkas, att den förmögenhetsdel, med vilken där räknas, sy- nes vara för obetydlig för att det överhuvud skall löna sig att i systemet bibe- hålla en kombinerad skatt med sådan kvotdel. Vad åter angår möjligheten att låta förmögenhetsdelen i den kombinerade skatten fortfarande vara 1/60, kan mot densamma främst invändas, att den närmast för inkomst avsedda progressiva skatteskalan skulle komma att medföra den överdrivna inverkan av inkomstens storlek å förmögenhetsskatten, som utmärker nuvarande sy- stem efter progressionsskärpningen och varom i det föregående talats. Med de relativt höga skattesatser, som ingå i den av kommittén förordade progres- siva inkomstskatteskalan, har därför en sänkning av förmögenhetsdelen till 1Imo synts motiverad. , _
Medelskattesatserna för olika förmögenhetsskikt vid tillämpning av alter- nativ B finnas angivna i tabellen å sid. 152. Det befinnes, att i jämförelse med nuvarande skatter lindring inträder för förmögenhetsskikt under 30 000 kronor men för följande skikt upp till 1 000 000 kronor en skärpning, vilken dock är betydligt mindre utpräglad än den som uppkommer vid tillämpning av alternativ A. För de allra högsta förmögenhetsskikten äro skattesatserna icke obetydligt lägre än de som nu gälla. Eftersom i alternativ B förmö- genhetsskatten delvis uttages i form av kombinerad inkomst- och förmögen- hetsskatt, variera skattesatserna inom varje förmögenhetsskikt efter ägarens inkomstförhållanden. Svängningarna bliva dock, såsom framgått av det fö- regående, icke så starka som vid alternativ C.
Även. beträffande den särskilda förmögenhetsskatten i alternativ B är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt att genom särskild reduk- t i o n 5 r e g e l lindra förmögenhetsbeskattningen i de fall, då förmögenheten lämnat ingen eller ringa avkastning och annan inkomst icke funnits. Det ligger nära till hands att även beträffande den särskilda förmögenhetsskat- ten i alternativ B tillämpa den regel, som av kommittén föreslagits för den fristående förmögenhetsskatten i alternativ A (den skattepliktiga förmögen- heten : högst ett belopp motsvarande 30 gånger den taxerade inkomsten, dock minst 40 0/o av den skattepliktiga förmögenheten). Enligt denna regel, som icke medför differentiering vare sig efter dyrorts- eller familjeförhållan-
den eller ifråga om förmögenheternas storlek, inträder reduktion över hela linjen, så snart inkomsten understiger 31/3 0/0 av förmögenheten. Om man emellertid tager i betraktande den betydliga reduktion, differentierad i de avseenden som nyss nämnts, vilken i fall av låg inkomst i förhållande till för- mögenheten automatiskt inträder vid den i den kombinerade skatten ingåen- de förmögenhetsbeskattningen, får den lättnad i beskattningen, som systemet i dess helhet sålunda skulle lämna i reduktionsfallen, anses tillfredsställande.
I rent tekniskt avseende erbjuder dock en reduktionsregel av nyss berörda innehåll vissa svårigheter. Begreppet »taxerad inkomst» förekommer visser- ligen i 5 å förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, men be- loppet av denna inkomst fastställes ej vid taxeringen. Enligt 84 5 2 mom. taxeringsförordningen beslutar taxeringsnämnden för envar skattskyldig, hu- ruvida och till vilket belopp taxering till bland annat statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt skall honom åsättas. I 86 % sistnämnda förordning stadgas, att de beslutade taxeringarna skola införas i taxeringslängderna med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn. I inkomstlängden an- tecknas särskilt i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp. Den taxerade inkomsten blir således ej i och för sig till beloppet bestämd, lika litet som förmögenhetsdelen. Av deklarationen torde visserligen i allmänhet kun- na utläsas, hur beskattningsnämnden beräknat de båda i taxerade beloppet ingående posterna, taxerade inkomsten och förmögenhetsdelen. Det torde emellertid vara uteslutet att anknyta reduktionsregeln till den taxerade inkomsten utan att tillika stadga, att sådan inkomst skall vid taxeringen uttryckligen fastställas. Därmed följer offentliggörande av inkomstens stor- lek i inkomstlängden, varav i sin tur blir resultatet, att såväl inkom- stens som förmögenhetens storlek blir offentlig, något som ur flera syn- punkter vore mindre lyckligt beträffande de smärre förmögenheter, vilka be- skattas enbart genom förmögenhetsdelen i den kombinerade skatten.
Nu antydda olägenheter ha medfört, att undersökningar gjorts rörande möjligheten att knyta reduktionsregeln till annat belopp än den taxerade inkomsten. En möjlighet är att i likhet med vad som gäller enligt nuvarande förordning om särskild skatt å förmögenhet hänföra regeln till det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. Systemet enligt alternativ B skiljer sig emellertid från det nu gällande i två avseenden, som få betydelse för regelns verkningar. Dels har förmögenhetsdelen minskats till 1/mo, dels börjar den särskilda skatten å förmögenhet vid ett betydligt lägre belopp än förut, nämligen vid 20 000 kronor.
Om den nuvarande regeln 25 gånger det beskattningsbara beloppet till- lämpades vid det nya systemet, skulle den medföra, att vid maximal för- mögenhet reduktion skulle inträda, så snart inkomsten understege 3 0/0 av förmögenheten (enligt nuvarande regel: 2'33 0/0 av förmögenheten). Emot denna konsekvens av regeln är enligt kommitténs mening intet att invända. I andra avseenden skulle emellertid en på detta sätt utformad reduktions- regel lämna ett mindre tillfredsställande resultat. Skillnaden mellan stör-
re och mindre förmögenheter i fråga om villkoren för att reduktion skall äga rum bleve sålunda alltför stor. För att taga ett exempel skulle vid ett förmögenhetsbelopp å 50 000 kronor för en familj med två barn i ortsgrupp I (kommitténs avdragsbestämmelser) reduktion inträda så snart inkomsten understege 9'36 0lo av förmögenheten, varemot för en förmögen- het å 500 000 kronor inkomstprocenten måste gå ned under 364. För många förmögenhetsägare skulle i själva verket skattskyldighetsgränsen flyttas upp från 20 000 kronor till 50 000 kronor. Reduktion komme att nästan bliva regel i stället för undantag. Endast för skattskyldiga med förhållandevis stor arbetsinkomst skulle full skatt komma att utgå. Dessa skattskyldiga skulle således i jämförelse med andra förmögenhetsägare få en merbeskattning. Men till den särskilda skatteförmåga, som kombinationen av förmögenhet med god inkomst anses konstituera, har hänsyn redan tagits genom bibe- hållande av förmögenhetsdel i inkomst- och förmögenhetsskatt-en. Det är då oegentligt att i en ren förmögenhetsskatt ytterligare belasta inkomsterna. En- dast i mera behjärtansvärda fall bör enligt kommitténs uppfattning reduk- tion förekomma, och där bör den göras effektiv. Detta har också skett genom att minimigränsen för reduktion av den skattepliktiga förmögenheten satts så lågt som vid 40 0/0. Även dyrorts- och familjeförhållanden skulle i den anmärkta reduktionsregeln få en inverkan å skattens storlek, som knap- past kan anses motiverad. De avbränningar å skatteunderlaget, som regeln skulle medföra, bleve säkerligen icke obetydliga.
Då det sålunda visat sig möta stora svårigheter att knyta reduktionsregeln till det beskattningsbara beloppet, har kommittén undersökt möjligheten att låta reduktionen bliva beroende av storleken av den skattskyldiges till in- komst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp. Detta fastställes ju vid taxe- ringen och är intet annat än den taxerade inkomsten ökad med en bråkdel (Vm) av förmögenheten. Det visar sig, att man når ungefär samma reduk- tionseffekt som enligt den för alternativ A föreslagna regeln, därest man utbyter »taxerad inkomst» mot »taxerat belopp» och samtidigt ändrar multi- plikatorn 30 till 23. Då man naturligen ej kan använda så ojämnt tal som 23, har man att välja mellan 25 och 20. I förra fallet inträder reduktion Över hela linjen, så snart den taxerade inkomsten (ej taxerade beloppet) understiger 3 0/0 av förmögenheten, i senare fallet så snart den understiger 4 0/0 av förmögenheten.
Vid valet mellan dessa båda regler har kommittén stannat vid att förorda den något strängare, enligt vilken den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade beloppet, dock minst 40 0/0 av den skattepliktiga förmögenheten. Den mildare regeln skulle i jämförelse med den strängare enligt gjorda beräkningar ha vållat en skatte— förlust av c:a 1 miljon kronor.
Exemplen i tabell III för olika inkomst- och förmögenhetskombinationer bestyrka de förut gjorda uttalandena angående systemets verkningar. I fall av höga inkomster i förhållande till förmögenheten blir alternativ B något strängare än alternativ A. I de förut anmärkta fallen, då systemet med fri-
stående skatt drabbar förhållandevis hårt, nämligen då medelstora förmögen- heter äro förenade med normal inkomst, blir beskattningen enligt alternativ B i regel lindrigare än alternativ A (men åtskilligt strängare än enligt 1937 års grunder). För de största förmögenheterna innebär alternativ B någon lindring, ehuru ej så stor som enligt alternativ A. I reduktionsfallen är al- ternativ B mildare än alternativA i vissa fall men strängare i andra.
Skattesystemet enligt kommitténs förslag. Vid det slutliga ställningstagandet till de tre alternativa förslagen till skattesystem ha för kommittén följande synpunkter varit av- görande.
Även om det för ett rättvist avvägande av skatten efter förmåga är riktigt att taga hänsyn till den särskilda skattekraft, som uppkommer, då förmögen- het, större eller mindre, är förenad med god inkomst, blir dock i ett system, utformat såsom alternativ C, förmögenhetsskattens belopp i alltför hög grad beroende på inkomstens storlek. Då för ernående av en någorlunda tillfreds- ställande differentiering mellan förmögenheter av olika storlek ansetts nöd- vändigt att utforma förmögenhetsdelen enligt en skiktskala med tre skikt, varav det högsta med 1/30 såsom förmögenhetsdel, har följden blivit, att skattebelastningen för de högsta förmögenheterna blivit mycket stor. Under det att för de flesta förmögenheter den reduktion, som systemet med kombi- nerad skatt i och för sig medför i fall av låg inkomst i förhållande till för- mögenheten, är tillräcklig eller understundom rentav väl stor, blir den för mycket stora förmögenheter otillfredsställande. Införandet av en särskild reduktionsregel för sistnämnda fall har i tekniskt avseende stött på stora svårigheter. I taxeringsavseende torde den fördel, som i olika hänseenden skulle vinnas genom skattesystemets enhetlighet, knappast uppväga de svå- righeter, som skulle uppstå genom uppdelningen på flera skikt av förmögen- hetsdelen.
På grund av vad nu anförts har kommittén funnit sig icke kunna förorda, att alternativ C lägges till grund för förslag i ämnet.
Valet mellan alternativen A och B har för kommittén tett sig svårare, så mycket mera som de fördelar och nackdelar, som äro förenade med de båda systemen, delvis icke äro jämförbara.
Skattesystemet enligt alternativ A med fristående förmögenhetsskatt er- bjuder enligt kommitténs uppfattning stora fördelar genom de enkla och klara linjer, efter vilka det utformats. Härutinnan är alternativ A över- lägset alternativ B. Den enskilde får omedelbart besked om vad han betalar i skatt för sin förmögenhet, och den samlade skattebelastningen å förmögen- het kan lätt utrönas. Den sammanlagda beskattning av inkomst och förmö- genhet, som uppkommer genom att å dessa skattekällor var för sig lägges den beskattning, som med hänsyn till inkomstens, respektive förmögenhetens stor- lek kan anses skälig, torde i allmänhet bliva tillfredsställande avvägd. Skatte- systemets schematiska utformning medför dock, att för ett ej ringa antal skattskyldiga uppkommer en stundom rätt betydande skatteskärpning, som
icke synes väl försvarad ur skatteförmågesynpunkt. Särskilt gäller detta ägare av medelstora förmögenheter, vilkas inkomster äro relativt låga utan att dock vara så små, att rätt till reduktion av skatten inträder. Vid skattens uppbyggande måste nämligen ersättning tagas för de skattebelopp, vilka vid en kombinerad skatt _ kanske mera omärkligt _ betalats av skattskyldiga med god inkomst för i förhållande till inkomsten små förmögenheter. I en fri- stående förmögenhetsskatt bliva förmögenheter upptill viss gräns _ enligt alternativ A 10 000 kronor _ helt fria från förmögenhetsskatt, oavsett stor- leken av den inkomst som åtnjutes av den skattskyldige. Härtill kommer, att vid denna beskattningsform ingen som helst hänsyn kunnat tagas till den skattskyldiges familjeförhållanden eller levnadskostnaderna å den ort, där han är bosatt. Det ligger i sakens natur, att den avvägning efter skatteför- måga, som göres enligt detta system, blir väsentligt mindre differentierad än exempelvis med nuvarande skattesystem.
Då sålunda enligt kommitténs mening icke obetydliga olägenheter vidlåda såväl alternativ C som alternativ A, ligger det nära till hands att stanna vid alternativ B, i vilket båda de nyssnämnda systemen kunna sägas ingå. Ge- nom denna kombination av systemen ha de med desamma förenade olägen- heterna i vissa avseenden betydligt minskats och i intet fall skärpts. För— mögenhetsskattens belopp blir alltjämt, ehuru i mindre grad än nu, beroende icke blott av förmögenhetens utan även av inkomstens storlek. Enligt kom- mitténs uppfattning saknas anledning att icke tillvarataga den särskilda skattekraft, som representeras av förmögenhet _ större eller mindre _ i förening med god inkomst, detta så mycket mindre som de skattebelopp, som därigenom skulle bortfalla, skulle få delvis tagas ut av relativt små inkomsttagare med medelstora och smärre förmögenheter. Med alter- nativ B få även de minsta förmögenheterna, om de äro förenade med någor- lunda stora inkomster, bidraga till förmögenhetsbeskattningen, varigenom även nås den fördelen, att deklarationsskyldigheten kan göras mera effektiv och fullständigare statistik över förmögenheterna vinnas. För såväl de allra minsta förmögenheterna som något större sådana uppkommer vid tillämp- ning av alternativ B en skattelindring i förhållande till vad nu gäller genom förmögenhetsdelens sänkning från 1/ao till 1/mn. En granskning av de exem- pel å de olika alternativens verkningar, till vilka kommittén haft tillgång och som delvis äro redovisade i detta betänkande, har överhuvud bibragt kommittén den uppfattningen, att alternativ B sett såsom helhet bättre än de övriga alternativen tager hänsyn till de omständigheter, som inverka å skatteförmågan. Det mycket svåra problemet om reduktionsregler i vissa fall vid förmögenhetsbeskattningen har enligt alternativ B fått en lösning, som i stort sett får anses mera tillfredsställande än enligt de båda övriga alternativen.
I fråga om rörligheten hos skattesystemen torde alternativ B få tillerkän- nas ett visst företräde framför alternativ A, enär förmögenhetsskatten till viss del blir rörlig, utan att dock rörligheten såsom vid alternativ C kan befaras medföra några konsekvenser i avseende å systemets elasticitet.
I taxeringstekniskt hänseende kan alternativ B icke anses vara alternativ A underlägset.
Efter övervägande av de synpunkter, som kunna anläggas på de olika al- ternativen, har kommittén följaktligen funnit sig böra förorda, att beskatt- ningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet anordnas i enlighet med det system, som innefattas i det av kommittén uppgjorda alternati- vet B.
Till fysiska personer böra enligt kommitténs mening fortfarande i skatte- avseende hänföras oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser. I vad mån å de övriga juridiska personer, som skola erlägga förmögenhetsskatt, böra tillämpas motsvarande grunder, såvitt angår förmögenhetsskatten, skall be- handlas i nästa kapitel.
Förutom till förut omförmälda exempel å verkningarna av det föreslagna skattesystemet får kommittén även hänvisa till ett antal exempel, avseende individuella fall, hämtade ur 1937 års taxeringsmaterial (se tabell VII).
KAPITEL VII.
Beskattningen av juridiska personer.
Frågan om de juridiska personernas beskattning ingår bland kommitténs utredningsuppgifter. En omläggning av skatteformerna för fysiska perso- ner inverkar redan av tekniska skäl på beskattningen av juridiska personer. Detta gäller i första hand sådana juridiska personer, som nu beskattas lika med enskilda, i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna: Där- vid måste också beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna och aktiebolagen. I samband därmed får spörsmålet om avvägningen av aktiebolagens beskattning upptagas i hela sin vidd.
Vid utformandet av grunderna för statsbeskattningen av juridiska perso- ner ha olika synpunkter anlagts alltefter det 5. k. dubbelbeskattning eller en— kelbeskattning åsyftats. Dubbelbeskattning innebär i princip, att den juri- diska personens inkomst beskattas icke blott hos den juridiska personen utan även, i den mån den utdelas såsom vinst, hos den som erhållit utdelningen. Vid enkelbeskattning beskattas den juridiska personen i stället för dess intres- senter. Dubbelbeskattning åsyftas för närvarande i fråga om aktiebolag — beträffande försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på aktieä- garna i denna deras egenskap — och ekonomiska föreningar samt vissa ut- ländska juridiska personer. Dubbelbeskattningen är anordnad genom pro- gressiva tariffer. I den mån enkelbeskattning åsyftas har man avsett att den juridiska personen skall drabbas av den skatt, som i genomsnitt skulle ha träffat de fysiska intressenterna, om dessa beskattats själva. På grund härav har skatten för ifrågavarande juridiska personer gjorts proportionell. Oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska personer (jäm- väl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas dock enligt den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan.
Omläggning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning. Svenska aktiebolags beskattning till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt äger rum enligt en särskild, efter deras inkomstprocent avvägd skatte- skala. Med inkomstprocent förstås det procenttal, efter helt år räknat, som det beskattningsbara beloppet —— jämte i förekommande fall behållen inkomst av utdelning från annat svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk före-
Skattesatserna vid den statliga beskattningen av svenska aktiebolag.
Å. , Inkomst- %kagtt', skatt, 1937 Inkomst— Elgita- skatt, 1957 procent För år grund- grgåd- S:a procent För år grund- gräåd- S:a Sänd" 1937 156" lopp, Sänd" 1937 11"? lopp, PP 1709; gp, % % PP 17054 02% % %
— 4 % 1'50 2-55 - — 255 22 — 23% 7'60 1292 1-25 083 1500 4 — 425 1130 272 _ — 2-72 23 — 24 7-75 13-17 1-32 088 15-37 425— 430 170 2'89 _ _ 2'89 24 — 25'5 7'90 13-43 142 095 15'80 4-50— 475 1'80 3'06 _ — 3'06 25-5— 27 8-05 13'68 1-54 103 1625 475—33 1-90 323 _ _ 3-23 27 — 286 820 13-94 1'65 110 1669 & —51/s 2-00 340 — — 3'40 28'5— 30 8-35 14-19 176 117 1712 51/3— 55% 2-20 374 _ _ 3-74 30 — 32 850 1445 1'88 1-25 17'58 52/3— 6 240 408 — — 4'08 32 —— 34 8'65 14-70 2-03 135 1808 6 _ 61/a 2-60 4-42 0—02 002 4'46 34 — 36 880 14'96 2'18 1-45 18-59 61/a— 62/a 2'80 4'76 0-04 003 4'83 36 — 39 8-95 15-21 2'36 1-57 19-14 (S*/a— 7 300 540 0-07 004 5-21 39 — 42 910 1647 2-59 173 19-79 7 _ 71/5 3-20 544 010 0'06 5'60 42 — 46 9-25 15-72 2'85 1-90 2047 71/3— 7*/:; 3—40 5'78 0-12 0'08 5-98 46 —— 50 9-40 15% 3-15 210 2123 72/5— 8 360 6-12 0-15 0-10 637 50 — 55 965 16-23 3-49 233 2205 8 — 8-5 380 6'46 0'18 0-12 6'76 55 — 60 970 1649 3-75 250 22-74 8-5— 9 4-00 6'80 02? 0-15 717 60 — 65 9'85 16-74 3-75 250 22-99 9 — 9—5 4—20 714 0'26 0'18 7158 65 — 70 10-00 17-00 3-75 250 23-25 9-5 —10 4-40 7-48 0-30 0—20 798 70 — 75 10-15 17-25 375 250 23-50 10 —-10-5 4-60 7'82 0-34 022 8'38 75 — 80 10—30 17-51 3-75 250 23-76 105 —11 4—80 8'16 0-37 025 8'78 80 — 85 10-45 1776 3-75 250 2401 11 -—11.5 500 850 041 027 918 85 — 90 1060 1802 375 250 24-27 11-5 —12 5-20 8'84 0-45 0-50 919 90 —— 95 10—75 1827 3—75 250 24-52 12 —12'5 540 918 049 033 1000 95 —100 1090 1863 375 250 2478 125—13 5'60 && 0-52 035 10-39 100 —105 11-00 18-70 3'76 2-50 24-95 13 -—132/s 6'80 9'86 057 0.38 10'81 105 —110 1110 18'87 3-75 250 25-12 132/3—141/5 600 1020 062 041 1123 110 —115 1120 153-04 375 250 25-29 Mil:—15 620 1054 067 045 11'66 115 —120 11-30 19-21 3-75 250 25-45 15 ——16 6-40 10'88 0-72 048 12'08 120 —125 11-40 19'38 375 250 2563 16 -—17 6'60 1122 080 053 1255 125 —130 11'50 1955 375 250 25-80 17 —18 680 11'56 087 058 1301 130 —135 11'60 1972 375 250 2597 18 —19 700 1190 095 063 1348 135 ——140 11-70 19'89 375 250 2614 19 —20 715 1215 102 0'68 1386 140 —145 11'80 2006 375 250 2631 20 ——21 730 1241 1-09 073 14-23 145 —150 1190 20-23 3-75 250 2648 21 —22 745 1266 117 078 14-61 150 — 1200 2040 3-75 260 2665
ning, för vilken inkomst skatteplikt icke föreligger — utgör av bolagets kapi- tal. Till kapital, varom här är fråga, räknas för aktiebolag såväl aktiekapital som ock reservfond. Den kommunala progressivskattens grundbelopp och därmed indirekt även utjämningsskattens grundbelopp bestämmes enligt en särskild till inkomst- och förmögenhetsskattens skala anknuten formelskala; nämnda båda skatter utgå endast, därest inkomstprocenten överstiger 6.
I tabellen å sid. 174 har gjorts en sammanställning av de alltsedan år 1934 för svenska aktiebolag gällande skattesatserna beträffande statlig in- komst- och förmögenhetsskatt (vid 170 0/0 av grundbeloppet), kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Beträffande de båda sistnämnda skat- terna har angivits den skatteprocent, som i medeltal gäller för varje skikt.
Ekonomiska föreningar beskattas enligt de för fysiska personer gällande progressiva skatteskalorna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kom- munal progressivskatt och utjämningsskatt. Progressionen blir således be— roende allenast av den taxerade inkomstens storlek i och för sig. Ekono- miska föreningar äro lika litet som aktiebolagen skattepliktiga till extra in- komst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.-
Bolagsskatteberedningen.
Förslag till omläggning av beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar framlades år 1931 av bolagsskatteberedningen.
Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska ak- tiebolag den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle utgöra 5 0/o. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot en pro- portionell sådan. Förslaget betydde en sänkning av dåvarande medelsskatte— procent för aktiebolagen med icke fullt 1/8 och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av omkring 7'5 miljoner kronor. I fråga om de ekonomiska föreningarna föreslog beredningen, att dessa skulle likställas med aktiebolag och följaktligen underkastas statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med ett grundbelopp av 5 %. Enligt beredningens förslag skulle vidare den kom- munala progressivskatten och utjämningsskatten å aktiebolag och ekono- miska föreningar bortfalla.
Av bolagsskatteberedningens motivering för sitt förslag i denna del må här lämnas följande, delvis från ett referat i 1936 års departementsprome- moria hämtade sammandrag:
En av numera professorn E. Lindahl för beredningens räkning verkställd utredning rörande aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet ansågs utvisa, att den totala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra länder vore hög, och att detta vore mindre en följd av det all- männa skattetryckets höjd än av vårt skattesystem, som medförde att bo- lagsvinsterna bleve högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Ge- nom lindring av bolagsvinsternas merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sve- rige och utlandet och därigenom stärka den inhemska industriens ställning
i den internationella konkurrensen. I enlighet med erhållna direktiv föreslog beredningen med hänsyn härtill en viss sänkning av den sammanlagda be- skattningen av aktiebolagen men i stället viss höjning av skatten å större enskilda inkomsttagare samt innehavare av förmögenheter.
I betänkandet påpekades vidare, att utom i Sverige räntabiliteten blott i Finland, Danmark och Schweiz användes såsom norm för en progressiv be- skattning av aktiebolagen, medan i övriga länder skattesatsen för bolagen vore proportionell.
I betänkandet redogjordes för de skäl, som föranlett bolagsbeskattningens nuvarande utformning i Sverige. Metoden hadei första hand motiverats, bland annat, med att bolagens »skatteförmåga» borde anses växa progres- sivt i den mån vinstprocenten stege. Det hade gjorts gällande att, eftersom delägarnas vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bolag, där- av följde, att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skattekraft än andra vinster, och denna tanke hade fullföljts därhän, att den särskilda Skattekraften finge anses vara större, ju högre avkastnin- gen på det sammanskjutna kapitalet vore. Jämväl hade den åsikten utta- lats, att i den procentuellt höga aktievinsten merendels läge ett spekulativt moment och att karaktären av spekulationsvinst framträdde alltmer utpräg- lad, ju högre den procentuella vinsten vore. I den mån spekulationsvinst- beskattning vore befogad, borde för den skull detsamma vara fallet med den progressiva beskattningen av aktievinsten.
Bolagsskatteberedningen hänvisade till att i litteraturen liksom i allmänna diskussionen framförts en rad av argument avsedda att bevisa oriktigheten eller olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen. Oavsett denna argumentering talade enligt beredningens uppfattning till förmån för den progressiva metodens utbytande mot den proportionella en rad rent praktiska skäl, av vilka beredningen gjorde en sammanställning. Dessa skäl hade för beredningen synts vara av den avgörande betydelse, att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade synpunkter av mera principiell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemetodens omläg- gande från progressiv till proportionell. Ett sådant skäl vore att den omstän- digheten att vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn toges till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men icke till bo- lagets övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Beskatt- nin'gsmetoden frestade till att binda alltför stor andel av bolagets eget kapi- tal såsom aktiekapital och reservfond och inbjöde till utspädning av aktieka- pitalet genom höga värden å bolagets tillgångar. Det läge i öppen dag att bestämmelser, som gjorde beskattningen beroende av vilka värden vederbö- rande bolag självt satte på sina tillgångar eller huru bolaget benämnde sina fonder och som lockade bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla i sikte dessas inverkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfreds- ställande. Dylika omständigheter medförde i själva verket, att bolagen hade i sin hand att genom egna dispositioner förhindra genomförande av en pro-
gressiv beskattning i enlighet med dess verkliga syfte. Bolagsskatteberednin- gen berörde möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reservfonden bo- lagens hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av in- komstprocenten, men uttalade att mot denna metod framställde sig vägande invändningar, bland annat med hänsyn till att fonderna kunde beräknas myc- ket olika samt att rätteligen borde medräknas även dolda reserver, däribland värden av good wills natur. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmö- genhet vore i allmänhet en svår och arbetsam uppgift, beträffande vilken ofta även skickliga sakkunniga lätteligen komme till mycket olika resultat. En värdesättning måste bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blottställd för befogade anmärkningar.
Bolagsskatteberedningen yttrade vidare, att på de ekonomiska föreningar- nas beskattning kunde i stort sett samma synpunkter läggas som på aktie- bolagens beskattning. Liksom bolagens skatter verkade såsom tillägg till aktieägarnas egna skatter, drabbade föreningarnas skatter föreningsintres- senterna. En progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsyntagan- de till intressenternas olika ställning måste —— liksom i fråga om bolagen — verka mycket ojämnt. Den omständigheten, att skattesatsen för ekonomiska föreningar stege progressivt efter den taxerade inkomstens storlek utan hän- syn till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital, medförde även att högre skattesats utginge för stora företag än för små, varigenom medlemmar i ett stort företag finge vidkännas nämnda indirekta belastning i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre företag. Olägenheterna av denna metod för progressionens bestämmande hade ock länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu 20 år sedan samma me- tod utdömts för aktiebolagen torde förklaras av de särskilda svårigheter, som uppreste sig vid tillämpning av aktiebolagens skatteskala å de ekono- miska föreningarna. Dessa svårigheter bottnade i två för de ekonomiska föreningarna säregna omständigheter, nämligen dels att insatskapitalet vore underkastat mycket starka växlingar och ofta till stor del ej vore kontant inbetalt, och dels den omständigheten, att enbart penninginsatserna icke räckte till för att mäta föreningsmedlemmarnas verkliga insatser i förenin- gens verksamhet, enär de vanligen vore intressenter i densamma i annan egen- skap än medlemmar, nämligen såsom kunder (leverantörer eller köpare). Dessa omständigheter orsakade att en skatteprogression efter inkomstprocen- ten lätteligen kunde medföra resultat, som måste betecknas såsom icke mindre orättvisa än förhållandet vore, då progressionen vore beroende en- bart av den taxerade inkomstens storlek.
Gjordes skattefoten proportionell, bortfölle dessa olägenheter. Det måste anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vunnes med aktiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktie- bolags- eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera som kunde befinnas fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn till under vilkendera kategorien företagen rätteligen borde hänföras, därigenom kunde väntas bortfalla.
Bolagsskatteberedningen gick också in på frågan om den kommunala pro- gressivskatten och utjämningsskatten för aktiebolag och ekonomiska för- eningar. Vägande skäl syntes föreligga för att ifrågavarande tilläggsbeskatt- ning för kommunala behov avskaffades såvitt anginge ifrågavarande juri— diska personer. Endast därigenom bleve det möjligt att helt frigöra bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten, vilken enligt vad som tidi- gare anförts måste anses utgöra en mycket otillfredsställande mätare av bolagsinkomsternas skattekraft. Skälig hänsyn till kommunernas ekonomi syntes icke böra förhindra borttagandet av den kommunala progressivskat— ten för bolagen och de ekonomiska föreningarna. Denna skatt hade till största delen tillfallit kommuner med god tillgång på beskattningsföremål.
I det övervägande flertalet av de över bolagsskatteberedningens förslag av— givna yttrandena tillstyrktes övergång från progressiv till proportionell be- skattning. Av samtliga hörda näringsorganisationer lämnades sålunda för- slaget i princip utan erinran. Beträffande grundbeloppsprocenten för aktie- bolag ifrågasattes dock från ett par håll, att densamma skulle sättas till 4 i stället för till 5.
1936 års förslag till omläggning av statsbeskattningen.
I den departementspromemoria, som låg till grund för propositionen nr 232, föreslogs en proportionell skatt för aktiebolag och ekonomiska förenin- gar med ett grundbelopp av 7 procent samt avskaffande av den kommunala progressivskatten för nämnda juridiska personer.
I motiveringen för förslaget hänvisades i huvudsak till de av bolagsskatte- beredningen anförda skälen för övergång från progressiv till proportionell beskattning. I promemorian påpekades att förutsättningarna för lösningen av bolagens beskattningsproblem vore helt andra än när bolagsskattebe- redningens förslag framlades. Beskattningen hade sedan dess i många län- der avsevärt höjts, och mot det internationella utbytet av kapital och varor hade hinder rests av sådan beskaffenhet, att storleken av det svenska nä- ringslivets beskattning i förhållande till motsvarande beskattning i utlandet ej längre framstode såsom en faktor av samma betydelse som tidigare. Nä- ringslivets skonande från en alltför stark särbeskattning hade emellertid un- der de senaste åren av statsmakterna betraktats såsom särskilt önskvärt. De affärsdrivande juridiska personerna hade sålunda befriats från andel i de skattebördor som pålagts de skattskyldiga i form av extra inkomst- och för- mögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet.
Vidare erinrades, att då enligt i promemorian antagna förutsättningar gränsen för statsskattens rörlighet bestämts så, att den högsta procentsatsen i den rörliga bottenskatten för fysiska personer bleve jämförelsevis låg, det- ta i och för sig utgjorde ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga om den rörliga beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Såsom en temporär olägenhet betecknades i promemorian bl. a. den om- ständigheten, att skattens utjämning måste medföra en skattehöjning för
vissa skattskyldiga. Det erinrades emellertid, att därest för ett bolag inkomst- procenten och följaktligen också procenten för den nuvarande skatten vore låg, detta innebure, att det redovisade kapitalet vore relativt sett högt, och att i betraktande av den jämförelsevis låga vinsten också den proportionella skatten torde bliva liten i förhållande till företagets storlek.
Vid bestämmande av skatteprocenten utgick man i promemorian från att den sammanlagda beskattningen av de juridiska personerna ej skulle ge- nom omläggningen höjas men ej heller avsevärt sänkas. Från angivna ut- gångspunkt ställde sig enligt promemorian frågan om skatteprocenten för aktiebolagen på följande sätt. Den genomsnittliga grundbeloppsprocenten vid aktiebolagens beskattning hade de senaste åren utgjort c:a 5'15. Den- na siffra borde höjas med en tredjedel för att komma i överensstämmelse med den i promemorian antagna, med en tredjedel höjda grundbeloppsni- vån. Lades härtill genomsnittsprocenten för aktiebolagens utjämningsskatt, komme man fram till en skatteprocent å c:a 7'25. Denna siffra, avrundad nedåt till 7, föreslogs såsom grundbeloppsprocent för såväl aktiebolagen som de ekonomiska föreningarna.
I de över departementspromemorian avgivna yttrandena tillstyrktes i all- mänhet förslaget om införande av proportionell skatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar. I vissa yttranden framställdes förslag om sänk- ning av skatteprocenten under vad som ifrågasatts i promemorian. Ingen av de hörda myndigheterna reste invändningar mot den kommunala progressiv- skattens borttagande för ifrågavarande kategorier.
I propositionen nr 232 förordades i huvudsaklig anslutning till de i pro- memorian angivna grunderna övergång från progressiv till proportionell beskattning för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Departementsche- fen sade sig i förslaget se närmast en teknisk reform, som skulle åstadkomma likställighet mellan dels aktiebolagen inbördes, oavsett huru de förstått att anpassa sig efter nuvarande regler, dels aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna i förhållande till varandra. I anslutning till den högre grund- beloppsnivå (150 0/0 av nuvarande), som antag-its i propositionen, föreslogs skatteprocenten till 8. Med denna skattesats komme aktiebolagen enligt propositionen att sammanlagt göra en skattevinst, motsvarande en betydan— de del av utjämningsskatten samt hela den kommunala progressivskatten, i den mån ej denna senare lättnad komme att uppvägas av den allmänna kommunalskattens ökning för aktiebolagen. En större skattelättnad för ak- tiebolagen fann sig departementschefen ej kunna förorda, men han påpe- kade tillika, att en avsevärd del av den under de senaste åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits ej genom ökning av procent— talet för den ordinarie skatten — vilken skulle träffat även dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter, från vilka aktiebolagen varit befriade. Den relativa skattelättnad, som härigenom beretts aktiebolagen, hade bibehållits vid den nu ifrågasatta ”omläggningen.
Propositionen nr 269 innefattade icke ändring av det i propositionen nr 232 framlagda förslaget, i vad angick de juridiska personernas beskattning.
Bevillningsutskottet anförde i huvudsak, att även om skäl kunde anföras för att de juridiska personernas statsbeskattning borde vara proportionell, utskottet med hänsyn till verkningarna av övergången från progressiv till proportionell skatt ansåge, att frågan borde göras till föremål för förnyad utredning.
Direktiven.
I de för kommitténs arbete meddelade direktiven anförde föredragande departementschefen, bl. a., att de brister, som vidlådde nuvarande system för beskattningen av juridiska personer, enligt hans uppfattning vore så väsentliga, att man vid den fortsatta skatteutredningen borde söka nå fram till en mera tillfredsställande anordning. Därvid måste den av bolags- skatteberedningen anvisade vägen i första hand prövas. De fördelar i jäm- förelse med nuvarande system, som vore förenade med proportionell beskatt- ning av de juridiska personerna, syntes så vägande, att man måste hop- pas att det visade sig möjligt att finna ett godtagbart sätt att genomföra en omläggning i angiven riktning.
Statistiska utredningar.
För att möjliggöra ett säkrare bedömande av de verkningar, som en om- läggning av svenska aktiebolags beskattning skulle medföra, har kommittén låtit upprätta en fullständig statistik över aktiebolagens beskatt- ning för åren 1934—1936.
Primärmaterialet för undersökningen har upptagits på det sätt, att å tryckta statistikkort, ett för varje bolag, genom vederbörande debiterings- förrättares försorg införts uppgifter rörande bolagens taxering till kommu- nal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. ] fråga om förstnämnda taxering ha uppgifterna icke bearbetats i förevarande samman- hang. Beträffande taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt avse uppgifterna aktiebolagets kapital (= aktiekapital och reservfond), behållen inkomst av utdelning, som omförmäles i 7 & g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (= utdelning från andra svenska aktiebolag eller från svenska ekonomiska föreningar), beskattningsbart be- lopp, inkomstprocent, skatteprocent, beräknat grundbelopp och uträknad in- komst- och förmögenhetsskatt. Vidare ha upptagits de för aktiebolagen fastställda grundbeloppen för kommunal progressivskatt och utjämnings- skatt.
På grundval av det sålunda hopsamlade materialet ha därefter uppgjorts sammanställningar för hela riket över de till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt förenämnda tre är taxerade aktiebolagen med fördelning dels efter inkomstprocentens storlek, dels efter verksamhetsarten. Vid bedömande av
dessa tabeller torde observeras, att de skilda aktiebolagen endast medta- gits i desamma för det eller de år, varunder de taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Endast beträffande de för året ifråga taxerade ak- tiebolagen ha sålunda redovisats summan av deras kapital, taxerade belopp etc. För det ändamål, som de statistiska uppgifterna skolat tjäna, har ett dylikt förfaringssätt synts mest rationellt. Då uppgifter rörande samt- liga de »levande» aktiebolag, som icke taxerats under något av de tre åren, ej kunnat införskaffas, har för övrigt konsekvensen krävt, att aktie- bolag, som taxerats visst är, icke medtages för år, under vilket det icke taxerats.
Tabellerna VIII—X innefatta fördelning av aktiebolagen efter inkomstpro— centens storlek. Uppgifter lämnas såväl i absoluta tal som medeltal och pro- centuella tal. Man finner till en början att antalet taxerade aktiebolag ut- gjorde åren 1934—1936 resp. 7 060, 8 668 och 9 437, och att dessa aktiebolags kapital (aktiekapital och reservfond) belöpte sig till resp. 4 298, 5 299 och 5 690 miljoner kronor. Det taxerade (= beskattningsbara) beloppet för de aktiebolag, som taxerats respektive år, utgjorde enligt sammanställningen 272'9, 3890 och 451'4 miljoner kronor, och det samlade skattebeloppet (stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 "/o av grundbeloppet, utjämnings- skatt och kommunal progressivskatt) 261, 377 och 464 miljoner kronor. De sistnämnda summorna äro var för sig ett par miljoner kronor lägre än de siffror, vilka i den officiella statistiken över taxeringarna angivits för aktie— bolagen. Orsaken härtill är, att i den för kommittén uppgjorda statistiken eftertaxeringar icke medräknats samt att i densamma icke heller ingår skatt för försäkringsaktiebolagens inkomst, i den mån denna icke be- löper pä aktieägare i denna deras egenskap. Ifrågavarande i kommitténs statistik undantagna skattebelopp ingåi de årliga uppgifterna till statistiska centralbyrån rörande aktiebolagens taxering. För _den nu upprättade stati— stiken har av naturliga skäl befunnits lämpligast att för varje är endast medtaga de skatter, som belöpa å årets taxering, samt endast den skatt, vilken beräknats enligt den för aktiebolagen gällande skatteskalan. Till nå- gon mindre del torde den anmärkta skillnaden i de sammanlagda skattebe- loppens storlek bero på att något aktiebolag uteglömts vid kortens uppläg- gande.
Av nyssnämnda tabeller VIII—X kan vidare avläsas fördelningen av aktie- bolagen efter ett vart av de inkomstprocentskikt, som finnas representerade i skatteskalan. Går man till uppgifterna för det sista av de undersökta åren, 1936, finner man, att av de 9437 taxerade aktiebolagen icke mindre än 3 167 eller omkring % tillhörde lägsta skiktet, alltså med inkomstprocent understigande 4. Dessa aktiebolag representerade 2959 0/0 av det samman- lagda kapitalet men endast 6'46 0/0 av det taxerade beloppet. Deras andel i den sammanlagda skattesumman var på grund av den för dem fördelaktiga skattesatsen icke mer än 16 0/0. År 1935 och särskilt år 1934 var antalet aktiebolag i det lägsta skiktet förhållandevis ännu större. Återgår man till år 1936 och ägnar uppmärksamheten åt det högsta skiktet i skatteskalan,
aktiebolag med inkomstprocent överstigande 150, befinnes, att de till an- talet blott voro 99 eller omkring 1 0/0 av samtliga. Dessa aktiebolag hade relativt små kapital, i medeltal endast c:a 19 000 kronor. Icke desto mindre representerade de 4'06 0/0 av bolagens sammanlagda taxerade belopp och fingo på grund av den för dem gällande höga skattesatsen betala 842 % av den sammanlagda skattesumman. Av tabell X framgår även, att för aktie- bolag med inkomstprocent å c:a 125 den procentuella andelen i det taxerade beloppet och i skattesumman var lika stor. Detta innebär, att år 1936 genom- snittlig skatt betalades av aktiebolag med nämnda inkomstprocent.
I tabellerna XI—XIII ha aktiebolagen fördelats efter verksamhetsarten i 25 grupper. Till vilken grupp bolag av olika slag hänförts framgår närmare av en förteckning, intagen i tabell XIV.
Av tabell XIII, avseende 1936 års taxering, kan utläsas bl. a., att i fråga om antalet taxerade bolag gruppen varuhandel intog främsta rummet med 2 761 (2926 %), varefter följde fastighetsförvaltning med 1 136' (1204 0/o) och agenturrörelse och dylikt med 1109 (1175 %). När det gäller kapitalens storlek hos de taxerade aktiebolagen, blir som väntat förhållandet ett annat. I detta avseende kom gruppen metall- och maskinindustri främst, med ett sammanlagt kapital av 891 miljoner kronor eller 1566 0/0 av aktiebolagens sammanlagda kapital. Närmast bland grupperna följde träindustri och ban- ker med respektive 582 och 572 miljoner kronor (1024 % och 1005 0/o av sammanlagda kapitalet). Går man till medeltalssiffrorna, befinnes att de aktiebolag, som år 1936 voro taxerade, hade ett kapital på i medeltal 603 000 kronor. De största medeltalen för kapitalets storlek visade grupperna gruv- industri, banker och bruksrörelse med resp. 200, 186 och 6'5 miljoner kronor.
Jämför man de olika gruppernas taxerade belopp för är 1936, finner man, att gruppen metall- och maskinindustri kom främst med ej mindre än 995 miljoner kronor (2205 0/o av bolagens sammanlagda taxerade belopp). Långt efter kommo de tre sinsemellan jämna grupperna träindustri, varuhandel och banker med resp. 356, 352 och 34'1 miljoner kronors taxerat belopp (7'89, 7'81 och 7'56 0/0). Därefter följde de 5. k. monopolbolagen (27'5 miljo- ner kronor), kemisk-teknisk industri (256 miljoner kronor) och livsmedels- industri (20'5 miljoner kronor). I fråga om uträknade skatter (statlig in- komst— och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressiv- skatt) bidrog som väntat metall. och maskinindustrien med största beloppet 1176 miljoner kronor; på andra plats följde emellertid monopolbolagsgrup- pen med 4'87 miljoner kronor, givetvis beroende på att den progressiva be- skattningen hårt drabbar dessa vinstgivande bolag. De därnäst största skatte- beloppen presterade grupperna varuhandel, träindustri, kemisk—teknisk in- dustri och banker (resp. 393, 284, 260 och 202 miljoner kronor).
Av procenttabellerna kan omedelbart utläsas vilka bolagsgrupper som ha fördel av den nuvarande progressiva beskattningsmetoden, nämligen genom en jämförelse mellan kolumnerna för taxerat belopp och summa uträknad skatt. Äro de där upptagna procenttalen för någon grupp lika, skulle grup—
. pen i sin helhet varken vinna eller förlora på övergång till proportionell be- skattning (med en skattesats lika stor som genomsnittliga skatteprocenten för bolagen). Är procenttalet för taxerat belopp högre än procenttalet för skatten, är den progressiva metoden i genomsnitt fördelaktigare; är först- nämnda procenttal lägre än procenttalet för skatten, skulle gruppen såsom sådan vinna på övergång till proportionell beskattning. Vid granskning av 1936 års siffror befinnes att den progressiva metoden är fördelaktigare för bl. a. grupperna banker, fastighetsförvaltning, bruksrörelse, gruvindustri, träindustri och järnvägstrafik, under det att nämnda metod är mindre gynnsam för bl. a. grupperna bryggerier, metall- och maskinindustri, agen- turrörelse m. m., varuhandel och monopolbolag.
Den nu berörda statistiken lämnar även intressanta uppgifter rörande om- fattningen av den skattebefrielse, som kommit bolagen till del genom upphä- vandet av den s. k. kedjebeskattningen. Det befinnes, att sammanlagda summan av den behållna utdelning från andra svenska aktiebolag och eko- nomiska föreningar, för vilken jämlikt 7 % g) förordningen om statlig in- komst— och förmögenhetsskatt skattskyldighet ej föreligger, uppgick för de taxerade aktiebolagen åren 1934—1936 till resp. 20'69, 23'37 och 27'55 miljo- ner kronor. Grupperna bankirrörelse m. m. (bl. a. holdingbolag), metall- och maskinindustri och bryggerier synas i större utsträckning ha aktier i andra företag. Det torde böra erinras om att banker och försäkringsaktie- bolag icke åtnjuta befrielse från skattskyldighet för ifrågavarande utdel- ningar.
Tabell XV visar medelinkomstprocenten och medelskatteprocenten för de olika bolagsgrupperna. Vid bedömandet av uppgifterna om medelinkomst- procenten får icke förglömmas, att bolag, som under visst är icke haft in- komst att beskatta, icke kunnat medtagas i statistiken för det året. Den angivna medelinkomstprocenten blir fördenskull för hög och lämnar en vil- seledande bild av räntabiliteten såväl för aktiebolagen överhuvud som för de särskilda grupperna. Emellertid torde tabellen ändå vara av ett visst intresse. Tendensen i konjunkturutvecklingen avspeglas sålundaiallmänhet av de upp- givna medelinkomstprocenten, t. ex. för metall- och maskinindustrien 7'29, 9'47 och 11'67 respektive år 1934, 1935 och 1936. Den anmärkta ofullständig- heten hos tabellen har även egendomliga konsekvenser för förhållandet mel- lan medelinkomstprocent och medelskatteprocent. Man kunde vänta, att en minskning av den förstnämnda alltid skulle medföra en minskning av den senare. Så är dock icke alltid fallet (se t. ex. gruppen gruvindustri). Detta förklaras därav, att ett bolag med stort aktiekapital, som ett år ej medtagits därför att det icke haft inkomst, kommit med ett följande år, då det erhål- lit någon obetydlig inkomst, varigenom inkomstprocenten för gruppen kraftigt minskas. För övriga bolag har däremot räntabiliteten ökats så mycket att den genomsnittliga skatteprocenten höjts; det förstnämnda bola- gets obetydliga vinst med dess låga skatteprocent har ej inverkat nämnvärt härå.
Sammanställningarna i tabell XV av den genomsnittliga skatteprocenten
. visar på ett ännu klarare sätt än de förut omnämnda procenttabellerna vilka bolagsgrupper som i stort sett gynnas av den progressiva beskattningsmeto- den och vilka som skulle vinna på en övergång till proportionell beskattning. Avgörande härvidlag är om gruppens medelskatteprocent år under eller över medelskatteprocenten för samtliga aktiebolag under året. I fråga om grup- per med hög medelskatteprocent år 1936 fäster man sig särskilt vid mono- polbolagen (17'74 o/o), hotellrörelse m. m. (13'00 0/o), bryggerier (12'26 olo) samt metall- och maskinindustri (1181 0/o). Förvånande är, att bankerna av alla grupperna visa den lägsta skatteprocenten, 5'92, lägre än gruppen järn- vägstrafik m. m. (614 0/0) och bruksrörelse (667 0/0).
Även beträffande de svenska ekonomiska föreningarna har kommittén låtit verkställa en statistisk utredning, grundad på material från 1937 års taxering, varom närmare förmäles i promemorian angående de skat- testatistiska undersökningarna (bilaga A). De ekonomiska föreningarna ha uppdelats i fyra grupper, föreningar inom konsumentkooperationen, för- eningar inom jordbruskooperationen, bostadsföreningar och övriga förenin- gar. Det kan antagas, att uppdelningen av föreningarna på de olika grupper- na, vilken verkställts av de debiteringsförrättare, som lämnat uppgifterna, i något fall blivit oriktig, men i stort sett torde icke blott de sammanlagda siffrorna utan även delsiffrorna för varje grupp vara fullt tillförlitliga. Av ta- bell 1 till bilaga A inhämtas, att av samtliga 4 847 ekonomiska föreningar, som år 1937 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 936 när- mast tillhörde konsumentkooperationen och 722 jordbrukskooperationen; 1 348 voro bostadsföreningar och 1841 hörde till kategorien »övriga». Av det sammanlagda taxerade beloppet, 3026 miljoner kronor, belöpte 13'19 miljoner kronor å föreningar inom konsumentkooperationen, 660 miljoner kronor å föreningar inom jordbrukskooperationen, 4'41 miljoner kronor å bo— stadsföreningar och 606 miljoner kronor år övriga föreningar. Medelstorleken av det taxerade beloppet per förening utgjorde i de fyra grupperna respek- tive 14 094, 9 142, 3 269 och 3 293 kronor samt för samtliga föreningar 6 244 kronor. Tabellen lämnar även uppgift på fördelningen av föreningarna å olika skikt av taxerat belopp. Här må endast påpekas att inom såväl kon- sument- som jordbrukskooperationen de fåtaliga föreningarna ihögsta stor- leksgruppen (med taxerat belopp över 100000 kronor) tillsammans svara för icke mindre än 465 resp. 559 0/0 av hela det taxerade beloppet för gruppen.
I tabell 2 till bilaga A lämnas uppgift angående de år 1937 debiterade skat- terna (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommu- nal progressivskatt) för bl. a. de ekonomiska föreningarna. Av den samman- lagda skattesumman 397 miljoner kronor belöpte å föreningar inom konsu- mentkooperationen 213 miljoner kronor, å föreningar inom jordbrukskoope- rationen 1'07 miljon kronor, å bostadsföreningar 0'33 miljon kronor och å övriga föreningar 0'44 miljon kronor. Medelskatteprocenten var anmärk- ningsvärt hög för de jordbrukskooperativa föreningarna, 1616, och för för- eningarna inom konsumentkooperationen, 1611. För bostadsföreningarna
och övriga föreningar med deras i allmänhet små vinster var medelskatte- procenten 7'56 resp. 7'28. För samtliga ekonomiska föreningar uppgick den till 13'1.
Kommittén.
Frågan om en reformering av grunderna för aktiebolagens och de ekono- miska föreningarnas beskattning har genom de utredningar, som under se- nare år ägnats densamma och för vilka i det föregående redogjorts, blivit mycket grundligt belyst ur principiella och tekniska synpunkter. Kommittén har fördenskull i sitt utredningsarbete kunnat i huvudsak inskränka sig till att med stöd av införskaffat statistiskt material söka klargöra de praktiska verkningarna av det nuvarande beskattningssystemet och av en övergång till ett nytt system.
Förslaget om proportionell beskattning av aktiebolag och ekonomiska för— eningar har vid remiss säväl å bolagsskatteberedningens betänkande som å 1936 års departementspromemoria i princip vunnit stark tillslutning. Vid riksdagsbehandlingen nämnda år riktades betänkligheterna mot förslaget i denna del icke så mycket mot själva beskattningsmetoden som fastmera mot de skatteskärpningar för vissa aktiebolag, som måste inträda vid övergång till proportionell beskattning.
Kommittén har för sin del funnit övervägande skäl tala för att den progres- siva beskattningen för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna utbytes mot en proportionell sådan och framlägger därför förslag härom. Vid detta ställningstagande ha för kommittén liksom för bolagsskatteberedningen mindre teoretiska grunder än praktiska skäl varit avgörande.
Ur teoretisk synpunkt har den progressiva skatteskalan för aktiebolag främst motiverats med att bolagens »skatteförmåga» finge anses växa pro- gressivt i den mån inkomstprocenten stege. Den särskilda skattekraft, som bolagsvinsterna representerade, skulle vara större, ju högre avkastningen vore på det sammanskjutna kapitalet. Mot denna uppfattning har invänts bl. a. att en personlig skatteförmåga icke kunde tillskrivas en juridisk per- son. Bolagens skatter drabbade i sista hand de fysiska personer, som ut- gjorde d-eras intressenter. Den progressiva bolagsskatten komme att träffa aktieägarna mycket ojämnt, alldeles oberoende av dessas personliga skatte- förmåga. Därest ett aktiebolag lämnade högre vinst, vore det icke alltid säkert att denna härrörde från det investerade kapitalet utan den kunde i många fall till stor del tillskrivas personliga insatser av aktieägarna eller affärsledningen. I sistnämnda fall vore det icke riktigt att vid skattens ut- mätande utgå från vinstens storlek i förhållande till kapitalet.
Kommittén har för sin del icke velat tillmäta de mot den progressiva be- skattningen av aktiebolag framställda principiella argumenten sådan vikt, att densamma på grund därav borde övergivas. Tvärtom förefaller det i och för sig tilltalande att vid avvägningen av skattebördan aktiebolagen emellan taga hänsyn till dessas olika räntabilitet genom att å dem tillämpa en i för- hållande till denna icke alltför starkt progressiv skatteskala.
En dylik avvägning av aktiebolagens beskattning efter räntabiliteten förut- sätter emellertid att en riktig och praktiskt lämplig metod för mätande av densamma finnes att tillgå. Kommittén är av den uppfattningen att nu gäl- lande regler för bestämmande av den s. k. inkomstprocenten, enligt vilka hänsyn tages allenast till de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men ej till bolagets övriga fonder, icke förverkliga den grund- tanke, som ligger bakom systemet. Avgörandet av hur stor del av ett aktie- bolags kapital som skall bindas såsom aktiekapital och reservfond står näm- ligen, såsom ofta påpekats, i viss män i bolagets egen hand. Även om aktie- bolagen vid sina dispositioner härutinnan ej övervägande ha skattesynpunk- ter i sikte, torde det dock vara obestridligt, att hänsyn till dylika många gånger föranlett åtgärder, som eljest icke skulle ha ägt rum. Det lärer för övrigt kunna antagas, att därest det bleve fastslaget, att den progressiva be- skattningsmetoden komme att tillämpas lång tid framåt, bolag med hög in- komstprocent snart skulle finna angeläget att genom till buds stående, lagliga dispositioner få sin skatteprocent reducerad. Den genomsnittliga skattepro- centen för aktiebolagen skulle på grund därav komma att så småningom sjunka, vilket skulle betyda viss överflyttning av skattebördan å fysiska personer.
Verkningarna av det gällande systemet med progressiv skatt å aktiebola- gen bliva ofta irrationella. Om ett aktiebolag har stora besparade vinstme- del och med dessa ökar aktiekapitalet (genom emitterande av gratisaktier) eller reservfonden, nedbringas inkomstprocenten för kommande års vinst och därmed även skatten. Det kan emellertid ej med fog påstås, att bolagets ekonomiska bär—kraft försämrats. Därest å andra sidan, såsom under senare tider icke sällan inträffat, ett aktiebolag konsoliderar sin ställning genom att nedsätta sitt _ med hänsyn till tillgångarnas värde alltför höga — aktieka- pital, får bolaget för vinster efter nedsättningen betala skatt enligt en betyd- ligt högre skatteprocent än den som tidigare gällt för en lika stor vinst. Vi- dare inbjuder den nuvarande beskattningsmetoden aktiebolagen att utspäda aktiekapitalet genom höga värden å tillgångarna; särskilt torde det ligga nära till hands att vid uppskattandet av värdet å tillgångar, som vid aktiebolags bildande tillskjutas annorledes än i penningar, sätta detsamma högt för att därigenom skapa ett gynnsamt utgångsläge för beskattningen av eventuella vinster.
Det har även framhållits såsom en olägenhet med den nuvarande progres- sivskatten för aktiebolag, att den särskilt hårt träffar bolag, som bedriva en mera riskfylld verksamhet, där vinsten ibland är hög men andra är ringa eller ingen.
Bolagsskatteberedningen har berört möjligheten att för åstadkommande av större rättvisa bolagen emellan använda bolagens heia förmögenhet såsom underlag för beräkning av inkomstprocenten i stället för blott aktiekapitalet och reservfonden. Såsom av beredningen påvisats skulle det emellertid vara mycket svårt att på ett tillfredsställande sätt uppskatta totalförmögenheten. Bolagets fonder kunna beräknas mycket olika. Även dess dolda reserver,
däribland värden av good wills natur, borde rätteligen medräknas. Upp- skattningen av ett affärsdrivande aktiebolags tillgångar av olika slag skulle bliva svår och tidsödande samt lätt vålla tvistigheter. För taxeringsmyn- digheterna med deras många arbetsuppgifter och begränsade tid skulle en dylik årlig värdering av varje aktiebolags förmögenhet bliva synnerligen be- tungande.
Då kommittén sålunda funnit, att en beskattning, progressiv med hänsyn till räntabiliteten, icke kan på ett tillfredsställande sätt förverkligas, samt en progressiv beskattning efter inkomstens absoluta storlek liknande den som gäller för enskilda skattskyldiga uppenbarligen är olämplig, har det synts riktigast att på sätt sker i de flesta främmande länder tillämpa en för alla aktiebolag lika skattefot och sålunda övergå till ett system med pro— portionell beskattning för aktiebolagen. Kommittén är av den uppfattnin- gen, att denna metod i längden kommer att visa sig mera rättvis än det hit- tills brukade systemet, sådant detta av praktiska skäl har måst utformas.
En övergång till proportionell beskattning för aktiebolagen underlättar även lösningen av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning. Den nuvarande metoden, enligt vilken skatten för de ekonomiska föreningarna stiger progressivt alltefter inkomstens storlek, verkar enligt kommitténs mening i många fall obillig. Då de stora föreningarna i allmänhet ha större vinster än de mindre, få de förra enbart på grund av sin storlek vidkän- nas hårdare beskattning än de mindre föreningarna. Av den förut refere- rade statistiska undersökning—en rörande bl. a. de ekonomiska föreningarnas beskattning framgår, att medelskattesatsen för år 1937 (i avseende å stats- skatter och kommunal progressivskatt) för föreningarna inom konsument- och jordbrukskooperationen var så hög som något över 16 0/o. Då denna skattesats är den som för närvarande utgår för aktiebolag med en inkomst- procent av c:a 26, är beskattningens relativa belastning å dessa föreningar uppenbar. Denna följd av metoden för progressionens bestämmande tor- de i många fall, särskilt inom jordbrukskooperationen, ha hindrat en önsk- värd konsolidering av föreningarnas ekonomi. Att med det av kommittén förordade nya skattesystemet tillämpa de för fysiska personer föreslagna skalorna (för bottenskatt och tilläggsskatt) å de ekonomiska föreningarna skulle endast skärpa den påtalade orättvisan; att låta dessa beskattas blott enligt skalan för bottenskatten skulle innebära alltför stor skattelin-dring för flertalet föreningar. En progressiv beskattning av de ekonomiska för- eningarna efter deras verkliga räntabilitet torde av skäl, som bolagsskatte- beredningen anfört, stöta på ännu större tekniska svårigheter än som är fallet i fråga om aktiebolagen.
Nu anförda omständigheter —- liksom ock den stora fördelen, att lik- ställighet i beskattningen med aktiebolagen härigenom skulle vinnas — ha föranlett kommittén att upptaga förslaget om proportionell beskattning även för ekonomiska föreningar. I detta sammanhang vill kommittén som sin uppfattning anföra, att oberoende av spörsmålet om metoden för aktiebo- lagens beskattning en lösning av frågan om de ekonomiska föreningarnas
beskattning enligt denna linje synes ofrånkomlig. Då det i längden skulle bliva ohållbart med olika regler för beskattningen av de båda organisations- formerna, ligger även häri ett vägande skäl för aktiebolagens övergång till proportionell beskattning.
Kommitténs inställning till frågan om beskattningsmetoden för aktiebolag och ekonomiska föreningar har även påverkats av dess ställningstagande rörande andra frågor under utredningsarbetet.
Beträffande fysiska personers statsbeskattning har kommittén föreslagit, att skatteskalan för den rörliga delen av inkomst- och förmögenhetsskat- ten, bottenskatten, skulle stanna vid en skattesats av 65 % i högsta skiktet (vid grundbeloppsnivå). Mot denna begränsning av rörligheten av de fy- siska personernas beskattning skulle illa svara en rörlig, progressiv beskatt- ning av aktiebolagen med de höga skattesatser, som skulle komma att gäl- la aktiebolagen med den högsta räntabiliteten. En skattesats å t. ex. 20 0/0 vid grundbeloppsnivå skulle vid uttagning av 130 % komma att höjas till 26 0/0. Att vid en progressiv beskattning binda topparna av skalan i en fast skatt torde, åtminstone för aktiebolagens vidkommande, icke vara tekniskt genomförbart och skulle för övrigt giva sakligt föga tillfredsställan- de resultat.
En annan punkt, där frågan om beskattningsmetoden för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna är betydelsefull, är spörsmålet om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. Såsom i kap. VIII av betänkandet närmare utvecklas, föreslår kommittén för de affärsdrivande juridiska per- sonerna en i huvudsak fri rätt till avskrivning å inventarier (inkl. maskiner), varemot skulle svara skatteplikt för ifrågavarande skattskyldiga beträffan- de vinster å försäljning av sådana tillgångar, som den fria avskrivningsrätten avser. Den risk som till äventyrs kunde finnas, att vid tillämpning av dylika regler de juridiska personerna, därest progressiv beskattning alltjämt skulle vara gällande för dem, kunde bereda sig fördelar genom att förlägga värde- minskningsavdragen till ur beskattningssynpunkt gynnsamma är torde med tillämpandet av en proportionell skatt knappast föreligga.
En övergång från progressiv till proportionell statsbeskattning för aktie— bolag och ekonomiska föreningar medför såsom en oundviklig konsekvens, att jämväl den kommunala progressivskatten avskaffas för dessa juridiska personer. Bolagsskatteberedningens och 1936 års departementspromemorias förslag härutinnan mötte icke någOn gensaga hos de hörda myndigheterna. Då kommittén, på sätt i kapitel III omförmäles, gemensamt med kommu- nalskatteberedningen tillstyrkt avskaffande av den kommunala progressiv- skatten i dess helhet, torde det icke vara nödvändigt att här särskilt ingå på frågan om verkningarna för kommunerna av förlusten av kommunal pro- gressivskatt från de juridiska personerna.
Vad därefter beträffar skatteprocenten för den proportionella skatt, som skall uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar, har kommittén enligt de allmänna utgångspunkter, som enligt framställningen i kap. IV
gällt för utredningen, förutsatt, att de juridiska personerna skulle framdeles få bära en relativt större andel av den sammanlagda beskattningen än hit- tills. Närmare bestämt skulle i det nya systemet, räknat å 1936 års skatte- underlag, c:a 55 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå uttagas av juridiska personer, därav c:a 47'5 miljoner kronor av svenska aktiebolag.
Då enligt officiella uppgifter det vid 1936 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet för svenska aktiebolag (inklusive den del av försäkringsaktiebolags inkomst, som icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap) uppgick till 478 miljoner kronor, in- nebär nyssnämnda förut-sättning, att skattefoten för aktiebolagen bör sättas till 10. Kommittén föreslår fördenskull en proportionell skatt av 10 0/0 vid grundbelopp för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Såsom en jämförelse kan nämnas, att vid 1936 års taxering medelskatteprocenten (av- seende statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommu- nnal progressivskatt) för aktiebolagen utgjorde 1025. Enligt vad förut fram- hållits, lämnar emellertid det nya systemet i sin helhet å 1936 års skatte- underlag —— ändrat genom de av kommittén föreslagna grunderna för fa- miljebeskattningen — först vid en utdebitering å c:a 110 ”lo av bottenskatten lika stor avkastning som 1936 års statsskatter och kommunala progressiv- skatt representera. På grund härav innebär i realiteten en skattefot av 10 0/o (vid grundbeloppsnivå) i genomsnitt någon skatteskärpning för aktiebolagen. För aktiebolag, som driver rörelse i orter med låg kommunalbeskattning, tor- de dessutom inträda skatteökning därigenom, att den höjning av den allmän- na kommunalskatten, som kan följa av den kommunala progressivskattens borttagande, måhända icke skulle fullt kompenseras genom skattelind- rande åtgärder från statens sida. En skattesats å 10 0/o betalas enligt 1937 års grunder av aktiebolag med en inkomstprocent av 12—12'5, en skatte- sats å 11 0/0 av bolag, vars inkomstprocent utgör c:a 14.
Med den av kommittén föreslagna skattefoten, 10 0/0, skulle den sam- manlagda statsskatten för aktiebolagen, räknat å skatteunderlaget enligt 1936 års taxering, utgöra vid uttagande av resp. 90, 100, 110, 120 och 130 0/0 av grundbeloppet resp. 43'0, 47'8, 526, 57'4 och 621 miljoner kronor. År 1936 erlades av svenska aktiebolag sammanlagt 490 miljoner kronor i statsskatt och kommunal progressivskatt.
För utrönande av verkningarna av en proportionell beskattning av aktie— bolag, därest grundbeloppet bestämmes till 10 % av beskattningsbart belopp, ' har kommittén på grundval av det förut omförmälda statistiska materialet från 1936 års taxering låtit dels beträffande ett stort antal aktiebolag av olika storlek och verksamhetsart uträkna de skatter, som skulle ha utgått vid till- lämpning av den föreslagna skattefoten, dels oclc sammanställa två tabeller, avseende samtliga aktiebolag (se sid. 190—193).
I den ena av dessa tabeller ha aktiebolagen alltefter inkomstprocentens storlek indelats i tolv grupper. För en var av dessa grupper meddelas upp- gifter rörande antal, taxerat belopp och summa skatter år 1936 samt den skatt, som vid tillämpning av den ifrågasatta proportionella skatten skulle
Aktiebolagen med fördelning
(, Inkomstp rocent Antal belogpp år prögr.-skaft ”35, år 19567 90 % 100 % 110 % kr. kr. T. 0. m. 4 % 3 167 29 145 400 743 202 2 623 086 2 914 540 3 205 994 Över 4 7 » 1 806 63 167 200 2 407 827 5 685 048 6 316 720 6 948 392 » 7 10 » 1 220 70 366 100 4 852 156 6 332 949 7 036 610 7 740 271 » 10 15 > 1 253 119 015 000 11 503 431 10 711 350 11 901 500 13 091650 » 15 20 ) 682 70 663 900 9 148 637 6 359 751 7 066 390 7 773 029 » 20 30 > 640 47 876 100 7 239 672 4 308 849 4 787 610 5 266 371 » 30 50 > 375 26 254 300 5 024 038 2 362 887 2 625 430 2 887 973 » 50 75 > 116 4 278 000 966 607 385 020 427 800 470 580 > 75 100 ) 44 1 564 800 379 404 140 832 156 480 172 128 > 100 : 125 » 18 400 500 100 492 36 045 40 050 44 055 » 125 » 150 » 17 334 900 85 011 30 141 33 490 36 839 » 150 % 99 18 319 400 3 903 288 1 648 746 1 831 940 2 015 134 Samtliga 9 437 451 385 600 46 353 765 40 624 704 45 138 560 49 652 416 1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 96 av grundbeloppet, samt utjämningsskatt.
utgå vid uttagande av 90, 100, 110, 120 och 130 0/0 av grundbeloppet, 10 0/0. Vidare har uträknats den ökning eller minskning av skatten i förhållande till 1936 års skatt som skulle uppkomma i de olika fallen.
Det torde höra än en gång erinras därom, att av förut anförda skäl i ta- bellen upptagna summor för taxerat belopp samt skatter år 1936 icke helt överensstämma med uppgifterna i den officiella statistiken rörande skatte- taxeringarna. Detta är emellertid utan betydelse för det ändamål, som tabellerna skola tjäna. Det torde för övrigt vara överflödigt att ur tabellen framdraga några särskilda siffror, enär av densamma klart framgår vilka verkningar som den föreslagna beskattningsmetoden skulle medföra för ak— tiebolag med olika skatteprocent.
I den andra tabellen ha aktiebolagen i stället fördelats efter verksamhetens art i de förut omförmälda 25 grupperna. Av den förut lämnade redogörel- sen för den statistiska undersökningen har framgått, vilka bolagsgrupper som i stort sett skulle vinna på systemomläggningen och vilka som skulle få vidkännas skatteökning. Ifrågavarande tabell visar förskjutningens om- fattning. Den största skatteökningen, såväl absolut som procentuellt, skulle drabba bankerna; även för grupperna träindustri, bruksrörelse, järnvägsrö- relse, fastighetsförvaltning och gruvindustri skulle år 1936 en proportionell beskattning med den föreslagna skattefoten varit betydligt ogynnsammare än den enligt gällande grunder bestämda skatten. Bland de grupper, som skulle
efter inkomstprocentens storlek.
Sålt kägloråätälå Ökning (+) eller minskning (—) i kronor vid
120 % 130 % 90 % 100 % 110 76 120 % 130 % 3 497 448 3 788 902 + 1 879 884 + 2 171 338 + 2 462 792 + 2 754 246 + 3 045 700 7 580 064 8 211736 + 3 277 221 + 3 908 893 + 4 540565 + 5 172 237 + 5 803 909 8 443 932 9147 593 + 1 480 793 + 2184 454 + 2 888 115 + 3 591 776 + 4 295 437 14 281 800 15 471 950 - 792 081 + 398 069 + 1 588 219 + 2 778 369 +3 968 5l9 8 479 668 9 186 31 W — 2 788 886 -—2 082 247 —1 375 608 —- 668 969 + 37 670 5 745 132 6 223 893 —2 930 823 —-2 452 062 —1 973 301 —1 494 540 —1 015 779 3 150 516 3 413 059 —2 661 151 —2 398 608 —2 136 065 — 1 873 522 —1 610 979 513 360 556 140 — 581 587 — 538 807 — 496 027 —— 453 247 — 410 467 187 776 203 424 — 238 572 -— 222 924 -— 207 276 —— 191 628 —— 175 980 48060 52 065 — 64 447 — 60 412 — 56 437 -— 52 432 — 48 427 40 l88 43 537 -— 54 870 — 51521 — 48 172 —— 44 823 — 41474 2 198 328 2 381 522 —2 254 542 -—2 071 348 —1 888 154 —1 704 960 —1 521 766 54166272 58680128 —-5 729061 —1215205 +3298651 +7812507 +12326363
vinna på en tillämpning av de föreslagna nya grunderna, märkas främst monopolbolagen, metall- och maskinindustrien och bryggerierna.
Monopolbolagen (vin- & Spritcentralen, spritförsäljningsaktiebolagen, to- baksmonopolet och tipstjänst) skulle enligt tablån få en skattesänkning i för- hållande till år 1936 med 213 miljoner kronor, om det nya systemet uttages med grundbeloppet, och med 1'85 miljon kronor, om 110 % av grundbe- loppet fastställes. Denna vinstökning tillfaller statsverket och användes i huvudsak till allmänna statsändamål. I den mån man anser att denna merinkomst för staten är att likställa med skatt, skulle den förut omförmäl- da höjningen av aktiebolagens totalbeskattning bliva ännu något större.
Den av kommittén verkställda utredningen bestyrker, att den ifrågasatta omläggningen av aktiebolagens beskattning är av betydande räckvidd samt medför avsevärda verkningar för många aktiebolag i form av höjning eller sänkning av skatten. Ett sådant resultat måste emellertid enligt sakens natur uppstå vid varje mera omfattande beskattningsreform. I förevarande fall bliva skattehöjningarna för bolag med låg inkomstprocent mera känn- bara på grund av den relativt höga skattefot för den proportionella skatten, vilken framkommit såsom resultat av den företagna avvägningen av skatte- bördan mellan fysiska och juridiska personer.
Vid bedömande av de olägenheter, som temporärt kunna visa sigi sam- band med reformens genomförande, bör emellertid beaktas, att en låg skatte-
Tabell, utvisande för svenska aktiebolag verkningarna av en propor- Aktieholagcn med fördelning
Taxerat S:a statsskatter * o (=_beskatt- och komm. Proportionell skatt i % V e r k s a m h e t s a r t fåll- måg???” ”gäll—Säga 10 % av be "5 är 1936, kr. kr. % 90 % 100 % 1 Banker ...................... 31 34 133 500 2 021 305 592 3 072 015 3 413 350 2 Bankirrörelse m. m ........... 153 4 091 500 345 962 846 368 235 409 150 3 Fastighetsförvaltning ........ 1 136 15 171 900 1 203 531 793 1 365 471 1 517 190 4 Försäkringsrörelse ............ 44 12 306 800 1 092 057 887 1 107 612 1 230 680 5 Jordbruk o. d. .............. 67 1 111 400 76 376 687 100 026 111 140 6 Bruksrörelse .................. 36 16 531 800 1 102 316 667 1 487 862 1 653 180 7 Bryggerier .................. 145 16 032 000 1 965 232 [226 1 442 880 1 603 200 8 Elektr.- o. kraftverk .......... 229 8 652 400 957 768 1107 778 716 865 2407 9 Gruvindustri ................ 19 11 563 400 812 554 703 1 040 706 1 156 340 10 Kemisk-teknisk industri ...... 222 25 561 100 2 602 683 10' 18 2 300 499 2 556 110 11 Livsmedelsindustri ............ 353 20 480 400 1 860 769 909 1 843 236 2 048 040 12 Läderindustri m. m ........... 281 10 205 400 1 003 197 983 918 486 1 020 540 13 Metall- o. maskinindustri ...... 770 99 543 300 11 760 627 11'81 8 958 897 9 954 330 14 Träindustri .................. 513 35 622 000 2 841 374 798 3 205 980 3 562 200 15 Sten-, ler— o. annan jordindustri 287 13 270 300 1 507 944 11'36 1 194 327 1 327 030 16 Textilindustri ................ 180 15 649 500 1 493 078 954 1 408 455 1 564 950 17 Tryckeri- o. pappersförädl.—ind. 386 11 724 000 1 281 775 1093 1 055 160 1 172 400 18 Agenturrörelse m. m. ........ 1 109 14 483 200 1 686 059 11'64 1 303 488 1 448 320 19 Varuhandel .................. 2 761 35 241 500 3 926 301 11'14 3 171 735 3 524 150 20 S. k. monopolbolag .......... 79 27 462 900 4 872 978 1774 2 471 661 2 746 290 21 Järnvägstrafik m. m ........... 116 9 834 500 603 995 614 885 105 983 450 22 Rederier m. m. .............. 163 7 823 300 722 255 923 704 097 782 330 23 Hotellrörelse m. m. .......... 236 3 474 800 451 641 1300 312 732 347 480 24 Teaterrörelse m. m. .......... 81 1 143 300 127 336 11'14 102 897 114 330 25 Diverse (skolor m. m.) ........ 40 271 400 34 652 1277 24 426 27 140 Summa 9 437 451 385 600 48 353 765 1027 40 624 704 45 138 560 1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, samt utjämningsskatt,
procent innebär, att det redovisade kapitalet är relativt högt i förhållande till vinsten. Även vid en proportionell skatt skulle skatten för aktiebolag av denna typ bliva låg i förhållande till kapitalets och därmed även företagets storlek och dess kostnader i övrigt. Endast där det för närvarande redo- visade kapitalets storlek är större än som motsvaras av det verkliga värdet av befintliga tillgångar kan det tänkas, att berörda betraktelsesätt ej mot- svaras av verkligheten. I dessa fall, där nedsättning av kapitalet borde äga rum, har skatt emellertid enligt nu gällande bestämmelser utgått med lägre beIOpp än det som bort åläggas bolaget enligt grunderna för systemet.
tionell statsskatt 3. 10 procent vid olika procenttal av grundbeloppet. efter verksamhetsarten.
kronor enligt kommitténs förslag, skattningsbart belopp, vid
Ökning (+) eller minskning (_) i kronor
vid
110 % 120 % 130 % 90 % 100 % 110 % 120 % 130 % 3 754 685 4 096 020 4 437 355 + 1 050 710 + 1 392 045 + 1 733 380 + 2 074 715 + 2 416 050 450 065 490 980 531 895 + 22 273 + 63 188 + 104 103 + 145 018 + 185 933 1 668 909 1 820 628 1 972 347 + 161 940 + 313 659 + 465 378 + 617 097 + 768 816 1 353 748 1 476 816 1 599 884 + 15 555 + 138 623 + 261 691 + 384 759 + 507 827 122 254 133 368 144 482 + 23 650 + 34 764 + 45 878 + 56 992 + 68 106 1 818 498 1 983 816 2 149134 + 385 546 + 550 864 + 716 182 + 881500 + 1 046 818 1 763 520 1 923 840 2 084 160 — 522 352 — 362 032 — 201 712 —— 41 392 + 118 928 951 764 1 038 288 1 124 812 — 179 052 — 92 528 — 6 004 + 80 520 + 167 044 1 271 974 1 387 61 IS 1 503 242 + 228152 + 343 786 + 459 420 + 575 054 + 690 688 2 811 721 3 067 332 3 322 943 -- 302 184 — 46 573 + 209 038 + 464 649 + 720 260 2 252 844 2 457 648 2 662 452 — 17 533 + 187 271 + 392 075 + 596 879 + 801 683 1 122 594 1 224 648 1 326 702 - 84 711 + 17 343 + 119 397 + 221 451 + 323 505 10 949 763 11 945 196 12 940 629 —2 801730 ——1 806 297 — 810 864 + 184 569 + 1 180 002 3 918 420 4 274 640 4 630 860 + 364 606 + 720 826 + 1 077 046 + 1 433 266 + 1 789 486 1 459 733 1 592 436 1 725 139 — 313 617 —- 180 914 -— 48 211 + 84 492 + 217195 1 721 445 1 877 940 2 034 435 — 84 623 + 71 872 + 228 367 + 384 862 + 541 357 1 289 640 1 406 880 1 524 120 — 226 615 — 109 375 + 7 865 + 125 105 |- 242 345 1 593 152 1 737 984 1 882 816 —— 382 571 — 237 739 — 92 907 + 51 925 + 196 757 3 876 565 4 228 980 4 581 395 — 754 566 — 402 151 —— 49 736 + 302 679 + 655 094 3 020 919 3 295 548 3 570177 —2 401 317 —2 126 688 —1 852 059 —1 577 430 —— 1302 801 1 081 795 1 180 140 1 278 485 + 281 110 + 379 455 + 477 800 + 576 145 + 674 490 860 563 938 796 1 017 029 — 18 158 + 60 075 + 138 308 + 216 541 + 294 774 382 228 416 976 451 724 — 138 909 — 104 161 — 69 413 — 34 665 + 83 125 763 137 196 148 629 — 24 439 — 13 006 — 1 573 + 9 860 + 21 293 29 854 32 568 35 282 — 10 226 —— 7 512 — 4 798 —- 2 084 + 630 49 652 416 54166 272 58 680 128 —5 729 061 —1 215 205 + 3 298 651 + 7 812 507 + 12 326 363
Vidare vill kommittén i detta sammanhang erinra om sitt förut omnämnda förslag att tillerkänna bland annat aktiebolagen en i stort sett fri rätt till av- skrivning å maskiner och inventarier. kan övergången till den proportionella beskattningen underlättas.
Kommittén har övervägt att för beredande av större möjligheter för aktie- bolag med låg inkomstprocent till anpassning efter de förändrade beskatt- ningsförhållandena föreslå en övergångsanordning vid införandet av den
proportionella beskattningen.
Genom utnyttjande av denna rätt
Enligt ett av kommittén utarbetat utkast till
sådan övergångsbestämmelse skulle först under tredje året efter lagstiftnin- 13—377999.
gens ikraftträdande i övrigt omläggningen vara helt genomförd. Under de två övergångsåren skulle tillämpas skalor med mindre antal skikt än gäl- lande skala; procentsatserna i skalorna skulle från båda hållen tendera mot 10. För lägsta skiktet, aktiebolag med inkomstprocent understigande 4, skul- le exempelvis skattesatsen (vid grundbeloppsnivå) stiga från nuvarande 2'55 "/o till 5 0/0 första året och 75 0/o andra året för att tredje året uppnå det defini- tiva procenttalet 10.
Vid bedömande av frågan om en övergångsanordning har kommittén dock icke kunnat bortse från det samband som denna fråga äger med spörsmålet om den fria avskrivningsrätten. Därest den ifrågasatta rätten för aktiebo- lagen att efter relativt fritt bedömande verkställa avskrivningar å maskiner och inventarier omedelbart infördes men den proportionella skatten tilläm- pades först efter en övergångstid, skulle utan tvivel avskrivningsrätten kom— ma att i stor utsträckning begagnas av de bolag med förhållandevis hög in- komstprocent, för vilka en skattesänkning enligt övergångsbestämmelsen vore säker. Den samlade skatteintäkten skulle härigenom komma att nedgå i icke oväsentlig grad. Berörda omständigheter äro enligt kommitténs mening av den vikt, att det kan starkt ifrågasättas, om den fria avskrivningsrätten för aktiebolag kan medgivas under annan förutsättning än att den proportio- nella beskattningen samtidigt fullt genomföres. Kommittén har på grund härav icke funnit sig böra framlägga förslag om övergångsbestämmelse.
Beträffande de ekonomiska föreningarna kan på grundval av de förut med- delade statistiska uppgifterna från 1937 års taxering lätt uträknas, vilka konsekvenser en omläggning av beskattningen till proportionell skatt med ett grundbelopp av 10 0/0 skulle medföra för dem som helhet betraktade. Den är 1937 utgående skatten, 397 miljoner kronor, skulle sänkas till 333 miljoner kronor vid nivå 110 0/0 för det nya systemet och till 303 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för detsamma. Tager man varje grupp för sig, befinnes, att för föreningar inom konsumentkooperationen skatten skulle sänkas från 213 miljoner kronor till 1'45 miljon kronor (nivå 110 0/o) resp. 1'32 miljon kronor (grundbeloppsnivå) och för föreningar inom jordbruks- kooperationen från 1'07 miljon kronor till 072 miljon kronor (nivå 110 0/0) resp. 066 miljon kronor (grundbeloppsnivå). För bostadsföreningar skulle däremot inträda någon skattehöjning, nämligen från 0'33 miljon kronor till 044 miljon kronor (grundbeloppsnivå) resp. 048 miljon kronor (110 0/0), likaså för gruppen »övriga föreningar», där skatten skulle höjas från 044 mil- jon kronor till 061 miljon kronor (grundbeloppsnivå), resp. 067 miljon kronor (110 %). För de särskilda föreningarna bliva naturligen ändringar- na i vissa fall relativt större; särskilt framträda här skattelindringarna för de största föreningarna, för vilka skattesatsen enligt nuvarande regler är mycket hög. I de fall, där skatteökning skulle uppkomma, torde denna icke överstiga föreningarnas ekonomiska bärkraft.
Särskilda spörsmål rörande beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar.
I anslutning till de problem, som kommittén nu behandlat, uppställa sig andra frågor som böra prövas vid den allmänna översynen av skattesyste— met, såsom vissa spörsmål beträffande försäkringsföretagens beskattning, den skatterättsliga behandlingen av de kooperativa företagens rabatter och pris- tillägg, införande av kupongskatt för aktieutdelningar m. 111. Dessa och andra frågor komma att av kommittén upptagas till behandling i senare samman— hang. Jämväl torde en översyn bliva erforderlig av sådana skatter, som äro avsedda att i skilda hänseenden komplettera skattesystemet, särskilt utskift- nings- och ersättningsskatterna. I en punkt synes det vara behövligt att re- dan nu företaga åtgärd rörande denna kompletterande beskattning, nämligen i fråga om höjning av utskiftningsskatten.
U t 5 k i f t 11 i n g s s k a t t erlägges till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning ut- skiftar tillgångar, å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring av tillskjntet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å besparade vinstmedel, vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägarna först i samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital. Skatten utgör 5 procent å det belopp som sålunda skall be- skattas. När ett företag bedrives i aktiebolagets form, utgör skatten å ut- delningarna den från skattesystemets utgångspunkter primära skatten, ge- nom vilken vederbörlig hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga. Skat— ten å själva aktiebolagen avser i första hand att åstadkomma merbeskattning av inkomster förvärvade genom bolagen. Den omständigheten, att vid ett bolags upplösning ingen del av de till aktieägarna utskiftade beloppen be- skattas såsom utdelning hos dessa, betecknar alltså en lucka i systemet. Den— na utfylles genom utskiftningsskatten, i det att vid utskiftningen en propor- tionell skatt uttages av aktiebolaget i stället för skatt direkt å aktieägarna. Utskiftningsskattens karaktär framstår särskilt tydligt, om man jämför med förhållandet i fråga om ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefin— nes nämligen ej någon sådan lucka som beträffande aktiebolagen, utan be- sparade vinstmedel, som utskiftas i samband med föreningens upplösning, beskattas såsom utdelning hos föreningsdelägarna i vanlig ordning. Utskift- ningsskatten har sålunda intet direkt samband med aktiebolagens nuvarande beskattning efter räntabiliteten. Dess utformning bestämmes i stället helt av aktieägarnas egen progressiva beskattning.
Anledningen till att utskiftningsskatten infördes var emellertid ej biott den, att därigenom en lucka i skattesystemet blev i viss mån tilltäppt, utan också den, att en tendens hade förmärkts att systematiskt utnyttja den möjlighet till erhållande av skattefrihet som förelåg, i det man i stället för att utdela vinster i vanlig ordning upplöste aktiebolagen och eventuellt bildade nya bolag.
Bolagsskatteberedningen föreslog höjning av skattesatsen för utskiftnings— skatten från 5 till 10 "/o. Beredningen framlade emellertid i detta samman- hang även vissa andra förslag, bl. a. om restitution i vissa fall av utskift- ningsskatt för belopp, som vid utskiftningen tillfölle aktiebolag, vilka inne- hade aktierna i och för sin rörelse.
I sin motivering för förslaget om höjning av utskiftningsskatten anförde beredningen bl. a. följande. Valet av den gällande skattesatsen för utskift- ningsskatten hade i första hand varit betingat därav, att skattesatsen borde i princip ansluta sig till den skattesats, som i genomsnitt skulle hava tilläm- pats av aktieägarna, därest de besparade vinstmedlen hade under bolagets bestånd utdelats i den mån de intjänats. Emellertid hade skattesatsen be- stämts något under den vid tiden före skattens införande genomsnittligt gäl- lande skattesatsen, omkring 7 0/o, dels enär utdebiteringen på inkomst- och förmögenhetsskatten visade tendens att sjunka och dels enär skälig hänsyn till att skatten skulle utgå även vid fusioner syntes påkalla något lägre pro- centtal än den genomsnittliga procentsatsen för inkomst- och förmögenhets- skatten. Bifölles beredningens förslag om restitution av utskiftningsskatt, vore det icke längre behövligt att vid skattesatsens bestämmande taga hän- syn till bolagsfusioner. Enligt beredningens mening erfordrades en högre skattesats även av den anledningen, att utskiftningsskatten borde inrymma kompensation jämväl för de kommunala skatter, som aktieägarna undginge genom vinstmedlens fondering hos bolaget. För att utskiftningsskatten skulle bättre än dittills fylla sitt syfte att utgöra ersättning för samtliga de skatter, som genom dylik fondering undandroges det allmänna, syntes skattesatsen böra höjas till 10 0/0. En dylik skattesats syntes för flertalet fall vara till- räcklig, desto hellre som vid utskiftningsskattens påläggande ingen hänsyn toges till ränta å sådan gäld, som aktieägaren kunde ha upptagit för aktier- nas förvärvande, och ej heller till andra avdrag, som han skulle varit berät- tigad åtnjuta vid beskattning i vanlig ordning, om medlen utdelats i den mån de intjänats av det utskiftande bolaget.
Bolagsskatteberedningens förslag föranledde i allmänhet ej erinran från myndigheter m. fl., till vilka förslaget remitterats. Kammarrätten tillstyrkte förslaget om skattesatsens höjning men avstyrkte förslaget i vad det rörde restitution i vissa fall av utskiftningsskatt, vilket förslag ägde visst samband med andra av kammarrätten likaledes avstyrkta förslag.
Kommittén.
Sedan bolagsskatteberedningens förslag om höjning av utskiftningsskatten framlades, har inkomst- och förmögenhetsskatten, givetvis även till den del den träffar aktieutdelningar, rätt avsevärt höjts, och kommittén räknar, så- som av de föregående kapitlen framgår, med att denna höjning måste i stort sett bibehållas. Detta utgör ett skäl för höjning av utskiftningsskatten ut- över vad beredningen föreslog. Då denna skatt skall utgöra kompensation såväl för stats- som kommunalskatten å utdelningar, torde en lägre skatte-
sats än 12 procent knappast kunna numera ifrågakomma. En skattesats av denna storlek synes också vara erforderlig för att förekomma att större in- komsttagare tillfälligt utnyttja aktiebolagsformen för att hemtaga mer eller mindre tillfälliga större inkomster i fall då de skulle kunna finna det med sin fördel bättre förenligt att betala den skatt, som belöper å aktiebolaget så- som sådant, jämte utskiftningsskatten, än att erlägga den personliga skatt, varom fråga skulle varit, om bolaget ej bildats. Den omständigheten, att för vinster, som äro höga i förhållande till bolagets storlek, skatten enligt kom- mitténs förslag om proportionell beskattning av aktiebolagen kommer att bliva avsevärt sänkt, gör det till en angelägenhet av vikt att höjningen av ut- skiftningsskatten nu företages. Det synes också vara betydelsefullt, att denna skattehöjning träder i kraft redan nästkommande år och göres tillämplig å varje bolagsupplösning eller nedsättning av aktiekapitalet, som ej anmälts till registreringsmyndigheten vid tidpunkten för detta betänkandes offent- liggörande, d. v. s. omkring den 1 december 1937. Huruvida höjningen av utskiftningsskatten i längden kan betraktas som en tillräcklig garanti mot en sådan spekulation i skattelindring SOm nyss berörts vill kommittén låta vara osagt. Kommittén kommer att sedermera göra denna fråga, så ock övriga med utskiftningsskatten sammanhängande frågor till föremål för yt- terligare överväganden. Det må i detta sammanhang allenast framhållas, att genomförandet av bolagsskatteberedningens förslag om restitution i vissa fall av utskiftningsskatt närmast föranletts av dess förslag att beskatta vinst på försäljning av aktier i rörelse m. ni. som inkomst av rörelse. Detta för- slag upptages ej av kommittén (se kapitel VIII, sid. 231). Låt vara att vissa skäl torde kunna anföras för åtgärder i liknande syfte även om nämnda motivering bortfaller, så torde det dock vara klart, att dylika åtgärder ej äro att betrakta som ett nödvändigt villkor för att utskiftningsskatten skall kunna höjas. Kommittén kan till stöd för denna sin uppfattning åberopa kammar- rättens ståndpunkt. En i och för sig starkt påkallad höjning av utskiftnings- skatten så snart som möjligt torde alltså ej behöva hindras därav, att rörande densamma uppstå vissa andra spörsmål, vilka tarva undersökning.
Kommittén föreslår alltså, att skattesatsen för utskiftningsskatten höjes från 5 till 12 procent.
Beskattningen av övriga juridiska personer.
Utländska juridiska personer. Utländska bolag och andra utländska juridiska personer beskattas för när- varande enligt den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan. Det beskattningsbara beloppets storlek blir sålunda helt avgörande för skat- tens storlek. Orsaken till att för utländska juridiska personer denna metod genomgående använts för skattens bestämmande är i främsta rummet att det icke ansetts möjligt att för de egentliga utländska bolagen med deras högst olikartade juridiska konstruktion på ett tillfredsställande sätt fastställa
kapitalets storlek; då dessa bolag endast äro inskränkt skattskyldiga här i riket, skulle för övrigt den svenska inkomstens förhållande till kapitalet icke giva ett riktigt mått på räntabiliteten. De utländska juridiska personerna äro icke underkastade extra inkomst- och förmögenhetsskatt. De erlägga däremot övriga statsskatter samt kommunal progressivskatt i den mån skatt- skyldighet för inkomst eller förmögenhet föreligger.
Bolagsskatteberedningen föreslog, att de utländska bolagens beskattning skulle göras proportionell med samma skattesats som enligt beredningens för- slag skulle gälla för svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.
J ämväl i 1936 års departementspromemoria samt i propositionen nr 232 till 1936 års riksdag förordades för de utländska juridiska personerna övergång till proportionell beskattning samt i fråga om skattesatsen likställighet med svenska aktiebolag och juridiska personer. Beträffande utländska oskifta dödsbon samt utländska familjestiftelser föreslogs dock, att de i likhet med motsvarande svenska juridiska personer skulle beskattas enligt den för en- skilda personer föreslagna progressiva skatteskalan. I propositionen erin- rades, att förslaget beträffande utländska juridiska personer torde vara direkt betingat av sådana avtal med främmande makter, som för dylika skattskyl- diga fastställa nationell behandling.
Kommittén har även beträffande de utländska bolagen införskaffat sta- tistiskt material från 1937 års taxering. Såsom av tabellerna 1 och 2 till bi- laga A framgår, voro ihela landet ifrågavarande skattskyldiga nämnda är endast 49 till antalet. Det taxerade beloppet uppgick till 1'93 miljon kronor, och medeltalet för skattskyldig var följaktligen c:a 39 000 kronor. Samman- lagda beloppet av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt utgjorde 0'36 miljon kronor. Medelskattepro- centen var sålunda icke mindre än 1863.
I likhet med vad tidigare föreslagits vill kommittén för sin del förorda, att utländska oskifta dödsbon och utländska familjestiftelser beskattas lika med motsvarande svenska kategorier, alltså enligt de för fysiska personer före- slagna skalorna för inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande övriga ut- ländska juridiska personer föreslår kommittén, att de skola erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt enligt den för svenska aktiebolag och svenska ekono- miska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen, således proportionell skatt med en grundbeloppsprocent av 10. Denna lösning av spörsmålet om de ut- ländska juridiska personernas beskattning synes vara den enda möjliga redan av hänsyn till de förut omförmälda avtalen med vissa främmande makter. I och med det att svenska ekonomiska föreningar icke längre skulle beskattas enligt de för fysiska personer gällande skatteskalorna saknas anledning att tillämpa nämnda skalor å andra utländska juridiska personer än oskifta döds- bon och familjestiftelser.
Såsom förut antytts erlägga enligt nu gällande bestämmelser utländska juridiska personer skatt för här i riket nedlagd förmögenhet såväl genom förmögenhetsdelen i den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten som i form av särskild förmögenhetsskatt (därest nämnda förmögenhet överstiger
50 000 kronor). Då svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar äro befriade från förmögenhetsbeskattning, kunde det ha synts ligga nära till hands att även härutinnan genomföra likställighet med dessa vid be- skattningen av utländska juridiska personer. Då emellertid andel i de sena- res förmögenhet vanligen ej tillkommer i Sverige bosatta fysiska personer, in- nebär beskattning av den juridiska personen för förmögenheten den enda möjligheten att träffa den verklige ägaren. Beträffande svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar beskattas ju aktie- eller andelsägaren för värdet av sin del i den juridiska personens förmögenhet. På grund härav har kom- mittén funnit sig böra föreslå, att för här i riket nedlagd förmögenhet, som ägcs av utländsk juridisk person, skall erläggas förmögenhetsskatt enligt för- ordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt om särskild skatt å förmögenhet.
De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande utländska juridiska personer kunna beräknas medföra en skattesänkning från 036 miljon kro- nor till 021 miljon kronor, därest 110% av bottenskattens grundbelopp ut- tages, och till 019 miljon kronor, därest 100 0/0 av detsamma uttages. Här- vid ha icke tagits i betraktande de obetydliga förskjutningar, som skulle föl- ja av förmögenhetsbeskattningens omläggning.
Sparbanker.
Sparbanker utgöra enligt nu gällande grunder statlig inkomst- och för-— mögenhetsskatt efter ett grundbelopp av 4 0/0.
Före 1928 års lagstiftning beskattades sparbankerna enligt den för en- skilda personer gällande skatteskalan; medelskatteprocenten vid grundbe- loppsnivå var något över 5. Då denna beskattningsnorm ansågs mindre rättvis, beslöts år 1928 övergång till proportionell beskattning för sparban- kerna, varvid fastställdes en något högre grundbeloppsprocent än för övriga proportionellt beskattade juridiska personer, nämligen 4.
Bolagsskatteberedningen föreslog, att skatteprocenten för sparbankerna skulle sättas lika med skattesatsen för aktiebolag m. fl., d. v. s. till 5 0/0 vid den av bolagsskatteberedningen antagna grundbeloppsnivån. Såsom en grund för detta förslag, vilket innebar någon sänkning av Sparbankernas beskatt- ning, åberopades bl. a., att därigenom likställighet skulle vinnas med andra bankinrättningar.
I 1936 års departementspromemoria ifrågasattes, att sparbankerna, som bedreve sin verksamhet i viss konkurrens med affärsbanker och andra kre- ditinrättningar, borde beskattas efter samma grund som dessa. I anledning härav föreslogs, att grundbeloppet fastställdes till 7 0/o i stället för 55 0/0, till vilken skattesats den höjda grundbeloppsnivån i varje fall skolat föran- leda. Enligt vad i promemorian anfördes, torde skattehöjningen, som ej spelade någon nämnvärd roll för Sparbankernas ekonomi, innebära ett åter- förande av Sparbankernas sammanlagda beskattning till ungefär den genom- snittliga höjd, som gällde före 1928 års lagstiftning. Förslaget tillstyrktes
av riksräkenskapsverket samt flera länsstyrelser men avstyrktes av kam- marrätten.
I propositionen nr 232 till 1936 års riksdag föreslogs icke annan höjning av skattesatsen än den som motiverades av den i propositionen antagna grund- beloppsnivån, alltså från 4 till 6 0/0. Departementschefen anförde, att lik- ställigheten mellan sparbankerna och andra affärsdrivande juridiska perso- ner måste anses i och för sig önskvärd, men han fann dock ej tillräckliga skäl vara förebragta för höjning till den skattesats, som skulle gälla för aktiebo— lag och ekonomiska föreningar.
Den av kommittén verkställda undersökningen rörande taxeringen år 1937 av vissa juridiska personer visar, att de 442 nämnda år taxerade sparbanker- na hade ett sammanlagt taxerat belopp å 23—13 miljoner kronor, alltså c:a 52 000 kronor i medeltal. Med en skattesats å 68 0/0 blev den sammanlagda skattesumman 1'57 miljon kronor.
Den av kommittén förutsatta grundbeloppsnivån för det nya skattesyste- met ligger c:a 55 0/o högre än nuvarande grundbeloppsnivå. En anpass- ning av för sparbankerna nu gällande grundbelopp, 4 0/0, till den nya nivån skulle alltså innebära en höjning av grundbeloppet till 62 lVo. Kommittén har emellertid funnit sig böra upptaga det i 1936 års departementspromemo- ria framförda förslaget om likställighet i beskattningshänseende mellan å ena sidan sparbanker och å andra sidan aktiebolag och ekonomiska förenin- gar. Med hänsyn dels till den utveckling och styrka, sparbankerna nätt, och dels därtill, att sparbankernas uppgift att befordra sparsamhet genom inlåning av smärre sparkapital numera delas av andra kreditinstitutioner, torde enligt kommitténs mening något bärande motiv för att tillerkänna sparbankerna någon särställning i skatteavseende i förhållande till andra kreditinrättningar ej föreligga. Såsom i kapitel VIII närmare omförmäles före- slår kommittén bestämmelser, varigenom behörig nedskrivning av värdet å sparbankers obligationer och likartade tillgångar i hög grad underlättas. Med tillämpning av dessa bestämmelser kunna de av sparbankerna redovisade vinsterna väntas bliva bestämda efter strängt affärsmässiga grunder. Den höj- da beskattningen torde därför kunna utan svårighet bäras. Kommittén fö- reslår således, att grundbeloppet för sparbankerna sättes till 10 %.
Räknat är siffrorna från 1937 års taxering skulle den sammanlagda skat- ten för sparbankerna komma att höjas från 1'57 miljon kronor till 2'81 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet och till 264 mil- joner kronor vid nivå 110 0/o.
Försäkringsanstalter.
För svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten 6 (1/0 av det beskattningsbara beloppet. Såsom i 1936 års departementspromemoria framhålles, måste vid bedömande av denna skattesats beaktas, dels att för!
säkringsanstalter, i den mån de på detta sätt själva beskattas, erlägga skat- ten i stället för försäkringstagarna, vilka erhålla anstalternas vinst i form av utdelning m. m., dels att det beskattningsbara beloppet så konstruerats, att det rätteligen utgör allenast omkring hälften av det belopp, som enligt grunderna för bestämmelserna i ämnet egentligen borde beskattas. Detta sistnämnda förhållande sammanhänger därmed, att man för den kommunala beskattningens del velat påföra försäkringsanstalterna allenast halv skatte- procent, vilket lättast vinnes genom halvering av beskattningsunderlaget, och att i huvudsak samma beskattningsunderlag borde gälla för den kommunala och den statliga beskattningen.
I bolagsskatteberedningens betänkande samt 1936 års departementsprome- moria ifrågasattes beträffande ifrågavarande skattskyldiga höjning av grund- beloppet från 6 till 8 0/o. I propositionen nr 232 till 1936 års riksdag föreslogs skattefoten till 9 0/o. I samtliga fallen inneburo förslagen icke någon reell ändring av skattesatserna.
Kommitténs förut omförmälda, i tabellerna 1 och 2 till bilaga A redovi- sade undersökning rörande taxeringen år 1937 av vissa juridiska personer omfattar beträffande förevarande grupp skattskyldiga endast de försäkrings- anstalter, som ej äro aktiebolag. Dessa, som voro 67 till antalet, hade ett sammanlagt taxerat belopp å 1130 miljoner kronor; då skattesatsen (170 0/o av grundbeloppet) var 10'20 0/o, utgjorde skatten 1'15 miljon kronor.
Därest det nu för försäkringsanstalterna gällande grundbeloppet, 6 0/0, utan verklig ändring av skattesatsen skulle anpassas till den av kommittén förutsatta grundbeloppsnivån för det nya skattesystemet, bleve resultatet ett grundbelopp av 93 0/0. Enligt kommitténs mening tala starka skäl för att denna procentsats jämkas uppåt till 10, varigenom skattefoten skulle bliva densamma som för aktiebolagen och försäkringsaktiebolagens vinst icke längre skulle behöva uppdelas, alltefter som den belöper å aktieägarna eller icke. Även ur sakliga synpunkter torde en skattesats å 10 0/0 vara berätti- gad. På sätt ovan framhållits utgör i fråga om försäkringsanstalterna det beskattningsbara beloppet endast omkring hälften av det belopp, som enligt grunderna för bestämmelserna i ämnet egentligen bort beskattas. Fastställes grundbeloppet för försäkringsanstalterna till 10 0/0, blir med hänsyn till be- rörda omständighet den effektiva skattesatsen endast hälften eller 5 0/0. Då skatten erlägges av försäkringsanstalterna i stället för försäkringstagarna, böra skattesatserna för fysiska personer i förevarande avseende vara utslags- givande. Enligt den av kommittén förordade skalan för bottenskatten är skattesatsen i lägsta skiktet 4'5 %. Med hänsyn härtill och då försäkrings- tagarna i stor utsträckning utgöras av personer med högre inkomster torde det vara väl befogat att sätta skattefoten för försäkringsanstalterna något högre än som motsvarar den för de lägsta inkomsttagarna gällande.
Kommittén föreslår alltså, att grundbeloppet för försäkringsanstalter be- stämmes till 10 %. För de försäkringsanstalter, som ej äro aktiebolag, skulle den år 1937 debiterade skatten 1'15 miljon kronor bliva ungefär densam- ma eller 1'13 miljon kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet men
höjas till 1'24 miljon kronor vid nivå 110 0/0 för detsamma. Beträffande försäkringsaktiebolagens beskattning för den inkomst, som icke belöper å ak- tieägarna i denna deras egenskap, ingå de obetydliga skatteökningar, som därvid skulle uppkomma, i de siffror rörande aktiebolagens beskattning, som i det föregående berörts.
Ideella föreningar, stiftelser m. fl.
För skattskyldiga, varom förmäles i 18 5 e) förordningen om statlig in— komst- och förmögenhetsskatt, — ideella föreningar, stiftelser, häradsallmän- ningar, systembolag m. fl. i det föregående ej angivna juridiska personer — utgör den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp 3 %.
Bolagsskatteberedningen förordade såsom en följd av den allmänna höjningen av grundbeloppsnivån höjning av förenämnda procenttal till 4. I propositionen nr 232/1936 föreslogs i anslutning till departementspromemo— rian sistnämnda skatteprocent för ifrågavarande juridiska personer utom vad anginge de 5. k. systembolag, som ej äro aktiebolag; dessa ansågos böra lik- ställas med aktiebolag och följaktligen beskattas enligt den för dessa före- slagna skattefoten.
Av kommitténs statistiska undersökning framgår att vid taxeringen år 1937 de 2 083 hithörande juridiska personerna hade ett sammanlagt taxerat be- lopp å 2111 miljoner kronor; då skattesatsen (vid 170 % av grundbeloppet) var 5'1 olo, utgjorde den sammanlagda skatten 1'08 miljon kronor.
En anpassning av grundbeloppet för ifrågavarande grupp skattskyldiga till den av kommittén förutsatta grundbeloppsnivån skulle innebära, att det nya grundbeloppet finge sättas till 465 %. Kommittén föreslår här en jämkning uppåt till 5 0/o. I fråga om de systembolag, vilka icke äro aktiebolag, er- fordras icke någon särskild bestämmelse, enär dessa enligt övergångsbestäm- melserna till 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning senast den 1 oktober 1938 skola ha ersatts av aktiebolag.
Enligt 12 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt föreligger skattskyldighet beträffande förmögenhet för föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i för- eningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov av- satta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räk- ning, ävensom stiftelser, samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst. På grund av denna bestämmelse ingår i det beskattnings- bara beloppet för bl. a. åtskilliga ideella föreningar, t. ex. arbetsgivare- och arbetareorganisationer, yrkesföreningar och idrottsföreningar, en ofta bety- dande förmögenhetsdel. Då nu enligt kommitténs förslag förmögenhetsdelen skall minskas från 1/60 till 1/100, uppkommer för dessa juridiska personer med förmögenhet en skattelindring, som ej uppväges av den föreslagna obetydliga höjningen av grundbeloppsprocenten.
Inom kommittén har dryftats möjligheten att kompensera denna lindring i förmögenhetsbeskattningen genom att låta förevarande kategori skattskyl-
diga erlägga jämväl särskild skatt å förmögenhet. Verkställda undersök- ningar ha emellertid visat, att den skärpning av den nuvarande förmögen- hetsbeskattningen, som därigenom skulle uppkomma, bleve mycket större än den förut omförmälda lindringen. Då kommittén i övrigt icke under detta skede av utredningen kunnat upptaga frågor rörande den subjektiva skatt- skyldigheten för förmögenhet, har kommittén icke funnit skäl föreligga till en så betydlig utvidgning av förmögenhetsbeskattningen för ifrågavarande juridiska personer, som införande av skattskyldighet till särskild skatt å för- mögenhet skulle innebära. Det bör dessutom ihågkommas, att skattskyldig- heten för den juridiska personen är avsedd att ersätta förmögenhetsbeskatt- ningen hos intressenterna i densamma. Det är icke anledning att antaga, att intressenterna, därest de fått skatta för värdet av andelen i föreningen, i all- mänhet skulle bliva skattskyldiga enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, vilken skatt börjar utgå först vid en beskattningsbar förmögen- het å 20000 kronor.
Det är med hänsyn till ovan berörda omständigheter svårt att beräkna vilka förskjutningar i fråga om skattens storlek som för förevarande grupp skattskyldiga skulle uppkomma vid tillämpning av det nya skattesystemet. I varje fall komma de säkerligen att visa sig vara relativt obetydliga.
KAPITEL VIII.
Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.
Gällan de lagstiftning.
I bolagsskatteberedningens betänkande (del I sid. 230) lämnas en redo- görelse för civillagstiftningens bestämmelser angående grunderna för den värdesättning av tillgångar för stadigvarande bruk, som skall företagas vid räkenskapsavslutning i näring, av i huvudsak följande innehåll.
Bokföringslagen den 31 maj 1929, som föreskriver upprättande av in- ventarium och balansräkning, av vilka inventariet skall upptaga den bok- föringsskyldiges samtliga tillgångar och skulder och balansräkningen utgöra ett översiktligt sammandrag av inventariet, stadgar i 9 & med avseende å upprättandet av dessa räkenskaper, bl. a., att tillgångarna ej må upptagas över sina verkliga värden, dock att tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för den bokföringsskyldige, må upptagas till det belopp, vartill kost- naderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, ehuru verkliga vär- det är lägre än detta belopp. I ty fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas av ålder och- nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning. Tillika stadgas, att i stället för sådan avskrivning motsvarande belopp må kunna uppföras bland skulderna å särskilt värdeminskningskonto, samt att sådant konto ej må minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar. Än vidare gäller, att om tillgångar, som här av- ses, vid slutet av det räkenskapsår, varunder de anskaffats eller tillverkats. upptagas till högre belopp än det, vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, eller om dylika tillgångar åsättas högre värde än i närmast föregående balansräkning, skall i balansräkningen angivas med vilket belopp höjning skett. Lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag inne- håller i 56 & bestämmelser med avseende å upprättande av aktiebolags ba- lansräkning samt stadgar dessutom i 69 å, att i styrelsens förvaltningsbe- rättelse skall lämnas redogörelse för de under året verkställda avskrivningar— na och grunderna därför.
I den före tillkomsten av bokföringslagen den 31 maj 1929 gällande för- fattningen i samma ämne, nämligen förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar, funnos icke några närmare föreskrif-
ter angående grunderna för värdesättningen av tillgångar för stadigvarande bruk.
De bestämmelser angående beräkning av värdet å omförmälda tillgångar, för vilka redogörelse nu lämnats, giva den bokföringsskyldige en täm- ligen stor frihet vid bestämmandet av de årliga avskrivningarnas storlek. Bestämmelserna syfta väsentligen endast till att förhindra, att dylika tillgån- gar bokföras till alltför högt värde, men de hindra icke, att värdet i rä- kenskapen upptages lägre än det verkliga. Bestämmelser i sistnämnda syfte äro icke påkallade av hänsyn till fordringsägarnas intresse och ha därför ansetts icke böra upptagas i den allmänna lagen.
Enligt gällande skattelagstiftning äger skattskyldig rörelseidkare från sin inkomst göra avdrag för omkostnad och för driftförlust men ej för kapital- förlust. Beträffande säväl omkostnad som driftförlust är gemensamt, att fråga är om en inom det slag av rörelse det gäller påräknelig utgift. Förlustavdraget är såtillvida begränsat, att avdrag för underskott, som skett ett år, ej får göras från vinst under ett annat år. Detta är en regel, som ursprung- ligen närmast torde motiverats av praktiska skäl; när skattesatserna ej voro särskilt höga, spelade det ej större ekonomisk roll, om avdrag fick ske eller ej. En konsekvens av nämnda regel är, att ej heller omkostnad, som hänför sig till förlustår, får avdragas ett annat år. Omkostnaden är ju i regel sådan, att den bokföringsmässigt ej rimligen kan hänföras till annat år än det, på vilket den faktiskt belöper.
Värdeminskningsavdraget är ett omkostnadsavdrag. Det är från början förutsett och beräknat, att t. ex. inventarier skola förbrukas, och är där- för ganska självklart, att kostnaden för deras anskaffande skall få dragas av. Frågan gäller blott under vilket år avdraget skall få göras. I betrak- tande av nyss angivna principer ligger svaret nära till hands, nämligen att avdraget bör få göras under det år, på vilket kostnaden belöper. Det kan emellertid vara svårt nog att avgöra, på vilket är kostnaden i fråga faktiskt belöper. Här tillämpas i själva verket ganska schablonmässiga grunder. Enligt vedertagna bokföringsnormer förfares väl vanligen så, att procentu- cllt lika andel av anskaffningskostnaden avskrives varje år. Detta sker emellertid ej alltid. Avskrivningen kan exempelvis i stället beräknas på det efter föregående avskrivningar återstående bokförda värdet. Om inventarier anskaffas ungefär likformigt varje år, kan i stort sett samma resultat åstad- kommas med denna metod som med avskrivning direkt beräknad å anskaff- ningskostnaden. Skillnaden blir närmast den, att, så länge avskrivningen konsekvent sker på bokförda värdet, man aldrig någonsin uppnår nollpunk- ten. Sker avskrivning enligt den indirekta metoden, d. v. 5. genom avsätt- ning till avskrivnings- eller förnyelsefond, står tillgången kvar i sitt gamla värde, ända tills den bortföres ur räkenskaperna. När detta sker, skall av- skrivningsfonden minskas med motsvarande belopp. Även vid direkt av- skrivning torde ej alltid, såsom sig borde, avskrivningen utföras indivi- duellt. Detta ändrar dock intet i den egentliga frågeställningen, i det enligt
bokföringslagen visst värde skall beräknas för varje särskild tillgång. Det är ingalunda ovanligt, att företag förfara så, att de, med frångående av de procentuella avskrivningsmetoderna, fördela avskrivningarna på sätt som sy- nes lämpligast ur vinstredovisningssynpunkt. Under ett gott vinstår göres en större avskrivning, under ett dåligt vinstår en mindre. Ofta förfares så, att genom Värdeminskningsavdraget skapas dolda reserver på det sätt att större avdrag göres än som svarar mot dittillsvarande faktiska värdeminsk- ning.
Reglerna angående avdrag för driftkostnader i rörelse återfinnas i 29 å kommunalskattelagen. Där stadgas, att till sådana driftkostnader räknas, bland annat, »värdeminskning genom slitning eller dylikt, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad» och »värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier av längre varaktighet». Jämväl stadgas dylik avdragsrätt för värdeminskning å patenträtt och annan lik- nande rättighet ävensom för värdeminskning å naturtillgångar såsom gru- vor, stenbrott o. dyl. genOm deras tillgodogörande. I de till paragrafen hö- rande anvisningarna äro avdragsreglerna närmare utvecklade.
I fråga om byggnad framhålles, att avdraget bör bestämmas till viss pro- cent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna ut- nyttjas. Vid bestämmande av denna tid har man att taga hänsyn jämväl till sådana omständigheter som att den rörelse, för vilken byggnaden är avsedd, kan antagas komma att fortsätta blott ett jämförelsevis litet antal år, såsom då fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet, eller att å annans grund belägen byggnad, som användes i rörelse, vid nytt- janderättens upphörande icke skall av jordägaren lösas. I fråga om rent till- fälliga byggnader, som användas blott ett fåtal är, exempelvis baracker vid ett järnvägs- eller dammbygge, får avdrag ske för den verkliga kostnaden sålunda, att den antingen i sin helhet avdrages det år, då utgiften ägt rum, eller fördelas på de år, under vilka byggnaden användes.
Vad angår inventarier lämnas rätt att såsom driftkostnad under anskaff— ningsåret avdraga hela kostnaden för anskaffande av redskap eller andra in- ventarier, som äro underkastade hastig förbrukning eller förslitning, vilket i regel kan anses vara fallet, när de beräknas ha en varaktighet av högst tre år. Beträffande maskiner och andra för stadigvarande bruk anskaffade inventarier, vilka ha längre varaktighet, skall däremot avdrag för an- skaffningskostnaden ske i form av värdeminskningsavdrag. Avdraget, vilket avser värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, skall för- delas på flera år med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för tillgången kan till fullo avdragas under den tidrymd, densamma är ekonomiskt användbar, och bör det årliga avdraget i regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden, dock att, där detta på grund av bristande utredning icke kan ske, avdrag får ske med viss procent å bokförda värdet eller efter annan grund, som kan finnas skälig.
I fråga om värdeminskning a patenträtter och liknande tidsbegrän- sade rättigheter samt substansminskning vid tillgodogörande av gruvor och dylika naturtillgångar äro liknande anvisningar meddelade. Någon avskrivning för värdeminskning å mark, som ingår bland tillgångar i rörelse, eller för värdeminskning å icke tidsbegränsade rättigheter medgives i allmänhet icke.
Skattelagstiftningens inställning till avskrivningsspörsmålet är bestämd därav, att vinst på försäljning av tillgångar till stadigvarande bruk ej beskat- tas, med mindre förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst före— ligga, d. v. s. om försäljningen sker inom fem (beträffande fast egendom tio) år från förvärvet. Om avdrag vid beskattningen sker i hastigare takt än som svarar mot förbrukningen och bokföringsmässig försäljningsvinst"sedermera uppstår efter de fem åren, vilken blir obeskattad, blir totalresultatet, att av- drag i beskattningsavseende fått ske för sammanlagt mer än den verkliga omkostnaden, vilket givetvis ej hör medgivas. I princip måste därför skatte- lagstiftningen med hittillsvarande inkomstbegrepp ställa sig på den linjen, att avskrivningsavdrag medgives med utgångspunkt från anskaffningskost- naden i en takt som ej är hastigare än den verkliga förbrukningen. Skatte- tillämpningen måste bliva restriktiv, därför att sådana obehöriga omkost- nadsavdrag, som nyss omnämnts, ej böra få förekomma. I tvivelaktiga fall plägar vid procentuell avskrivning avdraget hellre sättas för lågt än för högt. Den förut nämnda grundsatsen, att avdrag för ett års förlust ej får i beskatt- ningsavseende ske från ett annat års vinst, har också haft den effekten att, eftersom omkostnad, vilken belöper på förbrukning av tillgångar för stadig- varande bruk, obestridligen hänför sig även till förluståren, sådan avskriv- ning som ej kunnat utnyttjas i avdragshänseende under ett förlustår ej får avdragas under ett följande vinstår.
Emellertid försvåras en strikt tillämpning av de anförda reglerna dels därav att avdrag för avskrivning medgives i beskattningsavseende även där sådan ej skett i böckerna, dels därav att avdrag ej vid beskattningen göres med högre belopp än den skattskyldige begärt. Det må vara tillräckligt att här påpeka den följden av detta förhållande -— vilket i vissa avseenden inne- bär en motsägelse i själva förutsättningarna —— att praxis ej kunnat helt upprätthålla regeln att ett avdrag, som ej kunnat utnyttjas under ett förlust- år, ej får utnyttjas under ett senare vinstår. Då den skattskyldige ej får högre avdrag än han begär och det ej kan förutsättas, att han med avsikt begår något sådant avdrag under förluståret, kan man med skäl fråga sig, huru stort avskrivningsavdrag han egentligen skall anses ha gjort under förluståret, för vilket sedermera skall förvägras ytterligare avdrag. Hur regeringsrätten skulle i detalj lösa de motsättningar, varom här är fråga, är icke klart. Det finnes anledning antaga, att en följdriktig förnuftig lösning med gällande regler knappast är möjlig.
Anmärkningar mot gällande lagstiftning. Frågans tidigare utveckling.
I yttranden över lagförslag och särskilda framställningar hos Kungl. Maj :t ha gång efter annan från myndigheter och från näringslivets sida anmärk- ningar framställts emot gällande lagregler och praxis angående rätten till av- drag vid rörelseinkomsters beräkning. Olika lagförslag ha ock framlagts. Rörande vad som i sådant avseende förekommit, innan bolagsskattebered- ningen framlade sitt betänkande, må i huvudsak hänvisas till nämnda be- tänkande. Vissa huvudpunkter må dock — i anslutning till redogörelsen i betänkandet — här angivas såsom en bakgrund till vad som sedermera före- kommit och det förslag, som kommittén i det följande kommer att fram-
lägga.
Det har från näringslivets sida gjorts gällande, att endast rörelseidkaren själv ägde den fullständiga inblick i rörelsens läge, som erfordrades för att rätt bedöma avskrivningsfrågorna, samt att han därför borde vara berätti- gad att även i beskattningsavseende själv bestämma tid och tempo för av- skrivningarna. Det har vidare anförts: Under goda tider, då förtjänsterna äro förhållandevis rikliga, bör rörelseidkaren vara berättigad att göra stora avskrivningar med påföljd att, då sämre konjunkturer komma, avskrivnings- bördan lättas. Rörelseidkaren förlorar stundom nu möjligheterna att fullt tillgodonjuta de avskrivningar, vartill han bör vara berättigad; så sker, då året varit förlustbringande eller visat en så ringa bruttovinst, att den ej svarar mot de på året belöpande avskrivningarna. Anmärkta förhållanden äro för övrigt olägliga och skadliga icke endast för de särskilda företagen utan jämväl från en mera allmän synpunkt. Det borde nämligen ligga i det allmännas intresse, att företagen på lämpligaste sätt utnyttja sina möjligheter till konsolidering. Taxeringsmyndigheternas avgöranden ske ofta nog utan nödig sakkunskap och utan hänsyntagande till speciella omständigheter i de särskilda fallen. Erfarenheten visar ock, att inventarietillgångarnas verk- liga livslängd mycket ofta icke alls överensstämmer med den av taxerings- myndigheterna antagna.
Såväl rörande de årliga värdeminskningsavdragens storlek som beträf- fande spörsmålet i vad mån kostnaderna för tillgångarnas anskaffande bli- vit eller bort bliva avdragna vid tidigare års taxeringar ha ett stort antal tvister uppkommit. Sedan åtskilliga frågor, därav åtskilliga av principiell natur, avgjorts i högsta instans, anses dock antalet tvistefrågor ha ned- gått. Beskattningsnämnderna ha ock verkat för en utjämning. Skäliga lösningar ha i stor utsträckning åstadkommits med tillhjälp av allmänt tillämpade avdragsskalor samt för särskilda företag uppgjorda avskrivnings- tabeller. Dessa lösningar ha dock ofta inneburit en schablonisering, som av näringsföretagen godtagits utan att därför erkännas såsom överensstämmande
med deras rimliga krav. Tvister förekomma alltjämt i betydlig omfattning och röra stundom avsevärda belopp.
Flera förslag till ändring av hithörande regler ha framlagts av statliga utredningsorgan.
Förslag av inkomstskattesakkunniga. Det första förslaget avgavs av inkomstskattesakkunniga i deras 1923 fram- lagda betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt detta förslag skulle för skattskyldig, som enligt lag varit pliktig föra handelsböcker, in- komstberäkningen i regel följa bokföringen, och skulle i följd därav dylik skattskyldig i regel erhålla avdrag för värdeminskning med samma belopp, varmed han gjort avskrivning i sina böcker.
Förslag av 1924 års skatteberedning. 1924 års skatteberedning framlade 1926 en promemoria angående rätt till avdrag vid beskattningen för värdeminskning å inventarier, byggnader m. m. i rörelse eller yrke.
De regler, vilka enligt förslaget skulle gälla för fysiska personer och med dem likställda, anslöto sig till tidigare lagstiftning och praxis samt voro i det väsentliga desamma, som numera inflyttats i kommunalskattelagen. Där- jämte upptog emellertid förslaget särskilda, i kommunalskattelagen nu ej in- tagna regler angående avdrag för s. k. överpris och merkostnad. Enligt des- sa regler skulle anskaffningskostnaden för lösa tillgångar, därest densamma på grund av extraordinära konjunkturförhållanden mera avsevärt överstigit det pris, som kunde förutses bliva det för liknande tillgångar normala, få avdragas hastigare än bestämmelserna eljest skulle föranleda.
I fråga om rörelse, som drives av aktiebolag eller därmed likställd juri- disk person, innehöll förslaget huvudsakligen: Rörelseidkande juridisk per- son skulle i regel äga rätt att vid beskattningen erhålla avdrag för värde- minskning med de belopp, som avskrivits i räkenskaperna. Dylik skattskyl- dig skulle jämväl få åtnjuta avdrag för överpris och merkostnad å byggnad, därest avskrivning härför skett i räkenskaperna. Avdragen finge icke vara högre än de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna och skulle ej heller sättas lägre än nämnda avskrivningar i annat fall än då avskrivningarna kunde anses uppenbart oskäliga. Hade räkenskaperna för något år från- gåtts och den skattskyldige sålunda för det året fått åtnjuta lägre avdrag än de i räkenskaperna gjorda, skulle han äga rätt att, i den mån motsva- rande avdrag ett senare år befunnes skäligt, då tillgodonjuta sådant, när och i den mån intäkten lämnade utrymme därtill; i dylikt fall finge den skatt- skyldige alltså åtnjuta avdrag med högre belopp än som motsvarade de för året i räkenskaperna gjorda avskrivningarna. En förutsättning för godta- gandet av dessa regler vore, att i fråga om de juridiska personer, för vilka de vore avsedda att gälla, i visst avseende ett annat inkomstbegrepp fastställdes
än det för de övriga rörelseidkarna gällande. Skulle den skattskyldige ha frihet att vid beskattningen erhålla avdrag för anskaffningskostnaden för de till stadigvarande bruk i rörelsen avsedda tillgångarna redan innan mot av- draget svarande värdeminskning ägt rum, måste konsekvensen därav vara, att all vid försäljning av dylik tillgång ernåd-d vinst betraktas och beskattas såsom vinst i rörelsen.
Beredningen ansåg icke, att de sålunda för bolagen föreslagna reglerna kunde utsträckas till alla rörelseidkare, som enligt lag äro bokföringsplik- tiga. Beredningen erinrade, att i fråga om den enskilde näringsidkaren gränsen mellan hans affärsrörelse och hans privata ekonomi ofta vore svår att draga, detta så mycket mera som honom ålåge att i sin bokföring upp- taga icke blott vad som hörde till rörelsen utan allt vad han ägde. Om nu vinst bleve beskattad respektive förlustavdrag medgivet vid avyttring av in- ventarier och fastigheter, därest desamma hört till näringsidkarens rörelse, men däremot icke, därest de varit hans så att säga privata tillgångar, bleve det ofta svårt att avgöra, huruvida en avyttring varit av ena eller andra sla- get; särskilt komme denna svårighet att framträda i fråga om fastigheter, som ju icke sällan begagnas delvis i rörelsen och delvis för privat bruk. Enahanda svårigheter kunde framträda i fråga om handelsbolagen, och 1924 års skatteberedning var därför tveksam, huruvida det icke vore riktigast att inrymma handelsbolagen under samma regler som de enskilda närings- idkarna.
Rörande den omständigheten att skatteberedningen för vissa juridiska personer föreslog ett annat inkomstbegrepp än det för fysiska personer gäl- lande, yttrade beredningen, bland annat:
»Vad åter angår aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska före- ningar ligga förhållandena annorlunda till. I sitt betänkande angående ju- ridiska personers beskattning har skatteberedningen gjort gällande, att man principiellt bör ställa sig på den ståndpunkten, att såsom inkomst hos en juridisk person böra betraktas allenast sådana intäkter, som i princip äro skattepliktig inkomst hos de fysiska personer, vilka äro delägare i den juri- diska personen eller eljest i sista hand komma i åtnjutande av dess intäkter. Vid bestämmande av vad som skall anses såsom inkomst hos aktiebolaget måste man därför utgå från vad som är inkomst hos aktieägarna. Beträf- fande dessa kunde man tänka sig ett sådant inkomstbegrepp, att aktieägarna beskattades, som om de själva privat drivit rörelsen. Om man frånser vissa familjebolag och andra mindre företag i aktiebolagets form, synes detta be- traktelsesätt dock icke stämma med vanlig uppfattning om aktiebolagsin- komstens natur. Denna betraktas såsom en inkomst på själva aktien, såsom utdelning på ett värdepapper. Det ligger då nära till hands att —— såsom gällande lagstiftning gör — beskatta just dessa utdelningar. — —— —
Utom aktieägarna vill man nu beskatta även bolagen. Hos aktieägarna beskattas för närvarande även vad som är icke beskattningsbar realisations- vinst hos bolaget, ty även sådana vinstmedel gå ju in i utdelningarna. Något hinder att ändra lagstiftningen därhän, att sistnämnda vinstmedel beskattas
även hos bolagen, finnes från ovan angivna utgångspunkt icke. Med andra ord, en beskattning av vinst på försäljning av inventarier m. m. innebär en konsekvent utveckling av tanken, att aktieägarnas inkomster skola beskattas i två olika former, d. v. s. dubbelbeskattas, och innebär icke något avsteg från nu gällande regler om vad som skall förstås med inkomst hos aktieägarna.
Skälet, varför realisationsvinst för närvarande beskattas endast i begrän- sad utsträckning, är ju det, att denna anses ofta utgöra ett kapitalförvå'rv och icke vara resultatet av någon spekulation med ett moment av yrkesmäs- sighet. Vad nu ett aktiebolag beträffar, så bildas detta i princip — undan- tag kunna tänkas _— enbart i ändamål att driva förvärvsverksamhet och skapa inkomster åt (aktieägarna. Det är för dessa sak samma, om den vinst, som bolaget förvärvar, härrör från försäljning av varor eller från försäljning av inventarier e. d. i rörelsen. Även ur denna synpunkt synes alltså en re- gelmässig beskattning av vinst på försäljning av inventarier m. m. hos aktie- bolagen överensstämma med de principer, som ligga bakom den nu gällan- de skattelagstiftningen.
De praktiska svårigheter, som i fråga om enskilda näringsidkare förefin- nas att skilja mellan inventarier, som höra till rörelsen, och dem, som icke göra detta, föreligga ej beträffande nu ifrågavarande slag av juridiska per- soner. Alla bolagets eller föreningens tillgångar måste anses anskaffade för dess förvärvsverksamhet och alltså hänförliga till rörelsen.»
Över 1924 års skatteberednings förslag avgåvos yttranden av en del myn- digheter samt närings- och andra sammanslutningar. Myndigheterna och sammanslutningarna uttalade sig i allmänhet till förmån för förslagets syfte. I en del yttranden avstyrktes förslaget, enär det ansågs tvivelaktigt om det ginge att förverkliga utan alltför stora olägenheter.
Bolagsskatteberedningen har på följande sätt sammanfattat de viktigaste anmärkningarna emot 1926 års förslag:
Det skulle från åtskilliga synpunkter vara olyckligt att i här ifrågava- rande avseende skapa olika inkomstbegrepp för olika slag av rörelseidkare, ett för de enskilda och ett annat för de juridiska personerna. Eftersom den föreslagna friheten i avskrivningsavseende måste förutsätta en så noggrann och ordentlig bokföring, att taxeringsmyndigheterna kunna utan svårighet öva kontroll över att friheten ej missbrukas, kan det icke tillrådas att låta tillgången till sagda frihet vara enbart beroende av förefintligheten av laglig skyldighet att föra handelsböcker; det inträffar endast alltför ofta, att denna skyldighet icke fullgöres ordentligt eller på sådant sätt, som för här avsedda ändamål måste krävas. Ej minst gäller detta, då avskrivningarna ske medelst avsättning till förnyelsefond. Att låta den såsom nödvändigt villkor för friheten föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet omfatta jämväl den del av den fasta egendomen, som utgöres av själva jorden, synes oskäligt med hänsyn till karaktären av denna tillgång i rörelsen och den för rörelse använda jordens ådagalagda benägenhet att stigai värde till skill- nad från de tillgångar, vilka äro underkastade värdeminskning genom slit-
ning. Överhuvudtaget synes det icke tillrådligt att inom den föreslagna fri- heten inrymma sådana tillgångar, som icke drabbas av dylik successiv vär- deminskning; friheten skulle nämligen kunna användas till att genom sak- ligt omotiverade avskrivningar åstadkomma skattelindring, för vilken, därest de nedskrivna tillgångarna icke sedermera bleve försålda, det allmänna icke skulle kunna påräkna någon kompensation. Av denna anledning torde det vara nödvändigt att från friheten utesluta icke endast jorden utan ock akti- er, obligationer och dylika kapitaltillgångar liksom även sådana rättigheter, vilka till sin natur icke äro tidsbegränsade. Eftersom rörelseidkarens fria rådighet över avskrivningarna mäste vila på konformitet mellan bokföringen och beskattningen, kan det befaras, att de nya reglerna skulle medföra svå- righeter för sådana bolag, som finna det erforderligt att framlägga bokslut, vilka möjliggöra utdelning till aktieägarna, men icke kunna åstadkomma detta utan att i större eller mindre utsträckning inhibera de på året belöpan- de avskrivningarna å inventarier m. m. Slutligen förmenas förslaget inne- bära en viss våda från statens och kommunernas fiskala synpunkt därutin- nan, att rörelseidkarna kunde tänkas på det allmännas bekostnad bereda sig skattelindring genom att avpassa sina avskrivningar med hänsyn till den växlande storleken av skatteprocenten, således öka avskrivningarna under år, då skatteprocenten vore hög, och inhibera eller minska dem, då skattepro- centen sänkts.
Förslag av bolagsskatteberedningen. Bolagsskatteberedningens betänkande med förslag till ändrade bestämmel- ser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. (1931) innehöll även förslag till ändrade bestämmelser i denna fråga. Be- redningen sammanfattade förslagets huvudpunkter sålunda:
»För samtliga rörelseidkare, såväl fysiska som juridiska personer, bör i här ifrågavarande avseende gälla samma inkomstbegrepp. Värdeminsk- ningsavdragen höra i allmänhet ske genom avskrivningar i enlighet med de för närvarande gällande reglerna, vilka dock böra i åtskilliga avseenden uppmjukas och förtydligas, varjämte vid tillämpningen viss ändring kom- mer att föranledas av den ändring i inkomstbegreppet, som nedan omför- mäles. En var rörelseidkare bör emellertid under vissa omständigheter kun- na berättigas att, med undantag för vissa tillgångar, vilka nedan nämnas, erhålla sina i bokföringen företagna avskrivningsåtgärder respekterade vid beskattningen, oaktat de icke överensstämma med de_ för det stora flertalet fall avsedda reglerna. Villkoret för ernående av denna frihet, som emeller- tid måste vara förbunden med fordran på kontinuerlig överensstämmelse mellan bokföringen och de ifrågavarande för beskattningen påyrkade av- dragen, bör vara, att den rörelseidkare, som hos taxeringsmyndigheten yrkar att komma i åtnjutande av den avsedda friheten, befinnes föra så fullstän- diga och tydliga räkenskaper, att taxeringsmyndigheten medelst dylika rä- kenskaper kan år efter år följa de i dem företagna avskrivningsåtgärderna och därvid kontrollera, att värdeminskningsavdrag icke göres för andra till-
gångar eller med högre sammanlagt belopp än som må genom dylika avdrag avskrivas. Ernåendet av rörelsefrihet i avskrivningsavseende med därmed följande förpliktelse att uppehålla överensstämmelse mellan avskrivningarna i bokföringen och i beskattningen bör således vara beroende av rörelseidkar- nas egen önskan. Sådana rörelseidkare, vilka ej äro benägna att binda sina avskrivningar i beskattningshänseende vid de i bokföringen vidtagna åtgär- derna, komma således icke att bliva nödsakade därtill, även om deras bok- föring måhända motsvarar de högsta krav på ordning och tydlighet; de bliva i beskattningsavseende behandlade enligt de för övriga skattskyldiga avsedda reglerna.
Förutsättningen för beredande av tillgång till frihet för rörelseidkare att bestämma tiden för och omfånget av de årliga avskrivningarna i beskatt- ningsavseende måste vara, att de tillgångar, som inrymmas under friheten, i varje avseende betraktas såsom ingående i den skattskyldiges rörelse, så att, därest dylik tillgång skulle uttagas för personligt bruk eller avyttras med vinst, vad därigenom tillgodoföres den skattskyldige behandlas såsom skattepliktig intäkt i rörelsen. I fråga om de i rörelsen investerade lösa till- gångarna, framför allt dess inventarier, bör enligt beredningens mening ett dylikt betraktelsesätt i allmänhet anses stå i god överensstämmelse med för- hållandena, sådana de i verkligheten gestalta sig i det praktiska livet. Utran- geringar och nyanskaffningar av inventarier under oavbrutet hänsyntagande till av tidsförhållandena åstadkomna förändringar och rörelsens därav be- tingade krav utgöra i själva verket merendels helt normala transaktioner i rörelsens drift. Ett sådant bedömande kan däremot i allmänhet icke anläg- gas på den i rörelsen använda fasta egendomen. Förvärv och föryttringar av dylik för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd egendom kunna näppeli- gen anses hava karaktär av normala transaktioner i den löpande driften. Mot ett utvidgande av inkomstbegreppet till att omfatta jämväl den fasta egendomen talar dessutom, att själva jorden är en tillgång som icke under- går värdeminskning genom användning, och att, om man med hänsyn här- till läte jorden och de å densamma uppförda byggnaderna följa olika regler i förevarande avseende, detta skulle leda till betydande svårigheter. Den här avsedda utvidgningen av inkomstbegreppet, som av beredningen förordas, omfattar således icke de i rörelsen ingående fastigheterna (jorden och bygg- naderna) utan begränsas till maskinerna och andra inventarier (oavsett hu- ruvida de enligt civillag utgöra lös eller fast egendom) ävensom övriga i rö- relsen för stadigvarande bruk anbragta lösa tillgångar, såsom värdepapper och inkomstgivande rättigheter.
En dylik behandling av uppkomna försäljningsvinster å rörelsens lösa till- gångar, avsedda för stadigvarande bruk, innebär ett brytande med den åskådning, som särskilt genom år 1921 vidtagna ändringar i dåvarande skat- teförfattningar kommit till uttryck, nämligen att vinst genom avyttring av sådana tillgångar icke under andra förutsättningar än som äro stadgade för skattepliktig realisationsvinst kan bliva föremål för beskattning. Att här re- dogöra för de skäl, som legat till grund för berörda lagstiftning, och att på
nytt underkasta dem granskning torde icke vara erforderligt. Den då gjor- da gränsbestämningen mellan inkomst av rörelse och realisationsvinst var nämligen i väsentlig mån föranledd av dåvarande extraordinära förhållan- dena närmast efter världskrigets upphörande, särskilt inom rederinäringen, och betecknades för övrigt såsom en i viss mån provisorisk lösning i avbidan på den närmare utformning av inkomstbegreppet, som då var beroende på särskild utredning av inkomstskattesakkunniga. Enligt beredningens me- ning måste det anses naturligt, att vinster, som uppkomma genom avyttring av tillgångar av här förevarande slag, behandlas såsom uppkomna i rörel- sen, likaväl som förlust genom avyttring av dylika tillgångar bör få avdra- gas såsom uppkommen i rörelsen utan iakttagande av någon tidsbegräns- ning. Så länge penningvärdet hålles någorlunda stabilt, torde ock några vinster, som böra betecknas såsom i egentlig mening kapitalvinster, åtmin- stone av någon betydenhet, knappast uppstå å dylika tillgångar. Annorlun- da ställer sig saken beträffande jord och därtill hörande byggnader. Å dem gjorda vinster torde oftast vara att tillskriva sådan värdeökning, 'som bör betecknas såsom förmögenhetsökning, och för dem torde därför vara nöd- vändigt att tillämpa reglerna om realisationsvinstheskattning.
Den sålunda ifrågasatta utvidgningen av inkomstbegreppet för rörelse har ansetts böra förbindas med en särskild regel till förhindrande av skadliga verkningar i visst fall. Denna regel hänför sig till vinst genom utfallen för- säkring för förlorad eller skadad egendom av förevarande slag. Därest dy- lik vinst under alla förhållanden tages under beskattning, skulle försäkrings- tagaren se sina möjligheter att med begagnande av den utfallna försäkrings- summan anskaffa annan liknande egendom i stället för den förlorade eller att bota den uppkomna skadan starkt begränsade. Det har därför ansetts böra föreslås, att dylik vinst icke skall tagas under beskattning, i den mån den användes eller enligt av den skattskyldige avgiven förbindelse inom viss kort tid kommer att användas till anskaffande av egendom av enahanda el- ler liknande slag som den förlorade egendomen eller till botande av uppkom- men skada å egendomen. Tillika föreslås, att beträffande egendom, som anskaffats med användande av utbetalt försäkringsbelopp, avdrag för värde— minskning icke må åtnjutas för den del av anskaffningskostnaden, vilken bestritts med ersättningsbelopp, som enligt det nyss anförda icke är att räk- na till skattepliktig intäkt. Denna begränsning av avdragsrätten är en given konsekvens av skattefriheten för vinsten genom försäkringsfallet.
Då således vinst genom avyttring av jord och byggnader icke ansetts kun- na behandlas såsom uppkommen i rörelse —— härvid bortses självklart från fall, då dylik egendom är att anse såsom handelsvara i rörelsen -— kunna de i rörelsen använda byggnaderna icke inbegripas under den för rörelse- idkare enligt beredningens förslag möjliggjorda fria rådigheten i avskriv- ningsavseende. De tillgångar, vilka med kraven från näringslivets sida på ökad frihet torde framför allt åsyftas, äro de, som utgöras av maskiner och andra inventarier. Friheten bör avse dessa tillgångar jämte de med dem i avskrivningsavseende likställda, som utgöras av till sin varaktighet begrän-
sade rättigheter (patenträtter o. dyl.). För att icke skapa möjligheter till ej avsedd skattelindring är det däremot icke tillrådligt att utsträcka friheten till jämväl sådana tillgångar, som ej genom själva användandet minskas i värde, således aktier, obligationer och andra dylika kapitaltillgångar ävensom rättig- heter, som ej äro tidsbegränsade. Genom att avskrivningsfriheten begränsas på sätt nu sagts hava farhågorna för dess användande till att draga nytta av den skiftande höjden på skatten, enkannerligen kommunalskatten, blivit till sin räckvidd begränsade. Emellertid bör det framhållas, att anledning finnes att antaga, att just i nu berörda avseende den föreslagna friheten bör bliva för det allmänna mera gagnelig än motsatsen. Dåliga konjunkturer och minskade vinster för näringslivet plåga vara förknippade med behov av höjd utdebitering och vice versa. Om näringslivet har tillfälle att välja ti- den för företagandet av avskrivningarna, kommer detta säkerligen att för- anleda till öka-de avskrivningar under de goda konjunkturerna och begräns- ning av avskrivningarna, då konjunkturerna äro sämre. I så fall kommer den större friheten i avskrivningsavseende att till fromma för det allmänna medverka till utjämnande av vågrörelserna i beskattningen i stället för tvärtom.»
I anslutning härtill må ock omnämnas det förslag, som av bolagsskatte- beredningen framlades rörande värdeminskning å obligationer, aktier m. m., som tillhöra rörelsen. Avdrag för värdeminskning å sådan tillgång — lik- som å rättigheter av good wills natur, vilkas värd-e icke kunde anses i verk- ligheten begränsat till viss tid —— finge ske med belopp, varmed värdet ncd- gått enligt vad inträffade omständigheter gjorde uppenbart eller sannolikt. Detta förslag motiverades av beredningen på följande sätt:
»Det synes ganska självfallet, att obligationer, aktier och andra dylika ka- pitaltillgångar, som tillhöra rörelsen, i avskrivningsavseende behandlas på enahanda sätt som de nyssnämnda till sin giltighetstid icke begränsade rät- tigheterna, med vilka de till sin natur äro överensstämmande. Stadgande härom har meddelats. Anmärkas mä, att frågan huruvida värdeminskning å här avsedda kapitaltillgångar bör anses såsom avdragsgill driftkostnad el- ler såsom kapitalförlust blivit i saknad av uttryckligt lagstadgande olika be- dömd i hittillsvarande praxis. Rättsskipningen under senare är har emel- lertid alltmera ådagalagt benägenhet att medgiva rätt till avdrag.»
Från beredningens förslag var en ledamot skiljaktig. Denne ledamot an— förde bland annat: En begränsning av den fria avdragsrätten till inventa- rier o. dyl. syntes tänkbar. Om enskilda näringsidkare skulle få del av den fria avdragsrätten, vore en dylik gräns måhända ofränkomlig. Beträffande juridiska personer däremot förefölle det som om, ifall det skulle vara nöd— vändigt att undantaga jorden, det likväl vore bättre att låta även byggnader avses med den fria avdragsrätten och det vidgade inkomstbegreppet. Den fria avskrivningsrättens utsträckning att gälla även fysiska personer före- fölle ur flera synpunkter betänklig. Rätt till avdrag för avskrivningar, som uppenbarligen strede mot god köpmannased, borde ej medgivas.
Över bolagsskatteberedningens förslag avgåvos, efter remiss, yttranden av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen, över- ståthållarämbetet, länsstyrelserna, handelskamrarna, Sveriges industriför- bund, Sveriges allmänna exportförening, jernkontoret, Sveriges redarförening, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, svenska försäkrings- föreningen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaför- hund och svenska lantmännens riksförbund.
De näringsorganisationer, vilka avgåvo yttrande över bolagsskattebered- ningens förslag, hälsade i allmänhet förslaget med tillfredsställelse. Från åt- skilliga håll har emellertid framställts krav på den fria avskrivningsrättens utsträckande även till byggnader. Sveriges industriförbund, Stockholms han— delskammare, Sveriges allmänna exportförening, jernkontoret och svenska bankföreningen anförde härutinnan, att dittillsvarande bestämmelser med- fört, att avskrivningar å industribyggnader ej tillåtits överstiga vissa scha- blonmässigt fastställda och i verkligheten oftast — eller kanske rättare all— tid — för lågt tillmätta procentsatser; inom näringsföretag, som befunne sig i utveckling, bleve uppförda byggnader ofta relativt hastigt oanvändbara för rörelsens rationella drift, även om väggar och tak vore intakta. Organisa- tionerna åberopade de många skattebesvären angående värdeminskning å byggnader såsom tydliga vittnesbörd om taxeringsmyndigheternas oförstå- ende i denna fråga; visserligen stode striderna för det dåvarande endast om tämligen obetydliga procentskillnader, men detta berodde på att företagen så småningom insett det hopplösa i att söka få en skälig avskrivningsprocent medgiven.
Å andra sidan anförde Skånes handelskammare, att frågans lösning lämp- ligast torde kunna vinnas genom att med vissa modifikationer upptaga och lagfästa det system med avskrivningstabeller, som sedan flera år tillämpats av taxeringsmyndigheterna i Malmöhus län; handelskammaren funne detta system för att motsvara näringslivets krav huvudsakligen blott behöva kom- pletteras i den riktningen, att avdrag, som i brist på motsvarande intäkter icke kunnat tillgodoräknas under ett år, finge tillgodonjutas under de när- mast följande åren i den mån inkomsterna medgåve. Norrbottens och Väs- terbottens läns handelskammare fann det tveksamt, om beredningens för- slag vore att föredraga framför gällande bestämmelser. Handelskammaren fann det bland annat möjligt, att ett företag, som begagnat sig av den rörelse- frihet i avskrivningshänseende, vilken beredningen ville medgiva, just till följd av denna frihet och på grund av den sämre likviditet, företaget hade under år med dåliga konjunkturer, kunde komma i en sådan situation, att företaget hade varit mera betjänt av att under de goda åren erlägga det mer- belopp i skatter, som företaget under ett dåligt år till följd av underlåten av- skrivning bleve tvunget att erlägga.
Sveriges redareförening ville framhålla angelägenheten därav, att därest förslaget om begränsning av den fria avskrivningsrätten till rörelseidkare
med viss bokföring genomfördes, rederinäringen i fortsättningen medgåves rätt att göra avdrag för normal värdeminskning å fartygen även i sådana fall, då vinsten av en eller annan orsak icke kunnat disponeras för detta ändamål. Sveriges köpmannaförbund fann det uppenbart, att värdeminsk- ningsavdraget tedde sig olika för en industri med ofta mycket stora inventa- rievärden och en handelsrörelse, där inventarierna utgjordes av kontors- och butiksinventarier och eventuellt bilar, varför det syntes välbetänkt att för olika fall olika avdragsmöjligheter medgåves.
Stockholms bostadsföreningars centralförening anförde i avgivet yttrande beträffande förslaget om upphörande av den förut medgivna rätten till sär- skilda avdrag för värdcminskning å hissar, värmeledningsanläggningar även- som andra till fastigheter hörande maskinella inredningar och dylikt, att de tekniska svårigheterna att genomföra den nuvarande ordningen uppenbar- ligen vore så stora, att en annan utväg borde sökas; att de fördelar, som be- retts fastighetsägarna genom införandet av det särskilda värdeminsknings- avdraget för ifrågavarande inventarier, ingalunda kunde kompenseras genom att anskaffning av nya inventarier i utbyte mot förbrukade äldre finge in- räknas i underhållskostnader och sålunda bliva föremål för avdrag un- der denna rubrik; inom ett mycket stort antal bostadsfastigheter ställde sig nämligen de ekonomiska förhållandena så, att det år, varunder ett mera av- sevärt utbyte av inventarier ägde rum, något mot de därmed förenade kost- naderna svarande överskott icke framkomme, varför avdrag för kostnaderna ifråga bleve ineffektivt; samt att en naturlig och i och för sig fullt skälig utväg syntes vara, att Värdeminskningsavdraget tillmättes högre för fastigheter, vilka vore försedda med moderna bekvämligheter, än för andra fastigheter.
De hörda myndigheterna vitsordade i allmänhet det starka behovet av att reglerna rörande värdeminskningsavdrag ändrades i riktning mot att större frihet skulle medgivas. En länsstyrelse framhöll, att det för allmänheten framstode såsom en skriande orättvisa, att ett bolag kunde år efter år lämna utdelning utan att erlägga någon nämnvärd skatt; genom förslaget komme möjligen en rättelse att kunna åstadkommas åtminstone i de fall, då avskriv- ningarna hölles bundna vid bokföringen. En del av de myndigheter, som i princip tillstyrkte friare avskrivningsrätt, ansågo emellertid, att bolagsskatte- beredningen gått för långt. Flera länsstyrelser förklarade sålunda bestäm- melse mot missbruk erforderlig. I frågan huruvida den fria avskrivnings- rätten borde utsträckas till fysiska personer voro meningarna delade. En länsstyrelse, som förordade fri avskrivningsrätt för fysiska personer, fram- höll därvid, att det funnes mänga bolag, som faktiskt ägdes och dirigerades av en ensam person, och att för medgivande av fri avskrivningsrätt åt dylika bolag kunde anföras de flesta av de betänkligheter, som den skiljaktige leda- moten av bolagsskatteberedningen åberopat beträffande de enskilda närings- idkarna. Även i frågan rörande den fria avskrivningsrättens utsträckning till byggnad uttalades olika åsikter. Från flera håll uttalades tvekan, huruvida reglerna kunde rätt tillämpas av taxeringsmyndigheterna. Flera länsstyrelser uttalade sin betänksamhet mot förslaget.
Då kommittén får anledning att i det följande i olika avseenden hänvisa till kammarrättens yttrande, torde vissa delar av detta böra här mera utför- ligt återgivas.
Kammarrätten åberopade till en början sitt yttrande över 1924 års skatte- berednings utkast. Enligt detta yttrande hade kammarrätten väl funnit kla- rare och mer konsekventa bestämmelser i frågan önskvärda. Skatteberednin- gen hade emellertid gått längre än ändamålet krävde samt för det närmaste syftet offrat för vårt skattesystem grundläggande principer. Förslagets dubbla inkomstbegrepp, som vore priset för reformen, syntes vara en så väsentlig brist i förslaget, att detsamma redan på denna grund måst avstyrkas. I jäm- förelse med den metod med procentuella, efter olika näringsgrenars behov avpassade avdragskvoter, som efter hand, under omsorgsfullt vägande mot varandra av den skattskyldiges och det allmännas var för sig berättigade in- tressen, utbildat sig, tedde sig beredningens förslag överraskande enkelt, men också synnerligen radikalt.
Kammarrätten hade funnit det uppenbart, att de skattskyldigas frihet att bestämma såväl storlek av som tidpunkt för avdragen kunde medföra olä- genhet och förlust för stat och kommun och övriga skattedragare i kom- munen; nära till hands låge nämligen för den skattskyldige att göra stora nedskrivningar till motvikt mot ett års jämförelsevis stora inkomster eller med hänsyn till en tillfällig höjning i den kommunala utdebiteringen för att därigenom nedbringa sina skatteutgifter. Utsikten därtill kunde emellertid locka den skattskyldige till avskrivningar, som i annat sammanhang kunde bliva till förfång såsom bidragande till en skenbart sämre balansställning. Vidare kunde den skatt, som avsåges skola utgå vid framtida avyttring av de nedskrivna tillgångarna, komma att drabba synnerligen kännbart, känn- barare ju mer som avskrivits.
Genom att utsträcka den fria avskrivningsrätten och det utvidgade in- komstbegreppet till att avse samtliga rörelseidkare samt genom slopandet av förbudet mot »uppenbart oskäliga» avskrivningar hade bolagsskattebered- ningen visserligen brutit udden av kammarrättens invändningar mot det av skatteberedningen föreslagna dubbla inkomstbegreppet och rörande tolknin- gen av begreppet uppenbart oskäliga avskrivningar, men i stället syntes av kammarrätten mot sistnämnda förslag framställd invändning att förslaget ginge längre än ändamålet krävde, med än större fog kunna framställas mot bolagsskatteberedningens förslag än mot det av 1924 års skatteberedning framlagda förslaget. Bolagsskatteberedningens förslag innebure i realite— ten, att åt varje rörelseidkare, som upplade en på visst sätt beskaffad bok— föring, inrymdes en viss frihet att själv bestämma sin skattetunga eller i varje fall tidpunkten för skattskyldighetens fullgörande. För detta ändamål kunde han göra så stora avskrivningar, han önskade, och beskattningsmyn- digheterna vore ovillkorligen skyldiga att respektera desamma även om de uppenbarligen vidtagits uteslutande i skattelindrande syfte.
Den av kammarrätten befarade olägenheten av 1926 års förslag rörande den kommunala skattetungan bleve än mera framträdande, därest den fria
avskrivningsrätten skulle kunna komma alla rörelseidkare till godo. Den garanti för att avskrivningsmöjligheten icke över hövan skulle utnyttjas, vil- ken 1924 års skatteberedning ansåge ligga i aktieägarnas krav på utdelning, förefunnes icke beträffande enskilda näringsidkare och torde beträffande ak- tiebolagen ej heller böra tillmätas alltför stor betydelse.
Gällande bestämmelser framstode för den skattskyldige ofta såsom obilliga. Å andra sidan öppnade det nu tillämpade avskrivningsförfarandet möjligheter för de skattskyldiga att genom dubbla avskrivningar göra sig obehöriga vin- ster i beskattningshänseende. Det saknades icke exempel på att företag, som dreve sin rörelse under aktiebolagsform och vid sina taxeringar lyckats få en för hög avskrivningskvot godkänd, sedan hela anskaffningskostnaden för inventarierna avskrivits, överläte dessa till ett nybildat aktiebolag med samma intressenter som det äldre bolaget och därvid tillgodoförde sig en köpeskilling, vilken t. o. ni. kunde överstiga den ursprungliga anskaffnings- kostnaden. Då det äldre bolaget ägt inventarierna under längre tid än fem år, undginge den genom överlåtelsen uppkomna vinsten beskattning. Det nybildade bolaget amorterade därefter den nya anskaffningskostnaden ge- nom årliga avskrivningar.
Kammarrätten funne emellertid en uppmjukning av gällande regler för värdeminskningsavdrag vara av behovet påkallad och funne vad bolags- skatteberedningen därutinnan föreslagit väl ägnat att läggas till grund för en lagstiftning i ämnet.
Beträffande den föreslagna rätten för skattskyldig att, om intäkten något är icke försloge till sedvanlig amortering, åtnjuta motsvarande högre avskriv- ning under senare år, anförde kammarrätten, att de avskrivningstabeller, vilka enligt förslaget skulle bifogas deklarationen, voro ägnade att i väsentlig grad underlätta taxeringsmyndigheternas arbete och att en skattskyldig för er— hållande av dylikt avdrag måste förete så omsorgsfullt förda tabeller, att yr— kandet kunde av taxeringsmyndigheterna kontrolleras. Kammarrätten fram- höll vidare, att den omständigheten att stadgandet innebure ett avsteg från principen om varje beskattningsår såsom en från de övriga avskild enhet desto mindre utgjorde tillräckligt skäl att ställa sig avvisande mot förslaget i denna del som principen redan i viss mån finge anses frånträdd bland annat genom den i punkt 4 av anvisningarna till 29 % kommunalskattelagen med- givna rättigheten att under anskaffningsåret avdraga hela kostnaden för an- skaffande av inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt att vid utrangering av inventarier avföra ännu icke avdragen anskaffningskostnad ävensom genom föreskriften i punkt 1 av anvisningarna till 41 å i samma lag, att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, endast om särskilda omständig- heter därtill föranledde, borde frångås vid inkomstberäkningen.
Kammarrätten ansåge sig icke böra motsätta sig förslaget att vid bestäm- mandet av avdragets årliga belopp hänsyn skulle tagas till omständigheter, som kunde föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen begränsades till för-
hållandevis kort tid, helst som detta förslag delvis torde innebära lagfästandc av praxis.
Beträffande den föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet uttalade kammarrätten farhågor för icke önskvärda verkningar. Kammarrätten åbe- ropade vad föredragande departementschefen anfört i proposition nr 213 till 1921 års riksdag (sid. 18 och 19) såsom motivering för sitt i propositionen framlagda och av riksdagen antagna förslag till bestämmelser rörande när- mare avgränsning av begreppen inkomst av rörelse eller yrke samt inkomst av icke yrkesmässig verksamhet, vilka bestämmelser överensstämde med gällande lagstiftning i ämnet. Departementschefen ansåge en dylik avgräns- ning böra ske efter den principen, att vinst, som en näringsidkare förvärvade genom avyttring av föremål som han icke förde i handel eller tillverkade, icke hänfördes till inkomst av rörelse eller yrke utan till realisationsvinst, och detta även om de avyttrade föremålen använts i rörelsen eller yrket. Denna princip syntes stå i god överensstämmelse med den dåvarande skatte- lagstiftningen i övrigt och vara ägnad att i tider med växlande penning- värde befordra rättvisa och billighet vid beskattningen. Att hänföra vinst av berörda art till inkomst av rörelse eller yrke ansåge departemenschefen för övrigt icke medföra ur statsfinansiell synpunkt enbart gynnsamma konse- kvenser. Om vinsten å dylika avyttringar skulle hänföras till inkomst av rörelse eller yrke, måste följdriktigt förlust å liknande transaktion betraktas såsom förlust i rörelse eller yrke och sålunda utan inskränkning få avdra- gas från den skattskyldiges inkomst. Med dåvarande depression å affärs- livets område kunde man vänta, att dylika förluster i stor utsträckning kom- me att uppstå, och detta skulle, om avdrag för förlusterna medgåves, i själ— va verket komma att medföra minskning av statens inkomster. Man kunde rent av befara, att fartyg och andra inventarier i vissa fall skulle komma att realiseras enbart i avsikt att därigenom konstatera en förlust, som skulle få avdragas vid taxeringen.
Enligt kammarrättens mening ägde detta departementschefens uttalande alltjämt sin fulla tillämpning.
Kammarrätten anförde beträffande förslaget om beskattning av ersätt- ning på grund av försäkring, att det torde innebära införande av en helt ny principi vårt skattesystem, om man läte den framtida användningen av ett belopp bliva avgörande för frågan, huruvida samma belopp skulle ut- göra skattepliktig inkomst eller ej, samt att förslagets bestämmelser rörande utfärdandet av förbindelser och ställande av säkerhet dessbättre saknade motsvarighet i svensk skattelagstiftning. Kammarrätten delade emellertid bolagsskatteberedningens åsikt, att det av beredningen föreslagna inkomst- begreppet skulle medföra allt för obilliga verkningar, särskilt för rederinä- ringen, därest ifrågavarande undantagsstadganden rörande ersättning på grund av försäkring icke komme till stånd. Då dessa undantagsstadganden icke blott innebure ett uppoffrande av för vår skattelagstiftning grundläg- gande principer och i hög grad åsidosatte kravet på enkelhet och reda däri utan även måste befaras komma att medföra ökat arbete för beskattnings-
myndigheter och länsstyrelser samt lätt förorsaka felaktigheter vid taxe- ringarna, funne kammarrätten berörda undantagsbestämmelser innebära en betänklig svaghet i det föreslagna nya inkomstbegreppet.
Kammarrätten yttrade vidare, att de 5. k. normala avskrivningsreglerna torde kunna genomföras även om allenast en mindre genomgripande änd- ring av inkomstbegreppet komme till stånd.
De föreslagna normala avskrivningsreglerna torde för varje någorlunda bärkraftigt affärsföretag skapa möjlighet att komma i åtnjutande av avdrag för hela anskaffningsvärdet å sina inventarier. De innebure vidare rätt att under vissa år öka avdragen icke blott på den grund, att en tillgång an- skaffats för utnyttjande av en konjunktur, som syntes osäker, eller för be- gagnande av ett särskilt arbetstillfälle, utan jämväl av den anledningen, att sådan ökning i särskilt fall funnes skälig med hänsyn till rörelsens växlan- de resultat. Genom den sålunda medgivna friheten i avskrivningshänseende hade affärslivets krav tillgodosetts i så hög grad som detta utan allvarliga olägenheter för det allmänna vore möjligt.
Kammarrätten funne väl, att rätten till fria värdeminskningsavdrag skul- le medföra betydande fördelar. Icke minst syntes man höra beakta de gagneliga verkningar beträffande företagens konsolidering, som den föreslag- na lagändringen kunde förväntas medföra. Vidare torde tvister rörande av- dragsbeloppens storlek bliva sällsynta beträffande de skattskyldiga, vilka komme i åtnjutande av det fria avdraget, och taxeringsmyndigheternas ar- bete med avdragens kontrollerande vid dessa skattskyldigas taxering för- enklat. Beredningens förslag föranledde dock nya tvistefrågor. Fördelen av en viss förenkling vid avdragens kontrollering kunde knappast uppväga de svårigheter, tillämpningen av de föreslagna nya bestämmelserna rörande ut- fallen försäkringssummas beskattning kunde väntas medföra för myndig- heterna. Det borde bemärkas, att förenklingen av kontroliarbetet gällde en- dast en begränsad kategori skattskyldiga, under det att sistnämnda bestäm- melser avsåge alla rörelseidkare. Rätten till fria värdeminskningsavdrag kunde väl i allmänhet antagas komma att medverka till utjämnande av väg- rörelserna i beskattningen, men denna väntade fördel av förslaget torde icke uppväga de allvarliga olägenheter, som kunde uppstå för vissa kom- muner genom ett hänsynslöst utnyttjande av den medgivna friheten. Då vidare den föreslagna ändringen av inkomstbegreppet innebure ett icke önskvärt avsteg från de principer, vilka kommit till uttryck i 1921 års lag- stiftning i förevarande ämne, samt denna ändring kunde befaras medföra ogynnsamma verkningar för det allmänna, ansåge kammarrätten för sin del, att priset för de fördelar, man genom det fria Värdeminskningsavdraget skulle vinna, vore för högt, helst som dessa fördelar _ icke minst gynnan- det av företagens konsolidering -— i huvudsak torde kunna ernås genom ett lagfästande av de föreslagna s. k. normala avskrivningsreglerna.
Beträffande förslaget att avdrag skulle medgivas för tidigare icke avdra- gen anskaffningskostnad även vid försäljning av icke utrangerade inventa- rier anförde kammarrätten, att det vid tillämpningen ofta torde vara svårt
att avgöra, huruvida försäljningen av en tillgång föranletts därav, att till- gången »bliv-it utsliten eller föråldrad, så att dess fortsatta användande i driften icke är ekonomiskt lämpligt» eller av annan orsak. Det antagandet läge nära till hands, att vederbörande skattskyldigai sin bokföring och dekla- ration i allmänhet redovisade försäljning av inventarier, även om dessa icke vore utslitna eller föråldrade, såsom utrangering och därvid stödde den- na åtgärd därpå, att deras fortsatta användande i driften icke vore ekono- miskt lämpligt. Förslaget i denna del syntes därför icke innebära en så genomgripande ändring i den redan tillämpade avdragsberäkningen, som lagstadgandets ordalag syntes giva vid handen.
Kammarrätten förordade vidare den presumtionen, att vinst, som upp- stått därigenom att inventarier försålts för högre belopp än den icke av- skrivna anskaffningskostnaden, i den mån försäljningssumman icke över- stege anskaffningskostnaden, hade sin grund däri, att förut i beskattnings- hänseende medgivna avdrag varit för stora. I enlighet härmed borde en justering av dessa avdrag — motsvarande den som nu ägde rum då utran- gerade inventarier försåldes till lägre pris än icke avskriven anskaffnings- kostnad -— äga rum jämväl då priset överstege den återstående anskaffnings- kostnaden, detta givetvis dock endast under förutsättning, att försäljningen icke föranledde beskattning för realisationsvinst.
Ur principiell synpunkt torde intet vara att invända mot att denna presum- tion upprätthölles jämväl då förlust uppstått vid inventariers försäljning. Mot en strikt tillämpning av presumtionen jämväl vid bedömande av förlust, uppkommen vid inventarieförsäljning, torde emellertid kunna anföras sam- ma betänkligheter ur finansiell synpunkt, som föredragande departements- chefen framhållit i propositionen till 1921 års riksdag beträffande den ifråga- satta utvidgningen av inkomstbegreppet. På grund därav torde det vara nödvändigt att öppna möjlighet för taxeringsmyndigheterna att, där omstän- digheterna därtill föranledde, frångå presumtionen och vägra avdrag för förlust, som måste antagas hava föranletts av prisfall å det slag av inventa- rier som avyttrats. Det syntes icke möta något oöverstigligt hinder för den skattskyldige att, om taxeringsmyndigheternas antagande vore felaktigt, mot- bevisa detta genom styrkande av prisen å respektive tillgång i oanvänt skick vid tiden för anskaffningen och vid tiden för försäljningen. Då fråga vore om uppenbarligen utslitna eller nedskrotade inventarier, borde avdrag i nu ifrågavarande hänseende givetvis icke förvägras.
Det kunde ifrågasättas, huruvida icke nyss berörda presumtionsregel bor- de kunna frångås även i de fall, då inventarier försåldes till pris, översti— gande icke avdragen anskaffningskostnad, d. v. s. huruvida det icke borde stadgas, att den genom försäljningen uppkomna vinsten skulle undantagas från beskattning i den mån det ådagalades, att den haft sin grund i inträf- fad prisstegring. Ett stadgande av detta innehåll skulle emellertid sannolikt leda till många tvister mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna och vore icke behövligt. Huruvida vinsten haft sin grund i prisstegring eller berott därpå, att förut medgivna avdrag varit för stora, torde ofta undan-
draga sig den skattskyldiges bedömande, och det torde i allmänhet för honom framstå såsom fullt förklarligt, att den vid försäljningen återbekomna an- skaffningskostnaden, till den del denna vid tidigare taxeringar avdragits, upptoges till beskattning. Därest taxeringsmyndigheterna vore medvetna om att avdragen anskaffningskostnad alltid komme att beskattas i de fall, då tillgångar såldes till högre pris än vad som i beskattningshänseende åter- stode oavskrivet, torde man kunna förvänta, att myndigheterna i allmänhet medgåve av de skattskyldiga framställda icke oskäliga yrkanden om värde- minskningsavdrag. Det torde därför ligga i de skattskyldigas eget intresse, att något stadgande, som öppnade möjlighet till frångående av ovanberörda presumtionsregel i de fall, då försäljningen skedde till högre belopp än den icke avdragna anskaffningskostnaden, icke meddelades.
Enligt kammarrättens förmenande nödvändiggjorde de av kammarrätten föreslagna bestämmelserna icke särskilda föreskrifter rörande taxering av utfallen försäkringssumma. Det av beredningen föreslagna stadgandet, att ökning i värdeminskningsavdrag finge medgivas, där sådan i särskilt fall funnes skälig med hänsyn till rörelsens växlande resultat —— vad aktiebola- gen anginge i förening med övergången till den proportionella beskattnings- metoden — torde i allmänhet bereda möjlighet för de skattskyldiga att und- gå obilliga verkningar av berörda bestämmelser.
Vidkommande förslaget om avdrag för värdeminskning ä obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar och om utvidgning av inkomstbe- greppet beträffande dessa tillgångar anförde kammarrätten:
I de fall, då i rättsskipningen medgivits avdrag vid beräkning av rörelsein- komst för nedskrivning av värdet å eller förlust vid försäljning av dylika tillgångar — i allmänhet aktier —— torde detta antingen hava berott därpå, att den skattskyldige drivit handel med värdepapper, vilka följaktligen varit att anse såsom varulager, eller ock haft sin grund i det förhållandet, att för- lusten med hänsyn till upplysta omständigheter ansetts kunna hänföras till avdragsgill driftkostnad eller driftförlust. Då bolagsskatteberedningen alle- nast uppställde det villkoret för avdragsrättens åtnjutande, att de ifrågava- rande tillgångarna »tillhört rörelsen», innebure detta en väsentlig utvidgning av den i rättstillämpningen medgivna avdragsrätten. Medgivas finge, att det ofta vore vanskligt att avgöra, huruvida värdeminskning å aktier enligt gällande rätt vore hänförlig till kapitalförlust eller till avdragsgill förlust i den skattskyldiges rörelse. Denna fråga torde endast kunna avgöras från fall till fall med hänsyn till en mångfald därvid inverkande omständig- heter såsom först och främst sambandet mellan den skattskyldiges och aktie- bolagets rörelse, storleken av aktieinnehavet och anledningen till aktiernas värdeminskning m. m. Berörda svårigheter vid rättstillämpningen utgjorde emellertid icke tillräcklig anledning att utvidga avdragsrätten i den omfatt- ning bolagsskatteberedningen föreslagit. Den i förevarande avseende föreslag- na avdragsrätten innebure, att avdrag komme att medgivas för förluster, vilka — även om det av beredningen föreslagna utvidgade inkomstbegreppet vunne stadfästelse — uppenbarligen borde hänföras till kapitalförluster. Så vore
t. ex. en rörelseidkare, vilken dreve sin rörelse i en av honom ägd fastighet, varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget berättigad att vid beräknin- gen av sin rörelseinkomst tillgodoföra sig avdrag för den minskning i fastig- hetens värde, som kunde uppstå på grund av fallande konjunkturer. Men om han satte fastigheten på aktier, bleve han enligt uttrycklig föreskrift be- rättigad till avdrag för nedgången i värdet är aktierna i fastighetsbolaget. Detta innebure i realiteten, att han på en omväg finge tillgodonjuta avdrag för den konjunkturförlust å fastigheten, som, därest fastighetsbolaget icke kommit till stånd, skulle hava förvägrats.
Eftersom värdet å aktier, särskilt sådana i dotterbolag, även under nor- mala och uppåtgående konjunkturer oftare torde bliva föremål för nedskriv- ning än för uppskrivning, syntes vad bolagsskatteberedningen i förevarande hänseende föreslagit vara ägnat att väcka betänkligheter ur stats- och kom- munalfinansiell synpunkt. Det kunde vidare befaras, att rörelseidkare komme att i sina deklarationer tillgodoföra sig avdrag för värdeminskning även å sådana aktier, som i själva verket icke haft annat samband med rö- relsen än att de ingått i de för rörelsen förda räkenskaperna. Villkoret för avdragsrätten, att aktierna »tillhört rörelsen», torde av mången deklarant anses uppfyllt, därest han t. ex. likviderat aktierna medelst användande av medel, som influtit i rörelsen.
Å andra sidan torde den (i anvisningarna till 28 5 punkt 1 intagna) före- slagna bestämmelsen, att vad som vid försäljning erhållits »för rörelsen själv är att hänföra till intäkt av rörelse», ofta få synnerligen obilliga verkningar. Jämlikt sistnämnda stadgande, som torde hava föranletts av att berednin- gen föreslagit rätt till avdrag för värdeminskning å till tiden icke begränsad rättighet av good Wills natur, skulle en rörelseidkare, som under en följd av år drivit en rörelse och upparbetat den så, att ett visst good willvärde upp- stått, vid rörelsens överlåtande bliva skattskyldig såsom för inkomst av rö- relse icke blott för vad han kunde erhålla för varor och andra tillgångar utan jämväl för vad som motsvarade ersättning för good will. Ersättningen till sistnämnda del — även om begreppet »inkomst av rörelse» utsträcktes till att avse vad som erhållits vid avyttring av inventarier — borde emellertid icke anses hänförlig till skattepliktig intäkt, därest förutsättningarna för realisationsvinstbeskattning saknades. Särskilt i de ofta förekommande fall, då en rörelseidkare på grund av sjukdom eller ålderdom såge sig nödsakad att försälja en av honom under flera år upparbetad affär, skulle en inkomst- beskattning av den för själva rörelsen uppburna ersättningen framstå så- som synnerligen obillig.
Kammarrätten hemställde, att —— vare sig det fria värdeminskningsavdra- get komme att medgivas eller ej de föreslagna bestämmelserna om rätt till avdrag för värdeminskning å aktier, obligationer och andra därmed jämnställda tillgångar jämte därav föranledda stadganden måtte utgå.
Särskilda framställningar.
Sedermera hava i frågan om avdrag för värdeminskning framställningar gjorts av kommerskollegium i skrivelse den 11 november 1935, av Sveriges in— dustriförbund i skrift den 28 oktober 1935, av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län i skrift den 19 november 1935 och av Skånes handels— kammare i skrift den 3 november 1936.
Kommerskollegii framställning avser rederiföretagens rätt till värdeminsk- ningsavdrag. I ärendets handläggning inorn kommerskollegium hade delta- git sakkunniga för biträde vid en hos kommerskollegium pågående undersök— ning angående den svenska sjöfartsnäringen. I framställningen anföres bland annat: En statistisk-ekonomisk undersökning visade, att fartygen inom vår trampflotta i väsentlig omfattning vore bokförda till för höga värden. Det torde få anses sannolikt, att man därutinnan kunnat vänta en avsevärt bättre ställning, om rederierna under tidigare bättre år haft tillfälle att i händelse av större avskrivning å tonnaget få denna avskrivning utan begränsning beaktad även i beskattningshänseende. Ett genomförande av bolagsskatteberednin- gens förslag skulle otvivelaktigt bidraga till skapande av sundare förhållan- den inom sjöfartsnäringen. En annan utväg vore att skattetekniskt likställa fartyg med varulager. Skulle intet av dessa förslag vara genomförbart, ville kommerskollegium emellertid ifrågasätta, huruvida ej åtminstone följande synpunkter borde beaktas: Införandet av beskattning av vinst på försäljning av tonnage efter fem år från förvärvet liksom avdrag för motsvarande för— lust syntes kunna medföra fördelar. Kommerskollegium förutsatte emeller- tid härvid, att för sjöfartens vidkommande, vare sig överskott uppstått på grund av utfallande fartygsförsäkring eller vid försäljning av fartyg, in- fördes sådan jämkning i vinstbeskattningen, som av bolagsskatteberedningen generellt föreslagits för fall av överskott vid utfallande ersättning på grund av försäkring av egendom. Avskrivning syntes böra medgivas för överpris eller merkostnad, som företag iklätt sig för utnyttjande av en speciell till— fällig konjunktur även i sådana fall, där fartygen ej redan nedgått i värde men kunde förväntas nedgå sedan den tillfälliga konjunkturen gått till ända, eller av annat särskilt vägande skäl. Kollegium hemställde om förslag redan till 1936 års riksdag.
Sveriges industriförbund förordade i sin framställning, att bolagsskatte- beredningens förslag måtte framläggas för 1936 års riksdag, varvid dock den fria avskrivningsrätten borde utsträckas även till byggnader använda i rö- relse. Förbundet anförde, att behovet av fri avskrivningsrätt vore lika stort som när bolagsskatteberedningens förslag väcktes och att den fria avskriv- ningsrättens införande otvivelaktigt vore en av de betydelsefullaste åtgärder, som från det allmännas sida kunde vidtagas i syfte att åstadkomma ökad konsolidering inom näringslivet. Handelskammaren för Örebro och Väst— manlands län förenade sig med industriförbundet. Skånes handelskammare förordade bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med bolagsskatte- beredningens förslag. Handelskammaren anförde härvid, bland annat, att
15—377999.
i ett flertal län utvecklat sig en praxis, vilken sökt i större eller mindre grad tillmötesgå näringslivets önskemål om ett smidigare avskrivningssystem utan eftersättande av statens intressen; att denna praxis i allmänhet baserats på värdeminskningsplaner; att till grund för dessa planer legat av de skattskyl- diga själva förebragt utredning rörande sammanlagda årliga anskaffnings— värdet av de tillgångar, varå värdeminskningsavdrag påyrkats, ävensom upp- gifter rörande de avdrag, som härä allaredan åtnjutits; att dylika planer för skattemyndigheterna medgivit effektiv fortlöpande kontroll över att avdrag icke gjordes för större belopp än anskaffningskostnaden; att med hänsyn därtill skattemyndigheterna merendels ansett sig kunna i gengäld visa en viss liberalitet i fråga om procentsatserna för avdragen; att man i vissa län ansett sig därutöver kunna gå näringslivets önskemål så långt tillmötes att, därest driftresultatet något är icke i beskattningshänseende medgivit utnytt- jande av helt värdeminskningsavdrag, avdrag för mellanskillnaden i stället fått ske under är närmast efter den egentliga avdragsperiodens slut; att emel— lertid genom ett den 13 november 1935 meddelat utslag (R. Ä. ref. nr 54) rege- ringsrätten förklarat, att rörelseidkare, som icke kunnat vid taxering för inkomst av rörelse för vissa beskattningsår utnyttja på beskattningsåren be- löpande avdrag för värdeminskning genom slitning av maskiner och» inven- tarier i rörelsen, icke vore berättigad tillgodogöra sig avdraget för senare beskattningsår; samt att följden därav torde bliva en återgång till äldre sy- stem med dess bristande möjligheter till kontroll och det osäkerhetstillstånd för de skattskyldiga, som detsamma förde med sig.
Kungl. Maj:t har enligt beslut den 4 december 1936 funnit ifrågavarande fyra framställningar icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t förord- nade, att desamma skulle överlämnas till kommittén för att tagas i övervä- gande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.
Uttalande av 1936 års bevillningsutskott.
Här torde ock böra anföras, att bevillningsutskottet vid 1936 års riks— dag i sitt betänkande nr 46 i anledning av propositionen med förslag till om- läggningen av den statliga direkta beskattningen uttalade, att, även om ut- skottet ställde sig tveksamt inför bolagsskatteberedningens förslag om fri avskrivningsrätt för inventarier och maskiner, det dock syntes utskottet som om större rättvisa i de juridiska personernas beskattning skulle kunna åstad- kommas med en friare rätt till avskrivning för inventarier och maskiner än den gällande, samt att utskottet förutsatte, att vid ett förnyat övervägande av frågan om de juridiska personernas statsbeskattning jämväl spörsmålet om rätten till avskrivning för inventarier och maskiner gjordes till föremål för närmare övervägande och att förslag i ämnet framlades i samband med förslag till omläggning av de juridiska personernas beskattning.
Lagstiftning om särskilt maskinvärde vid fastighetstaxering.
Slutligen må framhållas, att enligt lag den 18 juni 1937 i 10 & kommunal- skattelagen numera stadgas, att det skall särskilt angivas vad av byggnads- värdet som belöper å maskiner och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde). Särskilt maskinvärde kan icke förekomma i fråga om bygg- nad, som uteslutande är avsedd för bostadsändamål. Vid tilläggsbestämmel- sens införande angavs, att den närmast föranletts därav, att en riktig tillämp- ning av gällande bestämmelser rörande avskrivning för värdeminskning vid inkomstbeskattningen ofta försvårades därav, att det ej läte sig göra att vid denna beskattning bedöma, huruvida och i vad mån värdet ä fasta maskiner vore inkluderat i industrifastighets taxeringsvärde, samt att en rationell lös- ning av det aktuella avskrivningsproblemet skulle försvåras, därest ej vid nästa allmänna fastighetstaxering särskild redovisning erhölles av värde å fasta maskiner i industrifastigheter.
Allmän motivering.
Bland de spörsmål på beskattningsväsendets område, som under de sista decennierna tilldragit sig uppmärksamhet, har framträtt den nu behandlade frågan om rätt till avdrag för värdeminskning å tillgångar för stadigvarande bruk i näringsverksamhet av olika slag. Anledningen härtill lärer i huvud- sak ha varit den, att dylika avdrag ofta ej godkänts med så stora belopp, som avdragits i den skattskyldiges räkenskaper. Till en början inriktades från representanterna för näringslivet strävandena närmast på att få till stånd officiella förteckningar rörande avskrivningskvoter, som skulle vid beskattningen godkännas. En viktig anledning till att denna utväg ej när- mare prövats torde väl ha varit, att dylika förteckningar, om de över huvud taget kunde tänkas komma till stånd, med hänsyn till den restriktiva in- ställning till avdragsrätten, som lagstiftning och praxis intagit, skulle kom- mit att upptaga så jämförelsevis låga avskrivningskvoter, att näringslivets önskemål genom dem knappast skulle blivit tillgodosedda.
Det är ej osannolikt, att särskilt industriidkarnas missnöje över den be- handling, som ofta kommit deras yrkanden om värdeminskningsavdrag till del från taxeringsmyndigheternas sida, i betydande grad hänfört sig till en oriktig uppfattning rörande innebörden av dessa myndigheters återhållsam- het i angivna avseende. Denna torde nämligen ofta ha uppfattats som ett slags indirekt kritik av näringslivets avskrivningspolitik, grundad därpå att taxeringsmyndigheterna skulle anse sig bättre än näringslivets egna män kunna bedöma det verkliga avskrivningsbehovet. I verkligheten har skatte- lagstiftningens inställning på ifrågavarande område varit en helt annan. Denna lagstiftning har visserligen medgivit värdeminskningsavdrag men
utan hänsyntagande till vad som i ett givet läge vore affärsmässigt påkallat eller ej, enligt sådana grunder, som visserligen ofta tillämpats även inom affärslivet men som särskilt utformats med hänsyn till skattesystemets allmänna inställning. Vid beskattningen ha ofta medgivits mindre avdrag än de som skett i den skattskyldiges räkenskaper, men å andra sidan har det också ofta inträffat att i beskattningsavseende medgivits avdrag, vilka ej skett i räkenskaperna. Beskattningsmyndigheterna ha följaktligen haft att bedöma avdragen ifråga från andra utgångspunkter än dem, vilka bort anläggas inom affärslivet.
Emellertid ha från statsmakternas sida åtskilliga försök gjorts att få fram reformförslag som kunde, utan åsidosättande av skattesystemets grundprin- ciper, medföra en utjämning av motsättningarna mellan skattskyldiga nä- ringsidkare och taxeringsmyndigheterna. Det föreligger för närvarande ett mycket betydande utredningsmaterial till belysande av de möjligheter, som stå till buds för frågans lösning, och de olägenheter som kunna anses för- enade med olika förslag i ämnet. Kommittén har sökt att med ledning av detta material och erfarenheter från senare är på beskattningsväsen- dets område komma fram till en linje, som kan anses ur olika synpunk- ter tillfredsställande. Särskilt har kommittén därvid haft att taga ställning till framkomna förslag om en i huvudsak fri avskrivningsrätt, vilka varmt förordats i synnerhet av många sammanslutningar inom näringslivet, men som av åtskilliga myndigheter, bland dem kammarrätten, mötts med rätt stor betänksamhet.
Kommittén har haft att betrakta ifrågavarande spörsmål i samband med de förslag, som kommittén i övrigt framlägger, bland annat rörande övergång från progressiv till proportionell skatt för aktiebolag och ekonomiska för— eningar. Denna övergång betyder vad angår avskrivningsfrågan såtillvida en avsevärd fördel, att för dessa juridiska personer lockelsen att för skat- tens skull särskilt koncentrera avskrivningsavdrag till sådana är, då skatte- satserna äro höga, bör minskas. Även om det kan antagas, att bottenskatten kommer att under olika är uttagas med olika procenttal av grundbeloppet, och även om växlingar i den kommunala beskattningen äro att emotse, kunna likväl olikheterna år från år ej _väntas bliva av den storleksordning, att de kunna förmodas avsevärt påverka företagens avskrivningspolitik. Vad särskilt den kommunala beskattningen angår, kan det antagas att de högre utdebiteringssatserna komma att i regel avse sådana är, då näringslivets vinså ter varit små och beträffande vilka sålunda föga rum gives för avskrivningar av extraordinär storlek. Å andra sidan hör, vad dylika juridiska personer beträffar, ej förbises, att övergången till proportionell skatt för dem som redo- visa i förhållande till kapitalet ringa vinst betyder en skatteökning. Kom- mittén har visserligen i annat sammanhang framhållit, att denna skatteök- ning torde bliva mindre kännbar, bland annat på den grund att den beräknas på en i förhållande till företagets storlek ringa vinst. Men för att detta skall vara riktigt kräves att skatten ej beräknas å vinster, som framkommit endast vid en uppskattning i beskattningsavseende men som ej äro affärsmässigt
riktigt kalkylerade. Det är enligt kommitténs förmenande viktigt, att en friare avskrivningsrätt stadgas just i samband med införande av den pro- portionella bolagsbeskattningen, enär övergången till denna kan därigenom underlättas.
Kommittén är för sin del enig därom, att en större frihet i avseende å avskrivningar än för närvarande är önskvärd, och att, i den mån ej ur fiskaliska, skattetekniska eller liknande synpunkter mera allvarliga betänk— ligheter inställa sig, såvitt möjligt den skattepliktiga inkomsten bör fast- ställas med hänsyn till den affärsmässigt beräknade vinsten. Då det en- ligt sakens natur endast i begränsad omfattning är möjligt för beskattnings- myndigheterna att bedöma vad som i ett visst företag betecknar en ur af- färssynpunkt riktig avskrivningspolitik, innebär en dylik ståndpunkt att ett slags presumtion måste skapas för de i räkenskaperna gjorda avskrivningar- nas riktighet, och man blir i hög grad beroende av åtgärder från de skattskyl- diga själva. Häri ligger i själva verket den svårighet, med vilken man sär— skilt har att räkna: en friare avskrivning kan i stort sett ej tillåtas, där miss- bruk från de skattskyldigas sida vore att befara. Kommitténs allmänna ståndpunktstagande till frågan betingas sålunda å ena sidan dels därav att det är ur det allmännas synpunkt önskvärt, atti möjligaste mån anlednin- garna till stridigheter mellan de skattskyldiga och beskattningsmyndigheter- na bringas ur världen, dels därav att ett tillmötesgående på denna punkt kan väntas bidraga till näringslivets konsolidering och dess motståndskraft vid påfrestningar under dåliga konjunkturer, men å andra sidan också därav, att vägar ej få öppnas för de skattskyldiga att vid beskattningen så redovisa sina vinster, att det allmännas intresse blir åsidosatt.
En förutsättning för att friare avskrivningsrätt skall kunna medgivas är uppenbarligen en sådan utformning av lagstiftningen att i tidernas längd ej större avdrag får ske än för den totala kostnaden för tillgången. Därest till- gången avyttras, bör, om man bortser från under tiden nedlagda kostnader, avdraget ej hava överstigit skillnaden mellan anskaffnings— och avyttrings- kostnaden. Har avskrivning skett med mer än som svarar mot den verk- liga värdeminskningen och sker sedermera avyttring av tillgången, därvid bokföringsmässig vinst uppstår, bör följaktligen, oavsett tiden för innehavet m. m., åtminstone så mycket av denna beskattas som svarar mot de återbe- komna avskrivningarna. Motsvarande avdrag i händelse av förlust medgives redan enligt gällande bestämmelser genom det 5. k. utrangeringsavdraget såsom engångsavdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskost- naden. En ur vissa synpunkter mera följdriktig lösning av ifrågavarande problem erhålles emellertid, om man vid avyttring av tillgång för stadigva- rande bruk beskattar ej blott återbekomna förut avskrivna belopp utan alla försäljningsvinster i deras helhet, oavsett tiden för innehavet, men å andra sidan i motsvarande fall medger avdrag för avyttringsförluster; denna se- nare avdragsrätt innefattar dock vad angår inventarier och likartade till- gångar knappast någon nyhet, då det gällande utrangeringsavdraget torde inkludera en praktiskt taget fullständig avdragsrätt.
Det måste jämväl krävas, att en lagstiftning sådan som den antydda —— den må nu gå ut på en fullständig beskattning av alla försäljningsvinster beträffande inventarier m. in. eller begränsas till att avse beskattning av vid avyttring återbekomna förut avskrivna belopp — ej allenast blir en lag- stiftning på papperet utan verkligen göres effektiv i den praktiska tillämp- ningen. Överhuvud måstc tillses, att ej ett bristfälligt deklarations- och taxeringsförfarande blir en anledning till att avskrivningar komma att med- givas med mer än anskaffningskostnaden.
Märkas bör ävenledes, att medgivande av en friare avskrivningsrätt inne- bär ett visst avsteg från regeln att varje beskattningsår skall betraktas iso- lerat för sig. Ty en friare avskrivningsrätt innebär ju en fördelning av av- dragen på olika är med viss hänsyn till vad som är affärsmässigt lämpligt. Ett mycket betydande steg i riktning mot en liknande större frihet har redan tagits genom kommunalskattelagens gällande regler om värdering av varu— lager. I fråga om dylik värdering skall utom i undantagsfall bokföringen godkännas. Denna större frihet beträffande inventarier m. ni. kan tänkas anordnad antingen så, att man åstadkommer en uppmjukning genom att fastställa mindre stränga regler rörande tillämpning av redan gällande hu- vudprinciper, eller så att man går ett steg längre och medger avdrag med större belopp än som svara mot den verkliga värdeminskningen och sålunda i beskattningsavseende godkänner ett medvetet skapande av dolda reserver på samma sätt, som nu får ske beträffande varulager.
1924 års skatteberedning framkom på sin tid med uppslaget, att beträf- fande affärsdrivande juridiska personer men ej fysiska personer både jord, byggnader och inventarier m. m. skulle praktiskt taget likställas med varu- lager. Förslaget medgav sålunda för nämnda skattskyldiga en i huvudsak fri avskrivningsrätt, men å andra sidan skulle vid avyttring av tillgårgarna i fråga uppkommande vinster beskattas. Däremot innebar nämnda förslag icke någon ändring i gällande regler beträffande nedskrivning å aktier m. fl. värdepapper tillhörande rörelsen.
Bolagsskatteberedningen åter föreslog beträffande såväl fysiska son juri- diska personeri första hand en viss uppmjukning av gällande avskrixnings- regler. Avskrivning med årlig lika procent å anskaffningsvärdet skulle allt- jämt vara huvudregel, men kunde det visas att värdet nedgått avsevärt mer än som svarade mot dylik avskrivning, skulle hänsyn få tagas även till sådan värdeminskning. Avdrag för s. k. överpris och merkostnad skulle ; regel vara medgivet. Avdrag, som ej kunnat utnyttjas ett år, skulle kunna utnytt- jas ett senare år. Vid försäljning av inventarier och likartade tillgångar i rörelsen (men ej byggnader och jord) uppkommande vinster skulle för samt— liga skattskyldiga tagas till beskattning. Genom sistnämnda bestämmelse skulle grunden för förutvarande restriktiva tillämpning av avskrivningsreg— lerna till stor del bortfalla. Dessutom föreslog emellertid beredningen be- träffande såväl fysiska som juridiska personer rätt till helt fri avskrvning, under förutsättning att den skattskyldiges bokföring uppfyllde vissa betin-
gelser i fråga om fullständighet och uppställning. Vidare föreslog bolags- skatteberedningen beträffande aktier och dylika tillgångar i rörelse en rätt till avskrivning i den mån bevisning kunde företes att de nedgått i värde, medan å andra sidan vinst på försäljning av dylika tillgångar skulle beskat- tas såsom inkomst av rörelse.
lNär kommittén nu haft att taga ställning till dessa förslag, har den utgått från att i detta sammanhang någon ändringi gällande regler om avdrag för driftförlust till skillnad från kapitalförlust ej vore påkallad. En sådan änd- ring kunde få vittutseende konsekvenser, vilkas betydelse det vore svårt att överskåda. Såsom kammarrätten framhållit innebär bolagsskatteberednin- gens förslag om behandling i beskattningsavseende av aktier och likartade tillgångar i rörelse ett avsteg av betydande räckvidd från vad som nu gäller. Detta förslag kan kommittén icke biträda. Kommittén kan nöja sig med att till stöd för denna sin ståndpunkt åberopa kammarrättens motivering och bestämt avstyrkande yttrande i nämnda del.
Vid sitt ställningstagande till huvudfrågan har kommittén funnit, att en ej oväsentlig uppmjukning av de allmänna avskrivningsreglerna är möjlig be- träffande inventarier och likartade tillgångar i ungefärlig anslutning till de för normala fall avsedda avskrivningsregler, som bolagsskatteberedningen före- slagit. En sådan uppmjukning kräver enligt kommitténs förmenande, att vid avyttring av tillgång av ifrågavarande slag beskattning sker av återbe- komna förut avskrivna belopp. Kommittén anser det däremot ej nödigt att gå så långt att vid avyttring erhållna vinster även i den mån de överstiga nämnda belopp beskattas, därest man nöjer sig med en dylik uppmjukning och ej medgiver en i huvudsak fri avskrivningsrätt. Kammarrätten, som i huvudsak ställt sig på samma ståndpunkt, har framhållit, att rent principiellt viss åtskillnad borde göras med hänsyn till om konjunkturvinst anses före- ligga eller ej. Enligt kammarrättcns mening kunde man dock bortse från att konjunkturvinst rätteligen ej borde beskattas och taga de återbekomna av- skrivna beloppen till beskattning i sin helhet även om de i verkligheten om- fattade även konjunkturvinst. Däremot har kammarrätten i detta samman- hang ifrågasatt sådan ändring i gällande regel om avdrag för förlust vid för- säl jning, att dylikt avdrag skulle få ske allenast i den mån det icke med hänsyn till föreliggande omständigheter måste antagas, att minskningen i den avyttra- de tillgångens värde haft sin grund i efter anskaffningen inträffat prisfall. Att en sådan åtskillnad som den av kammarrätten ifrågasatta kan anses i viss mån följa av vedertagna allmänna beskattningsprinciper kan väl ej bestridas, men det är för kommittén uppenbart, att åtskillnaden skulle vid tillämpningen föranleda betydande svårigheter utan att den dock kunde antagas i regel bliva av synnerlig praktisk betydelse, varför den nuvarande regeln rörande försäljning synes kunna bibehållas.
Det torde kunna förväntas, att även en sådan uppmjukning, som sålunda närmast synes kunna ifrågasättas, i förening med beskattning av vid avytt- ring återbekomna avskrivna belopp, blir av betydande värde för näringslivet. För taxeringsmyndigheterna bortfaller huvudanledningen till en restriktiv
tillämpning beträffande avskrivningarna, enär, om avskrivning sker med för stort belopp, som sedermera återbekommes vid avyttring, detta då blir be- skattat. Det kan antagas, att ju större tryggheten är att dylik vinst ej skall i framtiden undgå beskattning, desto större tillmötesgående kan också av taxeringsmyndigheten visas vid bestämmande av avskrivningskvoter och dy— likt. Härvid har dock taxeringsmyndigheten att taga hänsyn jämväl där- till, att om enskild person gör större avskrivningar än som svara mot den verkliga värdeminskningen, ett sammanlagt för stort avdrag kan komma att beviljas, enär vid vederbörandes död beskattningsmöjligheten beträffande eventuellt övervärde i förhållande till det bokförda värdet bortfaller. Detta kan i och för sig vara anledning till någon återhållsamhet vid beviljande av värdeminskningsavdrag i vissa fall. Kommittén får emellertid hänvisa till sitt i det följande omförmälda förslag att såsom anskaffningskostnad för arvinge ej må räknas högre belopp än det som för arvlåtaren kvarstår oav- skrivet, en regel som väl i någon mån torde reducera benägenheten att göra större avskrivningar än som svara mot den verkliga värdeminskningen.
En förutsättning för ifrågavarande uppmjukning bör emellertid, såsom förut omnämnts, också vara att rent taxeringstekniskt tillfredsställande an- ordningar åstadkommas för vinnande av trygghet, dels att ej i tidernas längd avdraget kommer att sammanlagt avse mera än hela anskaffningskostnaden för tillgångarna, m. a. o. att ej de sammanlagda avdragen bliva större än denna, dels att eventuella försäljningsvinster komma fram för att i erforderlig mån tagas till beskattning. Kommittén har trott sig finna, att en dylik anord- ning numera bör kunna åvägabringas, vars resultat kan antagas bliva i det hela tillfredsställande. Det av kommittén i sådant avseende framlagda för— slaget innebär en anknytning till och utveckling av det sedan ett antal år allmänt praktiserade systemet med tablåer upptagande s. k. avskrivnings- planer. En viss utökning av dessa med specifikation å bl. a. försäljningar av tillgångar av ifrågavarande slag skulle bliva erforderlig, och tillika skulle i dem lämnas utdrag av de konton, å vilka avskrivningar, utrangeringar och försäljningar bokförts. Den skattskyldige skulle in. a. o. förpliktas att till sin deklaration foga utdrag ur böckerna rörande de yrkade avdragen m. m., och beskattningsmyndigheterna skulle komma i besittning av tillräckligt ma- terial för frågans bedömande, utan att nödsakas låta företaga räkenskaps- granskning, såvida ej sådan vore erforderlig för kontroll å de lämnade upp- gifternas överensstämmelse med böckerna. Då meddelande av medvetet oriktiga uppgifter skulle bliva liktydigt med falskdeklaration, torde dylik kontroll mera sällan bliva erforderlig och nödvändig stickprovsgranskning i regel behöva företagas endast i samband med sådan räkenskapsprövning, som kunde vara behövlig ur andra synpunkter. Uppställning som nu sagts kan givetvis ej ifrågakomma i alla fall, framför allt ej där den skattskyldige saknar bokföring eller har endast enkel sådan. Även i sådana fall torde emellertid vissa uppgifter erfordras i stället för eller utöver dem som nu läm- nas. Kommittén återkommer till denna fråga men har med det nu sagda velat antyda, att en säkrare väg för erhållande av tillförlitlig utredning rö-
rande skattskyldigs avskrivningar m. m. torde stå till buds än den som när- mast innebär ett litande till enbart den skattskyldiges egna räkenskaper.
Om sålunda en uppmjukning av reglerna rörande rätt till avdrag vid be- skattningen för avskrivning å inventarier och liknande tillgångar enligt kom- mitténs mening bör vara möjlig, så har det ställt sig betydligt svårare att taga ställning till spörsmålet, huruvida och i vad mån en friare avskrivningsrätt därutöver i syfte att bidraga till näringslivets konsolidering bör kunna ge- nomföras. Inom kommittén ha gjorts gällande i viss mån olika meningar rörande denna fråga. Å ena sidan har, under beaktande av sådana synpunk- ter, som framförts av kammarrätten och vissa andra hörda myndigheter, yp- pats en viss tveksamhet rörande lämpligheten att överhuvud gå längre än till den ifrågasatta uppmjukningen. Å andra sidan har ansetts, att möjlig- heten till fria avskrivningar vore av så stor vikt för näringslivet och dess motståndskraft under dåliga konjunkturer, att en fri avskrivningsrätt borde medgivas åtminstone i den utsträckning bolagsskatteberedningen föreslagit, därvid emellertid en sådan omarbetning av förslaget borde ske, att anlednin- gen till vissa mera vägande anmärkningar mot detsamma bortfölle. Vid pröv- ningen av de skäl som åberopats för den ena och andra synpunkten har kom- mittén, under konstaterande av svårigheten att helt undanröja anledningarna till dylika anmärkningar, enats om följande. En i huvudsak fri avskriv- ningsrätt medgives beträffande inventarier och liknande tillgångar i rörelse såvitt avser aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl. affärsdrivande juridiska personer, men för närvarande undantagas från dylik fri avskrivningsrätt exempelvis byggnader och jord, och i densamma inbegripas ej nu enskilda rörelseidkare. Endast om särskilda omständigheter därtill föranleda böra rå- kenskapernas avskrivningar frångås vid taxeringen. Begagnas fri avskriv- ningsrätt, bindes den vid räkenskaperna även därutinnan att avdrag ej medges med större belopp än som skett i dessa. För nämnda juridiska personer skola vinster å försäljning av sådana tillgångar, som den fria avskrivningsrätten avser, i sin helhet beskattas såsom inkomst av rörelse. De skäl, som samlat kommitténs medlemmar kring denna ståndpunkt, kunna sammanfattas på i huvudsak följande sätt.
En anknytning av avdragsrätten vid beskattningen till de avskrivningar, som skett iräkenskaperna, är i och för sig önskvärd av skäl, som redan förut anförts, samt med hänsyn till därmed följande förenkling av taxe- ringsförfarandet. Ett medgivande av fri avskrivningsrätt beträffande inven— tarier o. dyl. kan knappast tänkas ha synnerlig inverkan å beskattningsun- derlaget. Det är visserligen ej osannolikt, att under de första åren av den ifrågasatta nya lagstiftningens giltighetstid beskattningsunderlaget kan kom— ma att något minskas. Men en sådan minskning kommer att motsvaras av en ökning av beskattningsunderlaget i fortsättningen, och antagligen är en viss utjämning mellan de olika åren att förutse, då det kan förmodas att i regel större vinster utnyttjas för större avskrivningar. Beträffande flerta- let företag kan det antagas, att aktieägarnas behov av årlig avkastning är en omständighet, som kommer att avhålla dem från att för dåliga inkomst-
år med i allmänhet högre skattesatser utnyttja avskrivningsmöjligheterna över hövan. Att den fria avskrivningen genomgående blir bunden vid böc- kerna måste härvid särskilt beaktas. För närvarande inträffar ej sällan att i böckerna redovisad vinst i beskattningsavseende elimineras genom av- skrivningar, som ej skett i räkenskaperna. Med sannolikhet kommer utom i undantagsfall fri avskrivningsrätt beträffande inventarier att betyda mindre för företagen än den redan gällande rättigheten för dem till i huvudsak fri värdering av varulager. Det bör likväl ej förbises, att den fria avskrivnin- gen skulle tillkomma utöver friheten beträffande värdering av varulager, varigenom den sammanlagda möjligheten till fri vinstreglering skulle ökas. Det är tyvärr ej möjligt att förebringa någon utredning om den sannolika inverkan på beskattningsunderlaget av den fria avskrivningsrätten, utan det lärer vara nödvändigt att söka bilda sig ett omdöme rörande frågans be— tydelse med stöd av allmänna erfarenheter. Här må påpekas, att många varulager säkerligen redan till högst avsevärd del nedskrivits, så att numera vinster komma fram i betydande utsträckning. Osannolikt är ej att regeln om fri värdering av varulager inom kort kommer att betyda en ökning av det årliga beskattningsunderlaget i stället för en minskning av detsamma. Vidare anser kommittén det böra beaktas, att inventarier och liknande tillgångar vanligen ha en relativt sett begränsad varaktighetstid och att sålunda den för— kortning av avskrivningstiden, varom fråga kan vara i förhållande till företa- gens livslängd, ej kan bliva så synnerligen avsevärd, särskilt i betraktande där- av, att företagen helt säkert oftast ha intresse av att ej på en gång förbruka sina avskrivningsmöjligheter i fråga om jämförelsevis större inventarievärden. Kommittén har ansett sig böra särskilt framhålla detta för att såmedelst giva belysning åt sin ståndpunkt att ej i den fria avskrivningsrätten inbegripa byggnader. Dessa ha ju normalt en mycket lång varaktighet och äro ofta av den betydenhet, att en kraftig avskrivning å desamma skulle kunna betyda en ganska avsevärd nedgång av beskattningsunderlaget under längre tid. Med hänsyn till de långa tidsperioder, varom här skulle kunna vara fråga, skulle tryggheten för att eventuella vinster förr eller senare bleve beskattade min- skas. Då fri avskrivning beträffande byggnader skulle imiefatta en ny betydelsefull möjlighet till fri vinstreglering, som tillkomme utöver den fria värderingen av varulager och den fria avskrivningen å inventarier, är det tydligt, att de skäl, som kunna åberopas mot fri avskrivning å inventarier, måste med desto större styrka göra sig gällande i fråga om byggnader. Att vidare de tekniska svårigheterna att genomföra fri avskrivning beträffande byggnader äro större än beträffande inventarier, kommer att belysas i det följande. Den svårighet att i vissa fall göra åtskillnad mellan inventarier och byggnader, som tidigare förelegat, har numera väsentligenbortfallit genom den i år antagna lagstiftningen om redovisning av särskilt i byggnadsvärde ingående värde å fasta maskiner för industriellt och därmed jämförligt ända- mål.
Kommittén finner det emellertid ej tillrådligt atti de fall då fri avskriv- ningsrätt i princip medgives göra denna ovillkorlig. Beträffande varulager
skall väl enligt gällande lagstiftning i räkenskaperna skedd värdesättning i regel godkännas, men den kan frångås, därest särskilda omständigheter därtill föranleda. Detta undantagsstadgande har tolkats så, att räkenskapernas la- gervärdering kan vid taxeringen frångås, därest den visas strida mot god köp- mannased. I och för sig är en dylik tämligen vag formulering mindre önskvärd. Det torde emellertid, i brist på erfarenheter rörande de olika anled- ningar som kunna göra en korrigering av böckernas avskrivningar önsk- värd, vara utomordentligt svårt att finna en mera preciserad avfatt- ning av en bestämmelse avsedd att sättas i myndigheternas hand som ett vapen mot missbruk av den fria avskrivningsrätten. Kommittén föreslår därför, att ett inskränkande stadgande av angivna innebörd införes, och vill endast framhålla, att även om det i allmänhet är svårt att bedöma vad som är att hänföra till god köpmannased eller ej, det dock i vissa fall kan vara uppenbart, att man brutit mot sunt affärsbruk; i" dylika fall bör undantags- stadgandet kunna tillämpas. Måhända kan, sedan några års erfarenheter vunnits, anledning föreligga att söka finna en mera preciserad bestämmelse. Vad angår innebörden av det nu förordade stadgandet vill kommittén för öv- rigt tillägga, att riskerna för missbruk av fri avskrivningsrätt torde vara större beträffande företag med huvudsaklig karaktär av familjeföretag än beträf- fande företag med många delägare.
Synnerligt beaktande har kommittén ägnat frågan, huruvida ej den fria avskrivningen beträffande inventarier o. dyl. borde avse såväl fysiska som juridiska personer. Utan tvivel vore det önskvärt, att likartade regler kunde tillämpas för båda kategorierna. Det kan i och för sig synas egen- domligt att enskild skattskyldig skall kunna genom att ombilda sin affär till aktiebolag komma i åtnjutande av en annan och friare avskrivningsrätt än han har såsom enskild man. Men det är att märka, att en sådan ombild- ning försätter honom i ett helt nytt skatterättsligt läge. Han själv blir skatt- skyldig enligt den progressiva metoden för utdelningar, vare sig dessa härröra från årets vinst eller från tidigare års vinster och oavsett hur de uppkommit, men årsvinsten i dess helhet beskattas hos bolaget genom proportionell skatt. Ett medgivande av fri avskrivning för bolaget betyder sålunda en minsk- ning under visst eller vissa år av bolagets efter jämförelsevis lägre skatte- sats utgående proportionella skatt, medan motsvarande medgivande för den en- skilde rörelseidkaren skulle betyda en minskning av skatten med det må- hända höga procenttal å avskrivningens belopp, som enligt den progressiva Skiktskalan gäller för det eller de för honom förekommande högsta skikten. För enskilda personer med större inkomster skulle sålunda fri avskrivningsrätt kunna få en mycket större betydelse än för aktiebolag, med därav följande större risker för sådana åtgärder av de skattskyldiga, som ej vore väl förenliga med den fria avskrivningsrätten. Med den allmänna ståndpunkt kommittén intagit till frågan om rätt till fria avskrivningar, enligt vilken viss försiktighet med dess införande borde iakttagas, har det därför befunnits bäst förenligt att nu ej föreslå sådan för enskilda personer. Vid detta sitt stånd- punktstagande har kommittén jämväl tagit hänsyn till de skäl mot fri av-
skrivningsrätt för enskilda personer, som framkommit under tidigare ut- redningsarbete. Ett sådant skäl har varit, att, om en person nedbringar in- ventariernas värde under det verkliga värdet och sedan under sin livstid ej av- yttrar dem, han kommer att åtnjuta obehöriga förmåner i beskattningsavse- ende. Såsom ett annat skäl har anförts, att svårigheter och tvister äro att förutse, huruvida tillgångar äro att hänföra till rörelse eller ej. Likväl vill kommittén framhålla, att dessa olägenheter böra kunna bliva något minskade med kommitténs i det följande omförmälda förslag om beräkning av anskaff- ningsvärde för den som förvärvar tillgång på grund av arv eller testamente samt om framläggande av avskrivningsplaner och utredningar vid deklara- tioner i annan form än hittills varit vanligt.
Den omständigheten, att fri avskrivningsrätt bör förutsätta ett vidare in- komstbegrepp, och att sålunda endast beträffande affärsidkande juridiska personer all vinst på försäljning av inventarier o. dyl. skulle beskattas, me- dan beträffande enskilda beskattning skulle ske endast av vid avyttring återbekomna avskrivna belopp, utgör enligt kommitténs förmenande ej något avgörande motiv emot den ståndpunkt kommittén intagit. Av skäl, som framlagts särskilt av 1924 års skatteberedning, synes med hänsyn till den nyssberörda omständigheten, att det skatterättsliga läget är ett helt an- nat särskilt beträffande företag i aktiebolagets form än beträffande enskild företagare, ur teoretiska synpunkter några större betänkligheter mot upp- ställande av olika regler för inkomstberäkningen i de båda fallen ej behöva föreligga. Att för den allmänna uppfattningen åtskillnaden antagligen blir i viss mån svår att förstå, är däremot otvivelaktigt en olägenhet. Emeller- tid kan det möjligen antagas, att införandet av proportionell skatt för aktie- bolagen kommer att innebära ett så starkt markerande av olikheterna i de skatterättsliga förutsättningarna för de båda företagsformerna, att den nu ifrågavarande olikheten kommer att förefalla naturligare än man närmast kanske är benägen att antaga. Skattetekniskt kan åtskillnaden komma till synes på ett jämförelsevis tillfredsställande sätt, i det regeln om beskatt- ning av vid avyttring återbekomna avskrivningar införes bland avskrivnings— reglerna såsom en motsvarighet till bestämmelserna om utrangering, medan däremot det vidgade inkomstbegreppet för affärsidkande juridiska personer regleras i anvisningarna till de allmänna bestämmelserna om rörelseinkomst.
Kommittén har ej med det nu anförda velat göra något uttalande röran- de möjligheten att i framtiden utsträcka den fria avskrivningsrätten även till fysiska personer. De erfarenheter, som under de närmaste åren komma att göras beträffande denna rätt för juridiska personer, komma helt säkert att utgöra ett värdefullt material för bedömande av de sannolika verknin— garna av en sådan utsträckning.
Slutligen vill kommittén tillägga, att i taxeringstekniskt avseende ett till— fredsställande underlag för medgivande av fri avskrivning kan förväntas föreligga, därest den utredning, som enligt det föregå-ende bör krävas för rätt till avskrivningar å inventarier o. dyl. enligt huvudregeln, i de särskilda
fallen är tillförlitlig och riktigt ansluter sig till en nöjaktig bokföring. I vissa fall bör t. o. rn. utredningen vid fri avskrivning kunna förenklas.
Till behandling må nu i korthet upptagas jämväl frågan om avskriv- ningsrätten beträffande byggnader. Av skäl, för vilka i huvudsak redan re- dogjorts, föreslår kommittén beträffande byggnader ej fri avskrivningsrätt. Emellertid måste kommittén i fråga om dessa avstå från att föreslå även sådan uppmjukning som eljest kunde vara önskvärd. En verklig uppmjuk- ning kan, enligt vad som redan förut uttalats, ej föreslås med mindre vid avyttring återbekomna förut avskrivna belopp bliva beskattade. Det vore väl möjligt att på papperet stadga om sådan beskattning, men det skulle åtminstone för närvarande vara mycket svårt att genomföra sådana stad- ganden i praktiken. Avskrivningarna ha hittills skett och ske alltjämt mer— endels på taxeringsvärdena efter rent schablonmässiga grunder, och det är vanligen omöjligt att förebringa utredning om vare sig anskaffningskostna- der eller förut gjorda avskrivningar, varför det i regel ej kan konstateras vilka belopp som återstå i beskattningsavseende oavskrivna. Att i särskilda fall avskrivningen beräknas å anskaffningsvärdet är ju ett förhållande som ej kan inverka på utformningen av en för samtliga fall given regel. Nå- gon ändring i fråga om metoden att i regel beräkna värdeminskningsav- drag för byggnader å taxeringsvärdena anser sig kommittén ej kunna ifrå— gasätta. Vid sådant förhållande synes det ej möjligt att föreslå beskattning av vid avyttring återbekomna förut avskrivna belopp (liksom ej heller avdrag för utrangering o. dyl.), och möjligheten till uppmjukning av avskrivnings- reglerna bortfaller även. Beträffande byggnader föreslås alltså bibehållan- de av de nuvarande huvudreglerna för avskrivning, och anledning kommer följaktligen ej att föreligga till en principiellt annan tillämpning än för närvarande. Detta är beklagligt, desto mera som kontrasten mellan den större frihet som föreslås ifråga om inventarier o. dyl. beträffande såväl fysiska som juridiska personer och den nuvarande strängheten beträffan- de byggnader kommer att bliva mera i ögonen fallande. En ojämnhet mel- lan inventarier och byggnader synes ej kunna undvikas, såvida man vill ge- nomföra en reform beträffande de förra. Emellertid finner sig kommittén böra framhålla, att även vid bibehållande av nuvarande avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga att medge större värdeminskningsavdrag beträf- fande byggnader än de hittills tillämpade, därför att utvecklingen på bygg- nadsområdet numera går i så hastig takt, att en byggnads livslängd i många fall beräknas bliva väsentligt kortare än den man förut ansett sig böra räkna med. Detta gäller såväl byggnader, avsedda att användas i rörelse, som andra byggnader. Beträffande bostadsfastigheter tager sig förhållandet ut- tryck ej minst i de bestämmelser i stadsplanelagstiftning m. m., som nöd- vändiggjorts för att nutidens krav och framtidens sannolika krav på till- fredsställande bostäder skola kunna tillgodoses. Kommittén skulle för sin del finna det lämpligt, att beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes härå. Dessutom synas om möjligt åtgärder för en likformig tillämpning hos beskattningsnämnderna böra vidtagas.
Gällande lagstiftning lägger ej hinder i vägen för att å sådana fasta ma- skiner m. m. i byggnader, som kunna hänföras till inventarier, tillämpa de för maskiner och andra inventarier gällande avskrivningsreglerna. Denna möjlighet har ansetts vålla taxeringsmyndigheterna svårigheter vid den prak- tiska tillämpningen; bl. a. har kontrollen över att ej avdrag medgåves dub- belt — exempelvis både för reparationskostnad och för avskrivning —— visat sig besvärlig. Bolagsskatteberedningen föreslog av dylika skäl på sin tid —— närmast beträffande inkomst av annan fastighet men även beträffande in- komst av rörelse _— att vid beräkning av avskrivning å byggnad i dess värde borde inräknas värdet å fasta maskiner och andra inventarier, som ha till uppgift att göra byggnaden användbar såsom bostad eller eljest såsom uppe— hållsplats för människor eller för förvaringsändamål, och att sålunda för dylika tillgångar de avskrivningsregler, som gälla för inventarier m. m., ej skulle tillämpas. Kommittén finner sig böra upptaga detta bolagsskattebered— ningens allmänt tillstyrkta förslag med den modifikationen företrädesvis 1 for- mellt avseende, att gränslinjen mellan inventarier och byggnader drages med hänsyn till vad som vid fastighetstaxeringen hänförts till särskilt maskinvärde eller ej. Genom lagstiftningen om redovisning av särskilt maskinvärde har skapats denna möjlighet att i fråga om avskrivningarna uppdraga en klar och _ bestämd gränslinje. Vid fastighetstaxeringen skall uttryckligen fastslås vilka fasta maskiner m. ni. som ingå i särskilt maskinvärde, och uppgifter om den i sådant avseende gjorda uppdelningen komma att stå till taxeringsmyndighe- ternas förfogande. I åtskilliga av de fall, där nu avskrivning å hissar, värme- ledningspannor etc. förekommer, skulle följaktligen kostnaden för dessas er— sättande med nya motsvarande anordningar i stället bliva avdragsgill såsom reparationskostnad. Något hinder att inom ramen för de bestämmelser, som bliva gällande för byggnader, tillämpa olika avskrivningsprocent 51 olika delar av dessa med olika varaktighetstid synes ej föreligga, lika litet som dylikt hin- der förefinnes beträffande olika byggnader å samma tomt. Ett medgivande härav synes emellertid knappast möjligt utom i fall då utredning å värde- minskningstahlåer företes rörande avdragens utnyttjande. Uppenbarligen måste också tillses, att avdrag ej får ske både för reparationer och för avskriv- ning beträffade samma kostnad.
Frågan om rätt till avskrivning å byggnad i rörelse sammanhänger, så- som nyss nämnts, med motsvarande spörsmål beträffande byggnader i all- mänhet, såväl bostadsbyggnader som byggnader i jordbruk. Det förefaller sannolikt, att sistnämnda frågor måste bliva föremål för uppmärksamhet under de utredningar, som ej minst på kommunalbeskattningens område förestå under närmaste tiden. Otänkbart är ej, att dessa utredningars resul- tat kunna påverka även frågan om byggnader i rörelse. Med hänsyn sär- skilt till de olika regler, som enligt kommitténs förslag bliva tillämpliga vid avyttring av inventarier och avyttring av byggnader, torde det emellertid vara önskvärt, att redan nu de ändringar i fråga om avskrivning å byggnad i rörelse m. m. göras, för vilka nyss redogjorts.
Avskrivning beträffande olika slag av tillgångar.
Maskiner, inventarier m. m. Normala avskrivningsregler. Kommittén övergår nu till att närmare behandla de särskilda regler, som föreslås beträffande avskrivning av tillgångar av olika slag. Dessa regler gruppera sig kring anvisningarna till 29 ; kommunalskattelagen. Den inbör- des ordning mellan de olika slagen av tillgångar, som föreslogs av bolags- skatteberedningen, synes kommittén lämplig. Den första ifrågavarande an- visningspunkten synes följaktligen böra gälla maskiner och andra för sta- digvarande bruk avsedda inventarier.
Avdrag beträffande maskiner m. m. betecknas i 29 ä 1 mom. kommunal- skattelagen såsom avdrag för »värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier av längre varaktighet». I detta avdrag inkluderas jämväl det avdrag som får ske under anskaffningsåret för tillgång som är underkastad hastig förbruk- ning och förslitning. Då dylikt avdrag knappast lämpligen bör betecknas såsom värdeminskningsavdrag, synes sådan omformulering av 29 ä 1 mom. böra ske, enligt vilken det blir tydligt att paragrafens text täcker anvisnin- gens innehåll.
Den anvisningspunkt (punkt 3), som avser avdrag för avskrivning av in- ventarier m. m., synes böra inledas med ett stadgande (litt. a) som angiver principen, att kostnad för anskaffande av inventarier m. m. bör normalt av— dragas genom årliga värdeminskningsavdrag, men att, om dylik tillgång är underkastad hastig förbrukning, kostnaden får omedelbart avskrivas.
Därefter höra i de följande styckena (sammanfattade under litt. b) an— givas huvudreglerna rörande värdeminskningsavdragen. Med värdeminsk- ningsavdrag åsyftas att på olika är av en tillgångs varaktighetstid såsom om- kostnad fördela dess anskaffningsvärde. Det torde vara ägnat att bidraga till klarhet och reda, att begreppen varaktighetstid och anskaffningsvärde fast- slås och definieras. Det kunde synas ligga nära till hands att i stället för sistnämnda uttryck använda ordet »anskaffningskostnad». Men det är att märka, att en tillgång kan hava tillförts rörelsen utan att köpas (t. ex. vid förvärv på grund av arv eller testamente). För dessa fall synes »anskaff— ningsvärde» bättre uttrycka vad som åsyftas.
Bestämningen av vad som skall förstås med tillgångs »varaktighetstid» går närmast ut på att framhålla, att fråga är om den tid, då tillgången är ekono— miskt användbar. Vad detta innebär utvecklas närmare. Någon saklig änd- ring i vad som nu gäller torde ej ske genom den föreslagna nya formule- ringen.
Vad som skall förstås med tillgångs »anskaffningsvärde» är väl i allmän— het ej svårt att bestämma. Frågan blir mera komplicerad, när tillgången för— värvats genom annat fång än köp, eller när visserligen köp föreligger men ej ett köp i allmänna marknaden utan köp t. ex. mellan närstående, eller eljest i fall då köpeskillingens belopp kan antagas ha rönt inverkan av särskilda
omständigheter. Har tillgång förvärvats genom byte, lärer väl i regel värdet av det lämnade vederlaget böra bestämma värdesättningen av den nya till- gången. Har åter tillgång förvärvats genom arv eller testamente eller likartat fång, borde väl följdriktigt som allmän huvudprincip uppställas, att såsom anskaffningsvärde skall antagas tillgångens värde i allmänna marknaden (allmänna saluvärdet) vid tiden för förvärvet. Denna regel synes emellertid kunna fasthållas endast i det fall, då tillgången förvärvats utan samband med rörelsen. Har en person t. ex. genom arv förvärvat en rörelse, däri in- ventarier ingå, synes regeln böra vara, att såsom ingående värde för för- värvaren antages det värde till vilket tillgången genom avskrivningar ned— bragts i arvlåtarens hand. Redan enligt gällande rätt torde vanligen anskaff- ningsvärde för arvtagare beräknas på detta sätt. Har arvlåtaren erhål— lit större värdeminskningsavdrag än som svarat emot den faktiska värde- minskningen, synes anledning ej förefinnas att vid beskattningen låta veder- börande arvtagare såsom omkostnad få avdraga belopp, vilka redan en gång avdragits. Om å andra sidan arvlåtaren ej utnyttjar sin avdragsrätt så, att värdet å tillgången i fråga i beskattningsavseende nedbragts så mycket som svarar mot värdeminskningen, så kunde det synas analogivis följa av sist— nämnda regel, att förvärvaren borde ha rätt att såsom anskaffningsvärde få det högre värdet godkänt. Det synes dock ej självklart, att denna slutsats bör få dragas. Den nyss angivna regeln, att såsom ingående värde för arvtaga- ren ej bör godkännas högre belopp än utgående värdet för arvlåtaren, är nämligen att betrakta såsom en bestämmelse given närmast i syfte att hindra de skattskyldiga från att söka bereda sig och sina efterkommande en obe- hörig förmån. Därför synes det kommittén riktigt att anknyta till huvud- regeln om allmänna saluvärdet såsom anskaffningsvärde för arvtagaren i det fall, då det belopp som lagts till grund för arvsbeskattningen är lägre än utgångsvärdet för arvlåtaren. Den praktiska betydelsen av det i sådant syfte meddelade stadgandet torde ej vara alltför stor, och kommittén har hyst någon tvekan rörande dess behövlighet. Det har emellertid synts oför- nekligt, att regeln är uttryck för en i och för sig. riktig huvudprincip, varför densamma medtagits i förslaget.
Kammarrätten har i sitt yttrande över bolagsskatteberedningens förslag antytt vissa fall, i vilka avskrivningsrätten kan missbrukas genom anordnan- de av försäljningar av inventarier m. m. till högt pris i sådana fall, då sälja- ren kunde undgå skatt eller han bleve endast obetydligt beskattad för för- försäljningsvinsten men förvärvaren komme i åtnjutande av ett högt anskaff- ningsvärde, som sedan finge avdragas i form av värdeminskningsavdrag. Kammarrätten ansåg det lämpligt, att i anvisningarna till kommunalskatte- lagen intoges ett stadgande av innehåll, att i det fall då i rörelse använda in- ventarier överlåtits för högre belopp än den ursprungliga anskaffningskost- naden från en rörelseidkare till honom närstående person eller till ett av rö- relseidkaren ägt aktiebolag eller från ett aktiebolag till ett annat med i hu- vudsak samma intressenter, den nye ägaren i regel icke skulle få tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag å högre belopp än den ursprungliga anskaffnings-
kostnaden. Det ligger vikt vid att sådana missförhållanden varom här är fråga undanröjas. Visserligen innebär det föreslagna ändrade inkomstbe- greppet för affärsidkande juridiska personer, att vinst på försäljning av in- ventarier beskattas hos avyttraren oavsett tiden för dennes innehav av till- gången. Detta hindrar dock ej, att även i förhållandet mellan t. ex. moder- och dotterföretag missbruk alltjämt äro tänkbara, exempelvis i det fall att försäljning till högt pris äger rum och kvittas mot förlust, som kanske med avsikt redovisats under visst är i syfte att möjliggöra kvittningen. Det torde emellertid vara i sådana fall, då fysisk person utgör den ene kontrahenten, som möjligheten till missbruk av avskrivningsrätten blir särskilt framträ- dande. Försäljningsvinst blir enligt kommitténs förslag beskattad hos fy- sisk person — utom vid realisationsvinst — allenast i den mån förut avskri- vet belopp återbekommes. Det vanliga torde emellertid vara att, där miss- bruk varom här är fråga förekommer, försäljningen sker till ett mycket hög- re pris än förvärvarens anskaffningsvärde, i vilket fall avyttraren ej beskat- tas för hela försäljningsvinsten. Det är svårt att förutse, i vilka olika former missbruk här kan komma att äga rum. Det stadgande, som bör meddelas för att såvitt möjligt hindra missbruk, torde därför böra få en allmänt hållen formulering. Måhända kan mot denna invändas, att den är väl obestämd. Men häremot kan genmälas, att stadgandet är avsett att verka rent prohibi- tivt och att därför dess tillämpning i praktiken bör kunna beräknas bliva mera sällsynt. Enligt förslaget erhålles korrektivet mot missbruk på det sätt, att anskaffningsvärdet för förvärvaren jämkas nedåt med hänsyn till vad förhållandena kräva. Vanligen kommer väl dylik korrigering att ske under första året efter det under vilket transaktionen ägt rum och att sedan lända till efterrättelse även vid följande taxeringar i anslutning till företedda avskrivningstablåer. Principiellt möter emellertid intet hinder att, om miss- förhållandet upptäckes först senare, jämkning av anskaffningsvärdet sker först då. Stadgandet synes för enkelhetens skull böra avfattas med syftning på transaktioner mellan rörelseidkare. Med hänsyn till bestämmelsens ka- raktär synes detta dock ej böra hindra, att den analogivis tillämpas även i så- dana fall, där avyttraren ej är rörelseidkare.
Sedan sålunda de för värdeminskningsavdragen grundläggande begrep- pen i lagtexten närmare bestämts, meddelas där huvudregeln rörande ifrå- gavarande avdrag. Redan förut har fastslagits, att sammanlagt högst 100 procent av anskaffningsvärdet få avdragas. Nu gäller det närmast en annan fråga, nämligen på vilket belopp avskrivningskvoten skall beräknas. Det är naturligt att såsom underlag i sådant avseende utgå från det på förut angivet sätt bestämda anskaffningsvärdet, och detta bör också vara det nor- mala. Men nödvändigt är det icke. Något principiellt hinder möter ej att beräkna avskrivningskvoten på annat värde än anskaffningsvärdet. Om an- skaffningsvärdet ej kan utredas, blir det rent av nödvändigt att beräkna den årliga avskrivningskvoten å något annat värde. Ett sådant värde kan ju åstadkommas exempelvis genom värdering av tillgången, men det vanliga
16—377999.
är att, där anskaffningsvärdet ej lägges till grund för beräkningen, avskriv- ningskvoten uppskattas med utgångspunkt från bokförda värdet. Om an- skaffningsvärdet ej är bekant, saknas emellertid också grundvalen för beräk- ning av hur stort sammanlagt avdrag i längden bör få åtnjutas. Den enda någorlunda tillfredsställande garanti, som i sådant fall kan erhållas för att ej de 100 procenten skola komma att överskridas, synes vara att förbud stadgas mot avdrag med större belopp än som avdragits i räkenskaperna, ett förbud som dock ej rimligen bör gälla det fall, att den skattskyldige un- der något år ej fått åtnjuta hela det avdrag som skett i räkenskaperna, an- tingen på grund av uttryckligt beslut av beskattningsmyndigheten eller på grund av att den skattskyldige i sin deklaration begärt endast ett lägre avdrag enär han förutsatt att räkenskapernas avdrag ej skulle komma att beviljas vid beskattningen. Förutsättning för medgivande i nu antydda fall av högre avdrag i framtiden är givetvis — även utan uttryckligt stadgande — att den skattskyldige företer utredning om förhållandet mellan räkenskapernas och beskattningens avdrag, vilket innebär att den skattskyldige delvis lämnar sådana uppgifter, som eljest innehållas i en avskrivningstablå. Uppenbart är, att om i fall varom nu är fråga avdrag plågat tidigare medges med större belopp än enligt räkenskaperna, anteckning härom bör ske på sådant sätt, som hindrar att i längden för stora avdrag komma att medges. Antagligen kommer avdrag efter denna metod att utnyttjas av ett stort antal rörelseid- kare, som av olika skäl ej skulle se sig i stånd att förete avskrivningstablåer.
Särskild hänsyn måste tagas till de rörelseidkare, som ej ha bokföring. Hinder för dessa bör ej möta att förete avskrivningstablåer, vilka ju i verk- ligheten innefatta ett slags bokslut rörande avskrivningar o. dyl. Där ut- redning rörande anskaffningsvärdet ej av sådan rörelseidkare kan företes — och detta torde vara mycket vanligt — går det här ej att falla tillbaka på i räkenskaper gjorda avskrivningar. Det torde därför bliva nödvändigt att normalt nöja sig med vissa uppgifter i deklarationerna. I vissa fall böra måhända de skattskyldiga tillhållas avlämna sådana enligt formulär, som synes kunna uppställas något annorlunda än för dem som föra handels- böcker. Äro uppgifterna mindre pålitliga eller eljest mindre tillfredsställande, blir detta en anledning för taxeringsmyndigheterna att särskilt tillse att ej större avdrag medges än som med säkerhet kan antagas svara mot den' verkliga värdeminskningen.
Därest det befinnes, att den från början beräknade varaktighetstiden för en tillgång är för lång eller för kort, finnes givetvis intet hinder att när som helst utgå från ett nytt sådant antagande, vilket vanligtvis betyder en ändring av avskrivningskvoten. Denna eventualitet inkluderas redan i de huvudregler, för vilka nu redogjorts. Men särskilda omständigheter kunna förorsaka, att där anledning till ändrat antagande rörande varaktighetstiden ej anses föreligga, avdrag likväl böra tillfälligt få åtnjutas med större belopp än som följer av huvudreglerna. Vissa sådana fall sammanfattas under litt. c i ifrågavarande anvisningspunkt.
Särskilt har den eventualiteten, att skattskyldig ej kunnat under visst är
tillgodonjuta honom tillkommande värdeminskningsavdrag, varit föremål för uppmärksamhet hos näringsidkarna, i det att i vissa fall avdrag i stället medgivits under senare vinstår, medan i andra fall avdrag under sådant är förvägrats. De utslag, som meddelats av regeringsrätten i mål av hithö- rande slag, synas, såsom redan i det föregående antytts, ej giva full klarhet rörande gällande rätts ståndpunkt till detta spörsmål. Kommittén har för sin del ansett, att det bör lösas på följande sätt. Förutsättning för att ej ut- nyttjat avdrag skall kunna senare åtnjutas är, att den skattskyldige företer utredning rörande återstående anskaffningsvärde. Förutsättning är vidare att han normalt beräknar avdragen enligt avskrivningsplan. Vanligen är alltså fråga om sådana fall, där vederbörande företer värdeminskningsta- blåer enligt vedertagen uppställning. Fråga bör i första hand vara om så- dant på visst är enligt avskrivningsplan belöpande avdrag som han ej kun- nat utnyttja därför att underskott uppstått å rörelsebilagan före procent- avdraget, d. v. s. om avdrag som han »icke kunnat vid beräkning av sin nettointäkt av rörelse utnyttja». Märkas bör dock att, om underskott å för- värvskällan rörelse kunnat utnyttjas, det måste anses, att den skattskyldige kunnat i motsvarande mån utnyttja Värdeminskningsavdraget från sin rörel- seinkomst. Vid statsbeskattningen bör enligt kommitténs förmenande avdra- get för underskott anses ske före avdraget för underskott å övriga förvärvs- källor samt för erlagda utskylder. Har avdraget sålunda kunnat utnyttjas vid statsbeskattningen, bör det anses ha åtnjutits vid inkomstberäkningen i dess helhet. Att räkna med olika regler för stats- och för kommunalskatten vo- re ohållbart. Det synes ej föreligga anledning att låta den skattskyldige åtnjuta ifrågavarande ej utnyttjade värdeminskningsavdrag ett senare år vid sidan av avskrivningsplanen, utan bör detta få ske genom utsträckning av den i planen antagna varaktighetstiden. Avdraget medgives med andra ord efter. det beträffande viss tillgång enligt planen avdragsrätten i övrigt utnyttjats till slut. Det synes ej finnas skäl att låta avdraget i fråga gälla förluster som ligga alltför långt tillbaka i tiden. Kommittén föreslår att en gräns sättes så, att outnyttjat avdrag som belöpt å beskattningsår, för vilket taxering skett före år 1933, ej må vidare utnyttjas. Möjlighet att ett senare år utnyttja förut outnyttjat avdrag synes vidare böra föreligga i de fall, att skattskyldig under visst är i beskattningsavseende (vid beräkning av nettointäkten av rörelse) erhållit mindre avdrag än enligt godkänd värdeminskningsplan, även om han kunnat utnyttja det större avdraget, dock endast i det fall att han gjort motsvarande mindre avdrag även i sina räkenskaper. Sistnämnda in- skränkning har synts erforderlig för att ej normalregeln om lika årliga av- drag skall kunna helt åsidosättas. Härtill har gjorts det betydelsefulla tilläg- get, att i sistnämnda fall det resterande avdraget skall kunna ske ett senare år blott under förutsättning att motsvarande större avdrag — utöver avskriv- ningsplanen »— då gjorts i böckerna. Kommittén har genom sistnämnda in- skränkningar velat förhindra godtycke vid utnyttjandet av värdeminskningsf avdrag.
Ett annat fall, då tillfälligt avdrag utöver det som följer av huvudregeln
bör kunna medgivas, är att skattskyldig företer utredning om en mera vä- sentlig nedgång av värdet utöver den för vilken avskrivning medgivits en— ligt planen. Denna nedgång kan ha berott av omständigheter av olika slag, eventuellt även prisändring eller dyl. Icke förty synes avdraget kunna med- givas. Det har förut påpekats, att konjunkturändringar kunna inbegripas i utrangeringsavdraget; någon olägenhet av att taga hänsyn till prisnedgång under företagets varaktighetstid synes ej föreligga, om missbruk ej kan be- faras, och detta synes ej vara händelsen i det förutsatta fallet. Ät bestäm- melsen måste dock givas sådan avfattning att ej beskattningsmyndigheterna i otid för rena småsaker besväras med att pröva bevisning rörande värdet å inventarier o. dyl. Sådant avdrag, varom här är fråga, får väl vanligen ka- raktären av större engångsavdrag. Har sådant medgivits, bör detta ej för- anleda ändring i den tidigare antagna varaktighetstiden, utan bör i fortsätt- ningen så förfaras, att avdragen beräknas för den återstående varaktighets- tiden med det efter engångsavdraget återstående anskaffningsvärdet för- delat på denna tid. Detta synes ligga i sakens natur, varför särskilt sta—d- gande därom ej torde vara erforderligt. Även det avdrag, varom här är fråga, synes böra bindas vid räkenskaperna.
Vidare synes anledning till värdeminskningsavdrag utöver det, som föl- jer av normala regler, kunna medges för s. k. överpris och merkostnad, d. v. 5. pris över det normala som den skattskyldige betalar, eller kostnad över den normala som han ikläder sig för att utnyttja en tillfällig konjunk- tur eller dyl. i avsikt att kunna under denna konjunktur intjäna överpriset eller merkostnaden. Det kan ju inträffa, att redan vid beskattningsårets slut värdet av tillgången så nedgått, att den här ovan senast omförmälda av- dragsmöjligheten är tillfyllest. Detta är dock ingalunda alltid fallet. Rätt 'till avdrag för överpris och merkostnad kan för vissa företagstyper, sär- skilt rederinäringen, vara av stor betydelse. Sådan har i vissa fall med- givits även enligt gällande rätt, ehuru garanti ej hittills funnits att, om av- skrivningarna kommit att ske med större belopp än den värdeminskning som faktiskt inträtt, framtida försäljningsvinst skulle bliva beskattad ens till den del den utgjorts av återbekomna avskrivningar. Med de bestämmel- ser kommittén nu framlägger rörande beskattning i sistnämnda avseende torde några betänkligheter mot avdrag för överpris och merkostnad knap- past behöva hysas. Att här endast bör vara fråga om avdrag som skett i räkenskaperna ligger i sakens natur.
Ifrågavarande anvisningspunkt innefattar slutligen under litt. d. bestäm- melser rörande det fall att tillgång försäljes eller eljest uttages ur rörelsen. De regler, som i sådant avseende föreslås, ha redan förut i huvudsak moti- verats. Här må blott tilläggas, att det fall synts böra särskilt regleras, där tillgång varom fråga är uttages ur rörelsen för att av ägaren nyttjas för annat ändamål. Fallet är i och för sig ej ovanligt, men det bör kunna an- tagas, att det ej föranleder åtgärd vid beskattningen utom rent undantags- vis. Bestämmelsen säger, att sådant fall skall likställas med avyttring, men innebär i realiteten, att om tillgången uttages ur rörelsen en prövning skall
äga rum, huruvida avskrivningarna hållits inom sådana belopp som verkligen svara mot värdeminskningen, och beskattning efter skäligt belopp ske, om avskrivningarna varit för stora.
Maskiner, inventarier m. m. Fri avskrivningsrätt i vissa fall.
Den fria avskrivningsrätt, som beträffande affärsidkande juridiska perso- ner av kommittén föreslås beträffande maskiner, inventarier och liknande tillgångar, har redan i det föregående i huvudsak motiverats. Här må tilläg- gas, att, i motsats till vad 1924 års skatteberedning på sin tid föreslog, dylik rätt ej synes böra medgivas handelsbolag, utan endast sådana juridiska per- soner, för vilka beskattningen är proportionell. Att medgiva handelsbolag en rätt, som ej tillkommer enskild rörelseidkare, synes ej lämpligt.
Emellertid böra särskilt observeras de förhållanden som uppkomma i an- slutning till ett före eller efter lagens ikraftträdande bildat bolags över- gång till eller från fri avskrivningsrätt. Bolagsskantteberedningen förut— satte på sin tid en mera formell prövning av denna fråga i anslutning till en undersökning av beskaffenheten av den skattskyldiges bokföring. Vid övergången skulle den i beskattningsavseende gjorda värderingen av till- gångarna bringas i överensstämmelse Ined bokföringen. Kommittén har för sin del tänkt sig mindre stela bestämmelser rörande dylik övergång.
Har den skattskyldige tidigare ej fått avdrag, som skett i-räkenskaperna, godkända vid beskattningen, kan man rimligen ej vägra honom att senare komma i åtnjutande av dessa avdrag. Han bör ha rätt att i den mån be- loppen falla inom godkänd värdeminskningsplan tillgodoräkna sig dem även i framtiden. Därest den skattskyldige begagnar den fria avskriv- ningsrätten till att i överensstämmelse med sina räkenskaper göra större av- drag vid beskattningen än enligt värdeminskningsplanen, inträder ju en gång det förhållandet, att planen rymmer avdrag, som ej ingå i räkenska- perna. Dylika avdrag böra då medgivas, ehuru de ske med större belopp än enligt räkenskaperna. Däremot synes ej anledning föreligga att vid fri avskrivning medge avdrag under senare år för belopp, som ej tidigare kun- nat i avdragsväg utnyttjas, då det här ej är fråga om tillämpning av av- skrivningsplaner utan om en rent principiell och allmän anknytning till rä- kenskaperna. De avdrag, som avses i punkt 3 c tredje stycket av förevaran- de anvisningar, synas i detta sammanhang ej vålla särskilda komplikatio— ner, då en förutsättning för deras åtnjutande även utan fri avskrivningsrätt är att de motsvaras av avdrag i räkenskaperna.
Möjlighet förefinnes också, att den skattskyldige vid beskattningen åtnju- tit större avdrag än enligt räkenskaperna. Vid övergång till fri avskrivning kommer detta. förhållande normalt att göra sig gällande på det sätt att av-, skrivningarna enligt värdeminskningsplanen upphöra tidigare än avskriv— ningarna enligt räkenskaperna, i vilket fall givetvis räkenskapernas avdrag ej längre kunna beviljas. Det kunde synas ej vara i den skattskyldiges in— tresse att på ett tidigare stadium beskattas för belopp, varmed räkenskaper-
nas avdrag sålunda understigit beskattningens avdrag. Men det kan inträffa, att skattskyldig, som vill övergå till fri avskrivning, finner det med sin tör- del förenligt att redan från början bringa avskrivningarna vid beskattningen i full överensstämmelse med räkenskaperna. Detta synes ej böra förmenas honom, såvitt fråga är om förhållanden som hänföra sig till tiden före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Det kunde måhända synas berättigat att medge motsvarande möjlighet även i fråga om den kommande tiden. Emel- lertid innebär den rättighet, varom fråga är, en viss möjlighet för den skatt— skyldige att själv välja tidpunkten för beskattning av belopp, som kunna vara ganska betydande, och det synes ej vara alldeles uteslutet att denna möjlighet skulle kunna leda till missbruk. Då skattskyldig varom fråga är har möjlighet att omedelbart efter den nya lagstiftningens ikraftträdande övergå till fri avskrivningsrätt, synes det från dennes synpunkt ej finnas särskild anledning att låta medgivandet sträcka sig längre än kommittén ifrågasätter. Med hänsyn till detta medgivandes egenskap att avse förhållan- dena före den nya lagstiftningens ikraftträdande synes det böra intagas i en övergångsbestämmelse.
Någon särskild reglering i lagtexten av det fall att någon återgår från fri avskrivning till de normala avskrivningsreglerna synes ej erforderlig. En dy- lik eventualitet kan tänkas uppkomma exempelvis på den grund, att skatt- skyldig finner med sin fördel förenligt att utnyttja den möjlighet, som finnes vid tillämpning av de normala reglerna men ej vid användning av den fria avskrivningsrätten att erhålla större avdrag än enligt räkenskaperna, eller av den anledningen att beskattningsmyndighet finner sig ej kunna vidare medge fri avskrivning. Har den skattskyldige i såfall vid den fria avskriv- ningen erhållit större avdrag än enligt värdeminskningsplanen, hör han ej komma i åtnjutande av ytterligare värdeminskningsavdrag, förrän överskot- tet av avdragen vid beskattningen hunnit avräknas från avdragen enligt pla- nen, så att den skattskyldige åter kommer i det läge att planen kan fullföl- jas enligt sin ursprungliga innebörd.
Från skattelagstiftningens utgångspunkter är det önskvärt, att i möjligaste mån avskrivningarna komma att redovisas i avskrivningstablåer med uppgifter rörande anskaffningsvärden o. dyl. Det är också i många fall ett intresse för de skattskyldiga att komma i åtnjutande av de förmåner, som följa med dessa tablåer. Det bör vara rimligt, att även sådana skattskyldiga, som ej kunna förebringa full utredning rörande anskaffningskostnader och avskrivningar hänförliga till tiden före den nya lagens ikraftträdande, ej ute- stängas från denna möjlighet. I ett övergångsstadgande synes fördenskull böra uttryckligen föreskrivas, att där fråga är om förhållanden som hän- föra sig till äldre tid, sådan utredning må anses tillfyllest, som med hän- syn till omständigheterna i de särskilda fallen finnes skälig och möjlig att åstadkomma. I praxis har redan hittills sådan mera summarisk utredning plågat godkännas vid uppgörande av värdeminskningsplaner.
Maskiner, inventarier m. m. Taxeringsföreskritter. I 31 och 34 åå taxeringsförordningen föreslår kommittén stadganden av innehåll, att rörelseidkare skall vara skyldig att vid självdeklaration foga uppställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, med uppgif- ter erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa upp- gifter. Härmed avses givetvis de värdeminskningstahlåer och övriga uppgif- ter, som kommittén behandlat i det föregående. Ett för kommitténs räkning utarbetat förslag till formulär bifogas detta betänkande (bilaga F). De kontoutdrag som enligt vad förut framhållits torde böra intagas i formulä— ren lära te sig annorlunda vid förekomsten av avskrivningsfonder o. dyl. än vid direkt avskrivning, och hänsyn härtill torde få tagas vid formulärens avfattande. Ofrånkomligt torde vara att även vid användande av sistnämn- da metod för avskrivningarna uppgifter krävas rörande utrangeringar, för- säljningar m. m.
Det torde vara lämpligt att tillställa taxeringsmyndigheterna i riket kort- fattade anvisningar rörande tillämpningen av nämnda formulär och den kontroll som man genom dem vill vinna. Formulären komma väl att ställa dessa myndigheter inför uppgifter, som kunna förefalla nya. I verkligheten förhåller det sig emellertid så, att sådan prövning, som enligt kommitténs förslag ifrågasättes med tillhjälp av formulären, redan nu åligger taxerings- myndigheterna med tillhjälp av räkenskaperna. Det bör bliva mycket lät- tare för taxeringsnämndernas ordförande i allmänhet att åstadkomma en något så när tillfredsställande kontroll med tillhjälp av formulären och de anvisningar som skulle lämnas rörande dessa än med tillhjälp av räkenska— perna. Det är möjligt, att hittills i praktiken dylik prövning ofta ej kommit till stånd, men detta förhållande kan givetvis ej åberopas till stöd för bi- behållande av gällande bestämmelser.
Fråga om särskilda regler rörande utfallande försäkrings- belopp för maskiner, inventarier m. m.
Kommittén har vid framläggande av förenämnda förslag bland annat haft sjöfartens speciella problem för ögonen. Den särskilda framställning, som i detta ämne gjorts från kommerskollegium, torde också kunna sägas ha i huvudsak tillgodos-etts genom förslaget. Kommerskollegium har emel- lertid också framhållit önskvärdheten av att det av bolagsskatteberednin- gen framlagda förslaget om uppskov i vissa fall med beskattning av ut- fallande försäkringsbelopp bleve genomfört. Kammarrätten har i sitt ytt- rande över bolagsskatteberedningens förslag avstyrkt ett dylikt stadgande dels av principiella skäl och dels därför att detta kunde befaras vålla stora svårigheter vid taxeringen. Kammarrätten bestred icke, att förslaget om beskattning av vinster å försäljning av inventarier kunde verka ogynnsamt i sådana fall, där man ville åstadkomma en uppmjukning genom det nu
ifrågavarande stadgandet, men ansåg detta förhållande utgöra ett skäl ej att godkänna stadgandet men väl att avstyrka det vidgade inkomstbegreppet. Kommittén kan visserligen icke tillmäta det föreliggande spörsmålet den vikt som kammarrätten gjort. Däremot delar kommittén kammarrättens upp- fattning rörande de praktiska tillämpningssvårigheterna. Det bör märkas, att det föreslagna stadgandet ej avser uteslutande sjöfartens inventarier utan inventarier i allmänhet. Det kan knappast förväntas, att fördelarna med stadgandet under mera normala konjunkturer skulle uppväga nämnda olägenheter. Kommittén vill medge, att vid extraordinära konjunkturer ett stadgande av angivet innehåll kan innebära den mest rationella lös- ningen av sådana svårigheter som stadgandet avser att möta. I så fall bör det ej vara uteslutet att genom tillfällig lagstiftning gällande för viss tid införa ett dylikt stadgande. Däremot upptages icke någon bestämmelse i ämnet i kommitténs nu föreliggande förslag.
Patent, good will m. m.
Det förslag, som kommittén framlägger rörande avdrag för värdeminsk- ning å patenträtt och liknande rättighet samt tidsbegränsad good will, sy- nes ej erfordra närmare motivering. Förslaget överensstämmer väsentligen med bolagsskatteberedningens förslag i ämnet.
Att rätt till avdrag för värdeminskning å ej tidsbegränsad good will icke bör få medges följer av kommitténs allmänna ståndpunkt, att avdrag för värdeminskning, som är likställd med kapitalförlust, ej bör få ske. Kan vid förvärv av good will förutses och beräknas, att den skall inom viss tid för- brukas, lärer fråga vara om i verkligheten tidsbegränsad good will, för vil- ken avdrag får göras.
Aktier m. m.
I det föregående har kommittén uttalat, att enligt dess mening ej heller avdrag för värdeminskning å aktier bör få äga rum, där värdeminskningen är att likställa med kapitalförlust. Kommittén har, vid det förhållande att ingen ändring åsyftas i vad som redan nu torde få anses här gälla, över- vägt, huruvida det vore behövligt med ett lagstadgande i ämnet. Emeller- tid torde —det ofta vara oklart för beskattningsmyndigheterna vad som verk- ligen gäller i förevarande avseende. Detta synes utgöra ett skäl att i lag- texten angiva de principer som här äro tillämpliga. Ett ytterligare sådant skäl är, att det måhända ej är alldeles säkert, att avdrag för värde- minskning, som här avses, enligt gällande rätt är medgivet förrän ge— nom avyttring eller dyl. konstaterad förlust föreligger. Avdrag för avskriv- ning synes böra få ske även i annat fall, där värdeminskningen verkligen är att anse som en på förhand förutsebar omkostnad, dock endast i den utsträckning nedgång i värdet verkligen också äger rum. En regel, enligt vilken avdrag skall få ske med belopp, varmed värdet nedgått enligt vad inträffade omständigheter göra uppenbart eller sannolikt, har upptagits i
kommittéförslaget och överensstämmer med vad bolagsskatteberedningen föreslagit för de fall, då enligt nämnda berednings förslag avdrag för värde- minskning o. dyl. medgivits. Det synes däremot ej kommittén erforder- ligt att i lagen direkt besvara frågan, i vilka fall vinst på försäljning av aktier av ifrågavarande slag bör beskattas.
Inom kommittén har diskuterats det fall, att ett företag inköpt ett bolag närmast för att komma i besittning av försäljningsrättigheter som innehafts av bolaget eller annan good will som tillkommit detsamma, vilken förmån därefter överflyttats från det inköpta bolaget till företaget självt. Måhända har det redan från början varit avsett att förinta det inköpta bolaget. I och för sig kunde väl värdeminskningen å aktierna i dylikt fall vara avdragsgill. Men eftersom i stället företaget självt skulle tillföras good will till mot— svarande värde, synes avdrag för värdeminskningen å aktierna ej berättigat. Frågan torde nämligen böra bedömas med hänsyn till huruvida minskning är förutsedd av det värde, som genom aktierna tillföres företaget, medan enbart aktiernas eget värde ej får bliva utslagsgivande.
Byggnader. Frågan om rätt till avdrag för värdeminskning å byggnad har ävenledes i det föregående berörts. Förslaget i denna punkt torde ej innebära ändring i vad som nu gäller i annat avseende än att gränsen mellan inventarier och byggnader uttryckligen föreskrives skola dragas med hänsyn till vad som vid fastighetstaxeringen fastställts såsom ingående i särskilt maskin- värde eller ej.
Det har av kommittén uppmärksammats, att frågan om avdrag för vår- deminskning kan ställa sig särskilt besvärlig beträffande byggnad å annans grund. I nuvarande anvisning beträffande värdeminskning å byggnad an- tydes huru förfaras skall i ett angivet fall, nämligen då byggnaden vid nytt- janderättstidens upphörande icke skall av jordägaren lösa-s. Bolagsskatte- beredningen hade i sitt förslag ej medtagit detta exempel, men kommittén föreslår dess bibehållande, då det synes meddela en upplysning av värde för frågans bedömande. Til-l ledning för avdragets beräkning i övrigt må här allenast framhållas den allmänna principen, att vad som under ett är bör få avdragas är den på året belöpande bråkdelen av anskaffningskost- naden, och att den omständigheten att avdraget uträknas efter en mera schablonmässig beräkningsgrund, vanligen efter taxeringsvärdet, icke får tagas till intäkt för medgivande av högre avdrag än det som borde följa av huvudprincipen, om denna kunde direkt tillämpas.
Substansminskning beträffande naturtillgångar. Vad angår substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar fö— reslås icke någon saklig ändring i vad som nu gäller. Kommitténs stånd—' punkt överensstämmer här med bolagsskatteberedningens. Detta avdrag är i viss mån till sin princip enklare än flertalet övriga värdeminskning-saw
drag, eftersom avdrag bör få ske för vad som erlagts just för vad son varje år uttages ur fyndigheten. Någon avskrivningsplan i vanlig mening km allt- så ej här ifrågakomma men väl en utredning rörande det å-pris son kan antagas vara betalt för varje enhet av den uttagna varan. Har denna kal- kyl skett efter beräkningsgrund, som visar sig hållbar även i framtiden, bör i allmänhet avdraget år efter år beräknas till samma ä-pris för den gixna en- heten, t. ex. varje ton bruten malm. Uppenbarligen kan emellertid anledning till revidering av den ursprungliga beräkningsgrunden stundom föreligga. I varje fall bör här liksom beträffande inventarier o. dyl. tillses, att ej mer än anskaffningsvärdet får sammanlagt avdragas, vilket bör ha åtmin- stone den betydelsen, att i varje års deklaration angives :huru stor del av nämnda värde som återstår i beskattningsavseende oavskrivet av aiskaff- ningsvärdet.
Sammanfattning.
Sammanfattningsvis äro kommitténs förslag rörande rätt till avdrag vid beskattningen för värdeminskning m. ni. av följande innebörd.
Beträffande maskiner, inventarier och liknande tillgångar uppställes så- som huvudregel en avskrivningsrätt, som nära ansluter sig till gällande lag- stiftning. En uppmjukning sker dock på olika punkter: Avdrag, som ej kunnat utnyttjas vid ett års taxering, får tillgodoräknas den skattskyldige senare år. Om det kan visas, att värdet av tillgång nedgått mer än som föl— jer av tillämpad avskrivningsplan, kan avdrag ske med större belopp än denna förutsätter. Har skattskyldig erlagt överpris för eller nedlagt onor- malt hög kostnad å tillgång i syfte att med utnyttjande av viss konjunktur eller dyl. hastigt intjäna överpriset eller merkostnaden, kan avskrivning ske, varigenom tillgången nedbringas till lägre belopp än värdet vid beskattnings- årets utgång. Avdrag vid utrangering och försäljning av maskiner o. s. v. medgives för återstående anskaffningskostnaden såsom enligt gällande rätt, men å andra sidan skola vid försäljning återbekomna förut avskrivna belopp beskattas såsom inkomst av rörelse även där förutsättningarna för skatte- pliktig realisationsvinst ej föreligga. Det förutsättes, att sistnämnda beskatt- ningsmöjlighet skall i betydande grad bidraga till den avsedda uppmjuknin- gen av avdragsbestämmelserna, då en hittillsvarande anledning till restriktiv tillämpning bortfaller.
Avskrivningsrätten bindes såtillvida vid skattskyldigs räkenskaper, att större avdrag än som skett i dessa i allmänhet medgives blott där värde- minskningsplan eller motsvarande utredning om de i beskattningsavseende förut åtnjutna avdragen förebringas, och regelmässigt blott i den mån av- dragen falla inom ramen för dylik plan. Kraven på utredning rörande tidi- gare åtnjutna värdeminskningsavdrag hava skärpts; det förutsättes, att an- vändning av tablåer med avskrivningsplaner skola bliva obligatoriska för dem, som vilja fullt utnyttja de förmåner den ifrågasatta uppmjukningen avser att medföra. Summariska utdrag av räkenskaperna, utvisande hur
värdeminskningsavdrag, försäljningar av inventarier m. m. bokförts, skola lämnas. Uppgifterna komma på detta sätt att innefatta ett slags bokslut rö— rande värdeminskningsavdragen vid beskattningen och en anknytning till motsvarande avdrag i räkenskaperna.
För aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker medgives ifråga om maskiner, inventarier och liknande tillgån- gar en i huvudsak fri avskrivningsrätt i anslutning till den skattskyldiges rä- kenskaper under förutsättning att ordentliga uppgifter lämnas och att veder- börandes räkenskaper äro tillfredsställande förda. Begagnas fri avskriv- ningsrätt, må avdrag ej medges med högre belopp än enligt räkenskaperna, dock att denna föreskrift ej utgör hinder för skattskyldig att i enlighet med avskrivningsplan komma i åtnjutande av avdrag, som tidigare vägrats av taxeringsmyndigheterna.
Beträffande patenträtter och liknande rättigheter samt tidsbegränsad good will skola gälla i huvudsak samma regler som beträffande maskiner och andra inventarier. Å ej tidsbegränsad good will medges ingen avskrivning.
Ett stadgande rörande rätten till avdrag för påvisad värdeminskning å aktier m. m. föreslås i sådana fall, då värdeminskningen ej är att hänföra lill kapitalförlust. Stadgandet avser i huvudsak att klargöra innebörden av gällande rätt, men innebär möjligen någon utvidgning av den gällande av- dragsrätten.
I fråga om byggnader skall avdrag för värdeminskning få ske i huvudsak efter gällande grunder. I byggnads värde skall dock alltid medräknas sådant i fastighetens taxeringsvärde ingående värde å fasta maskiner o. dyl., som ej redovisats såsom särskilt maskinvärde. Ett uttalande göres om önskvärd- heten att beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes å sådana omstän- digheter som föranleda att livslängden för byggnader numera ofta är kortare än förr så ock om önskvärdheten av åtgärder för en likformig tillämpning hos nämnderna av ifrågavarande bestämmelser.
Rörande substansminskning beträffande naturtillgångar upptagas nu gäl- lande bestämmelser i något ändrad avfattning.
Värdesättning av obligationer m. m. hos sparbanker, försäkrings- företag m. fl.
Kommittén övergår nu till att beröra frågan om huru i beskattningsavse- ende skall förfaras med sparbankers m. fl. kreditinrättningars samt försäk- ringsföretags värdering av obligationer och andra liknande tillgångar.
Bolagsskatteberedningen gjorde i sitt betänkande vid behandling av frågan om rätt till avskrivning å aktier m. m. det uttalandet, att värdepapper, var- med i bank eller annan penningrörelse idkas handel, icke skola behandlas enligt den av beredningen i sådant avseende föreslagna regeln; de vore att anse såsom varor och skulle behandlas såsom sådana. Med hänsyn till be-
skaffenheten av den vårdepappersrörelse, som försäkringsanstalterna driva för tillgodoseende av sina fonder, hade jämväl de i sådana fonder placerade värdepapperen ansetts böra bedömas såsom varor.
Framställningar i ämnet.
I sitt yttrande över bolagsskatteberedningens förslag anförde styrelsen för svenska sparbanksföreningen, bland annat, att det förhållandet, att be- skattningsmyndigheterna ej godtagit de av sparbanker ur affärsmässiga synpunkter påkallade nedskrivningarna av deras obligationsportföljer, hade haft till följd en viss irritation inom sparbankskretsar och vore ägnat att di— rekt motverka sparbankernas konsolideringssträvanden. Det vore uppen- barligen önskvärt att, när ett med denna fråga så likartat spörsmål som om avskrivning å inventarier toges under omprövning, otvetydiga regler gåves, enligt vilka affärsmässiga nedskrivningar å sparbankernas obligationsinne- hav komme att utan omgång godkännas av beskattningsnämnderna.
I anledning av föreningens uttalanden anförde sparbanksinspektionen i sitt yttrande bland annat följande. Erfarenheten hade ådagalagt fördelen för en sparbank att ha tillgång till en reserv i skillnaden mellan obligations- innehavets marknadsvärde och dess bokförda värde. En sparbanks obliga- tioner torde ur skattesynpunkt böra betraktas såsom varor, och den i räken- skaperna gjorda värdesättningen av obligationerna borde sålunda, enligt an- visningarna till 41 & kommunalskattelagen, endast om särskilda omständig— heter därtill föranledde, frångås vid beräkningen av den beskattningsbara in- komsten å rörelsen. Genom prejudikat syntes klarhet ha vunnits därutinnan, att en nedskrivning av värdet å obligationer till det i sparbankslagen angivna medeltalsvärdet utgjorde ett ur beskattningssynpunkt medgivet avdrag från bruttointäkten, även om detta medeltaISVärde vore lägre än marknadsvärdet. Sparbanksinspektionen ansåge sig böra framhålla, att om det skulle tagas un- der övervägande att lagfästa en dylik avdragsrätt, detta ej borde ske på så- dant sätt, att ytterligare av affärsmässiga grunder föranledda nedskrivningar av Obligationernas värde ansåges såsom ej medgivna avdrag.
Den nu förevarande frågan upptogs på nytt av styrelsen för svenska spar- banksföreningen i en den 10 juli 1935 till Kungl. Maj:t inkommen skrift, däri anfördes bl. a. följande. Styrelsen påpekade, att vad anginge värdering av sparbanks obligationsinnehav i 33 & sparbankslagen föreskrifter meddelades rörande de värden, till vilka obligationer högst finge upptagas i sparbanks räkenskaper. Såsom en allmän regel gällde emellertid för närvarande, att en värdering enligt normerna i sagda paragraf så gott som genomgående vore alldeles för hög. En försiktig sparbankspolitik krävde med bestämdhet en mycket betydande nedskrivning å Obligationernas marknadsvärden. Vid be- skattningen hade emellertid gjorda nedskrivningar å Obligationernas värden ej alltid godkänts. Styrelsen omnämnde särskilt ett mål rörande Sparban- kens i Christianstad inkomsttaxering år 1931, i vilket mål regeringsrätten ej godkänt en) enligt styrelsens mening mycket måttlig av sparbanken före-
tagen nedskrivning å Obligationernas värden. Styrelsen funne det i anled- ning härav fastslaget, att gällande skattelagstiftning enligt vedertagen tolk- ning hade ett innehåll, som motverkade en sund sparbankspolitik. Härutin- nan ansåge styrelsen en ändring erforderlig. Då styrelsen funne det uppen- bart att obligationerna vore att räkna till sparbankens varulager, ifrågasatte styrelsen, om ej avsikten med dess framställning skulle vinnas genom att sista meningen i andra stycket av punkt 1 anvisningarna till 41 & kommunal- skattelagen erhölle följande lydelse: »Den i räkenskaperna gjorda värdesätt- ningen å tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse — så— som lager av råvaror, halv- och helfabrikat, handelslager, andra tillgångar som äro att hänföra till varor i rörelse, emballageartiklar, varufordringar, kredit- och försäkringsinrättningars placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. —— skall endast om särskilda omständig- heter därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.» Det vore av syn- nerlig vikt för sparbankerna att även nedskrivningar å bundna intecknings- lån ävensom eventuella nedskrivningar å bundna kommunlån bleve godkända vid beskattningen.
Sparbanksinspektionen åberopade i sitt yttrande över denna sparbanksföre- ningens framställning sitt utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag och framhöll att ur de synpunkter inspektionen främst hade att beakta det måste framstå såsom ett starkt önskemål, att sparbankernas intresse att verk- ställa tillfyllestgörande nedskrivningar å värdet av sina tillgångar åtminstone icke motverkades. Ytterligare syntes det förtjäna beaktas, att, om skatte- frihet finge åtnjutas för allenast en del av vidtagen nedskrivning å tillgångs värde, det ur räkenskapssynpunkt måste medföra avsevärda svårigheter för en sparbank att särskilja redan beskattade och Obeskattade delar av vad som inflöte vid avyttring av ifrågavarande tillgång. Motsvarande svårigheter kun- de även antagas uppstå för skattemyndigheterna vid förekommande taxerings- kontroll av sparbankernas räkenskaper. Inspektionen ansåge sig därför böra tillstyrka den från sparbanksföreningen gjorda framställningen.
Kammarrätten yttrade i utlåtande över sparbanksföreningens framställ- ning bl. a., att det ej torde kunna anses genom praxis fastslaget, att en ned- skrivning av sparbanks obligationsinnehav under det värde, vartill detsamma jämlikt bestämmelserna i 33 % sparbankslagen finge upptagas, icke kunde godtagas. Däremot torde avdrag för nedskrivning till ett värde avsevärt under såväl marknadsvärdet som det enligt 33 % sparbankslagen beräknade medeltalsvärdet icke hava hittills medgivits i högsta instans. Av vad spar- banksföreningens styrelse och sparbanksinspektionen anfört syntes dock kunna antagas, att en dylik nedskrivning kunde bliva erforderlig. Gällande bestämmelser kunde emellertid ej anses utgöra hinder för att även en så- dan nedskrivning, därest densamma visade sig hava skett efter bokförings- mässiga grunder, godtoges vid sparbanks taxering. Vid sådant förhållande syntes någon ändring avseende att tillförsäkra sparbanker avdrag vid taxering för nedskrivning av obligationsinnehav icke böra, åtminstone för det dåva- rande, vidtagas i skatteförfattningarna. I varje fall syntes den av sparbanks-
föreningens styrelse ifrågasatta ändringen, vilken komme att avse ej llott sparbanker utan även vissa andra penninginrättningar, ej vara lämplig. En bestämmelse med det föreslagna innehållet skulle givetvis icke utgöra hinder för taxeringsmyndighet att vägra godtaga skedd nedskrivning, därest taxe- ringsmyndigheten ansåge nedskrivningen ej ha skett enligt bokföringsmäs- siga grunder. .
Tvenne ledamöter av kammarrätten uttalade skiljaktig mening. Den ene av dessa ledamöter ansåg ett tillägg i anvisningarna till 41 & kommunalskatte— lagen vara väl motiverat. Emot den av sparbanksföreningens styrelse före- slagna lydelsen av ett sådant tillägg ville han endast erinra, att enligt hans mening tillräcklig anledning saknades att omnämna »emballageartiklar, va- rufordringar och lånefordringar». Den andre ledamoten förklarade sig kun- na i huvudsak instämma i denna uppfattning, men ansåg att för en sådan bestämmelse som ifrågasattes utredning genom sakkunniga utgjorde en oundgänglig förutsättning. Såsom skäl för detta uttalande yttrades bl. a. att vad som skulle gälla för sparbankers innehav av obligationer utsträckts till penninginrättningars i allmänhet, inklusive försäkringsföretags, innehav av icke blott dylika värdehandlingar utan jämväl aktier och lånefordringar m. m.
Från tiden efter det sistnämnda yttrande avgavs är att anteckna ett nytt avgörande av regeringsrätten, genom vilket medgivits en rätt till nedskriv- ning å obligationer sträckande sig väsentligt utöver den som följde av 33 % sparbankslagen (Regeringsrättens årsbok 1936, ref. 38). En av regerings- rättens ledamöter anförde till närmare utveckling av sin mening i detta mål följande:
»En nedskrivning av sparbanks obligationsinnehav under marknadsvär- det synes böra godtagas i beskattningshänseende endast under förutsätt— ning att vnedskrivningen anses behövlig för beredande av trygghet mot för- lust å obligationsinnehavet. Bedömandet härav bör uppenbarligen ske på längre sikt, enär sparbankerna regelmässigt innehava sina obligationer un- der en följd av år. Sålunda torde erinran icke böra göras mot nedskriv- ning till parivär-det eller annat inlösningsvär-de av till överkurs inköpta obli- gationer. Likaså framstår såsom befogat, att, särskilt då det allmänna rän- teläget är lågt och i följd härav marknadsvärdet å obligationer är jämfö- relsevis högt, i god tid genom nedskrivning å obligationsinneh-avet möta den värdesänkning å obligationer, som kan motses inträda vid höjning av ränteläget. I enlighet härmed synes nedskrivning till det enligt 33 & spar- bankslagen uträknade medeltalsvärdet, då detta är lägre än marknadsvär- det, icke böra möta betänkligheter. I vilken utsträckning större nedskriv- ning må anses godtagbar får, i saknad av vägleda-nde författningshestäm— melser, prövas från fall till fall med hänsyn till föreliggande omständig- heter. Därvid torde den anförda synpunkten att det är av betydelse för en sparbank att ha sin obligationsportfölj bokförd till ett sådant värde, att av— kastningen kan beräknas komma att överstiga den inlåningsränta, som vid en inträdd förändring av ränteläget kan bliva den lämpliga för sparbanken, böra tillmätas betydelse.
I nu förevarande fall finner jag med hänsyn till den vid beskattningsårets utgång rådande ovissheten om det allmänna räntelägets utveckling de verk- ställda nedskrivningarna å i målet ifrågakomna obligationer icke större än att de må vid taxeringen godkännas.»
Kommittén.
Kommittén har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen att, där det låter sig göra, vid beskattningen hänsyn bör tagas till näringslivets behov av konsolidering. Det synes vara uppenbart att, där fråga är om så betydelsefulla områden av samhällsekonomien som sparbankernas och försäk- ringsinrättningarnas verk-samhet, denna synpunkt måste göra sig i särskilt hög grad gällande. Genom de yttranden, för vilka kommittén i det föregå- ende redogjort, lärer det vara utrett, att syftet med åtskilliga i sparbanks- lagstiftningen givna bestämmelser, framför allt sådana som påverka redo- visningen av sparbankernas fonder, kan omintetgöras, därest ej tillräcklig nedskrivning sker å obligationer och dylika tillgångar. Det torde vara obe- stridligt att beskattningsbestämmelserna kunna starkt påverka sparbanker- nas nedskrivningspolitik.
Sedan lång tid tillbaka torde såväl sparbankers som övriga kreditinrätt- ningars och jämväl försäkringsinrättningars värderingar av obligationer o. dyl. ha av åtskilliga taxeringsmyndigheter godkänts, medan andra taxerings— myndigheter intagit en annan hållning. I själva verket torde det för- hålla sig så, att endast mera undantagsvis försäkringsinrättningarnas vär- desättningar gjorts till föremål för anmärkning, vilket torde förklara, att för dessas vidkommande det föreliggande spörsmålet ej ägt samma aktuali- tet som för sparbankerna. Vad de senare angår ha förekommit vissa rätts- fall, i vilka utgången av värderingsfrågan ej bedömts efter så enhetliga grunder, att sparbankerna därav kunnat få någon klar ledning beträffande frågan om vilka värderingar som komma att vid beskattningen godkännas eller ej. Det har inom kommittén upplysts, att även efter det att det utslag av regeringsrätten meddelats, till vilket det särskilda yttrande av ett rege- ringsråd hänför sig som i det föregående återgivits, sparbankernas obliga- tionsvärderingar alltjämt i ej ringa utsträckning göras till föremål för an- märkningar hos taxeringsmyndigheterna.
Det förefaller sannolikt, att den oklarhet, varom här är fråga, hänför sig därtill, att beskattningsmyndigheterna enligt gammal praxis behandla ford- ringar, även varufordringar, annorlunda än varulager. Kommittén för sin del instämmer emellertid i den uppfattningen, att obligationer o. dyl. hos sparbanker m. fl. kreditinrättningar böra anses hänförliga till sådana »till- gångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse», som omförmälas i anvisningarna till 41 % kommunalskattelagen och som ofta populärt, ehuru måhända ej fullt korrekt, sammanfattas under benämningen varulager. Detta överensstämmer med den uppfattning, som på sin tid uttalades av bolagsskatteberedningen. Det synes för att undanröja sagda oklarhet önsk- värt a-tt bringa nämnda uppfattning till direkt uttryck i lagen. Kammarrät-
ten har uttalat att även om så skedde sparbankerna saknade garanti för att deras värderingar skulle vid beskattningen godtagas. Detta utgör emel- lertid enligt kommitténs mening intet bärande skäl, varför man skulle av— stå från lagstiftningsåtgärden i fråga. Det förefaller nämligen kommittén klart att en längre gående frihet än den som följer av nämnda anvisnings- punkt ej kan ifrågakomma.
Vad sparbankerna angår föreslår kommittén en ökad proportion-ell be- skattning av dem. Detta synes utgöra ett särskilt skäl att nu upptaga frå- gan om värdering av obligationer m. m. Den höjda beskattningen förefal- ler nämligen skälig, om den träffar affärsmässigt beräknade vinster, medan dess rimlighet kan ifrågasättas, om den skall träffa högre belopp.
Det spörsmål det här gäller är av principiell beskaffenhet och kan därför ej lämpligen lösas enbart för sparbankerna, utan bestämmelsen i ämnet bör utsträckas att gälla jämväl övriga penninginrättningar samt försäkringsinrätt- ningar. Emellertid torde det kunna antagas att den lösning som ifrågasät- tes ej kommer att beträffande andra än sparbanker betyda någon avsevärt ändrad praxis.
Förslaget synes böra avse ej allenast obligationer utan även andra i fråga om värdesättningen likartade tillgångar såsom långfristiga kommunlån och andra för längre tid bundna lån, under förutsättning att en nedskrivning av dem är affärsmässigt betingad. Märkas bör, att exempelvis ett försäkrings- företags innehav av aktier i dotterbolag o. dyl. ej kan hänföras till sådant innehav, varom här är fråga.
Enligt kommitténs mening bör det däremot undvikas, att varufordringar medtagas i uppräkningen i den ifrågavarande punkten. Att införa ett stad- gande beträffande dessa är ett mera vittutseende spörsmål, som ej synes be- höva upptagas till behandling i det förevarande sammanhanget. Anvisnings punkten synes kunna avfattas i anslutning till vad som föreslagits av styrel- sen för svenska sparbanksföreningen men med vissa justeringar, delvis för- anledda av de nyss anförda synpunkterna.
Det kan ej antagas, att den ifrågasatta ändringen skall mera avsevärt på- verka kommunernas beskattningsunderlag. I stort sett torde förslaget bi- draga till en utjämning av detta, som ur kommunernas synpunkt måste anses önskvärd.
Uttalande av kommunalskatteberedningen.
Kommunalskatteberedningen har erhållit del av huvudgrunderna för kom- mitténs nu omförmälda förslag rörande avskrivningar för värdeminskning o. s. v. och har ur de synpunkter, vilka det åligger beredningen att företräda, icke haft någon erinran att framställa i anledning därav.
Vid beredningens behandling av denna fråga har beredningens ledamot herr Erlander icke deltagit. Särskild mening har anförts av ledamöterna herrar Werner och Bergstedt, vilka anfört:
»Den ifrågasatta rätten för aktiebolag och en del andra juridiska personer att efter eget avgörande verkställa avskrivningar i beskattningshänseende be- träffande vissa i rörelse använda tillgångar synes giva anledning till tve- kan. Ur principiell synpunkt torde kunna ifrågasättas, om det är önskvärt att införa ett särskilt inkomstbegrepp och göra avsteg från gängse beskatt- ningsgrunder beträffande nämnda grupp av skattskyldiga. Även om be- stämmelserna angående villkoren för denl fria avskrivningsrättens åtnju- tande synas bliva utformade på ett betryggande sätt, kan det vara tvivel un- derkastat, om den nuvarande taxeringsorganisationen å landsbygden giver möjlighet att utöva erforderlig kontroll över bestämmelsernas efterlevnad. Om sådan kontroll ej sker, kunna skatteförluster för stat och kommuner be- faras. Av bolag eller därmed jämnställda juridiska personer skönsmässigt verkställda avskrivningar till större belopp torde även för visst är kunna i väsentlig grad nedbringa den skattepliktiga inkomsten inom en kommun. Med hänsyn till de ändringar i kommunalbeskattningen, som kommunal- skatteberedningen överväger, torde varje möjlighet till rubbningar i det kom- munala skatteunderlaget, som man ytterligare har att räkna med, kunna inverka på beredningens slutliga ståndpunktstagande. I frågans nuvarande läge anse vi oss icke kunna biträda det föreliggande förslaget i vad angår rätten till fria avskrivningar. Till förslagets övriga delar få vi i princip uttala vår anslutning. Vi finna den ökade uppgiftsskyldigheten för skatt- skyldiga, vilka yrka avdrag för värdeminskning, vara ägnad att åstadkom- ma betydande förbättringar i de nuvarande förhållandena.»
KAPITEL IX.
Speciahnotivering till författningsförslagen.
Ändringar i kommunalskattelagen.
De förslag till ändringar i kommunalskattelagen, som framlagts av kom- mittén, avse dels reglerna om rätt till avdrag för värdeminskning å inven- tarier m. m., dels ock bestämmelserna rörande barnavdrags åtnjutande. Då dessa ändringsförslag ingående behandlats i den allmänna motiveringen (ka- pitel VIII, respektive kapitel V), torde någon ytterligare motivering till fler- talet av dem icke vara erforderlig.
De ändrade reglerna om värdeminskningsavdrag ha föranlett en fullstän- dig omredigering av åtskilliga punkter i anvisningarna till 29 %. I samband härmed ändras nummerordningen av dessa punkter, vilket i sin tur föror- sakar vissa ändrade hänvisningar. I punkt 3 av anvisningarna till 20 å och punkt 2 av anvisningarna till 22 5 har skett ändring allenast av sådan anled- ning.
I 25 5 har en rent redaktionell ändring företagits. Anvisningarna till detta lagrum ha omformulerats i anslutning till de ändrade reglerna om avskriv- ning för värdeminskning å byggnader och inventarier under förvärvskällan inkomst av annan fastighet.
En ändrad avfattning av anvisningarna till 28 % har förorsakats av det föreslagna ändrade inkomstbegreppet beträffande aktiebolag m. fl. juridiska personer. Här må allenast framhållas, att etti nu gällande anvisningar före- kommande exempel, som hänför sig till rederinäringens särskilda förhål- landen, utgått, enär detsamma torde bliva av mycket ringa praktisk räck- vidd med de ändrade bestämmelserna om beskattning vid försäljning av aktiebolag m. fl. tillhöriga inventarier.
I anvisningarna till 35 53” har införts en ny punkt avsedd att klargöra för- hållandet mellan realisationsvinst och inkomst av rörelse vid försäljning av inventarier och liknande tillgångar. Föreslagen omformulering av anvis- ningarna till 36 5 är en ren följdändring.
De ändringar i kommunalskattelagen, som sammanhänga med de av kom- mittén efter samråd med kommunalskatteberedningen föreslagna nya reglerna i fråga om familjeavdragen för barn, avse 20 g, 22 g 1 mom. samt punkt 6 av anvisningarna, 29 5 1 mom., 48 5 2 mom., till vilken paragraf fogats en ny anvisningspunkt, (4), ävensom 69 å och 70 ä 1 mom.
Beträffande 22 och 29 åå har för vinnande av större överskådlighet förfa-
rits så, att i själva lagrummen angivits vilka hemmavarande barn, som skola anses tillhöra resp. icke tillhöra arbetspersonalen å jordbruksfastighet eller i rörelse, under det att i anvisningarna till 22 å punkt 6 (vartill hänvisas i anvisningarna till 29 % punkt 11) erinras om de rättsverkningar i avseende å skattskyldigheten, som uppstå i de olika fallen. I anslutning till dessa be- stämmelser har i 20 å den vägrade rätten till avdrag för värdet av hemma- varande barns arbete i den skattskyldiges förvärvsverksamhet förklarats av- se det fall, att barnet icke anses tillhöra arbetspersonalen.
I 48 & har dels åldersgränsen för barnavdragets åtnjutande höjts från 16 till 18 år, dels ock vidtagits den ändring, som betingas av förslaget om hal— vering av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna icke under beskattnings- året varit gifta med varandra, eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda. I punkt 4 till anvisningarna har förutsättningarna för sistnämnda bestäm- melses tillämpning närmare angivits. Presumtion anses föreligga att båda föräldrarna bidragit till barnets underhåll, i vilket fall halvt avdrag — räk- nat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — skall tillkomma vardera av föräldrarna. Endast i det fall, att den ene av föräldrarna visar eller det av omständigheterna framgår, att den andre av föräldrarna ej alls eller en- dast i ringa mån bidragit till barnets underhåll, skall hela avdraget tillkom— ma den av föräldrarna som sålunda burit hela bördan av barnets underhåll. Yrkande om helt avdrag för barn, varom här är fråga, torde böra framstäl- las i självdeklaration på särskild därtill avsedd plats i formuläret. Den skattskyldige bör därvid i deklarationen lämna de upplysningar och till den- samma foga de handlingar rörande underhållsskyldighetens fullgörande, som må finnas erforderliga för sakens bedömande. I samband med berörda änd- ringar i kommunalskattelagen har i 78 & taxeringsförordningen stadgats skyldighet för taxeringsnämndens ordförande att, därest fråga uppkommer att tillerkänna en av föräldrarna helt avdrag för nu omförmält barn, i fall, då den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet, lämna veder- börande taxeringsnämndsordförande underrättelse därom. Genom dessa regler har avsetts att förhindra att mer än ett helt avdrag skall kunna erhål- las för barnet. Det är att antaga, att de fall, i vilka tvister om avdragets storlek skola behöva uppkomma, komma att bliva rätt sällsynta.
De i 69 å och 70 ?; 1 mom. angivna åldersgränserna ha ansetts böra höjas i anslutning till den höjda gränsen för familjeavdrags åtnjutande.
Ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Även de i denna förordning föreslagna ändringarna äro i allmänhet en direkt följd av vad som anförts i det föregående.
I 4 5 har 2 mom., upptagande gift kvinnas rätt till avdrag å inkomst av rörelse eller av eget arbete, det s. k. 200-kronorsavdraget, upphävts, i samband varmed momentindelningen bortfaller.
Den i 15 & vidtagna ändringen består däri, att förmögenhetsdelen angivits till en hundradedel i stället för en sextiondel.
De av kommittén föreslagna förändrade grunderna för familjebeskatt-
ningen, närmare motiverade i kapitel V, ha föranlett genomgripande ändrin- gar av 16 och 17 55, varjämte till förordningen fogats en ny tabell beteck- nad tabell V. Av denna tabell, som avser ensamstående skattskyldiga och uppdelats i fem avdelningar, en för varje ortsgrupp, kan direkt utläsas taxerat belopp minskat med ortsavdrag, samt indirekt —- genom en enkel subtraktion — jämväl ortsavdragets belopp. Dä bankning icke förekommer beträffande förevarande skattskyldiga, är det i tabellen angivna återstående beloppet —— utom i fall då särskilt avdrag för ömmande omständigheter ät- njutes —— jämväl beskattningsbart belopp för den skattskyldige.
De i 16 & vidtagna ändringarna betingas för övrigt av kommitténs för— slag rörande ortsavdragens storlek, åldersgränsen för barnavdrags åtnjutan- de samt uppdelning i vissa fall av barnavdrag mellan ogifta eller skilda för- äldrar. Sistberörda stadgande har kompletterats med föreskrift, att be- stämmelsen om högre avdrag för det tredje och de följande barnen skall tillämpas för vardera maken för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av vardera maken helt eller delvis underhålles. Utan ett dylikt stadgande skulle det nämligen kunna tänkas, att en av föräldrarna, som helt underhölle det till åldern tredje barnet, skulle göra anspråk på det för- höjda avdraget, oaktat han icke tagit någon del i underhållet av de båda äldsta.
18 & innefattar bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskattens upp- delning i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, om skattesatser och skatteskala för bottenskatten och om skatteskala för tilläggsskatten. Be- träffande bottenskatten har på grund av förslaget om en enhetlig skattesats av 10 procent för de affärsdrivande juridiska personerna antalet kategorier av skattskyldiga kunnat begränsas till tre.
Enligt den föreslagna nya lydelsen av 20 5 skall för varje år bestämmas med vilka procenttal av de i 18 ä 2 mom. a), b) och c) omförmälda grund- belopp bottenskatt skall för det året utgå. Med denna lydelse har avsetts att möjliggöra att olika grundbeloppsprocent skola kunna fastställas för de tre nyssnämnda kategorierna skattskyldiga. Motiveringen, för denna anordning återfinnes i kapitel IV. Olika procenttal för skattskyldiga inom samma kategori, t. ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar, skola däremot icke kunna förekomma.
I 26 å och 27 % 1 mom. ha vidtagits motsvarande ändringar som beträf- fande 69 å och 70 ä 1 mom. kommunalskattelagen.
I anvisningarna till 9 och 10 55 har gjorts ett tillägg, vilket avser att ytter- ligare understryka vad som redan nu gäller, att. en vid inkomstberäkningen godkänd lagervärdering eller värdesättning av inventarier m. m. ej är bin- dande för förmögenhetsberäkningen. Den under senare år höjda förmögen- hetsbeskattningen i förening med förslaget om uppmjukning av reglerna. om värdeminskningsavdrag gör mera angeläget än tidigare att detta särskilt framhålles. Om ett godkännande av vissa värden vid inkomstberäknin- gen skulle haft till obligatorisk följd att dessa värden skulle anses godkända även för förmögenhetsuppskattningen, skulle för övrigt kunnat befaras att
beskattningsmyndigheterna skulle föranledas till en mera restriktiv tillämp- ning av reglerna om lagervärdering och värdeminskningsavdrag vid inkomst- beräkningen än som avses med de därom givna bestämmelserna.
Anvisningarna till 18 å, vilka giva regler för bestämmande av huru myc- ket av försäkringsaktiebolags inkomst som skall anses belöpa å aktieägar- na i denna deras egenskap, fä anses överflödiga, därest försäkringsaktiebola- gens inkomster såsom av kommittén förutsättes skola beskattas efter enhet- liga grunder, och föreslås därför upphävda.
Förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet. Vid avfattningen av förslaget till förordning om särskild skatt å förmögen— het har motsvarande författning enligt förslaget i propositionen nr 232/1936 i allt väsentligt kunnat tjäna såsom förebild. De ändringar i förhållande till sistnämnda förslag som vidtagits avse förutom skatteskalan bestämmel— serna om reduktion i vissa fall av den skattepliktiga förmögenheten. Rö- rande innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till framställningen i ka- pitel VI.
Beträffande frågan, å vilka skattskyldiga reduktionsregeln bör äga till- lämpning, föreslår emellertid kommittén på en punkt ändring i vad hittills gällt och jämväl föreslagits i propositionen nr 232.
Enligt förordningarna om särskild skatt ä förmögenhet för åren 1934—— 1937 har reduktionsregeln tillämpats å alla skattskyldiga utom familjestif- telser. I fråga om de senare uttalades i motiveringen till 1934 års förord- ning allenast, att regeln icke syntes böra hava tillämpning ä dem.
Enligt kommitténs uppfattning böra även utländska bolag undantagas från förmånen av skattereduktion i tillämpliga fall. Övenhuvu-d synas de skäl, som i fråga om fysiska personer tala för reducering av skatten, då in- komsten är relativt ringa, icke kunna åberopas i fråga om juridiska perso- ner. Härtill kommer beträffande utländska bolag, att den inkomst, vartill hänsyn tages vid regelns tillämpning, naturligen endast är den inkomst, för vilken bolaget har att erlägga inkomst— och förmögenhetsskatt här i riket. På grund härav har reduktion möjligen kommit att medgivas, som ej skulle ha ägt rum, därest hänsyn kunnat tagas till bolagets hela inkomst och för- mögenhet. Skäl ha därför synts föreligga att i framtiden inskränka reduk- tionsregelns tillämpning till fysiska personer och oskifta dödsbon. Reduk- tionsregeln i 2 5 har utformats i enlighet härmed.
Förslag till förordningar om upphävande av förordningarna om kommunal progressivskatt och om utjämningsskatt. Rörande motiveringen till dessa förslag hänvisas till kapitel III.
Ändring i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. Den föreslagna ändringen, som utförligt motiverats i kapitel VII, bör en- ligt kommitténs mening träda i kraft redan den 1 juli 1938 men icke äga
tillämpning i fall då likvidation eller nedsättning av aktiekapital anmälts för registrering före den 1 december 1937.
Ändringar i taxeringsförordningen.
De flesta av de föreslagna ändringarna i taxeringsförordningen föranledas av de ändrade förhållanden, som uppkommit genom upphävandet av för- ordningarna om kommunal progressivskatt och om utjämningsskatt samt genom den särskilda förmögenhetsskattens inordnande i skattesystemet så- som en skatt av definitiv karaktär. Sistnämnda skatt har i taxeringshän- seende i allt väsentligt likställts med inkomst- och förmögenhetsskatten. Den föreslagna författningstexten är i huvudsak överensstämmande med det i propositionen 232/1936 framlagda förslaget till ändringar i taxeringsförord- ningen. Någon ytterligare motivering till dessa ändringsförslag torde alltså icke nu erfordras. Endast några punkter skola här närmare beröras.
I anledning av de föreslagna ändrade grunderna för aktiebolagens beskatt- ning :har i 29 & skyldigheten för aktiebolag att i självdeklaration lämna upp- gift om bolagets kapital upphävts, liksom ock åliggandet för försäkrings- aktiebolag att meddela uppgift om vad som av inkomsten belöper å aktie- ägarna och vad som belöper å försäkringstagarna. Däremot har bibehållits skyldigheten för svenskt aktiebolag, som haft intäkt genom utdelning (från andra svenska aktiebolag eller ekonomiska föreningar), för vilken jämlikt 7 % g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, att lämna uppgift om utdelningens belopp. Då bolagets in- komstprocent icke längre skall ha betydelse för aktiebolagens beskattning, erfordras ej uppgift om utdelningens belopp för detta ändamål. Emellertid har det ur allmän taxeringssynpunkt ansetts värdefullt att kännedom er- hålles om storleken av berörda utdelning. Uppgiftsskyldigheten har i sam- band därmed utsträckts till att gälla även svensk ekonomisk förening.
Beträffade 86 å, vari givas bestämmelser rörande taxeringslängdernas förande, har bland annat den ändring föreslagits, att i fråga om ensam- stående skattskyldig beloppet av medgivna ortsavdrag ej skall i längden an- givas. Då det beskattningsbara beloppet direkt uttages ur tabellen, är det ur kontrollsynpunkt onödigt att i dessa fall införa avdragets storlek i längden. Ett bibehållande av föreskriften i detta fall skulle endast medföra onödigt räknearbete. För andra skattskyldiga bör såsom förut angivas (det oban- kade) avdraget.
I enlighet med vad hittills gällt enligt förordningarna om särskild skatt å förmögenhet samt föreslagits i propositionen nr 232/1936 föreslår kom- mittén, att i fråga om den särskilda skatten å förmögenhet upprättas sär- skild taxeringslängd, förmögenhetslängd, vilken ej såsom inkomstlängden utlägges till offentlig granskning. Detsamma skall enligt förslaget gälla de hos prövningsnämnderna förda ändringslängderna, som alltså böra upp- läggas med särskild avdelning beträffande taxeringen till särskild skatt å' förmögenhet. Nu antydda ändringar i taxeringsförordningen avse 86 g, 90 Q 2 mom., 91, 98, 99 och 105 åå.
De i 29 ä 1 mom., 31 och 34 åå samt 36 & 2 mom. vidtagna ändringarna sammanhänga med förslaget om utvidgad rätt till avskrivningar å inventa— rier m. Ill. Motiveringen för desamma har lämnats i kapitel VIII.
En ändring i 78 % har motiverats ovan i specialmotiveringen till kommu- nalskattelagen.
Ändringar i kommunallagarna. I 67 5 lagen om kommunalstyrelse på landet, 62 5 lagen om kommunalsty- relse i stad och 54 & lagen om kommunalstyrelse i Stockholm ha ändrin- gar måst vidtagas på grund av förslaget om avskaffande av den kommunala progressivskatten. I och med dennas borttagande torde anledning saknas att bibehålla stadgandet, att för täckande av kommuns eller stads medelsbe- hov skola, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, i första hand an- litas skogsaccismedel.
Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar. Enligt nu gällande bestämmelser hemlighålles icke resultatet av taxerin- garna till kommunal inkomstskatt, inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet. Från inkomstlängden kan hämtas uppgift angående taxerad inkomst enligt kommunalskattelagen samt taxerat belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då för- mögenhetsdelens storlek icke framgår av inkomstlängden, kan säker upplys- ning om förmögenhetens storlek icke vinnas därstädes. Beträffande såda— na förmögenheter, som träffas av särskild skatt å förmögenhet, lämnar däremot längden över taxering till dylik skatt uppgift å den beskattningsbara förmögenheten, vilken utom i de fall då reduktionsregeln tillämpas är lika med den skattepliktiga förmögenheten.
Från olika håll ha anmärkningar framställts mot den offentlighet, som sålunda kommer taxeringsresultaten till del. Man har därvid särskilt riktat sig mot det förhållandet att taxeringssiffrorna plågat avtryckas i tidnings- pressen samt i särskilda kalendrar.
I samband med utredningar rörande fristående förmögenhetsskatt har frågan om hemlighållandet av förmögenhetssiffror särskilt diskuterats, men tryckfrihetsförordningen har lagt hinder i vägen för dylikt hemlighållande.
Genom de vid 1937 års riksdag beslutade ändringarna i tryckfrihetsför- ordningen ha vissa av de i grundlagen införda undantagen från offentlighets- principen överförts till en särskild, av Konungen och riksdagen i vanlig ordning samfällt stiftad lag den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen). I tryckfrihetsförordningen ha stadgats allmänna grunder för inskränkningar i den fria tillgången till allmänna handlingar. Bland dessa inskränkningar märkas sådana som påkallas av hänsyn till enskildas behöriga ekonomiska intresse. I enlighet härmed stadgas i 17 % förutnämnda lag —— delvis i an— slutning till tidigare gällande bestämmelser — att till myndighet avlämnade
uppgifter till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt icke må i andra fall än i vederbörande skatte- författning stadgas utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än 20 år efter uppgiftens datum. I motiveringen till stadgandet an- förde chefen för justitiedepartementet bl. a., att frågan rörande sekretess beträffande resultatet av taxering icke i nämnda sammanhang kunnat upp- tagas, enär denna fråga sammanhängde med spörsmålet om en allmän be- skattningsreform, vilket fortfarande vore beroende på prövning.
Kommittén har för sin del funnit, att frågan om sekretesskydd ter sig olika beträffande taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt och taxe- ringen till särskild skatt å förmögenhet.
Vad taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt angår utgör taxerings- längdernas framläggande för offentlig granskning ett betydelsefullt led i själva taxeringskontrollen. Ändring härutinnan kan ej nu föreslås. Att på sätt stundom ifrågasatts förbjuda allenast publicerandet i tryck av eljest offentliga taxeringssiffror överensstämmer ej med tryckfrihetsförordningens allmänna grundprincip, enligt vilken en handlings karaktär av allmän så- dan också innebär en rätt att i tryck utgiva densamma. Oavsett vilken upp- fattning man må hysa om lämpligheten i och för sig att stadga hemligskydd beträffande ifrågavarande taxering, synes det sålunda ej kunna ifrågakom- ma att nu införa sådant.
Vad taxeringen till särskild skatt å förmögenhet angår framlägges enligt gällande bestämmelser taxeringslängden ej till offentlig granskning. Härut- innan föreslår kommittén såsom av det föregående framgått ingen ändring. Ur kontrollsynpunkt torde också offentliggörande av förmögenhetssiffror vara mindre viktigt än offentliggörandet av inkomstsiffror. Ej heller synes något annat berättigat intresse påkalla publicitet för förmögenhetssiffrorna. Beträffande denna taxering torde det vara möjligt att inom ramen för tryck- frihetsförordningens bestämmelser tillgodose de framkomna önskemålen om hemligskydd, och enligt kommitténs uppfattning är det också önskvärt att så sker. Ur de skattskyldigas synpunkt torde offentliggörande av förmö- genhetssiffror te sig mindre önskvärt än offentliggörande av inkomstsiff- ror.
Kommittén vill därför föreslå sekretesskydd för förmögenhetslängd även- som för den avdelning av ändringslängden, som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet. Det sekretesskydd, som härigenom beredes rörande förmögenhetstaxering, blir visserligen ej så effektivt, att varje kännedom om förmögenhetssiffrorna blir utesluten. Av uppbördsboken framgår näm- ligen skattens storlek, och med dess hjälp kunna alltså de beskattningsbara förmögenheterna uträknas. En sådan uträkning kommer dock att kräva viss omgång, och uppbördsboken kommer att utgöra en mindre lättillgäng- lig källa för förmögenhetsuppgifter än förmögenhetslängden skulle göra. Tillräcklig anledning att i fråga om uppbörden vidtaga särskilda anstalter, som skulle möjliggöra hemlighållandet även av uppgifter rörande debiterad förmögenhetsskatt, synes för närvarande ej föreligga. Däremot skulle det
enligt kommitténs mening vara av stort värde, om debetsedlarnas distribu- tion kunde försiggå under sådana former, att ej de uppgifter om de skatt- skyldigas ekonomiska förhållanden, som framgå av dessa, bliva i onödan tillgängliga för främmande personer.
De skäl, som föranlett inskränkningar i ämbets— och tjänstemäns rätt att i och för tjänsten taga del av deklarationerna, torde icke föreligga beträf- fande förniögenhetslängd och förevarande avdelning av ändringslängden, utan synes det härvidlag vara tillräckligt med förbud mot utlämnande till enskild person. Sådant förbud föreslås skola införas i 17 å sekretesslagen.
Förslaget om upphävande av förordningen angående mantals- penningarnas utgörande samt om ändringar i förordningen angående mantalsskrivning.
Rörande motiveringen till upphävandet av förordningen om mantalspen- ningarna hänvisas till kapitel III. Förutom ändringarna i mantalsskrivnings- förordningen erfordras ändringar i förordningarna om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm samt angående mantalsskrivning i Göte- borg. Förslag till författningstext härutinnan har dock ej av kommittén nu framlagts. Ändringarna i sistnämnda tre förordningar torde böra träda i kraft före 1938 års mantalsskrivning, förslagsvis den 1 oktober 1938.
lkraitträdandet av författningarna.
De av kommittén framlagda författningarna föreslås, med de undantag som framgå av det föregående, skola träda i kraft den 1 januari 1939.
KAPITEL X.
Sammanfattning av kommitténs förslag.
De av kommittén framlagda förslagen kunna i korthet sammanfattas på följande sätt:
1. Utredningen har omfattat samtliga nu utgående direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet — statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet och utjäm- ningsskatt — och dessutom mantalspenningarna samt den kommunala progressivskatten. Förslag framlägges om avskaffande av mantalspennin— garna, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten i och med ikraftträdandet av det nya skattesystemet. All progressiv beskattning av inkomst och förmögenhet skall sålunda förbehållas staten. Kommunal- skatteberedningen, med vilken kommittén gemensamt behandlat de spörsmål, som beröra den kommunala progressivskatten, har därvid erinrat, att bered- * ningen i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bördor överväger ? förslag om skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd åt kommunerna komma att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsätter, att vid bedöman- det av dessa beredningens blivande förslag hänsyn tages till den kommunala progressivskattens indragande till staten. För lättande av övergångssvårig- heterna för kommunerna föreslås, att staten under fyra år från särskilt an- slag å riksstaten till kommunerna utbetalar ersättning för mistad progres— sivskatt, bestämd med utgångspunkt från medeltalet av i varje kommun för åren 1934 1936 utdebiterad dylik skatt, så att ersättningen under de ; fyra övergångsåren skall utgöra 100, 75, 50 och 25 % av nämnda medeltal.
2. Beträffande frågan om beskattningens rörlighet uttalar kommittén,? att även i det nya systemet för vinnande av nödig elasticitet beskattningen » bör vara till största delen rörlig. Förmögenhetsbeskattningen bör dock helt eller till övervägande del undantagas från rörligheten. I fråga om inkomst- beskattningen har kommittén i princip anslutit sig till det tidigare framförda förslaget om uppdelning av skatten i en rörlig bottenskatt för alla skattskyl- diga, fysiska såväl som juridiska personer, och en fast tilläggsskatt, somt skall betalas av fysiska personer, i den mån inkomsten överstiger visst be- lopp. Kommittén förordar vidare, att möjlighet beredes för uttagande av olika grundbeloppsprocent av bottenskatten för skilda kategorier skatt- skyldiga, men uttalar tillika, att i normala fall ett enhetligt grundbelopp bör uttagas.
3. Kommittén har vid bestämmandet av ramen för det system av stats- skatter, som är avsett att träda i stället för det nuvarande systemet av stats- skatter och kommunal progressivskatt, tagit såsom utgångspunkt de förskjut- ningar, som skatteunderlaget och de debiterade skatterna undergått de senare åren. Under framhållande av svårigheten att förutse den kommande utveck- lingen beträffande skatteunderlaget och storleken av de statsutgifter, som skola täckas med direkta skatter, har kommittén särskilt fäst uppmärksamheten å de stora 5. k. automatiska utgiftsstegringar, som följa av redan fattade beslut i anslagsfrågor, samt å den ökade belastning för skattebudgeten, som kan väntas uppkomma genom överflyttning av samhällsuppgifter eller kost- nader för sådana från kommunerna till staten. Kommittén har funnit sig böra lägga ramen för det nya skattesystemet så, att detta — tillämpat på skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga eftertaxeringar och av kommittén förordade ändringar i grunderna för familjebeskattningen — vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt avkastar cirka 235 miljoner kronor.
4. I avseende å fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer har kommittén förutsatt, att de juridiska personerna, särskilt aktie- bolagen, skola framdeles få bära en relativt något större andel av den sam- manlagda beskattningen än under de senaste åren. Beträffande avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet, såvitt angår fysiska personer, har kommittén icke funnit skäl frångå den för- delning, som i detta avseende gällt de två senaste åren, nämligen med c:a 80 procent å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.
5. Kommittén föreslår, att den statliga beskattningen av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser anordnas i form av en kombinerad in- komst- och förmögenhetsskatt och vid sidan av denna en särskild skatt å förmögenhet.
I inkomst- och förmögenhetsskatten utgör förmögenhetsdelen 1/1oo mot 1/00 enligt nuvarande system. Skatten är i enlighet med tidigare uttalad princip uppdelad i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Vid bottenskatten har avvägningen skett så, att skatteskalan börjar med 45 0/0 för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 3000 kronor, och stiger till 65 0/0 för den del därav, som överstiger 6 000 kronor. Tilläggsskatten börjar vid beskattningsbart belopp av 8 000 kronor och stiger från 2 0/o i skiktet 8 000—10 000 kronor upp till 28 % för den del av det beskattningsbara be- loppet, som överstiger 200 000 kronor.
Den särskilda förmögenhetsskatten uttages för förmögenhetsbelopp över- stigande 20 000 kronor med 1 promille mellan 20 000 kronor och 40 000 kro- nor och därefter enligt en skala, som slutar med 6 promille, vilken sistnämnda skattesats avser beskattningsbar förmögenhet, i den mån den överstiger en miljon kronor. För den särskilda förmögenhetsskatten föreslås gälla en re- duktionsregel av följande innehåll. Därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade be- loppet, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp mot-
svarande 25 gånger det taxerade beloppet, dock minst 40 0/0 av den skatte- pliktiga förmögenheten.
6. Beträffande familjebeskattningen har kommittén betraktat spörsmålet om skattedifferentiering efter familjestorlek såsom i första hand en fråga om avvägning av skatt ur skatteförmågesynpunkter. Kommitténs förslag innefattar först och främst avsevärda jämkningar i de skattefria ortsavdra- gen i fråga om statsbeskattningen. Denna omreglering av avdragen går i stort sett ut på, att grundavdragen något minskas under det att familjeav- dragen för hustru och barn höjas. Även i tekniskt avseende har åtskillnad gjorts mellan å ena sidan skattskyldig, som är gift eller har barn, för vilket avdrag åtnjutes, och å andra sidan ensamstående skattskyldig (ogift, änk- ling, änka eller frånskild) utan barn, för vilket avdrag åtnjutes. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Grundav- draget för sådan skattskyldig och familjeavdraget för hustru äro lika stora och utgöra i ortsgrupp I 600 kronor, i ortsgrupp II 640 kronor, i ortsgrupp 111 680 kronor, i ortsgrupp IV 720 kronor och i ortsgrupp V 760 kronor. Familjeavdraget för ett vart av de båda första barnen varierar mellan 460 kronor i ortsgrupp I och 620 kronor i ortsgrupp V. För ett vart av de övriga barn, för vilka avdrag åtnjutes, har föreslagits en höjning av avdragets stor- lek med omkring hälften av avdragen för de första barnen. Å samtliga nu nämnda avdragsbelopp skall enligt förslaget åtnjutas intill 50 procents förhöj- ning (bankning) enligt vanliga regler. För ensamstående skattskyldig bestämmes ortsavdrag (grundavdrag) på sätt framgår av en vid förordningen fogad tabell. Ur tabellen kan direkt avläsas det taxerade beloppet efter avdrag. Detta utgör, utom i de fall då extra avdrag för ömmande omständigheter medgivits, tillika beskattnings- bart belopp. Jämfört med nu gällande grunder för den statliga beskattnin- gen av ifrågavarande skattskyldiga är den minskning av avdragets storlek, som för dem uppkommer, mindre beträffande låga inkomster än för större sådana. Avdragets storlek minskas nämligen successivt vid stigande inkom- ster; överstiger det taxerade beloppet 14 000 år 15 200 kronor, åtnjuter ensam- stående skattskyldig icke ortsavdrag. _ Beträffande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna föreslår kommit- tén, att detta i fråga om statsbeskattningen bestämmes till hälften av avdra- get för hustru.
7. Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs för- slag åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag må erhållas, höjas från nuvarande 16 år till 18 år. I samband härmed föreslår kommittén, att hem- mavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och sysselsättesi föräldrarnas jordbruk eller rörelse, skall anses tillhöra arbetspersonalen endast under för- utsättning, att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor att skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen föreligger. Vidare föreslås, att för
barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest båda föräldrarna bidragit till barnets underhåll, en var av dem erhålla halvt avdrag.
De i denna punkt omförmälda ändringsförslagen ha biträtts av kommu- nalskatteberedningen vad angår kommunalbeskattningen. Förslag om ändring av kommunalskattelagen i berörda avseenden framlägges förden- skull.
8. Rörande beskattningen av äkta makar har kommittén funnit ofrånkom- ligt att bibehålla principen om sambeskattning. Kommittén konstaterar emellertid, att olägenheterna av principen i avsevärd mån mildras genom den föreslagna omläggningen av ortsavdragen. Med hänsyn bland annat till den ifrågasatta höjningen av familjeavdraget för hustru föreslår kommittén, att det gift kvinna tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst med högst 200 kronor borttages för statsbeskattningens del.
9. Beträffande svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar samt utländ- ska bolag framlägges förslag Om övergång från progressiv till proportionell statsbeskattning. Grundbeloppet föreslås till 10 procent. Jämväl för spar- banker och svenska försäkringsanstalter förordar kommittén en skattefot av 10 procent. För övriga juridiska personer — ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. — föreslås, att grundbeloppet bestämmes till 5 procent. , 10. Avkastningen av de i kommitténs förslag ingående skatterna vid grund- beloppsnivå framgår av följande sammandragstahell:
Skatt 1 miljoner kronor Ink.- och förm.-skatt Särskild skatt å förmögen- Total skatt Bottenskatt Tilläggsskatt het Fysiska personer ............ 112'0 455 235 181'0 Svenska aktiebolag .......... 47'8 — -— 47'8 Svenska ekon. föreningar 3'0 — — 3'0 Övriga jur. personer .......... 4'7 _ 00 47 Summa 167'5 45'5 23'5 236'5
o
Beräkningarna ha verkställts a skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga eftertaxeringar och för de av kommittén för- ordade ändringarna beträffande familjebeskattningen. Beträffande de i verk- ligheten nämnda år utdebiterade skatterna hänvisas till i bilaga A lämnad sammanfattning (se sid. 276).
Det föreslagna skattesystemets verkningar vid högre uttagningsprocent be- lysas av följande tabell:
Skatt i miljoner kronor Samtliga skatter. Bottenskattens grundbelopp Ink.- och förm.-skatt Särskild skatt uttaget med: å förmögen- Total skatt Bottenskatt Tilläggsskatt het 90 % 1508 455 23'5 2198 100 % 167'5 45'5 23'5 236-5 110 % 1848 455 235 2533 120 % 201'0 455 235 2700 130 % 2178 455 23'5 286'8
11. Kommittén föreslår, att skattesatsen för utskiftningsskatten höjes från 5 till 12 procent. Översynen i övrigt av de skatter, somi skilda hänseenden komplettera skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatterna, ämnar kommittén upptaga till behandling i ett senare sammanhang. Till detta senare skede av utredningsarbetet ha även måst sparas frågor rörande försäkringsföretagens beskattning, den skatterättsliga behandlingen av de kooperativa företagens rabatter och pristillägg, införande av kupongskatt för aktieutdelningar m. m. 12. Kommittén har framlagt förslag om ändrade bestämmelser beträffan- de avdrag för värdeminskning m. m. I fråga om maskiner, inventarier och likartade tillgångar föreslås en uppmjukning av gällande avdragsregler. Be- träffande aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker medgives enligt förslaget å maskiner, inventarier m. m. fri avskrivning i anslutning till räkenskaperna, medan å andra sidan för dessa skattskyldiga vinst på försäljning av dylika tillgångar skall beskattas även om förutsättningar för realisationsvinst ej föreligga. I fråga om värdeminskning å byggnad föreslås ingen annan väsentlig ändring i vad som nu gäller än att de regler som avse inventarier bliva tillämpliga å sådana fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, men ej få tillämpas å byggnad i övrigt. Förslag framlägges även, enligt vilket sparbankers och andra penningför- valtande inrättningars samt försäkringsinrättningars värdering av obliga- tioner m. m. i regel höra vid taxeringen respekteras, i det sådana tillgångar uttryckligen förklaras likställda med varulager. Kommunalskatteberedningen, som erhållit del av huvudgrunderna för kom- mitténs i denna punkt omförmälda förslag, har icke haft någon erinran att framställa däremot, i vad avser kommunalbeskattningen.
BILAGOR.
Bilaga A.
P. M.
angående vissa skattestatistiska undersökningar.
Beräkningar rörande de i undersökningarna ingående skatternas avkastning.
Beräkningar rörande 1936 års skatter. De statsskatter, som omfattas av skatte- kommitténs utredningar, äro: mantalspenningar, statlig inkomst- och förmögenhets- skatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet samt ut- jämningsskatt. Dessutom har i kommitténs förslag förutsatts, att det belopp, som för närvarande uttages genom den kommunala progressivskatten, i stället skall ut- gå såsom statlig skatt. För de huvudsakliga författningsbestämmelser, som gälla för dessa skatter, lämnas en översikt i kommitténs betänkande, till vilken här torde få hänvisas. De undersökningar, för vilka i det följande redogöres, avse väsentli- gen fysiska personer. Aktiebolagen och övriga juridiska personer hava medtagits allenast i den mån det erfordrats för beräkningarna rörande de fysiska personernas skatteförhållanden.
De för kommitténs räkning verkställda skattestatistiska undersökningarna hava i vad rör fysiska personer samt svenska aktiebolag baserats på det skatteunderlag, som framkommit vid 1936 års taxering. Beträffande andra juridiska personer än svenska aktiebolag hava uppgifter förelegat från 1937 års taxering. På grundval av tillgängligt material kunna följande upplysningar lämnas rörande avkastningen av de skatter, som omfattas av kommitténs utredningar.
Mantalspenningar hava för budgetåret 1936/1937 enligt riksräkenskaps- verkets budgetredovisning lämnat en behållen inkomst av 117 miljon kronor.
Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten var i riksstaten för budgetåret 1936/1937 uppförd med 172 miljoner kronor. Detta belopp utgör den beräknade nettoinkomsten av skatten under nämnda budgetår. Bruttoinkomsten under budgetåret utgöres väsentligen av den på grundval av 1936 års taxering debi- terade skatten, men dessutom även av indriven skatt härrörande från tidigare taxe- ringar. Denna bruttoinkomst belastas av avkortningar och restitutioner. Av flera skäl synes det lämpligast att vid förevarande beräkningar rörande omläggning av skattesystemet utgå icke från brutto— eller nettoinkomsten av skatterna utan från de debiterade beloppen.
Uppgifter rörande de på grundval av de årliga taxeringarna debiterade skattebe- loppen återfinnas i den av statistiska centralbyrån publicerade statistiken »Skatte- taxeringarna).
Det debiterade beloppet av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgjor— de år 1936 188'62 miljoner kronor. Av detta belopp hänförde sig 144'53 miljoner kronor till »enskilda» skattskyldiga — under vilken benämning plåga sammanföras 'alla andra skattskyldiga än svenska aktiebolag _ och 44'09 miljoner kronor till svenska aktiebolag.
Enligt samma publikation utgjorde det vid 1936 års taxering framkomna taxe- rade beloppet för andra skattskyldiga än svenska aktiebolag 5481 miljoner kronor och det beskattningsbara beloppet 2431 miljoner kronor. Av publikationen fram- går icke huru dessa belopp och motsvarande skatt fördela sig på olika till katego- rien »enskilda» hörande skattskyldiga.
För vinnande av kännedom härom hava beräkningar måst verkställas på grund- val av särskilt införskaffat material. För detta ändamål har kommittén låtit från vederbörande häradsskrivare och debiteringsförrättare i stad inhämta uppgifter om antal och taxerade belopp beträffande följande kategorier av juridiska personerl, nämligen:
1. familjestiftelser,
2. svenska ekonomiska föreningar:
a. inom konsumentkooperationen,
b. inom jordbrukskooperationen,
c. bostadsföreningar, d. övriga,
utländska bolag, försäkringsanstalter,
sparbanker,
skattskyldiga, som avses i 18 % 6) förordningen om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt: a. systembolag, b. ideella föreningar, c. övriga.
959”???
Samtliga dessa juridiska personer hava till antal och sammanlagt taxerat belopp fördelats på ett antal skikt av taxerat belopp.
De införskaffade uppgifterna hava sammanförts i tabell 1. Av tabellen framgår bland annat, att sammanlagda taxerade beloppet för dessa juridiska personer utgjorde 88'97 miljoner kronor. Enär enligt kommitténs förslag beskattningen av de i 18 % a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets— skatt omförmälda familjestiftelserna skall ske efter de grunder som föreslås för fysrska personer, bör från detta belopp dragas 1'23 miljon kronor i taxerat belopp, vilket uppgivits belöpa på nämnda stiftelser. För övriga juridiska personer skulle alltså det taxerade beloppet vara 87'74 miljoner kronor. Enligt en vid förarbetena till 1936 års proposition nr 232 i skattereformfrågan verkställd undersökning skulle vid 1935 års taxering det taxerade beloppet för ifrågavarande juridiska personer med ett taxerat belopp av minst 4 000 kronor hava uppgått till 8034 miljoner. kro— nor. Motsvarande siffra vid 1937 års taxering har visat sig vara 81'21 miljoner kro- nor. Med hänsyn härtill torde i förevarande beräkningar kunna även för år 1936 användas de på grundval av 1937 års taxering införskaffade siffrorna. Då det be- skattningsbara beloppet för ifrågavarande skattskyldiga överensstämmer med det taxerade beloppet, kommer på fysiska personer (inkl. familjestiftelser) ett taxerat
1 Gränserna mellan vissa av de i texten angivna kategorierna äro flytande och full konsekvens vid gränsdragningen torde möjligen icke alltid hava iakttagits.
belopp av (5 481 —- 88 =) 5 393 miljoner kronor och ett beskattningsbart belopp v(2 431 —— 88 =) 2 343 miljoner kronor. vDe i tabell 1 meddelade uppgifterna hava använts för en approximativ beräk- ning av den skatt som kan hava påförts envar av de ifrågavarande kategorierna skattskyldiga. Därvid har särskilts på statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (ut- tagen efter 170 %), extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt.
Enligt dessa beräkningar skulle nämnda skatter för ifrågavarande juridiska per- soner _ frånsett familjestiftelserna _ sammanlagt uppgå enligt de vid 1937 års taxering gällande grunderna, som överensstämma med de vid 1936 års taxering till- lämpade, till 813 miljoner kronor med den fördelning på olika kategorier skatt- skyldiga och på skilda skatteformer, som framgår av tabell 2. På den statliga inr komst- och förmögenhetsskatten kommer ett belopp av 7'03 miljoner kronor.
Då hela det debiterade skattebeloppet för »enskilda» vid 1936 års taxering ut- gjorde 144'53 miljoner kronor, beräknas alltså på fysiska personer, familjestiftelser och oskifta dödsbon komma en sammanlagd debiterad skatt av 137'50 miljoner kronor.
Enligt förut anförd uppgift hava aktiebolagen vid 1936 års taxering påförts en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av 44'09 miljoner kronor. Denna skatt har debiterats å ett sammanlagt beskattningsbart belopp av 478 miljoner kronor. Det beräknade skattekapitalet (aktiekapital och reservfond) belöpte sig enligt »Skatte- taxeringarna år 1936» till 5860 miljoner kronor.
Extra inkomst- och förmögenhetsskatt beräknades i riksstaten för budgetåret 1936/1937 till 23 miljoner kronor. Skatten debiterades enligt »Skattetaxeringarna» på grundval av 1936 års taxering med 24'41 miljoner kronor.
Särskild skatt å förmögenhet upptogs i riksstaten för budgetåret 193611937 med 13 miljoner kronor. Enligt »Skattetaxeringarna år»1936» debite- rades nämnda år sammanlagt 13'64 miljoner kronor i förmögenhetsskatt och den beskattningsbara förmögenheten utgjorde 7904 miljoner kronor. Huru stor för- mögenhet, respektive förmögenhetsskatt, som belöper på familjestiftelser och ut- ländska bolag, vilka äro skattskyldiga till den särskilda förmögenhetsskatten, har i avsaknad av uppgifter om vederbörliga förmögenhetsbelopp icke kunnat angivas. Beloppen torde dock vara jämförelsevis obetydliga.
U t j ä m nin g 5 s k a t t1 beräknades i riksstaten för budgetåret 1936/1937 till 9'70 miljoner kronor. Vid 1936 års taxering har skatten enligt »Skattetaxeringarna»_ de- biterats med 10'83 miljoner kronor, varav 8'88 miljoner kronor komma på »enskilda» och 1 95 miljon kronor belöpa på svenska aktiebolag. Av det på »enskilda» fallande beloppet torde 044 miljon kronor kunna beräknas hänförliga till juridiska personer (utom familjestiftelser), vilka inbegripas under kategorien »enskilda»
Den kommunala progressivskatten har enligt »Skattetaxeringarna»_ på grundval av 1936 års taxering påförts med ett sammanlagt grundbelopp av 16'35 miljoner kronor?, varav 13' 41 miljoner kronor för »enskilda» och 2 94 miljoner kro- nor för svenska aktiebolag. Av det för »enskilda» angivna beloppet torde 066 .mil- jon kronor kunna beräknas hänförliga till de i denna kategori inbegripna juri- diska personer, som icke äro familjestiftelser.
1 I denna promemoria förutsättes alltid, att utjämningsskatten uttagits med hela sitt grund— belopp. ' Det må här anmärkas, att de från »Skattetaxeringarnar hämtade uppgifterna om kommunal progressivskatt och utjämningsskatt icke exakt förhålla sig till varandra som 1' 5: l.
En sammanfattning av förenämnda uppgifter om avkastningen av de i under-' sökningen ingående skatterna lämnas i följande tablå:
. Övrioa Fysiska Svenska . . .D , . ]ur1d1ska Summa, personer , aktiebolag, personer, milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. Mantalspenningar .................... 1' 17 -— — 1'17 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 137.60 44'09 7'03 188'62 Extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1936 ........................ 24-41 — — 24'41 Särskild skatt å förmögenhet för år 1936 1364 _ 0'00 13'64 Utjämningsskatt ...................... 8'44 1'95 0'44 10'83 Kommunal progressivskatt ............ 12'75 2'94 0'66 1635 Summa 197-91 48% 813 5255-02 1 Jämte oskifta dödsbon och familjestiftelser.
Det erinras, att uppgifterna rörande fysiska personer och svenska aktiebolag avse 1936 års taxering, medan uppgifterna beträffande övriga juridiska personer hänföra sig till 1937 års taxering.
Såsom känt är, förekomma vid 1936 års taxering eftertaxeringar i större omfatt- ning än sedvanligen är fallet. Med ledning av vissa från statistiska centralbyrån inhämtade uppgifter torde skattebeloppet på grund av de så att säga övernormala eftertaxeringarna kunna uppskattas till i runt tal 2 miljoner kronor, med vilket belopp den ovan angivna skatten för fysiska personer torde böra sänkas för att skattesumman skall motsvara vad som vid normal taxering bort påföras. Även för de svenska aktiebolagen och övriga juridiska personer torde man hava att räkna med något ringa belopp för övernormala eftertaxeringar. Totala skattesum- man vid normal taxering torde dock kunna angivas till ungefär 253 miljoner kronor.
Beräkningar rörande 1937 års skatter. Ehuru de skattestatistiska beräkningarna i väsentliga delar grundats på 1936 års taxering, torde det dock vara av intresse att meddela tillgängliga (approximativa) uppgifter om de skatter som kunna anta- gas ha blivit påförda på grundval av 1937 års taxering.
Mantalspenningarna äro i riksstaten för budgetåret 1937/1938 beräknade till 115 miljon kronor.
Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har i samma riksstat upp- förts med' 200 miljoner kronor. Enligt till finansdepartementet inkomna uppgifter har skatten på grundval av 1937 års taxeringsnämnders beslut debiterats med 216"32 miljoner kronor, därav för »enskilda» med 153'85 miljoner kronor och för aktie- bolagen med 6247 miljoner kronor. Därest man antager samma medelskatteprocent som använts i riksräkenskapsverkets i 1937 års statsverksproposition återgivna be- räkningar eller 5'95 procent för »enskilda» och 9'50 procent för aktiebolagen, skulle mot dessa debiterade belopp svara ett sammanlagt beskattningsbart belopp av 2 586 miljoner kronor för »enskilda» och 658 miljoner kronor för aktiebolagen.
Beträffande andra juridiska personer än de nyss avsedda svenska aktiebolagen framgå deras beskattningsbara belopp av tabell 1. De för dessa juridiska personer beräknade skatterna äro intagna i tabell 2.
På grundval av sålunda förefintliga uppgifter har följande tabell sammanställts:
331322; Debiterad Medel— belbopp, skatt, skattesats, milj. kr. milj. kr. % »Enskilda» skattskyldiga: Fysiska personer ....... 2498 14682 5'88 Juridiska personer ...... 88 7'03 7'99 Säger 2 586 15385 5'95 Svenska aktiebolag ........ 658 6247 9'50 Summa - 2161-32
Det måste understrykas, att uppgifterna rörande de fysiska personernas och ak- tiebolagens beskattningsbara belopp helt vila på antagandena rörande de genom- snittliga skattesatserna och därför äro i samma mån som dessa osäkra.
Enligt till finansdepartementet inkomna uppgifter har vidare på grundval av taxe- ringsnämndernas beslut är 1937 debiterats extra inkomst- och förmö- genhetsskatt med 26'82 miljoner kronor samt utjämningsskatt, som uttages med hela grundbeloppet, med 13' 10 miljoner kronor; av den senare belöpa på »enskilda» 9'57 miljoner kronor och på aktiebolag 353 miljoner kronor. Av sist berörda uppgifter beräknas, att kommunal progressivskatt torde hava påförts med ett grundbelopp av 19'65 miljoner kronor, därav 14'36. miljoner kronor för »enskilda» och 5'29 miljoner kronor för aktiebolagen. Härvid har den kommunala progressivskatten beräknats till 150 procent av de för utjämningsskat- ten angivna siffrorna. Enligt förut anförda uppgifter torde av »enskildas» utjäm- ningsskatt och kommunala progressivskatt 0'44 miljon kronor respektive 0'66 mil- jon kronor hänföra sig till de under denna kategori inbegripna juridiska personer, som icke äro familjestiftelser.
Beträffande särskild skatt å förmögenhet finnes för närvarande ej annan siffra tillgänglig än den i riksstaten för budgetåret 1937/1938 upptagna netto- inkomsten av skatten, som utgör 15 miljoner kronor. Det på grundval av 1937 års taxering debiterade beloppet torde få förutsättas uppgå till ungefär samma summa.
En sammanfattning av de. anförda uppgifterna beträffande 1937 års skatter fin- nes i följande tabell:
. Övriga Fys1ska Svenska . . . . ur1d1ska Summa, personer, akt1ebolag, %) erson er, milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. Mantalspenningar .................... 1'15 — — 1'15 Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt 146'82 62'47 7'03 218'32 Extra inkomst— och förmögenhetsskatt för år 1937 ........................ 26'82 —- -— 26'82 Särskild skatt å förmögenhet för år 1937 1500 — 0'00 15'00 Utjämningsskatt ..................... 913 353 04.4 1310 Kommunal progressivskatt ............ 13'7_0 5'29 066 19155 Summa 212-62 71-29 813 292-04
De ifrågavarande skatterna skulle alltså hava debiterats med i runt tal 292 mil- joner kronor eller 154 procent mera än motsvarande summa 253 miljoner kronor vid 1936 års taxering. I förstnämnda skattesumma kan jämkning komma att ske på grund av prövningsnämndernas ändringar i taxeringarna.
Uppdelning av de kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna för fysiska personer på inkomstskatt och förmögenhetsskatt.
Frånsettåden särskilda skatten å förmögenhet är den nuvarande statliga beskatt- ningen av inkomst och förmögenhet anordnad såsom en kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Skatten utgår med ett gemensamt belopp för inkomst och förmögenhet. Detta åstadkommes på så sätt att den taxerade inkomsten samman- lägges med; 1/(50 av den skattepliktiga förmögenheten, och sedan från det sålunda be- stämda taxerade beloppet verkställts ortsavdrag, uträknas skatten å återstoden, det beskattningsbara beloppet. Samma system gäller även för den kommunala progres- sivskatten.
Dä kommittén haft att överväga en omläggning av de nuvarande formerna för den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, har det varit nödvändigt att, liksom skedde vid förarbetena till 1936 års proposition nr 232 i skattereformfrägan, söka utröna huru mycket av de med de nuvarande kombinerade skatterna erhåll- na skattebeloppen som utgöres av inkomstskatt respektive förmögenhetsskatt. Till grund för beräkningarna i nämnda syfte har lagts det betraktelsesätt, som sedvan- ligen användes, dä fråga är om uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatt i de särskilda skatteformerna. Detta innebär, att inkomstskatten definieras som det belopp, vilket med tillämpning i övrigt av nuvarande beskattningsgrunder, d. v. s. nuvarande ortsavdrag och skatteskala etc., skulle erhållas, om det taxerade beloppet vore lika med den taxerade inkomsten utan något tillägg för förmögenhet. För- mögenhetsbeskattningen bestämmes såsom skillnaden mellan hela skatten och den på nyss angivet sätt definierade inkomstskatten. Detta betyder, att förmögenhets- delen anses beskattad i toppen av det beskattningsbara beloppet och alltså efter den eller de högsta skiktprocent som tillämpas å det beskattningsbara beloppet. En närmare redogörelse för och exemplifiering av detta betraktelsesätt återfinnes i bo- lagsskatteberedningens betänkande, del II, Särskilda utredningar: Tim Jansson, Skattestatistiska beräkningar.
För verkställande av ifrågavarande beräkningar erfordras kännedom om förmö- genhetens fördelning på olika skikt av det till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt, respektive extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kom- munal progressivskatt beskattningsbara beloppet. Från skattestatistiken kunna dylika uppgifter icke hämtas. I stället har en approximativ beräkning av en dylik fördelning verkställts på grundval av uppgifter 0111 taxerad inkomst och förmögen- het i kombination. Uppgifter i sistberörda hänseende hava på kommitténs begäran erhållits-ur materialet vid 1936 års folkräkning och hava till mycket väsentlig del legat till grund vid förevarande skattestatistiska undersökningar. . 1936 års (folkräkning omfattade icke riket i dess helhet. I kungörelsen den 17 januari 1936 (nr 6) med vissa föreskrifter rörande partiell folkräkning under år 1936 föreskrevs, att folkräkningen skulle omfatta dels omkring en femtedel av be- folkningen i stad med mera än 20 000 invånare, däri inberäknat förortsbefolkning utom stadskommuns område, dels ock hela befolkningen i var femte av rikets övriga kommuner. Med hänsyn till det sätt, på vilket uttagningen av undersök- ningsobjekten för 1936 års partiella folkräkning verkställts har vid de skattestatis- tiska undersökningarna, i den mån desamma grundats på folkräkningsmaterialet, ansetts kunna antagas, att detta material representerar en femtedel av rikets folk- mängd samt av den taxerade inkomsten och förmögenheten. De här på grundval av folkräkningsmaterialet verkställda beräkningarna synas ocksä häntyda på att
materialet ur skattestatistisk synpunkt är tillfredsställande tillrättalagt. Givet är dock att i begränsningen av materialet kan ligga en viss felkälla särskilt vad an- går högre inkomster och större förmögenheter.
Vid nämnda folkräkning hava införskaffats uppgifter om inkomst och förmögen- het. Dessa uppgifter hava hämtats i första hand ur deklarationerna för taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1936, nämligen uppgifterna om »åter- stående inkomst» och »behållen förmögenhet». Inkomst- och förmögenhetsuppgif- ter för personer, som icke avgivit deklaration, hava hämtats ur vederbörande taxe- ringslängd. Enär, såsom förut antytts, eftertaxering i mycket stor utsträckning ägt rum år 1936 och då på en del håll eftertaxerade belopp för flera år sammanslagits med årets taxering, har statistiska centralbyrån sökt sörja för att uppgifterna om in- komst och förmögenhet vid 1936 års partiella folkräkning endast skulle avse den verkliga taxeringen för nämnda år.
För skattekommitténs räkning har inom statistiska centralbyrån, under inseende av folkräkningens ledare aktuarien J. Sjöstrand, verkställts en särskild bearbetning av dessa uppgifteri. Denna bearbetning har åsyftat att framlägga primärmaterialet i kombination av inkomst och förmögenhet. Såväl inkomst som förmögenhet har därvid fördelats på ett flertal storleksklasser. Beträffande de fall, då antingen in- komsten överstigit 100 000 kronor eller förmögenheten överstigit 1 miljon kronor, har uppgift erhållits om såväl antalet inkomsttagare respektive förmögenhetsägare som den sammanlagda inkomsten, respektive förmögenheten, medan beträffande övriga inkomsttagare och förmögenhetsägare lämnats uppgift allenast om antalet till vederbörliga storleksklasser för inkomst och förmögenhet hörande personer. Då materialet skulle användas för skattestatistiska bearbetningar, hava äkta ma- kars inkomst respektive förmögenhet sammanslagits och det sammanräknade be- loppet hänförts till en person inom den storleksklass, till vilken beloppet hört.
Det bearbetade materialet har ordnats länsvis och ortsgruppsvis samt uppdelats på landskommuner och städer. I tabell 3 är resultatet av denna bearbetning åter- givet såvitt angår fördelningen på inkomst- och förmögenhetsklasser av antalet per- soner (respektive äktenskap) i landskommuner och städer sammanslagna i samt- liga ortsgrupper.
I anslutning till förut nämnda metod för bestämmande av den i de kombinerade skatterna ingående förmögenhetsskatten hava med hjälp av denna tabell förmö- genheterna fördelats på de olika intervaller av det till statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt beskattningsbara beloppet, vilka bilda skikt i skalan för denna skatt: 0—10000 kronor, 10 000—20 000 kronor 0. s. v. Då denna tabell grupperar anta- let personer efter taxerad inkomst, har genom interpolation intervallindelningen ändrats till att avse beskattningsbara belopp (= den taxerade inkomsten ökad med 1/so av förmögenheten och minskad med ortsavdraget). För denna omföring har beträffande högre inkomster såsom genomsnittligt bankat ortsavdrag antagits ett belopp av 2100 kronor; för lägre inkomster har en mera summarisk approxima- tionsmetod använts. På grund av såväl materialets natur som sättet för beräknin- garnas utförande måste den på detta sätt konstruerade fördelningen av förmögen— heterna vara i viss mån approximativ. Likväl torde dock härigenom kunna er- hållas en bild i stora drag av förmögenhetsbeskattningens tyngd med hänsyn dels till storleken av det med förmögenheterna sammanhängande till inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, dels ock till förmögenhetens storlek. — På motsvarande sätt erhålles fördelningen av förmögenheterna på de intervall av
1 Då materialet till dessa uppgifter icke hunnit granskas vid den tid, då bearbetningen för kommitténs räkning verkställdes, äro uppgifterna ifråga att anse såsom preliminära.
beskattningsbart belopp, vilka bilda skikt i skalorna för de övriga kombinerade in- komst- och förmögenhetsskatterna.
Resultaten av ifrågavarande beräkningar hava framlagts i tabellerna 4—7. Tabell 4 angiver den i den statliga inkomst- och förmögenhets- skatten ingående förmögenhetens fördelning på olika skikt av det till nämnda skatt beskattningsbara beloppet samt de för skikten gällande skattesatserna för för- mögenhetsskatt ävensom mot förmögenheterna svarande förmögenhetsskatt. Skat- ten är uträknad under förutsättning såväl att inkomst- och förmögenhetsskatt ut- tages allenast med sitt grundbelopp som att den utgår med 170 % av grundbe- loppet.
Av tabellen framgår att till följd av ortsavdragen ett förmögenhetsbelopp av 3668 miljoner kronor eller icke mindre än 22 % av den totala förmögenhetssum- man blir obeskattat. Inom området 0—10000 kronor för det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet beskattas en förmögenhetssumma av 7 741 miljoner kronor eller ungefär 47 %. Den häremot svarande förmögen- hetsskatten, som utgår efter en skattesats av (3 % X 1/60 =) 1/2 promille, utgör vid grundbeloppsnivå 3'87 miljoner kronor.
Den totala förmögenhetsskatten har uppskattats till 9'33 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå och till 15'86 miljoner kronor, om inkomst- och förmögenhets- skatten uttages med 170 % av grundbeloppet. Den genomsnittliga skattesatsen på hela förmögenheten blir 0'56 promille respektive 0'96 promille.
I tabell 5 har förmögenheten fördelats på de olika skikt av beskattningsbara be- lopp, som ingå i skalan för den extra inkomst- och förmögenhets- skatten för år 1936. Enär skattskyldigheten här börjar först vid beskatt- ningsbart belopp överstigande 6000 kronor, bortfaller från beskattning en mycket betydande del av förmögenheten eller icke mindre än 10330 miljoner kronor eller 62 %. Tabellen innehåller vidare förmögenhetsskattesatsen samt förmögenhets- skatt för varje skikt. Den totala förmögenhetsskatten belöper sig till 525 miljoner kronor och den genomsnittliga skattesatsen på hela förmögenheten till 032 pro- mille.
Tabell 6 anger förmögenhetens fördelning på de olika skikt av beskattningsbart belopp, som ingå i skatteskalan för den kommunala progressivskatten. Enär denna skatt börjar vid ett beskattningsbart belopp överstigande 3000 kronor, blir ett förmögenhetsbelopp av 8810 miljoner kronor eller 53 % obeskattat. Den totala förmögenhetsskatten uppskattas till 2'69 miljoner kronor, och medelskatte- satsen utgör 0'16 promille av hela förmögenheten. — För utjämningsskat- ten kunna tabellens uppgifter om skattesats och förmögenhetsskatt användas, om de reduceras till två tredjedelar.
Den sammanlagda förmögenhetsskatten i dessa fyra skatter uppgår alltså till 25'59 miljoner kronor.
Sedan sålunda redogjorts för förmögenhetens fördelning på olika skikt av de kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatternas beskattningsbara belopp, torde få omnämnas resultaten av de verkställda beräkningarna rörande fördelningen efter förmögenhetsstorlek av den förmögenhetsskatt, som ingår i samtliga ifrågava— rande kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatter. Dessa resultat hava sam- manförts i tabell 7. Denna tabell redovisar alltså —— jämte förmögenhetens för- delning på olika storleksgrupper av förmögenhet1 —— särskilt för envar av de kom- binerade inkomst- och förmögenhetsskatterna den förmögenhetsskatt, som tillhör vederbörande grupp, ävensom medelsskattesatsen för förmögenheter inom grup- pen. Tabellen anger dessutom den sammanlagda förmögenhetsskatten och medel-
1 Rörande beräkningen av denna fördelning hänvisas till det följande.
skattesatsen inom varje grupp. Det förutsättes, att inkomst- och förmögenhets- skatten uttages med 170 % av grundbeloppet. Av den totala förmögenhetsskatten å 25'59 miljoner kronor komma 4'88 miljoner kronor på gruppen 0—50 000 kronor. Medelskattesatsen, som i förmögenhetsgruppen 0—10000 kronorutgör 0'40 pro— mille, stiger till 6'29 promille för förmögenheter över 10 miljoner kronor, och den totala förmögenhetsskatten belöper sig till 1'54 promille av hela förmögenheten. Såsom medelskattesats har därvid betraktats förhållandet mellan den totala till grup- pen hörande förmögenhetsskatten och hela den till gruppen hänförliga förmögen— heten oavsett att denna till följd av de skattefria avdragen delvis blir obeskattad.
Sedan från den totala debiterade skatten avdragits de förmögenhetsskatter, som framräknats i det föregående, framkommer den skatt på inkomst, som kan anses inrymd i systemet. I tabell 8 redovisas samtliga nu gjorda beräkningar rörande fördelning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt av de olika skatteformerna. För de juridiska personer, som äro skattskyldiga för förmögenhet, har såsom antytts i ett tidigare sammanhang icke verkställts någon uppdelning av deras skatter på in- komstskatt och förmögenhetsskatt.
Av tabellen framgår bland annat, att det totala debiterade skattebeloppet på 255 miljoner kronor till ett belopp av 216 miljoner kronor är att hänföra till inkomst- skatt och till ett belopp av 39 miljoner kronor till förmögenhetsskatt. Av totala beskattningen utgör alltså 85 % inkomstskatt. För de fysiska personerna, be- träffande vilka uppdelningen i inkomstskatt och förmögenhetsskatt har största in- tresset, redovisas i tabellen ett totalbelopp av 198 miljoner kronor, varav 159 miljoner kronor eller 80 % utgöra inkomstskatt samt 39 miljoner kronor eller 20 % förmögenhetsskatt.
I anslutning till tidigare meddelade uppgifter om 1937 års skatter har i tabell 9 intagits en approximativ uppdelning av de fysiska personernas sammanlagda skatt för nämnda år på inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Denna uppdelning har verkställts i samma proportion som i det föregående framräknats beträffande 1936 års skatter.
III.
Inkomstfördelningen såsom grund för beräkning av skatteskalor för inkomstskatt.
Av tabell 3 framgår fördelningen av antalet inkomsttagare på olika inkomstklas- ser enligt de vid 1936 års folkräkning inhämtade uppgifterna. På grundval av des- sa uppgifter har upprättats tabell 10, som angiver — såvitt angår folkräknings- materialet fördelningen av såväl antalet inkomsttagare som deras sammanlagda inkomst på ett antal inkomstklasser. Såvitt angår inkomsttagare med inkomst över 100 000 kronor hava använts de direkt ur folkräkningsmaterialet erhållna upp- gifterna om såväl antalet som sammanlagda inkomstsumman (den senare avrun- dad till hela tiotusental kronor). Beträffande inkomster mellan 600 kronor och 100000 kronor har inkomstsumman inom varje inkomstgrupp beräknats på grund- val av uppgifterna om antalet inkomsttagare med användande av en approxima- tionsformel, den s. k. Paretos lag. Av tabellen framgår att folkräkningsmaterialet omfattar ett antal inkomsttagare med inkomst över 600 kronor av 471423 samt att deras sammanlagda inkomst belöper sig till i runt tal 1 036 miljoner kronor. Under förutsättning att — såsom nämnts -— folkräkningsmaterialet representerar en femtedel av rikets folkmängd och den taxerade inkomsten, beräknas för hela riket
ett antal inkomsttagare med inkomst över nämnda gräns, 600 kronor, av 2 357 115 med en sammanlagd inkomst av 5180 miljoner kronor.
Av de i tabellen 10 redovisade inkomsttagarna hava cirka 30 % en inkomst understigande 1 000 kronor och cirka 64 % en inkomst understigande 2 000 kro- nor. Den sammanlagda inkomsten utgör för den förra gruppen omkring 11 % och för den senare gruppen omkring 33 % av hela inkomstsumman. Något över halva inkomstsumman eller cirka 53 % kommer på inkomsttagare med inkomst under 3 000 kronor, vilka tillsammans utgöra ungefär 82 % av hela antalet inkomsttagare med inkomst över 600 kronor.
Den ur 1936 års folkräkningsmaterial utvunna fördelningen av inkomsttagare, för vilken nu redogjorts, innebär en fördelning efter taxerad inkomst. Inkomstskatter torde emellertid böra förutsättas utgå icke å den taxerade inkomsten utan å det belopp, som framkommer sedan från denna verkställts ortsavdrag. För undersök- ningar rörande avvägningen av skatteskalor för inkomstskatt är det därför nöd- vändigt att ur den i tabell 10 redovisade fördelningen efter taxerad inkomst uträk- na en fördelning efter vad som torde böra benämnas beskattningsbar inkomst.
Beträffande inkomsttagare med högre inkomster _ från 8000 kronor och uppåt — har för denna omräkning antagits ett genomsnittligt bankat ortsavdrag av 2100 kronor. Antalet personer med beskattningsbar inkomst mellan 6000 och 7000 kronor motsvarar då antalet personer med taxerad inkomst mellan 8 100 och 9100 kronor 0. s. v. Det senare antalet har erhållits ur uppgifterna i tabell 10 genom interpolation med användning av förutnämnda Paretos lag. Med hjälp av samma formel har också beräknats den sammanlagda taxerade inkomsten mellan givna gränser för beskattningsbar inkomst. Av dessa uppgifter beräknas sedan den sam- manlagda beskattningsbara inkomsten mellan ifrågavarande gränser. Resultaten av beräkningarna ingå i tabell 11, som alltså redovisar en fördelning efter beskatt- ningsbar inkomst från och med 6000 kronor av antal personer samt deras sam- manlagda taxerade inkomst och beskattningsbara inkomst. Denna tabell —— som i likhet med tabell 10 avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning — har vidare kompletterats med en kolumn 5, i vilken angives det belopp, varmed den i kolumn 4 uppförda beskattningsbara summan överstiger den i kolumn 1 angivna gränsen för hela det i kolumn 2 upptagna antalet taxerade. Då de nuvarande skatteskalorna liksom de av kommittén prövade anordnats så- som skiktskalor, så att för varje skikt angives det procenttal varmed skatten utgår för den beskattningsbara inkomstsumma som ligger över skiktets undre gräns, så framgår därav, att avkastningen av en given skala för inkomstskatt beräknas ur talen i kolumn 5 genom att sammanlägga dessa tal för de givna gränserna, ett vart multiplicerat med det procenttal, varmed skatteprocenten ökar vid gränsen; resulta- tet multipliceras därefter med 5. Med ledning av de i tabellen 11 kolumn 5 intagna uppgifterna beräknas alltså det belopp, varmed inkomstskatt kan anses ingå i den extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1936, till 1872 miljoner kronor. I det föregående har på annan väg beräknats, att i det totala debiterade beloppet av extra inkomst— och förmögenhetsskatten för år 1936 om 24'41 miljoner kronor skulle ingå inkomstskatt med 19'16 miljoner kronor. De båda resultaten beträffande in- komstskatten överensstämma sålunda rätt väl.
I vad avser taxerad inkomst under 8 000 kronor skulle en överföring från fördel— ning efter taxerad inkomst "till en fördelning efter beskattningsbar inkomst bliva mera komplicerad än för högre inkomster. Vid beräkningar rörande de skatteska- lor, som förordats av kommittén, erfordras emellertid icke kännedom om antalet inkomsttagare och sammanlagd inkomstsumma för varje av de inkomstklasser, exempelvis med intervall på 1 000 kronor, vari området under 8 000 kronor taxerad
inkomst kunde uppdelas. Det är tillräckligt att känna dels det tal i kolumn 5 av tabell 11, som svarar mot en beskattningsbar inkomst av 3000 kronor, dels den totala beskattningsbara inkomsten för samtliga inkomsttagare.
Det förra talet erhålles sålunda. I det föregående har beräknats att av den totala debiterade kommunala progressivskatten å 1275 miljoner kronor 10'06 mil- joner kronor skulle belöpa på inkomstskatt. Det sökta talet beräknas nu med ut- gångspunkt från att den kommunala progressivskattens inkomstskatt skall vara just 10'06 miljoner kronor. En beräkning härav med hjälp av de i tabell 11 kolumn 5 angivna siffrorna ger 155 560000 kronor.
Rörande beräkningen av den totala beskattningsbara inkomsten torde få medde- las följande. Enligt »Skattetaxeringarna år 1936» är det sammanlagda beskattnings- bara beloppet för »enskilda» skattskyldiga 2431 miljoner kronor. Från detta be- lopp skall avgå vad som kan antagas motsvara eftertaxeringar av mer än normal omfattning. Vidare skall avdragas den summa som hänför sig till de juridiska per- soner (utom familjestiftelser), som i taxeringshänseende inbegripas under »enskil- da». Och slutligen måste det sålunda erhållna beskattningsbara beloppet för fy- siska personer minskas med den förmögenhetsdel, som däri ingår. På denna väg har den totala beskattningsbara inkomsten för fysiska personer uppskattats till i runt tal 2100 miljoner kronor. En femtedel av detta belopp har införts i kolumnerna 4 och 5 i tabell 11.
På grundval av uppgifterna i tabell 1], i erforderlig mån kompletterade såvitt an- går beskattningsbara inkomster över 200 000 kronor, kan nu på ovan antytt sätt fram- räknas avkastningen av den i den nuvarande statliga inkomst- och förmögenhets- skatten, uttagen efter 170 %, ingående inkomstskatten. Beräkningen ger ett belopp av 119'9 miljoner kronor. På sätt i föregående avdelning omförmälts har där beräk- nats att av den debiterade skatten för fysiska personer år 1936, 137'5 miljoner kronor, ett belopp av 121'6 miljoner kronor skulle avse inkomstskatt. Denna siffra bör på grund av eftertaxeringarna minskas med omkring 2 miljoner kronor, varav fin- nes, att överensstämmelsen blir mycket god. Det bör observeras att på grund av det sätt, varpå den totala beskattningsbara inkomsten beräknats, den nu sist före- tagna jämförelsen icke utsäger något om riktigheten av den framräknade fördel- ningen av beskattningsbar inkomst mellan 0 och 10000 kronor, enär skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten icke förändras mellan dessa gränser.
De i sista kolumnen angivna talen kunna användas vid konstruktion av skatte- skalor för ren inkomstskatt under förutsättning att gällande avdragsbestämmelser tillämpas.
Slutligen höra i detta sammanhang påpekas de olika omständigheter, som var för sig medverka till att de i denna avdelning ingående beräkningarna endast bliva approximativa; detsamma blir tydligen fallet även med de beräkningar, för vilka tabell 11 skall användas. Det till grund för beräkningarna liggande materialet om- fattar endast cirka en femtedel av hela riket och den felkälla, som kan ligga häri, har redan omnämnts. Den använda metoden för uträknande av inkomstsumman i de fall, då denna icke är känd, är endast en approximationsmetod, den s. k. Paretos lag, som ävenledes använts vid omföring från taxerad inkomst till beskattningsbar inkomst. En mera betydande osäkerhet än den som kommer av nämnda metod torde ligga i det antagna genomsnittliga bankade ortsavdraget för högre inkomster. Det torde dock böra nämnas, att den använda siffran 2 100 kronor visat sig till- fredsställande vid vissa till 1936 års proposition nr 232 verkställda beräkningar, som avsett 1935 års taxering för hela riket. Till sist inrymmer även beräkningen av den totala beskattningsbara inkomsten osäkra antaganden.
IV.
Förmögenhetsfördelningen såsom grund för beräkning av skatteskalor för förmögenhetsskatt för fysiska personer.
Till grund för beräkningarna rörande skatteskalor för förmögenhetsskatt för fysiska personer ligga dels en bearbetning av 1936 års taxering till särskild skatt å förmögenhet dels uppgifter från 1936 års partiella folkräkning.
Uppgifter från 1936 års taxering till särskild skatt & förmögenhet. För kommit— téns räkning hava införskaffats uppgifter rörande taxeringen till särskild skatt å förmögenhet för år 1936. Dessa uppgifter hava beträffande förmögenhetsägare med en beskattningsbar förmögenhet av över 400000 kronor avsett såväl antalet inom vissa storleksklasser som ock den sammanlagda förmögenhetssumman inom varje klass. Beträffande förmögenheter under 400000 kronor har uppgift erhållits alle- nast om antalet förmögenhetsägare inom envar storleksklass. Dessa sistnämnda förmögenhetsägares sammanlagda förmögenhet har för varje klass approximativt uppskattats med hjälp av Paretos lag. Resultaten framläggas i tabell 12. Den sammanlagda förmögenheten uppgår enligt dessa beräkningar till 7674 miljoner kronor, vilket belopp fördelar sig på 44 016 förmögenhetsägare.
Enligt uppgift i »Skattetaxeringarna år 1936» har beskattats ett förmögenhetsbe- lopp av 7 904 miljoner kronor. I detta belopp ingå även eftertaxeringar i den mån de äro synliga i längderna, vilka ej medtagits vid infordrandet av ovannämnda uppgifter för kommitténs räkning. Inom statistiska centralbyrån har en samman- räkning verkställts av beloppet för de i längderna synliga eftertaxeringarna. Man har därvid kommit fram till en summa av i runt tal 163 miljoner kronor. Om detta belopp fråndrages, återstår en summa av 7 741 miljoner kronor. Den i ta- bellen 12 beräknade förmögenhetssumman understiger detta belopp med i runt tal 67 miljoner kronor. Avvikelsen från den i verkligheten beskattade förmögenheten belöper sig sålunda till allenast 0'87 % och torde bero på att förmögenhetssumman för förmögenhetsägare under 400000 kronor endast kunnat approximativt upp- skattas.
Av hela antalet förmögenhetsägare med förmögenhet på minst 50000 kronor eller 44 016 komma 24 400 eller 55 % på förmögenheter mellan 50000 och 100 000 kronor. Dessa senare äga tillsammans 1694 miljoner kronor eller 22 % av hela den beskattningsbara förmögenheten. Av förmögenhetsägare med mer än 1 miljon kronor på varje finnas 731 med en sammanlagd förmögenhet av 1631 miljoner kronor.
I tabellen 12 har jämväl införts den förmögenhetsskatt, som beräknats belöpa på en var av de i tabellen angivna förmögenhetsklasserna. Den sammanlagda be- räknade förmögenhetsskatten uppgår till 13'30 miljoner kronor. I verkligheten har enligt »Skattetaxeringarna år 1936» debiterats en förmögenhetsskatt av 13'64 mil- joner kronor. Även här torde avvikelsen till större delen hänföra sig till efter- taxeringarna. Förmögenhetsägare med förmögenhet under respektive över 1 miljon kronor betala tillsammans nästan exakt var sin hälft av hela skattesumman.
I tabellen 12 ingå slutligen de beräknade medelskattesatserna för förmögenheterna inom varje i tabellen redovisad storleksklass. Medelskattesatsen stiger från 028 pro- mille i storleksgruppen 50 000—100 000 kronor till 477 promille i gruppen 5 mil- joner kronor och däröver; för hela förmögenhetssumman utgör den 1'73 promille.
Uppgifter från 1936 års partiella folkräkning. De för beräkningarna rörande skatteskalor för förmögenhetsskatt för fysiska personer hämtade uppgifterna ur 1936 års partiella folkräkning härröra från tabellen 3, som bland annat klarlägger förmögenhetsfördelningen enligt nämnda folkräkning. Denna tabell anger, såsom förut nämnts, endast antalet förmögenhetsägare inom olika storleksklasser. Dessa uppgifter hava därför kompletterats med de från folkräkningen hämtade uppgif- terna om sammanlagd förmögenhetssumma inom respektive storleksklasser för förmögenhetsägare med förmögenhet över 1 miljon kronor, medan för ägare av mindre förmögenheter förmögenhetssumman inom varje storleksgrupp uträknats approximativt med ledning av uppgifterna om antalet förmögenhetsägare och med användande av Paretos lag utom för det lägsta förmögenhetsskiktet, där annan metod nyttjats. Resultaten hava sammanställts i tabell 13.
Av denna tabell framgår, att av de av partiella folkräkningen omfattade perso- nerna 222721 redovisats såsom förmögenhetsägare med en sammanlagd förmö- genhet, som här beräknats till 3318 miljoner kronor. Med utgångspunkt från an- tagandet att folkräkningsmaterialet hänför sig till en femtedel av hela antalet för- mögenhetsägare och den totala förmögenheten, skulle antalet förmögenhetsägare i riket alltså hava utgjort 1 113 605 och deras sammanlagda förmögenhet kunna upp- skattas till 16'6 miljarder kronor. Ungefär 71 % av hela antalet förmögenhetsägare hava en förmögenhet understigande 10000 kronor och cirka 91 % av hela antalet hava en förmögenhet som icke uppgår till 30000 kronor. På förmögenhetsägare med förmögenhet under 10000 kronor komma omkring 19 % av hela förmögen- hetssumman och på förmögenhetsägare med förmögenhet under 30000 kronor cirka 41 % av förmögenhetssumman.
Den siffra, 16'6 miljarder kronor, till vilken beräkningarna sålunda lett fram, har avseende å hela det i tabell 3 redovisade antalet förmögenhetsägare oavsett om vederbörandes inkomst är så stor att den tillsammans med förmögenhetsdelen upp- når den för skattskyldighet erforderliga gränsen, 600 kronor i taxerat belopp. Om avsikten vore att uppskatta den i det nuvarande taxerade beloppet ingående för- mögenhetsdelen, så skulle nämnda siffra alltså i någon mån reduceras.
Tabellen 13 över förmögenhetsfördelningen för år 1936 har vidare omarbetats och kompletterats i syfte att kunna tjäna till underlag för beräkning av avkastningen av förmögenhetsskatt enligt givna skalor. Denna omräkning framgår av tabell 14. Denna tabell angiver dels antalet förmögenhetsägare med förmögenhet över de i första kolumnen angivna gränserna, dels på samma förmögenhetsägare belöpan- de förmögenhetssummor, dels oclc i sista kolumnen de summor varmed beloppen i kolumn 3 överstiga de i kolumn 1 angivna gränserna för hela det i kolumn 2 upp- tagna antalet förmögenhetsägare. Antalet storleksklasser för förmögenhet har ökats utöver det i tabell 12 uppgivna, därvid antalet förmögenhetsägare och förmögenhets- summor beräknats approximativt enligt Paretos lag. Liksom i fråga om inkomst- skatten erhålles avkastningen av en förmögenhetsskatt, vars skala är uppbyggd så- som skiktskala, genom att för ifrågakommande gränser sammanlägga de i sista ko- lumnen intagna uppgifterna multiplicerade med den procentsats, varmed skattepro- centen ökar vid varje gräns. Om skatteskalan för särskild skatt å förmögenhet för år 1936 anlägges på de uppgifter, som sålunda beräknats ur 1936 års folkräk- ningsmaterial, erhålles ett förmögenhetsskattebelopp av i runt tal 12'8 miljoner kronor. I tabell 12 har beräknats ett belopp av 133 miljoner kronor. Den i verk- ligheten debiterade skatten, som påverkats av eftertaxeringar i större omfattning än sedvanligen sker, utgjorde 1315 miljoner kronor.
Vid jämförelse mellan förmögenhetsfördelningen enligt 1936 års taxering till sär- skild skatt å förmögenhet och samma fördelning enligt folkräkningsmaterialet bör
beaktas, att uppgifterna från nämnda taxering avse beskattningsbar förmögenhet, vilken på grund av den s. k. reduktionsregeln i vissa fall är lägre än den verk- liga förmögenheten. Den totala summan av förmögenheter, som äro större än 50000 kronor, har här på grundval av 1936 års folkräkningsmaterial uppskattats till 7877 miljoner kronor. Enligt »Skattetaxeringarna för år 1936» utgjorde sum- man av beskattningsbar förmögenhet för dem, som hade över 50000 kronor, 7 904 miljoner kronor. Denna siffra inrymmer, såsom nämnts, i längderna synliga eftertaxeringar å 163 miljoner kronor. Frånräknas detta belopp, erhålles 7741 miljoner kronor, vilket belopp, såsom sig bör, något understiger det på grund av folkräkningsmaterialet av år 1936 framräknade. Då likväl den på folkräknings- materialet beräknade särskilda förmögenhetsskatten understiger den i verkligheten debiterade, även om hänsyn tages till eftertaxeringar, är det möjligt att i fördel- ningen av förmögenheterna över 50000 kronor enligt folkräkningsmaterialet de högre förmögenheterna äro något underrepresenterade i förhållande till de lägre. För lägre förmögenheter än 50000 kronor torde däremot -— redan på grund av materialets omfattning — tillfredsställande representativitet kunna anses råda. För Övrigt röna de här angivna siffrorna och uttalandena självfallet inflytande av att beräkningarna i stor utsträckning äro approximativa.
V.
Beräkningar rörande verkan av ändrade ortsavdrag.
=
För de skattestatistiska beräkningarna, särskilt i vad dessa avse verkan a skatte- underlaget vid förändring av avdragsförhållandena, hava tillgodogjorts vissa till kommitténs förfogande ställda uppgifter ur 1935 års taxeringslängder i vad avser andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, vilka uppgifter äro sammanförda i tabell 15.
Denna tabell redovisar särskilt för landsbygd och städer samt med fördelning på ortsgrupper dels hela antalet »enskilda» skattskyldiga med till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp för är 1935 dels ock det antal dy- lika skattskyldiga som hade ett beskattningsbart belopp understigande 1000 kro- nor. Tabellen redovisar därjämte med enahanda fördelning på landsbygd och stä- der samt på ortsgrupper dels sammanlagda taxerade beloppet dels sammanlagda be- skattningsbara beloppet. Det må påpekas, att i tabellen ingå även de juridiska personer, som inbegripas under kategorien »enskildaa, till vilket förhållande hänsyn icke kunnat tagas vid de skattestatistiska beräkningar, för vilka tabellens uppgifter kommit till användning.
Av tabellen framgår, att hela antalet »enskilda» skattskyldiga med beskattnings- bart belopp vid taxeringen år 1935 uppgick till 1624 555 samt att av detta antal 1 184 225 eller 729 % hade ett beskattningsbart belopp understigande 1 000 kronor. Av hela antalet skattskyldiga å landsbygden hade 826 % och av hela antalet slkatt- skyldiga i städerna 62'9 % ett beskattningsbart belopp understigande 1000 kronor. Sammanslås materialet för landsbygd och städer befinnes, att inom ortsgrupp I 85'2 % av de skattskyldiga hade ett beskattningsbart belopp understigande 1 000 kronor. Motsvarande procenttal för de högre ortsgrupperna var: för ortsgrupp II 78'3 %, för ortsgrupp III 66'8 %, för ortsgrupp IV 63'6 % och för ortsgrupip V 54'5 %.
Genom ortsavdragen borttages en betydande del av det taxerade beloppet. För riket i dess helhet utgjorde det taxerade beloppet 4902 miljoner kronor och det
beskattningsbara beloppet 2 027 miljoner kronor eller endast 41'4 % av det förra. Motsvarande procenttal utgjorde för landsbygden i dess helhet 29'3 % och för samtliga städer 50'3 %. Sammanslås materialet för landsbygd och städer, be- finnes att av det taxerade beloppet för de till ortsgrupp I hänförliga »enskilda» skatt- skyldiga så mycket bortfaller med ortsavdragen att såsom beskattningsbart belopp kvarstår allenast 28'1 % av det taxerade beloppet. Motsvarande procenttal i de följande ortsgrupperna äro: för ortsgrupp II 34'3 %, för ortsgrupp III 43'9 %, för ortsgrupp IV 48'7 % och för ortsgrupp V 55'7 %.
Ur tabellens material hava beräknats följande uppgifter, avseende dels förhål- landet mellan beskattningsbart belopp och taxerat belopp dels det genomsnittliga beskattningsbara beloppet för skattskyldiga med beskattningsbart belopp:
Förhållandet mellan . . beskattningsbart och Genågågågäggåågatt— Ortsgrupp taxerat belopp pp Landsbygd, Städer, Landsbygd, Städer, % % kr. kr. I 27'6 49'9 638 1 336 11 290 458 781 1 322 III 350 461 1 085 1 407 IV 42'8 493 1 590 1 790 V 452 558 1 819 2 422
Förhållandet mellan beskattningsbart belopp och taxerat belopp stiger alltså för landsbygden från lägre till högre ortsgrupp; även för städerna är utvecklingen den- samma om man frånser ortsgrupp I, som dock omfattar blott ett obetydligt taxerat belopp. En liknande bild företer även växlingen i det genomsnittliga beskattnings- bara beloppet.
Till grund för undersökningarna rörande verkan av olika ortsavdrag hava legat bearbetningar av taxeringslängderna för utvalda hela kommuner eller vissa delar av kommuner. Materialet har hämtats väsentligen från de kommuner, som använts vid de i betänkandet angående familjebeskattningen (Statens offentliga utredningar 1936: 13) åberopade undersökningarna. Detta material har kompletterats med yt- terligare ett antal taxeringsdistrikt i syfte att vinna större representativitet beträf- fande materialet. Då den beskattning, som omfattas av förevarande statistiska un- dersökningar, är med utgångspunkt från det beskattningsbara beloppet lika i samt- liga kommuner, har materialet kunnat sammanföras ortsgruppsvis; dock har ma- terialet för landsbygd och städer hållits i sär. Materialet omfattar för ortsgrupp I: 92 landskommuner, för ortsgrupp II: 31 landskommuner samt Växjö stad, för orts- grupp III: 12 landskommuner, Malmö stads 10:e och 16:e taxeringsdistrikt samt Norrköpings stads l:a, 5:e och 7:e taxeringsdistrikt, för ortsgrupp IV: 7 lands- kommuner, Göteborgs stads 20:e och 32:a taxeringsdistrikt samt städerna Söder- tälje och Boden, för ortsgrupp V: 2 landskommuner samt följande taxeringsdistrikt i Stockholm, nämligen Engelbrekts 2:a, Oscars 2:a, Bromma l:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a ävensom Kungsholmens l:a och 3:e taxeringsdistrikt.
I tabell 16 meddelas uppgifter till belysande av det ifrågavarande materialets omfattning och beskaffenhet. Tabellen innehåller sålunda uppgifter om dels anta- let personer med taxerat belopp samt deras sammanlagda taxerade belopp dels an- talet personer med beskattningsbart belopp — under förutsättning att nuvarande ortsavdrag tillämpas —— samt dessa personers sammanlagda beskattningsbara be-
lopp, varjämte i tabellen ingå uppgifter om såväl förhållandet mellan beskattnings- bart och taxerat belopp som ock det genomsnittliga beskattningsbara beloppet. Ge- nom jämförelse mellan sistnämnda båda uppgifter och de motsvarande uppgifter som här ovan på grundval av tabell 15 beräknats för riket i dess helhet erhåller man en viss uppfattning rörande representativiteten i materialet.
För varje ortsgrupp —— särskilt för landskommuner och för städer _ har ma- terialet fördelats efter familjeförhållanden på särskilda tabeller för ensamstående, för 2 personer 0. s. v., så att i varje tabell ett enhetligt ortsavdrag gällt. I dessa tabeller har redovisats kolumnvis 1) ett antal storleksklasser för till statsskatt taxe- rat belopp, 2) antal taxerade med ett taxerat belopp fallande inom de angivna stor- leksklasserna, 3) dessa taxerades sammanlagda taxerade belopp, 4) det samman- lagda effektiva ortsavdraget för samma taxerade, 5) det genomsnittliga ortsavdra- get per taxerad inom samma gränser, 6) det sammanlagda beskattningsbara be— lopp som framkommer sedan avdrag verkställts, 7) antalet taxerade med beskatt- ningsbart belopp, samt slutligen 8) det beskattningsbara belopp som svarar mot det i första kolumnen angivna taxerade beloppet.
De i dessa tabeller infogade uppgifterna hava använts för uppskattning av det beskattningsbara beloppet vid anläggande av olika ortsavdrag. Förfarandet kan i korthet karakteriseras sålunda. Sedan det för civilståndsgruppen bestämda ortsav- draget fastställts, ha antalet taxerade och deras sammanlagda taxerade belopp upp- delats genom interpolation på tre storleksklasser: 1) taxerat belopp mellan 600 kronor till ortsavdragets belopp, 2) taxerat belopp mellan ortsavdraget och dubbla ortsavdragets belopp samt 3) taxerat belopp utöver ortsavdragets dubbla belopp. De till den första storleksklassen hörande taxerade bliva fria från skatt. De till andra och tredje storleksklassen hörande beskattas däremot. Av det till andra klas- sen hörande taxerade beloppet bortfaller emellertid en summa motsvarande orts- avdraget för envar taxerad och återstående belopp ingår i det beskattningsbara be- loppet med hälften. Av det till den tredje klassen hörande taxerade beloppet blir likaledes en summa motsvarande ortsavdraget för envar taxerad fri från skatt. Av återstoden ingår i det beskattningsbara beloppet en summa motsvarande ortsav- draget för varje taxerad till hälften och resten med sitt fulla belopp.
Med utgångspunkt från sålunda för de olika civilståndsgrupperna gjorda beräk- ningar har sedermera ett försök gjorts att få en uppfattning av den förändring, som det totala beskattningsbara beloppet undergår vid ändringar i ortsavdragen, därvid uppgifterna i tabell 15 kommit till användning för vägande av primärma- terialets olika delar. Därjämte har på grundval av den förändring skatteunderla- get beräknats undergå verkställts uppskattning av den debiterade skattens ändring.
På samma primärmaterial har även försökts en approximativ uppdelning på ci- vilståndsgrupper av förändringen i beskattningsbart belopp och debiterad skatt.
I det föregående har uppgjorts en fördelning av den beskattningsbara inkomsten med utgångspunkt från nu gällande ortsavdrag. För konstruktion av skatteskalor, vid vilka det förutsättes att nya avdragsregler skola tillämpas, bör fördelningen ef- ter beskattningsbar inkomst omräknas med hänsyn till förändringarna i skatteun- d—erlaget.
För de skattestatistiska beräkningarna rörande verkan av ändrade ortsavdrag har stått till förfogande endast ett begränsat material, som dessutom hänfört sig till skilda taxeringsår för olika kommuner och kommundelar. Begränsningen i mate- rialet torde medföra att de högre taxerade beloppen måhända icke utvisa en repre- sentativ fördelning, liksom också att detsamma, oavsett inkomsten, kan vara för- hållandet med de civilståndsgrupper där barnantalet är betydande. Ej alltid hava de utvalda kommunområdena visat tillfredsställande sammansättning för att kunna
läggas till grund för en representativ beräkning. Av mindre betydelse är att de i tabell 15 ingående uppgifterna avse ej endast fysiska personer samt att verkan av förändring i förmögenhetsdelen icke blivit beaktad. Även om nu antydda förhål— landen icke skulle hindra att uppskattningen av den totala förändringen i skatte- underlaget med ändrade ortsavdrag kunde approximativt angivas utan alltför stort fel, så bliva däremot de beräkningar, som påkalla en sönderdelning av materialet efter civilståndsgrupper, rätt så osäkra vad delsiffrorna angår. En mera tillfreds- ställande grund för beräkningar rörande ortsavdragen torde ernås, när de vid 1936 års folkräkning införskaffade uppgifterna om antalet personer, för vilka ortsavdrag beviljats vid 1936 års taxering, blivit i bearbetning tillgängliga. En specifik be- arbetning av nämnda uppgifter för kommitténs räkning har icke kunnat verkstäl- las utan en med betydande kostnader förenad rubbning av folkräkningens arbets- plan.
VI. Skatteskalor.
Envar av skalorna för de nuvarande kombinerade inkomst— och förmögenhets- skatterna liksom för den särskilda förmögenhetsskatten äro uppbyggda såsom skiktskalor; innebörden härav har i det föregående klarlagts. Även om mot ut- formningen av varje skala för sig vägande invändningar icke torde kunna göras ur teknisk synpunkt, så företer dock den sammanlagda skala, som är resultatet av den successiva utvecklingen av skattesystemet, vissa egenheter.
Vad först angår de skalor, som vid 1936 års taxering gällt beträffande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt av år 1936 och kommunal progressivskatt, efter vilken sistnämnda skatt utjämningsskatten regleras, så kunna dessa skalor sammanställas på sätt som framgår av tabell 17. Denna tabell skall tolkas sålunda: För hela det beskattningsbara beloppet utgår skatten med 510 %, för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 3000 kronor, ökar skatteprocenten med 0'83 % och utgör alltså 5'93 % o. s. v. Så- som synes av sista kolumnen i denna tabell, är stegringen i skiktprocenten i den sammanlagda skatten mycket ojämn. Särskilt framträdande äro förändringarna vid de beskattningsbara beloppen 10 000, 20000, 60 000 och 100000 kronor. Dessutom äro avstånden mellan skiktens gränser ojämna. Det bör anmärkas att då den högsta skatteprocenten angivits till 41'84 % hänsyn icke tagits till den maximering, som författningsenligt gäller beträffande såväl den statliga inkomst- och förmögenhets- skatten som ock den kommunala progressivskatten och därmed även utjämnings- skatten. Därtill kommer att procenttalen beträffande utjämningsskatten avrundats.
Med ledning av de i tabell 17 angivna procenttalen för skiktprocentens ökning kan den sammanlagda skatteskalan för 1936 års statsskatter jämte kommunala pro- gressivskatten skrivas i följande form, nämligen:
Skatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3000 kronor: 5'10 procent av det beskattningsbara beloppet;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000 men icke 6 000 kr.: 153'00 kr. för 3 000 kr. och 5'93 % av återst.; 6 000 :> >. 8 000 » : 330'90 » » 6 000 » » 6'93 % > » ; 8000 >> >> 9000 » : 469'50 » > 8000 : » 7'93 % » >> ; 19—377999.
10 000 » » 12 000 » 636'40 » » 10 000 » » 11'46 % » » , 12 000 > » 15 000 » 865'60 » » 12 000 » » 12'46 % » » , 15 000 » » 20 000 » 1 239'40 >> » 15 000 >» » 14'13 % » » , 20 000 » » 30 000 » 1 945'90 » » 20 000 » » 16'83 % » » ; 30000 » » 35 000 » : 3 62890 » » 30 000 » » 17'83 % » » , 35 000 » » 40 000 » : 4 52040 » 35 000 » » 19'50 % » » , 40 000 >> » 50 000 » ' 5 495'40 » » 40000 » » 21'20 % » » , 50 000 » » 60 000 » 7 61540 » » 50 000 » » 22'20 7.” » » ; 60 000 » » 100 000 » : 9 83540 » » 60 000 » » 25'57 % » » ; 100 000 » » 150 000 » : 20 063'40 » » 100 000 » » 29'94 % » » ; 150 000 » » 200 000 » : 35 033'40 » » 150 000 » » 31'64 % » » ; 200 000 » » 300 000 » : 50 853'40 » » 200 000 » » 33'34 % := » ; 300 000 » » 400 000 » : 84 193'40 » » 300 000 » » 3504 7. » » ; 400 000 » » 600 000 » : 119 233'40 » » 400 000 » » 36'74 % » » ; 600 000 » » 800 000 » :192 713'40 » » 600 000 » » 38'44 % » » ; 800 000 » 1 000 000 » :269 593'40 » » 800000 » »» 40'14 % » » ; 1 000 000 kr. : 349 873'40 » » 1 000 000 » »' 41'84 % » »
De i skatteskalan angivna skattebeloppen och skatteprocenten kunna givetvis icke exakt överensstämma med de som erhållas genom tillämpning av vederbörande för- fattningar. Skillnaden är emellertid i detta sammanhang betydelselös.
Beträffande förmögenhetsbeskattningen — sådan den framträder dels i de kombi- nerade inkomst- och förmögenhetsskatterna dels i den särskilda förmögenhetsskat- ten — så hava medelskattesatserna för olika förmögenheter sammanställts på sätt framgår av tabell 18. Om man med ledning av dessa uppgifter gör ett försök att konstruera en förmögenhetsskatteskala, som ungefärligen skulle motsvara den nu- varande totala förmögenhetsskatten, synas även beträffande en sålunda samman- lagd förmögenhetsskatteskala framträda ojämnheter i förändringen av skiktpro- centen.
Det är självfallet, att en nyordning av skattesystemet, varom kommittén haft att framlägga förslag, bör kunna medföra en väsentlig förenkling och förbättring av Skatteskalornas tekniska utformning. Beträffande de skatteskalor, som upprättats med ledning av de här framlagda statistiska undersökningarna, hänvisas till kom- mitténs betänkande.
Stockholm i oktober 1937.
Gunnar W. Sjögren.
TABELLER
TILL
P. M. ANGÅENDE VISSA SKATTESTATISTI SKA ! UNDERSÖKNINGAR.
Tabell 1. Uppgifter angående taxeringen år 1937 (Oskifta dödsbon och svenska
Svenska ekonomiska föreningar
Familje— stiftelser . . . inom konsu- inom ]ordbruks- .. Taxeraltrbelopp, mentkoopera- koopera- bogrtlziirdsågr- övriga ' tionen tionen g Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat An— An- An— An- An- belopp belopp belopp belopp belopp ”” kr. ” tal kr. ' tal kr. , tal kr. , ”" kr. '
1 000 84 38 970 166 86 710 344 153 860 497 248 050 825 381 930 2 000 49 68 840 142 205 600 116 174 470 289 424 890 344 499 210 2 010— 3 000 26 65 280 131 324 280 55 133 800 173 428 170 203 496 540 4 000 22 76 930 78 271 460 35 123 090 117 403 820 108 376 120 5 000 . , 12 52 540 58 263 540 34 150 380 87 384 670 89 400 900 5 010— 6 000 12 67 030 49 270 340 17 92 560 39 211 430 67 369 430 6 010— 8 000 17 117 960 70 485 660 34 232 510 46 312 750 62 421 700 8 010— 10 000 8 70 860 41 364 890 12 106 840 27 240 860 43 378 730 10 010— 20 000 15 219 500 103 1 475 420 34 452 400 52 730 530 53 742 120 20 010— 50 000 9 238 690 71 2 057 490 17 506 270 17 415 290 35 1 102 920 50 010—100 000 3 209 610 18 1 250 250 11 786 720 2 118 540 11 780 360 100 010-— —- —— 9 6 136 730 13 3 687 910 2 488 000 1 112 240
Summa 257 1226210 936 13192370 722 6600810 1348 4407000 1841 6062200
därav för landsbygd 50 184 990 725 4 218 360 567 1 666 700 86 111 060 693 1 423 600 städer 207 1 041 220 211 8 974 010 155 4 934 110 1 262 4 295 940 1 148 4 638 600
av vissa juridiska personer (P. M. sid. 274).
aktiebolag äro icke medtagna.)
Skattskyldiga, som avses i 18 5 e) förordningen om statlig inkomst- .. .. .. . h förmögenhetsskatt Utländska Forsakrings- .. oc bolag anstalter bparhanker Summa ideella för— .. . systembolag enin g ar ovriga Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat Taxerat An- An— An— An- An- An- An- belopp, belopp, belopp, belopp, belopp, belopp, belopp, tal kr. tal kr. tal kr. tal kr. tal kr. tal kr. tal kr.
14 4 220 11 5 200 26 16 500 — — 730 316 050 285 130 520 2 982 1 382 010 4 5 120 7 10 810 33 50 160 — — 200 292 830 83 126 370 1 267 1 858 800 2 4 910 2 5 930 34 81 660 — — 111 269 670 39 97 200 776 1 907 440 —- — 1 3 050 21 72 970 — —— 62 213 910 25 85 430 469 1 626 780 l 4 840 2 8 560 19 85 660 — _ 55 245 560 18 80 220 376 1 676 870 1 5 150 l 5 810 14 75 920 — — 42 230 460 14 76 330 266 1 404 460 2 15 210 2 14 150 40 281 500 — »— 38 264 400 23 162 740 884 2 308 580 1 8 450 5 45 950 20 178 630 — — 44 386 360 13 112 900 214 1 894 470 10 140 890 4 65 390 68 897 550 8 137 630 67 969 330 32 457 550 446 6 288 810 6 176 230 10 312 580 67 2 121 110 15 491 580 54 1 639 480 25 798 640 326 9 860 280 5 351 940 6 413 300 42 2 983 980 7 495 310 28 1 994 790 20 1 418 630 153 10 808 430 3 1 217 220 16 10 412 450 58 16 284 630 14 2 835 990 13 3 446 770 18 3 332 400 147 47 954 340 49 1 934 180 67 11 303180 442 23 130270 44 3960 510 1 44410269610 595 6878930 7 745 88965270 1 847 540 4 19 090 307 3 866 400 6 144 190 163 101 030 262 4 896 920 2 864 17 479 880 48 1 086 640 63 11284 090 135 19 263 870 38 3 816 320 1 281 10 168 580 333 1 982 010 4 681 71 485 390
Tabell 2. Uppgifter angående beräknade debiterade statsskatter och kommunal progressivskatt för vissa juridiska personer enligt 1937 års taxering (P. M. sid. 275).
(Oskifta dödsbon och svenska aktiebolag äro icke medtagna.)
. . Kommu- - Statlig m- . Extra nal pr 0_ _Statllg Extra Komm. komst— och mkomst— Utjam- ressiv- ink: O'ink- o Utjam- progr.- Taxerat förmögen- och för- nings- gskatt Summa förm.- förm _' nmgs- skatt, Summa Antal belopp, hetsskatt, mögen- skatt ' skatt, ' skatt grund-
rund— skatt kr. 170 % hetsskatt %elopp 170 % belopp
k nor l % av taxerat belo Enligt K. F. om statlig 1 r 0 pp
inkomst- och förmögenhets- skatt.
18 5 a).
Familjestiftelser * . . . Svenska ekonomiska for— eningar: inom konsumentkoope- rationen .... . . . . . . . 93613 192 370 1 566 21646 _— 223 72041 335 581'00 2 125 51787 11'87 — 170 254 1611 inom jordbrukskoope— rationen . . . . . . . . . .. 722 6 600 810 766 76324 _ 119 87554 179 78300 1 066 421'78 1162 4 180 272 1616 bostadsföreningar . . . . 1 348 4 407 000 275 76958 —- 22 91240 34 369'00 883 050 98 626 —— 0'52 0'78 7'56 övriga . . . . . . . . . . . . . .. 1 841 6 062 200 366 64444 _ 29 93782 44 907'00 441 48926 605 —- 049 0-74 728 Utländska bolag 1 .. . .. 49 1 934 180 254 06653 — 42 487'92 63 73200 860 28645 1314 _— 2'20 3'29 18'63 257 1 226 210 74 991'99 21 322'10 6 59120 9 887'00 112 79229 6'12 1'74 0'54 080 920
18 5 c). Försäkringsanstalter . 18 5 d). Sparbanker . . . . . . . . . . . . 442 23 130 270 1 572 85836 Ä — — 1 572 858'36 6'80 — —- — 680 18 5 e).
Systembolag . . . . . . . . .. 44 3 960 510 201 98601 — —— — 201 98601 510 A —— — 510 Ideella föreningar . . . . . . 1 444 10 269 610 523 75011 — — — 523 750'11 5'10 __ — -— 510 Övriga . . . . . . . . . . . . . . . . 595) 6 878 930 350 82543 — — 350 825'43 5'10 —— — — 5'10
Summa 7 745 88965270 7 106 796151 21322'10 445 525'29 668 25900 8241902'90 799 002 050 075 926
67 11 303 180 1 152 92436 - — — _ 1 152 924'86 10'20 __ -— — 10'20
1 För familjestiftelser och utländska bolag föreligger jämväl skattskyldighet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet för år 1937, men i saknad av uppgifter om vederbörliga förmögenhetsbelopp har någon beräkning av denna skatt icke kunnat verkställas.
Tabell 3. Antal personer resp. äktenskap i inkomst- och förmögenhetsklasser (P. M. sid. 279). (Tabellen avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning; 1936 års taxering.)
Förmögenhet, kronor
Utan angiven Inkomst, föl-mö- genhet
Summa antal
5 000 000— 2 000 000— 4 999 999 1 000 000— 1 999 999 500 000— 999 999 300 0004 499 999 200 000— 299 999
100 000— 199 999 50 000— 99 999 10 000— 19 999 Under 10 000
I-c
kronor Antal persane
Utan ang. ink. el. under 600 592 683 34 922 5 102 1 152 413 117 43 600— 799 62 351 16 344 3 008 1 046 398 59 9 800— 999 39 356 14 059 2 770 1 020 579 78 9 1 OOO-_ 1 499 63 541 25 724 5 697 2 092 1 430 374 32 . 1 500— 1 999 38 820 17 305 3 736 1 541 1 208 525 50 5 2 000— 2 499 28 934 14 408 2 422 1 090 955 491 52 2 2 500— 2 999 20 808 11 126 1 918 810 708 447 78 4 3 000— 3 999 21 847 12 874 2 567 1 131 1 073 760 170 8 4 000— 4 999 7 421 5 705 1 601 728 677 544 224 11 5 000— 5 999 2 983 2 712 928 476 489 424 224 16 6 000— 7 999 2 394 2 067 916 532 618 588 346 40 11 8 000— 9 999 935 887 473 281 359 386 266 69 18 10 000— 14 999 763 675 445 304 439 552 432 187 77 12 1 15 000— 19 999 183 136 122 20 000— 29 999 99 68 30 000— 39 999 17 18 40 000— 49 999 9 50 000— 59 999 3 60 000— 79 999 4 — 2
1 — — 634 451 — —- —— 53 216 -—- — — 57 871 — -— —— 98 897 —— — —— 63 193 -— — — 48 859 —— —- __ 85 902 —— 40 434 — 16 917 — 8 261 — 7 520 — 3 678 _ 3 887 — 1 385 -— 1 012 — 381 — 178 — 97 -— 95
3 8
| I
.lllll'w'l (— nn in to iQ v—4 Q' 03 (— (x LO vi CO
60 58 22 1 105 874
80 000— 99 999 100 OOO—199 999 200 000 —
Summa antal 883153 159041 31776 123 ' 9620 5891 2511 652 485 276 88
FUSION v—i O N C H #*
v—l v-l |G Gl
Tabell 4. Fördelning av förmögenhet och förmögenhetsskatt efter till statlig in- komst- och för-mögenhetsskatt beskattningsbara belopp vid 1936 års taxering (P. M. sid. 280).
Till inkomst- och förmögen- Skattesats vid hägååeäd Förmögen- hetsskatt beskattningsbart Förmögenhet, grundbelopps— r n db 1 _ hetsskatt vid belopp, nivå, g u mååOPPS 170 %, kr. milj. kr. 0/00 tusental kr. tusental kr. Obeskattat 3 668 0 0 0 0— 10 000 7 741 1/:i 3 871 6 581 10 000— 20 000 1 552 2/s 1 035 1 760 20 000— 40 000 1 301 % 1 084 1 843 40 000— 60 000 540 1 540 918 60 000— 100 000 585 1 !/a 682 1 159 100 000— 150 000 271 1 1/a 361 614 150 000— 200 000 206 1 '/| 309 525 200 000— 300 000 181 1 ,/a 302 513 300 000— 400 000 80 1 % 147 250 400 000— 600 000 171 2 342 581 600 OOO-_ 800 000 109 2 % 235 400 800 OOO—1 000 000 89 2 1/s 207 352 1000000— 94 1 2 1/4 212 360 Summa 16 588 9 327 15 856 * Approximativ siffra.
Tabell 5. Fördelning av förmögenhet och förmögenhetsskatt efter till extra in- komst- och iörmögenhetsskatt för år 1936 beskattningsbara belopp (P. M. sid. 280).
Till extra inkomst- och förmögenhets- F" .. i t skatt för år 1936 beskattningsbart Förmögenhet, Skattesats, ormltåg'etn 1e S' belopp, 5 a . kr. milj. kr. 0/00 tusental kr. Obeskattat 10 330 0 0 6 000— 8 000 616 1/6 103 8 000— 10 000 463 1/a 154 10 000— 12 000 409 1/s 204 12 000— 20 000 1 144 2la 762 20 000— 30 000 789 % 658 30 000— 50 000 840 1 840 50 OOO—100 000 797 1 1/s 930 100 000— 1 200 1 1/a 1 601 Summa 16 588 5 252
Tabell 6. Fördelning av förmögenhet och förmögenhetsskatt efter till kommunal progressivskatt beskattningsbara belopp vid 1936 års taxering (P. M. sid. 280). Till kommunal progressivskatt beskatt— .. .. Förmögenhets— nin gsbart belopp, Formogenhet, Skattesats, skatt, kr. milj. kr. 0/oo tusental kr. Obeskattat 8 810 0 0 3000— 9000 2377 1/1=_z 198 9000— 15000 1 160 [/3 193 15 000— 35 000 1 695 1/3 565 35 000— 60 000 760 1/: 380 60 OOO—100 000 585 2/s 390 100 01 10—432 000 758 % 632 432 000— 443 :/4 332 Summa 16 588 2690
Tabell 7. Fördelning efter förmögenhetsstorlek av den förmögenhetsskatt som vid 1936 års taxering ingår i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid 170 %, extra inkomst- och iörmögenhetsskatten för år 1936, utjämningsskatten och den kommunala progressivskatten (P. M. sid. 280).
Förmögenhetsskatt För— . . . .. Statlig m- Extra 111- m0— . Kommunal Förmögenhetens gen- &gäggåih ggg—ggg? Untilåltngs— progressiv- Summa storlek, hets- hetsskatt hetsskatt skatt sum- ma, medel- medel- medel- medel— medel- tusen- skatte— tusen- skatte- tusen— skatte- tusen- skatte tusen- skatte- milj. tal sats tal sats tal sats tal sats tal sats kr. kr. kr. 0/oo kr. 0/00 kr. 0/00 kr. 0/00 kr. o/oo 0— 10 000 3 181 1 253 040 12 000 9 000 13 000 1 287 040 10 000— 20 000 2 203 1 066 0'48 29 001 16 001 23 001 1 184 051 20 000— 30 000 1 497 892 060 37 002 18 001 26 002 973 065 30 000-— 50 000 1 830 1 294 071 96 005 38 002 57 0'03 1 486 081 50 000— 100 000 2 018 1 720 085 293 015 100 005 151 0117 2 264 1'12 100 000— 200 000 1 713 1 709 1'00 609 035 183 Om 275 0'16 2 776 162 200 000— 300 000 789 966 1'23 529 067 143 018 215 027 1 853 235 300 000— 500 000 918 1 294 141 770 084 226 025 339 037 2 629 287 500 000— 1 000 000 931 1 533 1155 944 101 304 033 457 049 3 288 348 1 000 000— 2 000 000 599 1 258 210 729 122 280 0'47 421 070 2 688 4'49 2 000 000— 5 000 000 366 959 262 481 132 199 0'54 298 081 1 937 529 5 000 OOO—10 000 000 154 469 304 205 1'33 83 054 124 081 881 5"? 2 10 000 000— 389 1 443 371 518 133 194 050 291 075 2 446 6'29 Summa 16 588 15 856 095 5 252 032 1 793 011 2 690 016 25 591 1'54
Tabell 8. Fördelning på olika kategorier skattskyldiga av år 1936 debiterade mantalspenningar, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid 170 %, extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1936, särskild skatt & förmögenhet för år 1936, ut-
jämningsskatt och kommunal progressivskatt (P. M. sid. 281).
. Övriga . Aktie- . Fysmka personer 1111". per- bolag soner Förmö— Inkomst— Summa, Inkomst— .. Inkomst- o. förmö- skatt, gä???" sagen skatt, genhets— ' skatt, milj. milj. milj. milj. milj. milj. kr. kr. kr. kr. kr. kr. Mantalspenningar .................. 1'17 — 1'17 —- —- 1'17 Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt 12164 1586 13760 44'09 7'03 188'62 Extra inkomst— och förmögenhetsskatt 1916 525 2441 —— — 24'41 Särskild skatt å förmögenhet ........ — 13 64 1364 — 000 1364 Utjämningsskatt .................... $'% 1 79 844 195 044 1083 Kommunal progressivskatt .......... 1006 2 69 1275 294 066 1636 Summa 15868 3923 197-91 48% 813 25502
Tabell 9. Fördelning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt av fysiska personer år 1937 debiterade mantalspenningar, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid 170 %, extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1937, särskild skatt å förmögen— het för år 1937., utjämningsskatt och kommunal progressivskatt (P. M. sid. 281).
Mantalspenningar ............................. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ........ Extra inkomst— och förmögenhetsskatt .......... Särskild skatt å förmögenhet .................. Utjämningsskatt .............................. Kommunal progressivskatt ....................
Summa
Inkomst- Förmögen- skatt, hetsskatt, summa, milj. kr. milj. kr. milj. kr. 1-15 — 1-15 . . . . 12988 1694 146-82 .... 21-05 577 26'82 .... — 15-00 15-00 .... 7-19 1-94 913 .. .. 1081 289 13-70 17008 4254 212'62
Tabell 10. Fördelning efter taxerad inkomst av antal inkomsttagare med taxerad inkomst över 600 kronor samt deras sammanlagda taxerade inkomst (P. M. sid. 281).
(Tabellen avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning; 1936 års taxering.)
. Summa taxerad . _ Summa taxerad Taxerad inkomst, Antal inkomst, Taxerad inkomst, An t al inkomst, kr. kr. kr. kr. 600— 800 83 216 57 580 000 15 000— 20 000 1 385 23 760 000 800— 1 000 57 871 5l 710 000 20 000— 30 000 1 012 24 330 000 1 000— 1 500 98 897 120 500 000 30 OOO-_ 40 000 381 13 070 000 1 500— 2 000 63 193 109 000 000 40 000— 50 000 178 7 910 000 2 (100-_ 2 500 48 359 107 680 000 50 000— 60 000 97 5 290 000 2 500 — 3 000 35 902 97 930 000 60 000— 80 000 95 6 520 000 3 ( )00— 4 000 40 434 138 360 000 80 OOO—_ 100 000 60 5 320 000 4 000— 5 000 16 917 75 120 000 100 000— 150 000 42 5 300 000 5 000— 6 000 8 261 45 060 000 150 000— 200 000 16 2 810 000 6 000— 3888 7 52g 31 333 833 200 000— 22 7 620 000 8 000—1 3 67 2 1 10 ooo—15 000 3 887 46 590 000 Summa 471 423 1 "359009”
Tabell 11. Fördelning efter beskattningsbar inkomst av antal skattskyldiga samt deras sammanlagda taxerade inkomst och beskattningsbara inkomst (P. M. sid. 282).
(Tabellen avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning; 1936 års taxering.)
1 2 3 4 5 Beloppen i kol. Beskattnings- Summa Summa 4 överstiga den har inkomst Antal taxerad beskattnings- i kol. 1 angivna överstigande, taxerade inkomst, bar inkomst, gränsen med sammanlagt, kr. tusental kr. tusental kr. tusental kr. 0 420 000 420 000 3 000 - - - 155 560 6 000 10 606 179 310 157 040 93 400 7 000 8 546 161 650 143 700 83 880 8 O(X) 7 039 147 220 132 440 76 130 9 000 5 869 134 840 122 520 69 700 10 000 4 972 124 470 114 030 64 310 12 000 3 704 107 950 100 170 55 720 15 000 2 563 90 310 84 930 46 480 20 000 1 579 71 340 68 020 36 440 25 000 1 078 59 140 56 880 29 930 30 000 781 50 380 48 740 25 310 35 000 590 43 810 42 570 21 920 40 000 462 38 760 37 790 19 310 50 000 307 31 550 30 910 15 560 60 000 221 26 690 26 230 12 970 70 000 169 23 230 22 880 11 050 80 000 131 20 280 20 000 9 520 100 000 76 15 300 15 140 7 540 150 000 37 10 250 10 170 4 620 200 000 22 7 620 7 570 3 170
Tabell 12. Förmögenhetsfördelning och förmögenhetsskatt avseende 1936 års taxe- ring till särskild skatt å förmögenhet (P. M. sid 284).
Summa .. .. Summa .. .. Medel- F ” r m 0 g e " h & tl Antal förmögenhet, formåfähets' skattesats, kr. kr. kr. 0/00 50 000— 100 000 24 400 1 694 414 000 474 300 028 100 000— 150 000 7 737 939 105 000 552 300 059 150 000— 200 000 3 753 645 971 000 541 400 084 200 000— 250 000 2 062 459 528 000 506 700 1'10 250 000— 300 000 1 374 375 340 000 475 900 1'27 300 000— 400 000 1 591 548 783 000 850 800 155 400 000— 500 000 928 403 947 000 747 900 186 500 000— 700 000 863 499 194 000 1 133 800 227 700 000—1 000000 577 476 310 000 1 328 200 279 1 000 OOO—2 000 000 502 674 789 000 2 369 900 361 2 000 OOO—5 000 000 179 521 483 000 2 249 400 431 5 000 000— 50 434 747 000 2 073 700 477 Summa 44 016 7 673 611 000 13 304 300 173
Tabell 13. Förmögenhetsfördelningen (P. M. sid. 285).
(Tabellen avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning; 1936 års taxering.)
.. .. Summa F 0 r m 0 g e n h e t' Antal förmögenhet, kr. tusental kr. Under 10 000 159 041 636 164 10 000— 20 000 31 776 440 602 20 000— 30 000 12 345 299 482 30 000— 50 000 9 620 365 981 50 000— 100 000 5 891 403 581 100 000— 200 000 2 511 342 683 200 000 — 300 000 652 157 838 300 000— 500 000 485 183 606 500 000— 1 000 000 276 186 199 1 000 000— 1 500 000 62 74 306 1 500 000— 2 000 000 26 45 534 2 000 000— 5 000 000 ' 25 73 207 5 000 000— 11 108 502 Summa 222 721 3 317 685
Tabell 14. Uppgifter till ledning för beräkning av avkastningen av skalor för för- mögenhetsskatt (P. M. sid. 285).
(Tabellen avser endast de personer som omfattas av 1936 års partiella folkräkning; 1936 års taxering.)
1 '2 3 4 Beloppen i kol. 3 .. .. överstiga den i Formggenlået Antal förmögen- f.. gemål]? t kol. 1 angivna ” vers igan e, hetsägare or oge e ' gränsen med sammanlagt,
kr. tusental kr. tusental kr. 0 222 721 3 317 685 3 317 685 10 000 63 680 2 681 521 2 044 721 15 000 42 503 2 425 077 1 787 532 20 000 31 904 2 240 919 1 602 839 25 000 24 372 2 072 938 1 463 638 30 000 19 559 1 941 437 1 354 667 35 000 15 945 1 824 516 1 266 441 40 000 13 359 1 727 887 1 193 527 50 000 9 939 1 575 456 1 078 506 60 000 7 848 1 461 279 990 399 75 000 5 877 1 329 431 888 656 80 000 5 405 1 292 752 860 352 100 000 4 048 1 171 875 767 075 150 000 2 297 959 897 615 347 200 000 1 537 829 192 521 792 250 000 1 134 739 160 455 660 300 000 885 671 354 405 854 400 000 566 561 751 335 351 500 000 400 487 748 287 748 600 000 294 429 928 253 528 700 000 227 387 053 228 153 800 000 181 352 508 207 708 1 000 000 124 301 549 177 549 ] 500 000 62 227 243 134 243 2 000 000 36 181 709 109 709 5 000 000 11 108 502 53 502
Tabell 15. Antal 6*enskllda" skattskyldiga, taxerat och beskattningsbart belopp inom olika ort-grupper vid 1935 års taxering till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt (P. M. sid. 286).
Antalet »enskildar skattskyl-
diga med till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskatt- ningsbart belopp år 1935
Summa till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt år 1935
därav med . taxerat beskattnings- . k.- _ hela antalet bfåppbägtdåe belopp, bart belopp, 1 000 kr. kr. kr. Landsbygd.
Ortsgrupp I .................. 502 618 429 207 1 163 235 490 320 494 080 » II .................. 239 298 194 299 645 813 000 186 983 360 » III .................. 64 172 45 871 199 212 610 69 654 340 . IV .................. 18 696 12 212 69 455 430 29 727 530 » V .................. 1 566 820 6 305 360 2 849 200
826 350 682 409 2 084 051 890 609 708 510 Städer.
10 018 7 319 26 852 310 13 383 560 103 229 73 790 297 710 020 136 418 920 274 620 180 431 839 057 240 386 403 730 178081 112 887 646 070 030 318 781 050 232 257 127 389 1 008 527 700 562 510 880 798 205 501 816 2 818 217 300 1 417 498 140
Landsbygd och städer.
Ortsgrupp I .................. 512 636 436 526 1 190 087 800 333 877 640 » II .................. 342 527 268 089 943 553 | 120 323 402 280 > III .................. 338 792 226 302 1 038 269 850 456 058 070 » IV .................. 196 777 125 099 715 525 460 348 508 580 » V .................. 233 823 128 209 1 014 833 060 565 360 080
Summa 1 624 555 1 184 225 4 902 269 190 2 027 206 650
Tabell 16. Uppgifter beträffande vissa undersökta kommuner rörande antal taxerade, taxerat belopp och beskattningsbart belopp m. m. (P. M. sid. 287).
Ortsgrupp I. 92 landskommuner ..........
Ortsgrupp II.
31 landskommuner .......... Växjö stad ..................
Ortsgrupp III.
12 landskommuner .......... Malmö 10:e tax.—distr.. . . . Malmö 16:e » ) .. . . Norrköping l:a » Norrköping 5:e » Norrköping 7:e »
uuv
Ortsgrupp IV.
7 landskommuner .......... Göteborg 20:e tax.-distr ....... Göteborg 32za » » ...... Södertälje .................. Boden ......................
Ortsgrupp V.
2 landskommuner .......... Stockholm : Engelbrekts 2:a tax.-distr. Oscars 2.a : > Bromma l:a > » Adolf-Fredriks 2:a ) » Sofia 2:a » » Kungsholmens l:a » » Kungsholmens 3:e » »
Förhållan— Antal det mellan 213161?!- Antal T ax er at med be— Beskatt— beskatt- beskatgtt— med belopp skatt- ningsbart ningsbart nin gs- taxerat ' nings- belopp, belopp 0- bart belopp bart taxer at belo belopp belopp, pp, kr. kr. % kr. 24 109 31 670 670 12 596 8 085 860 255 642 13 747 21 514 050 7 544 5 970 080 277 791 3 831 9 666 000 2 982 4 764 120 493 1 598 4 094 11 596 030 2 725 6 079 170 524 2 231 2 400 6 206 480 2 004 2 940 170 474 1 467 2 776 6 538 2430 2 357 2 491 080 381 1 057 2 571 7 202 610 2 086 3 701 840 51'4 1 775 2 003 4 810 060 1 626 2 016 330 419 1 240 2 845 8 308 480 2 460 4 173 490 502 1 697 4 354 10 366 740 3 373 3 644 250 352 1 080 3 276 7 409 230 2 569 2 531 240 342 985 2 278 5 186 340 1 814 1 927 220 37'2 1 062 5 916 15 010 570 4 757 6 034 290 402 1 269 2 828 7 679 010 2 372 3 164 830 41'2 1 334 4 731 15 853 450 3 463 7 519 260 474 2 171 4 707 32 156 170 4 031 25 009 390 778 6 204 5 307 35 744 850 4 634 27 310 050 764 5 893 5 241 25 437 250 4 303 16 018 480 630 3 723 4 832 16 268 650 3 971 8 987 840 552 _ 2 263 6 504 17 353 280 5 342 6 566 950 37'8 1 229 4 443 18 889 380 3 940 11 814 300 625 2 999 4 564 21 402 640 4 114 13 753 260 646 3 343
Tabell 17. Översikt av skatteskalorna beträffande 1986 års stats- skatter lämte kommunala progressivskatten (P. M. sid. 289). Statlig Extra inkomst— inkomst- Utjäm- Kommu- Beskattningsbart OCh få!—ino— Ozh fårpio- ningsskatt nal pro- Summa, belopp gen e S.— Den e ?" (avrundat) greSSIV— ' skatt Vld skatt for ' skatt, 170 %, år 1936, kr. % 76 % % % 0 5'10 -— —— — 510 3 000 — — 033 0-50 083 6 000 —— 1'00 -— — 1-00 8 000 — 1'00 —- 1'00 9 000 — — 0 53 050 (rss 10 000 1'70 1'00 — _— 2'70 12 000 _ 1-00 — —— 1-00 15 000 — —- 0'67 1'00 167 20 000 1'70 1'00 — — 2'70 30 000 —— 1'00 — —-— 100 35000 —— — 0'67 1'00 1'67 40 000 170 — -— — 1'70 50 000 — 1-00 — _— 1-00 60000 170 — 0137 100 3'37 100 000 170 100 0117 1-00 437 150 000 No — — _— 1-70 200 000 170 — —— — 170 300000 170 — —- — 1'70 400 000 170 — — — 1'70 600 000 170 _— —— _ 170 800 000 170 -— —— — 170 1 000 000 170 — — -— 170 Summa' 273—50 8-00 334 5 00 41'84
Tabell 18. Uppgifter angående dels beräknad iörmögenhetsiördelning dels be- räknad fördelning av förmögenhetsskatt ingående i den statliga inkomst- och lör- mögenhetsskatten vid 170 %, extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1936, särskilda skatten å törmögenhet för år 1936, utjämningsskatten och kommunala progressivskatten dels ock beräknad medelskattesats för förmögenhet (P. M. sid. 290).
F" " h t Summa f.8umma Medeflskaftte- ormogen c , .. .. ormögen- sa s ör ör- formogenhet, hetsskatt, mögenhet, kr. milj. kr. tusental kr. o/oo 0— 10 000 3 181 1 287 040 10 000— 20 000 2 203 1 134 051 20 000— 30 000 1 497 973 065 30 000— 50 000 1 830 1 485 081 50 000— 100 000 2 018 2 809 139 100 000— 200 000 1 713 3 945 230 200 000— 300 000 789 2 779 352 300 000— 500 000 918 4 171 454 500 000— 1 000 000 931 5 582 600 1 000 000— 2 000 000 599 4 804 802 2 000 000— 5 000 000 366 3 517 961 5 000 OOO—10 000 000 154 1 601 1040 10 000 000— 389 4 329 1113 Summa 16 588 38 416 23 I
Bilaga B.
P. M.
angående civilståndets och barnantalets inverkan på upp- bördsresultatet.
I sitt betänkande den 11 december 1935 angående familjebeskattningen föreslog befolkningskommissionen bl. a. en omreglering av de skattefria avdragen, innefat- tande höjning av de nuvarande familjeavdragen samt sänkning av grundavdragen. Den nya avvägningen åsyftade att bibehålla såväl det statliga som det kommunala beskattningsunderlaget i huvudsak oförändrat. Gentemot befolkningskommissionens förslag har emellertid bland annat anförts, att, även om skatteunderlaget efter för- slagets genomförande skulle bliva på papperet oförändrat, skattehöjning dock kun- de väntas bliva nödvändig, enär de ogifta skattskyldiga, vilkas andel i skattebördan komme att ökas, ofta tillhörde de kategorier, för vilka skatten måste avkortas eller avskrivas.
Kommunalskatteberedningen och 1936 års skattekommitté ha vid behandlingen av frågan om familjebeskattningen funnit angeläget att undersöka, i vad mån de så- lunda uttalade farhågorna kunna äga fog. Då en statistisk undersökning på denna punkt skulle bliva mycket tidsödande och kostsam, ha kommittéerna i stället anlitat utvägen att tillgodogöra sig utmätningsmännens erfarenheter i saken. Ett fråge- formulär har därför utsänts till utmätningsmännen i Stockholms, Jönköpings, Mal— möhus och Västernorrlands län samt till överståthållarämhetet och magistraterna i Norrköping och Göteborg. 117 svar ha inkommit. Frågorna voro följande:
»1) Uppvisa enligt Eder mening de ogifta skattebetalarna i förhållande till sin andel i uppbörden sämre eller bättre uppbördsresultat än gifta skattedragare (med eller utan barn i avdragsåldern) eller är proportionen i fråga om avkortade och av- skrivna utskylder i stort sett densamma för de olika kategorierna? (Hänsyn bör i svaret endast tagas till det slutliga uppbördsresultatet.)
2) Är det enligt Eder mening i ifrågavarande avseende någon skillnad på krono- utskylder och kommunalutskylder? Därest denna fråga besvaras jakande, huru yppar sig denna skillnad?
3) Brukar vid avkortning av kommunalutskylder särskild hänsyn tagas till stort barnantal?
4) Hur högt räknas — i de fall då hela lönen är bestämd i penningar —— exi- stensminimum vid införsel (det belopp, för månad räknat, som enligt 7 % införsel- lagen skall förbehållas den skattskyldige):
a) för ensamstående? 5) för gift person utan barn? c) därutöver för varje oförsörjt barn?
Vilka jämkningar i nu angivna belopp tillämpas i de fall, då den skattskyldiges lön utgår i form av fritt vivre jämte kontantlön?»
Första frågan.
I omkring hälften av de inkomna svaren uppgives, att de ogifta skattebetalarna uppvisa sämre uppbördsresultat än de gifta skattedragarna. Endast fyra svar ange motsatsen, medan de återstående, förutom några få med tveksamma uttalanden, anse proportionen i fråga om avkortade och avskrivna utskylder i stort sett vara densamma för de olika kategorierna.
I Stockholms, Jönköpings och Malmöhus län ha något mer än hälften av de hörda utmätningsmännen uppgivit, att proportionen skulle vara tämligen lika. I Västernorrlands län däremot ha ungefär 2/3 av utmätningsmännen funnit de ogifta vara sämre skattebetalare.
Av de två uppbördskommissarier i Stockholm, som avgivit svar, anser den ene, att de ogifta uppvisa sämre resultat än de gifta, medan den andre kommer till motsatt resultat. Uppbördsintendenten i Stockholm, som avgivit särskilt yttrande i anledning av rundskrivelsen, anser proportionen ifråga om avkortade och avskriv- na utskylder vara i det stora hela densamma för de olika kategorierna. Uppbörds- intendentens yttrande i denna del är av följande lydelse:
»Vidkommande i 1) punkten angivna spörsmål torde utan tvivel kunna påstås. att de notoriska skatteskolkarna i stor utsträckning äro att söka just bland de ogifta skattedragarna. Jag syftar här närmast på den kategori skattedragare, som icke hava ordnade levnadsförhållanden, d. v. s. sakna såväl regelbunden sysselsätt- ning som fast bostad. Emellertid torde i stort sett detta förhållande ur uppbörds— synpunkt vara av mindre betydelse, enär dessa skattedragare i regel endast hava helt obetydliga utskyldsbelopp att erlägga. Trots nu angivna omständighet synes i allt fall proportionen i fråga om avkortade och avskrivna utskylder vara i det stora hela densamma för de olika kategorierna. Denna till synes förefintliga större betalningsovillighet hos vissa ogifta skattedragare neutraliseras nämligen i avkort— ningshänseende därigenom, att högre 5. k. existensminima alltid tillämpas beträf- fande familjeförsörjarna; utskylderna kunna på den grund i ett förhållandevis stör- re antal fall icke uttagas hos dem i anledning av att deras tillgångar och inkomster måste anses vara nödvändiga för deras oundgängliga livsbehov.»
Vad uppbördsintendenten anfört rörande förefintlig större betalningsovillighet hos vissa ogifta skattedragare bekräftas genom uttalanden från ett stort antal ut— mätningsmän. Bland synpunkter, som anförts till förklaring av detta förhållande, må särskilt framhållas följande. I första hand påpekas den stora rörligheten hos de ogifta. Dessa sluta ofta sina platser, då införselbeslut meddelas, och äro där- efter svåra att anträffa. Flera svar ge emellertid vid handen, att även hemmasöner och hemmadöttrar, vilka ofta sakna utmätnings- och införselbara tillgångar, äro dåliga skattebetalare. Vid arbetslöshet beredas de gifta arbete före de ogifta. Några anse, att de ogifta i de lägre inkomstlägena uppvisa sämre uppbördsresultat än ogifta med högre inkomster, vilka sistnämnda skattskyldiga härutinnan kunna jäm- ställas med gifta eller till och med placeras före gifta skattebetalare. I några svar uppgives, att proportionen för gifta och ogifta ifråga om avkortade utskylder är tämligen lika, medan däremot avskrivning i större utsträckning äger rum för ogifta skattskyldiga. Ett flertal utmätningsmän ha funnit, att de ogifta skattebetalarna å landsbygden i förhållande till sin andel i uppbörden uppvisa sämre uppbördsresul- tat än gifta skattedragare, medan i industridistrikt skillnaden i förevarande hän- seende mellan ogifta och gifta icke är så utpräglad. I de av de tre sydliga länens större städer, från vilka svar inkommit, synes proportionen mellan ogifta och gifta vara tämligen lika (jfr det förut återgivna svaret från uppbördsintendenten i Stock-
holm). Svaret från Göteborg innehåller endast, att beträffande restförda utskylder det nog får anses att utskylderna för ogifta i de lägsta inkomstgrupperna visat sig svårare att indriva. Utmätningsmännen i städerna i Västernorrlands län anse, att uppbördsresultatet är sämre för ogifta än för gifta.
Att" av det inkomna materialet få en någorlunda säker bild av proportionen ifrå- ga om avkortade och avskrivna utskylder för de olika kategorierna torde vara omöjligt. Med tämlig visshet kan nog konstateras, att för landet i dess helhet upp- bördsresultatet för ogifta icke är bättre än för gifta. Att å andra sidan påstå att motsatsen i stort sett är rådande torde vara att gå för långt. Visserligen anser, så- som förut nämnts, omkring hälften av utmätningsmännen, att resultatet är sämre för de ogifta. I åtskilliga av dessa svar antydes emellertid att skillnaden är obe- tydlig. Vidare vill det synas som om många utmätningsmän vid frågans besva- rande mera tagit hänsyn till antalet skatteskolkare än till de belopp, som bli föremål för avkortning och avskrivning. Även torde uppmärksammas det förut återgivna uttalandet av uppbördsintendenten i Stockholm, att utskylderna, på den grund att högre existensminima alltid tillämpas beträffande familjeförsörjare, i ett förhållandevis större antal fall icke kunna uttagas hos sistnämnda kategori i an- ledning av att deras tillgångar och inkomster måste anses vara nödvändiga för de- ras oundgängliga livsbehov. Till slut må framhållas, att hänsyn icke bör tagas en- dast till antalet svar utan även till det beskattningsunderlag varje svar represente- rar. Då beskattningsunderlaget oftast torde i jämförelse med andra distrikt vara större i industrisamhällen och större städer, i vilka skillnaden ifråga om avkort- ning och avskrivning mellan gifta och ogifta i allmänhet uppgives vara mindre än å rena landsbygden, måste uppgifterna från nämnda orter i detta hänseende till- mätas relativt större vikt än dem som härröra från jordbruksdistrikt.
Andra frågan.
Den andra frågan har besvarats nekande av ett hundratal utmätningsmän, medan ett tiotal uppger, att uppbördsresultatet för kronoutskylder är proportionsvis bättre än för kommunalutskylder och sex förklara, att kommunalutskylderna betalas bättre än kronoutskylderna.
Uppbördsintendenten i Stockholm uppger, att uppbördsresultatet på uppbörds- stämmorna vanligtvis är bättre ifråga om kronoutskylderna än ifråga om kommu- nalutskylderna. Vid indrivningen däremot kan någon väsentlig skillnad mellan de båda slagen av utskylder icke sägas hava kommit till uttryck i Stockholm. För en mindre stad uppgives, att å uppbördsstämmorna någon skillnad mellan betalningen av krono- och kommunalutskylder icke föreligger, medan det vid indrivningen före- kommer, att vissa skattskyldiga, som häfta för båda arterna av utskylder, begära att få betala kommunalskatten först.
Bland de omständigheter, som anföras såsom förklaring till att kronoutskylderna erläggas bättre än kommunalutskylderna, mä följande nämnas: Kronoskatten är mindre till beloppet. Kronorestlängderna komma tre månader tidigare än kommu- nalrestlängderna. Flera kommuner medgiva lättnader beträffande erläggandet av kommunalskatten, särskilt fastighetsskatten. I ett svar uppgives, att ingen skillnad föreligger frånsett att kronoutskylderna åtnjuta viss förmånsrätt. I ett annat svar uttalas, att kronoutskylderna genom införsel hos ogift arbetare på grund av sin förmånsrätt ofta kunna uttagas helt eller delvis, medan kommunalutskylderna icke hinna uttagas, innan arbetet är slut.
Bland de sex utmätningsmän, som anse att uppbördsresultatet beträffande kom-
munalutskylder är bättre än beträffande kronoutskylder, söka några förklaringen härtill i att preskriptionstiden är längre för de förra utskylderna än för de senare. I ett svar anses det vara av betydelse, att enligt i distriktet gällande bestämmelser ogulden kommunalskatt hindrar spritinköp hos systembolag. En utmätningsman anser solidaritetskänsla för lokala intressen befordra erläggandet av kommunalut- skylder.
Som sammanfattning torde nog kunna sägas, att någon märkbar skillnad icke föreligger i uppbördsresultatet mellan krono- och kommunalutskylder.
Tredje frågan.
Ett flertal utmätningsmän har förklarat sig icke kunna besvara denna fråga, då avkortning beslutas av de kommunala myndigheterna. Av dem, som lämnat svar, ha omkring 2l:a svarat jakande.
De inkomna svaren i denna det torde emellertid få behandlas med viss försiktig- het. Av några ja-svar synes nämligen framgå, att en sammanblandning ägt rum mellan avskrivning och avkortning så att avkortning angivits äga rum i fall, som endast innebära avskrivning. Vid avskrivning tages ju regelmässigt hänsyn till barnantalet genom att bestämmelserna om existensminimum tillämpas vid indriv- ningsförsök.
Uppbördsintendenten i Stockholm framhåller, att vid avkortning av kommunal— utskylder någon särskild hänsyn icke tages till stort barnantal utöver vad som re- gelbundet sker vid fastställande av det avdragsfria beloppet (existensminimum) vid införsel eller vid tillämpning av 65 % utsökningslagen. Liknande uttalanden åter- finnas i flera svar, bland annat i svaret från Göteborg. För Hälsingborgs del har frågan besvarats med nej.
I städerna Sundsvall och Örnsköldsvik uppgives antalet barn vara en omständig- het, vartill hänsyn tages vid avkortning. Detsamma är förhållandet i Norrköping, därest barnantalet överstiger 4.
Fjärde frågan.
De inkomna svaren utvisa, att existensminimum räknas synnerligen olika inom olika distrikt. I allmänhet ha fixa belopp uppgivits dels för ensamstående, dels för gift utan barn, dels ock för varje oförsörjt barn. I vissa distrikt förekommer gra- dering allt efter den skattskyldiges levnadsstandard så att existensminimum räknas lägst för arbetare och högst för högre tjänstemän; så är exempelvis förhållandet i Stockholm, där följande tabell tillämpas (beloppen avse kronor för månad):
Kontors- och Arbetare affärsanst. Tjänstemän m. fl. a) för ensamstående ....................... iiiåiina ägg ägg ggg b) för gift person utan barn ...................... 190 215 310 c) därutöver för varje oförsörjt barn ............... 20 25 25
För Malmöhus och Kristianstads läns vidkommande ha länens landsfiskaler vid ett sammanträde år 1925 enat sig om vissa gemensamma grunder vid meddelande av beslut i införselärenden samt i anslutning härtill godkänt en »införseltabell». Enligt dessa grunder borde den ledande principen vid all skatteinförsel vara, att
den av åtgärden berörde icke skulle komma i gynnsammare ställning än den or- dentlige skattebetalaren eller den person, som för skattens uttagande måste under- kasta sig utmätning. Genom innehållande av för små belopp äventyrades indrivnin- gens effektivitet, och man kunde därjämte befara, att införselvägen, såsom den ur skattebetalarsynpunkt bekvämaste, komme att i ökad utsträckning anlitas. Utmät- ningsmannen borde, som regel åtminstone, icke mer än tredjedelen av året besvä- ras med införselåtgärder för uttagande av en persons utskylder. I tabellen, vilken angivits skola vara tillämplig i normalfall, förekommer en gradering av existens- minimum allt efter avlöningens storlek. För ogift industriarbetare med 50 kronor i veckolön anses 20 kronor utgöra existensminimum. För tjänsteman med årslön av 3 200—3 600 kronor beräknas i tabellen existensminimum till 100 a 125 kronor för månad. Enligt vad som uppgives i ett av svaren torde emellertid nu allmänt anses, att de i tabellen upptagna beloppen äro för låga.
Till så höga belopp som i Stockholm räknas existensminimum endast å ett fåtal platser. 1 medeltal beräknas för ensamstående omkring 90—95 kronor för månad och för gift person omkring 110—115 kronor för månad samt omkring 10—15 kronor i tillägg för varje barn. För Stockholms län äro medeltalssiffrorna för ogift och för gift utan barn 110 respektive 135 kronor för månad, alltså något högre än i de övriga länen.
De lägsta siffrorna för existensminimum återfinnas i de uppgifter som avlämnats av två landsfiskaler i Malmöhus län. De räkna endast med 50 kronor för ensam- stående, 75 kronor för gift person utan barn och 5 respektive 15 kronor för varje oförsörjt barn.
Till slut må något beröras frågan om de jämkningar i nu angivna belopp, som tillämpas i de fall, då den skattskyldiges lön utgår i form av fritt vivre jämte kontantlön. I ett flertal svar, bland annat från en av uppbördskommissarierna i Stockholms stad, uppgives endast, att den skattskyldige i detta fall förbehålles ett belopp motsvarande existensminimum minskat med det belopp, vartill naturaför- månerna skäligen kunna värderas. Inom flera distrikt tillämpas den regeln att en viss procent, vanligen 50 procent, av kontantlönen belägges med införsel. I det största antalet svar angives emellertid ett fixt belopp, som förbehålles skattedraga- ren. Beloppet, som för ensamstående varierar mellan 10 och 50 kronor för månad, håller sig vanligen för sådan skattskyldig vid 20 kronor för kvinna och 25 kronor för man. För gift utan barn synes detta belopp i medeltal hålla sig omkring 30— 35 kronor. Finnes barn ökas siffran med i regel 5 kronor för varje oförsörjt barn.
Allan Broomé.
Bilaga C.
P. M.
angående reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.
En central plats i diskussionen om förmögenhetsbeskattningens anordnande har kommit att intagas av spörsmålet om möjligheten att åstadkomma lindring i för- mögenhetsskatten för fysiska personer i fall då förmögenheten lämnat otillfreds- ställande avkastning eller icke någon avkastning alls (och annan inkomst icke fun- nits). Nära detta spörsmål står frågan om vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn bör tagas till familjeförhållanden och dylikt.
Utländsk rätt.
Till en början må lämnas en redogörelse för utländsk skattelagstiftnings ställning till hithörande probleml. För de länder, vilka sakna allmän förmögenhetsbeskatt- ning (den latinska gruppen) eller där förmögenhetsbeskattningen tagit formen av en hårdare belastning av fonderad inkomst (den anglosachsiska gruppen), uppkommer naturligen ej ifrågavarande spörsmål. För den stora gruppen länder med reguljär beskattning av nettoförmögenheten i form av en helt fristående förmögenhetsskatt är däremot problemet aktuellt.
I Norge äro från den ordinära förmögenhetsskatten till staten undantagna förmö— genheter under 5 000 kronor samt därjämte förmögenheter under 20 000 kronor, om ägarens inkomst understiger antingen 2000 kronor eller hans ortsavdrag vid in- komstbeskattningen.
I Danmark föreligger frihet från statlig förmögenhetsskatt för förmögenheter upp till 10000 kronor, samt, när beskattningsbar inkomst ej föreligger, upp till 15000 kronor. 1 fall då den samlade taxerade inkomsten för ett skatteår icke utgör minst 3 % av den för samma skatteår taxerade skattepliktiga förmögenheten, skall för- mögenhetsskatten, på vanligt sätt uträknad enligt skiktskala, nedsättas med 5 % för varje 0'2 % eller del därav, varmed den taxerade inkomsten understiger 3 % av den taxerade skattepliktiga förmögenheten; är inkomsten icke positiv, nedsättes för- mögenhetsskatten med 80 %.
Regeln kan i tabellform uttryckas på sätt framgår av tabell 1. Tabell 1. Reduktionsregeln vid den statliga förmögenhetsskatten i Danmark. Samlad inkomst Förmögenhets— Samlad inkomst Förmögenhets- i% av skatt i?; av full i % av skatt i% av full förmögenheten förmögenhetsskatt förmögenheten förmögenhetsskatt 3'0 100 1'399—1'2 55 2999—28 95 1'199—1'0 50 2'799—2'6 90 0999—08 45 2—599—2-4 85 0'799—0'6 40 2'399—2'2 80 0'599—0'4 35 2199—20 75 0399—02 30 1'999—1'8 70 0'199—0 25 1'799—1'6 65 »Icke positiv 1'599—1'4 60 inkomst: 20
1 Materialet är delvis hämtat från sakkunnigutredningen rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet (Statens off. utredn. 1936:18).
Vidare skal-l för skattskyldig, vars inkomst understiger 4500 kronor och vars förmögenhet understiger 100000 kronor, om så kräves, givas ytterligare nedsätt- ning av förmögenhetsskatten, så att skatten icke överstiger
a) där inkomsten är under 2000 kronor: % av full skatt; b) ' ' ) 2000—3 500 ) : 3/5 | ) » ; c) » » : 3500—4 500 ) : 'ls » » > .
Nu refererade regler härröra från en lagändring år 1933. De tidigare (från år 1926) gällande bestämmelserna voro av i huvudsak följande innehåll.
Förmögenhetsskatten fick ej överstiga den del av inkomstskatten för samma år, som belöpte på förmögenhetsavkastningen, med mer än 50 %, men ej understiga 40 % av full förmögenhetsskatt. Fastställandet av vad som skulle antagas vara förmögenhetsavkastning skedde i överensstämmelse med gällande regler för be- stämmande av taxerad inkomst; dock skulle vid fastställandet av avkastning, här- rörande från förmögenhet, nedlagd i av ägaren själv driven eller ledd rörelse, däri inbegripet brukande eller utarrenderande av fast egendom, 25 % av intäkten — dock ej under 2 500 kronor och ej över 10000 kronor — anses såsom vederlag för det med driften eller ledandet förbundna arbetet. För skattenedsättningen krävdes sär- skild begäran i deklarationen, och den skattskyldige hade att inför skattemyndig- heterna på ett tillfredsställande sått redogöra för vilken avkastning förmögenheten givit under beskattningsåret och med vilket belopp avkastningen ingått i den dekla- rerade inkomsten. Klagan över reduktionsregelns tillämpning fick föras hos Lands- skatteoverraadet.
Av motiveringen för lagändringen 1933 framgår bl. a., att de sist anförda reglerna varit svårtillämpade. Det befanns därför nödvändigt att anknyta reduktionsregeln till den sammanlagda inkomsten, oavsett om den härrörde från förmögenheten eller icke. Tvistefrågan vid utformandet av de nya reglerna år 1933 var förnämligast spörsmålet vid vilket procenttal av förmögenheten reduktionen skulle börja inträda. En minoritet i riksdagen förordade härvidlag 4 % i stället för 3 %.
För den finska statliga förmögenhetsskatten gäller, att förmögenheter under 100 000 mk (c:a 8600 sv. kronor) äro fria från skatt. För skattskyldig över 24 år, som icke huvudsakligen underhåller andra närstående än maka, inträder 20 % ökning av den uträknade skatten, dock ej om den skattskyldige i minst 16 år fullgjort under- hållsskyldighet mot barn (motsvarande bestämmelse finnes för inkomstskatten).
Icke heller i Holland synes finnas särskilda reduktionsregler vid förmögenhetsbe- skattningen. Beträffande den allmänna förmögenhetsskatten äro förmögenheter un- der 16 000 floriner (ung. 35 000 sv. kronor) fria från skatt.
I Schweiz uttar edsförbundet bl. a. en särskild krisskatt å förmögenhet, därvid förmögenheter under 50000 frs (ung. 45000 sv. kronor) äro fria. Skatten kan efter fri prövning nedsättas på grund av räntabilitetssvårigheter i samband med kri- sen, dock högst med 50 %. Av de förmögenhetsskatter, som utgå i kantonerna, sy- nes i Ziirich skatten omfatta all förmögenhet, varemot i Basel och Geneve 5 000 frs (ung. 4 500 sv. kronor) äro skattefria; i sistnämnda kanton kräves dock för befrielse att inkomsten ej överstiger 5 000 frs. '
. I Tyskland har den statliga förmögenhetsbeskattningen konstruerats så att av den skattepliktiga förmögenheten alltid först avdrages ett belopp 51 10 000 RM. Är den skattskyldige gift eller änkling, resp. änka, få ytterligare 10000 RM avdragas. För varje barn, för vilket avdrag erhålles vid inkomstbeskattningen (i vissa fall upp till 25 års ålder), får avdrag göras med 10000 RM. Har den skattskyldiges sista årsinkomst ej överstigit 3000 RM och har han antingen fyllt 60 år eller kan det förutses, att han är arbetsoförmögen de närmaste 3 åren, äro ytterligare 10 000 RM
skattefria. Å den beskattningsbara förmögenheten utgår en proportionell skatt (5 promille).
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att vid förmögenhetsbeskattningen i de flesta främmande länder ej nämnvärd hänsyn tages till den skattskyldiges fa- miljeförhållanden eller försörjningsbörda i övrigt. Tyskland utgör i detta hän- seende ett markant undantag. I fråga om reduktion av förmögenhetsskatten vid fall av låg inkomst i förhållande till förmögenheten nöjer man sig i de länder, där över- huvud dessa fall uppmärksammats, vanligen med ganska schablonmässiga regler, så att full skattefrihet inträder så snart inkomsten och (eller) förmögenheten under- stiger viss gräns. Endast i Danmark ha utförligare regler utformats. Det nu gäl— lande danska systemet med reduktion av den uträknade skatten enligt en trappstegs- formad skala ned till 20 % av full skatt synes dock i tekniskt avseende vara såtill- vida mindre tillfredsställande, att övergången från ett steg i reduktionstabellen till nästa blir ganska tvär.
Reduktionsregler vid kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning.
I fråga om den förmögenhetsbeskattning, som innefattas i de nuvarande fyra kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna, finnes icke någon särskild regel, som är avsedd att reducera skatten i de fall då inkomsten är ringa i förhållande till förmögenheten. Förmögenhetsdelen blir oförändrat 1/so, även om förmögen- heten icke lämnat någon inkomst. Emellertid verkar systemet med kombinerad skatt i och för sig reducerande på skatten i dylika fall. Förmögenhetsdelen, som ligger i toppen på det beskattningsbara beloppet, kommer nämligen att beskat- tas efter en genomsnittligt lägre skatteprocent ju mindre den inkomst är med vilken den sammankopplas. Därest ortsavdraget icke helt kan utnyttjas genom avdrag från inkomsten, kommer det att reducera förmögenhetsdelen och därmed även förmögenhetsskatten, varvid alltså viss hänsyn tages till familje- och dyr- hetsförhållanden. Och även i de fall, då inkomsten överskjuter ortsavdraget, kan dettas storlek ibland komma att avgöra, inom vilket eller vilka skikt förmögenhets- delen kommer att beskattas. För större förmögenheter spela naturligen ortsav- dragen ingen nämnvärd roll i detta hänseende.
Förslag åsyftande ytterligare lättnad av beskattningen i de fall, där förmögenhets- ägaren har ringa eller ingen inkomst, ha vid ett par tillfällen framlagts.
Bolagsskatteberedningen ifrågasatte sålunda, att oavsett om den av beredningen diskuterade höjningen av förmögenhetsdelen till 1/50 genomfördes eller ej, föreskrift borde införas därom, att för fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta döds- bon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skulle upptagas med högre belopp än det vartill den taxerade inkomsten upp- gått.
Den kritik, som bolagsskatteberedningens förslag i denna del mötte, är berörd i proposition 232/1936 (sid. 46), varest även redogöres för den modifikation i berörda reduktionsregel, som föreslogs i 1936 års departementspromemoria, alternativ II (omfattande en enda skatt av kombinerad typ). Enligt nämnda alternativ skulle nämligen reduktionsregeln förses med en minimispärr, i det att förmögenhetsdelen icke i något fall fick reduceras mera än till 70 % av full förmögenhetsdel. I moti- veringen uttalades, att i de fall, då förmögenheten är utan avkastning och ej heller annan inkomst åtnjutits, genom denna regel uppnåddes ungefär samma resultat som vid de enligt alternativen I a och I b för särskild förmögenhetsskatt föreslagna reduktionsreglerna.
I det följande förutsättes, att förmögenhetsbeskattningen kombineras med in— komstbeskattningen i en enda skatt av samma typ som den nuvarande statliga in- komst- och förmögenhetsskatten, dock med den modifikation, att förmögenhetsdelen, nu 1/60, bestämmes enligt skiktskala med stigande procenttal vid växande förmögen- het (1/60, 1/50, 1/40).
För närmare belysande av de förut berörda verkningarna av systemet med kom- binerad skatt torde böra undersökas förmögenhetsskattens storlek i »reduktionsfal- len », d. v. 5. då inkomsten är ringa i förhållande till förmögenheten.
Här inställer sig emellertid en fråga, som icke låter sig utan vidare besvaras. Vad skall i en kombinerad skatt för ett givet förmögenhetsbelopp anses utgöra full (oreducerad) förmögenhetsskatt”? Med själva systemet följer, såsom ofta framhållits, att skatten för en och samma förmögenhet i hög grad varierar med inkomstens storlek. Av undersökningar, för vilka redogjorts i betänkandet, in- hämtas, att i de fyra nuvarande kombinerade skatterna (1937) stiger förmögenhets- skatten, då inkomsten växer från 0 till 1000 000 kronor, för en förmögenhet å 10 000 kronor från 0 till 62 kronor 54 öre, för en förmögenhet å 100000 kronor från 6 kronor 63 öre till 652 kronor 88 öre samt för en förmögenhet å 1000 000 kronor från 1 184 kronor 15 öre till 6 795 kronor 40 öre2.
Dä i tabell 2 göres ett försök att siffermässigt jämföra den reducerade skatten med full skatt vid olika inkomstprocent, har såsom full (oreducerad) förmögenhetsskatt ansetts den förmögenhetsskatt, vilken utgår å förmögenheten vid den inkomstpro- cent, som enligt uppgifterna från 1930 års folkräkning är den genomsnittliga för personer med förmögenheten i fråga. Med inkomstprocent avses förhållandet mel— lan inkomsten, av vad slag den vara må, och förmögenheten. Vid uppgörandet av tabellen har tillämpats det i betänkandet omförmälda systemalternativet C (en enda inkomst- och förmögenhetsskatt) vid grundbeloppsnivå för bottenskatten. Ortsav- drag är 1400 kronor.
Av tabell 2 framgår, att vid en förmögenhet å 13700 kronor överhuvud icke någon förmögenhetsskatt utgår då inkomstprocenten är 6, naturligen på grund av
1 Ett annat spörsmål är frågan hur mycket av en kombinerad skatt som skall anses utgöra skatt å inkomst och hur mycket som skall anses vara skatt å förmögenhet. Vid utrednings- arbetet har — liksom i 1936 års proposition — accepterats den vedertagna uppfattningen, att förmögenhetsdelen ligger i toppen av det taxerade beloppet (se promemorian rörande de skatte- statistiska undersökningarna, bil. A). Den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående inkomst— skatten anses följaktligen vara det primära, d. v. 5. lika med det belopp, som med tiilämpning av gällande beskattningsgrunder (ortsavdrag, skatteskala etc.) skulle erhållas, om det taxerade beloppet vore lika med den taxerade inkomsten utan något tillägg för förmögenhetsdel. Förmögen- hetsskatten bestämmes med andra ord till skillnaden mellan hela skatten och den skatt, som. skulle utgått, om förmögenhet ej funnits. Den andra princip för den kombinerade skattens upp- delning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt, som skulle kunna ifrågakomma, vore den, att inkomsten och förmögenhetsdelen var för sig ansåges beskattade efter genomsnittsprocenten för det beskattningsbara beloppet, m. a. o. den uträknade skatten uppdelades å inkomstskatt och förmögenhetsskatt i samma proportion som inkomsten och förmögenhetsdelen inbördes utgjorde. Den förstnämnda principen har haft till utgångspunkt den teoretiska motiveringen för det svenska skattesystemet av år 1910, enligt vilken förmögenhetsbeskattningen i den kombinerade skatten betraktats som en merbeskattning av förmögenhetens avkastning. Det är då naturligt att inkomstskatten blir den primära vid uppdelningen. Och — bortsett från denna teoretiska motivering — om man jämför två personer med samma inkomst, av vilka den ene icke har någon förmögenhet men den andre har förmögenhet (utan avkastning eller med avkastning som ingår i inkomsten), så kan det ej förnekas, att vad den sistnämnde betalar i inkomst— och förmögenhetsskatt mer än den förstnämnde just är den skatt, som utgår på grund av förmögen— heten. När det gäller — i och för eventuell övergång till annat beskattningssystem — att be- äkna storleken av den nu i de kombinerade skatterna ingående förmögenhetsskatten i dess helhet, är det ofrånkomligt att tillämpa den principen enligt vilken förmögenhetsdelen ligger i toppen av det beskattningsbara beloppet. ”3 Ortsavdrag än 1400 kronor har förutsatts.
Tabell 2, belysande reduktion vid kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt enligt alternativ C.
Ink.- och Skillnad Förm.-skatt I n k 0 m 5 t Ink.- och förm.—skatt, mellan kol.3 0.4 i % av förm.- förm.-skatt, därest förm. (: förm.- skatt vid % kr ej funnits, skatt), genomsnittlig ' kr. kr. kr. inkomst 1 2 3 4 5 6 Förmögenhet 13 700 kronor. 0 0 0 0 O 0 1 137 0 0 0 0 2 274 0 0 0 0 3 411 0 0 0 O 4 548 0 0 0 0 5 685 0 0 0 O 6 822 0 0 0 0 153 2 100 2070 1575 490 100 (genomsnittlig) För-mögenhet 23 800 kronor. 0 0 0 0 0 0 1 238 0 0 0 0 2 476 0 0 0 0 3 714 0 O 0 0 4 952 0 0 0 0 5 1 190 405 0 405 243 6 1 428 945 0'45 9'00 541 116 2 750 4680 3015 1665 100 (genomsnittlig) Förmögenhel 49 800 kronor. 0 0 0 0 0 O 1 498 0 O 0 0 2 996 945 O 945 216 3 1494 2070 1'80 1890 433 4 1 992 3240 13'05 1935 443 5 2 490 5490 2430 3060 701 6 2 988 76-95 3960 37-35 856 98 4 900 16965 12600 4365 100 (genomsnittlig) Förmögenhel 136 700 kronor. 0 0 3645 0 3645 119 1 1 367 98" 10 0 98' 10 321 2 2 734 16525 2970 13555 44'4 3 4 101 24005 9000 150-05 491 4 5 468 318-20 154'80 163-40 535 5 6 835 407.25 230' 15 17710 580 6 8 202 51585 306'50 209'35 68'5 9'1 12 500 947'55 64200 30555 100 (genomsnittlig) Förmögenhet 4 93 000 kronor. 0 0 57620 0 57620 237 ] 4 930 ] 08625 12735 96090 396 2 9 860 1 78910 41440 1 374-70 566 3 14 790 2 50395 862'45 1 621'50 668 4 19 720 3 39640 1504 90 1 891'50 779 5 24 650 4 308'45 2 21975 2 08870 860 6 29580 5 22050 3 03380 2 18670 901 7'4 36 300 6 70450 4 27700 2 427'50 100
(genomsnittlig)
I n k 0 m 5 t Ink.— och Skillnad _Förm.-skatt Ink.- och förm.-skatt, mellan kol.3o.4 1 % av förm.- förm.-skatt, därest förm. (= förm.- skatt vid % kr ej funnits, skatt), genomsnittlig
' kr. kr. kr. inkomst | 2 | 3 4 5 | 6
Förmögenhel 1 35 7 000 kronor. 0 0 5 065'10 0 5 06510 431 1 13 570 8 05675 75435 7 30240 621 2 27 140 11 33400 2 58240 8 751'60 745 3 40 710 14 93005 5 09285 9 837'20 837 4 54 280 . 18 52610 8 09050 10 43560 888 5 67 850 22 37455 11373'76 11 00080 93'6 6 81 420 26 51340 14 96980 11 54360 982 6'4 86 600 28 09330 16 34250 11 75080 100 (genomsnittlig) Förmögenhei 8 963 000 kronor. 0 0 82 69000 0 82 69000 81'5 1 89 630 113 61235 17 14545 96 46690 95'1 2 179 260 144 53470 43 983'x0 100 55090 991 3 268 890 175 45705 73 99255 101 46450 100 4 358 520 206 37940 104 91490 101 46450 100 5 448 150 237 30175 135 837'25 101 46450 100 6 537 780 268 22410 166 75960 101 46450 100 4": 418 000 226 90000 125 43550 101 46450 100 (genomsnittlig)
ortsavdragens inverkan; i själva verket måste i detta fall inkomsten närma sig 9 % för att förmögenhetsskatten skall börja utgå. Av exemplen med 23800 kronors- förmögenheten befinnes, att i de fall då inkomsten ej överstiger 4 %, ingen förmö- genhetsskatt betalas; vid 5 % inkomst är skatten endast c:a 24 % av »full skatt», vid 6 % inkomst endast c:a 54 % av »full skatt». Vid en förmögenhet å 49 800 kro- nor erlägges vid 1 % inkomst ingen förmögenhetsskatt; vid 2 % inkomst utgör den 21'6 % av »full skatt» (reduktion från 43 kronor 65 öre till 9 kronor 45 öre) och vid 4 % inkomst utgör skatten 44'3 % av »full skatt». Vid 5 % inkomst uppgår skat- ten ej till mycket mer än två tredjedelar av vad som utgår vid normalinkomsten. För en förmögenhet å 136700 kronor utan inkomst är förmögenhetsskatten endast 11'9 % av »full skatt»; är inkomsten så god som 5 % av förmögenheten, blir dock skatten icke mer än 580 % av »full skatt». I fortsättningen av tabellens exempel, allteftersom förmögenheten stiger och förmögenhetsdelarna pressa upp det beskatt— ningsbara beloppet i höga skikt även i de fall då inkomsten är ringa, blir resultatet ett annat. Tabellerna för förmögenheterna 493000 kronor och 1 357000 kronor visa, att reduktionen i dessa skikt blir mera väl avvägd (23'7 % resp. 43'1 % av »full skatt» vid inkomst = 0). Går man så till en förmögenhet å 8 963 000 kronor, finner man, att reduktionen där blir mycket ringa. T. 0. m. i det (högst osannolika) fall, att ingen inkomst finnes, blir skatten 81'5 % av »full skatt».
Till ytterligare belysning av den skattefrihet samt den mycket kraftiga differen- tiering efter familjeförhållanden, som vid kombinerad skatt uppkommer för för- mögenheten i de fall, då inkomst ej finnes, har uppgjorts nedanstående tabell.
Tabell 3. De högsta förmögenhetsbelopp, som vid olika famille— och dyrhetsför- hållanden helt undgå förmögenhetsbeskattning, i fall då inkomst icke iinnes. Kommitténs förslag i avseende å familjeavdragen samt system C för kombinerad skatt antagas gälla.
Ensamstående Gifta utan barn Gifta med 2 barn Gifta med 4 barn
Ortsgrupp
I V I V I V 1 V
Kronor
39 600 58 800 68 000 80 800 104 800 130 400 160 800 205 600
De nu anförda exemplen torde giva vid handen, att systemet med kombinerad skatt — utan någon som helst särskild reduktionsregel — vid alla förmögenheter utom de allra största i fall av inkomst märkbart under den för förmögenheten ge- nomsnittliga medför en reduktion, som får anses fullt tillräcklig och i vissa fall till och med går längre än vad som kan anses berättigat. Detta förhållande samman- hänger givetvis med själva systemet, som även medför, att förmögenhetsskatten för en och samma förmögenhet fortsätter att stiga kraftigt även sedan den punkt passe- rats, som betecknar normalinkomsten. I själva verket är det ju så, att lindringen i reduktionsfallen köpes på bekostnad av dem, vars inkomst i förhållande till för- mögenheten överstiger den genomsnittliga. Hur man bedömer systemets verk— ningar i reduktionsfallen beror naturligen mycket på den ställning man överhuvud intager till den kombinerade skatten med dess kraftiga differentiering av förmögen- hetsskatten efter inkomstens storlek.
Det har ovan konstaterats, att i fråga om mycket stora förmögenheter den reduk- tion av förmögenhetsskatten vid ringa inkomst, som blir en följd av själva systemet med kombinerad skatt, är förhållandevis obetydlig. För dessa förmögenheter skulle man alltså kunna tänka sig en särskild reduktionsregel av den typ, som föreslogs i departementspromemorian 1936 (förmögenhetsdelen högst lika med inkomsten, dock minst 70 % av full förmögenhetsdel). Tillämpas sistnämnda regel, får man till resultat, att, om ingen inkomst finnes, vid en förmögenhet å 10 000 000 kronor för- mögenhetsskatten reduceras till 51'5 % av »full skatt». Den härigenom uppnådda reduktionen torde få anses tillfredsställande. Men för alla förmögenheter utom de allra största skulle en dylik reduktionsregel endast ytterligare skärpa de förut an- märkta olägenheterna av systemet, i det att lindringen i reduktionsfallen skulle bli ännu större än utan sådan regel. Då det givetvis är omöjligt att avgränsa tillämplig- hetsområdet för den särskilda reduktionsregeln till förmögenheter, överstigande visst belopp (t. ex. 1500 000 kronor) — just vid gränsen skulle nämligen skatten på en gång sjunka till kanske hälften —, torde resultatet bliva att man vid kombi— nerad skatt mäste avstå från särskild reduktionsregel och nöja sig med den reduk- tion som ligger i själva systemet. Vid mycket stora förmögenheter blir resultatet därvid otillfredsställande. Att å andra sidan beträffande de mindre förmögen- heterna systemet ofta medför väl stor frikostighet i fråga om reduktionen har förut påpekats.
Reduktionsregeln enligt de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet.
I de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet (åren 1934—— 1937) har i skattelindrande syfte inryckts en reduktionsregel, enligt vilken i vissa fall den till sådan skatt beskattningsbara förmögenheten icke utgör hela den skatte- pliktiga förmögenheten utan ett reducerat belopp av densamma. Sålunda har stad— gats, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be- skattningsbara beloppet, den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra ett be- lopp, motsvarande 25 gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten (i förordningen för år 1937: 40 procent). Re- duktion av skatten inträder m. a. o., så snart det beskattningsbara beloppet under- stiger 4 % av förmögenheten. Dä förmögenheten sålunda ställts i relation till det beskattningsbara beloppet och ej till den taxerade inkomsten, har man velat vinna ett dubbelt syfte. Genom att vid större förmögenheter ortsavdraget mister sin be— tydelse, komma dessa större förmögenheter att få relativt mindre lättnad än smärre förmögenheter, för vilka förmögenhetsdelen mer eller mindre reduceras av orts- avdragen. Genom att vid bestämmandet av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet hänsyn tages till dyrorts- och familjeförhållanden, sker även vid fastställande av det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet viss differentiering i avseende å nämnda förhållanden.
Först skall nu något närmare belysas reduktionsregelns verkan vid olika stora förmögenheter. Därvid är av intresse att för de olika förmögenhetsbeloppen uträkna vilket procenttal av den skattepliktiga förmögenheten den taxerade inkomsten måste understiga för att reduktion av förmögenheten skall börja inträda, samt vidare det procenttal, vid vilket ytterligare reduktion icke sker på grund av minimiprocenten (50 eller 40 %).
Tabell 4. Hittillsvarande förordningar om särskild skatt å förmögenhet: reduktionsregelns verkningar vid olika
förmögenhetsbelopp. åzågkåågåfgåån Bestämmelser om minimum snart den taxe- hindrar ytterligare reduktion Förmögenhets— rade inkomsten Y"; nedfmstaflndeuaz (tgxsrad belopp, understiger ln 0mS av ormogen e en) nedanstående % kr. av fåääggen- 50 % minimum 40 % minimum l 2 3 4 60 00!) 583 1 — 1 — 100 000 4-43 243 i _ 200 000 338 1'38 098 300 000 303 103 063 500 000 275 075 035 1 000 000 2'54 0'54 014 2 000 000 2'44 044 004 5000 000 238 058 0 10 000 000 235 035 0 max.-förm. 2'33 033 0
' Skattskyldighetsgränsen, 50000 kr., nås vid 5'17 %; ? » , 50000 », » : 24395.
Det förstnämnda procenttalet befinnes utgöra 7 100 - ortsavdraget 3 förmögenheten
Vid tillämpning av ett minimum av 50 % är det procenttal, där reduktion upphör, 1 100 - ortsavdraget 3 mmögenheten '
Vid tillämpning av ett minimum av 40 % är ifrågavarande procenttal 100 - ortsavdraget 1
förmögenheten _ E'
Tabell 5. 1937 års förordning om särskild skatt å förmögenhet: reduktionsregelns verkningar vid olika familjeförhållanden. Inkomstprocent.
Ensamstående Man, hustru, 2 barn Man, hustru, 5 barn Förmögen- hetsbelopp, 0 r t s g r u p p I V I V I V kr. (680) (i 000) (1 640) (2 200) (2 600) (3 400) 60 000 4-03— 4'83— 6-43— 7'83— 8'83— 1083— 100 000 3'35— 3'83— 4'79— 5'63— 6'23— 743— 300 000 2'67—0'27 2'83—0'43 3'15—0'75 3'43—1'03 3'63—1'23 4'63—1'63 1 000 000 244—004 2'48—0'08 2'58—0'18 2'66—0'26 2-72—0-32 2'84—0'44 max.-förm. 2'33—0 2'33—0 2'33—0 2'33—0 2'33—0 2'83—0
Tabell 6. 1937 års förordning om särskild skatt ä förmögenhet: exempel å skattens verkningar vid förmögenhetsbelopp å 90000 och 360000 kronor. Skatt i kronor.
Ensamstående Maål'gläsg'm' Maf'ålauåtru' Inkomst, 0 r t 5 g r 11 p p kr. I V I V För-mögenhet 90 000 kronor.
0 0 0 0 0 900 = 1 % 0 0 O 0 1 800 = 2 % 7 0 0 0 2700=3 % 29150 1750 0 0 3 600 = 4 % 40 40 16 0 4 500=5 % 40 40 3850 0 5 400 = 6 % 40 40 40 10 6 300: 7 % 40 40 40 3250 7 200 = 8 % 40 40 40 40
Förmögenhet 360 000 kronor.
0 94 94 94 94 3 600=1 % 229 205 157 94 7 200 = 2 % 41350 385 337 235 10 800 = 3 % 580 580 57550 42250 14 400 = 4 % 580 580 580 580
Det framgår sålunda att vid en maximal förmögenhet reduktion ej inträder förrän inkomsten understiger 2'33 % av förmögenheten, varefter reduktionen fortsätter tills inkomsten är nere i 0'33 % av förmögenheten, då 50 %-spärren hindrar ytterligare reduktion. Vid en sänkning av minimisiffran till 40 % fortsätter reduktionen vid en dylik maximiförmögenhet ända till det inkomsten är 0, m. a. o. 40 %-spärren kunde i detta fall lika gärna helt borttagas.
Tabell 4 visar antydda gränser för reduktionsregeln vid olika förmögenhetsbelopp. Ett ortsavdrag ä 1 400 kronor (= medeltalet för landet) är förutsatt.
Tabell 5 avser att visa vilken inverkan dyrorts- och familjeförhållanden ha fått vid tillämpning av reduktionsreglerna. Den första siffran i varje kolumn betecknar det procenttal, vid vilket reduktion börjar, den andra det procenttal, där 40 %-regeln hindrar ytterligare reduktion (alltså = kol. 2, resp. kol. 4 i tabell 4). Nu gällande ortsavdrag har tillämpats.
För att ytterligare belysa den stora differentiering iavseende å dyrorts- och familjeförhållanden, som äger rum vid den särskilda förmögenhetsskatten, må även tagas några konkreta exempel (se tabell 6).
För bedömande av den nu gällande reduktionsregeln må påpekas, att minimi- siffran 40 % icke hänför sig till minskningen av förmögenhetsskatten utan avser beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten kommer nämligen att minskas procentuellt mera än den beskattningsbara förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet, dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 50000 kronor. De för de skattskyldiga gynnsamma verkningarna av denna utformning av regeln belysas av tabell 7. -
Tabell 7. 1937 års förordning om särskild skatt å förmö- genhet: reduktion av beskattningsbar förmögenhet och reduktion av skatt. Till 40 % Oreducerat reducerat Full skatt Päecäticefrad R d d förmögen— förmögen- (för förrn. i s förm( (ir skaettuicånåv hetsbelopp, hltectglåe- kol. 1), kol. 2), full skatt kr. kr. kr. kr. 1 2 3 4 5 125 000 50 000 75 0 0 126 000 50 400 76 040 05 135 000 54 000 85 4 47 150 000 60 000 100 10 100 200 000 80 000 200 30 150 250 000 100 000 300 50 167 300 000 120 000 400 70 17'5 350 000 140 000 550 90 16'4 400 000 160 000 700 120 171 450 000 180 000 850 160 188 500 000 200 000 1 000 200 200 550 000 220 000 1 200 240 200 600 000 240 000 1 400 280 200 700 000 280 000 1 800 360 200 800 000 320 000 2 200 460 209 900 000 360 000 2 600 580 228 1 000 000 400 000 3 000 700 233 5 000 000 2 000 000 23 000 8 000 348 20 000 000 8 000 000 98 000 38 000 388
Tabell 8. Jämförelse mellan den svenska och den danska reduktionsregeln. Förmögenhet 300 000 kronor.
Svensk förmögenhets- Dansk förmögenhets- I " k 0 '" S t-' skatt i % av full skatt i % av full kr. skatt skatt 34 %:10 200 100 100 31! %: 9000 988 100 26 %: 7800 838 90 22 %: 6600 688 80 1'8 %: 5400 538 70 1'4 %: 4200 388 60 1'0 %: 3000 244 50 06 %: 1800 17'5 40 02 %: 600 175 30 0 %: 0 176 20
Såsom synes stiger ej procenttalet i kol. 5 fullt kontinuerligt. Detta beror på att skalan för förmögenhetsskatten är uppbyggd såsom skiktskala, vilken ju vid skik- tens gränser icke förlöper kontinuerligt. Upp till c:a 200 000 kronor är reducerin- gen av skatten mycket stor (till 0—15 % av full skatt); från 200 000 kronor upp till 1000 000 kronor är den relativt konstant (till 15—23 % av full skatt).
En jämförelse med det danska systemet saknar icke intresse. I tabell 8 lämnas ett exmpel, avseende en skattepliktig förmögenhet å 300000 kronor. (Ortsavdrag 1400 kronor antaget i Sverige.)
Skattereduktionen blir i detta fall genomgående större i Sverige än i Danmark.
Reduktionsregler vid en fristående skatt å förmögenhet.
I det följande antages, att förmögenhetsheskattningen anordnas i form av en fri- stående förmögenhetsskatt, som tar sin början vid en beskattningsbar förmögenhet å 10 000 kronor och på vanligt sätt är uppbyggd som skiktskala.
Första uppgiften blir att söka utforma regler för reduktion av förmögenhetsskat- ten i fall då förmögenheten ger otillfredsställande avkastning eller ingen avkastning alls samt inkomsten i övrigt är relativt liten eller sådan inkomst helt saknas. Av skäl, för vilka här icke skall redogöras, torde det vara nödvändigt, att reduktions- regeln anknytes till den samlade inkomsten, oavsett om den härflyter ur förmögen— heten eller icke.
Vidare må undersökas på vad sätt hänsyn till dyrorts- och familjeförhållanden kan tagas vid förmögenhetsbeskattningen. Såsom förut nämnts inverka i viss mån dylika förhållanden vid den förmögenhetsbeskattning, som nu äger rum genom de kombinerade skatterna. Särskilt gäller detta för de fall då förmögenheten ej är för- enad med nämnvärd inkomst utan ortsavdragen kunna göras å förmögenhetsdelen. Vad angår den särskilda förmögenhetsskatten är att märka att dyrorts- och familje- förhållanden icke i och för sig inverka å skattens storlek. Endast i reduktionsfallen spela dessa omständigheter in, nämligen på det sätt att reduktionen vid en och sam- ma förmögenhet blir större ju större familjen och ju dyrare orten är. Men om den skattskyldiges inkomst är så stor, att fråga om reduktion ej kan uppstå, är skatten en och densamma oavsett familjestorlek och boningsort.
Ytterligare en fråga till vilken ställning bör tagas är huruvida reduktion bör så- som nu göras å den beskattningsbara förmögenheten eller övergång skall ske till en
anordning med reduktion av den i vanlig ordning uträknade skatten. Med hänsyn till det hittills gällande systemet i Sverige, enligt vilket vid taxeringen fastställes be- skattningsbar inkomst och förmögenhet och vid debiteringen endast sker en rent automatisk uträkning av de å de fastställda beloppen belöpande skatterna, torde den förstnämnda metoden böra föredragas, därest ej starka sakliga skäl tala i annan riktning.
I det följande redogöres för några alternativ till reduktionsregler av olika typer.
1.
Då reduktionsregeln vid den särskilda skatten å förmögenhet åren 1934—1937 an- knutits till den skattskyldiges beskattningsbara belopp enligt förordningen om stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, ligger det nära till hands att tänka sig en lik- nande anordning vid en blivande helt fristående förmögenhetsskatt. Då »beskatt— ningsbart belopp» ej längre existerade, finge man i stället taga som utgångspunkt den skattskyldiges »beskattningsbara inkomst» enligt den förordning om inkomst- skatt, som skulle finnas vid sidan om förordningen om förmögenhetsskatt. Denna »beskattningsbara inkomst» (taxerad inkomst — ortsavdrag) skiljer sig från det »beskattningsbara beloppet» därutinnan, att i den förra saknas den sextionde] av förmögenheten, som ingår i det beskattningsbara beloppet.
Den nu gällande reduktionsregeln kan omsättas i följande formel:
f _, f 25 _ I+ 60 O' där f beteknar den oreducerade förmögenheten vid det belopp då reduktionen börjar inträda, i är den taxerade inkomsten och o anger det bankade ortsavdraget. ?(i—o) = 42'857 (i—o)1.
i—o blir just den beskattningsbara inkomsten, varom ovan talats. Vill man alltså ha en reduktionsregel, som vid de olika förmögenhetsbeloppen låter reduktion inträda på ungefär samma punkt? som nu, borde man alltså stadga att beskattnings- bara förmögenheten skall upptagas till högst 43 gånger den beskattningsbara in- komsten.
Det kan möjligen anses, att nu gällande regel är alltför sträng i fråga om större förmögenheter, i det att för reduktion fordras att inkomstprocenten skall vara så låg som C:a 2'75 % vid 500 000 kronor och c:a 2'5 % vid 1000 000 kronor (se tabell 4). Anledning torde därför finnas att något mildra reduktionsregeln så mycket mera som i den inkomst, till vilken hänsyn tages, oftast ingår även arbetsinkomst. Att gå så långt som att låta den inkomstprocent å 2'33 %, som nu erfordras för reduk- tion vid maximal förmögenhet, höjas till 4 torde vara omöjligt med hänsyn till de stora avbränningar å skatteunderlaget som därav skulle bli en följd. Det längsta man härvidlag kan gå torde vara till 3'33 %, vilket innebär, att multiplikatorn i re- duktionsregeln sättes till 30. Minimispärren torde i enlighet med vad som gäller enligt 1937 års förordning böra sättas till 40 % av den skattepliktiga förmögenheten;
Man finner att f =
1 I de fall, där vid bestämmande av beskattningsbart belopp bankningen ej kunnat fullt utnyttjas, blir formeln i stället (p=obankat avdrag):
1500 _ f=—95T (hp)-
Formeln kommer emellertid praktiskt taget aldrig i tillämpning vid nuvarande förmögen- hetsskatt, som börjar så högt som vid 50000 kronor. ? Siffrorna i tab. 4, kol. 2 skulle alltså bli oförändrade. 21—377999.
Tabell 9, belysande verkningarna, vid olika förmögenhetsbelopp och familjeför- hållande, av reduktionsregeln enligt alternativ I. Regeln verkar vid nedanstående
inkomstprocent. Ensamstående Man, hustru, 2 barn Man, hustru, & barn Förmögen- hetsbelo pp, 0 r t 5 g r u 13 p kr. I V I V I V
12 000 trasa—11%1 15'00—13'891 20-33—19-22 * 25'00—23-891 28'35—27—221 35'00433'891 25 000 7-41— 535 9-33— 6'67 t3-17— 923 1547—11—45 1707—13—07 20-27_16-27 50000 537— 33? 6-33— 433 8-25— 595 9'33— 7'06 11-13— 7'87 13-47— 9-47 100000 4'35— 2'35 4'83— 2'83 5-79— 579 6-63— 4'63 7-23— 5'23 8'43— 6-07 200 000 3'84— 1'84 4'08— 2'08 4-56— 2'56 4'98— 2'98 5'28— 3'28 b-ss— 3'88 500 000 3-54— 1-54 3'63— 1'63 3'83— 1'83 3-99— 199 4-11— 211 4-35— 235 1000000 3'44— 1'44 3-48— 1'48 3'58— 1'58 3'66— 1'66 3-72— 172 3-x4— 1'84 5000 000 335— 135 3'36— 1'36 338— 138 3'40— 1-40 3-41— 141 3-44— 1-44 max.—förm. 3-33— 1-33 3—33— 133 3-33— 1-33 3-33— 1-33 3-33— 133 333— 1-33
1 Det procenttal, vid vilket törmögenhetsbeloppet 12000 kronor reducerats ned till skatt- skyldighetsgränsen 10000 kronor.
ytterligare sänkning torde icke vara tillrådlig med hänsyn till skatteunderlaget. Det må än en gång erinras därom att reduktionen av skatten blir procentuellt åtskilligt större än reduktionen av den skattepliktiga förmögenheten (se tabell 7).
Reduktionsregeln enligt förevarande alternativ skulle alltså få det innehåll, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den till statlig in- komstskatt beskattningsbara inkomsten, den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra ett belopp motsvarande 30 gånger den beskattningsbara inkomsten, dock minst 40 % av den skattepliktiga förmögenheten.
För undersökning av regelns verkningar vid olika förmögenhetsbelopp samt dyr- orts- och familjeförhållanden må hänvisas till tabell 9, där första siffran i varje kolumn utgör det procenttal (taxerade inkomsten i procent av förmögenheten), vid vilket reduktion börjar; den andra siffran i varje kolumn visar det procenttal, där 40 %—regeln hindrar ytterligare reduktion. Nu gällande bestämmelser beträffande ortsavdrag ha tillämpats.
En blick på tabellen visar, att den enligt detta alternativ ifrågasatta reduktionsre- geln skulle giva mycket otillfredsställande resultat. Om det är riktigt, att man i fråga om mindre förmögenheter medger reduktion vid högre inkomstprocent än vid större förmögenheter är det dock orimligt, att skillnaden blir så stor som här kom- mer till synes. Vid ett förmögenhetsbelopp å 12 000 kronor skulle sålunda t. ex. för en familj i ortsgrupp V med 2 barn i avdragsåldern reduktion inträda, så snart inkomsten understege 25 %. För nästan varje ägare av jordbruksfastighet skulle i själva verket skattskyldighetsgränsen flyttas upp från 10 000 till 25 000 kronor; för att full reduktion (40 % av 25000 kronor = 10000 kronor) skall uppnås kräves nämligen blott att inkomstprocenten skall understiga exempelvis 5'35 % (ensamstå- ende, of'tsgrupp I), 9'23 % (familj med 2 barn, ortsgrupp I) etc. En reduktions— regel av denna typ skulle således medföra en mycket kraftig avhränning å skatte- underlaget. Endast för skattskyldiga med förhållandevis stor arbetsinkomst skulle full skatt komma att utgå. Även dyrorts- och familjeförhållanden skulle få inver- kan å skattens storlek, som vore alltför stor. Tabell 9 är även därutinnan belysan- de. Vid 25000 kronors förmögenhet kräves för att en ensamstående skattskyldig i ortsgrupp I skall få reduktion att inkomstprocenten skall understiga 7'41, medan
för en familj med 2 barn i samma ortsgrupp endast fordras, att inkomstprocenten understiger 13'17. Att märka är att antagande av de nya bestämmelser om ortsav- dragens storlek, som föreslagits av kommittén, skulle ytterligare skärpa denna dif- ferentiering.
Alternativet torde få lämnas ur räkningen. Det bör framhållas, att även om siff- ran 30 som multiplikator i reduktionsregeln utbytts mot 35 eller 40, de anmärkta olägenheterna skulle kvarstå i nästan lika stor utsträckning. I tekniskt avseende erbjuder alternativet stora fördelar genom sin lättillämplighet och likhet med nu gällande regel.
II.
Det ligger nära till hands att ändra regeln enligt alternativ I så, att »den beskatt- ningsbara inkomsten» utbytes mot »den taxerade inkomsten» (alltså nettoinkomsten efter allmänna avdrag men innan ortsavdragen tillämpats). En sådan regel skulle alltså innehålla, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra ett belopp motsvarande 30 gånger den taxerade inkomsten, dock minst 40 % av den skattepliktiga förmögenheten.
En dylik regel skulle vara enkel att tillämpa. Den medför emellertid icke någon differentiering vare sig efter dyrhets- och familjeförhållanden eller i fråga om för- mögenheternas storlek. Över hela linjen inträder reduktion, så snart inkomsten un- derstiger 3 1/3 % av förmögenheten, och fortsätter tills inkomstprocenten är nere i 1 1/3 %, då 40 %-regeln hindrar ytterligare nedsättning av den beskattningsbara för- mögenheten.
Reduktionen, som sker kontinuerligt, framgår i stora drag av tabell 10. Beträffande själva skatten blir såsom ofta framhållits reduktionen än större, och detta gäller särskilt de smärre förmögenheterna (jfr tabell 7).
Jämfört med nuvarande regler skulle alternativet, för att taga några exempel, innebära lindring, i vad anginge förmögenheter över 102 000 kronor (ensamstående, ortsgrupp I), 150000 kronor (ensamstående, ortsgrupp V), 330000 kronor (man, hustru, 2 barn, ortsgrupp V), men skärpning för mindre förmögenheter. Att sätta multiplikatorn till 25, vilket skulle innebära reduktion då förhållandet mel- lan taxerad inkomst och förmögenhet ligger mellan procenttalen 4 och 1'6, torde ej vara tillrådligt med hänsyn till den minskning i skatteintäkten, som torde bli en följd. En dylik regel skulle innebära lindring i förhållande till nu för förmögen- heter över 61 000 kronor (ensamstående, ortsgrupp I), 90 000 kronor (ensamstående, ortsgrupp V), 198 000 kronor (man, hustru, 2 barn, ortsgrupp V).
Sänkning av minimiprocenten under 40 torde såsom förut framhållits icke vara tillrådlig.
Tabell 10, utvisande verkningarna av reduktionsregeln en- ligt alternativ ll.
Taxerad inkomst Reducerad för— Taxerad inkomst Reducerad för— i % av förmögen- mögenhet i% av i % av förmögen- mögenhet i % heten oreducerad heten av oreducerad 31/3 100 11/8 40 3 90 1 40 22/3 80 2/a 40 21/3 70 1/s 40 2 60 0 40 12/3 50
III.
Därefter ha undersökts möjligheterna att genom påbyggnad till reduktionsregeln enligt alternativ II åstadkomma önskad differentiering mellan större och mindre förmögenheter. Enklast synes detta kunna ske genom att man från den produkt som erhålles vid multiplicering av den taxerade inkomsten med 30 drager ett kon- stant belopp, förslagsvis 5000 kronor eller 10000 kronor. Regeln skulle kunna formuleras så: den beskattningsbara förmögenheten skall sättas till ett belopp, ut- görande 30 gånger den taxerade inkomsten, minskat med 5000 (10000) kronor, dock att den beskattningsbara förmögenheten icke må överstiga den skattepliktiga förmögenheten eller understiga 40 % av densamma.
Verkningarna av de föreslagna reglerna belysas av tabell 11, i vilken reduktionens övre och nedre gränser angivits på samma sätt som i föregående tabeller.
Alternativ III b, där avvägningen i och för sig mellan större och mindre förmö- genheter synes ganska tilltalande, torde dock medföra alltför stora avbränningar å skattens avkastning. Alternativ III a synes däremot ur denna synpunkt kunna accepteras. I intet av dessa alternativ har hänsyn kunnat tagas till dyrorts- eller familjeförhållanden.
Andra alternativ av ifrågavarande typ kunna också tänkas, t. ex. 35 gånger den taxerade inkomsten —— 20000 kronor.
Det kan invändas mot alternativ av denna typ, att de torde vara svårförståeliga för allmänheten samt komma att medföra besvärligt arbete för taxeringsmyndig- heterna. I fråga om den senare synpunkten må dock påpekas, att regeln icke är mera komplicerad än den nu gällande eller den enligt alternativ I och II förutsatta i annan män än att en enkel subtraktion med 5 000 eller 10 000 kronor tillkommer.
Tabell 11, belysande verkningarna av reduktionsregler en- ligt alternativ III a och Ill b. Regeln verkar vid nedan- stående inkomstprocent.
Förmögenhetsbelopp, Alt. III a Alt. III b kr. (avdrag 5000 kr.) (avdrag 10000 kr.) 12 000 4'72-——4'171 (i'll—53561 25 000 4'00—2'00 4'67—2'67 50 000 3'67—1'67 4'00—2'00 100 000 3'50—1-50 3'67—1'67 200 000 3'42—1'42 3'50—1'50 500 000 3'37—1'37 340—110 1 000 000 335—135 3'37—1'37 5 000 000 334—134 334—134 max.-förm. 3'33—1'38 3'33—1'33 1 Det procenttal, vid vilket gränsen för skattskyldighet, 10 000 kronor, näs.
IV.
Nästa etapp i undersökningen har varit att söka utröna i vad mån det — utan att såsom i alternativ I anknytning sker till den beskattningsbara inkomsten — kan vara möjligt att även låta dyrhets- och familjeförhållanden inverka vid reduk- tionen. Ett tänkbart sätt är att byta ut de fixa beloppen 5 000 kronor och 10000
kronor i alternativ III a och b mot differentierade avdrag utan att formeln i övrigt rubbas.
Dessa avdrag, som vid bestämmandet av den beskattningsbara förmögenheten skulle dragas från produkten 30 gånger taxerade inkomsten, kunde exempelvis be- stämmas sålunda:
Ortsgrupp
I II III IV V
l'OIlOI'
Avdrag för man och avdrag för hustru ........ 2500 2500 3000 3000 3500 Avdrag för varje barn ........................ 1 500 1 500 2 000 2 000 2 500
Verkningarna av regeln framgå av tabell 12, vari upptagits allenast den inkomst- procent, vid vilken reduktion börjar vid olika förmögenhetsbelopp.
Man finner, att en dylik differentiering skulle ha betydelse huvudsakligen för smärre förmögenheter.
En spärregel enligt denna metod torde bliva så besvärlig i tillämpningen att den redan på grund därav måste lämnas ur räkningen.
V.
En möjlighet till differentiering av reduktionen alltefter förmögenheternas stor- lek kan åstadkommas genom att låta den siffra, varmed den taxerade inkomsten multipliceras, stiga enligt en viss skala för att först vid större förmögenheter uppnå siffran 30. Vill man beträffande de minsta förmögenheterna medge reduktion, så snart inkomstprocenten understiger 5, skall alltså multiplikatorn börja vid 20.
Tabell 12, utvisande verkningarna av reduktionsregeln enligt alternativ IV.
Ensamstående Man, hustru, 2 barn Man, hustru, 5 barn Förmögen- hetsbelopp, 0 ,. t 5 g r u__— p p kr. I V I V I V :: Inkomstpracent vid vilken reduktion börjar. 12 000 4'03 431 556 667 681 875 25 000 367 380 440 4'43 500 593 50 000 350 357 387 4 13 417 4'63 100 000 342 34 5 357 373 3 75 398 200 000 338 339 3 47 3-53 3-54 366 500 0( 0 336 3'36 339 34? 3-42 340 1 000 000 334 3 35 336 3 37 338 340 5 000 000 3'34 3'34 3'34 3'34 334 335 max.-förm. 3—33 3-33 3-33 3-33 3-33 333
Regeln kunde t. ex. få det innehåll, att den beskattningsbara förmögenheten skall utgöra, därest den taxerade inkomsten
ej överstiger 2 500 kronor: 20 gånger den taxerade inkomsten; överstiger 2 500 kronor men ej 2 750: 21 > » » , ; ) 6 750 ) ) > 3 001): 22 :> » » » ; s 3 000 » v ) 3 250: 23 7 » | > ; » 3 250 » » > 5 504): 24 » » » ': ; » 3 'DUO » > » 3 750: 25 » » y » ; » 3 750 » > » 4 Ul ll): 736 ) » » ) ; » 4 000 » » » 4 250: 27 » » » , ; ) 4 250 ) P ) 4 DUO: 28 77 ) ) ) ; » 4 500 > » » 4 750: 29 » r » 9 ; > 4 750 ) : 30 ;> » » > ;
dock att den beskattningsbara förmögenheten ej må upptagas till högre belopp än den skattepliktiga förmögenheten eller till lägre belopp än 40 % av densamma.
I tabell 13 visas på samma sätt som i fråga om övriga alternativ mellan vilka in- komstprocent reduktionen verkar vid olika förmögenhetsbelopp.
LTabell 13, belysande verkningarna vid olika förmögenhets- belopp av reduktionsregeln enligt alternativ V.
Förmögenhets- Förmögenhets- belOpp, Inkomstprocent belopp, Inkomstprocent 'r. kr. 12000 50 _4'171 200000 3'33—1'67 25 000 50 —2'0 500 000 3313—1323 50 000 5—0 —2 0 1 000 000 3'113—1'33 75000 4'33—2'0 5000 000 3'33—1'33 100 000 3'85—2'0 max.-lörm. 3'33—1'33 150 000 333—183 1 Den inkomstprocent varvid gränsen för skattskyldighet, 10 000 kronor, nås.
Tillämpningen av denna reduktionsregel torde bliva ganska besvärlig och tids- ödande, särskilt som den ej kan hållas i minnet utan författningstexten ständigt måste anlitas. Hänsyn till familje- och dyrortsförhållanden tages icke. Så som skalan för multiplikatorn utformats, blir en beklaglig följd av systemet den, att vid stigande inkomst spräng uppkommer i skattskyldigheten. Antag att av två personer med samma skattepliktiga förmögenhet, 150000 kronor, den ene har 4 750 kronor i in— komst och den andre 4 760 kronor. Den beskattningsbara förmögenheten blir för den förre 29 X 4 750 = 137 750 kronor och för den senare 30 X 4 760 = 142 800 kronor. En inkomstökning på 10 kronor gör en skillnad i beskattningsbar förmö- genhet å 5050 kronor och i uträknad förmögenhetsskatt (enligt skalan för förmö- genhetsskatt i systemalternativ A) å 30 kronor 30 öre.
VI.
Intet av de föregående alternativen har kunnat konstrueras på det sätt, att hän- syn till dyrhets- och familjeförhållanden tagits även i de fall, där fråga ej är om .i'eduktion. Såsom förut framhållits få även beträffande den nu gällande särskilda förmögenhetsskatten nämnda omständigheter inverka blott i reduktionsfallen. Det torde vara mycket svårt att på ett tekniskt tillfredsställande sätt konstruera ett system, där dels reduktion sker i fall av bristande inkomst och dels —— såväl i reduk-
tionsfallen som oberoende av reduktion — särskilda avdrag (eventuellt tillägg) fa göras alltefter olika dyrorts- och familjeförhållanden.
Man kan möjligen tänka sig ett system, enligt vilket först i tillämpliga fall sker reduktion enligt den enkla regeln i alternativ III (30 gånger den taxerade inkomsten, dock högst den skattepliktiga förmögenheten och lägst 40 % av densamma). Sedan denna räkneoperation avslutats, skulle så göras vissa ortsavdrag (grund- och familje- avdrag), t. ex. de avdrag, som upptagits i alternativ IV. Även i de fall, där reduk- tion enligt förstnämnda regel ej skett, skulle alltså sistberörda avdrag få göras. Frånsett att uträkningen skulle bliva mycket besvärlig är det uppenbart, att en stor del av skatteunderlaget skulle gå bort vid tillämpning av detta alternativ. Detta skulle dock möjligen motverkas genom att skattskyldighetsgränsen sänktes under här antaget belopp 10 000 kronor.
Stockholm i september 1937.
Martin Lembke.
Tabell, belysande verkningarna å den kommunala utdebiteringen av den kommu— nala progressivskattens borttagande. Beräkningarna äro verkställda på grundval av 1936 års taxering och utdebitering till allmän kommunalskatt enligt beslut samma år.
l 2 3 4 5 Ökning av Allm. Komm. utdel). per Antal komm.-skatt, progr.-skatt, skattekrona L ä n 0 c h k 0 m m u n skatte— utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Städer. Stockholms stad ................... 11 496 904 680 5 466 689 0'48 Slockholms län. Södertälje ......................... 163 797 930 36 030 02? Sundbyberg ....................... 122 890 750 32 500 027 Djursholm ........................ 207 569 423 258 905 125 Lidingö ........................... 199 827 7'40 84 422 0'43 Vaxholm .......................... 29 445 720 1 878 Om Norrtälje ......................... 39 174 9-15 5 876 015 Östhammar ....................... 9 857 635 1 706 018 Öregrund ......................... 7 344 850 598 009 Sigtuna ........................... 14 939 500 2 961 020 Uppsala län. Uppsala .......................... 486 224 575 165 457 035 Enköping ......................... 56 764 750 12 682 023 Södermanlands län. Nyköping ......................... 133 468 8131 34 395 026 Katrineholm ...................... 92 467 7'60 26 689 029 Eskilstuna ........................ 440 895 8110 180 640 041 Torshälla ......................... 13 492 800 2 083 016 Strängnäs ......................... 51 260 6'85 11 126 022 Mariefred ......................... 11 563 750 2 661 024 Trosa ............................. 5 996 1000 366 007 Östergötlands län. Linköping ......................... 358 833 564 136 320 0138 Norrköping ....................... 705 405 860 225 416 032 Söderköping ....................... 20 393 9'75 2 695 014 Motala ........................... 66 229 7'80 17 007 026 Vadstena ......................... 24 683 850 3 217 014 Skänninge ........................ 11 901 820 2 235 019 Mjölby ........................... 39 203 890 5 177 0141 Jönköpings län. Jönköping ........................ 436 560 830 115 561 0-27 Huskvarna ........................ 92 942 8-00 21 052 023
1 2 3 4 5 Ökning av Allm. Komm. utdeb. per Antal komm.-skatt, progr.—skatt, skattekrona L ä n 0 c 11 k 0 m m u n skatte- utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Nässjö ............................ 88 334 730 19 749 023 Värnamo ......................... 43 257 675 14 855 0135 Vetlanda .......................... 34 110 (3-30 6 336 0.19 Eksjö ............................ 60 847 660 10 248 017 Tranås ........................... 51 420 8-90 8 625 0-17 Gränna ........................... 9 068 610 1 061 012 Kronobergs län. Växjö ............................ 102 009 8150 22 525 023 Ljungby .......................... 34 055 760 5 911 013 Kalmar län. Kalmar ........................... 208 392 8-95 63 511 031 Nybro ............................ 34 320 7-00 15 300 0-45 Oskarshamn ....................... 64 343 12-90 8 680 014 Västervik ......................... 100 236 10-60 17 105 018 Vimmerby ........................ 23 958 7-50 3 859 017 Borgholm ......................... 16 376 980 3 788 024 Gotlands län. Visby ............................ 115 868 9-00 36 185 032 Blekinge län. Karlskrona ........................ 252 788 988 48 666 020 Ronneby .......................... 45 985 10-20 10 747 024 Karlshamn ........................ 102 424 600 40 322 040 Sölvesborg ........................ 36 656 890 9 742 027 Kristianstads län. Kristianstad ....................... 191 079 600 93 169 0'49 Simrishamn . . . .................... 29 812 537 8 519 029 Ängelholm ........................ 73 772 600 25 216 035 Hässleholm ....................... 33 715 10-00 9 383 028 Malmöhus län. Malmö ............................ 1 992 172 8'81 843 859 043 Lund ............................. 339 884 760 101 374 0'30 Landskrona ....................... 200 859 900 54 240 027 Hälsingborg ....................... 761 742 1080 406 968 0'54 Höganäs .......................... 54 487 950 12 558 024 Eslöv ............................. 72 739 690 28 146 039 Ystad ............................ 114 976 840 27 104 024: Trälleborg ........................ 151 865 790 50 698 034 Skanör med Falsterbo ............. 11093 503 2 562 024
Ökning av
Allm. Komm. utdeb. per
Antal komm.-skatt, progr.-skatt, skattekrona
L ä n 0 c h k 0 m m u n skatte— utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Hallands län. Halmstad ......................... 284 361 775 92 445 033 Laholm ........................... 19 520 550 3 749 Om Falkenberg ........................ 58 167 7-70 12 500 022 Varberg .......................... 100 366 825 39 184 039 Kungsbacka ....................... 30 082 395 7 992 0'27 Göteborgs o. Bohus län. Göteborg ......................... 3 898 008 867 1 930 658 050 Mölndal .......................... 152 027 1050 36 754 025 Kungälv .......................... 33 778 560 17 504 052 Marstrand ........................ 10 746 1055 803 0'08 Lysekil ........................... 41 629 11'50 4 318 011 Uddevalla ......................... 139 858 958 26 568 019 Strömstad ........................ 26 923 1030 3 829 0'15 Älvsborgs län. Vänersborg ........................ 89 046 1200 19 561 0'22 Trollhättan ....................... 155 150 7'85 37 823 025 Alingsås .......................... 96 605 6'90 33 586 0135 Borås ............................ 527 642 782 255 810 0'49 Ulricehamn ....................... 46 392 6135 11 115 024 Åmål ............................. 55 279 850 4 680 009 Skaraborgs län. Mariestad ......................... 63 069 7'50 18 112 029 Lidköping ......................... 120 204 710 27 535 023 Skara ............................ 61 544 800 10 196 017 Skövde ........................... 104 909 780 22 921 022 Hjo .............................. 22 562 740 8312 037 Tidaholm ......................... 34 715 1000 5 354 016 Falköping ......................... 77 534 800 18 535 024 Värmlands län. Karlstad .......................... 270 520 890 63 203 0-24 Kristinehamn ..................... 116 952 9-40 27 060 0-24 Filipstad .......................... 36 065 9-00 5 247 0-15 Arvika ........................... 73 167 890 14 980 021 Örebro län.
örebro ........................... 531 903 839 172 811 0-33 Askersund ........................ 20 488 7-5() 3 587 0-13 Nora ............................. 28 532 6-50 8 020 0-29 Lindesberg ........................ 29 825 635 4 240 015
1 2 3 4 5 Ökning av Allm. Komm. utdeb. per Antal komm—skatt, progr.-skatt, skattekrona L ä n 0 (: 11 k 0 m m u n skatte— utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.—skattens borttagande, kr. kr. kr. Västmanlands län. Västerås .......................... 450 778 7-50 126 989 029 Sala .............................. 65 543 630 19 929 031 Köping ........................... 59 362 950 12 959 022 Arboga ........................... 43 219 9-50 11 530 027 Kopparbergs län. Falun ............................ 169 634 775 46 170 0'28 Säter ............................. 17 016 830 1 009 006 Hedemora ........................ 36 233 730 9 955 023 Avesta ........................... 65 841 8-40 24 712 0'38 Ludvika .......................... 71 220 9-30 15 493 022 Gävleborgs län. Gävle ............................ 414 452 10-33 142 595 035 Söderhamn ........................ 78 953 1180 13 467 018 Hudiksvall ........................ 54 507 10-00 7 014 013 Västernorrlands län. Härnösand ........................ 128 202 9-90 32 918 0'26 Sundsvall ......................... 226 109 930 82 067 037 Sollefteå .......................... 36 169 9-20 9 142 026 Örnsköldsvik ...................... 64 130 7-40 20 849 033 Jämtlands län. Östersund ........................ 159 781 980 33 139 021 Västerbottens län. Umeå ............................ 129 838 600 31 899 025 Skellefteå ......................... 158 823 610 54 464 035 Norrbottens län. Luleå ............................. 126 447 1260 32 991 02”! Piteå ............................. 25 192 1060 4 550 019 Boden ............................ 63 970 11-50 8 045 013 Haparanda ........................ 15 829 20-00 2 008 014
1 2 3 4 5 Ökning av Allm. Komm. utdeb. per Antal komm—skatt, progr.—skatt, skattekrona L ä n 0 c h k 0 m m u n skatte— utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Landsbygd. Stockholms län. Forsmark ......................... 2 354 12-15 1 256 0.54 Husby—Ärlinghundra ............... 5 870 800 4 548 0”? 8 Östra Ryd ........................ 7 464 550 5 754 0.78 Stocksunds köping ................. 71 582 5-00 40 292 057 Ed ............................... 13 324 600 16 039 1-21 Lovö ............................. 25 244 291 24 486 097 Skå .............................. 6 034 600 12 012 2-00 Ekerö ............................ 17 432 5-20 34 180 197 Saltsjöbadens köping ............... 75 654 425 47 746 064 Grödinge .......................... 10 871 7-25 7 948 074 Vårdinge .......................... 9 675 800 8 745 091 Västerhaninge ..................... 26 642 5.00 44 254 167 Dalarö ............................ 8 327 530 9 226 1-11 Ösmo ............................ 13 703 7—00 11 878 037 Uppsala län. Bro och Lossa .................... 9 114 680 5 266 058 Stockholms-Nås ................... 6 778 700 4 385 065 Håtuna ........................... 4 487 600 4 141 093 Enköpings-Näs .................... 2 003 815 1 290 0'65 Kulla ............................. 993 625 69 07 0 Österlövsta ....................... 13 264 550 23 406 1—7 7 Södermanlands län. Stigtomta ......................... 6 984 10—85 3 803 055 Bärbo ............................ 2 252 500 1 523 0138 S:t Nikolai ........................ 52 249 530 29 907 058 Svärta ............................ 3 591 10-33 2 380 067 Helgona .......................... 4 534 629 2 343 052 Ripsa ............................ 2 335 900 1 517 065 Ludgo ............................ 4 034 650 4 316 1-07 Spelvik ........................... 630 831 40 0-64 Bogsta ........................... 1 803 910 1 712 0'95 Mörkö ............................ 4 788 895 2 522 053 Frustuna ......................... 17 009 6'80 8 631 051 Kattnäs .......................... 1 453 560 1 632 113 Kärnbo ........................... 4 013 517 2 310 058 Åker ............................. 11 147 7-50 908 082 Hyltinge .......................... 10 136 650 10 461 1'04 Årdala ........................... 2 399 11-50 2 746 0-95 Forssa ............................ 2 918 650 4 243 146 Mellösa ........................... 25 726 450 28 093 110 Husby-Rekarne .................... 15 182 550 15 519 103
Ökning av
Allm. Komm. utdeb. per
Antal kemin.-skatt, progr.-skatt, skattekrona
L ä n 0 c h k 0 m m u n skatte— utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Yadero .......................... 3 452 880 3 311 096 Östra Vingåker .................... 9 747 815 7 030 0-73 Östergötlands län. Kimstad .......................... 10 146 7.30 6 045 060 DagsJerg ......................... 8 502 4'65 6 842 081 Östra Stenby ..................... 3 417 7.75 2 281 0'67 S:t Anna ......................... 4 630 750 2 879 063 Grebo ............................ 2 508 900 1 462 059 Vist .............................. 9 692 5-00 15 896 1'65 Västra Harg ...................... 3 692 900 3 127 085 Vårdiäs .......................... 6 392 7-00 3 227 051 Kättlstad ........................ 4 172 700 3 574 086 Jönköpings län. Askefyd .......................... 2 438 690 1 351 056 =llärsbrp .......................... 2 712 6-75 1 671 062 Örerjfd ........................... 925 560 862 094 Forsheda ......................... 2 798 590 1 412 051 Lanmskede ....................... 8 092 400 12 128 1'50 Kronobergs län. Hemmesjö ........................ 3 449 620 2 473 072 Stenbrohult ....................... 13 518 600 9 136 068 Kalmar län. Törnzfall .......................... 4 706 600 3 395 073 Lönmberga ....................... 15 725 4'60 14 381 092 Köpiig ........................... 3 631 530 5 935 164 Södra Möckleby ................... 10 496 4'80 8 002 077 Ås . ............................. 1 454 950 909 063 Blekinge län. Nättlaby ......................... 9 954 950 5 154 052 Förkirla .......................... 2 422 960 2 942 1'22 Hjortsberga ....................... 3 362 900 2 469 074 Edeszad .......................... 2 648 7'80 1 551 059 Kristianstads län.
Tostaup .......................... 2 665 500 3 403 128 Ravlmda ......................... 2 128 625 2 125 1'00 Skepparslöv ....................... 4 492 600 3 655 0'82 Nosa)y ........................... 11 327 650 8 360 074 Trolle-Ljungby .................... 4 105 830 3 578 088 Fjälkastad ........................ 5 235 780 3 491 0'67 Gryt ............................. 1 400 750 2 662 1'91
1 2 3 4 | 5 Ökning av Allm. Komm. utdeb. per Antal komm.-skatt, progr.-skatt, skattekrona L ä n 0 0 h k 0 m m u 11 skattc- utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.—skattens borttagande, kr. kr. kr. Osby köping ...................... 16 298 700 10 071 0'62 Norra Åkarp ...................... 11 969 850 6 198 0'52 Östra Ljungby .................... 6 508 640 3 461 054 Strövelstorp ....................... 13 248 435 14 500 1-10 Malmöhus län. Allerum .......................... 15 609 430 10 722 069 Mörarp ........................... 7 726 381 4 325 056 Risekatslösa ....................... 1 913 7-40 3 147 1'65 Kvistofta ......................... 8 050 600 4 305 054 Säby ............................. 5 277 3-03 3 541 Om Torrlösa .......................... 8 902 400 G 820 077 Kävlinge .......................... 31 895 350 24 261 0'77 Hofterup ......................... 1 216 560 771 064 Barsebäck ........................ 4 493 600 2 743 0152 Fjälie ............................ 8 780 430 5 577 064 Igelösa och Odarslöv ............... 4323 5-02 4974 1'16 Gödelöv .......................... 2 032 550 3 726 184 Genarp ........................... 7 127 6'50 6 716 095 Skabersjö ......................... 4 464 545 4 513 102 Bara ............................. 3 530 787 3 220 092 Flackarp .......................... 2 239 340 1 617 073 Lilla Slågarp ...................... 3 881 640 388 100 Gärdslöv .......................... 4 755 492 7 314 154 Börringe .......................... 7 493 7-20 5 239 070 Balkåkra ......................... 4 189 450 2 764 066 Snårestad ......................... 2 549 580 2 104 083 Bjäresjö .......................... 6 901 420 7 410 108 Borrie ............................ 545 7.40 531 098 Högestad ......................... 1 893 552 3 669 194 Baldringe ......................... 1 881 637 1 861 099 Hallands län. Övraby ............. . ............. 3152 360 3 782 120 Vapnö ............................ 3 140 600 2 308 074 Dagsås ........................... 1 427 550 2 509 1'76 Fjärås ............................ 11 251 (520 12 035 1-07 Onsala ............................ 11 789 400 14 557 1'24 Göteborgs o. Bohus län. Askim ............................ 31 304 330 34 621 111 Lycke ............................ 2 607 5-94 2 203 085 Ljung ............................ 11 743 6-50 9 367 080 Älvsborgs län. Steneby .......................... 24 644 600 12 937 0'53 Fors .............................. 13 348 521 6 920 052
Ökning av
Allm. Komm. utdeb. per
Antal komm.-skatt, progr.-skatt, skattekrona
L ä n 0 c h k 0 m m u n skatte- utdeb. per debiterat vid den komm. kronor skattekrona, belopp, progr.-skattens borttagande, kr. kr. kr. Kilanda .......................... 1 726 490 1 969 115 Nödinge .......................... 40 059 400 27 091 068 Lerum ............................ 43 680 400 30 383 070 Skallsjö ........................... 22 589 260 15 979 071 Gingri ............................ 3 693 215 6 000 153 Kinna ............................ 41 797 435 21 141 051 Fritsla ............................ 20 143 400 14 656 073 Revesjö ........................... 2 065 600 3 320 161 Tranemo .......................... 12 367 420 7 216 059 Finnekumla ....................... 1 737 400 2 465 142 Södra Säm ........................ 2 568 500 1 336 053 Brunn ............................ 3 974 400 3 073 Om Skaraborgs län. Ova .............................. 2 060 380 1 957 096 Medelplana ........................ 5 964 3.90 8 088 1'36 Istrum ........................... 4 241 4.09 7 605 1'80 Vinköl ............................ 2 301 560 1 471 064 Fyrunga .......................... 1 958 600 3 156 162 Grolanda ......................... 1 613 10.00 927 058 Hömb ............................ 2 179 3.15 1 686 073 Nykyrka .......................... 7 225 2'80 5 093 0.71 . Ljunghem ......................... 1 154 440 1 125 0.93 Våmb ............................ 10 880 3.53 6 681 062 Ryd .............................. 886 5.20 559 055 Värmlands län. Färnebo .......................... 13 693 640 11 349 033 Blomskog ......................... 3 827 13.25 2 912 077 Örebro län. Rinkaby .......................... 2 415 730 1 222 051 Asker ............................ 14 581 640 9 224 064 Bo ............................... 7 048 550 5 451 0-73 Hammar .......................... 22 506 600 17 916 030 Västmanlands län. Tillberga .......................... 2 440 8-20 1 445 050 Angsö ............................ 841 14-00 460 055 Västernorrlands län. Hemsö ........................... 11 896 357 14122 119 Västerbottens län.
Nordmaling ....................... 44 950 7135 51 047 1'14
Tabell 1, utvisande för vissa taxerade belopp och vid olika familjeförhållanden bestämmelser, dels statsskatt enligt kommitténs förslag2 med botten-
a.) Ensamstående
S R 21 t t i Taxerat belopp, Ortsgrupp I Ortsgrupp II Orts- kr. Gällande AES?" Förslag Gällande Agi”? Förslag Gällande 700 Om 2-47 1'48 — 1'48 »— _ 800 3'06 4'95 3'96 1'02 3'96 1'98 — 900 5'61 7'42 (S'—13 3'57 6'43 4'45 1'53 1 000 8'16 9'90 8'91 6'12 8'91 6'93 4'08 1 200 1326 1485 1485 ]1'22 13'86 12'87 9'18 1 400 19'38 24'75 23'76 16'32 21'78 19'80 14'28 1 600 29158 34'65 34'65 23.46 31'68 30'19 1038 1800 39'78 4455 4455 3366 4158 41'08 2754 2 000 49'98 54'45 54'45 4386 51'48 51'48 3774 2 200 6018 6435 6435 5406 61'38 61'38 47'94 2 400 7038 74-25 74-25 64'26 71'28 71'28 58-14 2 600 8056 8415 8415 7446 8118 8118 6834 2 800 9078 9405 9405 84'66 91'08 9108 7854 3 000 10098 10395 10395 94'86 10098 10098 8874 4 000 15198 154'55 15455 14586 15092 15092 13974 5 000 203'65 21505 21505 20353 211'42 21142 19574 6 000 26398 27555 28160 26286 271.92 277'36 25507 8 000 35745 40365 43010 39013 404'36 42509 38114 10 000 54591 573135 61240 537-39 56816 61299 52721 12 000 74771 77865 856-70 73428 77196 81889 72085. 15 000 1111-51 1 11315 121350 1 09688 1106'46 1 21350 1 082-25 20 000 1 801'51 1 83165 1 971'00 1 78521 182556 1 97100 176725 25 000 2 615-63 2 59215 2 728150 2 596'10 2 58306 2 72850 2 574-90 30 000 3 45730 3 51365 3 686.00 3 43777 3 50216 3 625600 3 41657 40000 529710 542865 5 601—00 527303 541716 560100 525063 50 000 7 399-76 7 70765 7 916'00 7 37365 7 69376 7 91600 7 34921 100000 19 80222 20 84665 21091'00 19 771'21 20 83036 21091'00 19 740-19 200 000 50 52401 51 96065 52 24100 50 48605 51 94196 52 241'00 50 448'09 500 000 155 013'65 157 374'65 157 69100 154 969'57 157 35356 157 691-00 151 927'16 1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, extra inkomst— och för— i kapitel V omförmälda alternativ 1.
Bilaga E.
dels statsskatter1 jämte kommunal progressivskatt enligt för år 1937 gällande skatt vid 110 % av grundbeloppet. För-mögenhet antages icke finnas.
skattskyldiga.
kronor
grupp III Ortsgrupp IV Ortsgrupp V
Agil—"Ia— Förslag Gällande Alttåmla' Förslag Gällande Altiåmla— Förslag 0-49 — — _ — — — —— 2-97 —— — 1-9R _— — 0-99 — 5-44 2-47 _ 4-45 049 _ 3'46 — 7-92 4-95 2-04 093 2-97 _ 5-94 099 12'87 10-39 714 11'88 7-92 510 1089 594 18-81 16-83 12-24 16-83 14-35 10-20 15-84 11-38 28-71 25-74 17-34 25-74 21-78 15-30 22-77 18-31 38-61 36-03 22-44 35'64 32-17 20-40 3267 27-72 48-51 47-52 31-62 45-54 43-06 25-50 42-57 3861 58-41 58—41 4182 5544 53-95 35-70 52-47 49-50 68-31 68-31 52-02 65-34 64-84 45-90 62-37 60-39 78-21 78-21 62-22 75-24 75-24 56- 10 72-27 7128 88-11 88-11 72-42 85-14 85-14 66-30 82-17 82-17 98-01 98-01 82'62 95-04 95-04 76-50 92-07 92-07 147-51 147-51 133'62 144-54 144-54 127-50 141-57 141-57 207-79 207-79 189-62 204-16 204-16 181-83 200-53 200-53 268-29 273-13 248-95 264-66 268-89 241-17 261-03 264-66 400-07 420—09 373-82 395-78 415-08 364-83 391-49 41008 56267 606-59 51869 55718 600'18 508-50 551-69 593-78 765-27 841-09 707-43 758'58 833-28 694-oo 751'89 825-48 1 099-77 1 213-50 1 067'63 1 09308 1 213-50 1 053-00 1 086-39 1 209-04 1 816-47 1 971-00 1 750-96 1 807.38 1 971-00 1 734-67 1 798-29 1971-00 2 573-97 2 728-50 2 555-37 2 564-88 2 728-50 2 535-83 2 555-79 2 728-50 3 490-67 3 686-00 3 397-03 3 479'18 3 686-00 3 377-50 3 467-69 3 686-00 5 405-67 5 601-00 5 226-57 5 394-18 5 601-00 5 204-17 5 382-69 5 601-00 7 679'87 7 916-00 7 323-11 7 665-98 7 916-00 7 298-67 7 652-09 7 916-00 20 814-07 21 091-00 19 709-18 20 797-78 21 091-00 19 679-83 20 781-49 21 091-00 51 923-27 52 241-00 50 410-13 51 904-58 52 241-00 50 372-17 51885-89 52 241-00 157 332-47 157 691-00 154 883-08 157 311-38 157 691-00 154 840-67 157 290-29 157 691-00
mögenhetsskatt samt utjämningsskatt. — 2 För ensamstående skattskyldiga jämväl enligt det
b) Tabell I (forts.).
Makar utan barn.
Taxe- rat belopp, kr.
Skatt
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 35-70 45-90 56-10 66-30 7650
127-50 181'83 241-17 364-83 508-50 694-00
1 053-00 1 734-67 2 535-83 3 377-50 5 204-17 7 298-67 19 679'83 50 372-17 154 84007
4-95 990 14-85 19'80 24-75 29-70 39-60 49-50 5940 10890 16060 221-10 344-30 491-30 678-30
1 012-80 1 698-30 2 455-so 3 341-30 5 256-30 7 499-30 20 602-30 51 680-30 157 058-30
3'06 8'16 1326 18-36 23'46 29'58 539-723 4998 60'18 7038 121-38 174—05 233'38 355'85 498-31 678-91
1 036-71 1 716-71 2 514-63 3 356-30 5 180-10 7 272-56 19 64882 50 334-21 154 798-25
2-97 792 12'87 17'82 22-77 27-72 33'66 43'56 53-46 102'96 153-34 213'84 335-72 480-32 664-92 999-42
1 680-12 2 437-62 3 318-32 5 233-32 7 471-52 20 569-72 51 642-92 157 016-12
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 30-60 4080 51-00 61-20
112-20 164-37 224-20 344'87 485-53 65960
1 015110 1 692-27 2 485-33 3 327-00 5 145-67 7 235-07 19 603-13 50 277-27 154 733'80
0-99 594 10'89 15-84 20-79 25-74 30-69 3762 47-52 9702 146-52 206'58 327-58 470-1.1 652-34 986-04
1 661-94 2 419-41 3 295-34 5 210-34 7 443-74 20 537-14 51 605-51 156 973-94
3'06 8'16 13'26 18'36 23'46 28'56 34'68 44'88 55'08 106'08 157-03 216-41 335-88 475-35 644-51 999-31
1 674-31 2 464-13 3 305-80 5 121-00 7 208-96 19 573-12 50 239-31 154 689-72
396 8571 13-86 18'81 23-76 28-71 33'66 41'58 91'08 140-58 199-32 320-32 461'56 641-36 972-66
1 643-70 2 401-26 3 272-36 5 187-36 7 415-96 20 504-56 51568-16 156 931-76
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 30'60 35-70 45-90 9690
147-90 205-57 324-23 461-90 627-90 978-20
1 64987 2 43483 3 276-50 5 087-17 7171-47 19 526-43 50182-37 154 625-27
198 693 11'88 16'83 21'78 26-73 31'68 3663 85-14 134'64 192'06 31306 45298 63028 95928 1 625-58 2 383'08 3 24938 5 164-38 7 388'18 20 471-98 51 53078 156 889'58
0) Tabell I (forts.).
Makar med 1 barn.
Taxe- rat belopp, kr.
Skatt
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
20; 7-14 12-24 17-34 2244 27-54 32-64 41'82 52-02 103-02 154-02 213-35 332-22 471-09 638'63 992-83
1 66616 2 454-37
- 3 296-03.
5 109-57
- 7195-91 19'555'78 50 220-33 154 667-68
3-40 8-41 13'36 18-31 23-26 28-21 33-16 7474 124-24 179-35 300-35 437-% 611-10 935'86
1 593-76 2 351-26 3 20916 5 124'16 7 339-55 20 414-96 51 465-30 156 81576
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 3060 35-70 45-90 96-90
147-90 205-57 324-23 461-90 627-90 978-20
1 649'87 2 43483 3 276-50 5 087-17 7 171-47 19 526-43 50 182-37 154 625-27
0-49 544 10-39 15-34 20-29 25-24 30-19 6583 115-33 16846 28946 425-09 594'69 915-79
1 566-49 2 323-99 3 174159 5 089-09 7 297'89 20 366-09 51 409-29 156 752-49
1-02 612 11-22 16-32 21-42 26-52 3162 36-72 84'66 135-66 191'66 310-33 445-59 605'86 94728 1 61561 2 394-10 3 235-77 5 039-03 7 119-25 19 464-41 V 50 106-45 154 538-77
2-47 7-42 12-37 17-32 22-27 27-22 56-92 106-42 157-57 278-57 412-22 578-22 895-72 1539-22 2 296-72
3 140-22 .
5 055-22 7 256-22 20 317-22 51 353-22
156 689-22
4-03 918 14'28 19-33 24'48 29'58 34-68 7854 129-54 183-37 302-54 43601 59567 932'65
1 597-65 2 372-90 3 214-57 5016-63 7 094'81 19 433-39 "50 068-49 154 496'36
4-45 940 14-35 19-30 24-25 49-00 9751 147-01 267'68 399-35 561-75 87565
1 511-95 2 269-45 3105-75 5 020-75 7 214-55 20 268-35 51297-15 156 625-95
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 30'60 66-30
117-30 169-97 288'63 420-30 575-30 903-40 1 565-07 2 33383
3175-50 . 4 970-17
7 044-27 19 373-03 49 992-57 154 409'87
1'48 6—43 11'38 16-33 2128 46-03 8860 138-10 256-79 386-48 545'28 855-53 1 484'68 2 242-18 3 071'28 4 986-23 7172'88 20 219-48 51241'08 156 56258
d) Tabell I (forts.). Makar med 2 barn.
Taxe- rat belopp, kr.
Skatt
1
kronor
Ortsgrupp I Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
4'08 9-18 14'28 19'38 24'48 29-58 34'68 7854 129-54 183'87 302-54 436'61 595'67 932'65
1 597-65 2 372-90 3 214-57 5 016-63 7 094-31 19 433-39 50 068-49 154 496-30
193 693 11:88 1633 21-73 46-53 90-09 13959 258'61 388'63 548-03 858-93 1 489-23 2 246-73 3 077-03 4 992-03 7 179'83 20 227-53 51 250-43 156 573-23 2-04 7-14 12-24 17-34 22-44 27-54 32-64 72-42 123-42 177-75 296-42 429-29 585-49 918-03 1 581'36 2 353-37 3 195-03 4 992-57 7 0687 1 19 402-38 50 030-53 154 452-23
2-97 7-92 12'87 17'82 42-57 78-21 127-71 244-09 371-47 526-07 832-17
1 452-37 2 210-37 3 031-07 4 946-07 7 124-27 20 162-47 51 175-07 156 488-37
F?
2-04 714 12-24 17-34 22-44 27-54 57-12 108-12 159-12 277-79 407'65 559-19 880-03 1 538'96 2 302-37 3 144-53 4 934-07 7 005-11 19 325158 49 935'63 154 345-41
396
891 13-86 38-01 6633 115-83 229-57 354-31 504-11 805-41 1 416-51 2 174-01 2 985-11 4 900-11 7 068-71 20 097-31 51 100-91 156 404-51
5-10 10-20 15-30 20-40 25-50 51-00
102-00 153-00 271'67 400-33 549-00 866-00
1 522'67 2 283-33 3 125-00 4 91167 6 98067 19 296-33 49 89767 154 303-00
4-95 9-90 34-65 5940 10395 21505 33715 482-15 778'65
1 380-15 2 137-05 2 939-15 4 854-15 7 013-15 20 032-15 51 026-15 156 320-15
5-10 10-20 15-30 20-40 45-90 86-70
137-70 253-03 378-70 524-37 831-00
1 480-27 2 232-33 3 074-50 4 853-17 6 917-07 19 21963 49 802-77 154 194-47
0-99 5-94 30-39 55-44 9207 200-53 321-53 462-99 751-39
1 343-79 2 101-29 2 893-19 4 808-19 6 957-59 19 966-99 50 951-39 156 235-79
0) Tabell 1 (forts.).
Makar med 8 barn.
Taxe— rat belopp, kr.
Skatt
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
1-02 6-12 11-22 16-32 21-42 26-52 54-00 105-00 156-00 274-73 403-99 55320 87243
1 530-31 2 293-10 3 134-77 4 922-03 6 992-05 19 311-01 49 916-05 154 323-37
4-45 29-20 5395 87-01
195-03 316-03 456-55 741-35
1 330-15 2 087-65 2 875-95 4 790-95 6 936-75 19 942-55 50 923-35 156 204-15
4-03 913 14-23 19-33 24-43 49-93 9894 149-94 266-94 395-01 543-07 858-45
1 512-35 2 271-90 3 113-57 4 899-03 6 967-01 19 279-99 49 878-09 154 280-90
23-70 48-51 7320 175-12 296-12 432-90 705-00
1 280-10 2 037—00 2 812-70 4 727-70 6 860-36 19 852-90 50 820-56 156 088-10
3-00 816 13-20 18-30 43-36 80-53 131'58 245-25 369-71 514-13 816-51
1 462-31 2 211-03 3 053-30 4 829-10 6 890-90 19 188-62 49 764-31 154 152-05
18-31 43-00 6781 155-15 27615 40936 668-20
1 230-16 1 987-00 2 749-50 4 664-50 6 783-90 19 763-30 50 717-70 155 97216
1-02 612 11-22 16-32 41-32 7440 125-46 239-13 362-39 505-00 803-03 1446-01 2 192-10 3 033-77 4 805-03 6 864-35 19157-01 49 726-35 154 107-97
12-37 37-62 62-37 13701 25619 385-77 635-37
1 188-97 1 937'67 2 695-17 4 601-37 6 707-57 19 673-77 50 614-97 155 856-17
5-10 10-20 35-70 6120
107-10 217-43 337-10 47677 76280
1 395-47 2 131-33 2 973-50 4 736-17 6 789-37 19 066-23 49 612-97 153 978-37
7-42 32-17 56-92
121-27 236-22 362-17 605-67
1 152-17 1887-67 2 645-17 4 538-17 6 631-17 19 584-17 50 512-17 155 740-17
1) Tabell I (forts.). Makar med 4 barn.
Taxe— rat belopp, kr.
Skatt
i
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
3-00 816 13-26 18-36 43-30 8053 131-53 245-25 369-71 514-13 816-51
1 462-31 2 211-03 3 053-30 4 829-10 6 890-90 19 188-02 49 764-31 154 152-05
11-33 36-03 61-33 134-64 252-50 381-43 630-33
1 182-23 1 92858 2 686-03 4 589-33 6 693-03 19 657-43 50 596-23 155 835-03
1-02 6-12 11-22 16-32 41-32 74-40 125-40 239-13 362-39 505-60 803-03
1 446-01 2 192-10 3 033-77 4 805-03 6 864-35 19 157-61 49 726-85 154 107-97
4-95 29-70 54-45
11335 227-15 351-45 591-95
1 135-45 1 864-95 2 622-45 4 509-45 6 596-45 19 543-45 50 465-45 155 687-45
4-03 913 34-03 6013 10404 21437 33344 472-51 755-25
1 385-65 2 120-40 2 962-07 4 724-13 6 776-31 19 349-39 49 593-99 153 957-03
22-77 47-52 97-02 201-74 322-74 553-52
1 088-02 1 801-32 2 558-32 4 429-02 6 499-22 19 429-42 50 334-02 155 539-32
2-04 714 32-64 58-14 97-92 206-59 325-25 463-12 741-33
1 369-36 2 100-37 2 942-53 4 700-07 6 750-71 19 018-33 49 556-03 153 914-01
15-84 40-59 90-09 176-33 297-33 515-09
1 041-79 1 737-69 2 495-19 4 348-59 6 401-99 19 315-39 50 203-79 155 392-19
25-50 51-00 7650 181-33 300-50 434-17 694-00
1 310-67 2 030-33 2 872-50 4 619-17 6 662'67 18 912-33 49 423-17 153 763-07
8-91 33-00 8310
150-92 271-92 476-06 994-90
1 674-06 2 431-50 4 268-10 6 304-70 19 201-30 50 072-90 155 244-50
g) Tabell I (forts.).
Makar med 6 barn.
Taxe- rat belopp, kr.
Skatt
i
kronor
Ortsgrupp I
Ortsgrupp II
Ortsgrupp III Ortsgrupp IV
Ortsgrupp V
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
Gällande
Förslag
700 800 900
1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400 2 600 2 800 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 200 000 500 000
2-04 27-54 53-04 82-02
189-02 308-29 443-15 707-43
1 326-90 2 050-37 2 892-03 4 641-57 6 687-11 18 942-13 49 461-13 153 806-03
1-93 26-73 7623
129-09 246-51 445-33 948-13
1 610-43 2 367-93 4 187-73 6 207-53 19 087-33 49 942-13 155 096-93
25-50 51-00 7650 181-33 300-50 434-17 694-00
1 310-07 2 030-33 2 872-50 4 619-17 6 662-07 18 912-93 49 423-17 153 763-07
16-33 66-33 115-33 210-21 402-93 881-23
1 519-53 2 277-03 4 073-23 6 068-03 18 924-43 49 755-23 154 886-03
16-32 41-32 67-32 15096 267-96 396-23 632-10
1 234-01 1 940-03 2 781-27 4 514-20 6 546-35 18 774-11 49 252-35 153 570-31
6-93 56-43 105-93 173-91 360-03 814-33
1 428-63 2 186-13 3 957-93 5 929-73 18 761-53 49 568-33 154 675-13
14% 39-73 65-23 14434 261-34 388-91 622-07
1 219-39 1 922-72 2 760-07 4 491-80 6 522-41 18 743-09 49 214-39 153 526-23
46-53 96-03 145-53 319-11 747-43
1 337-73 2 095-23 3 843-03 5 790-33 18 59863 49 381-43 154 464-23
5-10 30-00 56-10
117-30 229-30 350-97 575-30
1 152-73 1 847-73 2 670-50 4 396-33 6 408-27 18 606-03 49 043-57 153 332-37
36-63 86-13 135-03 282-31 680-53
1 246'83 2 004-33 3 728-13 5 651-93 18 435-73 49 194-53 154 253-33
Tabell II, utvisande för vissa taxerade belopp och vid olika lamilleiörhållanden statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 110 % av grundbeloppet.
Ortsgrupp I.
Statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 110 %
Taxerat belopp, Ensam- Makar Makar Makar Makar Makar Makar kr. stående utan barn med 1 barn med 2 barn med 3 barn med 4 barn med 6 barn i k r o n o r 1 000 8-91 _ _ _ _ _ _ 2 000 54-45 19-30 841 _ — _ _ 3 000 103-95 59-40 33-10 21-73 445 _ _ 4 000 154-55 10890 7474 46-53 29-20 1188 _ 5 000 215-05 160-00 124-24 90-09 53-95 36-03 193 6 000 281-00 221-10 179-35 139-59 87-01 61'38 26-73 8 000 430-10 344-30 300-35 258-01 195'08 134-04 76-23 10 000 6123-40 491-30 437-90 388-03 316-03 252-50 129-09 12 000 756-70 678-30 611-10 548-03 456-55 381-43 246-51 15 000 1 213-50 1 012'80 935—30 858-93 741'85 630-33 445'83 20 000 1 971-00 1 698-30 1 593-70 1 489-23 1 330-15 1 18228 94813 25 000 2 728-50 2 455-80 2 351-20 2 246-73 2 087-65 1 928-58 1 610-43 30 000 3 686-00 3 341-30 3 209-10 3 077-03 2 875-95 2 68608 2 367-93 40 000 5 601-00 5 256-30 5 124-10 4 992-03 4 790-95 4 58988 4 187-73 50 000 7 916-00 7 499-30 7 339-50 7 179-33 6 936-75 6 693-03 6 207-53 100 000 21 091-00 20 602-30 20 414-90 20 227-03 19 942-55 19 657'48 19 087-33 200 000 52 241-00 51 680-30 51 465-30 51 250-43 50 923-35 50 596-23 49 942-13 500 000 157 691-00 157 058-30 156 815-70 156 573-23 156 204-15 155 835-08 155 096-93
iprocent av taxerat belopp
1 000 089 _ _ _ _ _ _
2 000 2-72 0-99 042 _ _ _ _
3 000 3-40 1-93 1-11 073 0-15 — —— 4 000 3-80 272 1-37 110 0-73 030 _ 5 000 4-30 3-21 2-43 180 1-03 0-73 004 6 000 4-09 3-09 2-99 233 1-40 1-02 045 8 000 5-38 430 3-75 3-23 244 1'68 0-95 10 000 6-19 4-91 4-33 389 3-10 2-53 130 12 000 631 5-05 5-09 4-57 3'80 3-13 2-05 15 000 8-09 6-75 6-24 5-73 4-95 420 2-97 20 000 986 8-49 7-97 7-45 6-05 5-91 474 25 000 10-91 9'82 9-41 8-99 835 7-71 644 30 000 12-29 11-14 10-70 10-20 9-59 8-95 789 40 000 14-00 13-14 12'81 12-43 11'98 11-47 10-47 50 000 1583 15-00 1403 14-30 13-37 13-39 12-42 100 000 21-09 20-00 20-41 20-23 19-94 19-00 19-09 200 000 26-12 2584 2573 25-03 25-40 25-30 24-97 500 000 31-54 31-41 31-30 31-31 31-24 31-17 31-02
Statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 110 %
Taxerat belopp, Ensam- Makar Makar Makar Makar Makar Makar kr. stående utan barn med 1 barn med 2 barn med 3 barn med 4 barn med 6 barn i 10 r o n o r
1 000 693 _ _ _ _ _ _
2 000 51'48 1782 544 _ _ _ _ 3 000 100-93 53-40 30-19 17-32 _ _ _
4 000 15092 102-90 65-33 42-57 23-70 4115 _ 5 000 211-42 153-34 115-33 78-21 48-51 29-70 _ 6 000 277-36 213'84 168-40 127-71 73% 54-45 16-83 8 000 425-09 335-72 289-40 244-09 175-12 113-35 66-33 10 000 612-99 480-32 425-09 371-47 296-12 227-15 115'83 12 000 84889 664-92 594-09 526-07 432-90 351-45 210-21 15 000 1 213-50 999-42 915-79 83217 70500 591-95 402-93 20 000 1 971-00 1 680-12 1 566-49 1 452-87 1 280-16 1 135-45 881-23 25 000 2 728-50 2 437-02 2 323-99 2 210-37 2 037-00 1 864-95 1 519-53 30 000 3 686-00 3 318-32 3 174-69 3 031-07 2 812-70 2 622-45 2 277-03 40 000 5 601-00 5 233-32 5 089-09 4 946-07 4 727-70 4 509-45 4 073-23 50 000 7 916-00 7 471-52 7 297-39 7 124-27 6 860-30 6 596-45 6 068-03 100 000 21 091-00 20 569-72 20 366-09 20 162-47 19 852-90 19 543-45 18 924-43 200 000 52 241-00 51 642-92 51 409-29 51 175-07 50 820-50 50 465-45 49 755-33 500 000 157 691-00 157 016-12 156 752-49 156 488-37 156 08810 155 68745 154 886-03
iproceni av taxerat belopp
1 000 009 _ _ _ _ _ _
2 000 2-57 039 0-27 _ _ _ _ 3 000 3-37 1-73 1-00 0-59 _ _ _
4 000 3-77 2-53 104 1-00 0-59 012 _ 5 000 423 3-07 231 1-50 0-97 059 _ 6 000 4-03 350 2'81 2-13 1-22 0-91 023 8 000 5-31 420 3-02 305 2-19 1-42 083 10 000 6-13 480 4-25 371 2-90 227 1-10 12 000 7-07 554 4-90 438 3-01 2-93 175 15 000 809 6-00 6-11 5-55 4-70 3-95 209 20 000 930 8-40 7'83 7-20 6-40 5-03 441 25 000 10-91 9-75 9-30 8-84 815 7-40 6'08 30 000 12-29 11-06 10'58 10-10 9'38 8-74 7-59 40 000 14-00 13'08 12-72 12-37 11-82 11-27 1018 50 000 15-93 14-94 14-00 14-25 13-72 13-19 12-14 100 000 21-09 20-57 20-37 20-10 19-95 19-54 18-92 200 000 26-12 25-82 25-70 25-59 25-41 25-23 2488 500 000 31-54 31-40 31-35 31-30 31-22 31-14 30'98
Statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 1:10 %
Taxerat belopp, Ensam— Makar Makar Makar Makar Makar Makar kr. stående utan barn med 1 barn med 2 barn med 3 barn med 4 barn med 6 barn i k r o n o r 1 000 4-95 _ _ _ _ _ _ 2 000 47-52 15-34 247 _ _ _ _ 3 000 98-01 47-52 27-22 13-30 _ _ _ 4 000 14751 97-02 56-92 38-01 18-31 _ _ 5 000 207-79 146-52 106-42 66-33 43-00 22-77 _ 6 000 273-13 206-50 157-57 115'83 67-31 47-52 6-93 8 000 420-09 327-53 278-57 229-57 155-15 97-02 56-43 10 000 606-59 470-14 412-22 354-31 276-15 201-74 105-93 12 000 841-09 652-34 578-22 504-11 40930 32274 173-91 15 000 1 213-50 986-04 895-72 805-41 668-20 553-52 360-03 20 000 1 971-00 1 661-94 1 539-22 1 416-51 1 230-10 1 088-02 814-33 25 000 2 728-50 2 419-44 2 296-72 2 174-01 1 987-00 1 801-32 1 428-03 30 000 3 686-00 3 295-34 3 140-22 2 985-11 2 749-50 2 558-82 2 186-13 40 000 5 601-00 5 210-34 5 055-22 4 900-11 4 664-50 4 429-02 3 957-93 50 000 7 916-00 7 443-74 7 256-22 7 068-71 6 783-90 6 499-22 5 929-73 100 000 21 091-00 20 537-14 20 317-22 20 097-31 19 763-30 19 429-42 18 761-53 200 000 52 241-00 51 605-54 51 353-22 51 100-91 50 717-70 50 334-02 49 568-33 500 000 157 691-00 156 973-94 156 689-22 156-404-51 155 972-10 155-53932 154 675-13 iprocent av taxerat belopp 1 000 050 _ _ _ _ _ _ 2 000 2'38 0-79 0-12 _ _ _ __ 3 000 3-27 1'58 0-91 040 _ _ _ 4 000 3-09 243 1-42 0-97 0-40 _ _ 5 000 4-10 293 2-13 1-33 0-30 040 _ 6 000 4-55 344 2-03 1-93 1-13 0-79 0-12 8 000 5-25 409 3-43 2-37 194 1-21 0-71 10 000 6-07 4-70 4-12 3-54 270 2-02 1-00 12 000 7-01 5-44 432 4-20 341 2-09 145 15 000 809 6-57 597 5-37 440 3-09 240 20 000 9'86 8-31 7-70 7-03 6-15 544 4-07 25 000 10-91 903 9-19 8-70 7-95 7-21 5-71 30 000 12-29 10-93 10-47 9-95 917 8-53 729 40 000 14-00 13-03 12-04 12-25 11-00 11-07 989 50 000 15-93 14-39 14-51 14-14 13-57 13-00 11-30 100 000 21-09 20-54 20-32 20-10 19-70 19-43 18-70 200 000 26-12 25'80 25-08 25-55 25-30 25-17 24-73 500 000 31-54 31-39 31-34 3128 31-19 31-11 30-94
Statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 110 %
Taxerat belopp, Ensam— Makar Makar Makar Makar Makar Makar kr. stående utan barn med 1 barn med 2 barn med 3 barn med 4 barn med 6 barn i k r o n o r 1 000 297 _ _ _ _ _ _ 2 000 43-06 1386 _ _ _ _ _ 3 000 95-04 41'58 24-25 9-90 _ _ _ 4 000 144-54 91'08 49-00 34-65 12'87 _ _ 5 000 20416 141058 97-51 59-40 37-62 15-81 _ 6 000 26889 19932 147-01 103-95 62-37 40-59 — 8 000 415-08 320-32 267'68 215-05 137'61 9009 46-53 10 000 60018 46156 39935 337-15 256-19 176-33 96-03 12 000 83328 641-36 561-75 482-15 385-77 297-33 145-53 15 000 1 213-50 972'66 875'65 778'65 635'87 515-09 31911 20 000 1 971-00 1 643-76 1 511-95 1 380-15 1 188-97 1 041-79 747-43 25 000 2 728-50 2 401-26 2 269-45 2 13765 1 937-67 1 73769 1 337-73 30 000 3 686-00 3 27236 3 105-75 2 939—15 2 695-17 2 495-19 2 095-23 40 000 5 601-00 5 187'36 5 020-75 4 854-15 4 601-37 4 348-59 3 843-03 50 000 7 916-00 7 415-96 7 214-55 7 013-15 6 707-57 6 401-99 5 790-83 100 000 21 091-00 20 504'56 20 268-35 20 032-15 19 673-77 19 31539 18 598-63 200 000 52 241-00 51 568-16 51297-15 51 026-15 50 614-97 50 203-79 49 381-43 500 000 157 691-00 156 931'76 156 625-95 156 320-15 155 856-17 155 39219 154 464-23 1" procent av taxerat belopp
1 000 0-30 _ _ _ _ _ _ 2 000 2-15 0'69 _ _ _ — _ 3 000 3-17 1-39 0'81 0-33 — _ _ 4 000 3-61 2-28 123 0257 032 _ _ 5 000 408 2'81 1-95 119 0-75 032 _ 6 000 443 3-32 25 1-73 1-05 0'68 _ 8 000 519 4-00 3-35 269 1-72 113 0'58 10 000 6-00 462 3-99 3-37 256 1'76 096 12 000 6-94 5-34 4158 4-02 321 2'48 1-21 15 000 809 6'48 5'84 5-19 4-24 3-43 213 20 000 986 8-22 756 6-90 5-94 5-21 374 25 000 10-91 961 908 855 7-75 6-95 535 30 000 12-29 10-91 10-35 980 898 8-32 $'% 40 000 14-00 12-97 12-55 12-14 11-50 10'87 9-61 50 000 1583 14'83 14-43 14-03 13-42 12'80 11'58 100 000 21-09 20-50 20-27 20-03 1967 19-32 18'60 200 000 26-12 25'78 25'65 25-51 25-31 25-10 24'69 500 000 31-54 31-39 31-33 31-26 31-17 3108 30'89
Statsskatt enligt kommitténs förslag med bottenskatt vid 110 %
Taxerat belopp, Ensam- Makar Makar Makar Makar Makar Makar kr. stående utan barn med 1 barn med 2 barn med 3 barn med 4 barn med 6 barn i Ic r 0 n o r 1 000 099 _ _ _ _ _ _ 2 000 38'61 11'88 _ _ _ _ _ 3 000 92-07 3663 21'28 5-94 _ _ _ 4 000 141-57 85-14 46-03 30-69 742 _ _ 5 000 200-53 134-64 88'60 55-44 32-17 8-91 _ 6 000 264-66 192'06 138-10 92-07 56-92 33136 _ 8 000 410-03 313'06 256-79 200-53 121-27 83'16 36'63 10 000 59373 452-93 386'48 321-53 236-22 150-92 86-13 12 000 825'48 630'38 545'28 462-99 362-17 271-92 13563 15 000 1 209-04 959-28 855'58 751-559 6056? 476'66 282'81 20 000 1 971-00 1 625-53 1 484-68 1 343-79 1 152—17 994'96 680-53 25 000 2 728-50 2 383-03 2 242'18 2 101-29 1 887'67 1 674'06 1 246-83 30 000 3 686-00 3 249-33 3 071'28 2 893-19 2 645-17 2 431-56 2 004-33 40 000 5 601-00 5 164-33 4 986-28 4 808-19 4 538-17 4 268'16 3 728-13 50 000 7 916-00 7 388'18 7 172'88 6 957-59 6 631-17 6 304-76 5 651-93 100 000 21 091-00 20 471-93 20 219'48 19 966-99 19 584-17 19 201-36 18 435-73 200 000 52 241-00 51 530-78 51 241-os 50 951-39 50 512-17 50 072'96 49 194-53 500 000 157 69100 156 889-53 156 562'68 156 235-79 155 740-17 155 24456 154 253-33 i procent av taxerat belopp 1 000 0-10 _ _ _ _ _ — 2 000 1-93 0-59 _ _ _ _ _ 3 000 307 1-22 0-71 0-20 _ _ _ 4 000 3-54 2-13 1-15 0-77 0-19 — _ 5 000 4-01 269 1-77 1-11 0-64 018 _ 6 000 4-41 3-20 230 1-53 0-95 0'56 _ 8 000 5-13 391 3-21 251 1-52 104 0'46 10 000 5-94 453 3'86 3-22 2-36 151 0'86 12 000 6'88 5-25 4-54 386 3-02 2-27 113 15 000 806 640 5-70 5-01 404 3'18 1-39 20 000 9'86 8-13 742 6-72 5-76 4-97 340 25 000 10-91 9-53 897 8-41 755 6-70 499 30 000 12-29 1083 10-24 9-64 && 8-11 6'68 40 000 14-00 12-91 12-47 12-02 11-35 1067 932 50 000 15-83 14-73 14-35 13-92 1326 12'61 11-30 100 000 21—09 20-47 20-22 19-97 19'58 19-20 18-44 200 000 26-12 25-77 25-62 2548 2526 25-04 24-60 500 000 31-54 31'38 31-31 31-25 31-15 31-05 3085
Tabell III, utvisande för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels statsskatten—1 och kommunal progressivskatt för åren 1935 och 1937, dels stats- skatter enligt de av kommittén utarbetade alternativen A, B (= kommitténs förslag) och C, samtliga tre alternativ vid 110 % av bottenskattens grundbelopp.
S : a s k a t t e r i k r o n o 1- enligt gällande författningar enli t gåtäåä enligt altemagiv B enligt S:a statsskatter och komm. alternativ A (= kommitténs alternativ C progressivskatt förslag) kr. för år 1935 för år 1937 med bottenskatt vid 110 % För-mögenhet 10000 kronor. 0 _ _ _ _ _ 1 000 — — — _ —— 2 000 1938 19'38 14'85 17-32 18-31 3 000 54'06 54-06 44-55 49-50 52-47 4 000 10506 105-06 94-05 9900 101-97 5 000 15606 156-06 143-55 148-50 152-13 6 000 21539 21539 202-95 209-00 212-63 8 000 334-36 334'66 323-95 330-00 334-29 10 000 46333 473-93 465-85 473-00 478'49 12 000 611-35 642-55 646-85 656-00 662-69 15 000 90065 997-15 979-35 990-50 997-19 20 000 1 450-65 1 672-15 1 652-85 1 668-00 1 677-09 25 000 2 099-63 2 461'43 2 410-35 2 425-50 2 434-59 50 000 6 042-25 7 204-05 7 429-85 7 453-00 7 466-89 100 000 16 61457 19 566-67 20 520-85 20 548-00 20 56429 200 000 43 290-58 50 232-98 51 586-85 51 618-00 51 636-69 500 000 135 739-97 154 682-37 156 95285 156 988-00 157 009-09 Förmögenhet 25 000 kronor. 0 __ _ 2 _ 2 __ _ 1 000 _ _ 20-00 5-00 _ 2 000 25-50 25-50 34-85 25-79 24-75 3 000 66-81 66-81 6455 6192 64-84 4 000 117-81 117-81 114-05 111-42 114-34 5 000 170-48 170-48 163-55 162-57 167-25 6 000 22981 229-31 222-95 223-07 227-75 8 000 350-03 351'58 343-95 345-72 352-16 10 000 47369 493-84 485-85 491-72 501-36 12 000 63585 672-05 666-85 677-72 69056 15 000 92640 1 029-15 999-35 1 01222 1 025-06 20 I'JOO 1 479-73 1 707-48 1 672-85 1 695-72 1 714-96 25 000 2 134-22 2 503-52 2 430-35 2 453-22 2 472-46 50 000 6 08859 7 257-89 7 449-85 7 492-72 7 524-76 100 000 16 669-74 19 630-59 20 540-85 20 593-72 20 632-16 200 000 43 358-83 50 311-23 51 606-85 51 669-72 51 714-56 500 000 135 819-31 154 771-71 156 972-85 157 045-72 157 096-96 1 Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, extra inkomst— och för- mögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. ? Reduktionsregel beträffande särskild skatt å förmögenhet tillämpad.
S : s k a t t e r i k 1- o 11 o 1- Taxerad enligt gällande författningar enligt inkomst, enligt alternativ B enligt S:a statsskatter och komm. alternativ A (= kommitténs alternativ C progressivskatt förslag) kr. för år 1935 för år 1937 med bottenskatt vid 110 % Föl-mögenhet 50000 kronor. 0 —— — 1 10'00 1 — — 1 000 10-71 10-71 1 30-00 1 19-97 10-39 2 000 37'23 37'23 94'85 67'22 3613 3 000 88-23 8823 124-55 109-30 85-63 4 000 139-23 139-23 174-05 158-80 135-13 5 000 195-23 195-23 223-55 212-70 192-66 6 000 25456 254-56 282-95 273-20 253-16 8 000 376-88 380-53 403-95 398-60 382-19 10 000 509-20 526-50 545-85 549'60 539-79 12 000 675.27 719-87 726-85 740-60 737-39 15 000 967-92 1 081-17 1 059-35 1 075-10 1 071'89 20 000 1 527-92 1 766-17 1 732-85 1 768-60 1 778-59 25 000 2 191-35 2 573-55 2 490-35 2 526-10 2 536-09 50 000 6 164-03 7 345-93 7 509-85 7 585-60 7 621-99 100 000 16 762-75 19 738-30 20 600-85 20 696-60 20 746-19 200 000 43 474-89 50 444-09 51 666-85 51782-60 51 845-39 500 000 135 953-45 154 9722-65 157 03285 157 168-130 157 24459 Förmögenhet 100000 kronor. 0 1 663 1 663 1 5000 1 2000 . 14'85 1 000 1 32-13 1 32-13 1 5000 1 54-85 44-55 2000 1 79-56 1 79-56 1 124-85 1 13455 9405 3000 1 144-56 1 144-56 1 284-55 254-05 143-55 4 000 1 223-89 1 223-89 384-05 303-55 202-95 5 000 29433 294-23 433-55 362-95 263-45 6 000 35356 35356 492-95 42345 323-95 8 000 47503 487-83 613-95 554-35 465-85 10 000 621-49 647-09 755-85 715-35 646-85 12 000 803-35 864-55 936-85 916-35 867-85 15 000 1 100-15 1 234-15 1 269-35 1 250-85 1 202-35 20 000 1 675-15 1 934-15 1 942-85 1 964-35 1 955-85 25 000 2 357-13 2 763-93 2 700-35 2 721-85 2 713-35 50 000 6 365-25 7 572-05 7 719-85 7 821-35 7 892-85 100 000 16 995-57 20 OOO-17 20 810-85 20 952-35 21 063-85 200 000 43 755-08 50 757.48 51 876-85 52 058-35 52 209-85 500 000 136 269-31 155 271-71 157 242-85 157 464-35 157 655-85 Förmögenhet 200 000 kronor. 0 1 112-73 1 92-73 1 190-00 1 114.85 118-80 2 000 1 216-40 1 197-10 1 204-85 1 254-05 233-20 4 000 1 365-76 1 365-76 1 484-05 1 512-95 358-60 6 000 1 571-28 1 577-43 1 952-95 833-95 509-60
1 Reduktionsregel beträffande särskild skatt å förmögenhet tillämpad.
Tabell III (forts.). 351 S : a s k a t t e r i k r o n o r Taxerad enligt gällande författningar enligt inkoimst, enligt alternativ B enligt S:a statsskatter och komm. alternativ A (: kommitténs alternativ C progressivskatt förslag) kr. för år 1935 för år 1937 med bottenskatt vid 110 % Förmögenhet 200 000 kronor (forts.).
& 000 746-36 768-66 1 193-95 975-85 700-60 101000 92261 977-21 1 335-85 1 15685 92360 12 000 1 118-09 1 218-84 1 516-85 1 377-85 1 146-50 15 000 1 437-09 1 612-84 1 849-35 1 712-35 1 577-10 21) 000 2 045-52 2 352-72 2 522-85 2 465-85 2334-60 25 000 2 737-18 3 194-38 3 280.35 3 223-35 3 188-10 501 000 6 819-03 8 088-23 8 299-85 8 402-85 8 471-60 100 000 17 561-48 20 630'68 21 390-85 21 573-85 21 838-60 200 000 44 386-63 51 455-83 52 456-85 52 719-85 53 084-60 500 000 136 951-79 156 020-99 157 82285 158 165-85 158 534-60 Förmögenhel 500 000 kronor.
0 1 645-55 1 546-70 1 870-00 1 653-55 646-85
6 000 1 1 235-52 1 1 311-27 1 1 072-95 1 1 365-35 1 349-85 10 000 1 1 954-19 1 2 129-94 1 2 035-85 1 2 264-35 1 955-85 15 000 2 845-82 3 152-72 1 3 599-35 3 562-85 2 713-35 20 000 3 537-48 3 994-38 4 622-85 4 320-35 3 666-85 25 000 4 235-30 4 848-35 5 380-35 5 193-85 4 624-35 50 000 8 529-03 9 998-23 10 399-85 10 497-35 10 207-85 100 000 19 658-15 22 927-35 23 490-85 23 904-35 24 174-85 200 000 46 653-30 53 922-50 54 556-85 55 170-35 55 720-85 500 000 139 346-79 158 615-99 159 92285 160 62035 161 17085 Föl-mögenhet ] 000 000 kronor.
0 1 2 050-15 1 1 884-15 1 2 270-00 1 1 875-85 3 027-24
5 000 1 2 625-15 1 2 851-15 1 2 413-55 1 2 389-35 3 984-74 10 000 1 3 763-13 1 4169-93 1 2 735-85 1 3 562-85 4 942-24 15 000 1 4 954-80 1 5 511-60 1 3 599-35 1 4 945-35 5 962-14 20 000 1 6 169-27 1 6 898-87 1 5 422-85 1 6 443-85 7 119-64 25 000 1 7 460-93 1 8 365-53 1 7 380-35 1 8 026-35 8 277-14 50 000 12 222-24 14 001-84 14 399-85 14 154-85 14 727-04 100 000 23 819-23 27 421-63 27 490-85 27 961-85 29 364-44 200 000 51 097-60 58 700-00 58 556-85 59 427-85 61 576-84 500 000 144 004-31 163 606-71 163 92285 164 877-85 167 026-84 1 000 000 314 44687 354 049-27 339 672-85 340 627-85 342 776-84 Förmögenhel 5 000 000 kronor.
0 1 23 401-09 1 23 417-64 1 15 970-00 1 17 839-85 39 749-85
50 000 1 39 544-98 1 43 814-18 1 23 399-85 1 33 930-85 55 720-85 100 000 1 59 292-56 1 65 561-76 1 45 490-85 1 56 921-85 73 295-85 200 000 90 653-30 100 92250 94 556-85 97 487-85 108 445-85 500 000 185 271-79 207 540-99 199 92285 202 937-85 213 89585 1 000 000 359 114-52 401 74372 375 672-85 378 687-85 389 64585
1 Reduktionsregel beträffande särskild skatt å förmögenhet tillämpad.
Tabell IV, utvisande för vissa inkomstbelopp dels statsskatter och kommunal vid olika procenttal av bottenskatten. Den taxerade
Ingen förmögenhet.
Enligt gällande författningar E n 1 i g t .. .. _ _ _ 1 _ mås FMF?" m"- kr. kr. för år 1935 för år 1937 90% 100% 2 000 0 15-30 15-30 12-15 13-50 4 000 96-90 96-99 76-95 85-50 6 000 205-57 205-57 166-05 184-50 8 000 324-23 324-23 265-05 294-50 10 000 452-40 461-90 381-15 423-50 12 000 598-90 627-90 536-15 591-50 15 000 885-70 978-20 829-65 904-50 20 000 1 432-37 1 649-87 1 438-15 1 545-50 25 000 2 077-83 2 434-83 2 130-65 2 270-50 50 000 6 014-47 7 171-47 6 825-15 7 127-50 75 000 11 063-27 13 134-77 12 803-65 13 268-50 [100 000 16 579-93 19 526-43 19 266-15 19 893-50 200 000 43 246-37 50 182-37 49 032-15 50 309-50 400 000 103 541-63 118 477-63 116 648-15 119 225-50 600 000 167 589-27 190 525-27 184 348-15 188 225-50 1 p r 0 0 e n t a D 2000 0 077 '77 0'61 068 4 000 2'42 2'42 1'92 2'14 6 000 3-43 3-43 277 3'08 8 000 4-05 4-05 3-31 368 10 000 4'52 4'62 3'81 4'24 12 000 5'00 5'28 4-47 4'93 15 000 5-90 6-52 5-53 603 20000 716 8-25 7-19 7-73 25 000 8-31 9'74 8.52 9'08 50 000 1203 14-34 13-65 14-26 75 000 14'75 17'51 17'07 1769 100 000 16-58 19-53 19-27 19-89 200 000 21'62 25-09 24-52 25-15 400 000 25-89 29'62 29-16 29'81 600 000 27-93 31-75 30-72 31-37 1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, extra inkomst— och för-
progressivskatt för åren 1935 och 1937, dels statsskatt enligt kommitténs lör-slag inkomsten utgöres i sin helhet av arbetsinkomst.
Ortsavdrag 1 400 kr.
k 0 m m i t t e n s f ö r s 1 a g _ med bottenskatt vid D ä r a v 110 % 120 2 130 % Tilläggsskatt 511352? giga 533132? k r o n o :- 14'85 16'20 17'55 — — — 9405 102-60 111-15 _ — — 202-95 221-40 239-85 — — — 323-95 35340 38285 — — — 465-85 508-20 550-55 — — — 646-85 702-20 757-55 38-00 — 38-00 979 35 1 054-20 1 129-05 156-00 — 156-00 1 652-85 1 760-20 1 867-55 472-00 — 472-00 2 410-35 2 550-20 2 690-05 872 00 _ 872-00 7 429-85 7 732-20 8 034-55 4 104-00 — 4 104-00 13 733-35 14 198-20 14 663-05 8 620-00 —— 8 620-00 20 520-85 21 148-20 21 775-55 13 620-00 — 13 620-00 51 586-85 52 864-20 54 141-55 37 536-00 — 37 536-00 12] 802-85 124 380-20 126 957-55 93 452-00 — 93 452-00 192 102-85 195 980-20 199 857-55 149 452-00 —- 149 452-00 taxerad inkomst 0-74 0'81 0-88 — — — 2'35 2'56 2'7 8 — — —— 3'38 _ 3-69 4-00 — -— —- 4-05 4-42 479 — — — 4-66 508 5131 -— — — 5-39 5-81 6-31 032 —— 0-32 653 7-03 7-53 040 — 0-40 826 8'80 9'34 2'36 -— 236 964 10-20 1076 349 —— 3-49 14-86 15-46 16-07 821 —— 8-21 18-31 18-93 19-55 11-49 _ 11-49 20-52 21-15 21-78 13-62 — 13-62 25-79 26-43 27-07 18-77 — 18-77 30-45 31-10 31-74 23-36 — 23-36 32-02 32-66 33-31 24-91 — 24-91 mögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet.
23—377999.
Tabell V, utvisande för vissa inkomst- och törmögenhetskomhinationer dels skatter enligt kommitténs förslag vid olika procenttal av bottenskatten.
Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter
Enligt gällande författningar E n 1 i g t (Taxerad Förmögen- S:a statsskatter 1 och kom— S-a statsskatter inkomst, het, munal progresswskatt ' kr. kr. för år 1935 för år 1937 90 % 100 % i 2 000 50 000 37-23 37-23 62-27 64-75 4 000 100 000 223-89 223-89 277-45 290-50 6 000 150 000 456-73 458-73 550-30 577-00 8 000 200 000 746-36 768-66 891-15 933-50 10 000 250 000 1 100'98 1 172'48 1 293-40 1 352-00 12 000 300 000 1 485-03 1 627-53 1 739-65 1 814-50 15 000 375 000 2 202-78 2 451-53 2 550-02 2 649-25 20 000 500 000 3 537'48 3 994'38 4 040-65 4 180-50 25 000 625 000 5 034-10 5 719-95 5 697-27 5 877-75 50 000 1 250 000 14 392-75 16 318-30 15 482-40 15 866-00 75 000 1 875 000 25 493-73 28 679-73 27 310-52 27 897-25 100 000 2 500 000 37 802-56 42 404'96 40 054-65 40 844-50 200 000 5 000 000 90 653-30 100 922-50 94 283-15 95 885-50 400 000 10 000 000 204 954-31 226 55670 208 908-15 212 135-50 600 000 15 000 000 325 1367-87 358 303'86 323 533-15 328 38550 i p r 0 c e n t a D 2000 50 000 186 1'86 3-11 324 4 000 100 000 560 560 6-94 7'26 6000 150000 7'61 7'65 9'17 9'62 8000 200000 9:33 9'61 11-14 11'67 10 000 250 000 11-01 11-72 12-93 13-52 12 000 300 000 12-37 13-56 14-50 15-12 15 000 375 000 14'69 16-34 17-00 17'66 20 000 500 000 17'69 19-97 20-20 20-90 25 000 625 000 20-14 22-88 22-79 23-51 50 000 1 250 000 28-79 3264 3096 31-73 75 000 1 875 000 33-99 38-24 36-41 37-20 100 000 2 500 000 37'80 42-40 40-05 40'84 200 000 5 000 000 45-33 50-46 47-14 47-94 400 000 10 000 000 51-24 56'64 52-23 53-03 600 000 15 000 000 54-23 59-72 53-92 54-73 1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, extra inkomst- och för-
statsskatter och kommunal progressivskatt lör åren 1935 och 1937, dels stats- Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av kapitalinkomst. 496 kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1 400 kr.
k 0 m m i t t e' n s f ö r s 1 & g med bottenskatt vid D ä r a v . .. : a 110 74 120 % 130 % Tillaggsskatt åagållfåggzlåiä ssiafttztra kronor 6722 69-70 72-17 — 40-00 40-00 30355 316-60 329-65 — 160-00 160-00 603-70 630-40 657-10 — 310-00 310-00 975 85 1018-20 1 060-55 _— 510-00 510-00 1 410'60 1 469-20 1 527-80 5000 710-00 766-00 1 889-55 1 964-20 2 039-05 156-00 910-00 1 066-00 2 748-47 2 847-70 2 946-92 372-00 1 285-00 1 657-00 4 320-35 4 460-20 4 600-05 872-00 1 910-00 2 782-00 6 058-22 6 238-70 6 419-17 1 538-00 2 535-00 4 073-00 16 249-60 16 633-20 17 016-80 6 120-00 5 910-00 12 030-00 28 483-97 29 070-70 29 657-42 12 370-00 9 660-00 22 030-00 41 634-35 42 424-20 43 214-05 19 536-00 13 410-00 32 94600 97 487-85 99 090-20 100 692-55 51 452-00 28 410-00 79 862-00 215 362-85 218 59020 221 817-55 121 452-00 58 410-00 179 862-00 333 237-85 338 090-20 342 942-55 191 452-00 88 410-00 279 862-00 taxerad inkomst 336 3-49 361 — 2-00 2-00 759 7-92 824 — 4-00 400 1006 10-51 10-95 —— 5-17 517 12-20 12-73 13726 _— 6'88 6'38 14-11 14-69 15'28 0-56 7-10 766 15-74 16-37 16-99 1-30 7'58 888 18-32 1898 19'65 248 857 11-05 21'60 22-30 23-00 436 955 13-91 2423 24-95 2568 015 10-14 16—29 32-50 33-27 34-03 12-24 11-82 24-06 37-98 38-76 39-54 16-49 12-88 29-37 41:63 4242 43-21 19-54 13-41 32-95 48-74 49-55 50-35 25-73 14-20 39-93 53'84 5465 55-45 30-36 14'60 44-96 55-54 56-35 57-16 31-91 14-73 46'64 mögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet.
Tabell VI, utvisande för vissa beskattningsbara belopp dels statsskatter—1 och mitténs förslag vid olika
Enligt gällande . . .. Beskatt- författningar Enligt kommitténs forslag näää- Summa statsskatter * hel och kommunal pro- Summa statsskatt med bottenskatt vid Därav lå- pp, gressivskatt tilläggs- ' skatt för år 1935 för år 1937 90 % 100 % 110 % 120 % 130 % i k r o n o r 100 5-10 5-10 4-05 4-50 4-95 5-40 585 _— 500 25-50 25-50 2025 22-50 24'75 2700 29-25 — 1 000 5100 51-00 40'50 45-00 49-50 54'00 58'50 _
2 000 102-00 102-00 81-00 90-00 9900 108-00 117-00 — 4 000 212-33 212-33 171-00 190-00 209-00 228-00 247-00 — 6 000 331-00 331-00 270-00 300-00 330-00 360-00 390-00 — 8 000 459-87 46967 38700 43000 473-00 516-00 559-00 _— 10 000 616-07 636'67 544-00 600-00 656-00 712-00 768-00 40-00 12 000 796-00 866-00 741-00 820-00 879-00 948-00 1 017-00 120-00 15 000 1 095-00 1 240-00 1036-50 1 125-00 1 213-50 1 302-00 1 390-50 240-00 20 000 1 676-67 1 946 67 1 729-00 1 850-00 1 971-00 2 092-00 2 213-00 640-00 25 000 2 368-33 2 788-33 2 421-50 2 575-00 2 728-50 2 882-00 3 035-50 1 040-00 30 000 3 060-00 3 630-00 3 114-00 3 500-00 3 686-00 3 872-00 4 058.00 1 640-00 40 000 4 576-67 5 496'67 5 099-00 5 350-00 5 601-00 5 852-00 6 103-00 2 840-00 50 000 6 396-67 7 616-67 7 284-00 7 600-00 7 916-00 8 232-00 8 548-00 4 440-00 75 000 11 526-67 13 671-67 13 346-50 13 825-00 14 303-50 14 782-00 15 260-50 9 040-00 100 000 17 043-33 20 063-33 19 809-00 20 450-00 21091-00 21 732-00 22 373-00 14 040-00 150 000 30 010-00 35 030-00 34 734-00 35 700-00 36 666-00 37 632-00 38 598-00 26 040-00 200 000 43 826-67 50 846-67 49 659-00 50 950-00 52 241-00 53 532-00 54 823-00 38 040-00 400 000 104 193-33 119 213-33 117 359-00 119 950-00 122 541-00 125 132-00 127 723-00 94 040-00 600 000 168 260-00 191 280-00 185 059-00 188 950-00 192 841-00 196 732-00 200 623-00 150 040-00
' Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, 170 % av grundbeloppet, extra inkomst- och för-
kommunal progressivskatt för åren 1935 och 1937, dels statsskatt enligt kom- procenttal av bottenskatten.
Enhgftaåaåilåggf for- Enligt kommitténs förslag Summa statsskatter 1 och kommunal pro- Summa statsskatt med bottenskatt vid Därav gressivskatt tilläggs- skatt för år1935 för år 1937 90 % 100 % 110 % 120 % 130 % i procent av beskattningsbart belopp 5'10 5'10 4'05 4'50 4'95 5'40 5'85 — 5-10 5-10 405 4-50 4-95 5-40 585 — 5-10 5-10 405 4-50 4-95 540 5-85 — 5-10 5-10 405 4-50 4-95 5-40 585 _ 5'31 5'31 4'28 4'75 5'23 570 618 — 5'52 552 450 5'00 5'60 6'00 6'50 —— 5'75 5'87 4'84 5'38 5'91 6'45 6'99 — 6'07 6'37 5'44 6'00 6'56 7'12 7'68 0'40 6'63 7'22 6'17 6'83 7'32 7'90 8'47 1'00 7'30 8'27 6'91 7'50 8'09 8'68 9'27 1'60 8'38 9-73 86!) 9-25 9'86 10'46 11-07 3-20 947 11-15 969 10'30 10'91 11'53 12-14 416 10'20 12'10 10'38 11'67 12'29 12'91 13'53 547 11-44 13-74 12-75 13-38 14-00 14-63 15% 7-10 12-79 15-23 14-57 15-20 15-83 16'46 17-10 888 123-37 18% 17'79 1843 19-07 19-71 20-35 12-05 17'04 20'06 19'81 20'45 21'09 21'73 22'37 ]4'04 20-01 23-36 23-16 23-80 24-44 25'09 25-73 17-36 21-91 25-42 24-83 25-48 26-12 26'77 27-41 19-02 26'05 29150 2934 2999 30'64 31'28 31'93 23'61 28.04 3188 30-84 31-49 3214 32-79 33-44 25-01
mögenhetsskatt samt utjämningsskatt.
Tabell VII, utvisande verkningarna av kommitténs törslag i avseende på enskilda skattskyldig
skatt å förmögenhet.
5%: Sam- Be- S:a statsskatter 1 (27- 3? &?!" hållen och kommunal S:a statsskatter enligt kommitténs förslag Den skattskyldiges % ä 5 inkomst förmö- progressivskatt med bottenskatt vid yrke ;”: 5.3! 55%]? genhet, enl. gall. forf. =: gå”-1:9- kr. år 1935 år 1937 90 97 100 % 110 % 120 % 130 % Ortsgrupp I. Landsbygd. Hemmansägare ........ o _ 4 810 82 258 312-03 312-03 316-70 340-05 363-39 386-74 410-( » ........ o 1 1 210 2 405 612 6-12 3-24 360 3-90 432 41 » ........ g _ 2 126 7 500 38—25 38-25 20-25 22-50 24-75 2700 297 » -------- g 1 2 670 39 625 68'85 68-85 47-95 51-10 54-25 57-40 605 » ........ g 2 7 300 102 766 417'83 420-58 395-53 420-80 446-07 471-34 496-( » ........ g 3 2 040 11800 663 6'63 — _ _ _ - Godsägare ............. g _ 4666 132 899 375-51 375-51 438-80 458-85 478-89 498-94 518-9 » ............. g 5 12 564 347 677 1 582-15 1 713-40 1 669-23 1 723-35 1 777'46 1 831-58 1885'6 » ............. ä _ 22 784 962941 27 006-57 ”7 849-92 =7 205-18 5,7 406-85 '7 608-51 27 81018 28 011-& Arrendator ----------- ä _ 3 523 12 575 13821 138-21 110-97 123-30 13563 14790 160-7 » 8 ........... ä 3 3 420 _ 37-23 37-23 18-22 20-25 22-27 24-30 263 >> ----------- g 2 3 684 14 761 74-97 74-97 34-42 38-25 42-07 45-90 49-7 » ........... g 4 2 839 4 900 16-32 16-32 — _ — _ — Hemmason ............ o _ 819 — 3-06 3-06 3-24 3-60 396 4-32 4-6 Hemmadotter .......... 0 _ 684 _ _ — 0-81 0-90 0-99 1'08 1-1 Statdräng ------------- o _ 1 210 _ 13'26 13.26 1215 13-50 14'85 16-20 175 Statdräng ........... 910 __ Hustru, mjölkerska. ' % g _ 560 _ % 11-73 11-73 931 1035 11-38 12-42 13-4 Råttare --------------- o — 1 737 _ 36-21 36-21 33-61 37-35 4108 44-82 485 Småbrukare ........... g 1 1 868 1 350 14'28 14'28 4-45 4-95 5-44 594 6-4 Lärarinna ------------- o — 2 322 12 569 77-01 77-01 62-37 69-30 76-23 83'16 90-0 Agent ............... 260 _ Hustru, lärarinna _____ % g 2 3600 71-40 71-40 3928 43-65 48-01 52-38 56-7 Folkskollärare ........ 4 260 _ Hustru, lärarinna _____ ? g _ 2 080 _? 261-84 261-84 207'63 230-70 253-77 _276'84 299-9 Ortsgrupp ll. Landsbygd. Hemmansågare -------- ä _ 1 051 14 850 13-26 13-26 10-12 11-25 12-37 13-50 146 » ........ g _ 2 263 28 980 57-12 57-12 34-41 37-25 40-08 42% 45-7 » ........ g 1 2 076 47 400 38-76 38'76 50-19 51-90 5361 55-32 57-0 » ........ g 2 3 536 22 700 6783 67'83 3267 36-00 39-33 4266 459 » -------- g 3 2 393 13 300 1428 14-28 _ _ _ _ — Arrendator ............ g _ 3 324 14 480 98-94 98-94 62-37 69-30 76-23 83'16 90-0 » ------------ g 1 7 521 52 300 351-21 352-66 283-41 309-95 336-45 363-02 389-5 » ------------ g 2 4 453 42 360 131-07 131-07 8332 853-85 9637 102-90 109-4 » ------------ g 3 7 369 36 535 265-41 265-41 146-41 160'85 175-28 189-72 204-1 Godsägare ------------- g 5 20100 445 321 2 996-73 3 371-73 3 048-33 3 154-45 3 260-56 3 366'68 3 472-7 Hemmadotter ......... o _ 750 — — _ 0'40 0-45 0-49 0-54 0-5 Hemmason ............ o _ 820 _ 1-53 1-53 2-02 2-25 247 2-70 2-9
1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild ? Reduktionsregel beträffande särskild skatt å förmögenhet tillämpad. * 0 = ogift, g— = gift, ä = änkling eller änka, fr— — frånskild.
” Har husförest: a.
n 55 $$$-_ Be— S:a statsskatter 1 _ _ __ _ 2- &; lagd hållen och kommunal S:a statsskatter enhgt kommitténs forslag Den skattskyldiges ';'; 55 inkomst för mö- progresswskatt med bottenskatt Vld yrke ;; 5.1” S%? genhet, enl. gall. fort. & 59178)- kr. år 1935 år 1937 90 % 100 % 110 % 120 % 130 % gåäljkäåiääa % g _ lgåg 11-22 11-22 8-91 990 10'89 11'88 12'87 ordbruksarbetare ------ o — 1227 — 11-73 11-73 10-93 12-15 13'36 14'58 15-79 '. d. direktör ......... ä _ 22 839 580420 4577-30 5195-25 5383-24 5560-40 5737-56 5914-72 6091'88 lusföreståndarinna- - -- 0 _ 1279 _ 12-75 12-75 11-74 13-05 14-35 15-66 16'96 Iembiträde ........... o _ 960 — 5-10 5-10 486 5-40 594 6'48 7-02 325511", ”åågiäié'rgléj] g _ 333; 23381 9537 9537 68-44 76-05 sas-65 9126 98-86 Iandlande ............ o _ 5415 118858 415-47 416-72 476-00 504-85 533'69 562-54 591'38 'olkskollärare ......... o _ 4765 — 189-02 189-02 161-10 179-00 196-90 214'80 232-70 Städer. ndustri'arbetare ....... o _ 3857 _ 138-21 138-21 117-04 130-05 143-05 156'06 169-06 » ....... o _ 1416 _ 16-32 16-32 16-60 18-45 20-29 22-14 23-98 » ....... g _ 2598 _ 49-47 49-47 27-13 30-15 3316 36-18 39-19 » ------- g 1 2611 _ 30-60 30-60 16-60 18-45 20-29 22-14 2398 » ....... g 2 2340 _ 15'81 15'81 1-21 1-35 1'48 1'62 1-75 » ....... g 3 2989 — 23-97 23-97 _ _ — _ — xmbetsman ........... g 1 12 832 117269 92964 1016'64 886-60 951-25 101589 1080-54 1145'18 Lörelseidkare .......... å _ 12 902 87 647 954'86 1055'36 1028-29 1 108-15 1188-00 1267-86 1347-71 » .......... 0 _ 7 475 21 661 374-64 378-09 328-93 365-30 401-67 438-04 474-41 'iänsteman ----------- g _ 9993 _ 483-90 497'60 392-49 435-95 479-40 522'86 566-31 » ----------- g 2 7975 _ 293-22 293-22 198-22 220-25 242-27 264-30 286-32 lembiträde ........... 0 _ 870 _ 2-55 2-55 283 3-15 3'46 3'78 4-09 ' krivbiträde ----------- o _ 2330 _ 60'69 60'69 55'48 61-65 6781 73-98 80-14 :utiksbiträde .......... o _ 1670 _ 27-03 27-03 27-54 3060 33'66 36-72 39-78 Ortsgrupp III. Landsbygd. lemmansägare -------- o _ 1451 25 425 31-11 31-11 30-91 33-75 36'58 39-42 42-25 » ........ g _ 3042 86 915 215439 =154-39 196-43 204-85 213-20 221-ss 230-09 » -------- g 1 2008 2600 12-24 12-24 243 2-70 297 3-24 3-51 » ........ g 2 7302 69900 32448 324-48 267-63 288-50 309-37 33024 35111 » ........ g 3 2556 14600 1275 12-75 _ — _ _ _ _rrendator ............ o _ 2226 _ 48-96 48'96 48'60 54-00 59-40 64'80 70-20 » ............ g _ 1 449 1 770 6'63 663 202 2-25 2-47 2-70 292 Iemmadotter ......... o _ 900 _ 1-53 153 2-02 2-25 2-47 2-70 292 Iemmason ------------ o _ 1030 _ 4-59 459 4-45 4-95 5-44 5-94 643 ordbruksarbetare ...... o _ 1390 _ 13-77 13-77 13'36 14'85 16-33 17'82 19-30 ordbruksarbetare . . . 1 418 _ Iustm, mjölkerska...% g _ 632 _? 21-42 21-42 17'82 19'80 21'78 23'76 25-74 kättare ............... o _ 1831 _ 29-07 29-07 31-19 34'65 38-11 41'58 45-04 "Spektor ------------- o _ 6442 44141 324-74 324-74 299-37 329-50 359-03 389-76 419'89 'örman ............ 3775 _ Iustru, butiksbiträde? g _— 1669 _? 190-13 190-13 150-70 167-45 184-19 200-94 217-ss
n 5; Sam- Be— S:a statsskatter1 _ z å,? 111323. hållen och kommunal S:a statsskatter enligt kommitténs förslag Den skattskyld1ges % 5 f, inkomst, förmö- progresswskatt med bottenskatt vid yrke % å.; (ät; genhet, enl. gall. fort. ”” 55 "1279 kr. år 1935 år 1937 90 % 100 % 110 % 120 % 130 7 Städer. Industriarbetare ------- 0 _ 3 477 — 112-71 112-71 9922 110-25 121-27 132-30 143- » ------- g — 3 113 — 66-81 66-31 43-33 48-15 52-96 57-7s 62- » ------- g 1 3 447 2 897 58-05 58-05 31-59 35—10 38'61 42-12 45- > ------- g 2 3 011 _ 27-54 27-54 11-34 12-60 13-86 15-12 16- » ------- g 3 2 815 _ 13-20 13-20 _ _ _ _ > ------- g 4 4 490 _ 46-92 46-92 810 9-00 990 10-30 11- > ------- g 5 4 933 _ 48-96 48% 0-40 0-45 049 0-54 0- Ämbetsman ----------- g 3 8 531 37 428 313-90 313-90 188'89 207-95 227-00 246-00 265- Läkare --------------- g 4 25340 36420 1949-57 2278-97 1687-23 1 805-50 1923-77 2042-04 2160- Ämbetsman ----------- g 5 20 742 11 802 1 260-30 1 441-11 889-73 968-55 1 047-30 1 126'18 1 204- Rörelseidkare ---------- o _ 37 586 776 475 8 366-25 9 564-05 9 559-97 9 845-75 10 131-52 10 417-30 10 703- Änka ----------------- ä 1 1 225 8 103 4-08 4053 1:52 1'80 198 210 2- Förestånderska 3 ....... fr 1 1 745 —— 4-59 4-59 3-64 405 445 486 5' Hembiträde ----------- o _ 1 030 _ 4-59 4-59 445 4-95 5-44 594 6- Kontorist ------------- 0 — 3 529 _ 115-20 115-20 101-25 112-50 123-75 135-00 146- Skrivbiträde ----------- o _ 2 546 _ 65-28 65-28 61-50 68-40 75-24 82'08 88- Butiksbiträde ---------- o _ 1 950 _ 35-19 35-19 3645 40-50 44-55 48-00 52- F. d. ämbetsman . . . . 9 740 26 123 Hustru, lärarinna _____ ; g _ 4 273 11 998 % 879-05 970-05 813-27 885'85 958-42 1 031-00 1103- Ortsgrupp IV. Landsbygd. Industriarbetare ....... o _ 4 970 _ 183-09 183-09 165-55 183-95 202-34 220-74 239 » ....... g — 4 665 3 256 142-29 142-29 10240 11385 12523 136-62 148 » ....... g 1 4 863 _ 122-40 122-40 74-11 82-35 9058 98-82 107 » ....... g 2 4 770 _ 9027 90-27 43-74 48-00 5340 58-32 63 » ....... g 3 4 990 _ 73-95 73-95 30-37 33-75 37-12 40-50 43 » ....... g 4 4 657 _ 48-96 48% 5-07 6-30 6-93 756 8 » ....... g 5 4 832 _ 44-37 44-37 _ _ _ _ Sääfuläiänååi ? 8 _ ååå?) _? 26790 26790 216-54 240-00 264-00 288-72 312 Brukstjänsteman ------- ä — 23 681 18 288 2 036-33 2 384-33 2 263-61 2 409-70 2 555-79 2 701-88 2 847 » ....... g _ 13323 _ 739-20 797-20 658-26 721-80 785-34 848-88 912 » ...... g 1 8 769 8 100 358-97 361-17 261-09 290-10 319-11 348-12 377 » ....... g 3 13641 _ 616-13 648-13 419-97 465-70 511-43 557-10 602 Hembitråde ......... -. . o _ 1 160 _ 6-12 6-12 5-07 6-30 693 750 8 Tjänsteman 3 ---------- ä 2 5 626 29 046 158-01 158-01 112-27 123-75 135-22 146-70 158 Kontorsbiträde ........ o _ 2 330 _ 48-45 48-45 49-81 55-35 (50-38 66-42 71 Skrivbiträde ........... o _ 1 865 _ 24'48 24'48 28-75 31-95 35-14 38-34 41 Grovarbetare ........ _ Hustru, städerska ..... % g _" 1 ägg —— lf 7.14 7.14 6.48 7.20 7.92 8.64 9 Städer. Snickeriarb ............ o — 1 823 _ 22-95 22-95 2713 30-15 33-10 3618 39 Kommunalarb ......... g — 3 700 _ 9078 9078 62-37 69-30 76-23 83-10 90 » ........ g 1 4 528 2 506 107-10 107-10 61-50 6840 75-24 82-03 88
Tabell VII (forts.). 361 ?> 0 : % ä$_ Be— S:a statsskatter 1 _ _ __ _ 2 %; lagd hållen och kommunal S:a statsskatter enllgt kommltténs forslag Den skattskyldiges % "så 5 inkomst; förmö- progresswskatt med bottenskatt v1d yrke % åå (ååå? genhet, enl. gall. forf. ':" 55 ”'å'?” kr. år 1935 är 1937 90 2 100 2 110 ex.. 120 % 130 % 3yggnadsarb-— - - — - . g 2 3 608 _ 40-80 40-80 20-25 22-50 24-75 27-00 2925 - ------ g 3 3 844 3 213 38-70 38-70 709 8-55 940 10-20 11-11 ,. ------ g 4 4 963 _ 57-12 5712 12-15 13-50 14-85 16-20 1755 Fiänsteman. . ä _ 15 846 176243 1 526-00 1 731-00 1 811-40 1 916-30 2 022-20 ' 2 12700 2233-00 » ....... o _ 9 329 72 717 56313 58473 585-44 637-so 690-10 742-52 794-88 ....... o _ 3 983 4 329 136-17 136-17 119-07 132-30 145-53 158-70 171-99 ------- g _ 15 117 — 913-10 1 012-85 834-57 909-75 984-92 1 060-10 1 135-27 ------- g 1 14 102 28 751 807'63 880-63 685-67 750-45 815-22 880-00 944-77 » ....... g 2 10 874 38 659 494-11 50921 368-10 407-00 445-84 484'68 523-52 Folkskollärare. . . .] G 534 _ [ _ 9 . ' . . Hustru, lärarinna | _ 5 082 9 000 | 593 57 6.1 97 523 59 577 90 632-21 686-52 740 83 Rörelseidkare -- - . . g 5 29 921 388 741 3 980-23 4 612-53 3 942-79 4 102-40 4 262-01 4 421-62 4 581-23 Hembiträde ....... o _ 1 301 _ 9-09 9-09 891 9-90 10'89 11'88 12'87 Telefonist ......... o _ 2 884 _ 76-50 76-50 72-90 81-00 89-10 97-20 10530 Skrivbiträde ....... o _ 963 — 1-02 1—02 16? 1-80 198 2101 234 Kontorist ......... o _ 2 362 — 49% 4998 51-03 56-70 62-37 68-04 73-71 Ortsgrupp V. Städer. Sömmerska. . . . . . . . o _ 990 _ _ _ 0-40 0-45 0-49 0-54 058 Maskinist ......... g _ 3 797 _ 86-19 86-19 61-15 6795 74-74 81-54 88-33 Typograf ---------- g 1 5 040 — 119-34 119-34 74-11 82-35 90'58 9882 107-05 » .......... g 2 3 711 _ 38-25 38-25 19-03 21-15 23-26 25-38 27-49 Vaktmästare ...... g 3 2 917 _ 705 7-05 — _ — _ _ Hum; städerska: [ g _ ååå; 13 ägg % 184-89 184-39 14470 16085 176—93 193-02 209.10 Verkmästare ...... g _ 7 479 66 833 378-57 381-02 336-07 365-90 395-13 424-30 453-59 Montör ........... g 4 4 244 _ 3162 3162 — —— — —— — Rörelseidkare ...... g 1 3 517 7 651 4794 4794 29-10 32-40 35-04 3888 42-12 » ...... g 3 32 369 81 770 3 067'18 3 632'08 2 996-05 3 166-05 3 337-24 3 507-84 3 678-43 » ...... g _ 38 860 688 913 7 831-21 8 998-41 8 705—14 8 978-50 9 251-30 9 525-22 9 798'58 F. (1. rörelseidkare. ä _ 20 812 725 076 5 15790 5 776-55 1 5 885-21 86 058-00 36 231-99 ' 6 405-38 ' 6578-77 » 0 _ 8 808 209 817 902-00 948-00 1 123-73 1 181-75 1 239-70 1 297'78 1 355-79 » o _ 822 137 034 * 100-10 = 8640 * 89-29 = 93-70 8 98-11 * 102-52 = 106-93 Läkare ........... g _ 21 581 11 260 1 636'78 1 898-28 1 64728 1 764-45 1 881-01 1 998'78 2 115-94 Advokat .......... g 1 22 064 28 150 1 65589 1 921-04 1 616-00 1 731-95 1 847-29 1 962-04 2 077'98 Efåiiefiåvmir % g 2 ååå; _? 110-10 110-10 61-50 68-40 75-24 82-08 88-92 Ämbetsman ....... g 4 8 650 _ 21998 21998 81-00 90-00 99-00 108-00 117-00 .. ....... o _ 15 316 _ 976-23 1 091-48 1 079-43 1 169-95 1 260.40 1 350'98 1 441-49 Hembiträde ....... 0 _ 1 470 _ 11-73 11-73 10-93 12-15 13-30 14'58 15-79 Rörelseidkare ----- g _ 256 113 3 113 680 88 558-97 99 814-97 95 50950 97 352-80 99 196-04 101 039-29 102 882-52 Kontorist ......... f 2 2 330 — 1326 13-20 6-48 7-20 792 8-64 936 Stenograf ......... o _ 4 567 — 156-00 156-00 142-29 158-10 173-91 189-72 205-53 Skrivbitråde ....... o _ 2 893 _ 70'89 70'89 7087 78-75 86-02 94-50 102-37 » ....... o _ 1 850 — 21-42 21-42 24-70 2745 30-19 32-94 35-08 Butiksbiträde ...... o _ 2 335 — ' 42-33 42-33 46-17 51-30 56-43 61-50 66-09
Tabell VllI. Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
A. A b 5 o— ]?ållzågfä Taxerat Uträknade skatter av utdel- (= be— An- Kapital ning, som skatt- Statlig Kmmu- tal omför— ningsbart) ink.- o. nal pro— Pt— Inkomstprocent taxe— mäles i belopp förm.— gr.—skatt. Jam- Summa rade 7 5 g) skatt, grund-A nlngs- kr. * 170 %, belopp, siar”- tusental kronor kr. kr. ' l 2 3 4 5 6 7 8 9 1 T. 0 m. 1 % 954 520 767'7 347'8 l 987'3 50 675 — _ 50 675 l 2 Över 1 » 2 » 746 477 365'4 307'3 7 8794 188 173 -— —- 188 173 2 3 > 2 ) 3 » 617 523 0576 1255'9 13 204'6 336 715 -— —— 836 715 3 4 ) 3 » 4 » 518 359 409'1 2 373'2 9 7721 249 188 — — 249188 4 5 Säger ) 4 » 2 835 1 880 599-& 4 284-2 32 3434 824 751 _ _ 824 751 5 (; Över 4 » 4'25 » 139 73 7128 1 019”: 2 0347 55 338 _ — 55 338 6 7 » 4-25 » 4'5 » 109 95 122-3 1 649-6 2 521"? 72 876 _ — 72 876 7 8 ) 4'5 » 4'75 » 157 130 2576 1 3620 4 654'2 142 389 _ -— 142 389 8 9 » 4'75 » 5 » 140 118 774-4 163-0 5 654-6 181 924 — —- 181924 9 10 » 5 » 51/9 » 187 116 1281 1958 5 781-2 196 324 _ —— 196 324 10 11 » 51/9 » 59/3 » 142 817689 229-5 42637 159 173 _ — 159 173 11 12 » 52/9 » 6 » 159 53 2282 12-5 3 092-0 125 875 _ _ 125 875 12 13 » 6 » 61/9 ) 143 110 034'0 184-0 6 609 3 291471 994 663 293 128 13 14 > 6'/a » 69/9 » 164 1077 6-0 4057 6597'8 310 602 2 614 1743 314955! 14 15 ) 63/5 » 7 » 137 64 916-7 175-0 4 2498 216 445 5 205 3 470 225 120 15 16 ) 7 » 71/s > 122 81 8344 562-6 5 273-1 286 442 4 996 3 331 294 769 16 17 » 71/9 » 72/9 > 118 46 674-5 6259 2 850-8 164 637 3 173 2 115 169 925 17 18 » 73/3 » 8 » 110 60 3594 4685 4 2750 260 751 6 889 4 593 272 233 18 19 » 8 » 8'5 » 139 74 428”? 1759 6 0250 389 147 10 735 7 157 407 039 19 20 » 8'5 » 9 » 131 52 871-8 211 4 6096 311878 9 656 6 4237 327 971 20 21 > 9 ) 9'5 : 128 144 972-7 618-1 12 8039 913 375 31 475 20 983 965 833 21 22 » 9'5 » 10 » 132 65 528-0 57-1 6 3629 475 735 18 261 12 174 506 170 22 23 » 10 : 10'5 » 116 121 185-3 1 629-4 10 7414 839 865 34 294 22 863 897 022 23 24 » 10-5 » 11 a 110 66 4943 8118 6 3164 5l5 010 22 672 15 115 552 797 24 25 » 11 » 11-5 > 107 44 5450 1897 4 844'5 410962 19 366 12 911 443 239 25 26 » 11'5 » 12 » 81 40 3875 2350 4 484-0 396 313 19 317 12 878 428 508 26 27 » 12 » 12-5 » 67 57 8606 361-5 6 758-4 620 002 32 330 21 553 673 885 27 28 » 12-5 » 13 » 62 27 387-2 294-0 3 200-9 304 6 8 16 214 10 809 33l 631 28 29 » 13 : 13% » 105 25 5153 35-0 3 3500 330 058 20 498 13 665 364 221 29 30 > 13% » 141/: » 66 22 807"; 5101 2 695'9 274 954 16 302 10 868 303 124 30 31 » 141/s » 15 > 76 100 2126 763-5 13 9880 1 472 619 92 026 61351 1 626 026 31 32 » 15 » 16 » 97 44 850-7 808 6 794-7 739 082 47 713 31 809 818 601 32 33 » 16 > 17 » 102 67 808-0 1934 10 930-0 1 224 112 85 765 57 177 1 3 17 054 33 34 ) 17 » 18 » 69 161 7968 312-0 27 966-1 3 231 248 241 038 160 692 3 632 978 34 35 > 18 » 19 » 74 46 782-13 1 1428 7 399 1 880 432 68 435 45 624 994 491 35 36 » 19 » 20 ) 55 22 1668 305'1 3 9841 484 116 39 983 26 655 550 754 36 37 » 20 > 21 » 39 10 8524 240-4 2 014-8 250 028 22 370 14 913 287 311 37 * Aktiebolag, som bedriver detaljhandel med rusdrycker, och i anledning därav icke erlägger
år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
] u t a t a 1. Behållen .. inkomst Taxerat Utraknade skatter av utdel- (: be— im; Kapital ning. som skatt— Statlig Kommu— Ut % omför— ningsbart) ink.— 0_ nal pro— " Inkomstprocent tm;— mäles i belopp förm.— gr.—skatt, ggn—_ Summa ra e 7 3 %) skatt, grund— sk agg kr. 170 %, belopp, kr ' tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 | 4 5 s 7 8 9 38 Över 21 t.o.m. 22 % 51 7 0402 179 1 4954 189 377 17 258 11 505 218 140 38 89 » 22 » 23 » 37 3 9735 298 8572 110 742 10 444 6 963 128 149 39 40 » 23 » 24 » 37 7 499! 01 1 7558 230 956 22 964 15 309 269 229 40 41 » 24 » 25'5 » 57 7 6183 2866 1 591-7 213 574 22 347 14 898 250 819 41 42 » 25'5 »» 27 » 43 7 7948 8 9 2 0445 279 653 31 224 20 816 331 693 42 45 » 27 » 28'5 » 37 11 0205 43 3 049'6 424 989 49 743 33 152 507 894 43 44 » 28'5 » 30 » 27 3 263'4 315 9256 131 360 16 296 111 864 158 520 44 45 » 30 » 32 » 42 8 1442 68 2 5460 367 896 48 574 32 383 448 853 45 46 » 32 » 34 » 17 8508 _ 2761 40 443 5 546 3 697 49 686 46 47 » 34 » 36 » 20 5 632 & 5106 1 4624 218 778 31 755 21 1711 271 703 47 48 » 36 » 39 » 38 2 3402 _ 871-1 132 285 20 470 13 647 166 402 48 49 » 39 » 42 » 20 1 4862 — 5990 92 664 15 428 10 285 118 377 49 50 » 42 » 46 » 23 1 5367 _ 6816 107 183 19 426 12 951 139 560 50 51 » 46 » 50 » 12 2751 11 1307 20 883 4 128 2 752 27 763 51 52 » 50 » 55 » 18 1 0687 1044 4659 75 637 16 592 11 061 103 290 52 53 » 55 » 60 » 11 509-3 155 284-9 46 980 10 677 7 118 64 775 53 54 » 60 » 65 » 5 35-3 2-1 201 3 367 752 501 4 620 54 55 » 65 » 70 » 5 3 9775 219 2 6184 445 131 98 188 65 459 608 778 55 56 » 70 » 75 » 6 6795 1443 3529 60 888 13 230 9 492 83 610 56 57 » 75 » 80 » 9 2028 — 156-1 27 330 5 849 3 279 36 458 57 58 » 80 » 85 » 5 84 2 _ 704 12 499 933 570 14 002 58 59 » 85 » 90 » 5 762 _ 666 11 996 2 494 1 663 16 153 59 60 » 90 » 95 » 8 2820 _ 2588 47 290 9 191 6 127 62 608 60 111 » 95 » 100 » 7 816 _ 799 14 813 2 493 1 662 18 968 61 62 » 100 » 105 » 1 200 — 200 3 723 750 500 . 4 973 62 63 » 105 » 110 » 3 9487 _ 1 0201 192 483 37 837 25 225 255 545 63 64 » 110 » 115 » 2 225 _ 251 4 783 525 350 5 658 64 65 » 115 » 120 » 3 1334 — 1558 29 937 5 843 3 895 39 675 65 66 » 120 » 125 » 1 6—5 _ 79 1 539 1 _ » — 1 539 66 67 » 125 » 130 » 3 475 — 600 11 736 2 250 1 500 15 486 67 68 » 130 » 135 » 3 1052 — 141'8 27 973 5 318 3 545 36 836 68 69 » 135 » 140 » 1 290 _ 395 7 863 1 482 988 10 333 69 70 » 140 » 145 » 2 290 _ 415 8 333 1 557 1 038 10 928 70 71 » 145 » 150 » 2 300 _ 440 8 897» 1 _ 1 _ 8 895 71 72 » 150 % ........ 81 1 8303 1882 13 2071 2 694 250 55 628 37 085 2 786 963 72 73 Summa 7 060 4 298 2455 20 6887 272 8945 23 650 801 1 459 513 973 009 26 083 323 73 kommunal progressivskatt eller utjämningsskatt.
Tabell VIII (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och lör-mögenhets- Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
B. M e (1 e ]- Behållen .. inkomst Taxerat Utraknade skatter av utdel— (: be— ??" Kapital ning, som skatt— Statlig Kommu- Ut & omför— ningsbart) ' k.- o. 1 _ ' Inkomstprocent ta?- mäles i belopp lllörmg grå-515153, ]?"m; Summa ra e 7 5 g) skatt, grund— nångs- kr. 170 %, belopp, s katt, tusental kronor kr. kr. r. 1 2 3 | 4 5 6 7 8 9 1 T. 0. m. 1 % 954 5459 0'4 21 53 — — 55 1 2 Överl » 2 » 746 639'9 04 9-9 252 _— _ 252 2 3 » 2 » 3 » 617 847'7 2'0 21'4 546 — — 546 3 4 » 3 » 4 » 618 693'8 4'6 18'9 481 —— — 481 4 & Säger » 4 » 2835 6634 16 114 291 — — 291 5 6 Över4 » 4-25 » 139 5303 7-3 14'6 398 — — 398 6 7 » 4'25 » 4'5 » 109 8727 15'1 231 669 — -— 669 7 8 » 4'5 » 4'75 » 157 8297 8'7 296 907 — —— 907 8 9 » 4'75 » 5 » 140 8484 12 404 1299 — —— 1299 9 10 » 5 » 51/a » 187 6210 10 309 1050 -— -— 1050 10 11 » 51/3 » 52/9 » 142 5758 16 300 1121 — — 1121 11 12 » 5*/s » 6 » 159 3348 01 194 792 — — 792 12 13 » 6 » 61/3 » 143 7695 13 462 2038 7 5 2050 13 14 » 61/a » 67% » 164 6567 25 40.2 1894 16 11 1921 14 15 » ($”/s » 7 » 137 4739 13 310 1580 38 25 1643 15 16 » 7 » 7'/a » 122 6708 46 432 2348 41 27 2416 16 17 » 71/3 » 72/3 » 118 3956 53 242 1395 27 18 1440 17 18 » 7'/s » 8 » 110 5487 4-3 389 2370 63 42 2475 18 19 » 8 » 8'5 » 139 5355 13 433 2800 77 51 2928 19 20 » '5 » 9 » 131 4036 O'? 352 2381 74 49 2504 20 21 » 9 » 9'5 » 128 11326 48 1000 7136 246 164 7546 21 22 » 9'5 » 10 » 132 4964 04 482 3604 138 92 3834 22 23 » 10 » 10'5 » 116 10447 140 926 7240 296 197 7733 23 24 » 10'5 » 11 » 110 6045 74 57.4 4682 206 137 5025 24 25 » 11 » 11'5 » 107 4163 1'8 453 3841 181 121 4143 25 26 » 11'5 » 12 » 81 4986 29 554 4893 238 159 5290 26 27 » 12 » 12'5 » 67 8636 54 1009 9254 482 322 10058 27 28 » 12'5 » 13 » 62 4417 47 51'6 4913 262 174 5349 28 29 » 13 » 13% » 105 2430 03 319 3144 195 130 3469 29 30 » 131/s » 141/s » 66 3456 77 408 4166 247 165 4578 30 31 » 14% » 15 » 76 13186 100 1841 19377 1211 807 21395 31 32 » 15 » 16 » 97 4624 08 700 7619 492 328 8439 32 33 » 16 » 17 » 102 6648 19 1072 12 001 841 560 13402 83 34 » 17 » 18 » 69 23449 45 4053 46 830 3493 2329 52 652 34 35 » 18 » 19 » 74 6322 154 1000 11898 925 616 13439 36 36 » 19 » 20 » 55 4030 55 724 8802 727 485 10 014 36 37 » 20 » 21 » 39 2783 62 517 6411 574 382 7367 37 1 Se not till tab. VIII A.
skatt år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
t a 1. Behållen .. inkomst Taxerat Utraknade skatter av utdel- (= ht.— 12125" Kapital ning, som skatt- Statlig Kommu- Ut omiör— ningsbart) ' k.- _ | - ' Inkomstprocent taxe- mäles 1 belopp lålörmf2 213-515232, Hfm— Summa rade 7 5 g) skatt, grund— år??? kr. 170 %, belopp, lå ' tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 4 | 5 6 7 s 9 38 Över 21 t. a.m. 22 % 51 1380 04 293 3 713 338 226 4 277 38 30 » 22 » 23 » 37 1074 08 232 2 993 282 188 3 463 39 40 » 23 » 24 » 37 2027 00 475 6 242 621 414 7 277 40 41 » 24 » 25'5 » 57 1337 50 27'9 3 747 392 261 4 400 41 42 » 25'5 » 27 » 43 1813 02 475 6 504 726 484 7 714 42 43 » 27 » 28'5 » 37 2979 01 824 11486 1345 896 13 727 43 44 » 28'5 » 30 » 27 1209 1'2 343 4 865 604 402 5 871 44 45 » 30 » 32 » 42 1939 02 606 8 759 1 157 771 10 687 45 46 > 32 » 34 » 17 500 — 162 2 379 326 218 2 923 46 47 » 34 » 36 » 20 2816 255 731 10 939 1 588 1 058 13 585 47 48 » 36 » 39 » 38 616 _- 22'9 3 481 539 359 4 379 48 49 » 39 » 42 » 20 743 -— 300 4 633 772 514 5 919 49 50 » 42 » 46 » 23 668 — 296 4 660 845 563 6 068 50 51 > 46 » 50 » 12 229 0.1 109 1 740 344 229 2 313 51 52 » 50 » 55 » 18 594 58 259 4 202 922 614 5 738 52 53 » 55 » 60 » 11 463 14 259 4 271 971 647 5 889 53 54 » 60 » 65 » 5 71 04 40 673 151 100 924 54 55 » 65 » 70 » 5 79515 44 5237 89 026 19 638 13 092 121 756 56 56 » 70 » 75 » 6 1133 241 588 10 148 2 205 1 582 13 935 56 57 » 75 » 80 » 9 225 _ 173 3 037 650 364 4 051 57 58 » 80 » 85 » 5 16'8 — 141 2 500 187 114 2 801 58 59 » 85 » 90 » 5 152 — 133 2 399 499 333 3 231 59 60 » 90 » 95 » 8 35'3 —— 324 5 911 1 149 766 7 826 60 61 » 95 » 100 » 7 117 — 114 2 116 356 238 2 710 61 62 » 100 » 105 » 1 200 _ 200 3 723 750 500 4 973 62 63 » 105 » 110 » 3 3162 — 3400 64 161 12 613 8 408 85 182 63 64 » 110 » 115 » 2 11-3 _ 12'6 2 391 263 175 2 829 64 65 » 115 » 120 » 3 445 — 519 9 979 1 948 1 298 13 225 65 66 » 120 » 125 » 1 65 — 79 1 539 1 — 1 —— 1 539 66 67 » 125 » 130 » 3 158 — 200 3 912 750 500 5 162 67 68 » 130 » 135 » 3 351 —— 473 9 324 1 773 1 182 12 279 68 69 » 135 » 140 » 1 290 — 395 7 863 1 482 988 10 333 69 70 » 140 » 145 » 2 145 —— 208 4 166 779 519 5 464 70 71 » 145 » 150 » 2 150 — 220 4 448 1 — 1 — 4 448 71 72 » 150 % ........ 81 226 23 1631 33 262 687 458 34 407 72 73 Summa 7 060 6088 29 '7 3 350 207 138 3 695 73
Tabell VIII (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhets- Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
C. Procen-
Behåuen Uträknade skatter Ån— inkomst Taxerat Äta] _ a_v utdel- (= be' Statlig Kommu- U Inkomstprocent taxe- Kapltal nmg, 'som Iskatt— ink.- O_ nal pro- t' rade 011110? nmgsbart) förm— gr.—skatt, Rim— Summa males 1 belopp skatt, grund— nings— 7 9 g) 170 % belopp skatt 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 T. 0. m. 1 % man 1211 1'68 073 021 —- — 019 1 2 Överl » 2 » 1057 1111 1'49 2'70 0'81 — -— 0'72 2 3 » 2 » 3 » 871 1217 607 4'84 1'42 — — 1'29 ?» 4 » 3 » 4 » 7'34 8'36 11247 3'58 1'05 — — 0'96 4 & Säger » 4 » 40'16 43-75 20-71 11'85 3—49 — — 316 5 6 Öve1-4 » 4'25 » 1-97 172 4-93 0-75 023 —— — 0-21 6 7 » 4-25 » 4'5 » 1-54 2-21 7-97 092 031 — — 0'28 7 8 » 4-5 » 4'75 » 2-22 303 6'58 171 060 — — 0-55 8 9 » 4-75 » 5 » 1'98 276 0-79 2-07 077 — — 0-70 9 10 » 5 » 51/3 » 265 2-70 0-95 2-12 083 — — 0-75 10 11 » 51/s » 52/3 » 2-01 190 111 1'56 0'67 — — 061 11 12 » 52/3 » 6 » 2-25 1-24 006 11?» 0-53 _ — 0-48 12 13 » 6 » 61/3 » 208 256 089 2-42 1-23 0-07 0-07 112 13 14 » 61/3 » 61/1» » 2-32 2'51 1'96 2-42 131 0'18 0'18 1-21 14 15 » 62/9 » 7 » 1-94 1'51 0'85 1'56 0-92 0'36 036 086 15 16 » 7 » 71/3 » 1-73 1-90 2-72 1-93 1-21 034 0-34 113 16 17 » 71/3 » 79/5 » 1-67 1-09 363 1-04 0-70 0-22 0-22 065 17 18 » 71/3 » 8 » 1'56 141 226 157 1.10 047 047 104 18 19 » 8 » 8'5 » 1-97 1-73 085 221 1'64 0-74 074 1'56 19 20 » 8'5 » 9 » 1'86 123 010 1'69 1-32 0156 066 126 20 21 » 9 » 9'5 » 1-31 3—37 2-99 469 3'86 216 216 3-70 21 22 » 9-5 » 10 » 1'87 1-53 0'28 2-33 2-01 1-25 125 1-94 22 23 » 10 » 10'5 » 164 282 7'87 3—94 3'55 235 2-35 344 26 24 » 10'5 » 11 » 1'56 1-55 392 231 2'18 155 1-55 212 24 25 » 11 » 11'5 » 1'52 104 092 1'78 174 133 1-33 170 25 26 » 11-5 » 12 » ]'15 0-94 114 1'64 1'67 1-32 132 1'64 26 27 » 12 » 12-5 » 0-95 1-35 175 2-48 262 222 2-22 258 27 28 » 12-5 » 13 » 0'88 0'64 1-42 1-17 129 1-11 111 127 28 29 » 13 » 131/s » 1-49 059 0-17 1—23 140 1-40 140 140 29 30 . 13'/s » 141/s » 0—94 0-53 2-47 099 1'16 1-12 112 1'16 30 31 » 141/3 » 15 » 1'08 2-33 369 5-13 623 6-30 6-30 624 31 32 » 15 » 16 » 1-37 104 0—39 2-49 3-12 3-27 327 314 32 38 » 16 » 17 » 1-45 1'58 0-93 400 5-17 588 588 5424 33 34 » 17 ' 18 » 098 377 1'51 10-25 1366 16-51 1651 13-93 34 35 » 18 » 19 » 1-05 1-09 5-52 2-71 372 4'69 469 381 35 36 » 19 » 20 » 078 052 147 1'46 2-05 2-74 2-74 211 36 87 » 20 » 21 » 0'55 0'25 1'16 0-74 1'06 153 1-53 110 37 1 Se not till tab. VIII A.
skatt år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap. tuella tal. Behållen Uträknade skatter An- inkomst Taxerat tal _ ay Utdel* (= be- Statlig Kommu- Ut- Inkomstprocent taxe— Kapltal mng. __som .skatt— ink.- 0. nal pro- rade omfori mngsbart) förm.- gr.-skatt, Elm-_ Summa males 1 belopp skatt, grund- nmgs 7 5 g) 170 % belopp skatt 1 2 3 4 5 6 7 s 9 38 Över 21 t.o.m. 22 % 0-72 016 0-09 0-55 080 1'18 118 084 38 39 » 22 » 23 » 0-62 0-09 014 0—31 0—47 072 0-72 049 39 40 » 23 » 24 » 0-52 018 0-00 0-64 098 157 157 103 40 41 » 24 » 25'5 » 0-81 018 139 058 090 163 1713 0'96 41 42 » 25-5» 27 » 0'61 0'18 0-04 075 1'18 2-14 214 1-27 42 43 » 27 » 285» 0-53 026 0-02 112 1'80 341 3-41 195 43 44 » 285» 30 » 038 008 0-15 0-34 0-56 112 1-12 061 44 45 » 30 » 32 » 060 0—19 003 093 1'56 3-33 3-33 172 45 46 » 32 » 34 » 0-24 002 — 0-10 0-17 038 038 019 46 47 » 34 » 36 » 028 0-13 2-47 0-54 0-93 218 218 104 7 48 » 36 » 39 » 034 005 — 0-32 056 1-40 1-40 064 48 49 » 39 » 42 » 028 003 _ 0-22 039 1'06 1'06 045 49 50 » 42 » 46 » 0-33 004 — 0—25 0-45 163 1-33 054 50 51 » 46 » 50 » 017 0-01 0-01 0-05 0-09 028 028 011 51 52 » 50 » 55 » 0-25 0—02 050 0-17 0-32 1-14 1-14 040 52 53 » 55 » 60 » 0'16 001 0-07 010 0-20 0-73 0-73 025 53 54 » 60 » 65 » 0-07 0.00 0-01 0-01 0-01 0—05 0-05 002 54 55 » 65 » 70 » 0-07 0-09 0-11 096 1'88 6—73 673 2'33 55 56 » 70 » 75 » 008 0-02 0-70 018 0'26 0-91 0-91 032 56 57 » 75 » 80 » 013 000 — 0'06 0-12 0-40 040 014 57 68 » 80 » 85 » 0-07 000 — 0-03 0-05 006 006 005 58 59 » 85 » 90 » 0-07 000 _ 0-02 005 0-17 017 006 59 60 » 90 » 95 » 011 001 _ 0-09 0-20 0-63 063 024 60 61 » 95 » 100 » 010 000 —— 003 006 017 017 007 61 62 » 100 » 105 » 007 000 — 0—01 002 0-05 005 002 62 63 » 105 » 110 » 0-04 002 _— 0-37 081 2-59 2-59 098 63 64 » 110 » 115 » 0-03 000 _ 0-01 0-02 0-04 004 002 64 65 » 115 » 120 » 0-04 000 — 006 0—13 040 0-40 015 65 66 » 120 » 125 » 0-01 000 — 0-00 001 1— *— 0-01 66 67 » 125 » 130 » 0-04 000 — 0402 005 0-15 015 006 67 68 » 130 » 135 » 0-04 000 — 005 012 036 0'36 0-14 68 69 » 135 » 140 » 0-01 000 — 0-01 0-03 010 0-10 004 69 70 » 140 » 145 » 0-03 000 — 0-02 0-04 0-11 0-11 004 70 71 » 145 » 150 » 0-03 000 -— 0-02 004 1— 1— 0-04 71 72 » 150 % ........ 1-15 0-04 091 4'84 11-39 3'81 3'81 10'69 72 73 Summa 100-oo 10000 10000 100-00 100-oo 10000 10000 100-00 73
Tabell lX. Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
A. A b 5 o- ?;Eååi? Taxerat Uträknade skatter av utdel— (: be- 9:3— Kapital ning, som skatt— Statlig Kommu- Ut omför— ningsbart) ink.- o. nal pro- ' Inkomstprocent i:;äe' mäles i belopp förm.- gr.-skatt, 314317:— Summa e 7 5 g) skatt, grund- sk 415415 kr. 170 %, belopp, kr ' tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 4 5 6 7 8 9
1 T 0. m. 1 % 973 453 248'5 185'3 1813'8 46 249 —- — 46 249 1 2 Över 1 » 2 » 833 436 509'4 5106 6 310'2 160 910 —— — 160 910 2 3 » 2 » 3 » 735 258 405'9 3208 6 237'6 159 056 — — 159 056 3 4 » 3 » 4 » 658 382 2362 441'2 12 905'2 329 083 —— — 329 083 4 5 Säger » 4 » 3 199 1 530 4000 1 457'9 27 2668 695 298 — —— 695 298 5 6 Över 4 » 4'25 » 145 254 568 9 9159 9 5733 260 386 — — 260 386 6 7 » 4'25 » 4'5 » 150 86 3719 1954 3 606-3 104 218 — — 104 218 7 8 » 4'5 » 4'75 » 163 302 0391 2 6244 11 197'5 342 633 —— — 342 633 8 9 » 4'76 » 5 » 158 104 240-6 1 900? 3144-71 101 476 — — 101 476 9 10 » 5 » 5'/a » 191 114 8129 210'5 5 6944 193 584 — — 193 584 10 11 » 51/3 » 02/3 » 182 71 883'4 5612 3 3670 125 653 — — 125 653 11 12 » 52/3 » 6 » 188 165 7291 2969 9 3521 381 390 — — 381 390 12 13 » 6 » 61/3 » 180 278 7560 2980 16 8645 745 268 2 701 1 801 749 770 13 14 » 61/9 » 67/3 » 158 41 5866 5282 2 1784 103 555 843 562 104960 14 15 » 6*/s » 7 »» 177 184 4600 2344 12 3718 629 804 8 408 5 605 643 817 15
141 84 348'9 343'5 & 6666 308 232 4 900 3 267 316 399 16
16 » 7 » 71/3 » 17 » 71/3 » 72/3 » 160 158 4074 1 256'8 10 605'0 612 532 12 001 8 001 632 534 17 18 » 72/3 » 8 » 141 131 284'4 3063 10 012'4 612 724 14 099 9 399 636 222 18 19 » 8 » 8'5 » 195 167 7987 787'3 13 1194 846 532 22 809 15 206 884 547 19 20 » 8'5 » 9 » 181 201 1883 1 262'5 16 291'5 1 107 716 33 508 22 339 1 163 563 20 21 » 9 » 9'5 » 159 105 698'5 3842 9 335 8 666 499 22 544 15 029 704 072 21 22 » 9'5 » 10 » 165 55 534'6 441'5 4 9676 370 329 14 151 9 434 393 914 22 23 » 10 » 10'5 » 161 106 371'4 1911 10 6989 835 020 34 296 22 863 892 179 23 24 » 10'5 » ll » 142 67 661'3 628'6 6 666'3 543 362 24 354 16 236 583 5152 24 25 » 11 » 11'5 » 142 82 034'5 251'7 8 995'6 764 515 35 836 23 891 824 242 26 26 » 11'5 » 12 » 110 80 080'1 259'3 9 116'6 805 699 39 232 26 155 871 086 26 27 » 12 » 12'6 » 101 98 125'7 1 536'5 10 4482 957 535 48 844 32 563 1 038 942 27 28 » 12'5 » 13 » 98 46 9206 55'0 5 883 8 552 796 29 590 19 718 602 104 28 29 » 13 » 132/s » 126 74 764"? 3404 9 619'8 948 173 48 517 32 345 1 029 035 29 30 » 13'/s » 141/a » 97 48 625'1 134 6 718'8 685 294 39 889 26 593 751 776 30 31 » 141/s » 15 » 111 26 0288 55'3 3 741'6 393 751 24 233 16155 434 139 31 32 » 15 » 16 » 117 166 101'8 332'0 25 7330 2 799 663 188 182 125 463 3 113 308 32 33 » 16 » 17 » 117 73 915'3 1 0519 11 2148 1 258 176 89 418 59 612 1 407 206 33 34 » 17 » 18 » 103 31 945'1 2618 5 304'8 612 965 45 521 30 348 688 83-1 34 85 » 18 » 19 » 87 18 257"! 1201 3 2440 384 551 30 348 20 232 435 131 35
36 » 19 » 20 87 78 3830 1 1044 141080 1 714 808 142 642 95 095 1 952 545 36 87 20 » 21 » 81 18 7737 986 3 741? 464 278 40 639 27 092 532 009 37
u
år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
luta tal.
38 39 40
41 42 43 44
46 47 48 49 50
133332? Taxerat Uträknade skatter av utdel- (: be- gå" Kapital ning,f_eom .skalljzt- t) Statlig Kommu— Ut _ om or- nmgs ar - , _ . _ ' Inkomstprocent taxe- mäles i belopp 12512..an 351—151659, Jäm- Summa rade 7 9 g) skatt, grund— nings- kr. 170 %, belopp, Slätt, tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 | 4 5 6 7 8 9
Över 21 t.o.m. 22 % 67 95 4064 5973 20 2703 2 567 217 242 276 161 517 2 971 010 38 » 22 » 23 » 58 29 1844 530'9 6 0186 777 599 74 576 49 717 901 892 39 » 23 » 24 » 44 9 9861 186'1 2 171'9 286 138 28 777 19 185 334 100 40 » 24 » 25'5 » 68 13 053'2 56 3 1984 429 527 43 370 28 913 501 810 41 » 25'5 » 27 » 71 32 3324 176'0 8 2744 1 131 818 125 358 83 572 1 340 748 42 » 27 » 28'5 » 50 5 910'4 200 1 627'1 226 715 26 748 17 832 271 295 43 » 28'5 » 30 » 50 7 2784 9'0 2 142'9 304 183 37 624 25 083 366 890 44 » 30 » 32 » 61 5 9228 1'1 1 8307 264 468 34 192 22 795 321 455 45 » 32 » 34 » 51 8 6148 5289 2 2819 335 014 45 323 30 215 410 552 46 » 34 » 36 » 34 4 0410 01 1 417'4 212 037 30 878 20 585 263 500 47 » 36 » 39 » 45 7 349'1 '? 2 7784 422 715 66 242 44 161 533 118 48 » 39 » 42 » 42 2 5749 —- 1 040'7 160 990 26 894 17 929 205 813 49 » 42 » 46 » 31 2 2792 297 1 0000 157 248 29 386 19 591 206 225 50 » 46 » 50 » 34 5 8482 313 2 797'0 446 945 88 685 59 123 594 753 51 » 50 » 55 » 27 1 678'5 —- 8833 143 391 30 935 20 623 194 949 52 » 55 » 60 » 11 1180 — 682 11 245 2 550 1 700 15 495 53 » 60 » 65 c 16 1 691'2 0'3 1 051'3 176 021 39 416 26 277 241 714 54 » 65 » 70 » 10 4 1944 — 2 8052 476 887 105 191 70 127 652 205 55 » 70 » 75 » 15 6174 281'8 1667 28 760 6 244 4 163 39 167 56 » 75 » 80 » 14 3604 — 2799 49 010 10 490 6 993 66 493 57 » 80 » 85 » 6 61'6 — 507 9 012 1 425 950 11 387 58 » 85 » 90 » 11 757'7 3'0 651'6 117 215 24 432 16 288 157 935 59 » 90 » 95 » 6 3075 — 2881 52 656 10 803 7 202 70 661 60 » 95 » 100 » 13 2323 — 2297 42 567 8 609 5 739 56 915 61 » 100 » 105 » 3 172 — 177 3 304 661 441 4 406 62 » 105 » 110 » 1 223 — 24'3 4 591 912 608 6 111 63 » 110 » 115 » 3 85'6 —- 97'0 18 465 3 636 2 424 24 525 64 » 115 » 120 » 1 1750 — 2037 39 137 7 639 5 093 51 869 65 » 120 » 125 » 1 65 -— 7'8 1 514 292 195 2 001 66 » 125 » 130 » 6 104'2 — 133'0 25 998 1 177 785 27 960 67 » 130 » 135 » -— — — -— -— — — — 68 » 135 » 140 » ] 6'0 — 82 1 639 309 206 2 154 69 » 140 » 145 » — _ —— — — — — — 70 » 145 » 150 » 5 135'1 — 199'4 40 339 6 912 4 608 51 859 71 » 150 % ........ 99 2 1089 665'7 15 141'1 3 088 794 60 184 40 123 3 189 101 72 Summa 8 668 5 299 3581 28 365'7 389 00611 33 981 574 2 219 651 1 479 767 37 680 992 73
Tabell 1x (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhets- Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
B. M (: d e 1- 13332? Taxerat Uträknade skatter av utdel- (= be- ?:1' Kapital ning,;om ”skal'åt— t) Statlig Kommu- Ut om or- mnas ar - _ _ ' Inkomstprocent taxe— mäles i båOPP läämg. grå-lslläft, Fm" Summa rade 7 % g) skatt, grund— ringi— kr. 170 %, belopp, ska; ” tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 | 4 6 6 7 8 9
1 T 0. m. 1 % 973 465'8 O's 1'9 52 — —— 52 1 2 Överl » 2 » 833 5240 M Ti» 193 —— _ 193 2 3 » 2 » 3 » 735 3511; 01 M 216 _ —— 216 3 4 » 3 » 4 » 658 580'9 0-7 196 500 —— _— 500 4 5 Säger » 4 » 3199 4784 05 85 217 —— — 217 5 6 Över4 » 4'25 » 145 17556 63 660 1796 _ — 1796 6 7 » 4'25 » 4'5 » 150 5758 13 240 695 — — 695 7 8 » 4'5 » 4'75 » 163 18530 161 687 2 102 _— — 2 102 8 9 » 4-75 » 5 » 158 6598 120 199 642 _ — 642 9 10 » 5 » 51/3 » 191 6011 11 298 1014 _— — 1014 10 11 » 51/a » 52/3 » 182 3950 31 185 690 — — 690 11 12 » 52/3 » 6 » 188 8815 16 497 2029 _- _ 2029 12 13 » 6 » 61/3 » 180 15487 17 937 4140 15 10 4165 13 14 » 61/5 » 65/3 » 158 2632 33 138 655 5 4 664 14 15 » 62/5 » 7 » 177 10421 13 699 3558 47 32 3637 15 16 » 7 » 71/3 » 141 5982 24 402 2186 35 23 2244 16 17 » 71/3 » 72/3 » 160 9900 79 663 3828 75 50 3953 17 18 » 72/3 » S » 141 9311 22 710 4345 100 67 4512 18 19 » 8 » 5 » 195 8605 40 673 4 341 117 78 4536 19 20 » 8-5 » 9 » 181 11115 698 900 6120 185 123 6428 20 21 » 9 » 9'5 » 159 6648 24 58"? 4 192 142 94 4428 21 22 » 9'5 » 10 » 165 3354 27 301 2244 86 57 2387 22 23 » 10 » 10'5 » 161 6606 12 665 5186 213 142 5541 23 24 » 10'5 » 11 » 142 4765 44 469 3826 172 114 4112 24 2.5 » 11 » 11'5 » 142 5777 18 633 5384 252 168 5804 25 26 » 11'5 » 12 » 110 7280 23 829 7325 356 238 7919 26 27 » 12 » 12'5 » 101 9715 152 1034 9481 484 322 10287 27 28 » 12'5 » 13 » 98 4788 013 600 5641 302 201 6144 28 29 » 13 » 13% » 126 593'4 27 763 ' 7525 385 257 8167 29 30 » 13% » 141/s » 97 5013 01 693 7065 411 274 7750 30 31 » 141/3 » 15 » 111 2345 05 337 3547 218 146 3911 31 32 » 15 » 16 » 117 14197 28 2199 23929 1608 1072 26 609 32 33 » 16 » 17 » 117 6318 90 959 10754 764 509 12027 33 34 » 17 » 18 » 103 3101 25 515 5951 442 295 6688 34 35 » 18 » 19 » 87 2099 14 37.3 4420 349 233 5002 35 36 » 19 » 20 » 87 9010 127 1622 19710 1640 1093 22443 36 37 » 20 » 21 » 81 2318 12 462 5732 502 334 6568 37
skatt år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
t a ]. iBrfklålilgtl Taxerat Uträknade skatter av utdcl- (= be- im]- Kapital ning, som skatt— Statlig Kommu- Ut , a omför- ningsbart) ink.— o. nal pro- _ Inkomstprocent taxe- mäles i bEIOPP förm.- gr.-skatt, ”.”"— Summa ”de 7 5 & skatt, grund- "ling?" kr. 170 %, belopp, s ka ' tusental kronor kr. kr. r. 1 2 3 4 5 6 7 8 9
38 Över 21 t. o m. 22 % 67 1 4240 89 3025 38 317 3 616 2 411 44 344 38 39 » 22 » 23 » 58 5032 92 1038 13 407 1 286 857 15 550 39 40 » 23 » 24 » 44 2270 42 494 6 503 654 436 7 593 40 41 » 24 » 25'5 » 68 1920 01 470 6317 638 425 7380 41 42 » 25'5 » 27 » 71 4554 25 1165 15 941 1 766 .1 177 18 884 42 43 » 27 » 28'5 » 50 1182 04 325 4 534 535 357 5426 43 44 » 28'5 » 30 » 50 1452; 02 429 6 084 752 502 7 338 44 45 » 30 » 32 » 61 971 00 300 4 335 561 374 5 270 45 46 » 32 » 34 » 51 168-9 104 44'7 6 569 889 592 8 050 46 47 » 34 » 36 » 34 1189 00 417 6 236 908 606 7 750 47 48 » 36 » 39 » 45 1633 00 617 9 394 , 1 472 981 11 847 48 49 » 39 » 42 » 42 613 — 248 3 833 640 427 4 900 49 50 » 42 » 46 » 31 735 10 323 5 073 948 632 6 653 50 51 » 46 » 50 » 34 1720 09 823 13 146 2 608 1 739 17 493 51 52 » 50 » 55 » 27 622 — 327 5 310 1 146 764 7 220 52 53 » 55 » 60 » 11 107 —— 62 1 022 232 155 1 409 5 54 » 60 » 65 » 16 1057 00 657 11 001 2 464 1 642 15 107 54 55 » 65 » 70 » 10 4194 — 2805 47 689 10 519 7 013 65 22] 55 56 » 70 » 75 » 15 412 188 111 1 917 416 278 2 611 56 57 » 75 » 80 » 14 257 — 200 3 501 749 500 4 750 57 58 » 80 » 85 » 6 103 — 85 1 502 238 158 1 898 58 59 » 85 » 90 » 11 689 03 . 592 10 656 2 221 1 481 14 358 59 60 » 90 » 95 » 6 513 — 480 8 776 1 801 1 200 11 777 60 61 » 95 » 100 » 13 '17'9 — 177 3274 662 442 4378 61 62 » 100 » 105 » 3 57 — 59 1 101 221 147 1 469 62 63 » 105 » 110 » 1 223 — 243 4591 912 608 6111 63 64 » 110 » 115 » 3 285 —— 323 6 155 . 1 212 808 8 175 64 65 » 115 » 120 » 1 1750 — 2037 39 137 7 639 5 093 51 869 65 66 » 120 » 125 » 1 65 —— 78 11 514 292 195 2 001 66 67 » 125 » 130 » 6 174 — 222 34 333 196 131 4 660 67 68 » 130 » 135 » — — —— _ - — — — — 68 69 » 135 » 140 » 1 60 — 82 1 639 309 206 2 154 69 70 » 140 » 145 » — — -— -—— — —- "_ — 70 71 » 145 » 150 » 5 270 — 399 8 068 1 382 922 10 372 71 72 » 150 % ........ 99 213 67 1529 31 200 608 405 32 213 72 73 Summa 8 668 6114 27 44'9 3 920 256 171 4 347 73
Tabell IX (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhets- Eftertaxcringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags C. P r 0 e e n-
Behållen Uträknade skatter An- inkomst Taxerat tal _ a_v utdel- (= be- Statlig Kommu- lnkomstprocent taxe— Kapltal n1ng,__som _skatt— ink.— 0_ nal pro- Pt- rade OYPfOTj nmgsbart) förm.— gr.—skatt, lim? Summa males 1 belopp skatt, grund- mfl?- 7 5 g) 170 % belopp skatt 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 T. 0. m. 1 % 11'23 8'55 079 047 0'14 — — (ha 1 2 Över 1 » 2 » 9'61 8'24 2'19 1'62 0'47 — — 0'45 2 3 » 2 » 3 » 8'411 4'88 1'37 1'60 0'47 — — 042 3 4 » 3 » 4» 7'59 7'21 1'89 3'32 0'97 — — 0'87 4 5 Säger » 4 » 3691 2888 6-24 7-01 205 —— — 1'84 » (; Över4 » 4-25 » 1-57 480 3-92 246 077 — _ 0119 6 7 » 4'25 » 4'5 » 1'73 1'63 0'84 093 031 _ —— 0'28 7 3 » 4'5 » 4'75 » 1'88 5'70 11'23 2'88 1'01 —— —— 091 8 9 » 4'75 » 5 » 1'82 1'97 813 081 0'30 — — 0127 9 10 » 5 » 51/3 » 2'20 2'17 0'90 1'46 0'57 —— — 0'51 10 11 » 51/3 » 521/s » 2-10 136 2-40 08? 0-37 -— -— 033 11 12 » Ö,]; » 6 » 2'17 3'13 1'27 2'40 1'12 — — 1'01 12 13 » 6 » 61/3 » 208 526 1'28 4'34 219 Om 012 199 13 14 ) 61/3 » 62/3 » 1'82 0'79 2'26 0'56 0'30 0'04 0'04 0'28 14 15 » 69/9 » 7 » 2'04 348 100 3'18 1'85 038 038 1'71 15 16 » 7 » 71/3 » 163 1-59 1-47 146 0-91 0-22 0-22 084 16 17 » 7l/a » 72/3 » 1'85 2-99 5'38 2-73 1'80 0-54 0-54 168 17 13 » 77% » 8 » 1'63 2-48 1-31 257 1'80 0'64 0'64 169 18 19 » 8 » 8'5 » 2'25 3"17 3'37 337 249 1'03 103 235 19 20 ' 8'5 » 9 » 2'09 3'80 5'40 419 326 1'51 1'51 3'09 20 21 » 9 » 9'5 » 1'83 1'99 1'64 2'40 1'96 1'02 1'02 1'87 21 22 » 9'5 » 10 » 1-90 104 1'89 128 109 0'64 0'64 1-05 22 23 » 10 » 10'5 » 1'86 2'01 082 275 2'46 1'55 1'65 237 23 24 » 10'5 » 11 » 1'64 1'28 269 171 1'60 110 110 1'55 24 25 » 11 » 11'5 » 1'64 1'55 1'08 231 225 1'61 1'61 2'19 25 2.6 » 11'5 » 12 » 1'27 1'51 1'08 2'34 2'37 1'77 1'77 2'31 26 27 » 12 » 12'5 » 1'17 1'85 6'58 2'69 2'82 2'20 220 276 27 28 » 12'5 » 13 » 1'13 0'89 0'24 1'51 1'63 133 133 1'60 28 29 » 13 » 13% » 1-45 141 1'46 2-47 279 2-19 219 273 29 80 » 13'/s » 141/3 » 1'12 0'92 0'06 1'73 2'02 1'80 1'80 199 90 31 » 141/s » 15 » 128 0-49 0-24 096 116 1-09 1-09 115 31 32 » 15 » 16 » 1-35 3-13 142 662 8—24 848 848 826 32 38 » 16 » 17 » 1'35 1'40 4'50 2'88 3'70 4'03 4'03 373 33 34 » 17 » 18 » 1'19 060 112 1'36 1'80 205 205 1'83 34 35 » 18 » 19 » 1'00 0'34 0"51 0'88 1'13 137 137 115 35 86 » 19 » 20 » 1'00 1'48 473 368 5'05 6'43 643 518 86 37 » 20 » 21 » 093 035 042 096 197 183 1'83 141 37
skatt år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap. t 11 el 1 a t a 1.
Behållen Uträknade skatter An- inkomst Taxerat ' *tal _ ay utdel— (= be— Statlig Kommu- Inkomstprocent taxe— Kapltal nmg, lgom _skatt- ink.— 0_ nal pro- Pt" rade maior-. nmgsbart) förm.- gr.-skatt, ]am- Summa males 1 below skatt, grund— ”"%s" 7 5 g) 170 % belopp skatt 1 2 3 4 5 6 7 8 9 38 Över21 t.o.m. 22% '77 1'80 2-56 521 7'56 1091 10-91 788 38 39 » 22 » 23» 0-67 0'55 2-27 1-55 229 3'36 3'36 2-39 39 40 » 23 » 24 » 0-51 019 0'80 056 0-84 130 1-30 089 40 41 » 24 » 25'5 » 078 025 0-02 082 1'26 1-95 1-95 163 41 42 » 25-5 » 27 » 082 061 0-75 2-13 3—33 565 565 3156 42 43 » 27 » 28'5 » 0'58 011 009 042 067 121 1-21 072 43 44 » 28'5 » 30 » 0'58 014 004 0-55 090 1-70 1-70 097 44 45 » 30 » 32 » 0-70 0-11 0-00 0-47 078 154 1-54 085 45 46 » 32 » 34 » 0-59 0'16 2'26 0-59 099 2-04 204 109 46 47 » 34 » 36 » 0-39 008 0-00 0-36 062 169 1-39 070 47 48 » 36 » 39 » 0—52 014 0-00 0-71 124 2'98 2'98 1-41 48 49 » 39 » 42 » 048 005 — 0-27 0-47 1-21 1-21 055 49 50 » 42 » 46 » 0'36 0-04 0-13 026 046 1-32 1-32 055 50 å » 46 » 50 » 0-39 011 013 0-72 1-32 4-00 400 1'58 51 52 ) 50 ) 55 ) 0'31 0'03 — 0'23 0'42 1'39 1'39 0'5'2 52 53 » 55 » 60 » 0-13 000 — 002 003 0-11 011 004 53 54 » 60 » 65 » 0'18 0-03 000 0-27 052 1'78 1'78 064 54 55 » 65 » 70 » 0-12 008 — 0—72 1—40 4-74 4—74 173 55 56 » 70 » 75 » 0-17 001 121 004 0'08 028 028 010 56 57 » 75 » 80 » 016 001 — 0—07 0-14 0-47 047 018 57 56 » 80 » 85 » 0-07 000 — 0-01 003 0'06 006 003 58 59 » 85 » 90 » 0-13 001 001 017 0-34 1-10 110 042 59 60 » 90 » 95 » 0-07 001 5— 0-07 015 0-49 049 019 60 61 » 95 »100 » 015 000 — 006 0-13 0-39 0-39 015 61 62 » 100 »105 » 0-04 000 — 0-01 0-01 0-03 0-03 001 62 63 » 105 »110 » 001 000 — 0-01 001 0-04 0-04 002 63 64 » 110 »115 » 0-04 000 — 0-03 005 0'16 Om Om 64 65 » 115 »120 » 0-01 000 — 0-05 0-12 0-34 0-34 014 65 66 » 120 »125 » 0-01 000 —— 0-00 0—00 0-01 001 001 66 67 » 125 »130 » 007 000 _- 0-03 0'08 005 005 007 67 68 ) 130 2135 ) — — — -— -— —— — —- 68 69 » 135 »140 » 0-01 000 — 0-00 0-01 0-01 001 001 69 70 » 140 »145 » — — — —— — _— —- _— 70 71 » 145 »150 » 006 000 — 0-05 012 0-31 0-31 014 71 72 » 150 % ........ 1-14 0-04 2-85 389 909 2-71 2-71 846 72 7 Summa 100-00 100-00 100-00 100-00 10000 10000 10000 100-00 73
Tabell x. Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
A. A b 5 0- 231311? Taxerat Uträknade skatter av utdel- (: be- ?å" Kapital nigåf ö510-m Määttä-rt) iståtlig lågfnmu- U t— Inkomstprocent taxe- mäles i belopp 231211? gr.—55411, ]am- Summa rade 7 2 g) skatt, grund- nmgs— kr. 170 %, belopp, 511337 tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 4 5 6 7 8 9
1 T. 0. m. 1 % 934 593 044'8 495'4 2 054'0 52 376 _ — 52 376 1 2 Över 1 » 2 I 817 411783'7 255'5 6 475”! 165 129 —— — 165129 2 3 » 2 » 3 » 717 246 982'8 345'9 5 917'2 150 886 —— —— 150 886 3 4 » 3 » 4 » 699 431 635'2 380'7 14 6985 374 811 —— — 374 81] 4 Ö Säger » 4 » 3 167 1 683 4465 1 4775 29 1454 743 202 — — 743 202 5 6 Över4 » 4'25 » 186 214 7450 125'9 8 6614 235 579 — — 235 579 6 7 » 4'25 » 4'5 » 164 80 7322 752 3 4550 99 818 —— —— 99 818 7 8 » 4'5 » 4'75 » 149 104 7458 7383 4 0879 124 710 —— — 124 710 8 9 » 4'75 » 5 » 160 48 9393 846 2 3001 74 292 — — 74 292 9 10 » 5 » 51/3 » 213 174 530'2 1829 8 8377 299 471 — — 299 471 10 11 '» 51/3 » !)*/s » 194 113 241'9 200?» 5 9611 222 898 — — 222 898 11 12 » 531/s » 6 » 210 247 9298 6040 18 9190 567 823 —— -— 567 823 12 13 » 6 » 61/3 » 178 65 4945 4627 3 5741 157 573 547 365 158 485 13 14 » 61]: » 62]: » 183 82 1009 7910 4 5206 214 795 1 840 1 227 217 862 14 15 » ($% » 7 » 169 180 5358 4 5448 7 8502 398 538 5 011 3 341 406 890 15 16 » 7 » 71/3 » 151 146 1977 1 0287 9 4193 512 167 8 826 5 884 526 877 16 17 » 71/3 » 7'/s » 146 82 1750 4527 5 7377 331 573 6 669 4 446 342 688 17 18 » "I”/s » 8 » 147 119 5979 4573 8 907'2 543 998 12 439 8 293 564 730 18 19 » 8 » 8'5 » 215 145 6827 2998 11 7736 759 973 20 541 13 694 794 208 19 20 » 8'5 » 9 » 191 87 521'8 1 0734 6 5598 445 621 13 593 9 062 468 276 20 21 » 9 » 9'5 » 181 183 0442 2976 16 5273 1 178 793 39 944 26 630 1 245 367 21 22 » 9'5 » 10 » 189 123 6552 8146 11 44.12 855 359 32 792 21 862 910 013 22 23 » 10 » 10'6 » 187 171 0263 9394 16 4889 1 289 248 51 911 34 607 1 375 766 23 24 > 10'5 » 11 » 140 191 4837 1 6333 18 845'4 1 537 507 66 879 44 586 1 648 972 24 25 » 11 » 11'5 » 139 226 5973 1 4093 24 095'4 2 044 833 96 324 64 216 2 205 373 25 26 » 11'5 » 12 » 144 68 0298 252”? 7 7595 685 640 33 987 22 658 742 285 26 27 » 12 » 12'5 » 112 112 4562 1 5136 12 0706 1 093 303 55 730 37 153 1 186 186 27 28 » 12'5 '» 13 » 125 83 5450 4055 10 1833 968 821 51 839 34 559 1 055 219 28 29 » 13 » 132/s » 161 74 667'8 2873 9 6555 949 074 53 205 35 470 1 037 749 29 30 » 13% » 141/a ,» 133 121 2883 1 9611 15 1598 1 545 223 92 601 61 734 1 699 558 30 31 » 14'/s » 15 » 112 35 362'1 4522 4 7566 500 228 31 257 20 838 552 323 31 32 » 15 » 16 » 199 58 6927 2655 8 7941 954 875 62 672 41 781 1059 328 32 33 » 16 » 17 » 136 59 8561 386'6 9 5387 1 070 137 76 016 50 677 1 196 831! 33 34 » 17 » 18 ,» 146 229 384'7 6299 401638 4 642 716 357 308 238 205 5 238 229 34 35 » 18 » 19 » 110 42 6282 2136 7 6250 906 689 71 207 47 471 1 025 367 35 36 » 19 » 20 » 91 23 4108 226 4 5423 552 065 46 090 30 727 628 882 36 37 » 20 » 21 » 90 70 214'8 972'9 13 3785 1 660 229 145 608 97 072 1 902 909 37
år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
l u t a t a 1. 131315? Taxerat Uträknade skatter av utdel- (= be— ?? Kapital ning, som skatt- Statlig Kommu- Ut _ a omför- ningsbart) ' k.- , 1 _ ' Inkomstprocent ta»äee- "151.105 i belopp larm.? är?-511369, lang-_ Summa ra e 7 9 g) skatt, grund- nån?; kr. 170 %, belopp, S är ” tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 4 5 6 7 8 9
38 Över 21 t.o.m. 22 % 74 27 1401 3129 5 4750 689 524 63 173 42 115 794 812 38 30 » 22 » 23 » 72 45 4461 5209 9 7758 1 261 895 122 206 81 471 1 465 572 39 40 » 23 » 24 » 70 27 9469 6874 5 9369 782 110 78 932 52 621 913 663 40 41 » 24 » 25'5 » 106 18 3527 833 4 4555 598 267 62 857 41 905 703 029 41 42 » 25'5 » 27 » 87 19 9761 3736 4 826-5 658 887 72 782 48 521 780 190 42 43 » 27 » 28'5 » 80 7 2766 237 1 9884 277 088 32 763 21 842 331 693 43 44 » 28'5 » 30 » 61 7 032'9 148 2 0396 289 435 35 021 23 347 347 803 44 45 » 30 » 32 » 62 18 3429 923 5 581-7 806 462 104 459 69 639 980 560 45 46 » 32 » 34 » 64 10 151'5 189 3 3764 496 369 69 636 46 424 612 429 46 47 » 34 » 36 » 50 6 8220 172 2 3763 355 304 51 890 34 593 441 787 47 48 » 36 » 39 » 56 8 3057 370 3 0472 463 144 71 334 47 556 582 034 48 49 » 39 » 42 » 59 10 5099 248 4 2412 656 114 111 367 74 245 841 726 49 50 » 42 » 46 » 44 15 8454 195 6 8986 1 084 805 195 320 130 213 1 410 338 50 51 » 46 » 50 » 40 1 5395 01 7330 116 993 22 902 15 268 155 163 51 52 » 50 » 55 » 40 3 2603 506 1 6551 268 645 57 535 38 357 364 537 52 53 » 55 » 60 » 21 2 2570 — 1 3232 218 197 49 594 33 063 300 854 53 54 » 60 » 65 » 27 8556 — 5379 90 019 20 383 13 589 123 991 54 55 » 65 » 70 » 13 535”? 00 3524 59 680 13 209 8 806 81 695 55 66 » 70 » 75 » 15 5747 53 4093 70 626 14 943 9 962 95 531 56 57 » 75 » 80 » 11 2022 —— 1570 27 442 5 173 3 449 36 064 57 58 » 80 » 85 » 1] 3079 02 2524 44 846 9 463 6 309 60 618 58 59 » 85 » 90 » 5 6606 -— 577-7 104 096 21 660 14 440 140 196 69 60 » 90 » 95 » 5 2538 — 2338 42 727 8 766 5 844 57 337 60 61 » 95 » 100 » 12 3528 — 3438 63 710 12 888 8 592 85 190 61 62 » 100 » 105 » 4 1487 — 1526 28 532 5 720 3 813 38 065 62 63 » 105 > 110 » 5 1678 04 1806 34 077 6 770 4 513 45 360 65 64 » 110 » 115 » 5 863 562 412 7 835 1 541 1027 10 403 64 65 > 115 » 120 » 3 173 — 201 3 859 752 501 5 112 65 66 » 120 » 125 » 1 50 —— 61 1 173 226 151 1 550 66 67 » 125 » 130 » 4 1631 611 1461 27 461 5 477 3 651 36 589 67 68 » 130 » 135 » 4 653 -— 868 17 117 3 252 2 168 22 537 68 69 » 135 » 140 » 2 227 32 279 5 541 1 044 696 7 281 69 70 » 140 » 145 » 2 111 _ 157 3 149 545 363 4 057 70 71 » 145 » 150 » 5 396 — 584 11 820 1 834 1 223 14 877 71 72 » 150 % ........ 99 1 8698 930 18 3194 3 737 155 99 481 66 321 3 902 957 72 73 Summa 9 4375 689 5053 27 5532 451 3856 41 570 875 2 869 734 1 913 156 46 353 765 73
Tabell X (forts.). Sammandrag lör hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags
13. M 0 d e ]- ?;fåäi? Taxerat Uträknade skatter av utdel- (= be- Anl— Kapital ning, __som _skatt- Statlig Kommu— Inkomstprocent ut;? ("Pfij nmgsbart) inle- 0. nal pro- Pt: males 1 belopp form: gr.-skatt, Film Summa rade 7 5 g) skatt, grund— nmgs- kr. 170 %, belopp, Skån” tusental kronor kr. kr. r. 1 2 s 4 | 5 6 7 s 9
1 T. 0. m. 1 % 934 6350 0'5 2"?! 56 — — 56 1 2 Över] » 2 » 817 5040 0-3 7-9 202 _ _ 202 2 3 » 2 » 3 » 717 344'5 0'5 8'3 210 — —— 210 3 4 > 3 » 4 » 699 617'5 0'5 21'0 536 — -— 536 4 5 Säger » 4 » 3167 5316 05 92 235 — —— 235 5 6 Över4 » 4-25 » 186 11545 '7 466 1 267 _ _ 1267 (i 7 » 4.25 » 4'5 » 164 4923 0'5 21'1 609 _- — 609 7 8 » 4'5 » 4'75 » 149 7030 50 274 837 — _ 837 8 9 » 4'75 » 5 » 160 3059 05 144 464 — _ 464 9 10 » 5 » 51/3 » 213 819-4 0-9 415 1406 _ _ 1406 10 11 » 51/9 » 5*/» » 194 5837 1-0 307 1149 _ _ 1149 11 12 » 52/3 » 6 » 210 11806 29 663 2704 _ _ 2704 12 13 » 6 » 61/3 » 178 3679 2'6 201 885 3 2 890 13 14 » 61/3 » 62/3 » 183 4486 43 247 1 174 10 7 1 191 14 15 » 6'/:» » 7 » 169 10683 269 465 2358 30 20 2408 15 16 » 7 » 71/5 » 151 9682 68 62.4 3392 58 39 3489 16 17 » 71/3 » 72/3 » 146 5628 31 393 2271 46 30 2347 17 18 » 7'/s » 8 » 147 8136 31 606 3701 85 56 3842 18 19 » 8 » 8'5 » 215 6776 14 548 3535 95 64 3694 19 20 » 8'5 » 9 » 191 4582 56 343 2333 71 48 2452 20 21 » 9 » 9-5 » 181 10113 1'6 913 6513 221 147 6881 21 22 » 9'5 » 10 » 189 6543 43 605 4526 173 116 4815 22 23 » 10 » 10'5 » 187 9146 50 882 6894 278 185 7357 23 24 » 10'5 » 11 » 140 1367'7 11": 1346 10982 478 318 11778 24 25 » 11 » 11'5 » 139 16302 101 1733 14711 693 462 15866 25 26 » 11'5 » 12 » 144 4724 18 539 4762 236 157 5155 26 27 » 12 » 12'5 » 112 10041 13'5 107'8 9762 497 332 10591 27 28 » 12'5 » 13 » 125 6684 32 815 7751 415 276 8442 28 29 » 13 » 132/s » 161 4638 18 600 5895 331 220 6446 29 30 » 13% » 141/s » 133 9119 147 1140 11618 696 464 12778 30 31 » 141/a » 15 » 112 3157 40 425 4466 279 186 4931 31 32 » 15 » 16 » 199 2949 1'?» 442 4798 315 210 5323 32 33 » 16 » 17 » 136 4401 28 701 7869 559 372 8800 33 34 » 17 » 18 » 146 1571'1 43 2751 31 799 2447 1 632 35878 34 35 » 18 » 19 » 110 3875 19 693 8243 647 432 9322 35 36 » 19 » 20 » 91 2573 02 499 6067 506 338 6911 36 37 » 20 » 21 » 90 7802 108 1486 18447 1618 1078 21143 87
år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap.
t al. 155333? Taxerat Uträknade skatter av utdel— (: be- An- Kapital ning, __som _skatt— Statlig Kommu— U Inkomstprocent tåile— OTPfOTj mnngart) in_k.— o. nal pro— jär;— de males 1 belopp form.- gr.—skatt, nin 15— Summa ra 7 5 g) skatt, grund- & kr. 170 %, belopp, Skå?” tusental kronor kr. kr. ' 1 2 3 4 | 5 6 7 8 9
38 Över 21 t.o.m. 22 % 74 3668 42 740 9318 854 569 10741 38 39 » 22 » 23 » 72 6312 72 1358 17 526 1 697 1 132 20 355 39 40 » 23 » 24 » 70 3992 98 848 11 173 1 128 752 13 053 40 41 » 24 » 25'5 » 106 1731 08 420 5 644 593 395 6 632 41 42 » 25'5 » 27 » 87 2296 43 555 7 573 837 558 8 968 42 43 » 27 » 28'5 » 80 910 03 249 3 464 409 273 4 146 43 44 » 285 » 30 » 61 1153 02 33'4 4 745 574 383 5 702 44 45 » 30 » 32 » 62 2959 15 900 13 007 1 685 1 123 15 815 45 46 » 32 » 34 » 64 1586 013 528 7 756 1 088 725 9 569 46 47 » 34 » 36 » 50 1364 03 47'5 7 106 1 038 692 8 836 47 48 » 36 » 39 » 56 1483 07 544 8 270 1 274 849 10 393 48 49 » 39 » 42 » 59 1781 04 719 11 120 1 888 1 258 14 266 49 50 » 42 » 46 » 44 3601 04 1568 24 655 4 439 2 959 32 053 50 51 » 46 » 50 » 40 385 00 183 2 925 572 382 3 879 51 52 » 50 » 55 » 40 815 1'3 414 6 716 1 438 959 9 113 52 53 » 55 » 60 » 21 107'5 — 630 10 390 2 362 1 574 14 326 53 54 » 60 » 65 » 27 317 — 199 3 334 755 503 4 592 54 55 » 65 » 70 » 13 41'2 0'0 27'1 4 591 1 016 677 6 284 55 56 » 70 » 75 » 15 38-3 0-4 273 4 709 996 664 6 369 56 57 » 75 » 80 » 11 184 — 143 2 495 470 314 3 279 57 58 » 80 » 85 » 11 280 00 229 4 077 860 574 5 511 58 59 » 85 » 90 » 5 1321 — 1155 20 819 4 332 2 888 28 039 59 60 » 90 » 95 » 5 508 — 468 8 545 1 753 1 169 11 467 60 61 » 95 » 100 » 12 294 — 286 5 309 1 074 716 7 099 61 62 » 100 » 105 » 4 372 — 382 7 133 1 430 953 9 516 62 63 » 105 » 110 » 5 3365 0-1 361 6 815 1 354 903 9 072 63 64 » 110 » 115 » 5 173 112 82 1 567 308 206 2 081 64 65 » 115 » 120 » 3 58 — 67 1 286 251 167 1 704 65 66 » 120 » 125 » 1 50 — 61 1 173 226 151 1 550 66 67 » 125 » 130 » 4 408 153 365 6 865 1 369 913 9 147 67 68 » 130 » 135 » 4 163 — 217 4 279 813 542 5 634 68 69 » 135 » 140 » 2 114 16 140 2 771 522 348 3 641 69 70 » 140 » 145 » 2 56 —— 79 1 574 273 182 2 029 70 71 » 145 » 150 » 5 79 — 116 2 364 367 245 2 976 71 72 » 150 % ........ 99 189 09 1850 37 749 1 005 670 39 424 72 78 Summa 9 437 6029 29 478 4 405 304 203 4 912 73
Tabell X (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Eftertaxeringar ej medräknade. Ej heller ingår svenska försäkringsaktiebolags C. P r 0 0 e n-
Behållen Uträknade skatter An— inkomst Taxerat tal _ a_v utdel- (= be— Statlig Kommu- U Inkomstprocent taxe- Kap1tal ning, ”som _skatt— ink.- o. nal pro— t' rade Offlforj nmgsbart) förm.— gr.-skatt, Jim" Summa males 1 belopp skatt, grund- "mås" 7 9 g) 170 % belopp skatt 1 2 3 4 5' 6 7 s 9 1 T. 0. m. 1 % 990 1042 130 045 013 — — 011 1 2 Över ] » 2 » 8'66 724 093 144 040 — — 0136 2 3 » 2 » 3 » 760 434 125 1'31 0'36 — — 032 3 4 » 3 » 4 » 7'41 7'59 1'38 3'26 0'90 -— — 031 4 5 Säger » 4 » 3357 29-59 5'36 646 179 _ _— 1'60 5 6 Över4 » 4-25 » 1-97 3-78 0-46 1-92 057 —- — 051 6 7 » 4-25 » 4-5 » 1-74 1—42 027 ' 0-77 024 — — 0-22 7 8 » 45 » 4-75 » 1'58 184 268 0-91 030 _— — 027 8 9 » 4-75 » 5 » 170 0-86 0-31 0-51 018 — _ 016 9 10 » 5 » 51/3 » 2'26 807 066 196 072 — — 065 10 11 » 51/3 » 52/3 » 2-06 1-99 0-73 1-32 054 —— — 0'48 11 12 » 52/9 » 6 » 2-22 4-36 219 3'08 1-37 — — 1-22 12 13 » 6 » 61]; » 1'89 115 168 079 038 002 002 034 13 14 » 61/s » 62/3 » 194 1-44 287 100 052 0'06 006 047 14 15 » 64/3 » 7 » 179 3-17 16-50 174 096 0-17 017 088 15 16 » 7 » 71/3 » 1'60 257 373 209 1-23 031 031 114 16 17 » 7l/s » 72/3 » 1-55 1-45 1-64 1-27 080 0-23 0—23 074 17 18 » 72/5 » 8 » 1-56 210 1'66 19: 1-31 0-43 043 122 18 19 » 8 » 8'5 » 228 256 1-09 261 1'83 0-72 072 171 19 20 » 8'5 » 9 » 2-02 1-54 390 1—45 107 0-47 047 101 20 21 » 9 » 9-5 » 1492 322 1'08 3'66 2'83 1-39 1-39 269 21 22 » 9—5 » 10 » 2-00 2-17 296 253 2'06 1-14 114 196 22 23 » 10 » 10-5 » 1-93 3-01 3-41 365 310 1'81 1'81 297 23 24 » 10'5 » 11 » 148 3-37 593 417 370 2433 233 3'56 24 25 » 11 » 11-5 » 147 3138 5-12 534 492 336 336 476 25 26 » 11-5 » 12 » 1-53 1-20 092 172 1'65 1'18 1-13 1'60 26 27 » 12 » 12'5 » 1'19 1'98 5-49 2'67 263 1-94 194 2'56 27 28 » 12'5 » 13 » 1-32 1-47 1-47 2-26 2-33 181 181 228 23 29 » 13 » 132/» » 1-71 1-31 1-04 2-14 228 1'85 1'85 2-24 29 30 » 13% » 141/s » 1-41 2-13 7-12 3-36 372 323 3-23 367 30 - 31 » 141/» » 15 » 119 062 164 1-05 1-20 1-09 109 119 31 32 » 15 » 16 » 2-11 163 096 195 2-30 218 2'18 228 32 33 » 16 » 17 » 1-44 1-05 1-40 2-11 257 265 2'65 258 33 34 » 17 » 18 » 155 4-03 2-29 8-90 11-17 1245 1245 1130 34 35 » 18 » 19 » 1-17 0-75 078 169 2'18 248 248 221 35 36 » 19 » 20 » 096 041 008 1-01 133 1'61 161 136 36 37 » 20 » 21 » 095 1-23 3-53 296 3-99 5-07 507 410 37
år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter inkomstprocentens storlek. inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap. t u ella t a 1.
Behållen Uträknade skatter An- inkomst Taxerat tal _ alv utdel— (= be- Statlig Kommu- _ Inkomstprocent taxe- Kapltal n1ng,__som .skatt- ink.- 0_ nal pro- PK rade omfor-_ ningsbart) förm.- gr.-skatt, ]?m, Summa males 1 13910?!) skatt, grund- umgs- 7 % 3) 170 % belopp Skatt 1 2 3 4 5 6 7 8 9 38 Över21 t. o. m. 22 % 0'78 048 1—14 1—21 1-66 2-20 2-20 171 38 39 » 22 » 23 » 076 080 189 2-17 303 4-26 426 316 39 40 » 23 » 24 » 0-74 0-49 2-50 131 1'88 2-75 2-75 197 40 41 » 24 » 25-5 » 1-12 0-32 030 0-99 1-44 219 2-19 152 41 42 » 25'5 » 27 » 0-92 035 1'36 1-07 158 254 254 1'68 42 43 » 27 » 285» 085 013 009 0-44 06? 1—14 1—14 072 43 44 » 28'5 » 30 » 065 0-12 0-05 0-45 0-70 1-22 1-22 075 44 45 » 30 » 32 » 0-66 0-32 0-33 1-24 1-94 3-64 364 211 45 46 » ,32 » 34 » 0'68 0'18 007 075 1-19 2-43 2-43 132 46 47 » 34 » 36 » 0-53 0-12 006 053 085 1'81 1'81 0-95 47 48 » 36 » 39 » 0-59 0-15 013 0'68 1-11 2-49 249 1'26 48 49 » 39 » 42 » 063 018 009 094 158 388 388 182 49 50 » 42 » 46 » 0-47 028 0-07 153 2131 681 6'81 304 50 51 » 46 » 50 » 042 0-03 000 016 0'28 0'80 0'80 033 51 52 » 50 » 55 » 0-42 006 018 037 0'65 200 200 079 52 53 » 55 » 60 » 0-22 004 __ 0-29 052 1-73 1-73 065 53 54 » 60 » 65 » 028 002 _ 0-12 022 0—71 0-71 027 54 55 » 65 » 70 » 014 001 000 008 014 046 046 0'18 55 56 » 70 » 75 » 016 001 0-02 0-09 017 0-52 0—52 021 56 57 » 75 » 80 » 0-12 000 _ 0-03 0-07 018 018 008 57 58 » 80 » 85 » 0-12 001 0—00 006 011 0-33 0-33 013 58 59 » 85 » 90 » 005 001 _ 0-13 0-25 07!» 0-75 030 59 60 » 90 » 95 » 0—05 000 __ 005 010 031 031 012 60 61 » 95 » 100 » 0-13 001 — 0'08 _ 0-15 0-45 045 018 61 62 » 100 » 105 » 0-04 000 _ 0-03 0-07 0-20 020 008 62 63 » 105 » 110 » 0405 000 0-00 004 0'08 0-24 0-24 010 63 64 » 110 » 115 » 0-05 0—00 0-20 0-01 0-02 0-05 0-05 002 64 65 » 115 » 120 » 0-03 000 _ 000 0-01 0-03 0-03 001 65 66 » 120 » 125 » 0-01 000 _ 000 0-00 0-01 0-01 000 66 67 » 125 » 130 » 0-04 0-00 0-22 003 0-07 0-19 019 0'08 67 68 » 130 » 135 » 0-04 000 _ 002 0-04 0-11 0-11 005 68 69 » 135 » 140 » 002 000 0-01 0-01 001 0-04 0-04 002 69 70 » 140 » 145 » 0-02 000 — 000 0—01 0-02 0-02 061 70 71 » 145 » 150 » 0-05 000 — 0-01 003 006 0-05 003 71 72 » 150 % ........ 1-05 00?» 0-34 406 899 3—47 348 842 72 73 Summa 10000 10000 0000 100-00 100-00 100-00 10000 10000 73
Tabell Xl. Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och lörmögenhetsskatt år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
A. Absoluta tal.
ålägga 'äajcireat Uträknade skatter Q An— av ut— skatt- " ta] Kapital delning, nin s- Statlig Komm. : Verksamhetsart t alu e- som om— bargt) ink.— o. progr.- Utjäm- ”U r a. d e förmäles i belo förm.- skatt, nings— Summa »|: 7 5 g) pp skatt, grund— skatt, kr. 170 %, belopp, kr. tusental kronor kr. kr- 1 2 3 4 | 5 | 6 7 8 9 10 I. Låne- o. försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets— förvaltning. 1 Banker .................... 26 403 4756 05 19 8296 1 073 515 27 762 18 508 1 119 785 2 Bankirrörelse m. m. ........ 123 132 5139 3 0797 3 8028 389 018 52 039 34 693 475 750 3 Fastighetsförvaltning ........ 1 051 264 720”? 857'9 14 3661 963 087 63 503 42 335 1 068 925 4 Försäkringsrörclse .......... 43 98 0135 — 10 197'6 859 465 49 485 32 990 941 940 I]. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d. .............. 42 13 190'4 5'1 4579 21 701 1 581 1 054 24 336 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 14 121 328—9 783 3 349'0 92 799 421 281 93 501 7 Bryggerier .................. 131 124 2358 2 0593 13 9124 1 406 902 98 472 65 648 1 571 022 8 Elektr.— o. kraftverk ........ 194 88 5079 3063 5 0062 368 541 20 070 13 380 401 99] 9 Gruvindustri ................ 11 98 1871 4806 12 378'9 1 249 070 76 243 50 829 1 376 142 10 Kemisk—teknisk industri ...... 178 144 2120 5168 10 671'4 917 052 71 070 47 380 1 035 502 11 Livsmedelsindustri .......... 288 303 2420 1 3998 18 9760 1 809 952 188 347 125 565 2 123 864 12 Läderindustri m. m. ........ 189 132 3955 1 3411'8 6 0268 425 437 24 167 16 111 465 715 13 Metall- och maskinindustri . . 478 761 2256 2 9606 52 4977 4 740 873 315 061 210 041 5 265 975 14 Träindustri ................ 339 415 4333 1 4281 18 6296 930 875 29 891 19 927 980 693 15 Sten-,ler- o. annan jordindustri 164 106 438'3 597'1 5 02215 337 568 15 265 10 177 363 010 16 Textilindustri . ............ 150 193 1551 1 3684 9 8690 716 410 37 252 24 835 778 497 17 Tryckeri- o. pappersförädl.-ind. 298 130 391'9 1 2384 8 461'1 712 215 52 525 35 017 799 757 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 780 107 9154 1056 6 9365 589 238 46 709 31 139 667 086 19 Varuhandel ................ 2 026 321 3864 1 711'6 19 4598 1 585 939 115 538 77 025 1 778 502 20 S. k. monopolbolag .......... 80 66 4576 132'4 22 110? 3 553 044 76 015 50 677 3 679 736 V. Kommunikation. 21 J ärnvägstrafik m. m ......... 73 124 5561 488 3 1502 133 578 5 885 3 923 143 386 22 Rederier m. m ............... 113 108 8450 941'3 5 4242 543 988 66 197 44 131 654 316 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 177 29 7848 172 1 6783 156 761 16 158 10 772 183 691 24 Teaterrörelse m. m ........... 59 6 0194 11'7 488'7 55 222 7 695 5130 68 047 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 33 2 6083 24 1915 18 551 2 162 1 441 22 154 Summa 7 060 4 298245'5 206887 272 8945 28650 8011 459 513 973009 26083323
Tabell Xl (forts.). Sammandrag tör hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
B. Medeåltal.
113332»? Tixgråt Uträknade skatter :) An— . av _ut- skatt— . »» tal Kap1ta1 delning, nin gs- .Stathg Komm. : Verksamhetsart taxe— som "om—_ bart) 1n_k.— o. progr.— Utjam— w: , . formales 1 form.— skatt, nings- Summa »; ”dt 7 % g) belopp skatt, grund- skatt, kr. ' 170 %, belopp, kr. tusental kronor kf— kr- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 I. Låne— o. försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets- förvaltning. 1 Banker .................... 26 15 5183 00 7627 41 289 1 068 712 43 069 2 Bankirrörelse m. m. ........ 123 1 0774 250 309 3163 423 282 3868 3 FastighetsförvaItning ........ 1 051 2519 08 137 916 61 40 1 017 4 Försäkringsrörelse .......... 43 2 2794 — 237'2 19988 1 151 767 21 906 II. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d ............... 42 3141 01 109 517 38 25 580 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 14 8 6664 56 2392 6 629 30 20 6 679 7 Bryggerier .................. 131 9484 157 1062 10 740 752 501 11 993 8 Elektr.- och kraftverk ...... 194 4562 16 258 1 900 103 69 2 072 9 Gruvindustri ................ 11 8 9261 437 1 1254 113 552 6 931 4 621 125 104 10 Kemisk—teknisk industri ...... 178 8102 29 600 5 152 399 266 5 817 11 Livsmedelsindustri .......... 288 1 0529 49 659 6 285 654 436 7 375 12 Läder-industri m. m. ........ 189 7005 71 31'9 2 251 128 85 2 464 13 Metall- och maskinindustri . . 78 1 5925 S'? 109'8 9 918 659 440 11 017 14 Träindustri ................ 339 1 2255 42 550 2 746 88 59 2 893 15 Sten-,ler— o. annan jordindustri 164 6490 36 306 2 058 93 62 2 213 16 Textilindustri .............. 150 1 2877 91 658 4 776 248 166 5 190 17 Tryckeri- 0. pappersförädl.-ind. 298 437'6 42 284 2 390 176 118 2 684 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 780 1384 0-1 89 755 60 40 855 19 Varuhandel ................ 2 026 1586 08 96 783 38 57 878 20 S. k. monopolbolag .......... 80 830'7 17 2764 44 413 950 634 45 997 V. Kommunikation. 21 Järnvägstrafik m. m ......... 73 1 7062 . _ 0"? 432 1 830 80 54 1 964 22 Rederier m. m ............... 113 9632 S'?» 480 4 814 586 390 5 790 VI. Diverse ändamål. 23 I—Iotellrörelse m. m ........... 177 1683 01 95 886 91 61 1 038 24 Teaterrörelse m. m ........... 59 1020 0"? 83 936 130 87 1 153 25 Diverse (skolor m. m.) ' ...... 33 790 01 58 562 65 44 671 Summa 7 060 6088 29 '7 3 350 207 138 3 695
Tabell Xl (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och iörmögenhetsskah
år 1934 taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter verksamhetsarten.
C. Procentuella tal.
£ Behållen Uträknade skatter C) An— inkomst 'fixäit '1 * av ut- '— . _ tal . . skatt- Statlig Komm. ;: Verksamhetsart taxe- Kapltal delning, nin gs— ink.— o. pr 0 gr.— Utjäm- som om- .. . . _U rade förmäles i bart) form.— skatt, mngs— Summa 7 5 ) belopp skatt, grund— skatt g 170 % belopp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 I. Låne- o. försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets— förvaltning. 1 Banker .................... 037 939 0'00 7'27 454 190 190 4'29 2 Bankirrörelse m. m. ........ 174 308 1489 139 165 3'56 356 182 3 Fastighetstörvaltning ........ 1489 616 415 526 407 435 485 410 4 Försäkringsrörelse .......... 061 228 _ 374 3113 339 339 3131 II. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d ............... 0-59 0-31 0-02 0-17 0-09 0-11 011 0011 II]. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 020 282 038 123 0'39 003 003 036 7 Bryggerier .................. 1'85 289 9-95 5-10 5-95 6-75 675 602 8 Elektr.— och kraftverk ...... 275 206 1.48 183 156 157 137 1'54 9 Gruvindustri ................ 016 228 232 454 528 522 522 528 10 Kemisk—teknisk industri ...... 252 336 250 391 388 487 487 397 11 Livsmedelsindustri .......... 408 705 677 695 7'65 1290 1290 814 12 Läderindustri m. m. ........ 2.68 308 648 221 1'80 1'66 1'66 179 13 Metall— och maskinindustri .. 677 1771 1431 1924 2005 2159 21'59 2019 14 Träindustri ................ 4'80 9'67 6'90 6'83 3'94 2'05 2'05 3'76 15 Sten-, ler— o. annan jordindustri 232 248 289 184 143 105 105 139 16 Textilindustri .............. 2-12 4-49 661 362 3-03 2-55 255 2.99 17 Tryckeri- 0.pappersförädl.—ind. 422 303 599 310 301 360 360 307 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 1105 251 051 254 249 320 320 256 19 Varuhandel ................ 28'70 7'48 8'27 7'13 6'71 7'92 7'92 682 20 5. k. monopolbolag .......... 1'13 1'55 064 810 15302 5'21 521 1411 V. Kommunikation. 21 Järnvägstrafik m. m ......... 103 290 ' 0'24 1'15 056 040 040 055 22 Rederier m. m ............... 1'60 253 455 1'99 230 453 453 2'51 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 2'51 0'69 008 061 066 111 111 070 24 Teaterrörelse m. m ........... 084 014 006 018 023 055 0'53 026 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 047 006 001 007 008 015 015 0'08 Summa 10000 10000 10000 10000 100-00 10000 10000 10000
Tabell XII. Sammandrag'iör hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter verksamhetsarten.
A. Absoluta tal.
?åägggtl Takerat Uträknade skatter c.": av ut— (* be- —, får Kapital delning. ååå; _Statlig Komm. c Verksamhetsart ta xe— som om- bart) lnk.- o. progr.- Utlam- >o rade iormales belopp form.- skatt, nlngs- Summa _a l 7 g g) skatt, grund- skatt, kr. 170 %, belopp, kr. tusentalkronor kr. kr. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ]. Läne— och försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets- förvaltning. 1 Banker .................... 31 579 7300 — 33 194'2 1 680 903 30 434 20 289 1 731 626 2 Bankirrörelse m. m. ........ 147 154 258 2 3 9694 3 6518 317 313 31 597 21 065 369 975 3 Fastighetsförvaltning ........ 1 106 281 1871 1 8549 16 4397 1 410 440 154 785 103 190 1 668 415 4 Försäkringsrörelse .......... 44 117 6707 — 12 381"? 1 042 115 56 261 37 507 1 135 883 II. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d ............... 63 18 4548 655 7969 40 907 2 647 1 765 45 319 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 31 226 4192 3491 12 4759 642 702 15 605 10 403 668 710 7 Bryggerier .................. 142 125 291'2 2 0170 14 254'5 1 493 880 108 596 72 397 1 674 873 1 8 Elektr.- o. kraftverk ........ 214 93 1870 3287 6 501'7 521 232 31 708 21 139 574 079 l 9 Gruvindustri ................ 16 216 534'3 584'3 19 887”! 2 265 751 207 969 138 646 2 6.12 366 10 Kemisk-teknisk industri ...... 213 253 3765 1 1864 15 6762 1 369 763 109 196 72 797 1 551756 11 Livsmedelsindustri .......... 336 275 080": 1 3922 20 7781) 1 963 795 196 504 131 003 2 291 302 12 Lädcrindustri m. m. ........ 239 139 7454 1 3975 7 315'3 578 857 41 598 27 732 648 187 13 Metall- och maskinindustri . . 688 869 3205 3 4255 78 907'1 7 210 186 480 025 320 025 8 010 236 14 Träindustri ................ 479 584 6316 744'1 36 6769 2 373 577 108 219 72 137 2 553 933 15 Sten-, ler- o. annan jordindustri 252 121 2853 6578 8 802"? 704 295 48 669 32 446 785 410 16 Textilindustri .............. 177 172 9636 8069 13 472"? 1 159 910 80 443 53 629 1 293 982 17 Tryckeri—o. pappersiöl'ädl.-ind. 362 139 3639 1 087'3 10 1575 941 868 81 510 54 340 1 077 718 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 979 128 5213 1603 10 914.8 1 078 667 102 225 68 150 1 249 042 19 Varuhandel ................ 2 480 365 321'8 2 0008 26 3485 2 271 265 164 749 109 833 2 545 847 20 5. k. monopolbolag .......... 79 67 4907 107"? 22 6794 3 687 773 57 045 38 030 3 782 848 V. Kommunikation. 21 Järnvägstraiik m. m. ........ 103 187 5709 1790 8 289'5 399 291 15 691 10 461 425 443 22 Rederier m. m ............... 161 127 9682 9458 5 5599 460 938 51 625 34 417 546 980 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse rn. m ........... 219 35 2610 7'4 2 7043 267 272 29 378 19 585 316 235 24 Teaterrörelse m. m ........... 71 16 1565 981 9222 77 836 10 896 7 264 95 996 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 36 2 5677 — 2183 21 038 2 276 1 517 24 831 Summa 8 668 5 299 358'1 23 365'7 389 0069 33 981 574 2 219 651 1 479 767 37 680 992
år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
B Medeltal.
13:33:31? Taxirea—t Uträknade skatter :) av ut— _ _ _, &; Kapital delning, 31135; Statlig Komm. ; V erksamhetsart taxe— som om— bal-bt) ink.— 0. progr.— Utjäm— u r de förmäles i belo förm.— skatt, nings— Summa .c, a 7 5 g) pp skatt, grund- skatt, kr. 170 %, belopp, kl'. tusental kronor kr. kr. 1 2 3 4 | 5 6 7 8 9 10 I. La'ne- o. försäkringsrörelse, penningplaccring och fastighets- förvaltning. 1 Banker .................... 31 18 701'0 — 1 0708 54 223 982 654 55 859 2 Bankirrörelse m. m. ________ 147 l 049'4 27'0 24'8 2 159 215 143 2 517 3 Fastighetsförvaltning ........ 1 106 254"2 1"7 14'9 1 275 140 93 1 508 4 Försäkringsrörelse __________ 44 2 674'3 281'4 23 685 1 279 852 25 816 II. Jordbruk. & Jordbruk o. d. .............. 63 2929 10 126 649 42 28 719 III. Industri. 6 Bruksrörelse ________________ 31 7 3038 113 4024 20 732 503 336 21 571 7 Bryggerier .................. 142 8823 14'2 100'4 10 520 765 510 11 795 8 Elektr.— och kraftverk ...... 214 435'5 1'5 30'4 2 436 148 99 2 683 9 Gruvindustri ................ 16 13 5334 365 1 2430 141 610 12 998 8 665 163 273 10 Kemisk-teknisk industri ...... 213 1 1896 56 736 6 431 512 342 7 285 11 Livsmedelsindustri .......... 336 8187 41 61'8 5 844 585 390 6 819 12 Läderindustri m. m, ________ 239 584'7 5'8 306 2 422 174 116 2 712 13 Metall- och maskinindustri . . 688 1 2635 5'0 114'7 10 480 698 465 11 643 14 Träindustri ................ 479 1 2205 1'6 766 4 955 226 151 5 332 15 Sten-, ler- o. annan jordindustri 252 481'3 2'6 349 2 795 193 129 3 117 16 Textilindustri .............. 177 977": 46 761 6 553 455 303 7 311 17 Tryckeri— o. papperstörädl.—ind. 362 3850 30 281 2 602 225 150 2 977 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 979 131'3 02 111 1 102 104 70 1 276 1 19 Varuhandel ................ 2 480 1473 08 106 916 66 44 1 026 1 20 S. k. monopolbolag .......... 79 8543 1'4 2871 46 681 722 481 47 884 V. Kommunikation. 21 Järnvägstrafik m. m ......... 103 1 821'1 1'7 8015 3 877 152. 102 4 131 22 Rederier m. m ............... 161 7948 59 345 2 862 321 214 3 397 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 219 1610 00 123 1 221 134 89 1 444 24 Teaterrörelse m. m ........... 71 2276 1'4 130 1 096 154 102 1 352 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 36 713 — 6'1 585 63 42 690 Summa 8 668 611'4 27 449 3 920 256 171 4 347
Tabell XII (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1935 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
C. Procentuella tal.
Behållen Taxerat Uträknade skatter CJ An- inkomst (_ be— t- _ . ** , tal . av P . skatt— Statllg Komm. :: & erksamhetsart tim? Kapltal delnlnngl: nings- ink.— & progr.— Utjäm- C rade fs.?)mäas i bart) förm.— skatt, nings- Summa ':: O,;m. belopp skatt, grund— skatt % g) 170 % belopp l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 I. Låne— o. Iörsäkringsrörelse, penningplacering och fastighets— förvaltning. 1 Banker .................... 036 10-94 — 8-53 4-95 1-37 137 460 2 Bankirrörelse m. m. ........ 169 291 1699 094 093 1'42 1'42 098 5 Fastighetsförvaltning ........ 12'76 5-31 7-94 4-23 4-15 6-97 697 4-43 4 Försäkringsrörelse .......... 051 222 — 318 307 264 254 301 I]. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d ............... 073 035 028 021 012 012 012 012 III. Industri. & Bruksrörelse ................ 036 427 149 321 189 070 070 1'77 7 Bryggerier .................. 1'64 236 8.63 366 4-40 489 489 445 8 Elektr.- o. kraftverk ........ 2'47 1'76 1'41 167 153 143 1'43 152 9 Gruvindustri ................ 0'18 409 250 5-11 667 937 9-37 6-93 10 Kemisk-teknisk industri ...... 246 478 508 403 4'03 492 492 412. 11 Livsmedelsindustri ........... 387 519 596 534 5'78 885 885 608 12 Läderindustri m. m. ........ 2'76 2'64 5'98 1'88 1'70 1'87 1'87 1'72 , 13 Metall— och maskinindustri .. 7134 1640 1466 20% 21'22 21'63 2163 2126 14 Träindustri ......... . ...... 5-62 11-03 3'18 9-43 699 488 488 678 15 Sten-,ler-o.annanjordindustri 291 229 282 226 207 219 219 208 ' 16 Textilindustri . ............. 2—04 326 3-45 346 341 363 3153 3-43 17 Tryckeri-o.pappersförädl.-ind. 418 263 465 261 277 367 367 286 IV. Handel. . 18 Agenturrörelse m. m.. ....... 11'29 2'43 069 281 317 461 461 3-32 19 Varuhandel ................ 28'61 6'89 8'56 6'77 6'68 7'42 7'42 6'76 20 S. k. monopolbolag .......... 091 127 046 583 1085 257 257 1004 V. Kommunikation. 21 Jämvägstrafik m. m ......... 1'19 354 077 2'13 1'18 0'71 0'71 1'13 22 Rederier m. m ............... 1'86 2-42 405 1-43 1'36 2-33 2-33 1-45 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 253 067 003 070 079 1'32 132 084 24 Teaterrörelse m. m ........... 082 080 042 024 023 049 049 025 26 Diverse (skolor m. m.) ...... 041 005 — 006 006 010 010 007 Summa 10000 10000 10000 100-00 10000 10000 10000 100-00
Tabell XIII. Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
A. Absoluta tal.
13:33:32? Taxgreat Uträknade skatter Q An- av Ut' skatt- "I tal Kapital delning, nin s— Statlig Komm. :: Verksamhetsart t ax e- som om- må) ink.- o. progr.- Utjäm- *c rade förmäles hela förm.- skatt, nings- Summa n; i 7 5 g) pp skatt, grund— skatt, kr. 170 %, belopp, kr. tusental kronor kr. kr- 1 2 3 4 5 | 6 7 8 _ 9 10 I. Läne— o. försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets- förvaltning. 1 Banker .................... 31 572 0688 — 34 1335 1 928 485 55 692 37 128 2 021 305 2 Bankirrörelse m. m. ........ 153 144 5763 4 0741 4 0915 306 097 23 919 15 946 345 962 3 Fastighetsförvaltning ........ 1 136 261 7571 1 4428 15 171'9 1 088 322 69 125 46 084 1 203 531 4 Försäkringsrörelse .......... 44 120 4208 _— 12 3068 1 009 462 49 557 33 038 1 092 057 II. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d. .............. 67 20 0707 37'1 1 1114 71 136 3 144 2 096 76 376 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 36 234 3346 4685 16 5318 1 043 773 35 126 23 417 1 102 316 7 Bryggerier .................. 145 127 7491 2 3395 16 0320 1 739 960 135 163 90 109 1 965 232 8 Elektr.- och kraftverk ...... 229 96 7239 5744 8 6524 849 488 64 968 43 312 957 768 9 Gruvindustri ................ 19 380 3600 1 0050 11 5634 764 064 29 094 19 396 812 554 10 Kemisk-teknisk industri . . . . 222 252 5542 1 3098 25 5611 2 327 158 165 315 110 210 2 602 683 11 Livsmedelsindustri .......... 353 297 001'8 1 3560 20 4804 1 654 876 123 536 82 357 1 860 769 12 Läderindustri m. m. ........ 281 135 0464 5643 10 2054 873 303 77 936 51 958 1 003 197 13 Metall- och maskinindustri . . 770 891 1361 4 4683 99 5433 10 401 269 815 615 543 743 11 760 627 14 Träindustri ................ 513 582 3629 1 3709 35 6220 2 522 034 191 604 127 736 2 841 374 15 Sten-, ler- o. annan jordindustri 287 131 3222 6934 13 2703 1 308 216 119 837 79 891 1 507 944 16 Textilindustri .............. 180 211 3639 7354 15 6495 1 339 721 92 014 61 343 1 493 078 17 Tryckeri— o. pappersförädl.-ind. 386 143 5394 1 1068 11 7240 1 113 955 100 692 67 128 1 281 775 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 1 109 175 0846 2 0063 14 4832 1 467 246 131 288 87 525 1 686 059 19 Varuhandel ................ 2 761 417 6685 2 0801 35 241'5 3 420 066 303 741 202 494 3 926 301 20 S. k. monopolbolag .......... 79 68 4328 1047 27 4629 4 631 210 145 061 96 707 4 872 978 V. Kommunikation. 21 J ärnvägstrafik m. m ......... 116 238 431'6 599"? 9 8345 565 243 23 251 15 501 603 995 22 Rederier m. m ............... 163 132 3394 1 0087 7 8238 634532 52 634 35 089 722 255 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 236 37 0726 61'8 3 4748 376 509 45 079 30 053 451 641 24 Teaterrörelse m. m ........... 81 15 2659 1428 1 1433 104 951 13 431 8 954 127 336 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 40 2 821'8 3'3 271'4 29 799 2 912 1 941 34 652 Summa 9 437 5 689 5053 27 5532 451 3856 41 570 875 2 869 734 1 913 156 46 353 765
Tabell XIII (forts.). Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och iörmögenhetsskatt år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
B. Medeltal.
123321? 'fixgiåt Uträknade skatter ,Q An— . av Pt' skatt— . .a tal Kapital delning, nin gs— _Stathg Komm. :: Verksamhetsart tax _ som om- b art) 1nk.- o. progr.- Utjam- 1: de förmäles i b 1 förm.— skatt, nings- Summa Fu ra e 7 5 g) e opp skatt, grund- skatt, kr. 170 %, belopp, kr. tusental kronor kr. kr. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 I. Låne— o. försäkringsrörelse, penningplacering och faslighets- förvaltning. 1 Banker .................... 31 18 4538 -— 1 1011 62 209 1 796 1 198 65 203 '2 Bankirrörelse m. m. ........ 153 9449 266 267 2 001 156 104 2 261 3 Fastighetsiörvaltning ........ 1 136 2304 13 134 958 61 41 1 060 4 Försäkringsrörelse .......... 44 2 7368 —— 2797 22 942 1 126 751 24 819 11. Jordbruk. 5 Jordbruk o. d ............... 67 2996 06 166 1 062 47 31 1 140 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 36 6 5098 130 4592 28 994 976 650 30 620 7 Bryggerier .................. 145 881'0 161 1106 12 000 932 621 13 553 8 Elektr.- och kraftverk ...... 229 422'4 2'5 37'8 3 709 284 189 4 182 9 Gruvindustri ................ 19 20 0189 529 6086 40 214 1 531 1 021 42 766 10 Kemisk-teknisk industri . . . . 222 1 137'6 59 1151 10 483 745 496 11 724 l 1 Livsmedelsindustri .......... 353 841'4 3'8 58'0 4 688 350 233 5 271 12 Läderindustri m.m ........... 281 48015 20 363 3 108 277 185 3 570 13 Metall— och maskinindustri .. 770 1 157'3 58 1293 13508 1 059 706 15 273 14 Träindustri ................ 513 1 1352 27 694 4 916 374 249 5 539 16 Sten-, ler-o. annan jordindustri 287 457'6 24 538 4 558 418 278 5 254 16 Textilindustri .............. 180 1 1742 41 869 7 443 511 341 8 295 17 Tryckeri— o. pappersförädl.—ind. 386 3719 29 304 2 886 261 174 3 321 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 1 109 157'9 18 131 1 323 118 79 1 520 19 Varuhandel ................ 2 761 151'3 08 128 1 239 110 73 1 422 "20 S. k. monopolbolag .......... 79 8662 13 347'6 58 622 1 836 1 224 61 682 V. Kommunikation. 21 Järnvägstrafik m. m ......... 116 2 0554 5'2 848 4 873 200 134 5 207 22 Rederier m. m ............... 163 811'9 62 480 3893 323 215 4431 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse m. m ........... 236 157'1 0'3 14'7 1 596 191 127 1 914 24 Teaterrörelse m. m ........... 81 1885 1'8 141 1 296 166 110 1 572 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 40 705 01 68 745 73 48 866 Summa 9 437 6029 29 478 4 405 304 203 4 912
Tabell XIII (forts.).
C. Procentuella tal.
Sammandrag för hela riket över till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1936 taxerade svenska aktiebolag med fördelning efter verksamhetsarten.
C) Behållen Taxerat Uträknade skatter An- inkan-ist (= be- " av u - . tal . . skatt— Stathg Komm. :: Verksamhetsart t ax e- Kapltal delning, nin gs— ink.— & progr.- Utjäm— w: som om- .. . _: rade förmäles i bart) form.- skatt, mngs- Summa 7 5 ) belopp skatt, grund- skatt g 170 % belopp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ]. Låne- o. försäkringsrörelse, penningplacering och fastighets— förvaltning. 1 Banker .................... 033 1005 —— 756 464 1'94 1'94 436 2 Bankirrörelse o. d. .......... 1'62 2'54 14'79 091 074 0'83 0'83 0'75 9 Fastighetsförvaltning ........ 1204 460 524 336 262 241 241 260 4 Försäkringsrörelse .......... 047 212 —— 273 243 1'73 1'73 2216 II. Jordbruk. 5 Jordbruk 0. d ............... 0'71 0'35 0'13 0'25 0'17 0'11 0'11 0'16 III. Industri. 6 Bruksrörelse ................ 038 412 1'70 366 251 122 122 238 7 Bryggerier .................. 1-54 2-25 849 3-55 418 4-71 4-71 424 8 Elektr.— och kraftverk ...... 243 170 208 1'92 204 226 226 207 9 Gruvindustri .............. 020 669 365 256 184 1'01 1'01 175 10 Kemisk—teknisk industri 2'35 4'44 475 566 560 576 576 562 11 Livsmedelsindustri .......... 3'74 5'22 492 454 398 430 480 402 12 Läderindustri m. m. ........ 298 237 205 226 210 272 272 216 13 Metall- och maskinindustri .. 8'16 15'66 1622 2205 2502 28'42 28412 2537 14 Träindustri .............. .. 5-43 10-24 498 7'89 6-07 668 6'68 6—13 16 Sten-,ler-o.annanjordindustri 304 231 262 294 3'15 4'18 418 325 16 Textilindustri .............. 1'91 371 267 3'47 3'2'2 3'21 3'21 3'22 17 Tryckeri-o.pappersförädl.-ind. 409 252 402 260 268 351 351 277 IV. Handel. 18 Agenturrörelse m. m ......... 1175 308 728 3-21 353 457 457 364 19 Varuhandel. ................ 2926 734 755 7'81 8-23 10-59 10-59 8'47 20 S. k. monopolbolag .......... 084 120 038 608 1114 506 506 1051 V. Kommunikation. 21 Jämvägstrafik m. m ......... 123 4-19 218 218 1'36 081 081 1-30 22 Rederier m. m ............... 1-73 233 366 1-73 1-53 1'83 1'88 1'56 VI. Diverse ändamål. 23 Hotellrörelse rn. m ........... 249 065 022 077 090 1'57 157 097 24 Teaterrörelse m. m ........... 086 027 051 025 025 047 047 027 25 Diverse (skolor m. m.) ...... 042 005 001 006 007 010 010 007 Summa 100'00 100'00 100'00 10000 10000 100'00 10000 10000
Tabell XIV, utvisande grunderna för aktiebolagens fördelning etter verksamhets- arten (med ledning av aktieägarens uppslagsbok).
]. Låne— och försäkringsrörelse: penningplacering och fastighetsförvaltning. 1. Banker och inteckningsföretag.
2. Bankir-, emissions-, finans— (holding comp), fondkommissions- och varubelånings— rörelse. 3. Fastighetsförvaltning. 4. Försäkringsrörelse. II. Jordbruk. 5. Jordbruk och boskapsskötsel. III. Industri. 6. Bruksrörelse, där flera industrier drivas utan angivet eller allmänt känt huvud- ändamål. 7. Bryggerier och vattenfabriker. 8. Elektricitets- och kraftverk. 9. Gruvindustri. 10. Kemisk-teknisk industri. (Tändsticks-, benmjöls—, gödningsämnes-,färg-,ferniss-,1in-, olje—, soda-, parfym-, tvål-, ljus-, svavelsyre- och kalciumfabriker, fabriker för till— verkning av explosiva Varor, gasverk m. m.) 11. Livsmedelsindustri. (Kvarnar, mejerier, bagerier, brännvinsbrännerier, kaffesurrogat—, karamell-, choklad- och marmeladfabriker, slakterier, sockerbruk, tobaks—, press- jäst-, ättik- och konservfabriker m. m.) 12. Läder-, skinnvaru- och beklädnadsindustri. (Konfektion, galosch—, handsk—, hatt- och möss-, hängsle—, korsett-, pälsvaru-, repslageri—, sko- och nåtlings- samt vadd- fabriker, garverier m. m.) 13. Metall- och maskinindustri. (Järnbruk, masugnar, gjuterier, mekaniska och elektro- mekaniska verkstäder, järnmanufakturer, elektrisk installation, skeppsvarv, mässing- verk, armatur, metall-, vapen-, vagn—, lantbruksredskaps—, ur- och instrument- iabriker, valsverk, bleck— och plåtslagerier, guldsmedsrörelse m. m.) 14. Pappers- och massaindustri samt sågverks- och annan trävaruindustri. (Trämasse— fabriker, kemiska och mekaniska pappfabriker, pappersbruk, kork— och linoleum- fabriker, träkolsverk, korg-, snickeri-, möbel-, borst-, orgel- och pianofabriker, ved- [sågerier m. m.) 15. Sten-, ler— och annan jordindustri. (Cementfabriker, fältspatsbrott, glasbruk, kakel- och porslinsfabriker, kalk- och kritbruk, stenbrott och stenhuggerier, tegelbruk och torvfabriker m. m.) 16. Textilindustri. (Spinnerier, väverier och trikåfabriker.) 17. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri. (Bok— och tidningstryckerier, lito— och kemi- grafiska anstalter, spelkorts-, kuvert— och tapetfabriker, bokbinderier samt bokför- lagsrörelse och annonsbyråer rn. m.)
IV. Handel. 18. Agentur-, entreprenads-, exploaterings-, kommissions- och speditionsrörelse. 19. Varuhandel. 20. S. k. monopolbolag. (A.-B. Vin- och Spritcentralen, rusdrycksförsäljningsaktiebolag, A.-B. Tobaksmonopolet och A.-B. Tipstjänst.)
V. Kommunikation. 21. Järnvägs—, spårvägs-, automobil- och lufttrafik. 22. Rederier, hamnbyggnader och kanaler.
VI. Diverse ändamål. 23. Hotell- och restaurantrörelse samt hälsovårds— och kuranstalter. 24. Teater och biograf. 25. Aktiebolag som ej kunnat inordnas under någon av förestående grupper.
Tabell XV, utvisande för åren 1934—1936 medelinkomstprocent och medelskatte- procent tör till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade svenska aktiebolag med fördelning etter verksamhetsarten.
Medelinkomst- procent (beskatt- ningsbart belopp
Statlig inkomst- och förmögenhets-
Sza skatter (statt. ink.- o. förmögen- hetsskatt, 170 %,
jämte behållen icke skatt (170 % av utjämningsskatt
9 skattepliktig utdel- grundbeloppet) samt kommunal
: V e r ks a mh e t 8 a r 1. ning fran annat progressivskatt)
% aktiebolag etc. i
år:;åråtegv i procent av beskattningsbart belopp
1934 1935 1936 1934 1935 1936 1934 1935 1936
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 1 Banker ...................... 491 5-73 597 5-41 506 5'65 5'65 5-22 592 2 Bankirrörelse m.m. .......... 5-19 494 5'65 10-23 869 7'48 13-20 10-13 846 3 Fastighetsförvaltning .......... 576 6-51 6-35 6-70 858 717 6'96 10-15 7133 4 Försäkringsrörelse ............ 1040 1052 1022 843 842 820 924 917 887 5 Jordbruk o. d ................. 351 467 554 474 513 640 531 569 687 6 Bruksrörelse .................. 282 566 7'25 2'77 5'15 631 279 536 667 7 Bryggerier .................... 1286 12-99 1438 10-11 1048 1085 1119 11-75 1226 8 Elektr.- och kraftverk ........ 6-00 7-33 9-54 736 8-02 982 8-03 883 11-07 9 Gruvindustri .................. 1310 945 330 1009 1139 661 1112 1314 703 10 Kemisk-teknisk industri ........ 776 666 894 859 874 910 970 990 10'18 11 Livsmedelsindustri ............ 672 806 7'35 9'54 9'45 8'08 11'19 11'03 9'09 12 Läderindustri ................ 556 623 7'97 7'06 7'91 8'56 773 886 9'83 13 Metall- och maskinindustri 7-29 947 11'67 9-03 914 10-45 10-03 10-15 11-81 14 Träindustri .................. 483 6-40 6-35 5-00 647 7'08 526 696 7'98 15 Sten-, ler- och annan jordindustri 528 780 1063 6'72 800 986 723 892 1186 16 Textilindustri ................ 582 826 7'75 726 861 855 789 960 954 17 Tryckeri- och pappersförädl.-ind. 7'44 807 894 842 927 9'50 945 1061 1093 18 Agenturrörelse m.m ........... 653 862 942 849 988 1013 9'62 11'44 1164 19 Varuhandel .................. 6'59 7'76 894 815 8152 970 914 966 1114 20 S. k. monopolbolag ............ 3347 3376 4028 1607 1626 1686 1664 1668 1774 21 Järnvägstrafik m. m ........... 257 451 438 424 4'82 5'75 455 513 614 22 Rederier m. m ................. 585 508 667 1003 829 811 1206 984 923 23 Hotellrörelse m. m ............. 5'69 7'69 954 984 988 1084 1095 1169 1300 24 Teaterrörelse m. m ............. 831 632 842 11'80 844 918 1392 1041 1114 - 25 Diverse (skolor m. m.) ........ 7'43 8'50 973 969 964 1098 11'67 11'37 1277 Samtliga aktiebolag 6-83 7'78 8-42 867 8-74 921 956 969 10-27.
Anmärkning: Tabeller utvisande verkningarna för aktiebolagen av kommitténs förslag åter- finnas å sid. 190—193.
Bilaga F.
P. M.
angående uppgifter till taxeringen rörande avdrag för värdeminskning m. m.
I anslutning till sitt förslag rörande värdeminskningsavdrag m. ni. har 1936 års skattekommitté uppdragit åt undertecknad att ombestyra utarbetande av ett for- mulär till blankett för avskrivningsplaner m. m. Förslag till sådant formulär före- ligger nu, utarbetat under samråd med undertecknad av tjänstemännen vid över- ståthållarämbetets bokgranskningskontor taxeringsinspektören Sven Holdo och taxeringsassistenten Sven Östlund.
Formuläret är avsett att intagas såsom sid. 2 och 3 i ett till fyra sidor utökat formulär till deklarationsbilaga för inkomst av rörelse, för vilken räkenskapsav- slutning medelst vinst— och förlustkonto i huvudbok ägt rum. Det torde dock bliva nödvändigt att tillhandahålla dels blanketter med avskrivningsplaner omfattande ett större antal är dels särskilda blanketter avsedda att såsom särskilda bilagor fogas vid huvudbilagan, då utrymmet i densamma ej räcker till.
En särskild avdelning A avser dem som kunna förete utredning rörande anskaff- ningsvärdet. I denna avdelning upptages först en plan angivande för varje be- skattningsår och varje anskaffningsår det avskrivningsbelopp, som erhålles vid procentuell fördelning av anskaffningskostnaden på varaktighetstiden (1). Å en särskild rad angivas de avskrivningar, som skett i räkenskaperna (II). Därefter ut- redes, i vad mån de procentuella avdragen enligt planen bliva vid taxeringen ut- nyttjade under beskattningsåret eller i vad mån de få i framtiden åtnjutas (III). De i sådant avseende förekommande radernas formulering anknyter till de av kom- mittén föreslagna reglerna, vilka måste förutsättas vara bekanta för deklaranten (ev. genom upplysningar till blanketten). För normala företag med normala av- skrivningar och normala vinster ifrågakommer ej att dessa rader ifyllas. Det torde böra erinras, att den eventualiteten kan inträffa, att visst avdrag enligt planen överhuvud ej får i framtiden utnyttjas. Det har ansetts onödigt att tynga formu- läret med en särskild rad för sådana uppgifter, vilka sakna betydelse för framtiden. Vidare följer en uppställning rörande de avdrag enligt planen och i övrigt som få åtnjutas vid taxeringen (IV). Här äro att märka, förutom avdrag inom ramen för planen, dels avdrag som på nyss angivet sätt den skattskyldige har till godo från föregående är, dels avdrag för förlust i samband med försäljning av inventarier, dels avdrag för utrangering utan samband med försäljning, dels ock sådana avdrag som enligt kommunalskattelagens anvisningar kunna i övrigt förekomma utöver avdrag enligt planen, såsom för överpris och merkostnad m. m. Särskild uppmärk- samhet förtjäna de avdrag som den skattskyldige har till godo från tidigare år; då dessas belopp inhämtas i kolumnerna. för de föregående åren, torde det ej bli svårt att komma till rätta med dem.
Det kan måhända synas erbjuda svårigheter att för varje år ifylla ett så vid— lyftigt formulär. Men det bör märkas, att uppgiften beträffande alla tidigare år än beskattningsåret regelmässigt endast innefattar en avskrift av uppgifterna för
tidigare år. För varje beskattningsår göres så att säga facit med det året. Det klargöres genast både vad som får åtnjutas i avdrag för beskattningsåret och vil- ket avdragsbelopp enligt planen som får utnyttjas i framtiden under olika —— lika- ledes av formuläret framgående — förutsättningar.
En förutsättning för den av skattekommittén ifrågasatta uppmjukningen av av- skrivningsreglerna är, att trygghet vinnes att uppkommande vinster på försäljning av inventarier m. m. bliva tydligt redovisade och, i den mån sådant författnings- enligt bör ske, beskattade. En uppställning i sådant avseende bör följaktligen läm— nas (C). Då försäljning av inventarier för flertalet företag är en relativt sällsynt företeelse, bör denna uppgiftsplikt i stort sett bliva föga betungande. Kolumn- huvudena ha så formulerats, att det bör framgå dels i vad mån beskattning bör ske av vid försäljning återbekomna förut avskrivna belopp, dels i vad mån för aktiebolag, ekonomisk förening m. fl. beskattning därutöver bör förekomma under inkomst av rörelse, dels ock i vad män för annan skattskyldig skattepliktig realisa- tionsvinst föreligger. Till förevarande uppställning är fogad en fråga, vars besva- rande i realiteten innebär en försäkran att inga avyttringar utelämnats i uppgiften. Då det kan ifrågakomma att olika slag av maskiner etc. med olika varaktighetstid redovisas på olika bilagor, och var och en av dessa upptaget endast försäljning av sådana tillgångar som den bilagan avser, erfordras å första sidan i rörelsebilagan en kompletterande fråga, som innebär en försäkran att alla försäljningar redovisats någonstädes. Den uppställning, varom här är fråga, bör beträffande enskild skatt- skyldig redovisa även de fall, då inventarier uttagits ur rörelse för att tillföras annan rörelse eller för att ej vidare nyttjas i rörelse.
Vidare upptages i formuläret även en avdelning (D) för kontoutdrag. Dessa ut- drag innefatta ett direkt överförande av siffror ur räkenskaperna och utgöra följ- aktligen ett slags verifikation till yrkandena om värdeminskningsavdrag. Ett orik- tigt ifyllande av dessa uppgifter torde i regel bliva att betrakta såsom falskdekla- ration.
Samtliga de uppgifter, vilka nu omförmälts, måste ifyllas av dem som vilja åt- njuta de förmåner som de normala avskrivningsreglerna göra beroende av att ut- redning föreligger om anskaffningsvärdet. Att uppgifterna under C lämnas är ett villkor för att en mindre restriktiv tillämpning av dessa regler skall kunna med- givas. Meddelandet av uppgifterna under D är att betrakta som en ordningsfråga; att fordra dylika uppgifter synes rimligt oavsett ändringarna i avskrivningsregler- na. Uppgifter sådana som de under A I angivna lämnas redan nu av flertalet större företag. Sammanställningarna under A lI—IV åter tjäna i huvudsak den skatt- skyldiges eget intresse.
För aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank, som begagnar lagens möjlighet till fri avskrivning, erfordras, om de vid beskatt- ningen tidigare åtnjutna värdeminskningsavdragen överensstämma med de avdrag som skett i räkenskaperna, däremot endast ifyllande av uppgifterna under A II, summa avdrag under A IV samt uppgifterna under C och D. Om äter det belopp, som återstår att avskriva vid beskattningen, är ett annat än det som återstår att avskriva enligt räkenskaperna, böra samtliga uppgifter under A ifyllas. Detta bör framgå av någon anvisning för formulärets nyttjande.
Under B lämnas uppgifter rörande värdeminskning, när utredning om anskaff- ningsvärdet ej föreligger. Denna uppställning har kunnat göras enkel, eftersom regelmässigt avdrag ej får ske med större belopp än enligt räkenskaperna. Utred- ning om försäljningar av inventarier är emellertid erforderlig även beträffande skattskyldig varom här är fråga. Dessutom synes det vara av vikt att även sådan skattskyldig lämnar kontoutdrag ur räkenskaperna. Följaktligen böra uppgifterna
under C och D ifyllas även av dylik skattskyldig. Det är fortfarande som hittills möjligt att mindre avdrag medgives vid beskattningen än enligt räkenskaperna. Det må bliva den skattskyldiges sak att på det sätt han finner lämpligt i sinom tid, när han enligt de utgångspunkter som tillämpats av skattemyndigheterna blir be- rättigad att i stället åtnjuta avdraget, förete utredning härom. Men det är också möjligt att den skattskyldige, innan bundenheten vid räkenskaperna begynt till- lämpas, erhållit större avdrag vid beskattningen än enligt räkenskaperna. Den skattskyldige synes fördenskull böra förpliktas att uttryckligen besvara om detta skett eller ej och att, om frågan besvaras jakande, meddela med vilket belopp av- draget vid beskattningen överstigit avdraget enligt räkenskaperna. Första gången denna fråga besvaras torde det stundom kunna bliva erforderligt med utredning om hur avdragen förhålla sig till varandra. Därefter kan varje år uppgiften ifyllas med ledning av den närmast föregående uppgiften.
Stockholm den 27 november 1937. Carl W, U. Kuylenstierna.
B. Uppgifter rörande värde- minskning, när utredning ej 'aletstid än tre år . f01'011ggel' Om anskaffnings-
"f'ktli'fg värdet.
2 ,, 3 i" » ' . .. 5 Från de olika årens anskati'nings- Efter vidstående värden avgå. för inventarier, ”yttring" utrangerade eller avyttrade
kvarstående &) före b) under
anskaffnings— värde (skilln. beskattnings- beskattnings— året, kr.
A. Beräkning av värdeminskningsavdrag, n Värdeminskningsavdrag beräknas ef
I. Plan för värdeminskningsavdrag rörande inventarier med lim-
. "_x ,, .
. . 0 (Dessutom skall skattskyldig, varom här är fråga, 1,91] för nedan angivna beskattnmgsar, kronor )ID
ifylld uppgifterna under 0 och D.)
Summa värdeminsk- ningsavdrag
t. o. m.
beskattnings- året, kr.
värdeminskningsavdrag enligt planen vid t.,
m_s.? 19.52.9319.
mellan i kol. 1 och 2 upp- tunna belopp). kr.
.å—QQQ.
19 31 19 32 ___19 ..........
Avdrag för värdeminskning yrkas
alt. 1 med . ............ % å bokförda värdet
alt. 2 med . kr. .
alt. 3 enligt följande beräkningsgrund:
Har avdrag å ifrågavarande tillgång tidigare medgivits vid beskattningen med större belopp lin enligt räkenskaperna?
Därest denna fråga besvaras jakande, med vilket belopp har avdraget vid beskattningen överstigit avdraget enligt räkenskaperna?
) I ,. . lärans. - - - - - - - - )..10; 9100
II. I räkenskaperna bokförda avskrivningar för denna plan upptagna tillgångar
III. Redogörelse för värdeminskningsavdrag enligt ovanstående plan.
D. I sammanställning-en avsedda till- gångar äro bokförda tl. Konto, vilket konto i sammandrag har följande utseende för beskattningsåret:
1. Värdeminslming enligt ovanstående avskrivningsplan (:sum— maraden under I) ..................
2. Därav vid inkomstberäkningeu tillgodonjutct värdeminsk- ningsavdrag
1.800 2.400 3.400
Maskinen;
3. Vid inkomstberäkningcn icke tillgodonjutet värdeminsknings- avdrag enligt planen (= skillnaden mellan 1 och 2) . . . . a) Därav avdrag som mål. i framtiden utnyttjas i den mån av— drag då sker i räkenskaperna utöver avdrag enligt planen . l)) Därav avdrag som må. i framtiden utnyttjas enligt planen, genom utsträckning av varaktighetstiden
Debet ) Kredit 'qu Avskrivningar 1)
_OOQ Försäljnings?) ........ Andra 2.100 utrangering," s) ________________
lng. bal. . . .
Inköp. . . . Vinst- o. Förl.- K t
IV. Värdeminskningsavdrag vid taxeringen.
Enligt planen åtnjutet värdeminskningsavdrag enligt uppgift under Illz2 Extra avdrag svarande mot tidigare icke åtnjutna avdrag enligt uppgift under III:3 a) och b) ............... Extra. avdrag för förlust vid försäljning (vad senaste beskatt- ningsåret angår se uppgift under C:9) ........... Annat extra avdrag: därav för utrangering utan samband med försäljning kr ...... _; Summa avdrag
1) som debiterats 2) som debiterats
,)
.ÄÄÄéLééélÄéQi/åéw kombin)? """""""" ).
”) som debiterats ........................ . ........... Konto.
därav enligt särskild utredning se bil. ............ kr ......
Vid 5. k. indirekt avskrivning (d. v. s. genom
sättning till avskrivnings— eller förnyelsefond) 0. Särskilda uppgifter om försäljning under beskattningsåret. *" -
I dessa uppgifter redovisas försäljning (därmed likställes annan avyttring) av tillgångar av det slag, som i sammanställnl" 'ngn avses, även om tillgången iörntheliåli'TZ Såsom avyttring räknas ock tillgångs uttagande nr rörelsen för att tillföras annan den skattskyldiges rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att nyttjas utomäk-
1 | 2 3 4 5 | 6 | 7 ) s ) 9
- - l Förntvid taxe— Vinst vid _ 4 i ringen åtnjutna försäljningen, 525332) värdeminskn. kr. - ) k: : "mg, k" (m 7'k01'633i016—nz Se anm. |) Sesam.”) )” ' )
Anm. till C.
1) Har tillgång förvärvats annorledes än genom köp, angives tidpunk- ten för förvärvet och dess art.
2)
Har tillgång avyttrats annorledes än genom försäljning eller ut- tngits ur rörelsen, angives tidpunkten för avyttringen och arten av densamma eller tidpunkten för dess uttagande ur rörelsen. Ar ej fråga om köp, angives i stället allmänna saluvärdet vid är- värvat. Skulle det förekomma att inköpsprisst fått vid anskaffningen helt avdragas som omkostnad, angives det som helt avskrivet. Är ej fråga om köp eller likartat fång, angives i stället allmänna
Besvara uttryckligen
_ . ha. avskrivningarna krediterat-s ______________________________ följande fråga: (kontots
______________________________ , vilket konto i sammandrag benämning)
har följande utseende för beskattningsåret: Debet Kredit
Har ej under beskattnings- året förekommit försäljning el- ler annan avyttring av andra i denna sammanställning upp" tagna tillgångar eller av andra förut avskrivna tillgångar av
Vid taxeri ngen oavskrivet värde,
Tidpunkt för försälj- ningen Se anni. 2)
Tidpunkt för inköpet Se amn. ')
Försälj nings- Pris. kr. Se anm. 5)
5) "*) 15)
Inköpspris , Föremålets benämning kr.
kr. Se anm. 3) (kol. 4—kol. 5)
Utrangeringar - ................ Ing. ba]. . . . Avsättningl) under året
Borrmaskin
_ ågetsningsmaskin
100 ...... =
de slag, som i sammanställ— nmgen avses, än de som en- givits härinvid?
l*)
saluvärdet vid föryttringen resp. uttagandet nr rörelsen. Beträffande aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkrings- bolag eller sparbank uppgives hela. detta belopp till beskattning. Beträffande annan skattskyldig uppgives såsom inkomst av rörelse beloppet i denna. kol., dock ej till den del det överskjuter beloppet i kol. 5; den överskjutande delen skall upptagas som realisations- yinst, om skattepliktig sådan föreligger enligt 35 % kommunalskatte- ugen.
Innehållsförteckning.
Skrivelveelse till Konungen ............................................................
Författningslörslag.
Förslaslmg till ändringar i kommunalskattelagen .................................... Anvimvissningsr ........................................................................ Förslr-slalg till ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Anvinvilsningar ........................................................................ Tabehbelll V, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerat belopp minskat med ortsavdrag..
Försleslmg till förordning om särskild skatt å förmögenhet ........................ Förslaslmg till förordning angående upphävande av förordningen om kommunal progroggressivskatt .................................................................. Förslaslaag till förordning angående upphävande av förordningen om utjämnings- skatrattt .............................................................................. Förslaslmg till ändring i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och soliolic'dariska bankbolags tillgångar ................................................ Förslaslaag till ändringar i taxeringsförordningen .................................. Förslaslaag till ändring i lagen om kommunalstyrelse på landet .................... För-slaslaag till ändring i lagen om kommunalstyrelse ! stad ........................ Förslaslang till ändring i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm ................ Förslaslaag till ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma all- mämämna handlingar ................................................................ Förslaslaag till lörordning om upphävande av lör-ordningen angående mantals- pemenmlngarnas utgörande .......................................................... Försla-slaag till ändringar i förordningen angående mantalsskrivning ..............
Motiv.
Kapitoiteel I. Statsbeskattningen av inkomst och förmögenhet enligt gällande grun'umder .......................................................................... Kapitaiteel II. 1936 års utredningar och förslag rörande omläggning av den direkta statsatssbesknttningen. Direktiven för kommittén ................................ 19519336 års utredning och förslag ...................................................... Dil Dirirektiven ........................................................................
I&apltoiteel III. Mantalspenningarna och den kommunala progressivskatten ......
Ma Maantalspenningarna .............................................................. De Deen kommunala progressivskatten ..................................................
( (Gällande bestämmelser sid. 72. — Historik sid. 73. — Statisziska uppgifter sid. 76. -— Kommittén och kommunalskatteberedningen sid. 76.
Kapitoitcel IV. Allmänna utgångspunkter för utredningen .......................... 1 lBeskaitningens rörlighet sid. 81. — Ramen för skallesyslemei sid. 84. — Fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer sid. 87. —- Avvägningen av be- skattningen mellan inkomst och förmögenhet sid. 88.
Sid. 3
7 9 16 19 20
40
43
43
44 45 55 55 56
56
57 57
58
63 63 67
71 71 72
81
Sid. Kapitel V. Familjebeskattningen .................................................. 89' Inledning ........................................................................ 89 Allmän motivering för en skattedifferentiering efter barnantalet .................... 91 Befolkningskommissionen sid. 91. — Yttrandena sid. 91. — Kommittén sid. 91. Omläggning av avdragssystemet .................................................... 94 Befolkningskommissionen sid. 94. — Yttrandena sid. 97. — Kommittén sid. 100. Höjning av åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande m. m. ........................ 118 Befolkningskommissionen sid. 118. — Yttrandena sid. 119. _ Kommittén sid. 121. Avdrag för husföreståndarinna .................................................... 126 Avdrag vid ömmande omständigheter .............................................. 127 Beskattning av äkta makar ........................................................ 129 Befolkningskommissionen sid. 129. — Yttrandena sid. 132. —- Kommittén sid 134. Kapitel VI. Skattesystem och skatteskalor vid den statliga beskattningen av fysiska personer ......................... . ........................................ 138 Inledning ........................................................................ 138 Skatteskalor för inkomstskatt (inkomst— och förmögenhetsskatt) ...................... 144 Alternativa förslag till skattesystem ............................................. 150 Alternativens innebörd sid. 150. — Skattens avkastning enligt de olika alternativen sid. 152. — Jämförelse mellan de olika alternativen sid. 154. —- Alternativ C sid. 154. — Alternativ A sid. 161. — Alternativ B sid. 166. — Skattesystemet en— ligt kommitténs förslag sid. 170. Kapitel VII. Beskattningen av juridiska personer .............................. 173 Omläggning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning ........ .. 173 Bolagsskatteberedningen sid. 175. — 1936 års förslag till omläggning av statsbeskattningen sid. 178. -— Direktiven sid. 180. —— Statistiska utredningar sid.180.— Svenska aktiebolag sid. 180. — Svenska ekonomiska föreningar sid. 184. -— Kom- mittén sid. 1 85.
Särskilda spörsmål rörande beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar.. .. 195 Beskattningen av övriga juridiska personer ..... . .. .................................. 197 Utländska juridiska personer sid. 197. — Sparbanker sid. 199. — Försäkringsanstalter sid. 200. — Ideella föreningar, stiftelser m. fl. sid. 202.
Kapitel VIII. Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. .............. 204 Gällande lagstiftning .............................................................. 204 Anmärkningar mot gällande lagstiftning. Frågans tidigare utveckling ................ 208
Förslag av inkomstskattesakkunniga sid. 209. — Förslag av 1924 års skatteberedning
sid. 209. — Förslag av bolagsskatteberedningen sid. 212. — Särskilda framställningar sid. 225. —— Uttalande av 1936 års bevillningsutskott sid. 226. — Lagstiftning om sär- skilt maskinvärde vid fastighetstaxering sid. 227.
Allmän motivering .......................................................... . . . . . . 227 Avskrivning beträffande olika slag av tillgångar ........ .. .......................... 289 Maskiner, inventarier m. m. Normala avskrivningsregler sid. 239. — Maskiner, inven-
tarier m. m. Fri avskrivningsrätt i vissa fall sid. 245. —— Maskiner, inventarier m. m. Tazeringsföreskri/ter sid. 24 7. — Fråga om särskilda regler rörande utfallande försäk- ringsbelopp för maskiner, inventarier m. m. sid. 24 7. — Patent, good will m. m. sid. 248. -— Aktier m. m. sid. 248. — Byggnader sid. 249. —— Substansminskning beträffande natur- tillgångar sid. 249. — Sammanfattning sid. 250. Värdesättning av obligationer m. in hos sparbanker, försäkringsföretag m. fl. ........ 251 Framställningar? ämnet sid. 252. -— Kommittén sid. 255.
Uttalande av kommunalskatteberedningen .......... . ............................... 256
Kapitel IX. Speeialmotivering till töriattningsiörslagen ........................ 258 Ändringar i kommunalskattelagen sid. 258. — Ändringar i förordningen om statlig in— komsl— och förmögenhetsskatt sid. 259. — Förslag till förordning om särskild skatt &" förmögenhet sid. 261. —— Förslag till förordningar om upphävande av förordningarna om kommunal progressivskatt och om utjämningsskatt sid. 261. — Ändring i förord— ningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags— och solidariska bankbolags tillgångar sid. 261. — Ändringar i taxeringsförordningen sid. 262. —— Ändringar i kommunal— lagarna sid. 263. _ Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma all— männa handlingar sid. 263. -— Förslaget om upphävande av förordningen angående mantalspenningarnas utgörande samt om ändringar i förordningen angående mantals—
skrivning sid. 265. _ Ikraftträdande! av författningarna sid. 265.
Kapitel X. Sammanfattning av kommitténs förslag .............................. 266
Bilagor.
Bilaga A. P. M. angående vissa skattestatistiska undersökningar .............. 273 I. Beräkningar rörande de i undersökningarna ingående skatternas avkastning ...... 273 U. Uppdelning av de kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna för fysiska personer på inkomstskatt och förmögenhetsskatt ................................ 278 III. Inkomstfördelningen såsom grund för beräkning av skatteskalor för inkomstskatt 281 IV. Förmögenhetsfördelningen såsom grund för beräkning av skatteskalor för förmö-
genhetsskatt för fysiska personer .............................................. 284 V. Beräkningar rörande verkan av ändrade ortsavdrag ............................ 286 VI. Skatteskalor .................................................................. 289 Tabeller till P. M. angående vissa skattestatistiska undersökningar ................ 291
Bilaga B. P. M. angående civilståndets och barnantalets inverkan på uppbörds-
resultatet ........................................................................ 305 Bilaga C. P. M. angående reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer ................................................................. . 310 Utländsk rätt .................................................................... 310 Reduktionsregler vid kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning .............. 312 Reduktionsregeln enligt de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet 317 Reduktionsregler vid en fristående skatt å förmögenhet ............................ 320 Bilaga D. Tabell, belysande verkningarna & den kommunala utdebiteringen av den kommunala progressivskattens borttagande .............................. 328 Bilaga E. Tabeller ................................................................ 336 Bilaga F. P. M. angående uppgifter till taxeringen rörande avdrag för värde- minskning m. m. .................................................................. 391
Förslag till formulär.
_L ut |... . - %* '.ll.1llllll.)."L an'. . . - i | . . . . ' .”"
m,...” » ..-'.1. .v. i-v' , ..: *:.uziunnu. l-HIQÖH
_ _ -)lV',.'.-'fl' ' E' .” 1553—5115)??ng .'"'.-| .' . ! J.M.. 5» .,. »- -: .,... ;;.w. ..”J. :. !. Qui.” :liiin5- ml.. . injo] H*.»— '— '» '|' ' , * . m' '. , _|
Qiu-;. mr.." l'—,l j,. (i..l-v' -, l'i— '. 1 - ' . -r. - . 'n .. "; ' l.!l '_:_ . vn 5.437 "vi -. .: . -' . | i. |" . ' -.' hagla; ('i; '..u' .. 'r'n'. ":.—. . -. . ' a '. 'i . . .. ...», .._.. ... lx: '.;u. ':H'l fill _ . . " "Idi—t t.v.-[Siri,]; _l: J.. .; , i”... , u! " i ' .n . er' | n'» ' i, | ., ..lul ' . . |a- ' ! tr.-'D" -- " 4 " '. = . .:. - .. _ .. ' " .”. ' l ' ..o' '! un -. . .. . . _ . . . n . ' if. i"/ älvar-:"" :. HMQJHUA-wlll u »..ä'llst "134. ..... It( luuugnt.- .l.- _'i il
|; ... ',u'" ngkun .,? fun!-nun! ed :e slutar...—'I ".,»w. :v: . natt.-t' -. M- --:m Jun .:.0.
'i! &:.Jnlliblemwl 9.- .it-3; .rn u'vi lri' & JJ,? .". ri'vitziulr: '
l.". i" .
l'l....' _ ir. -' '.-_.Ä.'1.— t:v.—F'1.z.-v. | '.':.-.-l'»' ' ...,- '..
.,... !. ..."ng ;fJ :'1|;')1u1:("1.ll**i.i: . . "i'lw 'r'i. :*. ihm-.»
Lim-'. ' .b: _; l". - ';u. .H.. ' '.Å, kl.: . .
' ! .". _ laulu *msalhrhkm. nimum—mmm n-m '. nu .:... 'i. I !=. nm.-» -_ ,! ... .."...L'u'li ' '" . , _, .. . . i"..'.'...'-u.'1 Ai * Jun-ul. ;" '.'-U '— nh mu _ .. . . . . __ | . , . myllan—nl: 'n'—vinter lya-r.- "Jakt. | till '_."'031le|w'i'ltn utv-36.5 a.; "”'—'|' _-,...— ',.,,-m.4i' » __ fullt.-' ."i
us.-.-
Statens offentliga. utredningar 1937' Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiskn förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipnlng. Fångvård.
Betänkande med förslag till revision av förvarings- ech interneringslagarna m. m. - [3] Lagbcredningens förslag till lag om aktiebolags pen- sions- och andra personalstiftelser m. m. [13] Promemoria ang. grunderna för en reform av lagstift- ningen om rätt till litterära och musikaliska verk. [18] Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande av brott jämte motiv. [24] Förberedande utkast till strafflag. Efterlämnade an- teckningar av J . 0. KV. Thyrén. [37] Bfååginkande med förslag till lag om villkorlig dom m. m. ]
Statsförfuttning. Allmän statsförvaltning.
1934 års nämnd för städningsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersätt- ningarna för städningsarbete inom vissa statliga äm- betslokaler i Stockholm m. m. [7] Utredning ang. de rättsbildade domsagobitriidenas anställnings- och avlöningsförhdllanden. [20] Betänkande med förslag till kungörelse om kommis- sionärer hos överratter och stadsdomstolar. [39]
Kommunalförvaltning.
Statens och kommunernas finnnsväsen.
Betänkande med förslag till lönereglering för lärar-
personelen vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor. [27] 1936 års lönekommitte. Betänkande med utredning och förslag ang. dyrortsgrupperingen. [32] 1936 _ars skattekommitté Betänkande med förslag till 2 g av den direkta statsbeskattningen m.m. [& ]
Politi.
N atlonnlekonomi och socialpolitik.
Sociallserlngsproblemet. 2. Hushållsräkningens problem och faktorer. 1 Sociallseringsidéer ooh socialiseringspraxls [ Sovjetunio— nen. . Statslotterlntredningen. Betänkande med förslag röran- de svenskt penninglotterl. [4] Arbetslöshetsundersöknlngen den 31 juli 1936. [12] Hembitrödesutredningens betänkande. 1. Betänkande och förslag i fråga om utbildning av hembiträden. [16] Betänkande med utredning och förslag rörande bered- .
skansarbeten. [2 6] Betänkande med förslag till åtgärder för förbättrande av de blindas och de dövstummas arbetsforhallanden : och förvärvsmöjlighetcr. [34]
Hälso- och sjukvård.
Yttrande i abortfrågan. [6] Betänkande ang. pensionsstyrelsens invaliditetsförebyg- gande verksamhet. [23] Betänkande med förslag till lag om skyddskoppympnlng .
m. m. [28] Betänkande med förslag ang. inrättande av ett statens
institut för folkhälsan. [31]
' Allmänt näringsväsen.
. . . . . I ] . . .
Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
Betänkande med förslag ung. den statsunderstödda vat- tenavlednings- och avdikningsvcrksamhoten samt dår- mcd sammanhängande spörsmål. [8] Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norr- ländska jordbrukarbeiolkniugens ekonomiska ställ- ning. [9] , Betänkande med förslag ang. rätt till fiske i Vii- nern. Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Lagiörslag och motiv. [10] 2. Kart- bilagor. Vänern och Hjälmaren. [11] Betänkande med förslag till vissa. lagstiftningsätgiirder till motverkande av överdriven skuldsättning inom jordbruket. [14] Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur. [19] Betänkande med förslag till lag om mlnimilöner för lantarbetare. [21] Redogörelse för inventering av odlingsjord &. krono- pnrkcrna nedanför odlingsgränsen i de två. nordligaste N orrlandslanen ävensom för vissa andra uppdrag. [30] Betänkande med förslag ang den fasta lantbruksunder- visningcns ordnande. [33] Betänkande rörande fiskerinäringens avsättningsförhal- landen m. m. [41]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergelin-uk.
Betänkande med förslag till lagstiftning ang. särskilda. husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m. [5] Betänkande "med förslag till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. 111. [29] Betänkande med förslag till lagstiftning om grund- vatten m. m. [35]
Industri. Handel och sjöfart.
' Kommunikationsvlisen.
Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafiksäker- hetens höjande vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bl- drag av automobilskattemedel till sökerhotsanord- ningarna vid dylika korsningar. [15]
Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen.
Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.
Efterskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Ble- kinge under dansk tid». [22] Uni versitetsberedningen. Utredning i fråga om universi— tetens verksamhet och organisation. [36] Särskilda inom eckleslastikdepartementet tillkallade sak- kunnigas yttrande med anledning av det åt dem läm- nade uppdraget att biträda vid utredigeringen av det atåv 1936 års kyrkomöte antagna. psalmboksförslaget. [ l »
Kyl-ko väsen.
Försvnrsväsen.
Betänkande ang. vissa med frivillig anskaffning av luft- värnsmateriel sammanhängande frågor. [17] ' .Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. [25]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.