SOU 1954:24

Förslag till effektivare taxering

Kungl. F inansdepartementet

1950 års skattelagssakkunniga får härmed vördsamt överlämna betän- kande med förslag till effektivare taxering.

Stockholm den 8 september 1954.

H. Björne

Åke Granlund ' Sven Holdo

lHj. Norén

Förslag till

Taxeringsförordning

Inledande stadganden.

1 5.

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen samt enligt förord- ningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringen blir överensstämmande med nämnda skatteförfattningar samt i möjligaste måtto likformig och rättvis.

25.

1 mom. I denna förordning förstås med allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 5 1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år;

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verk- ställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt; samt

förmögenheistaxcring: taxering till statlig förmögenhetsskatt. Särskild fastighetstaxering samt inkomsttaxering och förmögenhetstaxe- ring sammanfattas under benämningen årlig taxering.

2 mom. Beteckningarna iaxeringsår, beskattningsår och hemortskom- mun hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 5 kommunalskattelagen stadgade grunder.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt. skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet samt med landskamrerare jämväl skattedirektören hos överståthållarämbetet.

Taxering för inkomst och förmögenhet. Den lokala taxeringsorganisationen.

Taxeringsdistrikt och taxeringsnämnder. 3 5.

Län skall vara indelat i lokala taxeringsdistrikt. Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån taxeringens verk- ställande icke uppdragits åt nämnd, varom i nästföljande stycke förmäles.

Särskild taxeringsnämnd har att inom sitt särskilda taxeringsdisfrikt, som skall bestå av län eller del av lån, handhava inkomsttaxering och för— mögenhetstaxering beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga.

En taxeringsnänmd i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbe- tet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden ) verk- ställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 17 5 förordningen om statlig inkomstskatt och 17 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 5 2 mom. och 36 Q 1 mom. folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas 1 Stor- kyrkoförsamlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomst- skatt, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

45.

Länsstyrelsen har att meddela beslut om indelningen av lån i lokala taxe- ringsdistrikt, om antalet särskilda taxeringsnämnder i länet samt om sär- skild taxeringsnämnds verksamhetsområde och uppgifter.

Beslut om indelning i lokala taxeringsdistrikt eller föreskrift om antalet särskilda taxeringsnämnder och deras verksamhetsområden skall avse tid från och med visst taxeringsårs ingång samt meddelas senast den 31 okto- ber året näst före taxeringsåret.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall ytt- rande infordras från drätselkammaren ävensom, i stad med egen uppbörds- förvaltning, från den lokala skattemyndigheten i staden. Vad nu sagts om inhämtande av yttrande från drätselkammaren skall dock icke gälla be- träffande Stockholm.

5 5.

.” mom. T axeringsnämnd består av ordförande och ledamöter. Ordföranden och en ledamot förordnas av länsstyrelsen. Övriga leda- mt'ter väljas på sätt i 2 mom. stadgas.

Till ordförande skall, där Kungl. Maj:t icke annorlunda föreskrivit, utses tjänsteman vid länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet.

2 mom. Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av kommunens fullmäktige, om nämndens verksamhetsområde utgöres av kommun eller de] av kommun. I annat fall förrättas valet av landstingets förvaltnings- utskott. Antalet valda ledamöter av taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta samt bestämmas av dem, på vilka valet ankommer. I Kalmar lär. skall dock för det fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam in(m båda landstingsområdena, antalet valda ledamöter i nämnden enligt länsstyrelsens bestämmande utgöra sex eller åtta, av vilka vartdera lands- tingets förvaltningsutskott väljer halva antalet.

För en var av de valda ledamöterna skall utses en suppleant. Val av ledamöter och suppleanter skall avse en tid av fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall ske i december månad under år, då tjänstgöringstiden för valda ledamöter och suppleanter utgår.

3 mom. Om utgången av de i 2 mom. omförmälda val skall den som där- vid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen och de valda.

Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd må an- föras hos länsstyrelsen senast inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu- nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäk- tige. Finner länsstyrelsen anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet olika grupper av skattskyldiga icke blivit vederbörligen före- trädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse leda- möter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

6 &.

Hos taxeringsnämnd skall finnas taxeringskonsulent, som förordnas av länsstyrelsen. Närmare föreskrifter om förordnande av taxeringskonsulent meddelas av Kungl. Maj:t.

Taxeringskonsulent skall 1) mottaga, ordna och granska för taxering avlämnade deklarationer, upp-

gifter och andra handlingar, 2) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,

med den befogenhet, som i sådant avseende enligt denna förordning till- kommer honom, utöva taxeringskontroll,

4) iövrigt söka inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och till— förlitlig taxering,

o) ierforderlig omfattning bereda skattskyldig tillfälle att yttra sig, då av- vikelse från den skattskyldiges självdeklaration ifrågasättes eller behov föreligger av uppgift i särskilt hänseende, 6) vara föredragande hos taxeringsnämnd, 7) ombesörja för taxeringsarbetet i första instans erforderliga göromål av expeditionell art, samt 8) iövrigt fullgöra de arbetsuppgifter, som åt honom uppdragas.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må taxeringskonsulent åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål anvisas.

Prövningsdistrikt och prövningsnämnder. 7 5.

Varje län utgör ett pl'öuningsdisirikt. Dock må Kungl. Maj:t, där så fin- nes erforderligt, förordna om uppdelning av län i två eller flera prövnings— distrikt.

För varje prövningsdistrikt skall finnas en prövningsnämnd. Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställ- ningar rörande taxeringar inom prövningsdistriktet. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskatt- ningsort är att hänföra till kommuner inom skilda prövningsdistrikt, skall fråga rörande hans taxering inom sådan kommun dock alltid handläggas av prövningsnämnden i det distrikt, inom vilket han skall taxeras till stat- lig inkomstskatt. Fråga rörande taxering, varmed den gemensamma taxe- ringsnämnden haft att taga befattning, skall handläggas av prövnings— nämnd i Stockholm.

Prövningsnämnd har att fullgöra de åligganden, som enligt denna för— ordning eller föreskrifter i särskilda författningar ankomma på prövnings- nämnd.

85.

Prövningsnämnd skall bestå av landskamreraren såsom ordförande samt fyra ledamöter. För ledamöterna skola finnas fyra suppleanter.

Ledamöterna och suppleanterna utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år.

Suppleanterna skola i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes, kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för leda— mot eller vid uppkommen ledighet.

Ledamöter och suppleanter utses bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet. Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd må icke samtidigt vara med— lem i taxeringsnämnd.

För taxeringsnämnder och prövningsnämnder (beskattningsnämndm') gemensamma bestämmelser.

&. 9

1 mom. Till ledamöter och suppleanter i beskattningsnämnderna böra utses redliga och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet för uppdragets fullgörande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd väljas alle- nast den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstings förvalt- ningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd väl- jas allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom nämndens verk- samhetsområde. Består län av två landstingsområden skall därjämte iakt- tagas att den, som av nägotdera landstingets förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma landstings område.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd skall till- ses, att om möjligt personer tillhörande olika inom distriktet förekom— mande grupper av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas . inom densamma. ? Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses ' personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor, som i ankomma på dylik nämnds handläggning. f 2 mom. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att | vara ledamot eller suppleant i beskattningsnämnd. Eljest må ej någon

avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket beträf- fande den som förordnats av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse godkännes av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen och beträffande annan godkännes av den kommun eller det landstings förvaltningsutskott, som förrättat valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare. Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

4 mom. Kommer ledamot eller suppleant i beskattningsnämnd efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar till uppdraget, skall han omedelbart frånträda detsamma.

10 5.

1 mom. Av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst åter- kallas.

Avgår medlem eller suppleant i beskattningsnämnd, innan tjänstgörings- tiden är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden förordnas eller väljas i den ordning, som gällt för förordnande eller val av den avgångne.

Sker under valperioden ändring i indelning i taxeringsdistrikt, skall i föreskriven ordning val av ledamöter och suppleanter, som därav föran— ledes, äga rum för den återstående tiden av valperioden.

2 mom. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde och finnes icke utsedd suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet närvarande medlemmar att, om det för taxeringsförrätt- ningens fortgång erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i förrättningen.

11 &.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må beskattningsnämnd eller taxeringsintendent anlita biträde av sakkunnig. Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av veder- börande ordförande efter samråd med taxeringsintendenten. Prövningsnämnd äger själv tillkalla sakkunnig.

Kommuns och lokal skattemyndighets medverkan vid taxeringsarbetet i första instans. 12 $.

1 mom. Där länsstyrelsen så förordnar, åligger det kommun att vidtaga anordningar för mottagande samt befordran till vederbörande myndighet av deklarationer och andra taxeringshandlingar. Därvid skola iakttagas de föreskrifter, länsstyrelsen meddelar.

2 mom. Stad med egen uppbördsförvaltning skall i enlighet med de före- skrifter, som länsstyrelsen äger meddela, ombesörja ordnande och numre- ring av deklarationer och andra till ledning för taxering i staden avlämnade handlingar. Uppläggandet, förandet och summeringen av taxeringsläng— derna skall, där länsstyrelsen icke annorlunda förordnar, i sådan stad ske genom den lokala skattemyndighetens försorg.

3 mom. Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen för ändamålet godkännas, till förfogande för taxerings- arbete inom kommunen.

4 mom. I annan kommun än i 2 mom. sägs har lokal skattemyndighet att i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver medverka vid taxerings- arbetet.

Taxeringsavdelningar inom länsstyrelserna.

13 g.

I varje län skall inom länsstyrelsen finnas en taxeringsavdelning för handhavande av de göromål beträffande taxerings- och beskattningsväsen- det, som enligt denna förordning ankommer på avdelningen och dess be— fattningshavare.

Uppgifter, som enligt denna förordning ankomma på allmänt ombud, skola fullgöras av vederbörande taxeringsintendent eller, enligt föreskrifter länsstyrelsen genom arbetsordning eller annorledes meddelar, av annan befattningshavare å taxeringsavdelningen.

Deklarationer och andra uppgifter till ledning vid egen taxering.

Deklarationsskyldighet. 14 å .

1 mom. Skyldighet att utan anmaning till ledning för egen taxering av- lämna deklaration (självdeklaration) åligger

1) aktiebolag och ekonomisk förening, ävensom stiftelse, fond eller in- rättning, som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen;

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera för- värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor; '

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sam— manlagt minst 100 kronor;

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives i 3 5 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattnings- årets utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 5 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000 kronor; samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vad i föregående stycke är föreskrivet om juridisk person skall gälla jämväl för annan fond eller inrättning än som avses under 1), även om den- samma icke är att anse såsom juridisk person.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)——4) i första stycket skall hänsyn icke tagas till inkomst eller förmögenhet, för

vilken skattskyldighet enligt kommunalskattelagen, förordningen om stat- lig inkomstskatt eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt icke före- ligger.

Hava makar, som ingått äkenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxe— ras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket under 3) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestäm- melserna i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdekla- ration.

Självdeklarations avfattning och innehåll.

15 %.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes i anslutning till här nedan med- delade bestämmelser.

16 g.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Allmän självdeklaration avgives till ledning för taxering i kommun, där deklarationsskyldig är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Särskild självdeklaration avgives till ledning för taxering till kommunal inkomstskatt i annan kommun än i föregående stycke sägs.

2 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse skall avlämna dels allmän självdeklaration i den kommun, där den deklarationsskyldige var mantalsskriven för året näst före taxe- ringsåret eller, utan att hava varit mantalsskriven, är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt dels ock särskild självdeklara— tion i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomst- skatt. Är deklarationsskyldig, som här avses, icke skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall särskild självdeklara- tion avlämnas i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal in— komstskatt.

3 mom. Annan deklarationsskyldig än i 2 inom. avses skall avgiva all— män självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till statlig in- komstskatt eller statlig förmögenhetsskatt. Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Här avsedd deklarationsskyl— dig, som icke är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögen— hetsskatt, skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

17 g.

1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga: 1) den skattskyldiges nanm, hemortskommun, där sådan finnes, och hem- vist därstädes samt nummer är för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning natio- nalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av be- skattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes;

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings- året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxerings- värde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattnings— året eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvs- källa;

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen;

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings- året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom;

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret; ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall i denna förordning äro föreskrivna.

2 mom. Intäkt eller tillgång må icke utelämnas på grund av att åtgärd eller anordning vidtagits i syfte att kringgå skatteförfattningarnas före- skrifter, den deklarationsskyldige obetaget att beträffande sådan intäkt eller tillgång framställa yrkande, vartill han anser sig äga fog.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande avdrag för omkostnad vid inkomstberäkning eller skuld vid förmögenhets— beräkning.

3 mom. Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldig- heten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skatt- skyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift läm- . nas jämväl om sådan förmögenhet.

4 mom. Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i jämna krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

18 &.

Redovisas inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet med räkenskapsav- slutning medelst vinst- och förlustkonto skall allmän självdeklaration ut- över vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen i rörelsen; 2) uppgifter huru värdesättningen av in- och utgående lager samt ford- ringar skett; .

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till över- ensstämmelse med inkomstberäkning enligt de i kommunalskattelagen eller eljest stadgade grunderna;

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning; 5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag;

6) uppgift om vad den skattskyldige dels i varor eller annat och dels i penningar uttagit ur rörelsen eller använt för tillgodoseende av levnads- kostnader och bestridande av utgifter, som icke äro hänförliga till omkost- nader i rörelsen, ävensom om andra förmåner, som den skattskyldige åt— njutit av jordbruksfastigheten eller rörelsen;

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom rese- och representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner;

8» uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier;

9) uppgift huruvida de räkenskaper, som ligga till grund för redovis- ningen i deklarationen, äro förda med iakttagande av föreskrifterna i bok- föringslagen eller förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering, samt, om så ej skett, i vilka hänseenden avvikelse ägt rum. Därvid skall särskilt uppgivas, huruvida och på vad sätt inkomsterna kunna verifieras.

Redovisas inkomst av rörelse utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall allmän självdeklaration utöver vad eljest är före- skrivet i tillämpliga delar innehålla uppgifter som avses i första stycket.

19 5.

1 mom. Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration meddela uppgift i de av- seenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 å kommunalskattelagen. Motsvarande gäller beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit livförsäkringsrörelse, dock endast såvitt angår den till nämnda rörelse hänförliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna förordning, förutom för— säkringsbolag, jämväl sådan understödsförening, vilken enligt sina stadgar äger-meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunder- stöd å högst 500 kronor för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkring och dels annan försäkring, samt uppgift å den eller de kommuner, där sysslornannen (generalagenten) haft kontor, ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Beträffande annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet föreligger icke skyldighet för utländsk försäkringsanstalt att lämna uppgifter om in- täkter och avdrag i förvärvskällan.

2 mom. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 5 h) förordningen om statlig inkomstskatt skatteplikt icke föreligger, skall i allmän självdeklaration lämna uppgift om utdelningens belopp.

20 5.

Särskild självdeklaration skall innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom den eller de kommuner, deklarationen avser; och skall

om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän självdekla- ration är stadgat.

21 g.

Är skattskyldigs inkomst enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort att hänföra till mer än en kommun, skall i allmän eller särskild självdeklaration lämnas de uppgifter, som erfordras för tillämp- ning av bestämmelserna i 56—59 55 konnnunalskattelagen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall där skattskyldigs inkomst jämlikt 60 5 kommunalskattelagen skall fördelas å olika administrativa områden inom samma kommun.

22 5.

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskattnings- året varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattnings- året och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har den deklarationsskyldige upprättat särskilt balanskonto, som avviker från balansräkningen, skall han vid deklarationen foga be- styrkt avskrift av sådant konto.

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som vill tillgodonjuta av- drag för värdeminskning, skola vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande bestäm- melser rörande sådant avdrag. Deklarationsskyldig, som fört räkenskaper, skall därjämte bifoga utdrag ur bokföringen till styrkande av uppgifterna.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträk— ningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livför— säkringsrörelse. %

23 5. l

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, med— dela de upplysningar till ledning för egen taxering för inkomst eller för- mögenhet, som kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering. Har i deklaration upptagen intäkt, som icke utgör värde å naturaförmån,

helt eller delvis uppgivits efter uppskattning, skall upplysning härom läm- nas. Har den skattskyldige för levnadskostnader och andra personliga ut- gifter använt eller för förmögenhetsökning disponerat medel till belopp av minst 1000 kronor, som icke upptagits såsom skattepliktig inkomst, bör upplysning därom meddelas.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i an- maningen angivits, meddela för egen taxering eller för kontroll av egen deklarations riktighet erforderliga upplysningar utöver dem, som föran- ledas av deklarationsformuläret. Dylika upplysningar skola avgivas skrift— ligen.

Uppgif't för prövning av frikallelse från skattskyldighet. 24 5.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet, skall densamma i fall som nedan angives avlämna särskild uppgift rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning.

Uppgiftssl—iyldighet, som i första stycket sägs, åligger 1) pensionsstiftelse, 2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycks- fall,

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och upp— fostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten- skaplig forskning,

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som angives under 3) och 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär och skall upptaga inkomster och utgifter under räkenskapsår som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret samt tillgångar och skulder vid nämnda räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter, vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje är senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län, där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke taxeringsintendenten, sedan uppgiftsskyldighet minst en gång fullgjorts, finner skäl medgiva befrielse tills vidare från nämnda skyldighet. Med— givande som nyss sagts kan återkallas.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter anmaning av tjänsteman å länsstyrelsens taxeringsavdelning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för bedömandet av stiftel— sens eller föreningens skattskyldighet.

Tid och plats för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter

för egen taxering.

25 5.

1 mom. Självdeklaration, som det åligger deklarationsskyldig att avgiva utan anmaning, skall vara avlämnad under taxeringsäret inom tid, som nedan angives.

Deklarationsskyldig Dag, ä vilken deklarationen senast skall vara avlämnad 1. Den för vilken icke annan tid här nedan Den 15 februari. föreskrives. 2. Staten, landsting, kommun och annan Den 31 mars. dylik menighet. 3. Den som under beskattningsåret varit Den 31 mars. skyldig att föra räkenskaper enligt bokfö- ringslagen eller förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxe- ring och som haft räkenskapsår, vilket slutat senare än den 31 oktober året näst före taxe- ringsåret.

2 mom. På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfattning hinder möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt beslut utsättas annan tid, inom vilken självdekla— rationen skall vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses göres hos taxeringsintendenten i det län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt. Föreligger ej sådan skattskyldighet för sökanden, göres ansökningen hos taxerings— intendenten i det län, där självdeklarationen skall avlämnas. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning vara inkommen före ingången av det taxeringsår, varunder deklarationen skall avlämnas.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt skall hava motsvarande tillämpning å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

1; mom. Förvaltnings- och revisionsberättelser, som det åligger vissa juri-

diska personer att avlämna, skola fogas vid självdeklaration, som skatt- skyldig avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna avlämnas inom två veckor efter det desamma upprättats. Vad nu sagts skall jämväl gälla protokollsavskrift rörande fastställande av försäkringsanstalts vinst- och förlusträkning samt balansräkning.

5 mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning vid egen taxering för inkomst eller förmögenhet, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet icke föreligger att på grund av anmaning avlämna själv- deklaration eller uppgift å tidigare dag än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.

26 5.

Efter utgången av den tid, inom vilken självdeklaration skolat vara av- lämnad, äger deklarationsskyldig icke påfordra att ändring sker beträf- fande värdering, uppskattning, avskrivning eller nedskrivning, som legat till grund för uppgift i deklarationen, med mindre ändringen avser rät— telse av förelupen felaktighet.

27 &.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, jämte tillhörande handlingar, skall avlämnas

antingen direkt till taxeringskonsulenten hos den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen är avsedd att tjäna till ledning,

eller till länsstyrelsen i det län, den lokala skattemyndigheten å den ort eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum,

eller, om taxeringen skall verkställas i stad utan egen uppbördsförvalt- ning, till magistraten eller kommunalborgmästaren i staden.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen eller taxerings- intendenten i kommun vidtagits särskild anordning för mottagande av de— klarationer, må deklaration i enlighet därmed avlämnas.

' 2 mom. Självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning till ledning ] vid egen taxering, som efter anmaning skall avgivas, avlämnas till den, som : infordrat densamma.

Anmaning rörande deklaration eller uppgift till ledning vid egen taxering.

28 5.

1 mom. Skattskyldig, från vilken självdeklaration icke inom föreskriven tid inkommit, må anmanas att avgiva självdeklaration. 2 mom. Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna för-

ordning föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden brist- fällig, med ny på behörigt sätt upprättad deklaration.

3 mom. Skattskyldig må anmanas att meddela för egen taxering erfor- derliga uppgifter och upplysningar utöver dem, som föranledas av dekla- rationsformuläret. Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen.

4- mom. Anmaning som i denna paragraf avses må utfärdas av taxerings- konsulent eller tjänsteman å länsstyrelsens taxeringsavdelning.

29 5.

1 mom. Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att av— lämna självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfär- dat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om namn, tjänsteställning och postadress för den, som utfärdat anmaningen, samt om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra.

2 mom. Anmaning tillsändes den uppgiftsskyldige med posten. Där det finnes erforderligt må dock för anmaningens delgivning anlitas biträde av vederbörande polismyndighet.

Påföljd för försummelse vid fullgörande av deklarationsskyldighet.

30 g.

1 mom. Har självdeklaration icke blivit behörigen avlämnad inom före- j skriven tid eller är innehållet i avlämnad självdeklaration så bristfälligt, att ! deklarationen icke är ägnad att ligga till grund för taxering, skall den skatt- skyldige, där ej nedan annorlunda stadgas, vara förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj:t överklaga taxering, för vilken deklaratio- nen skolat ligga till grund.

Har skyldighet att jämte självdeklaration avlämna avskrifter av räken— skapshandlingar samt förvaltnings- och revisionsberättelser icke behörigen fullgjorts och hörsammas icke anmaning att avlämna sådana avskrifter, eller hörsammas icke anmaning att fullständiga ofullständig självdeklara— tion, skall den skattskyldige likaledes vara förlustig rätten att hos kam- marrätten och Kungl. Maj:t överklaga taxering, för vilken deklarationen [ skolat ligga till grund. i

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten och Kungl. Maj :t överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet.

3 mom. Kan det antagas, att den som underlåtit avgiva självdeklaration haft skälig anledning därtill, eller förmår skattskyldig för annan under—

låtenhet visa giltig ursäkt, skall här ovan stadgad påföljd icke äga rum. För den, som är gift och som haft skyldighet att avgiva självdeklaration på den grund att även boet eller andra maken åtnjutit inkomst eller förmögen- het, inträder nämnda påföljd icke, med mindre det kan antagas såsom visst, att han ägt vetskap om att sådan inkomst och förmögenhet uppgått till så högt belopp, att på grund därav skyldighet för honom att avgiva självdeklaration förelegat.

Om kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning vid annans taxering.

Uppgifter att avlämnas utan anmaning. 31 5.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Uppgift avlämnas be- Uppgift meddelas angående träffande 1. a) Statlig eller Den som hos den Alla förmåner under näst— kommunal myndighet, uppgiftsskyldige inne- föregående år i penningar, b) aktiebolag, ekono- haft anställning eller naturaförrnåner eller annat, misk förening, annan uppdrag eller utfört jämväl i vad förmånerna ut- juridisk person samt tillfälligt arbete eller göra ersättning för kostna- fond eller inrättning, som av den uppgifts- der, som mottagaren haft att som icke är juridisk skyldige åtnjutit pcn- bestrida. Har mottagaren haft person, sion, livränta eller pe- att erlägga vederlag för na- c) fysisk person, som riodiskt utgående er- turaförmäner skall uppgift om bedrivit rörelse, jord— sättning, ävensom den förmånerna och vederlaget bruk eller skogsbruk. som åtnjutit förmån lämnas. från personalstiftelse eller därmed jämförlig stiftelse.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån för tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt uppburit haft ett värde av mindre än 100 kronor för hela året,

c) utbetalning till rörelse- idkare, som enligt lag varit bokföringsskyldig, av ersätt- ning för tillfälligt arbete,

d) av statlig myndighet utgiven förmån, som icke ut- gör skattepliktig intäkt för mottagaren.

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person som enligt uppbördsförord- ningen varit skyldig att verkställa skatteavdrag beträffande belopp el- ler förmån, som utgi— vits till annan.

3. Försäkringsanstalt och understödsför- ening.

4. Den som bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbruks— el- ler trädgårdsprodukter samt husdjur och från dem erhållna produk- ter.

5. Den som bedrivit verksamhet, vari ingått förvärv av avverknings- rätt eller inköp av vir— ke och andra skogs- effekter.

6. Den som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för rät— tighet av goodwills na- tur, såsom varumärke, firmanamn o. dyl. eller för utnyttjande av pa- tent, mönster o. dyl.

Uppgift avlämnas be- träffande

Den som mottagit bc- loppet eller åtnjutit förmånen.

Den som från anstal— ten eller föreningen uppburit

a) pension,

b) livränta,

c) ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

(i) ersättning på grund av försäkring av skog, gröda eller krea— tur.

Den från'vilken in- köp skett.

Den som ägt eller brukat fastighet, från vilken upplåtelsen eller försäljningen ägt rum.

Den till vilken royal- tyn eller avgiften ut- betalts.

Uppgift meddelas angående

Förmåner som avses un—

der 1.

Utgivet belopp.

Utgivet vederlag i penning- ar, naturaprodukter eller annat.

Undantag: vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller gottgjorts, ävensom vederlag, om vars utgivande under se- nare år avtal träffats.

Det utbetalda beloppet.

Uppgiftsskyldig Uppgift avlämnas be- Uppgift meddelas angående träffande 7. Aktiebolag och Ägare av aktier eller Förmån, som åtnjutits av ekonomisk förening. andelar i företaget el- vederbörande och icke upp- ler honom närstående tagits å särskild uppgift rö- person. rande aktieutdelning.

Undantag: sådana rabatter och därmed jämförliga för— måner, som enligt anvisning- arna till 38 % kommunal- skattelagen icke utgöra skat- tepliktig inkomst.

? mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas följande.

Avser uppgiven förmån, som avses under 1 mom. första och andra punk- terna, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. -

Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild rese- kostnads- och traktamentsersättning, skall i kontrolluppgiften angivas be- loppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte. antalet dagar för vilka traktamentsersättning utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall kontrolluppgift upptaga bruttolön, av- draget belopp och nettolön.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga är. Uppgift skall fullständigt angiva personens namn, hemvist och bostads- adress. Dår så kan ske, bör uppgift lämnas om hans födelseår, ävensom, om för honom utfärdad debetsedel eller skattekort å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret överlämnats till den uppgiftsskyldige, numret :i denna debetsedel.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Den som jämlikt punkt 1 i den i 1 mom. intagna förteckningen har att avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall sam- tidigt avlämna ett särskilt sammandrag över uppgifterna, upptagande namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt åtnjutits.

4 mom. I denna paragraf omförmälda kontrolluppgifter skola avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration. I fall, som avses i 3 mom. härovan, skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag avlämnas till myn-

lämnas.

Kontrolluppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall me- delst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

32 g.

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registre- ringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen

&) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst- skatt och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan del- ägare, vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklara— tion och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för- värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig in- komstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning av bestämmelserna i 60 å kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift av räkenskapshandlingar av den art, som skall avlämnas av den som är skyl- dig att föra räkenskaper, ävensom uppgifter för tillämpning av gällande be- stämmelser om värdeminskningsavdrag.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyl- digt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med upp- gifternas avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.

I fråga om uppgifter, som här avses, skall vad som är stadgat rörande avlämnande av förvaltnings- och revisionsberättelser äga motsvarande till- lämpning. '

Uppgifterna skola avlämnas i den ordning, som är föreskriven för av- lämnande av självdeklaration.

dighet, hos vilken den uppgiftsskyldiges allmänna självdeklaration må av-

Uppgifter att avlämnas efter anmaning.

4;

33 b-

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för näst- föregående kalenderår avlämnas pä sätt framgår av följande uppställning:

Uppgift avlämnas be- Uppgift meddelas angående träffande

1. Den som är skyl— Den som hos den Förmåner, som åtnjutits, dig att utan anmaning uppgiftsskyldige inne— därest icke uppgiftsskyldig- avlämna kontrollupp- haft anställning eller het utan anmaning förelig- gift. uppdrag eller utfört ger, med upplysning, då för—

tillfälligt arbete. månerna avse kortare tid än helt år, om den tidrymd, för vilken de åtnjutits.

Uppgiftsskyldig

2. Den som för ar- Medlem av arbetsla— Utgivet belopp. betslag eller liknande get eller gruppen. grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsövcrskott eller dylikt för att fördelas inom laget eller grup- pen. 3. Företag eller in- Namngiven skattskyl- Gottgjord ränta ävensom ' rättning, i vars verk— dig. beloppet av den skattskyldi- " samhet ingår inlåning ges innestående medel vid av penningar. viss angiven tidpunkt. 4. Annan än penning- Varje borgenär. Borgenärens namn och förvaltande inrättning, hemvist, gäldräntans belopp . därest han under näst- under föregående år och 1 föregående år utbetalt skulden vid viss angiven tid- ] gäldränta eller haft punkt. skuld, ej avseende lån mot obligationer, för- lagsbevis eller andra för den allmänna rö— relsen avsedda förskriv- ningar.

5. Fysisk eller juri- Namngiven skattskyl— Ränteinkomst från den disk person, som haft (lig. skattskyldige ävensom belop- fordran. pet av den skattskyldiges

skuld vid viss angiven tid- punkt.

träffande

6. Försäkringsanstalt Namngiven skattskyl- Arten av uppgiven försäk- eller understödsför- dig. ring hos anstalten, beloppet ening. av premien, tid då denna er- lagts, samt beloppet och ar- ten av utgivet försäkringsbe- lopp, som icke enligt annan föreskrift uppgivits. 7. Den som bedrivit Namngiven annan nä- Belopp för vilket den upp— jordbruk, skogsbruk el— ringsidkare. giftsskyldige under viss an- ler rörelse. given tid köpt eller sålt va-

ror, därest beloppet i sälja— rens eller köparens hand är skattepliktig intäkt eller av— dragsgill utgift, med angivan- de där så begäres av vara- slag och myckenhet.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande uppgifter:

a) Uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse samt uppgift därom icke skolat lämnas på grund av andra föreskrifter i denna förordning. Uppgift skall därvid lämnas jämväl om mottagarnas namn och adress.

b) Uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i kö- parens hand utgöra avdragsgill utgift. Uppgift skall därvid lämnas jämväl om; köparnas nanm och adress.

3 mom. Styrelse för bank eller annan penningförvaltande inrättning är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insatt- ningar och uttag under viss tid.

4 mom. Anmaning som avses i 2 och 3 mom. må endast utfärdas av taxeringsintendent. I övrigt må anmaning om uppgift, som avses i denna paragraf, utfärdas av taxeringskonsulent eller tjänsteman ä länsstyrelses taxeringsavdelning.

34 å.

Styrelse för bank eller annan penningförvaltande inrättning åligger, ut- över vad eljest stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj:t, i den om- fattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande, lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt samt

om insättares fullständiga nanm och senast för inrättningen kända bostads- adress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över räk- ningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress.

35 &.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning av taxeringsintendent till led- ning vid värdesättning av aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt. formulär rörande bolagets tillgångar och skulder jämte andra omständig- heter av betydelse för värdesättningen. Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.

Särskilda uppgifter från bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.

36 5.

1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktie- bolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till över- vägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet varje år av föreningen eller bolaget lämnas upp- gift om beloppet av medlemmens eller delägarens inbetalningar till förening— en eller bolaget och huru mycket därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller , bolagets behållna förmögenhet. Omförmälda uppgift skall utan anmaning ' avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär. 2 mom. Efter anmaning av taxeringsintendent åligger det bostadsförening ! eller bostadsaktiebolag att även beträffande andra medlemmar eller del- ägare än som avses i 1 mom. i den omfattning, som i anmaningen angives, avlämna uppgift angående värdet av medlems eller delägares andel i för- eningens eller bolagets behållna förmögenhet.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast den 8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

1 fall som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostadsaktie- bolaget att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa medlemmen eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda förhål- landen, i vad medlemmen eller delägaren angår.

30 Särskilda uppgifter angående aktieutdelningar och obligationsräntor m. m. 37 5.

1 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar, som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk juridisk person eller

b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obliga- tion, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet vid mottagandet av utdelningen eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och därvid uppgivas namn och hemvist å den, för vars räk- ning beloppet lyftes. Utbekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som ut- betalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker.

2 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning å svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen om kupongskatt.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för varje är senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit upp- gifterna avlämnas i enahanda ordning, som gäller för avlämnande av kon- trolluppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att upp- giftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl. Maj:t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats, må de förstöras.

3 mom. Kungl. Maj:t äger förordna, att även för andra fall än de, då upp- giftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 1 mom. före- ligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller förmögen- het skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening röran— de utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, rörande utbetald ränta. Kungl. Maj:t bestämmer i sådant fall jämväl i vil— ken omfattning och i vilken ordning uppgift skall lämnas.

4 mom. Kungl. Maj:t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll efter- sättes eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna om jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, annan tjänste- man å länsstyrelses taxeringsavdelning är berättigad att hos den, som mot— tagit uppgifter som i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som erfordras för kontrollens genomförande.

Uppjifter från statlig och kommunal myndighet. 38 5.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld uppgift skall lämnas av statlig eller kommunal myndighet, allmän inrätt- ning eller överförmyndare, då begäran därom framställes av taxerings- konsulent eller tjänsteman å länsstyrelses taxeringsavdelning, såvida icke Kungl. Maj:t på framställning av myndigheten annorlunda förordnat.

Taxeringsintendent eller den han därtill förordnar, må ur handlingar, som förvaras hos myndighet, som nyss sagts, inhämta för taxeringskontroll erforderliga uppgifter.

Infordrande av uppgifter till ledning vid annans taxering.

39 5.

1 mom. Hava uppgifter, som utan anmaning skolat avlämnas till ledning . vid annans taxering, icke inkommit, må uppgiftspliktig anmanas att av- i lämna uppgifterna. ! 2 mom. Äro uppgifter, som utan anmaning eller efter anmaning avläm- * nats till ledning vid annans taxering, icke upprättade enligt föreskrifterna i denna förordning, må den uppgiftspliktige anmanas att inkomma med uppgifter, som äro behörigen upprättade.

3 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 1 och 2 mom. sägs, tillkommer taxeringskonsulent eller tjänsteman å länsstyrelses taxeringsavdelning.

4 mom. Vad som är stadgat rörande anmaning att inkomma med själv- deklaration eller annan uppgift till ledning vid egen taxering skall i till- lämpliga delar gälla jämväl beträffande anmaning att avlämna uppgift till ledning för annans taxering.

i Uppgifter till ledning vid beskattning utom riket. 40 5.

Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort person eller företag i utlandet belopp eller förmån, som därest det gottgjorts person

eller företag här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kontroll- uppgift, skall den som utgivit beloppet eller förmånen vara skyldig att på sätt och i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver avlämna kontrollupp- . gift till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket.

Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter.

41 g.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna förordning sågs, skall fullgöras

1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18 kap. 1 5 föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning;

2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller 4 5 föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning ;

3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testaments- exekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra dekla- rations— eller uppgiftsskyldigheten;

4) för dödsbo, som ej längre består, av den vilken deklarations- och upp- giftsskyldighet senast ålegat;

5) för konkursbo av förvaltare beträffande vad han haft under sin för- valtning; _

6) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, sysslornan, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet Kungl. Maj:t annorlunda förordnar; samt

7) för bolag eller förening som upplösts eller annan juridisk person, som ej längre består, av den vilken deklarations- och uppgiftsskyldighet senast ålegat.

42 &.

Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning Kungl. Maj:t ' föreskriver.

43 &.

Deklarationer, uppgifter och andra taxeringshandlingar må till behörig mottagare inlämnas genom hud eller insändas med posten i betalt brev. Handlingen skall anses inkommen, då handlingen eller avi om försändelse, i vilken handlingen finnes innesluten, avlämnats till mottagaren.

44 g.

Skattskyldig skall i självdeklaration lämna fullständig uppgift om sin postadress.

Anmaningar och andra handlingar, som från taxeringsmyndighet ut- sändas i rekommenderat brev, är adressaten pliktig att utlösa.

45 5.

För de fall, då i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattnings— året och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

46 g.

i Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av

ämbets- eller tjänsteman, på vilken dylik granskning till följd av be- stämmelserna i denna förordning ankommer,

ordförande och av länsstyrelsen förordnad ledamot i vederbörande taxe— ringsnämnd,

en av taxeringsnämnden utsedd vald ledamot i nämnden samt, för sär- skilt fall, ytterligare en av nämnden utsedd vald ledamot, samt ; ordförande och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd. ' Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde må taga del av deklaration i den] omfattning, som bestämmes av den för arbetets utförande ansvarige.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklaration må icke intagas i beskattningsnämnds protokoll i vidare mån än som ound- gängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets— och tjänstemän, vilka i och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom, i den mån så är erforderligt, annan beskattningsnämnd än den som har att verkställa taxe- ring, för vilken deklarationen skall ligga till grund.

Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk be- arbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad menighet i fråga om viss skattskyldigs taxering, äger taga del av självdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid

förekommande delgivningar alltid inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

Självdeklaration, som tillhandahålles polis- eller åklagarmyndighet elter som åberopas vid allmän domstol, må icke utan den skattskyldiges sani- tycke offentligen föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas i vidsträcktare mån än som oundgängligen er- fordras.

I övrigt må självdeklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, lämnat skriftligt medgivande därtill.

Sj älvdeklarationer skola förvaras hos länsstyrelsen, där de ej för taxerings— arbetets utförande skola vara tillgängliga för taxeringsmyndighet eller annat föranledes av stadgandena här ovan. Sedan sex år förflutit, skola deklara- tionerna förstöras, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även be— träffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering, även- som av myndighet i samband med taxeringskontroll upprättade handlingar.

Är det med hänsyn till pågående utredning av betydelse att innehållet i kontrolluppgift eller annan för taxeringskontroll avsedd handling icke kommer till skattskyldigs kännedom, må vederbörande myndighet så länge utredningen pågår vägra att utlämna uppgiften eller handlingen.

47 5.

Den som tager del i taxeringsarbete får icke, utom vid beskattningsnämnds sammanträde och jämväl då endast med iakttagande av vad i denna för- ordning är stadgat om hemlighållandet av deklarationer och andra för taxering avsedda uppgifter, yppa innehållet i nämnda handlingar för annan än den, som själv må taga del av desamma. Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxeringsarhetet, erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter, till obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna inom nämnd lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning må icke på något sätt ut-_ spridas.

48 &.

Underlåter någon att behörigen fullgöra skyldighet att avlämna själv- deklaration eller kontrolluppgift, äger länsstyrelsen att på anmälan av taxe- ringsintendent förelägga den försumlige lämpligt vite. Avser föreläggandet kontrolluppgifter, bör vite bestämmas till visst belopp för varje uppgift, som skall avlämnas.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av vederbörande taxeringsintendent.

Om skyldighet att föra räkenskaper eller anteckningar om inkomster och utgifter.

49 Q.

1 mom. I fråga om idkare av jordbruk eller skogsbruk, som påyrkar att bliva taxerad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, skall gälla vad särskilt är stadgat.

2 mom. Den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall full— göra denna skyldighet på sådant sätt, att räkenskaperna kunna tjäna såsom underlag för fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning samt att kontroll av skyldighetens behöriga fullgörande kan ske.

3 mom. Den som driver rörelse med vars utövande icke följer bokförings- skyldighet enligt bokföringslagen är pliktig att i fråga om rörelsen dag för dag föra anteckningar angående inkomster och utgifter samt vid be— skattningsårets utgång upprätta förteckning över varulager, fordringar och skulder. Anteckningarna skola utvisa, vad som i penningar eller eljest i rörelsen insatts eller därur uttagits. I övrigt skola anteckningarna föras på sådant sätt, att de kunna tjäna såsom underlag för fullgörande av dekla— rations— och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning samt möjliggöra kontroll av att sådan skyldighet behörigen fullgjorts. Vad i bokföringslagen är stadgat rörande förvaring av handelsbok m. ni. skall äga motsvarande tillämpning beträffande anteckningar och förteckningar, som nu sagts, jämte tillhörande handlingar.

4 mom. Den som innehar tjänst, uppdrag eller arbetsanställning, på grund varav han uppbär inkomster från allmänheten eller eljest från annan än arbetsgivaren, är pliktig att i fråga om dessa inkomster dag för dag föra anteckningar, som erfordras för fullgörande av deklarations- och uppgifts- skyldighet enligt denna förordning. Anteckningarna skola förvaras under minst tre år från utgången av taxeringsåret.

5 mom. Föreligger enligt denna förordning deklarations- eller uppgifts- skyldighet för annan än den, som avses i 1—4 mom., skall han föra anteck- ningar om inkomster och utgifter till ledning för skyldighetens behöriga fullgörande, såvida han icke på annat sätt sörjer för tillfredsställande under— lag för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Anteckningar eller handlingar, som här avses, skola förvaras under minst tre år från utgången av taxerings- året.

6 mom. Riksskattenämnden äger utfärda anvisningar att för viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga tjäna till ledning vid fullgörande av bok- förings- eller anteckningsskyldighet. Innan sådana anvisningar utfärdas, bör där så kan ske branschsammanslutning eller liknande organisation be- redas tillfälle avgiva yttrande.

50 &.

Har skattskyldig uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt honom åliggan- de hokförings- eller anteckningsskyldighet eller skyldighet att förvara hand— lingar, så att den skattskyldiges inkomst av viss förvärvskälla icke kan nog- grant beräknas, skall vid åsättande av taxering eller eftertaxering den skatt- skyldiges inkomst av förvärvskälla, beträffande vilken försummelse ägt rum, uppskattas efter vad med hänsyn till verksamhetens art och omfattning fin- nes skäligt, där icke den skattskyldige förebringar tillfredsställande utred- ning till grund för inkomstens beräkning.

Taxeringsrevision.

51 g.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering må taxeringsrevision äga rum hos

1) den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen ; 2) den som är skyldig att föra räkenskaper enligt förordningen om skyl- dighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering;

3) den som enligt denna förordning är pliktig att föra anteckningar om inkomster eller utgifter;

4) annan som fört räkenskaper eller andra anteckningar såsom underlag för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna för- ordning.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erfor— derlig, ske av bokföring, räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

2 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Där han det begär och det lämpligen kan ske, skall revisio- nen verkställas hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

3 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att genast få taga del av handlingar, som skola granskas, i den utsträckning 5011 är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet.

4 mom. Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

5 mom. Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar, som för revisionens verkställande erfordras.

6 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar av betydelse för revisionens verkställande utan hinder av att tystnadsplikt åligger den, hos vilken revisionen verkställes, eller att dessa handlingar enligt gällande föreskrifter icke må utlämnas till annan.

52 &.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmed- lingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att upp- gifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

53 5.

1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i det län, där den hos vilken revisionen skall ske skall taxeras till statlig in- komstskatt, eller av taxeringsintendenten i det län, där revisionen skall äga rum.

2 mom. Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verk- ställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

54 å.

Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må anmälan göras hos länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige lämp- ligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen.

Taxeringsnämndernas verksamhet. 55 &.

Taxeringsintendenten har att vaka över att taxeringsarbetet i första in- stans inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

56 å. Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två andra medlemmar från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att å lämplig ort sammanträda för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet

ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och rättvis taxering. Vid sammanträde som nu sagts föres ordet av den länsstyrelsen därtill för- ordnat.

57 5.

1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som be- stämmas av ordföranden med iakttagande av de föreskrifter, länsstyrelsen därom meddelar, och efter samråd med taxeringskonsulenten. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet justeras av ordföranden.

2 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av inkomst av renskötsel ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering hållas i god tid före den 15 april; och åligger det taxeringskonsulenten att om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde. Lapp- fogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola särskilt kallas till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara när- varande, då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överlägg- ningar men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde medföra det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade ren— längd. Där så ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

3 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna dör- rar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.

4 mom. Taxeringsintendenten eller av honom beordrad tjänsteman å taxeringsavdelningen äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

l l l

58 5.

1 mom. Ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd skall avträda: då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvalt- ning han tillhör, så ock

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god : man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande l, av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.

2 mom. Är ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom. stad— gats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst taxeringsärende

och finnes ej ställföreträdare för honom förordnad, utser nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

59 5.

Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst tre ledamöter samt taxeringskonsulenten äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att medlem av nämnden har att avträda vid behand- ling av viss taxering icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifråga- varande taxering.

Taxeringskonsulenten skall i taxeringslängd eller protokoll angiva den taxering, han ansett böra åsättas, i de fall, då taxeringsnämndens beslut utfallit på annat sätt.

Medlem i taxeringsnämnd, som deltagit i nämndens beslut, äger anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äga att beträffande taxe- ring, vid vars handläggning de biträtt, anteckna särskild mening till proto- kollet.

60 5.

Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, som biträdes av ordföranden.

61 &.

Förekommer under taxeringsarbetet anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration, må meddelande därom av taxeringskonsulenten tillställas den skattskyldige med angivande av skälen och uppgift om den taxering, som följer av avvikelsen. I meddelandet skall upplysas, att den skattskyldige äger att inom viss i underrättelsen angiven tid inkomma med erinringar jämte den utredning, den skattskyldige vill åberopa, samt att särskild underrättelse om taxeringsnämndens beslut icke kommer att utsändas, om erinringar icke inkomma och taxering åsättes på sätt i meddelandet angivits. Därjämte skall meddelandet innehålla upplys- ning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxerings- nämndens beslut rörande taxeringen.

62 %. Skall skattskyldig åsättas taxeringar i skilda taxeringsdistrikt, skall tillses, att taxeringarna bliva likformiga. Åtgärder skola vidtagas för att dubbeltaxeringar må undvikas.

För ändamål som i denna paragraf sägs skall samråd ske mellan före- dragande eller ordförande i vederbörande taxeringsnämnder. Kvarstå det oaktat skiljaktiga meningar skall anmälan göras till taxeringsintendenten i län, som beröres av taxering, varom är fråga. Denne har att, i förekom- mande fall efter samråd med taxeringsintendent i annat län, meddela an- visning till förekommande av olikformighet eller dubbeltaxering.

63 &.

Taxering, som åsatts i enlighet med självdeklaration, må under taxe- ringsäret av taxeringsnämnden upptagas till förnyad handläggning. Så må även ske beträffande taxering, som åsatts med avvikelse från självdeklara— tion, där inkomna taxeringshandlingar eller vidtagna kontrollåtgärder där- till föranleda. Hava besvär rörande viss taxering anförts hos prövnings- nämnden, må taxeringen dock av taxeringsnämnden upptagas till förnyad handläggning endast efter förordnande av prövningsnämnden.

64 5.

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i taxeringslängd med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges nanm.

I taxeringslängd antecknas särskilt dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, medgivna allmänna av- drag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattnings- bar inkomst med angivande tillika, där det ej framgår av längdens upp- ställning, av den punkt i 10 5 2 mom. förordningen om statlig inkomst- skatt, enligt vilken skatten skall beräknas;

dels i avseende å statlig förmögenhetsskatt skattepliktig och beskattnings- bar förmögenhet;

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar

inkomst;

dels ock till ledning för skattskyldigs påförande av skogsvårdsavgift, uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå avgiften skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe- rade inkomsten till minst 1 200 kronor för ensamstående och till samman- lagt minst 1 200 kronor för makar, som samtaxeras, skall den beräknade taxerade inkomsten införas i taxeringslängd, även om beskattningsbar inkomst eller förmögenhet icke uppkommer för vederbörande.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds förande meddelas av Kungl. Maj:t.

Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande, en av nämnden utsedd ledamot samt taxeringskonsulenten.

Taxeringslängd skall i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver tillhanda-

hållas dem, som hava att debitera på grund av taxeringen utgående ut— skylder.

65 &.

Vidtages ändring i taxering, sedan taxeringslängd överlämnats till veder- börande debiteringsmyndighet, skall underrättelse om den vidtagna änd- ringen tillställas debiteringsmyndigheten i den ordning Kungl. Maj:t före- skriver.

66 5.

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, åligger det taxeringskonsulenten att förse deklarationen med uppgift om avvikelsen och skälen därför samt att i rekommenderat brev tillsända den skattskyldige underrättelse om, i vilka hänseenden deklarationen frångåtts, samt om skälen därför. Detsamma gäller beträffande annan av skattskyldig till led- ning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Underrättelse som i första stycket sägs skall icke utsändas, om medde- lande rörande skäl för avvikelse från deklaration och därav föranledd taxe- ring utsänts till den skattskyldige och taxering åsättes på sätt i medde— landet angivits.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration och som icke heller därtill anmanats, skall underrät- telse om taxeringen i rekommenderat brev sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i'fastighets- längden för året näst före taxeringsäret upptagits såsom ägare till fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastigheten.

2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga inkomstskatten beräknas enligt 10 5 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller den statliga förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 5 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, åligger det taxeringskonsulenten att ofördröjligen i rekommenderat brev med posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

3 mom. Har dödsbo gjort framställning om befrielse från erläggande av skatt, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut tillsändas dödsboet i samma ordning som gäller för underrättelse om avvikelse från deklaration.

4 mom. Har skattskyldig åsatts eftertaxering, skall underrättelse om eftertaxeringen jämte redogörelse för de därvid följda grunderna avlåtas till den skattskyldige i samma ordning som gäller för underrättelse om av- vikelse från deklaration.

5 mom. Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxe— ringsnänmdens beslut.

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara av- slutat före taxeringsårets utgång. Eftertaxering må åsättas inom tid, som är föreskriven i skatteförfattningarna.

68 å. Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet av taxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

Prövningsnämndernas verksamhet.

69 å.

Tid och plats för sammanträde med prövningsnämnd bestämmes av ord- föranden, som har att kalla ledamöterna till sammanträdet. Där icke sär- skilda skäl till annat föranleda, skall sammanträde hållas i residensstaden. Är ledamot hindrad att inställa sig, bör anmälan därom göras hos ordföran- den, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och fyra ledamöter eller supp— leanter för dem äro tillstädes.

Allmänt ombud skall närvara vid nämndens sammanträden och äger därvid yttra sig.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Sammanträde med prövningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför prövningsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att per- sonligen lämna upplysningar inför prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förhandenvarande skäl.

70 Q.

1 mom. Ordförande eller ledamot i prövningsnämnd skall avträda: då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller för- valtning han tillhör,

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen, samt

då fråga förekommer om taxering, i vars behandling inom annan be- skattningsnämnd han tidigare deltagit.

2 mom. Är landskamrerare på grund av vad i 1 mom. stadgas hindrad att i prövningsnämnd deltaga i behandling av visst taxeringsärende, intrå- der i hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen, som av länssty- relsen förordnats att i denna del fullgöra landskamrerarens åligganden.

71 &.

Uppstå skiljaktiga meningar inom prövningsnämnd och måste till följd därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande, vilken flertalet biträtt, eller om rösterna utfalla lika, den som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, som biträdes av ordföranden.

72 å.

Besvär och andra ärenden, som det ankommer på prövningsnämnd att avgöra, skola beredas å länets taxeringsavdelning och yttrande däröver av- givas av allmänt ombud.

Där yttrande från annan än allmänt ombud anses böra infordras eller | tillfälle bör beredas vederbörande att avgiva påminnelser, har landskam- reraren att förordna därom.

73 å.

Prövningsnämnd må vid prövning av besvär eller framställning bestämma taxering till högre eller lägre belopp än som i besvären eller framställ- ningen yrkats.

74 å.

Innefatta besvär av skattskyldig yrkande om rättelse av uppenbar fel— aktighet eller därmed jämförlig ändring i taxering, må besvären å pröv- ningsnämndens vägnar avgöras av landskamreraren eller ock av denne över- lämnas till vederbörande taxeringsnämnd för vidtagande av erforderlig

åtgärd.

75 &.

Beträffande den, som är skattskyldig i olika prövningsdistrikt, skall till- ses att taxeringarna bliva likformiga.

Kan samstämmighet icke uppnås i fråga om å vilken ort skattskyldig skall taxeras till statlig inkomstskatt, skall sådan fråga hänskjutas till riks- skattenämndens avgörande, innan beslut av prövningsnämnd meddelas.

Prövningsnämnd skall avgöra mål och ärenden så snart ske kan. Besvär och framställningar rörande visst års taxering, som inkommit under taxe- ringsäret, skola vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxe-v ringsåret.

77 5.

Vid prövningsnämnds sammanträde skall föras protokoll av sekreterare, som förordnas av länsstyrelsen.

Det för varje sammanträdesdag förda protokollet skall senast inom åtta dagar därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen för justeringen.

Av landskamreraren å prövningsnämndens vägnar meddelat beslut an-— tecknas i en över sådana beslut förd förteckning.

78 &.

Sekreterare hos prövningsnämnd skall inom två veckor efter det nämn- dens protokoll justerats, i rekommenderat brev med mottagningsbevis till-- sända skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för nämndens beslut, underrättelse om beslutet. Där så finnes erforderligt, må beslutet delgivas. den skattskyldige genom polismyndighets försorg.

Annan klagande än skattskyldig skall i enahanda ordning underrättas om prövningsnämnds beslut med anledning av anförda besvär.

Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upp-' lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

Prövningsnämnds beslut skall delgivas myndighet, som har att verk-- ställa debitering eller restitution av utskylder på grund av beslutet.

79 &.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet. av prövningsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning; innehåller.

Besvär och framställningar rörande taxering.

Skattskyldigs och kommuns besvär hos prövningsnämnd över taxerings-- nämnds beslut.

80 5.

Skattskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut rörande- taxering, såvitt honom rörer.

Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomst- skatt.

Besvär som ovan sägs skola anföras skriftligen och ställas till vederbö— rande prövningsnämnd samt ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits. Avse besvären taxeringar inom mer än ett län, skola desamma ingivas till länsstyrelsen i det län, där veder- börande skattskyldig taxerats till statlig inkomstskatt eller statlig för- mögenhetsskatt. Har sådan taxering ej åsatts, ingivas besvären till läns- styrelsen i det län eller något av de län, där taxering åsatts.

Skattskyldig skall hava inkommit med besvären senast den 31 juli under taxeringsåret. Har taxeringsnämnden meddelat beslut rörande den över- klagade taxeringen efter utgången av juni månad samma år, skola besvären hava inkommit inom två månader från det den skattskyldige erhållit under- rättelse om taxeringsnämndens beslut.

Kommun skall hava inkommit med besvären senast den 15 augusti under taxeringsåret. Har taxeringsnämndens beslut rörande den överklagade taxeringen meddelats efter utgången av juni månad samma år, skola be- svären hava inkommit inom två månader efter det meddelande om beslutet inkommit till den lokala skattemyndigheten.

Allmänt ombads framställning hos prövningsnämnd.

81 5.

Allmänt ombud må göra framställning hos prövningsnämnd rörande taxe- ringsåtgärd, som i första instans vidtagits eller bort vidtagas. Sådan fram- ställning skall, om den icke avser eftertaxering, hava gjorts senast den 30 juni året efter taxeringsåret.

Hava besvär anförts rörande viss skattskyldigs taxering, må allmänt om- bud icke hos prövningsnämnd göra framställning rörande samma taxering efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Besvär över prövningsnämnds beslut.

82 g.

1 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammar- rätten i fall som nedan i 2, 3 och 4 mom. angivas.

2 mom. Skattskyldig må anföra besvär över honom åsatt taxering

a) om han inom föreskriven tid besvärat sig hos prövningsnämnden över taxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

b) om prövningsnämnden ändrat den skattskyldiges taxering utan att sådan ändring yrkats av den skattskyldige.

3 mom. Allmänt ombud må anföra besvär, om prövningsnämnden icke bifallit av allmänt ombud inom föreskriven tid gjord framställning eller prövningsnämnden efter besvär ändrat taxeringsnämnds beslut.

4 mom. Kommun må anföra besvär såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt

a) om kommunen inom föreskriven tid fört talan rörande viss taxering hos prövningsnämnden men icke vunnit bifall,

h) om prövningsnämnden ändrat taxeringsnämnds beslut utan att sådan ändring yrkats av kommunen.

5 mom. Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom fram- ställts av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxerings- nämndens beslut.

83 å.

Besvär till kammarrätten skola vara skriftligen avfattade och ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits. Avse besvären skattskyldigs taxeringar i flera län, må de ingivas till läns- styrelsen i ett av dessa län.

Besvären skola vara inkomna till vederbörande länsstyrelse, om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det den skattskyl- dige erhållit del av det överklagade beslutet, samt '

om de anföras av allmänt ombud eller kommun, inom två månader från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerades.

Försummas något av vad nu föreskrivits, skola besvären icke upptagas till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvären i stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits direkt till kammarrätten, utgöra hin- der för besvärens upptagande till prövning, därest besvären till kammar- rätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande läns- styrelse för vidare handläggning.

Hava besvär, som avse skattskyldigs taxeringar i mer än ett län, inkom- mit till annan länsstyrelse än länsstyrelsen i det län, där skattskyldig taxe- rats eller skolat taxeras till statlig inkomstskatt, skola besvären jämte den överklagade taxeringen berörande handlingar snarast översändas till sist— nämnda länsstyrelse för vidare handläggning.

84 å.

Länsstyrelsen har att vid besvär över prövningsnämnds beslut foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan iri- givna handlingarna. Länsstyrelsen har att infordra förklaring över be— svären samt, där förklaring därtill föranleder, bereda vederbörande tillfälle till den skriftväxling, som i övrigt kan anses erforderlig för målets utredning.

! l l l l l l

._v—d*g

Besvärsakt skall insändas till kammarrätten inom sex månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen.

Besvär och framställning i extraordinär ordning.

85 å.

! mom. Besvär i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering må hos prövningsnämnd anföras i extraordinär ordning av

1. den som taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skatte- pliktig natur,

2. den som taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,

3. den som taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4. den som taxerats för samma inkomst eller förmögenhet å mer än en ort,

5. den som inom föreskriven tid och på behörigt sätt fullgjort sin de-_ klarationsskyldighet samt

a) före utgången av juni månad under taxeringsåret taxerats med av— vikelse frän avlämnad självdeklaration och icke erhållit underrättelse eller meddelande om avvikelsen senast den 10 juli under taxeringsåret, eller

b) efter utgången av juni månad under taxeringsåret taxerats med av- vikelse från avlämnad självdeklaration och icke erhållit underrättelse om avvikelsen,

6. den som taxerats å ort, där han icke varit deklarationsskyldig, utan att underrättelse därom tillställts honom,

7. så ock av den vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig.

2 mom. Besvär i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering må förutom i fall, som i 1 mom. sägs, hos prövningsnämnd anföras i extra— ordinär ordning, om någon underlåtit att behörigen avlämna självdekla- ration eller i avlämnad självdeklaration av uppenbart förbiseende lämnat oriktig uppgift samt han till följd därav taxerats till väsentligt högre be- lopp än som svarar mot hans verkliga inkomst eller förmögenhet.

Av skattskyldig anförda besvär, som i första stycket sägs, må upptagas till prövning endast om han förebringar tillfredsställande utredning om sin verkliga inkomst och förmögenhet samt det med hänsyn till de om- ständigheter, som föranlett underlåtenheten eller den oriktiga uppgiften, finnes skäligt att besvären prövas.

3 mom. Prövningsnämnd må upptaga besvär, som i 1 och 2 mom. avses, till prövning utan hinder av att taxeringen redan varit föremål för nämn- dens beslut. Sä må dock ej ske, om taxeringen är eller varit föremål för prövning av kammarrätten.

4 mom. I fall som i denna paragraf sägs äger jämväl allmänt ombud göra framställning om ändring i taxering.

86 5.

Besvär i extraordinär ordning skola vara inkomna till länsstyrelsen före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret, dock att skattskyldig, som icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig eller tillkom— mande skatt i anledning av den Överklagade taxeringen, äger inkomma med besvären inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel. Framställning av allmänt ombud i extraordinär ordning skall göras före utgången av andra året efter taxeringsåret.

Avse besvären dubbeltaxering, och har klaganden erhållit debetsedlar å olika tider, räknas besvärstiden från den senaste tidpunkten.

I övrigt skola beträffande besvär i extraordinär ordning gälla de före- skrifter, som i denna förordning äro meddelade i fråga om besvär över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

Besvär över utslag av kammarrätten.

87 5.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande inkomst-

taxering eller förmögenhetstaxering äger hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av kammarrättens utslag.

Särskilda bestämmelser rörande besvär.

88 å.

Har skattskyldig anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kam- marrättens utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxe- ring, äger allmänt ombud vid avgivande av förklaring över besvären fram- ställa yrkande innebärande höjning av åsatt taxering, även om besvär över beslutet eller utslaget icke av allmänt ombud anförts inom föreskriven tid. Sådan talan (anslutningsbesvär) må endast innefatta yrkanden, som genom besvär inom föreskriven tid kunnat av allmänt ombud göras gäl- lande. Hava anslutningsbesvär anförts, skall den skattskyldige beredas till- fälle avgiva yttrande däröver.

Har allmänt ombud inom föreskriven tid anfört besvär över prövnings- nämnds beslut eller kammarrättens utslag utan att vederbörande skattskyl- dig besvärat sig, äger skattskyldig inom tid, som förelagts honom för av- givande av förklaring i målet, till vederbörande myndighet inkomma med

anslutningsbesvär, innefattande fullföljande av tidigare i målet framställda yrkanden.

89 5.

I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stadgat för kommun gälla jämväl för landsting samt municipalsamhälle och annat administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt.

90 5.

Den som vill anföra besvär över beskattningsnämnds beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts överklagande erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokolls— utdrag och expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

91 å.

Skattskyldig skall i besvärsskrifter och övriga inlagor i taxeringsärenden lämna fullständig uppgift om sin postadress.

Vid besvär i taxeringsmål skall fogas den utredning, klaganden utöver vad i målet tidigare anförts vill åberopa till stöd för sin talan.

92 ;.

Äro besvär eller inlaga rörande taxering på grund av fullmakt underteck- nade av annan än den skattskyldige, må denne av den myndighet, vilken har att infordra förklaring över besvären eller pröva desamma, föreläggas att å besvärsskriften meddela egenhändigt undertecknad förklaring, huru- vida den skattskyldige vitsordar riktigheten av i besvären eller inlagan läm— nade uppgifter.

93 5.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämn- den för förnyad behandling.

Särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövning av besvär.

94 5".

Vid prövning av besvär i taxeringsmål må ändring i vederbörande skatt- skyldigs taxering för annat år än det, varom i målet är fråg. , eller i annan skattskyldigs taxering efter vederbörandes hörande vidtagas i följande fall:

1) Befinnes att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, må vidtagas erforderlig rättelse å ort som

vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering icke höjas utöver vad tidi- gare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning.

2) Ändras taxering på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket inkomsten eller utgiften rätteligen är att hänföra.

3) Nedsättes skattskyldigs inkomsttaxering på den grund, att annan skattskyldig bort i stället taxeras för viss inkomst, må den sistnämndes taxering i motsvarande mån höjas. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning om förmögenhetstaxering nedsättes på den grund, att skatt- skyldigheten för viss tillgång ålegat annan.

4) Nedsättes inkomsttaxering på den grund, att skattskyldig är berättigad till avdrag för belopp, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst, och har mottagaren icke beskattats för beloppet, må mottagarens taxering höjas med belopp motsvarande det, för vilket avdrag medgives. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om förmögenhetstaxering nedsättes på den grund, att skattskyldig är berättigad till avdrag för skuld med belopp, som för annan skattskyldig bort upptagas såsom tillgång vid förmögenhets- beräkningen.

5) Höjes inkomsttaxering på den grund, att skattskyldig icke är berät- tigad till avdrag för belopp, för vilket mottagaren beskattats, må därav på— kallad nedsättning i mottagarens taxering ske. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om förmögenhetstaxering höjes på den grund, att skattskyldig icke är berättigad till avdrag för skuld med belopp, som av annan upptagits såsom skattepliktig förmögenhetstillgång.

6) Höjes någons taxering på den grund, att han är skattskyldig för be- lopp, vilket för den som utbetalat beloppet eller häftar i skuld därför utgör avdragsgill utgift eller skuld, och har den sistnämnde icke erhållit avdrag för detsamma, må dennes taxering i motsvarande mån nedsättas.

7) Ändras taxering, som åsatts gift skattskyldig, må härav påkallad ändring vidtagas i andra makens taxering.

8) Ändras taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, må beslutet om skattebefrielse i erforderlig män ändras.

95 5.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, och sker beträffande fastighetstaxeringen sådan ändring att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp, skall förfaras på sätt nedan angives.

Är inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen fortfarande beroende på prövning, skall den myndighet, som har att verkställa prövningen, även om yrkande därom ej framställts, vidtaga den ändring i inkomsttaxeringen

eller förmögenhetstaxeringen, som föranledes av den ändrade fastighets- taxeringen.

Föreligger beslut, som vunnit laga kraft, beträffande inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen, skall landskamreraren i det län, där taxe- ringen skett, å prövningsnämndens vägnar meddela beslut om den ändring i inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen, som föranledes av den ändrade fastighetstaxeringen.

! 96 å. ! Sker efter besvär eller eljest ändring i fråga om taxering till statlig in—

komstskatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till statlig för- mögenhetsskatt, som därav må föranledas.

? Centrala myndigheter för "taxeringsväsendet. 97 5.

1 mom. Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden) med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning ävensom av de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes på sätt ! i denna förordning sägs. ! Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

2 mom. Nämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter, vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice Drdförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av nämndens ledamöter skola vara lagfarna eller hava avlagt examen vid han- delshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses så att kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet kommer att förefinnas hos nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt sex suppleanter. Vad ovan stadgats angående ledamöterna skall äga motsvarande tillämpning beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas. Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

3 mom. Ledamöter och suppleanter skola vara svenska medborgare. Ej mä uppdraget utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd. lr mom. Kungl. Maj :t äger meddela föreskrifter angående när nämnden

är att anse som beslutför samt angående inkallandet av suppleanter så ock de föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga för nämndens verksamhet.

98 5.

För ledning och samordning av taxeringskontrollen samt för bedrivande av sådan kontrollverksamhet, som lämpligen bör utövas centralt, skall fin- nas ett särskilt organ (taxeringsstyrelsen). Taxeringsstyrelsen skall jämväl fullgöra de övriga uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, som åt den- samma uppdragas.

Vid utövningen av taxeringskontroll äga taxeringsstyrelsens chef och, efter dennes föreskrift, befattningshavare vid taxeringsstyrelsen samma be- fogenheter som enligt denna förordning tillkomma taxeringsintendent. Taxeringsstyrelsens chef eller, efter dennes föreskrift, annan befattnings- havare vid styrelsen, äger att närvara vid riksskattenämndens sammanträ- den och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Närmare bestämmelser om faxeringsstyrelsens organisation och verk- samhet meddelas av Kungl. Maj:t.

Särskilda föreskrifter. 99 5.

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

100 5.

Konungen äger meddela de föreskrifter med avseende å taxeringsförfaran- det, som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med främ- mande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning.

101 5.

Formulär till blanketter och längder, varom i denna förordning förmäles, ävensom formulär till andra för taxeringsarhetet erforderliga blanketter fastställas av riksskattenämnden, därvid skola iakttagas de bestämmelser, som kunna av Kungl. Maj:t meddelas.

102 å.

Underlåter skattskyldig eller annan uppgiftsskyldig att utlösa anma- ningar eller andra handlingar, som från taxeringsmyndighet utsändas i rekommenderat brev, och sker i anledning därav delgivning genom stäm- ningsman eller polismyndighet, må den försumlige av länsstyrelsen för— pliktas att erlägga kostnaderna för delgivningen med dels belopp, som vederbörande förrättningsman enligt gällande bestämmelser äger uppbära, dels ock ett belopp av trettio kronor.

Skyldighet att erlägga särskild avgift såsom bidrag till kostnaderna för taxeringskontrollen.

103 5.

1 mom. Skattskyldig är pliktig att erlägga en särskild avgift såsom bi- drag till kostnaderna för taxeringskontrollen, om vid taxerings åsättande avvikelse från självdeklaration, som avlämnats till ledning vid taxeringen, finnes böra ske på grund av att

a) inkomst eller förmögenhetstillgång, som bort upptagas i deklaratio- nen, utelämnats,

b) beträffande i deklarationen upptagen inkomst eller förmögenhetstill- gång lämnats oriktig eller vilseledande uppgift ägnad att leda till för låg taxering,

c) avdrag skett för belopp, som icke motsvaras av verklig kostnad eller skuld,

d) vid beräkning av inkomst från förvärvskälla avdrag skett för utgift eller kostnad, vilken icke är avdragsgill vid taxering, utan att riktiga upp- lysningar om utgiften eller kostnaden och dess beskaffenhet lämnats,

! e) belopp obehörigen avdragits såsom allmänt avdrag utan att upplys- ningar rörande det avdragna beloppets beskaffenhet lämnats, eller ! f) vid beräkning av skattepliktig förmögenhet avdrag skett för skuld, I vilken icke är avdragsgill vid taxering, utan att riktiga upplysningar om l

!

skulden och dess beskaffenhet lämnats.

Den särskilda avgiften skall beräknas på grundval av det belopp, med vilket avvikelse skett vid taxering till statlig inkomstskatt eller statlig för- mögenhetsskatt samt utgå med:

1. då avvikelse sker vid taxering till statlig inkomstskatt tio procent av det belopp, avvikelsen avsett, dock högst tio procent av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, samt

2. då avvikelse sker vid taxering till statlig förmögenhetsskatt en pro- cent av det belopp, avvikelsen avsett, dock högst en procent av den skatt— skyldiges beskattningsbara förmögenhet, eller, om han är gift, å den skatt- skyldige efter förhållandet mellan makarnas skattepliktiga förmögenheter belöpande andel av makarnas gemensamma beskattningsbara förmögenhet.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande skattskyldig, vilkens deklaration, då eftertaxering åsättes, befinnes felaktig på sätt i 1 mom. avses.

3 mom. Fråga om skyldighet att erlägga särskild avgift såsom bidrag till kostnaderna för taxeringskontrollen prövas av den myndighet, som äsätter taxering eller eftertaxering, i samband med taxeringens eller eftertaxering- ens åsättande; och skall i övrigt å beslut därom tillämpas vad som är före- skrivet rörande beslut om taxering eller eftertaxering.

4 mom. Särskild avgift såsom bidrag till kostnaderna för taxerings-

kontrollen tillfaller staten. Föreskrifter angående upphörd av sådan avgift meddelas av Kungl. Maj :t, som därvid jämväl äger föreskriva att uppbörds— förordningens bestämmelser eller vissa av dem skola äga motsvarande till- lämpning å ifrågavarande avgift.

Ansvarsbestämmelser.

104 &.

Underlåter ordförande i taxeringsnämnd utan att vara hindrad av laga förfall att vidtaga erforderliga åtgärder för nämndens sammanträden eller uteblir han därifrån, straffes, där han icke är underkastad ansvar för tjänstefel, med böter från och med trettio till och med tvåhundra kronor.

Ledamot eller tillkallad suppleant i beskattningsnämnd, som utan att vara hindrad av laga förfall uteblir från sammanträde, straffes med böter från och med tio till och med etthundra kronor.

105 &.

Bryter någon mot tystnadsplikt, som enligt denna förordning åligger honom, vare, där han ej för sitt brott är underkastad ansvar enligt allmän lag, straffad med dagsböter.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid taxeringsrevision må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot straffes, där han ej för sitt brott är underkastad ansvar enligt allmän lag, med dags- böter eller fängelse i högst sex månader.

Brott, som i denna paragraf omförmäles, må av allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit detsamma till åtal.

106 5.

1 mom. Om ansvar i viSSa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklaration eller till sådan deklaration hörande handling eller i upp- lysning, som meddelats till ledning för egen taxering, stadgas i skattestraff- lagen.

2 mom. Förekommer under taxeringsarbetet anledning till antagande, att oriktig uppgift, som i 1 mom. sägs, kan medföra ansvar enligt skatte- strafflagen, skall vederbörande taxeringskonsulent eller tjänsteman å läns- styrelsens taxeringsavdelning därom skriftligen underrätta taxerings- intendenten.

3 mom. Taxeringsintendent skall till vederbörande åklagare för beivran anmäla begångna brott, som avses i skattestrafflagen eller nedan i denna förordning meddelade straffbestämmelser. Förekommer anledning att så-

dant brott förövats, må taxeringsintendenten därom göra anmälan till åkla- gare eller polismyndighet för inledande av förundersökning.

107 5.

Underlåter den som uppbär belopp, beträffande vilket uppgiftsskyldighet enligt denna förordning åligger beloppets utbetalare, att på anfordran lämna upplysning rörande namn eller andra förhållanden av betydelse för upp- giftsskyldighetens behöriga fullgörande, straffes med dagsböter. Den som lämnar oriktig upplysning under sådana omständigheter, att det kan an- tagas hava skett i syfte att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga full- görande, straffes med dagsböter, minst trettio.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om någon till bank eller penningförvaltande inrättning lämnar ofullständig, oriktig eller vilseledande uppgift av beskaffenhet att försvåra behörigt full- görande av den uppgiftsskyldighet, som enligt denna förordning åligger banken eller inrättningen.

108 å.

Med dagsböter straffes 1) den som icke hörsammar anmaning att inkomma med självdeklara- tion och icke kan visa giltig ursäkt för sin underlåtenhet;

2) den som i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift rörande förmögenhet, vilken skolat i deklarationen upptagas, och ej för sin förseelse är underkastad ansvar enligt skattestrafflagen;

3) den som icke behörigen fullgör skyldighet enligt 22 5 att avlämna för- valtnings- och revisionsberättelse för aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag;

4) den som icke fullgör i 24 & föreskriven skyldighet att avlämna upp- gift för prövning av frikallelse från skattskyldighet;

5) den som ej behörigen fullgör honom enligt 31 eller 32 å åliggande skyldighet att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter till ledning vid annans taxering;

6) den som ej behörigen efterkommer anmaning enligt 33 5 att avlämna kontrolluppgifter till ledning vid annans taxering;

7) den som ej behörigen fullgör vad honom åligger på grund av förord— nande som i 34 å sägs;

8) den som icke hörsammar anmaning att inkomma med uppgifter, som i35 å avses;

9) den som ej fullgör i 36 & föreskriven skyldighet att avlämna särskilda uppgifter från bostadsföreningar och bostadsaktiebolag;

10) den som ej fullgör i 37 Q 2 mom. andra och tredje styckena samt 37 5

3 inom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor;

11) den som icke efterkommer vad i 37 5 5 mom. föreskrives; 12) den som icke fullgör skyldighet att avlämna i 40 & omförmäld upp- gift till ledning vid beskattning utom riket;

13) den som icke fullgör honom på grund av föreskrifterna i 41 å ålig- gande skyldighet att fullgöra deklarationsskyldighet för annan skattskyldig än fysisk person;

14) den som icke behörigen fullgör åliggande enligt 49 5 att föra och för- vara räkenskaper eller anteckningar, som erfordras för upprättande av föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering;

15) den som icke fullgör honom enligt 51 eller 52 å åliggande skyldighet att tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar för taxeringsrevision eller att lämna medverkan vid sådan revision.

Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning, därest den försum— lige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel.

109 g.

1 mom. Till kostnaderna för göromål i samband med taxeringsarbetet, vilka det åligger stad att låta utföra, utgår bidrag av statsmedel enligt grun- der, som Kungl. Maj:t bestämmer.

2 mom. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter till båt- nad för taxeringsarbetet, må statsbidrag därtill utgå med belopp, som fast- ställes av Kungl. Maj:t.

3 mom. Det åligger kommun att utan ersättning tillhandahålla lämplig lokal för sammanträden med taxeringsnämnd, vilkens ledamöter skola väl— jas av kommunen.

4 mom. Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd skola, därest kommunen så beslutar, för deltagande i sammanträde åtnjuta dagtrakta- mente, resekostnadsersättning och ersättning för särskild resdag av kom— munens medel efter de grunder, som i kommunallagen stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i styrelser och nämnder. Ersättning efter enahanda grunder må utgå av kommunens medel jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde, vartill han kallats enligt denna förordning.

Av landstings förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxerings- nämnd skola för sin inställelse vid nämndens sammanträden åtnjuta dag- traktamente och resekostnadsersättning av landstingets medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.

110 5.

AV taxeringsarbetet föranledda kostnader, som icke avses i 109 &, be- stridas av statsmedel i enlighet med de föreskrifter, Kungl. Maj:t därom meddelar.

Fastighetstaxering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock skola förord- ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola enligt denna förordning företagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift ut- kommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves taxeringsförordningen den 28 septem- ber 1928 (nr 379).

Efter den nya förordningens ikraftträdande skall iakttagas:

1. I fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1956, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall denna i stället till- lämpas.

Förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 62 & kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

62 5.

1 mom. Har skattskyldig inom vederbörande kommun icke blivit taxerad till kommunal inkomstskatt, ehuru så bort ske, eller blivit för lågt taxerad, skall han där eftertaxeras till sådan skatt för vad som förut undgått taxe- ring.

Eftertaxering skall dock icke åsättas, om den skattskyldige behörigen fullgjort honom åliggande skyldighet att i självdeklaration eller eljest lämna riktiga uppgifter om sina inkomster och övriga förhållanden av betydelse för taxeringen.

Eftertaxering må icke ske senare än tio år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxe- ring icke må ske senare än tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

2 mom. Allmän kommunalskatt, som beräknas på grund av eftertaxering, skall höjas med fem procent för varje år räknat från och med året före det, då den eftertaxerade inkomsten undgått taxering, till och med det år, under vilket beslutet om eftertaxeringen meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Förslag till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 13 5 förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

13 5.

1 mom. Har skattskyldig icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt, ehuru så bort ske, eller blivit för lågt taxerad, skall han eftertaxeras till sådan skatt att utgå med det belopp, som förut icke påförts.

Eftertaxering skall dock icke åsättas, om den skattskyldige behörigen full- gjort honom åliggande skyldighet att i självdeklaration eller eljest lämna riktiga uppgifter om sina inkomster och övriga förhållanden av betydelse för taxeringen.

Eftertaxering må icke ske senare än tio år efter det år, då taxeringen rät- teligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxe- ring icke må ske senare än tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

2 mom. Statlig inkomstskatt, som beräknas på grund av eftertaxering, skall höjas med fem procent för varje år räknat från och med året före det, då den eftertaxerade inkomsten undgått taxering, till och med det år, under vilket beslutet om eftertaxeringen meddelas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre be- stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Förslag

till '

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577 ) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 13 5 förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

13 ä.

1 mom. Har skattskyldig icke blivit taxerad till statlig förmögenhets- skatt, ehuru så bort ske, eller blivit för lågt taxerad, skall han eftertaxeras till sådan skatt att utgå med det belopp, som förut icke påförts.

Eftertaxering skall dock icke åsättas, om den skattskyldige behörigen fullgjort honom åliggande skyldighet att i självdeklaration eller eljest lämna riktiga uppgifter om sin förmögenhet och övriga förhållanden av betydelse för taxeringen.

Eftertaxering må icke ske senare än tio år efter det år, då taxeringen rät- teligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxe- ring icke må ske senare än tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt, som beräknas på grund av eftertaxe- ring, skall höjas med fem procent för varje år räknat från och med året före det, då den eftertaxerade förmögenheten undgått taxering, till och med det år, under vilket beslutet om eftertaxeringen meddelas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre be- stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

KAPITEL I

Utredningsdirektiven

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 maj 1952 rörande en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser yttrade chefen för finans- departementet, statsrådet Sköld, följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1950 tillkallade jag sak— kunniga för verkställande av en teknisk revision av inkomstskattelagstiftningen. Utredningen skulle bl. a. ta sikte på att anpassa beskattningsreglerna till det nya uppbördssystemet, varvid förenklingar skulle eftersträvas. I direktiven för utred— ningen berörde jag även frågan om en översyn av taxeringsorganisationen. Jag förklarade sålunda, att det vore min avsikt att sedermera —- när resultatet av den då förordade utredningen föreläge och det sålunda blivit klarlagt i vad mån arbets- uppgifter av enklare beskaffenhet på denna väg kunde avlastas från taxerings- myndigheterna —— upptaga frågan om en översyn av taxeringsorganisationen i syfte att mera effektivt inrikta denna på kvalificerat taxeringsarbete med därav följande bättre taxeringsresultat.

Frågan om en revision av taxeringsbestämmelserna har också varit föremål för behandling i riksdagen. Sålunda anhöll riksdagen (skr. nr 219: 1950) i anledning av vissa motioner att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad bevillningsutskot- tet anfört i sitt betänkande nr 46: 1950, låta verkställa en allsidig och förutsätt— ningslös utredning rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen. över de nämnda motionerna hade bevillningsutskottet låtit inhämta yttranden från ett antal myndigheter och organisationer. I betänkandet framlade bevillningsutskottet åtskilliga synpunkter på revisionsfrågan.

Beträffande vissa åtgärder som sedan dess vidtagits för att göra taxeringsarbe- tet effektivare torde jag få hänvisa till det svar, som jag i anledning av en inter— pellation i ämnet lämnade i riksdagens andra kammare den 13 maj 1952.

Såsom jag även nämnde i interpellationssvaret har vissa förberedande under— sökningar, som utförts av 1950 års skattelagssakkunniga, givit vid handen att man redan nu bör kunna sätta i gång med en översyn av taxeringsförordningen.

Nämnda förordning innehåller bestämmelser dels om skyldigheten att avlämna deklarationer och andra uppgifter till ledning vid taxering dels ock om beskatt— ningsnämndernas organisation och verksamhet. Därförutom innehåller förord— ningen bestämmelser om fullföljd av talan i taxeringsmål samt vissa särskilda föreskrifter, bl. a. ansvarsbestämmelser och regler om bestridande av kostnaderna för taxeringsförfarandet.

Sedan gällande taxeringsförordning år 1928 utfärdades, har åtskilliga detaljer däri ändrats, men någon mera allmän översyn av förordningen har icke skett. Behovet av en sådan översyn har emellertid, såsom bl. a. kommit till uttryck i

nyssnämnda riksdagsskrivelse, alltmera gjort sig gällande, bl. a. på grund av den allmänna utvecklingen på det ekonomiska området och de erfarenheter, som gjorts under taxeringsarbetet. En utredning i ämnet bör nu komma till stånd. Den bör avse i huvudsak sådana bestämmelser som kan omprövas oberoende av de skatte— lagssakkunnigas författningsrevision av kommunalskattelagen och inkomstskatte- förordningen.

Vid översynen av taxeringsbestämmelserna bör sålunda undersökas, i vad mån bestämmelserna om deklarationsplikt och påföljd för deklarationsförsummelse bc- höver revideras. Såsom taxeringsnämndsordförandenas riksförbund i skrivelse till finansdepartementet nyligen anfört kan exempelvis nu gällande föreskrifter om tiden för avlämnande av självdeklaration _ med den tolkning därav som rege- ringsrätten kommit till i ett den 20 november 1951 avgjort mål _ kringgås på ett sätt, som kan lända till avsevärt men för taxeringsarhetet. I förevarande samman- hang bör övervägas, om den nu stadgade påföljden för deklarationsförsummelse _ förlust av besvärsrätten kan anses ändamålsenlig.

Beträffande innehållet i självdeklarationerna har erfarenheterna från taxerings- arbetet givit vid handen, att beträffande vissa kategorier skattskyldiga upplys- ning stundom saknas om väsentliga omständigheter av betydelse för taxeringen och att uppgifter härom måste inhämtas genom tidsödande skriftväxling. Under- sökning bör ske, i vad mån sådana uppgifter redan från början kan ställas till taxeringsmyndigheternas förfogande genom ändrade bestämmelser om vad de- klaration skall innehålla.

Bestämmelserna om skyldigheten att avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering bör granskas för att utröna i vad mån föreskrifterna bör ändras eller fullständigas. Såsom exempel på fall, där bestämmelserna behöver kompletteras, kan åberopas att de allt vanligare pensionsstiftelserna för närvarande icke är skyldiga att avlämna uppgifter om utbetalda pensioner. I fråga om skyldigheten att avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering bör uppmärksammas det förhållandet, att gällande bestämmelser i vissa fall visat sig icke vara fullt effek- tiva, enär uttryckliga föreskrifter saknas om skyldighet att föra anteckningar eller räkenskaper av den beskaffenhet, att uppgiftsskyldigheten kan behörigen fullgöras.

För att möjliggöra kontroll av deklarationerna finnes i taxeringsförordningen _— förutom föreskrifter om skyldighet att avlämna uppgifter till ledning vid an- nans taxering bestämmelser om rätt för vissa taxeringsfunktionärer att utfärda anmaningar samt om bokföringsgranskning. I vissa fall torde dessa bestämmelser i sin nuvarande utformning icke vara tillräckliga för att möjliggöra en effektiv taxeringskontroll. Det bör övervägas, i vilken omfattning en utvidgning av taxe— ringsmyndigheternas befogenhet kan anses av omständigheterna påkallad.

Bestämmelserna om åsättande av eftertaxering bör överses till utrönande av om dessa bestämmelser i sin nuvarande utformning är ändamålsenliga. I samband därmed bör undersökas, om de möjligheter, som enligt nu gällande föreskrifter stå de skattskyldiga till buds för att efter den vanliga besvärstidens utgång erhålla | rättelse i en materiellt sett för hög taxering, är tillfredsställande.

Undersökning bör ske om nuvarande bestämmelser om påföljd för avgivande i av oriktig deklaration eller lämnande av felaktiga upplysningar och uppgifter är i väl avvägda. I vissa fall torde med nuvarande regler någon påföljd icke inträda !

oaktat vederbörande sakligt sett måste antagas ha betänkligt brustit i sin uppgifts- skyldighet.

Vid övervägande av de i det föregående berörda frågorna, som syftar till en effektivare taxeringsverksamhet, bör även spörsmålet om taxeringsorganisationen uppmärksammas. Effektiviteten av taxeringsarbetet är nämligen i hög grad be—

roende av taxeringsorganisationens förmåga att fungera. Uppmärksamhet bör därför ägnas åt möjligheterna att genom ändringar i taxeringsförfarandet åstad— komma ett mera ändamålsenligt handhavande av taxeringsgöromålen. Vid be- handlingen av härmed sammanhängande frågor bör emellertid beaktas, att den förenkling av de materiella skattereglerna, som åsyftas med 1950 års skattelags- sakkunnigas revision, kan leda till en avlastning av taxeringsmyndigheternas ar- bete. Såvitt avser organisatoriska frågor bör den nu ifrågasatta översynen därför få endast i viss mån provisorisk karaktär.

I fråga om arbetet i den för taxeringsresultatet utomordentligt viktiga första instansen, taxeringsnämnderna, torde för närvarande gälla, att nämnderna är i behov av yrkeskunnigt biträde i avsevärt större omfattning än som för närvarande genom taxeringsavdelningarnas försorg kan beredas dem. Möjligen kan det be— finnas lämpligt att i viss utsträckning bereda sådant biträde genom heltids— anställda tjänstemän med arbetsuppgifter motsvarande de nuvarande taxerings— konsulenternas. Jämväl frågan om det lämpligaste sättet för utförande av de med arbetet i första instans förenade tekniska göromålen är av vikt.

Beträffande det arbete, som nu utföres på prövningsnämndsstadiet, kan ifråga- sättas, om icke åtskilliga ärenden av rutinartad beskaffenhet kunde avgöras i enklare former än som för närvarande sker. Vidare bör undersökas i vad mån de göromål och befogenheter, som nu enligt taxeringsförordningen ankommer uteslutande på taxeringsintendent, kan fördelas på olika befattningshavare i syfte att möjliggöra en ändamålsenlig arbetsfördelning inom länsstyrelsernas taxerings— avdelningar.

Även åtskilliga andra bestämmelser på taxeringsområdet torde vara i behov av översyn och bör, i den mån de faller inom ramen för utredningens allmänna syfte, närmare undersökas. Därvid bör särskilt uppmärksammas de föreskrifter, som berör taxeringsorganens förhållande till de skattskyldiga och andra upp— giftsskyldiga. Resultatet av taxeringsarbetet är i väsentlig mån beroende av sam— verkan mellan taxeringsorganen och de uppgiftsskyldiga, varför man bör efter- sträva en sådan utformning av taxeringsförordningens föreskrifter, som främjar en sådan samverkan och i möjligaste mån förebygger motsättningar och irrita- tion. I den mån ytterligare direktiv erfordras för utredningsarbetet torde sådana under arbetets gång få lämnas av chefen för finansdepartementet. Utredningens resultat bör, om så finnes lämpligt, kunna framläggas efter hand.

KAPITEL II

Taxeringsväsendet enligt nu gällande bestämmelser såvitt angår

taxering för inkomst och förmögenhet

Inledning

Genom det årliga taxeringsförfarandet fastställes underlaget dels för all- män kommunalskatt och dels för de huvudsakliga direkta skatterna till staten, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt. Därjämte prövas skattskyldigheten enligt särskilda å speciella förhållanden tillämpliga skatte— författningar, exempelvis förordningen om utskiftningsskatt och förord— ningen om ersättningsskatt.

Enligt kommunalskattelagen erlägges allmän kommunalskatt i förhål- lande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres en var skatt- skyldig. Ett skatteöre påföres för varje krona beskattningsbar inkomst.

Enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknas statlig inkomst- skatt på grundval av en för varje skattskyldig bestämd beskattningsbar inkomst.

Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt beräknas skatten å en för varje skattskyldig bestämd beskattningsbar förmögenhet.

Huvudreglerna för den taxeringsmässiga inkomstberäkningen är med- delade i kommunalskattelagen, och taxeringsförfarandet går därför i mate- riellt hänseende främst ut på tillämpningen av nämnda lag. Förordningen 0111 statlig inkomstskatt hänvisar i väsentliga avseenden till kommunal- skattelagen och innehåller därutöver de särskilda bestämmelserna för be- räkning av det statliga skatteunderlaget.

Kommunalskattelagen innehåller icke någon allmän bestämning av in- komstbegreppet. I stället förklaras att skatt utgår för följande slag av inkomst, nämligen för inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet, av rörelse, av tjänst, av tillfällig förvärvsverksamhet och av kapital. För vart och ett av dessa slag av inkomst angives vad som skall hänföras till bruttoinkomst och vad som får avdragas såsom omkostnad. Beräkningen av skattskyldigs inkomst verkställes särskilt för varje slag av inkomst och, i förekommande fall, särskilt för varje förvärvskälla. I vissa fall skall en skattskyldigs inkomst fördelas till beskattning i olika kommuner. Har

fastighet ingått i förvärvskälla, skall nettointäkten minskas med s. k. procentavdrag. Utöver avdragen för omkostnader i varje särskild förvärvs- källa är skattskyldig berättigad till s. k. allmänna avdrag, nämligen för underskott å förvärvskälla, för periodiskt understöd, för avgift till folk- pensionering och pensionsförsäkring samt för vissa premier. I vissa fall tillkommer 3. k. förvärvsavdrag för gift kvinna.

Sammanlagda beloppet av en skattskyldigs i viss kommun skattepliktiga inkomst med avdrag av allmänna avdrag benämnes taxerad inkomst. Denna skall minskas med ortsavdrag samt i vissa fall särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Återstoden utgör beskattningsbar inkomst.

Framräknandet av beskattningsbar inkomst enligt förordningen om stat— lig inkomstskatt skiljer sig från beräkningen enligt kommunalskattelagen i huvudsak däri, att beskattning av varje skattskyldig alltid sker endast på en ort, varför fördelning av skattskyldigs inkomst få olika kommuner icke ifrågakommer, att s. k. procentavdrag icke skall ske, att ett allmänt avdrag, nämligen för kommunala utskylder tillkommer, att vissa gifta skattskyldiga, vilkas hustrur utfört arbete i sina mäns jordbruk eller rörelse, är berättigade till ett särskilt allmänt avdrag, samt att ortsavdragen är högre än vid den kommunala beskattningen.

För bestämmande av beskattningsbar förmögenhet beräknas först skatte— pliktig förmögenhet. Denna beräkning innefattar bedömning av de till- gångar, vartill hänsyn skall tagas, värdering av tillgångarna samt bestäm- mande av skuldbelopp som skall avgå. Återstoden utgör skattepliktig för- mögenhet. Denna skall i vissa fall reduceras för erhållande av den beskatt— ningsbara förmögenheten.

Vid taxeringens praktiska utförande sker inkomstberäkning i första hand genom bestämmande av taxeringen till statlig inkomstskatt. Taxeringen innefattar i huvudsak beslut om vilka som skall upptagas såsom skatt- skyldiga samt _ för varje skattskyldig —— beräkning av bruttoinkomst och avdrag för omkostnader i varje den skattskyldiges förvärvskälla, pröv- ning av allmänna avdrag, bestämmande av taxerad inkomst, prövning av avdrag för nedsatt skatteförmåga samt angivande av beskattningsbar in- komst.

Den därefter verkställda taxeringen till kommunal inkomstskatt sker på grundval av de bedömanden, som gjorts vid taxeringen till statlig inkomst- skatt, med beaktande av de för taxeringen till kommunal inkomstskatt gällande särskilda bestämmelserna.

Beträffande ett mindre antal skattskyldiga ifrågakommer taxering endast till statlig inkomstskatt eller endast till kommunal inkomstskatt.

Ehuru syftet med inkomsttaxeringen i främsta rummet är att underlag för de direkta skatterna skall erhållas, tjänar densamma även vissa andra ändamål. Sålunda sker påföring av avgift enligt pensionsförsäkringslagen på grundval av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Taxe-

ringen till statlig inkomstskatt är enligt vissa författningar av betydelse för olika sociala förmåner.

Såväl i kommunalskattelagen som i förordningen om statlig inkomst- skatt och förordningen om statlig förmögenhetsskatt hänvisas beträffande taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till vad som stadgas i gällande taxeringsförordning. Nämnda författning är utfärdad den 28 sep- tember 1928 (nr 379) och har sedermera ändrats vid upprepade tillfällen.

Taxeringsorgan och andra myndigheter för handläggning av taxeringsärenden

Taxeringsdistrikt

För den årliga taxeringens verkställande indelas varje län i taxerings- distrikt. Två slag av distriktsindelning tillämpas. För taxeringen av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser indelas län i lokala taxe- ringsdistrikt, vart och ett omfattande en kommun eller del av kommun. I särskilda fall kan dock två eller flera kommuner förenas till ett lokalt taxeringsdistrikt. För taxeringen av andra skattskyldiga _ aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer —— kan län i dess helhet utgöra s. k. särskilt taxeringsdistrikt men län kan även uppdelas i särskilda taxeringsdistrikt. Beslut om indelningen i taxeringsdistrikt med- delas av vederbörande länsstyrelse. Sådant beslut meddelas formellt för varje taxeringsår senast den 30 november året före taxeringsåret.

Taxeringsnåmnd er

I varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd, bestående av en av länsstyrelsen förordnad ordförande, en av länsstyrel- sen förordnad ledamot, benämnd kronoombud, samt minst tre och högst åtta av vederbörande kommun valda ledamöter. Omfattar taxeringsdistrikt två eller flera kommuner, kan antalet kommunvalda ledamöter uppgå till tio. Har kommun indelats i två eller flera lokala taxeringsdistrikt, må länsstyrelsen förordna att beträffande viss grupp eller vissa grupper skatt- skyldiga eller vid fastighetstaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt. Denna bestämmelse har tillämpats för att inom en större stad taxeringen av samtliga skattskyldiga, vilkas taxering medför speciella och likartade problem, exempelvis handelsresande eller personer med större förmögenhet, skall kunna uppdragas åt samma taxeringsnämnd. Denna har därvid brukat sammansättas med hänsyn till de särskilda uppgifterna. Dessa nämnder, vilka enligt taxeringsförord- ningens terminologi är lokala taxeringsnämnder, har brukat benämnas speciella taxeringsnämnder.

Inom särskilt taxeringsdistrikt skall enligt länsstyrelsens bestämmande finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder. Finnes mer än en sådan

nämnd inom ett särskilt taxeringsdistrikt, fördelas taxeringen av de olika grupperna skattskyldiga mellan nämnderna. Särskild taxeringsnämnd be- står aV en av länsstyrelsen förordnad ordförande, en av länsstyrelsen för- ordnad ledamot, benämnd kronoombud, samt ett antal ledamöter, som väljes av vederbörande landstings förvaltningsutskott. Skall nämnden tjänstgöra i stad, som ej deltager i landsting, väljes ledamöterna av stads- fullmäktige. Antalet av de valda ledamöterna skall utgöra minst fem och högst åtta. I stad utgör dock minsta antalet tre.

En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen att, utöver nämn— den eljest tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxerings- nämnd handhava taxeringen av skattskyldiga, som saknar hemortskom- mun i riket, m. m.

Uppdragen såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna innehaves såsom bisysslor och ersättning därför utgår med ett för upp- draget bestämt arvode. Enligt den för överståthållarämbetet gällande orga- nisationen skall dock i Stockholm tjänsteman vid överståthållarämbetet i sin tjänst fullgöra uppdrag såsom kronoombud i särskilda och s. k. spe- ciella taxeringsnämnder.

Såväl ordförande som kronoombud och ledamöter utses för ett år i sänder.

Taxeringskonsulenter

I samband med förordnande av ordförande och kronoombud i taxerings- nämnderna skall för visst antal lokala taxeringsdistrikt förordnas lämplig person till taxeringskonsulent med uppgift att biträda taxeringsnämnderna med handläggningen av mera komplicerade taxeringar. Taxeringskonsulent förordnas icke för de 5. k. speciella taxeringsnämnderna, enär dessa förut- sättes bli så sammansatta, att erforderlig sakkunskap finnes företrädd inom nämnderna.

Jämväl uppdragen såsom taxeringskonsulenter innehaves såsom bisyssla.

Länsprövningsnämnder

Varje län utgör ett prövningsdistrikt med en länsprövningsnämnd. Stock- holms stad utgör ett särskilt prövningsdistrikt med en prövningsnämnd.

Prövningsnämnd fungerar både såsom besvärsinstans och såsom beskatt- ningsnämnd över taxeringsnämnderna. Sålunda kan skattskyldig, ävensom kommun eller därmed jämställd kommunal samfällighet, anföra besvär hos prövningsnämnd över taxeringsnämnds beslut. Kommuns besvärsrätt omfattar taxeringar av betydelse för dess skatteunderlag. Prövningsnämnd kan emellertid även utan att besvär av skattskyldig eller kommun anförts ändra av taxeringsnämnd åsatt taxering eller själv åsätta taxering, där sådan underlåtits. Fråga härom kan upptagas till behandling på yrkande

av ombud för det allmänna eller på förslag, som framställes av medlem av nämnden.

Utom de uppgifter, som nu nämnts, har prövningsnämnd att årligen ut- färda anvisningar för taxeringen. Dessa anvisningar brukar innehålla nor— mer för värderingen av naturaförmåner och behandlingen av vissa upp- skattningsfrågor.

Prövningsnämnd skall bestå av landskamreraren (i Stockholm skatte- direktören) såsom ordförande samt minst fyra och högst åtta ledamöter jämte suppleanter för dem, en för varje ledamot. Ledamöter och supplean- ter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år.

Mellankommunala prövningsnämnden

Vid sidan av de länsvis fungerande prövningsnämnderna finnes en för hela riket gemensam prövningsnämnd, den mellankommunala prövnings- nämnden. Dess uppgift är att i stället för länsprövningsnämnd (eller Stock— holms stads prövningsnämnd) taga befattning med taxering för inkomst och förmögenhet av skattskyldig, vilken har förvärvskälla berörande olika prövningsdistrikt, samt av skattskyldig beträffande vilken det är tvistigt inom vilket prövningsdistrikt han skall taxeras.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant. En av de ordinarie ledamöterna förordnas till vice ordförande.

Länsstyrelserna

Ledningen av taxeringsarbetet inom varje län ankommer på länsstyrel- sen. I sådant hänseende har länsstyrelsen att verkställa indelning i taxe- ringsdistrikt samt förordna ordförande och en ledamot i varje taxerings- nämnd ävensom taxeringskonsulenter. Länsstyrelsen skall vidare vaka över att taxeringsarhetet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Den ene av länsstyrelsens två avdelningschefer, landskamreraren, är självskriven ordförande i länets prövningsnämnd och tillika chef för lands- .kontoret, inom vilket skatte- och taxeringsfrågor handlägges å en särskild sektion, taxeringssektionen, med en sektionschef, benämnd taxeringsinten- dent. Denne skall vara jurist eller civilekonom. Å taxeringssektion finns inrättade vissa befattningar, vilkas innehavare skall vara civilekonomer. De övriga befattningar, för vilka kompetensvillkor är föreskrivna, skall besättas med jurister eller civilekonomer.

Kansligöromål för prövningsnämnden utföres inom landskontoret och dess taxeringssektion.

För mellankommunala prövningsnämndens vidkommande finns särskild personal anställd för utförande av sådana göromål, som inom visst län

beträffande prövningsnämndsarbetet ankommer på länsstyrelsens taxerings- sektion.

Riksskattenämnden

Något organ för central ledning av taxeringsverksamheten finnes icke inrättat.

Emellertid har från och med den 1 juli 1951 en för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden) funnits med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av taxeringsförordningen och de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verk- ställes på sätt taxeringsförordningen föreskriver.

Förutom utövningen av sin nyssnämnda allmänna verksamhet har nämn- den att meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor, fastställa för taxerings- väsendet erforderliga blanketter, handlägga åtskilliga dispensfrågor och ärenden rörande dubbelbeskattning m. m. Nämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter, vilka jämte suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år.

För nämndens verksamhet finnes inrättat ett kansli, vars personal ut- göres av en byråchef, en bokföringssakkunnig samt ytterligare personal för föredragning och expeditionsgöromål.

Kammarrätten

Kammarrätten är besvärsinstans för överklagande av prövningsnämnds beslut rörande taxering.

Ehuru kammarrätten jämväl handlägger vissa andra slag av mål —— mantalsskrivningsmål, vissa socialvårdsmål av ekonomisk natur och mål rörande statliga avlöningsförmåner m. m. — är beskattningsmålen så över- vägande till antalet, att kammarrätten huvudsakligen kan betraktas såsom en central administrativ domstol i skattemål. För ledamotskap erfordras juridisk examen, som medför behörighet till domarbefattning i allmänhet. Rekryteringen sker i huvudsak på det sättet, att jurister efter tingsmerite— ring antages såsom aspiranter för att efter godkännande erhålla anställ- ning såsom extra föredragande. Från de extra föredragandena rekryteras assessorerna, vilka sedermera efter tjänstgöring såsom föredragande i rege- ringsrätten utnämnes till ordinarie ledamöter.

Det må framhållas, att kammarrätten uteslutande är besvärsinstans. Den är alltså icke befogad att ingripa i länsstyrelsernas eller beskattnings- nämndernas handhavande av på dem ankommande göromål.

Regeringsrätten

Över kammarrättens utslag i mål rörande taxering för inkomst eller förmögenhet må besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Sådana besvär avgöres i regeringsrätten.

Deklarationsplikt

Ett taxeringsförfarande, som går ut på beräkning av varje skattskyldigs verkliga inkomst och förmögenhet på sätt i skatteförfattningarna angives, förutsätter självfallet medverkan från de skattskyldigas sida. Endast de skattskyldiga själva kan ha kännedom om alla de omständigheter, som in— verkar på beräkningen. I följd därav innehåller taxeringsförordningen bestämmelser, vilka ålägger de skattskyldiga plikt att årligen avlämna de- klarationer rörande inkomst och förmögenhet att tjäna till ledning vid taxeringarnas åsättande.

De deklarationer, som skall avlämnas enligt taxeringsförordningen, är av två slag, allmän självdeklaration och särskild självdeklaration.

Allmän självdeklaration avlämnas å den ort, där skattskyldig skall taxe- ras till statlig inkomstskatt, d. v. s. i hemortskommunen. Saknar skatt- skyldig hemortskommun, avlämnas deklaration och verkställes taxering i Stockholm. Å den ort, där skattskyldig skall taxeras till statlig inkomst— skatt, skall han även taxeras till statlig förmögenhetsskatt. Den allmänna självdeklarationen skall vara fullständig och upptaga alla de förhållanden, som är av betydelse för taxerings åsättande.

Förutom allmän självdeklaration skall vissa skattskyldiga avlämna en eller flera särskilda självdeklarationer. Sådan skyldighet åligger den som haft förvärvskälla, varav inkomsten enligt kommunalskattelagens regler om beskattningsort skall beskattas å annan ort än i den skattskyldiges hemortskommun, d. v. s. i regel skattskyldig, som haft fastighet eller dri— vit rörelse utom hemortskommunen. Särskild självdeklaration avlämnas i varje kommun, där inkomst av sådan förvärvskälla skall beskattas. Vissa juridiska personer behöver dock avlämna särskild självdeklaration endast i varje län, där beskattning kan ifrågakomma. Sådana skattskyldiga, som icke skall taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt utan endast till kommunal inkomstskatt, skall icke avlämna allmän själv— deklaration utan endast särskild självdeklaration där taxering till kom- munal inkomstskatt kan komma i fråga.

Särskild självdeklaration är av mera begränsad omfattning än den all- männa självdeklarationen, eftersom den skall upptaga endast sådana upp— gifter, som är av betydelse för taxeringen till kommunal inkomstskatt.

Bestämmelserna om innehållet i allmän självdeklaration anknyter till skatteförfattningarnas föreskrifter om huru inkomst och förmögenhet skall beräknas. Sålunda är föreskrivet, att allmän självdeklaration förutom uppgift om den skattskyldiges person och hans förvärvskällor skall upp- taga » " de intäkter, som är att hänföra'till varje förvärvskälla, de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla,

H n i

de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar att få tillgodonjuta vid taxeringen,

uppgifter i förekommande fall till ledning vid fördelning av inkomst till beskattning i olika kommuner,

den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, beloppet av preliminär skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret.

Beträffande vissa speciella kategorier skattskyldiga finns särskilda reg— ler om ytterligare uppgifter i deklarationerna.

Om innehållet i särskild självdeklaration föreskrives, att den skall inne- hålla sådana i allmän självdeklaration förekommande uppgifter som er- fordras för taxering till kommunal inkomstskatt i den kommun, deklara— tionen avser.

Självdeklarationer skall avfattas å blanketter enligt formulär, som fast— ställes av riksskattenämnden. Blanketter tillhandahålles på statsverkets bekostnad.

Skyldighet att självmant avlämna deklaration åligger varje fysisk per- son, som haft bruttoinkomst å minst 1 200 kronor eller tillgångar, vartill hänsyn skall tagas vid förmögenhetsberäkning, till ett värde av minst 50 000 kronor. Har en fysisk person varit bosatt här i riket blott under viss del av beskattningsåret, inträder deklarationsplikt redan vid en brutto- inkomst av 100 kronor.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar är alltid deklarationspliktiga. Annan juridisk person är deklarationspliktig, om dess bruttoinkomst upp- gått till minst 100 kronor.

Vissa särskilda regler är meddelade för speciella kategorier skatt- skyldiga.

Den som icke är pliktig att enligt angivna bestämmelser självmant av— lämna deklaration, blir deklarationsskyldig, om han av taxeringsmyndig- het anmanas att avlämna självdeklaration.

I fråga om tiden för deklarations avlämnande är stadgat, att deklaration skall vara avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret. Anstånd med avlämnandet till den 31 mars åtnjutes dels av staten, landsting, kom- mun och annan dylik menighet, dels av aktiebolag, dels ock av annan, som nästföregående år enligt lag varit bokföringsskyldig, om räkenskapsåret slutat senare än den 31 oktober året före taxeringsåret.

Vederbörande taxeringsintendent kan på framställning av skattskyldig utsätta särskild tid för deklarations avlämnande, om hinder möter för densammas avlämnande inom eljest föreskriven tid till följd av förvärvs- källornas särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande om— fattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet. Vid utsättande av sådan tid är taxeringsintendenten icke bunden av särskild föreskrift om tid, då deklarationen senast skall vara avlämnad.

Beträffande plats för deklarationers avlämnande är föreskrivet, att av- lämnande utan anmaning skall ske till någon av följande myndigheter:

ordföranden i den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen; länsstyrelsen i det län, den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästa— ren i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen skall äga rum.

Deklaration, varom anmaning utfärdats, avlämnas till den som utfär— dat anmaningen.

Vissa påföljder är stadgade för försummelser i fråga om deklarations- pliktens behöriga fullgörande.

Den som underlåter avlämna självdeklaration, vilken skolat avlämnas utan anmaning, kan anmanas att avlämna självdeklaration. Underlåtenhet att hörsamma sådan anmaning straffas med dagsböter.

Är någon deklarationsskyldig först efter anmaning, inträder bötesstraff, om två efter varandra utfärdade anmaningar icke efterkommes.

För underlåtenhet att fullgöra deklarationsplikt, som föreligger utan anmaning, eller att efterkomma en första anmaning, som tillställes den vilken är deklarationsskyldig först efter anmaning, inträder vidare den påföljden, att den försumlige förlorar rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj:t överklaga taxering, för vilken deklarationen skulle ha legat till grund. Den deklarationsskyldige måste alltså åtnöjas med den taxering, som beslutas av taxeringsnämnden eller av prövningsnämnden. Förlust av besvärsrätt inträder emellertid ej, om det kan antagas, att skälig anled- ning förelegat för underlåtenhet att lämna deklaration.

Är avlämnad självdeklaration ofullständig, medför detta i och för sig icke någon påföljd. Den skattskyldige kan emellertid anmanas att fullstän— diga deklarationen, och om denna anmaning icke hörsammas går den skattskyldige förlustig sin besvärsrätt.

Lämnas i avgiven deklaration uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orik- tig uppgift, ägnad att leda till för låg taxering för den som avgivit dekla- rationen eller den han företräder, kan åtal ske vid allmän domstol och straff ådömas enligt skattestrafflagen. Föreligger uppsåt, dömes för falsk- deklaration till böter eller fängelse eller, där omständigheterna är synner- ligen försvårande, till straffarbete i högst två år. Böter för falskdeklara- tion skall bestämmas till högst fem gånger det skattebelopp, som undan- dragits eller kunnat undandragas genom den oriktiga uppgiften, dock minst 100 kronor. Straffet för grov oaktsamhet vid avgivande av de- klaration — grov vårdslöshet är böter eller, där omständigheterna är synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader. Böterna skall be— stämmas till högst två och en halv gånger det undandragna beloppet, dock minst 50 kronor. Vid ådömande av fängelse eller straffarbete kan där— jämte utdömas straffskatt med högst tre gånger det skattebelopp, som

undandragits eller kunde ha undandragits. Möjligheten att utdöma straff- skatt jämsides med frihetsstraff har införts, emedan frihetsstraffen eljest i vissa fall skulle komma att framstå såsom alltför lindriga vid jäm- förelse med de mycket höga bötesbelopp, som eljest skulle ifrågakomma.

Beträffande utdelningar ä aktier och andelar samt räntor å obligationer föreligger en särskild form av skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid egen taxering. Den som lyfter utdelning eller ränta skall avgiva en särskild uppgift härom till den som utbetalar utdelningen eller räntan. Uppgifter beträffande utdelningar, som skall taxeras såsom inkomst, över- lämnas påföljande år till vederbörande taxeringsmyndighet. Beträffande uppgifter om räntor å obligationer sker sådant överlämnande endast i viss . omfattning, i det att Kungl. Maj :t varje år föreskriver, vilka obligationslån ' överlämnandet skall omfatta. I fråga om uppgiftsskyldigheten för utdel- j ning har stadgats viss begränsning beträffande mindre belopp i vissa fall. 1 Till bestämmelserna om skyldighet att avlämna Självdeklarationer och I andra uppgifter till ledning för egen taxering är fogade vissa komplette— i rande föreskrifter. * För näringsidkare med bokföringsskyldighet gäller, att räkenskaps- j avskrifter, avseende in- och utgående balansräkning samt vinst- och för- ] lusträkning, skall fogas vid deklarationerna. Vissa juridiska personer skall ; därutöver avlämna avskrifter av förvaltnings- och revisionsberättelser.

Enligt särskild föreskrift är det envar obetaget att, utöver vad deklara- l tionsformuläret föranleder, meddela upplysningar till ledning för egen , taxering för inkomst eller förmögenhet. | Vidare är stadgat att envar efter anmaning av taxeringsnämndsordfö-

rande, taxeringskonsulent eller taxeringsintendent är skyldig att i den om- fattning, som i anmaningen angivits, meddela för egen taxering för in- komst eller förmögenhet erforderliga upplysningar utöver dem, som för- anledes av deklarationsformuläret.

Såsom ett komplement till deklarationsplikten kan betecknas den skyl- dighet att för granskning tillhandahålla bokföring med därtill hörande handlingar, vilken åligger vissa skattskyldiga. Sådan skyldighet åligger den som är bokföringsskyldig eller, ehuru icke bokföringsskyldig, fört räken— skaper i av honom bedriven rörelse. Motsvarande skyldighet åligger idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som ej fört räkenskaper, beträffande förda anteckningar om inkomster och utgifter jämte därtill hörande hand— lingar.

F ullgörandet av skyldigheten att avgiva självdeklaration får ej uppdra— gas åt annan. För omyndig och den, för vilken god man förordnats, skall deklaration avgivas av förmyndaren eller godemannen samt för annan än enskild person av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

De till ledning för taxering avlämnade självdeklarationerna med därtill hörande handlingar åtnjuter ett jämförelsevis starkt sekretesskydd. Gransk-

ning av Självdeklarationer får verkställas endast av särskilt angivna per- soner och för innehållet i självdeklaration får ej ens inom beskattnings- nämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för taxeringen. Brott mot sekretessbestämmelserna straffas såsom tjänstefel eller, där den brotts— lige ej är tjänsteman, med dagsböter.

Vad som inhämtats vid granskning av räkenskaper får ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda ändamålet. Brott häremot av tjänsteman straffas såsom tjänstefel, därvid straffet är suspension, avsättning, fängelse eller böter. Annan än tjänste- man straffas med dagsböter eller fängelse.

Uppgifter till ledning vid annans taxering

I taxeringsförordningen föreskrives att vissa uppgiftsskyldiga årligen skall avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering i den omfattning, som i förordningen angives. Sådana uppgifter tjänar dels till kontroll av avlämnade självdeklarationers tillförlitlighet och dels till ledning vid taxe- ring av sådana skattskyldiga, som icke avlämnat självdeklaration.

Uppgifterna till ledning vid annans taxering hänför sig i huvudsak till inkomst av tjänst och anställning. Beträffande sådan inkomst är uppgifts— skyldigheten så utformad, att den omfattar i det närmaste all sådan in— komst av betydelse. Beträffande övriga inkomstslag är uppgiftsskyldighe- ten jämförelsevis begränsad.

Uppgifter skall i allmänhet avlämnas utan anmaning. Därutöver skall emellertid vissa uppgifter lämnas efter anmaning.

Här nedan lämnas en sammanfattning av den uppgiftsskyldighet, som avser upplysning om andras inkomster av olika slag, därvid först angives vilka uppgifter som skall avlämnas utan anmaning. Därefter redogöres för vissa uppgifter, som skall lämnas först efter anmaning.

Uppgifter att avlämnas utan anmaning

Beträffande inkomst av jordbruksfastighet

Av den som bedriver trävarurörelse eller eljest yrkesmässigt avverkar skog å annans mark, beträffande dem, till vilka han under nästföregående år utgivit vederlag för upplåten avverkningsrätt till skog: uppgift för en- var angående det utbetalda beloppet, dock att uppgift ej behöver lämnas rörande avverkningsrätt från allmän skog.

Beträffande inkomst av annan fastighet

Ingen uppgiftsskyldighet.

Beträffande inkomst av rörelse

Av den som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för ut— nyttjande av patent, mönster eller dylikt: uppgift om till vem royaltyn eller avgiften utbetalats och om det utbetalda beloppet.

Beträffande inkomst av tjänst

a) Av arbetsgivare: uppgift beträffande person,, som hos honom inne- haft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit pension, om hans avlönings- eller pensionsförmåner.

Undantag: 1) fysisk person är skyldig avlämna uppgift endast i fråga om förmåner, som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Fysisk person, som haft någon anställd för personliga behov, exempelvis såsom hembiträde eller privatchaufför, är alltså ej skyldig avlämna uppgift, ej heller om han haft någon anställd för arbete å annan fastighet, exempel- vis såsom portvakt.

2) uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger ej, om sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor till samma mottagare eller om beloppet utgått till den som enligt lag varit skyldig föra räkenskaper.

b) Av försäkringsbolag ävensom understödsförening: uppgift för envar, som under nästföregående år uppburit belopp på grund av försäkring av den art, att skatteplikt för beloppet föreligger, angående sådant belopp, dock endast om det under ett år uppburna beloppet uppgår till minst 200 kronor.

Anm. Den under b) angivna uppgiftsskyldigheten torde i allmänhet tolkas så, att den anses omfatta endast pensioner, livräntor, ersättningar på grund av sjukförsäkringar, tagna i samband med tjänst, samt därmed jämförliga belopp.

Beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

Ingen uppgiftsskyldighet utom beträffande arvoden från arbetsgivare för tillfälligt arbete. '

Beträffande inkomst av kapital

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrätt- ning är skyldig att enligt förordnande av Kungl. Maj:t, i den omfattning som i förordnandet angives, lämna uppgift om banktillgodohavanden och räntor. Här avsedd föreskrift har brukat tillämpas på det sättet, att Kungl. Maj:t varje år meddelat föreskrift att uppgifter skall lämnas om sådana insättare, vilkas efternamn börjar med vissa bokstäver, exempelvis på nå- got av följande sätt: Al, Bj och Sk. Uppgiftsskyldigheten har brukat be- gränsas till behållningar å minst 3000 kronor.

Uppgifter att avlämnas efter anmaning

Skyldighet att efter anmaning avlämna uppgift rörande viss namn- given skattskyldig föreligger i följande fall:

a) arbetsgivare är pliktig lämna uppgift om avlöningsförmåner, som utgått till hos honom anställd namngiven person, i sådana fall, då upp— gift icke skall avlämnas utan anmaning;

b) bank eller annan penningförvaltande inrättning har att lämna upp- gift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst och vid viss angiven tid- punkt innestående medel,

c) försäkringsbolag eller understödsförening skall lämna uppgift rörande arten av namngiven skattskyldigs personförsäkring hos anstalten samt beloppet av premien;

(1) den som bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig lämna uppgift om belopp, som utbetalts till namngiven annan näringsidkare, om beloppet i mottagarens hand utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse.

Skyldighet att efter anmaning lämna uppgifter om utbetalningar till icke namngivna personer föreligger i följande fall:

21) den som för arbetslag eller liknande grupp av arbetare i en summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom laget eller gruppen har att lämna uppgift angående belop- pets fördelning;

b) den som i sin självdeklaration gjort avdrag för gäldränta eller skuld är skyldig att, i den mån så kan ske, lämna uppgift om borge- närens namn och hemvist, dock ej i vad avser lån mot obligationer eller dylikt;

e) den som idkat jordbruk, skogsbruk eller rörelse är, dock endast efter anmaning av taxeringsintendent, skyldig att avlämna uppgifter om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, om beloppet i mottagarens hand utgör intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse. (Anmaning om upp- gifter av denna art har oftast avsett utbetalningar till personer, vilkas efternamn börjat med viss bokstav.)

För möjliggörande av kontroll över fullgörandet av sådan skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid annans taxering, som föreligger obe- roende av anmaning, är den uppgiftsskyldige pliktig att efter anmaning av taxeringsintendent tillhandahålla räkenskaper eller anteckningar om in- komster och utgifter.

Utom för ändamål, som nyss sagts, föreligger skyldighet att hålla bok- föring tillgänglig för granskning från taxeringsmyndigheternas sida i syfte att kontrollera andras taxering endast i ett fall. Rörelseidkare, som från rörelsen utbetalt ränta å gäld, exempelvis bank, är nämligen skyldig att tillhandahålla bokföring för att bereda beskattningsmyndighet upplysning om räntebetalningar, dock ej i vad avser lån mot obligationer eller dylikt.

Försummelse att fullgöra uppgiftsskyldighet, som avser annans taxering, straffas med böter högst 300 kronor. Efterkommes ej anmaning att av- lämna uppgifter eller tillhandahålla räkenskaper för granskning, kan an- mälan ske till länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige vite.

En speciell form av skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid an— nans taxering föreligger för handelsbolag, kommanditbolag och vissa rede— rier. Dessa subjekt, för vilkas inkomst delägarna och icke subjekten skall beskattas, har att avlämna uppgift angående varje delägares andel i bola— gets eller rederiets inkomst eller förmögenhet. Sådan uppgift skall avfat- tas enligt reglerna för självdeklaration.

Jämväl för statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller över- förmyndare föreligger en särskild uppgiftsskyldighet. Sådan myndighet skall nämligen på begäran av taxeringsnämndsordförande, taxeringskon— sulent eller taxeringsintendent lämna för taxering erforderlig uppgift, om vars lämnande särskild föreskrift icke finnes meddelad. Därvid skall iakt— tagas de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande, som kan av Kungl. Maj:t meddelas.

Uppgifter som avlämnats till ledning för annans taxering åtnjuter samma sekretesskydd som självdeklarationer.

Taxeringsarbetet i första instans

Den årliga taxeringen verkställes av taxeringsnämnderna, som var för sitt distrikt har att redovisa resultatet av sitt arbete i form av taxerings— längder. Dessa utgöres av förteckningar över skattskyldiga, som åsatts taxeringar, med angivande av taxeringarnas belopp. Taxeringsarbetet i första instans är av grundläggande betydelse för beskattningen med hän- syn till att vad som där göres eller underlåtes blir avgörande för skyldig- heten att erlägga skatt, i den mån ändring icke Vidtages i någon av de högre instanserna.

Såsom arbetsmaterial erhåller taxeringsnämnd dels stomme till inkomst- längd, upptagande inom taxeringsdistriktet mantalsskrivna personer vilkas skattskyldighet bör prövas, mantalslängd, Självdeklarationer med till- hörande handlingar samt kontrolluppgifter å löner m. m., dels ock före— gående års taxeringslängder och deklarationsmaterial.

Beslut om åsättande av taxering fattas av taxeringsnämnden vid sam- manträden, vid vilka för beslutförhet fordras att ordföranden, kronoombu- det samt minst två, i vissa fall tre av de valda ledamöterna är närvarande.

Innan taxeringsnämnd kan fatta beslut måste ett vidlyftigt expeditions- och kontrollarbete utföras. Detta arbete ankommer på ordföranden, som även har att vara föredragande i nämnden samt föra dess längder och protokoll. Ordföranden skall vidare fullgöra de expeditionsgöromål, som skall utföras i anslutning till nämndens beslut.

De omfattande uppgifter, som ankommer på ordförandena, består i hu- vudsak av följande göromål:

a) att på begäran av skattskyldiga lämna erforderliga uppgifter om dem åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande;

b) att mottaga och ordna deklarationer, uppgifter och andra handlingar;

c) att genom anmaningar införskaffa felande deklarationer och andra uppgifter;

d) att granska deklarationerna, jämföra dessa med inkomna eller eljest tillgängliga kontrolluppgifter och där så erfordras med föregående års deklarationer, genom anmaningar och förfrågningar inhämta upplysningar rörande omständigheter av betydelse för taxeringen, ävensom bereda skatt- skyldiga tillfälle att yttra sig över ifrågasatta avvikelser från deklarationer;

e) att taga ställning till tveksamma frågor om skatteplikt för inkomst eller avdragsrätt för utgifter jämte andra frågor av betydelse för taxeringen;

f) att hålla sammanträden med taxeringsnämnden och vara föredragande vid dessa sammanträden;

g) att föra taxeringslängderna eller ansvara för desammas förande;

h) att avsända underrättelser till de skattskyldiga i de fall, då taxering åsatts med avvikelse från avlämnad självdeklaration;

i) att expediera meddelanden om vissa taxeringar till andra taxerings- nämnder;

j) att därest besvär över taxeringsnämndens beslut anföres, avgiva ytt- randen över besvären.

Ordföranden skall i sitt arbete biträdas av kronoombudet i taxerings- nämnden. Kronoombudets arbetsinsats är dock mycket olikartad. I vissa fall fungerar kronoombudet i huvudsak blott på samma sätt som kommun- vald ledamot av nämnden. I andra fall, särskilt i Stockholms stad, har i lokala taxeringsnämnder en verklig arbetsfördelning skett mellan ordfö- rande och kronoombud. I särskilda och s. k. speciella taxeringsnämnder i Stockholm, där, såsom. tidigare framhållits, tjänstemän hos överståthållar- ämbetet i sin tjänst fullgör uppdrag såsom kronoombud, åvilar övervägande delen av nämndernas arbetsuppgifter dessa tjänstemän.

Vid granskning och föredragning i taxeringsnämnden av vissa deklara- tioner, i huvudsak deklarationer som avgivits av rörelseidkare, biträdes —— utom vad beträffar Stockholm _— ordföranden av den för distriktet för— ordnade konsulenten. Denna arbetsuppgift fullgöres i Stockholm av krono- ombudet.

Taxeringsarbetet i första instans påbörjas under taxeringsåret så snart deklarationer och taxeringsmaterial i övrigt inkommer. Deklarationer från skattskyldiga i allmänhet liksom kontrolluppgifter inkommer till största delen senast den 15 februari, medan deklarationer från aktiebolag, eko- nomiska föreningar och rörelseidkare inkommer först mot slutet av mars eller än senare.

För arbetet å taxeringsnämndsstadiet är begränsad tid anslagen, i det att detta arbete för lokal taxeringsnämnds vidkommande skall vara av- slutat senast den 15 maj. Länsstyrelsen kan dock, där så finnes oundgäng- ligen erforderligt, medgiva utsträckning av tiden för arbetets avslutande till den 15 juni. Länsstyrelsernas möjligheter att medgiva sådan utsträck- ning är dock begränsad med hänsyn till angelägenheten av att de lokala skattemyndigheterna skall få erforderlig tid för de åtgärder i samband med taxeringen och debiteringen, som på dem ankommer. För taxerings- nämnd i Stockholm gäller, att arbetet skall vara avslutat senast den 15 juni. Samma tid gäller för avslutande av det arbete, som åligger de sär- skilda taxeringsnämnderna i länen.

Efter taxeringsarbetets avslutande överlämnas de upprättade taxerings- längderna till de lokala skattemyndigheterna, som har att uträkna beskatt— ningsbara inkomster, verkställa avskrifter av längderna samt utföra de— biteringsarhetet. Taxeringsnämndernas arbetsmaterial i övrigt insändes till vederbörande länsstyrelse för att vara tillgängligt vid arbetet å prövnings- nämndsstadiet.

I städer med egen uppbördsförvaltning skall den lokala skattemyndig— heten lämna taxeringsnämndsordförandena erforderligt biträde med upp— läggandet och kompletterandet av taxeringslängderna. I vissa städer utföres hela arbetet med längdföringen av organ inom stadens uppbördsförvaltning.

Under taxeringsarbetet äger taxeringsnämndsordförande erhålla råd och upplysningar av vederbörande taxeringsintendent och övrig personal å läns- styrelsens (resp. överståthållarämbetets) taxeringsavdelning liksom även biträde med utredning i invecklade taxeringsärenden och med bokförings- granskningar.

Rörande förfarandet i taxeringsnämnd kan slutligen antecknas, att sam- manträdena hålles inom slutna dörrar samt att skattskyldig är berättigad att personligen företräda inför taxeringsnämnden för att meddela upplys- ningar rörande taxeringen, i vad honom angår.

Besvärs- och granskningsförfarandet hos prövningsnämnderna

Under tiden från slutet av maj till slutet av juni under taxeringsåret inkommer varje år från taxeringsnämnderna till vederbörande länsstyrelse hela det arbetsmaterial, som legat till grund för taxeringsnämndernas ar- bete. Under juli månad inkommer vidare från de lokala skattemyndig- heterna avskrifter av taxeringslängderna. Därefter kan handläggningen å prövningsnämndsstadiet av årets taxeringar börja.

Prövningsnämnden har till uppgift dels att besluta över besvär, som av skattskyldiga (eller kommuner) anförts över taxeringsnämndernas beslut, dels ock att granska och pröva årets taxeringar i övrigt.

Besvärs prövningen

Besvärsprövningen avser så gott som uteslutande besvär av skattskyldiga. Besvär av kommun, som kan avse blott taxeringen till kommunal inkomst- skatt, förekommer endast undantagsvis.

Varje skattskyldig äger rätt att hos prövningsnämnden anföra besvär över honom åsatt taxering. Besvären skall vara inkomna senast den 31 juli under taxeringsåret. Besvärsrätt föreligger oavsett om klagandens deklara- tion frångåtts vid taxeringen eller ej och oavsett om självdeklaration av klaganden avlänmats till ledning vid den överklagade taxeringen eller ej.

Kommuns besvärstid utgår den 15 augusti under taxeringsåret. Om den förberedande behandlingen av besvär är stadgat, att landskam- reraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över besvären och, där yttrandena föranleder därtill, påminnelser samt att taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens prövning eljest erforderlig utredning. Yttranden över besvär brukar infordras från veder- börande taxeringsnämndsordförande. Därjämte brukar, i regel utan formell remiss, yttrande avgivas av taxeringsintendenten. I Stockholms stad in- fordras dock ej yttrande från taxeringsnämndsordföranden.

Förutom den besvärsrätt i vanlig ordning, som nu nämnts, finns före- skrifter meddelade om rätt för skattskyldig att i vissa fall hos prövnings- nämnd anföra besvär i särskild ordning, sedan den ordinarie besvärstiden utgått. Denna s.k. extraordinära besvärsrätt föreligger huvudsakligen, då taxering skett i strid mot skatteförfattningarnas bestämmelser om objek- tiv skatteplikt eller subjektiv skattskyldighet eller om beskattningsort, då skattskyldig icke inom behörig tid fått föreskriven underrättelse om av- vikelse från deklaration eller om taxering samt då taxering blivit felaktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Föreligger sistnämnda förhållande, tillkommer besvärsrätt även taxerings— intendent och kommun.

Granskning och prövning i övrigt

Prövningsnämnden äger befogenhet att, även om besvär icke anförts av skattskyldig eller kommun, till behandling och avgörande upptaga fråga om ändring av taxering, som påförts inom prövningsdistriktet, eller om påförande av taxering. Initiativrätt i sådant hänseende tillkommer medlem av prövningsnämnden samt vederbörande taxeringsintendent. Den initiativ- rätt, som tillkommer medlemmarna av prövningsnämnden, utnyttjas endast undantagsvis. I allmänhet sker den prövning, som här avses, på yrkande vilket framställes av taxeringsintendenten såsom resultat av den gransk- ning av årets taxeringar, han enligt vad nedan sägs har att med biträde av till förfogande stående personal verkställa. Beträffande yrkande av taxeringsintendent eller medlem av prövningsnämnden gäller, att detsamma

skall framställas senast den 31 december under taxeringsåret. Yrkandet behöver ej preciseras redan då det framställes utan kan sedermera när- mare utformas.

Taxeringsintendenten har att varje år beträffande taxeringarna inom länet (med undantag av taxeringar som hör till mellankommunala pröv- ningsnämndens kompetensområde) noggrant undersöka, huruvida dessa taxeringar är med skatteförfattningarna överensstämmande samt likformiga och rättvisa, samt för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar rörande samma taxeringar. Under granskningsarbetet må företagas samma anmanings— och kontrollåtgärder, som kan ifrågakomma under taxerings- arbetet i första instans. .

Finner taxeringsintendenten anledning till erinran mot vidtagen eller underlåten taxeringsåtgärd, skall han hos prövningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för åvägabringande av en riktig taxering.

Handläggningen hos prövningsnämnd

Ordföranden (landskamreraren, i Stockholm skattedirektören) är före- dragande i prövningsnämnden, där icke för vissa mål eller ärenden annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och fyra ledamöter eller supplean- ter för dem är tillstädes.

I ärende, som skall handläggas av prövningsnämnd, skall upprättas före- dragningspromemoria, innehållande kort redogörelse för ärendet med däri framställda yrkanden. Föredragningspromemoria är dock icke erforderlig i ärende av enklare beskaffenhet.

I god tid före sammanträde med nämnden skall förteckning över de ärenden, som skall förekomma vid sammanträdet, jämte avskrift av före- dragningspromemoriorna översändas till varje ledamot. Handlingarna i ärendena skall granskas av en ledamot före sammanträdet. Denna gransk- ning har ledamöterna att fördela mellan sig. Ordföranden kan besluta, att sådan granskning icke skall ske, om densamma finnes onödig med hänsyn till ärendets enkla beskaffenhet. Senast tre dagar före sammanträde skall föredragningslista för sammanträdet anslås inom nämndens lokaler.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxeringar, som åsättes, bliva med skatteförfattningarna överensstäm- mande samt likformiga och rättvisa.

Över beslut av prövningsnämnd skall föras såväl protokoll som särskilda längder (ändringslängder). I ändringslängd antecknas dock ej beslut, som rörande viss taxering fattas senare än den 30 juni året efter taxeringsåret. Protokolls- och längdföringen ombesörjes av personal vid länsstyrelsen.

Skattskyldig, som klagat hos prövningsnämnden, tillställes protokoll med nämndens beslut i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Jämväl an— nan skattskyldig, vilkens taxering ändrats, erhåller på motsvarande sätt del av prövningsnämndens beslut.

Prövningsnämndsbeslut, som föranleder ändrad debitering, delges myn— digheter, som har att verkställa debitering eller, om skatt redan erladts, återbetalning av för mycket erlagd skatt.

Sammanträde med prövningsnämnd hålles inom slutna dörrar. Skattskyldig samt annan klagande, som besvärat sig hos prövningsnämnd, är berättigad att personligen vara tillstädes inför prövningsnämnden vid handläggning av mål eller ärende, som angår den skattskyldige, saint där- vid utföra sin talan.

Rörande den mellankommunala prövningsnämnden och dess verksamhet finnes bestämmelser, som i huvudsak motsvarar de ovan återgivna för övriga prövningsnämnder.

Besvär till kammarrätten och regeringsrätten

Över prövningsnämnds beslut i fråga om taxering kan besvär anföras hos kammarrätten för fullföljande av yrkande som i besvär eller eljest inom behörig tid framställts hos prövningsnämnden men icke bifallits.

Besvär må vidare anföras, om prövningsnämnd ändrat av taxerings— nämnd åsatt taxering utan att ändringen påyrkats av klaganden. Sist- nämnda stadgande innebär, att den skattskyldige kan klaga över höjning, som vidtagits på yrkande av taxeringsintendenten eller kommun, och de sistnämnda över nedsättning, som skett på yrkande av den skattskyldige.

Någon begränsning av besvärsrätten föreligger icke i princip, men för- lust av besvärsrätten till kammarrätten är föreskriven såsom påföljd för vissa fall av försummelse att i rätt tid inkomma med självdeklaration, som skall avlämnas utan anmaning, eller att efterkomma anmaning om av— givande eller komplettering av deklaration.

Besvärstiden är 60 dagar och räknas för skattskyldig från delfåendet av prövningsnämndens beslut och för taxeringsintendent från justeringen av prövningsnämndens protokoll. Kommuns besvärstid räknas från sistnämnda tidpunkt och utgör 90 dagar.

Besvär till kammarrätten ingives till vederbörande länsstyrelse, som har att komplettera besvären med självdeklaration och samtliga övriga hand- lingar, som rör den överklagade taxeringen, samt infordra yttranden över besvären. Yttrande brukar infordras från taxeringsintendenten, om den skattskyldige klagat, och från den skattskyldige, om det är taxeringsinten- denten, som anfört besvär. Därutöver infordras i viss utsträckning yttrande från vederbörande taxeringsnämndsordförande. Besvären skall av läns-

styrelsen insändas till kammarrätten inom sex månader från det de in- kommit till länsstyrelsen.

Förfarandet i kammarrätten är skriftligt och handläggningen äger rum inom slutna dörrar. Formella hinder föreligger dock icke mot att muntligt förfarande äger rum, då sådant i visst mål begäres och finnes kunna lända till utredning i målet.

Kammarrättens beslut i taxeringsmål meddelas i form av utslag och delgives den skattskyldige och taxeringsintendenten genom vederbörande länsstyrelse, som jämväl i förekommande fall har att överlämna exemplar av utslagen till vederbörande för verkställande av restitution eller ytter- ligare debitering.

Över kammarrättens utslag i taxeringsmål kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t för fullföljande av yrkande, som icke vunnit bifall i kammarrätten. Besvär kan vidare anföras över att kammarrätten bifallit yrkande, som framställts av annan än den klagande. Besvärsrätten är i princip oinskränkt, frånsett att förlust av nämnda rätt i vissa fall inträder såsom påföljd för försummelse i fråga om fullgörande av deklarationsplikten. Besvär kan anföras av såväl skattskyldig som av taxeringsintendent eller kommun. Besvärstiden är 60 dagar från delfåendet av kammarrättens utslag.

Besvär till Kungl. Maj:t skall ingivas till finansdepartementet. Över be- svären brukar infordras förklaringar i den ordning, som angivits beträf- fande besvär till kammarrätten.

Hos Kungl. Maj:t anförda besvär föredrages inför och avgöres av rege- ringsrätten. Förfarandet är helt skriftligt.

KAPITEL III

Brister i fråga om deklarations- och taxeringsförfarandet

Självdeklarationerna

Deklarationsplikten är så utformad, att, om densamma fullständigt och riktigt fullgjordes av alla skattskyldiga, taxeringen skulle innebära ett minimum av arbete, huvudsakligen bestående i ordnande av deklarations— materialet och registrering av de belopp, som uppgivits att taxera, jämte bedömning av ett mindre antal i egentlig mening tveksamma spörsmål och prövning av vissa avdrag för nedsatt skatteförmåga o.d.

Erfarenheterna från taxeringsarbetet visar emellertid, att allvarliga brister föreligger i fråga om fullgörandet av deklarationsskyldigheten. Bristerna består framför allt däri att deklarationerna i betydande omfattning är orik- tiga i den meningen att inkomster utelämnats eller obehöriga avdrag skett. I övrigt kan anmärkas

att ett avsevärt antal skattskyldiga helt underlåter att avlämna själv— deklaration,

att deklaration i för taxeringsarbetet hinderlig omfattning avlämnas först efter utgången av föreskriven tid,

att avlämnade deklarationer ej sällan är ofullständiga, ibland till den grad att deklarationerna ej ens är avsedda att ligga till grund för taxe- ringen utan avlämnas under uppgivna förutsättningen att definitiv dekla- ration senare skall avlämnas.

Underläten eller försenad självdeklaration

Antalet skattskyldiga i riket utgör för närvarande i avrundat tal 4 mil— joner. Vid 1953 års taxeringsarhete utfärdades omkring 425 000 anma- ningar att deklarera. Det helt övervägande antalet av dessa riktade sig mot skattskyldiga, som varit skyldiga att utan anmaning avlämna deklaration. Utfärdandet av dessa anmaningar innebär ett avsevärt arbete för taxerings— myndigheterna. Härtill kommer det extra arbete, som orsakas av mottagan- de och insortering i efterhand av de försenade deklarationerna, jämte det hinder i arbetets kontinuerliga förlopp, som föranledes av uppskov med taxeringen av försumliga deklaranter. Om taxering i brist på deklaration

åsättes skönsmåssigt, måste i regel ändring vidtagas, om deklaration senare inkommer. Även detta är hindrande för taxeringsarbetet.

Flertalet av dem, som anmanas, åtlyder anmaningen och avlämnar själv— deklaration. Emellertid torde beskattningsnämnderna nödgas årligen åsätta taxeringar utan tillgång till deklaration beträffande 100 000 år 200 000 skatt— skyldiga.

Vid beaktande av de olägenheter, som vållas av deklarationsförsummelser liksom av andra för taxeringsarbetet hindrande omständigheter, måste sär- skilt beaktas den tidsnöd, varunder taxeringsarbetet i första instans i all- mänhet måste äga rum.

Verkställande av taxering utan tillgång till självdeklaration måste alltid präglas av stor osäkerhet, eftersom beskattningsnämnd endast i vissa fall kan ha så god kännedom om den skattskyldige, att en behörig taxering kan åsättas utan deklaration. Blir taxeringen för låg, gör det allmänna en skatte— förlust. Blir den för hög, drabbas den skattskyldige därav, om han kan betala utskylderna, men kan han icke betala, åsamkas statsverket en förlust, efter— 50111 staten tillgodoför kommuner och andra samfälligheter de debiterade skattebeloppen, oavsett om dessa kunnat uttagas eller ej.

Avlämnande av provisorisk deklaration, som senare —- stundom på ett så sent stadium av taxeringsarbetet att vanliga kontrollåtgärder ej medhinnes — åtföljes av definitiv deklaration har på vissa håll av personer, som yrkes- mässigt sysslar med att biträda andra vid upprättande av deklarationer,

utnyttjats systematiskt i syfte att kringgå bestämmelserna om tiden för avlämnande av deklaration.

Av det allmännas företrädare har hävdats, att deklarationsskyldigheten icke borde anses fullgjord genom avlämnandet av en inom föreskriven tid inkommen deklarationsblankett, som icke varit ägnad eller ens avsedd att ligga till grund för taxeringen, samt att den skattskyldige förty borde anses underkastad påföljd för deklarationsförsummelse. Genom utslag i visst mål (RÅ. 1951 not. 1436) har regeringsrätten emellertid förklarat, att den först avlämnade å vederbörlig blankett avfattade uppgiften måste oaktat dess ofullständighet anses innefatta avgiven allmän självdeklaration. Någon påföljd har därmed ansetts icke böra inträda med anledning av det relate- rade förfarandet.

Oriktiga och felaktiga Självdeklarationer

Antalet till ledning vid 1953 års taxeringar för inkomst och förmögenhet avlämnade allmänna Självdeklarationer framgår av följande uppställning: deklarationer från fysiska personer ...................... ca 4 074 000 deklarationer från aktiebolag och andra juridiska personer ca 74000

Summa 4 148 000

Underrättelser om vid taxeringarna beslutade avvikelser från självde- klarationerna expedierades till ett antal av omkring 1 200 000. Avvikelse be- fanns alltså böra ske beträffande mer än var fjärde deklaration. Antalet avvikelser giver vid handen, att deklarationerna i avsevärd omfattning är så upprättade, att de icke kan utan erinran godtagas såsom underlag för taxe- ringen. Med hänsyn till sin art torde de erinringar, som befunnits böra fram- ställas mot deklarationerna, kunna hänföras till följande huvudkategorier:

I) viss intäkt har vid jämförelse med tillgängliga kontrolluppgifter be- funnits vara utelämnad eller upptagen med för lågt belopp;

2) naturaförmån har upptagits till lägre värde än enligt ortens pris; 3) avdrag har skett för utgift som ansetts icke utgöra avdragsgill onl- kostnad;

4) visst omkostnadsavdrag har ansetts överstiga den verkliga, avdrags— gilla kostnaden;

5) i deklarationen redovisad inkomstberäkning för viss förvärvskälla har ansetts otillförlitlig, i följd varav skönsmåssig uppskattning av inkomsten vidtagits;

6) allmänt avdrag har beräknats till oriktigt belopp; 7) felräkning eller annat tekniskt fel har förekommit; 8) avdrag för nedsatt skatteförmåga har yrkats utan att förutsättningar förelegat för erhållande av sådant avdrag.

Anledningarna till att deklarationerna i så stor omfattning måste från- gås är flera. Uppsåtlig falskdeklaration förekommer i icke ringa omfatt- ning. Oaktsamhet förekommer beträffande vissa grupper skattskyldiga i sådan utsträckning, att den måste betecknas såsom vanlig. I fråga om na- turaförmåner föreligger sedan gammalt en allmän benägenhet att under- värdera desamma. Genom taxeringsmyndigheternas anvisningar angivna normalvärden å vissa förmåner betraktas gärna såsom maximibelopp, varför normalvärdena begagnas även där skäl till högre värdering föreligger. Vad beträffar avdragen torde det —— frånsett fallen av falskdeklaration och vårdslös deklaration —— främst vara obenägenheten att tillräckligt klart skilja mellan å ena sidan verkliga omkostnader och å andra sidan levnads- kostnader eller utgifter för grundförbättring o. d., som föranleder avvikelser.

I viss omfattning föranledes utan tvivel felaktigheter av bristande insikter om vad som skall upptagas såsom skattepliktig intäkt och vad som får av- dragas såsom omkostnad. Ett bedömande därav förutsätter — även i många till synes enkla fall —— ett skattetekniskt kunnande, som en deklarant eller hans medhjälpare icke alltid besitter. Detta förhållande tillika med de olik— heter vid bedömningen, som faktiskt förekommer i praxis, har skapat en ej ringa osäkerhet bland allmänheten om hur deklaration i speciella fall bör upprättas. De anvisningar för självdeklarations upprättande, som tillhanda- hålles i samband med deklarationsblanketterna, innehåller i allmänhet icke något utöver en redogörelse för skatteförfattningarnas stadganden och

lämnar alltså ingen vägledning för dessa författningars tolkning i särskilda fall.

Ett klart samband råder mellan deklarationernas kvalitet och befintliga möjligheter att kontrollera deklarationernas riktighet. Ju mindre kontroll- möjligheterna är, desto sämre är deklarationerna.

Några mera exakta beräkningar av de belopp, som genom oriktig dekla- ration årligen undanhålles från taxering, kan av naturliga skäl icke göras. Vissa försök till sådana beräkningar har dock i olika sammanhang gjorts.

En överslagskalkyl rörande omfattningen av oriktig deklaration gjordes för ett antal år sedan med ledning av vissa uppgifter om omsättningen inom detaljhandeln, som lämnats för taxeringen till allmän omsättningsskatt. Denna kalkyl gav vid handen, att de Obeskattade inkomsterna vid den tiden kunde beräknas till 3 år 4 miljarder kronor om året. Efter en beskattning av i genomsnitt 25 procent skulle detta innebära en årlig skatteförlust för stat och kommun å 750 år 1 000 miljoner kronor.

Liknande resultat har erhållits vid en senare företagen undersökning, som verkställts av dåvarande aktuarien vid Industriens Utredningsinstitut, filosofie licentiaten Ragnar Bentzel, och som redovisas i ett år 1952 utgivet arbete »Inkomstfördelningen i Sverige». Författaren har bl. a. gjort föl- jande överslagskalkyler beträffande underdeklarationens omfattning och lokalisering under år 1948.

Fysiska personers totalinkomster år 1948 utgjorde enligt beräkningar i annat sammanhang mellan 21,3 och 22,2 miljarder kronor. Det totala in- komstbelopp, som för detta år deklarerades av fysiska personer, uppgick till 18,0 miljarder. Den totala underdeklarationen kan således antagas ha belöpt sig till mellan 3,3 och 4,2 miljarder kronor eller till ett medelvärde av 3,7 miljarder. Om man frånräknar allmänna barnbidragen å ca 400 miljoner, vilka ju icke är skattepliktiga och därför ej redovisas i deklara- tionerna, kvarstår ett underdeklarerat belopp å 3,3 miljarder. Härav kan enligt författaren ca 1,3 miljarder hänföras till förvärvskällan tjänst. Denna summa består av flera poster: undervärdering av naturaförmåner, inkoms— ter under »skattestrecket», pensionsavgifter, ersättning för olycksfall samt falskdeklaration. Sistnämnda post beräknas till mellan 300 och 1 000 miljo- ner kronor. Av återstående underdeklarerade belopp 2,0 miljarder kan man först lokalisera ungefär 100 miljoner kronor till ränteavkastning på liv- försäkringsbolagens premiereserv samt ävenledes omkring 100 miljoner till inkomster under »skattestrecket» samt avkastning av spar- och premie- obligationer. Härefter återstår en underdeklaration av fastighets— och rörelse— inkomster samt >>kapitalinkomster» på 1,8 miljarder. Hur stor del därav, som består av oriktig deklaration, är inte möjligt att annat än gissningsvis uppskatta. Man torde dock enligt författaren kunna utgå ifrån, att det ej deklarerade beloppet är av storleksordningen 1 miljard, kanske ett par tre hundra miljoner mer eller mindre.

Dessa beräkningar avser som förut nämnts beskattningsåret 1948, då fysiska personers deklarerade inkomster utgjorde 18,0 miljarder kronor. Sedan dess har inkomsterna inom samtliga förvärvskällor stigit avsevärt och utgjorde enligt taxeringen år 1952 23,6 miljarder kronor, och det kan därför antagas att jämväl det belopp, som obehörigen undgått taxering, numera är högre än som framgår av de anförda beräkningarna.

De antaganden om förekomsten av oriktig deklaration i stor omfattning, som enligt vad ovan anförts gjorts på grundval av beräkningar av allmän natur, vinner stöd av de erfarenheter, som gjorts under taxeringsarbetet.

En av revisionsintendenten vid överståthållarämbetets skatteavdelning och chefen för dess bokgranskningskontor E. Hjohlman gjord sammanställ- ning rörande resultat av bokföringsgranskningar, som utförts i Stockholms stad, visar sålunda följande.

Höjningar utöver sänkningar av deklarerade belopp:

Antal För granskade företag För tredje man grans- kommunal statlig statlig kommunal statlig statlig kade inkomst- inkomst- förmögen- inkomst- inkomst- förmögen- foretag skatt skatt hetsskatt skatt skatt hetsskatt

410 4 709 194 4 770 723 3 711 967 2 088 884 2 110 036 5 489 846 246 5 612 598 5 709 844 9 271 199 2 106 655 2 203 011 13 876 264 4 057 804 4 052 204 1 377 824 1 809 875 1 822 839 1 535 281 385 5 217 756 6 578 161 671 105 2 388 308 2 392 652 8 431 166

Utöver ovanstående har granskningarna även föranlett höjningar av taxe- ringar till allmän omsättningsskatt, investeringsskatt och konjunkturskatt. Med uttrycket »tredje man» förstås här närmast delägare i familjebolag och anställda i det granskade företaget, beträffande vilka bokgranskningskon- toret framlagt förslag till ändring i taxeringarna. Däremot har vid undersök— ningen icke kunnat beaktas sådana höjningar av taxering för tredje man, som föranletts av kontrolluppgifter, som granskningsmannen översänt till vederbörande beskattningsnämnd för undersökning av vederbörandes dekla— rationer. Det är känt, att dylika kontrolluppgifter om provisioner och för- säljningar av skilda slag ej sällan föranleder höjning av tredje mans taxe— ring. Det verkliga resultatet av granskningsverksamheten är således större än vad här angivits. Härtill kommer sedan de betydande indirekta verk- ningarna av granskningsverksamheten. Vid taxeringsarbetet har nämligen iakttagits, att en ett år företagen granskning beträffande viss kategori skatt- skyldiga inom ett område medfört att vederbörande under följande år de- klarerar på ett betydligt riktigare sätt än tidigare.

Revisionsintendenten Hjohlman har till de sakkunniga överlämnat en redogörelse för utfallet av vissa granskningar, som företagits i Stockholms stad under senare år. Därav framgår, att skattefusket rör sig om mycket

betydande summor även inom branscher, där man ansett möjligheterna till sådant förfarande relativt begränsade. Som exempel härpå kan nämnas att en hösten 1952 påbörjad granskning av vissa droskägares och deras an- ställdas inkomster gav vid handen, att inkomster i avsevärd omfattning undanhållits från deklaration och beskattning. Granskningen resulterade i förslag om höjning av deklarerade inkomster samt eftertaxeringar å sam- manlagt 3 370 000 kronor.

Vidare kan åberopas, att en är 1952 i en stad företagen granskning av läkares och sjukgynmasters taxeringar föranledde förslag om taxering av i deklarationer undanhållna inkomster med sammanlagt 483 000 kronor. Åtal, som följde på denna granskning, föranledde utdömande av böter å sammanlagt 106 450 kronor. Under åren 1953 och 1954 deklarerade de skatt— skyldiga inkomster, som med resp. 69,4 och 93,5 % översteg de år 1952 deklarerade inkomsterna. Att dessa ökningar i huvudsak beror på de vid- tagna kontrollåtgärderna synes otvivelaktigt.

De sakkunniga har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om det antal bokföringsgranskningar, som utförts i riket under år 1953, och resultatet därav. Uppgifterna utvisar, att granskningarna avsett 7 339 skattskyldiga. Beträffande 1015 därav har granskningen icke föranlett erinran mot av- given deklaration, men beträffande 6 324 skattskyldiga har på grundval av vad vid granskningarna iakttagits föreslagits höjningar av deklarerade in- komster med i runt tal 52 500 000 kronor. Antalet enskilda rörelseidkare och aktiebolag i riket kan uppskattas till omkring 300 000, varför gransk— ningarna omfattat endast omkring 2,5 % av antalet skattskyldiga, som kunnat bli föremål för bokföringsgranskning eller liknande undersökning.

Beträffande resultatet av bokgranskningsverksamheten kan framhållas att de förslag om avvikelser från deklarationer, som framställes på grundval av bokföringsgranskning, i allmänhet följes vid det därpå följande bedö- mandet av vilka taxeringar, som skall åsättas. Visserligen sker på grund av senare utredning i ett och annat fall reduktion av de belopp, varmed de- klarerade inkomster föreslagits skola höjas, men å andra sidan konstateras i andra fall, att samtliga felaktigheter icke alltid uppdagas vid bokförings- granskningar. Det saknas därför anledning antaga, att ovan angivna belopp å 52 500 000 kronor överstiger vad ifrågavarande skattskyldiga, vilkas bok- föring under år 1953 varit föremål för granskning, underlåtit att i sina de- klarationer uppgiva.

De iakttagelser om det sätt varpå deklarationsskyldigheten fullgjorts, som enligt vad ovan anförts och i övrigt kunnat göras, visar enligt de sakkun- nigas uppfattning, att deklarationsskyldigheten för närvarande i betydande omfattning fullgöres på ett mindre tillfredsställande sätt. Det torde vidare kunna fastslås, att tendenserna att deklarera oriktigt är i hög grad beroende av den brist på kontroll, som för närvarande föreligger beträffande vissa kategorier skattskyldiga.

Underlaget för självdeklarationerna

Beträffande innehållet i självdeklaration föreskrives i 29 & taxeringsför— ordningen, att deklarationen skall upptaga de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. Författningen utgår därmed från att deklarationen för varje förvärvskälla skall innehålla en redovisning såväl för samtliga bruttoinkomster som för de avdrag, den skattskyldige yrkar att få tillgodonjuta.

För vissa skattskyldiga, exempelvis löntagare med tjänsteinkomst från en arbetsgivare och rätt till avdrag endast för regelbundna resor till och från arbetsplatsen o. d., ställer det sig i allmänhet enkelt att utan förbere- dande ätgärder i självdeklarationen lämna en riktig redovisning för in- komster och utgifter. För andra kategorier skattskyldiga, framför allt rörel— seidkare samt vissa jordbrukare och utövare av fria yrken, ställer sig för— hållandena annorlunda. Såväl inkomster som avdrag hänför sig till ett stort antal ekonomiska transaktioner, fördelade över hela beskattningsåret. Upprättandet av en riktig och fullständig självdeklaration förutsätter i dessa fall tillgång till räkenskaper eller anteckningar, som förts fortlöpande i omedelbar anslutning till transaktionerna.

Taxeringsförordningen innehåller icke några föreskrifter om skyldighet för den, som är deklarationspliktig, att sörja för att räkenskapsmaterial av angiven beskaffenhet eller annat material finns tillgängligt såsom underlag för deklarationer och i förekommande fall kontroll av deklarationerna. Dock förutsättes, att skattskyldig, som är bokföringsskyldig enligt bokförings- lagen, skall upprätta självdeklaration på grundval av den bokföring, han enligt nämnda lag är skyldig att ha.

I fråga om de skattskyldiga, som är bokföringsskyldiga, gäller bokförings- lagen den 31 maj 1929. Om denna lags syfte uttalades vid dess tillkomst av vederbörande riksdagsutskott att förpliktelsen att föra handelsböcker vore förestavad av önskemålet att inom sådana näringsgrenar, där anlitande av kredit regelmässigt förekomme, bereda fordringsägarna möjlighet att vid näringsidkarens obestånd erhålla en överblick över det sätt, varpå denne handhaft sin rörelse. Men samtidigt vore denna förpliktelse ägnad att be- fordra ordning och reda och att för näringsidkaren själv möjliggöra kon- troll över rörelsens gång och över sin ekonomiska ställning. Bokförings— skyldigheten gåve härigenom borgenärerna en viss garanti för att en förlust- bringande verksamhet icke fortsattes dem till förfång. Härtill komme ytter- ligare, att balansräkningen i nutida affärsliv fått en alltmer ökad betydelse såsom grundval för kreditgivning.

Varken bokföringslagen eller taxeringsförordningen föreskriver emeller- tid skyldighet att vid fullgörande av bokföringslagens föreskrifter taga hän- syn till vad som erfordras för att en bokföring skall utgöra ett tillfreds- ställande underlag för upprättande av en riktig självdeklaration eller för avlämnande av föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering.

Visserligen utgör enligt nämnda lags föreskrifter förda räkenskaper i all- mänhet ett fullgott underlag för deklaration, men erfarenheterna från bok- föringsgranskningarna visar, att de bokföringsskyldiga i avsevärd omfatt- ning underlåter att nöjaktigt följa bokföringslagens bestämmelser. Detta förhållande torde sammanhänga med att sådana avvikelser från bokförings- lagens föreskrifter, som är ytterst betänkliga med hänsyn till bokföringens tjänlighet såsom underlag för deklaration och uppgiftsskyldighet, föga eller ej alls förringar bokföringens i bokföringslagen avsedda förstahandssyfte att bereda skydd åt näringsidkarens borgenärer. En rörelseidkare, som exem- pelvis ur rörelsen för personliga behov uttager mera än som bokföres å konto för levnadskostnader, bereder icke sina borgenärer något förfång, så länge balansräkningarna är riktiga och näringsidkarens solvens icke påverkas. Även den omständigheten att oriktig bokföring drabbas av straffpåföljd endast om näringsidkaren råkar på obestånd _ i följd varav straffpåföljden blir aktuell endast i enstaka undantagsfall torde ha bidragit till att mång- en näringsidkare uppfattar bokföringen såsom en angelägenhet, som berör blott honom själv, i den mån han icke genom bokföringen påverkar någon borgenärs rätt eller intresse.

En icke obetydlig grupp rörelseidkare och utövare av s. k. fria yrken är icke underkastad bokföringslagens föreskrifter. Ej heller i övrigt finns för denna grupp bestämmelser om skyldighet att genom fortlöpande anteck- ningar om inkomster och utgifter sörja för att deklarationerna skall kunna grundas på ett tillfredsställande underlag. Även för en del skattskyldiga med inkomst av tjänst föreligger liknande förhållanden. Såsom exempel må nämnas vissa läkare i allmän tjänst samt anställda, vilkas inkomster i tjänsten helt eller till avsevärd del utgöres av belopp, som uppbäres av allmänheten, bl. a. servitörer, droskchaufförer m. fl. Frånvaron av varje bestämmelse om anteckningsskyldighet medför, att skattskyldiga av denna kategori ofta uppgiver sina inkomster utan stöd av anteckningar eller med endast ofullständiga sådana såsom grund. Den uppskattning, som den skatt- skyldige därvid företager, blir ofta mycket för låg.

För jordbrukare, som yrkar att bli taxerade enligt bokföringsmässiga grunder, föreligger numera bokföringsskyldighet i sådan omfattning, att, om den fullgöres, ett tillfredsställande underlag för deklaration erhålles. Beträffande övriga jordbrukare bör åtskillnad göras mellan olika kategorier. I fråga om vissa jordbruk, framför allt de större, får det anses såsom en brist, att föreskrifter om anteckningsskyldighet saknas. För mindre och medelstora jordbruk torde deklarationsskyldigheten ofta kunna tillfreds- ställande fullgöras, även om fortlöpande fullständiga anteckningar icke föres.

Påföljd för oriktig deklaration

Den som till ledning för sin taxering avlämnar en oriktig deklaration kan för närvarande icke drabbas av annan påföljd än åtal enligt skatte-

strafflagen. Sådan påföljd inträder emellertid endast under förutsättning att oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet samt att uppgiften skall vara ägnad att för den skattskyldige eller den han företräder leda till frihet från skatt eller till för låg skatt.

Tillämpningen av sl—zattestrafflagen måste betecknas såsom mycket ojämn. En undersökning av de åtalsanmälningar, som gjorts under år 1952, visar att i somliga län förekommit endast några få anmälningar i ett län 2, i ett 4, i ett 13 —— under det att i andra län anmälningarna är väsentligt flera. Det kan icke antagas, att denna skillnad i åtalsfrekvens motsvaras av variationer i deklarationsmoralen, utan skillnaden torde i huvudsak vara att hänföra till den olika praxis, som tillämpas av taxeringsintendenter och åklagare. Denna praxis torde i sin tur i viss mån vara påverkad av de olikheter i bedömningen, som kommit till synes i domstolarnas utslag.

Antalet åtalsanmälningar var enligt vad ovannämnda för år 1952 verkställda undersökning giver vid handen — omkring 2 400 och antalet åtal omkring 1 600. Till jämförelse kan nämnas att antalet anmälningar till åtal för oriktiga deklarationer, som avlämnats vid 1944 års taxering, ut— gjorde omkring 3 900. Det förefaller alltså som om åtalsanmälan numera sker i mindre omfattning än tidigare.

Erfarenheterna från taxeringsarbetet ger vid handen, att skattestraff- lagen icke är tillräcklig för att inskärpa vikten av att deklarationsplikten fullgöres på riktigt sätt. Brottsbeskrivningen är tämligen allmänt hållen, varför tvekan ej sällan yppats om när en deklaration, som vid taxeringen uppenbarligen måste frångås, skall anses oriktig i skattestrafflagens me- ning. Än större svårigheter möter ofta, när det gäller att bedöma, huruvida en oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Det ligger givetvis nära till hands för en skattskyldig att göra gällande, att en oriktig uppgift lämnats helt oavsiktligt eller på grund av oaktsamhet, som icke kan betecknas såsom grov. Bevisning om uppsåt kan sällan förebringas, även där förhandenvaron därav med starka skäl kan misstänkas. Förhål- landena är sådana, att ett åtalsförfarande med framgång kan tillgripas mot löntagare och andra skattskyldiga, vilkas inkomster jämförelsevis lätt kan kontrolleras, medan åtal på grund av bevisningssvårigheterna måste underlåtas beträffande skattskyldiga av andra kategorier, trots att deras förfarande medfört väsentligt större risk för ett oriktigt taxeringsresultat. Vad nu anförts torde ha bidragit till att åtalsfrekvensen blivit mindre än om möjligheterna till beivran av oriktigheter varit lika beträffande alla skattskyldiga.

I fråga om de enligt skattestrafflagen utmätta straffen synes en för- skjutning under senare år ha skett i den riktningen, att utdömda bötes- belopp minskat vid jämförelse med de belopp, som skulle ha undandragits om de oriktiga deklarationerna följts. Möjligen kan detta bero på att dom- stolarna icke ansett sig böra låta de senaste årens skattehöjningar helt

| 1 ! . , .

påverka straffmätningen. Fängelse har ytterligt sällan ådömts för oriktig deklaration.

Över huvud taget måste erfarenheterna från det praktiska arbetet anses giva vid handen, att skattestrafflagen icke är tillräcklig såsom enda medel för att trygga efterföljden av bestämmelserna rörande deklarationspliktens fullgörande. Utan tvivel förefaller det att vara en brist, att icke vid sidan av skattestrafflagen finns påföljder, som direkt anknyter till taxerings— förfarandet och därigenom på ett effektivare sätt kan inskärpa vikten av att deklarationerna upprättas riktigt och med nödig omsorg.

Vid bokföringsgranskningar uppdagade brister i rörelseidkares

deklarationer

Med hänsyn till de särskilda svårigheter som möter vid kontroll av rörelseidkares och därmed jämförliga skattskyldigas deklaratione